med anledning av prop. 1992/93:238 Ändring i minerallagen m.m.
En av statens övergripande uppgifter är att skapa
förutsättningar för en livskraftig mineralindustri i Sverige.
För att vara en gammal gruvnation är vår import av
metaller, industrimineraler och bergarter hög.
Det finns anledning att anta att det på olika håll i landet
finns goda möjligheter att finna brytvärda malmer. Särskilt
Västerbottens och Norrbotten län samt Bergslagen är
intressanta ur mineralsynpunkt. Ett stöd till
mineralutvinning har därför också en regionalpolitisk
dimension. Även fyndigheter av industrimineraler kan vara
intressanta.
En stegvis övergång till ett kretsloppssamhälle innebär
givetvis att en allt större del av de metaller som används ska
återvinnas. Redan nu återvinns en betydande del, men även
vid en stor återvinning så kommer oxidation och korrosion
att medföra behov av utvinning av metaller ur jordskorpan.
Närheten till malmer har givetvis också betydelse för
metallframställning och vidareförädling av
metallprodukter.
En gruvverksamhet är viktig också för att vidmakthålla
och utveckla de viktiga exportprodukterna gruvteknik och
gruvutrustning.
Till skillnad från många andra länder har Sverige
avvecklat sin statliga prospekteringsverksamhet. Det är det
huvudsakliga skälet till att en stor del av den nuvarande
brytningen av sulfid- och ädelmetallmalmer troligen upphör
inom en tioårsperiod. Privata företag är inte beredda att ta
de risker som ökade prospekteringskostnader innebär och
avstår därför i många fall från att försöka säkra gruvdriften.
Därför bör den statliga prospekteringsverksamheten
återupptas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om ett sådant återupptagande.
De hinder för ökad prospektering i landet som räknas
upp i propositionen är mycket måttliga. Ett borttagande av
dessa s.k. hinder kommer därför inte att innebära någon
större stimulans av prospektering och mineralutvinning i
Sverige. Att underordna gruvindustrins ökade
marknadsekonomiska intressen löser inte gruvnäringens
problem. Lämplighetskriteriet i minerallagen 4 kap. 2 § bör
vara kvar. All internationell erfarenhet visar att denna
lämplighetsprövning är ett bra instrument. Det kan inte
finnas någon vettig anledning att öka risken för att
olämpliga personer driver gruvverksamhet. Regeringens
förslag i detta avseende måste därför avslås.
Systemet med kronoandelar ger staten en möjlighet att
vidta åtgärder t.ex. för att påverka att en fyndighet
verkligen bryts. Det måste också anses rimligt att ett
samhällsinflytande över naturresurser av detta speciella slag
på detta sätt bevaras. De mycket måttliga inkomster som
arrendeavgifterna ger staten kan vara en del av den
finansiering som behövs för den statliga prospektering vi
ovan nämnt. Bestämmelserna om kronoandel i 1 kap. 6 §
och 11 kap. minerallagen bör därför finnas kvar.
Regeringens förslag i detta avseende avslås. Även
förändringen av 12 § lagen om vissa torvfyndigheter
(1985:620) avslås.
Förlängningen av tiden för bearbetningskoncession från
10 år till 15 år minskar statens möjligheter att förhindra
passivitet när det gäller utvinning av viktiga fyndigheter.
Förändringen av 7 § minerallagen avslås.
Förstärkningen av skyddet för nationalparker, obrutna
fjällområden och naturreservat är godtagbar. Eftersom
viktiga fyndigheter kan finnas i fjällkedjan kan i mycket
speciella fall undersökningar av mineralfyndigheter tillåtas
av Länsstyrelsen. Förutsättningen är att det berörda
områdets karaktär ej påverkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återupptagande av statlig
prospektering,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av
minerallagen 4 kap. 2 § avseende lämplighetskriteriet,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av
bestämmelserna om kronoandel i 1 kap. 6 § och 11 kap.
minerallagen och 12 § lagen om vissa torvfyndigheter,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
bestämmelserna om bearbetningskoncessionens längd i 7 §
minerallagen.
Stockholm den 19 april 1993
Bengt Hurtig (v)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)