med anledning av prop. 1992/93:135 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Med rätta har bankerna kritiserats hårt för sitt sätt att
förvalta insättarnas pengar. Oansvarighet och inkompetens
har lett till kreditförluster som beräknas omfatta 100
miljarder kronor bara under 1990 och 1992. Det finns också
anledning befara att bankerna kommer att förlora
ytterligare pengar på grund av deras inhumana och
stelbenta behandling av småhusägare och
bostadsrättsinnehavare. Även många företagskonkurser är
onödiga eftersom bankerna satt i system att hellre fälla än
fria företag i tillfällig knipa, även om de har goda
överlevnads- och framtidsförutsättningar. Näringspolitiskt
och sysselsättningsmässigt är detta i förening med
regeringens svältarävpolitik förödande för Sverige.
Kreditförlusterna innebär också att realräntan tvingas upp
till oacceptabla nivåer. Sammantaget är risken för
ytterligare kreditförluster även under kommande år
uppenbar, med åtföljande skadeverkningar för samhället
och medborgarna.

För Andersson och Pettersson är det lätt att konstatera
att bankerna inte fyller sin funktion och därigenom
fördjupar den kris som landet nu upplever. Lägg därtill
bankdirektörernas fallskärmsavtal, så är det självklart att
svenska folkets misstro mot bankerna är djup och
berättigad. Regeringen bör därför ta initiativ för att nya
banker etableras som inte har ryggsäcken full av
kreditförluster och som därför kan tvinga ner realräntan.
Regeringen bör också i sin hantering på alla sätt försöka
eliminera de stötande fallskärmsavtalen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att etablera nya
banker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stötande fallskärmsavtal.

Stockholm den 2 december 1992

Bengt-Ola Ryttar (s)

Inger Hestvik (s)

Leo Persson (s)