med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.
I regeringens proposition 1992/93:82 Kapital för nya
företag m m behandlas frågor som rör Industrifonden.
Propositionens förslag begränsas till förändrad inriktning
och organisation inom ramen för befintliga avtal och
resurser. Förslagen omfattar med andra ord den del av
statlig näringspolitik som syftar till att ge nya och mindre
företag kompletterande stöd utöver vad kredit- och
riskkapitalmarknaden i övrigt förmår erbjuda.
Förslaget innebär i korthet att nuvarande Industrifonden
med ett kapital på 1 200 miljoner kronor och
Småföretagsfonden/Företagskapital med lika mycket medel
slås samman till en gemensam stiftelse Industri- och
nyföretagarfonden. Totalt kommer denna fond att förvalta
2,4 miljarder kronor.
Industrifondens funktion och roll bibehålls så när som
att verksamheten mer än hittills ska inriktas på mindre
företag. Samtidigt införs ett s k nyföretagarlån med det
tyska EKH-lånet som förebild.
Industri- och nyföretagarfonden föreslås centralt fatta
beslut i enskilda låne- och finansieringsärenden -- även om
de regionala utvecklingsfonderna och andra regionala
aktörer föreslås bistå med beredning, rådgivning,
utvärdering och uppföljning. I vissa fall kan dock en
delegering av beslut ske till regionala organ -- exempelvis
ett eller flera nyinrättade filialkontor med egna
beslutsramar.
Vidare poängteras att de resurser som nu ställs till
Industri- och nyföretagarfondens förfogande koncentreras
till nyföretagandet. Även utvecklingsfondernas
kvarstående lånefond på 1 200 miljoner kronor föreslås att
efter innevarande avtals utgång 1994/95 övergå till den
centrala fonden för långivning till nyföretagande. Samtidigt
aviseras en parlamentarisk utredning kring
utvecklingsfondernas framtida roll.
Situationen för de små och medelstora företagen är idag
synnerligen besvärlig. Både det rådande konjunkturläget,
ett exceptionellt högt ränteläge, och krisen inom
bankväsendet bidrar i hög grad till att förvärra situationen.
Antalet konkurser bland unga och mindre företag ökar
lavinartat och har idag nått de högsta nivåerna under hela
efterkrigstiden. I Jämtlands län slås nu företag ut som utgör
basen i de industriella strukturerna. Konsekvenserna är
oreparerbara.
Svårigheten att även för relativt solida företag erhålla
riskvilligt kapital i form av normala rörelse- och
investeringskrediter är påtaglig. I än mindre utsträckning
har möjligheten att erhålla riskvilligt kapital i form av
ägarkapital och liknande kapitalformer -- i den mån de varit
ett alternativ -- sedan länge inte funnits för dessa företag.
Samtidigt sägs i många fall befintliga lån upp. Kredit- och
kapitalmarknaden har i huvudsak för de små företagen satts
ur spel. För många mindre företag har istället
utvecklingsfonderna utgjort en av de få tillgängliga
finansieringsinstituten på senare tid. Även om
utvecklingsfondernas utlånings- och finansieringskapacitet
är begränsad, har flera fonder under det senaste halvåret
ökat sin kreditverksamhet med upp till 50 %
i jämförelse med motsvarande tid förra året.
Det är mot denna bakgrund regeringens förslag i
propositionen Kapital för nya företag, m m
bör ses.
Vi delar i huvudsak propositionens förslag och inriktning
vad gäller inrättandet av de s k nyföretagarlånen och att
Industrifondens roll och verksamhet bibehålls men med en
ökad tyngdpunkt mot mindre företag. Vi har heller inget att
erinra mot att de medel som omfattar nuvarande
Industrifonden, Småföretagsfonden och Företagskapital
förs samman till en ny stiftelsefond Industri- och
nyföretagarfonden.
Det är framförallt på två avgörande punkter som det
finns anledning att med kraft avvisa propositionens förslag
och där enligt vår uppfattning regeringens förslag grundar
sig på en felaktig eller ofullständig analys av den faktiska
situationen på företagsmarknaden och kraven på en smidig
och effektiv finansiering.
För det första avvisar vi den ensidiga inriktning mot
nyföretagande som intentionerna för den nya statliga
stiftelsen enligt regeringens förslag anvisar. I realiteten är
en gränsdragning mellan nyföretag och befintliga företag
svår att dra, samtidigt som effekten av statliga lånesatser
ofta är större bland befintliga företag. I stället bör Industri-
och nyföretagarfondens resurser kunna sättas in i såväl nya
som befintliga företag.
Vidare avvisar vi propositionens förslag om att dels ge
den statliga fonden beslutsrätten i de enskilda
engagemangen, dels eventuellt inrätta nya filialer för
fonden.
Att ålägga en statlig central stiftelse att även fatta beslut
i enskilda kreditärenden rimmar illa med behovet av en
marknadsanpassad och kundnära organisation. Istället bör
utvecklingsfonderna ges en dragningsrätt och
kommissionärsroll att bedriva finansieringsverksamhet mot
såväl befintliga som nya företag för Industri- och
nyföretagarfondens räkning.
Utvecklingsfonderna spelar idag med hänsyn till det
rådande läget på kreditmarknaden en viktig roll för
småföretagen och deras finansiering. Det är därför viktigt
att den regionala och kundnära struktur dessa utgör inte
begränsas eller hämmas.
Vi har inget att invända mot den aviserade
parlamentariska utredningen kring utvecklingsfondernas
framtida roll. Vi vill tvärtom understryka, med hänsyn till
utvecklingsfondernas ökade strategiska betydelse i en aktiv
näringspolitik, nödvändigheten att av utvecklingsfondernas
roll bör utvidgas och integreras med andra insatser. Med
hänsyn till regionernas ökade roll även internationellt och
med hänsyn till de program för småföretagen
Europakontakter som berörs i propositionen är det av
betydelse att den funktion utvecklingsfonderna har stärks.
I avvaktan på denna parlamentariska utredning är det
dock viktigt att utvecklingsfonderna vid sidan om sin
nuvarande roll ges utökade funktioner inom ramen för
gällande avtal mellan staten och landstingen. I synnerhet
gäller det frågor kring finansiering.
Detta kan ske genom tilläggsavtal som innebär att
utvecklingsfonderna företräder den nya Industri- och
nyföretagarfonden regionaltutvecklingsfonderna ges
dragningsrätten från Industri- och nyföretagarfonden till
både nyföretagande och befintliga företag. Om denna
dragningsrätt inte utnyttjas bör andra utvecklingsfonder
kunna överta denna rätt. Därmed utjämnas
utnyttjandegraden och de statliga medlen kanaliseras
effektivt. Dragningsrätten bör dessutom kunna göras olika
med hänsyn till behov och egen lånefond.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att medlen på 2,4 miljarder
kronor som ställs till Industri- och nyföretagarfondens
förfogande riktas till såväl nya som befintliga mindre
företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade
roll vad gäller förmedlingen av Industri- och
nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förestående parlamentarisk
utredning om utvecklingsfondernas framtida roll.
Stockholm den 19 november 1992
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)
Berit Andnor (s)