I propositionen föreslår regeringen att föreningsbankerna ombildas till ett bankaktiebolag. Skälet till den föreslagna förändringen är att man på detta sätt skall få bättre förutsättningar att klara kapitalförsörjningen och säkra en stabil utveckling av bankrörelsen.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att föreningsbankernas problem löses snabbt och smidigt och att grunden läggs för en långsiktig och sund verksamhet. Vi är också medvetna om att den föreslagna lösningen är väl förankrad bland medlemmarna i föreningsbanksrörelsen.
Regeringens förslag till ombildning innehåller emellertid inslag som vi av principiella skäl avvisar. Det gäller den enskildes rätt att utträda ur föreningsbanken och/eller få ut frivilligt insatskapital. Den lösning som regeringen föreslår begränsar starkt den enskilde medlemmens möjlighet till utträde och att få ut sitt frivilligt insatta kapital. Bankaktiebolagets möjlighet att uppfylla kapitalteckningskravet på 8 % blir överordnad. Förslaget har också en påtaglig prägel av retroaktivt verkande lagstiftning. Stark kritik har också kommit från Riksbanken och Hovrätten över Skåne och Blekinge, som föreslagit alternativa lösningar. Uppsala universitet har ifrågasatt den faktiska möjligheten till utträde, med tanke på den nuvarande kapitalförsörjningssituationen. Lagrådet anför att regeringen inte redovisar så starka skäl att retroaktivt verkande lagstiftning kan anses motiverad.
Vi instämmer i denna principiellt motiverade kritik och menar att regeringen skall pröva andra sätt att lösa ombildningen, som inte träder den enskilde medlemmens rätt förnär eller har retroaktiv verkan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den enskilde medlemmens rätt att utträda och få ut sitt insatta kapital.
Stockholm den 21 oktober 1992 Rolf L Nilson (v) Johan Lönnroth (v) Lars Bäckström (v) Hans Andersson (v)