med anledning av prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning
Regeringens arbete för ökad konkurrens och därmed
lägre priser är lovvärt. I sammanhanget måste vi dock
aktualisera det sammansatta system som skapar den höga
prisbilden i Sverige. Sverige är ett högprisland, inte i första
hand på grund av bristande konkurrens, utan först och
främst beroende av höga kapital- och
arbetskraftskostnader.
Inom EG tillämpas artiklarna 85 och 86 inte fullt ut på
jordbruksområdet. Någon mer ingående analys av
undantagen eller förslag till motsvarande undantag för
svensk del finns inte i propositionen. En EG-anpassning av
svensk jordbrukspolitik kräver dock att motsvarande
undantag ges i den svenska lagstiftningen. Undantagen bör
även införas och tillämpas under övergångstiden så att
anpassningen till EG kan ske. Undantag med förebild från
EG:s förordning 26/1962 bör snarast utarbetas och införas i
samband med att lagen träder i kraft.
1990 års livsmedelspolitiska beslut har på flera sätt
ifrågasatts från kristdemokraternas sida. Vad man minst
kan begära är att de utfästelser som där gjordes om
exportfinansiering i någon mån kan hållas. Enligt
riksdagsbeslutet i juni 1990 skall jordbruket ges
förutsättningar att svara upp mot den inhemska
konsumtionen av livsmedel. För att gränsskyddet skall vara
effektivt behövs möjligheter att hantera vissa
exportvolymer.
''Det måste också, som utskottet tidigare understrukit,
finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfälliga
överskottskvantiteter. Det bör vara möjligt att finna former
för detta som förenar behovet av samordning och
utnyttjande av skalfördelar med de krav som samhället
måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag, också
branschvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera
säsongsvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter.
Utskottet förutsätter att behovet av en effektiv samverkan
för angivna ändamål beaktas i den fortsatta beredningen av
konkurrenskommitténs förslag''.
Frågan om samarbete för utjämning av förluster vid viss
export har ännu inte lösts. Det är nödvändigt att de svenska
företagen får samma möjligheter som EG-företagen att
förbereda ett medlemskap genom att bygga upp marknader
inom EG under övergångstiden. Såväl i
jordbrukskonkurrenslagen som i propositionen förbjuds
producenterna att själva gemensamt ansvara för
finansieringen av tillfälliga överskott. I propositionen
framhålls att samarbete i form av utjämning av förluster
mellan företag vid export faller under förbudet.
Det är oacceptabelt att frågan behandlas på det sätt som
nu sker. Ett system utan exportstöd och gemensam
överskottsexportfinansiering kommer att leda till en
nedpressning av den inhemska prisnivån avsevärt under
produktionskostnaderna eller till export med stora
förluster. I slutändan drabbas den enskilda lantbrukarens
lönsamhet på ett från sociala och andra synpunkter orimligt
sätt.
Det är nödvändigt att i det internationella läge som nu
råder, och som kommer att råda de närmaste åren,
möjliggöra för svenska företag att ta exportförluster eller att
man i varje fall får genomföra export med fastställda
volymer. Konkurrenslagen bör därför inte omfatta frågan
om finansiering av eventuella kostnader i samband med
export.
Förslaget till konkurrenslag skapar ett markant
underläge för svenska livsmedelsföretag gentemot
utländska. De svenska lantbrukskooperativa
livsmedelsföretagen befinner sig nu i ett mycket sårbart
övergångsskede, vilket gör att lagen skulle drabba dem
extra hårt.
Det föreslagna förbudssystemet innebär bl a att det
samarbete som finns i form av stadgar och föreningsbeslut
inom ekonomiska föreningar blir förbjudet om det anses
hämma konkurrensen på ett märkbart sätt. Motsvarande
samarbetsförbud existerar inte i våra viktigaste
konkurrensländer Danmark och Holland.
Kooperativa federationer bör jämställas med koncerner
i konkurrenshänseende. Frågan om ''ekonomiska enheter''
som skall ses i samband härmed, är otillräckligt belyst.
Lantbrukskooperationens grundläggande samarbetstanke
och samarbetsformer underordnas helt konkurrenskravet
och ses allmänt negativt i lagförslaget. Federationer ses
enbart som horisontella karteller och sätts i strykklass i
förhållande till en koncern trots att deras grundläggande
verksamhet och funktionssätt är samma som i en koncern.
Effektivitet genom samverkan avvisas av lagstiftaren.
Aktiebolagen är i sig ett instrument för samarbete
mellan ägare. Vissa andra former av samarbete är typiska
för Sverige och har historiska rötter som det inte går att
bortse ifrån. Politiska, kulturella och andra omständigheter
har gynnat framväxten av andra samarbetsformer än
samägande i aktiebolag. Kooperativt ägande är utbrett i t ex
Sverige och Danmark. I Danmark uppmuntras dessa
former av samarbete trots EG-medlemskapet. Det vore
orimligt att bryta upp sådant samarbete i Sverige bara för
att liknande ägarformer inte är vanliga i sydliga europeiska
länder.
Incitamentet att bilda aktiebolagskoncern har varit litet
eftersom svensk lagstiftning uppmuntrat kooperativt
samarbete. Den ideella idén och varumärket har då i
praktiken fått samma sammanhållande funktion som
ägarintresset i en koncern. Investeringarna i t ex
varumärken har varit omfattande, och det skulle innebära
enorma skador för berörda företag om aktuella samarbeten
förbjöds.
Det är mycket viktigt att det framgår av
lagstiftningsarbetet att etablerat samarbete kan fortsätta
även i framtiden.
Föreningsrättsligt tillåtna regler sätts ur spel av
konkurrenslagen. Detta konstaterande görs med beaktande
av den rådande principen att speciallag tar över allmän lag.
Nuvarande konkurrenslag ger dock genom
missbruksprincipen helt andra möjligheter än
förbudsprincipen tillåter. Lagen möjliggör att NO avstår
från ingripande. Förbudsprincipen däremot tvingar fram ett
undantagssystem som innebär att en företagsform -- den
ekonomiska föreningen -- till stora delar tvingas leva på
undantagsregler. Det kan inte anses rimligt att en
företagsform till stora delar skall behöva basera sin existens/
verksamhet på konkurrensrättsliga undantag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
med förslag till undantag motsvarande EG:s förordning
26/1962,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gemensam finansiering av
förluster i samband med export av jordbruksprodukter,
3. att riksdagen beslutar att kooperation och kooperativ
samverkan i federativ form jämställs med aktiebolag och
koncerner i konkurrenslagens tillämpning,
4. att riksdagen beslutar att gränserna för samverkan
sätts lika med samgående för dominans på relevant
marknad i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 17 november 1992
Carl Olov Persson (kds)
Harry Staaf (kds)