med anledning av prop. 1992/93:75 Satellitsändningar av TV-program
Sammanfattning
Lagförslaget innebär att EG:s direktiv (89/552/EEG) om
gränsöverskridande television transformeras till svensk lag
som en följd av EES-avtalet. På vissa punkter har dock den
borgerliga regeringens politiska ställningstaganden fått till
följd att lagförslaget inte anpassats till direktivet utan till
befintliga svenska lagar. Detta gäller framförallt
reklamreglerna. Ny Demokrati anser att den svenska radio-
och TV-lagstiftningen i sin helhet bör harmoniseras med
EG-direktivet. I motionen lämnas också ett förslag som går
ut på att klargöra och säkerställa rätten till genmäle.
Rätt till genmäle
Enligt EG-direktivet skall varje fysisk eller juridisk
person vars legitima intressen, i synnerhet vederbörandes
rykte och goda namn, har skadats av påståenden om
felaktiga fakta i ett TV-program, ha rätt till genmäle eller
motsvarande.
Den nuvarande yttrandefrihetsgrundlagen ger
emellertid inte möjlighet att införa bestämmelser som
innebär att beriktigande eller genmäle skall ske i
programmen, vilket hänger samman med att den som
sänder TV-program självständigt avgör vad som skall
förekomma i programmen (3 kap 4 § YGL).
Lagrådet har ifrågasatt om inte
yttrandefrihetsgrundlagen bör ändras så att det blir möjligt
för Kabelnämnden att besluta att ett beriktigande skall ske
i ett program som företaget sänder. En sådan ordning är
också mera i direktivets anda, menar lagrådet.
För markbundna sändningar i Sverige gäller enligt
radiolagen att skyldighet för programföretaget att sända
genmälen och beriktiganden får bestämmas i avtal, vilket
också skett. Kanal 1, TV 2 och TV 4 är alltså skyldiga att
sända genmälen och beriktiganden i sina program.
Direktivet omfattar uppenbarligen inte bara rätten till
beriktigande, dvs rättelse av felaktig uppgift, utan också
rätten till genmäle, dvs rätten att få komma till tals och
bemöta de felaktiga påståendena. Rätten gäller inte heller
enligt lagförslaget den TV-kanal, sändning eller program
där den påstådda felaktigheten förekommit. Lagrådet har
för sin del uttalat att den rätt till genmäle eller motsvarande
åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivet får i och
för sig anses kunna tillgodoses genom vad som i förslaget
betecknas som beriktigande. Uttalandet kan ifrågasättas.
Den svenska lagstiftningen bör följa EG-direktivet i
fråga om rätt till genmäle och beriktigande. Den svenska
lagstiftningen bör också utformas så att det inte råder någon
tvekan därom.
Av lagtexten bör det därför direkt framgå att det finns
en rätt till genmäle, dvs en rätt att själv få komma till tals
och bemöta de felaktiga påståendena om det är befogat.
Vidare bör rätten till genmäle och beriktigande kunna
ske i den kanal, sändning eller program där felaktigheten
förekommit eller i program som företaget sänder, bekostar
eller svarar för på annat sätt. En tvingande lagstiftning med
detta innehåll kräver ändring i yttrandefrihetsgrundlagen.
Ett lagförslag bör presenteras i riksdagen i så god tid att
ändringen kan träda i kraft den 1 januari 1995, då Sverige
förväntas ansluta sig till EG/EU.
Reklamregler och konkurrens
Tunga juridiska instanser i Sverige har, i sina
remissyttranden över lagförslaget, påpekat att de
reklamregler som föreslås för satellittelevisionen är
strängare än direktivets, och gör också gällande att
totalförbudet mot reklam till barn står i strid med EG:s
regler om varors och tjänsters fria rörlighet. Lagrådet
framför tveksamhet mot förbudet, men väljer i sitt slutliga
ställningstagande att följa regeringens uppfattning.
Det finns all anledning att fråga sig vad som ligger
bakom regeringens ställningstagande att frångå EES-
avtalet avseende reklamreglerna.
De strängare reklamreglerna, vad gäller reklamtid och
programmens brytning, innebär att en svensk satellit-TV-
station får sämre möjligheter att konkurrera med
internationella stationer som sänder till Sverige. En svensk
station får inte heller sända program utan reklam mot
vederlag utanför annonstid. Detta hemmatillverkade
förbud har inga motsvarigheter vare sig i direktivet eller i
Europakonventionen om gränsöverskridande television.
Eftersom Sverige är ett litet land, med en begränsad
marknad i förhållande till länderna i EG, kommer
direktivets krav på 50 % europeisk produktion och kravet
på att 10 % av de europeiska programmen ska vara gjorda
av fristående producenter att bli så kostnadskrävande att
det är tveksamt om några svenska satellit-TV-kanaler kan
komma till stånd. Lägger man därtill att satellitstationerna
på svenskt initiativ ges sämre konkurrensmöjligheter
genom restriktivare reklamregler minskar möjligheterna
ytterligare.
För den markbundna reklamkanalen TV4 gäller
strängare regler än EG-direktivets. Av avtal med staten
följer vidare ett omfattande public-service-uppdrag. TV4
ska dessutom leverera en del av sina reklaminkomster för
att täcka ökade kostnader till den statliga televisionen. Man
kan med fog hävda att det för statens del är ekonomiskt
fördelaktigt att skydda TV4.
En svensk satellitstation får, om den drivs med likartade
regler som den markburna TV4, som når en betydligt större
svensk publik, uppenbara svårigheter att hävda sig i
konkurrensen med TV4. I förhållande till sina utländska
konkurrenter, som alltså inte behöver följa de restriktiva
svenska reglerna, försvåras konkurrensförutsättningarna
ytterligare. Reklamreglernas restriktiva utformning
kommer uppenbarligen att medverka till att svenska
satellitsändningar inte kommer att kunna etableras eller i
vart fall få betydande svårigheter att överleva i ett längre
perspektiv. Å andra sidan kan också TV4 få svårigheter att
konkurrera med utländska satellitkanaler som sänder på
Sverige.
Allt detta talar för att likartade regler bör gälla för alla
som sänder till en svensk TV-publik.
I propositionen noterar regeringen att för vissa satellit-
TV-företag uppkommer ekonomiska konsekvenser av EG-
direktivet, eftersom det kommer att krävas ett större inslag
av europeiska verk i programmet och även färre
reklaminslag. Detta kan åtminstone under en
övergångsperiod komma att fördyra
programverksamheten, menar regeringen. Risken är dock
att det med hänsyn till den begränsade svenska marknaden
och konkurrensförhållanden inte blir svårigheter av
övergående natur för svenska satellitsändningar, utan
bestående men.
Mot den bakgrunden förefaller det därför märkligt att
ytterligare försvåra konkurrensförutsättningarna för
svenska satellitsändningar.
I första hand bör reglerna i radiolagen och annan radio-
och TV-lagstiftning anpassas till EG-direktivet i fråga om
reklam. En annan möjlighet är att anpassa reglerna för
satellitsändningar till EG-direktivet. I vart fall bör den
särskilda regeln om reklam riktad till barn under 12 år
utmönstras ur lagstiftningen (12-årsregeln).
Program mot betalning
Enligt 19 § förslaget till lag om satellitsändningar av TV-
program får program mot vederlag endast sändas under
annonstid i televisionen. Förbudet leder, vilket ovan
redovisats, till orimliga konsekvenser för satellitkanaler
som i dag upplåter sändningstid mot betalning i en
omfattning som inte är obetydlig. Regeln måste därför
avvisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att rätt till genmäle skall
föreligga för den som utsatts för en felaktig uppgift eller ett
felaktigt påstående i ett program att själv få komma till tals
och bemöta felaktigheten om han eller hon har ett befogat
intresse därav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att yttrandefrihetsgrundlagen
skall ändras så att rätten till genmäle eller beriktigande skall
kunna ske i kanal, sändning eller program där felaktigheten
förekommit eller i vart fall i program som det ifrågavarande
TV-företaget sänder, bekostar eller svarar för på annat sätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassa radiolagen och annan
radiooch TV-lagstiftning till EG-direktivet i fråga om regler
för reklam,
4. att riksdagen beslutar utforma lagen om
satellitsändningar av TV-program till allmänheten på
sådant sätt att reglerna för reklam anpassas till EG-
direktivet,
5. att riksdagen beslutar utmönstra den s k 12-årsregeln
ur radio- och TV-lagstiftningen,
6. att riksdagen i vart fall beslutar att inte anta 12-
årsregeln i förslaget till lag om satellitsändningar av TV-
program till allmänheten,
7. att riksdagen inte antar den del av 19 § förslaget till lag
om satellitsändningar av TV-program till allmänheten som
innebär att program mot betalning endast får sändas under
annonstid i televisionen.
Stockholm den 24 november 1992
Harriet Colliander (nyd)