Genom bättre möjligheter att häkta kan man förhindra
nya brott, skapa bättre förutsättningar för utredning av
brott samt öka möjligheterna att utdöma realistiska straff.
En polisutredning omfattar dels en utredning om själva
brottet, dels en utredning om den misstänktes personliga
förhållanden. Problemet idag är att utredningarna drar ut
på tiden, att man inte snabbt kan få fram uppgifter om
lämplig påföljd eller annan lämplig åtgärd, att den
misstänkte i allt för många fall släpps ut för att omedelbart
fortsätta med brottslig verksamhet.
Det går att effektivt bryta en påbörjad brottsbana.
Medlet är helt enkelt att öka möjligheten för
frihetsberövande på utredningsstadiet i form av häktning
som inte bara är tillfällig. Erfarenheterna visar nämligen att
man under häktningstiden har stora möjligheter att få fram
alternativa påföljder, såsom skyddstillsyn med
vårdföreskrift, intagning på alkoholisthem eller annan
vårdform eller varför inte samhällstjänst. Ett resolut
frihetsberövande är också positivt för den allmänna
laglydnaden, allmänpreventionen.
De nuvarande häktningsreglerna medger endast
begränsade möjligheter att häkta på grund av intresset att
finna en lämplig påföljd eller annan lämplig åtgärd. En
sådan särskild häktningsgrund bör därför införas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar
för häktning i syfte att finna lämplig påföljd för den
misstänkte eller att få fram annan lämplig brottsavhållande
åtgärd.
Stockholm den 20 januari 1993
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)