Motion till riksdagen
1992/93:Ju2
av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd)

med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.


I propositionen föreslås att den obligatoriska
halvtidsfrigivningen skall avskaffas och ersättas av en
fakultativ villkorlig frigivning efter minst två tredjedelar av
strafftiden.
Ny Demokratis grundläggande uppfattning är emellertid
att villkorlig frigivning överhuvudtaget inte bör
förekomma. Den intagne bör alltså inte friges innan hela
strafftiden löpt ut. Systemet med villkorlig frigivning bör
upphävas. Detta är Ny Demokratis förstahandsinställning.
I övrigt har Ny Demokrati följande synpunkter på
regeringsförslaget.
För att Ny Demokrati skall kunna acceptera ett system
med villkorlig frigivning bör den obligatoriska tiden i
fängelset vara längre. Först efter det att minst tre
fjärdedelar av straffet har avtjänats bör fakultativ villkorlig
frigivning kunna komma ifråga. Detta är utgångsläget för
Ny Demokratis förslag i andra hand.
Enligt Ny Demokratis uppfattning bör villkorlig
frigivning inte i något fall få ske förrän verkställigheten
pågått minst tre månader. Detta innebär att Ny Demokrati
dels motsätter sig den föreslagna ändringen i 26 kap 6 §
brottsbalken att medge villkorlig frigivning redan från en
månad, dels föreslår att minsta tiden höjs.
Ny Demokrati anser inte heller att det bör finnas olika
regler för när villkorlig frigivning tidigast får ske om
strafftiden är högst ett år, längre än ett år men kortare än
två år eller två år eller mer. I samtliga fall bör minst tre
fjärdedelar av strafftiden ha avtjänats.
Enligt Ny Demokratis uppfattning är det som regel mera
angeläget att de som döms för brott av så allvarlig
beskaffenhet att det lett till fleråriga fängelsestraff sitter av
hela straffet än ges förmån av villkorlig frigivning efter
halva strafftiden som ju regeringsförslaget faktiskt medger i
vissa fall.
För den som har dömts till fängelse i lägst två år för
särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller
medfört fara för liv eller hälsa eller som ingått som ett led i
en yrkesmässig eller organiserad brottslighet bör villkorlig
frigivning enligt Ny Demokratis uppfattning förekomma
endast om synnerliga skäl talar för det.
Den brottslighet som bör komma ifråga för sådan
särbehandling är framförallt vålds- och narkotikabrott men
exempelvis också stöld och bedrägeri. Skattebrott och
annan liknande ekonomisk brottslighet som är riktad mot
staten är dock inte av den beskaffenheten att den bör
föranleda särbehandling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att upphäva systemet med
villkorlig frigivning,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att
villkorlig frigivning får komma i fråga först efter det att
minst tre fjärdedelar av strafftiden har avtjänats,
3. att riksdagen beslutar att 26 kap. 6 § brottsbalken
ändras så att villkorlig frigivning inte får ske förrän
verkställigheten pågått minst tre månader,
4. att riksdagen beslutar att villkorlig frigivning av den
som dömts till fängelse i lägst två år endast får komma i
fråga om synnerliga skäl talar för det,
5. att riksdagen beslutar att särbehandling i fråga om
villkorlig frigivning vid dom på fängelse i lägst två år inte bör
gälla för den som dömts för skattebrott och annan liknande
ekonomisk brottslighet som är riktad mot staten.

Stockholm den 21 oktober 1992

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Harriet Colliander (nyd)

Arne Jansson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)