Länsjärnvägar och länsvägar
I regeringens prop. 1992/93:150 beskriver regeringen den situation som råder vad gäller det eftersatta underhållet på det statliga vägnätet samt behovet av punktinsatser på länsjärnvägarna för att tillgodose godstransporter m.m.
Regeringen talar också om betydelsen av länsjärnvägar som matarbanor för såväl gods- som persontransporter.
Vad avser fördelning av medel för underhåll på det statliga länsvägnätet så vill vi motionärer framhålla att Kopparbergs län vid jämförelser med andra län ej fått sitt behov av upprustnings- och underhållspengar tillgodosett i något avseende. Länsvägnätet i Kopparbergs län har en i jämförelse med övriga län mycket låg bärighetsstandard vilket kan utläsas i antal vägmil -- 200 -- som är avstängda under tjällossningsperioden. Vissa vägar är avstängda nästan tre månader vilket är ett bekymmer för bl.a. skogsnäring och andra transporter. Dessa uppgifter kan vidimeras av Vägverkets egna statistikuppgifter.
De förstärkningsåtgärder som behövs på dessa vägar är också av den karaktären att några tidsödande fastställelseprocesser och omfattande projekteringar inte krävs utan anläggningsarbetena kan påbörjas relativt snabbt. Vi motionärer yrkar på att särskild hänsyn tas till behovet av att de påtalade underhållsåtgärderna prioriteras p.g.a. sitt akuta behov samt att dessa åtgärder också bidrar till att minska den stora arbetslösheten hos länets åkerinäring.
Vi motionärer vill vad avser länsjärnvägarna också framhålla att Kopparbergs län i uppvaktningar till Kommunikationsdepartementet påtalat det starka behov som föreligger att erhålla särskilda medel för upprustning av den s.k. Bergslagspendeln mellan Västerås och Ludvika. Att länsstyrelsen sedan inte i beslut har lagt in pendeln i länstrafikanslaget (LTA) beror på att dessa medel i dag är otillräckliga för att åstadkomma de investeringar som är behövliga. Man har gjort den bedömningen att staten här bör öronmärka särskilda medel. Detta bör inte utgöra en belastning för oss. Länsstyrelsens uppfattning är dock att investeringar i Kopparbergs län i tiden bör sammanfalla med investeringar i Västmanland. Banstandarden bör vara minst 25 tons axeltryck för att tillgodose industrins behov. Detta kommer att sammantaget förstärka konkurrenskraften och utbudet av sysselsättning i industrin för Västerbergslagen m.fl. orter.
Vi motionärer anser att det är regionalpolitiskt motiverat att utreda förutsättningarna för att behålla och utveckla Västerdalsbanan, utifrån andemeningen att Västerdalsbanan bör utvecklas som en infrastruktur för turismens utveckling i Västerdalarna. Sovvagnståg, direkttåg från Stockholm, Göteborg och Malmö till Sälen, skulle vara ett led i att öka trafiksäkerheten och motverka miljöförstöring. Banan utgör också en viktig matarlinje för såväl gods- som persontransporter på stamlinjenätet i Borlänge och för turismen i Sälen-området.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar för utbyggnad av Västerdalsbanan.
Stockholm den 7 maj 1993 Leo Persson (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Per Erik Granström (s) Inger Hestvik (s) Iréne Vestlund (s)