med anledning av prop. 1992/93:88 Offentlig upphandling
Lagen innebär att man vid all offentlig
upphandling ska inhämta anbud från hela det Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, EES. Offentliga
upphandlare ska alltid vid inköp över ett visst tröskelvärde
skicka en annons till Byrån för Europeiska
Gemenskapernas officiella publikationer. Annonsen ska
vara på ett av EGs officiella språk, inte på svenska. Man ska
använda sig av europeiska tekniska specifikationer. De är
det lägsta eller ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet man
måste anta. För att få ta hänsyn t ex till miljöpåverkan,
måste detta specificeras i annonsen (Kap 1 § 22). Anser sig
en leverantör vara diskriminerad, kan han få saken prövad
i domstol. En upphandlande enhet, t ex en kommun, kan
dömas till skadestånd. Det är domstolen som bestämmer
vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt för kommunen.
Kommunen kan alltså inte sätta igång byggen och vara
säker på att det kommer att skapa jobb för de arbetslösa i
kommunen.
Fördelar för svenska företag?
Man brukar framhålla hur viktigt det är för svenska
företag att få delta på samma villkor i den offentliga
upphandlingen inom EES. Men kommer EFTA-länderna
och EGs medlemsstater att tillämpa detta från 1 januari
1993? Kommer vi in på deras marknad lika beredvilligt som
Sverige tar emot konkurrens från utländska företag? Så sent
som den 18 juni i år tog EGs ministerråd direktiv om
tjänsteupphandling (92/50/EEG).
Har EG-länderna själva verkställt direktiven om
offentlig upphandling?
Många tecken tyder på att EGs inre marknad inte
kommer att fungera i praktiken från 1 januari 1993.
Regeringen tycks föreställa sig att så fort ett direktiv har
beslutats i EGs ministerråd, så genomförs det i EGs stater.
Erfarenheten visar tvärtom att det kan dröja flera år innan
så sker och att en del länder över huvud taget inte
implementerar EGs överenskommelser. I många fall saknas
uppenbarligen viljan och oftast saknas kompetensen.
Förre EG-kommissionären för konkurrensfrågor, Peter
Sutherland, har i en rapport till EG lagt 38 konkreta förslag
på nödvändiga åtgärder för att den inre marknaden ska
fungera. ''Dagens industri'', 921029, citerar honom: ''Alltför
länge har man levt i tron att den inre marknadens spelregler
är självklara och att de därför är lätta att tillämpa.'' Han
menar att de gemensamma lagarna tvärtom oftast är
obegripliga för företag och medborgare och att
myndigheterna i de olika EG-länderna står oförberedda
inför den inre marknaden.
Finansdepartementets Ds 1992:96, ''Statsförvaltningens
Europakompetens, om behovet av kompetensutveckling
hos myndigheterna inför integrationen'', visar att det fattas
mycket kunskap innan svenska myndigheter kan klara EG-
reglerna. Detsamma gäller självfallet i kommunerna, även
landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna, som
föreslås omfattas av lagen.
Mer beslutsunderlag behövs innan riksdagen kan ta
ställning
Det är väsentligt att undersöka hur långt de andra
länderna i EES hunnit i genomförandet av de direktiv som
hör till reglerna om offentlig upphandling. Det verkar också
klokt att undersöka hur detaljerat andra länder planerar att
styra sin offentliga upphandling, så att vi inte krånglar till
det för våra kommuner i onödan. Det finns inte heller
anledning, som propositionen föreslår, att låta lagen också
gälla upphandling under tröskelvärdena! (sid 40)
Vi bör inte jäkta fram en lag som försvårar
upphandlingen för kommunerna och statliga myndigheter
och enskilda företag som anlitas i den offentliga
upphandlingen, utan att ens veta om motsvarande lagar
tillämpas i de länder där våra företag hoppas kunna få
konkurrera på lika villkor!
Förslag
Riksdagen bör sända tillbaka propositionen till
regeringen. Regeringen bör redovisa hur andra länder
inom EES tillämpar direktiven om offentlig upphandling.
Förslag om transformering av dessa direktiv bör
utformas så att vi inte övertolkar dem till vår nackdel.
Riksdagen får därefter pröva om dessa EG-direktiv är
lämpliga att införlivas i svensk lagstiftning, eller om en mer
pragmatisk metod kan tillämpas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:88 om
offentlig upphandling,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 20 november 1992
Birgitta Hambraeus (c)