I propositionen föreslås med anledning av slopat schablonavdrag m m, införande av en allmän sjukförsäkringsavgift, reduktion av vissa pensionsförmåner, ändrad tidpunkt för utbetalning av pensioner, införande av en karensdag, sänkning av ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen, sänkning av arbetsgivaravgifterna och den särskilda löneskatten samt ändrade regler för utgifter inom äldre- och handikappomsorgen att ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn ska ske.
Det synes naturligt att en sådan reglering kommer till stånd, men det sätt på vilket denna reglering förslås ske bör till viss del omprövas. I propositionen föreslås nämligen att regleringen ska ske genom att de statliga medlen till kommunerna minskas med ett visst belopp per invånare. Även sänkningen av arbetsgivaravgiften ska således regleras på detta sätt. Ett sådant förfarande då det gäller just denna del blir orättvis och kan i praktiken tolkas som en orelevant bestraffning av kommuner som har en effektiv och rationell verksamhet med en lönekostnad under riksgenomsnittet.
För att indragningen från kommunerna med anledning av sänkning av arbetsgivaravgiften ska bli rättvis bör indragningen ske i förhållande till varje kommuns reella lönekostnad. Svårigheterna vid detta sätt att göra indragningen bör inte vara oöverstigliga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis indragning av statliga medel från kommunerna med anledning av sänkt arbetsgivaravgift.
Stockholm den 12 november 1992 Kjell Eldensjö (kds)