En ärlig chans för byggarna!
Inom byggsektorn följer nyproduktionen ett cykliskt mönster. Historiskt har byggproduktionen vuxit snabbare än BNP i högkonjunktur och långsammare i lågkonjunktur.
I lågkonjunkturens spår faller produktionsvolymerna, orderingången minskar och byggarbetslösheten stiger. Risk finns nu att byggindustrin krymper under den långsiktigt behövliga nivån. När konjunkturen så småningom vänder kan detta resultera i överhettning och därmed kostnadsstegringar.
Bygginvesteringar är kapitalkrävande och därmed är räntekänsligheten stor. De fortsatt höga räntesatserna slår naturligtvis mycket hårt i byggbranschen. Uppgången i ombyggandet kommer att brytas under nästa år. Nyproduktionen kommer också att falla till en väsentligt lägre nivå än 1992. Mot bakgrund av kraftigt minskade volymer 1993 föreslås följande.
Egnahem
Småhussektorns ombyggnadsinvesteringar har varit små under 1992 och väntas minska ytterligare 1993. För att möta detta bör villor- och fritidshus samt bostadsrätter ägda av fysiska personer tillåtas avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993. Avdrag medgives med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet under 1993.
Tillbyggnad
Kalkylen för tillbyggnad av flerbostadshus blir dålig då fastighetsskatt utgår direkt för den nyproducerade delen ( för nyproduktion skattefritt i fem år därefter halv fastighetsskatt i fem år ). Därför bör samma skatteregler gälla för tillbyggnad som nyproduktion.
Fullgörandegarantier
Fullgörandegarantin är en säkerhet för entreprenörens åtagande. Ansvaret för att entreprenaden görs klar åvilar entreprenörerna, under såväl entreprenadtiden som garantitiden. Först om entreprenören inte kan fullfölja sitt åtagande, ex vid konkurs, kan garantin tas i anspråk.
För att ett entreprenöravtal skall slutas, ställer i regel beställaren ett villkor att entreprenören lämnar fullgörandegaranti. När detta villkor ställs anger AB 92 att entreprenören, om inte annat föreskrivs i kontraktshandlingarna, skall ställa säkerhet för ett belopp om 10 % av kontraktssumman under entreprenadtiden och 5 % av nämnda summa under garantitiden.
Svenska Kredits konkurs innebär att bolagets fullgörandegarantier saknar bärkraft. Garantierna är på ca 4 miljarder kronor, dvs en produktionsvolym om minst 40 miljarder. Dessa garantier kommer i stor utsträckning att behöva ersättas av andra garantier från banksystemet.
För närvarande ökar efterfrågan av fullgörandegarantier mycket kraftigt. Fler beställare än tidigare kräver garantier och dessutom krävs allt högre belopp på säkerheterna. För 1993 och 1994 kan därför behovet av fullgörandegarantier bedömas till ca 25 miljarder kronor per år. Det är högst osäkert om bankerna klarar detta med hänsyn till kapitaltäckningskravet.
Sedan försäkringsbolaget Njord och nu senast Svenska Kredit försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst begränsade. Utan fullgörandegarantier står företag utan uppdrag trots att de i övrigt är kapabla att genomföra entreprenader. Bankerna kan i praktiken bli de som beslutar om vilka byggföretag som ska överleva. Efter den senaste tidens kreditförluster måste bankernas kompetens på området starkt ifrågasättas.
För Sveriges del handlar det nu i det korta perspektivet om att ersätta garantier tecknade i Svenska Kredit. Trots den senaste tidens stora byggkonkurser har inga fullgörandegarantier tagits i anspråk. Kreditrisken är mycket begränsad under byggtiden eftersom det i regel finns andra företag som är beredda att ta över entreprenaderna och förlusterna blir i regel små. Beställaren har också säkerhet i utfört arbete. Under garantitiden är dock behovet större. Staten bör därför i detta svåra läge gå in och se vilka fullgörandegarantier som kan tryggas.
Statliga och kommunala myndigheter bör instrueras att i möjlig mån begränsa sina krav på fullgörandegarantier. Vägverkets behov av fullgörandegarantier under entreprenadtiden torde vara ytterst litet, för att ta ett exempel. Färdigställs inte entreprenaden i rätt tid på grund av byte av entreprenör exempelvis, så blir den skada som uppkommer mycket liten. När det gäller just Vägverket kan dessutom kravet på fullgörandegarantier innebära en konkurrensnackdel för entreprenörer jämfört med Vägverkets produktionsdivision.
Ett annat stort problem är kreditgivningen. Reglerna för kreditinstituten och möjligheterna för dem att lämna fullgörandegarantier bör ses över i syfte att bättre svara mot byggbranschens behov.
Ett system med fungerande riskkapitalförsörjning skulle bl a ge följande fördelar:genom att kreditkapital finns tillgängligt är producenterna inte utlämnade till bankernas eller kreditgivarnas godtyckestora och små företag kan likställas och behandlas mer efter kompetens än efter ekonomisk muskelstyrkaflera säkerheter kan kombineras och härigenom ge mindre företag en möjlighet att fortsätta sin produktion utan att fällas av nära nog orimliga säkerhetskravriskkapital till rimlig kostnad i stället för improduktiva kostnader för säkerheter och garantier kan bidra till lägre kostnader för byggandet
Förmånsrätt vid konkurs
Under senare tid har frågan om ett bättre läge för leverantörsfordringar vid konkurser blivit allt mer uppmärksammad. Det är hög tid att något görs åt saken. Leverantörsfordringarna måste prioriteras och placeras före skattefordringar. Med den nuvarande ordningen riskerar friska företag att dras med i konkursen. Regeringen har utlovat ett förslag i ämnet. Med hänsyn till det rådande läget är det angeläget att nödvändiga lagändringar kommer till stånd så snart som möjligt. Lagändringen bör helst träda i kraft redan vid årsskiftet 1992/93 och få retroaktiv verkan i förhållande till skattefordringar i pågående konkurser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993 med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör lägga fram förslag om att samma skatteregler bör gälla för tillbyggnad som för nyproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten tar på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.
Stockholm den 12 november 1992 Dan Eriksson (nyd) i Stockholm