Stärk infrastrukturen och utbildningen i kampen mot arbetslöshet
Det föreligger en bred enighet om målsättningen att hela Sverige ska leva. Alla åtgärder som vidtas för att minska statens budgetunderskott och stabilisera landets ekonomi måste genomföras på ett sådant sätt att inte den regionala obalansen i landet förvärras. Strävan att motverka regionala skillnader har länge varit en del av vårt lands ekonomiska politik.
Arbetslösheten i Norrbottens län är som tidigare betydligt högre än för riket som helhet. I månadsskiftet sept/okt i år var 8,7 % av arbetskraften arbetslös mot 6,35 % för hela riket. Utanför den ordinarie arbetsmarknaden står 15,1 % av arbetskraften mot 9,7 % för hela riket. Detta innebär att mer än 25 000 personer i Norrbottens län står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetslösheten väntas öka i länet kommande vinter.
I Norrbotten finns lång erfarenhet av att hantera ekonomiska och industriella kriser. Denna erfarenhet kan också vara en styrka. Med de goda förutsättningar som finns i länet bör utvecklingen på sikt gå att vända. En förutsättning är emellertid väl avvägda och genomtänkta insatser från statens sida. Tillgång till bättre telekommunikationer och rejäla satsningar på forskning och utveckling baserad på de naturliga förutsättningar länet har är nödvändiga strategiska satsningar.
En förnyelse av näringslivsstrukturen i allmänhet måste fortgå med ökad kraft. Nya typer av ekologiskt bärkraftiga industrisatsningar baserade på länets råvaror måste på sikt åstadkommas.
Basindustrierna spelar fortfarande en stor roll för landets handelsbalans. Det är därför ett nationellt intresse att dessa industrier har bra förutsättningar. En av dessa förutsättningar är bra transporter. En förbättring av järnvägsnätet är särskilt angelägen och kan snabbt genomföras till rimliga kostnader.
De kortsiktiga åtgärder som nu måste vidtas bör så långt som möjligt sättas in i en utvecklingsstrategi för länet.
En lång rad angelägna projekt som statliga verk, myndigheter och kommuner bedömt som lämpliga för beredskapsarbeten i Norrbottens län redovisade jag i motion 1991/92:Fi91. De allra flesta av dessa projekt är fortfarande aktuella och ryms inom en ram på 3 miljarder kronor. I det följande lyfts några viktiga projekt fram.
Kommunikationer
Såväl Banverket som Länsstyrelsen har redovisat en rad projekt som omedelbart eller inom en snar framtid kan startas. Bland de mest angelägna projekten är fortsatt upprustning av stambanan och malmbanan, inte minst för att industrins godstransporter ska fungera. Byggande av triangelspår i Älvsbyn och Bastuträsk kan startas med kort varsel. Triangelspår i Boden kan startas inom något längre tid. Ny tågledningscentral i Boden är angelägen. Den länge önskade kombiterminalen i Luleå bör efter en snabb prospektering börja byggas under 1993. Haparandabanan bör hållas i trafikerbart skick tills ett beslut om Bothniabanan och Norrbothniabanan är fattat. Ett principbeslut om Bothniabanan och beslut om förprojektering bör snarast fattas. För Banverkets vidkommande bör 500 miljoner kronor anvisas så att de flesta av ovanstående projekt kan påbörjas under åren 1992/1993.
Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda ansträngningar för att tele- och datakommunikation ska fungera i länet. Televerkets utbyggnad av AXE-systemet måste påskyndas och slutföras. Ett avancerat lokalt höghastighetsnät för centrala Kiruna och Fyrkanten (Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn) bör komma till stånd. Dessa nät måste förbindas inbördes och med storstadsregionerna. Den påbörjade satsningen på videokonferensteknik måste fullföljas. Totalt bör 14 miljoner tillskjutas Televerket för utbyggnad av nödvändig infrastruktur i Norrbottens län.
Inom Vägverkets område bör nu upprustning av en rad länsvägsträckor och mindre vägar enligt Vägverkets planering komma till stånd. Målsättningen måste vara att vägkapitalet inte slits ned. Vägsatsningarna i länet koncentreras som tidigare tyvärr i alltför stor utsträckning till E4:an. Särskilt väg 400 bör få ytterligare satsningar. Bron över Pite älv vid Böle är ett annat mindre projekt. Inom en ram på 400 miljoner kronor bör flera viktiga vägsatsningar kunna påbörjas och i många fall slutföras under 1993.
För att underlätta för Pajala kommuns förbindelser med omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangas komma till stånd snarast med hjälp av statliga medel omfattande cirka 20 miljoner kronor. För satsningar på flygplatser i Gällivare, Kiruna och Luleå bör 200 miljoner kunna användas effektivt de närmaste två åren.
Forskning, utveckling och utbildning
Jag har tidigare i motionerna 1990/91:N49 och 1991/92:N256 föreslagit forskningsprojekt med syfte att ställa om Norrbottnisk basindustri riktning mot uthållig teknik.
Svenska oljeraffinaderier kan inom en snar framtid få svårigheter att exportera högsvavlig restolja till andra länder. Därmed får dessa raffinaderier ett avfallsproblem. Dessa oljor skulle i renat och förgasat tillstånd troligen kunna ersätta koks och kolpulver som energikälla vid råjärnsframställning. Därmed skulle den miljöstörande koksverksdriften kunna avskaffas och stora kostnader för att effektivisera denna drift på grund av miljökrav undvikas. Koldioxidutsläppen från koksverk och råjärnsframställning skulle kunna minska och framtida koldioxidavgifter bli mindre betungande. En koldioxidavgift på den nivå som nu diskuteras kan innebära att järnframställningen i Luleå omöjliggörs med förödande konsekvenser för såväl Luleåregionen som Malmfälten. Det är därför samhällsekonomiskt riktigt att göra stora ansträngningar att hitta ny teknik för att göra verksamheten mer uthållig.
När den ovan nämnda oljan renas fås svavel som en restprodukt. En möjlighet är då att producera svavelsyra som i sin tur kan användas tillsammans med skogsavfall och jordbruksavfall för framställning av alkoholer i stor skala. Dessa kan i sin tur användas som ett mycket rent bränsle i t.ex. kraftvärmeanläggningar. Skapas ny avsättning för skogsavfall kan därmed också timmerproduktion och sågning av virke och vidareförädling av sågat virke bli mer lönsamt. Det är därför också intressant för skogsindustrin att studera nya tekniker i stålindustrin. För att ge stimulans till forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig industriproduktion i Norrbottens län bör ett belopp på 10 miljoner kronor reserveras.
Den s.k. marknaden förmår ibland inte utan samhällelig styrning påbörja riskfyllda miljöprojekt även om de på sikt kan leda till ny konkurrenskraftig produktion. Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med forskare, forskningsråd, branschorganisationer och företag för bredast möjliga satsning på forskning för en uthållig ny industriproduktion. Forskningsprojektet bör ha sitt centrum i Norrbotten där staten fortfarande är ägare till flera berörda företag och råvarutillgångar.
Under flera år bedrevs i de fyra nordligaste länen ett bra utvecklingsprogram -- Träman 90 -- för att stimulera vidareutveckling och höjd förädlingsgrad av träindustrin. Regeringen bör överväga ytterligare satsningar inom detta område med särskild inriktning på Norrlands inland.
Vid Öjebyns försöksgård drivs ett försök med ekologisk mjölkproduktion som ska pågå i 10 år. För att öka effektivitet och allsidighet i projektet behövs ytterligare 8 miljoner kronor.
Iordningställande av lokaler och laborationsutrymmen i Kiruna för rymdingenjörsutbildningen samt lokal för studentkår och lärarutbildning fordrar statliga medel på cirka 8 miljoner kronor.
Högskolan i Luleå behöver förbättrade lokaler och konsertlokal/aula för tillsammans cirka 180 miljoner kronor.
Förbättring av miljön i undervisningslokaler för gymnasium och grundskola i länet behöver ytterligare cirka 120 miljoner kronor.
Utbildningsinsatser syftande till kompetenshöjning för kvinnor är särskilt viktiga i Norrbottens län där kvinnounderskottet hotar att öka ytterligare. I stor utsträckning behövs högskoleutbildning med kvinnor som särskild målgrupp inom en kostnadsram på 100 miljoner kronor för en tvåårsperiod. Utbildningen avser anordnas för arbetslösa kvinnor som uppbär ersättning under studietiden. Utbildningen kan vara vidareutbildning av barnskötare till förskollärare, förskollärare och vårdlärare till lärare för årskurserna 1--7 i grundskolan, högskoleutbildning i ekonomi, datakunskap och språk för kanslister/assistenter m.fl. inom administration, arbetsledar- och chefsutbildning samt utbildning av barnskötare i att ta hand om handikappade barn. I all nämnd utbildning skulle kunna finnas inslag av kvinnohistoria och kvinnopolitik och därför ges karaktären av kvinnohögskola. Det bör ankomma på högskolan att avgöra i vilken utsträckning utbildningen ska erbjudas män.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar inom Banverkets område i Norrbottens och Västerbottens län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar inom Televerkets område i Norrbottens län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och satsningar på vägnätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygplatser i Norrbottens län,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningsprojekt för ny uthållig industriproduktion,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsprogram för träindustrin,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öjebyns försöksgård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rymdingenjörsutbildning i Kiruna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade lokaler för Högskolan i Luleå,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad miljö i skolorna i Norrbottens län,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsinsatser för kvinnor i Norrbottens län.
Stockholm den 12 november 1992 Bengt Hurtig (v)