Ur den fördelningspolitiska aspekten är höjningen av bensinskatten en olycklig och icke rättvis åtgärd. Bilberoendet är absolut icke jämnt fördelat över landet eller över olika inkomstgrupper. En kraftigt höjd bensinskatt drabbar i orättfärdigt hög grad barnfamiljer, glesbygdsbor, låginkomsttagare i t ex vården och verkstadsföretag med skiftarbete och så vidare.
Vissa andra kategorier, t ex centralt boende ekonomiskt starka grupper med god tillgång till kollektivtrafik, kommer med det nu lagda förslaget att icke i tillräcklig omfattning behöva bidraga till statens nödvändiga inkomstförstärkningar.
Även ur marknadssynpunkt är en bensinskattehöjning ett mindre bra alternativ då en hög grad av rörlighet på arbetsmarknaden förutsätter ökad pendling och kräver lägre transportkostnader.
För stora grupper bilfamiljer innebär en ökad bensinskatt att konsumtionsindragningar sker på andra områden. I nuvarande konjunkturläge är en sänkning av familjernas köpkraft ej en lämplig åtgärd.
Den s k miljöprofilen som byggts in i förslaget ger orättvisa och delvis oönskade effekter. Att höja bensinskatten mest för blyad 98 oktan gör att just de bilägare som har de älsta bilarna drabbas av de största kostnadsökningarna. Dessa bilar har den sämsta ekonomin och de flesta av ägarna kan av ekonomiska skäl inte byta sitt fordon som nu kräver blyad 98-oktanig bensin till en katalysatorbil. Det finns uppgifter om att vissa bilägare redan idag har tankat ''fel'' bensin, vilket kan leda till motorskador som på sikt bl a ger upphov till höga utsläpp och dessutom motverkar den s k miljöprofilen.
Ytterligare en aspekt är att på sikt kan det leda till att många personbilsägare byter ned sig till mindre och billigare bilar. Då kommer dessa biltrafikanter att vara sämre skyddade i trafiken om olyckan skulle vara framme i form av trafikolyckor. Det är ett känt faktum att skyddet för förare och passagerare är sämre i mindre personbilar. Det hela leder till stora totalkostnadsökningar för samhället
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget om höjning av bensinskatten,
2. att riksdagen beslutar att höja skatten på andra konsumtionsvaror, såsom tobak och alkohol, för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att höja fordonsskatten generellt för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, i vart fall beslutar att bensinskattehöjningen inte skall drabba stödområdena i Norrland.
Stockholm den 12 november 1992 Arne Jansson (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) Laila Strid-Jansson (nyd)