med anledning av regeringens prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Ur den fördelningspolitiska aspekten är höjningen av
bensinskatten en olycklig och icke rättvis åtgärd.
Bilberoendet är absolut icke jämnt fördelat över landet eller
över olika inkomstgrupper. En kraftigt höjd bensinskatt
drabbar i orättfärdigt hög grad barnfamiljer, glesbygdsbor,
låginkomsttagare i t ex vården och verkstadsföretag med
skiftarbete och så vidare.

Vissa andra kategorier, t ex centralt boende ekonomiskt
starka grupper med god tillgång till kollektivtrafik, kommer
med det nu lagda förslaget att icke i tillräcklig omfattning
behöva bidraga till statens nödvändiga
inkomstförstärkningar.

Även ur marknadssynpunkt är en bensinskattehöjning
ett mindre bra alternativ då en hög grad av rörlighet på
arbetsmarknaden förutsätter ökad pendling och kräver
lägre transportkostnader.

För stora grupper bilfamiljer innebär en ökad
bensinskatt att konsumtionsindragningar sker på andra
områden. I nuvarande konjunkturläge är en sänkning av
familjernas köpkraft ej en lämplig åtgärd.

Den s k miljöprofilen som byggts in i förslaget ger
orättvisa och delvis oönskade effekter. Att höja
bensinskatten mest för blyad 98 oktan gör att just de
bilägare som har de älsta bilarna drabbas av de största
kostnadsökningarna. Dessa bilar har den sämsta ekonomin
och de flesta av ägarna kan av ekonomiska skäl inte byta sitt
fordon som nu kräver blyad 98-oktanig bensin till en
katalysatorbil. Det finns uppgifter om att vissa bilägare
redan idag har tankat ''fel'' bensin, vilket kan leda till
motorskador som på sikt bl a ger upphov till höga utsläpp
och dessutom motverkar den s k miljöprofilen.

Ytterligare en aspekt är att på sikt kan det leda till att
många personbilsägare byter ned sig till mindre och billigare
bilar. Då kommer dessa biltrafikanter att vara sämre
skyddade i trafiken om olyckan skulle vara framme i form
av trafikolyckor. Det är ett känt faktum att skyddet för
förare och passagerare är sämre i mindre personbilar. Det
hela leder till stora totalkostnadsökningar för samhället

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om höjning av
bensinskatten,

2. att riksdagen beslutar att höja skatten på andra
konsumtionsvaror, såsom tobak och alkohol, för att nå den
med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att höja
fordonsskatten generellt för att nå den med
regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, i vart fall
beslutar att bensinskattehöjningen inte skall drabba
stödområdena i Norrland.

Stockholm den 12 november 1992

Arne Jansson (nyd)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)