Den nuvarande regeringen har betonat vikten av att
kunna äga sin bostad. För att kunna ha möjlighet till detta
fordras ett bra finansieringssystem. Bosparande är ett
exempel på detta. Genom att under ett antal år spara
regelbundet öppnas möjligheter att, till rimliga villkor,
kunna låna pengar till sin bostad.
Bofrämjandet har föreslagit en intressant modell, vars
grunddrag är hämtade från Tyskland. Målsättningen med
Allmänt Bosparande är ett bra och tryggt boende.
Huvuddragen är följande: Förslaget innefattar såväl en
sparfas som en förmånlig lånefas. Staten förutsätts
medverka med en bosparpremie. Besparingarna för statens
del ligger i att subventionerna förväntas minska, samtidigt
som sysselsättningen ökar och därmed momsintäkterna från
byggande. Eftersom sparandet sker i Sverige minskar
bostadsfinansieringsinstitutens behov av att täcka sin
upplåning i utländsk valuta.
Låntagaren lånar till en fast ränta, vilket minskar den
osäkerhet som många känner inför en rörlig ränta. I tider av
hög realränta kan detta betyda stora besparingar för
låntagaren. Effekterna av en ytterligare nedtrappning av
kapitalbeskattningen och därmed ränteavdragens värde till
EG-nivå drabbar inte låntagaren lika mycket vid en låg
räntesats som vid en högre.
Systemet är billigt för statskassan. Sparpremien är den
enda utgiften och den kan betraktas som ett
investeringsavdrag mellan sparande och lån. Bara de ökade
momsintäkterna på boinvesteringarna kan beräknas täcka
utgiften för sparpremien många gånger om.
I ljuset av det statsfinansiella läget, den sjunkande
aktiviteten inom bosektorn och arbetslösheten som hänger
samman med denna, bör ett införande av ett allmänt
bosparande skyndsamt övervägas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett allmänt
bosparande.
Stockholm den 26 januari 1993
Christer Lindblom (fp)
Ingela Mårtensson (fp)