med anledning av prop. 1992/93:41 Kapital för tillväxt
Riksdagen beslutade i juni 1992 (prop. 1991/92:92, bet.
1991/92:FiU21, rskr.1991/92:339) att 6 500
milj.kr. skulle föras över från Allmänna
Pensionsfonden till ett nytt riskkapitalbolag som skulle
kunna erbjuda mindre och medelstora företag olika former
av riskvilligt kapital.
Beslutet var resultatet av uppgörelse mellan regeringen
och Ny demokrati om hur de medel i Allmänna
Pensionsfonden som tidigare förvaltats av de fem
löntagarfondstyrelserna skulle upplösas.
I propositionen föreslås att ägandet av det
riskkapitalbolag som beslutades om i våras skall överföras
till företag som betalat vinstdelningsskatt. Det föreslås att
75 %
av aktievärdet skall överföras utan vederlag till dessa
företag. Resterande 25 %
skall tills vidare ägas av staten. Utdelningen av aktier
avses vara genomförd senast vid utgången av år 1992.
Ambitionen är sedan att börsintroduktion skall ske så
snabbt som möjligt.
Verksamheten är tänkt att organiseras i sex
riskkapitalbolag som skall ägas av två
portföljförvaltningsbolag, vilka i sin tur skall kontrolleras
av bankerna och storföretagen.
Det är uppenbart att många mindre och medelstora
företag upplever allvarliga problem med sin finansiering.
Finanskrisen har inneburit att kreditgivningen stramats åt i
bankerna och kraven på säkerheter har skärpts. Åtgärder
som underlättar de mindre och medelstora företagens
finansiering är därför motiverade.
Redan idag finns omkring 20 riskkapitalbolag i Sverige,
flera av dem med statlig anknytning. De disponerar
tillsammans ca 2,5 miljarder
kronor. Bara 900 milj.kr.
av detta belopp är dock investerat. Det tyder på
att enbart ökad tillgång på riskkapital i nya bolag inte
automatiskt leder till att de mindre företagen tillförs nytt
kapital. Fler aktörer med olika inriktning och förankring i
olika delar av landet kan dock bidra till en bättre
fungerande riskkapitalmarknad för de mindre och
medelstora företagen.
Skäl saknas emellertid enligt vår uppfattning att staten
skall inrätta nya riskkapitalbolag som sedan skall skänkas
bort till storföretag och banker. Det är angeläget att nu slå
vakt om de nuvarande statliga riskkapitalbolagen, men det
bör vara möjligt för andra intressenter att medverka i dessa
bolag. I det läge som nu råder med ett ytterst prekärt läge
för den offentliga sektorns finanser, med ett underskott i
den offentliga sektorns finansiella sparande av aldrig
tidigare upplevd storlek, är det inte rimligt att på sätt som
föreslagits försvaga de offentliga finanserna med ytterligare
6,5 miljarder
kronor.
Inte minst mot bakgrund av de bördor som nu avkrävs
Sveriges folk i form av höjd pensionsålder, försämrade
sjukförmåner och kraftigt höjda skatter är denna
generositet med allmänna medel uppseendeväckande. Den
riskerar att undergräva medborgarnas respekt och
förståelse för de uppoffringar som är nödvändiga för att
vända den statsfinansiella utvecklingen.
Det hindrar inte att medel ur Allmänna Pensionsfonden
bör användas till att underlätta riskkapitalförsörjningen för
mindre och medelstora företag. Så skedde tidigare när
löntagarfonderna bidrog till sådana företags
kapitalförsörjning med betydande belopp. Men detta bör
ske utan att pengarna skänks bort.
Enligt vår uppfattning är det rimligt att en del av AP-
fondens medel kan placeras i aktier i mindre företag. Det
kunde övervägas också om det kan göras genom inrättande
av sådana riskkapitalbolag som skisseras i propositionen,
men dessa bolag bör i så fall kvarstanna i Allmänna
Pensionsfondens ägo och även i framtiden bidra till att
stärka pensionssystemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår propositionen.
Stockholm den 22 oktober 1992
Hans Gustafsson (s)
Allan Larsson (s)
Roland Sundgren (s)
Per Olof Håkansson (s)
Lisbet Calner (s)
Arne Kjörnsberg (s)
Sonia Karlsson (s)
Alf Egnerfors (s)
Börje Nilsson (s)
Lars Ulander (s)
Leif Marklund (s)
Marianne Carlström (s)
Jan Björkman (s)
Carin Lundberg (s)
Ingvar Johnsson (s)
Jan Bergqvist (s)