med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Det andra krispaketet lägger enligt vår mening en död
hand över småföretagsamheten i Sverige. Handeln har efter
tillkännagivandet av det andra krispaketet mer eller mindre
avstannat. Småbutiker inom alla branscher över hela landet
får i dag knappt ihop till månadshyran. Nästa år kommer
företag att ramla omkull likt brickor i ett dominospel.
Effekten blir förödande.
Konsumtionen kommer enligt prognoser att gå ned 4
procent. Frågan är om det räcker. Att i ett läge med den
största arbetslöshet som vårt land upplevt lägga förslag som
ytterligare försämrar villkoren för dem som i dag har det
sämst ställt kommer att få förödande konsekvenser.
Vi måste därför se till att det skapas verkliga arbeten och
att svenska företag, alla kategorier, får möjlighet att
återigen börja blomstra. Detta kan ske bl.a. genom
exportstöd, temporärt dramatiskt sänkta
arbetsgivaravgifter, slopande av turistmomsen, sänkt ränta.
Naturligtvis måste tillverkningsindustrin vara större än
offentlig sektor, om det skall bli någon välfärd att fördela.
Det nya förslaget om arbetslivsutveckling har formen av
en försöksverksamhet och skall pågå under två år. Vi är
mycket kritiska till förslaget och dess utformning.
Om förslaget genomförs så leder det till att det skapas en
jättebyråkrati, där olika aktiviteter skall ordnas i
samverkan mellan arbetsförmedlingen, kommuner, fackliga
organisationer, branschorganisationer, företag, folkrörelser
m.fl.
Vem skall ha det yttersta ansvaret för denna
jättebyråkrati? Enligt vår uppfattning hade det varit bättre
om arbetsförmedlingen ensam fått sköta
arbetslivsutvecklingen, eftersom arbetsförmedlingarna har
kunskap om marknaden, organisationer, föreningar m.m.
Organisationer och föreningar som i dag har många
lönebidragsanställda kanske ordnar kurser och s.k. caféer,
men det förekommer redan i dag, och till det behövs inga
statliga pengar. Skall man ha utbildningsbidrag för detta? Vi
tycker inte det.
Regeringsförslaget gäller endast A-kasseberättigade.
Vad händer med egna företagare i konkurs? Vad händer
med människor med sociala problem, invandrare? Vad skall
de göra?
Vi frågar oss också vilka företag som ställer upp på detta.
Egna företagare kan som regel av tidsbrist inte medverka på
den här sortens praktikpool, eftersom de har fullt upp med
att försöka få sina företag att gå ihop.
Vi säger nej till ''gubbdagis''!
Förslaget om arbetslivsutveckling leder endast till att
skjuta upp tiden för utförsäkring från arbetslöshetskassan.
Det är enbart en uppehållande verksamhet. Vi har ett
bättre förslag.
Vårt förslag:
Lägg pengarna på att köpa utbildningsplatser eller
utbildning i annan form hos arbetsgivarna i det privata
näringslivet. Det blir kanske inte 20 000 personer per
månad som i propositionen, utan kanske hälften. Men i
gengäld får dessa människor en yrkesutbildning med stora
chanser att kunna fortsätta i arbetslivet, när konjunkturen
vänder.
Vi kan även tänka oss att människor som uppbär
arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag,
typ Hallstahammarmodellen, som är ett obyråkratiskt
system som anordnas av kommunen.
Beträffande förslaget om att tillföra Komvux 143
miljoner, och folkhögskolorna 106 miljoner anser vi
följande: De föreslagna pengarna skall i så fall öronmärkas
för yrkesutbildning. Anledningen till detta är att i stora
städer har komvux ett väl uppbyggt system med
yrkesinriktade linjer. Det har däremot inte små städer, där
det enbart finns teoretisk utbildning. Folkhögskolorna har
enbart förberedande yrkesutbildning förutom en
fritidsledarutbildning. Därför måste, enligt vår mening,
pengarna öronmärkas till yrkesutbildningar och
yrkeskompletteringar.
Det måste klart framgå att beredskapsarbeten även kan
sökas hos den privata företagsamheten.
Utbildningsvikariat är ett misslyckande. Om man har
den minsta kunskap om företag vet man att dessa inte gärna
anställer vikarier, vilket förekommer inom den offentliga
sektorn. Frågan om utbildningsvikariat i det privata
näringslivet bör utredas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsförmedlingarna i
samråd med arbetsgivaren får sköta arbetslivsutvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de medel som avsetts gå till
arbetslivsutveckling i stället används till att bekosta köp av
utbildning och utbildningsplatser hos det privata
näringslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett allmänt system tillskapas
som går ut på att de som uppbär arbetslöshetsersättning bör
kunna åläggas att göra en samhällsinsats av något slag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de medel som avses tillföras
komvux, 143 miljoner kronor, och folkhögskolorna, 106
miljoner kronor, i stället skall användas för
yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att beredskapsarbeten får sökas hos den privata
företagsamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om utbildningsvikariat
inom det privata näringslivet utreds.
Stockholm den 12 november 1992
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)