Åtgärder för att underlätta kompetensförnyelsen i företagen
Kompetensförnyelsen av arbetskraften har stor betydelse på en alltmer konkurrensutsatt marknad. Inte minst vid lågkonjunktur har många företag lagt betydande resurser på förkovring av arbetskraften. Sådana åtgärder torde öka företagens möjlighet att snabbt komma igång i full produktion när efterfrågan vänder.
Inte minst i dagsläget är behovet stort av åtgärder som underlättar för företag att hålla kvar personal i organisationen samtidigt som man offensivt kan ge kunskapsförnyelse i form av fort- och vidareutbildning.
Staten kan medverka härtill bl a genom det arbetsmarknadspolitiska utbildningsbidraget. Det omfattar ett bidrag på 40 kr per timme för att täcka utbildningskostnader för arbetskraften. Vidare kan bidrag lämnas till lönekostnader med upp till 50 kr per timme till företag som istället för att permittera personal sätter in kompetenshöjande utbildning. Stödet kan utgå under normalt högst 6 månader. Nivån är i praktiken satt så kostnaderna delas mellan staten och företagen för dessa åtgärder.
Systemet fungerar smidigt. Företagen väljer själva inriktning och uppläggning av utbildningen, som därmed anpassas till behoven i skilda företag. Systemet fungerar väl i sitt syfte att medverka till att företagen som alternativ till permittering väljer att hålla kvar medarbetare i företaget under utbildning för att man därmed skall stå bättre rustad vid konjunkturuppgång.
Utbildningsbidrag kan erhållas för företag i alla branscher. Lönekostnadsbidrag kan emellertid utgå endast till företag inom tillverkningsindustrin.
Stora delar av sysselsättningstillväxten under 80-talet skedde i olika branscher inom tjänstesektorn. Även om det också där sker viss strukturomvandling kan av allt att döma en fortsatt positiv utveckling av sektorn förutses också under 90-talet. Behoven av kompetensförnyelse torde vara lika stora där som i industrin.
Närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör principiellt vara neutrala i den meningen att de inte favoriserar eller diskriminerar ett enskilt företag, en viss bransch eller sektor. Mot denna bakgrund framstår nuvarande ensidiga inskränkning av lönebidraget som svår att motivera. Den bör därför avskaffas. Stödet bör vara möjligt att få del av för företag i alla branscher.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelserna om statsbidrag till lönekostnaden under företagsanpassad utbildning skall avse anställd personal i hela näringslivet och genomföras med verkställighet vid årsskiftet 1992/93,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna för vidgningen av stödvillkoren bör täckas inom befintliga resursramar till Arbetsmarknadsverket.
Stockholm den 12 november 1992 Sigge Godin (fp)