med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Sysselsättningen i Västernorrland
I den socialdemokratiska motionen i anledning av
proposition 1992/93:50 om den ekonomiska politiken utgör
sysselsättningsfrågan en viktig del. I partimotionen
hemställs att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder som kan bidra till ökad
sysselsättning. Med instämmande i vad som föreslås i
partimotionen vill vi anföra följande beträffande
sysselsättningen i Västernorrland:
Den öppna arbetslösheten i Västernorrland är 6,1
procent och beräknas under 1993 att stiga till mellan 9 och
10 procent. Antalet varsel om uppsägningar har ökat
dramatiskt under hösten, från 115 i augusti till 901 i oktober.
Var tredje arbetslös i länet är långtidsarbetslös -- jämfört
med var femte i riket. 40 procent av byggnadsarbetarna
beräknas vara utan arbete i början av 1994.
Länsanslag m.m.
Länsarbetsnämnden hemställde om ytterligare 500
miljoner kronor för resterande del av budgetåret att
användas till sysselsättningsskapande åtgärder. Nu
tilldelade medel 190 miljoner behövs för att undvika
utstämpling för långtidsarbetslösa och placering av
ungdomar på praktikplatser. Däremot räcker pengarna inte
till önskvärda beredskapsarbeten i infrastrukturen m.m.
och inte heller till att främja en för framtiden nödvändig
satsning på kompetenshöjande utbildning.
Behovet av ytterligare medel bör därför ges regeringen
till känna.
Bygg ut och modernisera kommunikationerna
Utbyggnad och modernisering av kommunikationerna
är en av grundbultarna i strategin för tillväxt och utveckling
i Sverige. Det är också ett viktigt inslag i regionalpolitiken.
I dagens läge skulle särskilda infrastruktursatsningar i länet
kunna bidra till att förbättra näringslivets konkurrenskraft
och minska arbetslösheten. Projekten måste i största
möjliga utsträckning tidigareläggas för att möta den
drastiskt ökande byggarbetslösheten.
De viktigaste projekten är:
Snabbtåg -- järnvägssatsningarFullvärdig
snabbtågstrafik Stockholm--Sundsvall/Härnösand senast
1996.Utbyggnad av ny kustnära järnväg genom
upprustning av Ådalsbanan och satsning på Bottniabanan.
Regeringen bör påskynda Banverkets fördjupningsstudie
med inriktning på att snarast starta förprojektering av
Bottniabanan. Ådalsbanan bör tillföras stombannätet.
Den planerade upprustningen av stambanan fullföljs.I
juni 1992 startades i länstrafikens regi tågtrafik med fyra
turer per dygn i vardera riktningen på sträckan Sundsvall--
Ånge--Östersund. Genom att restiden förkortas skapas nya
möjligheter att arbetspendla och göra serviceresor. Denna
satsning måste få en kraftfull uppbackning genom
anpassning av den övriga trafiken.
Flyg
Flygplatserna Midlanda, Kramfors/Sollefteå och
Örnsköldsvik måste hävdas och utvecklas. Det är särskilt
viktigt att noga följa utvecklingen i samband med
avregleringen av flyget.
Midlanda bör utvecklas till ett av naven i det svenska
flygsystemet med direktlinjer både inom landet och till
andra länder.
Vägar
Landets sämsta vägstandard
Större hänsyn måste tas till länets extremt dåliga
vägstandard vid fördelning av medel. Insatserna på
vägunderhåll måste öka totalt sett.
För att återställa det mycket eftersatta underhållet är det
nödvändigt att bygga om många vägar. Därför måste en
betydande andel av de medel som anslås till vägbyggande
komma Västernorrland till del.
Vägstationerna i inlandet
Omorganisation inom vägverket har inneburit att
vägstationer i inlandet lagts ner. Vi vill med skärpa
framhålla att omorganisation och nedläggningar inte får
medföra att insatserna på vägunderhållet i inlandet minskar.
Skogsbrukets behov
Skogsbruket är starkt beroende av ett väl fungerande
vägnät som gör skogarna lätt åtkomliga för arbetskraft,
maskiner, material och lastfordon. Indragningen av
statsbidrag till skogsbilvägar har medfört att byggandet av
skogsbilvägar har minskat. Med hänsyn till
arbetsmarknadsläget i Västernorrland och skogsindustrins
stora regionalpolitiska och handelspolitiska betydelse, är
det nödvändigt att regeringen vidtar åtgärder för att
stimulera byggandet av skogsbilvägar i Västernorrland.
Europavägarna
Även Europavägarna genom länet har låg standard.
Ny bro över Ångermanälven med anslutningar (Höga
Kusten-leden), Västra och södra infarterna till Sundsvall,
Åsbergstunneln vid Örnsköldsvik, ''Miljövägen'' i Timrå
samt i övrigt upprustning av E4 genom länet måste ges hög
prioritet bland landets aktuella vägprojekt.
En första insats av medel till Höga Kusten-leden bör
snarast beslutas så att byggstarten kan ske så snart som
möjligt.
Snabb utbyggnad av telekommunikationerna
En fortsatt snabb utbyggnad av telekommunikationerna
i länet är en viktig del i förstärkningen av infrastrukturen.
Det gäller exempelvis tillgången till AXE-systemet,
driftsäkerhet och service samt en rättvis taxepolitik. Det
måste betonas att telekommunikationerna betyder särskilt
mycket i ett län som Västernorrland med långa avstånd och
gles bebyggelse.
Nej till privatisering av post och tele
För såväl tele- som postverket planeras nu att
driftsformen skall övergå från affärsverk till bolag.
Regeringen har tidigare lagt förslag om utförsäljning och
privatisering. Vi tror inte att det är möjligt att upprätthålla
nuvarande servicenivå i landets mer glesbefolkade delar,
med ett Postverk och ett Televerk som styrs av privata
ägares avkastningskrav. Stora delar av länet skulle drabbas
hårt av en sådan utveckling. Vi ser redan nu vilka
katastrofala effekter postens rationaliseringar får för Ånge
kommun. Därför bör privatiseringen av såväl Post- som
Televerket stoppas även långsiktigt. Det är också av stor
vikt att de statliga verken tar regionalpolitiska hänsyn i sin
verksamhet.
Nej till utförsäljning av våra naturtillgångar
Propositionen föreslår ett moratorium för försäljning av
statliga företag och fastigheter. En utförsäljning av våra
naturtillgångar skulle få svåra konsekvenser för framför allt
kommunerna i Norrlands inland. Landets naturtillgångar
bör därför även långsiktigt behållas i statlig ägo.
Stöd till exportindustrin
Den svenska skogsindustrin har för närvarande stora
problem med kostnadsläget som en följd av den låga
dollarkursen, den finska devalveringen och det höga
ränteläget. En stor del av produktionen säljs med stora
förluster.
Den nuvarande krisen för skogsindustrin är av allt att
döma tillfällig. Med hänsyn till de mycket stora
exportinkomster som skogsindustrin drar in till landet gäller
det att till varje pris undvika att stora delar av industrin slås
ut. I stället bör skogsindustrin rustas för att kunna möta
nästa högkonjunktur med vältrimmade fabriker och
välutbildad personal.
Åtgärder för att stärka exportindustrin: En temporär
sänkning av arbetsgivaravgiften bör göras för den
exportinriktade industrin. Däremot bör ingen generell
sänkning av arbetsgivaravgiften ske.Samhällsstöd bör
utgå till de företag som vidareutbildar sin personal i stället
för att genomföra uppsägningar.Räntan måste till varje
pris hållas låg och företagen bör även i övrigt stimuleras till
investeringar.
Kunskap och forskning -- nyckeln till framtiden
För att klara förnyelsen måste forskning och utbildning
öka och göras mer tillgängliga i länet. Högskolan i
Sundsvall/Härnösand måste tillsammans med högskolan i
Östersund utvecklas till ett universitet med fasta
forskningsresurser -- ett Universitet Mittsverige.
Mittsverige är en av de regioner i Sverige som har längst
till ett universitet med fasta forskningsresurser. För att
utreda förutsättningarna att utveckla högskolorna till full
universitetsstatus har projektet OMEGA startats i
Jämtland och Västernorrland. Målet är att lägga förslag till
en universitetsorganisation för 8 000--10 000 studenter.
Målsättningen är att utveckla ett nätverksuniversitet.
För regionens långsiktiga utveckling är det nödvändigt att
nätverksuniversitetet så snart som möjligt blir verklighet.
Ett ställningstagande av regering och riksdag för detta bör
ske i samband med nästa forskningspolitiska proposition.
För att vidareutveckla länets utbildning krävs också att:
mer utbildning lokaliseras till Sandö U-centrum i
Kramfors. Statens skola för vuxna tillförs resurser för att
kunna fullfölja sin verksamhet.
Skogsindustrins kunskapsförsörjning
En fråga som måste uppmärksammas särskilt är
skogsindustrins kunskapsförsörjning. Skogsindustrins
nettoexport uppgick 1990 till drygt 50 mdkr. Av dessa
svarade industrin i de sju skogslänen för ca 30 mdkr.
Skogsindustrins ställning i skogslänen är ett starkt motiv för
att samhället genom olika insatser skall stödja dess
vidareutveckling.
I länet finns: en väl utbyggd industri med hög
forskningskompetens laboratorier och pilotanläggningar
en tekniskt inriktad högskola.
Därför är det mycket väsentligt att kanalisera forskning
och utvecklingsinsatser på detta område till Västernorrland.
Länet fyller alla ställda krav för en vidgad forsknings- och
utbildningsverksamhet. Svenska Träforskningsinstitutet
bör därför helt eller delvis omlokaliseras till
Västernorrland.
Utveckla tjänstesektorn i hela länet
För den regionala utvecklingen har tjänstesektorn stor
betydelse. Näringslivsstrukturen i stora delar av
Västernorrland har en stark övervikt av
tillverkningsindustri och en svag arbetsmarknad för
kvinnor. Vi bedömer att tjänstesektorn är den näringsgren
som har störst möjlighet att öka antalet arbetstillfällen för
kvinnor. En ökad tjänstesektor bidrar också till att
differentiera arbetsmarknaden. Regeringen bör därför
medverka till fortsatt utlokalisering inom främst
tjänstesektorn till länet.
Riskvilligt kapital -- en överlevnadsfråga för länet
På grund av den finansiella krisen har bristen på
riskvilligt kapital blivit ett stort problem. Resultatet blir ett
antal onödiga konkurser beroende på bankernas restriktiva
hållning. En annan baksida är att företagsekonomiskt sunda
satsningar uteblir på grund av bristen på riskvilligt kapital.
Denna dystra bild slår betydligt hårdare i skogslänen
eftersom företagen där har en ekonomiskt svagare bas.
I den radikalt förändrade kreditsituationen är det helt fel
att rusta ner Norrlandsfonden och Utvecklingsfonderna.
Tidigare riksdags- och regeringsbeslut bör omprövas mot
bakgrund av den uppkomna situationen. Norrlandsfonden
och utvecklingsfonden bör i stället rustas upp och bli
institutioner som kan tillföra vårt näringsliv riskvilligt
kapital. Dessutom bör deras stöd till kvinnlig företagsamhet
i glesbygd förstärkas.
En översyn bör också göras av de bolag som tillkommit
för att ge regionen tillgång till riskvilligt kapital. I
Västernorrland finns Troponor och Mitt-invest AB. Dessa
bolag har blivit investmentbolag med höga krav på både
säkerhet och avkastning. Detta var knappast riksdagens
mening när bolagen bildades.
Projekteringsstöd -- räntebidrag
Stora delar av byggbranschen riskerar nu att slås ut innan
konjunkturen vänder. I det läget bör ledig kapacitet
användas för att förbättra infrastrukturen. Ett stort
problem är att få fram objekt som kan starta med kort
varsel. Därför bör ett projekteringsbidrag inrättas i syfte att
skapa en reserv av sådana infrastrukturobjekt.
Ett räntebidrag bör införas för de kommuner som
tidigarelägger kommunala investeringar i lågkonjunkturen.
Tilläggslån för bostadsreparationer
Trots att vi har ett i huvudsak modernt bostadsbestånd
är många bostadsområden i behov av reparation och
upprustning. Det handlar inte minst om de
miljonprogramområden som byggdes under 60- och 70-
talen.
Den borgerliga regeringens politik innebär att också
ombyggnadsverksamheten dras ner och kraftigt fördyras.
Vi menar att i ett läge där man måste slå vakt om varje
möjlighet till byggsysselsättning, och för att undvika
kapitalförstöring av dessa hus, är det viktigt att tilläggslånen
inte slopas, utan istället tillförs ytterligare medel.
Transportstöd -- inplacering i stödområde
Den katastrofala försämringen av arbetsmarknaden i
Norrlandslänen motiverar förstärkt regionalpolitiskt stöd.
Risk finns annars att stora delar av näringslivet helt slås ut
innan konjunkturen vänder. Som ett viktigt medel för att
motverka detta bör transportstödet förbättras. Vidare är
det nödvändigt att den tillfälliga inplaceringen av
Härnösand och Kramfors i stödområde förlängs och att
även Örnsköldsvik placeras tillfälligt i stödområde. Med
hänsyn till den nu uppkomna situationen bör hela Ånge
kommun placeras i stödområde ett.
Särskilt stöd till ånge
Ånge har tappat ca 300 jobb genom nedläggning av
kiseltillverkningen i Ljungaverk. Den nu föreslagna
omstruktureringen inom posten innebär att 170
postanställda riskerar att förlora sina arbeten.
Nerdragningen får följdverkningar för bl.a. SJ och lokala
åkerier. Detta leder också till att elevunderlaget för
gymnasieskolan urholkas så allvarligt att dess existens på
orten hotas. Därtill kommer att indragning av statsbidrag
medför stora uppsägningar på den kommunala sidan.
Sammantaget innebär detta en dramatisk försämring av
service och infrastruktur i Ånge.
Med hänsyn till de omfattande statliga nerdragningarna
i Ånge krävs att staten tar både samhällsansvar och
ägaransvar för den fortsatta utvecklingen i kommunen.
Statliga garantier för export
Hägglund & Söner i Örnsköldsvik har under de senaste
åren minskat arbetsstyrkan från 2 900 till 1 600 personer. Nu
har ytterligare 200 anställda vid företaget varslats om
uppsägning. En stor del av varslen skulle ha undvikits om
företaget beviljats de statliga exportgarantier man ansökt
om. Nu är situationen akut. Regeringen måste omedelbart
bevilja Hägglunds exportgarantier för export av Workover-
riggar till Ryssland. Det skulle trygga anställningen för ca
200 anställda vid Hägglunds i Örnsköldsvik.
Även andra verkstadsföretag i länet som exempelvis
Sunds Defibrator i Sundsvall är beroende av statliga
garantier för sin export.
Tidigareläggning av beställningar
Sysselsättningen vid ABB Railcar i Örnsköldsvik är
fortfarande hotad. Ytterligare beställningar av förortståg
behövs under våren 1993, annars kommer ett varsel på
ytterligare 200 personer att drabba orten. Behoven av nya
tåg, spårvagnar och tunnelbanevagnar är stort, men på
grund av det ekonomiska läget senarelägger trafikbolagen
sina investeringar. Därför bör stöd ges till de trafikbolag
som tidigarelägger sina beställningar.
Väl utbyggd service -- en förutsättning för näringslivet
Bostäder, skolor, sjukvård, omsorg om barn och äldre,
fritids- och kulturverksamhet är några serviceområden som
erfarenhetsmässigt har mycket stor betydelse både för den
enskilda människan och för näringslivets lokala utveckling.
Det är därför nödvändigt att kommuner och landsting har
tillräckliga resurser för att bedriva en bra verksamhet.
Vi motsätter oss därför den stora statliga indragningen
från kommuner och landsting som regeringen föreslagit för
1993. Fullföljer regeringen sin politik leder det till ökad
arbetslöshet främst för kvinnorna. Det har i modern tid inte
hänt att staten i en lågkonjunktur drar ner offentlig
verksamhet och därmed ökar arbetslösheten.
Samhällsekonomiskt tjänar nationen inget på en sådan
politik eftersom det sker en kostnadsöverföring från
kommunerna till A-kassan.
Kommunal självstyrelse
Regeringens politik är ett hot mot den kommunala
självstyrelsen i främst tre avseenden de stora ekonomiska
nerdragningarna 1993 och från finansministern ytterligare
aviserade nerdragningar 1994det lagstadgade
skattestoppet för 1993 som finansministern därtill vill
förlängaingreppen i kommunernas förvaltning och
ekonomi. Dessa ingrepp kom i propositionen om friskolor,
där kommunerna av staten och mot sin vilja ålades att
betala till vissa skolor. Samtidigt aviserades liknande förslag
inom t.ex. äldreomsorgen.
Vi motsätter oss regeringens antikommunala politik och
förordar att kommuner och landsting återfår sin
beskattningsrätt från den 1 januari 1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i denna motion och i socialdemokraternas partimotion
1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i
Västernorrland.
Stockholm i november 1992
Hans Stenberg (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Bo Holmberg (s)
Elvy Söderström (s)