Inför 1993 begär allmännyttan hyreshöjningar med i genomsnitt mellan 11 och 12 %. Samtidigt väntas låga löneökningar. Många hyresgäster är arbetslösa. Några är eller står inför risken att bli utförsäkrade.
Kraftiga hyreshöjningar i en tid med låg inflation kan stjälpa många hushålls ekonomi. Yngre bostadsrättsföreningar med redan höga avgifter står inför än mer dramatiska avgiftshöjningar. Företag med stor andel nyproduktion står inför konkursrisker på grund av att människor inte orkar betala de höjda hyrorna.
Genom den s.k. krisöverenskommelsen avvärjde socialdemokraterna tillsammans med regeringen ett mycket akut och dramatiskt hot mot den svenska ekonomin. Dramatiska förändringar på arbetsmarknaden kunde avvärjas och personliga konkurser för tusentals villaägare förhindras. Till det bidrog bl.a. beslutet att riva upp beslutet om sänkt kapitalskatt.
Av s.k. neutralitetsskäl hade regeringen finansierat kapitalskattesänkningen med minskade bostadssubventioner till bostads- och hyresrätter. Totalt omfattade detta cirka 1,8 miljarder kronor i bl.a. en särskild uppräkning av den garanterade räntan.
Det ökade värdet av villaägarnas ränteavdrag var nödvändigt för att inte en stor grupp villaägare och bostadsrättshavare med stora lån skulle tvingas lämna hus och hem med stora skulder som enda minne av sin bostad. Med sänkta räntor, bibehållet värde på ränteavdraget och låg inflation torde villaägare och bostadsrättshavare med äldre bostadsrätter nu kunna se fram mot en lugn och -- om räntorna fortsätter att sjunka -- positiv kostnadsutveckling.
SABO:s analyser inför 1994 pekar på att hyresgäster och bostadsrättshavare i det yngre beståndet har att vänta fortsatta kraftiga hyreshöjningar inför 1994.
Om bördorna ska bäras rättvist är det nödvändigt att en analys görs för att återskapa neutraliteten mellan olika bostadsformer med hänsyn bl.a. till effekterna av kapitalskatten och de förväntade hyreshöjningarna inför 1994.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.
Stockholm den 11 november 1992 Inger Lundberg (s) Ingegerd Sahlström (s)