Arbetslösheten växer nu närmast lavinartat. Aldrig någonsin sedan 1930-talet har arbetslösheten haft sådan omfattning som nu. Dessvärre tvingas vi konstatera att ökningen enligt alla prognoser fortsätter under nästa år. De dystraste prognoser från AMS visar sig redan vara för optimistiska.
Västerbottens län utgör härvidlag inget undantag. Verkningarna av den allmänna konjunkturnedgången slår hårt mot länets näringsliv. Därtill kommer de inomregionala problem som länet brottas med. Det kan enklast illustreras med att ett par kommuner -- Malå och Dorotea -- varit i ledningen för ligan över kommuner med landets högsta arbetslöshet.
I Västerbottens län är i dag ca 8 000 redovisat öppet arbetslösa. Därtill kommer 7 000 som tar del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i någon form. Det innebär att 15 000 människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, vilket motsvarar 10 % av arbetskraften. Också deltidsarbetslösheten ökar och uppgår nu till drygt 3 500. Antalet långtidsarbetslösa har tredubblats på ett år och uppgår nu till 1 500.
Den närmaste framtiden är ännu dystrare. Länsarbetsnämnden räknar med att arbetslösheten under 1993 kommer att öka med ytterligare ca 4 000 personer. Sedan den prognosen gjordes har alarmerande rapporter kommit om nedgången i skogsindustrin. Även situationen inom verkstadsindustrin har försämrats ytterligare.
Länsarbetsnämnden räknar med ett bortfall av ytterligare ca 1 000 industrijobb. Mellan 500 och 600 byggjobb går förlorade. I länets inland är stagnationen inom byggsektorn nästan total och i Skellefteå-regionen bedöms hälften av byggnadsarbetarna stå utan arbete nästa höst.
Också inom den s.k. offentliga sektorn beräknar länsarbetsnämnden att kraftiga nedskärningar kommer att ske. Antalet arbetstillfällen beräknas där minska med ca 2 000, fördelade på 500 inom statliga verk, 400 i kommunerna och 800 inom landstingets verksamhetsområde.
Situationen är således utomordentligt allvarlig.
Den kraftiga satsning som gjorts från arbetsförmedlingarna för att ordna arbetsmarknadsutbildning, beredskapsjobb och ungdomspraktik räcker inte på långt när för att möta denna svåra situation. Dessvärre är nu alla tilldelade resurser intecknade. Arbetsförmedlingarna har inga åtgärdsmedel att erbjuda till dem som nu anmäler sig arbetslösa. Alla pengar, inklusive de extra medel som fördelats av AMS efter krisuppgörelsen, är inkluderade. Tilldelade medel medger inte uthållighet på den höga nivå som arbetsförmedlingarna nu erbjuder. Efter årsskiftet kommer man därför att tvingas att avkorta eller rent av avbryta erbjudna utbildningar. Ungdomspraktikperioder måste avkortas och endast de högst prioriterade grupperna kommer i fråga för åtgärder.
Med anledning av den växande arbetslösheten anordnade socialdemokraterna i Västerbotten en offentlig hearing den 30 september. Där deltog företrädare för länsarbetsnämnd, kommuner, landsting, näringsliv, fackliga organisationer och statliga verk. En rad intressanta och konstruktiva förslag om insatser lämnades.
Genom en inventering i hela länet har länsarbetsnämnden kunnat presentera en förteckning av investeringsobjekt som skulle kunna påbörjas med mycket kort varsel. Sammantaget omfattar det objekt till en beräknad kostnad av 1 500 milj.kr. som skulle ge drygt 4 000 årsarbeten. De skulle kunna genomföras som beredskapsarbeten. Genomgående är att objekten bedöms angelägna och därför finns med i resp. huvudmäns planer, men inte nu kan genomföras p.g.a. medelsbrist.
Från banverket har redovisats ett antal ytterst nödvändiga investeringar för att förbättra tågtransporterna i länet. Framför allt gäller det upprustning och ny linjesträckning av stambanan. Sammanlagt handlar det om investeringar för ca 700 milj.kr. Dessa arbeten kan igångsättas med mycket kort varsel om bara medel tilldelas. Det är därför ytterst beklagligt att regeringen inte fördelat några medel till järnvägsinvesteringar norr om Sundsvall av de extra medel för infrastruktur som riksdagen ställt till förfogande under året.
Inte heller i prop. 1992/93:50 med anledning av krisuppgörelsen har några medel anvisats för järnvägsinvesteringar. Detta är synnerligen anmärkningsvärt.
Vi anser att här nämnda åtgärder snarast bör komma till stånd. Genom en sådan satsning skulle länet kunna tillföras ca 5 000 årsarbetstillfällen. Alternativet till dessa åtgärder är en växande arbetslöshet som leder till kraftigt ökad belastning på staten och kommunerna i form av arbetslöshetsersättning, socialbidrag och uteblivna skatteintäkter. Och framför allt innebär arbetslösheten mycket stora svårigheter för enskilda individer och familjer som drabbas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot arbetslösheten i Västerbotten.
Stockholm den 11 november 1992 Georg Andersson (s) Mats Lindberg (s) Rinaldo Karlsson (s) Lena Boström (s) Carin Lundberg (s)