Det behövs ökad efterfrågan
De strukturella underskotten i statens budget är stora. Politisk feghet och oförmåga under flera år från alla partiers sida har skapat problemen. Nu måste de lösas genom politisk förmåga och politiskt mod från flera partier.
Krisuppgörelsen var nödvändig, men det går inte att lösa de långsiktiga strukturella problemen genom åtstramningsåtgärder som får effekt på kort sikt. Därför att den kortsiktiga åtstramningen förvärrar lågkonjunkturen, ökar därigenom arbetslösheten och leder till ökade statsutgifter -- inte minskade, som avsikten var.
Vi befinner oss nu i den djupaste lågkonjunktur landet upplevt sedan 1930-talet. Den kraftiga åtstramningen leder till ytterligare minskad aktivitet i ekonomin och ökad arbetslöshet. Överallt i hela samhället -- utom hos regeringen -- finns insikt om att krisuppgörelsens åtstramande effekter är för starka. Riksdagen måste därför komplettera krispropositionen på denna punkt.
En av möjligheterna är att öka utrymmet för de kommunala verksamheterna. Den indragning på 7,5 miljarder från kommuner och landsting, som riksdagen beslutat om bör inte genomföras.
Beslutet innebär enligt kommunernas beräkningar att arbetslösheten ökar med 60 000. Redan nu är 70 000 offentliganställda arbetslösa. 80 % av dem är kvinnor. Också landstingen påverkas eftersom skatteunderlaget krymper. Fram till 1996 räknar Landstingsförbundet med nedskärningar som reducerar antalet anställda med 36 000. Indragningen innebär också att verksamheterna hos kommuner och landsting försämras till men för alla som är mottagare av vård, omsorg och tjänster och till men för investeringar i infrastruktur, fastighetsunderhåll m m.
Situationen är absurd. Behoven är skriande runt om i landet, av underhåll och ombyggnation, av vård och omsorg. Trots detta krymps verksamheterna, människor ställs utan sysselsättning. Det är väl känt hur förödande arbetslösheten är för den som drabbas. Samhällets utgifter för arbetslösheten blir katastrofala utan att vi får någon nytta av pengarna. De slängs bort.
Självklart borde också det kommunala skattestoppet hävas. Det innebär en inskränkning i den kommunala självständigheten, som inte är acceptabel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva det kommunala skattestoppet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva beslutet om indragning av 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting.
Stockholm den 10 november 1992 Annika Åhnberg (-)