Bensinskatten
Bland förslagen till det s.k. ''krispaketet'' finns förslaget om en mycket kraftig höjning av bensinskatten. Ser man till nettoeffekten av skatteförändringarna så står höjningen av bensinskatten för drygt hälften, eller 5,5 miljarder kronor.
Skatter tas ju in för att betala för det gemensamma i samhället, men därutöver används ju skatter för att uppnå vissa syften, att styra utvecklingen åt ett visst håll. När det gäller bensinskatten så är det övervägande skälet att den skall betala vissa samhälleliga kostnader. Skatten kan självfallet även användas för att uppnå minskad förbrukning eller att människor skall använda andra sätt att förflytta sig. Det absolut billigaste sättet är ju att använda apostlahästarna, ett användande av skatten i den utsträckningen är det dock ingen som förespråkat ännu.
Om man nu skall använda skatteinstrumentet för att uppnå vissa mål, eller om det handlar om att fylla allmänna behov av resurser, så bör ju beskattningen vara rättvis. Det innebär enligt min mening att skatten så långt detta är möjligt bör tas över skattsedeln, att beskatta inkomsten i stället för utgifterna.
Nu har vi en mängd punktskatter och indirekta skatter som vi torde få leva med, åtminstone under överskådlig framtid. Oaktat detta bör ju ändå strävan vara att skatterna skall fördelas efter bärkraft.
När det gäller skatten på bensin och framför allt den nu föreslagna höjningen så slår den väldigt fel ur flera synvinklar. Det är först och främst befolkningen i glest bebyggda områden som drabbas. I Norrlands inland med stora avstånd kommer den föreslagna höjningen att medföra mycket stora kostnadsökningar. Praktiskt taget all verksamhet kommer att drabbas, allt fördyras mycket mer än i övriga delar av landet. Enbart resekostnaderna kommer för en del människor att fördyras med flera tusen kronor -- det finns ju inga alternativ att övergå till. Många deltidsarbetande kvinnor ute i glesbygden kan komma att tvingas välja mellan att flytta eller att sluta sitt jobb. I städer och tättbefolkade områden kan ju kollektivtrafiken gynnas och utnyttjas genom att fördyra bilåkandet, det är ju inte möjligt i glesbygderna.
I regeringsdeklarationen sades att ''Hela Sverige skall leva'', men en sådan fördyring som den nu föreslagna höjningen av bensinpriset innebär, går illa ihop med en sådan målsättning.
I områden med långa avstånd bör skatten på bensin vara mycket lägre än t.ex. i storstadsområdena. Där kan man kanske tänka sig ett ännu högre skattepåslag än vad som nu föreslagits. I sådana områden är det ju både möjligt och önskvärt att styra över bilåkandet till kollektivtrafiken. Därför bör det införas en differentierad bensinskatt som tar hänsyn till olika förutsättningar och förhållanden i landet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd bensinskatt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentierad bensinskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 5 november 1992 John Andersson (v)