Vårdnadsbidrag och föräldraförsäkring
Nuvarande regering har vid åtskilliga tillfällen utlovat ett vårdnadsbidrag under innevarande mandatperiod. I samband med kompletteringspropositionen aviserades, muntligt, att enär ett sådant förslag inte rymdes i denna proposition skulle regeringen senare lägga fram detta i en särproposition.
Samtidigt aviseras neddragningar i föräldraförsäkringen. Inte heller detta finns dock som ett konkret förslag för budgetåret 1993-94 i kompletteringspropositionen.
Kombinationen av dessa två aviseringar inger oro. Ett vårdnadsbidrag har stundtals beräknats till cirka 3 miljarder kronor. Att få ihop en så stor summa i nuvarande ekonomiska läge synes vara mycket svårt -- om man inte drar ner motsvarande summa någon annanstans. Det ligger nära till hands att misstänka att den aviserade neddragningen i föräldraförsäkringen avses att finansiera vårdnadsbidraget.
Varför föräldraförsäkring?
* Föräldraförsäkringen är unik i sin konstruktion. Den skapar, som inget annat, möjlighet att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den är således en mycket viktig förutsättning för kvinnors ekonomiska frihet.
* Genom inkomstbortfallsprincipen och hög nivå på ersättningen, möjliggörs för papporna att vara hemma under en längre tid när barnen är riktigt små. Därmed grundläggs en nära och varm barn--pappa-relation, som är så väsentlig för framtiden.
* Föräldraförsäkringen är mycket flexibel. Genom att exempelvis enbart utnyttja 5 dagars ersättning per vecka kan tiden för ledigheten förlängas betydligt. Detta är bra för barnen, och i många kommuner helt nödvändigt eftersom barnomsorgen ofta inte är utbyggd för så små barn.
Varför inte vårdnadsbidrag?
* Ett vårdnadsbidrag skulle däremot motverka kvinnors frihet. Ingen vuxen kvinna eller man kan försörja sig på de diskuterade summorna: 2.500 eller 3.000 kronor per månad.
* Ett vårdnadsbidrag skulle missgynna ensamstående kvinnor.
* Ett vårdnadsbidrag är passivt och strider mot arbetslinjen, som hävdas i andra sammanhang -- också av de borgerliga.
I kompletteringspropositionen aviseras en sänkning av föräldraförsäkringens ersättningsnivå från 90 till 80 %. Det finns skäl att rikta kritik mot en förändring av nivån på föräldraförsäkringen utan föregående djupanalys. Det är framför allt tre områden som därvid behöver beaktas:
* Vad får en sänkning för konsekvenser för viljan att föda ett andra eller ett tredje barn? Och vad blir effekten för kommunernas ekonomi?
Enligt Konsumentverkets senaste beräkningar (feb. -93) kommer alla typer av hushåll att få sänkt standard under 1993. I synnerhet barnfamiljer med små ekonomiska marginaler kan förutses få svårt att lägga om familjens vanor så att ekonomin går ihop. Hit hör flertalet ensamstående med barn. Hit hör också nära hälften av landets tvåbarnsfamiljer. En tvåbarnsfamilj med medianinkomst (23.460 kronor per månad) får, enligt Konsumentverkets beräkningar, 1.100 kronor mindre att leva på per månad.
År 1991 fick 537.000 personer socialbidrag. Preliminära beräkningar tyder på att närmare 7 %, det vill säga drygt 600.000 personer, fick socialbidrag 1992. Ökningen föväntas fortsätta under 1993.
Barnen är överrepresenterade bland socialbidragstagarna, 9,4 % 1991 mot 6,2 % av den totala andelen bidragstagare. Om en sänkning av nivån innebär att benägenheten att föda barn blir mindre eller om det innebär en övervältring av kostnaderna på kommunerna är förslaget inte heller acceptabelt.
* Vad betyder det för barnomsorgens utbyggnad?
Idag drar många familjer ut på tiden för föräldraledigheten genom att bara ta ut ersättningen t.ex. fem dagar i veckan. Om nivån sänks så kan man inte använda försäkringen på detta flexibla sätt, man måste börja arbeta efter 12 månader och då krävs det en utbyggnad av barnomsorgen för barn från 12 månaders ålder. Även detta innebär en ökad ekonomisk belastning på kommunerna.
* Vad betyder en sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen för jämställdheten?
Redan idag tar bara var fjärde pappa ut föräldraledighet med föräldrapenning. En sänkning skulle innebära ett ännu större incitament för kvinnor, som är lägst betalda, att ensamma ta ansvar för barnen. Detta tenderar sedan att fortsätta resten av livet. Kvinnors underordnade ställning permanentas, och pappors bristande kontakt med sina barn likaså. Här är den enda lösningen en regelrätt kvotering av viss tid av de 12 månaderna.
Enligt vår mening finns således inga godtagbara skäl att införa ett vårdnadsbidrag. En väl fungerande föräldraförsäkring är i stället vad som behövs för framtiden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vår svenska föräldraförsäkring.
Stockholm den 7 maj 1993 Margareta Winberg (s) Maj Britt Theorin (s) Ingegerd Sahlström (s) Maj-Inger Klingvall (s) Ines Uusmann (s) Karin Wegestål (s) Lahja Exner (s) Kristina Svensson (s) Monica Widnemark (s) Ulla Pettersson (s) Eivor Husing (s)