med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)
Använd resurserna i statens verksamhet bättre
Det är en dyster redovisning av personalkonsekvenser av
strukturförändringar i statsförvaltningen som regeringen
redovisar i bilaga 6 i kompletteringspropositionen. Fram till
i dag har 23 765
statligt anställda registrerats hos Trygghetsstiftelsen
som uppsagda. Ytterligare 24 000
beräknas bli övertaliga de närmaste tre åren. Det
innebär att staten säger upp 50 000
människor samtidigt som lågkonjunkturen slår hårt
på vårt näringsliv och de anställda där.
Vår uppfattning är att Sverige, liksom andra moderna
stater, behöver en väl fungerande samhällsapparat, dvs.
också en kunnig och aktiv statlig sektor. Det ges många
exempel runt om i världen, en hel del ganska nära, på vad
som händer eller inte händer när samhällsservice och
samhällsadministration inte fungerar. Många stater, bl.a. de
östeuropeiska, har dessutom ett stort intresse av att
förbättra sin egen förvaltning genom att lära av den
svenska. Det kan vi med rätta känna oss stolta över.
Utöver alla de mänskliga och sociala svårigheter som
arbetslösheten medför så finns avsevärda ekonomiska
konsekvenser för staten. Staten går miste om inkomster
eftersom skatteintäkterna minskar och får i stället bära
största delen av kostnaderna för de arbetslösa. När ett
företag minskar sin personal minskar samtidigt dess
kostnader. När statliga myndigheter minskar personal blir
det bara en förflyttning mellan konton i statsbudgeten.
Av RRV:s skrift Statens Finanser framgår att det är
utgifterna för transfereringarna som är den tunga posten.
Kostnaderna för driften av statlig verksamhet är däremot
låg. En galopperande utgiftsökning till följd av
lågkonjunktur och kris kan inte motverkas med besparingar
på våra myndigheter och verk. I krisens Sverige behövs
snarare mer av statliga insatser.
Självklart behövs rationaliseringar och förändringar i
den statliga sektorn, men de behövs för att verksamheterna
skall bli bättre för dem de är till för och för samhället i stort,
inte för att minska Sveriges budgetunderskott. Till och med
den gamla tvåprocentsregeln hade förbättringar som syfte.
I detta läge duger det inte att all kraft läggs på att bryta
ned så mycket som möjligt av statlig verksamhet. Våra
statliga myndigheter och verk behöver i stället för att bli
effektivare än hittills, både var för sig och tillsammans, se
till att förbättra sin verksamhet. Regering och riksdag måste
ställa tydligare sådana krav på sina myndigheter och verk
och ge bra förutsättningar.
En viktig förutsättning är att besparingskraven i dess
nuvarande utformning upphör och ersätts med konkreta
krav på ökad samhälls- och brukarnytta av avsatta medel.
Ett sådant förbättringsarbete måste fungera inom mål- och
resultatstyrningens ramar. Den övertalighet av personal
som kan uppstå bör, så länge som den höga arbetslösheten
består, erbjudas utbildning och andra kompetenshöjande
åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektivare användning av
resurserna i statens verksamhet.
Stockholm den 7 maj 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Lisbet Calner (s)
Maj-Lis Lööw (s)
Anders Nilsson (s)