med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)
Byggsektorn har drabbats mycket hårt av den djupa
konjunkturnedgången. De samlade bygginvesteringarna
har fallit mycket snabbt. Särskilt gäller det
bostadsinvesteringarna, där regeringen i sin reviderade
nationalbudget för 1993 räknar med en minskad volym i
storleksordningen nära 30 % för år 1993 och med nära 40 %
för år 1994.
Nedgången av byggnadsinvesteringar har fått kraftig
effekt för sysselsättningen inom byggsektorn. 31 mars i år
var 30 265 av Svenska Byggnadsarbetareförbundets
medlemmar arbetslösa. Det motsvarar 24,8 % av hela
antalet medlemmar i förbundet, dvs. att var fjärde
byggnadsarbetare var utan arbete. Inför den kommande
hösten och vintern befarar förbundet att arbetslösheten
stiger ytterligare till omkring 30 % av förbundets
medlemsantal.
Situationen inom byggsektorn är med andra ord mycket
allvarlig. Alla möjligheter att skapa sysselsättning måste tas
till vara. Till de åtgärder som staten och kommunerna bör
vidta hör bl.a. nybyggande och upprustning av allmänna
samlingslokaler.
I slutet av januari fanns det 151 ansökningar om
statsbidrag till bl.a. ny- och ombyggnad av samlingslokaler
hos Boverket. Kösituationen visar påtagligt att behovet av
allmänna samlingslokaler långt ifrån är tillgodosett.
Nybyggande och upprustning av allmänna
samlingslokaler är sysselsättningsintensiva verksamheter.
Försiktigt bedömt motsvarar de nämnda 151
samlingslokalprojekten minst 800 årsarbeten. Varje
byggnadsarbetare genererar erfarenhetsmässigt dessutom
ytterligare tre årsarbeten för t.ex. byggmaterialindustrin,
konsulter, arkitekter, transportföretag m.fl., varför
projekten ger ca 3 200 årsarbeten.
Sysselsättningseffekten av statligt stöd till nybyggnad
eller upprustning av allmänna samlingslokaler är väl
dokumenterad. Av Boverkets uppföljning av effekterna av
fjolårets extra anslag med 80 miljoner kronor framgår det
bl.a. att varje statlig miljon som satsades gav 5--6 årsarbeten
inom byggsektorn. Sammanlagt genererade det extra
statliga stödet med 80 miljoner kronor minst 400 årsarbeten
enligt Boverket.
Att sysselsättningseffekten blir så hög beror på att
statens bidrag motsvarar 50 % av godkända
byggnadskostnader, att den berörda kommunen svarar för
30 % och att samlingslokalägaren själv svarar för en
egeninsats med 20 % av byggkostnaderna.
Trots att regeringen gav Boverket i uppdrag att följa upp
effekterna för sysselsättningen av det extra anslaget dras i
kompletteringspropositionen inga slutsatser av de positiva
resultaten. Där föreslår regeringen visserligen bl.a. ett extra
anslag med 50 miljoner kronor av arbetsmarknadsskäl till
allmänna samlingslokaler (bil. 8 s. 55). Utåt kan detta se ut
som en kraftfull satsning. Genom de regler som anges är det
i praktiken ett illa underbyggt förslag som bör avvisas.
Genom att stödet i kompletteringspropositionen binds till
AMS-regler med bidrag på 65 % av arbetskraftskostnaden
kommer förslaget inte att medverka till vare sig ökad
sysselsättning eller förbättringar av de allmänna
samlingslokalerna.
Menar regeringen allvar med förslaget borde medlen i
stället användas för fördelning inom objektskön enligt
Boverkets regler, dvs. att statsstöd utgår med 50 % av
godkända byggnadskostnader.
Därigenom skulle den bästa effekten av pengarna
uppnås. Kommunen och lokalägaren förutsätts ju satsa lika
mycket som staten, därigenom får de statliga pengarna
dubbel effekt. En mindre del av beloppet bör kunna
användas för underhållsåtgärder av mindre omfattning,
maximalt en miljon per projekt, och med en bidragsnivå på
80 %.
Skillnaderna mellan regelsystemen framgår bäst av ett
konkret exempel. Byggkostnaden för en kvadratmeter
samlingslokalyta uppgår för närvarande till ca 12 000
kronor. En anläggning med samlingslokaler, som omfattar
ca 500 kvm, kostar således ca 6 miljoner kronor att uppföra.
Enligt Byggmästarnas kostnadskalkylator (BK 93) kan
byggherrekostnaderna (administration, byggledning,
konsulter, moms och fast inredning) uppskattas till ca 40 %
av totalkostnaden, dvs. ca 2,4 miljoner kronor.
Entreprenadkostnaderna (byggentreprenad, målning,
ventilation, el, värme och sanitet) uppskattas till ca 60 %
av totalkostnaden, dvs. 3,6 miljoner kronor. BK 93 utvisar
vidare att arbetskraftskostnaderna endast är ca 26 % av
entreprenadkostnaderna, dvs. ca 936 000. Resterande
entreprenadkostnader fördelar sig till material med 40 %
och arbetsledning samt administration med 34 %.
En samlingslokalförening som får stöd enligt Boverkets
ovan redovisade regler till nämnda bygge kan få statligt stöd
med 3 miljoner kronor och 1,8 miljoner kronor i
kommunalt stöd. Egeninsatsen blir 1,2 miljoner kronor.
Om samma samlingslokalförening i stället får stöd enligt
regeringens förslag med 65 % av den nämnda
arbetskraftskostnaden blir det statliga stödet ca 608 400 kr.
Skillnaden mellan Boverkets regler och regeringens förslag
är således högst avsevärda ca 2,4 miljoner kronor. För
framtiden medför denna skillnad i stöd en betydande
kapitalkostnad för den förening som driver anläggningen
med samlingslokaler. Sannolikt dämpar detta
byggambitionerna högst avsevärt.
Hur det blir med kommunalt stöd om regeringens förslag
genomförs är också mycket osäkert. De
samlingslokalobjekt som finns i Boverkets kö har alla ett
kommunalt godkännande för stöd med 30 % av
byggkostnaderna förutsatt att staten bidrar med 50 %. Blir
statsstödet avsevärt mindre, som det blir enligt regeringens
förslag, kommer många kommuner troligen inte att
medverka till att samlingslokalbygget utförs.
Men nybyggande och upprustning av samlingslokaler är
sysselsättningsintensiva verksamheter, samtidigt som
behoven av dessa lokaler är väl dokumenterade. De
nämnda 151 projekten i Boverkets kö är påtagliga och
reella. Hälften av projekten är dessutom möjliga att starta
tämligen snart eller inom högst sex månader.
Enligt uppgifter från de samlingslokalägande
riksorganisationerna är många mindre föreningsägda
samlingslokalanläggningar i behov av medel för
underhållsåtgärder för att bevara och vidmakthålla
anläggningens funktion och standard. Det kan bl.a. gälla
behov av energibesparande åtgärder, ny beläggning på
yttertak, omläggning och/eller utbyte av el- och vvs-
ledningar, fasadrenovering, målning och tapetsering,
fönsterbyte m.fl. arbeten.
Dessa projekt finns inte alls redovisade i Boverkets
objektskö. Ett obyråkratiskt hanterat statligt engångsstöd
för underhållsåtgärder med upp till 1 miljon kronor per
projekt och med en bidragsnivå på 80 % skulle ge snabb
effekt för såväl byggindustrin som byggmaterialföretagen.
En annan positiv effekt blir även med stor sannolikhet
långsiktigt minskade driftkostnader, t.ex för uppvärmning.
Omkring 60 % av samlingslokalanläggningarna behöver
också handikappanpassas enligt en kartläggning av
Boverket. Principiellt bör allmänna samlingslokaler vara
tillgängliga för alla. Staten ger därför bidrag för
handikappanpassning med högst 165 000 kronor för ett
enskilt objekt.
Summan är dock alltför låg för att stimulera till ökade
insatser för bättre tillgänglighet, varför bidragstaket bör
höjas till 250 000 kronor. Bidraget till handikappanpassning
bör också vara möjligt att kombinera med annat statligt stöd
i det fall smärre om- eller tillbyggnad behövs för att t.ex.
bereda plats för en hissanordning eller handikapptoalett.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag
beslutar att i kompletteringspropositionen upptagna medel
om 50 miljoner kronor för upprustning av allmänna
samlingslokaler skall fördelas enligt reglerna i förordningen
om statligt stöd till allmänna samlingslokaler,
2. att riksdagen beslutar att av anslaget för upprustning
av allmänna samlingslokaler 10 miljoner kronor får
användas för bidrag till underhållsåtgärder och maximalt 80
% av total godkänd kostnad på 1 miljon kronor per projekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det statliga stödet till
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.
Stockholm den 7 maj 1993
Göran Persson (s)
Göran Magnusson (s)