med anledning av prop. 1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m.
Om ersättning för viltskador
Samerättsutredningens mångåriga arbete resulterade till
sist i slutbetänkandet Samerätt och sameting år 1989. Man
föreslog att samerna, genom ett tillägg i regeringsformen 1
kap. 2 §, skulle erkännas som urbefolkning. Utredningen
föreslog också en samelag inom vilken den samlade
samepolitiken skulle rymmas.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen förde aldrig
utredningsförslagen till riksdagen. Man föreslog däremot
vissa ändringar i rennäringslagen. Dessa avslogs av
riksdagen som begärde en sammanhållen proposition byggd
på utredningens förslag.
I den proposition som nu föreläggs riksdagen saknas de
ovan relaterade grundläggande förslagen från
samerättsutredningen. Jag instämmer i de kritiska
synpunkter som, med anledning av dessa brister i
propositionen, förs fram i andra motioner. I denna motion
kommer jag inte att ta upp dessa grundläggande yrkanden.
Motionen berör ett konkret delområde i propositionen,
ersättning för viltskador.
Regeringen föreslår i propositionen förändringar när det
gäller ersättning för rovdjursrivna renar. Mot bakgrund av
att det nuvarande systemet har många brister så delar jag
uppfattningen att en förändring är nödvändig.
För att ersättning ska utgå krävs nu att den rovdjursrivna
renen återfinns, vilket kräver omfattande arbetsinsatser.
Dödsorsaken är inte alltid enkel att fastställa.
Utformningen av ersättningssystemet bidrar inte till höga
ambitioner när det gäller bevarandet av de hotade
rovdjursstammarna.
Naturvårdsverket har lämnat förslag till ett nytt system,
som utgår från den naturvårdande ambitionen. Det
föreslagna systemet bygger på ett helt nytt tänkesätt. Det är
inte längre i första hand fråga om en ersättning för
rovdjursrivna renar utan en ersättning för naturvårdande
åtgärder. Släktskap finns med den typ av
landskapsvårdande ersättning som införts inom jordbruket.
Ersättningen ska baseras på förekomsten av rovdjur och
förutsätter därför en betydligt bättre kännedom om
rovdjurens antal och livsmönster. Därför måste ökade
resurser anslås för rovdjursinventeringar. För detta
beräknar Naturvårdsverket att det behövs tolv
heltidsanställda rovviltskonsulenter samt ytterligare tolv
personer under tre vintermånader för spårningsarbete.
Regeringen föreslår i propositionen en förändring, som
delvis stämmer överens med Naturvårdsverkets förslag,
men inte vad gäller inventeringsverksamheten.
Ersättningssystemet ska baseras på rovdjursförekomst,
men enligt regeringen så kommer vi aldrig att kunna få
tillförlitliga beslutsunderlag. Regeringens, visserligen
outtalade, men tydliga slutsats blir därför att det inte är lönt
att försöka.
Naturligtvis kommer vi aldrig att kunna fullständigt
kartlägga och inventera rovdjurens förekomst och
livsmönster, men vi bör sträva efter en noggrann kontroll av
rovdjursstammarna. Det är nödvändigt för att skapa
underlag för ett rättvist ersättningssystem och minska
eventuella motsättningar mellan faunavård och
tamdjursskötsel.
Men vårt ansvar är vidare än så. Genom riksdagsbeslut
och internationella åtaganden ( anslutning till
Bernkonventionen) har vi formulerat ett mål. Alla i landet
naturligt förekommande växt- och djurarter skall ges
möjlighet att överleva i livskraftiga bestånd inom sina
naturliga utbredningsområden. För att nå målet behövs
flera åtgärder, ett nordiskt samarbete, ett lagligt skydd som
uppfyller Bernkonventionens krav och en fungerande
kontroll av rovdjursstammarna.
Det är därför av största vikt att riksdagen beslutar att
Naturvårdsverkets förslag, även i de delar som rör
inventeringsverksamheten, skall genomföras. Tolv
rovviltskonsulenter och personal under tre vintermånader
för spårningsarbete behövs hos länsstyrelserna. Där så är
möjligt bör naturligtvis utrymme för denna verksamhet
skapas genom omprioriteringar. Det viktiga nu är att
riksdagen markerar att denna ökade satsning på inventering
och övervakning av rovdjur är nödvändig om Sverige ska
leva upp till av riksdagen fastlagda mål och internationella
åtaganden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av inventering och
övervakning av rovdjursstammarna.