I Gävleborgs län har funnits goda förutsättningar för en
ekonomisk och social utveckling. Järnet och skogen har de
senaste 150 åren bidragit till utveckling och välstånd inte
bara för länet utan också för vårt land. Men framför allt är
det de människor som levt och verkat i dessa bygder som
genom egna initiativ och hårt arbete utvecklat dessa
förutsättningar.
Fortfarande dominerar emellertid dessa två sektorer den
ekonomiska utvecklingen i länet, vilket också gjort det
sårbart för konjunkturväxlingar och vikande
exportutveckling. Det är en av huvudorsakerna till att
Gävleborgs län tidigt drabbades av de sista årens
ekonomiska nedgång. Förhoppningsvis kan nu de första
tecknen på en vändning i exportindustrin, och då särskilt
inom skogsindustrin, ge positivt utslag för länet. Inom dessa
sektorer kan vi emellertid inte räkna med att ens en
konjunkturuppgång kommer att skapa förutsättningar för
särskilt många nya jobb.
Arbetslöshetens gissel slog tidigt och hårt mot
Gävleborgs län redan vintern 1990/91. Tillsammans med
Norrbotten låg arbetslöshetssiffrorna i Gävleborg redan
från början i topp. I december 1992 var 12 517 personer
arbetslösa eller 7,0 %. I åldern 20--24 år var 2 550 personer
arbetslösa eller 16,3%. Ungefär 25 000 personer eller 14 %
av befolkningen i Gävleborgs län är utan arbete eller
placerade i olika arbetsmarknadsåtgärder. Ungefär 1/3 av
länets ungdomar står på så sätt utanför arbetsmarknaden. I
Bollnäs och Ovanåkers kommuner står över 40% av
ungdomarna utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Befolkningsutvecklingen i Gävleborgs län har länge varit
vikande. Sedan 1975 har befolkningen minskat med mer än
5 000 invånare och beräknas stabiliseras efter sekelskiftet
runt 287 000 invånare. Under 1992 var Gävleborgs län ett
av de fyra län vars befolkning minskade.
Sysselsättningsläget och de begränsade
utbildningsmöjligheterna har bidragit till att många
ungdomar flyttar från länet. Kvinnounderskottet är stort
särskilt i glesbygdskommuner och bruksorter.
I Gävleborgs län är vidare utbildningsnivån låg sett i ett
nationellt perspektiv. Andelen högskoleutbildade är bland
de lägsta i landet. Utbildningsnivån och bristen på
utbildningstradition utgör allvarliga hinder för en
utveckling som ställer stora krav på förnyelse.
Helt avgörande för utvecklingen i Gävleborgs län är den
ekonomiska utvecklingen i vårt land och därmed vilken
ekonomisk politik som förs och vilka resultat den får.
Viktigaste inslag i en sådan politik är:sänkt strukturellt
underskott i statsfinanserna för låg inflation och lägre
räntor,skattepolitik för arbete, sparande och tillväxt,
svensk anslutning till EG.
Med en sådan politik skapas förbättrade
konkurrensförhållanden för svenska exportföretag. Vidare
stimuleras nyföretagande och investeringar i produktivt
arbete. Det skulle kunna innebära en renässans för ny- och
småföretagande.
Framtidens jobb skapas framför allt inom
småföretagsamheten. Med en avreglering och förändring av
den offentliga servicen skapas möjligheter till nya företag
inom tjänstesektorn. Inte minst inom traditionella
kvinnoyrken inom vård och omsorg skapas här utrymme för
både nya jobb och nya företag.
Regionalpolitik
Målet för en liberal regionalpolitik är att skapa miljöer
som kan stimulera kreativitet, enskilda initiativ och lokal
mobilisering. Kampanjen ''Hela Sverige skall leva'' har visat
att såväl idéer som kreativa människor finns överallt i vårt
land. Viktiga inslag för att forma lokala eller regionala
kreativa miljöer är förekomsten av utbildnings- och
kulturaktiviteter.
Utbildning i form av en god grundskole- och
gymnasieutbildning liksom varierade och kvalitativa
kulturaktiviteter spelar också en allt större roll för den
livskvalitet som många människor ställer krav på för sig och
sina barn. I Gävleborgs län finns en stark kulturtradition på
en rad områden. Med den välkomna utbyggnaden av
Gävleborgs Symfoniorkester förfogar länet nu t.ex. över
landets enda fullständiga symfoniorkester norr om
Stockholm.
Högskolan i Gävle/Sandviken ger utbildningstillfällen
för människor från länet. Den medverkar till att sprida
kunskap och nytänkande i regionen, vilket bl.a. näringslivet
drar fördel av. Den medverkar också till att förstärka den
kreativa miljö som erfordras inom länets gränser.
Folkpartiet har sedan länge verkat för att en större andel
av de regionalpolitiska medlen skall hanteras av
länsstyrelserna. De finns närmare den verksamhet som skall
främjas och har större möjlighet att använda medlen
flexibelt utifrån de lokala förutsättningarna.
Regionala obalanser blir tydligare och allvarligare i tider
av dålig ekonomisk utveckling. En politik för tillväxt gör
inte att glesbygden kommer på efterkälken -- den förhindrar
däremot att glesbygden får slå igen helt.
Stödområden
I Gävleborgs län är Ljusdals kommun i Hälsingland och
Hofors kommun i Gästrikland inplacerade i stödområdet
för regionalpolitiska insatser. Nordanstigs, Söderhamns,
Bollnäs och Ovanåkers kommuner är tillfälligt inplacerade
i stödområdet t.o.m. utgången av budgetåret 1992/93.
De problem som föranledde den tillfälliga inplaceringen
av de fyra kommunerna i stödområdet har kraftigt
förstärkts under den pågående lågkonjunkturen. I flera fall
har den därav föranledda utslagningen av arbetsplatser haft
en sådan omfattning att problemen inte kan lösas endast av
en uppgång i den ekonomiska utvecklingen. Det gäller i
synnerhet kommunerna i Voxnandalen, Bollnäs och
Ovanåker.
Den tillfälliga inplaceringen bör därför förlängas t.o.m.
1995/96. För att undvika ryckighet och medverka till
långsiktig planering är det väsentligt att en sådan
förlängning meddelas i god tid innan den nuvarande
inplaceringen löper ut.
Statens institut för byggnadsforskning
Statens institut för byggnadsforskning i Gävle har
utvecklats till en kvalificerad forskningsmiljö med
betydande internationell anknytning. Institutets betydelse i
samverkan med den lokala högskolan i Gävle/Sandviken
har vuxit. För såväl institutet som för högskolan,
Lantmäteriverket, Centralnämnden för fastighetsdata och
för näringslivet innebär kraftsamlingen en värdefull bas och
en samlad lokal forskningsmiljö kring byggande och urban
forskning.
Institutets framtid har under senare tid varit föremål för
översyn. Förslag har lagts att överföra institutet från
Närings- till Utbildningsdepartementet samt inordnas i
Uppsala universitet. Det skulle därvid kunna utveckla sin
breda inriktning mot samhällsbyggande och urbanistik.
Förslaget har tillstyrkts av institutet, Länsstyrelsen i
Gävleborgs län och Uppsala universitet. En sådan
inriktning med fortsatt placering i Gävle skulle främja
institutets värdefulla och breda samhällsinriktade
forskning.
Service i glesbygd
Avreglering och Europaintegration skapar nya
möjligheter också för glesbygden. Den icke obetydliga oro
som många människor i glesbygder känner inför
utvecklingen behöver inte infrias. Med framtidstro och vilja
till förnyelse kan nya förutsättningar för utveckling och
service komma att utvecklas. Det finns emellertid anledning
att i ett bredare samhällsperspektiv analysera syftet med
och effekter av olika beslut om förändrad service- och
myndighetsinriktning.
I detta perspektiv framstår de förslag som lagts i
anledning av översynen av domstolsväsendet som märkligt
klåfingriga. En indragning eller sammanslagning av de små
tingsrätterna torde åtminstone endast marginellt möta de
problem eller förändringar som varit utgångspunkt för
översynen. De skulle däremot skapa betydande olägenhet
för allmänheten och bidra till utarmningen av inte minst
Norrlands inland. En indragning på föreliggande grunder av
t ex tingsrätten i Ljusdal vore inte acceptabel.
Kommunikationer
Fungerande kommunikationer är en viktig förutsättning
för en dynamisk samhällsutveckling. Gävleborgs län med
sin långsträckta form från norr till söder är mycket
beroende av goda kommunikationer. Genom sitt
geografiska läge har länet fått en strategisk betydelse för all
markbunden trafik mellan Norrland och Mellansverige. All
omfattande och tyngre trafik på såväl väg som järnväg
passerar genom Gävleborgs län.
Järnvägar
Järnvägen är en del av den grundläggande service som
krävs för att regionalpolitiska satsningar ska bli
verkningsfulla. Förverkligandet av en snabbtågförbindelse
längs Ostkustbanan med uppehåll i Hudiksvall, Söderhamn
och Gävle skulle förkorta restiden till Uppsala och
Stockholm avsevärt.
Snabbtåg på Ostkustbanan skulle förstärka de satsningar
som näringsliv och kommuner gör för att utveckla södra
Norrland. En snabbtågförbindelse utvidgar de lokala
arbetsmarknaderna och ökar möjligheten till såväl tillfällig
som mera varaktig arbets- och utbildningspendling. Det
förbättrar interaktionen mellan arbetsmarknader inom
länet men också med Uppsala- och Sundsvallsregionerna,
som också är betydande utbildningscentra. Den nödvändiga
ombyggnaden av Ostkustbanan för att möjliggöra
snabbtågstrafik bör snarast genomföras i enlighet med det
avtal som slutits i december 1992 mellan
Ostkustbaneintressenterna, berörda kommuner och
myndigheter.
Enligt de planer som nu finns skulle en upprustning av
Norra stambanan kunna förkorta restiden på sträckan
Östersund--Stockholm till ungefär 4 timmar. Järnvägen
skulle då kunna bli ett effektivt och slagkraftigt
transportalternativ även för persontrafik med vital
betydelse för stora delar av södra Norrlands inland. Beslut
om upprustning av Norra stambanan till snabbtågskapacitet
bör ske i anslutning till de övriga beslut om
infrastruktursatsningar som görs under 1993.
En förutsättning för överenskommelsen om
Ostkustbanan är att den planerade Arlandajärnvägen
utformas så att fjärrtågstrafik mellan Stockholm å ena sidan
och Norrland eller Dalarna å andra sidan kan passera
Arlandastationen för anslutning till flyget på Arlanda. Då
får södra Norrland och Dalarna en fungerande
trafikstruktur, som binder samman tåg och flyg.
En förutsättning för att resenärerna ska välja tåg är att
tågtidtabellerna är tillförlitliga och anpassade till
resenärernas behov vad gäller ankomst- och avresetider.
Under senare år har tidtabellförändringarna längs Norra
stambanan för inlandskommunerna inneburit allt färre och
sämre anpassade avgångstider. Ett väl fungerande samråd
mellan SJ, länsstyrelse och kommuner är väsentligt och bör
ges ett reellt innehåll.
Vägar
Vägtrafiken mellan Norrland och Mellansverige går idag
på E 4:an längs Norrlandskusten. Det innebär en kraftig
koncentration av framför allt den omfattande godstrafiken.
För länet är det av avgörande betydelse att E 4:an får sin
upprustning längs hela sträckningen.
Det är vidare viktigt att vägtrafiken får en avlastning
med alternativa vägsträckningar genom Mellansverige.
Såväl Räta Linjen som Bergslagsdiagonalen skulle bidra till
en större spridning av den tunga vägtrafiken genom
regionen. I nuvarande sysselsättningsläge skulle en snar
påbörjan av dessa två projekt få stor betydelse för regionen.
På sikt skapas därigenom förutsättningar för en positiv
näringslivsutveckling och ekonomisk tillväxt i ett vidare
geografiskt område i södra Norrland.
Flygplatser
I avvaktan på snabbtågsförbindelser längs Ostkustbanan
och Norra stambanan och utbyggnaden av
Arlandajärnvägens anknytning till Uppsala utgör
flygförbindelser de enda snabba kommunikationerna,
särskilt med Arlanda flygplats, för de olika delarna av
Gävleborgs län. Inte minst de kommunala flygplatserna i
Hudiksvall och Söderhamn spelar här en vital roll.
Flygplatsen i Gävle/Sandviken med närhet till Sandvik,
högskolan och statliga myndigheter med internationella
kontakter är också viktig.
I budgetpropositionen föreslås statsbidraget till
kommunala flygplatser koncentreras till vissa flygplatser i
Norrlands inland i avsaknad av tillfredsställande
transportalternativ. Detta förefaller vara en rimlig
inriktning. Med nuvarande järnvägsförbindelser, turtäthet
och framför allt avgångstider gäller detta emellertid även i
Hälsingland, och särskilt för kommunerna i inlandet längs
Norra stambanan. Flygtrafiken från/till Hudiksvall och
Söderhamn har i detta avseende inga fungerande alternativ.
Med en utbyggnad av snabbtågsförbindelser, särskilt
längs Norra stambanan, och en nordlig anslutning av
Arlandajärnvägen till Uppsala skulle förhållandet
förändras radikalt. I avvaktan på detta bör statsbidrag utgå
även fortsättningsvis till de kommunala flygplatserna i
Gävleborgs län och under alla förhållanden i Hudiksvall och
Söderhamn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den avgörande betydelse som en
politik för minskat strukturellt budgetunderskott,
ekonomisk tillväxt och svensk anslutning till EG har för
utvecklingen i det starkt exportinriktade Gävleborgs län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfällig inplacering av
Nordanstigs, Söderhamns, Bollnäs och Ovanåkers
kommuner i stödområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av Statens institut för
byggnadsforskning till Utbildningsdepartementet och
anknytning till Uppsala universitet,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om indragning eller sammanslagning
av de små tingsrätterna,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtågsförbindelser längs
Ostkustbanan och Norra stambanan samt utbyggnaden av
Arlandajärnvägen,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av E 4:an genom
Gävleborgs län samt av Räta linjen och
Bergslagsdiagonalen,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag till kommunala
flygplatser i Gävleborgs län.3
Stockholm den 26 januari 1993
Lennart Rohdin (fp)
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 4 hänvisat till JuU.
3 Yrkandena 5--7 hänvisade till TU.