med anledning av prop. 1992/93:117 Lönegarantifonden m.m.
I proposition 1992/93:117 föreslås en ökning av den
rörliga krediten för lönegarantifonden till 4 000 miljoner
kronor.
För att finansiera statens kostnader för lönegarantin
betalar arbetsgivarna en avgift som uppgår till 0,2 % av
lönesumman. Utbetalningarna av lönegarantier gör att
avgiften måste femdubblas om balans skall uppnås. En
ökning av arbetsgivaravgiften kan ej genomföras eftersom
den fördjupar den ekonomiska krisen ytterligare.
Tyvärr leder också en ökning av den rörliga krediten till
att Sveriges ekonomiska kris förvärras.
Det är oansvarigt att låta lönegarantin fortsätta. Vi är
alla medvetna om att den inte fyller sitt syfte. Många
signaler om missbruk och snedvridna
konkurrensförhållanden har påpekats i media.
Jag anser att en ofinansierad lönegaranti inte uppnår sitt
syfte och anser därför att den bör avvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avveckla lönegarantin i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att utbetalningarna under
avvecklingstiden begränsas till gällande
arbetslöshetsersättningar.