I detta betänkande behandlas regeringens förslag till ny
högskolelag m.m., som framlagts i proposition 1992/93:1
Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet, samt 120
motionsyrkanden i anslutande frågor.
Utskottet tillstyrker i allt väsentligt regeringens
lagförslag. I högskolelagen föreslår utskottet fyra tillägg,
som gäller följande. Bestämmelsen att högskoleutbildningen
skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt
beprövad erfarenhet skall gälla även kommunal
högskoleutbildning. Kravet på vetenskaplig skicklighet skall
inte lagfästas för professurer för konstnärlig verksamhet.
Staten skall liksom hittills få ersättning av kommun eller
landsting, när en statlig högskola tar emot studenter i sådan
utbildning som även anordnas av kommuner eller landsting.
Regeringens medgivande skall krävas, om det skall inrättas en
för två eller flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd.
Med anledning av tre motioner från skilda partier föreslår
utskottet att riksdagen skall ge regeringen till känna att
organisationen av Sveriges lantbruksuniversitet även i
fortsättningen skall regleras särskilt. Även detta föranleder
förslag om en ny bestämmelse i högskolelagen.
När det gäller examensordningen föreslår utskottet med
anledning av motioner från Socialdemokraterna och Centern att
det skall finnas en särskild yrkesexamen för studie- och
yrkesvägledare. Motioner om yrkesexamina för vissa medellånga
vårdutbildningar avstyrks med hänvisning till den samlade breda
översyn av dessa utbildningar som riksdagen begärde våren 1990
och som ännu inte redovisats. Vidare förutsätter utskottet att
prövningen av om olika mindre och medelstora högskolor kan få
utfärda magisterexamen sker i sådan takt att dessa högskolors
konkurrenskraft gentemot universiteten inte försämras.
I motioner från skilda partier tas frågan om forskning vid de
mindre och medelstora högskolorna upp. Utskottet föreslår med
anledning av dessa motioner att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna att resurserna för forskning vid dessa
högskolor bör förstärkas. Det gäller både medlen för
forskningsstödjande åtgärder, som resp. högskolas styrelse
själv förfogar över, och fakultetsanslagen där utskottet anser
att viss del bör av statsmakterna öronmärkas för de mindre och
medelstora högskolorna. Fakultetsanslagen bör dock enligt
utskottet även i fortsättningen närmare fördelas efter förslag
från fakultetsnämnd.
Utskottet pekar i anslutning till ett motionsyrkande på att
behovet av jämställdhet bör kunna beaktas så att högskolorna
vid antagningen till grundläggande högskoleutbildning ger
förtur till sökande av underrepresenterat kön, när meriterna,
dvs. kunskaper, erfarenheter och särskild fallenhet för den
sökta utbildningen är i stort sett lika om också inte identiskt
lika.
Till betänkandet har Socialdemokraterna avgett 18
reservationer och Ny demokrati 18. Centerns företrädare i
utskottet reserverar sig för ett lagförslag om att
högskolestyrelsen vid en högskola utan fakultet skall ha
ansvaret för forskningen och forskarutbildningen vid den
högskolan. En meningsyttring har avgetts av suppleanten från
Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:1
dels föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till högskolelag,
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.,
3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
strategin för förändringar av det svenska universitets- och
högskolesystemet (avsnitt 3),
4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
principer för dimensionering och resurstilldelning (avsnitt
11),
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla samtliga
allmänna utbildningslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om
6. examensordning m.m. för grundläggande högskoleutbildning
(avsnitten 5.2--5.6),
7. tillträde till grundläggande högskoleutbildning
(avsnitten 6.2--6.4),
8. forskarutbildning (avsnitt 7),
9. ledningsprinciper (avsnitt 9.1),
10. kvalitet och utvärdering (avsnitt 10).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 resp. 2 till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:1
1992/93:Ub1 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen under innevarande riksmöte tar ställning
till hur forskningen och forskarutbildningen vid de mindre och
medelstora högskolorna bör utformas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de f.d. universitetsfilialerna, däribland Högskolan i
Karlstad, bör prioriteras vid en utbyggnad av forskning och
forskarutbildning.
1992/93:Ub2 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändrat
icke-statligt huvudmannaskap för universitet och högskolor,
2. att riksdagen avslår propositionens förslag om
högskolestyrelserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att nuvarande sammansättning av högskolestyrelserna bör
bibehållas och skrivas in i högskolelagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämnare könsfördelning i alla
beslutande organ inom högskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på högskolelärares pedagogiska
kompetens,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning vid de mindre och
medelstora högskolorna.
1992/93:Ub3 av Inger Hestvik och Sinikka Bohlin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fakulteter och vetenskapsområden.
1992/93:Ub4 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om civilingenjörsutbildning vid
Högskolan i Karlstad.
1992/93:Ub5 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd för funktionshindrade
studenter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de enskilda högskolornas ansvar för
studerande med funktionshinder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att högskoleprov och andra
antagningstester görs tillgängliga för studenter med
funktionshinder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att VHS får ett särskilt uttalat
ansvar för uppföljning av stödet till studenter med
funktionshinder.
1992/93:Ub6 av Anders G Högmark och Bengt Rosén (m, fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en särbestämmelse införs i
lagförslaget i proposition 1992/93:1 av följande lydelse:
"Regeringen meddelar särskilda bestämmelser om styrelsens
sammansättning och ledningen av SLU, liksom för organisationen
i övrigt."
1992/93:Ub7 av Margareta Israelsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna
sammanslagningen av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen till en barn- och ungdomsexamen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förlängning av utbildningarna till
140 poäng.
1992/93:Ub8 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att laboratorieassistentutbildningen
skall leda fram till en yrkesexamen.
1992/93:Ub9 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
yrkeslivsrepresentanter bereds möjlighet att ingå i högskolans
institutionella organisation.
1992/93:Ub10 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av särskild bestämmelse för
Sveriges lantbruksuniversitet i högskolelagen.
1992/93:Ub11 av Bo Holmberg och Britta Sundin (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i samband med utarbetandet av den
nya högskoleförordningen tydliggöra kraven på fördjupning för
de studenter som önskar ta ut en generell högskoleexamen i
tillägg till en yrkesexamen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att tillse att
regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte utformas på
ett sådant sätt att utvecklingen av nya ämnen hindras, t.ex.
arbetsterapi.
1992/93:Ub12 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om social snedrekrytering inom olika
delar av utbildningssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättssäkerhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgifter för studerande som genomgår
grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privatisering och stiftelser,
5. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa
nuvarande högskolelags 2 § andra och tredje styckena och låta
dessa ersätta 1 kap. 9 § första stycket i förslaget till ny
högskolelag,
6. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa den i
motionen anförda formuleringen av 1 kap. 5 §,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om magisterexamen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ekonomexamen och studie- och
yrkesvägledarexamen bör föras upp på listan över yrkesexamina
som bör ingå i examensordningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till examina för de
medellånga vårdutbildningarna,
10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
begränsning av studerandes rätt att genomgå prov,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av central reglering av
antagnings- och urvalsregler,
12. att riksdagen beslutar att studieomdömet från
folkhögskola skall kvarstå som grund för urval till
högskoleutbildning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och forskarutbildning vid
de mindre och medelstora högskolorna,
14. att riksdagen beslutar avslå förslaget att återinföra
graderade betyg på doktorsavhandlingar,
15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
lektorer vid högskolor skall kunna anställas för en begränsad
tid av tre år,
16. att riksdagen beslutar ändra lydelsen i högskolelagens 3
kap. 5 § i enlighet med vad som föreslås i motionen,
17. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ändra
nuvarande författningsreglerade titel högskolelektor till
enbart lektor,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskolestyrelser,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fakultetsnämnden,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda organ för grundutbildning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om institutionsstyrelser,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagen skall besluta om vilka
examina som skall ingå i examensordningen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt och tydligare
resursfördelningssystem,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering.
1992/93:Ub13 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att positiv särbehandling och förtur
till vissa utbildningar för underrepresenterat kön skall kunna
användas som urvalsgrund till och inom högskolans utbildningar.
1992/93:Ub14 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att studieomdöme skall kunna användas som urvalsgrund till och
inom högskolans utbildningar.
1992/93:Ub15 av Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i motionen uppräknade yrkesgrupper bör ingå i
examensordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det bör finnas minimidefinitioner för sådana yrken som i
andra länder har legitimation, t.ex.
dietister/näringsterapeuter i Norge, Finland, Island m.fl.
länder.
1992/93:Ub16 av Kjell Ericsson och Roland Lében (c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för forskning och
forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna.
1992/93:Ub17 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillägg till lagförslaget i 2 kap. där ny 7
§ får följande lydelse: Regeringen meddelar särskilda
bestämmelser om styrelsens sammansättning och ledning av SLU,
liksom när det gäller organisationen i övrigt.
1992/93:Ub18 av Karin Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd,
v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de mindre och medelstora högskolorna måste få konkurrera
med de övriga högskolorna och universiteten på samma villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjligheterna för de mindre och medelstora högskolorna att
få utfärda magisterexamen noga undersöks.
1992/93:Ub19 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om treåriga provanställningar.
1992/93:Ub20 av Stina Gustavsson och Birgitta Carlsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhögskolans studieomdöme
såsom en urvalsgrund för studier vid universitet och högskola.
1992/93:Ub21 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vetenskaplig grund inom
högskoleutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning inom
undervisnings- och vårdsektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till
forskarstudier.
1992/93:Ub22 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av särskild yrkesexamen
för syopersonal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för fort- och
vidareutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för distansundervisning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avräkningsperiodens längd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för forskningsändamål vid
högskolor utan fakulteter,
6. att riksdagen beslutar om följande tillägg till förslaget
till ny högskolelag (2 kap. 5 §): Vid högskolor utan fakulteter
svarar styrelsen för denna högskola, eller det organ som denna
högskola inrättar, för forskningsverksamheten.
1992/93:Ub23 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att rätten att tillgodoräkna sig
meriter från andra högskolor skrivs in i högskolelagen,
2. att riksdagen beslutar att rätten till avgiftsfri
undervisning skrivs in i högskolelagen,
3. att riksdagen avslår 1 kap. 4 § andra stycket i
regeringens förslag till ny högskolelag,
4. att riksdagen beslutar att strävan mot en bred social
rekrytering skrivs in som mål i högskolelagen, parallellt med
målet om jämställdhet mellan kvinnor och män,
5. att riksdagen beslutar att målet om en
internationalisering i högskolelagen formuleras som en strävan
mot ökad solidaritet och global internationell förståelse,
6. att riksdagen beslutar att 1 kap. 9 § högskolelagen får
följande lydelse: Den grundläggande högskoleutbildningen skall,
utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till
självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt
lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen.
Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till
informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Forskarutbildningen
skall, utöver vad som gäller för grundläggande
högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter som behövs för
att självständigt kunna bedriva forskning.,
7. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen
att studerande skall vara representerade i högskolestyrelse,
8. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen
att studerande skall vara representerade i fakultetsnämnd,
9. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen
att studerande skall vara representerade i särskilda organ för
grundutbildning,
10. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen
att lektorerna skall vara pedagogiskt kompetenta,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om provanställning av högskolelektorer,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om strategin för förändringar av det
svenska universitets- och högskolesystemet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principer för resurstilldelning till
grundläggande utbildning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om examensordning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om graderade betyg i grundutbildningen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillträde och antagning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskild behörighet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om doktorander och forskarutbildning.
1992/93:Ub24 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 1 kap. 8
§: Den grundläggande högskoleutbildningen skall väsentligen
bygga på de kunskaper som eleverna får på de nationella program
i gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier
eller motsvarande kunskaper. Forskarutbildningen skall bygga på
en grundläggande högskoleutbildning.,
2. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 4
§: I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Styrelsen utser själv inom sig ordförande. Högskolan utser
självständigt flertalet av styrelsens övriga ledamöter.
Styrelsen utser rektor. Lärare och studenter vid högskolan har
rätt att vara representerade i styrelsen.,
3. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 7
§ (ny): Högskola utan fakultet kan om den så vill vara filial
till högskola med fakultet och skall då underordnas och
samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder.
Högskola utan fakultet avgör självständigt vilken högskola den
vill vara filial till. Beslut om vilken moderhögskola en
högskola utan fakultet vill tillhöra skall kunna omprövas.
Moderhögskola är skyldig att förlägga fasta forskningsresurser
till sin/sina filialer i rimlig utsträckning.,
4. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 1
§: I tjänsten som lärare vid högskolorna skall i normalfallet
ingå att handha utbildning och forskning eller konstnärligt
utvecklingsarbete. Till en lärares uppgifter hör också att
följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.,
5. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 2
§: Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och
pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor.,
6. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 3
§: Tjänster som professor tillsätts normalt för en tid av tio
år, om inte annat följer av andra stycket.
Tjänster som professor får tillsättas för en bestämd tid
kortare än tio år, om det är fråga om 1. konstnärlig
verksamhet, eller 2. adjungering till en högskola av någon som
har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet.,
7. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 4
§: Den som har fått en tjänst som professor kan skiljas från
tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig
anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak
prövad i styrelsen för högskolan.,
8. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 5
§: Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas
lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara vetenskapligt
kompetent. I en lektors arbetsuppgifter skall det ingå både
utbildning och forskning.,
9. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 6
§: Varje högskola bestämmer själv vilka lärartjänster som skall
finnas där, även tjänster som professor och lektor, samt om de
behörighetskrav och befordringsgrunder som skall gälla för
tjänsterna.,
10. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 7
§: Varje högskolas styrelse beslutar själv om vilka regler som
skall gälla avseende lärares rätt att vid sidan av sin tjänst
inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som
avser forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens
ämnesområde.,
11. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 9
§ (ny): Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat tillhör forskaren och högskolan gemensamt.
Det ankommer på varje högskolas styrelse att närmare utforma
dessa regler.,
12. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 2
§: Den högskola som anordnar en utbildning avgör själv vilka
behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen till
utbildningen, utöver vad som angetts i 1 kap. 8 §. Sökande får
icke diskrimineras eller kvoteras på grund av kön, ras,
hudfärg, bostadsort eller liknande.,
13. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 3
§: Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas emot,
skall urval göras bland de sökande. Varje högskola beslutar
själv om urvalskriterier och urvalsprocess.,
14. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 5
§: Varje högskola får meddela föreskrifter om tillfällig
avstängning av studenter.,
15. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 6
§: Varje högskola får meddela föreskrifter om att en student
tills vidare skall avskiljas från utbildningen i de fall då
studenten 1. lider av psykisk störning, 2. missbrukar alkohol,
narkotika eller liknande drog, 3. har gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet.,
16. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 8
§ (ny): Varje högskola har rätt till ekonomisk ersättning, s.k.
studentpeng, som är direkt proportionell till antalet antagna
studenter. Studentpeng skall utgå så länge studenterna
presterar godkända studieresultat enligt uppställda
kvalitetsnormer. Studentpengens storlek fastställs av riksdagen
och skall vara av sådan storlek att den innebär ett starkt
incitament för varje högskola att anta alla behöriga sökande.,
17. att riksdagen beslutar att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt
hela 5 kap. utgår ur lagen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om akademisk utbildning och övrig
kvalificerad postgymnasial utbildning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om examensformer och examinationsrätt,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fri lönesättning inom den akademiska
världen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om strategi för akademisk utbildning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fria universitet med olika juridiska
huvudmän.
1992/93:Ub25 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pedagogisk utbildning såsom behörighetskrav
för lärartjänst inom högskolan.
1992/93:Ub26 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att universitet och högskolor, som får fulla statsbidrag för
driften av verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter
från studenterna för de egentliga studierna.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub240 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om värdet av gymnastik och om gymnastikbetygets betydelse.
1991/92:Ub415 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade regler för antagning till
vårdutbildningen av deslegitimerad hälso- och
sjukvårdspersonal.
1991/92:Ub418 av Iréne Vestlund och Karl-Erik Svartberg (s)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fastställa "bebyggelseantikvarie"
som examensbenämning i det nya regelverket för högskoleexamina.
1991/92:Ub485 av Per-Richard Molén och Ingrid Hemmingsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skapandet av ett friuniversitet
i Mellannorrland.
1991/92:Ub494 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av vissa
högskoleutbildningar.
1991/92:Ub513 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om allmän behörighet till högskolestudier för invandrarelever
som läst svenska som andraspråk i gymnasieskolan.
1991/92:Ub557 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stiftelsekapital vid överföring av
universitet och högskolor till stiftelser.
1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att konservator införs
såsom yrkesexamen.
1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om universitet och högskolor i
stiftelseform,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att stärka jämställdheten
mellan män och kvinnor inom såväl grundutbildning som
forskning.
1991/92:Ub809 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att stimulera utbildningen i esperanto (delvis).
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om linjeval och utveckling av de mindre
högskolorna.
1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen (delvis).
Utskottet
Inledning
Den 1 juli 1977 reformerades den högre utbildningen på ett
genomgripande sätt. De statliga universiteten och
fackhögskolorna och ett stort antal andra läroanstalter med
eftergymnasial utbildning under statligt, kommunalt eller
landstingskommunalt huvudmannaskap sammanfördes under ett
gemensamt begrepp: högskolan. Den vidgade högskolans
samhälleliga betydelse motiverade att en särskild lag
stiftades, högskolelagen (1977:218). I denna gavs grundläggande
bestämmelser om verksamheten inom högskolan, om målen för
högskoleutbildningen och om huvudddragen i formerna för
högskolans planering och ledning. Vidare togs i högskolelagen
in bestämmelser om kommunal högskoleutbildning och om
obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar --
bestämmelser som under alla förhållanden måste regleras i lag.
På grundval av bemyndiganden i högskolelagen har regeringen
utfärdat en högskoleförordning (1977:263). I
högskoleförordningen regleras relativt detaljerat
studieorganisationen, tillträdet till högskoleutbildning,
examination och betygsättning, forskarutbildning, de olika
styrorganens sammansättning, uppgifter och befogenheter, vilka
tjänster som får finnas inom högskolan och hur de skall
inrättas och tillsättas, behörighetsregler och
befordringsgrunder för lärartjänster, m.m. Högskolelagen och
högskoleförordningen har tillsammans sörjt för en relativt stor
enhetlighet i organisation och verksamhet inom högskolan i
Sverige.
Under åren sedan högskolelagen antogs har såväl lagen som
högskoleförordningen ändrats många gånger och på många punkter.
Väsentliga förändringar har skett t.ex. när det gäller
tillträdesbestämmelserna till högskoleutbildning,
bestämmelserna om lärartjänster och bestämmelserna om
högskolestyrelsernas ställning och sammansättning samt
styrorganen på mellannivå inom en högskoleenhet. Många av
förändringarna har inneburit en uppluckring av enhetligheten, i
syfte att möjliggöra bättre anpassning till lokala
förutsättningar och olika utbildningars behov. En beslutsnivå
-- regionstyrelserna -- har avskaffats varvid ytterligare
ansvar lades på respektive högskoleenhets styrelse.
Vid sitt tillträde hösten 1991 uttalade den nya regeringen i
regeringsförklaringen att den var inriktad på att stärka
Sverige som en kunskapsnation och att den ville sträva efter
att skapa mer autonoma universitet och högskolor. Proposition
1992/93:1 innehåller förslag om en helt ny högskolelag som
grundval för en kraftig avreglering av verksamheten inom
universitet och högskolor och därmed en ökad självständighet
för dessa. De förändringar av villkoren för den högre
utbildningen och forskningen som genomförts under de senaste
decennierna har enligt propositionen präglats av en tro på
central planering med dålig förankring i den verklighet i
vilken universiteten och högskolorna skall fullgöra sina
uppgifter. En strategi redovisas för att förändra det svenska
universitets- och högskolesystemet. Enligt regeringen är större
frihet för universiteten och högskolorna motiverad av
principiella skäl, för att värna mångfalden och friheten i
samhället i stort. Propositionens titel, Universitet och
högskolor -- frihet för kvalitet, anger vidare ett samband
mellan ökad frihet å ena sidan och höjd kvalitet å den andra.
Att höja kvaliteten inom utbildning och forskning kommer enligt
propositionen att vara avgörande för Sveriges framtida
utveckling.
Strategi för förändringar av universitets- och
högskolesystemet
Regeringen föreslår att tre generella metoder skall användas
för att förändra det svenska universitets- och
högskolesystemet:
*Ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling
och kvalitet inom statliga universitet och högskolor.
*Införandet av fasta och entydiga regler för relationerna
mellan staten och fristående universitet och högskolor.
*Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa
universitet
och högskolor.
Större delen av propositionen ägnas åt förslag som kan
hänföras till den första av dessa tre metoder. Dessa förslag
kommer att behandlas utförligt i det följande.
När det gäller den andra metoden anförs i propositionen att
regeringens erkännande av fristående universitet och högskolor
bör kunna göras i två kategorier, nämligen de som får rätt att
utfärda examina enligt högskoleförordningen och de som dessutom
får statsbidrag för driften av verksamheten. I båda fallen
kommer staten att sluta civilrättsligt avtal som reglerar vissa
villkor och skyldigheter med avseende bl.a. på universitetets
eller högskolans rätt att utfärda examina, deltagande i
uppföljning och utvärdering, statens krav på insyn i driften
och, när statsbidrag utgår, statsbidragets storlek samt avtalad
utbildningsvolym och utbildningsresultat. Ansökningar om
erkännande skall remitteras till utvärderingssekretariatet,
innan regeringen tar ställning.
Om den tredje metoden, att överföra vissa statliga
universitet och högskolor till privaträttslig form, anförs i
propositionen att regeringen nu prövar de praktiska och
principiella frågorna för att skapa universitetsstiftelser.
Dessa kan ges en väsentligt utökad autonomi jämfört med de
statliga universiteten och högskolorna. Högskolelag och
högskoleförordning skall inte gälla. Utbildningsministern
förutser i förlängningen en rad intressanta profileringar --
bl.a. i form av nya och förbättrade samarbetsformer med
näringslivet och det omgivande samhället -- och tror att detta
kommer att verka vitaliserande även på de helt statliga
universiteten och högskolorna. Till denna metod avser han
enligt propositionen att återkomma senare.
Invändningar mot regeringens strategi, särskilt förslaget att
ombilda statliga universitet och högskolor till stiftelser,
anförs i fyra motioner. Inga bärande skäl för en sådan
ombildning har framförts och kapitalbehovet skulle bli mycket
stort, heter det i motion 1991/92:Ub805 (s) yrkande 2, som
väcktes under allmänna motionstiden 1992 och således innan
proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen. I motion
1992/93:Ub12 (s) yrkande 4 hävdas att ett offentligt
finansierat högskolesystem ger högskolorna större möjligheter
att i sin verksamhet stå fria från intressen utanför.
Motionärerna motsätter sig en stiftelsebildning som skulle
innebära en överföring av stora förmögenhetsmassor till
privaträttslig drift i syfte att uppnå mycket tvivelaktiga
effekter. De vänder sig mot tanken att genom
stiftelsebildningen undgå mycket av den reglering -- i
högskolelag och högskoleförordning -- som syftar till att
garantera rättstrygghet och inflytande för de studerande och
anställda. Att genom stiftelser skapa annorlunda
samarbetsformer med näringslivet för vissa av högskolorna
innebär att den konkurrens som regeringen förordar på
högskolans område inte skulle kunna ske på lika villkor mellan
högskolor med olika huvudmän. Även motion 1992/93:Ub2 (s)
yrkande 1 avvisar förslaget om stiftelsebildning. Det är enligt
motionärerna ofullständigt redovisat i propositionen, bl.a.
belyses inte konsekvenserna av ett ändrat huvudmannaskap vad
gäller offentlig insyn, personal- och studerandeinflytande,
avgiftsfinansiering m.m. Bristen på konkreta förslag i
propositionens avsnitt 3, där strategin redovisas, påtalas
också i motion 1992/93:Ub23 (v). Motionärerna anser att ett
avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som
kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det
genomförs. De finner det också inkonsekvent att samtidigt hävda
dels att högskolelagen bara skall innehålla det allra
väsentligaste, dels att detta det allra nödvändigaste inte
skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och
högskolor. Därför yrkas i motionen avslag på propositionens
förslag under detta avsnitt (yrkande 12).
Ny demokrati hävdar i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 22
att akademiska lärosäten skall vara fria, självständiga enheter
som själva bestämmer om inriktningen på sin utbildning och
forskning och om sin organisation, själva utser sin styrelse,
sin rektor och sina professorer och fritt konkurrerar med
varandra om studenter, lärare och forskare etc. Den statliga
styrningen skall omfatta ett absolut minimum. Högskolor och
universitet kan drivas i flera olika juridiska former, t.ex.
som stiftelser, kooperativ eller aktiebolag. En forcerad allmän
avreglering är emellertid viktigare än att diskutera hur
huvudmannaskapet skall vara.
Ett utredningsförslag från Västernorrlands forskningsråd om
ett nätverksuniversitet i Mellannorrland genom sammanfogning av
högskolorna i Sundsvall--Härnösand och Östersund tas upp i
motion 1991/92:Ub485 (m), som väcktes innan proposition
1992/93:1 lades fram för riksdagen. De två högskolorna bör
enligt motionärerna av regeringen utses till ett
friuniversitet.
Chalmers tekniska högskola skulle vara ett lämpligt objekt
för ombildning till stiftelse, enligt motion 1991/92:Ub557
(fp), som också väcktes innan proposition 1992/93:1 lades fram
för riksdagen. En förutsättning är dock att tillräckligt
stiftelsekapital kan avsättas. Motionärerna framkastar
förslaget att ta kapitalet från löntagarfonderna.
Utskottet konstaterar att regeringen lagt fram konkreta
förslag endast beträffande den första av de tre i propositionen
angivna metoderna för att förändra universitets- och
högskolesystemet. Till de olika delarna i förslaget när det
gäller att öka friheten och skapa incitament för utveckling och
kvalitet inom statliga universitet och högskolor återkommer
utskottet i det följande. Att det skapas fasta och entydiga
regler för relationerna mellan staten och fristående
universitet och högskolor -- den andra metoden i regeringens
strategi -- är enligt utskottets mening mycket angeläget.
Utskottet har inget att invända mot vad som anförs i
propositionen i den delen, exempelvis om att
utvärderingssekretariatet skall yttra sig innan regeringen tar
ställning. Dock förutsätter utskottet att regeringen återkommer
med närmare redovisning av vilka de fasta och entydiga reglerna
avses vara, t.ex. när det gäller kriterier för examensrätt och
skillnaden mellan dessa och kriterierna för statsbidrag.
I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga
universitet och högskolor, eventuellt bildandet av stiftelser,
finns inte, vilket redan framgått, något konkret förslag. Någon
proposition om detta finns inte upptagen i
propositionsförteckningen för hösten 1992, varför utskottet
förutsätter att den kommer senare. När ett konkret förslag
underställts riksdagen utgår utskottet från att många av de
frågor som rests i motionerna får svar. Först då finns det skäl
för riksdagen att ta ställning i frågan om stiftelsebildning.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de idéer som framförs i
motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 om att alla universitet och
högskolor skall vara så gott som helt fria från statlig
reglering. Det är bl.a. inte rimligt att universitet och
högskolor som stöds av staten helt själva skall bestämma om sin
utbildningsinriktning utan att vara bundna av något uppdrag
från staten. Rättssäkerheten för studenter och anställda
fordrar också viss statlig reglering av högskolornas
organisation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag
på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1,
1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och
1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad som anförts i proposition
1992/93:1 om strategin för förändringar av det svenska
universitets- och högskolesystemet.
I frågan om ett nätverksuniversitet i Mellannorrland har
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:UbU15
hänvisat till den kommande forskningspropositionen. Med samma
hänvisning föreslår utskottet att riksdagen avslår motion
1991/92:Ub485. Utskottet anser inte heller att det finns
anledning att riksdagen gör det tillkännagivande som föreslås i
motion 1991/92:Ub557, som därför bör avslås.
Omfattningen av statens styrning av universitet och
högskolor berörs av fyra yrkanden i motion 1992/93:Ub24
(nyd). Där föreslås (yrkande 14) att det inte skall vara
regeringen som i lagen ges rätt att utfärda föreskrifter om
tillfällig avstängning av studenter, utan denna rätt skall
tillkomma varje högskola. Också rätten att meddela föreskrifter
om avskiljande tills vidare från utbildningen (1 kap. 6 §
lagförslaget) skall enligt motionen (yrkande 15) tillkomma
varje högskola i stället för regeringen. Motionärerna föreslår
vidare att nämnda lagparagraf förkortas genom att andra stycket
(om att en förutsättning för avskiljande skall vara att det
finns risk för att studenten orsakar skada) utgår. I samma
motion (yrkande 17) föreslås att 1 kap. 10 § (om att
regeringens tillstånd skall krävas för att kommun skall få
anordna högskola), 4 kap 4 § (om kårobligatoriet) samt hela
kap. 5 i lagförslaget skall utgå. Vidare föreslås (yrkande 21)
att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om den strategi
för akademisk utbildning som skisseras i motionen. Den går ut
på att man för de närmaste tio åren accepterar att
utbildningskostnaderna blir vad de blir, och att kvalitet görs
till den enda restriktionen. Målet skall vara att så snabbt som
möjligt uppnå världens bästa akademiska grundutbildning. De
enskilda högskolorna skall själva ha kontrollen, bl.a. i fråga
om kvaliteten på de studenter som accepteras. Staten skall
enligt motionen genom Utbildningsdepartementet anordna en
kontroll av kontrollen.
Utskottet anser att de frågor som regleras i lagförslaget i
de paragrafer som tas upp i motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14,
15 och 17 är av sådan vikt, bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt,
att det bör vara regeringens ansvar att reglera dem. Den
skisserade strategin (yrkande 21) skulle innebära mycket
långtgående ekonomiska åtaganden för staten, som utskottet inte
kan tillstyrka. Den innebär också att staten avhänder sig
möjligheterna att styra utbildningsutbud och
kompetensförsörjning i samhället på ett sätt som utskottet inte
heller kan ställa sig bakom. Utskottet avstyrker därför
förslaget att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt 5 kap. skall utgå ur
lagen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15,
17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget
till högskolelag såvitt avser 4kap. 4, 5 och 6 §§ samt 5 kap.
1, 2, 4 och 5 §§.
Utskottet återkommer i det följande till formuleringen av 1
kap. 10§ samt av 5 kap. 3 §.
Rättssäkerheten för enskilda studenter och lärare är
enligt propositionen ett av skälen till att vissa frågor måste
vara centralt reglerade. Friheten skall vara normen. Det som
inte uttryckligen är reglerat i högskolelagen eller
högskoleförordningen skall vara fritt för högskolorna att
inrätta och organisera efter eget beslut. I anknytning till
detta uttalande i propositionen anförs i motion 1992/93:Ub12
(s) yrkande 2 att kraven på rättssäkerhet motiverar en tydlig
reglering inom högskolan liksom på alla andra arbetsplatser.
Motionärerna förväntar sig en omfattande lokal reglering som
följd av att det centrala regelverket i högskolelagen och
högskoleförordningen kraftigt minskas. Denna måste ha en hög
förvaltningsrättslig kvalitet. Vidare framhålls att det av
högskolelagen tydligt bör framgå att förvaltningslagen,
arbetsrättslagstiftningen och medbestämmandelagen är
vad som gäller för det fall särskilda bestämmelser saknas i
högskolelagen och högskoleförordningen.
Enligt utskottets mening är det självklart att gällande lag
gäller. Att skriva in denna självklarhet i högskolelagen skulle
kunna ge upphov till tvivelsmål om dess generella giltighet på
andra områden. Utskottet utgår från att högskolornas ledning
känner ansvar för att eventuella lokalt utfärdade regler är
förvaltningsrättsligt riktiga. Detta är en av de
kvalitetsfrågor som det enligt utskottets mening kan bli
aktuellt att uppmärksamma i utvärderingen av högskolorna. I det
nyinrättade Verket för högskoleservice finns en avdelning för
juridisk service, som bör kunna vara högskolorna till hjälp när
de utformar lokala bestämmelser som kompletterar den centrala
regleringen. Utskottet anser inte att det finns behov av det
tillkännagivande som föreslås i motion 1992/93:Ub12 yrkande 2,
vilket därför bör avslås av riksdagen.
Frågan om avgifter i högskoleutbildningen tas upp i tre
motioner. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 3 påpekas att det
redan i dag finns privata högskolor. Motionärerna har den
bestämda uppfattningen att inga högskolor skall få ta ut
avgifter av studerande som genomgår grundläggande
högskoleutbildning och forskarutbildning. Rätten till
avgiftsfri undervisning bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v)
yrkande 2 skrivas in i högskolelagen. Enligt motion
1992/93:Ub26 (fp) bör det klargöras att universitet och
högskolor, som får fulla statsbidrag för driften av
verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter från
studenterna för de egentliga studierna.
Utskottet konstaterar att frågan om avgifter i
högskoleutbildningen inte berörs i propositionen. För de
statliga universiteten och högskolorna är det sedan lång tid en
självklarhet att avgifter inte tas ut för undervisningen. Dessa
högskolor och universitet är statliga myndigheter. Sådana får
inte utan bemyndigande i instruktion eller liknande författning
ta ut avgifter för sin verksamhet. Något sådant bemyndigande
för högskolornas reguljära utbildning är inte aktuellt.
Studiematerial och hjälpmedel för personligt bruk är de
studerande vid statliga högskolor och universitet däremot
traditionellt hänvisade till att betala själva. Om sådana
produceras och tillhandahålls av högskolan, anses det tillåtet
för dessa att ta betalt. Det förutsätts dock att de studerande
inte är förhindrade att, om de önskar och har möjlighet till
det, skaffa sig tillgång till materialet eller hjälpmedlet på
annat sätt, t.ex. genom lån eller köp från tidigare studerande.
När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att
det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för
Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa,
föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-,
inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som
framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen
återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna
mellan staten och fristående universitet och högskolor. Om
avgifter skall kunna förekomma vid sådana läroanstalter skall
detta självfallet framgå av de civilrättsliga avtal som enligt
propositionen skall reglera statens förhållanden till dessa. Om
regeringen finner skäl att föreslå en ombildning av vissa
statliga högskolor till stiftelser, kommer även ett sådant
förslag att föreläggas riksdagen. I båda dessa fall kommer
riksdagen således att få tillfälle att ta ställning till frågan
om avgifter, om sådana över huvud taget bedöms kunna bli
aktuella.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl för
riksdagen att nu göra något tillkännagivande i frågan om
avgifter. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3, 1992/93:Ub23 yrkande 2 och
1992/93:Ub26.
Grundläggande mål och förutsättningar för statliga
universitet och högskolor
Enligt regeringens lagförslag skall staten som huvudman
anordna högskolor för utbildning, forskning och konstnärligt
utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete (1 kap. 2 §).
Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig
grund samt på beprövad erfarenhet.
I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 1 framhålls att sambandet
mellan utbildning och forskning är fundamentalt för universitet
och högskolor och måste förstärkas framöver. Motionärerna
befarar att det resonemang som förs i propositionen om att
vissa praktiska utbildningar till stor del bör baseras på
beprövad erfarenhet innebär att regeringen viker från målet att
all högskoleutbildning bör vila på vetenskaplig grund. De anser
att detta mål i dag är delvis åsidosatt i utbildningen inom
t.ex. vårdsektorn och undervisningssektorn.
Utskottet finner inte motionärernas farhåga befogad.
Regeringen uttrycker i propositionen (s. 26) tydligt att all
högskoleutbildning -- i varierande utsträckning -- vilar såväl
på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad
erfarenhet. I propositionen föreslås att det i 1kap. 3 §
högskolelagen skall föreskrivas att verksamheten skall bedrivas
så att det finns ett nära samband mellan forskning och
utbildning. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att
fastslå att både den vetenskapliga (eller konstnärliga) grunden
och den beprövade erfarenheten behövs i all högskoleutbildning.
Där utbildningar i dag har en alltför svag vetenskaplig grund
är det angeläget att denna stärks, t.ex. genom att forskning
utvecklas på områden där sådan saknas eller är svag. Exempel på
detta är både vård- och undervisningsområdena. Förstärkningar
av forskningen på dessa områden har skett genom beslut av
riksdagen, senast i anslutning till 1990 års
forskningspolitiska proposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,
rskr. 328). Det kan också finnas behov av att i utbildningar,
där den vetenskapliga grunden är väl etablerad, förstärka
sambandet med den beprövade erfarenheten. Genom ett samspel dem
emellan kan enligt utskottets mening högskoleutbildningen på
många områden, inte minst inom utbildningar med en klar
inriktning mot yrkesverksamhet, vinna i kvalitet.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen med
avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1 antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1
kap. 2 och 3 §§.
Det är enligt utskottets mening angeläget att högskolelagen
ges sådan utformning att det står helt klart att föreskrifterna
i 1 kap. 2 § om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet
gäller såväl statlig som kommunal högskoleutbildning. Utskottet
redovisar i bilaga 3 ett förslag om tillägg i 1 kap. 10 § för
att tillgodose detta och föreslår att riksdagen antar det i
propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1kap. 10 §
med det av utskottet föreslagna tillägget.
Enligt regeringens förslag skall i högskolelagen införas en
helt ny bestämmelse (1 kap. 4 §) om att verksamheten skall
anpassas så att hög kvalitet nås. I andra stycket i samma
paragraf sägs att det är en gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och studenter att de tillgängliga
resurserna utnyttjas effektivt. I motion 1992/93:Ub23 (v)
yrkande 3 föreslås att andra stycket skall utgå ur lagen. Det
måste enligt motionärerna vara varje högskolas ensak att
formulera egna principer för resursutnyttjandet.
Utskottet kan inte finna att det föreslagna andra stycket i 1
kap. 4 § högskolelagen innebär någon otillbörlig inblandning i
högskolornas frihet att formulera sina egna principer. Det har
enligt utskottets mening ett positivt värde att i lagen markera
att både personal och studenter har ett ansvar för att
resurserna utnyttjas effektivt i syfte att hålla en hög
kvalitet i verksamheten. Riksdagen bör således med avslag på
motion 1991/92:Ub23 yrkande 3 anta det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §.
I 1 kap. 5 § i regeringens lagförslag föreskrivs att
jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i
högskolornas verksamhet. Vidare sägs att de i sin verksamhet
bör främja förståelsen för andra länder och för
internationella förhållanden.
Denna paragraf bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 6
utvidgas och skärpas. Den bör enligt motionärerna inledas med
att det demokratiska samhällets grundläggande värderingar skall
främjas i högskolornas verksamhet. Vidare föreslås skärpningar
så att jämställdhet mellan kvinnor och män inte bara skall
iakttas utan även främjas i högskolornas verksamhet och så att
förståelsen för andra länder och för internationella
förhållanden skall (kurs. här) främjas.
Enligt motion 1991/92:Ub805 (s) -- som väcktes innan
proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen -- bör riksdagen
skärpa kraven på regeringen att framlägga konkreta förslag till
att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor inom såväl
grundutbildning som forskning (yrkande 9).
Motion 1992/93:Ub2 (s) yrkande 4 tar upp behovet av en
jämnare könsfördelning i alla beslutande organ inom högskolan.
I motion 1991/92:A805 (c) yrkande 29 påpekas att linjevalen i
högskolan fortfarande är mycket könsbundna, vilket måste
motverkas. Vidare sägs att utvecklingen av de mindre
högskolorna skulle gynna kvinnorna. I motion 1991/92:A817 (fp)
yrkande 6 i denna del förutsätts att regeringen kommer att väga
in jämställdhetsaspekter i de beslut som berör högskolans
grundutbildning. Motionärerna anser också att regeringen bör
överväga om jämställdhetslagen kan göras tillämplig även på
utbildningsområdet.
Förståelsen för internationella förhållanden bör inte stanna
i Västeuropa och EG, framhålls det i motion 1992/93:23 (v)
yrkande 5. Målet om internationalisering bör därför formuleras
som en strävan mot ökad solidaritet och global internationell
förståelse.
Utskottet vill med anledning av lagförslaget i denna del samt
motionsyrkandena anföra följande.
En grundläggande förutsättning i verksamheten inom högskolan
är att endast personer som har erforderlig kompetens kan komma
i fråga för antagning till utbildning eller för anställning på
tjänst där undervisning eller forskning ingår.
I grundlag -- regeringsformen -- stadgas att det allmänna
skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden samt tillförsäkra män och kvinnor lika
rättigheter (1 kap. 2 § tredje stycket). Vidare föreskrivs i 2
kap. 16 § att lag eller annan föreskrift inte får innebära att
någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej
föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet
mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande
tjänsteplikt. För arbetslivet -- såväl inom den offentliga
sektorn som den privata -- gäller sedan år 1980 en särskild
jämställdhetslag. Den 1 januari 1992 har den ersatts av en ny
lag om jämställdhet i arbetslivet (1991:433).
Jämställdhetslagen gäller således bl.a. universitet och
högskolor när det gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare eller arbetssökande.
Könsdiskriminering gentemot anställda eller arbetssökande är
enligt jämställdhetslagen förbjuden. Dock är s.k. positiv
särbehandling tillåten, t.ex. att tillsätta en kompetent
sökande av underrepresenterat kön trots att han eller hon har
sämre meriter än en medsökande av det andra könet, under
förutsättning att åtgärden är ett led i en systematisk strävan
att åstadkomma en jämn fördelning mellan kvinnor och män på en
arbetsplats.
Sedan flera år har det ansetts förenligt med gällande
bestämmelser att låta jämställdhetsintresset fälla avgörandet,
när flera sökande till en statlig tjänst bedöms vara jämbördiga
eller i det närmaste jämbördiga. Enligt 11 kap. 9 §
regeringsformen skall "vid tillsättning av statliga tjänster
avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och
skicklighet". Jämställdhetsintresset betraktas då som en
ytterligare saklig grund. Enligt Jämställdhetsutredningen (SOU
1990:41 s. 222) har denna princip i en rad fall tillämpats i
regeringens praxis vid tillsättning av tjänster.
I universitetens och högskolornas verksamhet har behovet av
jämställdhet mellan kvinnor och män relevans inte bara i fråga
om anställda och arbetssökande utan även när det gäller
förhållandena för studenterna inom utbildningen och antagningen
till utbildning. Utskottet återkommer till dessa frågor i det
följande.
Chefen för Utbildningsdepartementet förordnade i juni 1992 en
arbetsgrupp (U 1992:E) för jämställdhet i högre utbildning och
forskning. I dess uppdrag ingår bl.a. att i ett längre
perspektiv komma med förslag till åtgärder som förbättrar
jämställdheten på högskolans område.
Enligt utskottets mening är det motiverat och värdefullt att
det i högskolelagen nu förs in en bestämmelse om skyldighet att
i högskolornas verksamhet alltid iaktta jämställdhet mellan
kvinnor och män.
En jämnare könsfördelning i de beslutande organen
eftersträvas generellt inom den statliga verksamheten (prop.
1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364). Regeringens arbete för att
uppnå målet har granskats av konstitutionsutskottet senast
våren 1989 (bet. 1988/89:KU30). Något tillkännagivande när det
gäller detta på högskolans område behövs därför inte.
Utskottet anser det inte behövligt att i högskolelagen även
skriva in att det demokratiska samhällets grundläggande
värderingar skall främjas i högskolornas verksamhet. Den
lydelse som 1 kap. 5 § fått i regeringens lagförslag är enligt
utskottets mening till fyllest.
Utskottet kan inte heller finna att bestämmelsen om
förståelse för internationella förhållanden kan tolkas så att
förståelsen skall stanna vid Västeuropa och EG.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805
yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande
4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det
i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 1kap. 5 §.
En bred social rekrytering till utbildningen i högskolan
bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 4 anges i
högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om jämställdhet
mellan kvinnor och män. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 1
framhålls att en utjämning av den sociala rekryteringen bör
vara ett mål inom utbildningspolitiken och att regeringen bör
vidta åtgärder för att främja detta.
Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken
sedan lång tid är att åstadkomma en vidgad social rekrytering
(t.ex. prop. 1987/88:109, bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil.
10, bet. UbU11). Om detta har det rått enighet i riksdagen. Den
1 juli 1991 tillkallade regeringen en särskild utredare (U
1991:07) för att översiktligt beskriva omfattningen av den
sociala snedrekryteringen till högre studier samt försöka
klargöra dess orsaker. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete
i februari 1993.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och 1992/93:Ub23
yrkande 4.
Målen för högskoleutbildningen anges i regeringens
förslag till 1 kap. 9 § högskolelagen. Jämfört med närmast
motsvarande bestämmelse i nuvarande högskolelag (1977:218, 2 §
andra och tredje styckena) innebär förslaget att den
grundläggande högskoleutbildningens uppgift att utveckla
studenternas förmåga till självständig och kritisk bedömning
uttrycks starkare. Vidare tillkommer som mål att utbildningen
skall ge studenterna förmåga att självständigt lösa problem,
att följa kunskapsutvecklingen och att delta i
informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Att utbildningen skall
ge yrkesförberedelse och bidra till studenternas personliga
utveckling -- som hittills har ingått i motsvarande
bestämmelse -- är enligt propositionen inte nödvändigt att ange
i lagen.
De båda sistnämnda målen bör bibehållas enligt motion
1992/93:Ub12 (s) yrkande 5. Motionärerna föreslår att 1 kap. 9
§ får samma lydelse som 2 § andra och tredje styckena har i
nuvarande högskolelag.
Förmågan till kritiskt tänkande, självständigt sökande och
kritiskt värderande av information har i regeringens lagförslag
snävats in till att enbart gälla det egna ämnesområdet, hävdas
det i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 6. Orden "allt inom det
område som utbildningen avser" bör därför utgå ur paragrafen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett aktivt och
kritiskt förhållningssätt till kunskap är den bästa
förberedelsen för yrkesverksamhet av skilda slag. Det framgår
av propositionen att regeringens avsikt är att stora delar av
högskoleutbildningen även i framtiden skall leda till
yrkesexamina. Utbildningens funktion som yrkesförberedelse
behöver enligt utskottets mening inte nödvändigtvis anges i
förevarande målparagraf. En personlig och intellektuell
utveckling hos studenten är en naturlig följd av att förmågan
till självständig och kritisk bedömning, förmågan till
självständig problemlösning och förmågan och intresset att
följa kunskapsutvecklingen utvecklas. Inte heller personlig
utveckling behöver därför markeras särskilt i målparagrafen.
Om lagens formuleringar skall kunna läggas till grund för
utvärdering, behövs enligt utskottets mening den avgränsning
som ligger i orden "allt inom det område som utbildningen
avser". Utskottet räknar vidare med att den kritiska förmåga,
problemlösningsförmåga och förmåga att följa
kunskapsutvecklingen inom ett visst område, som en student
förvärvar under sin högskoleutbildning också sprider sig till
hans eller hennes förhållningssätt på andra kunskapsområden.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag
på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5 och 1992/93:Ub23 yrkande
6 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §.
Examensordning m.m.
I de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga
administrationen, som den dåvarande regeringen redovisade i
1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil.
II:7) och som godkändes av riksdagen, ingick bl.a. att det
centralt fastställda linjesystemet skulle upphöra och ersättas
med en examensordning. När det gäller utbildningar som direkt
förbereder för en klart definierad yrkesroll anförde
utbildningsutskottet vid behandlingen av nämnda proposition att
ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig
studieorganisation är en förutsättning för att utbildningens
mål skall uppnås. Som exempel nämnde utskottet
lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt
utbildning i rättsvetenskap (1990/91:UbU21 s. 22).
Nu begär regeringen i förevarande proposition bemyndigande
att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer fr.o.m.
budgetåret 1993/94.
I avvecklingen av linjesystemet bör även ingå
påbyggnadslinjerna. Utskottet föreslår att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:1 bemyndigar regeringen att
avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer och
påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motion
1991/92:Ub494 (v), som väcktes under allmänna motionstiden vid
förra riksmötet. För att kunna erbjuda fler plats i
högskoleutbildning och bättre hushålla med resurserna bör delar
och moment ur nu strikt sammanhållna studiegångar kunna
erbjudas som fria individuella val, heter det i motionen
(yrkande 4). Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen
begära en översyn över all högskoleutbildning, inkluderande
kommunal, polisiär och militär högskoleutbildning, i detta
syfte.
Utskottet anser i likhet med regeringen att
studieorganisationen i framtiden skall vara en fråga för varje
högskola att avgöra. Skyldigheten att effektivt hushålla med
resurserna finns uttryckt i det förslag till högskolelag, som
utskottet i det föregående har tillstyrkt i denna del.
Riksdagen bör därför avslå motion 1991/92:Ub494 yrkande 4.
Grunddragen i den examensordning, som det enligt
propositionen bör ankomma på regeringen att besluta om,
redovisas i propositionen. De är följande.
Inom den grundläggande utbildningen skall det finnas två
typer av examina: generella examina och yrkesexamina. De
generella examina skall vara magisterexamen (minst 160 poäng),
kandidatexamen (minst 120 poäng), högskoleexamen (minst 80
poäng) och konstnärlig högskoleexamen (varierande poängtal).
För magisterexamen och kandidatexamen skall endast regleras
vissa krav på fördjupning i ett ämne samt att examen skall
omfatta minst två ämnen. Vidare sägs i propositionen att
högskoleexamen skall få utfärdas vid alla högskolor,
kandidatexamen vid alla statliga högskolor utom de konstnärliga
och magisterexamen vid universitet och högskolor med fast
forskningsorganisation. Regeringen har uppdragit åt en särskild
utredningsman att pröva förutsättningarna för att ytterligare
högskolor -- i första hand de tre f.d. universitetsfilialerna,
dvs. högskolorna i Örebro, Växjö och Karlstad samt högskolan i
Sundsvall--Härnösand -- skall kunna tilldelas rätt att utfärda
magisterexamen, och i så fall i vilka ämnen. Rätten att utfärda
examina avses enligt propositionen inte vara en gång för alla
given. Fortsättningsvis bör det ankomma på
utvärderingssekretariatet att svara för prövningen av sådan
rätt, inkl. rätt för fristående universitet och högskolor att
utfärda examina. Till yrkesexamina återkommer utskottet i det
följande.
Frågan om rätt för de mindre och medelstora högskolorna att
utfärda magisterexamen tas upp i två motioner. Alla högskolor
bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 7 på eget ansvar få
bedöma om de vill satsa resurser och kompetens för att utveckla
en utbildning på den nivå som krävs för magisterexamen.
Utvärdering av examinationsrätten skall enligt motionärerna
göras för varje högskola och i efterhand. I motion 1992/93:Ub18
(c, s, m, fp, kds, nyd, v) begärs att möjligheterna för de
mindre och medelstora högskolorna att få utfärda magisterexamen
noga undersöks (yrkande 2). Motionärerna anser att dessa
högskolor måste få konkurrera med övriga högskolor på samma
villkor (yrkande 1).
Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att
villkoret för att ett universitet eller en högskola skall få
utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder
utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna.
Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att
fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som
önskar få ge magisterexamen. Arbetet med denna prövning har
redan inletts genom det i det föregående nämnda uppdraget till
en särskild utredare. Ingen av de fyra högskoleenheter som
särskilt nämns i uppdraget har hittills tilldelats fasta
forskningsresurser. Förekomsten av sådana har alltså inte av
regeringen betraktats som ett oavvisligt villkor för rätt att
utfärda magisterexamen. Utskottet förutsätter att
prövningsarbetet, såvitt gäller de högskolor som önskar ge
magisterexamen, bedrivs i rask takt så att de mindre och
medelstora högskolornas konkurrensläge gentemot universiteten
inte försämras. För alla universitet och högskolor bör gälla
att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet
och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av
denna granskning vid behov kan omprövas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och 1992/93:Ub18.
Den grundläggande högskoleutbildningen bör enligt motion
1992/93:Ub24 (nyd) delas upp i å ena sidan akademisk
utbildning och å andra sidan övrig kvalificerad
postgymnasial utbildning (yrkande 18). Den senare typen av
utbildning skall enligt motionärerna bygga på beprövad
erfarenhet och/eller konstnärlig grund. Akademiska examina,
till vilka motionärerna räknar dels kandidat- och
magisterexamina, dels de traditionella akademiska examina som
civilingenjörsexamen, läkarexamen etc., skall enligt
motionärerna endast kunna avläggas vid universitet och
högskolor med fasta forskningsresurser. Övriga examina föreslås
kallas högskoleexamen (yrkande 19).
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om
vetenskaplig eller konstnärlig grund samt beprövad erfarenhet.
Utskottet ser inte någon anledning att frångå den sedan lång
tid gällande principen att all högskoleutbildning skall vila på
vetenskaplig grund. Sedan 25 år ges utbildning motsvarande
vissa traditionella akademiska examina vid högskolorna i
Örebro, Växjö och Karlstad. Även vid de mindre högskolorna i
övrigt finns i dag utbildning exempelvis till ekonomexamen och
filosofie kandidatexamen. Det skulle inte innebära något
framsteg i utvecklingen av det svenska högskoleväsendet om
dessa högskolor blev fråntagna rätten att ge sådan utbildning
och de examina som är förknippade med den. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19.
I propositionen redovisar föredragande statsrådet sin syn på
vilka yrkesexamina som bör ingå i examensordningen. Förutom att
yrkesexamina bör avsluta utbildningar som är inriktade mot
yrken där det finns olika former av officiellt fastställd
legitimation eller behörighetskrav anser han att särskilda
yrkesexamina också bör finnas för utbildningar som syftar till
vård samt omsorg om barn och äldre. Vidare ansluter han sig
till bedömningen i departementspromemorian Fria universitet och
högskolor (Ds 1992:1), där det sägs (s. 18 f.) att det finns
skäl att ha yrkesexamina för vissa andra utbildningar som
svarar mot omfattande yrkesgrupper med väl definierade
yrkeskrav och där det kan förutses att dimensioneringen av
utbildningen -- och därmed behovet av ett examensbegrepp --
kommer att vara av särskilt intresse för statsmakterna. Det
finns därför skäl att i examensordningen ta med socionomexamen,
civilingenjörsexamen, arkitektexamen och ingenjörsexamen.
Antalet yrkesexamina bör enligt föredragande statsrådet
begränsas. För många yrken kan man enligt hans mening skapa den
önskvärda kunskapsprofilen inom ramen för generella examina,
som t.ex. kandidatexamen och magisterexamen. I propositionen
redovisas vilka 36 yrkesexamina som han anser för närvarande
bör ingå i examensordningen.
I motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8 (delvis) samt
1992/93:Ub22 (c) yrkande 1 anförs att bland yrkesexamina också
bör föras upp studie- och yrkesvägledarexamen.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion
1992/93:Ub22 att syoverksamheten är av stor betydelse i skolan.
I syfte att säkerställa att den bedrivs av kompetent personal
har det i 2 kap. skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477) införts
en bestämmelse om att en sökande, för att få anställas utan
tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering i det
offentliga skolväsendet, skall ha en utbildning avsedd för
sådan verksamhet. En särskild yrkesexamen bör därför enligt
utskottets mening ingå i examensordningen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub12 yrkande 8 (delvis) samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Behovet av yrkesexamina för de medellånga
vårdutbildningarna tas upp i tre motioner. I motion
1992/93:Ub8 (s) föreslås yrkesexamen för
laboratorieassistentutbildningen. Såväl denna utbildning som
utbildningarna till hörselvårdsassistent, optiker,
ortopedingenjör, ortopedtekniker och tandtekniker bör ha
yrkesexamina enligt motion 1992/93:Ub15 (c) yrkande 1 (delvis).
Även utbildningarna till dietist och miljö- och
hälsoskyddsinspektör, som inte innefattas i begreppet
medellånga vårdutbildningar, bör enligt samma motion ha
yrkesexamen. Motionären anför också att det bör finnas
minimidefinitioner för sådana yrken som i andra länder har
legitimation, t.ex. dietister/näringsterapeuter i Norge,
Finland, Island m.fl. länder (yrkande 2). Motion 1992/93:Ub12
(s) yrkande 9 erinrar om att riksdagen har begärt en samlad,
bred översyn av samtliga medellånga vårdutbildningar och en
redovisning därav till riksdagen. Motionärerna vill att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om
examina inom detta utbildningsområde.
Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om
den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av
riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som
utskottet haft anledning att aktualisera vid sina
ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet.
1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt
tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det
är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella
förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet förutsätter
att regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan
utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- prövar frågan om
behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Mot bakgrund av
detta finner utskottet inte motiverat att riksdagen nu gör
något särskilt uttalande. Motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12
yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2 bör
därför avslås av riksdagen.
Förslaget i propositionen om en barn- och ungdomspedagogisk
examen avstyrks i motion 1992/93:Ub7 (s) yrkande 1.
Motionären anser att förskollärare och fritidspedagoger är två
skilda yrkesgrupper, vilkas utbildningar nu behöver utvecklas
var för sig för att möta de framtida behoven.
Utskottet, som anser att det bör ankomma på regeringen att
utfärda examensordningen, har inte funnit skäl att göra någon
annan bedömning i denna fråga än vad regeringen gjort.
Riksdagen bör därför avslå yrkandet om ett tillkännagivande i
frågan.
I motion 1992/93:Ub7 (s) anförs också att utbildningarna
till förskollärare resp. fritidspedagog bör förlängas till
140 poäng (yrkande 2). Motionären hänvisar till de krav som
ställs på yrkesutövarna, behovet av att de blir jämförbara i
ett EG-perspektiv och behovet av vetenskaplig förankring.
Utskottet noterar att regeringen i förevarande proposition
inte har redovisat sin bedömning av längden på de olika
yrkesexamina som avses finnas. Enligt bilaga 2 i propositionen
Lärarutbildning (prop. 1991/92:75) skall barn- och
ungdomspedagogisk examen omfatta minst 100 poäng, dock att
utbildningen för studenter med vissa förkunskaper kan förkortas
till 80 eller 50 poäng. Detta överensstämmer med vad som för
närvarande gäller för förskollärarlinjen och
fritidspedagoglinjen.
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att just beträffande
utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger framföra en
uppfattning om utbildningens längd. Det bör ankomma på
regeringen att överväga denna fråga. Motion 1992/93:Ub7 yrkande
2 bör därför avslås av riksdagen.
I skilda motioner framförs även förslag om yrkesexamina i
övrigt. Det gäller ekonomexamen i 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8
delvis, utbildningen av dietister, miljö- och
hälsoskyddsinspektörer, optiker och tandtekniker i 1992/93:Ub15
(c) yrkande 1 delvis, bebyggelseantikvarier i 1991/92:Ub418 (s)
yrkande 3 och konservatorer i 1991/92:Ub561 (nyd) yrkande 3.
Utskottet noterar att föredragande statsrådet i propositionen
redovisat vilka yrkesexamina han anser för närvarande bör ingå
i examensordningen.
Till utskottet har från Svenska kommunförbundet framförts
synpunkter på behovet av en yrkesexamen för hälso- och
miljöskyddsinspektörer.
Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa
ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen
uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att
ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna
säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss
kompetens kommer att examineras. Utskottet anser dock inte att
riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida det
skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna yrkena.
Motionsyrkandena avstyrks.
Beträffande beslutsnivån när det gäller examensordningen
yrkas i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 22 att riksdagen skall
besluta vilka examina som skall ingå i examensordningen.
Utskottet noterar att det enligt propositionen bör ankomma på
regeringen att utfärda examensordningen. Den är tänkt att få
formen av en bilaga till högskoleförordningen och innefatta
bl.a. föreskrifter om vilka examina som skall kunna förekomma.
Genom att riksdagen hittills beslutat om vilka allmänna
utbildningslinjer som skall inrättas, har riksdagen haft ett
betydande inflytande över utbudet av utbildningar med
inriktning på olika yrkesområden. Examensbenämningar fastlades
fram till den 30 juni 1992 av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) i centrala utbildningsplaner eller i särskilda beslut.
Avvecklingen av systemet med allmänna utbildningslinjer, som
utskottet i det föregående har tillstyrkt, ingår som ett led i
en ökad frihet och ett större ansvar för varje universitet och
högskola när det gäller både utbildningsutbud och
studieorganisation. Riksdagen kommer enligt regeringens förslag
att fatta beslut om utbildningsuppdrag för de statliga
högskolorna och universiteten. I dessa uppdrag kommer i
begränsad utsträckning att ingå preciseringar av minimiantalet
examinerade, nämligen för sådana examina där statsmakterna har
anledning att förvissa sig om ett tillräckligt antal
examinerade vid vissa tidpunkter.
Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen
utöver detta skall reglera vilka examina som skall finnas.
Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion
1992/93:Ub12 yrkande 22.
Möjlighet att ta ut en generell examen i tillägg till en
yrkesexamen bör enligt motion 1992/93:Ub11 (s) tydligt framgå
av den kommande högskoleförordningen. För t.ex.
arbetsterapeutyrket är det viktigt att förutom yrkesexamen
kunna få en generell examen som är öppen gentemot licentiat-
och doktorsnivån (yrkande 1). Motionärerna är också angelägna
om att regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte
utformas så att utvecklingen av nya ämnen, som t.ex.
arbetsterapi, hindras (yrkande 2).
Utskottet anser det självklart att den som uppfyller kraven
för både en yrkesexamen och en generell examen skall kunna få
bevis om detta. Den närmare utformningen av dokumentationen bör
dock inte riksdagen bestämma om. Någon risk för att regeringen
i den kommande högskoleförordningen skall skapa hinder för
utvecklingen av nya ämnen föreligger enligt utskottets mening
inte. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub11.
I examensordningen bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande
14 inrymmas en vetenskaplig grundkurs på 20 poäng.
Utskottet instämmer i den bedömning som gjorts av
Högskoleutredningen (SOU 1992:1 s. 274 f.) att en vetenskaplig
grundkurs på 20 poäng bör erbjudas främst vid universiteten som
del i ett rekommenderat studieprogram. Alla studenter i
examensinriktade studieprogram -- oavsett typen av högskola och
utbildning -- bör enligt utredningen få en introduktion i
vetenskapshistoria, vetenskapsteori och vetenskaplig metod. För
egen del vill utskottet tillägga att examensordningen generellt
sett inte är avsedd att styra studieorganisationen, varför det
också av det skälet inte är lämpligt att examensordningen
innehåller några föreskrifter om vetenskaplig grundkurs av viss
omfattning.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub23 yrkande 14.
Civilingenjörsutbildning bör inrättas vid högskolan i
Karlstad, enligt motion 1992/93:Ub4 (m). Högskolan har sedan
mitten av 1970-talet systematiskt byggt upp den tekniska
sektorn genom att erbjuda lokala utbildningslinjer. Resurserna
för dessa kan tas i anspråk för civilingenjörsutbildning.
Utskottet anser att riksdagen bör avvakta regeringens förslag
i den kommande propositionen om grundläggande
högskoleutbildning för perioden 1993/94--1995/96. Yrkandet
avstyrks.
Motion 1992/93:Ub23 (v) tar också upp rätten att
tillgodoräkna sig utbildning (yrkande 1). Enligt
motionärerna skall denna rätt skrivas in i högskolelagen.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att behålla de
nuvarande bestämmelserna om detta i högskoleförordningen (7
kap. 7--9 §§) i huvudsak oförändrade (prop. s. 36). Utskottet
vill understryka vikten av att den lokala friheten att
organisera studierna och bestämma om innehållet inte, såsom
motionärerna befarar, leder till minskade möjligheter för
studerande att flytta mellan läroanstalter. Detta är enligt
utskottets mening viktigt också när det gäller
internationalisering. Bestämmelsen om tillgodoräknande måste
alltså av högskolorna tillämpas generöst. Det är därför
angeläget att denna fråga -- så som sägs i propositionen --
ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta uppföljningen av
universitetens och högskolornas verksamhet. Motionärernas syfte
får därmed anses vara i huvudsak tillgodosett, varför riksdagen
bör avslå yrkandet.
När det gäller betyg i grundutbildningen anförs i
propositionen att betyg normalt skall vara graderade.
Rekommendationen om graderade betyg bör utgå enligt motion
1992/93:Ub23 (v) yrkande 15.
Utskottet förutsätter att den kommande högskoleförordningen
kommer att ge högskolor och universitet betydande frihet att
själva avgöra t.ex. i vilken utsträckning betyg i den
grundläggande utbildningen skall vara graderade. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.
I propositionen anförs vidare att högskolorna utan särskild
föreskrift därom skall anses ha rätt att vid behov besluta om
begränsning av studenternas rätt att upprepade gånger
genomgå prov på samma kurs eller moment. I motion
1992/93:Ub12 (s) yrkande 10 yrkas avslag på detta.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande.
De olika remissyttrandena till departementspromemorian Fria
universitet och högskolor (Ds 1992:1) uppvisade en splittrad
bild vad angår behovet av en begränsning av rätten att genomgå
prov. Många anser instrumentet vara tveksamt för
effektivisering av studierna. Andra förordar dock en
begränsning av antalet provtillfällen. Sannolikt föreligger
skillnader i synsätt mellan olika fakulteter och discipliner.
Utskottet anser därför att möjligheten att begränsa antalet
provtillfällen skall finnas men utgår samtidigt från att
begränsningen endast kommer till användning där behovet är
särskilt stort. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10.
När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts
om examensordning m.m. (avsnitten 5.2--5.6) föreslår
utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del
till handlingarna.
Tillträde till högskolan
Villkoren för behörighet till grundläggande
högskoleutbildning har hittills fastlagts dels genom en
grundläggande bestämmelse i högskolelagen (1977:218, 9 §),
dels genom närmare bestämmelser i högskoleförordningen
(1977:263, 5 kap.). Regeringen föreslår i propositionen en ny
formulering i högskolelagen (1 kap. 8 §) samt bereder riksdagen
tillfälle att ta del av bedömningar som utbildningsministern
gör och som han avser att lägga till grund för regleringen i
den kommande nya högskoleförordningen.
Villkoren för allmän behörighet knyts i lagförslaget till
de kunskaper som eleverna får på de nationella programmen i
gymnasieskolan. Även den som genom annan utbildning eller
erfarenhet har skaffat sig motsvarande kunskaper skall anses
uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren. Med hänsyn till
tidsschemat för införandet av de nationella programmen i
gymnasieskolan räknar utbildningsministern med att de nya
reglerna inte kommer att kunna tillämpas fullt ut förrän inför
antagningen till höstterminen 1998.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag står i
överensstämmelse med riksdagens beslut med anledning av
propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16,
rskr. 356) att de nationella programmen, som alla är treåriga,
skall ge allmän behörighet. Utskottet noterar vidare att det i
förevarande proposition (s. 45) sägs att den som i dag har
allmän behörighet genom ålder och yrkesverksamhet (den s.k.
25:4-regeln) även i fortsättningen kommer att ha denna
behörighet, dock under förutsättning att han eller hon har
kunskaper i svenska och engelska som motsvarar de treåriga
nationella programmen. I fråga om svenska och engelska innebär
detta en skärpning som utskottet inte har något att invända
mot. Utskottet förutsätter att högskoleförordningen får en
sådan utformning att det står helt klart, att
antagningsmyndighets prövning, huruvida den som åberopar
25:4-behörighet har kunskaper motsvarande treåriga program i
gymnasieskolan, enbart skall avse svenska och engelska samt
eventuella särskilda behörighetsvillkor. De nya reglerna
kommer, som nyss anförts, att kunna tillämpas fullt ut först
inför antagningen till höstterminen 1998.
Motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 1 innehåller ett från
regeringens förslag och riksdagens tidigare beslut klart
avvikande förslag. Motionärerna, som -- vilket framgått i det
föregående -- vill göra en grundläggande åtskillnad mellan
akademisk och annan postgymnasial utbildning, anser att
villkoret för allmän behörighet till akademisk utbildning
enbart skall knytas till kunskaper som nås på de nationella
program i gymnasieskolan vilka syftar till fortsatta akademiska
studier. Därmed torde motionärerna i första hand avse
samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet.
Utskottet, som inte kan ställa sig bakom den i motion
1992/93:Ub24 föreslagna uppdelningen av högskoleutbildningen i
två kategorier, föreslår att riksdagen med avslag på nämnda
motion yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §.
Ämnet svenska som andraspråk bör enligt motion
1991/92:Ub513 (fp) jämställas med ämnet svenska när det gäller
allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning. Enligt
motionärerna är betyg i svenska som andraspråk i komvux redan i
dag jämställt med det s.k. rikstestet, som för vissa kategorier
sökande med utländsk förutbildning räcker som dokumentation av
kunskaper i svenska.
Motsvarande förslag framfördes även i motioner vid riksmötet
1989/90, varvid utskottet anförde följande (1989/90:UbU3 s. 8
f.).
Enligt vad utskottet erfarit är bristande kunskaper i svenska
hos de studerande ett stort problem inom vissa utbildningar i
högskolan. Utskottet anser att villkoren för allmän behörighet
inte bör knytas till svenska som andraspråk. Målet måste vara
att allmän behörighet har samma innebörd för studerande med
invandrarbakgrund som den har för övriga högskolestuderande.
Utskottet noterar att regeringens lagförslag innebär en
skärpning av kraven på kunskaper i svenska för allmän
behörighet. Detta har utskottet i det föregående ställt sig
bakom. Svenska som andraspråk inom komvux når inte upp till
samma nivå som ämnet svenska etapp 3. Svenska som kärnämne i de
nationella programmen i gymnasieskolan motsvaras inom gymnasial
vuxenutbildning tills vidare av etapp 3 i 1982 års läroplan för
kommunal och statlig utbildning för vuxna (Lvux 82) enligt
förordningen om kursplaner i kärnämnen för den reformerade
gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen (SKOLFS
1992:12). Målet för svenska i de nationella programmen i
gymnasieskolan och i den nya gymnasiala vuxenutbildningen är
alltså klart högre än för svenska som andraspråk, som i Lvux 82
endast når till etapp 2.
Utskottet, som inte funnit anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande, föreslår att riksdagen avslår motion
1991/92:Ub513.
Vilka särskilda behörighetsvillkor som skall gälla för
olika kurser och utbildningsprogram skall enligt regeringens
förslag beslutas av resp. universitet eller högskola själv. I
lagförslaget 4 kap. 2 § ges utrymme för regeringen, eller
myndighet som regeringen bestämmer, att föreskriva annat.
Vidare stadgas där att sökande till kommunal högskola skall
antas utan avseende på folkbokföringsort.
En central reglering av antagningen behövs enligt motion
1992/93:Ub12 (s) yrkande 11. Den bör vara utformad så att
rättssäkerheten garanteras. För utbildningar där staten ställer
upp legitimationskrav eller förutsätter nationell likvärdighet
mellan utbildningarna bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v)
yrkande 17 de särskilda behörighetsvillkoren vara likvärdiga.
Varje universitets och högskolas frihet att själv bestämma
behörighetsvillkoren bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd)
yrkande 12 inte kunna inskränkas genom föreskrifter av
regeringen. Vidare vill motionärerna att det i lagen skall
föreskrivas att sökande inte får diskrimineras på grund av kön,
ras, hudfärg, bostadsort eller liknande.
Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de
riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop.
1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21, rskr. 389) skall bli en helt
och hållet lokal fråga. För hela landet gemensamma
behörighetsvillkor har hittills funnits för de allmänna
utbildningslinjerna och påbyggnadslinjerna. Dessa skall enligt
förslag i propositionen, som utskottet i det föregående
tillstyrkt, avvecklas. Utskottet erinrar ånyo om sitt uttalande
våren 1991 (bet. 1990/91:UbU21 s.22) när det gäller
utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad
yrkesroll, nämligen att ett likvärdigt innehåll och en
någorlunda enhetlig studieorganisation är en förutsättning för
att utbildningens mål skall uppnås.
Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att
meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda
behörighetsvillkor, något som enligt utskottets mening bör vara
möjligt.
Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i
regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande
lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11,
1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar det i
propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser
4 kap. 2 §.
I motion 1991/92:Ub415 (fp) föreslås en spärr för antagning
till vårdutbildning av personer som fråntagits legitimation som
hälso- och sjukvårdspersonal.
Utskottet utgår från att det ankommer på den myndighet som
fråntar en person legitimationen att samtidigt informera om hur
myndigheten ser på en eventuell ansökan om legitimation för ett
annat vårdyrke. Risken för att en sådan person kan åstadkomma
skada vid genomgång av en ny utbildning kan läggas till grund
för avskiljande enligt 4 kap. 6 § i regeringens lagförslag, som
utskottet i det föregående tillstyrkt. En särskild spärregel
vid antagningen är enligt utskottets mening inte befogad.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1991/92:Ub415.
Bestämmelser om urval till grundläggande
högskoleutbildning bör enligt regeringens bedömning (prop. s.
46) meddelas av regeringen. Grundläggande för urvalet bör vara
den sökandes kunskaper, erfarenheter och särskilda fallenhet
för den sökta utbildningen. De urvalsgrunder som bör få
förekomma är endast betyg, högskoleprov, annat särskilt prov,
tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet. Särskilda skäl
skall dock enligt propositionen också kunna åberopas. Vilka
urvalsgrunder som används för resp. utbildning, och hur de
används t.ex. när det gäller urvalsgrunden betyg, skall
beslutas av varje universitet och högskola.
Regeringen skall enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 13
inte styra urvalskriterier och urvalsprocess, som i stället
skall beslutas av varje högskola själv.
Studieomdöme från folkhögskola bör enligt motionerna
1992/93:Ub12 (s) yrkande 12, 1992/93:Ub14 (fp), 1992/93:Ub20
(c) och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 16 även i framtiden användas
som urvalsgrund.
Utskottet har inget att invända mot att regeringen i
högskoleförordningen meddelar grundläggande bestämmelser om
urval. Studieomdöme från folkhögskola behandlas i det nu
gällande urvalssystemet som motsvarande ett betyg. I
propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82) anförde
föredragande statsrådet att han i likhet med
Folkhögskolekommittén ansåg att det inte längre behövdes ett
särskilt normeringsprov för att studieomdömen skall kunna ges i
folkhögskolan. Lärarkollektivets bedömningar skulle vara
tillräckliga. Nya regler för urval till högskoleutbildning
trädde i kraft inför höstterminen 1991. Om erfarenheterna av
dessa skulle visa att det inte längre fanns skäl att ha
graderade studieomdömen och en särskild kvotgrupp för
folkhögskolesökande borde enligt statsrådet en förändring av
urvalsreglerna till högskolan i detta avseende övervägas.
Utskottet (1990/91:UbU18 s. 27) hade inget att erinra mot hans
bedömningar när det gäller studieomdöme. Utskottet förutsätter
att graderade studieomdömen från folkhögskola liksom hittills
kommer att jämställas med betyg och kunna läggas till grund för
urval till högskoleutbildning. Motionerna om studieomdöme är
därmed enligt utskottets uppfattning tillgodosedda.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12,
1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 samt
1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i propositionen framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §.
Positiv särbehandling och förtur för underrepresenterat
kön bör enligt motion 1992/93:Ub13 (fp) kunna användas som
urvalsgrunder till och inom högskolans utbildningar. Dessa
urvalsgrunder kan enligt motionären vara verktyg för att kunna
uppnå de mål som riksdagen tidigare ställt upp om balans mellan
kvinnor och män inom de längre grundutbildningarna och inom
forskarutbildningen.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Såväl regeringen som riksdagen har vid åtskilliga tillfällen
påtalat som ett missförhållande att könsfördelningen inom
flertalet grundutbildningar i högskolan är mycket sned, och
uttalat att andelen kvinnor i forskarutbildning och forskning
bör öka. Ett skäl till att andelen kvinnor som avlägger
doktorsexamen är så ringa har ansetts vara att rekryteringen
till forskarutbildningen har skett på sådant sätt och
bemötandet under utbildningen har varit sådant att det är
svårare för kvinnor än för män att framgångsrikt fullfölja
utbildningen. Utskottet anförde i sitt betänkande över 1990 års
forskningsproposition (1989/90:UbU25 s. 105) att det nu
ankommer på de lokala organen och befattningshavarna att
utforma sina rekryteringsåtgärder både till forskarutbildning
och till lärartjänster inom högskolan på sådant sätt att
kvinnor stimuleras att söka och blir rättvist bedömda.
I proposition 1987/88:105 Jämställdhetspolitiken inför
90-talet angav den dåvarande regeringen vissa mål för hur
andelen antagna av vartdera könet skulle utvecklas under den
närmaste femårsperioden och på längre sikt. För
högskoleutbildningen angavs som mål för den närmaste
femårsperioden att andelen antagna av underrepresenterat kön
borde öka till minst 10 % i de utbildningar där kvinnliga resp.
manliga studenter då utgjorde mindre än 5 %. Vidare borde
andelen kvinnliga studenter i tekniska utbildningar öka till
minst 30 % av de antagna. Andelen manliga studenter i
medellånga vårdutbildningar, som då uppgick till ca 15 %, borde
höjas till minst 25 %. Riksdagen (bet. 1987/88:AU27 och
1987/88:UbU34) hade ingen erinran mot dessa mål.
I propositionen nämndes också (s. 79--81) att det redan då
gavs extra poäng vid intagning till gymnasieskolan till den
flicka eller pojke som sökte till en linje där det egna könet
är underrepresenterat. Vidare relaterades att den
försöksverksamhet som inleddes inom det s.k. ÖGY-försöket med
företräde för kvinnliga sökande till elmekaniska grenen av
industriteknisk linje givit positiva erfarenheter och att
regeringen i proposition 1987/88:102 (bet. UbU31) förordat att
manliga sökande skulle gynnas vid intagningen till den treåriga
sociala service- och omvårdnadslinjen. Däremot förordades inte
någon utvidgning till fler studievägar.
Utbildningsutskottet ansåg det nödvändigt att pröva många
olika metoder för att minska den könsmässiga snedrekryteringen
till olika utbildningar, t.ex. beträffande reglerna för
intagning till gymnasieskolan. Under en övergångstid kunde det
enligt utskottet t.o.m. vara motiverat att pröva åtgärder som
gynnade underrepresenterat kön. Utskottet avstyrkte med
hänvisning till detta motionsyrkanden (m) om att könskvotering
resp. särbehandling skulle avvisas (1987/88:UbU34 s.5).
Tilläggspoäng för underrepresenterat kön har ingått i
urvalsreglerna till gymnasieskolan i varje fall från
1980-talets första hälft. Motionsyrkande om att avskaffa regeln
avstyrktes av utskottet i betänkande UbU 1983/84:19.
I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s. 164
f.) gjordes bedömningen att några förändringar av
urvalsgrunderna till gymnasieskolan inte borde göras då, i
avvaktan på förslag från Betygsberedningen. Dock anförde
statsrådet att bestämmelserna om tilläggspoäng för
underrepresenterat kön borde tas bort, eftersom de skulle
strida mot bestämmelsen i skollagen om alla barns och ungdomars
lika tillgång till utbildning oberoende av bl.a. kön (1 kap. 2
§ skollagen, utan motsvarighet i skollagen före 1991). Flera
motioner om urvalsregler, bl.a. en från Socialdemokraterna om
att behålla tilläggspoäng för underrepresenterat kön, avslogs
av riksdagen med hänvisning till Betygsberedningen
(1990/91:UbU16 s. 68).
I Betygsberedningens betänkande Ett nytt betygssystem (SOU
1992:86 s. 95 f.) relateras ett förslag från Skolöverstyrelsen
(SÖ) år 1990 om kompletterande urvalsgrunder för tillträde till
gymnasieskolans yrkesinriktade och estetisk-praktiska
studievägar. I SÖ-förslaget förordas bl.a. företräde för
underrepresenterat kön till upp till 20 % av platserna på
aktuella utbildningar. Den delen av SÖ-förslaget kommenteras
inte i Betygsberedningens betänkande.
Inom högskolan har en period under 1970-talet viss
könskvotering av män förekommit vid antagningen till
förskollärarlinjen. Tillträdesutredningen (SOU 1985:57) ansåg
inte att könskvotering var lämplig som generell metod, men
ansåg det dock motiverat att använda denna metod för vissa
utbildningar där särskilda behov kunde identifieras. Som
exempel nämndes idrottslärarlinjen. Utredningen föreslog
däremot att kön skulle utgöra urvalsgrund vid val mellan
sökande med i övrigt lika meriter, när det gäller
utbildningslinjer där antalet sökande av det ena könet
understiger 30 %. I proposition 1987/88:109 anslöt sig
regeringen till förslaget, som även godkändes av riksdagen
(bet. UbU32 s. 17). Saken reglerades i 5 kap. 27 §
högskoleförordningen (1977:263, ändr. 1989:73).
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick 1990 ett uppdrag
att utreda möjligheterna till könskvotering vid antagning till
högskoleutbildning. I uppdraget sades att UHÄ för det första
mer allmänt skulle undersöka förutsättningarna för och
konsekvenserna av olika former av prioritering av
underrepresenterat kön vid antagningen till högskoleutbildning.
För det andra skulle UHÄ bedöma för vilka utbildningar en sådan
prioritering i första hand kunde vara motiverad. Detta uppdrag
blev aldrig slutfört. Ärendet avskrevs när chefen för
Utbildningsdepartementet den 16 juni 1992 tillsatt den i det
föregående nämnda arbetsgruppen (U 1992:E) för
jämställdhetsfrågor i högre utbildning och forskning.
I kompletteringspropositionen våren 1992 föreslogs en ettårig
utbildning inom högskolan för breddning och komplettering av
kompetens. Kvinnor skulle ges företräde till plats inom
utbildning av detta slag som avser teknisk eller
matematisk-naturvetenskaplig utbildning (prop. 1991/92:150 bil.
I:6 s. 4). Utbildningsutskottet ansåg det angeläget att på
detta sätt försöka påverka rekryteringen av flickor till högre
utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen
(1991/92:UbU4y).
I den förevarande propositionen anges vilka urvalsgrunder som
skall kunna förekomma. Därutöver skall enligt propositionen
även särskilda skäl kunna åberopas. Utskottet vill göra det
förtydligandet att jämställdhetsaspekten bör kunna beaktas som
ett särskilt skäl. I det föregående (s. 20) har utskottet
redovisat att jämställdhet betraktas som en av flera sakliga
grunder vid tillsättning av statliga tjänster och kan fälla
avgörandet till förmån för en sökande av underrepresenterat kön
när sökandena bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste
jämbördiga. Motsvarande bör gälla vid urval till och inom
högskoleutbildning. Utskottet uppfattar den i propositionen
beskrivna ansvarsfördelningen så att det ankommer på varje
universitet eller högskola att närmare besluta om hur detta
skall tillämpas.
När högskolorna skall ta ansvaret för sin egen antagning av
studenter bör de således med tillämpning av
jämställdhetsaspekten kunna ge förtur till sökande av
underrepresenterat kön när meriterna, dvs. kunskaper,
erfarenheter och särskild fallenhet för den sökta utbildningen,
är i stort sett lika om också inte identiskt lika. Vid
identiskt lika meriter bör liksom för närvarande sökande av
underrepresenterat kön ges företräde till utbildningsplats där
könsfördelningen avviker från de av riksdagen godtagna målen
(jfr prop. 1987/88:105, bet. UbU34 och AU17).
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub13.
Värdet av gymnastik och gymnastikbetygets betydelse
framhålls i motion 1991/92:Ub240 (fp). I motionen konstateras
att poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger fel signal till
unga människor. De sägs kunna uppfatta det som att gymnastik
inte är ett viktigt ämne.
Utskottet konstaterar att betyget i gymnastik (numera kallat
idrott) -- till skillnad från betyg i andra ämnen -- hittills
alltid har fått räknas bort, om det skulle dra ner det
medelvärde i gymnasiebetyget som för närvarande ligger till
grund för urval till utbildningslinjer. Frågan togs upp i
propositionen om urval m.m. till högskoleutbildning (prop.
1987/88:109 s. 17 f.), som ledde fram till de urvalsregler som
gäller för närvarande. Alla remissinstanser som yttrat sig i
frågan hade enligt nämnda proposition ansett att betyget i
idrott bör få räknas bort ur betygsmedelvärdet.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör göra något
uttalande av motsatt innebörd, varför motion 1991/92:Ub240 bör
avslås.
När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts
om tillträde till grundläggande högskoleutbildning
(avsnitten 6.2--6.4) föreslår utskottet att riksdagen lägger
propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Forskarutbildning
I propositionen anförs att regeringen, främst av kvalitets-
och rättssäkerhetsskäl, bör utfärda vissa ramföreskrifter som
reglerar forskarutbildningens längd, tillträde, examination
m.m. När det gäller tillträde redovisar utbildningsministern
sin avsikt att höja kravet för allmän behörighet till
forskarutbildning från 80 poäng till 120 poäng.
Det bör enligt propositionen vara möjligt att använda
graderade betyg även i forskarutbildningen. De
nuvarande hindren mot detta infördes med motivet att systemet
med betygsättning ansågs ha medfört att avhandlingarna och
därmed studietiderna blivit allt längre. Utbildningsministern
anser inte att det är förekomsten eller frånvaron av betyg som
avgör vare sig avhandlingens eller studietidens längd.
Mot detta förslag anförs invändningar i motionerna
1992/93:Ub12 (s) yrkande 14 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 18.
Motionärerna hänvisar till risken för förlängda studietider,
till att förslaget inte har entydigt stöd i den akademiska
världen och till att behovet av ingående gradering av
forskningsinsatsernas kvalitet tillgodoses på andra sätt.
Utskottet finner inte anledning att motsätta sig att det
öppnas möjlighet att använda graderade betyg i
forskarutbildningen. Utvecklingen bör följas med uppmärksamhet.
Riksdagen bör således avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14
och 1992/93:Ub23 yrkande 18.
Kvinnors möjligheter till forskarstudier tas upp i motion
1992/93:Ub21 (c) yrkande 3. Det är enligt motionärerna märkligt
att det inom de utbildningsområden där företrädesvis kvinnor
studerar -- undervisning, vård och omsorg nämns som exempel --
inte ges de möjligheter till forskning och forskarutbildning
som är fallet inom andra utbildningsområden.
Utskottet delar uppfattningen att ökade forskningsresurser
till vård-, omsorgs- och undervisningsområdena skulle medföra
att fler kvinnor skaffade sig forskarutbildning. Efter förslag
i 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,
rskr. 328) har riksdagen fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisat
särskilda medel under anslaget till de medicinska fakulteterna
som en rörlig resurs för lärare inom den kommunala högskolan,
dvs. inom de medellånga vårdutbildningarna. Denna resurs avses
övergångsvis kunna användas även för forskarutbildning av
lärare i sådan utbildning. Forskningen inom skolväsendet
tillfördes ytterligare medel budgetåret 1990/91 efter förslag i
1990 års forskningsproposition. I april 1992 utfärdade
regeringen direktiv för en särskild utredare som skall
undersöka möjligheten att överföra vårdhögskolorna till
statligt huvudmannaskap (dir. 1992:43). En utgångspunkt skall
enligt direktiven vara att staten har ett särskilt ansvar för
uppbyggnad av starka miljöer för forskning och utveckling.
Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen inom kort att
redovisa uppdraget.
Utskottet konstaterar att vikten av utökad forskning inom de
i motionen nämnda områdena är uppmärksammad. Ytterligare
förslag kan förväntas i den forskningsproposition som skall
framläggas i februari 1993. Mot denna bakgrund finner utskottet
inte behov av det tillkännagivande som föreslås i motion
1992/93:Ub21 yrkande 3, som därför bör avslås av riksdagen.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts
om forskarutbildning (avsnitt 7) föreslår utskottet att
riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till
handlingarna.
Lärare
Lärartjänsterna i högskolan har hittills i allt väsentligt
reglerats i högskoleförordningen (kap. 19). I den nuvarande
högskolelagen finns endast bestämmelser om bisysslor samt om
tjänst som lärare som är förenad med tjänst vid sjukvårdsenhet.
Regeringen föreslår nu att det i högskolelagen skall finnas ett
kapitel om lärare, där det ges vissa bestämmelser om
professorer och lektorer, en allmän bestämmelse om vad som hör
till en lärares uppgifter samt -- liksom hittills -- några
generella regler om bisysslor och om tjänsteförening. I övrigt
redovisas i propositionen vissa uppfattningar som
utbildningsministern hyser rörande tjänsteorganisationen, vilka
dock enligt propositionen (s. 53) inte skall uppfattas som
förslag.
Den allmänna bestämmelsen om innehållet i lärartjänster
bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 4 ges en något
annan lydelse än vad regeringen föreslagit. I stället för att i
3 kap. 1 § ange vad som får ingå i en lärartjänst bör det
enligt motionärerna sägas att både utbildning och forskning
eller konstnärligt utvecklingsarbete i normalfallet skall
ingå. De vill också utelämna omnämnandet av administrativa
uppgifter.
Utskottet erinrar om att åtskilliga högskolor ännu saknar
fasta forskningsresurser. Många av lärarna i högskolan har inte
heller forskarutbildning. Till frågan hur detta förhållande
skall kunna ändras räknar utskottet med att få återkomma i
samband med behandlingen av 1993 års forskningsproposition. I
nuvarande läge kan enligt utskottets mening den aktuella
paragrafen inte ges den lydelse som föreslagits i motion
1992/93:Ub24 yrkande 4. Riksdagen bör således med avslag på
detta yrkande anta det i propositionen framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §.
En grundläggande bestämmelse om tjänst som professor ges i 3
kap. 2§ i regeringens lagförslag. I dess tredje stycke sägs
att regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet
och befordringsgrunder för tjänster som professor.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 5 föreslås att den
sistnämnda meningen i lagförslaget skall utgå.
Utskottet anser liksom utbildningsministern att ett noggrant
förfarande vid anställning av professor har stor betydelse för
kvaliteten i verksamheten inom universitet och högskolor.
Förekomsten av regler på detta område har vidare, vilket också
framhålls i propositionen, betydelse för rättssäkerheten och
jämställdheten. Utskottet, som i det följande föreslår att ett
fjärde stycke tillförs ifrågavarande paragraf, anser därför att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 bör anta
det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt
avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket.
Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje styckena tar
uppenbart sikte på professurer inom vetenskapsområden och är
mindre väl ägnade att tillämpa för professurer för
konstnärlig verksamhet. Visserligen ges i 1 kap. 2 §
paralleller mellan vetenskaplig och konstnärlig grund i
utbildningen samt mellan forskning och konstnärligt
utvecklingsarbete, men det är att föredra att
behörighetsvillkoren för professorstjänster inom konstnärlig
verksamhet regleras för sig och inte genom en motsvarande
tillämpning av behörighetsbestämmelser för det vetenskapliga
området.
Det rör sig emellertid här om tjänster som är något
annorlunda till sin natur än professurer inom
vetenskapsområden. För närvarande gäller att de i praktiken
alltid är tidsbegränsade. Också enligt propositionen skall
professorstjänster för konstnärlig verksamhet få tidsbegränsas.
Dessa tjänster kommer därmed att skilja sig från dem på den
vetenskapliga sidan, vilka alltid -- om man bortser från de
adjungerade professorerna -- är förenade med det starka
anställningsskydd som följer av 3 kap. 4 § och som utskottet
behandlar i det följande. Det finns då inte samma skäl att
reglera förutsättningarna för professorstjänsterna för
konstnärlig verksamhet i lagform. I stället bör regeringen
kunna ge de föreskrifter som behövs för sådana professurer.
För att ange att bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje
styckena inte är tillämpliga på professorstjänster för
konstnärlig verksamhet och att föreskrifter i stället meddelas
av regeringen bör till paragrafen fogas ett nytt fjärde stycke
i enlighet med det av utskottet upprättade förslaget.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen beslutar att i 3 kap.
2 § högskolelagen skall ingå ett fjärde stycke av den lydelse
som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.
Flertalet tjänster som professor har hittills inrättats och
tillsatts av regeringen med fullmakt. Högskolestyrelsen vid en
läroanstalt med fasta forskningsresurser kan också inrätta
tjänster som professor, vilka då tillsätts av rektorsämbetet
med förordnande tills vidare. Från detta är endast professurer
förenade med konstnärligt utvecklingsarbete samt adjungerade
professurer undantagna.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 del II bil. 7,
bet. UbU21, rskr. 389) skall tjänster som professor fr.o.m. den
1 juli 1993 inte längre inrättas eller tillsättas av
regeringen. Därmed upphör fullmaktssystemet, som givit
innehavaren av en professur som tillsatts av regeringen ett
mycket starkt anställningsskydd. En fullmaktshavare kan enligt
gällande föreskrifter inte sägas upp från sin tjänst, t.ex. på
grund av arbetsbrist eller omorganisation, utan endast skiljas
från tjänsten genom avsked på vissa grunder.
Anställningstrygghet för professorerna är enligt
propositionen väsentlig för integriteten i forskning och
undervisning. Därför föreslås att det i 3 kap. 3 §
högskolelagen skall föreskrivas att tjänst som professor -- med
undantag för adjungerad professor och professor för konstnärlig
verksamhet -- skall tillsättas med förordnande tills vidare och
i 3 kap. 4 § att den som innehar en professur med sådant
förordnande endast kan skiljas från tjänsten genom avsked.
Grunderna för sådant avsked föreslås enligt förebild i
regeringsformens bestämmelse om avsked för domare (RF 11 kap. 5
§).
Professorer bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 6
anställas med tidsbegränsning. Normalt föreslås tio år, med
möjlighet till kortare tid för professorer för konstnärlig
verksamhet samt adjungerade professorer. Vidare föreslås i
samma motion yrkande 7 att en professor skall kunna skiljas
från tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig
anställning (LOA). Motionärerna vill också att en professor
skall ha rätt att få sin sak prövad i styrelsen för högskolan.
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen, att
anställningstrygghet är väsentlig för integriteten i forskning
och undervisning. Genom regeringens förslag upphävs skillnaden
i detta hänseende mellan professurer inrättade och tillsatta av
regeringen och sådana professurer som inrättats genom lokala
beslut. Detta finner utskottet värdefullt. En följd av
förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 7 skulle bli att en
professor kan sägas upp från tjänsten t.ex. på grund av
arbetsbrist. Denna försvagning av professorns ställning kan
utskottet inte tillstyrka.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7
antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 3 kap. 3 och 4§§.
Den femte paragrafen i 3 kap. av regeringens lagförslag
innehåller en bestämmelse om att det skall finnas
tjänster som lektor, att en lektor (med undantag för
tjänster som avser konstnärlig verksamhet) skall vara
vetenskapligt kompetent och att i en lektors arbetsuppgifter
(också med undantag för det konstnärliga området) normalt skall
ingå både utbildning och forskning.
Benämningen på de nu aktuella tjänsterna bör liksom hittills
vara högskolelektor, enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 17.
Den i propositionen föreslagna ändringen av beteckningen är
enligt motionärerna obefogad.
I motionerna 1992/93:Ub2 (s) yrkande 5, 1992/93:Ub12 (s)
yrkande 16 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 10 föreslås att det i
högskolelagen skall krävas pedagogisk kompetens för tjänst som
lektor. Enligt motion 1992/93:Ub25 (c) bör man som mål ha att
alla lärare i högskolan får pedagogisk utbildning och att sådan
blir ett behörighetskrav för lärartjänst inom högskolan.
Utskottet vill peka på utbildningsministerns uttalande på s.
58 i propositionen:
Självfallet måste förmågan att förmedla kunskap vara en
avgörande egenskap hos alla lärare. En markering är den vikt
som pedagogiska meriter tillmäts vid tillsättning av tjänster
inom högskolesystemet. Detta bör tydligt framgå genom
preciseringar i den nya förordningen.
Utskottet delar utbildningsministerns uppfattning, som i sak
inte strider mot motionärernas. Nödvändigheten av pedagogisk
kompetens hos lektorerna bör framgå av kommande
förordningstext. Den vikt som regeringen fäster vid lärarnas
pedagogiska förmåga har bl.a. kommit till uttryck i det program
för förstärkning av den högre utbildningen, som regeringen
presenterade i augusti 1992. Vid sidan av en betydande ökning
av antalet nybörjarplatser i grundläggande högskoleutbildning
ingår i programmet att Högskoleutredningens förslag om
pedagogisk utbildning av universitetens och högskolornas lärare
genomförs under en period av tre år med början redan under
hösten 1992.
I en lektors arbetsuppgifter skall enligt motion 1992/93:Ub24
(nyd) yrkande 8 ingå både utbildning och forskning.
Motionärernas lagförslag innehåller inget undantag för
lektorstjänster för konstnärlig verksamhet.
Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående i
samband med 3 kap. 1 § och vill tillägga följande. Det är
mycket angeläget att en så stor del som möjligt av
högskoleutbildningen ges av lärare som har forskarutbildning.
Lektorstjänster bör därför förekomma även inom områden där
fasta forskningsresurser än så länge saknas.
Utskottet anser inte att den av regeringen föreslagna
lydelsen av 3 kap. 5 § högskolelagen behöver förändras.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2
yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23
yrkande 10, 1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 anta det i
propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser
3 kap. 5 §.
Tidsbegränsning av lektorstjänst diskuteras i motionerna
1992/93:Ub12 (s) yrkande 15, 1992/93:Ub19 (c) och 1992/93:Ub23
(v) yrkande 11. Motionärerna anknyter till ett resonemang i
propositionen (s. 55) där det sägs att det bör övervägas om
lektorer skall kunna anställas för en tid om tre år. Därefter
skulle innehavaren få ges tillsvidareförordnande utan att
tjänsten på nytt ledigförklaras. Syftet skulle vara att
underlätta rekrytering och ge ökad flexibilitet. Motionärerna
framhåller att en sådan ordning kan skapa svårigheter att
rekrytera personal till lektorstjänst, inte minst inom
utbildningsområden där det är viktigt att rekrytera personer
med arbetslivserfarenhet.
Utskottet erinrar om att de i avsnitt 8 av propositionen
redovisade övervägandena inte mynnar ut i några förslag, med
undantag för lagförslaget som inte tar upp frågan om
tidsbegränsning av lektorstjänst. De farhågor som uttrycks i
motionerna är enligt utskottets mening inte befogade. Det får
förutsättas att regeringen inte kommer att föreskriva att
lektorstjänster skall tillsättas med tidsbegränsat förordnande.
Det torde nämligen vara mycket svårt för en person, som har
anställning utanför högskolan, att få tjänstledigt i tre år för
att arbeta som lektor inom högskolan. En föreskrift om
tidsbegränsning av lektorstjänst skulle kunna motverka sina
syften genom att försvåra rekrytering av lärare med
arbetslivserfarenhet, en rekrytering som för åtskilliga av
högskolans utbildningar är angelägen. Om den kommande
högskoleförordningen ger högskolestyrelserna möjlighet att
tidsbegränsa sådana tjänster är det enligt utskottets mening
självklart att styrelserna inte kommer att använda sig av
möjligheten i de fall där det skulle försvåra för dem att
rekrytera de personer som är bäst lämpade för verksamheten.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15, 1992/93:Ub19 samt
1992/93:Ub23 yrkande 11.
Enligt regeringens förslag till 3 kap. 6 § högskolelagen
skall varje högskola själv bestämma vilka lärartjänster som
skall finnas där och om de behörighetskrav och
befordringsgrunder som skall gälla för tjänsterna, allt under
förutsättning att inte annat följer av föreskrifter som
meddelas av regeringen. Av propositionen (t.ex. s. 57) framgår
att utbildningsministern avser att återkomma till regeringen i
frågan i samband med förslag om ny högskoleförordning.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 9 föreslås att regeringen
inte skall ha möjlighet att meddela föreskrifter om detta.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan behövas
centrala föreskrifter på detta område, och att det bör ankomma
på regeringen att meddela sådana. Riksdagen bör således avslå
motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 och anta det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §.
Regleringen i nuvarande högskolelag (36 b §) av lärares rätt
att ha bisysslor föreslås i propositionen i huvudsak
oförändrad föras över till den nya lagen (3 kap. 7 §).
Enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 10 är det inte
motiverat att garantera lärarna vid universitet och högskolor
en generell rätt till bisysslor. Motionärerna vill att
styrelsen för varje högskola skall besluta om vilka regler som
skall gälla i detta avseende.
Utskottet erinrar om att reglerna i högskolelagen om lärares
rätt att vid sidan av sin tjänst inneha anställning eller
uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller
utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde är generösare än
de som gäller i allmänhet för bisysslor i statlig tjänst enligt
lagen om offentlig anställning (LOA). De infördes år 1986 efter
förslag i proposition 1985/86:11 (bet. UbU7) i syfte att främja
ett stärkt FoU-samarbete mellan högskolan och näringslivet. Det
finns enligt utskottets mening inte anledning att nu frångå den
bedömning som då gjordes, varför riksdagen med avslag på motion
1992/93:Ub24 yrkande 10 bör anta det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 11 föreslås en ny
paragraf i 3 kap. högskolelagen angående rätten att
kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat. Denna rätt
bör enligt motionen tillhöra forskaren och högskolan gemensamt.
Utskottet konstaterar att lärare vid universitet och
högskolor är undantagna från reglerna i lagen om rätt till
arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345, 1 § andra stycket).
De äger själva resultatet av sitt arbete och kan t.ex. söka
patent på detta. Motionärerna har enligt utskottets mening inte
anfört några skäl att ändra nu gällande rätt på denna punkt.
Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub24 yrkande 11.
Lönesättningen i den akademiska världen bör vara
individuell, så att konkurrensen mellan lärosätena blir
fri, hävdas det i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 20.
Utskottet konstaterar att lönesättningen vid universitet och
högskolor numera är individuell (jfr prop. s. 54 f.) och att
denna fråga avgörs i förhandlingar. Riksdagen bör inte göra
något tillkännagivande i detta ärende varför motion
1992/93:Ub24 yrkande 20 bör avslås.
Institutionell organisation
Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om ledningsprinciper. Enligt
utbildningsministern bör följande ledningsprinciper vara
styrande för de nya författningarna:
Företrädare för lärare och studenter i olika beslutsorgan
bör utses genom val samtidigt som personer med ledningsansvar
bör utses av rektor efter förslag från dem i berörd verksamhet.
Rektor bör utses av regeringen efter förslag från styrelsen.
Innan styrelsen avger sitt förslag bör en valförsamling där
lärarna är i majoritet ha röstat om vem som bör utses till
rektor.
Lärare bör utgöra flertalet i alla beslutsorgan under
styrelsen.
Studenter bör ingå i alla beslutsorgan som behandlar
utbildningsfrågor.
Fackliga företrädare bör inte ingå i beslutsorgan.
Vid jämförelse med nu gällande bestämmelser noterar utskottet
följande skillnader.
Den första punkten skiljer sig från vad som nu gäller t.ex.
för sättet att utse dekanus för en fakultet. I dag väljs
dekanus av fakultetskollegiet.
Det nya i den andra punkten är att lärarna skall vara i
majoritet i valförsamlingen för rektorsval. För närvarande är
det föreskrivet att minst en tredjedel skall vara lärare.
Av beslutsorgan under högskolestyrelsen har lärarna i dag
majoritet i fakultetsnämnd och utbildnings- och
forskningsnämnd. I linjenämnd utgör lärarna normalt ca en
tredjedel av antalet ledamöter.
Företrädare för de anställda har i dag rätt att ingå i
fakultetsnämnd, utbildnings- och forskningsnämnd och
linjenämnd.
Högskolestyrelsens sammansättning skall enligt
regeringens förslag regleras i högskolelagen 2 kap. 4 §.
Högskolans rektor skall ingå, regeringen skall utse flertalet
av styrelsens övriga ledamöter (även rektor bör enligt
ledningsprinciperna utses av regeringen), lärare och studenter
skall ha rätt att ingå i styrelsen och företrädare för de
anställda ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens
sammanträden. I paragrafen anges också att regeringen till
styrelseledamöter bör välja personer med bakgrund i sådan
verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-
eller forskningsuppdrag. Hur många personer styrelsen skall
omfatta eller antalet lärar- och studentrepresentanter som har
rätt att ingå anges inte.
Socialdemokraterna framhåller i motion 1992/93:Ub12 (s)
yrkande 18 att lagen liksom nu bör föreskriva att minst två
företrädare för verksamheten inom högskolan skall ingå i
styrelsen. De vill också att de studerande garanteras rätt till
två representanter i högskolestyrelsen. I motion 1992/93:Ub2
(s) yrkas avslag på regeringens förslag till 2 kap. 4 §
(yrkande 2) samt att nuvarande sammansättning av
högskolestyrelserna bör bibehållas och skrivas in i lagen
(yrkande 3).
I Ny demokratis motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 2 framläggs
förslag om en helt annan konstruktion av högskolestyrelsen.
Enligt lagförslaget i motionen skall högskolan själv utse
flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Rektor skall utses av
styrelsen. Lärare och studenter skall -- liksom i regeringens
lagförslag -- ha rätt att vara representerade i styrelsen.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 7
att det skrivs in i lagen att de studerande skall ingå i
styrelsen, inte bara ha rätt till detta.
Utskottet konstaterar inledningsvis att alla partier utom Ny
demokrati numera är överens om att majoriteten i
högskolestyrelsen bör utses av regeringen. Dessa ledamöter har
hittills i högskolelagen benämnts företrädare för allmänna
intressen. I proposition 1986/87:127 anförde den dåvarande
regeringen bl.a. följande om hur rekryteringen av sådana
personer borde gå till:
Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver,
avser personer som först och främst har ett starkt personligt
engagemang för högskolans utveckling och därutöver är särskilt
förtrogna med områden som på olika sätt har anknytning till
högskolans eget verksamhetsområde.
I den nuvarande lagen föreskrivs också att i styrelsen skall
ingå företrädare för verksamheten. Dessa skall enligt
föreskrift i högskoleförordningen (1977:263, 10 kap. 5 § andra
stycket) vara lärare. Den nuvarande lagen anger även
högskolestyrelsens storlek. Vidare anges där antalet
representanter som studenterna har rätt till.
Lärarnas medverkan i högskolestyrelsen blir enligt
regeringens förslag ett frivilligt åtagande, liksom det redan
nu är för studenterna. Att studenternas deltagande skall vara
frivilligt framhölls i propositionen om reformering av
högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568) där föredraganden
drog en parallell till då gällande bestämmelser om
representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224)
om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m.
Med regeringens förslag kan högskolestyrelsens storlek
variera mellan olika universitet och högskolor. Utskottet anser
att regleringen av detta liksom formerna för utseende av
ledamöter och rektor bör ankomma på regeringen, så som föreslås
i propositionen.
Utskottet finner inte anledning att frångå regeringens
förslag beträffande högskolestyrelsernas sammansättning.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2
yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23
yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 anta det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §.
Att det för forskningen och forskarutbildningen skall finnas
fakultetsnämnder föreskrivs i regeringens lagförslag, 2 kap. 5
§. Där ges också grundläggande bestämmelser om
fakultetsnämnds sammansättning. Flertalet ledamöter skall
vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten och utses
genom val. Studenterna skall ha rätt att vara representerade i
fakultetsnämnderna.
Minst en tredjedel av ledamöterna i fakultetsnämnd bör utses
av de studenter och forskarstuderande som berörs, anförs i
motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 19. Motionärerna anser också
att de anställda liksom nu skall ha rätt att delta i
fakultetsnämnd. I motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 8 föreslås
att studenterna skall -- inte bara har rätt att -- ingå i
fakultetsnämnd.
Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte
utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses
till ledamöter i fakultetsnämnd. Enligt de i propositionen
redovisade ledningsprinciperna bör dock fackliga företrädare
inte ingå i beslutsorgan. Detta bör enligt utskottets mening
inte utesluta att sådana kan ges närvaro- och yttranderätt i
fakultetsnämnd eller särskilda organ för grundutbildningen, på
samma sätt som de i propositionen föreslås ha i
högskolestyrelserna. Förslaget att minst en tredjedel av en
fakultetsnämnds ledamöter skall utses av studenterna innebär en
kraftig förstärkning av studenternas inflytande i dessa
nämnder. I nuläget har studenterna rätt att utse två av
fakultetsnämndens normalt elva ledamöter.
Utskottet, som finner regeringens förslag väl avvägt,
föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12
yrkande 19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser
2kap. 5§ andra stycket. Utskottet återkommer i det följande
till formuleringen av 2 kap. 5§ första stycket.
När det gäller grundutbildningen föreslås i propositionen att
fakultetsnämnderna normalt skall handha även frågor om denna.
Särskilda organ för grundutbildningen föreslås dock kunna
inrättas av högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid
högskolor där det inte finns fakultetsnämnder. Enligt
regeringens förslag skall flertalet av ledamöterna i sådana
organ vara lärare och studenterna ha rätt att vara
representerade.
Jämfört med motsvarande organ i den nuvarande organisationen
-- linjenämnderna -- innebär regeringens förslag att de
särskilda organen för grundutbildningen inte måste ha ledamöter
som företräder yrkeslivet. Vidare innebär förslaget att lärarna
skall vara i majoritet, vilket avviker från föreskrifterna om
linjenämnd i den nuvarande högskoleförordningen. Däremot skall
enligt nuvarande bestämmelser lärarna vara i majoritet i
utbildnings- och forskningsnämnder, som handhar frågor både om
forskning och forskarutbildning och om grundutbildning.
Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 20 ge
regeringen till känna att lärarna bör utgöra en tredjedel och
studenterna en tredjedel i de särskilda organen för
grundutbildning samt att företrädare för arbetslivet bör ingå.
Företrädare för de anställda bör enligt motionen också ha rätt
att ingå. Även i motion 1992/93:Ub9 (s) framhålls behovet av
yrkeslivsrepresentanter i dessa organ. Motion 1992/93:Ub23 (v)
yrkande 9 tar upp förslaget att de studerande skall ingå
även i särskilda organ för grundutbildningen.
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att ge de
närmare föreskrifter om sammansättningen av dessa organ som kan
behövas. Möjligheten att till ledamöter även utse företrädare
för yrkeslivet utesluts inte i propositionen. I fråga om
representationen för studenterna och de anställda hänvisar
utskottet till vad som anförts i samband med fakultetsnämnd.
Riksdagen bör med avslag på motionerna 1992/93:Ub9,
1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 anta det i
propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser
2 kap. 6 §.
I lagförslaget, 2 kap. 5 §, sägs att det skall finnas
fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. Denna
avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde ifrågasätts i
motion 1992/93:Ub3 (s). Motionärerna anser uttrycket oklart och
frågar om det ger utrymme för t.ex. TEMA-organisationen i
Linköping eller den av högskolorna i Gävle-Dalaregionen
planerade Gävle-Dalafakulteten, vilka båda inrymmer resp. avses
inrymma verksamhet med stor ämnesmässig bredd.
Utskottet uppfattar regeringens förslag så, att det för varje
fakultet skall anges ett definierat vetenskapsområde, vilket
dock inte nödvändigtvis måste ske i termer av den klassiska
indelningen i discipliner. Därmed får motion 1992/93:Ub3 anses
vara tillgodosedd, varför den bör avslås av riksdagen.
Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag ger
högskolestyrelserna stor frihet att bestämma vilka
fakultetsnämnder som skall finnas. Utskottet anser dock att en
för flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd bör få inrättas
endast efter regeringens medgivande. Fakultetsindelningen är
nämligen ett av statsmakternas viktigaste styrinstrument när
det gäller anslagen till forskning och forskarutbildning. Med
utgångspunkt i detta ställningstagande föreslår utskottet att
första stycket i 2kap. 5§ i regeringens lagförslag tillförs
ytterligare en mening.
Hittills har högskolelagen lämnat utrymme för en
särreglering av organisationen vid Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU). Denna har skett i förordningen
(1977:344) om Sveriges lantbruksuniversitet och innebär andra
regler beträffande styrelsens sammansättning och beträffande
organ för forskning och forskarutbildning än de som gäller för
de övriga universiteten.
I motionerna 1992/93:Ub6 (m, fp), 1992/93:Ub10 (s) och
1992/93:Ub17 (c) föreslås att en särreglering skall ske även i
fortsättningen. Motionärerna påpekar bl.a. att det vid SLU
finns vetenskapligt kompetenta innehavare av tjänster som inte
definieras som lärartjänster. Dessa ingår nu i
fakultetskollegium och kan utses att ingå som företrädare för
verksamheten i SLU:s styrelse och väljas till ledamöter i
motsvarigheten till fakultetsnämnd och linjenämnd. Det påpekas
vidare att i SLU:s särart ingår att det är sektorsorgan för
skogs-, trädgårds- och jordbruksforskning och bedriver även
annan verksamhet än forskning, utbildning och
utvecklingsarbete. Som exempel nämns ansvar för rikets
skogstaxering, viss sortprovning, fältforskning med
långliggande försök, miljöövervakning m.m.
Utskottet noterar att chefen för jordbruksdepartementet,
enligt vad som upplyses i propositionen s. 11, avser att
återkomma till bl.a. de organisatoriska frågorna när det gäller
SLU i anslutning till 1993 års forskningsproposition.
Utskottet finner att regeringen bör meddela särskilda
bestämmelser om sammansättningen av styrelse, fakultetsnämnd
och eventuella särskilda organ för grundutbildningen vid SLU.
Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av
motionerna 1992/93:Ub6, 1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar
att i 2 kap. högskolelagen införa en ny paragraf, 7 §, med den
lydelse som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.
Frågan om de mindre och medelstora högskolornas ställning
när det gäller forskning och forskarutbildning berörs i ett
flertal motioner.
Motionerna 1992/93:Ub1 (m) yrkande 1, 1992/93:Ub2 (s) yrkande
6 och 1992/93:Ub16 (c, kds) framhåller alla vikten av att
frågan om forskning och medverkan i forskarutbildning för de
mindre och medelstora högskolorna får en lösning under
innevarande riksmöte. I de två sistnämnda motionerna sägs att
lösningen hör ihop med högskolelagens utformning i de delar som
reglerar fakulteternas organisation och deras anknytning till
de mindre och medelstora högskolorna. Den hör enligt samma
motionärer också ihop med principerna för anslagsfördelning
till grundläggande högskoleutbildning och till forskning och
forskarutbildning. Ingendera frågan får i förevarande
proposition en tydlig lösning. Som ett exempel på en
organisatorisk lösning nämns i alla tre motionerna
"Högskolerådet för regional forskningssamverkan i Västsverige".
Enligt motion 1992/93:Ub1 yrkande 2 bör de f.d.
universitetsfilialerna, däribland högskolan i Karlstad,
prioriteras vid en utbyggnad av forskning och
forskarutbildning.
I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 13 anförs, liksom i de nyss
nämnda motionerna, att de mindre och medelstora högskolornas
anknytning till fakulteterna ej är tydligt formulerad i
propositionen och att det inte framgår hur fakulteternas
kompetens och resurser skall användas till forskning och
forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna.
Motionärerna vill att regeringen återkommer till riksdagen med
ett förslag om hur en utbyggnad av forskning och
forskarutbildning vid dessa högskolor skall ske.
I motion 1992/93:Ub22 (c) föreslås att viss del av de
resurser som fördelas via fakultetsanslagen omfördelas till en
ny anslagspost för var och en av de högskolor som nu saknar
fasta forskningsresurser/fakultet (yrkande 5). Vidare framförs
(yrkande 6) förslag om en ny paragraf i kap. 2 i den nya
högskolelagen, av följande lydelse:
Vid högskolor utan fakulteter svarar styrelsen för denna
högskola, eller det organ som denna högskola inrättar, för
forskningsverksamheten.
Ett annat förslag till ny bestämmelse i högskolelagen
framförs i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 3. Detta förslag
innebär att en högskola utan fakultet skall kunna välja att
vara filial till någon högskola med fakultet och då underordnas
och samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder.
Moderhögskola skall vara skyldig att förlägga fasta
forskningsresurser till sin/sina filialer i rimlig
utsträckning. Beslut om filialanslutning skall kunna omprövas.
Utskottet uppfattar propositionen (bl.a. med anledning av
ordalagen i 2 kap. 5 § förslaget till högskolelag samt
påpekandet på s. 63 att fakultetsmedlen är gemensamma för flera
lärosäten) så att det är regeringens avsikt att
fakultetsnämnderna liksom hittills skall ha ett vidare
verksamhetsområde än det universitet eller den högskola till
vilka de är knutna.
För närvarande är förhållandena följande. I bilaga 10 a till
den nuvarande högskoleförordningen (1977:263, ändrad senast
1992:716) anges för varje fakultet vilka högskolor dess
verksamhetsområde omfattar. Flertalet mindre och medelstora
högskolor ingår i verksamhetsområdet för en eller flera
fakulteter. Det förekommer att en mindre eller medelstor
högskola tillhör verksamhetsområdena för fakulteter som är
knutna till olika universitet och högskolor. De
forskarutbildade lärarna vid de mindre och medelstora
högskolorna ingår i fakultetskollegierna vid resp. universitet
eller större högskola och deltar således bl.a. i valet av
ledamöter i fakultetsnämnderna, valet av elektorer till
forskningsråden etc. Dessa lärare vid mindre och medelstora
högskolor är vidare garanterade representation i
fakultetsnämnderna genom en bestämmelse i den nuvarande
högskoleförordningen 14 kap. 24 § andra stycket.
Utskottet noterar att utbildningsministern i propositionen
(s. 69) uttalar sin avsikt att i annat sammanhang återkomma
till hur forskning vid de mindre och medelstora högskolorna
skall främjas.
För närvarande finansieras forskningen vid de mindre och
medelstora högskolorna i huvudsak på tre sätt. För det första
har forskarutbildade lärare vid dessa högskolor möjlighet att
få del av den s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den
rörliga resursen är till för att bereda högskolelektorer och
högskoleadjunkter, som har avlagt doktorsexamen, tillfälle att
bedriva forskning. Vilka medel som skall avsättas för rörlig
resurs beslutas av styrelsen för det universitet eller den
högskola till vilken fakulteten är knuten. I sak bereds frågan
om vilka lärare som skall få medel ur den rörliga resursen av
resp. fakultetsnämnd. Fakultetsnämnderna har ansvar för att god
forskarutbildning och forskning bedrivs inom hela deras resp.
verksamhetsområden. För det andra finansieras en hel del
forskning vid de mindre och medelstora högskolorna med externa
medel, som av olika anslagsbeviljande myndigheter,
organisationer och företag riktas till resp. högskola. För det
tredje finns under anslaget Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål en anslagspost till forskningsstödjande
åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Efter förslag i
1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,
rskr. 328) har beloppet i det närmaste fyrdubblats under den
treårsperiod som nämnda forskningsproposition avsåg.
Innevarande budgetår uppgår beloppet till drygt 44,5 miljoner
kronor. Medlen för forskningsstödjande åtgärder går direkt till
resp. högskola och avser bl.a. att underlätta för lärarna att
ansöka om forskningsstöd och projektanslag hos forskningsråd
och andra forskningsfinansiärer. Ur dessa medel kan också stöd
ges för forskarutbildning av lärare.
Utskottet erinrar om att varje högskolas styrelse har
inseende över högskolans alla angelägenheter och svarar för att
dess uppgifter fullgörs. I detta avseende innebär inte
regeringens förslag till ny högskolelag någon förändring. En av
uppgifterna är att anordna grundläggande utbildning så att
samband mellan denna och forskningen främjas. Detta kräver
bl.a. att lärarna vid högskolan på lämpligt sätt medverkar i
forskning eller vid behov förvärvar kompetens för detta, dvs.
genomgår forskarutbildning. För att så sker svarar alltså
styrelsen för den högskola där lärarna är anställda. Det är
varje högskolas styrelse som fastställer budget för högskolan,
inkl. eventuella externa medel. Den nyss nämnda kraftiga
förstärkningen av anslagsposten till forskningsstödjande
åtgärder har inneburit ett förstärkt inflytande för
högskolestyrelserna när det gäller forskningsverksamheten och
forskarutbildningen av lärarna vid resp. högskola. Detta ser
utskottet som positivt.
Utskottet anser dock inte att högskolestyrelsen vid mindre
och medelstora högskolor bör överta det slags ansvar för
forskning och forskarutbildning som fakultetsnämnderna för
närvarande har. De två typerna av organ är sammansatta efter
helt skilda principer. För vetenskapliga bedömningsfrågor
lämpar sig fakultetsnämnder, men inte högskolestyrelser. Av det
skälet kan utskottet inte tillstyrka motion 1992/93:Ub22
yrkande 6.
Enligt utskottets mening bör resurserna för
forskningsstödjande åtgärder -- resurser som de mindre och
medelstora högskolorna själva ansvarar för -- förstärkas.
Utskottet har inhämtat att beredningen inom regeringskansliet
av nästa års forskningsproposition är inriktad på bl.a. detta.
Utskottet vill vidare förorda att det inom varje
fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts en viss minsta
andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Den
andel som skall avsättas för de mindre och medelstora
högskolorna bör baseras på antalet disputerade lärare vid
dessa. Dessa medel skall liksom hittills fördelas efter
prövning i fakultetsnämnderna, som enligt vad utskottet ovan
erinrat om har ansvar för att god forskarutbildning och
forskning bedrivs inom hela deras resp. verksamhetsområden.
Utskottet vill betona detta ansvar. Styrelsen för den högskola
till vilken fakulteten är knuten skall däremot inte -- så som
hittills varit fallet med den rörliga resursen -- ha något
ansvar för dessa medel.
Utskottet vill understryka att lärare vid mindre och
medelstora högskolor skall bedömas med samma kvalitativa krav
som lärare vid högskolor med fasta forskningresurser. Finns vid
ett visst fördelningstillfälle inte kvalificerade sökande bör
medlen få fonderas eller användning inom den avsedda högskolan
t.ex. för lärares forskarutbildning övervägas.
Utöver detta sätt att via fakultetsanslaget stödja forskning
vid mindre och medelstora högskolor vill utskottet framhålla
att medlen för forskningsstödjande åtgärder är betydelsefulla
för dessa högskolors uppbyggnad av forskningsverksamhet.
Anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, där
dessa medel ingår, bör därför som tidigare nämnts ökas.
Utskottet anser inte att riksdagen i övrigt bör föregripa
regeringens förslag, t.ex. när det gäller omfattningen eller
lokaliseringen av resursförstärkningarna.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande
6, 1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub22 yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna.
Förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 3 synes innebära att
styrelsen för den mindre eller medelstora högskolan skulle i
någon mening bli underordnad styrelsen vid
moderuniversitetet/moderhögskolan. Vidare innebär det
att alla lärare vid en mindre eller medelstor högskola skulle
ha sin fakultetsanknytning till samma moderuniversitet. Inte
minst för lärarna i tekniska ämnen skulle detta vara olyckligt,
eftersom teknisk fakultet endast finns vid två av
universiteten. En filialanslutning till någon av de två
tekniska högskolorna eller Högskolan i Luleå skulle å andra
sidan ställa lärarna i andra ämnen, t.ex. humaniora och
samhällsvetenskap, utan fakultetsanknytning. Utskottet
avstyrker yrkandet.
I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om ökad satsning på forskning inom t.ex.
undervisning, vård och omsorg. En sådan satsning sägs kunna
tillföra grundutbildningen inom dessa områden viktiga
erfarenheter till gagn för studenterna i deras kommande
yrkesutövning.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om
vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det begärda
tillkännagivandet är enligt utskottets mening inte behövligt,
varför riksdagen bör avslå yrkandet.
I regeringens lagförslag ingår inte någon föreskrift om att
utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet skall bedrivas
inom institutioner och andra arbetsenheter. Det framgår också
att det inte är utbildningsministerns avsikt att införa någon
central reglering av institutionsindelningen eller beslutsorgan
för institutioner.
Motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 21 tar upp behovet av
institutionsstyrelser. Motionärerna anser att varje
institution skall ledas av en styrelse, om ej annat följer av
föreskrifter som regeringen meddelar.
Utskottet noterar att departementspromemorian Fria
universitet och högskolor (Ds 1992:1) innehöll ett utkast till
högskolelag i vilket ingick en paragraf om att verksamheten vid
varje högskoleenhet skall bedrivas inom institutioner och att
högskolestyrelsen skall bestämma hur institutionerna skall
ledas, såvida regeringen inte föreskriver annat. I
departementspromemorians utkast till högskoleförordning sades
att institutioner skall ledas antingen av en
institutionsstyrelse med en prefekt som ordförande eller enbart
av en prefekt. I remissbehandlingen av departementspromemorian
har inget av universiteten och ingen av fackhögskolorna
framfört invändningar mot detta.
Utskottet anser också att det bör ankomma på respektive
högskolas styrelse att bestämma i dessa frågor. Riksdagen bör
således avslå motion 1992/93:Ub12 yrkande 21.
När det gäller ledningsprinciper i övrigt föreslår
utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del
till handlingarna.
Utvärdering
Ett ledmotiv i propositionen är betoningen av kvalitet.
För att säkra kvaliteten behövs det på alla nivåer en väl
fungerande utvärdering. Varje universitet och högskola bör
enligt propositionen ansvara för sin egen
utvärderingsverksamhet. På nationell nivå skall det nyinrättade
utvärderingssekretariatet planera, beställa och sammanfatta och
redovisa resultatet av nationella utvärderingar. Sekretariatet
skall också granska hur universiteten och högskolorna själva
bedriver och följer upp sin utvärderingsverksamhet.
I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 24 anförs farhågor för att
forskare och lärare som i strikt mening är experter på något
visst specialområde blir överbelastade med arbetsuppgifter
genom att utvärdering skall bedrivas på så många nivåer.
Motionärerna anser att huvudprincipen för utvärdering bör vara
att denna sker i förhand, dvs. genom noggrannhet i samband med
tjänstetillsättningar och vid utdelning av forskningsanslag.
När det gäller extern utvärdering är det enligt motionärerna av
stor vikt att samhällsrelevanta aspekter inte sätts på
undantag.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av
noggrannhet vid tjänstetillsättningar och anslagsutdelning. När
det gäller utvärdering i egentlig mening framhålls i
propositionen (s. 67) vikten av att representanter för olika
avnämare -- näringslivet, staten, landstingen, kommunen etc. --
deltar i utvärderingsprocessen i den utsträckning som kan vara
motiverat. Utskottet finner således att motionärernas syfte är
tillgodosett, varför riksdagen bör avslå yrkandet.
Principer för dimensionering och resurstilldelning
Regeringen begär riksdagens godkännande av det som i
propositionen anförs om principer för dimensionering och
resurstilldelning.
De i propositionen redovisade principerna innebär
sammanfattningsvis följande.
Dimensioneringen av grundläggande högskoleutbildning görs
normalt per utbildningsområde, som motsvarar de olika
fakulteterna med tillägg av lärarutbildning och konstnärlig
utbildning, således i betydligt mer översiktliga termer än i
dag.
Inför varje treårsperiod utformas ett utbildningsuppdrag för
varje universitet och högskola. I uppdraget anges de
kvantitativa målen inom varje utbildningsområde, för vilka
högskolan kan påräkna ersättning från staten. Som måttenhet för
de kvantitativa prestationerna används i första hand
helårsprestationer (en helårsprestation = 40 avklarade poäng).
I uppdraget bör också anges minimiantalet examinerade för
sådana examina där statsmakterna har anledning att förvissa sig
om ett tillräckligt antal examinerade vid vissa tidpunkter.
Vidare ställs i utbildningsuppdraget krav på att varje
universitet och högskola har ett fungerande
kvalitetssäkringssystem.
Utgångspunkten för resurstilldelningssystemet är att
resurserna skall utnyttjas effektivt, samtidigt som kvaliteten
skall höjas och förnyelsen främjas. Dessutom bör studenternas
efterfrågan få genomslagskraft både vad gäller val av
utbildning och av universitet eller högskola.
Huvuddelen av resurstilldelningen baseras på ersättning för
helårsprestationer enligt utbildningsuppdraget. För varje
utbildningsområde fastställs ett pris per helårsprestation,
gällande lika för alla universitet och högskolor.
En del av anslaget till grundutbildning bör fördelas på
grundval av i förväg fastställda och kända
kvalitetsindikatorer.
En "rörlig resurs" som varje aktiv student för med sig till
universitetet eller högskolan skulle enligt propositionen kunna
komplettera dessa former för resurstilldelning.
För att närmare utveckla samt följa införandet av det nya
resurstilldelningssystemet tillkallade regeringen i augusti
1992 en kommitté med företrädare för universitet och högskolor.
Kommittén har antagit namnet Resursberedningen. Av direktiven
(dir. 1992:85) framgår att det är regeringens avsikt att
studenternas val skall påverka resurstilldelningen.
Regeringen räknar med att det nya systemet införs successivt
under den närmaste treårsperioden, med beaktande av de efter
hand vunna erfarenheterna.
Enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 23 är de komponenter
som tänks ingå i det nya resursfördelningssystemet alltför vagt
uttryckta för att de nu skall kunna utgöra underlag för något
riksdagens beslut i ärendet. Bl.a. beskrivs, heter det i
motionen, inte närmare hur de olika delarna rent konkret skall
utformas eller vilken inbördes vikt de skall ha. Motionärerna
anser att det nya systemet skall bidra till ökad effektivitet i
resursutnyttjandet och främja en hög och jämn kvalitet i all
högskoleutbildning. Regeringen bör enligt deras mening
återkomma till riksdagen med ett så tydligt utformat förslag
att det står klart för riksdagen hur resurserna i framtiden
faktiskt kommer att fördelas.
Det i propositionen föreslagna systemet medför enligt motion
1992/93:Ub23 (v) yrkande 13 att högskolorna kommer att pressas
att driva upp poängproduktionen med alla till buds stående
medel. Detta kommer enligt motionärerna att leda till starkt
bundna studiegångar, vilket är av ondo vare sig de beslutats på
central eller lokal nivå. De hävdar att Högskoleutredningen i
sitt huvudbetänkande (Frihet, ansvar, kompetens. SOU 1992:1)
har visat att önskan att höja genomströmningen ofta går på
tvärs mot ambitionen att höja kvaliteten.
I överensstämmelse med Ny demokratis strategi för akademisk
utbildning, som redovisats i det föregående, föreslås i motion
1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 16 ett helt annat system för
resurstilldelning. Varje högskola föreslås få rätt till en
ekonomisk ersättning som är direkt proportionell till antalet
antagna studenter och som utgår så länge studenterna presterar
godkända studieresultat enligt uppställda kvalitetsnormer.
Detta vill motionärerna reglera genom en ny paragraf i
högskolelagen.
Motion 1992/93:Ub22 (c) påtalar vikten av att man vid
utformandet av resurstilldelningssystemet beaktar att högskolan
även skall erbjuda fortbildning och vidareutbildning (yrkande
2). I arbetet måste också beaktas behovet av resurser för
distansundervisning och "utlokaliserad" utbildning i olika
former (yrkande 3). För att ge universiteten och högskolorna
rimliga planeringsförutsättningar bör vidare avräkning ske
först efter tre år (yrkande 4).
Utskottet har på begäran under hand fått vissa klarlägganden
från Utbildningsdepartementet om innebörden av de i
propositionen föreslagna principerna. Sålunda har utskottet
erfarit följande.
Totalramen för de ekonomiska resurser som staten tilldelar de
statliga universiteten och högskolorna förblir begränsad. Ett
automatiksystem i någon form, exempelvis i enlighet med
förslaget i motion 1992/93:Ub24, är således inte aktuellt.
Det förutsätts att riksdagen även framdeles anvisar medel för
ett budgetår i sänder, även om riksdagen fastställer ramar för
en treårsperiod.
Genom information från Resursberedningen har framkommit att
en modell som beredningen arbetar med bl.a. innebär följande.
Statens resurstilldelning till grundläggande utbildning vid
universitet och högskolor avses utgå i efterhand. Den skall
utgöra betalning för de prestationer som fullgjorts i enlighet
med utbildningsuppdraget, inkluderande den "rörliga resursen"
(s.k. studentpeng), som beräknas per utnyttjad årsstudieplats.
De resurser en högskola förbrukar under pågående verksamhetsår
kan därmed betraktas som förskott. Resursberedningen arbetar
med frågan hur detta tekniskt skall gå till.
Med utgångspunkt i de "prislappar" som åsätts
helårsprestationerna inom olika utbildningsområden och det
utbildningsuppdrag som givits för treårsperioden räknar
Resursberedningen med att det för varje högskola skall kunna
anges ett "resurstak" för vart och ett av budgetåren i
treårsperioden. Efter varje budgetårs slut görs en avstämning
av antalet helårsprestationer och utnyttjade årsstudieplatser,
varefter ersättning utbetalas för dessa upp till "resurstaket".
En högskola, som inte lyckats nå upp till sitt resurstak ett
visst budgetår, kan ta igen detta under ett senare år inom
samma treårsperiod. Högskolan kan i så fall det senare året få
ersättning som överstiger det för det året fastställda
resurstaket, dock endast upp till vad som motsvarar
utbildningsuppdraget för treårsperioden.
"Prislapparna" avses bli olika för olika utbildningsområden.
Förslagen från Högskoleutredningen i betänkandet Resurser för
högskolans grundutbildning (SOU 1992:44) bereds vidare inom
Utbildningsdepartementet.
Resursberedningen har konstaterat att en viss omfördelning av
resurser mellan högskolorna skulle ha blivit följden av de nya
principerna, om dessa hade tillämpats på budgetåret 1992/93
(innevarande budgetår). Detta följer av dels att de nuvarande
anslagen inte är beräknade på grundval av några enhetliga
"prislappar" per plats, dels att högskolorna skiljer sig åt i
fråga om effektivitet i form av poängproduktion per plats. Den
beskrivna modellen skulle dock innebära att resurstaket för
budgetåret 1993/94 inte för någon högskola sätts lägre än det
belopp som den högskolan tilldelats budgetåret 1992/93.
Den "rörliga resursen" -- även kallad studentpeng -- avses
utgöra en mindre del av den totala resurstilldelningen.
Utvecklandet av kvalitetsindikatorer kommer att ske under
medverkan av utvärderingssekretariatet. Eftersom dessa
indikatorer skall vara kända på förhand när de används för att
påverka resurstilldelningen, kommer de inte att kunna påverka
denna för budgetåret 1993/94. Man bör räkna med att en mycket
liten del av den totala resurstilldelningen kommer att ske på
grundval av kvalitetsindikatorer. Om sådana används selektivt
kommer de ändå att få en sporrande effekt på högskolornas
ansträngningar att hålla en hög kvalitet.
Viss verksamhet kommer enligt Resursberedningen att behöva
läggas utanför systemet med prislappar och studentpeng. I
utbildningsuppdragen avses även kunna förekomma särskilda
åtaganden, utöver de kvantitativa målen inom olika
utbildningsområden. Det kan t.ex. ses som ett sådant särskilt
åtagande att en högskola har ett särskilt stort utbud av kurser
på deltid (t.ex. för fortbildning och vidareutbildning) eller
med distansundervisning. Säkerställandet av att vissa ämnen
fortlever trots litet studentantal bör också kunna ske via
särskilda åtaganden.
Utskottet utgår från att regeringen beaktar behovet av att
säkerställa vissa verksamheter som från samhällets synpunkt är
angelägna och som skulle riskera att missgynnas av en
resurstilldelning som helt följer huvudlinjerna.
Utskottet erinrar om att riksdagen kommer att få ta slutlig
ställning till resurstilldelningen inför budgetåret 1993/94 när
regeringen lagt fram sin proposition om grundläggande
högskoleutbildning i februari 1993. Med de klarlägganden som i
det föregående redovisats anser utskottet att riksdagen kan
godkänna de i propositionen anförda principerna för
dimensionering och resurstilldelning. Riksdagen bör därför
avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub23 yrkande
13 och 1992/93:Ub24 yrkande 16. Utskottet anser också att
syftet med motion 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 får anses i
huvudsak tillgodosett, varför yrkandena bör avslås.
Behovet av stöd till funktionshindrade studenter tas upp
i motion 1992/93:Ub5 (m, fp). Motionärerna anför att när
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) avvecklades den 1 juli
1992 försvann de resurser som fanns på myndigheten för särskilt
stöd till studenter med funktionshinder (yrkande 1). De
enskilda högskolornas ökade frihet vad avser resursfördelning,
behörighetskrav och urvalsprinciper får inte leda till
försämrade studiemöjligheter för dessa studenter (yrkande 2).
Högskoleprov och andra antagningstester måste göras
tillgängliga för studenter med funktionshinder (yrkande 3) och
Verket för högskoleservice (VHS) få ett uttalat ansvar för
uppföljning av stödet till studenter med funktionshinder
(yrkande 4).
Utskottet noterar att det i regleringsbrevet för innevarande
budgetår, liksom tidigare, finns en föreskrift om att
högskolestyrelserna skall avsätta medel för handikappade
studerande. UHÄ har tidigare kunnat utfärda föreskrifter om
detta. UHÄ har därvid ålagt högskolestyrelserna att avsätta en
viss andel av sin budget till detta. Regeringen har nu givit
VHS i uppdrag att i efterhand sammanställa och till regeringen
redovisa vilka resurser som använts för handikappändamål.
Utskottet har också erfarit att VHS för närvarande undersöker
möjligheterna att erbjuda högskoleprovet i punktskrift.
Allt detta visar enligt utskottets mening att regeringen och
myndigheterna är uppmärksamma på de funktionshindrade
studenternas behov. Vid mindre högskolor kan självfallet även i
framtiden uppstå problem att inom de ekonomiska ramar som resp.
högskola förfogar över klara de nödvändiga åtgärderna för
funktionshindrade studenter. Regeringen har (prop. 1991/92:100
bil. 9, bet. UbU1, rskr. 241) just för sådana ändamål
bemyndigats att göra överföringar mellan anslag för högskolan.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att vidta de
åtgärder som behövs och vid behov återkommer till riksdagen i
frågan.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1992/93:Ub5.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp motion
1991/92:Ub809 (s) (delvis), som gäller behovet av att stimulera
utbildningen i esperanto. Enligt motionären skulle det vara av
stort värde om en professur i esperanto kunde inrättas,
t.ex. i Göteborg.
Utskottet erinrar om att riksdagen redan vid 1990/91 års
riksmöte tog ställning för att professurer fr.o.m. budgetåret
1993/94 inte längre skall inrättas eller tillsättas av
statsmakterna utan enbart genom lokala beslut (prop.
1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389). Ett
tillkännagivande till regeringen om en professur i esperanto
bör därför inte göras. Motionen avstyrks.
Lagförslagen i övrigt
I regeringens förslag till högskolelag, 5 kap. 3 §,
återfinns på ett ställe den numera i lagstiftningen utmönstrade
termen "kyrkobokförd". Utskottet föreslår att den byts ut mot
"folkbokförd".
Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag inte
upptar någon motsvarighet till den nuvarande högskolelagens
34a § som reglerar rätt för staten till ersättning från
kommun eller landsting när statlig högskola tar emot studerande
i utbildning som även anordnas av landsting.
Sjukgymnastutbildning anordnas för närvarande både av landsting
och av två statliga högskoleenheter. Utelämnandet har skett
genom förbiseende.
Utskottet föreslår att det i 5 kap. högskolelagen efter 3 § i
regeringens förslag införs en ny paragraf, 4 §, med den lydelse
som i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag, och att 4 och
5 §§ i regeringens förslag skall betecknas 5 och 6 §§.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens
förslag till högskolelag och föreslår att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget med de ändringar utskottet nu
föreslagit, i den mån regeringens förslag inte omfattas av
utskottets ställningstaganden i det föregående.
Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)
om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter m.m. innebär
endast en teknisk anpassning till aktuella organisatoriska
förhållanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget och
föreslår att riksdagen antar det.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till
stiftelser, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub485,
1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1,
1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och
1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad i proposition 1992/93:1
anförts om strategin för förändringar av det svenska
universitets- och högskolesystemet,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande omfattningen av statens styrning
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14,
15, 17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 4, 5 och 6 §§
samt 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§,
res. 3 (nyd)
3. beträffande rättssäkerhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 2,
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3,
1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 2, 3 och 10 §§ med den
ändringen att 10§ ges den i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
res. 5 (nyd) - villk. 3
6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt
resursutnyttjande
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 3
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §,
men. (v) - delvis
7. beträffande jämställdhet och förståelse för
internationella förhållanden, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande
9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,
1992/93:Ub2 yrkande 4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23
yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget
till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 §,
res. 6 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande vidgad social rekrytering till
högskoleutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och
1992/93:Ub23 yrkande 4,
res. 7 (s)
men. (v) - delvis
9. beträffande målen för högskoleutbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5
och 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §,
res. 8 (s)
men. (v) - delvis
10. beträffande avveckling av allmänna utbildningslinjer
och påbyggnadslinjer
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:1
bemyndigar regeringen att avveckla samtliga allmänna
utbildningslinjer och påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret
1993/94,
11. beträffande översyn av all högskoleutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub494 yrkande 4,
men. (v) - delvis
12. beträffande rätt för de mindre och medelstora
högskolorna att utfärda magisterexamen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och
1992/93:Ub18,
res. 9 (s)
13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i
akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19,
res. 10 (nyd)
14. beträffande studie- och yrkesvägledarexamen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
8 delvis samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande yrkesexamina för de medellånga
vårdutbildningarna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12
yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2,
res. 11 (s)
16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 1,
res. 12 (s)
17. beträffande längden på utbildningarna till
förskollärare och fritidspedagog
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 2,
res. 13 (s)
18. beträffande yrkesexamina i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3,
1991/92:Ub561 yrkande 3, 1992/93:Ub12 yrkande 8 delvis och
1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis,
res. 14 (s)
19. beträffande beslutsnivån när det gäller
examensordningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 22,
res. 15 (s)
20. beträffande generell examen i tillägg till en
yrkesexamen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub11,
22. beträffande civilingenjörsutbildning vid högskolan i
Karlstad
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub4,
23. beträffande tillgodoräknande av utbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 1,
men. (v) - delvis
24. beträffande betyg i grundutbildningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 15,
men. (v) - delvis
25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå
prov
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10,
res. 16 (s)
26. beträffande examensordning m.m. i övrigt
att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del
till handlingarna,
27. beträffande allmän behörighet till grundläggande
högskoleutbildning
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 1
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §,
res. 17 (nyd) - villk. 10
28. beträffande svenska som andraspråk
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub513,
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
11, 1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar
det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §,
res. 18 (s)
res. 19 (nyd)
30. beträffande deslegitimerad sjukvårdspersonal
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub415,
31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande
högskoleutbildning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 och
1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §,
res. 20 (nyd)
32. beträffande positiv särbehandling och förtur för
underrepresenterat kön vid antagning till utbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub13,
33. beträffande värdet av gymnastik och gymnastikbetygets
betydelse
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub240,
34. beträffande tillträde till grundläggande
högskoleutbildning i övrigt
att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del
till handlingarna,
35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och
1992/93:Ub23 yrkande 18,
res. 21 (s)
36. beträffande kvinnors möjligheter till forskarstudier
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 3,
37. beträffande forskarutbildning i övrigt
att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del
till handlingarna,
38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i
lärartjänster
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 4
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §,
res. 22 (nyd)
39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för
tjänster som professor
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje
stycket,
res. 23 (nyd)
40. beträffande professurer för konstnärlig verksamhet
att riksdagen beslutar att i 3 kap. 2 § förslaget till
högskolelag skall införas ett fjärde stycke av den lydelse som
i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag,
41. beträffande anställningstrygghet för professorer
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6
och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget
till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§,
res. 24 (nyd)
42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5,
1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10,
1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3
kap. 5 §,
res. 25 (nyd)
43. beträffande tidsbegränsning av lektorstjänst
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15,
1992/93:Ub19 samt 1992/93:Ub23 yrkande 11,
44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som
skall finnas
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 9
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §,
res. 26 (nyd)
45. beträffande bisysslor
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 10
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §,
res. 27 (nyd)
46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkande 11,
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena
2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23 yrkande 7 och
1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §,
res. 30 (s)
res. 31 (nyd)
men. (v) - delvis
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§
andra stycket,
res. 32 (s)
men. (v) - delvis
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub9,
1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 2 kap. 6 §,
res. 33 (s)
men. (v) - delvis
51. beträffande avgränsning av fakulteternas
vetenskapsområde
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub3 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 2kap. 5§ första stycket med den ändringen att
stycket erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
52. beträffande särreglering för Sveriges
lantbruksuniversitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub6,
1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar att i högskolelagens 2
kap. införs en ny paragraf, 7 §, med den lydelse som i bilaga 3
anges som Utskottets förslag,
53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas
ställning när det gäller forskning och forskarutbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12
yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16,
1992/93:Ub22 yrkande 6 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 34 (c)
54. beträffande ökad satsning på forskning inom
undervisning, vård och omsorg
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 2,
55. beträffande institutionsstyrelser
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 21,
res. 35 (s)
56. beträffande ledningsprinciper i övrigt
att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del
till handlingarna,
57. beträffande kvalitet och utvärdering
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 24
lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till
handlingarna,
58. beträffande principer för dimensionering och
resurstilldelning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4, 1992/93:Ub23 yrkande 13
och 1992/93:Ub24 yrkande 16 godkänner vad som anförts i
proposition 1992/93:1,
res. 36 (nyd) - villk. 3
men. (v) - delvis
59. beträffande stöd till funktionshindrade studenter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub5,
60. beträffande professur i esperanto
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub809,
61. beträffande högskolelagen i övrigt
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag, i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt i det föregående, med de ändringarna att 5
kap. 3 § får den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade
lydelsen, samt att det i 5 kap. införs en ny paragraf, 4 §, med
den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, och
att 4 och 5 §§ i regeringens förslag betecknas 5 och 6 §§,
res. 37 (nyd) - villk. 3
62. beträffande lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
lagförslaget.
Stockholm den 3 december 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Berit Löfstedt (s),
Bo Arvidson (m),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s) och
Tuve Skånberg (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.
(mom. 1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "I fråga om ändrat" och slutar med "universitets-
och högskolesystemet" bort ha följande lydelse:
I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga
universitet och högskolor, ev. bildandet av stiftelser, har
regeringen inte lagt fram något konkret förslag. Utskottet
anser emellertid att ett ändrat huvudmannaskap inte, så som
anförs i propositionen, behövs för att mångfald och konstruktiv
konkurrens skall befordras. I motionerna från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har däremot framförts
argument mot stiftelsebildning, som enligt utskottets mening är
avgörande. I propositionen aviseras ett kommande förslag om
bildande av stiftelser. Riksdagen bör därför nu ge regeringen
sin uppfattning i denna fråga till känna.
Utskottet kan -- -- -- (=utskottet) högskolornas
organisation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall
till motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2 och 1992/93:Ub12
yrkande 4, med anledning av propositionen och motionerna
1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 och med
avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till
stiftelser, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub805
yrkande 2 och 1992/93:Ub12 yrkande 4, med anledning av vad i
proposition 1992/93:1 anförts om strategin för förändringar av
det svenska universitets- och högskolesystemet samt med
anledning av motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23
yrkande 12 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485,
1991/92:Ub557 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.
(mom. 1)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet kan" och på slutar med "universitets- och
högskolesystemet" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen att högskolor och
universitet kan drivas i flera olika juridiska former och att
den statliga styrningen bör hållas vid ett absolut minimum. Den
avreglering som föreslås i propositionen är endast ett första
steg, men viktigare än att nu diskutera hur huvudmannaskapet
skall vara.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen dels med
avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2
yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 12
godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om strategi
för förändring av det svenska universitets- och
högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24
yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till
stiftelser, m.m.
att riksdagen dels med avslag på motionerna
1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2,
1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23
yrkande 12 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om
strategi för förändring av det svenska universitets- och
högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24
yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Omfattningen av statens styrning (mom. 2)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 5§§" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning såväl när det
gäller lagförslaget som när det gäller strategin för akademisk
utbildning. Utskottet föreslår att 4kap. 4§ samt hela
5kap. utgår ur lagen. Vidare föreslår utskottet att 4kap. 5
och 6§§ i regeringsförslaget ges den lydelse som i bilaga 5
betecknats som Reservantens förslag, och att 4kap. 5--7§§
betecknas 4--6§§. Riksdagen bör dessutom som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om strategin för
akademisk utbildning.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
2. beträffande omfattningen av statens styrning
att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Ub24
yrkandena 14, 15 och 17 beslutar att 4kap. 4§ samt 5kap.
1, 2, 4 och 5§§ skall utgå ur lagen samt antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 4 kap. 5 och 6§§ med den ändringen att
sistnämnda paragrafer erhåller den i bilaga 5 som Reservantens
förslag betecknade lydelsen, varvid 5--7§§ ges beteckningen
4--6§§, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande
21 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strategi för akademisk utbildning,
4. Avgifter i högskoleutbildningen (mom. 4)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "När det" och på slutar med "och 1992/93:Ub26" bort
ha följande lydelse:
När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att
det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för
Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa,
föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-,
inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som
framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen
återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna
mellan staten och fristående universitet och högskolor.
Utskottet anser att riksdagen redan nu bör framföra som sin
bestämda uppfattning, att inga högskolor skall få ta ut
avgifter av de studerande som genomgår grundläggande
högskoleutbildning eller forskarutbildning. För utbildning som
sker på uppdrag av annan än staten skall särskilda regler
gälla.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub12 yrkande 3 och med anledning av motionerna
1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 3
och med anledning av motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 2 och
1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (mom. 5)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Det är" och slutar med "föreslagna tillägget" bort
utgå.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 2 och 3§§ samt beslutar att
10§ skall utgå ur lagen,
6. Jämställdhet och förståelse för internationella
förhållanden, m.m. (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 21
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till fyllest" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i högskolelagen, på samma sätt som
skett i skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477, 1 kap. 2 och 9
§§), bör skrivas in att verksamheten i högskolan skall främja
de grundläggande värden som ett demokratiskt samhälle bygger
på. Högskolan måste i sin verksamhet utgöra och upplevas vara
en betydelsefull kraft i samhället. Det är angeläget för
högskolans framtid att den av omgivningen inte upplevs vara
isolerad från samhället i övrigt.
Det är också -- mot bakgrund av de brister som bl.a.
påtalades i propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet
(prop. 1987/88:105, bet. AU 17, UbU34, rskr. 364 och 365)
angeläget att jämställdhet mellan kvinnor och män i högskolans
verksamhet inte bara iakttas utan även främjas.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "1 kap. 5 §" bort ha
följande lydelse:
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
med bifall till motion 1991/92:Ub12 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29,
1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4 och
1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 §
med den ändringen att paragrafen får den i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
7. beträffande jämställdhet och förståelse för
internationella förhållanden, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9,
1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,
1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 1 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen får
den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen,
7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (mom. 8)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 4" bort
ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken
sedan lång tid har varit att åstadkomma en vidgad social
rekrytering (t.ex. prop. 1975:9, bet. UbU17, prop. 1987/88:109,
bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU11). Om detta
har det rått enighet i riksdagen. Detta mål nämns emellertid
över huvud taget inte i förevarande proposition, vilket
utskottet finner anmärkningsvärt.
Även om högskolans grundläggande utbildning byggts ut
kraftigt de senaste åren kvarstår en synnerligen oändamålsenlig
social snedrekrytering till högre studier. Detta framgår
tydligt när man studerar den sociala bakgrunden hos de antagna
till olika utbildningar i högskolan hösten 1991. Så kom tex. 60
% av dem som antagits till läkarutbildning från högre
tjänstemannahem och enast 6 % från arbetarhem. Inom
civilingenjörsutbildningarna var motsvarande siffor 43 % resp.
10 %, för samhällsplanerare 41 % resp. 11 %. Bland de antagna
till grundskollärarutbildningen årskurs 1--7 kom en lika stor
andel från högre tjänstemannahem som från arbetarhem, nämligen
22 %. Inom utbildningen till förskollärare kom 11 % från högre
tjänstemannahem och 34 % från arbetarhem.
Det finns inte anledning för statsmakterna att överge den
tidigare linjen. Dessvärre föreligger det stora svårigheter i
arbetet på att åstadkomma en socialt jämnare rekrytering.
Social snedrekrytering förekommer vid varje utbildningsval på
utbildningssystemets alla nivåer. Den finns i grundskolan, vid
valet av gymnasielinje samt vid antagningen till högre
utbildning. Denna fråga måste således ägnas stor uppmärksamhet
i alla delar av utbildningsväsendet.
Den 1 juli 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en
särskild utredare (U 1991:07) för att översiktligt beskriva
omfattningen av den sociala snedrekryteringen till högre
studier samt försöka klargöra dess orsaker. Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete i februari 1993. När resultatet
redovisats blir det enligt utskottets mening nödvändigt att
regeringen vidtar kraftfulla åtgärder i syfte att komma till
rätta med den sociala snedrekryteringen inom olika delar av
utbildningssystemet, inte minst inom den högre utbildningen.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub12 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ub23
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
8. beträffande vidgad social rekrytering till
högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 1
och med anledning av motion 1992/93:Ub23 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Målen för högskoleutbildningen (mom. 9)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 kap. 9 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att ur högskolelagen
stryka yrkesförberedelse som ett av målen för
högskoleutbildningen. Personlig utveckling omfattar vidare
enligt utskottets mening mera än intellektuell träning. Målet
att utbildningen i högskolan skall främja de studerandes
personliga utveckling -- ett mål som skrevs in i högskolelagen
1977 efter enhälligt beslut av riksdagen -- bör därför kvarstå
i högskolelagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 och med avslag på
propositionen samt motion 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i
bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen av 1
kap. 9 § högskolelagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
9. beträffande målen för högskoleutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5
och med avslag på proposition 1992/93:1 samt motion
1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i bilaga 4 som Reservanternas
förslag betecknade lydelsen av 1 kap. 9 § högskolelagen,
9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda
magisterexamen (mom. 12)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet tar" och slutar med "och 1992/93:Ub18"
bort ha följande lydelse:
Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att
villkoren för att ett universitet eller en högskola skall få
utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder
utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna.
Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att
fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som
anordnar utbildning till magisterexamen. Vid många av de mindre
och medelstora högskolorna -- inte enbart de f.d.
universitetsfilialerna och Högskolan i Sundsvall--Härnösand --
finns lärare som har avlagt doktorsexamen och fortsatt bedriver
forskning med medel från olika håll. Detta förhållande är en
tillgång för den högre utbildningen i Sverige, som bör tas till
vara. När examensordningen införs bör därför dessa högskolor
inte diskrimineras i förhållande till universiteten och
fackhögskolorna. För alla universitet och högskolor bör gälla
att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet
och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av
denna granskning vid behov kan omprövas.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub12 yrkande 7 och med anledning av motion 1992/93:Ub18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rätt för de mindre och medelstora
högskolorna att utfärda magisterexamen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 7
och med anledning av motion 1992/93:Ub18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig
kvalificerad postgymnasial utbildning (mom. 13)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "18 och 19" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar liksom motionärerna att mycket av det
som i Sverige för närvarande räknas som högskoleutbildning
enligt internationellt vedertagna normer inte är det. Det
fortsatta reformarbetet på den högre utbildningens område bör
därför bedrivas med sikte på att förverkliga den uppdelning som
föreslås i motionen. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i
akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena
18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna
(mom.15)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 26 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om
den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av
riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som
utskottet haft anledning att aktualisera vid sina
ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet.
1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt
tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det
är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella
förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet anser att
regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan
utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- bör pröva frågan
om behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Det är också
angeläget att översynen redovisas till riksdagen senast under
våren innevarande riksmöte. Utskottet föreslår att riksdagen
med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9 och med anledning
av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis
samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande yrkesexamina för de medellånga
vårdutbildningarna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9
och med anledning av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15
yrkande 1 delvis samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "i frågan" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att utvecklingen inom
barnomsorgen gått i en riktning som gör att förskollärares och
fritidspedagogers verksamhet skiljer sig alltmera. De tidigare
mycket allmänt förekommande gemensamma avdelningarna mellan
daghem och fritidshem (utvidgade syskongrupper) är t.ex. nu
alltmer ovanliga. Tanken att slå samman dessa båda utbildningar
har därför förlorat i aktualitet och skulle i nuläget inte vara
till någon fördel.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub7 yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub7 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Längden på utbildningarna till förskollärare och
fritidspedagog (mom. 17)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av de nya och allt större kraven som ställts på
förskole- och fritidshemsverksamheten anser utskottet att
längden av de nuvarande förskollärar- och
fritidspedagogutbildningarna behöver ses över. Detta bör
riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande längden på utbildningarna till
förskollärare och fritidspedagog
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Yrkesexamina i övrigt (mom. 18)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa
ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen
uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att
ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna
säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss
kompetens kommer att examineras. När det gäller miljö- och
hälsoskyddsinspektörer föreligger enligt utskottets mening skäl
för en yrkesexamen, eftersom miljö- och hälsoskyddsverksamheten
innefattar myndighetsutövning. Utskottet anser i övrigt inte
att riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida
det skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna
yrkena. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motion 1992/93:Ub12 yrkande 15 delvis och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3, 1991/92:Ub561 yrkande 3 och
1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande yrkesexamina i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 8
delvis och med avslag på motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3,
1991/92:Ub561 yrkande 3 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (mom. 19)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "yrkande 22"
bort ha följande lydelse:
Vilka examina som kan utfärdas inom högskolan är enligt
utskottets mening av strategisk betydelse. Även i fråga om
examina för vilka särskild precisering i utbildningsuppdragen
inte anses nödvändig bör därför riksdagen också
fortsättningsvis ta ställning till om de skall ingå i
examensordningen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande beslutsnivån när det gäller
examensordningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (mom.
25)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "De olika" och slutar med "yrkande 10" bort ha
följande lydelse:
Begränsning i rätten att genomgå prov har förekommit längre
tillbaka i tiden. Att döma av remissyttrandena över
departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds
1992:1), vilka finns publicerade i Ds 1992:52 vol. 1--4, anses
på många håll inom universitet och högskolor sådan begränsning
vara ett dåligt instrument för att effektivisera studierna. Det
finns därför enligt utskottets mening ingen anledning att nu
öppna möjlighet att återinföra en sådan begränsning. Utskottet
föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå
prov
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning
(mom. 27)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "1 kap. 8 §" bort ha
följande lydelse:
Utskottet, som i det föregående har tillstyrkt den av
motionärerna föreslagna uppdelningen, anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om sådan reglering av
allmän behörighet, att det för den akademiska utbildningen
krävs kunskaper motsvarande sådant nationellt program i
gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen
och motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i
propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser
1 kap. 8 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
27. beträffande allmän behörighet till grundläggande
högskoleutbildning
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:1 och
motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "4 kap. 2 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de
riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop.
1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21) skall bli en lokal fråga. I
sitt betänkande anförde utskottet därvid följande (s. 22):
I dagens linjesystem finns vidare ett antal utbildningar som
direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett
likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig
studieorganisation är här en förutsättning för att
utbildningens mål skall uppnås. Hit hör bl.a.
lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt
utbildningar i rättsvetenskap. Ett sådant studieorganisatoriskt
mönster bör enligt utskottet även följas framgent även om
linjesystemet formellt avvecklas.
-- -- -- Utskottet förutsätter emellertid att den aviserade
examensordningen kommer att utformas så att den tar hänsyn till
de olika studieorganisatoriska förutsättningar som finns inom
olika utbildningar.
Mot bakgrund av de förväntningar som riksdagen sålunda har
uttalat när det gäller examensordningen bör det inte vara
omöjligt för regeringen att finna sätt att tillgodose behovet
av likvärdiga särskilda behörighetsvillkor när det gäller
sådana utbildningar som dem utskottet nämnde i det nyss
citerade betänkandet.
Det är bl.a. mot denna bakgrund värdefullt att lagförslaget i
propositionen ger regeringen utrymme för att meddela centrala
föreskrifter när det gäller särskilda behörighetsvillkor.
Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i
regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande
lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11
och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion
1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4
kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12
yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion
1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4
kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Lagförslaget i" och slutar med "4 kap. 2 §" bort ha
följande lydelse:
Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att
meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda
behörighetsvillkor. Detta är uttryck för en statlig styrning
som enligt utskottets mening inte bör förekomma i högskolan.
Utskottet anser också att det i denna paragraf klart bör
uttalas ett förbud mot diskriminering av olika slag.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 och
med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och
1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §
med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och
1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §
med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen,
20. Bestämmelser om urval till grundläggande
högskoleutbildning (mom. 31)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Utskottet har" och på s.33 slutar med "4kap.
3§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att staten bör styra hur universiteten
och högskolorna gör urval bland sökande till utbildning.
Studieomdöme från folkhögskola -- -- -- (=utskottet)
uppfattning tillgodosedda.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13 och
med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14,
1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen
erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade
lydelsen.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande
högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12,
1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar
det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen,
21. Graderade betyg i forskarutbildningen (mom. 35)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 18" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att regeringen har visat övertygande
skäl för att frångå den bedömning som under många år har gjorts
inom universiteten, nämligen att graderade betyg på
doktorsavhandlingar leder till förlängd utbildningstid. Denna
bedömning görs även i dag av exempelvis Sveriges
universitetslärarförbund. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14
och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande
14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (mom.
38)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 1 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att det nu är dags att
skärpa kravet på att utbildning och forskning skall gå hand i
hand. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24
yrkande 4 anta det i propositionen framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändring att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i
lärartjänster
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 4
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen,
23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som
professor (mom. 39)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "tredje stycket"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje
universitet och högskola själv bör få bestämma i dessa frågor
utan inblandning av statsmakterna. Riksdagen bör därför med
bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 anta det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket med den
ändringen att tredje stycket erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för
tjänster som professor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje
stycket med den ändringen att tredje stycket erhåller den i
bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
24. Anställningstrygghet för professorer (mom. 41)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 och 4 §§" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens
förslag går för långt när det gäller anställningstrygghet för
professorerna. Riksdagen bör därför med bifall till motion
1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 anta det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag med den ändringen att 3
kap. 3 och 4 §§ får den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
41. beträffande anställningstrygghet för professorer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6
och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget
till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§ med den
ändringen att paragraferna får den i bilaga 5 som Reservantens
förslag betecknade lydelsen,
25. Lagreglering av tjänst som lektor (mom. 42)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "3 kap. 5 §"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller lektorstjänsterna skärpa kravet
på att utbildning och forskning skall gå hand i hand. Det
finns enligt utskottets mening inte anledning att motsätta sig
att beteckningen lektor används i högskolelagen i stället för
den tidigare författningsreglerade termen högskolelektor.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8 och med
avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12
yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och 1992/93:Ub25
antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 3 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen
erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade
lydelsen.
dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5,
1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och
1992/93:Ub25 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 § med den
ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen,
26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (mom.
44)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 kap. 6 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsmakterna
inte bör lägga sig i dessa frågor. Hela ansvaret bör ligga hos
varje högskolas styrelse. Riksdagen bör således med bifall till
motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 anta det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §
med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som
skall finnas
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 9
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 § med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen,
27. Bisysslor (mom. 45)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 7 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att de generösa regler för bisysslor som
nu gäller för högskolornas lärare är befogade. Samma regler som
för övriga statstjänstemän bör gälla även dessa lärare.
Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24
yrkande 10 anta det i propositionen framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
45. beträffande bisysslor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 10
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag
betecknade lydelsen,
28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat (mom. 46)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det inte befogat att lärare vid universitet
och högskolor skall vara undantagna från de regler som i övrigt
gäller för rätt till arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345).
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring
i sistnämnda lag. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11 beslutar införa en ny
paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till ny högskolelag med den
lydelse som i bilaga 5 betecknas som Reservantens förslag.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11
beslutar tillföra en ny paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till
ny högskolelag med den lydelse som i bilaga 5 betecknas som
Reservantens förslag,
29. Individuell lönesättning (mom. 47)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör avslås"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det för en kvalitetsdrivande konkurrens
är mycket viktigt att lönesättningen av lärare inom högskolor
och universitet sker individuellt. Detta bör markeras genom ett
uttalande av riksdagen. Utskottet föreslår således att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
47. beträffande individuell lönesättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Lärarnas medverkan" och på s. 44 slutar med "2 kap.
4 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det liksom nu bör garanteras att minst
två företrädare för verksamheten inom styrelsens
verksamhetsområde skall ingå i styrelsen. Lärarnas medverkan
bör således inte, så som regeringen föreslagit, vara frivillig.
Att studenternas medverkan skall vara ett frivilligt åtagande
framhölls i propositionen om reformering av
högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568), där föredraganden
drog en parallell till då gällande bestämmelser om
representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224)
om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. Det
bör dock garanteras att studenterna har rätt att utse två
ledamöter i högskolestyrelsen.
Vad utskottet anfört om antalet företrädare för verksamheten
och studenterna bör kunna tillgodoses genom föreskrifter i den
kommande högskoleförordningen.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18, med
anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med
avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24
yrkande 2 dels antar det i propositionen framlagda förslaget
till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4§ med den ändringen att
paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag
betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om antalet företrädare för
verksamheten och de studerande.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18,
med anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med
avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24
yrkande 2 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den
ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
antalet företrädare för verksamheten och de studerande,
31. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Med regeringens" och slutar med "2 kap. 4 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att högskolorna bör vara självständiga i
förhållande till regeringen. Högskolorna bör själva få utse sin
styrelse och rektor. Paragrafen måste därför omformuleras.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2, med
anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på motionerna
1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18 och
1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den
ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2,
med anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på
motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande
18 och 1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen
framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §
med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som
Reservantens förslag betecknade lydelsen,
32. Fakultetsnämnds sammansättning (mom. 49)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "första
stycket" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte
utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses
till ledamöter i fakultetsnämnd. I den nuvarande organisationen
har företrädare för de anställda rätt att ingå i
fakultetsnämnd, linjenämnd och utbildnings- och
forskningsnämnd, men inte i högskolestyrelse. Utskottet anser
att detta mönster bör fortsätta att gälla. Lagförslagets 2 kap.
5 § bör därför omformuleras. Utskottet anser också att de
studerande bör få rätt men inte skyldighet att utse minst en
tredjedel av av ledamöterna, något som bör komma till uttryck i
högskoleförordningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 och
med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen bör
vidare anta 2kap. 5§ andra stycket i förslaget till
högskolelag med den ändrade lydelse som framgår av bilaga4.
Utskottet återkommer i det följande till 2kap. 5§ första
stycket.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19
och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 dels antar
det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den
ändringen att stycket erhåller den i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Särskilda organ för grundutbildningen (mom. 50)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "2 kap. 6 §" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i särskilda organ för
grundutbildningen liksom hittills bör ingå även företrädare för
arbetslivet, om ej särskilda skäl föranleder något annat.
Vidare bör -- liksom hittills -- företrädare för de anställda
ha rätt att ingå. Detta bör anges i högskolelagen, som därför
bör omformuleras. Det är också utskottets uppfattning att
lärarna inte bör vara i majoritet i sådana organ utan bör
utgöra cirka en tredjedel av ledamöterna, och att studenterna
bör ha rätt att utse cirka en tredjedel. Det bör ankomma på
regeringen att med beaktande härav utforma de närmare
föreskrifterna om sammansättningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20, med
anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion
1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i propositionen framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den
ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om föreskrifter
för sammansättningen.
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20,
med anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion
1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i proposition
1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2
kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga
4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
föreskrifter för sammansättningen,
34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det
gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)
Larz Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "till
känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de mindre och medelstora högskolorna bör
tilldelas resurser för forskning och forskarutbildning direkt
av statsmakterna. Vid dessa högskolor finns inga
fakultetsnämnder, varför högskolestyrelserna där bör ha ansvar
för forskningen och forskarutbildningen vid högskolan.
Det kan invändas att högskolestyrelser inte är sammansatta
efter samma principer som fakultetsnämnder. Det ligger
emellertid i högskolestyrelsernas intresse att den forskning
som bedrivs håller hög kvalitet och vinner respekt i
forskarsamhället. Eljest kan de nämligen inte räkna med vare
sig externa medel eller bibehållen eller höjd nivå på de anslag
som de tilldelas direkt i statsbudgeten. Man kan därför
förutsätta att högskolestyrelserna finner former för en
vetenskaplig prövning på minst samma nivå som råder inom
högskoleväsendet i övrigt, när det gäller användningen av
högskolans medel för forskning och forskarutbildning. Det bör
också vara möjligt för en högskolestyrelse att till ett
särskilt organ delegera ansvaret för forskningen och
forskarutbildningen. En parallell till detta förfarande står
att finna i propositionens förslag -- som utskottet biträder --
om att särskilda organ för grundutbildningen kan inrättas av
högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid högskolor där det
inte finns fakultetsnämnder. Detta bör enligt utskottets
mening regleras genom ett nytt stycke (tredje stycket) i 2 kap.
5 § högskolelagen.
Enligt utskottets -- -- -- (=utskottet) bl.a. detta.
Vidare föreslår utskottet att statsmakterna anvisar medel för
forskning och forskarutbildning direkt till de mindre och
medelstora högskolorna. Den nuvarande "omvägen" via den rörliga
resursen inom fakultetsanslagen föreslås därvid upphöra.
Utskottet anser inte -- -- -- (=utskottet)
resursförstärkningarna.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub22 yrkandena 5 och 6, med anledning av motion
1992/93:Ub12 yrkande 13 och med avslag på motionerna
1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16 och
1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i 2 kap. 5 §
högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den i bilaga 6
som Reservantens förslag betecknade lydelsen, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas
ställning när det gäller forskning och forskarutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub22 yrkandena
5 och 6, med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 13 och
med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6,
1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i
2 kap. 5 § högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den
i bilaga 6 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
35. Institutionsstyrelser (mom. 55)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 21" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att institution skall ledas av en styrelse,
om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar. I
instituitonsstyrelse skall minst en tredjedel av ledamöterna
företräda studenterna inom institutionen. Företrädare för de
anställda, utsedda av deras resp. lokala organisationer, bör ha
rätt att ingå i institutionsstyrelsen. Vad utskottet här anfört
bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
55. beträffande institutionsstyrelser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom.
58)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bör avslås" bort
ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i det
föregående till den i motion 1992/93:Ub24 beskrivna strategin
för akademisk utbildning. För att så snabbt som möjligt nå
målet att upnå världens kvalitativt bästa akademiska
grundutbildning måste riksdagen acceptera att
utbildningskostnaderna blir vad de blir, med de restriktioner
som följer av kvalitetskraven och effektivitetskraven. I
stället för det i propositionen skisserade
resurstilldelningssystemet bör det utformas ett system som
innebär att en "studentpeng" tillförsäkras högskolorna för
varje student som antas. Studentpengen bör utgå så länge
studenterna presterar godkända studieresultat enligt uppställda
kvalitetsnormer. Dess storlek bör fastställas av riksdagen och
vara av sådan storlek att den innebär ett starkt incitament för
varje högskola att anta alla behöriga sökande. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24
yrkande 16 och med avslag på propositionen och motionerna
1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt
1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
58. beträffande principer för dimensionering och
resurstilldelning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24 yrkande 16
och med avslag på proposition 1992/93:1 och motionerna
1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt
1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
37. Högskolelagen i övrigt (mom. 61)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "I regeringens" och slutar med "det föregående" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat sin uppfattning att
de frågor som tas upp i 5 kap. i regeringens lagförslag inte
bör regleras i lag utan kan hänföras till styrelserna för de
olika högskolorna samt till utvärderingssekretariatet.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens
förslag till högskolelag.
dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
61. beträffande högskolelagen i övrigt
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag, i den mån regeringens förslag inte
omfattas av utskottets ställningstaganden i det föregående, med
den ändringen att 5 kap. 3 § utgår ut lagen,
Särskilda yttranden
1. Allmänt om propositionen
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (alla s) anför:
Vi anser det angeläget att påtala användningen av en
substanslös retorik i regeringens proposition. Redan i det
inledande avsnittet i propositionen används ett språkbruk som
syftar till att frammana bilden av en av staten starkt styrd
högskola. Där talas om att universiteten och högskolorna inte
skall vara en "direkt utlöpare av den centrala statsmakten",
som om detta förhållande skulle gälla i dag. Andra
formuleringar är "en allomfattande statsmakt" samt "att man bör
finna vägar för en ökad frihet för viktiga delar av den högre
utbildningen och forskningen från dagens direkta statliga
inflytande". Det svenska högskolesystemet jämförs med
"centralplanerade system" och anses i likhet med dessa lida av
"stelhet, likformighet, bristande rörlighet och otillräckligt
resursutnyttjande". Det finns inte några som helst empiriska
belägg för dessa upprepade påståenden. Inte ens en analys till
stöd för påståendena finns. I denna del liknar texten mer en
moderat pamflett än en proposition.
Honnörsordet frihet utnyttjas flitigt. Att ökad frihet för
någon nästan alltid innebär att någon annans frihet beskärs
låtsas man i propositionen inte om.
Konkurrens antas genomgående medföra att en mängd goda mål
uppnås, medan däremot samarbetet som en väg till framgång
mycket sällan anvisas. Det hade mycket väl kunnat vara på sin
plats att fråga sig om inte en ökad konkurrens många gånger kan
leda till att arbetet förytligas i högskolan. Uppläggningen av
kurser och examination, liksom valet av forskningsämnen och
projekt kan komma att präglas av kortsiktighet och en
inriktning mot "snabba och säkra vinster" snarare än av
långsiktiga eller djärva satsningar. God forskning och
utbildning är nu en gång verksamheter som mer karaktäriseras av
samvetsgrann omsorg och oegennyttig envishet än av
vinstintresse, både hos lärare och forskare och de
organisationer de deltar i eller formar.
Vi finner det i detta sammanhang även angeläget att påtala
det sätt på vilket de externa representanternas insatser i
olika organ inom universitet och högskolor beskrivs. Deras
insatser beskrivs på ett i huvudsak negativt sätt. Denna
beskrivning stämmer mycket dåligt med de uppfattningar som
högskolornas företrädare ger uttryck för i remissvaren på
departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds
1992:1). I yttrandena understryks värdet av de insatser
allmänföreträdarna gör i högskolestyrelserna. Man förordar att
nuvarande system med en majoritet av allmänföreträdare
bibehålls. Formuleringen i ett av remissvaren om att nuvarande
högskolestyrelsesammansättning skulle vara överlägsen alla
tidigare prövade alternativ vad gäller "professionalitet och
bidrag till universitetets utveckling" är med säkerhet en mer
representativ beskrivning av sakförhållandet.
2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (mom. 51)
Larz Johansson (c) anför:
Jag hänvisar till vad jag anfört i reservation 34.
3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det
gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Det är i dag regeringen som bestämmer i vilka fakulteters
verksamhetsområde som varje mindre och medelstor högskola skall
ingå. Jag anser att det för forskningsverksamheten vid de
mindre och medelstora högskolorna vore bättre att dessa själva
fick bestämma till vilken eller vilka "moderfakulteter" de
skall ansluta sig. Detta gynnar bl.a. en för kvaliteten gynnsam
konkurrens mellan fakulteter av samma slag vid olika högskolor.
Vidare skulle man därigenom bättre än med nuvarande ordning
kunna ta till vara upparbetade kontakter mellan enskilda
forskare. Eftersom jag anser att utskottets förslag om
öronmärkta medel under fakultetsanslagen utgör en klar
förbättring i förhållande till nuläget, har jag dock valt att
ställa mig bakom detta.
4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom.
58)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger
Lundberg (alla s) anför:
Ett nytt resursfördelningssystem för högskolan kommer att få
stor betydelse för högskolans utveckling. Med hänsyn till att
Resursberedningens överväganden endast återges i betänkandet
har vi ställt oss bakom utskottets ställningstagande. Vi
förutsätter att en noggrann beredning innefattande
konsekvensanalyser görs innan regeringen återkommer till
riksdagen med sina förslag till principer för resursfördelning
till högskolan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Thommy Ohlsson (v) anför:
Det är svårt att ta ställning till regeringens resonemang i 3
kap. om bl.a. att ombilda statliga universitet och högskolor
till stiftelser, eftersom inga konkreta förslag föreligger.
Ett avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som
kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det
genomförs. Det ligger en påfallande inkonsekvens i att å ena
sidan hävda att högskolelagen skall innefatta bara det allra
nödvändigaste, och å andra sidan att detta allra nödvändigaste
inte skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och
högskolor. Kraven på demokratisk förankring, studentinflytande,
avgiftsfri undervisning etc. måste givetvis gälla för alla
universitet. Jag ställer mig också mycket kritisk till
resonemanget om vikten av en kritisk motkraft i form av privata
universitet. Jag tror helt enkelt inte att någon kreativ
konkurrens någonsin kan spira ur ett högskolesystem som borgar
för segregering, elitisering och ojämlikhet. Därför anser jag
att riksdagen bör avslå regeringens förslag om strategi för
förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet.
Den i propositionen lanserade "frihetsnormen" öppnar bl.a.
möjligheter för högskolan att ta ut avgifter för
undervisningen i form av avgifter för slitage (s.k.
glaskrossningsavgifter t.ex.), kopieringsavgifter etc. Detta
gör att jag anser det nödvändigt att skriva in rätten till
avgiftsfri undervisning i högskolelagen. Regeringen bör alltså
återkomma till riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i
högskolelagen.
Den av regeringen föreslagna bestämmelsen i högskolelagen
om effektivt resursutnyttjande utgör enligt min mening en
omotiverad pekpinne. Det måste vara varje enskild högskolas
ensak att formulera egna principer för resursutnyttjande. Jag
anser således att 1 kap. 4 § andra stycket i regeringens
lagförslag bör utgå.
Det är bra att mål om jämställdhet och internationell
förståelse finns med i regeringsförslaget. Dagens
Europacentrerade debatt gör det nödvändigt att påpeka att
förståelsen för internationella förhållanden inte får stanna i
Västeuropa och EG. Målet om en internationalisering av
utbildningen bör därför formuleras som en strävan mot ökad
solidaritet och global internationell förståelse. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till omformulering av
1 kap. 5 § som tillgodoser detta.
En bred social rekrytering till högskoleutbildning bör
skrivas in i högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om
jämställdhet mellan kvinnor och män. Även på denna punkt bör
därför regeringen återkomma med förslag om ändring av 1 kap. 5
§ högskolelagen.
I paragrafen om målen för högskoleutbildningen (1 kap. 9
§ i regeringens lagförslag) har allmänna färdigheter som
förmåga till kritiskt tänkande och självständigt sökande samt
kritiskt värderande av information snävats in till att enbart
gälla det egna ämnesområdet. Så är inte fallet i motsvarande
bestämmelse i den nuvarande högskolelagen. Jag anser att orden
"allt inom det område som utbildningen avser" bör utgå ur
paragrafen.
I anslutning till sitt ställningstagande till förslaget om
avveckling av allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer
har utskottet också avstyrkt motion 1991/92:Ub494 yrkande 4.
Kurser som ingår i utbildningslinjer har visserligen även
hittills av högskolorna kunnat bjudas ut som fristående kurser,
men de har inte tagit till vara den möjligheten i tillräcklig
utsträckning. Möjligheterna till maximalt utnyttjande av
lokaler etc. har därigenom inte heller tillvaratagits fullt ut.
Även om jag instämmer i att studieorganisationen i framtiden
skall vara en fråga för varje högskola att avgöra, är det
enligt min mening tydligt att det behövs ett initiativ från
regeringen till den översyn som föreslås i motionen. Detta
borde riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller rätt för de mindre och medelstora
högskolorna att utfärda magisterexamen instämmer jag i
reservation 11.
Vänsterpartiet har länge propagerat för att en vetenskaplig
grundkurs bör inrymmas i den nya examensordningen och kunna
ingå i en akademisk examen. Jag står fast vid den uppfattningen
och anser att en särskild möjlighet till avskrivning av
studieskulder för denna kurs efter avlagd akademisk examen om
minst 120 poäng bör införas. Detta bör riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14 som sin mening ge
regeringen till känna.
Det finns två motstridiga krav i propositionen vad gäller den
ökade rörligheten för studenter. Dels skall man kunna byta
studieort lätt, dels skall högskolorna i högre grad profilera
sig från varandra, vilket kommer att göra det svårare att byta
högskola. Jag anser att det både för rörlighetens och
rättssäkerhetens skull är nödvändigt att rätten att
tillgodoräkna sig tidigare meriter från andra högskolor står
inskriven i högskolelagen. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i lagen.
När det gäller betyg i grundutbildningen anser jag --
till skillnad från regeringen (prop. s. 44) -- att det i
högskoleförordningen inte bör finnas någon rekommendation till
universitet och högskolor att använda sig av graderade betyg i
grundutbildningen. En sådan bestämmelse är omotiverad och
skulle dessutom äventyra trovärdigheten när man säger sig värna
om den lokala friheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
I fråga om begränsning av rätten att delta i prov
instämmer jag med Socialdemokraterna att det inte bör finnas
möjlighet att återinföra en sådan begränsning.
I fråga om särskilda behörighetsvillkor och graderade betyg
i forskarutbildningen ansluter jag mig till reservationerna
18 och 21.
I framtiden kan vi mycket väl få en högskola utan
kårobligatorium och med en betydligt lösare demokratisk
organisation av studenterna. Det bör vara ett ansvar för den
enskilda högskolan att studentinflytandet inte löses upp.
Därför bör i paragrafen om högskolestyrelses sammansättning
enligt min mening inte bara ges rätt för studenterna att vara
representerade, utan det bör föreskrivas att de skall ingå.
Detsamma gäller sammansättningen av fakultetsnämnd samt av
särskilda organ för grundutbildningen.
Jag anser att det i propositionen skisserade systemet för
resurstilldelning på ett mycket olyckligt sätt kommer att
styra studieorganisationen i fel riktning. Högskolorna bör
tilldelas medel inte efter helårsprestationer utan efter antal
utnyttjade årsstudieplatser, så som Högskoleutredningen har
föreslagit.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under
mom. 1, 4, 6, 7, 8, 9, 11, 21, 23, 24, 48, 49, 50 och 58 bort
hemställa:
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till
stiftelser, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 12,
med anledning av motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2,
1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub12 yrkande 4 och med avslag
på proposition 1992/93:1 såvitt avser strategin för
förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet
och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557 och
1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3 och
1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt
resursutnyttjande
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 3
antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till
högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 § med den ändringen att andra
stycket utgår,
7. beträffande jämställdhet och förståelse för
internationella förhållanden, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9,
1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,
1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub12 yrkande 6 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 1 kap. 5 § samt som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
8. beträffande vidgad social rekrytering till
högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 4
och med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. beträffande målen för högskoleutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 6
och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 1 kap. 9 § med den ändringen att orden "allt inom
det område utbildningen avser" utgår ur paragrafen,
11. beträffande översyn av all högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub494 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
21. beträffande vetenskaplig grundkurs
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
23. beträffande tillgodoräknande av utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
24. beträffande betyg i grundutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 7
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3,
1992/93:Ub12 yrkande 18 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen
erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i meningsyttringen
betecknade lydelsen,
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 8
och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 antar det i
proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag
såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den ändringen att
stycket erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i
meningsyttringen betecknade lydelsen,
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub9 och 1992/93:Ub12
yrkande 20 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda
förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den
ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 7 som Förslaget
i meningsyttringen betecknade lydelsen.
58. beträffande principer för dimensionering och
resurstilldelning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 13,
med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 23 och med avslag
på proposition 1992/93:1 och motionerna 1992/93:Ub22 yrkandena
2, 3 och 4 samt 1992/93:Ub24 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
3 kap. Professorer och andra lärare
1§ I tjänsten som lärare vid högskolorna får ingå att
handha utbildning, forskning eller konstnärligt
utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter. Till en
lärares uppgifter hör också att följa utvecklingen inom det
egna ämnesområdet.
2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden.
Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet
får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare
föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster
som professor.
Bilaga 2
Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag
till högskolelag
Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
1kap. Inledande bestämmelser
10§ Kommuner och landsting får anordna högskolor endast
med regeringens medgivande. Sådant medgivande kan begränsas
till att avse enbart grundutbildning.
För sådana högskolor
äger bestämmelserna om
utbildning m.m. i 2§
motsvarande tillämpning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
5 § För forskning och 5 § För forskning och
forskarutbildning skall det, forskarutbildning skall det,
vid de högskolor som vid de högskolor som
riksdagen beslutar, finnas riksdagen beslutar, finnas
fakulteter, var och en för fakulteter, var och en för
ett särskilt ett särskilt
vetenskapsområde. För vetenskapsområde. För
fakultetens uppgifter svarar fakultetens uppgifter svarar
det eller de organ som det eller de organ som
högskolestyrelsen högskolestyrelsen
bestämmer bestämmer
(fakultetsnämnder). (fakultetsnämnder).
Gemensam fakultetsnämnd
för två eller flera
fakulteter får dock
inrättas endast efter
medgivande från regeringen.
Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara
vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses
genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där
fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i
fakultetsnämnderna.
7 § Regeringen meddelar
särskilda bestämmelser
om sammansättningen av
styrelse, fakultetsnämnd
och eventuella särskilda
organ för grundutbildningen
vid Sveriges
lantbruksuniversitet.
3kap. Professorer och andra lärare
2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden.
Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet
får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare
föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster
som professor.
I fråga om
professorstjänster för
konstnärlig verksamhet
gäller i stället för
andra och tredje styckena de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
5kap. Särskilda föreskrifter
3§ En kommun, som i sin 3§ En kommun, som i sin
högskoleutbildning har högskoleutbildning har
tagit emot en sökande som tagit emot en sökande som
inte är folkbokförd i inte är folkbokförd i
kommunen, har rätt till kommunen, har rätt till
ersättning för ersättning för
utbildningen från den utbildningen från den
kommun där denna student kommun där denna student
är kyrkobokförd. är folkbokförd.
Om kommunerna inte kommer överens om annat, lämnas ersättning
med det belopp som föreskrivs av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande
tilllämpning på högskoleutbildning som anordnas av ett
landsting.
4§ Har en högskola tagit
emot en student till sådan
högskoleutbildning som
även anordnas av landsting
har staten rätt till
ersättning för
utbildningen.
Ersättningen skall betalas
av det landsting till vilket
den kommun, där studenten
är folkbokförd, hör.
Tillhör kommunen inte
något landsting skall
ersättningen betalas av
kommunen. Ersättningens
storlek bestäms av
regeringen eller den myndighet
som regeringen utser.
Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar
i regeringens förslag till högskolelag
Bilaga 4
Regeringens förslag Reservanternas förslag
1kap. Inledande bestämmelser
5§ I högskolornas 5§ I högskolornas
verksamhet skall verksamhet skall det
jämställdhet mellan demokratiska samhällets
kvinnor och män alltid grundläggande
iakttas. värderingar främjas.
Högskolorna skall i sin
verksamhet iaktta och
främja jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Högskolorna bör vidare i Högskolorna skall vidare i
sin verksamhet främja sin verksamhet främja
förståelsen för andra förståelsen för andra
länder och för länder och för
internationella internationella
förhållanden. förhållanden.
9§ Den grundläggande 9§ Utbildningen skall
högskoleutbildningen skall, anordnas så att de
utöver kunskaper och studerande förvärvar
färdigheter, ge studenterna kunskaper och färdigheter
förmåga till samt utvecklar sin
självständig och kritisk förmåga att kritiskt
bedömning, förmåga bedöma företeelser av
att självständigt skilda slag. Utbildningen
lösa problem samt skall främja att de
förmåga att följa studerande förbereder sig
kunskapsutvecklingen, allt för skilda yrken eller
inom det område som vidareutvecklar sig inom yrken
utbildningen avser. som de redan utövar. Inom
Utbildningen bör också utbildningen skall kunskaper
utveckla studenternas och färdigheter som har
förmåga till vunnits inom arbets- och
informationsutbyte på samhällslivet i övrigt
vetenskaplig nivå. tas till vara.
All utbildning skall främja
de studerandes personliga
utveckling.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för
grundläggande högskoleutbildning, ge de kunskaper och
färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva
forskning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor
ingå.
Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter.
Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan
verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-
eller forskningsuppdrag.
Lärare och studenter har I styrelsen skall också
rätt att vara ingå företrädare
representerade i styrelsen. för verksamheten vid
högskolan. Studenterna vid
högskolan har rätt att
vara representerade i
styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt
vid styrelsens sammanträden.
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid
de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och
en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter
svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar
(fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i
fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall
vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta
lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De
skall utses genom val inom skall utses genom val inom
fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna och de
högskolor där fakulteten anställda vid de
skall verka har rätt att högskolor där fakulteten
vara representerade i skall verka har rätt att
fakultetsnämnderna. vara representerade i
fakultetsnämnderna.
6§ Vid de högskolor
där det finns en fakultet
svarar fakultetsnämnden
också för
grundutbildningen inom sitt
vetenskapsområde, om inte
högskolestyrelsen
inrättar särskilda organ
för grundutbildningen. Vid
övriga högskolor skall
styrelsen inrätta organ
för grundutbildningen.
Av ledamöterna i de I de särskilda organen
särskilda organ för för grundutbildning skall
grundutbildning skall som ledamöter ingå
flertalet vara lärare vid lärare vid högskolan
högskolan. Studenterna vid samt företrädare för
högskolan har rätt att yrkeslivet. Studenterna och de
vara representerade i anställda vid högskolan
sådana organ. har rätt att vara
representerade i sådana
organ.
Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till
ändringar i regeringens förslag till högskolelag
Bilaga 5
Regeringens förslag Reservantens förslag
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor
ingå.
Regeringen utser flertalet av Styrelsen utser själv inom
styrelsens övriga sig ordförande.
ledamöter. Därvid bör Högskolan utser
regeringen välja personer självständigt flertalet
med bakgrund i sådan av styrelsens övriga
verksamhet som är av ledamöter. Styrelsen utser
betydelse för högskolans rektor.
utbildnings- eller
foskningsuppdrag.
Lärare och studenter vid högskolan har rätt att vara
representerade i styrelsen.
Företrädare för de
anställda har närvaro-
och yttranderätt vid
styrelsens sammanträden.
3kap. Professorer och andra lärare
1§ I tjänsten som 1§ I tjänsten som
lärare vid högskolorna lärare vid högskolorna
får ingå att handha skall i normalfallet ingå
utbildning, forskning eller att handha utbildning och
konstnärligt forskning eller
utvecklingsarbete samt konstnärligt
administrativa uppgifter. Till utvecklingsarbete. Till en
en lärares uppgifter hör lärares uppgifter hör
också att följa också att följa
utvecklingen inom det egna utvecklingen inom det egna
ämnesområdet. ämnesområdet.
2§ Den främsta
lärartjänsten är
tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden.
Endast den som visat Endast den som visat
vetenskaplig och pedagogisk vetenskaplig och pedagogisk
skicklighet får ges en skicklighet får ges en
tjänst som professor. tjänst som professor.
Regeringen får utfärda
närmare föreskrifter om
behörighet och
befordringsgrunder för
tjänster som professor.
3§ Tjänster som 3§ Tjänster som
professor tillsätts med professor tillsätts normalt
förordnande tills vidare för en tid av tio år, om
utan tidsbegränsning, om inte annat följer av andra
inte annat följer av andra stycket.
stycket.
Tjänster som professor Tjänster som professor
får tillsättas för en får tillsättas för en
bestämd tid, om det är bestämd tid, kortare än
fråga om tio år, om det är
fråga om
1. konstnärlig verksamhet, 1. konstnärlig verksamhet,
eller eller
2. adjungering till en 2. adjungering till en
högskola av någon som högskola av någon som
har sin huvudsakliga har sin huvudsakliga
verksamhet utanför verksamhet utanför
högskoleväsendet. högskoleväsendet.
4§ Den som har fått en 4§ Den som har fått en
tjänst som professor utan tjänst som professor kan
tidsbegränsning får skiljas från tjänsten
skiljas från tjänsten på de grunder som finns i
endast om professorn lagen om offentlig
anställning. Professor har
dock alltid rätt att få
sin sak prövad i styrelsen
för högskolan.
1. genom brott eller grovt 5§ Vid högskolorna skall
eller upprepat det, utöver professorer,
åsidosättande av finnas lärartjänster som
tjänsteåligganden har lektorer. En lektor skall vara
visat sig uppenbart vetenskapligt kompetent. I en
olämplig att inneha lektors arbetsuppgifter skall
tjänsten eller 2. har det ingå både utbildning
uppnått gällande och forskning.
pensionsålder eller annars
enligt lag är skyldig att
avgå med pension.
5§ Vid högskolorna skall
det, utöver professorer,
finnas lärartjänster som
lektorer. En lektor skall vara
vetenskapligt kompetent, utom
i de fall då tjänsten
avser konstnärlig
verksamhet. I en lektors
arbetsuppgifter skall det,
utom på det konstnärliga
området, normalt ingå
både utbildning och
forskning.
6§ Om inte annat följer 6§ Varje högskola
av föreskrifter som bestämmer själv vilka
meddelas av regeringen, lärartjänster som skall
bestämmer varje högskola finnas där, även
själv vilka tjänster som professor och
lärartjänster som skall lektor, samt om de
finnas där, utöver behörighetskrav och
tjänster som professor och befordringsgrunder som skall
lektor, samt om de gälla för tjänsterna.
behörighetskrav och
befordringsgrunder som skall
gälla för tjänsterna.
7§ En lärare vid en 7§ Varje högskolas
högskola får vid sidan styrelse beslutar själv om
av sin tjänst inneha vilka regler som skall
anställning eller uppdrag gälla avseende lärares
eller utöva verksamhet som rätt att vid sidan av sin
avser forskning eller tjänst inneha
utvecklingsarbete inom anställning eller uppdrag
tjänstens eller utöva verksamhet som
ämnesområde, om avser forskning eller
läraren inte därigenom utvecklingsarbete inom
skadar allmänhetens tjänstens
förtroende för ämnesområde.
högskolan. Sådan
bisyssla skall hållas klart
åtskild från lärarens
tjänsteutövning.
I fråga om bisysslor i 9§ Rätten att
övrigt finns kommersiellt utnyttja
bestämmelser i lagen uppnådda forskningsresultat
(1976:600) om offentlig tillhör forskaren och
anställning. högskolan gemensamt. Det
ankommer på varje
högskolas styrelse att
närmare utforma dessa
regler.
4kap. Studenterna
2§ Om inte annat följer 2§ Den högskola som
av föreskrifter som anordnar en utbildning
meddelas av regeringen eller avgör själv vilka
den myndighet som regeringen behörighetsvillkor som
bestämmer, avgör den skall gälla för att bli
högskola som anordnar en antagen till utbildningen,
utbildning vilka utöver vad som angetts i
behörighetsvillkor som 1kap. 8§.
skall gälla för att bli
antagen till utbildningen.
Till sådan grundläggande Sökande får icke
högskoleutbildning som diskrimineras eller kvoteras
anordnas av en kommun eller på grund av kön, ras,
ett landsting skall sökande hudfärg, bostadsort eller
antas utan avseende på liknande.
folkbokföringsort.
3§ Kan inte alla 3§ Kan inte alla
behöriga sökande till en behöriga sökande till en
utbildning tas emot, skall utbildning tas emot, skall
urval göras bland de urval göras bland de
sökande. sökande. Varje högskola
beslutar själv om
urvalskriterier och
urvalsprocess.
5§ Regeringen får 4§ Varje högskola får
meddela föreskrifter om meddela föreskrifter om
tillfällig avstängning tillfällig avstängning
av studenter. av studenter.
6§ Regeringen får 5§ Varje högskola får
meddela föreskrifter om att meddela föreskrifter om att
en student tills vidare skall en student tills vidare skall
avskiljas från utbildningen avskiljas från utbildningen
i de fall då studenten i de fall då studenten
1. lider av psykisk 1. lider av psykisk
störning, störning,
2. missbrukar alkohol eller 2. missbrukar alkohol,
narkotika, eller narkotika eller liknande drog,
3. har gjort sig skyldig till 3. har gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet. allvarlig brottslighet.
Som ytterligare
förutsättning för ett
avskiljande gäller att det,
till följd av något
sådant förhållande
som avses i första stycket
1--3, bedöms föreligga
en påtaglig risk att
studenten kan komma att skada
annan person eller
värdefull egendom under
utbildningen.
Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till
tillägg i förslaget till högskolelag
Bilaga 6
Regeringens förslag Reservantens förslag
2kap. De statliga högskolornas organisation
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid
de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och
en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter
svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar
(fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara
vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses
genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där
fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i
fakultetsnämnderna.
Vid högskolor utan
fakulteter svarar styrelsen
för denna högskola,
eller det organ som denna
högskola inrättar,
för forskningsverksamheten.
Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt
meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet
Bilaga 7
Regeringens förslag Förslaget i
meningsyttringen
1kap. Inledande bestämmelser
4§ Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet
nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det
konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det är en gemensam 9§ Den grundläggande
angelägenhet för högskoleutbildningen skall,
högskolornas personal och utöver kunskaper och
studenterna vid högskolorna färdigheter, ge studenterna
att de tillgängliga förmåga till
resurserna utnyttjas effektivt självständig och kritisk
för att hålla en hög bedömning, förmåga
kvalitet i verksamheten. att självständigt
lösa problem samt
9§ Den grundläggande förmåga att följa
högskoleutbildningen skall, kunskapsutvecklingen.
utöver kunskaper och Utbildningen bör också
färdigheter, ge studenterna utveckla studenternas
förmåga till förmåga till
självständig och kritisk informationsutbyte på
bedömning, förmåga vetenskaplig nivå.
att självständigt
lösa problem samt
förmåga att följa
kunskapsutvecklingen, allt
inom det område som
utbildningen avser.
Utbildningen bör också
utveckla studenternas
förmåga till
informationsutbyte på
vetenskaplig nivå.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för
grundläggande högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter
som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor
ingå.
Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter.
Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan
verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-
eller forskningsuppdrag.
Lärare och studenter vid Studenterna vid högskolan
högskolan har rätt att skall vara representerade i
vara representerade i styrelsen. Lärarna vid
styrelsen. högskolan har rätt att
vara representerade i
styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt
vid styrelsens sammanträden.
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid
de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och
en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter
svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar
(fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i
fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall
vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta
lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De
skall utses genom val inom skall utses genom val inom
fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna vid de
högskolor där fakulteten högskolor där fakulteten
skall verka har rätt att skall verka skall vara
vara representerade i representerade i
fakultetsnämnderna. fakultetsnämnderna.
6§ Vid de högskolor
där det finns en fakultet
svarar fakultetsnämnden
också för
grundutbildningen inom sitt
vetenskapsområde, om inte
högskolestyrelsen
inrättar särskilda organ
för grundutbildningen. Vid
övriga högskolor skall
styrelsen inrätta organ
för grundutbildningen.
Av ledamöterna i de Av ledamöterna i de
särskilda organen för särskilda organen för
grundutbildning skall grundutbildning skall
flertalet vara lärare vid flertalet vara lärare vid
högskolan. Studenterna vid högskolan. Studenterna vid
högskolan har rätt att högskolan skall vara
vara representerade i representerade i sådana
sådana organ. organ.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 11
Inledning 11
Strategi för förändringar av universitets- och
högskolesystemet 13
Grundläggande mål och förutsättningar för statliga
universitet och högskolor 18
Examensordning m.m. 22
Tillträde till högskolan 29
Forskarutbildning 36
Lärare 37
Institutionell organisation 42
Utvärdering 50
Principer för dimensionering och resurstilldelning 51
Lagförslagen i övrigt 55
Hemställan 55
Reservationer 62
1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (s)
62
2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.
(nyd) 63
3. Omfattningen av statens styrning (nyd) 63
4. Avgifter i högskoleutbildningen (s) 64
5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (nyd) 65
6. Jämställdhet och förståelse för internationella
förhållanden, m.m. (s) 65
7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (s) 66
8. Målen för högskoleutbildningen (s) 67
9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda
magisterexamen (s) 67
10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig
kvalificerad postgymnasial utbildning (nyd) 68
11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna (s)
69
12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (s) 69
13. Längden på utbildningarna till förskollärare och
fritidspedagog (s) 70
14. Yrkesexamina i övrigt (s) 70
15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (s) 71
16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (s) 71
17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning
(nyd) 72
18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (s) 72
19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (nyd) 73
20. Bestämmelser om urval till grundläggande
högskoleutbildning (nyd) 74
21. Graderade betyg i forskarutbildningen (s) 74
22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (nyd)
75
23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som
professor (nyd) 75
24. Anställningstrygghet för professorer (nyd) 76
25. Lagreglering av tjänst som lektor (nyd) 76
26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (nyd)
77
27. Bisysslor (nyd) 77
28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat (nyd) 78
29. Individuell lönesättning (nyd) 78
30. Högskolestyrelses sammansättning (s) 79
31. Högskolestyrelses sammansättning (nyd) 80
32. Fakultetsnämnds sammansättning (s) 80
33. Särskilda organ för grundutbildningen (s) 81
34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det
gäller forskning och forskarutbildning (c) 82
35. Institutionsstyrelser (s) 83
36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (nyd)
83
37. Högskolelagen i övrigt (nyd) 84
Särskilda yttranden 84
1. Allmänt om propositionen (s) 84
2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (c) 85
3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det
gäller forskning och forskarutbildning (nyd) 86
4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (s)
86
Meningsyttring av suppleant (v) 86
Bilagor
1 Regeringens förslag till högskolelag 91
2 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)
om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. 96
3 Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag
till högskolelag 97
4 Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar
i regeringens förslag till högskolelag 99
5 Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till
ändringar i regeringens förslag till högskolelag 101
6 Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till
tillägg i förslaget till högskolelag 104
7 Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt
meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet 105