I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som
avser utvecklingssamarbete med u-länder (littera C i bil. 4 till prop.
1992/93:100) samt motioner på biståndsområdet.
Regeringen föreslår att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår
till 12 960 miljoner kronor vilket innebär en minskning med 1 500 miljoner i
jämförelse med innevarande budgetår. Minskningen av biståndsbudgeten sker i
enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera
den svenska ekonomin, vilken vad avser biståndet tidigare behandlats av
utrikesutskottet. Minskningen av biståndsramen är i huvudsak jämnt fördelad
över de olika anslagen.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram minskas med ca 418 miljoner kronor och uppgår totalt till 3 148
miljoner kronor. Det sammanlagda multilaterala biståndet är dock större
eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från andra
anslag inom biståndsramen.
Regeringen föreslår vissa förändringar av anslagsteknisk natur för anslaget C
1., vilket gör att hela anslaget omdisponeras, dock utan att några nya
anslagsposter tillkommit. En ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till
Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel inte anslås förrän
IDA drar på en skuldsedel. Under de närmast föregående budgetåren har medel som
reserverats för IDA, men som ej utbetalats, utnyttjats för olika
biståndsinsatser i Central- och Östeuropa -- dock utan att Sveriges åtaganden
gentemot IDA inskränkts.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås sammanlagt uppgå till
6 702 miljoner kronor, vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört
med innevarande budgetår.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslås till 1 804,5 miljoner kronor,
vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande
budgetår.
Administrationen av biståndet finansieras över anslagen C 4.--C.10.
Regeringen föreslår sammanlagt för dessa anslag 425,1 miljoner kronor. Även
andra anslag än biståndsanslaget bör beaktas vid en beräkning av det samlade
biståndet. Totalt rör det sig för budgetåret 1992/93 om 880 miljoner kronor,
varav 665 miljoner hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.
Som nämnts har minskningen av biståndsramen i huvudsak fördelats jämnt över
de olika anslagen. Undantag är dock främst anslagsposterna UNHCR
(oförändrat). FN:s aktioner för fred och återbyggnad (+ 100 mkr), Katastrofer
och återuppbyggnad (+ 65 mkr) samt Bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer (oförändrat).
Regeringens förslag, nedbrutet på anslagsposter, framgår av bilaga 2 till
detta betänkande.
Utskottet godkänner regeringens förslag till medelsram för biståndet.
Utskottet föreslår avvikelser från propositionens medelsförslag på två punkter,
dels vad avser landramsmedel för Botswana där utskottet föreslår en minskning
med 2,5 mkr, dels avseende Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen
Svenska institutet där utskottet föreslår en ökning med 2,5 mkr jämfört med
regeringens förslag.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att en analys av
EG-samarbetet på biståndsområdet samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid
ett medlemskap snarast bör komma till stånd. Utskottet anser också att
riksdagen bör ge regeringen till känna att en höjning av det svenska bidraget
till UNIFEM bör övervägas.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens förslag angående
riktlinjer för utvecklingssamarbetet, de utfästelser som redovisats samt de
bemyndiganden att göra utfästelser, åtaganden och utbetalningar som förordats.
De förslag avseende medelsfördelning som framförts i partimotioner av
Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet finns sammanfattade i
bilaga 2 till detta betänkande.
Utöver reservationer avseende beloppsberäkningar på enskilda anslagsposter
lyfter socialdemokraterna i två större reservationer fram sina synpunkter
rörande de biståndspolitiska målen resp. behovet av en översyn av
biståndspolitikens roll i ett internationellt perspektiv.
Socialdemokraterna menar, att den av riksdagen vid flera tillfällen fastlagda
fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör kvarstå. Bara på en grund
av internationell solidaritet kan en gemensam framtid byggas. Biståndets
långsiktighet betonas, och det framhålls att det bilaterala, landprogrammerade
biståndet genom SIDA utgör kärnan i ett sådant bistånd. Biståndet till ett land
måste utformas mer som process och program än som enstaka projekt. Biståndet
skall stödja utvecklingen av demokratiska samhällen, och det måste vara starkt
kvinnoinriktat. Multilateralt samarbete, t.ex. genom Unicef och världsbanken,
och bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer är också, enligt
Socialdemokraterna, omistliga biståndsformer.
Socialdemokraterna framhåller i en annan reservation, att Sverige måste kunna
bära sin del av det gemensamma internationella ansvaret. Därför bör en
nationell kommission tillsättas för att se över landets internationella
ansvarstagande. En viktig uppgift härvidlag är att se över biståndspolitikens
roll i detta bredare internationella perspektiv. Kommissionen skall också kunna
bekräfta och föreslå förändringar i biståndspolitikens utformning.
Ny demokrati menar att biståndets omfattning inte är rimligt i rådande
statsfinansiella läge. Sverige bör i stället ha det av FN fastställda målet om
0,7 % av BNI som långsiktigt riktmärke. Enligt Ny demokrati bör
u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa ses i ett
sammanhang. Svenskt bistånd bör inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår
närhet. Också Ny demokrati reserverar sig på en rad punkter, bl.a. vad avser
belopp.
Sammanlagt har till betänkandet fogats 33 reservationer, en meningsyttring
och ett särskilt yttrande.
I meningsyttringen framhålls Vänsterpartiets syn i en rad frågor. Partiets
suppleant i utskottet anför bl.a. att en nedskärning av det svenska biståndet
till en nivå under enprocentsmålet är ett svek mot de fattiga folken. I
meningsyttringen riktas också kritik mot det sätt på vilket nedskärningarna
görs. Det fattigdomsinriktade bilaterala SIDA-biståndet minskas, samtidigt som
utfästelser görs till Världsbanksgruppen. Nedskärningar av biståndet till ANC,
Södra Afrika och Indonesien kritiseras också.
I meningsyttringen framhålls även att u-ländernas skulder måste avskrivas för
att man skall få en utveckling som är ekologiskt och socialt hållbar. Därutöver
framhålls att respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna är en
förutsättning för en utveckling mot demokrati. Allt svenskt bistånd skall
inriktas på de fem biståndspolitiska mål som riksdagen slagit fast.
I ett särskilt yttrande framhåller Bertil Persson (m) bl.a. att genom att
medelanvisningen görs till mål (det s.k. enprocentsmålet) avviker
biståndspolitiken från normal och sund ordning för hur statlig verksamhet skall
bedrivas.
Utskottets offentliga utfrågning om u-landsbiståndet den 11 mars 1993
redovisas i bilaga 1.
Propositionen
Regeringen framlägger i proposition 1992/93:100 bilaga 4 följande förslag
under littera C vari yrkas:
att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
i fråga om subsidiaritetsprincipen.
C 1
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt
utvecklingssamarbete som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i
propositionen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden
och utbetalningar som härutöver förordats,
4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr,
5. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförts i fråga om förslag som framkommit genom Multibiståndsutredningen och
det nordiska FN-projektet,
6. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförts i fråga om inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
C 2
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA
som förordats i propositionen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som förordats i propositionen,
3. att riksdagen till utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,
4. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i
propositionen angående kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika,
5. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i
propositionen angående redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer.
C 3
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats
i propositionen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som förordats i propositionen,
3. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar
ett reservationsanslag på 1 804 500 000 kr.
C 4
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 303 219 000 kr.
C 5
att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr.
C 6
att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr.
C 7
att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 5 470 000 kr.
C 8
att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr.
C 9
att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.
C 10
att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
36441000kr.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:100 bilaga 4
1992/93:U201 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndet till
ANC i Sydafrika bör upphöra omedelbart.
1992/93:U202 av Hugo Hegeland och Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ökning av det bundna biståndet.
1992/93:U205 av Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att inte anslå medel till direkt ekonomiskt stöd
till ANC,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsmedlens användning.
1992/93:U208 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell konferens om den globala livsmedelssituationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprioritering av det svenska biståndet i syfte att stärka
jordbruksutvecklingen i Tredje världen.
1992/93:U209 av Anita Persson och Maj-Lis Lööw (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen
av stödet till u-länderna när det gäller familjeplaneringsinsatser samt
bidragen till de internationella organisationerna.
1992/93:U212 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd till
funktionshindrade i utvecklingsländer.
1992/93:U213 av Barbro Westerholm och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för ökad
tillgänglighet av effektiva preventivmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för ökad
information om familjeplanering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att inte
abortlagar införs som leder till en ökning av antalet illegala aborter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad Sverige bör verka för i samband med FN:s konferens om befolkning
och utveckling, som äger rum i Kairo 1994.
1992/93:U214 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att upphöra med
utbetalningar av u-krediter till Kina.
1992/93:U216 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Eritrea som
programland för svenskt biståndssamarbete.
1992/93:U217 av Ingela Mårtensson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt bistånd till organisationer för ursprungsbefolkningar.
1992/93:U221 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enprocentsmålet i biståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-länderna och handel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-ländernas skuldkris,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka FN:s organ,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergripande inriktning av biståndet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassad teknik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till landsbygdsutveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöhänsyn för en uthållig ekonomisk utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt bistånd till Sahel-området,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati och mänskliga rättigheter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn och kvinnor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndets former och organisation.
1992/93:U224 av Margareta Viklund m.fl. (kds, s, m, fp, c, nyd, v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stödja organisationer, som i olika u-länder upplyser
om farorna med kvinnlig könsstympning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i u-länderna utbilda de inhemska "barnmorskorna" så att de inser
skadligheten med könsstympning, och upphör med den verksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om artikel 28 antagen vid den internationella konferensen i Dakar 1992
för stöd till Afrikas barn.
1992/93:U225 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna behovet av ökat inslag av bundet bistånd.
1992/93:U227 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av en fortsatt
utveckling av u-kreditsystemet som biståndspolitiskt instrument.
1992/93:U228 av Birgitta Wistrand m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndets
inriktning.
1992/93:U231 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omdisposition av
biståndsmedel i syfte att utveckla ett u-landsanpassat nyttoflygsystem.
1992/93:U233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av enprocentsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av asylkostnader m.m. från annat anslag än
Internationellt utvecklingssamarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av olika biståndsorgans administrativa kostnader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag om nedläggning av biståndskontor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarinflytande i biståndssamarbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektet World Youth of Sweden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de fem biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt bistånd
oavsett genom vilket organ det kanaliseras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskrivning av u-ländernas skulder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövning av u-landsskuldernas legitimitet, 10. att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbördande av
stulna pengar till hemländerna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågor
rörande u-ländernas skulder inte skall handhas av Finansdepartementet och
Exportkreditnämnden utan av SIDA och Utrikesdepartementet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användande av Världsbankens och IMF:s överskott för avskrivning av
deras u-landsfordringar,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder anslå 500 000 000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte
skall delta i strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor i u-länder,
16. att riksdagen hos regeringen begär ändrade riktlinjer för anslagsposten
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder för att stödja
ekonomiska reformer i u-länderna enligt vad i motionen anförts,
17. att riksdagen till stöd för ekonomiska reformer i u-länderna för
budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 000 kr,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet för att finansiera Agenda 21,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt agerande på Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna
i juni 1993 i Wien,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om UNDP:s "Political Freedom Index" (PFI),
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inte skall anslå pengar till EG:s
u-landsforskningsprogram,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en u-landspolitisk utredning,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga fler utfästelser skall göras för kapitalpåfyllnader inom
Världsbanksgruppen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av fredsbevarande operationer från försvarsanslaget,
27. att riksdagen till FN:s utvecklingsfond (UNDP) för budgetåret 1993/94
anvisar 120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 680 000
000 kr,
28. att riksdagen till FN:s befolkningsfond (UNFPA) för budgetåret 1993/94
anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
150000000kr,
29. att riksdagen till Unicef för budgetåret 1993/94 anvisar
50000000kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
400000000kr,
30. att riksdagen till Världslivsmedelsprogrammet (WFP) för budgetåret
1993/94 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
285000000kr,
31. att riksdagen till UNRWA för budgetåret 1993/94 anvisar 18000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 148000000kr,
32. att riksdagen till UNHCR för budgetåret 1993/94 anvisar 25000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 260000000kr,
33. att riksdagen till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
för budgetåret 1993/94 anvisar 4 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 24000000kr,
34. att riksdagen till narkotikabekämpning genom FN-systemet för budgetåret
1993/94 anvisar 7 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
60000000kr,
35. att riksdagen till IFAD för budgetåret 1993/94 anvisar 70000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 70000000kr,
36. att riksdagen till IPPF för budgetåret 1993/94 anvisar 10000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 99000000kr,
37. att riksdagen till ANC och den demokratiska rörelsen i Sydafrika för
budgetåret 1993/94 anvisar 85 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 325 000 000 kr,
38. att riksdagen till Regionalt samarbete i Södra Afrika för budgetåret
1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
200 000 000 kr,
39. att riksdagen till sammarbete med Angola för budgetåret 1993/94 anvisar
70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 230000000kr,
40. att riksdagen till samarbete med Etiopien för budgetåret 1993/94 anvisar
25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 155000000kr,
41. att riksdagen till samarbete med Kenya för budgetåret 1993/94 anvisar 25
000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 80 000 000 kr,
42. att riksdagen till samarbete med Moçambique för budgetåret 1993/94
anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
410000000 kr,
43. att riksdagen till samarbete med Namibia för budgetåret 1993/94 anvisar
20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 110000000kr,
44. att riksdagen till samarbete med Tanzania för budgetåret 1993/94 anvisar
90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 535000000kr,
45. att riksdagen till samarbete med Centralamerika för budgetåret 1993/94
anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
155000000kr,
46. att riksdagen till samarbete med Nicaragua för budgetåret 1993/94
anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000
000 kr,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete med Cuba,
48. att riksdagen till samarbete i Sydamerika för budgetåret 1993/94 anvisar
60 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 155 000 000 kr,
49. att riksdagen till samarbete med Indien för budgetåret 1993/94 anvisar
45 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,
50. att riksdagen till samarbete med Laos för budgetåret 1993/94 anvisar 30
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 130000000kr,
51. att riksdagen till samarbete med Vietnam för budgetåret 1993/94 anvisar
120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,
52. att riksdagen till Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell
försoning för budgetåret 1993/94 anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 750 000 000 kr,
53. att riksdagen till Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar 175 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 1 356 000 000 kr,
54. att riksdagen till Bistånd genom enskilda organisationer för budgetåret
1993/94 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
915 000 000 kr,
55. att riksdagen till Särskilda program för budgetåret 1993/94 anvisar 75
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 380000000kr,
56. att riksdagen till Särskilda miljöinsatser för budgetåret 1993/94
anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
265000000kr,
57. att riksdagen till U-landsforskning genom SAREC för budgetåret 1993/94
anvisar 195 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 600 000
000 kr,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av u-krediterna,
59. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till u-krediter
anslå 400 000 000 kr,
60. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 anvisar 1 435 000 kr utöver vad regeringen föreslagait eller således 28
371 999 kr,
61. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94
anvisar 1143000kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
6613000kr,
62. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1993/94 anvisar 995 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
13 955 000 kr.
1992/93:U234 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom
SIDA som regeringen förordat utan i stället antar de riktlinjer för bilateralt
bistånd som förordas i motionen,
2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som regeringen förordat,
3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94
anvisar 4 156 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2 546 000
000 kr.
1992/93:U235 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som regeringen
redogjort för i anslutning till anslaget Bidrag till internationella
biståndsprogram (tredje huvudtiteln C 1),
2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,
åtaganden och utbetalningar som regeringen härutöver förordat (tredje
huvudtiteln C 1),
3. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1993/94 anvisar 1 365 404 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller 1 783 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 1).
1992/93:U236 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningssamarbete med Cuba.
1992/93:U240 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt biståndscenter i
Almnäs.
1992/93:U244 av Kenneth Lantz och Maud Ekendahl (kds, m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att, inom ramen för tidigare beslut om bistånd till u-länder, inrikta det
svenska biståndet på att stödja folkrörelser och andra enskilda organisationer
i u-länderna.
1992/93:U246 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvård och återbeskogning särskilt i u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till utbildning och forskning i skogsfrågor i u-länderna.
1992/93:U249 av Karl-Göran Biörsmark och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade insatser för information om familjeplanering i
u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade kunskaper om befolkningsfrågor hos
biståndspersonal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett ökat bilateralt samarbete med våra programländer
beträffande befolkningsfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens
förverkligande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förberedelserna inför FN:s konferens om befolkning och utveckling i
Kairo 1994.
1992/93:U250 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fattigas rätt och om ett utvecklingssamarbete för internationell
solidaritet,
2. att riksdagen klargör att enprocentsmålet snarast möjligt åter skall
uppnås,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella insatser för att i-länderna skall uppnå 0,7
procentsmålet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi och om gott
styresskick,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundläggande biståndsprinciper, i synnerhet om att koncentrera
biståndet till de fattigaste länderna, om ett långsiktigt process- och
programinriktat bistånd, om ett demokratifrämjande bistånd, om ett
kvinnoinriktat bistånd samt om en mer radikal skuldstrategi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för befolkningsfrågor inför FN:s befolkningskonferens i
Kairo 1994,
7. att riksdagen av regeringen begär att den i direktiven till den
kommission som Socialdemokraterna krävt i motionen "Solidaritet och säkerhet
för ett nytt Europa" bör ta upp de principiella frågorna om biståndet, t.ex.
riksdagens inflytande, landramar, myndigheternas roll, m.m. i enlighet med vad
som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge SIDA och övriga myndigheter det stöd och de resurser som
behövs för att kunna upprätthålla det goda arbete som bedrivs,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information om biståndsfrågor och särskilt om internationaliseringen
av undervisningen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bundet bistånd,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om globala miljöfonden GEF:s mandat,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SIDA:s riktlinjer bör vara riktgivande för miljöbiståndet,
16. att riksdagen beslutar anslå 75 000 000 kr för multilaterala
miljöinsatser,
17. att riksdagen beslutar anslå 250 000000 kr för särskilda bilaterala
miljöinsatser,
18. att riksdagen beslutar anslå 600000000 kr till FN:s
utvecklingsprogram UNDP,
19. att riksdagen beslutar anslå 370000000 kr till FN:s barnfond Unicef,
20. att riksdagen beslutar anslå 145000000 kr till FN:s
hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA,
21. att riksdagen beslutar anslå 241000000 kr till Afrikanska
utvecklingsbankens särskilda utvecklingsfond,
22. att riksdagen beslutar anslå 100000000 kr för FN:s aktioner för fred
och återuppbyggnad,
23. att riksdagen beslutar anslå 170000000 kr för utvecklingssamarbete
med Angola,
24. att riksdagen beslutar anslå 60000000 kr för utvecklingssamarbete
med Botswana,
25. att riksdagen beslutar anslå 360000000 kr för utvecklingssamarbete
med Moçambique,
26. att riksdagen beslutar anslå 485000000 kr för utvecklingssamarbete
med Tanzania,
27. att riksdagen beslutar anslå 55000000 kr för utvecklingssamarbete
med Guinea-Bissau,
28. att riksdagen beslutar anslå 200000000 kr för utvecklingssamarbete
med Vietnam,
29. att riksdagen beslutar anslå 675000000 kr till anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, varav 265000000 kr
avser Sydafrika,
30. att riksdagen beslutar anslå 1131000000 kr för katastrofbistånd,
31. att riksdagen beslutar anslå 355000000 kr för u-krediter genom BITS,
32. att riksdagen beslutar anslå 282000000 kr för tekniskt samarbete
genom BITS,
33. att riksdagen ej beslutar anslå medel till anslagsposten projektbistånd,
34. att riksdagen beslutar anslå 10000000 kr för gäststipendie- och
utbytesprogram genom Svenska institutet,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett bra kulturbistånd inom anslaget Särskilda program.
1992/93:U252 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om återgång till enprocentsmålet
för u-hjälpen senast budgetåret 1994/95.
1992/93:U256 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars och ungdomsorganisationers betydelse i
biståndsverksamheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur stödet till det
ungdomsinriktade biståndsarbetet kan förbättras och hur man bättre kan ta till
vara de svenska ungdomsorganisationernas vilja att göra en insats på detta
område.
1992/93:U259 av Lotta Edholm m.fl. (fp, m, c, kds, nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befolkningsfrågan och behovet av familjeplanering i världen,
2. att riksdagen till Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population
Foundation, för budgetåret 1993/94 från biståndsbudgeten anvisar ett
förslagsanslag på 5000000 kr
1992/93:U260 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av rättvisare världshandel och en sanering av u-ländernas
skuldbörda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frågorna om befolkning och konsumtion inför FN:s
befolkningskonferens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöhänsyn i biståndsorganen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förstärkt opinionsbildning och stöd till
folkbildningsinsatser för studier i livsstils- och biståndsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan
budgetåret 1994/95,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts i övrigt avseende prioriteringen av miljöbiståndet.
1992/93:U261 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en större andel av biståndsinsatser bör gå till uppbyggnad av
u-ländernas infrastruktur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att trafiksäkerheten i u-land främjas genom "export" av kunskap i
trafikutbildning m.m.
1992/93:U262 av Carl B Hamilton och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ett effektivare bistånd
inom ramen för EG,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att
den övervägande delen av biståndet bör beslutas och administreras på nationell
nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för att krav på
marknadsekonomiska system uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma
bistånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för att krav på demokrati och
mänskliga rättigheter ställs på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd.
1992/93:U263 av Charlotte Branting och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att orden "ekonomisk och politisk självständighet" stryks ur katalogen över
särskilda mål för den svenska biståndspolitiken.
1992/93:U265 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 minskar
anslaget med 1032500000 kr och anvisar 772000000 kr (C 3),
2. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för
budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 153200000 kr och anvisar
150000000 kr (C 4),
3. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 13000000 kr och
anvisar 12000000 kr (C 5),
4. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 minskar anslaget med 11000000 kr och anvisar 16000000 kr (C 6),
5. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94
minskar anslaget med 5470000 kr och ej anvisar något anslag (C 7),
6. att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 4000000 kr och
anvisar 17000000 kr (C 8),
7. att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 1000000 kr
och anvisar 6000000 kr (C 9),
8. att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 31400000 kr och
anvisar 5000000 kr (C 10).
1992/93:U266 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt operativt katastrofbistånd,
2. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om hur den
befintliga biståndsverksamheten kan omformas till en ny operativ katastrof- och
biståndsbrigad.
1992/93:U267 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk u-landshjälp i
större utsträckning borde kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och
landsbygdsbefolkningen i mottagarlandet.
1992/93:U268 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en professur i
internationell mödrahälsovård.
1992/93:U269 av Lennart Rohdin och Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återgång
till enprocentsmålet budgetåret 1994/95.
1992/93:U270 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till
Världsbanken.
1992/93:U273 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utredningsarbete rörande de organisatoriska sambanden mellan
EG:s och Sveriges biståndsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till informationsinsatser och stöd till kontakter mellan
enskilda svenska organisationer och motsvarande organisationer inom EG.
1992/93:U275 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslagen till UNIFEM bör förstärkas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flyktingkvinnornas situation särskilt bör beaktas i de
multilaterala organens verksamhet exempelvis UNHCR och UNRWA,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att befolkningsfrågorna särskilt bör uppmärksammas vad avser
förstärkta insatser för utbildning av unga flickor samt familjeplanering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en nationalkommitté inför kvinnokonferensen 1995 skyndsamt bör
tillsättas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje biståndsmyndighet bör utarbeta riktlinjer för det
kvinnoinriktade biståndet.
1992/93:U276 av Margareta Winberg m.fl. (s, fp, c, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Swedecorp bör utreda
möjligheterna till fördjupade samarbetsformer med AfroArt.
1992/93:U278 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar uttala att utbildning inom förvaltning, domstolsväsende och
polisväsende skall anordnas som ett led i biståndspolitiken i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1992/93:U282 av Lars Svensk och Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enprocentsmålet för biståndet skall uppnås så fort som möjligt,
helst inom innevarande mandatperiod, 2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ytterligare
verka för att kvinnans ojämlika situation uppmärksammas och med olika insatser
åtgärdas i alla biståndsprojekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilliga organisationers insatser i biståndsarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsländernas behov av skuldlättnader.
1992/93:U284 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett återställande av enprocentsmålet för det
svenska u-landsbiståndet enligt vad som anförts i motionen.
1992/93:U306 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av
ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet till Sandö U-centrum.
1992/93:U604 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Nordiska investeringsbanken.
1992/93:U605 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Marocko,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direkt bistånd till Polisario.
1992/93:U608 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på demokrati i svensk utrikes- och biståndspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till demokratisk infrastruktur,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till fristående organisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsfonder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av mänskliga rättigheter i biståndet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsavtal med folkrättslig prägel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om årlig rapport om läget för mänskliga rättigheter i mottagarländerna.
1992/93:U611 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i Nordiska ministerrådet verka för att Nordiska
investeringsbankens och Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till
Indonesien stoppas till dess att Indonesien visar respekt för FN:s resolutioner
om Östtimors rätt till självbestämmande och för grundläggande mänskliga
rättigheter,
6. att riksdagen begär att regeringen använder sin observationsstatus i CGI
för att ta upp Indonesiens kränkningar av de mänskliga rättigheterna i
Östtimor, samt verkar för att den internationella kreditgivningen kopplas till
Indonesiens efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor,
7. att riksdagen beslutar att bistånd skall ges till timoresiska kyrkan för
dess insatser för utbildning och mänskliga rättigheter på Östtimor.
1992/93:U613 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till
flyktingarna bör ökas.
1992/93:U614 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det humanitära biståndet till de ockuperade områdena utökas med
15 000 000 kr och till UNRWA med 10 000 000 kr eller tillhopa 25 000 000 kr
1992/93:U616 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behov föreligger av katastrofbistånd till Cuba,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samarbete inom kultur och vetenskap snarast återupptas med Cuba.
1992/93:U619 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om programlandssamarbete med Eritrea.
1992/93:U623 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till de kyrkliga och andra grupper som arbetar för att stoppa
våldet och åstadkomma fred.
1992/93:U624 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd och u-krediter till Marocko,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direkt bistånd till Polisario.
1992/93:U625 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att öka stödet till de demokratiska
folkrörelsernas arbete för fred och demokrati i Sydafrika med 25000000 kr
via anslagsposten "Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd"
(dvs. från 240000000 till 265000000 kr),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge stöd till de oberoende fredsinitiativ som tagits mot det
politiska våldet, främst kyrkornas Ecumenical Programme of South Africa och
Network of Independent Monitors.
1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
Världsbanken fortsatt bör verka för ett större socialt ansvar och en rättvis
fördelningspolitik i Världsbankens strukturomvandlingsprogram,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd för att utvecklingsländerna skall kunna delta i FN:s
världskonferens om mänskliga rättigheter samt om inriktning på densamma,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en analys av effekten på mänskliga rättigheter skall göras i
projekteringen av varje nytt biståndsprojekt,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att motsvarande analys måste presenteras när beslut om nedskärning
av biståndet på grund av dålig efterlevnad av mänskliga rättigheter föreslås.
1992/93:U629 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till de demokratiska
krafterna på Cuba.
1992/93:U631 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stoppa u-kreditgivningen till Marocko, 2. att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direkt bistånd
till det västsahariska folket genom sahariska Röda halvmånen alt. Polisario,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd till Polisarios Stockholmskontor.
1992/93:U633 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i biståndshänseende tar på sig en utvidgad roll i
Burundi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige på olika sätt tar aktiv del i Burundis
demokratiseringsprocess.
1992/93:U634 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för ett stopp för den Nordiska
utvecklingsfondens krediter till Indonesien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för ett stopp för den Nordiska
investeringsbankens projektinvesteringslån till Indonesien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta medel för humanitärt bistånd, att kanaliseras via
oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge stöd till det arbete, som CNRM och dess ingående
organisationer utför,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter
bör ge stöd till utbildning och sociala projekt i regi av lokala katolska
församlingar i Östtimor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige under anslaget Särskilda program bör ge stöd till det
kulturarbete som kulturstiftelsen och CNRM och andra CNRM närstående
organisationer utför.
1992/93:U637 av Bertil Persson m.fl. (m, fp, c, kds, v) vari yrkas 2. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förberedelser för att bygga upp ett långsiktigt biståndssamarbete med
Afghanistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om multilateralt bistånd till Afghanistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för minröjning i Afghanistan.
1992/93:U639 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av svensk katastrofhjälp till irakiska Kurdistan.
1992/93:U640 av Karin Pilsäter och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att barnen sätts i centrum för svenskt bistånd.
1992/93:U645 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till en kommande vald regering i Kambodja att bygga upp sin
försvarsmakt.
1992/93:U646 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kds, v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av fortsatt bistånd till irakiska Kurdistan.
1992/93:U650 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, fp, c, kds, nyd, v) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av riktade insatser för utbildning av världens flickebarn.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndspolitikens inriktning.
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett skuldbetalningsmoratorium och en allmän avskrivning av
u-ländernas skulder.
1992/93:Jo215 av Christer Windén m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att medel ur biståndsbudgeten 1993/94 får användas
för utnyttjande av jordbrukets överskott som riktad hjälp till
katastrofdrabbade områden.
1992/93:Jo705 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1993/94 anvisar 1500000000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 14460000000 kr
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till en balanserad befolkningsutveckling genom satsning på
kvinnors status, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till separata kvinnoprojekt.
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:170
1992/93:U14 av Margareta Viklund (kds) och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till forskning om demokrati och mänskliga rättigheter.
1992/93:U15 av Ingela Mårtensson (fp) och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att medel avsätts för forskning om demokrati och
mänskliga rättigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.
U-ländernas situation och ekonomiska utveckling
Sammanfattning av propositionen (s. 59--60)
I propositionen konstateras att tillväxten i u-länderna som grupp uppgick
till 3,3 % under 1991 (exkl. Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av
stark tillväxt i Mellanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per
capita växte med 1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF)
prognoser stiga till ca 3--4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska
länderna söder om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i
genomsnitt 1,8%. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt
mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska
reformprogram har under senare år kunnat notera en begynnande återhämtning.
Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under år 1991,
en förbättring jämfört med tidigare års nedgång. Orsakerna till de afrikanska
ländernas särskilda problem står bl.a. att finna dels i att den ekonomiska
politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras beroende av ett
fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre
period.
I propositionen framhålls att möjligheterna för u-länderna att öka sitt
deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa
egna resurser för utveckling. De flesta u-länder har genomfört reformer i
riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas
exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa områden.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
Propositionen (s. 60--64)
Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör enligt propositionen ett
allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling.
U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d. Sovjetunionens utlandsskuld,
ökade från ca 1 600 miljarder dollar år 1991 till ca 1 700 miljarder dollar år
1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt
sett.
Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till
u-länderna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade
långfristiga nettoresursflödet till u-länderna -- offentlig och privat
nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar -- uppskattades enligt
Världsbanken ha ökat från 115 miljarder dollar år 1991 till 134 miljarder
dollar år 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden:
gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning.
Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att
beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna ofta
på förmånliga villkor har vuxit.
Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement
till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om
skuldlättningsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de
samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer.
Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till
offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen
statsgaranterade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan
ett par år tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid
skuldomförhandlingar med denna grupp av länder.
De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder, hade vid
utgången av år 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder dollar. I förhållande
till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande
till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden
uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att
skuldtjänsten -- räntor och amorteringar -- uppgår till ca 30 % av
exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.
För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala
institutionerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots
att de multilaterala skuldbetalningarna måste prioriteras. När ett land hamnar
i en dröjsmålssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar.
För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation
och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har
Internationella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära
program.
Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste
länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en
hanterlig skuldbörda skall uppnås. Det är därför enligt propositionen av vikt
att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets
genomslagskraft och effektivitet.
Sverige bör enligt propositionen även i fortsättningen driva dessa frågor i
olika internationella sammanhang. Särskilt avses fora som Parisklubben,
Utvecklingskommittén, (Internationella Valutafondens och Världsbankens
policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få
fler givarländer att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga
fonder för skuldåterköp och återbetalning av gamla Världsbankslån, som införts
bl.a. på svenskt initiativ.
Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands
utvecklingsmöjligheter ytterligare belyses och analyseras.
Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterligare, skulle kunna vara att
arrangera ett seminarium för intresserade givar- och mottagarländer,
institutioner samt oberoende experter för att diskutera problemets omfattning
och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika utgångslägen.
Det internationella biståndet
Sammanfattning av propositionen (s. 64--66)
För år 1990 utgör biståndet drygt 40 % av det totala resursflödet till
u-länderna. För låginkomstländerna är andelen bistånd i resursflödet ännu
högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna under år 1991 till ca 62
miljarder dollar från ca 64 miljarder dollar år 1990.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté
(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder dollar
från 55 miljarder dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Biståndet till Afrika
söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i
proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i
genomsnitt 0,34 %.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde
0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde
detta redan år 1974. Fram t.o.m. år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark
och Nederländerna uppnått detta mål. Under 1991 uppnådde även Finland målet.
Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De svenska biståndsutbetalningarna
uppgick år 1991 till 0,92 % av BNI vilket är en ökning från 1990 års 0,91%.
Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört
med föregående år medan Danmark ökade sina biståndsutbetalningar.
Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1991
33>
EG/EES och Sveriges bistånd
Propositionen (s. 66--67)
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlemskap i
EG kan bli aktuellt först från år 1995.
Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har enligt
propositionen givit vid handen att några principiella förändringar av det
svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap.
EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad
gäller biståndet bl.a. sagt:
Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en
tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik
avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Europeiska
unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till hela
EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om
utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett
medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per
år, eller 7--8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i
Nederländernas och Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt
för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %.
Enligt propositionen förutses att frågorna om EG och biståndet kommer att
kräva större insatser än tidigare från departementets sida.
Biståndsanslagen m.m.
Propositionen (s. 67--69)
Regeringens förslag innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94
uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500
miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minskningen av
biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslagen. Ett
rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administrationskostnader
har gjorts.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148
miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom
stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra
anslagen inom biståndsramen.
Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som
utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen under
budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multilaterala
insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för
katastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor
för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges
åtaganden gentemot IDA inskränks.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702
miljoner kronor, vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med
innevarande budgetår.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1804,5
miljoner kronor, vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med
innevarande budgetår.
Icke utnyttjade medel i form av anslagsreservationer under resp. C1-anslag
redovisas i propositionen (s. 68--69).
Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än
biståndsanslagen, bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För
budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kronor varav 665
miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande
tabell.
Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91--1993/94 (mkr)
50>
Enprocentsmålet
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U250 betonas att en gemensam framtid
endast kan grundas på internationell solidaritet och att kärnan i
solidaritetens idé är de fattigas rätt, rätt till människovärdighet och rätt
till frihet från armod och förtryck. Det anges i motionen bl.a. att ökningen av
inkomstgapen mellan rika och fattiga måste hejdas och vändas. De ekonomiska
villkoren påverkar förutsättningarna för demokrati och fred. I motionen
understryks att även om alla länder först och främst måste mobilisera sina egna
resurser så behövs biståndet i ökad omfattning. Det är enligt motionen fel att
minska biståndet med hänvisning till behovet av ökad handel och bättre
handelsvillkor för u-länderna. För att u-länderna skall kunna konkurrera
framgångsrikt krävs ekonomisk och social utveckling som särskilt i de
fattigaste länderna måste stödjas med bistånd. De fattigaste länderna i Afrika
har i nuläget föga extra nytta av liberaliserade handelsvillkor. För att vända
utvecklingen krävs såväl ökat bistånd och större skuldminskning som åtgärder
för att underlätta kapitalflöden. För att u-länderna skall ha en chans att möta
de växande miljöproblemen måste de ha additionellt stöd från den rika världen.
Bistånd behövs också i allt större utsträckning för att direkt lindra mänskligt
lidande och nöd i form av katastrofinsatser.
Mot denna bakgrund understryks i motionen att neddragningen av det svenska
biståndet, som skedde på grund av de svåra ekonomiska problemen i Sverige, är
tillfällig och att enprocentsmålet snarast möjligt måste återuppnås (yrkande
2).
I motionen betonas vidare enligt yrkande 3 att Sverige tillsammans med de
länder som uppnått FN:s biståndsvolym om 0,7% energiskt måste fortsätta att
arbeta för att också andra länder ökar sitt bistånd.
I Ny demokratis partimotioner Fi211 (berörd del av yrkande 18) och U234
(berörd del av yrkande 2) anförs att Sverige fortsätter att vara en av de
största biståndsgivarna i världen trots de omfattande problemen i svensk
ekonomi och trots bristande effektivitet i hanteringen av biståndet. Ny
demokrati föreslår att biståndet sänks till ca 0,5% av BNI motsvarande drygt
7 miljarder. Allt bistånd, såväl till u-länder som till länderna i Baltikum,
Öst- och Centraleuropa bör föras in under ett och samma anslag. Sveriges
långsiktiga biståndsmål bör fastställas till 0,7 % av BNI, dvs. samma som
antagits av FN:s medlemsländer. I detta biståndsmål skall enligt motionen allt
bistånd inräknas -- både till fjärran länder och till länder i vår närhet.
Vänsterpartiet går i sin partimotion U233 emot nedskärningar av biståndet. I
motionen framförs också kritik mot det sätt som på vilket nedskärningarna görs.
Dessa sägs vara riktade mot solidariteten och drabba bl.a. barnen och de
fattigaste bönderna. Enligt motionen är det fråga om nedskärningar som minskar
biståndets värde med ca 2,5 miljarder kronor. Nedskärningen av det svenska
biståndet har också enligt motionen ett starkt negativt symbolvärde.
Vänsterpartiet vidhåller enligt yrkande 1 att enprocentsmålet skall ligga fast
och avvisar regeringens förslag till nedskärning. I motionen avvisas också
regeringens förslag om att använda biståndsanslaget för att betala
asylkostnader och för bidrag till FN:s fredsbevarande operationer.
Även ett antal gruppmotioner och enskilda motioner tar upp frågan om
enprocentsmålet. I motion U221 (c) yrkande 1 betonas att behovet av utveckling
har ökat liksom klyftorna mellan u- och i-land. Den rika världens bistånd har
aldrig fått den omfattning som en gång förutsågs. I motionen beklagas att det
inte gått att undvika en sänkning av det svenska biståndsanslaget under 1 % av
BNI. Eftersom behoven är närmast omättliga är det viktigt med ett politiskt
fastlagt mål för hur stor del av svenska resurser vi är beredda att avstå för
att angripa de globala fattigdomsproblemen. Enprocentsmålet måste därför
återställas så snart som möjligt. Vidare bör det enligt motionen vara möjligt
att också överskrida 1% för att därigenom kompensera för de neddragningar som
nu ansetts nödvändiga. Stöd till Östeuropa bör även fortsättningsvis vara skilt
från enprocentsmålet för u-landsbistånd.
De enskilda motionerna U252 (c), U260 (s) yrkande 5 och U269 (fp) yrkar
samtliga på en återgång till enprocentsmålet budgetåret 1994/95. U252 pekar på
risken att avsteget från enprocentsmålet blir inledningen till en allmän
uppluckring av känslan för enprocentsmålet. I U260 (s) refereras till UNCED:s
handlingsprogram Agenda 21 som ett av motiven till att återgå till
enprocentsmålet. I U269 (fp) anförs att enprocentsmålet är ett moraliskt
bindande åtagande från Sveriges sida gentemot de fattigare länderna och att
avsteget måste betraktas som ett brott mot våra löften till de fattiga folken.
I motion U282 (kds) yrkande 1 anges att Sverige av solidaritets- och
rättviseskäl bör anstränga sig att ånyo nå upp till enprocentsmålet. Målet är
också ett medel för att bättre kunna utöva påtryckningar vid ett EG-medlemskap
i syfte att förmå övriga EG-medlemmar att höja sitt bistånd till FN-målet. I
motion U284 (s) yrkande 1 anges att biståndets storlek är relaterad till den
svenska ekonomins storlek genom kopplingen till BNI. Den beslutade
neddragningen får därför en dubbel effekt. Motionen betonar det svenska
enprocentsmålets symbolvärde för andra länder.
Utskottet
Enligt budgetpropositionens förslag minskas biståndsanslaget med 1,5
miljarder kronor jämfört med innevarande budgetår. Biståndet för budgetåret
1993/94 motsvarar 0,93 % av BNI, enligt den beräkning av BNI som förelåg vid
budgetpropositionens framläggande. Minskningen sker i enlighet med regeringens
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
I utrikesutskottets yttrande till finansutskottet med anledning av
proposition 1992/93:50 noterade utskottet regeringens mål att så snart som
Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av
BNI. Utskottet noterade vidare att det statsfinansiella läget nödvändiggör
kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden samt tillstyrkte propositionens
förslag avseende biståndets storlek och inriktning.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av en återgång till
enprocentsnivån så snart det statsfinansiella läget tillåter. Så som också
angavs i ovannämnda yttrande (1992/93:UU4y) är stödet för enprocentsmålet väl
befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Det bör enligt utskottets
uppfattning betonas att neddragningen skall ses som en tillfällig åtgärd och
att en återgång till enprocentsmålet bör prioriteras.
Några andra skäl att minska biståndet förutom det statsfinansiella läget i
Sverige föreligger enligt utskottets uppfattning inte. Motiven till att
industriländerna lämnar stöd till fattiga länder kvarstår. Behovet av bistånd,
i synnerhet i de minst utvecklade länderna, har inte minskat. Biståndet behövs
för att underlätta för u-länderna att mobilisera sina egna resurser, för att
medverka till att de blir delaktiga i det internationella handelsutbytet, för
att medverka till en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter, för snabba hjälpinsatser i samband med naturkatastrofer och
konflikter och till flyktingar samt inte minst för att möta de växande
miljöproblemen.
Att lämna ett generöst bistånd står inte i någon motsättning till att ställa
ökade krav på biståndets effektivitet. Ansträngningarna att utarbeta allt
bättre metoder för ett effektivt internationellt utvecklingssamarbete måste
fortsätta.
Utskottet delar uppfattningen att enprocentsmålet internationellt sett har en
symbolisk innebörd, varför det även av det skälet bör prioriteras.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige enligt 1991 års
statistik, jämte endast Danmark, Finland, Norge och Nederländerna uppfyller
FN:s 0,7-procentsmål. Det är de faktiska biståndsutbetalningarna som härvid
beräknas. Sverige kommer även i fortsättningen att uppfylla detta mål. Under de
två senaste åren med tillgänglig statistik har den genomsnittliga nivån för
OECD-ländernas bistånd legat omkring 0,34 % av BNI, således långt under
FN-målet.
0,7-procentsmålet är ett internationellt åtagande som FN:s medlemsstater
själva enats om. Utskottet betonar att Sverige, i samarbete med främst övriga
nordiska länder, även i fortsättningen kraftfullt kommer att driva frågan om
FN:s 0,7-procentsmål i olika internationella fora.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U221 (c), yrkandena 2 och 3 i
motion U250 (s), motion U252 (c), yrkande 5 i motion U260 (s), motion U269 (fp)
och yrkande 1 i motion U282 (kds) anses besvarade.
De yrkanden som föreslår en omedelbar återgång till enprocentsmålet, dvs.
yrkande 1 i motion U233 (v) och yrkande 1 i motion U284 (s) avstyrks.
Utskottet behandlar i det följande förslagen i propositionen beträffande
biståndsanslagen och därtill anknutna motionsförslag. Avslutningsvis tar
utskottet ställning till regeringens förslag till den totala biståndsramen och
motionsyrkanden om höjning resp. sänkning av denna.
Principer och riktlinjer
Propositionen (s. 28--39)
I propositionen erinras inledningsvis om att vår tids internationella
gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroenden. Vår utvecklingspolitik
måste därför ses i ett större globalt sammanhang.
Det internationella samspelet ökar enligt propositionen det ömsesidiga
beroendet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar
utveckling i såväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga
överlevnad. U-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som
stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och
finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i
världen.
I propositionen framhålls att det står alltmer klart att fattigdomsproblemen
är den enskilt viktigaste orsaken till mycken miljöförstöring, snabb
befolkningsökning, sociala spänningar och migration.
Beträffande biståndets roll anges i propositionen att
fattigdomsbekämpning fortsatt måste vara ett övergripande mål för hela
biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt måste styras av en medveten strävan att
ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av
en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det långsiktiga målet för
biståndet måste vara att minska biståndsberoendet och slutligen avveckla detta.
I propositionen uttalas att de kriterier för biståndet som särskilt
betonades i föregående års budgetproposition har fortsatt hög aktualitet. För
fördelningen av biståndsmedel är alltså mottagarländernas agerande med avseende
på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi
och effektivitet i biståndet av betydelse.
I förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av
internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter uppmärksammas.
Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till satsningar på
utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter
och demokratifrågor. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till
konfliktlösning och nationell försoning.
Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska
produkter är en tillgång som i ökande utsträckning bör tas till vara inom
biståndet. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet bistånd och
fri konkurrens.
När det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet är
regeringen liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i
förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänskliga
rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är
viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera
anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med
samarbetsländerna.
I propositionen framhålls att det svenska biståndet, förutom att uppmärksamma
att även kvinnor omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, skall stödja
kvinnans ställning bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning
och hälsovård. Kvinnor bör också i större utsträckning integreras i
utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och
utformning av utvecklingsinsatser.
I propositionen erinras om att FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll
i det internationella jämställdhetssamarbetet. Kommissionen har av
generalförsamlingen fått i uppdrag att vara förberedande organ för FN:s
världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Ett utkast till
deklarationen om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt,
kommer att behandlas av Kvinnokommissionen våren 1993 för att senare antas av
FN:s generalförsamling.
Det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt på
gatubarn och barnprostitution måste ägnas ökad uppmärksamhet. Regeringen avser
att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets
rättigheter och den handlingsplan som Världstoppmötet om barn enades om år 1990
skall ges hög prioritet i vårt biståndssamarbete med berörda länder.
I propositionen aviseras att en särskild utredare kommer att tillkallas för
att utreda de folkrättsliga aspekterna på frågan om bistånd till politiska
partier i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad.
Vikten av en utveckling av marknadsekonomin betonas i propositionen.
Betydelsen av fri konkurrens, avregleringar och minskad statlig inblandning
poängteras liksom även statens roll i fråga om investeringar i infrastruktur
samt utbildning och hälsovård. Vidare framhålls att länder med en dynamisk
ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, bl.a. kännetecknats av
en dialog mellan privat och offentlig sektor. Biståndet bör, sägs det, inriktas
på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis
fördelning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och
tillväxt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna
individuella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en
miljömässigt hållbar utveckling.
Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets
resurser är effektiviteten inom biståndet. Effektiviteten i biståndet
handlar ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och
mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det
handlar också om effektiviteten i utformningen och hanteringen av det svenska
biståndet och om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas
förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det
utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en
viktig roll i arbetet med att förstärka effektiviteten i biståndet.
I det internationella biståndssamarbetet måste det, enligt propositionen,
ställas större krav på en bättre samordning mellan givarländerna för att
underlätta mottagandet av bistånd. Regeringen anser också att vi bör ställa
krav på att mottagarländerna använder biståndet effektivare och mer
ansvarsfullt. "Good Governance", gott regeringsutövande eller ett gott
styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav.
De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar:
en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social
utveckling och därmed bekämpar fattigdomen
förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt
minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål
uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner.
Beträffande prioriterade områden i biståndet anförs i propositionen att
mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en
avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en
sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och
program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till
makroekonomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att
minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras genom
både bilaterala och multilaterala insatser.
Andra områden som skall prioriteras i biståndet avser stödet till katastrof-
och återuppbyggnadsinsatser, en balanserad befolkningsutveckling, en
miljömässigt hållbar utveckling och stödet till enskilda organisationer. Vidare
skall Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll på det ekonomiska
och sociala området även fortsättningsvis prioriteras.
Enligt propositionen måste Sverige räkna med fortsatta stora hjälpinsatser
på katastrofområdet under de kommande åren.
Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och
externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång
tid framåt.
Regeringen avser att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsatser
av olika slag ytterligare stärks samt för en ökad samordning mellan de enskilda
organisationernas hjälpinsatser och berörda FN-organ.
Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt
kunna varna för kommande katastrofer bör enligt regeringens mening utökas.
Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion.
Katastrofhjälp måste som regel följas av långsiktiga biståndsinsatser för att
undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas.
När det gäller befolkningsfrågor anser regeringen att ett brett spektrum
av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och social utveckling är
nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa balans mellan
befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av dessa åtgärder måste
vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas status.
U-länderna har enligt propositionen ansvar för att göra ökade satsningar på
att uveckla de sociala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation
kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa
människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på
kvinnors hälsa, utbildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande
sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling.
Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt vårt
utvecklingssamarbete. SIDA:s strävan att arbeta fram nya riktlinjer för
befolkningsbiståndet är viktig och bör integreras i den reguljära verksamheten
med samarbetsländerna.
FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är
viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda
till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäster stor
vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna har
möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk
nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.
I propositionen behandlas även frågor om miljö och utveckling. De frågor
som i detta sammanhang är av särskilt intresse för de fattiga länderna är
framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur
tillgång till vatten för markutnyttjande och hushållsbruk kan tillförsäkras.
Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad
tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustområden samt utbildning och
kapacitetsutveckling är andra viktiga mål. Samtliga dessa frågor har hög
prioritet, något som också visas i verksamheten inom bl.a. biståndsorganen SIDA
och SAREC.
De enskilda organisationernas, bl.a. kyrkor och folkrörelser, viktiga
roll inom biståndet poängteras i propositionen. Genom ett vitt förgrenat nät av
små insatser, förmår de enskilda organisationerna stödja de fattigaste och
mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till
folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk
samhällsutveckling och till att de mänskliga rättigheterna stärks.
De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bidrag
att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverföring. På
grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta
ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så
länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga
rättigheter.
FN:s roll i en ny världsordning diskuteras i propositionen. Det kalla
krigets slut innebär bl.a. att FN i högre grad än tidigare kommer att få en
roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och sociala
området. Härför krävs dock reformer för att skapa ett starkare och mer
effektivt FN. Inom de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska
reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det
gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna
som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett
nytt finansieringssystem i syfte att ge FN stabilare inkomster och en mer
rättvis bördefördelning.
Regeringen förklarar sig ha för avsikt att ge allt tänkbart stöd till den
fortsatta reformprocessen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter
att möta framtidens många utmaningar.
Övergripande principer och riktlinjer
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U250 (yrkandena 1 och 5) anges ett
antal övergripande principer för det svenska biståndet. Utgångspunkten är
solidaritetstanken om de fattigas rätt. Fattigdomsbekämpningen skall stå i
förgrunden. De ekonomiska villkoren påverkar demokratins förutsättningar.
Mänskliga rättigheter och demokrati måste främjas och aggressiv nationalism,
rasism och etnicism bekämpas. Biståndet måste vara långsiktigt. Villkor måste
ställas på landets ekonomiska politik. Importstöd/betalningsbalansstöd är av
särskild betydelse för fattiga länder med stor skuldbörda. Biståndet skall
stödja utvecklingen av ett lands institutionella kapacitet och förmåga
(lagstiftning, skolsystem etc.) Fysisk infrastruktur och satsning på vatten,
miljö, hälsa och utbildning är områden som lämpar sig väl för biståndsinsatser.
Andra viktiga områden i biståndssamarbetet är kvinno- och befolkningsfrågor.
Vissa av motionens förslag, exemplevis förslaget om att ta upp de
övergripande frågorna inom ramen för en nationell kommission, tas upp i det
följande under delrubriker.
I Vänsterpartiets partimotion U233 yrkande 7 framhålls att de fem
biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt bistånd oavsett genom vilket
organ det kanaliseras. En ökande del av biståndet kanaliseras genom
internationella organ där effektiviteten är utsatt för hård kritik.
I motion U221 (c) yrkande 5 anges att biståndet har kommit att orienteras
ifrån de fattigaste människorna som målgrupp. Biståndet bör i högre grad
inriktas på att säkra människors grundläggande behov och
överlevnadsmöjligheter. Sverige bör i sitt bistånd ge stöd till u-ländernas
institutioner och organisationer. Andra prioriterade områden är enligt motionen
bl.a. utbildning, åtgärder mot ökenutbredning och jordförstöring, att utveckla
miljövänliga jordbrukstekniker och binäringar, lokal livsmedelsförädling,
hantverk och småindustri och kooperativ.
I motion U263 (fp) yrkas att det biståndspolitiska målet om ekonomisk och
politisk självständighet utgår. Enligt motionen betonas numer samverkan och
internationella kontakter starkare än tidigare då u-ländernas frigörelse från
kolonialmakterna präglade synen. Idén om den slutna handelsstaten som ideal har
blivit alltmer passerad. Varken ekonomiskt eller kulturellt kan autarki vara
något ideal värt att stödja genom svenska biståndsinsatser, sägs det i
motionen.
Utskottet
Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets övergripande
mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall
biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk
och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet.
De förstärker och kompletterar varandra och har ingen inbördes rangordning.
Utskottet anser att de ovan angivna biståndspolitiska målen äger fortsatt
full giltighet samt konstaterar att målen har ett brett politiskt stöd i
riksdagen.
Utskottet vill betona vikten av den av riksdagen vid ett flertal tillfällen
fastlagda fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet. De långsiktiga
effekterna för de fattigaste grupperna måste vara avgörande vid biståndets
utformning. Exempel på biståndsformer som i särskilt hög grad når de fattigaste
är bistånd genom enskilda organisationer, katastrofbistånd, biståndet genom
multilaterala organ som Unicef och IDA samt det bilaterala biståndet till de
fattigaste afrikanska länderna.
Biståndet måste ständigt utvecklas. Mål och inriktning skall kunna prövas och
metoderna i biståndssamarbetet hela tiden förbättras. Detta återspeglas också
såväl i budgetpropositionen som i ett flertal motioner. Biståndet har genomgått
viktiga förändringar över tiden. Exempel på detta är ökad betoning på bistånd
för att medverka till en marknadsbaserad ekonomisk-politisk miljö som gynnar
tillväxt, bistånd för att stödja ett lands institutionella kapacitet, bistånd
för att främja demokrati och mänskliga rättigheter och ökat bistånd på
miljöområdet. Dessa områden nämns i motionerna U221 (c), U233 (v) och U250
(s), i vilka också nämns andra viktiga områden, som infrastruktur,
befolkningsfrågor, stöd till kvinnor och utveckling av lokal
livsmedelsförädling och hantverk/småindustri.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U221 (c), yrkande 7 i motion U233
(v) samt yrkandena 1 och 5 (delvis) i motion U250 (s) anses besvarade.
Utskottet stödjer inte förslaget enligt motion U263 (fp) att målet om
ekonomisk och politisk självständighet skall utgå. Utskottet delar vad som i
motionen anges om att internationell samverkan får allt större betydelse samt
att ekonomisk och kulturell autarki inte är ett ideal att stödja. Ökat
internationellt samarbete står dock enligt utskottets uppfattning inte i någon
motsättning till målet om ekonomiskt och politiskt oberoende. Detta mål kan
enligt utskottets uppfattning tolkas som ett stöd åt principen om folkens rätt
till självbestämmande.
Härmed avstyrks motion U263 (fp).
Utskottets offentliga utfrågning om u-landsbisåndet torsdagen den 11 mars
1993 redovisas i bilaga 1.
Sammanfattning av Europarådets resolution 981 (1992)
I detta sammanhang finns det anledning att peka på de synpunkter och förslag
som lagts fram i resolution 981 om de nya relationerna mellan nord--syd som
Europarådets parlamentariska församling antog i maj 1992. I denna anges som
utgångspunkter för biståndspolitiken sammanfattningsvis att förhållandet mellan
industrialiserade länder i norr och utvecklingsländer i söder har förändrats nu
när öst--väst-konflikten har upphört.
Vidare poängteras att begreppet syd inte längre betecknar en homogen grupp av
länder eftersom några -- de s.k. nyligen industrialiserade länderna
(NIC-länder) -- visar en imponerande ekonomisk framgång medan andra, särskilt
de minst utvecklade länderna (LDCs), håller på att stagnera eller t.o.m. gå
tillbaka i inkomst per capita. Vissa delar av den s.k. andra världen (f.d.
Sovjetunionen samt Central- och Östeuropa) uppvisar samtidigt problem liknande
utvecklingsländernas.
Utveckling kan inte enbart mätas i termer av ekonomisk tillväxt utan måste
också bedömas utifrån hur arbetet med att tillfredsställa grundläggande
mänskliga behov, uppbyggande av demokrati, respekten för mänskliga rättigheter,
upprättande av social rättvisa och lagregler samt skyddande av naturtillgångar
genomförs.
I resolutionen slås fast att utvecklingssamarbete måste bli en mer central
politisk fråga på 1990-talet. Målet för utvecklingssamarbete måste vara att
förbättra levnadsförhållandena för befolkningen och att bidra till en mänsklig,
godtagbar utveckling som är socialt rättvis och ur miljösynpunkt riktig.
Särskilt Europarådets medlemsländer bör förbinda sig att så snart som möjligt
uppnå målet för officiellt utvecklingsbistånd, 0,7 % av BNP. De bör för detta
ändamål använda de resurser som frigjorts som ett resultat av reducerade
öst-västliga spänningar och minskade militära utgifter.
Europarådets medlemsstaters insatser bör koncentreras på att
-satsa på människorna för att frigöra deras produktiva krafter och därvid
särskilt beakta behovet av att förbättra kvinnornas ställning. Största möjliga
tonvikt bör läggas på utbildning och grundläggande hälsovård (i synnerhet
kampen mot aids),
-främja kreditgivning och råd till småjordbrukare och entreprenörer inkl.
kvinnor och därvid bistå i utvecklingen av den privata ekonomiska sektorn,
-kämpa mot fattigdom genom "hjälp till självhjälp" och höja produktiviteten
även i livsmedelssektorn,
-reducera befolkningstrycket,
-bidra till en godtagbar miljöutveckling,
-förbättra de ekonomiska förhållandena i utvecklingsländerna genom att
bekämpa protektionismen i norr, stärka syd--sydsamarbetet, utveckla regionala
marknader, förbättra priset på varor från utvecklingsländerna och främja en
diversifiering av deras ekonomi,
-genomföra betydande skuldreduktioner,
-tillförsäkra utvecklingsländerna ökat inflytande i internationella
institutioner och i uppbyggandet av en ny världsordning,
-bidra till att eliminera orsakerna bakom världens flykting- och
befolkningsproblem såsom etniska konflikter, krig, diktaturer och fattigdom.
Det framtida utvecklingssamarbetet, både bilateralt och multilateralt bör i
första hand baseras på fattigdomskriteriet.
Viktigt är också att ekonomiska och sociala reformer bygger på följande
kriterier: biståndet skall främja uppbyggnaden av en marknadsinriktad ekonomi
som är effektiv, miljömässigt riktig och socialt rättvis. Som villkor för
bistånd skall uppställas krav på genomförande av sociala- inkl. jordreformer,
en rättvis inkomstfördelning, förbättring av kvinnornas ställning, hälsovård
och utbildning, miljöskydd och familjeplanering.
Utvecklingsländerna å sin sida måste förbinda sig att göra sina ekonomier
effektivare och marknadsorienterade, bekämpa korruption och säkerställa att
folket kan få del av den ekonomiska utvecklingen och kunna leva i värdighet och
frihet. Demokrati, framhålls det i resolutionen, kan bara få en framtid om den
åtföljs av ekonomisk utveckling. På samma vis kan den senare bara förverkligas
i en rättvis världsekonomi i vilken industriländerna gör sitt yttersta för att
avskaffa existerande handelshinder.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
Ett flertal motioner betonar betydelsen av att generellt i biståndssamarbetet
främja demokrati och mänskliga rättigheter. I motion U250 (s), berörd del av
yrkande 5, anges att Sverige i samverkan med andra givare skall stödja
utvecklingen av demokratiska samhällen. De ekonomiska villkoren påverkar
demokratins förutsättningar. I motionen framförs kritik mot att regeringen ofta
tenderar att inta en alltför förenklad villkorande attityd, snarare än en
främjande långsiktig strategi. Enligt motionen kan inte demokrati kommenderas
fram utan måste växa och erövras inifrån.
I motion U221 (c) yrkande 10 anförs att ett land som respekterar
grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter torde ha bättre
förutsättningar att främja en demokratisk utveckling och därmed också ekonomisk
och social utveckling till gagn för alla. Biståndet skall stödja utveckling och
processer till grund för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det
är därför inte möjligt att villkoren alltid skall vara uppfyllda innan landet
kan få svenskt bistånd.
I motion U278 (c) föreslås att biståndsmedel används för systematisk
utbildning inom områden som rör förvaltning, domstolsväsende och polisväsende.
Sverige bör vidare driva rättssäkerhetsfrågorna i internationella
biståndsorgan.
Enligt motion U608 (fp) yrkande 1 bör svensk utrikes- och biståndspolitik
vara en drivkraft för demokratin i världen. Genom biståndet kan politisk
mångfald och övergång till flerpartisystem uppmuntras. Biståndet måste bli ett
ännu effektivare instrument för främjandet av mänskliga rättigheter.
Ett antal yrkanden framför förslag om hur demokratimålet i biståndet bör
främjas.
I motion U628 (s) yrkandena 13 och 14 anges att mänskliga rättigheter i
biståndet kan stärkas dels genom särskilda MR-projekt, dels genom att
MR-konsekvensbeskrivningar görs i planeringen av varje biståndsprojekt. Vidare
bör konsekvenserna på MR-området presenteras även vid beslut om nedskärning av
biståndet på grund av dålig efterlevnad av mänkskliga rättigheter. Enligt
motionen finns även i länder där demokratiseringsprocessen har svårt att få
fäste människor eller grupper som kämpar för demokrati och mänskliga
rättigheter. Det kan enligt motionen vara just i dessa länder som utländsk
närvaro allra bäst behövs.
I motion U608 (fp) yrkandena 2--7 föreslås stöd till en demokratisk
infrastruktur genom förvaltningsbistånd, stöd till fristående organisationer
och upprättande av biståndsfonder i form av allmänna stiftelser. Vidare
föreslås att alla biståndsprojekt värderas utifrån ett människorättsperspektiv,
att biståndsavtalen ges en folkrättslig prägel genom hänvisning till
internationella normer samt att regeringen i en särskild rapport till riksdagen
årligen redogör för situationen i mottagarländerna.
I yrkande 20 i motion U233 (v) föreslås att bedömningen av MR-situationen i
mottagarländerna bör ske enligt väl definierade kriterier. UNDP har konstruerat
ett "Political Freedom Index" som bygger på en checklista som upptar personlig
säkerhet, rättsordning, yttrandefrihet m.m. Sverige bör pröva att införa en
sådan bedömning och samtidigt väga in militärutgifter i bilden.
Två yrkanden, U233 yrkande 19 (v) och U628 yrkande 6, tar upp
Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. I den förstnämnda
anförs att det inför Världskonferensen är viktigt att ge stöd till de många
MR-organisationerna, fackföreningarna, kvinnoorganisationerna m.m., som arbetar
under svåra förhållanden i u-länderna, så att dessa kan få komma till tals
under konferensen. I det andra yrkandet betonas vikten av helhjärtat stöd till
konferensen -- både när det gäller ekonomiska insatser för att stödja fattiga
länders deltagande och när det gäller att aktivt arbeta för att få fler
medlemsstater att ratificera MR-konventionerna.
Enligt motion U233 (v) yrkande 5 måste mottagarländernas egna medborgare få
insyn i och inflytande över hur biståndsmedlen används. Detta är det
effektivaste sättet att bekämpa korruption och kontrollera makthavarna, säger
motionärerna.
Utskottet
Att verka för en demokratisk samhällsutveckling och att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna är en självklar och mycket viktig del i svensk
utrikespolitik. Biståndet är ett av medlen för denna politik. Utskottet
konstaterar att det råder en bred partipolitisk enighet om den stora betydelsen
av demokratimålet i det svenska biståndet.
Utgångspunkten för arbetet att värna om de mänskliga rättigheterna är det
internationella normsystemet på området som bl.a. inbegriper FN-stadgan, den
allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna och konventionerna om
medborgerliga och politiska rättigheter resp. om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter. Det är viktigt att i detta sammanhang slå fast att
skyddet av de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet. Det är
inte en stats ensak hur den behandlar sina medborgare och andra som befinner
sig på dess territorium.
Utskottet anser att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna
förutsätter ett demokratiskt styrelseskick. Ett öppet och demokratiskt
styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter gynnar också ekonomisk
utveckling samtidigt som brist på social och ekonomisk utveckling försvårar
demokratisering. Fattigdom, orättvisor och låg utbildningsnivå är en dålig
grogrund för demokratin. Ett väl utformat stöd till ett lands ekonomiska och
sociala utveckling bör därför ses också som ett stöd till
demokratiseringsprocessen. Demokratisträvandena bör således genomsyra hela
biståndssamarbetet, det bilaterala samarbetet såväl som samarbetet med de
multilaterala organisationerna och biståndet genom enskilda organisationer.
Det råder vidare enighet om behovet av riktade biståndsinsatser i syfte att
främja demokrati och mänskliga rättigheter som specifik målsättning. Det kan
gälla stöd för att stärka demokratiska institutioner uppbyggnad av fungerande
rättssystem eller utbildning. Det kan vidare gälla stöd för genomförande av
val, för att främja konfliktlösning, försoningsprocesser och politisk dialog
eller program till förmån för kvinnors och barns rättigheter.
Utskottet ansluter sig till de riktlinjer som regeringen angivit för den
särskilda anslagsposten för riktade insatser på området, dvs. anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell försoning. Utskottet ser
positivt på förslaget att regeringen gett SIDA i uppdrag att utarbeta
långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokratiska institutioner och
rättsväsende i programländerna.
Utskottet ansluter sig också till de allmänna riktlinjerna beträffande
demokratimålet som anges i inledningen av budgetpropositionen. Det gäller bl.a.
vikten av att frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter får en
framträdande roll i dialogen med samarbetsländerna, om nödvändigheten av en
fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja demokratiprocesser och
inte minst om vikten av långsiktigheten i stödet för demokratisering. Som
angavs i föregående års betänkande om biståndet (1991/92:UU15) måste bistånd
till länder som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter omprövas.
Utskottets uppfattning är att fastställande av absoluta villkor för avbrytande
av bistånd inte är ändamålsenligt, utan dessa överväganden får avgöras från
fall till fall. Den viktigaste utgångspunkten bör därvid vara
biståndssamarbetets möjlighet eller effektivitet när det gäller att, i detta
sammanhang, uppfylla demokratimålet och främja respekten för mänskliga
rättigheter.
Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 5 i motion U250 (s), yrkande 5
i motion U233 (v), yrkande 10 i motion U221 (c), motion U278 (c) och yrkandena
1 och 2 i motion U608 (fp) anses besvarade.
I enlighet med vad som ovan anförts om vikten av att demokratimålet
genomsyrar allt bistånd, ser utskottet det som naturligt att projektens effekt
för utvecklingen mot demokratisering och mänskliga rättigheter vägs in vid
bedömningen av projekten. I konsekvens härmed bör även motsvarande effekt vägas
in vid överväganden om avbrytande av projekt eller program. Utskottet har
erfarit att noggranna analyser av situationen i samarbetsländerna görs
fortlöpande och i samband med beslut om biståndets utformning. Erforderliga
resurser bör därför anslås för detta viktiga arbete.
Det är en fördel om bedömningen av situationen i samarbetsländerna görs enligt
väl definierade kriterier. Utskottet utgår från att regeringen i detta arbete
inhämtar information om hur andra biståndsgivare går till väga för sådana
bedömningar, inkl. UNDP, det FN-organ som omnämns i motion U233 (v). När det
gäller bedömningen av länders lämplighet som biståndsmottagare kan det i
sammanhanget nämnas att regeringen har inlett analyser och överväganden
avseende ländernas militära utgifter.
Härmed får yrkandena 13 och 14 i motion U628 (s), yrkande 5 i motion U608
(fp) och yrkande 20 i motion U233 (v) anses besvarade.
Utskottet välkomnar att regeringen i årets budgetproposition redovisar läget
beträffande respekten av de mänskliga rättigheterna i samarbetsländerna för
svenskt bistånd. Det är viktigt att redovisningen är noggrant genomarbetad och
enhetlig.
Härmed får yrkande 7 i motion U608 (fp) anses besvarat.
Utskottet angav i betänkande 1990/91:UU15 en positiv syn på att Sverige i
dialogen med mottagarländerna refererar till de folkrättsliga instrument som
existerar när det gäller mänskliga rättigheter. Utskottet såg det som positivt
om direkta referenser kunde göras till dessa universella normativa
folkrättsliga instrument i biståndsavtal, när detta bedöms lämpligt med hänsyn
till avtalens karaktär. Regeringens ambition härvidlag omnämns också i
budgetpropositionen. Utskottet utgår från att regeringen till riksdagen
redovisar i vilken utsträckning och i vilka former detta konkret sker.
Härmed får yrkande 6 i motion U608 (fp) anses besvarat.
Frågan om stöd till den demokratiska utvecklingen i u-länderna kanaliserat
genom stiftelser med anknytning till de politiska partierna har länge
diskuterats. En sådan form för demokratibistånd har sedan länge tillämpats i
Tyskland, där goda erfarenheter har vunnits. I årets budgetproposition aviserar
regeringen att en särskild utredare skall tillsättas för att närmare studera
hur ett sådant bistånd skulle kunna utformas.
Utskottet ser positivt på denna modell för stöd åt demokratiseringsprocessen.
Effektiva insatser på detta område förutsätter breda kontaktytor med olika
slags folkrörelser och opinionsbildande grupper i u-länderna. Fristående
politiska stiftelser kan i vissa avseenden vara bättre ägnade att främja
demokratiseringsprocessen i u-länderna än statliga biståndsmyndigheter, som
måste underkastas högre krav på politisk neutralitet. Utskottet välkomnar
därför den aviserade utredningen.
Ett liknande förslag framförs i motion U608 (fp) yrkandena 3 och 4. Dessa bör
anses besvarade med vad utskottet här har anfört.
Den förestående Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna som avses äga
rum i Wien detta år är ett viktigt led i det internationella arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet har erfarit att Sverige avser
underlätta u-ländernas deltagande och förberedelser för nämnda konferens, bl.a.
genom stöd till enskilda organisationer i u-länderna.
Härmed får yrkande 19 i motion U233 (v) och yrkande 6 i motion U628 (s) anses
vara besvarade.
Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor m.m.
Sammanfattning av motionerna
Frågan om u-ländernas skulder tas upp i en rad motioner. I Vänsterpartiets
partimotion U233 föreslås enligt yrkande 8 att Sverige skall verka för
avskrivning av u-ländernas skulder. De förslag som SIDA lagt fram bör enligt
motionen ligga till grund för regeringens politik i dessa frågor. Yrkande 3 i
motion Sf633 (v) har en liknande innebörd. Enligt motion U233 (v) yrkande 9
skall u-landsskuldernas legitimitet prövas och bankerna ta sitt ansvar.
Förmögenheter som diktatorer stulit från folken och gömt undan på bankkonton i
utlandet uppspåras och återbördas till hemländerna (yrkande 10). Enligt yrkande
11 skall frågor rörande u-ländernas skulder inte handhas av Finansdepartementet
och Exportkreditnämnden utan av SIDA och UD.
Även i U260 (s) och U282 (kds) uppmärksammas u-ländernas skuldbörda, och
åtgärder efterlyses för en sanering av skuldsituationen.
Enligt U221 (c) yrkande 3 bör Sverige öka sina ansträngningar internationellt
för att få skuldavskrivning till stånd. Sverige bör även verka för att en
förändring görs av Världsbankens regler när det gäller skuldavskrivningar till
de allra mest skuldtyngda u-länderna.
I motion U233 (v) yrkande 12 föreslås att IMF:s överskott från
utlåningsverksamheten används till att avskriva u-landsfordringar. Enligt
yrkande 14 i sistnämnda motion skall Sverige inte delta i
strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor.
I motion U221 (c) anges att u-länderna förlorar 100 miljarder dollar per år
på grund av ojämlika handelsvillkor. I-ländernas protektionism och
handelshinder slår hårt mot u-ländernas produkter. Sverige måste aktivt stödja
en dialog om rättvisare ekonomiska relationer mellan nord och syd, omfattande
friare varuhandel och regler för tjänsteexport och immarterialrätt anpassad
till u-ländernas förutsättningar. U-ländernas samarbete sinsemellan måste också
underlättas (yrkande 2).
I motion U250 (s) yrkande 4 betonas vikten av gott styrelseskick och om
ekologiskt och socialt ansvarsfull marknadsekonomi. Biståndet kan enligt
motionen spela en viktig roll när det gäller att skapa bättre fungerande
offentliga institutioner och gott styrelseskick.
Utskottet
Många u-länder, inte minst de fattigaste, har en orimligt tung skuldbörda som
utgör ett allvarligt hinder för social och ekonomisk utveckling och hämmar
försöken till ekonomisk reformverksamhet och återhämtning. Som framgår av
budgetpropositionen uppgick u-ländernas totala utlandsskuld (inkl. f.d.
Sovjetunionens utlandsskuld) till ca 1700miljarder dollar.
Låginkomstländerna svarar för en begränsad del av denna skuld, ca 180 miljarder
dollar, men i förhållande till dessa länders betalningsförmåga är skuldbördan
synnerligen betungande. Skuldtjänsten, dvs. räntor och amorteringar, uppgår
till ca 30 % av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.
De stora problemen till trots kan ändå vissa positiva tecken skönjas när det
gäller u-ländernas finansiella situation. Nettoresursflödet till u-länderna,
som generellt sett var negativt för ett stort antal u-länder under delar av
1980-talet, har vänts i positiv riktning. Det framgår av budgetpropositionen
att de samlade nettotransfereringarna till u-länderna ökade från 38 miljarder
dollar 1991 till 56 miljarder dollar 1992. Självfallet döljer dessa siffror
stora regionala skillnader, men det bör noteras att även för de afrikanska
länderna söder om Sahara var flödena positiva.
Under senare år har samarbete på olika områden mellan u-länderna inletts.
Detta har underlättats bl.a. genom insatser från svensk sida.
Utskottet vill understryka vikten av att detta samarbete vidareutvecklas. Det
kan även nämnas att Europarådets resolution tar upp denna fråga som en
möjlighet att förbättra de ekonomiska förhållandena i utvecklingsländerna.
Positivt är också att internationellt samordnade program, som i första hand
det Särskilda programmet för Afrika, varit framgångsrika, underlättat en
nödvändig strukturanpassning och därmed förbätttrat förutsättningarna för ökat
resursflöde och tillväxt i de medverkande länderna.
Av särskilt stor betydelse för u-ländernas återhämtning är förbättrade
handelsvillkor för deras export. Avskaffande av handelshinder och
jordbrukssubventioner skulle enligt vissa uppskattningar på sikt kunna öka
u-ländernas exportinkomster med ett värde motsvarande 1,5--3 gånger det totala
u-landsbiståndet. Ett framgångsrikt slutförande av GATT-förhandlingarna är
därför av allra största betydelse för u-länderna.
I budgetpropositionen ges en utförlig beskrivning av dels
utlandsskuldsättningens negativa effekter för u-ländernas
utvecklingsansträngningar, dels de åtgärder Sverige och andra i-länder vidtagit
samt en redogörelse för Sveriges allmänna syn och ambitioner på området.
Utskottet delar de bedömningar och riktlinjer för framtida agerande som
återges i budgetpropositionen. Som en generell inriktning vill utskottet
särskilt framhålla följande. Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll för
att medverka till ytterligare skuldlättnader och ökade resursflöden till de
fattigaste länderna. De åtgärder som det internationella samfundet hittills
kunnat enas om är inte tillräckliga. Sverige bör i första hand verka för
internationellt samordnade insatser samt sträva efter en jämn bördefördelning
mellan givarländerna i internationellt samordnade aktioner. Vidare bör Sverige
fortsätta att söka förbättra och finna nya former för skuldlättnader.
Beträffande de offentliga bilaterala skulderna bör Sverige fortsätta att i
Parisklubben driva frågan om ytterligare skuldminskning för låginkomstländer, i
synnerhet de allra fattigaste länderna, och även framöver i vissa fall kunna
bevilja skuldlättnader utöver de villkor Parisklubben kan enas om. Andra organ
där Sverige bör fortsätta att aktivt driva skuldfrågan är Världsbanken/IDA och
IMF. Sverige bör även framgent kunna bidra till återköp av kommersiella skulder
för de fattigaste länderna.
Beträffande skulder till multilaterala institutioner behövs program för att
förbättra dröjsmålsländernas situation. Sådana program har genomförts av IMF
och Världsbanken med stöd av bilaterala givare. I enlighet med vad som anges i
budgetpropositionen bör ansträngningar göras för att ytterligare utveckla
instrument för att komma till rätta med de problem som orsakas av multilaterala
skulder, med hänsynstagande till de multilaterala organens framtida möjligheter
att förmedla lån till u-länderna.
Utskottet vill betona att skuldlättnad och betalningsbalansstöd bör kopplas
till att mottagarlandet genomför ekonomiska reformer och
strukturanpassningsprogram. Reformprogrammen, på vilka det Särskilda programmet
för Afrika är ett exempel, syftar till att lägga en grund för långsiktig stabil
tillväxt.
Strukturanpassningsprogrammen utarbetas normalt i nära samråd med IMF och
Världsbanken varvid IMF har en huvudroll vad gäller makroekonomisk
stabilisering. Under förutsättning att medlemslandet genomför
anpassningsprogrammen ger IMF finansiellt stöd genom lån på förmånliga villkor.
Stödet från IMF fungerar som en signal till andra lån- och biståndsgivare att
landet i fråga är berett att vidta nödvändiga åtgärder vilket ökar intresset
för att ge lån, omförhandla skulder eller att investera. En fortsatt koppling
mellan strukturanpassningsprogram och IMF är därför viktig.
Stödåtgärder utan koppling till sådana långsiktiga program riskerar att
allvarligt underminera biståndsviljan, eftersom erfarenheten visar att
lånemedel på förmånliga villkor används ineffektivt förutan ekonomiska
reformprogram och konditionalitet. Strukturanpassningsprogrammen leder inte
automatiskt till att svaga grupper drabbas hårdast. I många fall gynnas i
stället svaga grupper av programmen, exempelvis i fall där en sundare
prissättning på jordbruksprodukter införs. Utskottet har tidigare understrukit
att anpassningen skall ske i socialt acceptabla former med särskilt
hänsynstagande till svaga grupper. Multilaterala organ och bilaterala givare
bör uppmärksamma behovet av sociala insatser i samband med
strukturanpassningsprogram. Sverige och bl.a. de övriga nordiska länderna har
med framgång verkat för en utökad social inriktning i Världsbankens
utlåningsverksamhet.
För de allra fattigaste länderna kommer gåvobistånd även framgent vara den
främsta resurskällan i försöken att få i gång självgenererande ekonomisk
utveckling och tillväxt. Sverige bör, som framhållits tidigare i betänkandet,
fortsatt verka för en ökad internationell biståndsvolym och för en omfördelning
av biståndet till de fattigaste länderna.
Utskottet stödjer det som i propositionen anges om vikten av att skuldbördans
effekt på ett lands utvecklingsmöjligheter ytterligare belyses och analyseras.
SIDA:s skuldskrivelse (1992-02-11) och regeringens analys av denna är
konstruktiva bidrag.
Härmed får de yrkanden som tar upp utlandsskulden och ekonomisk politik
generellt, dvs. yrkande 4 i motion U250 (s), yrkande 1 i motion U260 (s),
yrkande 4 i motion U282 (kds) och yrkandena 2 och 3 i motion U221 (c), anses
besvarade.
Förslaget i motion U233 (v) yrkande 14 om att avvisa strukturanpassning på
IMF:s villkor avstyrks.
Utskottet har i och för sig ingen erinran mot vad som föreslås i motion U233
(v) om det önskvärda att undvika illegal kapitalflykt från u-länder. Utskottet
delar dock inte den principiella synen på utlandsskuldsättningen som
återspeglas i yrkandena 9 och 10 i motion U233 (v). Sambandet mellan den förda
ekonomiska politiken i u-länderna och skuldsituationen är enligt utskottets
uppfattning en viktig del i analysen och åtgärderna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts om de olika åtgärder som utskottet
anser bör vidtas av Sverige och det övriga internationella samfundet på
skuldområdet avstyrker utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U233 (v).
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motionerna U233 (v) och
Sf633 (v) om generella skuldavskrivningar utan koppling till konditionalitet
och strukturanpassningsprogram. Nackdelarna med sådana åtgärder framgår av vad
utskottet ovan anfört.
Härmed avstyrks yrkande 8 i motion U233 (v) och yrkande 3 i motion Sf633 (v).
Yrkande 12 i motion U233 (v) tar upp frågan om användning av Världsbankens
och IMF:s överskott.
Världsbankens och IMF:s inkomster består huvudsakligen av ränteintäkter från
låneportföljen. Efter de avsättningar som måste göras till reserver i syfte att
säkra fortsatt utlåningsverksamhet överförs eventuellt överskott i
Världsbankens fall till IDA och kommer därvid låginkomstländerna till del.
IMF:s eventuella överskott används till att reducera avgifterna på IMF:s
utlåning, och även dessa medel går således i betydande utsträckning till
u-länderna.
Utskottet finner inte anledning att rekommendera någon förändring av denna
praxis utan avstyrker yrkande 12 i motion U233 (v).
Ett förslag i motion U233 (v) syftar till en förändrad handläggning inom
regeringskansliet av skuldfrågorna så att Utrikesdepartementet och SIDA skall
få huvudansvaret för skuldfrågorna.
Finansdepartementet har huvudansvaret för skuldfrågorna. Svenska positioner
och Sveriges agerande fastställs genom ett fortlöpande och nära samråd mellan
Finans- och Utrikesdepartementen, bl.a. inom ramen för en interdepartemental
samrådsgrupp i skuldfrågor, där även myndigheter, bl.a. SIDA, deltar.
Utskottet vill erinra om att frågor rörande regeringskansliets interna
organisation inte ankommer på riksdagen.
Utskottet avstyrker således yrkande 11 i motion U233 (v).
Miljö, markvård, energi, m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion U250 (s) yrkande 14 yrkas att SIDA:s riktlinjer bör vara riktgivande
för miljöbiståndet. SIDA har bl.a. angivit betydelsen av att miljöaspekterna
integreras i allt bistånd. Vidare föreslås satsningar på kapacitetsuppbyggnad i
mottagarländerna samt fortsatt och utökad satsning på att stärka
naturresursbasen i u-länderna.
Även i motion U221 (c), yrkande 8, betonas att alla biståndsprojekt måste
planeras med utgångspunkt i miljöaspekten och med målet att skapa en ekonomiskt
uthållig utveckling. I detta sammanhang bör Sverige aktivt verka
internationellt för att FN:s biståndsmål om 0,7 % förverkligas.
I motion U260 (s) yrkande 3 anges att miljömålet i det svenska biståndet
följs upp i alla biståndsorgan. En långsiktigt hållbar utveckling skall
genomsyra all verksamhet, och biståndsorganen bör till regeringen avrapportera
hur miljömålen omsätts och prioriteras.
Några motioner tar upp FN:s miljökonferens UNCED. I motion U250 (s) berörs
den globala miljöfonden GEF. Enligt motionen har u-länderna fog för sin oro att
det additionella biståndet inte i tillräcklig grad kommer att användas för
fattigdomsrelaterade problem. GEF:s mandat bör därför ses över.
I motion U233 (v) yrkande 18 uttrycks oro för att de medel som Sverige
anslagit till uppföljningen av UNCED:s handlingsprogram Agenda 21 inte kunnat
tas i anspråk därför att det internationella arbetet med att skapa
institutioner för att genomföra UNCED-besluten släpar efter. Sverige måste
enligt motionen trycka på så att det blir resultat.
Yrkanden som berör anslagsposterna för miljöbistånd behandlas under resp.
anslagsavsnitt i detta betänkande.
Motion U246 (kds) tar upp skogsfrågor. Sverige måste aktivt engagera sig i
bistånd till skogsprojekt i u-länderna. Det krävs för dessa länders möjlighet
att ge människorna en chans till ett hyggligt liv och med tanke på den
explosionsartade förhöjningen av koldioxidhalten i atmosfären. Den normbildning
med krav på återbeskogning som finns i Sverige måste bibringas människor och
regeringar i u-länderna (yrkande 1). Enligt motionens yrkande 2 bör stöd ges
till utbildning och forskning i skogsfrågor i u-länderna.
Enligt yrkande 1 i motion U261 (fp) bör en större andel av biståndsinsatserna
gå till uppbyggnad av infrastruktur. I motionen nämns särskilt insatser inom
vägsektorn, inkl. utbildning och trafiksäkerhetsbefrämjande. Enligt yrkande 2
bör trafiksäkerheten främjas genom export av kunskap i trafikutbildning.
Utskottet
Miljömålet i det svenska biståndet tillkom 1987 och innebär att framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljö skall genomsyra hela det
svenska biståndet.
Som utskottet en följd av år har konstaterat föreligger en bred politisk
enighet om miljömålet och behovet av ökade insatser för att skydda miljön och
bidra till en varaktig och hållbar utveckling i både i-länder och u-länder.
Utskottet vill betona att miljöfrågorna är gemensamma angelägenheter för i- och
u-länder och kräver ett gemensamt ansvarstagande och internationellt samarbete.
Det finns ett nära samband mellan miljöförstöring och fattigdom.
Underutvecklingen leder till rovdrift på naturen, felaktigt utnyttjande av de
tillgängliga naturresurserna och jordförstöring. Även befolkningsutvecklingen
måste uppmärksammas i detta sammanhang. Överbefolkning förstärker den negativa
utvecklingen. Biståndet har en självklar roll i dessa sammanhang, vilket också
framgår av budgetpropositionen, där bl.a. omsorgen om miljön anges som ett
huvudargument för FN:s 0,7-procentsmål.
Miljömålet har successivt fått ett allt större genomslag i den praktiska
biståndspolitiken, såväl genom ökade riktade miljöinsatser som genom större
miljöhänsyn i övriga biståndsprogram. Utskottet vill understryka behovet av att
se miljöfrågorna i ett helhetsperspektiv och att miljöhänsyn integreras i alla
biståndsprojekt och -program. Samtidigt är de riktade insatserna värdefulla,
inte minst när det gäller metodutveckling på områden som markvård, skogsbruk
och biologisk mångfald. SIDA:s riktlinjer på miljöområdet, som omnämns i motion
U250 (s), har en viktig funktion och ligger innehållsmässigt väl i linje med
vad utskottet ovan anfört. SIDA har vidare utarbetat s.k. miljöprofiler.
Utskottet utgår från att såväl SIDA som de övriga biståndsmyndigheterna på
lämpligt sätt redovisar hur miljömålet uppfylls i verksamheten.
Vad som ovan anförts ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med den
inriktning av miljömålet som anges i yrkande 15 i motion U250 (s), yrkande 8 i
motion U221 (c) samt yrkandena 3 och 6 i motion U260 (s), varför dessa yrkanden
får anses besvarade.
I juni 1992 avhölls i Rio de Janeiro FN:s stora konferens om miljö och
utveckling (UNCED). Riodeklarationen kan enligt utskottets bedömning få stor
betydelse i det fortsatta internationella samarbetet på miljö- och
utvecklingsområdet. I Agenda 21, Riokonferensens handlingsprogram inför nästa
århundrade, presenteras åtgärder för att lösa dagens allvarliga problem, men
dess syfte är också att förbereda världen för det kommande århundradets
utmaningar. Strategier, planer, politik och processer på nationell nivå är
avgörande för framgång i förverkligandet av Agenda 21. De utvecklings- och
miljömål som anges kommer att kräva en omfattande överföring av nya och
additionella finansiella resurser till u-länderna för att täcka merkostnaderna
för att lösa de globala miljöproblemen. Det krävs också finansiella resurser
för att stärka de internationella institutionernas kapacitet.
I Agenda 21 görs en grov uppskattning av kapitalbehovet för att genomföra de
åtgärder som föreslås i dokumentet. U-länderna skulle behöva satsa sammanlagt
över 600 miljarder dollar per år under 1993--2000, varav ca 125 miljarder
dollar per år behövs i form av bistånd. Behovet av ökat bistånd på miljöområdet
underströks således av UNCED. Det bör samtidigt med detta konstaterande slås
fast att även om biståndsbehovet är stort är den förda utvecklingspolitiken än
viktigare för att åstadkomma en hållbar utveckling på ekologisk grund.
I SIDA:s redovisning av sin pågående och planerade uppföljning av UNCED
betonas behovet av långsiktighet och landkännedom. SIDA redovisar bl.a. hur
miljöarbetet bör integreras i den kommande verksamhetsplaneringen, bl.a. inom
infrastruktursektorn, när det gäller kvinnoinriktat bistånd och på områden som
vatten/sanitet och transporter. Vidare betonas folklig förankring. SIDA avser
fördjupa arbetet med att göra miljökonsekvensbedömningar av i princip alla
insatser. Det kan nämnas att samtliga biståndsorgan har inkommit med
beskrivningar av hur man avser följa upp UNCED, och beskrivningarna ligger till
grund för dialogen mellan regeringen och myndigheter om dessa frågor. I detta
sammanhang är det viktigt att framhålla att miljöaspekterna även måste ges ökad
uppmärksamhet i de multilaterala organen, som t.ex. UNDP och Världsbanken/IDA.
Den globala miljöfonden GEF (Global Environmental Facility) tas upp i motion
U250 (s). GEF inrättades före Riokonferensen med huvudsakligt syfte att verka
för åtgärder mot de gränsöverskridande problem som kan sägas vara en följd av
industriländernas agerande samt som en mekanism för att finansiera åtaganden
som ett resultat av globala konventioner, som klimatkonventionen och
konventionen om biologisk mångfald. Det pågår för närvarande en revidering av
GEF:s mandat bl.a. mot bakgrund av intresset av att ge GEF en mer permanent
status. Enligt utskottets mening är det viktigt att Sverige i detta sammanhang
aktivt verkar för att fattigdomsrelaterade problem prioriteras i fondens arbete
samt att miljöaspekterna integreras i allt biståndsarbete.
Härmed får yrkande 14 i motion U250 (s) anses besvarat.
De internationella organisationernas genomförande av Agenda 21 är av
nödvändighet tidskrävande. Huvudprincipen enligt svensk uppfattning bör vara
att miljöaspekterna arbetas in i den reguljära programverksamheten, vilket
kräver förberedelser och noggrannhet. En uppbyggnad av reservationer under
anslagsposten för miljöinsatser under C1, medel som till stor del avser
UNCED-uppföljningen, har ägt rum till följd av de tidskrävande förberedelserna.
Sverige bör enligt utskottets uppfattning i de relevanta internationella
organen uppmärksamma betydelsen av UNCED-uppföljningen och effektiviteten i
förberedelserna och genomförandet av biståndsprogrammen.
Härmed får yrkande 18 i motion U233 (v) anses besvarat.
Att verka för ett långsiktigt hållbart skogsbruk och för återbeskogning är en
högst relevant målsättning för biståndssamarbetet. Som anges i motion U246
(kds) kan skogsvård få mycket positiva effekter för såväl befolkningen i det
område där insatserna görs som globalt. Skogsvård kan medverka till att hindra
jorderosion och förebygga naturkatastrofer. Sverige har god kunskap och
erfarenhet beträffande skogsbruk och skogsvård. Många skogsprojekt har
finansierats och finansieras i dag genom såväl multi- som bilateralt bistånd
från Sverige. Sverige främjar därvid projekt som stämmer med de principer om
varaktigt skogsbruk som antogs vid UNCED. Utskottet utgår från att skogsbruk
och skogsvård fortsätter att vara ett viktigt område i det svenska biståndet.
Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U246 (kds) anses besvarade.
Sverige lämnar bistånd i betydande omfattning till infrastrukturuppbyggnad i
u-länderna, såväl bilateralt som via internationella organisationer.
Trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder kan aktualiseras i sådana sammanhang.
Härmed får motion U261 (fp) yrkandena 1 och 2 anses besvarade.
Landsbygdsutveckling, anpassad teknologi
Sammanfattning av motionerna
I motion U221 (c) yrkande 7 yrkas ökat stöd till landsbygdsutveckling. Om
människornas försörjningsmöjligheter på landsbygden förbättras liksom
tillgången till sjukvård, utbildning och rent vatten m.m., ökar människornas
möjligheter att stanna kvar på landsbygden och undvika de negativa effekterna
av den snabba urbaniseringen.
Enligt motion U208 (s) är en huvuduppgift att stödja utvecklingen av tredje
världens jordbruk, särskilt i de mest utsatta länderna. Detta kräver en
omprioritering av det svenska biståndet. I motionen nämns en rad problem
förknippade med jordbruksutvecklingen i u-länderna, bl.a. ökenspridning,
erosion, överbetning, flykten från landsbygden. Sverige bör ta initiativ till
en internationell konferens som skulle kunna bidra till att klargöra
situationen och lägga fast en strategi.
Motionären förespråkar (yrkande 1) även att en internationell konferens om den
globala livsmedelssituationen bör sammankallas.
I motion U267 (c) yrkas att svensk u-landshjälp i större utsträckning bör
kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och landsbygdsbefolkningen.
Enligt motionen är den svenska bondeorganisationen bäst på att förmedla
kunskapen. Biståndet bör enligt motionen syfta till bl.a. minskad
jordförstöring, rent vatten, stöd för utveckling av småindustri och hantverk
och främja självägande.
I yrkande 6 i motion U221 (c) anges att utveckling i högre grad bör bygga
vidare på kunskap och erfarenhet som finns på plats i u-länderna. Det finns ett
stort behov av framtagning och överföring av enkel vardagsnära teknik. Svenskt
bistånd bör mer inriktas på anpassad teknikutveckling.
Utskottet
Jordbruket är av central betydelse för de fattiga ländernas ekonomier.
U-länderna har en stor potential vad jordbrukets utveckling beträffar, men
denna potential kan i många fall inte utnyttjas på grund av bristfällig
ekonomisk politik, flykten från landsbygden, miljöförstöring m.m. Biståndet kan
spela en viktig roll för att underlätta landsbygdens utveckling genom
exempelvis forskning och tekniskt stöd, importstöd m.m. En ekonomisk politik
som gynnar livsmedelsproduktion i hållbara former och effektiv varudistribution
är grundläggande.
Livsmedels- och jordbruksproduktionen påverkas i hög grad av de förhandlingar
som förs inom exempelvis GATT. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen
fortsätter att aktivt arbeta för en förbättring av u-ländernas situation i
dessa förhandlingar.
Som utskottet påpekade i betänkande 1990/91:UU15 har det svenska biståndet i
sin helhet en klar inriktning på landsbygdsutveckling. Inom de bilaterala
programmen utgör projekt inom områden som jord- och skogsbruk, markvård,
landsbygdsskolor, primärhälsovård och landsbygdsvägar en stor andel. Även
forskningsstödet är i stor utsträckning landsbygdsinriktat. Bondeorganisationer
bör självfallet utnyttjas i den mån de erbjuder rationella fördelar för
kanalisering av biståndet.
Utskottet vill vidrar erinra om att SIDA sedan länge har stött insatser på
områden som jordbruksrådgivning, jordbruksforskning, markvård,
kreditförsörjning, utbildning på alla nivåer samt lantbruksutveckling via den
lokala förvaltningen. Det stöd som SIDA lämnar är inriktat på att främja
uthålligt utnyttjande av naturresurserna. Som exempel kan nämnas att SIDA sedan
1989 stöder ett utvecklingsprogram i södra Afrika för att hitta metoder för att
förbättra den fattige bondens situation. Ett särskilt program syftar till att
förbättra husdjursskötseln. SIDA stöder även markvårdsprojekt i många länder.
Av dessa är flera inriktade på småbrukarnas behov. Inom skogssektorn arbetar
SIDA i första hand med frågor rörande skogsföryngring och byskogsbruk.
En stor del av det stöd som SAREC lämnar till internationella
forskningsprogram rör landsbygdsutveckling och miljö. Forskning om skog, mark
och vatten hör till de områden som är högt prioriterade av SAREC.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla den viktiga roll som kvinnorna,
vilka ofta är familjeförsörjare, har för produktionen inom jordbruket.
Kvinnornas insatser är ofta av avgörande betydelse när det gäller att genomföra
för lantbruksutvecklingen nödvändiga förändringar.
Jordbruksproduktionen i Afrika håller inte jämna steg med
befolkningsökningen. Nära hälften av Afrikas befolkning får inte sitt
näringsbehov tillgodosett, och den andelen ökar. Om inte nuvarande trender
bryts kommer, enligt vad utskottet inhämtat, ett tredubbelt
livsmedelsunderskott jämfört med dagens att uppstå redan om ett tiotal år.
Mot den bakgrunden har det föreslagits av bl.a. Kyrkornas U-forum att
biståndets inriktning i ökad utsträckning bör inriktas på en hållbar
utvecklingspolitik, särskilt landsbygdsutveckling med tyngdpunkt på
livsmedelsproduktion, för att tillgodose de fattigaste gruppernas näringsbehov.
Denna uppfattning återfinns också i motion U208 (s) yrkande 2 liksom i
motionerna U221 (c) yrkande 7 och U267 (c).
Utskottet instämmer i behovet av en förstärkt strategi på detta område.
Regeringen och SIDA bör under det kommande budgetåret se över insatserna för
landsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion för Sveriges samarbetsländer i
Afrika.
Härmed får yrkande 2 i motion U208 (s), yrkande 7 i motion U221 (c) och
motion U267 (c) anses besvarade.
Utskottet konstaterar vidare att en livsmedelskonferens redan finns etablerad
och hölls senast i Köpenhamn 1991. Det var livsmedelskonferensen i Rom 1974 som
ledde till skapandet av FN:s livsmedelsråd, World Food Council, WFC, som är ett
forum på statsrådsnivå, där övergripande problem och policyfrågor som rör
världens livsmedelssituation diskuteras. WFC föreslår också åtgärder till olika
FN-organ och andra relevanta internationella organisationer.
Utskottet anser inte att några ytterligare fora för behandling av livsmedels-
och jordbruksfrågorna behöver tillskapas.
Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U208 (s).
Utskottet angav i betänkande 1991/92:UU15 att det finns ett stort behov av
inhemsk, lokalt förankrad teknologi i u-länderna liksom av forskning och
utveckling kring frågor som gäller teknologins anpassning till lokala
förhållanden. Utskottet noterade vidare att man på flera håll, inte minst inom
de enskilda organisationerna, försöker bygga upp en kompetens kring småskalig
och hantverksbaserad teknologi och dess anpassning. Vidare pekade utskottet på
de möjligheter organisationer av olika slag har att ansöka om biståndsmedel för
forskning och utveckling på området, bl.a. genom SIDA och SAREC.
Härmed får yrkande 6 i motion U221 (c) anses besvarat.
Befolkning och sociala frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U259 (fp, m, c, kds, nyd) ges argument för en ökad uppmärksamhet på
befolkningsfrågan och för ökade familjeplaneringsinsatser. Motionens yrkande
om bidrag till en ny organisation på området behandlas under C 2-avsnittet.
Enligt motion U209 (s) är det viktigt att Sverige fortsätter sin aktiva roll
att underlätta för u-länderna att kunna genomföra sina befolkningsprogram, mot
bakgrund av befolkningsökningen, den ökande urbaniseringen och betydelsen av
familjeplanering för kvinnors frigörelse och hälsa. Familjeplaneringsprogram
måste ingå i allt biståndsarbete. Sverige bör inte sänka sina bidrag till de
internationella organisationerna som är verksamma på området.
Motion U249 (fp) tar upp en rad förslag på befolkningsområdet.
Enligt motionen är den snabba befolkningsökningen, som till två tredjedelar
sker i städerna, ett allvarligt hot mot möjligheterna till en bärkraftig
utveckling. Sveriges bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan är något
eftersatt. Det är angeläget att satsningar inom familjeplanering medvetet förs
in i bilaterala förhandlingar så att projekt kan igångsättas i programländerna.
Ett sådant bilateralt samarbete innebär att svensk biståndspersonal engageras
och därmed ökar kunskaperna på området (yrkandena 2 och 3). Enligt yrkande 4
bör en ökad uppmärksamhet ägnas åt läskunnighetens betydelse för
familjeplaneringsprogrammens förverkligande.
Ökade satsningar måste göras på informationsverksamhet bland ungdomar om att
preventivmedel finns samt på att möjliggöra en kontinuerlig tillgång till
preventivmedel (yrkande 1).
Även i motion U213 (fp) föreslås ökad tillgänglighet av preventivmedel samt
ökade informationsinsatser (yrkandena 1 och 2). Enligt motionens yrkande 3 bör
Sverige i internationella sammanhang verka för att inte abortlagar införs som
leder till en ökning av antalet illegala aborter.
Enligt yrkande 3 i motion U275 (s) bör beträffande befolkningsfrågan insatser
för familjeplanering och för unga kvinnors utbildning särskilt uppmärksammas.
I motion A811 (c) hävdas att den viktigaste befolkningsåtgärden är att stärka
kvinnans ställning. Om kvinnan får status och själv kan styra över sin ekonomi,
föder hon inte fler barn än hon kan ta hand om. Biståndet på befolkningsområdet
bör ökas.
Enligt motion U212 (s) går endast 0,5 % av det svenska biståndet till
insatser för människor med funktionshinder. Motionärerna påpekar att fattigdom
drabbar funktionshindrade i u-länder särskilt hårt samt att i de flesta
u-länder avancerad sjukvård saknas liksom möjligheter till rehabilitering. De
anser därför att minst 7 % av biståndet bör avsättas till insatser för
funktionshindrade. Personer och organisationer med erfarenhet från
handikappområdet bör ha inflytande över utformningen av biståndsinsatserna.
I motion U250 (s) yrkande 6 anges att befolkningsfrågorna vuxit i betydelse.
Frågorna kräver enligt motionen en hållbar utvecklingsstrategi på alla områden.
Kvinnors rättigheter och utbildning måste uppmärksammas liksom rätten att få
kunskap och tillgång till familjeplaneringen. I motionen efterlyses regeringens
strategi i dessa frågor inför befolkningskonferensen 1994.
Enligt yrkande 5 i motion U249 och yrkande 4 i motion U213 (båda fp) bör
Sverige medverka till att avgörande frågor på befolkningsområdet uppmärksammas
inför befolkningskonferensen och att de belyses i förberedelsearbetet. Det
gäller bl.a. familjeplanering, abortproblematiken och preventivmedel.
Enligt yrkande 2 i motion U260 (s) är det inför befolkningskonferensen
nödvändigt att koppla samman frågorna om u-ländernas överbefolkning,
i-ländernas överkonsumtion och jordens begränsade resurser.
Utskottet
Befolkningsutvecklingen är i dag en av de viktigaste framtidsfrågorna. På
mindre än 100 år har jordens befolkning tredubblats och uppgår nu till ca 5
miljarder. Tillgängliga prognoser visar i dag på att världens befolkning kommer
att uppgå till 6,3 miljarder år 2000. Den genomsnittliga befolkningsökningen
nådde en topp på 2,1 % åren 1965--1970. I dag ökar jordens befolkning med 1,7 %
per år, och det har den gjort sedan år 1975.
Den årliga tillväxten i absoluta tal ökar fortfarande och förväntas uppgå
till 98 miljoner årligen 1995--2000. Därefter väntas tillväxttakten börja
sjunka.
Mellanåren 1985--1990 stod u-länderna för 93 % av jordens
befolkningstillväxt. Den siffran väntas stiga till 97 % åren 2020--2025. Det
finns dock stora regionala skillnader i tillväxttakten. I Latinamerika och
Sydasien har födelsetalen fallit något, medan i Afrika tillväxten i många fall
ligger på över 3 % per år.
Medellivslängden som för u-ländernas del under perioden 1985--1990 beräknas
till 61,4 år förväntas öka till 71,6 år under perioden 2020--2025. Flera
u-länder kommer alltså att under de närmaste decennierna få en allt högre andel
äldre personer i sin befolkning.
En fortsatt snabb ökning av världens befolkning får allvarliga följder på
många områden. Miljöförstöring, okontrollerad urbanisering, tilltagande
migration liksom det starkt ökande trycket på hälso- och sjukvården samt
utbildningen kan nämnas som de mest akuta problemområdena.
I detta sammanhang finns det även anledning att ta med i bilden relationen
mellan befolkning och resursförbrukning. Trots den osäkerhet som det innebär
att rättvisande jämföra befolkningsmängd med förbrukning av världens resurser
vet man dock att i-ländernas invånare som utgör en fjärdedel av världens hela
befolkning konsumerar tre fjärdedelar av världens energi, 79 % av alla
kommersiella bränslen och 72 % av allt stål som framställs. Eftersom i-länderna
konsumerar mer bidrar de också i större grad till miljöförorening.
Sverige ger ett omfattande bistånd till insatser på befolkningsområdet såväl
genom multilaterala organisationer som genom det bilaterala stödet via SIDA.
Sedan länge hör Sverige till de länder som bidrar mest till multilaterala
program på befolkningsområdet (FN:s befolkningsfond UNFPA och
familjeplaneringsfederationen IPPF). Dessa bidrag har ökat kraftigt under
senare år. Sverige har också under lång tid stött WHO:s olika program rörande
familjeplanering och reproduktiv hälsa (mödrahälsovård).
Även det bilaterala stödet genom SIDA har under senare år ökat, och sedan år
1990 har SIDA prioriterat stödinsatser på befolkningsområdet. I detta
sammanhang vill utskottet erinra om att anslagsposten Särskilda program, vilken
behandlas längre fram i detta betänkande, i enlighet med en framställning från
utskottet (1990/91:UU15, s. 70) höjdes från 10 miljoner kronor till 30 miljoner
kronor. Anslagsposten utnyttjas bl.a. för att stödja metodutveckling och
kunskapsspridning om befolkningsfrågor genom internationella och regionala
organisationer samt för att ge extra stöd till programländer.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i budgetpropositionen
klart uttalar att befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt
vårt utvecklingssamarbete. Det är uppenbart att en rad åtgärder för att
åstadkomma en varaktig, ekonomisk och social utveckling är nödvändiga om
befolkningsökningen skall kunna bromsas. Många bilaterala biståndsinsatser har
betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som
familjeplaneringsåtgärder. Befolkningsfrågorna bör enligt utskottets mening ses
i ett socialt sammanhang. Förbättrad inkomstnivå för de fattiga, förbättrad och
utökad utbildning och förbättring av kvinnans ställning i familj och samhälle
är faktorer som förutom direkta familjeplaneringsåtgärder gynnsamt påverkar
befolkningsfrågornas utveckling. Huvudinriktningen av åtgärderna på
befolkningsområdet måste, som anges i propositionen, vara att bekämpa
fattigdomen och höja kvinnornas status.
Befolkningsfrågorna innefattar alltså insatser på en rad olika
biståndsområden. Utskottet noterar att i regeringens budgetförslag, som ju
kännetecknas av en betydande minskning av det svenska utvecklingsbiståndet, är
befolkningsfrågor ett område som prioriteras. Utskottet utgår från att
regeringen även framgent ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet.
SIDA har under hösten 1992 inlett en utveckling och fördjupning av arbetet
med befolkningsfrågor. Syftet är att utveckla en tydlig strategi för SIDA:s syn
på befolkningsområdet som underlag för ökade insatser. Arbetet med framtagandet
av strategin har följande tre utgångspunkter.
Ekonomiska, sociala, legala och kulturella förutsättningar för "children by
choice". I detta perspektiv är befolkningsfrågan en integrerad del av
samhällets generella utvecklingssträvanden, lagstiftning, kultur och religion.
Kvinnors -- och mäns -- sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
Insatserna på detta område måste utgå från olika målgruppers behov och
önskemål.
Sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en viss
befolkningsutveckling.
Utskottet konstaterar att de nya riktlinjer på biståndsområdet som SIDA nu
arbetar med ligger väl i linje med vad som anförs och förordas i här aktuella
motioner. Det är angeläget att riktlinjerna integreras i den reguljära
verksamheten med samarbetsländerna.
Förslag om specifika åtgärder för familjeplanering förs fram i två motioner.
Det gäller information och ökad tillgänglighet beträffande preventivmedel samt
insatser för att motverka en restriktiv abortlagstiftning.
I den i det föregående refererade strategin för insatser på
befolkningsområdet som SIDA nu utvecklar ingår bl.a. att stödja information om
olika preventivmedel, inte minst bland ungdomar och olika riskgrupper för
hiv/aids. Åtgärderna syftar även till att öka den ekonomiska och geografiska
tillgängligheten av olika preventivmedel samt att öka möjligheterna för säkra
aborter.
I detta sammanhang vill utskottet understryka vad som anförs i propositionen om
att det är viktigt att de åtgärder som vidtas på familjeplaneringsområdet
genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i
centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver för människor hur
de skall se på sin familjebildning.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U209 (s), U213 (fp)
yrkandena 1--3, U249 (fp) yrkandena 1--4, U259 (fp, m, c, kds, nyd), U275 (s)
yrkande 3 och motion A811 (c) yrkande 3 som besvarade.
Enligt motion U212 (s) bör minst 7% av det svenska biståndet
gå till speciellt riktade insatser för funktionshindrade. Motionärerna förordar
också att människor med erfarenhet från handikappområdet bör delta i
beredningen och utformningen av biståndet.
FN:s generalförsamling antog år 1982 ett världsaktionsprogram för
handikappade. Det svenska biståndet till funktionshindrade utgår från detta
program. Den övergripande målsättningen är att integrera insatserna inom ramen
för biståndet. SIDA har under hösten 1992 presenterat nya riktlinjer för
biståndet inom handikappområdet. Dessa avser såväl bilaterala insatser som
multilaterala och stöd till enskilda organisationer. Sedan år 1982 har SIDA en
särskild referensgrupp med uppgift att biträda SIDA vid bedömning av insatser
inom handikappområdet. I referensgruppen ingår bl.a. personer utsedda av
handikapprörelsens olika organisationer.
Inom ramen för det multilaterala biståndet gäller samma målsättning som för
det bilaterala biståndet, nämligen att i största möjliga utsträckning integrera
handikappaspekten i den löpande utvecklingsprocessen.
Det stöd på handikappområdet som SIDA lämnar inom ramen för anslagsposten
Särskilda program har ökat under de senaste åren från 3,7 miljoner kronor
budgetåret 1991/92 till planerade utbetalningar nästa budgetår på 5 miljoner
kronor. I propositionen aviseras att vissa omprioriteringar av insatserna under
anslagsposten skall göras till förmån för bl.a. handikappade.
Med hänsyn till den svåra situation som handikappade i u-länder har är det
enligt utskottets mening angeläget med utökade biståndsinsatser. Utskottet är
dock inte berett att slå fast en visss nivå för biståndet på handikappområdet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion U212 (s).
År 1994 anordnar FN en internationell konferens om befolkning och utveckling.
Regeringen har i maj 1992 tillkallat en nationalkommitté med uppgift att
förbereda det svenska agerandet vid konferensen och att dra upp riktlinjerna
för svensk politik på området. Nationalkommittén har enligt vad som anges i
direktiven (dir. 1992:55) i uppgift att bidra till utformandet av de svenska
ställningstagandena samt att informera om och lämna synpunkter på FN-material
och svenskt underlag. Den skall även fungera som ett samrådsorgan, där
regeringen kan förankra ståndpunkter av relevans för befolkningsfrågan och för
1994 års konferens. I Nationalkommittén ingår representanter för de politiska
partierna, berörda departement, myndigheter och andra organisationer.
Förberedelserna inför FN-konferensen innefattar bl.a. expertmöten samt
regionala konferenser. I detta förberedande arbete är avsikten att ta upp några
av de viktigare delfrågorna vid konferensen som kvinnoperspektivet,
uppföljningen av miljökonferensen i Rio, aids, olika ekonomiska teorier om
befolkningsutvecklingen samt etiska aspekter. Enligt vad utskottet inhämtat har
Nationalkommittén agerat för att i första hand miljöaspekterna och
kvinnofrågorna noga uppmärksammas.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att en oberoende kommission för
befolkningsfrågor -- Independent Commission on Population and the Quality of
Life -- har inrättats under 1992. Kommissionen som leds av en tidigare
portugisisk premiärminister, Maria de Lourdes Pintasilgo, skall lägga fram en
rapport till 1994 års befolkningskonferens. Sverige bidrar till finansieringen
av kommissionen.
När det gäller förberedelsearbetet inför befolkningskonferensen delar
utskottet den allmänna syn som kommer till uttryck i budgetpropositionen och
som ligger bakom flera av de här aktuella motionsyrkandena, nämligen att det
är viktigt att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna
har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. Det är enligt
utskottets mening angeläget att Sverige i såväl i förberedelsearbetet inför
konferensen som vid själva konferensen spelar en aktiv och pådrivande roll när
det gäller familjeplanering och åtgärder för att stärka kvinnors ställning.
Med hänvisning till det anförda får motionerna U213 (fp) yrkande 4, U249 (fp)
yrkande 5, U250 (s) yrkande 6 och U260 (s) yrkande 2 anses vara besvarade.
Kvinnoinriktat bistånd m.m.
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 5 i motion U275 (s) måste riktlinjer och strategier för hur
kvinnofrågor skall integreras i biståndet utarbetas vid samtliga
biståndsmyndigheter, dvs. inte bara SIDA utan även BITS, SAREC och Swedecorp.
I motion U282 (kds) yrkande 2 föreslås att kvinnans ojämlika situation
uppmärksammas och med olika insatser åtgärdas i alla biståndsprojekt.
Enligt motion U228 (m) måste biståndet omfördelas så att det inriktas mot
kvinnor och familjerna i en avsevärt högre utsträckning än i dag. Kvinnors
delaktighet i projekten behöver stärkas. Ett sätt att nå fram till kvinnorna är
enligt motionen att arbeta med både svenska och internationella
kvinnoorganisationer av olika slag,
Enligt yrkande 5 i motion A811 (c) bör stöd till kvinnor, förutom att vara en
integrerad del av projekt, också ges till separata kvinnoprojekt och i ökande
omfattning.
Enligt yrkande 4 i motion U275 (s) bör en nationalkommitté skyndsamt
tillsättas inför kvinnokonferensen 1995. Bland frågor som bör förberedas nämns
i motionen flyktingkvinnornas situation och kvinnors tillgång till utbildning,
hälsovård och familjeplanering.
Motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) tar upp problemet med kvinnlig
omskärelse/könsstympning. Enligt yrkande 3 finns behov av att stödja
organisationer som i olika u-länder upplyser om farorna med könsstympning.
Enligt yrkande 4 bör stöd ges till utbildning av de inhemska "barnmorskorna" så
att dessa inser skadligheten med könsstympning och upphör med den verksamheten.
I yrkande 5 noteras konsensusbeslutet vid den internationella konferensen för
stöd till Afrikas barn i Dakar 1992. I artikel 28 förbinder sig deltagande
nationer att skydda flickor mot traditionell omskärelse. I motionen förutsätts
att detta kommer att finnas med i biståndsdialogen med berörda länder.
I motion U268 (s) föreslås inrättandet av en professur i internationell
mödrahälsovård. Finansiering bör ske över biståndsanslaget.
I yrkande 11 i motion U221 (c) anges att barnens situation är nära förknippad
med kvinnors situation och utbildningsnivå. Biståndet till kvinnor bör
fortsätta att öka.
I motion U650 (s, m, fp, c, kds, nyd, v) hemställs att riksdagen i en
framställning till regeringen skall ställa sig bakom motionärernas synpunkter
på behovet av riktade insatser för utbildning av världens flickebarn.
I motion U640 (fp) refereras till FN:s konvention om barns rättigheter. Med
utgångspunkt i konventionen bör barnen alltid sättas främst i svenskt bistånd.
Utskottet
Det råder allmän enighet om att insatser för att på olika områden förbättra
kvinnors levnadsvillkor och stärka deras ställning är en viktig del av det
svenska biståndet.
I propositionen anger regeringen att biståndet skall, förutom att uppmärksamma
att även kvinnor omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja
kvinnans ställning bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning
och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försörjning och
till deltagande i samhällsprocessen. De bör också i större utsträckning
integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i
beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med
samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras.
Utskottet har också vid flera tillfällen och senast våren 1992 (bet.
1991/92:UU15,) framhållit betydelsen av att man i biståndet uppmärksammar
kvinnornas roll och ställning. Utskottet underströk då att det är fullt
motiverat att allt utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera
och åtgärda problem som rör kvinnans ställning.
I motion U275 (s) förordas att samtliga biståndsmyndigheter bör utarbeta
riktlinjer och strategier för hur kvinnofrågor skall integreras i biståndet.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
Utrikesdepartementet lät hösten 1990 göra en översyn av kvinnors roll i det
bilaterala och multilaterala biståndet. I rapporten "Kvinnoinriktad verksamhet
i biståndet" redovisas hur verksamhet inom andra biståndsmyndigheter än SIDA
tar hänsyn till kvinnors speciella situation. I förra årets budgetproposition
(prop. 1991/92:100, bil. 4) anförs att förutsättningarna för att bedriva
kvinnoinriktat bistånd skiljer sig åt mellan olika biståndsmyndigheter men att
även de mindre myndigheterna i likhet med SIDA bör utarbeta praktiskt inriktade
strategier för att i sin verksamhet främja utvecklingen för och genom kvinnor.
SIDA redovisar i årets anslagsframställning de omfattande insatser som görs
för att öka kvinnors deltagande i utvecklingsprocessen. BITS har under år 1992
utarbetat vissa riktlinjer som skall vara vägledande för myndighetens
verksamhet vad gäller hänsynstagande till kvinnors speciella utvecklingsbehov
och utsatthet i samhället. Riktlinjerna omfattar såväl det tekniska samarbetet
och u-kreditverksamheten som den internationella kursverksamheten. I BITS
dialog med samarbetsländerna skall kunskap inhämtas om kvinnans ställning i
utvecklingsarbetet i ifrågavarande land för att öka förståelsen för hur hänsyn
till kvinnans roll kan införlivas i beredningsprocessen av enskilda insatser
och projekt.
SAREC ger inom ramen för regionala program bl.a. stöd till forskning inriktad
på kvinnofrågor.
Utskottet konstaterar att det pågår ett omfattande arbete för att integrera
kvinnofrågor i det svenska biståndet. Utskottet utgår från att insatserna på
detta område kommer att ytterligare byggas ut. Detta kan ske i form av
direkt kvinnoinriktade insatser i programländerna, ökade möjligheter för
kvinnligt deltagande och medverkande i biståndets utformning samt i
planeringen, utförandet och utvärderingen av enskilda biståndsinsatser. Även om
det kan finnas vissa svårigheter som t.ex. i fråga om BITS verksamhet som är
styrd genom efterfrågan från mottagarna är det viktigt att kvinnoperspektivet
så långt möjligt integreras i biståndsinsatserna.
Med det anförda får motionerna U275 (s) yrkande 5 (delvis), U282 (kds)
yrkande 2, U228 (m), A811 yrkande 5 anses besvarade.
Med anledning av förslaget i motion U275 (s) om tillsättande av en
nationalkommitté för att förbereda kvinnokonferensen i Peking 1995 vill
utskottet erinra om sitt ställningstagande våren 1992 till motionsförslag med
sammma syfte. Utskottet (1991/92:UU15) framhöll då att de politiska
kvinnoorganisationerna har en naturlig roll att spela i det förberedelsearbete
som är nödvändigt inför FN:s kvinnokonferens 1995. Utskottet utgick ifrån att
regeringen i god tid tillsätter en nationalkommitté med uppgift att samordna
detta arbete.
I sitt nyligen avlämnade betänkande om mänskliga rättigheter (1992/93:UU3)
behandlar utskottet bl.a. ett motionsförslag om att kvinnokonferensen skall ges
publicitet och resurser i samma omfattning som FN:s övriga världskonferenser.
Med anledning härav uttalar utskottet att det utgår från att regeringen bl.a. i
fråga om resurser och publicitet kommer att verka för att 1995 års
världskonferens, både från svenskt håll och internationellt, blir behandlad på
motsvarande sätt som FN:s övriga världskonferenser.
Mot denna bakgrund räknar utskottets med att -- i likhet med vad som skett
inför FN:s befolkningskonferens -- en nationalkommitté för kvinnokonferensen
snarast tillkallas.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet yrkande 4 i motion U275 (s)
besvarat.
I motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) föreslås en rad åtgärder för att
motverka bruket av kvinnlig omskärelse. Enligt en utredning av FN:s expertgrupp
för traditionella beteendemönster förekommer omskärelse av kvinnor i vissa
asiatiska stater samt i minst 25 afrikanska stater. I Europa förekommer det
bland vissa invandrargrupper. Unicef har beräknat att ca 90 miljoner kvinnor
och barn drabbas härav. De skäl som anges för att upprätthålla detta
handlingsmönster är bl.a. religion, sedvänja, hygien, minskande av kvinnors
sexuella behov, fertilitet och underlättande av sexuella relationer. Många
kvinnor tror, påpekar expertgruppen, att de som rättrogna muslimer måste
underkasta sig denna operation även om den inte nämns i Koranen och trots att
den fördömts av framstående muslimska religiösa ledare. I många länder ingår
omskärelse som en del av de unga flickornas initiering i vuxenlivet och är en
förutsättning för äktenskap.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter har slagit fast att omskärelse är
hälsovådlig och utgör ett övergrepp mot kvinnors värdighet. WHO har fördömt
kvinnlig omskärelse såsom utgörande en allvarlig hälsorisk. WHO och FN:s
barnfond har i Afrika arbetat med särskilda undervisningsprogram för att
påverka kvinnor och män i de områden där kvinnlig omskärelse förekommer.
Sverige har i det internationella samarbetet påtalat riskerna med kvinnlig
omskärelse. I den strategi på befolkningsområdet som SIDA utarbetat ingår även
att förbättra möjligheterna för medicinska insatser inom området sexuell och
reproduktiv hälsa. SAREC har inom ramen för stödet till forskning om mödrars
hälsa bl.a. tagit upp problem rörande omskärelse av kvinnor. I slutdokumentet
från den konferens som de afrikanska staternas samarbetsorgan (OAU) anordnade i
Dakar i november 1992 om stöd till Afrikas barn ingår som en särskild punkt ett
åtagande av de deltagande staterna om bekämpning av skadliga traditioner såsom
omskärelse av kvinnor.
Utskottet vill poängtera att ställningstagandet vid konferensen i Dakar har
särskild tyngd eftersom det initierades av kvinnor från de afrikanska länderna.
Ställningstagandet innebär bl.a. att de svenska biståndsorganen också har fått
en god grund för att föra fram sin syn samt för det fortsatta arbetet för att
skydda kvinnor mot omskärelse.
Motionsförslag som rör kvinnlig omskärelse behandlades under föregående
riksmöte av såväl utrikesutskottet (1991/92:UU2) som socialförsäkringsutskottet
(1991/92:SfU10). Under innevarande riksmöte kommer denna fråga att behandlas
även av socialutskottet.
Med det här anförda får motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) yrkandena 3, 4
och 5 anses vara besvarade.
Enligt motion U268 (s) är det angeläget att en professur i internationell
mödrahälsovård inrättas. Med anledning av motionärernas synpunkter på behovet
av en sådan professur vill utskottet anföra följande.
SAREC beslöt under slutet av 1980-talet att utvidga stödet till forskning om
mödrars hälsa. Följande insatser ingår i detta program.
Stöd till forskningsprogrammet "Safe Motherhood" vid WHO:s familjeenhet.
Stöd till utveckling av inhemska forskargrupper i Moçambique, Tanzania,
Zimbabwe, Zambia, Nicaragua och Vietnam.
En kartläggning av mödradödligheten i Zimbabwe och Tanzania. Olika sätt att
förbättra mödrahälsovården och förlossningsvården studeras i Kap Verde,
Tanzania, Zambia, Zimbabwe och Nicaragua.
Tonårsfertilitet och aborter studeras i Kenya, Tanzania, Zambia och Vietnam.
Enligt SAREC:s mening behövs kompetens från flera discipliner för att
kunskapen på mödravårdsområdet skall kunna utvecklas. Flera svenska
institutioner, bl.a. institutionen för obstetrik och gynekologi vid Uppsala
universitet och institutionen för epidemiologi i Umeå, har involverats i denna
utveckling och fungerar som handledare för u-landsdoktorander.
Utskottet har åren 1991 och 1992 (bet. 1990/91:UU15, 1991/92:UU15) behandlat
förslag med samma syfte som det här aktuella. Utskottet ansåg att frågan om en
professur i internationell mödrahälsovård hade hög prioritet. Utskottet
framhöll dock att hänsyn måste tas till de prioriteringar som är nödvändiga med
hänsyn till de begränsade medel som står till förfogande samt att det inte
ankommer på utskottet att ta ställning beträffande enskilda professurer eller
deras finansiering.
Utskottet konstaterar att SAREC sedan länge stöder en omfattande verksamhet
inom området mödrahälsovård.
Med det anförda betraktar utskottet motion U268 (s) som besvarad.
I tre motioner aktualiseras frågan om barnens livsvillkor i u-länder.
I juni 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen som trädde i kraft i
september 1991. Konventionen omfattar barn i såväl i- som u-länder och är en
uppmaning till alla länder att på alla plan se till barnens bästa. Biståndet är
ett medel för att förverkliga konventionens normer och förpliktelser. Det är
uppenbart att hoten mot barnens överlevnad, hälsa och utveckling är allra
störst i de fattigaste, mest skuldtyngda och konfliktdrabbade länderna.
Situationen för barnen fortsätter att vara svår i många delar av världen.
Undernäring, övergrepp av olika slag, dåliga eller inga utbildningsmöjligheter
hör till bilden. Många barn får aldrig gå i skola. Barnadödligheten har under
senare år ökat i Latinamerika och Afrika. Sveriges bistånd är också i hög grad
inriktat på exempelvis primärhälsovård, familjeplanering, nutrition, vatten och
sanitet, primärskolor och andra utbildningsinsatser. Sverige är den största
bidragsgivaren till FN:s barnfond Unicef och finansierar drygt 17 % av
organisationens budget.
Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens målsättning att ökad
uppmärksamhet måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i
slavarbete, jakt på gatubarn och barnprostitution. Det är också positivt att
regeringen avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med
barnkonventionen samt den handlingsplan som världstoppmötet om barn enades om
år 1990 skall ges hög prioritet i biståndssamarbetet med berörda länder. SIDA
har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd
för barnets rättigheter. Även icke-programländer som Thailand och Filippinerna
bör komma i fråga för dessa insatser.
Det råder ingen tvekan om att -- som framhålls i motion U221 -- kvinnors
livsvillkor i hög grad bestämmer barnens situation. Utskottet har också i det
föregående understrukit vikten av biståndsinsatser som tar sikte på att stärka
kvinnors ställning.
Avgörande härvidlag är att kvinnor får tillgång till utbildning. Det gäller i
hög grad för de unga flickorna, vilkas skolgång ofta avbryts på ett tidigt
stadium.
Med hänvisning till det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 11, U640 (fp)
yrkande 1 och U650 yrkande 3 anses besvarade.
Bindning, återflöde
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 13 i motion U250 (s) visar erfarenhet och forskning att bundet
bistånd är ett ineffektivt bistånd. Frågan om bundet bistånd och svensk
industris intressen i u-länderna bör belysas i den kommission som
Socialdemokraterna föreslår och som behandlas senare i betänkandet.
I motionerna U202 (m) och U225 (kds) föreslås en ökning av det bundna
biståndet.
Utskottet
Utskottet har i stort sett varje år behandlat frågan om bundet bistånd. I
betänkande 1991/92:UU15 angavs följande.
Utskottet har tidigare mycket klart framhållit sin principiella syn att
biståndet bör vara obundet. Upphandling enligt frihandelsprinciper och i fri
konkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts. Effektiviteten är
enligt utskottet högre i obundet bistånd än i bundet. Återflödet av svenska
biståndsmedel är dessutom betydligt större än vad graden av bindning kan ge
intryck av. Närmare hälften av biståndet återvänder till Sverige i form av
betalning för svenska varor och tjänster. Den del av biståndet som är formellt
bunden till upphandling i Sverige inriktas på konkurrenskraftiga varor som
direkt efterfrågas av mottagarländerna.
Denna utskottets bedömning kvarstår.
Härmed avstyrks motionerna U202 (m) och U225 (kds). Yrkande 13 i motion U250
(s) får anses besvarat med vad utskottet anfört.
Organisationsfrågor, effektivitet och utredningar
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 7 i motion U250 (s) föreslås med hänvisning till motionen
"Solidaritet och säkerhet för ett ny värld" hemställs att en kommission med
syfte att se över Sveriges internationella ansvarstagande tillsätts.
Kommissionen bör ta upp de principiella frågorna om biståndet, t.ex. riksdagens
inflytande, landramar, myndigheternas roll, bundet bistånd m.m. De utredningar
som nu genomförs eller inleds bör föras in som underlag till kommissionens
arbete.
I samma motions yrkande 10 konstateras att landramsmedlen bara är en del av
det bistånd som går till de s.k. programländerna. Bistånd utgår också från
sakanslag. Det totala svenska biståndsflödet till länderna kan därmed inte
anges i förhand, men däremot kan det redovisas i efterhand. Regeringen borde
enligt motionen mer systematiskt redovisa det samlade biståndsflödet för att ge
riksdagen ökad möjlighet till insyn och styrning.
Enligt motion U221 (c) är det viktigt att det finns en samordnande myndighet
för det svenska biståndet. Motionärerna anser att SIDA även fortsättningsvis
bör ha denna roll. SIDA:s nuvarande organisation bör därför, säger de, inte
ytterligare reduceras annat än vad som påkallas på grund av reguljära
rationaliserings- och effektiviseringskrav (yrkande 12).
Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att en brett förankrad parlamentarisk
utredning tillsätts för att komma med förslag till en övergripande svensk
u-landspolitik, som även innefattar handels- och skuldpolitik, råvaror och
vapenhandel samt för att söka lösningar på problemet med biståndets minskande
effektivitet.
I motion U250 (s) yrkande 11 anges att för att svenskt bistånd skall kunna
upprätthållas på både kvantitativt och kvalitativt hög nivå är det angeläget
att regeringen ger SIDA och andra biståndsmyndigheter tillräckligt stöd och
resurser.
I yrkande 12 anges att utan större medvetande om de internationella frågornas
vikt bland allmänheten riskerar stödet för biståndet att försvagas. Mot denna
bakgrund bör ambitionerna beträffande internationaliseringen i undervisningen
öka.
I motion U260 (s) yrkande 4 föreslås kraftfulla informations- och
folkbildningsinsatser syftande till att förankra biståndet och öka intresset
för etiska frågor med anknytning till biståndet.
Enligt yrkande 3 i motion U233 (v) bör regeringen redovisa hur mycket
administrationen tar av biståndet genom olika kanaler (som SIDA, BITS,
Världsbanken, UNDP, FAO etc.)
Enligt samma motions yrkande 4 skulle nedläggning av biståndskontor urholka
biståndskompetensen, och förslag därom avvisas. Det är enligt motionärerna
bättre och billigare att lägga ned ambassaderna.
Utskottet
Under senare år har olika delar av biståndet granskats och utvärderats inom
ramen för separata översyner och utredningar. Exempel härpå under den senaste
5-årsperioden är översynen av biståndsmålen (SOU 1987:28), utredningen om
Swedfund (SOU 1988:4), Kultursamarbetet med u-länderna (Ds UD 1987:2),
U-landsinformation (SOU 1988:19), Vissa aspekter av u-kreditsystemet (1988:42),
Organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet (SOU 1990:17),
Effektivitet och utvärdering i biståndet (Ds 1990:63), FN i
utvecklingssamarbetet (Nordiska FN-projektet 1991), Bistånd genom
internationella organisationer (SOU 1991:48), Krediter för utveckling (SOU
1991:74) och Styrnings- och samarbetsformer i biståndet (SOU 1993:1). Vidare
har översyner om bl.a. bistånd till Asien och Moçambique genomförts. Bland
aktuella utredningar kan också nämnas utredningen om valövervakning samt om
bistånd till politiska partier.
Utskottet har tidigare gett sitt stöd till att olika aspekter av biståndet på
detta sätt ingående analyseras och granskas. De förslag till nyordningar inom
olika delar av biståndsverksamheten som lagts fram med anledning av
utredningarnas slutsatser har gett värdefulla bidrag till förnyelsen och
anpassningen av formerna och metoderna i biståndet.
Inte desto mindre är det enligt utskottets uppfattning av stort värde att
efter en längre tidsperiod göra en bredare och mer övergripande översyn av
biståndet. Detta har tidigare tagit sig uttryck i s.k. biståndspolitiska
utredningar varav den senaste ägde rum 1975. Dessa utredningars mandat har
varit mycket breda och omspunnit såväl biståndspolitiska mål som metoder på
alla sakområden som involveras i biståndet. Utredningarna har i allmänhet haft
stark parlamentarisk förankring.
I två motioner förs tanken på en sådan helomfattande översyn av biståndet
fram. Som framgår av motionsreferatet föreslås både i motion U250 (s) och i
U233 (v) att en bredare och mer övergripande översyn av biståndet görs som
också skall innefatta principiella frågor kring biståndet.
Förslaget i U250 (s) om att tillsätta en kommission med syfte att se över
Sveriges internationella ansvarstagande har ett ännu bredare angreppssätt
enligt vilket biståndet är en del och andra delar av förslaget bl.a. berör
säkerhetspolitik och nedrustning, fredsbevarande insatser, allmän FN-politik,
Östeuropasamarbetet och flyktingfrågor.
Utskottet har -- som nämnts i det föregående -- vid flera tillfällen tidigare
ställt sig positivt till att analyser och granskningar liksom även mer
övergripande översyner av biståndet äger rum. Utskottet ställer sig dock
tveksamt till förslaget i motion U250 (s) om tillsättande av en kommission med
det vida utredningsuppdrag som anges i motionen. Motionärernas förslag innebär
att i stort sett hela den svenska utrikespolitiken skulle bli föremål för
granskning. Från biståndspolitisk utgångspunkt kan ifrågasättas om detta är den
mest fruktbara ansatsen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande
7.
Även förslaget i motion U233 (v) yrkande 23 om en u-landspolitisk utredning
avstyrks.
Utskottet delar den syn som framförs i yrkande 11 i motion U250 (s) och i
motion U221 (c) yrkande 12 om att SIDA ges tillräckligt stöd och resurser för
att biståndet skall kunna upprätthållas på kvantitativt och kvalitativt hög
nivå. Utskottet tar ställning till SIDA:s anslag i andra avsnitt i detta
betänkande med målsättningen att garantera ett generöst och effektivt bistånd.
Med anledning av de synpunkter på SIDA:s nuvarande organisation som förs fram
i motion U221 (c) vill utskottet erinra om att frågor rörande styrnings- och
samarbetsformer i biståndet kommer att behandlas under våren i samband med den
nyligen avlämnade propositionen 1992/93:244.
Med hänvisning till det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 12 och U250
(s) yrkande 11 anses besvarade.
Enligt motion U233 (v) bör ambassader och inte biståndskontor läggas ned.
Utskottet vill även beträffande detta förslag hänvisa till den kommande
behandlingen av regeringens förslag i propositionen 1992/93:244 om styrnings-
och samarbetsformer i biståndet.
Utskottet avstyrker därför motion U233 (v) yrkande 4.
Regeringen gör i samband med den årliga prövningen i budgetarbetet en
uppföljning av biståndets administrativa kostnader. Vissa år sker en
fördjupning av detta arbete i samband med utredningar av olika delar av
biståndet, som exempelvis utredningen Bistånd genom internationella
organisationer (SOU 1991:48).
I juni 1992 tillsatte regeringen en utredning för att göra en översyn av
vissa internationella organisationers budgetar. Syftet var att förbättra
underlaget för att bedöma budgetutveckling och ekonomiadministration inom de
olika FN-organen. Granskningen skall även omfatta organisationernas
resultatanalys och allmänna prioriteringspolitik. Utredningens resultat kommer
enligt vad utskottet inhämtat att redovisas under våren 1993.
Härmed får yrkande 3 i motion U233 (v) anses besvarat.
Utskottet delar uppfattningen att en internationalisering av undervisningen
med stort utrymme för u-landsfrågor har en positiv effekt när det gäller
medvetandet om de internationella och globala frågornas vikt bland allmänheten
och engagemanget för biståndet. Utskottet noterar biståndsmyndigheternas ökade
ambitioner härvidlag. Internationaliseringen av undervisningen bör enligt
utskottets mening ytterligare betonas och utvecklas.
Härmed får yrkande 12 i motion U250 (s) anses besvarat.
I motion U260 (s) framhålls betydelsen av informations- och
folkbildningsinsatser syftande till att förankra biståndet och öka intresset.
Utskottet delar denna uppfattning. SIDA disponerar särskilda medel för
informationsverksamhet. Utskottet understryker i detta sammanhang den stora
betydelse som de i biståndet verksamma enskilda organisationerna har när det
gäller folkligt engagemang, förankring och information.
Härmed får yrkande 4 i motion U260 (s) anses besvarat.
Bistånd och EG
Propositionen (s. 66--67)
Genom EES-avtalets ikraftträdande kommer Sverige att anslutas till EG:s
tredje ramprogram för forskning. Ett av delprogrammen, det s.k.
STD-programmet, är inriktat på u-landsforskning. Det svenska deltagandet på
programnivå i STD beräknas kosta ca 300 000 kr per år.
Frågan om huruvida subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen), dvs. att ingen
fråga skall avgöras eller hanteras längre upp i en organisatorisk hierarki än
vad som är sakligt motiverat, skall gälla inom biståndsområdet tas även upp i
propositionen. Det erinras om att det inom EG för närvarande pågår omfattande
diskussioner och arbete med att förtydliga principen. Närhetsprincipens
tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh
i december 1992. Regeringens bedömning i denna fråga är att såväl EG:s
ställningstagande i fråga om närhetsprincipen som formerna för en förbättrad
samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas
successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt
ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är enligt
propositionen en uttalat högt prioriterad fråga inför Sveriges kommande
medlemskapsförhandlingar.
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 1 i motion U273 (s) bör ett utredningsarbete nu inledas för
att man i god tid skall kunna lämna förslag om hur de organisatoriska sambanden
mellan EG:s och Sveriges biståndsverksamhet skall utformas. Det bör också
klargöras från vilka delar av nuvarande biståndsbudget som de svenska medlen
till EG:s gemensamma bistånd skall tas.
I yrkandena 3 och 5 i motion U262 (fp) anges att samma krav på nyordning bör
ställas på det för EG gemensamma biståndet som på vårt nationella bistånd. Det
gäller bl.a. krav på marknadsekonomi i mottagarländerna, liksom krav på
demokrati och mänskliga rättigheter (yrkande 6). Enligt motionens yrkande 4 bör
närhetsprincipen tillämpas i detta sammanhang, dvs. den övervägande delen av
biståndet från EG-länderna bör beslutas och administreras på nationell nivå.
Enligt yrkande 22 i motion U233 (v) bör Sverige inte anslå pengar till EG:s
u-landsforskningsprogram. I motionen ifrågasätts om programmet, som enligt
motionen inriktas på energiområdet, är till nytta för u-länderna.
Utskottet
Utskottet konstaterar att biståndet i dag är en integrerad del av EG:s
verksamhet. I huvudsak består EG:s bistånd av stöd till 69 afrikanska,
västindiska och Stillahavsländer som är anslutna till den s.k.
Lomékonventionen, stöd genom andra arrangemang till Central- och Östeuropa och
ett antal länder i Asien och Latinamerika samt stöd till de flesta länder i
Medelhavsområdet som inte är medlemmar i EG. Därutöver lämnas ett relativt
omfattande livsmedels- och katastrofbistånd. Biståndet inom Lomékonventionen
finansieras genom att medlemsländerna gör fleråriga utfästelser till European
Development Fund (EDF). Det övriga biståndet finansieras över EG:s ordinarie
budget.
Inriktningen av EG:s bistånd överensstämmer i stort med Sveriges ambitioner
på biståndsområdet. Enligt bedömningar som regeringen bl.a. har offentliggjort
i skriften "Biståndet och EG" ger ett svenskt medlemskap i EG inte anledning
till några principiella betänkligheter vad gäller samstämmigheten med de
svenska biståndsmålen. Utskottet delar denna bedömning men vill samtidigt
understryka vikten av att Sverige såväl i förhandlingarna om medlemskap som vid
ett eventuellt medlemskap värnar om den hittillsvarande svenska ambitionsnivån
på biståndsområdet.
Sverige har som medlem av EG möjligheter att påverka innehållet i
gemenskapens utvecklingssamarbete dels och i första hand genom de gemensamma
EG-programmen, dels genom bilaterala och multilaterala dialoger inom EG. Under
förutsättning att 1 % av BNI avsätts för bistånd ställs Sverige vid medlemskap
inför uppgiften att bereda plats för bistånd genom EG motsvarande ungefär 7 %
av det totala biståndsanslaget. Av Maastrichtöverenskommelsen framgår att en
ökad koordinering mellan medlemsländerna på biståndsområdet med avseende på de
nationella anslagen kan förväntas i framtiden. Sverige kan enligt utskottets
bedömning påverka denna process. Redan i medlemskapsförhandlingarna är det
viktigt att Sverige understryker sin syn på biståndsfrågorna.
Utskottet har i det föregående redovisat regeringens inställning till frågan
om närhetsprincipens giltighet i EG-sammanhang. Vad som anförts i propositionen
har inte gett utskottet anledning till erinran.
Som framgår av redovisningen pågår inom EG diskussioner om vilken avvägning
som skall göras mellan bistånd som en uppgift för gemenskapen och
medlemsländernas nationella biståndsansträngningar. Utskottet anser i likhet
med vissa av motionärerna att Sverige bör verka för att subsidiaritetsprincipen
(närhetsprincipen), skall gälla inom biståndsområdet. Effektiviteten i
biståndet gynnas av flera kompletterande organisationsformer. Detta synsätt
torde äga aktualitet även för EG:s bistånd. EG:s och medlemsländernas samlade
bistånd torde nå de bästa resultaten om de gemensamma programmen tar sig an de
frågor där behoven av samlat agerande är störst och de nationella programmen
får utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Vad gäller frågan om att krav på demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna skall ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd är dessa
principer genom överenskommelsen i Maastricht redan inskrivna som grundsatser
för EG-biståndet. Som medlem i EG kan Sverige verka för att dessa principer
verkställs i praktisk handling. Utskottet konstaterar också att EG genom
enhälliga beslut redan har kunnat införa sanktioner mot tredje land när
exempelvis brott mot de mänskliga rättigheterna föreligger.
Härmed får motion U262 (fp) yrkandena 3--6 anses besvarad.
Utskottet konstaterar med hänvisning till vad som ovan anförs att om
riksdagens ambition att Sverige skall bli medlem i EG förverkligas får detta
effekter också på biståndspolitiken. Sverige skall i så fall bidra finansiellt
till EG:s gemensamma bistånd. Vidare kommer troligen en viss samordning av den
nationella biståndspolitiken att äga rum, något som utskottet ser övervägande
fördelar med. Regeringen har genomfört ett analysarbete av EG-samarbetets
konsekvenser på biståndet, bl.a. redovisat i skriften "Fakta Europa" och genom
seminarier. För närvarande sker en fortlöpande analys av dessa frågor.
Utskottet vill understryka vikten av ett fördjupat analysarbete på området, i
enlighet med vad som anges i yrkande 1 i motion U273 (s). En analys av
EG-samarbetet på biståndsområdet samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid
ett medlemskap bör alltså snarast komma till stånd.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion U273 (s) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genom EES-avtalets ikraftträdande kommer Sverige att anslutas till EG:s
tredje ramprogram för forskning. Utskottet ser positivt på detta samarbete.
Härmed avstyrks yrkande 22 i motion U233 (v).
Multilateralt utvecklingssamarbete
Ökade behov av internationell samverkan (prop. s. 71--79)
Världsbanken framstår enligt propositionen alltmer som den ledande
utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera
utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande får
återverkningar på utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att
debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer
fokuserar på frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser,
miljömässigt hållbar utveckling, betydelsen av god förvaltning (good
governance), den privata sektorns utveckling och behovet att hålla tillbaka
militära utgifter. Sverige har aktivt medverkat till ett sådant synsätt.
De multilaterala organisationerna har en avgörande roll för mobilisering av
resurser, framför allt på områden där samordnade insatser krävs. Därtill kommer
utvecklingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för
utvecklingsändamål genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna.
Erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder kan
bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och
därigenom få ännu större genomslagskraft.
Svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet är
enligt propositionen av grundläggande betydelse i det svenska biståndet.
Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer krav på
reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan mellan
omfattningen av de uppgifter som läggs på FN och de resurser som ställs till
dess förfogande måste minska.
Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startades
för mer än fyra år sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års
budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar
som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och
katastrofområdet.
Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och
genomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig
förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s
generalsekreterare i maj 1991.
Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt
utvecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla medlemsstaternas ministrar
för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s
biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.
Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre
styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ
skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationalisering
av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena
universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten av att
hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ understryks
naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN.
Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP
och barnfonden Unicef svarar Norden för upp till 30 %. Det innebär att Sverige
och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa
organisationers effektiva skötsel.
Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt
finansieringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de
operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av
reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske
efter betalningsförmåga, och därmed blir beloppen mycket begränsade för
fattigare länder.
Den andra formen av bidrag skall ges som "förhandlade bidrag". Givarna får
härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolym som
krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur
bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.
Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som
tillägg till de två föregående bidragsformerna.
FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av
systemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet i
förhållande till både givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll
och ställning i systemet, framför allt en förstärkning av deras fackkompetens.
Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl. löner och andra förmåner, med
inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka
kompetensen bland personalen.
Reformerna på katastrofområdet och i sekretariatet visar att förändringar av
FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i både u- och
i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på de
ekonomiska och sociala områdena.
Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en
intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid Ecosoc:s högnivåmöte i början av
juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett centralt
underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN-dokument
benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".
Regeringen lägger enligt propositionen avsevärd vikt vid att svenska
biståndsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög
effektivitet.
Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i
användningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte
att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i
ett antal internationella organisationer.
Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansdepartementen
skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revisionsförfarande
i bl.a. en rad av FN:s reguljära budget.
De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, många gånger på
tillskyndan av Sverige, bör enligt propositionen i mindre grad än andra drabbas
av nedskärningar. De internationella finansieringsorganen, och då särskilt IDA,
Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna, spelar en
central roll i detta sammanhang.
Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på
FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och
flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s
flyktingkommissarie, UNHCR, får därigenom en ökad betydelse. För att dessa
organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs
flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med särskilt
riktade bidrag.
Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en
katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ
som måste utformas på ett miljömässigt riktigt sätt.
Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommer regeringen att
fästa särskild vikt vid att förberedelserna inför konferensen blir så gedigna
som möjligt. Regeringen kommer dessutom att aktivt verka för att
befolkningsfrågorna uppmärksammas i relevanta FN-organ och andra
internationella organisationer.
Vidare ser regeringen det som angeläget att mobilisera såväl medlemsländer
som internationella organisationer i mer offensiva insatser för att bekämpa
narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete.
Enligt propositionen bör de multilaterala organisationernas egna
resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som
multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i
föregående års budgetproposition, påpekar har dessa organs
utvärderingsfunktioner förstärkts under senare år. Kommittén menar dock att det
finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i
dessa avseenden.
Den upphandlingsmarknad som genereras av de multilaterala utvecklingsbankerna
och FN:s biståndsverksamhet är av flera skäl mycket intressant. Den är relativt
stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella
upphandlingsregler.
Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företagens egna
insatser. Regeringen avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den
svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka.
Regeringen verkar för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja
rekrytering av svensk personal till internationella organ.
En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som
multibiståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan
multilaterala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som
nationella. Det är regeringens avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén
förordar ytterligare främja denna utveckling.
Det totala biståndsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av
OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta belopp gick
drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26 %.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s
verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära
verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga
utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella
forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en
tredjedel av det totala biståndet.
Tabell 3 Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1992/93 och
1993/94 (mkr)
Biståndsanslagen
C 1. Multilateralt bistånd
Sammanfattning av motionerna
I motion U221, yrkande 4 (c), anges att Sverige i internationella sammanhang
bör intensifiera arbetet kring rekommendationerna i det Nordiska FN-projektet.
Sverige måste aktivt arbeta för att stärka FN:s fackorgans roll som
policyskapare samt UNDP:s betydelse som biståndsorgan. Vidare anges att svenskt
bistånd bör frigöras från anpassningen till Världsbankens politik. Det svenska
biståndet bör mer inriktas på de fattiga människorna och deras grundläggande
behov. Därvid har bl.a. FN-systemets policyorgan och UNDP en mycket viktig
funktion.
I motion Fi211, berörd del av yrkande 18 (nyd), anges att Sverige är en
orimligt stor biståndsgivare inom det multilaterala systemet och att
nedskärningar bör göras för att nedbringa den svenska bidragsandelen.
I motion U235 (nyd) föreslås att riksdagen dels inte godkänner de gjorda
utfästelser som regeringen redogjort för i anslaget Bidrag till internationella
biståndsprogram (yrkande 1),
dels inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som regeringen härutöver förordat (yrkande 2).
Utskottet
I propositionen framhåller föredragande statsrådet att svensk aktiv medverkan
i internationella organ på utvecklingsområdet är av grundläggande betydelse i
det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att
multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande
utvecklingsfrågor i världen. Den analys och de slutsatser som presenterats av
multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet utgör enligt
propositionen en god grund för Sveriges fortsatta agerande i de multilaterala
organisationerna.
FN-projektets slutrapport som har diskuterats vid Ecosocs högnivåmöte i juli
1992 bildar nu ett centralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form
av ett officiellt FN-dokument benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att
genomföra förbättringar och reformer i syfte att uppnå ett effektivt fungerande
multilateralt system. Det är viktigt att -- så som anges i propositionen --
Sverige och Norden söker att skapa en så bred uppslutning som möjligt för
förslagen som väckts i anslutning till det nordiska FN-projektet bland
medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.
I fråga om de internationella biståndsorganens verksamhet vill utskottet
liksom fallet har varit vid flera tillfällen tidigare understryka värdet av att
en betydande del av det svenska biståndet lämnas i form av multilateralt
bistånd. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom multilaterala
biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av biståndsramen. Sverige,
liksom övriga nordiska länder, svarar för en oproportionerligt stor andel av de
multilaterala biståndsorganens finansiering sett i relation till givarländernas
BNI. Om andra bidragsgivare skulle höja sina bidrag i riktning mot vår nivå,
skulle detta på ett fundamentalt sätt förändra och förbättra dessa organs
möjlighet att bistå de fattiga länderna. Sverige bör således aktivt fortsätta
att verka för högre bidrag från givarländerna till de multilaterala organen.
Vad gäller propositionens medelsförslag för nästa budgetår konstaterar
utskottet att flera biståndsprogram på grund av det rådande budgetläget har
fått vidkännas minskade bidrag. De multilaterala organ som har en stor
fattigdomsinriktning har dock i mindre grad än andra drabbats av nedskärningar.
Propositionens förslag innebär att de multilaterala bidragen under anslaget
Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor
till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock
större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från
de andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska
multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen. Flera
motionsförslag tar upp regeringens budgetförslag för olika biståndsprogram.
I motion U235 (nyd) förslås en rad omprioriteringar i fråga om de
multilaterala bidragen samt en kraftig minskning av det totala anslagsbeloppet.
Utskottet behandlar dessa förslag i det följande.
Inriktningen av det multilaterala biståndet tas upp i två motioner. De
synpunkter och förslag som förs fram i motion U221 (c) ligger enligt utskottets
mening i linje med de allmänna riktlinjer för det multilaterala biståndet som
regeringen har angett och som utskottet i allt väsentligt har ställt sig bakom.
Härmed får yrkande 4 i motion U221 anses besvarat.
Den allmänna syn på inriktningen och utformningen av det svenska
multilaterala biståndet som präglar motion Fi211 (nyd) kan utskottet inte
ställa sig bakom.
Motion Fi211 yrkande 18 i här aktuell del avstyrks således.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
Sammanfattning av propositionen (s. 79--80)
UNDP är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd.
UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och
finansiera insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 150 länder
med tyngdpunkt i de fattigaste u-länderna.
För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser.
Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner dollar. De nordiska
länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige
totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av
budgeten.
I propositionen betonas att UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna
fullfölja sina uppgifter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt
jämnare. Vidare understryks vikten av en effektivare samordning av FN-systemets
biståndsinsatser och särskilt då av en klarare ansvars- och rollfördelningen
mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. UNDP planerar verksamhet i
Central- och Östeuropa samt i OSS. UNDP har också en viktig uppgift i FN:s
katastrofarbete. Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste enligt
propositionen styr- och finansieringsformerna reformeras i enlighet med de
förslag Sverige och övriga nordiska länder driver på grundval av slutsatserna i
det nordiska FN-projektet. Sveriges bidrag beräknas i propositionen till 560
miljoner kronor för nästa budgetår.
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCFD) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de
minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad på att
engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Sverige är den största
bidragsgivaren till fonden och svarade år 1992 för en andel på ca 20%. I
propositionen föreslås att bidraget för nästa budgetår beräknas till 40
miljoner kronor.
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U250 anförs att regeringen föreslår
nedskärningar i anslagen till vissa FN-organ som går betydligt längre än
genomsnittet för andra nedskärningar. Därtill skall läggas effekten av att
anslag till FN beräknas i dollar, vilket efter den svenska kronans fall innebär
att värdet av de svenska bidragen nu sjunker kraftigt. Regeringens prioritering
kan inte accepteras säger motionärerna.
För UNDP som drabbas mycket hårt innebär enligt motionärerna regeringens
förslag att bidraget skärs ned med sammanlagt 38 % från ett budgetår till ett
annat (16 % i nedskärning samt 22 % i devalveringseffekt). Motionärerna
föreslår därför att bidraget till UNDP skall räknas upp med 40 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag vilket innebär ett bidrag om totalt 600
miljoner kronor.
Vänsterpartiet hävdar i motion U233 att de i propositionen föreslagna
nedskärningarna är ett uttryck för att regeringen sluter upp bakom
Världsbankens ledarskap i FN-organen -- framför allt i UNDP som USA försöker
reducera till förmån för Världsbanken.
I motion U235 (nyd) erinras om att Sverige är den största bidragsgivaren till
UNDP och bidrar med 11 % av budgeten. Motionärerna anser att det inte finns
något skäl för att Sverige skall stå för så stor del av budgeten och föreslår
en minskning av bidraget med 510 miljoner kronor.
I samma motion föreslås att bidraget till UNCFD skall reduceras med 30
miljoner kronor till totalt 10 miljoner kronor. Motionärerna påpekar att
Sverige är största bidragsgivare och svarar för 20 % av budgeten.
Utskottet
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare understrukit värdet av de
internationella biståndsorganens verksamhet. UNDP har en viktig uppgift att
stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling samt att
samla FN-systemet för gemensamma insatser. Utskottet vill dock erinra om vad
som anförs i propositionen om behovet av en effektivisering och en aktivare
styrning på policynivå av UNDP:s verksamhet.
När det gäller regeringens budgetförslag har utskottet i det föregående
redovisat att de bidragsminskningar som drabbar flera av biståndsprogrammen
främst har sin i grund det rådande svåra budgetläget.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag och avstyrker
motionerna U233 (v) yrkande 27, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis), och U250 (s)
yrkande 18.
FN:s befolkningsfond (UNFPA)
Propositionen (s. 81)
FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för
samordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet på befolkningsområdet.
UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram
inom FN-systemet.
I propositionen föreslås att bidraget till UNFPA skall utgå med 140 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.
Sammanfattning av motionerna
I motion U233 (v) föreslås att bidraget till UNFPA höjs med 10 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Även i motion U235 (nyd) föreslås en anslagshöjning med l0 miljoner kronor.
Motionärerna anför att befolkningsfrågan förmodligen är utvecklingsländernas
allra största problem och att FN på allvar måste ta itu med denna fråga.
Utskottet
FN:s befolkningsfond har en viktig roll att fylla när det gäller att stödja
u-ländernas ansträngningar att bygga upp egen kapacitet för effektiva program
på befolkningsområdet. I propositionen understryks att UNFPA:s ledande funktion
inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och
enskilda organisationer framhållas, t.ex. samarbete med Internationella
framiljeplaneringsfederationen.
I propositionen föreslås också en i jämförelse med andra anslag mindre
minskning av bidraget med fem miljoner kronor till totalt 140 miljoner kronor.
Utskottet godtar regeringens medelsförslag och avstyrker därmed motionerna
U233 (v) yrkande 28 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).
FN:s barnfond (Unicef)
Sammanfattning av propositionen (s. 81--82)
Unicefs verksamhet har i dag tre viktiga funktioner. Unicef har en katalytisk
roll som rådgivare och policyskapare. Ett exempel härför är arbetet med
konventionen om barnens rätt och världstoppmötet för barn. Inom ramen för
programverksamhet gör Unicef omfattande insatser för bl.a. hälso- och sjukvård,
vattenförsörjning och utbildning. Vidare deltar Unicef i katastrofinsatser.
I propositionen uttalas att Unicefs främsta mål måste vara
utvecklingsinsatser. Vidare framhålls att behovet av nya mer ändamålsenliga
styr- och finansieringsformer framstår som påtagligt i det aktiva samarbetet
mellan Sverige, andra länder och Unicef. Under förra budgetåret uppgick
Sveriges totala bidrag, inkl. tilläggs- och katastrofbidrag över SIDA:s anslag
till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från budgetåret 1990/91.
Av Unicef:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga
organisationer stod Sverige under 1991 för 17 %. För budgetåret 1993/94
föreslår regeringen ett bidrag om 350 miljoner kronor vilket innebär en
minskning med 45 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.
Motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en höjning av bidraget
med 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motionärerna påpekar att den
föreslagna bidragsminskningen slår mycket hårt då bidragen till FN-organen
beräknas i dollar. Genom kronans minskade värde kommer bidragen att urholkas
kraftigt.
I motion U233 (v) föreslås ett bidrag om 350 miljoner kronor vilket är 50
miljoner kronor mer än vad regeringen förslagit.
I motion U235 (nyd) föreslås att bidraget skall minskas med 100 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anför att flera europeiska
stormakter inte finns med bland de större givarna och att Sverige inte kan
vara bäst i allt.
Utskottet
Unicef gör viktiga insatser för att ändra barnens villkor. Barnfondens
programverksamhet är mest omfattande i de länder där fattigdomen är svårast,
där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Unicef
samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda
organisationer för barnens välbefinnande och framtid.
I propositionen betonas behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och
finansieringsformer i det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och
Unicef. Vidare framhålls att Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall
få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig
planering och utveckling av verksamheten.
I propositionen föreslås en minskning av det svenska bidraget till Unicef.
Med hänsyn till dels att Sverige är en av de största bidragsgivarna, dels att
det utgår ett extra riktat stöd via SIDA till Unicef:s utvecklings- och
katastrofinsatser godtar utskottet det föreslagna bidraget till Unicef.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna U233 (v) yrkande 29, U235
(nyd) yrkande 2 (delvis) och U250 (s) yrkande 19 avstyrks.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Sammanfattning av propositionen (s. 83--84)
WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i
internationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av
världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall
kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av
olika slag.
Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav
20 miljoner människor fick del av livsmedelsbistånd genom reguljära
utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituationer
har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften
av WFP:S totala livsmedelsleveranser.
Det svenska bidraget till WFP utgörs av följande tre delkomponenter.
Ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter på utvecklingsområdet. Två
tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphandling av livsmedel i
u-länder med exportproduktion eller i Sverige.
Bidrag till katastrof- och flyktingsituationer.
Bidrag till konventionen om livsmedelshjälp.
I propositionen föreslås ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor.
Sammanfattning av motionerna
Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att anslaget till WFP skall höjas med
15 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
I motion Jo215 (nyd) föreslås att riksdagen skall besluta att medel ur
biståndsbudgeten 1993/94 får användas för utnyttjande av jordbrukets överskott
som riktad hjälp till katastrofdrabbade områden.
I sin motivering anknyter motionärerna till regeringens förslag i
budgetpropositionen under Jordbruksdepartementets huvudtitel rörande den
svenska jordbrukspolitikens harmonisering med EG:s jordbrukspolitik.
Motionärerna vänder sig särskilt mot kravet att 15 % av stödarealen skall
anslutas till omställningsprogrammet enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut
för att erhålla ett arealbidrag. De anser att det vore bättre att temporärt
bibehålla nuvarande åkerareal och använda produktionsöverskottet för riktad
hjälp till katastrofdrabbade områden. Detta innebär enligt motionen att uppköp
av livsmedel i första hand bör göras i Sverige.
I motion U235 (nyd) uttalas att WFP har en betydelsefull roll vid samordning
av livsmedelsleveranser. Motionärerna föreslår dock att bidraget av budgetskäl
skall minskas med 70 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet finner det i propositionen beräknade bidraget till WFP 270 miljoner
kronor väl avvägt.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionerna
U233 (v) yrkande 30 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).
I motion Jo215 (nyd) föreslås att riksdagen skall besluta att medel ur
biståndsbudgeten 1993/94 får användas för utnyttjande av jordbrukets överskott
som riktad hjälp till katastrofdrabbade områden.
Våren 1990 avstyrkte utskottet (bet. 1989/90:UU15,) motionsförslag om att det
svenska livsmedelsöverskottet skulle användas till bistånd till svältande i
olika länder. Utskottet framhöll då att den svenska inställningen är att
livsmedelsbistånd endast skall ges vid akuta katastrofsituationer. Av detta
skäl bidrar Sverige t.ex. till WFP:s katastroflager. Ett stort inflöde av
livsmedel under normala situationer kan, anförde utskottet, ha den effekten att
det lokala prissättningssystemet sätts ur spel. Hjälpsändningar kan då komma
att ersätta den inhemska jordbruksproduktionen med långsiktigt skadliga
konsekvenser. Landet kan lätt bli beroende av livsmedelshjälp och den egna
överlevnadsförmågan förändras.
Vad utskottet då anförde äger alltjämt sin giltighet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo215 yrkande 3
(nyd).
FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)
Sammanfattning av propositionen (s. 84--85)
Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många
palestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande
har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner
palestinier. Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala
insatser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Regeringen föreslår ett
bidrag om 130 miljoner kronor för nästkommande budgetår vilket innebär en
minskning med 16 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.
Sammanfattning av motionerna
I tre motioner föreslås en höjning av bidraget till UNRWA utöver regeringens
förslag. I motion U233 förslår Vänsterpartiet en höjning med 18 milj. kr till
totalt 148 miljoner kronor.
I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en medelsram för UNRWA om
145 miljoner kronor. I motion U614 (s) föreslås att riksdagen skall göra en
framställning till regeringen om att bidraget till UNRWA skall höjas med 15
miljoner kronor. En minskning av bidraget till UNRWA med 120 miljoner kronor
förespråkas i motion U235 (nyd). Motionärerna påpekar att Sverige år 1991 var
den tredje största bidragsgivaren.
Utskottet
Det framgår av propositionen att Palestinaflyktingarnas situation fortfarande
ställer höga krav på UNRWA i fråga om utbildning, hälsoinsatser och social
verksamhet. Sverige lämnar också ett stort bidrag till organisationens
verksamhet. 1991 var Sverige den tredje största givaren och stod för ca 10 % av
organisationens budget.
Utöver bidraget via UNRWA förmedlas svenskt bistånd till palestinierna genom
andra kanaler, främst svenska enskilda organisationer och från det särskilda
bidraget till katastrofer och återuppbyggnad. Detta stöd uppgick budgetåret
1991/92 till ca 20 miljoner kronor.
Mot bakgrund av det svåra försörjningsläget för palestinierna på Gazaremsan
kommer Sverige enligt en utfästelse av utrikesministern att ge ett extra
katastrofbistånd på ca två miljoner kronor. Detta stöd kommer att kanaliseras
via de svenska organisationerna Diakonia och Individuell Människohjälp som
arbetar bland flyktingarna.
Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag.
Härmed avstyrks motionerna U233 (v) yrkande 31, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis),
U250 (s) yrkande 20 och motion U614 (s) yrkande 10 (delvis).
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
Sammanfattning av propositionen (s. 85--86)
I propositionen framhålls att den förändrade flyktingsituationen har medfört
stora krav på ökade insatser från UNHCR. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det i
dag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika många internflyktingar.
UNHCR har bl.a. verkat för att inom ett utvecklingsinriktat bistånd skapa
förutsättningar för flyktingar att återvända. UNHCR har också i ökad
utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och barnens situation.
För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till 1 100 miljoner dollar
och inkomsterna till 840 miljoner dollar. Budgeten för 1993 års reguljära
program uppgår till 378 miljoner dollar. Därutöver kommer kostnaden för
särskilda flyktingprogram som sannolikt kommer att uppgå till 1992 års nivå,
dvs. ca 700 miljoner dollar.
Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter anser regeringen att
det är angeläget att det svenska bidraget kan bibehållas på en hög nivå. Det
reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära
programkostnader och särskilda program. I propositionen förslås att Sveriges
reguljära bidrag till UNHCR skall beräknas till 235 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94, vilket innebär ett i förhållande till innevarande budgetår
oförändrat bidrag.
Motionerna
Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att bidraget till UNHCR höjs med 25
miljoner kroner utöver regeringens förslag.
En höjning av bidraget med 65 miljoner kronor föreslås i motion U235 (nyd).
Motionärerna anför att UNHCR, som försöker medverka till långsiktiga lösningar
på flyktingproblemen genom flyktingproblematiken på Balkan har fått än större
finansieringsbekymmer.
Flyktingkvinnornas situation tas upp i motion U275 (s). Motionärerna anser
att dessa kvinnors situation särskilt bör beaktas i UNHCR:s och UNRWA:s
verksamhet.
Enligt motion U614 (s) bör riksdagen uttala sig för ett med 10 miljoner
kronor ökat bidrag till UNRWA.
I motion U613 (s) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att stödet till
flyktingarna bör öka.
Utskottet
I propositionen erinras om att flyktingproblem har kommit att bli en allt
viktigare konsekvens av katastrofer och gjort UNHCR till ett av de största
FN-organen i detta sammanhang. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och
kommer att innebära ökad belastning på UNHCR:s egen katastrofkapacitet och
ställa krav på att denna ytterligare förstärks.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det med hänsyn till de snabbt
växande behov som UNHCR möter är angeläget att det svenska bidraget även
fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Sverige är också tredje största
bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan och bidrar med 235
miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor från
andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser.
Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsram
för UNHCR. De förslag om en betydlig höjning av bidraget som förs fram i
motionerna U233 (v) yrkande 32, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U614 (s)
yrkande 10 (delvis) avstyrks sålunda.
När det gäller flyktingkvinnornas situation och stödet till flyktingar
generellt vill utskottet erinra om att UNHCR inom ramen för ett
utvecklingsinriktat bistånd söker skapa förutsättningar för flyktingar att
återvända och att organisationen i samband därmed har kommit att i ökad
utsträckning uppmärksamma flyktingkvinnorna och barnens särskilt utsatta
position. Detta kommer att kräva stora och ökade insatser av UNHCR och andra
FN-organ.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U275 (s) yrkande 2 och U613
(s) yrkande 3 besvarade.
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
Sammanfattning av propositionen (s. 86--87)
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) är
FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för
u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT
för den administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare för
särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala
bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor
anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) har
getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel
som Sverige ställer till ITC:s förfogande.
I propostionen redovisas att Sverige lagt fram förslag om inrättande av en
rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheter och etablerandet av en
global bidragsfond. Detta förslag har i princip godtagits men inte närmare
behandlats bl.a. eftersom chefsposten för organisationen varit obesatt sedan
januari 1992. FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall
omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt
normal tillsättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till
stånd i chefsfrågan kan detta enligt propositionen negativt påverka inte bara
genomförandet av det svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela ITC:s
organisation och verksamhet.
Regeringen beräknar för budgetåret 1993/94 ett bidrag om 20 miljoner kronor.
Utbetalning av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan
och frågan om nya styrformer.
Sammanfattning av motionerna
I motion U233 (v) föreslås att det svenska bidraget skall beräknas till 24
miljoner kronor, vilket innebär en höjning med 4 miljoner kronor utöver
regeringens beräkning. Med hänvisning till att Sverige är den största
bilaterala bidragsgivaren föreslås i motion U235 (nyd) att bidraget minskas med
fem miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Utskottet
Utskottet finner regeringens förslag till beräkning av det svenska bidraget
väl avvägt. Utskottet delar också regeringens bedömning att utbetalning av
bidraget får bero på om en lösning av ITC:s organisation och styrformer kommer
till stånd.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet alltså
propositionen i här aktuell del och avstyrker motionerna U233 (v) yrkande 33
och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
Sammanfattning av propositionen (s. 87--88)
Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss
utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av
beroendeframkallande medel (WHO/PSA).
UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som
finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områden, samt
identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska
produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen.
Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den
operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s
största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integrerad
landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.
WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kunskapsmässigt
ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol.
Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisationsstöd
om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).
I propositionen föreslås ett bidrag till den internationella
narkotikabekämpningen för budgetåret 1993/94 på 53 miljoner kronor för insatser
i utvecklingsländer genom UNDP och andra multilaterala organisationer, främst
WHO/PSA.
Motionen
I motion U233 (v) föreslås en höjning av bidraget med 7 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Utskottet
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att det är väl befogat
att lämna ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas
verksamhet syftar till internationella ansträngningar för att bekämpa
narkotika. Sverige är också en av de största bidragsgivarna till UNDCP.
Med hänsyn bl.a. härtill godtar utskottet regeringens förslag till Sveriges
bidrag till organisationen för budgetåret 1993/94. Motion U233 (v) yrkande 34
avstyrks således.
Världsbanksgruppen
Sammanfattning av propositionen (s. 88--91)
Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för
u-länderna. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella
utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och
Multilaterala investeringsorganet (MIGA). Som en följd av bl.a. skuldkrisen på
1980-talet och u-ländernas växande svårigheter att få kommersiella lån har
gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långivning,
dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i
låntagarländerna. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för
mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samarbete
mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste
året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemsländer, bl.a. de
tidigare Sovjetrepublikerna.
Sveriges del av IBRD:s kapital uppgår till 1,8 miljarder dollar, vilket
motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den senaste
kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåtaganden.
Riksbanken står för Sveriges kapitalinsats i IBRD.
IDA
IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor
till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång
återbetalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till
6,6 miljarder dollar.
Av IDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs.
länder med högst 610 US dollar i BNP per invånare (1990 års penningvärde). IDA
är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med rådgivning och
experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare
stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på
landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för
ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k.
strukturanpassningsprogram).
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhandlingar,
normalt vart tredje år, beslutar om förstärkning av IDA:s resurser. I samband
därmed fastläggs riktlinjerna för IDA:s utlåning. Förhandlingarna oom den
tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992.
I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utlåningen även i
fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och
program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna
med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. Vidare kommer IDA att markant
förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt
kommer att läggas bl.a. vid att mottagarländerna tillämpar ett gott
styrelseskick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett
sätt.
Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den 1 juli 1993 och
uppgår till ca 18 miljarder dollar.
Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder
kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken.
Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 % bidrar Sverige
med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som dragningar på
skuldsedlarna kommer att ske.
Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som inebär att endast
ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det
aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver
byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den faktiska svenska
resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att
man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år.
Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budgetåret
1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med
början budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela
sig över en åttaårsperiod.
I propositionen beräknas 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94
avseende Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).
IFC
IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länderna genom att stödja
privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för
länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt.
Senaste kapitalökningen beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1
miljard US dollar till totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna
generella kapitalökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag
skall inbetalas under 5 år med början budgetåret 1992/93.
Dessutom har en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar beslutats
under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina
aktieandelar. I och med den särskilda kapitalökningen är Sverige röstandel 1,12
%.
I propositionen beräknas 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under
denna anslagspost.
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 5 i motion U628 (s) bör Sverige i Världsbanken verka för ett
större socialt ansvar och en rättvis fördelningspolitik i samband med
strukturanpassningsprogram.
I motion U270 (fp) anförs att Världsbanken inte upprätthåller sin antagna
linje om verkligt hänsynstagande till berörd befolkning och iakttagande av
miljökonsekvenser. Sverige bör skära ned på bidragen till Världsbanksgruppen
och i motsvarande mån höja bidragen till FN:s sociala och ekonomiska
verksamhet. Sverige bör enligt motionen inta en kritisk hållning till
Världsbankens olika utvecklingsprojekt och på olika sätt markera att man inte
är nöjd med det sätt varpå banken hittills bedrivit sin långivningsverksamhet,
bl.a. genom att inte delta i den tionde kapitalpåfyllnaden.
I motion U233, yrkande 24 (v) refereras till kritik mot IDA för tröghet och
ineffektivitet. Inga fler utfästelser bör göras för kapitalpåfyllnader inom
Världsbanksgruppen.
I motion U235 (nyd) anförs att riksdagen inte bör godkänna överenskommelsen om
den tionde påfyllnaden till IDA. Motionärerna anser att Sveriges åtagande inte
bör vara större än vår röstandel i Världsbanken, dvs. 1,17 %.
Utskottet
Med anledning av den kritik som i motionerna U628 (s) och U270 (fp) riktas
mot Världsbankens och IMF:s verksamhet samt till strukturanpassningsprogrammen
vill utskottet erinra om att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under
lång tid har understrukit behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till
de sociala och miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid
kommit att tillmäta dessa aspekter allt större vikt. I Världsbankens "World
Development Report" för år 1990 uppmärksammades fattigdomsfrågorna särskilt och
1992 års rapport ägnades miljöfrågorna och sambandet mellan miljö, fattigdom
och befolkning.
Världsbanken antog 1991 en strategi för att genom olika insatser söka minska
fattigdomen. Denna strategi innefattar såväl direkta projektinsatser för
fattiga grupper för att skapa sysselsättning och förbättra tillgången på
hälsovård och utbildning som krav på att fattigdoms- och fördelningsaspekter
beaktas i den övergripande ekonomiska planeringen. I utformningen och
antagandet av denna strategi har Sverige och Norden varit pådrivande.
Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som i likhet med de här
aktuella framfört kritiska synpunkter på bl.a. Världsbankens verksamhet.
Utskottet (se senast bet. 1991/92:UU15,) har därvid framhållit att
återhämtningen ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de
bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. Utskottet ansåg att det för
flertalet u-länder har visat sig att ekonomisk-politiska reformer och
institutionella förändringar för att öka tillväxt och export har gett det bästa
resultatet samt att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella
förbättringen, som är det eftersträvade målet. Denna bedömning kvarstår.
När det gäller strukturanpassningsprogrammen vill utskottet erinra om att
dessa har tillkommit för att möta ett behov av mer långsiktigt inriktad
ekonomisk anpassning. Det bör understrykas att reformprogram inte kan
genomföras i Världsbankens eller IMF:s regi utan att vara förankrade i länderna
själva.
Med det anförda får motionerna U270 (fp) och U628 (s) yrkande 5 anses
besvarade.
Enligt motion U233 (v) bör anslagen till IDA:s kapitalpåfyllning anstå tills
vidare.
I motion U235 (nyd) föreslås att anslaget minskas med 275 miljoner kronor.
Med anledning av förslagen vill utskottet anföra följande.
IDA är den enskilt största kanalen för bistånd till de fattigaste länderna.
Nästan 50 % av IDA:s resurser går till de fattiga länderna i Afrika söder om
Sahara. Den prioritering som bidragarländerna har överenskommit om
överenstämmer väl med den svenska biståndspolitikens inriktning i fråga om det
multilaterala biståndet. Inför förhandlingarna om den tionde påfyllnaden har
kraven på att integrera de miljömässiga aspekterna av all utlåning från IDA
förstärkts. Vidare har kraven på att mottagarlandet skall främja och tillämpa
gott ledarskap och sund förvaltning (good governance) skärpts. Detta innebär
inte endast att lånemedlen skall användas på avsett sätt och med insyn utan
också att landet måste avdela en rimlig del av sin budget för sociala åtgärder
och inte ha en oförsvarligt stor andel avsatt för militärutgifter.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag
avseende Sveriges bidrag till IDA och avstyrker yrkande 24 i motion U233 (v)
och motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).
Det svenska bidraget till IFC:s verksamhet beräknas till 14 miljoner kronor
för nästa budgetår. IFC vars syfte är att främja ekonomisk utveckling i
u-länder genom att stödja privata investeringar torde komma att spela en viktig
roll i de medlemsländer som nyligen övergått till marknadsekonomi.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Regionala utvecklingsbanker
Sammanfattning av propositionen (s. 91--94)
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de
till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av
utvecklingsfinansieringen i sina resp. regioner och har kommit att spela en
allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet över huvud taget. Detta har tagit
sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till
stöd för ekonomiska reformer i låntagarländerna. Vidare kan man konstatera att
en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare år, vilken har
förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer
traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom
sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen,
utbildning och hälsovård har gjort att verksamheten i hög grad kommit att ligga
i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar.
Den Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-konventionell
finansiering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder
US dollar årligen.
Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess
kapitalbehov fram till år 1996 uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder
US dollar. Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen
av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren
1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För
budgetåret 1993/94 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) får ett betydande svenskt stöd,
vilket motiveras av en från svensk sida positiv bedömning av de antagna
principerna för utlåningens inriktning. Under budgetåret 1993/94 kommer
förhandlingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk
uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av bl.a. följande områden:
fattigdomsbekämpning, "good governance", insatser på de sociala områdena samt
miljöområdet.
Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5
miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårsperioden
1991--1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av
påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt 880,2 miljoner
kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen lämnades under
budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, uppgående till ca
334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret 1993/94.
Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och således till
viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknas i propositionen 321
miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rådgivande
institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de
regioner i världen som har snabbast tillväxt. Den tredje och senaste
kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden
1983--1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder dollar.
Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 %. Förhandlingar om en ny
kapitalökning i AsDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att
avslutas under 1993.
Det är troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under
budgetåret 1993/94. I propositionen beräknas därmed inte några medel för detta
ändamål.
Den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verksamhet är främst inriktad på
fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i
utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med
svenska biståndsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att
höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37 % till 2 % i
förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka
fondernas resursbehov för perioden 1992--1995. Det svenska bidraget kom att
uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budgetåren
1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills endast 95
miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår
till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts.
Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret
1993/94.
I Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken
knutna fonden för utlåning på förmånliga villkor (FSO), har man under senare år
alltmer kommit att betona behovet av att kombinera den pågående
strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna.
Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989.
Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca 43
miljoner US dollar. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre
än 8 miljoner kronor under motsvarande period.
Då IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen
förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner
kronor vid utgången av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna
reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor
under budgetåret 1993/94 förutses i propositionen inget medelsbehov under denna
delpost.
Motionen
I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås att Sveriges bidrag till
den Afrikanska utvecklingsfonden skall beräknas till 241 miljoner kronor vilket
innebar en minskning med 80 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Motionärerna anser att samma budgeteringssystem som används beträffande IDA
bör tillämpas för den Afrikanska utvecklingsfonden. Därmed minskar
reservationerna på biståndsanslaget utan att några konkreta insatser äventyras
eller försenas, säger de.
Utskottet
I propositionen föreslås ett bidrag om 321 miljoner kronor till Afrikanska
utvecklingsfonden för budgetåret 1993/94. I motion U250 (s) föreslås att
beräkningen av medelsbehovet skall göras enligt samma budgeteringsprinciper som
nu tillämpas beträffande bidraget till IDA. Detta innebär -- som utskottet
redovisat i det föregående -- att endast ett belopp som motsvarar förväntade
dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret anslås. Med
hänvisning härtill föreslås i motionen ett bidrag om 241 miljoner kronor.
I propositionen redovisas att förhandlingar om en ny resurspåfyllnad kommer
att inledas under budgetåret 1993/94. Enligt utskottets mening är det inte
lämpligt att ändra budgeteringssystem under senare delen av innevarande
påfyllnadsperiod. Ytterligare en faktor som bör beaktas är att uppgifter om
förväntade dragningar från skuldsedlarna hittills har varit mindre detaljerad
och något mindre säker i AfDF än i IDA.
Med hänvisning till redovisningen i det föregående finner utskottet
regeringens förslag väl avvägt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker alltså motion U250
(s) yrkande 21.
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
Propositionen (s. 94)
NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988.
Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutioner på
förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som
främjar positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.
NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska rådet
beslöt vid sin 40:e session i mars 1992 om fondens fortsatta verksamhet. Det
beslutades då också om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska
länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska
andelen uppgår till 37,3% av det totala kapitalet.
I propositionen beräknas 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för
budgetåret 1993/94.
Motionen
I motion U235 (nyd) föreslås av budgetskäl en minskning av bidraget till NDF
med 20 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsförslag för NDF.
Utskottet tillstyrker alltså detsamma och avstyrker motion U235 (nyd) yrkande
2 (delvis).
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Sammanfattning av propositionen (s. 94 f.)
IFAD, som tillkom i slutet av 1970-talet, är en unik institution av i
huvudsak två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i
dess stadgar. Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av
befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a.
ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation.
Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av
OPEC- och OECD-länder. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit
kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD.
Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner dollar och avsåg
perioden 1990--1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 %
av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade men kom
dock att inledas under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994--1996. I dag
svarar OECD-länderna för huvuddelen av IFAD:s samlade kapitalresurser.
Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyllnad om
600--650 miljoner dollar för perioden 1994--1996, beräknas det årliga svenska
bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För
budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD.
Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnaden kan komma
att försenas. Av dessa skäl anser föredragande statsrådet att en begäran om
ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidragsandel i IFAD:s
fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.
Några medel föreslås därför inte under denna anslagspost.
Motionen
Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att 60 miljoner kronor skall lämnas
till IFAD. I motiveringen hänvisar motionärerna till IFAD:s verksamhet. De
kritiserar regeringen för att vilja skära ned anslaget.
Utskottet
I propositionen redovisas att det pågår förhandlingar om en fjärde
kapitalpåfyllnad till IFAD. Det årliga svenska bidraget beräknas komma att
uppgå till drygt 160 miljoner kronor. Regeringen bedömer det som sannolikt att
ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnaden kommer att försenas.
Med hänsyn härtill anser regeringen att det inte är nödvändigt att begära
medel för svenskt bidrag för budgetåret 1992/93. Utskottet vill understryka att
regeringen räknar med att det för budgetåret 1994/95 kommer att föreligga
medelsbehov för att finansiera en svensk bidragsandel.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion U233 (v) yrkande 35.
Miljöinsatser
Sammanfattning av propositionen (s. 95--97)
En förbättring av miljösituationen och naturresurshushållningen i u-länderna
måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik som främjar
ekonomisk utveckling och ett mer hållbart utnyttjande av naturresurserna samt
bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör enligt propositionen
stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.
Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet från FN:s
konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och
aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat
utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen undertecknades en
konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention för att bevara
den biologiska mångfalden.
Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk
utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika
riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna
delta i globala åtgärdsprogram.
I propositionen understryks att vad det framför allt gäller är att stödja
u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk kapacitet
för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresurserna.
Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda miljöområden som
u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta sammanhang blir
konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om denna påbörjas under
år 1993.
De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och
användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, avslutades
under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i
avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond
uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna
anslagspost. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa
ändamål visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse
att bibehålla sin andel varför det enligt propositionen finns behov av ökade
insatser.
Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden
finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa
globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratosfäriskt
ozon och internationella vatten. Det svenska åtagandet till fonden uppgår för
1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar
för nästa treårsperiod att påbörjas.
SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag insatser om
totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organisationers
miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén.
I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en
följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i
det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utvecklingssamarbetet.
Eftersom det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer är det ännu
för tidigt med ytterligare åtaganden, och den ingående reservationen är således
förhållandevis hög. Sveriges engagemang i dessa frågor måste enligt
propositionen avspeglas i erforderliga budgetära resurser. Med hänsyn till den
stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan
dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras.
I propositionen föreslås ett bidrag om totalt 45 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en höjning av det
svenska bidraget med 30 miljoner kronor till internationella miljöinsatser
utöver regeringens förslag. Motionärerna kritiserar regeringen och anser att
den behandlade miljöfrågorna summariskt och ytligt.
De påpekar att regeringen föreslår en minskning av anslaget från 155 till 45
miljoner kronor, detta trots det vid Rio-mötet uttalade behovet av ökade
satsningar.
Av budgetskäl föreslås i motion U235 (nyd) en sänkning av bidraget med 20
miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet har i det föregående (s. 46 f.) ingående behandlat miljöområdet i
det svenska biståndet. Därvid har utskottet bl.a. redovisat vad som från svensk
sida görs för att följa upp det handlingsprogram Agenda 21 som antogs vid
Rio-konferensen.
Utskottet påpekar också att de internationella organisationernas genomförande
av Agenda 21 av nödvändighet är tidskrävande. Enligt svensk uppfattning bör
huvudprincipen vara att miljöaspekterna arbetas in i den reguljära
programverksamheten, vilket kräver förberedelser och noggrannhet.
Med hänsyn till att det tar tid att skapa multilaterala samarbetsformer är
det enligt propositionen för tidigt med ytterligare åtaganden. Regeringen
bedömer att den ökade miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet
kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för anslaget. Sveriges
engagemang i dessa avspeglas därmed i erforderliga resurser.
Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag
och avstyrker alltså motionerna U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U250 (s)
yrkande 16. Det framhålls att den ingående reservationen är förhållandevis hög.
Enligt vad utskottet inhämtat uppgår den till 100 miljoner kronor.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Sammanfattning av propositionen (s. 97--98)
IPPF är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer och
den största enskilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet.
Verksamheten är huvudsakligen inriktad på att främja familjeplanering i ordets
vida mening. Detta innebär att man både vänder sig till kvinnor och män och ser
till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja
familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål.
Sverige är en stor givare till IPPF och svarar för 20 % av IPPF:s budget.
Stödet kanaliseras via SIDA.
Motionerna
I motion U233 (v) föreslås att bidraget till IPPF höjs med 7 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Enligt motion U235 (nyd) skall bidraget minskas med 50 miljoner kronor i
förhållande till regeringens medelsförslag.
Utskottet
Det i propositionen föreslagna bidraget till IPPF om 89 miljoner kronor
innebär att bidraget minskas med 7 miljoner kronor i förhållande till
innevarande budgetår. Sverige står dock alltjämt för en väsentlig del av IPPF:s
budget.
Utskottet godtar regeringens förslag och avstyrker motion U233 (v) yrkande 36
om en höjning av bidraget. Förslaget i motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) om
en kraftig minskning av bidraget avstyrks likaledes.
Multilaterala biträdande experter m.m.
Sammanfattning av propositionen (s. 98--99)
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering
av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers)
inom internationella organisationer, främst inom FN-systemet. Tjänstgöringen
kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett
nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras erbjuds
möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra år.
Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt område fastställs av
SIDA i samråd med UD.
Vissa FN-organ ha givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och
volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även
u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och
institutioner i Sverige.
SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapacitet
att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i
internationella organisationer. Medel för detta föreslås ges utrymme även i
budgeten 1993/94.
Motionen
I motion U235 (nyd) föreslås av budgetskäl en kraftig neddragning av anslaget
-- totalt 50 miljoner kronor -- i förhållande till medelsberäkningen i
propositionen.
Utskottet
Enligt propositionen har biträdande experter och volontärer efter sin
tjänstgöring en fördjupad kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör
därigenom en viktig resursbas för biståndet. Programmet har således viktiga
långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen.
Det i propositionen föreslagna anslaget om 55 miljoner kronor för budgetåret
innebär en minskning med 7 miljoner kronor i förhållande till innevarande
budgetår. En så kraftig minskning av anslaget som motionärerna föreslår skulle
i praktiken få oacceptabla konsekvenser.
I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett
särskilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa
insatser ingår i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i huvudsak
militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inkludera
åtgärder för att främja demokratisering och få i gång civil utveckling inom
ramen för de fredsbevarande operationerna. Sådana åtgärder spelar en avgörande
roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i
länder som Somalia, Moçambique och det forna Jugoslavien visar också på vikten
av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära samband med humanitära
program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det nyinrättade anslaget har
visat sig utgöra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de
fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.
Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt
OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör
anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För
budgetåret 1993/94 beräknas ett belopp om 150 miljoner kronor.
Sammanfattning av motionerna
I motion U250 (s) föreslås ett anslag om 100 miljoner kronor för FN:s
insatser för fred och återuppbyggnad. Förslaget innebär en minskning med 50
miljoner kronor i förhållande till regeringens medelsberäkning. Motionärerna
anför att en kraftig ökning av ambitionerna och insatserna är motiverad. De
menar att frågan om den framtida finansieringen av dessa insatser närmare bör
utredas.
I motion U235 (nyd) föreslås ett i förhållande till regeringens förslag
kraftigt reducerat anslag om 100 miljoner kronor. Motionärerna anser att
Sverige inte har råd med ett kraftigt ökat anslag till dessa insatser.
Enligt motion U233 (v) bör FN:s fredsbevarande operationer och ESK-insatser
fortsättningsvis finansieras från försvarsanslaget.
Utskottet
Utskottet vill understryka vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker
i nära samband med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp.
Det är troligt att behovet av insatser av detta slag kan komma att öka under de
närmaste åren. Enligt propositionen har anslaget visat sig utgöra ett flexibelt
sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbevarande operationerna i
utvecklingsländerna.
Den i propositionen föreslagna anslagsökningen innebär enligt vad utskottet
inhämtat inte en aktivitetsökning. Redan under innevarande budgetår uppgår
budgeterade medel till 150 miljoner kronor. Dessa medel har finansierats via
anslagen Övriga multilaterala insatser och FN:s aktioner för fred och
återuppbyggnad. Förslaget i propositionen innebär att samtliga medel för detta
ändamål samlas på ett anslag.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens
medelsberäkning och avstyrker motionerna U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U250
(s) yrkande 22.
Beträffande frågan om finansieringsformerna för FN:s fredsbevarande
operationer vill utskottet erinra om förslaget i budgetpropositionen om
överförande av medel för fredsbevarande verksamhet (anslaget B9) från
Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel.
Utskottet avstyrker motion U233 (v) yrkande 26.
Övriga insatser
Sammanfattning av propositionen (s. 99--103)
Under denna delpost finansieras bidrag till ett stort antal organsationer,
program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar
internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl
visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges
ett visst utrymme för att möta sådana behov. Vidare utgår under denna delpost
återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en
angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret
1993/94 planeras bidrag till bl.a. följande organisationer.
Internationella rödakorskommittén (ICRC)
FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)
FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)
IPDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling)
Medel för internationellt handikappbistånd
Gemensamma fonden för råvaror
Nordiska Unicef-kommittén
Nordiska Afrikainstitutet
Fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika
Stiftelsen Svenska institutet för vissa personal- och
administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige
Kostnader för upprättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
I propositionen lämnas följande upplysning om UNIFEM. FN:s utvecklingsfond
för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN-enhet i samarbete med UNDP.
Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgång till
utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att
utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Under
år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade
publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av
FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden.
Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM.
Sammanfattning av motionerna
Förslaget i motion U275 (s) går ut på att bidraget till UNIFEM skall
förstärkas. Som skäl härför anför motionärerna bl.a. följande. Tre fjärdedelar
av jordens flyktingar är kvinnor och barn. Kvinnor på flykt och kvinnor i
flyktingläger har alltså ofta ensamma huvudansvar för sina splittrade familjer.
De flyktingläger de hamnar i administreras dock ofta av män, och det har visat
sig att dessa tenderar att missgynna de ensamstående kvinnorna och i stället
prioritera män vid utdelning av identitetskort, matransoner, medicin. Detta har
bl.a. uppmärksammats av FN:s kvinnofond UNIFEM som genom sina insatser arbetar
för att kvinnor i flyktinglägren skall få en rättvis del av resurserna.
UNIFEM:s erfarenheter visar att kvinnorna i flyktinglägren är en resurs,
snarare än en börda. UNIFEM har tillsammans med flyktingkvinnorna initierat
projekt som ger arbete och inkomster.
I motion U235 (nyd) föreslås att anslaget till Övriga insatser skall minskas
med 70 miljoner kronor.
Utskottet
I propositionen beräknas för delposten Övriga insatser ett belopp om 96
miljoner kronor vilket innebär en minskning med 55 miljoner kronor i
förhållande till innevarande budgetår. Av propositionen framgår bl.a. att ett
stort antal organisationer och internationella aktiviteter som främjar
internationell samverkan och utveckling får bidrag från denna anslagspost.
I propositionen redovisas att diskussioner med WHO pågår om möjligheterna att
inrätta ett WHO-universitet i medicinsk teknologi i Malmö. Dessa diskussioner
kommer enligt propositionen att fortsätta. Vidare meddelas att regeringen är
beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall
kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften.
Förslaget i motion U275 (s) syftar till att bidraget till FN:s
utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM, skall höjas. Även i motion A811 (c)
framhålls UNIFEM:s viktiga insatser. Något konkret yrkande beträffande fonden
förs dock inte fram.
UNIFEM har en betydelsefull roll för att kvinnans medverkan och ställning
uppmärksammas i programplaneringen i andra multilaterala program. Under de nära
femton år som fonden varit verksam har den tagit olika initiativ för att söka
förbättra kvinnors livsvillkor. UNIFEM:s långsiktiga uppgift består i att ge
kvinnor tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och
teknologi. UNIFEM verkar för att kvinnor skall inkluderas i utvecklingen på
alla nivåer. Det svenska bidraget till UNIFEM har under de senaste åren uppgått
till fyra miljoner kronor.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att UNIFEM:s verksamhet är
viktig och att det är angeläget med ett förstärkt stöd till organisationen.
Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att höja det svenska bidraget
till UNIFEM.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion U275 (s) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad avser medelsberäkningen till delposten Övriga insatser tillstyrker
utskottet regeringens förslag. Motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) avstyrks
således.
Medelsanvisningen under anslaget C 1 m.m.
Regeringen föreslår till Bidrag till internationella biståndsprogram ett
anslag för budgetåret på 3 148 404 000 kr. Förslaget innebär en minskning av
anslaget med ca 418 miljoner kronor.
De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 rörande olika
anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående innebär en minskning av
anslaget med 25 miljoner kronor till totalt 3123400000kr.
I motion U235 (nyd) yrkande 3 föreslås att anslaget minskas med
1365404000 kr till totalt 1783000000kr.
Vänsterpartiets förslag i motion U233 under olika anslagsposter vilka
behandlats i det föregående innebär en höjning av anslaget med 179 000 000 kr
till totalt 3327000000kr.
Med anledning av vad utskottet anfört tidigare tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna U233 (v) och
U250 (s), båda i berörda delar, samt motion U235 (nyd) yrkande 3.
Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade
riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete för redovisade gjorda
utfästelser. Utskottet lämnar regeringsförslagen utan invändning. Med
hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet att
riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som förordas i propositionen.
Utskottet avstyrker således motion U235 (nyd) yrkandena 1 och 2 (delvis).
Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen s. 104--156
Enligt propositionen förblir det långsiktiga landprogrammerade biståndet
genom SIDA stommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det
över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till
övrigt bistånd, såsom katastrofinsatser, stöd till demokratisering,
miljöbistånd, särskilda kvinnoinsatser, regionala insatser och
skuldlättningsåtgärder. Biståndet har också breddats för att inbegripa insatser
genom SAREC, BITS och Swedecorp. Landramarnas storlek ger således inte längre
en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.
Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En
långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig såväl
för biståndsadministrationen hemma som för mottagaren. Över åren har dock även
nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer uppenbara.
Regeringen har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till några
samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk.
Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit
utformade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad
politisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då
det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.
Ett alternativt system skulle kunna fungera så att om det visar sig att ett
samarbetsland under ett budgetår inte kan utnyttja de budgeterade medlen så
flyttas dessa över till ett annat land inom samma region. Med ett sådant system
kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå.
Den av regeringen tillsatta översynen rörande styrning och samordning av
biståndet berör bl.a. denna problematik, varför regeringen får anledning
återkomma till frågan i annat sammanhang.
SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlinjer för
importstöd, vilka presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Principerna
föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av importstöd såväl inom
landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA som inom
anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Regeringen stöder dessa nya principer,
som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbistånd, dvs.
ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram, som normalt genomförs tillsammans
med Världsbanken och IMF. Importstöd lämpar sig väl för att befrämja
utvecklingen av marknadsekonomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under
förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd
valutafördelning. Importstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade
valutafördelningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt
valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till
vissa varor, sektorer eller mottagare.
Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att
det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det
betalningsbalansstöd som utgår via anslaget C 3. Andra biståndsprogram till en
gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma länderkrets som kommer i
fråga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock
även ges till icke programländer. En samlad anslagspost skulle underlätta en
sammanhållen policy för allt betalningsbalansrelaterat stöd samtidigt som en
enhetlig beredning och därav följande samordningsvinster skulle uppnås. Att
importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser.
Det gäller i första hand Kap Verde, men även Moçambique, Nicaragua, Tanzania,
Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan
omläggning ske successivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas.
I budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 4 framhöll regeringen att vissa
programländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett
samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att
främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 5
miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Också beträffande
Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda
medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och Swedecorps verksamheter i
nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Ifrågavarande länder har
uttryckt intresse för samarbete inom områdena flygsäkerhet, transport och
kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrågor och miljö samt
energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade
BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia
resp. Botswana Samarbetet kommer att utvidgas under det kommande året.
Kostnaderna för insatserna täcks inom resp. myndighets ordinarie anslagspost.
Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa enligt propositionen kunna tas
ur anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till
vissa länder.
Utredningar
Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Moçambique (SOU
1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts
av möjligheterna att vidga det svenska biståndssamarbetet i Asien. Denna
studies resultat behandlas under avsnittet Asien.
Som tidigare anförts avser regeringen tillsätta en särskild utredning för att
undersöka möjligheterna av bistånd till politiska partier.
En utredning pågår om förutsättningar för att inrätta ett internationellt
fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses
föreligga i maj 1993.
Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet
om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS).
En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också
verkställts under året. Översynen avslutades i januari (SOU 1993:1).
Som komplement till sistnämnda utredning avser regeringen att snarast
tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom
biståndsadministrationen.
Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda
anslag avser landramsmedel till de 19 samarbetsländerna i Afrika, Asien och
Latinamerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av
stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid
katastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom
folkrörelser och andra enskilda organisationer samt särskilda miljöinsatser.
Därutöver finns inom anslaget Övrigt bl.a. posterna Särskilda program,
Rekrytering och utbildning av fältpersonal, Vissa landprogramkostnader och
Information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Lanka
gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 % i
förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Moçambique, Tanzania
och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en relativt
omfattande minskning.
Bistånd genom C 3. Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt
samarbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen
Svenska institutet, näringslivsbistånd genom Swedecorp, Swedfund International
AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reformprogram och
skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det sammanlagda bilaterala
biståndet utgör ca två tredjedelar av det totala svenska biståndet.
Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra
biståndsprogram till 1804,5 miljoner kronor.
Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar från
enpartistat och diktatur i riktning mot demokrati fortgår i flera afrikanska
länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre
spänningar.
Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på någon
sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till ansvar och
där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska
övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fattiga får det
ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid på sig för att verka. Ett
fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möjlighet att
genomföra de nödvändiga förändringarna.
Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska
omvälvningarna, och i flera länder är det svårt att i dag bedriva ett
traditionellt biståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även
inom landramarna. I Angola och också i Moçambique har det ansetts att
samarbetsprogrammen bör ses över för att anpassas till en övergångssituation
mellan krig och fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea-Bissau bedöms
behöva ses över men då av effektivitetsskäl.
Det svenska biståndet till Afrika genomgår således en omprövning där målet är
att kunna utforma ett bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande
politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder länderna emellan.
Medelsramar skall enligt propositionen fastställas efter vad som bedöms vara
realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i
biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som föränderlig.
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och
befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången
till fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakerna.
Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till
Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala
insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och
utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det
långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör det viktigaste inslaget. Bilateralt
samarbete finns även med Costa Rica. I El Salvador förbereds insatser som kan
gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari
1992.
En enda anslagspost bör enligt regeringen tillskapas för SIDA:s insatser i
regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och
landramen för Nicaragua. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i
propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet.
Till detta kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra
ändamålsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter ett
utvecklat samspel mellan samtliga biståndsmyndigheter och ett gradvis ökande
engagemang från BITS, Swedecorp och SAREC. Enskilda organisationer förväntas
även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom samarbetet med
FN-organisationerna, de internationella finansieringssytemen, EG och andra
biståndsgivare.
Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser
Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete en
studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte att ge en plattform för
överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfattats i
rapporten: "In Support of Asian Development -- Asian Development Trends:
Lessons learned and the experience of donors -- A basis for a Swedish agenda".
Studien har tre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar
utvecklingen i ett antal asiatiska stater under perioden 1950--1990. Den andra
avser tio större givares politik och bistånd i ljuset av den asiatiska
utvecklingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras
särskilt angelägna områden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle
kunna modifiera sitt biståndspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k.
landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.
Studien konstaterar att ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått
kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp eller
satsningar. Satsningarna avser inte minst människornas utveckling och välfärd
(särskilt genom utbildning), vilket bidragit till en successiv demokratisering.
Det bör även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad.
Utbildning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.
Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och
till institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling. Vidare anförs
att stöd till "gott regeringsutövande" är ett viktigt medel för att befrämja en
utveckling i demokratisk riktning. Utredningen innehåller även en serie
slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndigheterna och den svenska
resursbasens institutioner och företag.
I en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och områden
identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas.
Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.
Regeringens slutsatser med anledning av utredningar redovisas i propositionen
s. 135--136.
För budgetåret 1993/94 föreslås i propositionen att 6 702 miljoner kronor
ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en
minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhållande till budgetåret
1992/93.
Regeringen betonar behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att
ekonomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt stadium. Vidare
påpekas i propositionen också det förhållandet att bilateralt och multilateralt
bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala
samarbetsmöjligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete.
Det går således inte att bortse från att det i några samarbetsländer har rått
oklarhet om biståndets effektivitet. Också demokratiseringssträvanden,
respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska
liberaliseringen har bedömts. De utgående reservationerna är en ytterligare
aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan
förskjutas från ett budgetår till ett annat har regeringen förståelse för men
inte att reservationerna ackumuleras år från år. Detta måste betraktas som en
signal på att biståndssamarbetet inte fungerar tillfredsställande.
Regeringen finner det ej berättigat att i år föreslå att Eritrea blir
programland. Regeringen vill avvakta den till april 1993 planerade
folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen
med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör
under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad
m.m.
Av det icke landrelaterade biståndet framhåller regeringen stödet till
katastrofer och återuppbyggnad, som bedöms vara av så stor betydelse att en
mindre anslagsökning föreslås. Även bistånd genom enskilda organisationer
prioriteras och det föreslås få en oförändrad medelsram.
Regeringen anser det angeläget av skäl som tidigare framförts att
anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges
prioritet. När en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det
lämpligt att utförligt redovisa det bistånd som kommer landet till godo och att
det förs till listan av mottagarländer utan att erhålla egen anslagspost. En
ytterligare förändring är att medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från
anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.
Regeringen föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika
u-länder inleds under kommande budgetår. Regeringens uppfattning är att aktiva
och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveckling.
Ett volontärutbyte av detta slag syftar till att öka den ömsesidiga förståelsen
mellan ungdomar från olika länder.
Beträffande regeringens motiveringar till de olika anslagsposterna under C 2
hänvisas till propositionen s. 110--156.
Samarbete med enskilda länder
Angola
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 39, krävs att riksdagen till samarbete med Angola
för budgetåret 1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 230 000 000 kr. Enligt motionärerna bör landramen disponeras för
rehabilitering och utveckling. Därutöver bör Angola beviljas katastrofmedel och
stöd till demobilisering samt till den demokratiska processen.
I motion U250 (s), yrkande 23, föreslås att riksdagen beslutar anslå
170 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Angola. Det konstateras att landet
befinner sig i ett oerhört svårt läge efter att ha genomfört landets första
fria val, och motionärerna menar att omvärlden, som engagerat sig i
fredsprocessen, inte får släppa stödet nu.
Utskottet
Fredsavtalet i maj 1991 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA
innebar förhoppningar om ett slut på ett trettioårigt tillstånd av krig. En av
FN övervakad process mot nationell försoning inleddes, och parlaments- och
presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande,
och tidigare också statsbärande partiet MPLA en majoritet av rösterna. Striden
om presidentposten stod i praktiken mellan den hittillsvarande presidenten,
MPLA:s José Eduardo Dos Santos, och UNITA:s Jonas Savimbi.
I presidentvalet måste dock en andra omgång hållas eftersom Dos Santos inte
vunnit med över 50 % av rösterna. Savimbi accepterade emellertid inte
valresultatet utan anklagade redan under pågående rösträkning regeringen för
valfusk och hotade med ett nytt inbördeskrig om valresultatet offentliggjordes
med Dos Santos som segrare i presidentvalet. Stridigheter mellan anhängare till
MPLA och UNITA utbröt i huvudstaden Luanda och på andra orter i landet.
De nya striderna i Angola tvingade flera länder, däribland Sverige, att
evakuera flertalet av sina medborgare. Den 30 oktober antog FN:s säkerhetsråd
ett uttalande vari världssamfundet krävde ett slut på striderna samt varnade
för att ingen regering som tar makten med vapen i hand någonsin skulle komma
att accepteras av omvärlden. Möjligheten diskuterades inom FN att Angola skulle
utsättas för ekonomiska sanktioner i händelse av ett militärt maktövertagande
av UNITA.
Den 1 november proklamerades en ny vapenvila. Denna blev dock inte bestående,
utom i själva Luanda, där säkerhetsläget uppges omsider ha återgått till vad
som var normalt före valet. I stora delar av landet har inbördeskrig åter
brutit ut och häftiga strider har bl.a. utkämpats om Huambo, Angolas näst
största stad. UNITA uppges kontrollera närmare 60 % av landet.
FN:s ansträngningar att få parterna att acceptera en ny överenskommelse om
eldupphör samt att få i gång en ny förhandlingsprocess, som kan leda till
demobilisering och ett fullföljande av valprocessen, har hittills inte rönt
bestående framgångar. I ett uttalande den 9 december tillkännagav UNITA att man
accepterade att delta i en samlingsregering och att låta sina soldater
integreras i en nationell krigsmakt. UNITA-ledaren Jonas Savimbi uppgav sig
vara fast besluten att också ställa upp i en andra presidentvalsomgång. Sedan
dess har dock inbördeskriget ånyo trappats upp.
I en rapport till säkerhetsrådet den 22 januari 1993 rekommenderade FN:s
generalsekreterare att FN:s personal i Angola omedelbart skulle dras tillbaka
till Luanda samt varnade för att hela FN-operationen i Angola kunde komma att
avbrytas om striderna fortsatte och freden inte kunde återupprättas. UNITA
uppgav sig då villigt att deltaga i nya fredssamtal men inledde samtidigt en ny
militär offensiv.
FN:s ansträngningar att få i gång nya fredssamtal resulterade dock i en
överenskommelse mellan parterna den 26 januari 1993 om att respektera en ny,
temporär vapenvila. Preliminära samtal mellan delegationer från regeringssidan
resp. UNITA kunde därpå inledas under FN:s hägn i Etiopiens huvudstad Addis
Abeba. Parallellt med de diplomatiska ansträngningarna under hösten 1992 och
våren 1993 har emellertid inbördeskriget kommit att utvidgas. Utrikesminister
af Ugglas uttalade den 22 mars 1993 mot bakgrund härav, att det svenska
biståndet till Angola har inriktats på att minska de mänskliga konsekvenserna
av katastrofen i landet.
I propositionen sägs att det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt av
den politiska och ekonomiska utvecklingen i Angola. Skulle situationen
förvärras bör samarbetet koncentreras till insatser av katastrofkaraktär.
Landramsmedlen föreslås, beroende på händelseutvecklingen, anvisas för
utvecklingsbistånd alternativt katastrofinsatser.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för
Angola.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 39 och motion U250 (s) yrkande 23.
Botswana
Motionen
I motion U250 (s), yrkande 24, krävs att riksdagen beslutar anslå
60000000kr för utvecklingssamarbete med Botswana. Yrkandet innebär,
jämfört med regeringens förslag, en sänkning av nivån till Botswana, som har en
betydligt högre per capita-inkomst än övriga länder.
Utskottet
Regeringens motiv för landramsmedel (70 miljoner kronor) återfinns i
propositionen på s. 111. I likhet med motionärerna påpekar regeringen att den
snabba tillväxten i landet lett till att BNI per capita stigit, och att
Botswana nu ligger bland de högre medelinkomstländerna. Föredragande statsråd
påpekar att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade
förändringarna i Sydafrika nu gör det motiverat att på sikt minska den del av
biståndet som går genom SIDA och att öka andelen bistånd genom BITS och
Swedecorp.
Enligt utskottets uppfattning finns det redan nu anledning att företa en viss
minskning av landramsmedlen för Botswana. Utskottet anser, i anledning av
motion U250 (s) yrkande 24, att medelsramen för utvecklingssamarbete med
Botswana skall uppgå till 57 500 000 kr.
Etiopien/Eritrea
Motionerna
I motion U216 (s) föreslås att Eritrea blir programland och att
biståndsarbetet redan nu bör inriktas därpå.
Också i motion U619 (fp), yrkande 2, tas frågan om programlandssamarbete med
Eritrea upp. Motionären menar, att det finns anledning för Sverige att ha en
hög beredskap för att snabbt inleda ett nära biståndspolitiskt samarbete med
det fria Eritrea, när folkomröstningsresultatet föreligger. Eventuellt kan
Eritrea bli programland för svenskt biståndssamarbete redan under 1993/94.
I motion U233 (v), yrkande 40, föreslås att riksdagen till samarbete med
Etiopien för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 155 000 000 kr. Det framhålls i motionen att behovet
av bistånd är stort när det krigshärjade landet skall byggas upp efter
Mengistu-regimens fall.
Utskottet
I propositionen sägs bl.a. beträffande Eritrea, att svenskt bistånd, i
avvaktan på att den förutskickade folkomröstningen äger rum, ges via
internationella och svenska, enskilda organisationer. Ett framtida bistånd till
Eritrea är under beredning.
Utskottet har nyligen i betänkande 1992/93:UU7 behandlat yrkanden om svenskt
bistånd till Eritrea. Utskottet underströk därvid vikten av svenskt
biståndssamarbete med Eritrea också innan folkomröstningen äger rum, i syfte
att bidra till landets återuppbyggnad. I nämnda betänkande sades också att
utskottet ser positivt på den tidigare, av regeringen planerade inriktningen
och formen för biståndssamarbete med Eritrea. Utskottet framförde vidare som
sin uppfattning att det svenska biståndet nu kunde anta mera långsiktiga
former.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det ovan anförda får utskottet anse motion U216 (s) och motion U619 (fp)
yrkande 2 besvarade.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsram för
Etiopien.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 40.
Guinea-Bissau
Motionen
I motion U250 (s), yrkande 27, föreslås att riksdagen beslutar anslå
55000000för utvecklingssamarbete med Guinea-Bissau, som är ett av
världens minst utvecklade länder.
Utskottet
Regeringen föreslår en minskning från 85 till 45 miljoner kronor, medan
motionärerna föreslår 55 miljoner kronor. Utskottet har ingen invändning mot
regeringens förslag till landramsmedel för Guinea-Bissau.
Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 27.
Regionala insatser i Afrika
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 38, föreslås att riksdagen till regionalt
samarbete i Södra Afrika för budgetåret 1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 200000000kr. Motionärerna anger
att två infrastrukturprojekt, en transmissionslinje Cabora Bassa--Zimbabwe och
en väg av betydelse för Beira-korridorens lönsamhet, troligen inte kan få stöd
från Sverige om inte ramen höjs till åtminstone 190 miljoner kronor.
I yrkande 9 i motion U221 (c) anges att stödet till Sahelområdet bör
fortsätta och vidareutvecklas. Möjligheterna till utvidgat svenskt bistånd,
särskilt i Sahelområdet, bör nogsamt beaktas i den aktuella utredningen om
breddat bistånd i fransktalande Afrika.
Utskottet
För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetet i södra
Afrika. Enligt föredragande statsråd bör man under kommande budgetår avvakta
förändringarna och utvecklingen inom Sydafrika, Gemenskapen för utveckling i
södra Afrika (SADC) och regionen i övrigt, samtidigt som man från svensk sida
planerar det regionala biståndets framtida utformning.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsram för
regionala insatser i Afrika.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 38.
Riksdagen biföll i enlighet med utskottets förslag (1990/91:UU15, hemställan
48) ett yrkande om behovet av kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I
budgetpropositionen anger regeringen att en regional studie med avseende på
fransktalande Afrika skall genomföras 1993 med syfte att se över
förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.
Utskottet välkomnar denna översyn och utgår från att översynen innefattar
analys av möjligheterna till att vidareutveckla svenskt bistånd i Sahelområdet.
Härmed får yrkande 9 i motion U221 (c) anses besvarat.
Kenya
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 41, krävs att riksdagen till samarbete med Kenya
för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 80 000 000 kr. Nedskärningen motiveras med
missförhållanden i samband med det nyligen genomförda valet samt med att
osäkerheten kvarstår huruvida det skall bli möjligt att stoppa olika typer av
övergrepp.
Utskottet
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för
Kenya.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 41.
Moçambique
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 42, krävs att riksdagen till samarbete med
Moçambique för budgetåret 1993/94 anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 410 000 000 kr. Motionärerna pekar på att biståndet
förra året minskades kraftigt (med 80 miljoner kronor) och att regeringen nu
vill skära bort ytterligare 75 miljoner kronor. Så kraftiga nedskärningar
kommer att skapa problem i ett av världens fattigaste länder.
I motion U250 (s), yrkande 25, föreslås att riksdagen beslutar anslå
360 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Moçambique. Motionärerna menar att
förutsättningarna för inre fred nu har förbättrats, och de pekar på att landet
genomför ett kraftigt strukturanpassningsprogram och inför flerpartisystem.
Utskottet
Som nämnts ovan har under år 1992 en översyn gjorts av biståndssamarbetet med
Moçambique (SOU 1992:124). I utredningen behandlas bl.a. frågor om
Moçambique-biståndets storlek och sammansättning samt en rad
biståndsadministrativa frågor. I budgetpropositionen sägs att utredningens
betänkande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare
krets.
Kriget i Moçambique, som pågått sedan slutet av 1970-talet, har haft en
förödande inverkan på landet och beräknas ha krävt minst 1 miljon döda. Ca 5
miljoner människor, dvs. en tredjedel av landets befolkning, är flyktingar inom
eller utom landet. Situationen i landet, som redan tillhör jordens allra
fattigaste, har ytterligare förvärrats av år av svår torka.
Grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna har ägt rum under kriget.
Striderna har stått mellan regeringen, med det statsbärande partiet Frelimo i
spetsen, och gerillarörelsen Renamo (MNR). Genom italiensk medling inleddes
1990 fredssamtal mellan regeringen och Renamo. Under förhandlingarnas gång har
sporadiska stridigheter fortsatt i landets samtliga tio provinser.
Moçambique fick 1990 en ny konstitution varigenom infördes flerpartisystem
och skydd för mänskliga rättigheter. De hemliga och fria flerpartival som
enligt konstitutionen skall hållas har dock fått uppskjutas i avvaktan på
utgången av fredsförhandlingarna med Renamo.
President Chissano och Renamos ledare Dhlakama undertecknade i Rom den 4
oktober 1992 ett omfattande fredsfördrag. Bl.a. undertecknades ett protokoll om
konfliktens avveckling, vari stipuleras att eldupphör skall inträda efter
parlamentets ratificering av fredsfördraget samt när FN:s övervakare kommit på
plats. Häftiga strider blossade därefter åter upp i delar av Moçambique.
FN:s säkerhetsråd tog den 13 oktober ett beslut om inrättandet av en ny
fredsbevarande operation för Moçambique (UNOMOZ). Avsikten är att den fullt
utbyggda UNOMOZ-styrkan skall bestå av upp till 10000man. Styrkan skall
också ta över bevakningen av de fyra vitala transportkorridorer tvärs igenom
Moçambique som förbinder flera länder i Centralafrika med havet.
Vapenstillestånd inträdde den 15 oktober efter det att ett första team
FN-observatörer anlänt till Moçambique tillsammans med generalsekreterarens
särskilde representant. Strax därefter intog Renamo fyra orter i bl.a.
provinserna Nampula och Zambesia. Renamos syfte var uppenbarligen att söka
förbättra sitt utgångsläge inför valet som skall äga rum ett år efter
avtalsundertecknandet. Regeringsarmén slog snabbt tillbaka och orterna återtogs
eller lämnades av Renamo. De partssammansatta kommissioner, vissa under FN:s
ordförandeskap, som skall styra genomförandet av fredsavtalet, har tillsatts
och börjat arbeta. Samarbetsklimatet mellan parterna beskrivs som positivt.
Möjligheterna att föra fredsprocessen vidare bedöms för närvarande som relativt
goda.
Utskottet konstaterar, att Moçambique genomför ett kraftigt
strukturanpassningsprogram, samtidigt som man inför flerpartisystem.
Genomförandet av programmet har dock försvårats av främst krig, torka och en
bristande institutionell kapacitet. Det är den sistnämnda som är huvudorsaken
till den tilltagande korruptionen inom förvaltning och den statliga sektorn som
har vuxit fram. Även om korruptionsproblemet är omfattande i såväl u-världen
som i olika industrinationer, synes det utgöra ett särskilt allvarligt problem
för Moçambique i dess utvecklingssträvanden. Enligt utskottets mening är detta
en faktor som är av stor betydelse vid fastställandet av landram.
Utskottet noterar, att Moçambique också utöver landramen mottar ett betydande
bistånd från Sverige. Sålunda uppgick det totala, utbetalda biståndet under
1991/92 till 624,8 miljoner kronor, varav landramsbiståndet uppgick till 397,6
miljoner kronor (64 % av det totalt utbetalade).
Vid sitt ställningstagande till utvecklingssamarbetet med Moçambique vill
utskottet också betona det önskvärda i att landramsmedlen i görligaste mån
kommer till användning för långsiktiga insatser.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för
Moçambique.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 42 och motion U250 (s) yrkande 25.
Namibia
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 43, krävs att riksdagen till samarbete med Namibia
för budgetåret 1993/94 anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 110 000 000 kr. Den av regeringen föreslagna nivån innebär,
enligt motionärerna, en kortsynt minskning.
Utskottet
Utskottet lägger, mot bakgrund av Namibias ekonomiska ställning, betydande
vikt vid att försöka bredda samarbetet.
Vad gäller kommande budgetår tillstyrker utskottet budgetpropositionens
förslag avseende medelsram för Namibia.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 43.
Tanzania
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 44, krävs att riksdagen till samarbete med
Tanzania för budgetåret 1993/94 anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 535 000 000 kr. Motionärerna menar att regeringens
förslag, tillsammans med förra årets nedskärning, skulle innebära att en
energiinsats stoppas och att olika andra insatser senareläggs.
I motion U250 (s), yrkande 26, föreslås att riksdagen beslutar anslå
485 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Tanzania. Motionärerna menar att
landet under en lång följd av år konsekvent genomfört djupgående ekonomiska och
politiska reformer i rätt riktning. Biståndet har i detta sammanhang varit
instrumentellt.
Utskottet
Utskottet noterar, att Tanzania sedan 1986 håller på att genomföra ett
ekonomiskt reformprogram. En demokratiseringsprocess har inletts i landet. Det
är dock oklart när val kommer att hållas.
Utskottet noterar också att utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av
landets svaga mottagarkapacitet. Detta gör att genomförandet av olika projekt
går långsamt. Mångfalden av givare och projekt gör att Tanzania har svårt att
överblicka och samordna biståndet.
Den genomsnittliga, i propositionen föreslagna nedskärningen på landramarna
och det regionala samarbetet är 17,5 %. Nedskärningen på Tanzanias landram är
16 %. Utskottet konstaterar att Tanzania, detta till trots, är det programland
som har den största landramen.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för
Tanzania.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 44 och motion U250 (s) yrkande 26.
Burundi
Motionen
I motion U633 (kds), yrkande 1, anförs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i biståndshänseende
tar på sig en utvidgad roll i Burundi. I yrkande 2 i samma motion föreslås att
Sverige på olika sätt tar aktiv del i Burundis demokratiseringsprocess.
Utskottet
Enligt vad utskottet erfarit har kontakterna mellan Sverige och Burundi under
senare år intensifierats, inte minst tack vare att Burundi öppnat ambassad i
Stockholm. Diskussioner om olika former av samarbete, bland annat i
demokratifrämjande syfte, har förts.
Burundi är inne i ett intressant skede av utveckling mot demokrati, och ett
val med deltagande av flera partier förutses äga rum i juni 1993. Med anledning
därav bereder SIDA för närvarande frågan om valstöd till Burundi. Nordiska
Afrikainstitutet avser att lämna bidrag till en under våren inplanerad
konferens med inriktning på bl.a. demokrati och människorättsfrågor.
Pingstmissionens u-landshjälp är verksam i Burundi.
Med det ovan anförda får motion U633 (kds) yrkandena 1 och 2 anses besvarad.
Asien
Indien
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 49, krävs att riksdagen till samarbete med Indien
för budgetåret 1993/94 anvisar 45 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 300 000 000 kr. Motionärerna föreslår en nedskärning
på landramen med anledning av Indiens höga militärutgifter och den stora
reservationen på biståndsanslaget. De påpekar bl.a. också att människorätts-
och miljöaspekterna särskilt skall beaktas vid u-kreditgivning.
Utskottet
Av propositionen framgår att regeringen särskilt beaktat frågan om
militärutgifternas storlek när medelsramen för utvecklingssamarbetet
föreslagits.
Utskottet beaktar vad föredragande statsråd anför och har ingen invändning
mot regeringens förslag till landramsmedel för Indien.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 49.
Laos
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 50, krävs att riksdagen till samarbete med Laos
för budgetåret 1993/94 anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 130 000 000 kr. Den föreslagna höjningen av landramen avses
främst gå till infrastrukturutveckling.
Utskottet
Med beaktande inte minst av att Laos mottar relativt mycket bistånd per
capita finner utskottet att regeringens förslag till landram är den lämpliga.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 50.
Vietnam
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 51, krävs att riksdagen till samarbete med Vietnam
för budgetåret 1993/94 anvisar 120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 300 000 000 kr. Motionärerna menar att företagna och föreslagna
nedskärningar inte är sakligt utan ideologiskt grundade. Specifikt anförs bl.a.
att förra årets nedskärningar motiverades med att ca 70 miljoner kronor skulle
tillkomma för en internationell stödinsats för att möjliggöra en
IMF-uppgörelse. En sådan har inte kunnat uppnås på grund av USA:s motstånd.
Dessa 70 miljoner kronor bör nu återföras till landramen, som sålunda, enligt
motionärerna, bör höjas.
I motion U250 (s), yrkande 28, föreslås att riksdagen beslutar anslå
200 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Vietnam. Motionärerna menar att
Vietnam är ett land med stor potential, särskilt om en mer genomgripande
demokratisering får fart. Landet har nu under en lång period genomfört ett
mycket genomgripande ekonomiskt reformprogram. Förhoppningsvis kommer Vietnam
att kunna delta fullt ut i det multilaterala internationella samarbetet.
Utskottet
Utskottet konstaterar att den ekonomiska utvecklingen i Vietnam varit
positiv, och att landet nu tar betydelsefulla steg mot att integreras i
ASEAN-samarbetet. Vietnam är alltfort en enpartistat.
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda ekonomiska resultat,
trots bortfallet av ett tidigare omfattande östbistånd och trots fortsatt
amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagandet av
långivningen från de internationella finansinstitutionernas sida.
Utskottet har tidigare på principiella grunder tagit avstånd från
handelsembargo av den typ som Vietnam är utsatt för. Utskottet vidhåller denna
inställning och menar att dylika åtgärder särskilt är att beklaga när de medför
ett betydande hinder för utveckling.
Utskottet noterar att regeringen anser att Vietnams ekonomiska utveckling gör
det befogat att se över möjligheterna för en bredare stödinsats inbegripande
BITS och Swedecorp.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för
Vietnam.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 51 och motion U250 (s) yrkande 28.
Latinamerika
Nicaragua
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 46, föreslås att riksdagen till samarbete med
Nicaragua för budgetåret 1993/94 anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 300 000 000 kr. Biståndsinsatserna bör, enligt
motionärerna, särskilt inriktas på folkrörelserna och på stöd till den
demokratiska autonomiprocessen på Atlantkusten.
Utskottet
I propositionen framhålls att landramen för Nicaragua varit stor. Enligt
regeringens förslag finns det skäl att bibehålla den på hög nivå.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 46.
Cuba
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 47, föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete med Cuba. I motionen
sägs att Sverige inte skall delta i USA:s embargopolitik mot Cuba utan i
stället medverka till en demokratisering, vilket exempelvis kan ske genom
forsknings- och kultursamarbete.
I motion U236 (fp) krävs ett tillkännagivande till regeringen angående
forskningssamarbete med Cuba. Motionären finner det rimligt att Sverige i
begränsad omfattning kan hålla kontakter öppna med Cuba, bl.a. i form av
forskningssamarbete. Som exempel nämns ett immunologiskt forskningssamarbete,
som vid indragning av anslag kommer att avbrytas. Även andra likartade exempel
uppges finnas.
I motion U616 (s), yrkande 1, framförs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att behov föreligger av
katastrofbistånd till Cuba.
I motion U616 (s), yrkande 2, framhålls att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att samarbete inom kultur och
vetenskap snarast återupptas med Cuba.
I motion U629 (fp) föreslås att stöd till de demokratiska krafterna på Cuba
utgår på olika sätt. Radio Swedens spanskspråkiga sändningar uppges vara av
stor betydelse. När det gäller bidrag för utveckling av demokrati och mänskliga
rättigheter på Cuba bör medel överföras från Cubahjälpen till Kommittén för
mänskliga rättigheter i Cuba och till de demokratiska politiska organisationer
som formar Demokratiska Plattformen.
Utskottet
Det nu 30-åriga amerikanska handelsembargot mot Cuba förbjöd ursprungligen
all handel med Cuba och ägde enligt amerikansk uppfattning även tillämpning på
amerikanska företag verksamma utanför Förenta staternas gränser. På grund av
invändningar från USA:s allierade modifierades den ursprungliga lagen 1975 och
kom därefter inte längre att gälla extraterritoriellt. Förenta staternas
kongress antog dock hösten 1992 en ny lag, den s.k. Cuban Democracy Act, varmed
bl.a. den tidigare modifieringen av embargot upphävs och amerikanska
dotterbolag utomlands i praktiken förbjuds handla med Cuba. Canada, EG, m.fl.
reagerade mycket negativt på lagen. Även från vissa exilkubanska kretsar
uppmanades Bushadministrationen att inlägga veto mot lagen, som ansetts
motverka ansträngningarna att få till stånd en demokratiseringsprocess i Cuba.
President Bush undertecknade lagen den 23 oktober 1992. FN:s generalförsamling
antog den 24 november en resolution som, utan att direkt nämna Förenta
staterna, fördömer åtgärder som syftar till att "stärka ett ekonomiskt,
kommersiellt och finansiellt embargo mot Cuba".
Utskottet har nyligen (bet. 1992/93:UU3) behandlat frågan om handelsembargo
mot Cuba och anförde därvid följande.
I fråga om det amerikanska handelsembargot mot Cuba konstaterar utskottet att
Förenta staternas generella syn på internationella sanktioner skiljer sig i
grundläggande avseenden från den svenska. Förenta staterna upprätthåller ett
flertal unilaterala handelsblockader, t.ex. mot Nordkorea och Libyen, och
deltar också i embargon som beslutats eller rekommenderats av andra
organisationer än FN, t.ex. OAS handelsblockad mot Haiti.
Sverige har enligt hittills gällande ordning endast deltagit i
handelsbojkotter som tillkommit genom beslut eller rekommendationer i FN:s
säkerhetsråd. Riksdagen beslöt i december 1992 att bestämmelserna i den svenska
sanktionslagen (1971:176) också får tillämpas om samarbetet inom Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK) eller, under vissa förutsättningar, med Europeiska
gemenskaperna (EG) påkallar det och om det är ett svenskt intresse att
sanktioner införs utan dröjsmål.
Med anledning av den nyss beslutade skärpningen av det amerikanska
handelsembargot mot Cuba vill utskottet uttrycka oro över den
extraterritorialitet med vilken Förenta staterna uppenbarligen avser att
tillämpa blockaden. I likhet med andra individuella stater och t.ex. EG:s
medlemsländer, som reagerat kraftfullt mot den amerikanska åtgärden, vill
utskottet slå fast, att amerikanska dotterbolag i Sverige även hädanefter har
att rätta sin verksamhet och handel efter svensk lagstiftning.
Utskottet noterar att FN:s specielle rapportör, ambassadör Groth, i sin
nyligen framlagda rapport påpekar, att en politik visavi Cuba, som grundas på
ekonomiska sanktioner och andra åtgärder syftande till att öka landets
isolering, för närvarande framstår som det säkraste sättet att förlänga Cubas
redan ohållbara inrikespolitiska situation. Även många kubanska dissidenter
anser att embargot är kontraproduktivt och att det inte främjar de demokratiska
krafterna i Cuba.
Utskottet utgår från att Sverige mot denna bakgrund på lämpligt sätt
fortsätter att verka för respekt för de mänskliga rättigheterna i Cuba och för
att befrämja en utveckling mot en demokratisk rättsstat.
I motion U629 (fp) föreslås att stöd till de demokratiska krafterna på Cuba
utgår på olika sätt.
Utskottet anförde i ovanciterade betänkande (1992/93:UU3) följande med
anledning av människorättssituationen på Cuba.
Enligt utskottets uppfattning sammanhänger problemen vad gäller de mänskliga
rättigheterna i Cuba främst med det politiska systemet, som inte tillåter
grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Personer som ger uttryck för
åsikter som av den kommunistiska regimen uppfattas som obekväma, har fängslats
på politiska grunder och under starkt bristande rättssäkerhet. Organisationer
som verkar för mänskliga rättigheter motarbetas av myndigheterna. Utskottet
noterar med oro, att den särskilde representant för FN:s generalsekreterare,
som enligt beslut 1989 utsetts att upprätthålla kontakten med den kubanska
regeringen i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, inte till fullo kunnat
uppfylla sitt mandat. 1992 utsågs Sveriges ambassadör i Köpenhamn, Carl-Johan
Groth, till speciell rapportör. Inte heller han har lyckats upprätta en direkt
dialog med den kubanska regeringen.
I den resolution som antogs av FN:s MR-kommissions 48:e möte uttrycks oro för
att Cuba som medlem av kommissionen inte uppfyllt de förpliktelser som alla
medlemsstater har. I resolutionen beklagas vidare djupt de rapporter om
kränkningar av de mänskliga rättigheterna och regeringsinspirerade mobbattacker
som förekommit mot människorättsaktivister.
Motionärerna (motion U629 (fp)) nämner speciellt att Radio Swedens
spanskspråkiga sändningar är av stor betydelse för de demokratiska krafterna på
Cuba. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet kommer att närmare behandla
frågan om Radio Sweden i sitt betänkande om vissa anslag inom
Utrikesdepartementets område.
Utskottet konstaterar, att en begäran om katastrofbistånd till Cuba nyligen
prövats, och att till följd därav 150 000 kronor kommer att anslås via Röda
korset.
I motionerna U616 (s), yrkande 2, och U236 (fp) föreslås återupptagande
av/fortsatta kontakter med Cuba rörande bl.a. olika typer av forskning.
Utskottet konstaterar att regeringen den 14 november 1991 beslöt att SAREC:s
och BITS utvecklingssamarbete med Cuba skulle upphöra i takt med att ingångna
åtaganden avslutades. För SAREC:s del innebär det att det avtal om
forskningssamarbete som utlöper den 30 juni 1993 ej förnyas.
Utrymme finns alltjämt för viss utbytesverksamhet genom Svenska institutet
och projektinsatser genom enskilda organisationer. Därtill görs humanitära och
andra insatser genom FN-systemet (UNDP, Unicef och WHO), vilka i stor
utsträckning finansieras med svenska medel.
Med det ovan anförda får utskottet anse motionerna U233 yrkande 47 (v), U629
(fp), U616 (s) yrkandena 1 och 2 och U236 (fp) besvarade.
Utvecklingssamarbete i Centralamerika
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 45, föreslås att riksdagen till samarbete med
Centralamerika avseende budgetåret 1993/94 för anslagsposten Regionala insatser
anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
155 000 000 kr. Motionärerna menar att regionen står inför en svår övergång
till fred och demokratisering, och det arbetet måste underlättas. Framför allt
behövs stöd till småjordbrukarna och den kooperativa rörelsen.
Utskottet
Av propositionen framgår att regeringen föreslår 405 miljoner kronor för
Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Häri ingår anslagsposten Regionala
insatser, som även innefattar bilaterala insatser i Costa Rica.
Utskottet har ingen invändning vare sig mot regeringens förslag till
medelsanvisning för anslaget Utvecklingssamarbete med Centralamerika eller mot
förslaget avseende anslagsposten Regionala insatser.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 45.
Utvecklingssamarbete i Sydamerika
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 48, föreslås att riksdagen till samarbete i
Sydamerika för budgetåret 1993/94 anvisar 60 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 155 000 000 kr. Det framhålls i motionen att den
fördjupade fattigdomen är ett hot mot demokratin samt att behov av satsningar
på infrastruktur föreligger.
Utskottet
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsanvisning
för anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 48.
Icke landramsrelaterat bistånd
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
Motionerna
I motion U201 (nyd) yrkas att biståndet till ANC i Sydafrika bör upphöra
omedelbart. Motionärerna menar att biståndet är för stort, att det ges till ett
politiskt parti och att det innebär inblandning i ett annat lands inre
angelägenheter. Även i motion U205 (m), yrkande 1, krävs, med i stort sett
samma argument, att riksdagen beslutar att inte anslå medel till direkt stöd
till ANC. I motion U205 (m), yrkande 2, föreslås i stället att biståndsmedlen
används till vissa namngivna organisationer med välfungerande verksamhet i de
svarta områdena.
I motion U233 (v), yrkande 37, föreslås att riksdagen till ANC och den
demokratiska rörelsen i Sydafrika för budgetåret 1993/94 anvisar 85 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 325000000kr. Motionärerna
anför att nedmonteringen av apartheidsystemet kommer att kräva mycket stora
insatser, inte minst för att de som hittills varit utestängda från det
ekonomiska livet skall kunna få i gång en demokratisk utveckling.
I motion U233 (v), yrkande 52, föreslås att riksdagen till Demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd för budgetåret 1993/94 anvisar
100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 750 000 000 kr.
Motionärerna menar att en förstärkning av denna anslagspost behövs, i synnerhet
som direktstödet till kvinnoaktiviteter nu överförs till denna post men också
mot bakgrund av de ökande brotten mot de mänskliga rättigheterna.
I motion U250 (s), yrkande 29, föreslås att riksdagen beslutar anslå
675 000 000 kr till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd, varav 265 000 000 kr avser Sydafrika.
I motion U625 (s), yrkande 1, föreslås att riksdagen beslutar att öka stödet
till de demokratiska folkrörelsernas arbete för fred och demokrati i Sydafrika
med 25 miljoner kronor via anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd (dvs. från 240 till 265 miljoner kronor). Stödet är viktigt
med hänsyn till behovet och den ytterst kritiska situation som råder i
Sydafrika samt möjligheterna att under det kommande budgetåret nå avgörande
resultat i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Sydafrika.
I motion U625 (s), yrkande 8, föreslås att stöd ges till de oberoende
fredsinitiativ som tagits mot det politiska våldet, främst kyrkornas Ecumenical
Programme of South Africa och Network of Independent Monitors. Dessa grupper
samarbetar bl.a. med Svenska ekumeniska nämnden och de planerar olika former av
internationella observatörsresor, bl.a. från Sverige.
I motion U611 (v), yrkande 7, föreslås att riksdagen beslutar att bistånd
skall ges till timoresiska kyrkan för dess insatser för utbildning och
mänskliga rättigheter på Östtimor.
I motion U634 (c), yrkande 4, föreslås att Sverige under anslaget till
demokrati och mänskliga rättigheter ger stöd till det arbete som CNRM
(självständighetsrörelsens för Östtimor paraplyorganisation) och dess ingående
organisationer utför.
I motion U634 (c), yrkande 3, föreslås att medel för humanitärt bistånd, att
kanaliseras via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi, avsätts för
Östtimor.
I motion U634 (c), yrkande 5, föreslås att Sverige under anslaget till
demokrati och mänskliga rättigheter bör ge stöd till utbildning och sociala
projekt i regi av (lokala) katolska församlingar i Östtimor.
I motion U634 (c), yrkande 6, krävs att Sverige under anslaget Särskilda
program bör ge stöd till det kulturarbete som kulturstiftelsen och CNRM
(självständighetsrörelsens för Östtimor paraplyorganisation) och andra CNRM
närstående organisationer utför i Östtimor.
Utskottet
Enligt utskottets uppfattning fortsätter kvinnorna att vara en utsatt grupp i
många u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället är
demokratibefrämjande, samtidigt som insatser för att undanröja diskriminering
på grund av kön befrämjar mänskliga rättigheter. Utskottet menar att kvinnans
jämlikhet i samhället är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt
utvecklingssamarbete. Utskottet finner det motiverat att i detta sammanhang
påpeka att ett alltmer betydelsefullt arbete på kvinnoområdet nu bedrivs inom
utvecklingsbankerna. Detta gäller i synnerhet Världsbanken, som utvecklat ett
mer detaljerat handlingsprogram på detta område och som också avsätter ökande
resurser för insatser direkt riktade till stöd för kvinnor.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan 1970-talets början givit finansiellt
stöd syftande till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika över
anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska
och internationella organisationer kanaliserats till offer för och motståndare
till apartheidpolitiken. Detta humanitära bistånd ingår sedan budgetåret
1992/93 i anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
och uppgår till 275 miljoner kronor.
Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra
komponenter utgörs av rättshjälp samt mediastöd. Under de senaste åren har
insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsearbete
inför förhandlingar om införandet av demokrati i Sydafrika. Av propositionen
framgår att det i det pågående landprofilarbetet för Sydafrika har föreslagits
bredare utvecklingssamarbete när demokratin väl segrat och en väl fungerande
rättsstat börjat utvecklas.
I ett särskilt betänkande om Sydafrika (bet. 1992/93:UU13) kommer utskottet
även att beröra frågor om det framtida biståndet.
Med det ovan anförda får utskottet anse motion U625 (s) yrkande 8 besvarad.
Därmed avstyrks motionerna U201 (nyd), U205 (m) yrkandena 1 och 2, U233 (v)
yrkande 37 och U625 (s) yrkande 1.
Utskottet finner mot denna bakgrund och vid en samlad bedömning av ändamålet
med anslaget att den av regeringen föreslagna medelsramen är väl avvägd.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 52 och motion U250 (s) yrkande 29.
I en rad yrkanden i motionerna U611 (v) och U634 (c) föreslås att bistånd ges
från anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd till
olika organisationer verksamma på eller med anknytning till Östtimor.
Det finns möjlighet, genom anslaget för enskilda organisationer, att erhålla
stöd till olika organisationers arbete, exempelvis på Östtimor. Även inom
anslaget för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd kan stöd
utgå till oberoende organisationers arbete, dock ej till politiska partier
eller andra politiska organisationer. Stöd till utbildning har också lämnats
via Särskilda program. I fallet Östtimor har stöd utgått bl.a. till Svenska
röda korset för humanitärt inriktade insatser genom Internationella
rödakorskommittén. Någon möjlighet att direkt styra medlens användning till de
i motionerna nämnda mottagarna finns dock ej.
Utskottet konstaterar att det avses ankomma på SIDA att i de enskilda fallen
ta ställning till vilka mottagare som bör komma i åtnjutande av bistånd ur
nämnda anslag.
I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om 1 181 miljoner
kronor, vilket är en ökning med 66 miljoner kronor jämfört med budgetåret
1992/93. Regeringens motivering återfinns i budgetpropositionen s. 147 f.
Motionerna
I motion U231 (m) föreslås en omdisposition av biståndsmedel i syfte att
utveckla ett u-landsanpassat nyttoflygsystem. Motionären framhåller fördelarna
med flygtransporter i biståndssammanhang, särskilt då för katastrofhjälp
(exempelvis de s.k. matbombningarna i Etiopien). Den svenska katastrofhjälpen
skulle kunna ges en egen profil och göras betydligt effektivare om satsningar
gjordes på att vidareutveckla ett enkelt u-landsinriktat flygplanssystem
("MULA-systemet"). Motionären menar att biståndsmedel bör kunna användas för en
dylik satsning.
I motion U233 (v), yrkande 53, sägs att behovet av katastrofhjälp under det
kommande året blir mycket stort i krigsområden både i u-världen och i Europa.
Anslaget bör därför höjas med 200 miljoner kronor.
I motion U240 (m) anförs att Almnäsområdet, sedan Ing 1 lämnat sina kaserner,
skulle bli en utmärkt lokalisering för ett framtida, samordnat centrum för
svensk bistånds- och skyddstruppsverksamhet. Det skulle även kunna utnyttjas i
internationella sammanhang för seminarier och utbildning av utländska
biståndsarbetare.
I motion U250 (s), yrkande 30, föreslås ett anslag på 1131000000kr
för katastrofbistånd, vilket är 50 miljoner kronor lägre än vad regeringen
föreslår.
I motion U266 (nyd), yrkande 1, föreslås att de svenska biståndsinsatserna
flyttas till en operativ enhet, en bistånds- och katastrofbrigad, vilken skall
ersätta de verksamheter som idag sker genom SIDA, Sandö U-centrum samt en del
mindre organisationer och separata anslag. Detta medför bl.a. att
administrationen blir minimal. Ett insamlingscentrum skall finnas. Vid detta
kan även frivilligorganisationer verka. Till sitt förfogande har man all
tänkbar utrustning (transportmedel, fältsjukhus m.m.). Tjänstgöring vid
brigaden skulle kunna vara ett vapenfritt alternativ till
värnpliktstjänstgöringen. Brigaden bör drivas i bolagsform (SWEDAID AB) och
finansieras över biståndsbudgeten. Verksamheten skall vara inriktad på
projektinsatser (hjälpsändningar, uppbyggnad av flyktingförläggningar,
katastrofinsatser, familjeplanering m.m.).
I samma motion (yrkande 2) krävs att en omformning av befintlig
biståndsverksamhet till en katastrof- och biståndsbrigad snabbutreds.
Utskottet
I motion U266 (nyd) yrkandena 1 och 2 berörs olika aspekter av en bistånds-
och katastrofbrigad. Utskottet tog under förra riksmötet ställning till
motsvarande förslag och konstaterade därvid, efter en ingående diskussion, att
något behov av att inrätta nya organ av föreslagen art inte förelåg. Några nya
omständigheter som föranleder en omprövning av detta ställningstagande har inte
tillkommit.
Därmed avstyrks motion U266 (nyd) yrkandena 1 och 2.
Med anledning av förslaget i motion U240 (m) att utnyttja Ing 1:s
etablissemang som biståndscentrum (motion U240 [m]) konstaterar utskottet att
det redan finns utbildningsinstitutioner inom biståndet (Sandö-skolan m.m.).
Försvaret sköter med särskilda resurser självt utbildningen av FN-soldater. De
resurser som finns genom Räddningsverket, försvarets Swedrelief och enskilda
organisationer innebär inga egentliga kostnader när de inte tas i anspråk,
eftersom de i allt väsentligt ändå finns för svensk beredskap och svenska
behov.
Därmed avstyrks motion U240 (m).
Utskottet konstaterar med anledning av motion U231 (m) att det endast är
undantagsvis som det är lämpligt att använda sig av flyg i
katastrofsituationer. Flygtransporter av mat är ofta 10--15 gånger dyrare än
transporter på landsväg. Efterfrågan på plan av MULAN-typ är därför begränsad.
Avgörande för ett projekt av föreslagen sort bör vara om det finns kommersiella
förutsättningar för ett genomförande. Enligt utskottets mening är det
principiellt olämpligt att använda biståndsmedel för projekt av MULAN-typ.
Därmed avstyrks motion U231 (m).
Utskottet har inga invändningar mot den i propositionen föreslagna
medelsramen.
Därmed avstyrks motionerna U233 (v) yrkande 53 och U250 (s) yrkande 30.
Katastrofbistånd till vissa ändamål
Västra Sahara
Motionerna
Enligt yrkande 3 i motion U605 (fp) och yrkande 2 i motion U631 (v) bör
biståndet till Västsahara öka och delvis kanaliseras direkt till Polisario, som
på ett utmärkt sätt visat att de kan administrera och fördela den hjälp de
hittills fått. Även i motion U624 (c) yrkande 3 föreslås att biståndsmedel
kanaliseras direkt till Polisario.
Enligt yrkande 3 i motion U631 (v) bör ekonomiskt stöd ges till Polisarios
Stockholmskontor.
Utskottet
Utskottet har under en lång följd av år, senast i betänkandet 1992/93:UU3,
tagit upp frågan om Västra Sahara. Utskottet har därvid fastslagit att frågan
bör betraktas som ett oavslutat kolonialt problem och att områdets framtid
måste avgöras i enlighet med befolkningens fritt uttalade önskemål. Utskottet
ser det därför som mycket angeläget att den planerade folkomröstningen kan
genomföras på ett fritt och demokratiskt sätt, att identifieringen av de
röstberättigade sker på det sätt som FN beslutar och att parterna avhåller sig
från fortsatta stridigheter och till fullo samarbetar med FN. FN måste ges
tillräckliga resurser och starkt stöd så att organisationen med auktoritet kan
hävda fredsplanen. Provokationer mot FN och fredsplanen måste fördömas.
Stödet till Polisarios läger i Tindouf i Algeriet kanaliseras genom enskilda,
svenska organisationer, huvudsakligen Rädda barnen. Rädda barnen har ett mycket
väl fungerande samarbete med motparten, sahariska Röda halvmånen. Ur
effektivitetssynpunkt är detta enligt UD:s och SIDA:s bedömning det bästa
sättet att hantera stödet. Ett direktbistånd skulle ställa ytterligare krav på
SIDA avseende genomförande, kontroll och uppföljning, utan att garantier skulle
kunna ges för att stödet förbättras eller utvidgas.
När det gäller förslaget om ekonomiskt stöd till Polisarios Stockholmskontor
konstaterar utskottet att svenskt bistånd primärt är avsett för verksamhet i
utlandet. Enligt gällande principer används biståndsmedel icke för utländska
gruppers informationsverksamhet i Sverige.
Därmed avstyrks motion U605 (fp) yrkande 3, motion U624 (c) yrkande 3 och
motion U631 (v) yrkandena 2 och 3 och motion U624 (c) yrkande 3.
Afghanistan
Motionen
I motion U637 (m, fp, c, kds, v) anges att det utifrån de allmänna målen för
svenskt bistånd finns mycket starka skäl att ge svenskt bistånd till
Afghanistan. Sverige bör bygga upp ett långsiktigt biståndssamarbete med
Afghanistan, vilket tills vidare exempelvis kan ges via enskilda organisationer
(yrkande 2). Bistånd bör även kanaliseras genom FN, bl.a. för flyktingar
(yrkande 3). Enligt yrkande 4 bör Sverige uttala sitt stöd för FN:s appell om
insatser för minröjning och verka för att FN kraftigt ökar det ekonomiska
stödet för minröjning.
Utskottet
Utskottet har under senare år (senast i bet. 1990/91:UU15) i anledning av
liknande yrkanden haft anledning konstatera att behovet av bistånd till
afghanska flyktingar är mycket stort.
Denna bedömning har inte ändrats.
Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens fall i
april 1992 förbyttes snabbt i sin motsats då krigshandlingar mellan olika
grupper inom den tidigare motståndsrörelsen trappades upp. Den för närvarande
rådande situationen får anses vara mycket instabil.
Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition framhåller att
insatser av återuppbyggnadskaraktär har skett och kommer att ske i Afghanistan.
Det svenska biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har tidigare
huvudsakligen gått till FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan
(Unoca, FN:s koordinatör för Afghanistan) och till Svenska
Afghanistankommittén (SAK), som arbetar med hälso- och sjukvårdsutbildning samt
återuppbyggnad av jordbruket inom Afghanistan.
I årets budgetproposition sägs att ett fortsatt behov av bistånd av
katastrof- och återuppbyggnadskaraktär förutses i avvaktan på en varaktig fred.
Vissa förändringar jämfört med tidigare föreslås dock. En jämnare fördelning
mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas.
Ett ökat stöd till FN ställer emellertid, enligt regeringens uppfattning, krav
på en klarare rollfördelning mellan FN-organen.
Regeringen menar vidare att stödet till SAK:s verksamhet, vilken hittills
finansierats över katastrofanslaget, successivt bör föras över till anslaget
för enskilda organisationer. Förslaget innebär inte att SAK inte skall kunna
användas som kanal för akuta insatser av katastrofkaraktär. Föreslagna
förändringar förutses ske i samråd med SAK.
Utskottet, som önskar upprepa sin tidigare framförda uppfattning om
betydelsen av fortsatt bistånd för att söka lindra nöden bland flyktingarna,
har inga invändningar mot de i propositionen föreslagna åtgärderna.
Enligt vissa uppgifter uppskattar man att det finns över tio miljoner minor i
Afghanistan. I ett interpellationssvar i riksdagen den 18 februari 1993
redovisade utrikesminister Margaretha af Ugglas Sveriges deltagande i
minröjningsprogrammet i nämnda land. Av svaret framgick att Unoca under
innevarande budgetår erhållit 5 miljoner kronor för minröjningsarbeten i
Afghanistan. Under budgetåret 1990/91 hade Unoca också erhållit ett lika stort
belopp.
Med det ovan anförda får utskottet anse yrkandena 2--4 i motion U637 (m, fp,
c, kds, v) besvarade.
Kurdistan
Motionen
Enligt yrkande 1 i motion U639 (s) bör Sverige bidra med katastrofbistånd
till irakiska Kurdistan. Hjälpinsatserna bör ske direkt till kurderna och inte
via Bagdad.
I motion U646 (c, m, fp, kds, v), yrkande 7, framhålls nödvändigheten av
fortsatt direkt utländskt bistånd och expertrådgivning till irakiska Kurdistan.
Utskottet
Utskottet noterar att den humanitära FN-plan för Kuwait och Irak, inkl.
gränsområdena, som upprättades i maj 1991 har erhållit omfattande svenskt stöd.
Medel har huvudsakligen lämnats till UNHCR, WFP och Unicef. Mycket viktigt har
också det stöd varit som Sverige avsatt för FN-styrkan i Irak. Dess existens
utgör i princip en förutsättning för att olika FN-organ, NGO m.fl., skall kunna
arbeta i landet. Den har också fungerat som skydd för den inhemska
befolkningen.
Eftersom huvuddelen av det svenska biståndet kanaliserats genom multilaterala
organisationer är det mycket svårt att avgöra hur mycket som direkt kommit
kurderna till godo. Det bedöms emellertid vara fråga om betydande belopp. Även
till andra delar av Irak har stöd lämnats. Behovet är alltjämt stort, och FN:s
program fortsätter att spela en viktig roll.
Det avtal om verksamheten FN nu har med Iraks regering går ut den 31 mars
1993, och inom ramen för det lämnade Sverige så sent som i november 1992 10
miljoner kronor till insatser i irakiska Kurdistan. Under föregående budgetår
uppgick det svenska stödet till området till ca 50 miljoner kronor. Bistånd har
främst gått till rena katastrofinsatser, t.ex. mat, bränsle, transporter och
hälso- och sjukvård. Även mera långsiktiga återuppbyggnadsprojekt har dock
erhållit stöd.
Enligt utskottets uppfattning får situationen för civilbefolkningen i Irak,
då inte minst för kurderna, betraktas som fortsatt allvarlig. Enligt vad
utskottet erfarit förutses att ytterligare svenska insatser kommer att bli
aktuella under kommande budgetår om inte förhållandena i regionen normaliseras.
Utskottet utgår från att regeringen noga fortsätter att följa frågan om den
irakiska civilbefolkningens situation.
Med det ovan anförda får utskottet anse motion U639 (s) yrkande 1 och motion
U646 (c, m, fp, kds, v) yrkande 7 besvarade.
Kambodja
Motionen
I motion U645 (v), yrkande 6, yrkas att bistånd ges till en kommande vald
regering i Kambodja att bygga upp sin försvarsmakt.
Utskottet
Bl.a. till följd av aktiva insatser av FN nåddes i oktober 1991 en
internationell fredsöverenskommelse för Kambodja. En FN-operation, UNTAC
(United Nations Transitional Authority in Cambodia; 16 000 soldater och 5 000
civila), har inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val till en
konstituerande församling under maj 1993. Situationen har dock komplicerats av
att det av FN övervakade samarbetet inom landets högsta nationella råd (SNC)
brutit samman genom att en av de fyra parterna, de röda khmererna (PDK), vägrar
att delta i och obstruerat fas två av den pågående fredsprocessen (avväpning
och demobilisering). Därmed har samtliga FN-insatser i landet, inkl.
rehabiliterings- och återuppbyggnadsoperationer, försvårats.
Den 30 november 1992 antog FN:s säkerhetsråd en resolution, nr 792, i vilken
slås fast att samtidigt som den politiska dialogen med PDK förs vidare skall
UNTAC:s valförberedelser slutföras. Säkerhetsrådets beslut innefattar även
vissa restriktioner mot dem som inte efterkommer fredsplanens militära
bestämmelser, och den hotar uttryckligen med sanktionsåtgärder mot PDK.
I enlighet med säkerhetsrådets resolution förefaller UNTAC-operationen att
framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering
av politiska partier tillsammans med väljarregistrering har påbörjats.
Flyktingrepatrieringen, vilken avsett totalt 350000 flyktingar, har i allt
väsentligt nu genomförts.
FN:s säkerhetsråd har sedermera, i resolution nr 810 av den 8 mars 1993,
fastslagit att valen till den konstituerande församlingen skall hållas den
23--27 maj 1993.
Sverige har på olika sätt stött fredsprocessen i Kambodja, främst genom
finansiering och personal till UNTAC men också genom omfattande såväl
multilateralt som bilateralt bistånd. Sverige har uttryckt sitt starka
politiska stöd för FN och signatärmakterna i deras strävan att genomföra
fredsplanen, vars syfte är att bereda vägen för en demokratisering av landet.
Den svenska regeringen har förklarat att den kommer att se positivt på en
förlängd FN-insats, om detta skulle visa sig vara nödvändigt för fredsplanens
genomförande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är uppmuntrande att
FN-appellen om medel för omedelbar rehabilitering och återuppbyggnad av
Kambodja rönt ett så positivt gensvar från världssamfundets sida. Den
begränsade mottagningskapaciteten utgör emellertid ett problem.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att den påfallande fattigdomen
och de mycket stora hjälpbehoven i Kambodja motiverar ett fortsatt kraftigt
svenskt stöd. En betydande del därav bör, liksom hittills, gå till humanitära
insatser och kanaliseras genom FN och enskilda organisationer.
I propositionen framhålls att en koncentration till ett mindre antal
instanser bör eftersträvas. Vidare nämns ett antal sektorer som kan vara
lämpliga för stöd från svensk sida. Regeringen menar att ett fortsatt
sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret
1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Sverige bör också, enligt regeringens uppfattning, avisera en fortsatt
beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och
verka för att en sådan bildas.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens uppfattningar på dessa
punkter.
Motionärerna yrkar, som framgått ovan, att bistånd bör ges till en kommande,
vald regering i Kambodja för att bygga upp landets försvarsmakt. Yrkandet
får förmodas vara föranlett av omsorgen om en framtida demokrati, tillkommen
under besvärliga omständigheter.
Frågan om aggressionshot mot demokratier är principiellt betydelsefull.
Utskottet har i andra sammanhang givit uttryck för uppfattningen att yttre och
inre säkerhet utgör viktiga förutsättningar för en demokratisk utveckling.
Sverige har i praktisk handling visat detta genom att hörsamma de baltiska
staternas önskemål om stöd i strävan att säkra sitt nationella oberoende.
Utskottet är emellertid av uppfattningen att situationen i Kambodja är
fundamentalt annorlunda. Fredsplanen stadgar om uppsamling i läger, avväpning
samt demobilisering av de väpnade styrkorna. För en förutsebar framtid har i
stället världssamfundet, genom FN:s ställningstaganden och åtgärder, i
praktiken påtagit sig ett betydande ansvar. Detta ansvar torde ej upphöra
direkt i och med att ett demokratiskt val kunnat genomföras. Enligt utskottets
förmenande vore det mot denna bakgrund principiellt olämpligt av ett enskilt
land att lämna föreslaget bistånd.
Därmed avstyrks motion U645 (v) yrkande 6.
Särskilda miljöinsatser
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 56, framhålls att regeringen vill sänka anslaget
för särskilda miljöinsatser, vilket är oacceptabelt efter de utfästelser som
gjorts i Agenda 21. Motionärerna föreslår ett anslag på 265 miljoner kronor.
I motion U250 (s), yrkande 17, föreslås 250 miljoner kronor för särskilda
bilaterala miljöinsatser (25 miljoner kronor mer än regeringen). Det påpekas
att SIDA trycker på att miljöaspekterna integreras i allt bistånd och att en
kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna sker med satsning bl.a. på
miljöplanering.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 56 och motion U250 (s) yrkande 17.
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer
Propositionen
Med anledning av riksdagens tillkännagivande (bet. 1991/92:UU15, rskr. 210)
om redovisning av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och
andra enskilda organisationer anförs i propositionen att det inom SIDA pågår
ett arbete med ett förbättrat redovisningssystem, vilket skall möjliggöra att
uppgifter om fördelning av bidrag till organisationer, deras fördelning på
länder och regioner m.m. skall kunna tas fram på ett enklare sätt. Därutöver
bedrivs ett utvecklingsarbete, med deltagande av Utrikesdepartementet,
biståndsmyndigheterna och Statistiska centralbyrån, för att få fram en bild av
fördelningen av biståndet på olika ändamål och till olika sektorer. Det är
regeringens uppfattning att dessa åtgärder successivt skall tillmötesgå
berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.
I propositionen föreslås att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på 875
miljoner kronor bibehålls.
Motionerna
I motion U217 (fp), yrkande 1, sägs att Sverige bör ge ökat stöd till
organisationer för ursprungsbefolkningar.
I motion U233 (v), yrkande 6, sägs beträffande World Youth of Sweden, att
detta är ett ungdomsutbyte som, enligt Civildepartementet, framför allt skall
inriktas på mindre kommuner på landsbygden för att där öka biståndsviljan,
eftersom invandrarfientligheten är större där. Enligt motionärer är detta
positivt från moderaternas perspektiv, och det ger nydemokraterna vatten på
deras kvarn.
I motion U233 (v), yrkande 54, föreslås att riksdagen till Bistånd genom
enskilda organisationer anvisar 40 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit eller således 915 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att
organisationernas ansökningar under senare år vida överstigit tillgängliga
medel. Denna utveckling förutsätts fortsätta enligt SIDA.
I motion U234 (nyd) förs ett resonemang om fördelningen av biståndsmedel inom
C 2-anslaget. Motionärerna föreslår att det landramsbaserade biståndet
successivt avvecklas. De menar att resurserna bör koncentreras på samarbete med
Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Bistånd bör ges med ett omfattande katastrof-
och återuppbyggnadsbistånd och genom fortsatt bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer. Folkrörelsebiståndet kan, säger de, bli ännu
bättre om folkrörelsernas ekonomiska engagemang fördjupas. De föreslår därför
att man inför principen 70--30 i stället för 80--20 i ekonomisk fördelning
mellan staten och organisationerna. Folkrörelsernas andel ökar -- statens
minskar.
I motion U244 (kds, m) föreslås att biståndet genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer bör öka inom ramen för tidigare beslut om bistånd till
u-länderna. Motionärerna framhåller att det är i den informella sektorn som
innovationsförmågan och dynamiken finns. Frivilligorganisationerna, inkl.
kyrkan och missionen, når befolkningen och kan påverka utvecklingen på bynivå.
De är därför väl lämpade att främja och delta i den demokratiska utvecklingen.
I motion U256 (s) yrkande 1 framhålls ungdomars och ungdomsorganisationers
betydelse i biståndsverksamheten. Ungdomar tillhör inte de prioriterade
biståndsgrupperna. En naturlig utveckling av en satsning på demokratibistånd
borde vara att skapa möjligheter för olika ungdomsorganisationer i tredje
världen att utvecklas. Det vore, enligt motionärerna, rimligt att SIDA har
några som arbetar med ungdomsperspektivet. Ungdomsorganisationer skulle kunna
verka i biståndsarbetet om det funnes ungdomskonsulter. Motionärerna menar
vidare (yrkande 2) att stödet till olika ungdomsinitiativ borde ses över så att
de svenska ungdomsorganisationernas vilja att göra insatser kan tillvaratas.
I motion U259 (fp, m, c, kds, nyd), yrkas att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om befolkningsfrågan och om
behovet av familjeplanering i världen (yrkande 1). Vidare föreslås (yrkande 2)
att Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population Foundation, skall
anvisas 5 miljoner kronor för nästa budgetår.
I motion U273 (s), yrkande 2, föreslås att regeringen bör ta initiativ till
informationsinsatser och seminarier för att bland svenska hjälporganisationer
öka kunskaper och kontakt med EG:s biståndsverksamhet. Stöd bör också lämnas
för att etablera kontakt med frivilliga hjälporganisationer inom EG och deras
organ för samverkan.
I motion U282 (kds), yrkande 3, framhålls att ett sätt att påskynda
demokratiseringsprocessen är att stödja de frivilliga organisationernas arbete
och att också försöka bygga upp sådana organisationer i u-länderna.
Folkrörelser och enskilda organisationer kan spela en mycket stor roll i
ländernas demokratiseringsarbete. Frivilligorganisationerna är väl lämpade att
främja demokratimålet genom att de når befolkningen och därför kan påverka
utvecklingen på bynivå. Det bör, enligt motionärerna, finnas heltäckande planer
för vad frivilliga organisationer vill och kan göra för ett land.
I motion U623 (v), yrkande 3, krävs att de kyrkliga och andra grupper i
Sydafrika som arbetar för att stoppa våldet och åstadkomma fred måste få stöd
från Sverige.
Utskottet
Utskottet konstaterar, att anslagsposten ökade betydligt för innevarande
budgetår, + 125 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1991/92. Trots
övergripande besparingskrav föreslås i propositionen bibehållen medelsram, dvs.
875 miljoner kronor, för budgetåret 1993/94. Utskottet har ingen erinran mot
den föreslagna medelsramen.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 54.
Utskottet har under en följd av år betonat sin positiva syn på biståndet
genom folkrörelser och enskilda organisationer. Senast gjordes detta i
betänkandet 1991/92:UU15.
Av propositionen framgår att det i anslagsposten Bistånd genom folkrörelser
och andra enskilda organisationer ingår medel avseende direktstöd till
kvinnoorganisationer. Regeringen framhåller också betydelsen av ökat stöd till
innovativa insatser bl.a. på folkbildningsområdet och fördjupade kontakter
mellan kulturer och befolkningsgrupper. Därvid betonas ungdomens särskilda roll
som bärare av information och engagemang. I propositionen understryks också att
ungdomens intresse och delaktighet i förlängningen utgör en förutsättning för
en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.
På annat ställe i propositionen föreslås (efter samråd mellan bistånds- och
civilministrarna) att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika
u-länder inleds under kommande budgetår. Enligt vad utskottet inhämtat är det
tänkta ungdomsutbytesprogrammet, World Youth of Sweden, förankrat hos de
svenska ungdomsorganisationerna genom Stiftelsen för internationellt
ungdomsutbyte. Det är även detta organ som skall ansvara för och samordna
verksamheten.
Utskottet menar att frågor om hur de enskilda organisationerna skall samverka
-- och med vem -- i första hand är en fråga för dem själva. Vad regeringen och
SIDA kan göra är att uppmuntra och stödja sådant samarbete. Detta sker också.
Därutöver sker ett regelbundet samråd mellan Utrikesdepartementet och större,
enskilda biståndsorganisationer inom ramen för Folkrörelserådet.
Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population Foundation (WPF), som
berörs i motion U259 (fp, m, c, kds, nyd), har i januari 1993 inlett sin
verksamhet i i Sverige. Den avser att arbeta nära samman och som
systerorganisation till stiftelsen World Population Foundation i Nederländerna.
I motionen lämnas en utförlig redovisning av den holländska organisationens
verksamhet. Av denna framgår bl.a. följande.
Stiftelsen WPF grundades 1987 och verkar för att få ut resurser till
familjeplaneringsobjekt. Vidare arbetar WPF på att bygga upp ett professionellt
kunnande om befolkningsfrågor i Holland. WPF agerar som spjutspets för att
skapa medvetenhet om befolkningsfrågor i världen. Enligt motionärerna kommer
WPF i Sverige att verka för att resurser omedelbart kommer in i
familjeplaneringssatsningar och till riktade satsningar som t.ex. sociala
marknadsföringsprogram av preventivmedel. Ungdomssatsningar skall särskilt
betonas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om befolkningsfrågans vikt och
behovet av familjeplanering i världen. Vad gäller anslag till WPF är utskottet
av uppfattningen att stiftelsen på sedvanligt sätt får ansöka om medel från
anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Flera enskilda organisationer har redan på egen hand tagit initiativ till
ökad kontakt med EG, direkt eller indirekt genom sina organisationers
internationella nätverk. De har även utarbetat informationsmaterial.
Utskottet önskar framhålla att organisationerna egenfinansierar många
insatser och att det bistånd som förmedlas genom folkrörelser och enskilda
organisationer således är av större omfattning än vad som framgår av anslagen
över statsbudgeten. Det är, som utskottet vid flera tillfällen tidigare
påpekat, väsentligt att organisationerna kan bevara sin integritet trots att en
stor del av verksamheten finansieras med statliga medel. Det är ju i många fall
organisationernas specifika egenskaper och särart som utgör grunden för deras
unika kompetens.
Motionerna U217 (fp) yrkande 1, U244 (kds, m), U256 (s) yrkandena 1 och 2,
U259 (fp, m, c, kds, nyd) yrkande 1, U273 (s) yrkande 2, U282 (kds) yrkande 3
samt U623 (v) yrkande 3 får med det ovan anförda anses besvarade.
Utskottet avstyrker motion U259 (fp, m, c, kds, nyd) yrkande 2 och motion
U233 (v) yrkande 6.
Övrigt
Särskilda program
Propositionen
Anslagsposten Särskilda program innefattar tre delposter: försöksverksamhet
och metodutveckling (FOM), ämnesinriktad verksamhet (ÄIV) samt
insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
I propositionen föreslås att anslagsposten uppgår till 305 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94.
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 55, föreslås att 75 miljoner kronor utöver
regeringens förslag anvisas för Särskilda program, dvs. 380 miljoner kronor.
Angelägna verksamheter finansieras från denna anslagspost, t.ex. stödet till
befolkningsfrågor, handikapp- och kvinnofrågor, stödet till aidsbekämpning m.m.
I motion U250 (s), yrkande 35, framhålls kulturbiståndet, vilket som program
blott är några år gammalt men som har fått gott genomslag och som fortsatt bör
prioriteras.
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsram och avstyrker i
konsekvens därmed motion U233 (v) yrkande 55.
Kulturbiståndet ingår som en del i den ämnesinriktade verksamheten. Enligt
vad som sägs i propositionen avser SIDA att under de närmaste åren prioritera
olika ÄIV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja
och underlätta mottagarländernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.
En annan stor ÄIV-insats gäller, enligt propositionen, befolkningsfrågor --
inte minst då frågor om kvinnors och barns situation.
Enligt föredragande statsråd finns det skäl att göra vissa omprioriteringar
under anslagsposten till förmån för insatser som avser handikappade, kvinnor,
stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna samt befolkningsfrågor i
stort.
Utskottet konstaterar att beslut om fördelning av medel för olika ändamål
inom Särskilda program fattas av regeringen efter förslag från SIDA.
Utskottet noterar att de prioriteringar som framgår av propositionen ligger
väl i linje med utskottets tidigare uttryckta önskemål. Detta gäller särskilt
kvinno- och befolkningsfrågor.
Utskottet har, vad avser kulturbistånd, inhämtat att efterfrågan under senare
år varit stor. Medel under denna anslagspost har tillåtit Sverige att
finansiera insatser som inte uppmärksammats i andra sammanhang. Som exempel kan
nämnas stöd till bevarandet av den unika och levande swahilikulturen i den
kenyanska staden Lamu och etablerandet av ett ljudarkiv för traditionell musik
och folksagor i Zambia.
Anslagen till kultur och massmedia inom ÄIV uppgick budgetåret 1990/91 till
22,7 miljoner kronor, 1991/92 till 28 miljoner kronor och 1992/93 till 35
miljoner kronor. Enligt utskottets uppfattning är denna utveckling väl
motiverad.
Därmed får motion U250 (s) yrkande 35 anses besvarad.
Riktlinjer för utvecklingssamarbete med SIDA, bemyndigande för regeringen
m.m.
Motionerna
I motion U234 (nyd), yrkande 1, hemställs att riksdagen inte godkänner de
riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som regeringen förordat utan i
stället antar de riktlinjer för bilateralt bistånd som förordas i motionen. De
riktlinjer som förordas är prioritering av kunskapsöverföring och
kompetensutveckling, främjande av investeringsbehov genom u-krediter samt
avveckling av landramsbaserat bistånd.
I motion U234, yrkande 2, krävs att riksdagen inte bemyndigar regeringen att
göra de utfästelser som regeringen förordat.
Utskottet
I propositionen redovisas regeringens förslag till riktlinjer för
utvecklingssamarbete genom SIDA. Innebörden av förslaget har redovisats
tidigare i detta betänkande. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag
till riktlinjer.
Därmed avstyrks motion U234 (nyd) yrkande 1.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet
även att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som förordats i propositionen.
Utskottet avvisar således motion U234 (nyd) yrkande 2.
Medelsanvisning under anslaget C 2 m.m.
Motionerna
Regeringen föreslår till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA ett
reservationsanslag för budgetåret 1993/94 på 6 702 000 000 kr.
De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 (s) rörande olika
anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående uppgår totalt till
6 812 000 000 kr.
I motion U234 (nyd), yrkande 3, krävs att riksdagen till Utvecklingssamarbete
genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisar 4156000000kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller 2546000000kr.
Vänsterpartiets förslag i motion U233 (v) under olika anslagsposter, vilka
behandlats i det föregående, uppgår totalt till 7677000000kr.
Utskottet
Med anledning av regeringens proposition föreslår utskottet riksdagen att
till reservationsanslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1993/94 anvisa 6699500000kronor.
Utskottet avstyrker motionerna U233 (v) och U250 (s), båda i berörda delar,
samt motion U234 (nyd) yrkande 3.
Utskottet har tagit del av vad som i propositionen anförts om
kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika och av propositionens redovisning
av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer.
Tabell 5 Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93--1993/94 (mkr)
50>
U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
Propositionen
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre
kommande budgetåren (1993/94--1995/96) i vilken föreslås en väsentlig höjning
av ambitionsnivån i forskningsbiståndet, från 425 miljoner kronor 1992/93 till
600 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Till framställningen har bifogats en
utredning, "Att äga, utveckla och förvalta kunskap--Bistånd till universitet i
u-länder", vilken genomförts gemensamt av SAREC och SIDA.
SAREC föreslår i anslagsframställningen bl.a. en ändring av målparagrafen i
sin instruktion för att därmed klarare få uttryckt forskningsbiståndets båda
verksamhetsmål, nämligen att stärka u-ländernas forskningskapacitet och att
främja utvecklingsinriktad forskning.
Föredragande statsråd instämmer i SAREC:s analys bl.a. av forskningens och
kunskapsutvecklingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Han
framhåller särskilt att SAREC:s stöd till forskning med inriktning på frågor om
demokrati och mänskliga rättigheter bör öka. Han konstaterar också att
u-länderna ofta karakteriseras av svagt utvecklade mekanismer för att
tillvarata och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk
tillämpning, vilket bör beaktas vid utformningen av SAREC:s insatser. De krav
på ökade resurser som dessa insatser föranleder bör finansieras genom
omprioriteringar i SAREC:s övriga verksamhet.
I propositionen föreslås en medelsram om 405 miljoner kronor, vilket är en
minskning med 20 miljoner kronor. En utförligare motivering återfinns i
propositionen på s. 160--161.
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 57, föreslås att anslaget till SAREC sätts till
600 miljoner kronor, vilket är vad myndigheten äskat. SAREC:s verksamhet bedöms
som mycket angelägen.
I motionerna U14 (kds, fp) och U15 (fp, c), vilka väckts med anledning av
proposition 1992/93:170, yrkas att medel för forskning om demokrati och
mänskliga rättigheter avsätts inom ramen för de medel som föreslås för svensk
u-landsforskning med 10 miljoner kronor vardera till SAREC och
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).
Utskottet
Utskottet delar såväl propositionens som motionärernas uppfattning att
SAREC:s verksamhet är angelägen. Vad gäller medelsförslaget ansluter sig
utskottet emellertid till budgetpropositionens förslag.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 57.
I motionerna U14 (kds, fp) och U15 (fp, c) yrkas att medel avsätts för
forskning om demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet menar att denna forskningsinriktning är angelägen och av betydande
intresse. Samtidigt konstaterar utskottet att demokratiforskning har en mycket
lång tradition, inte minst inom ämnet statsvetenskap. Också vad gäller området
mänskliga rättigheter finns det en etablerad forskningstradition, framför allt
inom ramen för ämnet folkrätt.
Det av motionärerna föreslagna beloppet, tillsammans 20 miljoner kronor,
motsvarar 50 % av de medel för u-landsforskning i Sverige som föreslås i årets
budgetproposition. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att
specialdestinera medel från biståndsbudgeten till HSFR. Utskottet är vidare av
den uppfattningen att, då fråga om medel för demokratiforskning och forskning
om mänskliga rättigheter uppkommer, sedvanlig prövning i konkurrens görs inom
ramen för SAREC:s svenska, eller i förekommande fall, internationella program.
Därmed avstyrks motionerna U14 och U15.
Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
Propositionen
BITS har för budgetåret 1993/94 inkommit med en förenklad
anslagsframställning, vilken är sammanfattad på sidorna 161--162 i
propositionen.
Regeringens förslag för budgetåret 1993/94 är att 304,5 miljoner kronor
anslås till tekniskt samarbete (en minskning med 20 miljoner kronor) och 400
miljoner kronor anslås till u-krediter (också en minskning med 20 miljoner
kronor). Regeringens överväganden återfinns på sidorna 162--163 i
propositionen.
I anslutning härtill redovisas också Kreditbiståndskommitténs betänkande,
Krediter för utveckling (SOU 1991:74), samt de remissynpunkter och överväganden
från ansvarigt statsråd som det föranlett.
I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm-Wallén en
kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det svenska
biståndet. Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete
med u-länderna, Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga
riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén, Nils T
Svensson och Per Westerberg.
Utredningen har prioriterat frågor som gäller motiven för att behålla ett
kreditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna till
svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats
för att bredda kretsen av mottagarländer för att därmed ge kreditgivningen en
klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärderats ur
administrativ/teknisk synvinkel. Utredningen sammanfattas i propositionen på s.
164--167.
Flertalet remissinstanser är positiva till att bibehålla ett kreditinstrument
i biståndet. En sammanfattning av deras synpunkter i olika delfrågor återfinns
i propositionen på s. 167.
Också föredragande statsråd delar utredarens uppfattning att visst slag av
utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. Hans ställningstaganden
redovisas på s. 167--169 i propositionen. Det kan noteras att statsrådet, bl.a.
mot bakgrund av de pågående internationella diskussionerna, anser att några
genomgripande ändringar av u-kreditsystemet för närvarande ej bör göras.
Statsrådet konstaterar också att frågan om införande av ett
anslagsfinansierat biståndskreditsystem som komplement till ett marknadsbaserat
u-kreditsystem kräver fördjupad prövning. Han avser att under innevarande
budgetår låta analysera för- och nackdelar med införandet av ett sådant system.
Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansiering med
multilaterala finansieringsinstitutioner att belysas. Avsikten är även att
ytterligare analysera konsekvenserna för det svenska u-kreditsystemet av de nya
reglerna för u-krediter inom den s.k. consensus-överenskommelsen.
Motionerna
I motion U214 (fp) föreslås att utbetalningen av u-krediter till Kina avbryts
främst på grund av den dåliga människorättssituationen i landet. Bistånd bör
inte ges till länder där de mänskliga rättigheterna systematiskt kränks och där
det inte finns någon ljusning i sikte.
I motion U227 (s) framhålls de positiva effekterna av u-kreditsystemet.
Motionären redovisar en rad skäl för kreditfinansiering, bl.a. vad avser
infrastruktur, och han konstaterar att u-kreditgivningen utgjort ett
kompletterande instrument till annat svenskt bistånd. U-kreditsystemet har
givit vidare u-landspolitiska effekter än dem som hänför sig till den direkta
u-kreditgivningen.
I motion U233 (v), yrkande 58, kräver motionärerna att u-krediterna slopas
enär de utgör en dålig, bunden form av bistånd. Dessutom, säger de, tillämpas
uppenbarligen inte de biståndspolitiska målen vid u-kreditgivningen. Kina,
Egypten och Marocko anförs som exempel.
I motion U233 (v), yrkande 59, krävs att riksdagen beslutar avslå regeringens
förslag att till u-krediter anslå 400 000 000 kr.
I motion U250 (s), yrkande 31, föreslås att 355 miljoner kronor anslås för
u-krediter genom BITS. Detta innebär 45 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslår. Tillsammans med den ointecknade reservationen kommer det
likväl att innebära ett betydande åtagandeutrymme. U-krediterna går
definitionsmässigt till kreditvärdiga länder, som vanligen har en bättre
ekonomisk och social situation. De nya internationella consensus-reglerna för
dessa krediter kommer att begränsa deras verksamhetsfält.
I yrkande 32 i samma motion föreslås 282 miljoner kronor för tekniskt
samarbete genom BITS, vilket är 22,5 miljoner kronor lägre än regeringens
förslag.
I motion U604 (fp), yrkande 4, anförs att Sverige varken bör lämna bidrag
eller u-krediter till den indonesiska staten, mot bakgrund av brotten mot de
mänskliga rättigheterna i Indonesien. Sverige bör också, enligt yrkande 5,
verka för att Nordiska investeringsbanken (NIB) går ur givarkonsortiet för
Indonesien (CGI) om banken inte kan ställa krav på Indonesiens efterlevnad av
mänskliga rättigheter.
Enligt motion U605 (fp), yrkande 2, bör inget bistånd gå till Marocko så
länge som landet inte följer FN:s beslut avseende konflikten i Västra Sahara.
Samma innebörd har motion U631 yrkande 1 (v).
I motion U624 (c), yrkande 2, säger motionärerna att Sverige inte bör ge
några u-krediter till Marocko mot bakgrund av landets bojkott av FN:s fredsplan
men också med tanke på det antal brott mot de mänskliga rättigheterna som sker
i landet. Sverige bör, på samma sätt som EG, frysa bidrag till Marocko.
I motion U611 (v), yrkande 5, föreslås att Sverige i Nordiska ministerrådet
verkar för att Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till Indonesien
stoppas, mot bakgrund av människorättsbrotten. Enligt yrkande 6 bör regeringen
använda sin observatörsstatus i CGI för att ta upp Indonesiens kränkningar av
mänskliga rättigheter samt verka för att den internationella kreditgivningen
kopplas till Indonesiens efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor.
I motion U634 (c), yrkandena 1 och 2, föreslås att Sverige bör verka för ett
stopp för den Nordiska utvecklingsfondens krediter till Indonesien. Svenskt
bistånd (bilateralt och u-krediter) med den indonesiska staten som mottagare,
bör på grund av ockupationen av Östtimor och de omfattande kränkningarna av
mänskliga rättigheter, inte komma i fråga. Även Nordiska investeringsbankens
(NIB) projektinvesteringslån till Indonesien bör stoppas.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser
tekniskt samarbete genom BITS.
Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 32.
I motion U227 (s) framhålls de positiva effekterna av u-kreditsystemet. I
motion U233 (v), yrkande 58, kräver däremot motionärerna att u-krediterna
slopas enär de utgör en dålig, bunden form av bistånd.
Utskottet konstaterar att u-krediterna, liksom för övrigt det tekniska
biståndet, genom BITS är bundna så till vida att kontrakt med svensk part
finansieras. Detta hindrar dock inte att importinnehållet i aktuella produkter
kan vara betydande. I propositionen föreslås att reglerna för BITS
u-kreditgivning ändras så att upp till 30 % utländska komponenter tillåts i
svenska företags leveranser. Vidare förutskickas att möjligheterna att utfästa
obunden finansiering vid samfinansiering med multilaterala utvecklingsbanker
och SIDA skall prövas.
Det kan vidare noteras att u-kreditsystemet är utformat med sikte på att de
ur konkurrenssynpunkt snedvridande effekterna skall minimeras. Av central
betydelse därvidlag är att gåvoelementet kommer u-landet och inte det
levererande företaget till del.
Utskottet konstaterar att det i propositionen sägs att visst slag av
utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid
ett lämpligt instrument. Hittillsvarande u-kreditgivning visar på betydande och
varaktiga utvecklingseffekter. Sverige bör i internationella fora verka för en
global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg uppnåtts på detta
område bör Sverige behålla bindningen i u-kreditsystemet.
Därmed betraktar utskottet motion U227 (s) som besvarad.
Utskottet anförde i förra årets betänkande om det internationella
utvecklingssamarbetet (bet. 1991/92:UU15) att det inte delar uppfattningen
att systemet med u-krediter i det svenska biståndet bör slopas. Utskottet
framhöll även att u-kreditgivningen omfattas av de svenska biståndspolitiska
målen. Utskottet vidhåller dessa uppfattningar.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 58.
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram
för u-krediter.
Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 31 och motion U233 (v) yrkande 59.
I anledning av motion U214 (fp) konstaterar utskottet att den tidigare mycket
starka utvecklingen av de svensk-kinesiska förbindelserna bröts i och med
händelserna på Den himmelska fridens torg (Tian-An-Men). Dessa händelser
föranledde Sverige och övriga OECD-stater -- med undantag för Finland -- att
avbryta biståndssamarbetet med Kina.
I likhet med övriga berörda OECD-stater har Sverige sedermera återupptagit
visst biståndssamarbete med Kina. Detta skedde efter samråd i utrikesnämnden.
Ett skäl till att biståndsrelationerna återupptagits är uppfattningen att
isolering ej gagnar de mänskliga rättigheterna i det avskärmade landet, något
som också påpekas i motionen.
Därmed avstyrks motion U214 (fp).
Även i motion 604 (fp) yrkande 4 anförs att brott mot mänskliga rättigheter
bör utgöra hinder för u-krediter, i detta fall till Indonesien. Motionären
anser att Sverige inte heller bör lämna andra former av bidrag.
Utskottet har nyligen i betänkande 1992/93:UU3 behandlat frågan om mänskliga
rättigheter i Indonesien. Utskottet konstaterade därvid sammanfattningsvis att
situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien som helhet,
liksom på Östra Timor, i Aceh och på Irian Jaya motiverar fortsatt svenskt och
internationellt engagemang. Utskottet anförde också, att det utgår ifrån att
regeringen även framgent, inom ramen för FN och i de bilaterala kontakterna,
kommer att verka för att demokrati och mänskliga rättigheter skall respekteras.
Av budgetpropositionen framgår att det för närvarande ej är aktuellt att
bevilja Indonesien någon u-kredit.
Sverige har på andra områden utvidgat kontakterna med Indonesien. Sålunda har
exempelvis den indonesiske handelsministern avlagt besök hos sin svenska
motsvarighet. Statsrådet Per Westerberg genomförde i september 1992 ett
officiellt besök i Indonesien, och utrikesminister af Ugglas var i början av
detta år i Jakarta.
Utöver kontakterna bl.a. på det politiska området existerar visst
utvecklingssamarbete. Sålunda har SIDA just beslutat om ett bistånd till det
indonesiska rättshjälpsinstitutet (LBH), och BITS finansierar ett begränsat
tekniskt samarbete på miljövårdsområdet.
Sverige bidrar också till multilateralt bistånd till Indonesien. På nordisk
nivå tar sig detta uttryck i att Nordiska investeringsbanken (NIB) och Nordiska
utvecklingsfonden (NDF) driver ett viktigt skogsvårdsprojekt i landet med
danskt, finskt och svenskt deltagande. Både NIB och NDF följer samma policy som
gäller för motsvarande multilaterala organ.
Indonesien har, vilket inte minst omvittnats av Världsbanken, kunnat uppvisa
en i vissa stycken påtaglig ekonomisk och social utveckling och en framgångsrik
kamp mot fattigdom och befolkningskris. Trots att många länder, däribland
EG-staterna, engagerat sig i och haft synpunkter på människorättsläget har
inget land därför avbrutit sitt bistånd till Indonesien.
Utskottet konstaterar att Sveriges observatörskap i Världsbankens
givarkonsortium (CGI) ger möjlighet att följa diskussionen mellan givare till
Indonesien, bl.a. om demokrati- och människorättsförhållanden. Däremot ger
endast ett observatörskap ingen möjlighet att driva frågor.
Utskottet upprepar att det utgår ifrån att regeringen även framgent, inom
ramen för FN och i de bilaterala kontakterna med Indonesien, kommer att verka
för att demokrati och mänskliga rättigheter skall respekteras.
Utskottet betonar åter, vilket senast gjordes i betänkande 1991/92:UU15,
demokratimålets viktiga funktion i det svenska biståndet. Utskottet framhöll i
nämnda betänkande också att biståndet bör kopplas till krav i syfte att
påskynda den demokratiska utvecklingen.
Utskottet utgår från att regeringen beaktar dessa tidigare ställningstaganden
då fråga om att lämna u-krediter till Indonesien uppkommer.
Beträffande Indonesien bör, enligt utskottets uppfattning, ovan anförda
synpunkter vägas in också vid behandling av frågor om övriga
biståndsinstrument.
Därmed avstyrks motion U604 (fp) yrkandena 4 och 5, motion U611 (v) yrkandena
5 och 6 samt motion U634 (c) yrkandena 1 och 2.
I ett antal yrkanden krävs att u-krediter och annat bistånd till Marocko dras
in eftersom landet ej följer FN:s plan för Västra Sahara men också med
anledning av att människorättsläget ger anledning till oro. EG:s agerande
gentemot Marocko åberopas särskilt.
Enligt vad utskottet inhämtat var EG:s åtgärder gentemot Marocko i kraft
mellan april 1991 och hösten 1992. Europeiska rådet beslöt den 17 november
1992, efter Europaparlamentets hörande, om ett omfattande låne- och
biståndspaket till Marocko. Ytterligare finansiellt samarbete för perioden
1993--1996 förbereds. Till bilden hör också att EG-kommissionen föreslagit ett
associationsavtal mellan EG och Marocko av samma typ som redan finns mellan EG
och en rad central- och östeuropeiska stater.
Utskottet har nyligen behandlat frågan om Västra Sahara i annat sammanhang.
En utförlig beskrivning av konfliktens bakgrund och utskottets syn på denna
samt på frågan om människorättsläget i Marocko återfinns i betänkandet
1992/93:UU3.
Utskottet konstaterar att fredsplanen för Västra Sahara är hotad. FN:s
generalsekreterare förklarade i januari 1993 att de försök som under fem år
pågått med att få Marocko och Polisario att komma överens om verkställandet av
FN-planen hittills misslyckats, främst på grund av att parterna inte kunnat ena
sig om vilka som skall vara röstberättigade i kommande referendum om områdets
framtida status. Generalsekreterarens senaste förslag i denna fråga kunde inte
accepteras av Polisario, som håller fast vid att folkräkningen från 1974 bör
utgöra grunden för fastställande av rösträtt.
Utskottet får ånyo understryka att det ser det som mycket angeläget att den
planerade folkomröstningen kan genomföras på ett fritt och demokratiskt sätt,
att identifieringen av de röstberättigade sker i den ordning som FN beslutar
samt att parterna avhåller sig från fortsatta stridigheter och till fullo
samarbetar med FN. Utskottet har också nyligen konstaterat att situationen vad
avser respekten för mänskliga rättigheter i Marocko i allt väsentligt
fortfarande tycks vara oförändrat negativ. Mot denna bakgrund har utskottet
framfört, att det utgår från att regeringen såväl inom ramen för FN:s arbete
som genom bilaterala kontakter fortsätter att aktivt stödja fredsprocessen samt
aktivt verka för genomförandet av folkomröstningen och för respekt för de
mänskliga rättigheterna i Marocko.
U-krediter till Marocko har kunnat beviljas sedan början av 1980-talet.
Totalt har lån för ca 345 miljoner kronor beviljats (i samtliga fall avseende
projekt inom telesektorn), varav det senaste, om 60 miljoner kronor, lämnades i
mars 1992.
I linje med tidigare deklarerade ställningstaganden är det utskottets
bedömning att fredsprocessen inte är betjänt av att generella biståndsinsatser,
t.ex. i form av u-krediter, till Marocko avbryts. Det är i stället genom dialog
med parterna som Sverige bäst kan verka för att konflikten skall få sin
lösning. Det är också genom dialog som Sverige bäst verkar för att respekten
för mänskliga rättigheter förbättras i Marocko.
Därmed avstyrks motion U605 (fp) yrkande 2, motion U624 (c) yrkande 2 samt
motion U631 (v) yrkande 1.
Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska institutet
Propositionen
Äskandena från Stiftelsen Svenska institutet (SI) är gjorda inom ramen för en
fördjupad anslagsframställning. Föreliggande anslagspost avser dels
u-landsdelen av SI:s stipendieprogram, dels expertutbytet med u-länder.
I propositionen (s. 169) konstateras bl.a. att ett flertal alternativ till
SI:s stipendie- och expertutbytesverksamhet vuxit fram över åren, vilka till
inte oväsentlig del finansieras med biståndsmedel. Stipendier för studier och
forskning i Sverige finansieras och administreras av ett stort antal organ.
Till inte obetydlig del tillförs medel från biståndsanslaget. Föredragande
statsråd avser att under kommande budgetår initiera en översyn av denna
verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.
Motionen
I motion U250 (s), yrkande 34, konstateras att Svenska institutet bedriver
ett mycket värdefullt gäststipendie- och besöksutbytesprogram. Motionärerna
stöder därför inte regeringens förslag om en nedskärning från 10 miljoner
kronor till 7,5 miljoner kronor, utan föreslår en bibehållen nivå.
Utskottet
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Svenska institutet bedriver ett
mycket värdefullt stipendie- och expertutbytesprogram. Enligt utskottet är det
motiverat att ett anslag på 10 miljoner kronor bibehålls.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 34.
Näringslivsbistånd genom styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) och Swedfund International AB
Propositionen
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp), som bildades
den 1 juli 1991, har som uppgift att inom ramen för de biståndspolitiska målen
bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Swedfund International AB
skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom
riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen att 135 miljoner kronor anvisas
för Swedecorps verksamhet. Vidare föreslås att Swedecorp bemyndigas göra
utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garantier för
marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs till 12 miljoner
kronor. (Medel för Swedecorps verksamhet i Central- och Östeuropa redovisas
under annat anslag i budgeten.)
Vad avser Swedfund International AB föreslås för budgetåret 1993/94 ett
kapitaltillskott om 25 miljoner kronor för investeringsverksamhet i u-länderna.
Bakgrund och motiveringar för regeringens förslag återfinns i
budgetpropositionen s. 170--172.
Motionen
I motion U276 (s, fp, c, kds) föreslås att Swedecorp bör utreda möjligheterna
till fördjupade samarbetsformer med Afroart. I samband med omorganisationen av
IMPOD och dess integrering i Swedecorp upphörde anslaget till Afroart. Det
vore, enligt motionärernas förmenande, mycket olyckligt om Afroarts
biståndsverksamhet skulle tvingas upphöra på grund av biståndsmyndigheternas
oklara mandat för en organisation av typ Afroart.
Utskottet
Som framgår av propositionen åligger det Swedecorp att främja
mottagarländernas handel och svara för information och rådgivning om
avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden. Regeringen föreslår också
att den s.k. importgarantin (garantiram för stöd till marknadsföring av
u-landsprodukter) höjs till 12 miljoner kronor.
Enligt utskottets uppfattning är Afroarts verksamhet av sådan karaktär att
den skulle kunna komma i fråga för stöd från Swedecorp, såväl genom information
och rådgivning som genom importgarantier. Det ankommer på Swedecorp, ej på
riksdagen, att ta ställning såvida ansökan om stöd av nämnda slag inkommer från
Afroart.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U276 (s, fp, c, kds).
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram,
kapitaltillskott samt utfästelse- och garantibemyndigande.
Projektbistånd till vissa länder
Propositionen
Våren 1988 beslöt riksdagen att inrätta anslagsposten Projektbistånd till
vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig
i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida
utvecklingsmöjligheter. Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda
insatser.
Föredragande statsråd anser det lämpligt att över anslagsposten även ge
möjlighet åt andra myndigheter än SIDA till samarbete i nya former med några av
de mer utvecklade programländerna.
Regeringen förslår att 20 miljoner kronor anvisas till anslagsposten för
budgetåret 1993/94. Regeringens närmare överväganden återfinns i propositionen
på s. 172.
Motionerna
I motion U250 (s), yrkande 33, föreslås att inga medel anslås till
projektbistånd. Motionärerna anför att anslagsposten ej längre fyller sin
ursprungligen avsedda funktion, nämligen att möjliggöra strategiskt stöd till
icke-programländer i kritiska situationer.
Utskottet
Regeringen har, jämfört med innevarande budgetår, föreslagit en neddragning
av anslagsposten med 50 %, vilket är betydligt mer än genomsnittet för övriga
anslagsposter. Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att
bibehålla medel på denna anslagspost för att på ett flexibelt sätt kunna göra
insatser i stater där oförutsedda möjligheter uppkommer. Utskottet har ingen
invändning mot den i propositionen föreslagna medelsramen.
Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 33.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Propositionen
Anslagsposten stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
används i anslutning till internationellt samordnade aktioner och möjliggör
additionellt stöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför
strukturanpassningsprogram. Regeringen förutser ett fortsatt omfattande behov
av insatser för budgetåret 1993/94 och föreslår att 500 miljoner kronor anvisas
till anslagsposten. Överväganden och motiv återfinns i propositionen på s.
172--175.
Motionen
I motion U233 (v), yrkande 13, krävs avslag på regeringens förslag att anslå
500 mkr till skuldlättnader. Sverige skall, enligt motionärerna, medverka till
ekonomiska reformer i u-länderna, men inte på IMF:s villkor. Enligt samma
motion, yrkande 16, måste ekonomiska reformer utgå från de konkreta
betingelserna i varje land och varje region. Reformerna måste vara socialt
acceptabla, samtidigt som de måste utformas så att utvecklingen blir hållbar
och inte slutar i en rovdrift på naturen. Motionärerna föreslår (yrkande 17)
att en miljard kronor avsätts för att stödja ekonomiska reformer i u-länderna,
syftande till en hållbar utveckling.
Utskottet
Utskottet är av uppfattningen att gemensamma, internationella
överenskommelser om skuldlättnader har betydligt större genomslagskraft än
unilaterala, och det delar mot denna bakgrund det synsätt som framförs i
propositionen.
Ett viktigt element i den svenska skuldstrategin är att skuldlättnadsåtgärder
utformas med hänsyn till skuldsituationen i olika länder, till att olika typer
av skulder måste behandlas olika och till att en rimlig fördelning av bördorna
åstadkoms mellan olika parter. Utskottet konstaterar att regeringen har för
avsikt att arrangera ett internationellt seminarium för att ytterligare
diskutera skuldproblemets omfattning och möjliga, vidare åtgärder.
I föregående års betänkande om internationellt utvecklingssamarbete (bet.
1991/92:UU15) konstaterade utskottet att det inte delar uppfattningen om att
IMF generellt skulle spela en negativ roll. IMF har en nyckelposition när det
gäller de ekonomiska strukturanpassningsprogrammen. Sådana program är, enligt
utskottets uppfattning, nödvändiga för att komma till rätta med strukturella
obalanser och för att lägga en grund för en långsiktigt stabil tillväxt. Det är
inte självklart att dessa program missgynnar fattigare grupper. Så drar t.ex.
landsbygdsbefolkningen nytta av en riktigare jordbrukspolitik. Utskottet
betonar dock vikten av att programmen kombineras med sociala åtgärder för att
skydda de mest utsatta grupperna.
Härmed avstyrks motion U233 (v) yrkandena 13, 16 och 17.
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.
Medelsanvisning under anslaget C 3 m.m.
Regeringen föreslår att till C3. Andra biståndsprogram anvisas ett
reservationsanslag för budgetåret 1993/94 på 1804500000kr.
De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 (s) rörande olika
anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående uppgår totalt till
1719500000 kr.
I motion U265 (nyd), yrkande 1, föreslås att 1 032 500 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit anvisas, eller 772 000 000 kr.
Vänsterpartiets förslag i motion U233 (v) under olika anslagsposter, vilka
behandlats i det föregående, uppgår totalt till 2099500000kr.
Med anledning av regeringens proposition föreslår utskottet riksdagen att
till reservationsanslag C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94
anvisa 1 807 000 000 kr. Utskottet avstyrker motionerna U233 (v) och U250 (s),
båda i berörda delar, samt motion U265 yrkande 1 (delvis).
Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade
riktlinjerna för utvecklingssamarbete samt för redovisade, gjorda utfästelser.
Utskottet tillstyrker regeringsförslagen. Med hänvisning till vad utskottet
anfört i det föregående föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen
att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen.
Administration av biståndet
Propositionen (s. 176)
Föredragande statsrådet anför att det är önskvärt att Utredningen om
styrnings- och samverkansformer inom biståndet (SOU 1993:1) kompletteras för
att man på ett systematiskt sätt skall få en uppfattning om möjligheterna att
rationalisera förvaltningen och göra ekonomiska besparingar. Han avser därför
snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar
inom biståndsadministrationen.
I propositionen framhålls att förvaltningsanslagen (C 4--8 samt C10.)
budgeterats utan hänsyn tagen till de tekniska justeringar som måste göras till
följd av ändrade principer för budgetering av myndigheternas
förvaltningsanslag. Dessa principer godkändes av riksdagen vid behandlingen av
förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr.
1991/92:128--129), och de preciseras i årets budgetproposition
(prop.1992/93:100, bil.1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).
Eftersom de belopp som kommer att ställas till myndigheternas disposition
senare kommer att fastställas enligt nämnda principer kan de komma att avvika
från budgeterat belopp.
Vidare anförs i propositionen att myndigheternas planeringsramar, till följd
av den planerade besparingsutredningen, beräknats utan hänsynstagande till
eventuella framtida rationaliseringsuttag.
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
SIDA har till regeringen inkommit med en förenklad anslagsframställning
baserad på myndighetens fördjupade anslagsframställning 1991. Med avvikelse
från planeringsramen föreslår SIDA att det i basen för förvaltningskostnader
slutligt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats
myndigheten i form av överskridanden. Vidare föreslås en överföring av medel
från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA motsvarande kostnaderna för
två tjänster för handläggning av aidsfrågor. Dessa förslag stöds av
föredragande statsrådet.
I propositionen får SIDA också stöd för äskandet om 300 000 kr i
engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med
övertagande av vissa tjänster från Utrikesdepartementet.
Under förutsättning att tidigare anvisade kompetensutvecklingsmedel bedöms ha
använts effektivt föreslås i propositionen att SIDA får ytterligare 3 miljoner
kronor i kompetensutvecklingsmedel för kommande budgetår.
Föredragande statsrådet föreslår ett rationaliseringsuttag om 2,4 %.
SIDA kommer att omfattas av systemet med räntebeläggning av statliga
medelsflöden.
Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 beräknas till
603138000kr.
Regeringen föreslår att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 303219000 kr.
Motionen
I motion U265 (nyd), yrkande 2, föreslås att de verksamheter som SIDA arbetat
med under de senaste 25 åren bör delas upp mellan nya och befintliga huvudmän.
Vissa delar bör helt avvecklas. SIDA:s myndighetsanslag bör minskas med 153,2
miljoner kronor till 150 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser
SIDA:s förvaltningsanslag (C 4). Utskottet anser inte att de i motionen
föreslagna förändringarna bör ifrågakomma.
Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 2.
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
Av propositionen framgår bl.a. att styrelsens resultatredovisning indikerar
att resultatkravet uppfyllts. Främst synes härmed avses
självkostnadstäckningsgraden för språkenheten. Styrelsen redovisar också en
produktivitetsökning med 15 % (beräkningen baserad på tidsmått).
Sandö har inlett undervisning i nya språk och kan numera erbjuda utbildning
även i estniska, polska, tyska och ryska. Volymen för uppdragsutbildning
(främst i språk) har dock minskat, vilket till viss del beror på omläggningen
av den svenska personalbiståndspolitiken.
I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål
som gäller är på väg att nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade
anslagsframställningen (1990) att det vore mer kostnadseffektivt om myndigheten
fick överta vissa utbildningar som i dag bedrivs på SIDA:s kursgård.
Föredragande statsrådet noterar att de övergripande mål som gäller för
treårsperioden 1991/92--1993/94 ligger fast. Regeringen har dessutom beslutat
att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för nämnda treårsperiod
skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Vad avser resultatbedömningen menar statsrådet att verksamheten bedrivs med
en sådan inriktning att de uppnådda målen kan nås. Den ekonomiska redovisningen
visar att myndigheten väl klarat att rationalisera sin verksamhet.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i sin revisionsberättelse
avseende Sandö U-centrum. Statsrådet förutsätter att den av Sandö redovisade
produktivitetsökningen kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått.
I propositionen anges att planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 har
beräknats till 49 926 000 kr. Ramanslaget till Styrelsen för u-landsutbildning
i Sandö (Sandö U-centrum) för 1993/94 föreslås uppgå till 24 963 000 kr.
Motionen
I motion U265 (nyd), yrkande 3, föreslås att anslaget till Styrelsen för
Sandö U-centrum minskas med 13 miljoner kronor till 12 miljoner kronor. I
motionen anges att utbildningen vid Sandö U-centrum bör läggas ned.
I motion U306 (s) föreslås att Sandö U-centrums unika förutsättningar
utnyttjas genom att ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet
förläggs dit.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser
anslaget till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (C 5). Utskottet är av
uppfattningen att utbildningen vid Sandö U-centrum är av betydande värde med
den huvudsakliga utformning den för närvarande har. Det delar synpunkten i
motion U306 (s) att ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet
mycket väl kan förläggas dit. Enligt utskottets mening ankommer det dock på
myndigheten själv att försöka utveckla och bredda verksamheten.
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende
1993/94--1995/96. Vad gäller budgetåret 1993/94 äskas en ökning om knappt 3
mkr. SAREC avser med dessa medel bl.a. finansiera två nya
forskningssekreterartjänster, justera myndighetens löneprofil, överföra
kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare från sakanslaget samt utveckla
kompetensen hos personalen.
Föredragande statsrådet konstaterar att SAREC besitter en mycket hög
kompetens samt att förvaltningskostnadernas andel av totalkostnaderna är liten.
Statsrådet menar att samtliga kostnader för Harare-kontoret skall finansieras
över förvaltningsanslaget samt att det är motiverat med en engångsanvisning på
300 000 kr budgetåret 1993/94 för kompetensutveckling. Däremot avvisas
förslagen om medel för två nya forskningssekreterartjänster och för att justera
löneprofilen.
Ett sparbeting om 5 % för treårsperioden 1993/94--1995/96 föreskrivs, varav 2
% bör avse budgetåret 1993/94.
Planeringsramen för treårsperioden 1993/94--1995/96 beräknas till 80 208 000
kr.
Regeringen föreslår att Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 anvisas ett ramanslag på 26 936 000 kr.
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 60, föreslås att SAREC:s begärda ökning av
administrationsanslaget till 28 371 000 kr skall beviljas för att möjliggöra
inrättandet av två nya tjänster som forskningssekreterare.
I motion U265 (nyd), yrkande 4, föreslås att anslaget till SAREC minskas med
11 mkr till 16 mkr. Motionärerna är övertygade om att det går att integrera en
stor del av verksamheten i den befintliga universitets- och forskningsvärlden.
Utskottet
Utskottet anser det inte motiverat att tillstyrka den höjda ambitionsnivån
vad gäller SAREC:s administration som föreslås i motion U233 yrkande 60 (v).
Medan universitetens och högskolornas roll är att utbilda samt att producera
ny kunskap, har SAREC andra huvuduppgifter, nämligen att stödja forskning, att
främja vetenskapligt samarbete samt att stärka u-ländernas förmåga att bygga
upp egen forskningskapacitet. Enligt utskottets uppfattning bör och kan SAREC:s
verksamhet därför inte integreras i den befintliga universitets- och
högskolevärlden.
Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 60 och motion U265 (nyd) yrkande 4.
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag.
Nordiska Afrikainstitutet har inkommit med en fördjupad anslagsframställning
avseende budgetåren 1993/94--1995/96. Av denna framgår bl.a. att det tidigare
behovet av att externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat. De
nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska
Utrikesdepartementet) höjdes relativt kraftigt för några år sedan, och de har
sedan dess årligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen
regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning.
Föredragande statsrådet menar att Nordiska Afrikainstitutets nuvarande
verksamhet är lämpligt avvägd. Dokumentations- och publikationsverksamheterna
är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker.
Nordiska Afrikainstitutets struktur och arbetsformer är, enligt föredragande
statsrådets mening, unika. Verksamheten präglas av en praktisk nordism som är
angelägen att värna.
I syfte att tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska
Afrikainstitutet menar föredragande statsrådet att hela kostnaden för det
svenska bidraget bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras dit från
anslaget C 7. Nordiska Afrikainstitutet uppgår till 625 000 kr.
Med hänsyn till kraven på besparingar inom biståndsbudgeten är regeringen
inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och
förstärkta lönemedel som Nordiska Afrikainstitutet begärt.
Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1995/96 har beräknats till 16 410 000
kr. Under denna period bör institutet åläggas ett sparbeting på 5 %, varav 2 %
bör avse budgetåret 1993/94.
Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr.
Motionerna
I motion U233 (v), yrkande 61, föreslås att institutet får den ökning det
begärt. Motionärerna anser, att om Sverige skall gå in i EG:s för de afrikanska
bönderna skadliga forskningsprojekt, behövs Nordiska Afrikainstitutets
forskning för att skapa balans. Ett anslag på 6 613 000 kr yrkas.
I motion U265 (nyd), yrkande 5, föreslås att inga medel anvisas på anslaget
C7. Motionärerna menar, att den resurs och kunskapsbas som byggts upp inom
Nordiska Afrikainstitutet bör nyttjas vid uppstartandet av den operativa
katastrof- och biståndsbrigaden.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att ytterligare resurser för tjänster
och förstärkta lönemedel ej kan ifrågakomma till följd av föreliggande
besparingskrav.
Utskottet menar att verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet bör bibehållas
i nuvarande form.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund budgetpropositionens förslag till
medelsram.
Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndigheten
och inlett ett utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera myndigheten.
Föredragande statsrådet konstaterar att BITS verksamhet ökat kraftigt under
en följd av år. De administrativa resurserna är fortfarande otillräckliga,
varför han anser ett ytterligare tillskott på förvaltningsanslaget om 1 miljon
kronor motiverat. I det förvaltningsanslag som föreslås ingår en
engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för
flyttkostnader.
Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 har beräknats till 40 382 000
kr.
I propositionen föreslås att riksdagen till Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 20 991 000 kr.
Motionen
I motion U265 (nyd), yrkande 6, föreslås att anslaget C 8 minskas med 4
miljoner kronor till 17 miljoner kronor. Motionärerna menar att BITS anslag kan
reduceras och verksamheten förberedas för omvandling inom en ny fräsch
organisation. BITS har enligt budgeten ett anslag för sin förvaltning som
motsvarar 3 % av omsättningen, vilket av motionärerna anges som ett gott
riktmärke.
Utskottet
Utskottet anser att organisationen för BITS verksamhet är ändamålsenlig om än
underdimensionerad vad avser administrativa resurser och har ingen erinran mot
budgetpropositionens förslag till medelsram.
Därmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 6.
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för
terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner. Utbildningsbidraget
avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbildningskostnaderna för
kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från
SIDA.
I propositionen hemställs att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag om 7 076 000 kr.
Motionen
I motion U265 (nyd), yrkande 7, föreslås att bidraget till Styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) bör minska med 1 miljon kronor till
6 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.
Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 7.
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp)
Swedecorps verksamhet har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede. Den
organisationsmodell som valts för näringslivsbiståndet har medfört ett antal
problem. Swedecorp understryker vikten av att en organisationsändring kan
genomföras den 1 juli 1993.
Föredragande statsrådet konstaterar att Swedecorp är en myndighet under
Utrikesdepartementet men att det också på uppdragsbasis administrerar
riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB. Den valda
organisationsmodellen har, enligt honom, visat sig innebära svårbemästrade
problem. En utredning har visat att en omorganisation bör genomföras. Bolaget
och myndigheten bör få separata styrelser och verkställande ledningar.
Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den tidpunkt snarast
därefter som av praktiska skäl bedöms mest lämplig.
Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 36 441 000 kr.
Motionen
I motion U265 (nyd), yrkande 8, föreslås att anslaget C 10 minskas med 31,4
miljoner kronor till 5 miljoner kronor. Swedecorp har enligt budgeten ett
anslag för sin förvaltning som motsvarar nästan 23 % av omsättningen, vilket
förefaller motionärerna orimligt. De menar att uppenbara besparingar kan göras.
Utskottet
Utskottet noterar att regeringen, som framgår av propositionen (s. 190 f.),
föreslår åtgärder för att finna lämpliga organisationsformer för det
internationella näringslivsbiståndet, och utskottet tillstyrker regeringens
budgetförslag vad avser Swedecorp.
Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 8.
Biståndsramen
Utskottets ställningstagande i det föregående omfattar vad som förordas i
budgetpropositionen under rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete (se
bil. 2). I konsekvens härmed avstyrks yrkanden om ett högre biståndsanslag än
vad som föreslås i budgetpropositionen, dvs. yrkande 62 i motion U233 (v) samt
yrkande 1 i motion Jo705 (-).
Likaledes avstyrks, i enlighet med vad ovan anförts, yrkandena i motionerna
Fi211, U234, U235 och U265 (samtliga nyd) under olika anslagsposter, vilka
sammanlagt påverkar den totala biståndsramen på sätt som framgår av bilaga 2.
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag om avräkning mot
biståndsanslaget av vissa asylkostnader. Härmed avstyrks motion U233 (v)
yrkande 2.
Utskottet tillstyrker således budgetpropositionens förslag till medelsram vad
avser utvecklingssamarbete med u-länder (littera C, bil. 4 till proposition
1992/93:100).
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer för biståndet
1. beträffande enprocentsmålet
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 1, 1992/93:U235
yrkande 2 i berörd del, 1992/93:U284 yrkande 1 och 1992/93:Fi211 yrkande 18 i
berörd del förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 1, 1992/93:U250 yrkandena
2 och 3, 1992/93:U252, 1992/93:U260 yrkande 5, 1992/93:U269 och 1992/93:U282
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 1 (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 5, 1992/93:U233
yrkande 7 samt 1992/93:U250 yrkandena 1 och 5 i berörd del besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 2 (s)
3. beträffande ekonomisk och politisk självständighet som biståndsmål
att riksdagen avslår motion 1992/93:U263,
4. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 10, 1992/93:U233
yrkande 5, 1992/93:U250 yrkande 5 i berörd del, 1992/93:U278 och 1992/93:U608
yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande bedömning av biståndsprojekt
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 20, 1992/93:U608
yrkande 5 och 1992/93:U628 yrkandena 13 och 14 besvarade med vad utskottet
anfört,
6. beträffande redovisning av respekten för mänskliga rättigheter i
mottagarländer
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. beträffande biståndsavtal med folkrättslig aspekt
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
8. beträffande bistånd genom organisationer och fonder
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkandena 3 och 4 besvarad med
vad utskottet anfört,
9. beträffande stöd till u-ländernas deltagande i Wienkonferensen
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 19 och 1992/93:U628
yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande u-ländernas skuldsituation m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkandena 2 och 3,
1992/93:U250 yrkande 4, 1992/93:U260 yrkande 1 och 1992/93:U282 yrkande 4
besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande strukturanpassning på IMF:s villkor
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 14,
men. (v) - delvis
12. beträffande illegal kapitalflykt från u-länder
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkandena 9 och 10,
men. (v) - delvis
13. beträffande avskrivning av u-länders skulder
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U233 yrkande 8 och 1992/93:Sf633
yrkande 3,
men. (v) - delvis
14. beträffande användning av Världsbankens och IMF:s överskott
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 12,
men. (v) - delvis
15. beträffande handläggningen i regeringskansliet av u-ländernas skulder
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 11,
men. (v) - delvis
16. beträffande inriktning av miljömålet
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 8, 1992/93:U250
yrkande 15 och 1992/93:U260 yrkandena 3 och 6 besvarade med vad utskottet
anfört,
17. beträffande den globala miljöfondens, GEF, mandat
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 14 besvarad med vad
utskottet anfört,
18. beträffande finansiering av miljöinsatser
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 18,
19. beträffande stöd till skogsbruk
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U246 besvarad med vad utskottet
anfört,
20. beträffande stöd till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U261 besvarad med vad utskottet
anfört,
21. beträffande landsbygdsutveckling
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U208 yrkande 2, 1992/93:U221
yrkande 7 och 1992/93:U267 besvarade med vad utskottet anfört,
22. beträffande konferens om den globala livsmedelssituationen
att riksdagen avstyrker motion 1992/93:U208 yrkande 1,
23. beträffande anpassad teknologi
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
24. beträffande befolkning och sociala frågor
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U209, 1992/93:U213 yrkandena 1--3,
1992/93:U249 yrkandena 1--4, 1992/93:U259 yrkande 1, 1992/93:U275 yrkande 3
och 1992/93:A811 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande insatser för funktionshindrade
att riksdagen avslår motion 1992/93:212,
26. beträffande FN:s befolkningskonferens
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U213 yrkande 4, 1992/93:U249
yrkande 5, 1992/93:U250 yrkande 6 och 1992/93:U260 yrkande 2 besvarade med
vad utskottet anfört,
27. beträffande bistånd till kvinnor
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U228, 1992/93:U275 yrkande 5 i
berörd del, 1992/93:U282 yrkande 2 och 1992/93:A811 yrkande 5 besvarade med vad
utskottet anfört,
28. beträffande förberedelser för kvinnokonferensen 1995
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U275 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
29. beträffande omskärelse av kvinnor
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U224 yrkandena 3--5 besvarad med vad
utskottet anfört,
30. beträffande professur i internationell mödravård
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U268 besvarad med vad utskottet
anfört,
31. beträffande bistånd till barn
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 11, 1992/93:U640
yrkande 1 och 1992/93:U650 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
32. beträffande bundet bistånd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U202 och 1992/93:U225 samt förklarar
motion 1992/93:250 yrkande 13 besvarad med vad utskottet anfört,
33. beträffande översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt
perspektiv
att riksdagen avslår motion 1992/93:U250 yrkande 7,
res. 3 (s)
34. beträffande u-landspolitisk utredning
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 23,
men. (v) - delvis
35. beträffande förstärkning av SIDA:s resurser
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 12 och 1992/93:U250
yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,
36. beträffande nedläggning av ambassader
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 4,
37. beträffande översyn av administrativa kostnader
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
38. beträffande internationalisering av undervisningen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 12 besvarad med vad
utskottet anfört,
39. beträffande informations- och folkbildningsinsatser
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U260 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
40. beträffande subsidiaritetsprincipen
att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,
41. beträffande villkor för EG-bistånd m.m.
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U262 yrkandena 3--6 besvarad med vad
utskottet anfört,
42. beträffande översyn av konsekvenserna av EG-samarbetet på
biståndsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U273 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om analys av EG-samarbetet på
biståndsområdet och konsekvenserna härav för Sverige,
43. beträffande EG:s u-landsforskning
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 22,
men. (v) - delvis
Multilateralt bistånd (C 1)
44. beträffande inriktningen av svenskt multilateralt bistånd
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi211 yrkande 18 i berörd del
förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
45. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 27, 1992/93:U235
yrkande 2 i berörd del och 1992/93:U250 yrkande 18 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis
res. 7 (nyd)
men. (v) - delvis
46. beträffande bidrag till UNFPA
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 28 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 8 (nyd)
47. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 29, 1992/93:U235
yrkande 2 i berörd del och 1992/93:250 yrkande 19 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
res. 9 (nyd)
men. (v) - delvis
48. beträffande bidrag till WFP
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 30 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 10 (nyd)
men. (v) - delvis
49. beträffande utnyttjande av jordbrukets överskott som katastrofhjälp
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo215 yrkande 3,
50. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 31, 1992/93:U235
yrkande 2 i berörd del, 1992/93:U250 yrkande 20 och 1992/93:U614 yrkande 10 i
berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
res. 11 (nyd)
51. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 32, 1992/93:U235
yrkande 2 i berörd del och 1992/93:U614 yrkande 10 i berörd del godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 12 (nyd)
men. (v) - delvis
52. beträffande flyktingkvinnornas situation
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U275 yrkande 2 och 1992/93:U613
yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
53. beträffande bidrag till ITC
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 33 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 13 (nyd)
men. (v) - delvis
54. beträffande narkotikabekämpning genom FN-systemet
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 34 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
55. beträffande strukturanpassningsprogrammen
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U270 och 1992/93:U628 yrkande 5
besvarade med vad utskottet anfört,
56. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 24 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 14 (nyd)
men. (v) - delvis
57. beträffande bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 21 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
58. beträffande bidrag till Nordiska utvecklingsfonden
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 15 (nyd)
59. beträffande bidrag till IFAD
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 35 godkänner
budgetpropositionens förslag,
60. beträffande bidrag till miljöinsatser
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
och 1992/93:U250 yrkande 16 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
res. 16 (nyd)
61. beträffande bidrag till IPPF
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 36 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 17 (nyd)
men. (v) - delvis
62. beträffande bidrag till Multilaterala biträdande experter m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 18 (nyd)
63. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
och 1992/93:U250 yrkande 22 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
res. 19 (nyd)
64. beträffande finansieringsformerna för anslagsposten FN:s fredsbevarande
operationer
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 26,
men. (v) - delvis
65. beträffande bidrag till UNIFEM
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U275 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. beträffande bidrag till delposten Övriga insatser
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 20 (nyd)
67. beträffande riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordas i budgetpropositionen,
68. beträffande godkännande av gjorda utfästelser
att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag i denna del och
med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 1 godkänner de gjorda utfästelser som
angivits under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,
res. 21 (nyd) - delvis
69. beträffande bemyndigande att göra utfästelser m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen i denna del och med avslag
på motion 1992/93:U233 yrkande 2 i berörd del bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser, åtaganden och utbetalningar som utöver gjorda utfästelser angivits
under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,
res. 21 (nyd) - delvis
70. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C1)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:U233 i berörd del, 1992/93:U235 yrkande 3, och 1992/93:U250
i berörd del till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
3 148 404 000 kr,
res. 4 (s) - delvis - villk.
res. 22 (nyd)
71. beträffande multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet
att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,
72. beträffande inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi
att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,
Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)
73. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 39 och
1992/93:U250 yrkande 23 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis
men. (v) - delvis
74. beträffande medelsram för Botswana
att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag och motion
1992/93:U250 yrkande 24 för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln,
reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, beräknar
67 500 000 kr till landramsmedel för Botswana,
res. 5 (s) - delvis - villk.
75. beträffande programlandssamarbete med Eritrea
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U216 och 1992/93:U619 yrkande 2
besvarade med vad utskottet anfört,
76. beträffande medelsram för Etiopien
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 40 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
77. beträffande medelsram för Guinea-Bissau
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 27 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 4 (s) - delvis - villk.
78. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 38 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
79. beträffande bistånd till fransktalande Afrika
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
80. beträffande medelsram för Kenya
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 41 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
81. beträffande medelsram för Moçambique
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 42 och
1992/93:U250 yrkande 25 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
82. beträffande medelsram för Namibia
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 43 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
83. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 44 och
1992/93:U250 yrkande 26 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
84. beträffande utvecklingssamarbete med Burundi
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U633 yrkandena 1 och 2 besvarad med
vad utskottet anfört,
85. beträffande medelsram för Indien
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 49 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
86. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 50 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
87. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 51 och
1992/93:U250 yrkande 28 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
88. beträffande medelsram för Nicaragua
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 46 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
89. beträffande utvecklingssamarbete med Cuba
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 47, 1992/93:U629,
1992/93:U616 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:U236 besvarade med vad utskottet
anfört,
90. beträffande medelsanvisning för anslagsposten Utvecklingssamarbete med
Centralamerika
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 45 godkänner
budgetpropositionens förslag,
91. beträffande medelsanvisning för anslagsposten Utvecklingssamarbete med
Sydamerika
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 48 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
92. beträffande stöd till organisationer i Sydafrika
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U201, 1992/93:U205 yrkandena 1 och 2,
1992/93:U233 yrkande 37 och 1992/93:U625 yrkande 1 samt förklarar motion
1992/93:U625 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 23 (nyd)
men. (v) - delvis
93. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 52 och
1992/93:U250 yrkande 29 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
94. beträffande bistånd till organisationer med anknytning till Östtimor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U611 yrkande 7 och 1992/93:U634
yrkandena 3--6,
men. (v) - delvis
95. beträffande en katastrof- och biståndsbrigad
att riksdagen avslår motion 1992/93:U266 yrkandena 1 och 2,
res. 24 (nyd)
96. beträffande utnyttjande av Ing 1:s etablissemang
att riksdagen avslår motion 1992/93:U240,
97. beträffande ett u-landsanpassat nyttoflygsystem
att riksdagen avslår motion 1992/93:U231,
98. beträffande anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 53 och
1992/93:U250 yrkande 30 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
99. beträffande bistånd till Västra Sahara
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U605 yrkande 3 och 1992/93:U631
yrkande 2 och 1992/93:U624 yrkande 3,
men. (v) - delvis
100. beträffande stöd till Polisarios Stockholmskontor
att riksdagen avslår motion 1992/93:U631 yrkande 3,
men. (v) - delvis
101. beträffande bistånd till Afghanistan
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U637 yrkandena 2--4 besvarad med vad
utskottet anfört,
102. beträffande bistånd till Kurdistan
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U639 yrkande 1 och 1992/93:U646
yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,
103. beträffande bistånd till Kambodja
att riksdagen avslår motion 1992/93:U645 yrkande 6,
men. (v) - delvis
104. beträffande medelsram för särskilda miljöinsatser
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 56 och
1992/93:U250 yrkande 17 godkänner budgetpropositionens förslag,
res. 5 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
105. beträffande medelsram för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 54 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
106. beträffande stöd till vissa organisationer och insatser
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U233 yrkande 6 och 1992/93:U259
yrkande 2 samt förklarar motionerna 1992/93:U217 yrkande 1, 1992/93:U244,
1992/93:U256 yrkandena 1 och 2, 1992/93:U259 yrkande 1, 1992/93:U273 yrkande 2,
1992/93:U282 yrkande 3 och 1992/93:U623 yrkande 3 besvarade med vad utskottet
anfört,
men. (v) - delvis
107. beträffande medelsram för anslagsposten Särskilda program
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 55 godkänner
budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
108. beträffande kulturbiståndet
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 35 besvarad med vad
utskottet anfört,
109. beträffande riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U234 yrkande 1 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 25 (nyd)
110. beträffande bemyndiganden för regeringen
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U234 yrkande 2 godkänner de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat i propositionen,
res. 26 (nyd)
111. beträffande anslag till Utvecklingssamarbete genom SIDA C 2
att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion
1992/93:U234 yrkande 3 och motion U250 yrkande 24 till Utvecklingssamarbete
genom SIDA för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 6 699 500 000 kr,
res. 5 (s) - delvis - villk.
res. 27 (nyd)
112. beträffande kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika
att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
113. beträffande redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer
att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
Andra biståndsprogram (C 3)
114. beträffande medelsram för anslagsposten U-landsforskning genom SAREC
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 57 godkänner
propositionens förslag,
men. (v) - delvis
115. beträffande forskning om demokrati och mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U14 och 1992/93:U15,
116. beträffande medelsram för tekniskt samarbete genom BITS
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 32 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 6 (s) - delvis
117. beträffande u-krediter som biståndsform
att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 58 och förklarar motion
1992/93:U227 besvarad med vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
118. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 59 och
1992/93:U250 yrkande 31 godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram
för u-krediter,
res. 6 (s) - delvis - villk.
men. (v) - delvis
119. beträffande u-krediter till Kina
att riksdagen avslår motion 1992/93:U214,
120. beträffande u-krediter till Indonesien m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U604 yrkandena 4 och 5, 1992/93:U611
yrkandena 5 och 6 samt 1992/93:U634 yrkandena 1 och 2,
men. (v) - delvis
121. beträffande u-krediter till Marocko
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U605 yrkande 2, 1992/93:U624 yrkande
2 och 1992/93:U631 yrkande 1,
men. (v) - delvis
122. beträffande anslagsposten gäststipendie- och utbytesprogram genom
Stiftelsen Svenska institutet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 34 och med
anledning av budgetpropositionens medelsförslag för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln, reservationsanslaget C 3. Gäststipendie- och utbytesprogram
genom Stiftelsen Svenska institutet, beräknar 10 000 000 kr,
123. beträffande näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (Swedecorp) och Swedfund International AB
att riksdagen godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram,
kapitaltillskott samt utfästelse- och garantibemyndigande,
124. beträffande Afroarts biståndsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:U276,
125. beträffande medelsram för anslagsposten Projektbistånd till vissa
länder
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 33 godkänner
budgetpropositionens förslag,
res. 6 (s) - delvis - villk.
126. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkandena 13, 16 och 17
godkänner budgetpropositionens förslag,
men. (v) - delvis
127. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen
att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
128. beträffande bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser och
åtaganden
att riksdagen godkänner de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat
i propositionen,
129. beträffande anslag till C 3. Andra biståndsprogram
att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:U233 och 1992/93:U250, båda i berörda delar, samt motion
1992/93:U265 yrkande 1 för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln till
C 3. Andra biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag på 1 807 000 000
kr,
res. 6 (s) - delvis - villk.
res. 28 (nyd)
Administration av biståndet
130. beträffande C 4. Styrelsen för internationell utveckling
att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på
motion 1992/93:U265 yrkande 2 till C 4. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 303219000kr,
res. 29 (nyd)
131. beträffande C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:U265 yrkande 3 och 1992/93:U306 till C 5. Styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr,
res. 30 (nyd)
132. beträffande C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på
1992/93:U233 yrkande 60, motionerna 1992/93:U265 yrkande 4 och till C 6.
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr,
res. 31 (nyd)
men. (v) - delvis
133. beträffande C 7. Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:U265 yrkande 5 och 1992/93:U233 yrkande 61 till C 7.
Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr,
res. 32 (nyd)
men. (v) - delvis
134. beträffande C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion
1992/93:U265 yrkande 6 till C 8. Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr,
res. 33 (nyd)
135. beträffande C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion
1992/93:U265 yrkande 7 till C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning
i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr,
res. 34 (nyd)
136. beträffande C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp)
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion
1992/93:U265 yrkande 8 till C 10. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 36 441 000 kr,
res. 35 (nyd)
137. beträffande avräkning av vissa asylkostnader
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 2 godkänner
budgetpropositionens förslag om avräkning av vissa asylkostnader,
men. (v) - delvis
138. beträffande total medelsram för biståndet
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 62 och
1992/93:Jo705 yrkande 1 godkänner vad som förordas i budgetpropositionen under
rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete.
men. (v) - delvis
Stockholm den 1 april 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf
Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c),
Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund
(kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Berndt Ekholm (s) och Bertil Persson (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Enprocentsmålet (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "I
utrikesutskottets yttrande" och på s. 30 slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra inriktning
och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motionerna Fi211 och U235
(båda nyd). Motionärerna pekar med all rätt på att det är orimligt att i ett
läge då underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 162 miljarder kronor
fortsätta att lämna ett bistånd om 0,93 % av BNI. Enligt utskottets mening bör
Sverige ha det av FN fastställda målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt
riktmärke för biståndet. Denna nivå är det det inte möjligt att uppnå i dagens
läge med den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Utskottet
anser alltså att det samlade svenska biståndet -- u-landsbiståndet och
samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa -- skall uppgå till drygt sju
miljarder kronor, dvs. något mer än 0,5 % av BNI.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det svenska
biståndet mera skall inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår närhet.
Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör slopas och överenskommelser främjas
mellan givar- och mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas
skulder. Sverige bör också i internationella fora verka för ökad internationell
frihandel. Genom ökad frihandel hjälper man verkligen fattiga länder att komma
bort från fattigdom och biståndsberoende och främjar samtidigt en ekonomiskt
hållbar utveckling.
Det anförda innebär att motionerna U235 yrkande 2 (delvis) och Fi211 yrkande
18 (delvis) tillstyrks. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
1. beträffande enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
och 1992/93:Fi211 yrkande 18 i berörd del samt med avslag på motionerna
1992/93:U221 yrkande 1, 1992/93:U233 yrkande 1, 1992/93:U250 yrkandena 2
och 3, 1992/93:U252, 1992/93:U260 yrkande 5, 1992/93:U269, 1992/92:U282
yrkande 1 och 1992/93:U284 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 36 slutar med "anses besvarade" bort ha följande
lydelse:
Den av riksdagen vid ett flertal tillfällen fastlagda fattigdomsinriktningen
av det svenska biståndet bör enligt utskottets uppfattning kvarstå. Utskottet
instämmer således med motionen U250 (s), i vilken framhålls att kärnan i
solidaritetens idé är de fattigas rätt till sin människovärdighet. På samma
sätt som kraven på rösträtt och rätt till arbete i Sverige gick hand i hand
måste i dag kraven på en mer demokratisk och en mer rättvis världsordning också
gå hand i hand.
Utskottet delar motionärernas starkt uttalade uppfattning att vi alla behöver
biståndet. De fattiga angår oss. Bara på en grund av internationell solidaritet
kan en gemensam framtid byggas.
Utskottet delar likaså motionärernas uppfattning att ett bistånd som skall
leva upp till dessa ambitioner måste vara långsiktigt och fattigdomsinriktat.
Det bilaterala, landprogrammerade biståndet genom SIDA utgör kärnan i ett
sådant bistånd. Multilateralt samarbete, t.ex. genom Unicef och Världsbanken,
och bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer är likaledes
omistliga biståndsformer.
När hårda prioriteringar tvingas fram är det av största vikt att biståndet
koncentreras till de fattigaste länderna och att det utformas så effektivt som
möjligt med sikte på de mest angelägna behoven. Regeringens nedprioritering av
samarbetet genom landramarna stämmer enligt utskottets mening ej överens med
denna ambition.
En framgångsrik kamp mot fattigdomen kräver att biståndet medverkar till en
socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi och ett gott styresskick.
Utskottet delar motionärernas kritik av dogmatiska marknadsekonomiska recept.
När det gäller biståndets närmare utformning, delar utskottet de
uppfattningar som framförs i motionen om t.ex. befolkningsfrågorna, en
radikalare skuldstrategi, importstödets betydelse, utveckling av institutionell
kapacitet och biståndsformer som minimerar snedvridningar i mottagarlandets
ekonomi. Utskottet vill särskilt framhålla följande tre områden, där
motionärerna uttryckt oro över regeringens politik:
Biståndet skall utgå från mottagarlandets egna ansträngningar och resurser.
Biståndet till ett land måste utformas mer som process och program än som
enstaka projekt. Biståndet får inte bli allt mer fragmenterat.
Biståndet skall stödja utvecklingen av demokratiska samhällen. Detta kan inte
ske om givare intar en förenklad villkorande attityd, snarare än en främjande,
långsiktig strategi. Demokrati kan inte kommenderas fram. Den måste växa och
erövras inifrån.
Biståndet måste vara starkt kvinnoinriktat. Kvinnans ställning, hennes makt
och rättigheter är också avgörande för att höja de fattigas produktivitet. En
mer uttrycklig prioritering av det kvinnoinriktade biståndet behövs.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion U250 yrkandena 1 och 5
(delvis) dels om den avgörande betydelsen av det bilaterala landprogrammerade
biståndet genom SIDA för ett långsiktigt fattigdomsinriktat bistånd, dels om
vikten av en främjande långsiktig biståndsstrategi bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Med det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 5 och U233 (v) yrkande 7
anses besvarade.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U250 yrkandena 1 samt 5 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 5 och 1992/93:U233 yrkande 7
besvarade med vad utskottet anfört,
3. Översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt perspektiv (mom.
33)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Inte
desto mindre" och slutar med "utredning avstyrks" bort ha följande lydelse:
Biståndet har under senare tid ansatts hårt. Å ena sidan har en värld i snabb
förändring ställt långt större krav på ökade resurser och nya ändamål. Å andra
sidan har biståndets volym urgröpts genom höstens krisuppgörelse, utnyttjandet
av biståndets resurser till vissa flyktingkostnader och för Östeuropasamarbete,
samt nu också genom att dess reala storlek sänkts genom kronans minskade värde.
Samtidigt har biståndet utsatts för hård osaklig kritik som sökt undergräva det
starka och djupa stöd biståndet hittills åtnjutit.
De globala överlevnadsproblemen kommer att ställa stora krav på Sverige och
alla andra länder att ta gemensamt ansvar. Globaliseringen kommer att kräva
ökade resurser och bättre politik. FN:s aktivare roll, kraftfullare
fredsrelaterade insatser, de fattigaste ländernas svåra utvecklingsproblem, den
förvärrade flyktingsituationen och de ökade folkförflyttningarna, vikten av att
Östeuropas omvandling säkras, de globala miljöfrågorna -- dessa och andra
utmaningar måste vi klara.
Utskottet delar det angelägna i vad som uttryckts i motion U409 (s) att
Sverige måtte kunna bära sin del av detta gemensamma internationella ansvar.
Utskottet bör i särskilt betänkande tillstyrka motionens förslag om en
nationell kommission för att se över Sveriges internationella ansvarstagande.
En viktig uppgift för denna kommission kommer att vara att se över
biståndspolitikens roll i detta bredare internationella perspektiv. Den
översynen kommer också att bereda tillfälle att se över, bekräfta och föreslå
förändringar i biståndspolitikens utformning.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion U250 yrkande 7 om
tillsättande av en nationell kommission med uppgift att se över även
biståndspolitikens roll i ett bredare internationellt perspektiv bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
33. beträffande översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt
perspektiv
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U250 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bidrag till internationella biståndsprogram (mom. 45, 47, 50, 57, 60, 63,
70)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
att den totala medelsramen för anslagsposterna under littera C.
Internationellt utvecklingssamarbete, skall ses som en sammanhållen helhet och
uppgå till det belopp utskottet föreslår. Vad avser anslaget C 1 Bidrag till
internationella biståndsprogram anser de
dels beträffande
Bidrag till UNDP (mom. 45)
att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "När det gäller"
och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
I detta skede när FN:s medlemsländer intensivt diskuterar reformer och
särskilt mot bakgrund av det nordiska FN-projektet, anser utskottet inte att
den stora nedskärning som föreslagits av regeringen är motiverad. Utskottet
anser att medelsramen för FN:s utvecklingsprogram UNDP bör vara 600 miljoner
kronor.
Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 18. Utskottet avstyrker
motionerna U233 (v) yrkande 27 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).
Bidrag till Unicef (mom. 47)
att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "I propositionen
föreslås" och slutar med "19 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund anser utskottet inte att den neddragning som regeringen
föreslagit är motiverad. Utskottet anser att medelsramen för Unicef bör vara
370 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 19.
att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Mot här angiven"
och slutar med "yrkande 10 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Ett fortsatt starkt engagemang från svensk sida kommer att bli nödvändigt.
Utskottet anser därför att regeringens föreslagna nedskärning inte är
motiverad. Enligt vad som föreslås i motion U250 (s) anser utskottet att
medelsramen för UNRWA bör uppgå till 145 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker således motionerna U250 (s) yrkande 20 och U614 (s)
yrkande 10 (delvis).
Bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (mom. 57)
att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "I propositionen"
och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till redovisningen i det föregående finner utskottet
regeringens förslag väl avvägt, med undantag för vad som gäller anslaget till
Afrikanska utvecklingsfonden. Utskottet finner att samma anslagsteknik bör
kunna tillämpas för AfDF som numer används för IDA. Det innebär att anslaget
kan sänkas för kommande budgetår. Utskottet anser således att medelsramen för
Sveriges bidrag till AfDF bör vara 241 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker därmed motion U250 (s) yrkande 21.
Bidrag till miljöinsatser (mom. 60)
att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med "Utskottet
påpekar" och slutar med "100 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
Det är således angeläget att Sveriges engagemang i dessa frågor motsvaras av
de resurser som Sverige ställer till förfogande. Utskottet anser därför inte
att den drastiska minskning som regeringen föreslår är motiverad. Utskottet
anser att medelsramen för bidraget till multilaterala miljöinsatser skall uppgå
till 75 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker således yrkande 16 i motion U250 (s). Utskottet
avstyrker U235 (nyd) yrkande 2 delvis.
Bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad (mom.63)
att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Den i
propositionen" och slutar med "yrkande 22" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som föreslås i motion U250 (s) anser utskottet att
finansieringen av FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad bör bli föremål för
närmare utredning. En ökning av anslaget är motiverad, men
anslagsförändringarna bör inte föregripa de slutsatser som utredningen kan
komma fram till. Utskottet anser att medelsramen bör sättas till 100 miljoner
kronor.
Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 22 och avstyrker motion
U235 yrkande 2 (delvis).
Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) (mom.70)
att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med "Med anledning"
och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad utskottet anfört tidigare bör medelsanvisningen minskas
med 25 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Hur denna
minskning fördelas på olika anslagsposter framgår av bilaga 2.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna U233 (v) i berörd del och
U235 (nyd) yrkande 3 avstyrks.
dels att momenten 45, 47, 50, 57, 60, 63 och 70 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
45. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 18 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt motionerna 1992/93:U233 yrkande 27 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
47. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 19 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag samt motionerna 1992/93:U233 yrkande 29 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
50. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 20 och 1992/93:U614
yrkande 10 i berörd del samt med avslag på budgetpropositionens förslag och på
motionerna 1992/93:U233 yrkande 31 och 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. beträffande bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 21 och med avslag
på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
60. beträffande bidrag till miljöinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 16 och med avslag
på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
63. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 22 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 i berörd del, samt med
avslag på budgetpropositionens förslag, och motionerna 1992/93:U233 i berörd
del samt 1992/93:U235 yrkande 3 till Bidrag till internationella
biståndsprogram (C 1) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 3 123 404 000 kr,
5. C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 73, 74, 77, 81, 83, 87, 93, 98,
104, och 111)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj-Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
att den totala medelsramen för littera C. Internationellt
utvecklingssamarbete, skall ses som en sammanhållen helhet och uppgå till det
belopp utskottet föreslår. Vad avser anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA anser de
dels beträffande
Medelsram för Angola (mom. 73)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 108 med "I propositionen
sägs" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för utvecklingssamarbete med Angola skall
uppgå till 170 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 23. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 39.
Medelsram för Botswana (mom. 74)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 109 med "Regeringens
motiv" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse.
Den snabba tillväxten i landet har lett till att BNI per capita stigit och
att Botswana nu ligger bland de högre medelinkomstländerna. Utskottet anser
därför att medelsramen för utvecklingssamarbete med Botswana skall uppgå till
60 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 24.
Medelsram för Guinea-Bissau (mom. 77)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 110 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för Guinea-Bissau skall uppgå till 55 000 000
kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 27.
Medelsram för Moçambique (mom. 81)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 113 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för Moçambique skall uppgå till 360 000 000
kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 25. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 42.
Medelsram för Tanzania (mom. 83)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 114 med "Utskottet
noterar" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för Tanzania skall uppgå till
485000000kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 26. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 44.
Medelsram för Vietnam (mom. 87)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 117 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 28" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för Vietnam skall uppgå till
200000000kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 28. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 51.
Medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd (mom. 93)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 123 med "Utskottet
finner" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd skall uppgå till 675000000kr, varav
265 000 000 kr avser Sydafrika.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 29. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 52.
Anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. (mom. 98)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 125 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 30" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för katastrofbistånd skall uppgå till
1 131 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 30. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 53.
Medelsram för särskilda miljöinsatser (mom. 104)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 131 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för särskilda bilaterala miljöinsatser skall
uppgå till 250 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 17. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 56.
Utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 111)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 136 med "Med anledning
av"och slutar med "motion U234 (nyd) yrkande 3." bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för utvecklingssamarbete genom SIDA skall
uppgå till 6 812 000 000 kr.
Utskottets ställningstagande innebär att propositionen i berörd del och
motionerna 1992/93:U233 i berörd del samt 1993/93:U234 yrkande 3 avstyrks.
Fördelningen på anslagsposter framgår av bilaga 2.
dels att momenten 73, 74, 77, 81, 83, 87, 93, 98, 104, och 111 bort ha
följande lydelse:
73. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 23 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233
yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
74. beträffande medelsram för Botswana
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 17 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
77. beträffande medelsram för Guinea-Bissau
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 27 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
81. beträffande medelsram för Moçambique
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 25 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion
1992/93:U233 (v) yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
83. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 26 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233
yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
87. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 28 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233
(v) yrkande 51 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
93. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 29 samt med
anledning av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på motion
1992/93:U233 yrkande 52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
98. beträffande anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 30 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och avslag på motion 1992/93:U233
yrkande 53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
104. beträffande medelsram för särskilda miljöinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 17 samt med
anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233
yrkande 56 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
111. beträffande anslag till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 i berörd del, med avslag på
budgetpropositionens förslag, motionerna 1992/93:U233 i berörd del samt
1992/93:U234 yrkande 3 till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6
812 000 000 kr.
6. C 3. Andra biståndsprogram (mom. 116, 118, 125 och 129)
Pierre Schori, Mats Hellström. Maj Britt Theorin, Karl.Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
att den totala medelsramen för littera C. Internationellt
utvecklingssamarbete, skall ses som en sammanhållen helhet och uppgå till det
belopp utskottet föreslår. Vad avser anslaget C 3. Andra biståndsprogram anser
de
dels beträffande
Medelsram för tekniskt samarbete genom BITS (mom. 116)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 141 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 32" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för särskilda bilaterala miljöinsatser skall
uppgå till 282 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 32. Utskottet avstyrker motion U233
(v) yrkande 59.
Medelsram för u-krediter (mom. 118)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 142 med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 59" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att medelsramen för u-krediter genom BITS skall uppgå till
355 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 31.
Medelsram för anslagsposten Projektbistånd till vissa länder (mom. 125)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 147 med "Regeringen har"
och slutar med "yrkande 33" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att riksdagen bör besluta att ej anslå medel till
anslagsposten projektbistånd.
Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 33.
Anslag till C 3. andra biståndsprogram (mom. 129)
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 148 med "Med anledning
av" och slutar med "motion U265 yrkande 1" bort ha följande lydelse.
Utskottet anser med bifall till motion U250 (s) att medelsramen för Andra
biståndsprogram skall uppgå till 1 719 500 kr. Utskottets ställningstagande
innebär att propositionen i berörd del och motionerna U233 i berörd del samt
U265 yrkande 1 avstyrks. Fördelningen på anslagsposter framgår av bilaga 2.
dels att momenten 116, 118, 125 och 129 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
116. beträffande medelsram för tekniskt samarbete genom BITS
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 32 samt med
anledning av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på motion
1992/93:U233 yrkande 59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
118. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 31 samt med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
125. beträffande medelsram för anslagsposten Projektbistånd till vissa
länder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 33 samt med
avslag på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
129. beträffande anslag till C 3. Andra biståndsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 i berörd del, med avslag på
budgetpropositionens förslag, motionerna 1992/93:U233 i berörd del samt
1992/93:U265 yrkande 1 till C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret
1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 719 500
000 kr.
7. Bidrag till UNDP (mom. 45)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "När det"
och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
I propositionen framhålls att Sverige är den största bidragsgivaren till FN:s
utvecklingsprogram UNDP och svarar för 11 % av dess budget. Genom ett bidrag på
20 % av budgeten för FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF är Sverige också största
bidragsgivare till denna fond.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige inte har ekonomiska
resurser för att i fortsättningen stå för en så oproportionerligt stor del av
UNDP:s budget. Ansvaret för finansieringen bör fördelas mer jämbördigt. Detta
synsätt ligger väl i linje med de förslag som framförts av Nordiska
FN-projektet.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion U235 (nyd) yrkande 2
(delvis) om en minskning av bidraget till dels UNDP med 510 miljoner kronor,
dels UNCDF med 30 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Medelsbehovet under anslagsposten FN:s utvecklingsprogram beräknas således till
totalt 60 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Utskottets ställningtagande innebär att motionerna U233 (v) yrkande 27 samt
U250 (s) yrkande 18 avstyrks.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
45. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med avslag på budgetpropositionens förslag och på motionerna 1992/93:U233
yrkande 27 och 1992/93:U250 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Bidrag till UNFPA (mom. 46)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "FN:s
befolkningsfond" och på s. 77 slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Förslaget i motion U235 (nyd) om en höjning av bidraget till FN:s
befolkningsfond UNFPA med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag till
totalt 150 miljoner kronor är enligt utskottets mening välmotiverat eftersom
befolkningskrisen är ett av utvecklingsländernas största problem.
Utskottet tillstyrker således motion U235 (nyd) yrkande 2 delvis. Utskottets
ställningstagande innebär att motion U233 yrkande 28 blir tillgodosett.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
46. beträffande bidrag till UNFPA
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U233 yrkande 28 och
1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt med anledning av budgetpropositionen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Bidrag till Unicef (mom. 47)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "I
propositionen" och slutar med "yrkande 19 avstyrks" bort ha följande lydelse:
I motion U235 (nyd) påpekas att Unicef år 1991 erhöll 17 % av sina totala
inkomster via anslag från Sverige. Utskottet anser liksom motionärerna att skäl
talar för en minskning av bidraget. Utskottet tillstyrker därför motionärernas
förslag att bidraget minskas med 100 miljoner till totalt 250 miljoner kronor.
Utskottet avstyrker således motionerna U233 yrkande 29 och U250 (s) yrkande
19.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
47. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med avslag på budgetpropositionen och motionerna 1992/93:U233 yrkande 29 och
1992/93:U250 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Bidrag till WFP (mom. 48)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "yrkande 2 delvis " bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att Världslivsprogrammet (WFP) spelar en
betydelsefull roll vid samordningen av livsmedelsleveranser men att bidraget av
budgetskäl ändå bör minskas med 70 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Bidraget till WFP bör alltså beräknas till 200 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.
Härmed tillstyrker utskottet motion U235 (nyd) yrkande 2 i berörd del samt
avstyrker motion U233 (v) yrkande 30.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande bidrag till WFP
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Bidrag till UNRWA (mom. 50)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Mot här"
och slutar med "yrkande 10 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det svenska bidraget till UNRWA utgör en
substantiell del av organisationens budget samt att medel även lämnas över
andra anslag. Förslaget i motion U235 (nyd) om en minskning av bidraget med 120
miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag tillstyrks därför. För
nästa budgetår bör alltså för anslagsposten ett bidrag om 10 miljoner kronor
beräknas.
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
50. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag samt på motionerna 1992/93:U233
yrkande 31, 1992/93:U250 yrkande 20 och 1992/93:U614 yrkande 10 i berörd del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Bidrag till UNHCR (mom. 51)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "Med
hänsyn härtill " och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn härtill finner utskottet förslaget i motion U235 (nyd) om en
höjning av bidraget till UNHCR med 65 miljoner kronor till totalt 300 miljoner
kronor väl motiverat.
Utskottet tillstyrker alltså motion U235 yrkande 2 (delvis) och avstyrker
motionerna U233 yrkande 32 och U614 (s) yrkande 10 delvis.
dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
51. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion 1992/93:U233
yrkande 32 och 1992/93:U614 yrkande 10 i berörd del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Bidrag till ITC (mom. 53)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige är den största bilaterala givaren till ITC.
Utskottet finner därför anledning reducera bidraget och tillstyrker förslaget i
motion U235 om en minskning av anslaget med 15 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
53. beträffande bidrag till ITC
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med avslag på budgetpropositionens förslag och på motion 1992/93:U233 yrkande
33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Bidrag till IDA (mom. 56)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Med
anledning " och slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion U235 (nyd) om en minskning av
bidraget till IDA med 275 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Sveriges åtagande bör enligt utskottets mening inte vara större än vad
som motsvarar Sveriges röstandel i Världsbanken (IBRD), dvs. 1,17 %. Utskottets
ställningstagande innebär att bidraget för budgetåret 1993/94 reduceras med 275
miljoner kronor till 225 miljoner kronor.
Motion U233 yrkande 24 avstyrks sålunda.
dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
56. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med avslag på budgetpropositionen och på motion 1992/93:U233 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Bidrag till Nordiska utvecklingsfonden (mom. 58)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Av budgetskäl tillstyrker utskottet förslaget i motion U235 om att bidraget
till NDF skall minska med 20 miljoner kronor till totalt 42 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
58. beträffande bidrag till Nordiska utvecklingsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. Bidrag till miljöinsatser (mom. 60)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med "Mot här"
och slutar med "miljoner kronor " bort ha följande lydelse:
Av budgetskäl och med hänsyn till den förhållandevis stora ingående
reservationen anser utskottet liksom motionärerna att bidraget kan minskas med
20 miljoner kronor för nästa budgetår till totalt 15 miljoner kronor.
dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
60. beträffande bidrag till miljöinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del samt
med avslag på budgetpropositionen och motion 1992/93:U250 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Bidrag till IPPF (mom. 61)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "Det i"
och slutar med "avstyrks likaledes" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Internationella familjeplaneringsfondens (IPPF)
verksamhet är mycket angelägen men att verksamheten bör samordnas med FN:s
befolkningsfond (UNFPA). Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion U235
(nyd) om en sänkning av bidraget till IPPF med 50 miljoner kronor till totalt
18 miljoner kronor för nästa budgetår.
Motion U233 (v) yrkande 36 avstyrks sålunda.
dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
61. beträffande bidrag till IPPF
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag och på motion 1992/93:U233 yrkande
36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Bidrag till Multilaterala biträdande experter m.m. (mom. 62)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "Enligt
propositionen" och på s. 96 slutar med "yrkande 2 delvis" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas synpunkt att det av budgetskäl är befogat med
en kraftig minskning av bidraget till denna anslagspost. Utskottet tillstyrker
alltså motion U235 om en minskning med 50 miljoner kronor. Anslaget bör för
budgetåret 1993/94 beräknas till fem miljoner kronor.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande bidrag till Multilaterala biträdande experter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
19. Bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad (mom. 63)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det av budgetskäl är befogat
med en kraftig minskning av bidraget till FN:s civila insatser för fred och
återuppbyggnad. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion U235 (nyd) om
en reducering av bidraget med 100 miljoner kronor till totalt 50 miljoner
kronor för nästa budgetår.
Motion U233 (v) yrkande 26 avstyrks alltså.
dels att moment 63 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
63. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag och på motion 1992/93:U250 yrkande
22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Bidrag till delposten Övriga insatser (mom. 66)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med "Vad
avser" och slutar med "avstyrks således " bort ha följande lydelse:
Vad avser medelsberäkningen till delposten Övriga insatser tillstyrker
utskottet av budgetskäl förslaget i motion U235 om en minskning med 70 miljoner
kronor. För nästa budgetår bör alltså 26 miljoner kronor beräknas för denna
anslagspost.
dels att moment 66 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
66. beträffande delposten Övriga insatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del och
med avslag på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
21. Godkännande av gjorda utfästelser, m.m. (mom. 68 och 69)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med
"Utskottet har" och på s. 100 slutar med "och 2 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade
riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete. Utskottet lämnar
regeringsförslaget i denna del utan erinran. Regeringens begäran om godkännande
av gjorda utfästelser liksom begäran om bemyndigande att göra i propositionen
angivna utfästelser och åtaganden kan utskottet inte tillstyrka.
Motion U235 yrkandena 1 och 2 (delvis) tillstyrks alltså.
dels att moment 68 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
68. beträffande gjorda utfästelser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 1 avslår
budgetpropositionens förslag i denna del,
dels att moment 69 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
69. beträffande bemyndigande att göra utfästelser m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
avslår budgetpropositionen i denna del,
22. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) (mom. 70)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad utskottet anfört tidigare tillstyrker utskottet den
medelsanvisning som föreslås i motion U235 (nyd) yrkande 3 och avstyrker
motionerna U233 (v) och U250 (s) båda i berörda delar.
dels att moment 70 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
70. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C1)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U235 yrkande 3 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och på motionerna 1992/93:U233 och 1992/93:U250
i berörda delar till Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1 783 000 000 kr,
23. Stöd till organisationer i Sydafrika (mom. 92)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 122 med "Det
humanitära stödet" och på s. 123 slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
ANC har i flera år verkat fritt i landet och har nu ett så brett program att
man bör betrakta organisationen som ett vanligt parti -- ett parti med mycket
klar vänsterprägel.
Bortsett från det principiellt felaktiga i att ge fortsatt bistånd till
sydafrikanska organisationer, och då främst ANC, måste man reagera över
storleken på det föreslagna biståndet, vilket, enligt propositionen, motsvarar
en fjärdedel av hela biståndet till Baltikum, Central- och Östeuropa.
Att ge fortsatt stöd till ANC är enligt utskottets mening en inblandning i
ett annat lands inre angelägenheter. Biståndet bör, enligt utskottets mening,
omedelbart upphöra.
Därmed tillstyrks motion U201 (nyd) och motion U205 (m) yrkande 1.
Utskottet avstyrker motionerna U233 yrkande 37, U205 (m) yrkande 2 samt U625
yrkandena 1 och 8.
dels att moment 92 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
92. beträffande stöd till organisationer i Sydafrika
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U201 och 1992/93:U205
yrkande 1 samt med avslag på budgetpropositionens förslag, motion 1992/93:U233
yrkande 37, motion 1992/93:U205 yrkande 2 samt motion 1992/93:U625 yrkandena 1
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Beträffande en katastrof- och biståndsbrigad (mom. 95)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 124 med
"Utskottet tog" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs av motionärerna i motion U266
(nyd) om att Sverige bör ha ett effektivt och världsomspännande
katastrofbistånd för vilket det finns en operativ enhet, en katastrof- och
biståndsbrigad. Utskottet menar att riksdagen hos regeringen bör begära en
snabbutredning, baserad på de tankar som framförs i motionen, om hur den
befintliga biståndsverksamheten kan omformas till en ny operativ katastrof- och
biståndsbrigad.
Därmed tillstyrks motion U266 yrkandena 1 och 2.
dels att moment 95 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse.
95. beträffande en katastrof- och biståndsbrigad
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U266 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 109)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 136 med "I
propositionen redovisas" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Innebörden av regeringens förslag till riktlinjer för utvecklingssamarbete
genom SIDA har redovisats tidigare i detta betänkande. Utskottet kan ej ansluta
sig till dessa. I stället menar utskottet att riktlinjerna bör uttrycka
prioriteringen av kunskapsöverföring och kompetensutveckling, främjande av
investeringsbehov genom u-krediter samt avveckling av landramsbaserat bistånd.
Utskottet anser också att Sverige bör utöka katastrof- och
återuppbyggnadsbiståndet. Vad avser folkrörelsebiståndet anser utskottet att
folkrörelsernas ekonomiska engagemang bör fördjupas och statens andel i
motsvarande mån reduceras. Utskottet anser att man inför principen 70--30 i
stället för 80--20 i ekonomisk fördelning mellan staten och organisationerna.
Folkrörelsernas andel ökar -- statens minskar.
Därmed tillstyrks motion U234 yrkande 1.
dels att moment 109 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse.
109. beträffande riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA att
riksdagen med bifall till motion 1992/93:U234 yrkande 1 och med avslag på
budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Bemyndiganden för regeringen (mom. 110)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 136 med "Med
hänvisning till" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning och bemyndigar därför inte
regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i propositionen.
Därmed tillstyrks motion U234 yrkande 2.
dels att moment 110 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
110. beträffande bemyndiganden för regeringen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U234 yrkande 2 och med avslag på
budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. Anslag till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 111)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 136 med "Med
anledning av" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför till
Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 bör anvisa 4 156 000 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2 546 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U234 yrkande 3.
dels att moment 111 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
111. beträffande C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U234 yrkande 3 och med avslag på
budgetpropositionens förslag till Utvecklingssamarbete genom SIDA under tredje
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
2 546 000 000 kr.
28. Anslag till C 3. Andra biståndsprogram (mom.129)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 148 med "Med
anledning av" och på s. 149 slutar med "yrkande 1 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska reservationsanslag C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 med
1 032 500 000 kr och anvisa 772 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 (nyd) yrkande 1.
dels att moment 129 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
129. beträffande anslag till C 3. Andra biståndsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 1 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och på motionerna 1992/93:U250 och
1992/93:U233, båda i berörda delar, för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln till C 3. Andra biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag
på 772 000 000 kr,
29. C 4. Styrelsen för internationell utveckling (mom.130)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 150 med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras. SIDA:s verksamhet bör delas upp
mellan nya och befintliga huvudmän. UD bör få tillbaka ansvaret för de
FN-anslag som nu finns fördelade på SIDA. Utskottet finner att riksdagen bör
minska anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling för budgetåret
1993/94 med 153 200 000 kr och anvisa 150 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 (nyd) yrkande 2.
dels att moment 130 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
130. beträffande C 4. Styrelsen för internationell utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 2 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag till anslaget Styrelsen för internationell
utveckling för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 150 000 000 kr,
30. C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) (mom. 131)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 151 med
"Utskottet har" och slutar med "motion U306" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
för budgetåret 1993/94 med 13 000 000 kr och anvisa 12 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 yrkande 3.
dels att moment 131 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
131. beträffande C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 3 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och motion U306 till C 5. Styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 12 000 000 kr,
31. C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (mom. 132)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 152 med "...och
1992/93:U265 yrkande 4" och slutar med "budgetpropositionens förslag" bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 med 11 000 000 kr och anvisa 16 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 yrkande 4.
dels att moment 132 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
132. beträffande C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 4 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och på motion 1992/93:U233 yrkande 60 för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln till C 6. Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) anvisar ett ramanslag på 16 000 000 kr,
32. C 7. Nordiska Afrikainstitutet (mom. 133)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 153 med
"Utskottet menar" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det inte motiverat att anslå medel till Nordiska
Afrikainstitutet. Riksdagen bör därför sätta anslaget C 7. Nordiska
Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 till 0 kronor.
Därmed tillstyrks motion U265 (nyd) yrkande 4.
dels att moment 133 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
133. beträffande C 7. Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 5 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och på motion 1992/93:U233 (v) yrkande 61 för
budgetåret 1993/94 inte anvisar några medel under anslaget C 7. Nordiska
Afrikainstitutet.
33. C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
(mom. 134)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 154 med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 med 4 000 000 kr och anvisa 17 000 000
kr.
Därmed tillstyrks motion U265 yrkande 6.
dels att moment 134 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
134. beträffande C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 6 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag till C 8. Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 17 000 000 kr,
34. C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) (mom. 135)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 155 med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska anslaget C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) för budgetåret 1993/94 med 1 000 000 kr och anvisa 6 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 yrkande 7.
dels att moment 135 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
135. beträffande C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 7 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag till C 9. Bidrag till styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr,
35. C 10. Styrelsen för internationellt näringsbistånd (Swedecorp) (mom. 136)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 156 med
"Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras och att riksdagen därför bör
minska anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) för budgetåret 1993/94 med 31 400 000 kr och anvisa 5 000 000 kr.
Därmed tillstyrks motion U265 yrkande 8.
dels att moment 136 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
136. beträffande C 10. Styrelsen för internationellt näringsbistånd
(Swedecorp)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U265 yrkande 8 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag till C 10. Styrelsen för internationellt
näringsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 5000000kr.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför
1980-talet blev en katastrof för flertalet u-länder, Skuldkriget,
strukturanpassningen, i-ländernas växande protektionism och minskade bistånd
vidgade klyftorna mellan rika och fattiga länder. Även i de u-länder som de
senaste åren har kunnat uppvisa tillväxt har de fattiga blivit fler och sjunkit
ner i allt djupare misär.
I det läget vill regeringen och utrikesutskottets majoritet överge
enprocentsmålet och skära ner det svenska biståndet. Det är ett svek mot de
fattiga folken.
Än värre är sättet att skära. Det bilaterala SIDA-biståndet -- det mest
fattigdomsinriktade -- skärs ner, samtidigt som regeringen gjort en utfästelse
att bidra med ytterligare 2,8 miljarder kronor till Världsbankens "mjuka arm",
IDA. Det sker trots den färska rapporten om att mer än tredjedelen av bankens
projekt misslyckats. Det sker trots den hårda kritiken mot dess miljöfientliga
politik, exempelvis finansieringen av Narmadaprojektet i Indien.
Regeringen talar mycket om effektivitet, men vad det handlar om är att
strömlinjeforma det svenska biståndet enligt Världsbankens modell. Anslagen
till de FN-organ som USA vill få bort, skärs ner. Mer och mer av biståndet
binds till Internationella valutafondens (IMF) villkor.
Det är en doktrinär politik, och den syns tydligast i nerskärningarna av
biståndet till ANC, Södra Afrika och Indonesien ett bistånd som växte fram som
ett resultat av solidaritetsrörelserna. Detta är inrikes utrikespolitik.
Den doktrinära synen på u-länderna visar sig också i regeringens sätt att
sätta likhetstecken mellan marknadsekonomi och demokrati.
Vänsterpartet accepterar inte nerskärningarna av biståndet. Vi har länge
kritiserat det sätt på vilket biståndspolitiken försämrats under 1980-talet.
Biståndet har spritts ut på en mängd insatser i stället för att göras
utvecklingsinriktad och landprogrammerat. Av landbiståndet har alltmer tagits i
bruk för importstöd, valutastöd och annan nödhjälp till skuldkrigets offter.
Biståndet har skuldanpassats. Då skall ingen bli besviken, när
utvecklingseffekten uteblir.
Skuldkriget mot u-länderna måste stoppas. Det måste bli skuldavskrivningar om
de skall kunna befrias ur skuldfällan. Skuldernas legitimitet skall prövas, och
bankerna skall få ta sitt ansvar. Förmögenheter som diktatorer stulit från
folken och gömt undan på bankkonton i utlandet, skall uppspåras och återbördas
till hemländerna.
Skulderna måste avskrivas för att utvecklingen skall bli ekologiskt och
socialt hållbar. Skuldtjänsten driver u-länderna att försöka öka sina
exportinkomster med alla medel. Då tas alltmer av åkerjorden i anspråk för
exportgrödor. Då förlorar bönderna --- och framför allt kvinnorna --- sin jord
där de odlat mat.
Vänsterpartiet vill satsa på bonden, kvinnorna och utbildningen. Vi har
föreslagit ett miljardanslag till ekonomiska reformer, som inte dikteras av IMF
utan stärker demokratin.
En förutsättning för demokratisering är att de grundläggande mänskliga
rättigheterna respekteras. För att främja dem måste vi handla konsekvent.
Regeringen använder biståndet för att "straffa" länder som Tanzania, Vietnam
och Cuba. Men stater som Kina, Indonesien och Marocko, som grovt kränker de
mänskliga rättigheterna, får biståndsmedel via u-krediter, Nordiska
utvecklingsbanken och Världsbanken. Här väger de kommersiella intressena tyngre
än omsorgen om de förföljda människorna.
Vänsterpartiet vänder sig mot denna dubbelmoral. Allt svenskt bistånd skall
inriktas på de fem biståndspolitiska mål, som riksdagen slagit fast.
I motion U233 kritiseras regeringens förslag på en rad punkter. Jag ansluter
mig till motionernas förslag och synpunkter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 11--15, 34,
43, 45, 47--48, 51, 53--54, 56, 61, 64, 73, 76, 78, 80--83, 85--88, 91--94,
98--100, 103--107, 114, 117--118, 120, 121, 132--133 och 137--138 borde ha
hemställt:
1. beträffande enprocentsmålet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:U233 yrkande 1 och
1992/93:U284 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:U221 yrkande 1,
1992/93:U234 yrkande 2 i berörd del, 1992/93:Fi211 yrkande 18 i berörd del,
1992/93:U250 yrkandena 2 och 3, 1992/93:U252, 1992/93:U260 yrkande 5,
1992/93:U269 och 1992/93:U282 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
11. beträffande strukturanpassning på IMF:s villkor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande illegal kapitalflykt från u-länder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkandena 9 och 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. beträffande avskrivning av u-ländernas skulder
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U233 yrkande 8 och
1992/93:Sf633 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
14. beträffande användning av Världsbankens och IMF:s överskott
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
15. beträffande handläggningen i regeringskansliet av u-ländernas skulder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
34. beträffande u-landspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
43. beträffande EG:s u-landsforskning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 22 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
45. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 27 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd
del och 1992/93:U250 yrkande 18 till bidrag till UNDP för budgetåret
1993/94 beräknar 120 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således 680
000 000 kr,
47. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 29 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag och motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd
del och 1992/93:U250 yrkande 19 till bidrag till Unicef för budgetåret 1993/94
beräknar 50 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således 400 000 000 kr,
48. beträffande bidrag till WFP
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 30 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del
till bidrag till WFP för budgetåret 1993/94 beräknar 15 000 000 kr utöver
regeringens förslag eller således 285 000 000 kr,
51. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 32 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt på motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i
berörd del och 1992/93:U614 yrkande 10 i berörd del till bidrag till UNHCR
för budgetåret 1993/94 beräknar 25 000 000 kr utöver regeringens förslag eller
således 260 000 000 kr,
53. beträffande bidrag till ITC
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 33 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd
del till bidrag till ITC för budgetåret 1993/94 beräknar 4 000 000 kr
utöver regeringens förslag eller således 24 000 000 kr,
54. beträffande narkotikabekämpning genom FN-systemet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 34 samt med avslag
på budgetpropositionens förslag till narkotikabekämpning genom FN-systemet
för budgetåret 1993/94 beräknar 7 000 000 kr, utöver regeringens förslag eller
således 60 000 000 kr,
56. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 24 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd
del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga
fler utfästelser skall göras för kapitalpåfyllnader inom Världsbanksgruppen,
61. beträffande bidrag till IPPF
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 36 och med avslag
på budgetpropositionens förslag samt på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd
del till bidrag till IPPF för budgetåret 1993/94 beräknar 10 000 000 kr
utöver regeringens förslag eller således 99 000 000 kr,
64. beträffande finansieringsformerna för anslagsposten FN:s fredsbevarande
operationer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 26 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
73. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 39 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 23 till samarbete med Angola för
budgetåret 1993/94 beräknar 70000000kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 230 000 000 kr,
76. beträffande medelsram för Etiopien
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 40 för
budgetåret 1993/94 till samarbete med Etiopien för budgetåret 1993/94
beräknar 25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 155 000
000 kr,
78. beträffande medelsram för regionala insatser i Södra Afrika
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 38 till
regionalt samarbete i Afrika för budgetåret 1993/94 beräknar 70 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 200000000kr,
80. beträffande medelsram för Kenya
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 41 till
samarbete med Kenya för budgetåret 1993/94 beräknar 25000000kr mindre
än vad regeringen föreslagit eller således 80000000kr,
81. beträffande medelsram för Moçambique
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 42 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 25 till samarbete med Moçambique för
budgetåret 1993/94 beräknar 90000000kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 410000000kr,
82. beträffande medelsram för Namibia
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 43 till
samarbete med Namibia för budgetåret 1993/94 beräknar 20000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 110000000kr,
83. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen och med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 44 och
med med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 26 till samarbete med
Tanzania för budgetåret 1993/94 beräknar 90000000kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 535000000kr,
85. beträffande medelsram för Indien
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 49 till
samarbete med Indien för budgetåret 1993/94 beräknar 45000000kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 300000000kr,
86. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 50 till
samarbete med Laos för budgetåret 1993/94 beräknar 30000000kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 130000000kr,
87. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 51 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 28 och till samarbete med Vietnam för
budgetåret 1993/94 beräknar 120000000kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 300000000kr,
88. beträffande medelsram för Nicaragua
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 46 till
samarbete med Nicaragua för budgetåret 1993/94 beräknar 30000000kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 300000000kr,
91. beträffande medelsanvisning för anslagsposten Utvecklingssamarbete med
Sydamerika
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 48 till
samarbete i Sydamerika för budgetåret 1993/94 beräknar 60000000kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 155000000kr,
92. beträffande stöd till organisationer i Sydafrika
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 37 och med
avslag på motion 1992/93:U201, motion 1992/93:U205 yrkandena 1--2, motion
1992/93:U625 yrkande 1 och motion 1992/93:U625 yrkande 8 till bistånd till ANC
och den demokratiska rörelsen i Sydafrika för budgetåret 1993/94 beräknar 85
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 325 000 000 kr,
93. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 52 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 29 till Demokrati, mänskliga rättigheter
och humanitärt bistånd för budgetåret 1993/94 beräknar 100 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 750 000 000 kr,
94. beträffande bistånd till organisationer med anknytning till Östtimor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U611 (v) yrkande 7 och med
avslag på motion 1992/93:U611 yrkande 3--6 och som sin mening ger regeringen
till känna vad i motion 1992/93:U611 (v) anförts om bistånd till timoresiska
kyrkan,
98. beträffande anslagsposten Katastrofbistånd och återuppbyggnad
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 53 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 30 till Katastrofer och stöd till
återuppbyggnad m.m. för budgetåret 1993/94 beräknar 175 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 1 356 000 000 kr,
99. beträffande bistånd till Västra Sahara
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U631 (v) yrkande 2, motion
1992/93:U605 yrkande 3 och motion 1992/93:U624 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motion 1992/93:U631 (v) anförts om ökat bistånd
till Västsahara delvis kanaliserat genom Polisario,
100. beträffande stöd till Polisarios Stockholmskontorkontor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U631 (v) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till
Polisarios Stockholmskontor,
103. beträffande bistånd till Kambodja
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U645 (v) yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd till en
kommande vald regering i Kambodja att bygga upp sin försvarsmakt,
104. beträffande medelsram för särskilda miljöinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 56 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 17 till Särskilda miljöinsatser för
budgetåret 1993/94 beräknar 40000000kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 265 000 000 kr,
105. beträffande medelsram för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 54 till Bistånd
genom enskilda organisationer för budgetåret 1993/94 beräknar 40 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 915 000 000 kr,
106. beträffande stöd till vissa organisationer och insatser
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 6 och
med avslag på motion 1992/93:U259 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1992/93:U233 (v) anförts om projektet World Youth of Sweden,
dels att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U217 yrkande 1,
1992/93:U244, 1992/93:U256 yrkande 1--2, 1992/93:U259 yrkande 1--2,
1992/93:U273 yrkande 2 och 1992/93:U282,
107. beträffande medelsram för anslagsposten Särskilda program
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 55 till
Särskilda program för budgetåret 1993/94 beräknar75 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 380 000 000 kr,
114. beträffande medelsram för anslagsposten U-landsforskning genom SAREC
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 57 till
U-landsforskning genom SAREC för budgetåret 1993/94 beräknar 195 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 600 000 000 kr,
117. beträffande u-krediter som biståndsform
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 58 och med
avslag på motion 1992/93:U227 och som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motion 1992/93:U233 (v) anförts om slopande av u-krediterna,
118. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 59 och med
avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 31 beslutar avslå regeringens förslag att
till u-krediter anslå 400 000 000 kr,
120. beträffande u-krediter till Indonesien m.m.
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U611 (v) yrkande 5 och
motion 1992/93:U634 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1992/93;U611 (v) anförts om att Sverige i Nordiska ministerrådet skall
verka för att Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till Indonesien
stoppas,
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U611 (v) yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt agerande
i CGI om att koppla internationell kreditgivning till Indonesien med dess
efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor,
121. beträffande u-krediter till Marocko
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U631 (v) yrkande 1, motion
1992/93:U605 yrkande 2 och motion 1992/93:U624 yrkande 2 ger regeringen till
känna vad i motion 1992/93:U631 (v) anförts om att inte bevilja u-krediter till
Marocko,
126. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 13
avslår regeringens förslag att för budgetåret 1993/94 till Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder anslå 500 000 000 kr,
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 16 hos
regeringen begär ändrade riktlinjer för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder enligt vad i motionen anförts,
dels att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 17
till stöd för ekonomiska reformer i u-länderna för budgetåret 1993/94 beräknar
1 000 000 000 kr,
132. beträffande C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 60 och med
avslag på motion 1992/93:U265 yrkande 4 till Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisar 1435000kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 28371000kr,
133. beträffande C 7. Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 (v) yrkande 61 och med
avslag på motion U265 yrkande 5 till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret
1993/94 anvisar 1 143 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
6 613 000 kr.
137. beträffande avräkning av vissa asylkostnader
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 2 och med avslag på
budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts,
138. beträffande total medelsram för biståndet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U233 yrkande 62 och med avslag
på budgetpropositionens förslag och motion 1992/93:Jo705 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1992/93:U233 anförts.
Särskilt yttrande
Enprocentsmålet (mom. 1)
Bertil Persson (m) anför:
Jag har biträtt utskottets yttrande i vad avser återtagandet av det s.k.
enprocentsmålet för biståndets omfattning. Utöver vad som anförts av utskottet
om den statsfinansiella situationen önskar jag anföra följande.
Statlig verksamhet skall styras av politiskt fastlagda mål vars uppfyllelse
säkras genom politiskt beslutade anvisningar av medel.
Genom att medelsanvisningen görs till mål avviker biståndspolitiken från den
normala och sunda ordningen för hur statlig verksamhet skall bedrivas.
Enprocentsmålet torde finna sin grund i en av FN beslutad rekommendation om
att minst 0,7 % av medlemsnationernas BNP skulle avsättas för internationell
utvecklingsverksamhet. Denna rekommendation är allmänt accepterad som en
eftersträvansvärd nivå för internationell utvecklingsverksamhet. Genom att, som
i Sverige, uppsätta enprocentsmålet som en överordnad ordning för
internationellt utvecklingssamarbete skapas risken att uppfyllelsen av
utbetalningsmålet leder till att verksamhetsmålet och krav på effektivitet och
noggrann planering sätts efter den medelsförbrukande måluppfyllelsen.
Jag anser att svensk biståndsverksamhet skall prövas mot de fastlagda
biståndsmålen: resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och
politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön -- är alla viktiga principer
mot vilka de svenska biståndsinsatserna skall prövas.
Det är angeläget att effektiv och framgångsrik uppfyllelse av biståndsmålen
får styra medelsanvisningen så att svenska resurser blott disponeras för
insatser, i vilka medlen kan disponeras i projekt eller multilaterala insatser
där effekterna kan förutses och beräknas redan vid medelsanvisningen. Systemet
med programländer bör på sikt avvecklas. Nyckeltal för utvärdering,
resultatuppföljning och erfarenhetsutbyte bör utvecklas. Mätbarheten av
måluppfyllelse är ett incitament till effektivisering av biståndsverksamheten.
Effektiv och utvecklande biståndsverksamhet kan hjälpa de fattiga folken --
inte en påtvingad storlek av biståndet.
Offentlig utfrågning om u-landsbiståndet torsdagen den 11 mars 1993 kl.
09.00--12.00
Bilaga 1
Daniel Tarschys: Jag ber att få hälsa er välkomna till detta öppna
sammanträde med utrikesutskottet. Vi skall i dag tala om biståndet och dess
syften, effekter och funktioner. Det finns åtskilliga motiv till biståndet, och
det har många olika effekter.
När vi ger katastrofbistånd svarar det mot en grundläggande mänsklig
anständighetsimpuls att försöka hjälpa människor i nöd. När vi engagerar oss i
mer långsiktigt bistånd är självfallet den grundläggande värderingen en
solidaritet med människor som lever i fattigdom i samhällen på en låg
utvecklingsnivå.
Vid sidan av solidariteten som motiv finns det i biståndet också mycket
tydliga inslag av egenintressen från svensk sida och från de rika ländernas
sida. Vi är medvetna om att vi lever i en värld med allt tätare
förbindelser mellan de olika delarna. Vår framtida fred och välfärd är beroende
av att det inte uppstår konvulsioner i andra delar av världen.
Vid sidan av den huvudeffekt vi strävar efter -- utveckling i den tredje
världen -- finns det också mycket tydliga effekter i vårt eget land. Vårt
näringsliv ges möjligheter att verka utomlands och att få kontaktytor och
kunskaper. De som är engagerade i biståndet utvecklar färdigheter och gör
erfarenheter som är värdefulla för det svenska samhället i den våldsamma
internationaliseringsprocess som nu pågår.
Biståndet tillhör de frågor som utrikesutskottet arbetar med varje år. Vi hör
varje år företrädare för de olika myndigheter och enskilda organisationer som
är inblandade i biståndet. Vi försöker bilda oss en uppfattning av hur
effektiviteten i biståndet utvecklas genom att ta del av de utvärderingar,
rapporter och studier som kommer.
Vi har i år valt att vid sidan av vår ordinarie interna behandling också ha
detta öppna sammanträde. Det gör vi självfallet mot bakgrund av den debatt
kring biståndet som flammat upp under senare tid där dess syften, former och
effektivitet har ifrågasatts.
Vi har valt att inbjuda ett antal mycket eminenta experter och erfarna
personer på biståndets område för att ge oss insikter om hur man tycker att
biståndet uppfyller sina syften och hur formerna för biståndet utvecklas. De
frågor som är satta som rubriker för mötet är "Varför bistånd?", "Vad är syftet
med bistånd?" och "Är biståndet effektivt?". Vi inser att det är väldigt svårt
att separera dessa frågeställningar från varandra och har därför sagt till
deltagarna i vår panel att de är välkomna att fånga upp de aspekter de själva
vill betona i det större komplexet.
Innan jag ger ordet till deltagarna i panelen för en kort inledning --
riktmärket är 8 minuter per inlägg -- vill jag ge ordet till vice ordföranden
Pierre Schori.
Pierre Schori: Tack. Som komplement till det Daniel Tarschys har sagt
vill jag gärna understryka att det finns en stark och solid majoritet i
riksdagen för fortsatt bistånd. Den finns naturligtvis av det skäl Daniel
Tarschys nämnde, dvs. upplyst egenintresse, men också av medmänsklighet och
solidaritet.
Vi håller på med våra egna problem i Sverige och arbetar flitigt vidare med
den västliga integrationsprocessen, men det är naturligtvis en illusion att tro
att vi kan bygga någonting av värde och varaktighet i Europa om inte också
folken i Afrika, Asien och Latinamerika får ett anständigare och drägligare
liv.
Välkomna, som sagt!
Daniel Tarschys: Tack för detta. Då skall vi följa den ordning som är
utdelad på dagordningen. Vi börjar med att ge ordet till professor Göran Ohlin,
som har varit biträdande generalsekreterare i FN.
Göran Ohlin: Tack, herr ordförande.
I dag ställer man frågor om biståndet till u-länderna inte bara i Sverige
utan i alla givarländer. Det är naturligt, eftersom de historiska
omständigheter som förelåg när biståndspolitiken tog sin början har förändrats
så radikalt.
Biståndet till u-länderna påbörjades inte för att man plötsligt blev medveten
om att länderna var fattiga, utan som ett svar på en stor historisk förändring
i världen: de västliga kolonialväldenas upplösning. Den stora politiska
förändringen i dessa dagar handlar om upplösningen av det sovjetiska imperiet
och dess förgreningar på Balkan. Det har direkta och indirekta konsekvenser för
hela världen inkl. u-länderna.
Vad som hände i början var att världen plötsligt fick mer än 100 nya
självständiga stater -- dubbelt så många som man hade i FN i början. De fick
automatiskt en majoritet där, och de hade en majoritet av världens befolkning.
Det förelåg ett uppenbart intresse av att förhindra en kaotisk utveckling med
våldsamma konflikter bland och inom de nya staterna.
En gemensam nämnare var föreställningen att u-ländernas största problem var
ekonomisk och social utveckling. Om detta kunde alla enas i internationella
organisationer och diskussioner. Det fanns naturligtvis, som Daniel Tarschys
just har sagt, många andra motiv bakom den bilaterala biståndspolitiken, t.ex.
strategiska, kommersiella och humanitära.
Hur har det gått för u-länderna under de årtionden som passerat sedan
biståndspolitiken påbörjades? Svaret är att det för många av dem gått
enastående bra. Det har gjorts enorma ekonomiska, sociala och politiska
framsteg, särskilt i Asien. Det har bevisats att utveckling är möjlig. En
industrialiseringsprocess utan motstycke i historien har genomförts på några få
årtionden i en del länder.
Det är inte längre meningsfullt att tala om u-länderna som en
enhetlig grupp, och man borde egentligen försöka undvika att göra det. Större
delen av befolkningen i Asien och Latinamerika lever i dag i länder som redan
har moderniserats på ett genomgripande sätt.
Däremot har det inte alls gått bra i de många små och svaga länderna --
framför allt inte i Afrika. Där tyder både statistiken, hur dålig den än är,
och otaliga vittnesmål på att levnadsvillkoren snarare torde vara sämre än för
30 år sedan. Flera länder har lidit totalt sammanbrott, och det är svårt att se
hur de skall kunna återskapas.
Vilken roll har då biståndet spelat i dessa motgångar och framgångar? Det är
en omstridd och svårbesvarad fråga. Det går inte att bara jämföra
biståndsstatistiken med den ekonomiska statistiken. Många givare hade främst
strategiska eller diplomatiska syften. De ville främja sin egen export och
brydde sig inte alls särskilt mycket om utvecklingsresultaten. Många regeringar
i Afrika och Asien var mest intresserade av att köpa vapen och stärka sin egen
ställning.
Det samlade biståndet var kanske inte heller så kolossalt stort som man ofta
tror. I dag är det 50--60 miljarder dollar om året. Det är en hel del pengar,
men det är mindre än vad de råvaruexporterande u-länderna har förlorat varje år
sedan 80-talets början på exceptionellt låga råvarupriser. Detta har
naturligtvis huvudsakligen gynnat givarländerna.
En stor del av biståndet går också avsiktligt till de fattigaste länderna,
och Afrika får en i förhållande till befolkning oproportionerligt stor del. Men
det är också där man lidit mest av råvaruprisernas nedgång och av politiska
kriser.
Länder som är beroende av inkomster från t.ex. kaffe ock kakao har sett sina
priser och exportintäkter gå ned till en tredjedel av vad de var för bara några
år sedan. Det är en ekonomisk chock av en storleksordning som det är svårt att
göra sig en föreställning om.
Det finns otaliga hårresande rapporter om befängda biståndsprojekt, bristande
omdöme, missbruk och korruption. En del av de historierna är sanna. Det finns
också otaliga rapporter om framgångsrika projekt. Många av de asiatiska
länderna är inte längre beroende av bistånd. En del är t.o.m. biståndsgivare.
På ett tidigare stadium var biståndet dock utomordentligt viktigt för dem.
Man måste se biståndssystemet som ett led i en internationell ansträngning
för att underlätta de nya staternas införlivande i ett internationellt
samarbete. Man lyckades inte förhindra det som hände i Vietnam, eller för den
delen många andra konflikter. Konflikter föröder en stor del av Afrika i dag
och härjar svårt i andra delar av världen. Ändå lyckades man med kolossalt
mycket i detta stora politiska syfte. Jag tror att historiens dom kommer att
bli rätt välvillig.
Impulserna bakom denna postkoloniala politik är för länge sedan förbrukade.
En faktor som bidragit till det är just denna uppsplittring av u-länderna i
olika grupper. De stora framgångarna för en del länder har gjort att de t.o.m.
gör inbrytningar på världsmarknaden för industrivaror. De är konkurrenter. För
dem är det handelspolitiken och inte biståndspolitiken som är viktig.
En annan faktor som har bidragit mycket är naturligtvis globaliseringen av
världsekonomin och de stora framstegen inom transporter och kommunikationer som
har bidragit så mycket till integrationen i världen.
En tredje faktor som jag vill trycka på är slutet på öst--väst-konflikten,
som jag nämnde i början.
Låt mig bara göra några summariska antydningar om vidden av de förändringar
som skett på senare tid.
Slutet på det kalla kriget har eliminerat biståndet från öststaterna. Det var
inte stort, men inte helt obetydligt. Det har reducerat u-ländernas strategiska
betydelse, försvagat deras förhandlingsstyrka och gjort slut på den
ideologiska konflikten på det ekonomiska området.
Krisen i öststaterna har avlett uppmärksamhet och resurser från gamla
mottagare i u-länderna, och den kan ha inlett en viss förtroendekris för de
marknadsekonomiska utvecklingspropåer som för bara något år sedan tycktes helt
dominerande.
Kritiken av de politiska missförhållandena i u-länderna har blivit allt
starkare. Allmänheten och de intellektuella upprörs av brott mot mänskliga
rättigheter, korruption och brist på demokrati och jämlikhet och vänder sig mot
regeringarna i biståndsländerna.
I u-länderna kritiserar man biståndet alltmer, antingen för att det stöder
reformfientliga grupper eller därför att man påtvingas ogenomtänkta reformer
utan förankring i ländernas egna politiska realiteter.
Etniska och regionala konflikter har trappats upp. Ibland har detta skett på
grund av stagnation, och ibland tvärtom till följd av snabb ekonomisk
utveckling som blivit ojämnt fördelad eller som hotar traditionella
institutioner.
Listan på länder i politiskt kaos är lång: Somalia, Sudan, Afghanistan,
Liberia, Angola, Kambodja, Etiopien, Burma osv.
Internationella hjälpinsatser domineras alltmer av politiskt
katastrofbistånd, fredsbevarande operationer och av oron inför ett slags
planetära polisaktioner som man inte är beredd för.
De politiska och ekonomiska flyktingarna blir allt fler i en alltmer öppen
värld. Folk rör sig över gränserna som de vill. Immigrationen har skjutit fart.
Irritationen över u-ländernas befolkningstillväxt har kommit tillbaka. Det
finns terrorism och narkotikahandel.
Samtidigt som de moraliska, politiska och strategiska motiven för att bistå
de fattigaste länderna har försvagats har man i i-länderna blivit medveten om
att samarbetet är nödvändigt om man vill försvara den globala miljön.
Det svenska biståndet hinner jag inte säga mycket om. Låt mig bara nämna att
man även här måste komma ihåg att biståndspolitiken inte har varit en enkel
investering i ekonomisk tillväxt.
Jag tycker att biståndspolitiken har fyllt tre väsentliga funktioner.
Biståndet har för det första varit en humanitär och solidarisk åtgärd för att
bekämpa fattigdom och nöd. Det har motsvarat starka önskemål hos folkrörelser
och allmänhet. En del av de biståndsprojekt man startade i övermod var totalt
misslyckade, men man har lärt mycket av sina erfarenheter. Andra projekt har
lyckats över all förväntan. Ingenting tyder på att andra biståndsgivare har
lyckats bättre än Sverige.
För det andra har biståndet givit våra relationer till de nya länderna ett
innehåll. Det har förkommit dispyter om valet av länder -- de behöver jag inte
gå in på -- men Sverige har fått ett gott renommé och meningsfulla relationer
till länderna.
För det tredje har Sveriges aktiva biståndspolitik gjort det möjligt att
delta som en viktig aktör och partner i det internationella samarbetet mellan
givarländerna. Detta har skett i OECD, Förenta nationerna, Världsbanken och i
andra forum. Sverige har gått i bräschen för u-ländernas sak och haft ett
inflytande långt utöver dess blygsamma andel av det totala biståndet.
Om man ser biståndspolitiken på detta sätt, tycker jag att den hittills har
fyllt sin uppgift väl. Det betyder inte att man kan fortsätta efter samma
linjer i all evighet, och det gör man inte heller. Sverige talar mer om
samarbete än om bistånd, och det är alldeles riktigt. Biståndspolitiken måste
ses som en aktiv samarbetspolitik och inte främst som välgörenhet och gåvor.
Jag vill avslutningsvis understryka att en sådan politik helt enkelt är ett
ofrånkomligt inslag i våra relationer till mycket fattiga länder.
Daniel Tarschys: Tack, Göran Ohlin. Nästa talare är Anders Wijkman. Han
har bakgrund här i riksdagen och i Röda korset och är för närvarande
generaldirektör i SAREC -- styrelsen för forskningssamarbete med u-länderna.
Anders Wijkman: Tack för ordet, herr ordförande. Om man ser tillbaka
något decennium kan man konstatera att vi tyvärr har haft väldigt litet av
biståndsdebatt i detta land. Biståndet var under många, många år närmast
heligt. Om det förekom debatt, handlade den möjligen om länderval och om vilken
procentnivå biståndet skulle ligga på.
I dag har vi närmast motsatt läge. I dag diskuteras det mesta inom biståndet,
och ibland på ett ganska osakligt sätt. Jag tror att vi kan vara överens om en
sak: vi är alla betjänta av en innehållsdiskussion, men då förhoppningsvis en
saklig sådan.
Det är framför allt tre begrepp som träder i förgrunden när jag funderar över
vad som motiverar biståndssamarbetet med tredje världen. Det är för det första
solidaritet och för det andra det faktum att den rika världen står i ett
definitivt skuldförhållande till den fattiga världen. Det är för det tredje
egenintresse eller självbevarelsedrift.
Solidaritetsaspekten hinner jag inte gå in på; den är för mig självklar. Vi
har det relativt sett mycket bra, och andra människor har det mycket, mycket
sämre. Det är naturligt att räcka ut en hand och försöka hjälpa till.
De rika ländernas skuld diskuterar vi väldigt litet, men den är central.
Tidigare talades mest om att i-länderna drog nytta av billiga råvaror från
u-länderna. Det förekommer naturligtvis fortfarande. Vi har dessutom
handelsregler, vilket Göran Ohlin underströk, som är föga positiva för
u-länderna. Till det kommer att vi under de senaste 15, 20 åren fått en
definitiv skuld på den ekologiska sidan. Det är tveklöst så, att den rika
världens konsumtions-och produktionsformer har orsakat de hot mot den globala
miljön som vi upplever. Dessa hot drabbar i framtiden både nord och syd. Jag
vill, precis som Ohlin, understryka att detta är ett mycket starkt motiv för
att fortsätta ett aktivt samarbete.
Egenintresset är ganska självklart. Om vi inte hjälps åt med en del av de här
gemensamma problemen, kommer naturligtvis framtiden att te sig mycket kärv för
oss alla.
Vi skall också ha klart för oss att många av de konflikter och spänningar vi
ser i tredje världen i dag faktiskt är resultatet av det kalla kriget. Tag
exemplet Somalia. Sovjetunionen stöttade under många år Somalia. Under de
senaste decennierna har Amerika stöttat landet. Den politiska ledningen i
landet var korrupt men det generade ingendera stormakten. Det är ju först nu
när det kalla kriget har upphört som många av de här länderna är mer beroende
av sina befolkningar än av Kreml eller Moskva. Jag tycker att det är mycket
viktigt att komma ihåg.
Det finns ett antal globala trender som är mycket allvarliga:
befolkningsökningen, miljöproblemen och inte minst de tilltagande skillnaderna
mellan de rika och de fattiga länderna. Jag håller med Ohlin om att man inte
kan dra länderna över en kam -- det är en mycket heterogen grupp -- men om vi
ändå ser det i stort, har skillnaderna mellan de fattigaste och de rikaste
länderna ökat.
Jag såg en siffra häromdagen som presenterades av Världsbankens chefekonom
Larry Summers. Han konstaterade att 95% av den nya arbetskraften under de
kommande 20 åren kommer att finnas i det vi kallar u-länder, men bara mellan
10% och 15% av investeringarna, om nuvarande trender fortsätter. Det
innebär att mer kapital ofrånkomligen måste pumpas in i dessa länder. I annat
fall ökar inkomstskillnaderna på ett sådant sätt att massmigration blir ett
faktum. Jag kan inte se det på något annat sätt.
Penningflödena är i dag starkt negativa. Det går mellan 50 och 60 miljarder
dollar netto från det vi kallar u-länder till i-länder på grund av skuldbörda
och annat.
Problemen är självklart mycket komplicerade. Det finns inga enkla lösningar.
Biståndets roll skall på intet sätt överdrivas. Ländernas egen politik,
skuldproblemen och handelsreglerna har avgörande betydelse. Jag vill dock slå
fast att det för mig inte är fråga om frihandel eller bistånd, utan om att
de två kompletterar varandra. Det finns en rad exempel på att det är på det
viset.
Det är självklart att vi skall granska biståndet kritiskt. Det finns alltid
en väldigt stor risk att det på ena hållet utvecklas ett slags givaridentitet
och på andra en mottagaridentitet, samt att vi försöker överföra färdiga,
ibland blågula, lösningar. Jag såg det i Röda korset, och jag ser det även nu i
SAREC.
Det finns över huvud taget anledning att hela tiden kritiskt granska en rad
aspekter. Hur stor kunskap har vi om de lokala miljöerna? Vilka blir
miljöeffekterna av olika typer av insatser? Har vi tagit för stor hänsyn till
våra egna politiska eller kommersiella syften? Hur är det med långsiktigheten?
Hur är koordineringen med andra givare? Hur är det med MR-frågorna?
En fråga -- det är en samvetsfråga som jag ständigt går med i bakhuvudet --
gäller om det över huvud taget långsiktigt är rätt typ av utvecklingsmodell vi
för närvarande är med om att överföra. Den frågan diskuteras alltför litet.
Kulturella mönster påverkas starkt, ekologin skadas och de av oss, som tror på
Riodokumenten, vet att den typ av industriekonomier vi byggt upp måste
förändras om den här lilla planeten skall fungera på sikt.
Den typen av innehållsdiskussion skulle ju vara rasande intressant att föra.
Den måste såvitt jag förstår föras i ökad utsträckning.
Vad är då bra bistånd? Om jag får ta upp några för mig absolut självklara
områden vill jag först och främst nämna kunskapsuppbyggnad. Kunskap är A och O.
Utan kunskap blir det ingen utveckling. Därför är satsningar på utbildning och
forskning väldigt angelägna.
Det andra området är självfallet hälsoområdet. Det satsas i dag i genomsnitt
mellan 3% och 4% av BNP på hälsa i vid bemärkelse i de fattigaste länderna.
I vårt land är vi uppe på 10%. Detta leder till enorma problem i många av de
fattiga länderna. Stora grupper saknar helt tillgång till hälsovård. Det finns
också en mycket stark koppling till befolkningsfrågan, eftersom en utbyggd
hälsovård rimligen också kommer att medföra bättre mödra-och barnavård och
bättre möjligheter att få tillgång till bl.a. preventivmedel.
Det tredje området är föga förvånande miljöområdet. Jag vill understryka att
miljöbiståndets katalytiska effekt icke kan överskattas. Länderna har i regel
inte råd -- eller anser sig inte ha råd -- att satsa på vare sig naturskydd
eller miljöskydd. Där kan biståndet på marginalen göra stor nytta.
Förvaltnings-och demokratibistånd är också viktigt, liksom naturligtvis
humanitära insatser.
Kunskapsutveckling är svårt. Biståndet måste här bedrivas väldigt
långsiktigt. Jag vill understryka att samarbete mellan nord och syd här är av
utomordentligt stor betydelse. Vi skall dock inte därav dra slutsatsen att
vetenskap och teknik i vår del av världen automatiskt kan överföras och passa
hundraprocentigt på fattiga länder med andra klimat, andra kulturer och andra
ekosystem. Det är en av huvudorsakerna till att det är så viktigt att försöka
hjälpa dem att bygga upp en egen kompetensbas. Forskningsbiståndet utgör i dag
endast 3% av det totala biståndet.
Vi har blivit ombedda av inbjudarna att också peka på resultat. Det är, som
Ohlin antydde, självfallet alltid svårt att urskilja vad biståndsinsatsen har
medverkat till. Det är svårt generellt, och det är ännu svårare när det gäller
det område jag sysslar med, nämligen kunskapsuppbyggnad. Jag vill ge några
exempel.
Vi har via forskare i Göteborg och i Bangladesh medverkat till att ta fram
ett nytt koleravaccin som kan intas oralt. Det är en oerhört stor framgång. Vi
tror att det kommer att få stor betydelse i olika delar av världen.
Vi har nyligen avslutat ett projekt i Zambia, där vi i ett slags
jordbruk/skogsbruk i integrerad form har fått till stånd näranog en tredubbling
av skördarna i detta torra klimat. Om detta kan överföras på andra torra
regioner blir det av central betydelse.
Vi har under många år stött samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika och
indirekt medverkat till demokratiseringsprocessen. Vi har ett marint
forskningsprogram i Östafrika, där man på ett mycket intressant sätt håller
på att bygga upp en kompetensbas för att kunna klara frågan om kustskyddet och
därmed också fisket.
Herr ordförande! Framtidens stora utmaningar handlar naturligtvis inte bara
om Europa och Europasamarbetet. Som Pierre Schori sade kommer inte heller vår
egen situation att vara bra om inte världen utanför Europa fungerar.
Jag vill peka på problem som t.ex. matförsörjningen i en värld med kanske 10
miljarder invånare om 30--40 år. Ett stort antal länder upplever redan i dag
kronisk brist på vatten för hushållsändamål, men kanske framför allt för
jordbruk och industri. Miljöfrågorna och flyktingrörelserna är också viktiga.
Det är centralt att vi ökar vår egen kunskap om detta, och att vi bidrar till
att ta fram lösningar.
Herr ordförande! Jag vill avslutningsvis säga att det är naturligt att
biståndet diskuteras och ifrågasätts. Det är viktigt av effektivitetsskäl, och
också för att det ofta är väldigt svårt för oss som bor i det här landet att
identifiera oss med de problem som finns långt borta. Jag menar därför att en
sådan här diskussion, där pressen är med, är väldigt viktig för att vi skall
kunna göra dessa mycket svåra problem och sammanhang mer begripliga, så att
människor kan identifiera sig och bättre förstå varför vi är med i samarbetet.
Daniel Tarschys: Jag lämnar härnäst över ordet till Alfhild Petrén,
biståndschef på Rädda Barnen. Hon har tidigare erfarenhet som bl.a.
biståndskontorschef i Bangladesh.
Alfhild Petrén: Jag tänkte ge en kommentar om vad man från en enskild
organisations perspektiv ser som ett effektivt bistånd.
För oss är sammanhang ett nyckelord. Biståndet som sådant bör inte ses
isolerat från andra medel för att arbeta för frihet och ekonomisk och social
rättvisa. Biståndet måste vara ett inslag i en samlad politik för relationerna
med länder i syd. Andra inslag är då självklart handelspolitiken och den övriga
utrikespolitiken, miljön, hållningen till flyktingfrågorna och arbetet för
mänskliga rättigheter.
Samtliga dessa instrument måste samordnas i en mer genomtänkt hållning till
de fattiga länderna. Detta skulle vara Sveriges verkliga bidrag till en
förändring av nord--syd-relationerna.
Det är också viktigt med sammanhang och samordning inom biståndsprogrammen.
Det finns en tendens inom många biståndsorganisationer att arbetet delas upp på
olika sektorer, vilket gör att det hänger dåligt samman. Därmed förloras en
dynamisk verkan. Hos oss ser vi t.ex. att barn, när de i skolan har fått lära
sig grundläggande och förebyggande hälsovård, är mycket bra hälsoupplysare
hemma i sina familjer. Men för att se detta krävs det att undervisningssektorn
å ena sidan och hälsosektorn å andra sidan samarbetar.
Samordningen brister ofta också mellan insatser på mikronivå och på
makronivå. Enskilda projekt på lokal nivå faller inte inom ramen för en
övergripande nationell ram eller analys. Det viktigaste exemplet är
naturligtvis att stöden till strukturanpassningsprogrammen måste stämmas av med
sociala insatser på basplanet.
Vi kan vända på steken. Då ser vi att vi ofta stöder kvinnokooperativ i olika
sysselsättningar, medan vi samtidigt vet att de produkter som tillverkas ganska
snart inte kommer att ha någon marknad. Vi kopplar alltså inte mikroinsatser
till makroanalyser.
Samordningen bör vidare ske mellan olika aktörer inom biståndet. Ett samspel
bör också ske mellan statliga och enskilda organisationer. Vi borde mycket mer
ta till vara den värdegemenskap som vi trots allt har i Sverige i dag. I många
andra länder är de enskilda biståndsorganisationerna på kollisionskurs med de
statliga biståndsorganen, i varje fall har de stora svårigheter att samarbeta
med dem. Det har vi inte i Sverige, men vi har inte tagit vara på detta. Vi
skulle kunna komplettera varandra, så att helheten av arbetet blev mer
meningsfull än delarna.
Vilken roll kan då en enskild organisation åta sig? Låt mig på en gång säga
att vi inte ser oss som en kanal för att det statliga biståndsmedlet skall nå
ner på gräsrotsnivå, vilket ibland är en vanlig föreställning. Vi har en egen
idé om vår roll. För Rädda barnen, den organisation som jag representerar,
handlar det förstås om barnens rättigheter. Vad kan vi som
frivillighetsorganisation i den rika världen göra för att främja barnens
rättigheter i de fattiga länderna? Vi relaterar till det som vi brukar kalla
det civila samhället.
På flera håll har förtroendet för statsmakten försvagats. Den ekonomiska
krisen har underminerat den offentliga administrationen och servicen. Vi hörde
nyss om socialismens fall och att vi i dess spår har fått en demokratisering i
många av de fattiga länderna. Ekonomin har liberaliserats. Allt detta har
bidragit till att den enskilda sektorn har blivit mycket viktigare. Vi har
också fått ett helt annat spelrum. Vi ser det därför som en uppgift att stärka
de krafter som arbetar för barnens rättigheter i det civila samhället.
Det handlar om ett samarbete. Vi och våra partner har olika kompetens och
erfarenheter. Vi måste göra en arbetsfördelning. Våra komparativa fördelar, det
vi kan tillföra samarbetet, är bl.a. den kunskap som vi har om barn och
ungdomar i Sverige och i väst. Vidare har vi en folkrörelseerfarenhet. Vi har
kunskap om hur man bygger upp och leder en organisation -- hur man mobiliserar.
Vi har också kontakter med andra organisationer i regionen, och därmed har vi
också möjligheter att främja erfarenhetsutbyte med dessa.
Vi har också kontakt med FN-organ, forskare, medier och andra regeringar. Vi
kan förmedla våra samarbetspartners röster i dessa kanaler -- och vi har
pengar. Ibland är kanske vår största insats bara den att vi finns till, att vi
erbjuder skydd och moraliskt stöd i svåra tider.
Det finns många olika slags organisationer i våra samarbetsländer. Ibland
stöder vi gräsrotsorganisationer direkt. Det kan vara intressegrupper, t.ex.
kvarterskommittéer i förstäder i Lima. Det kan också vara små
serviceorganisationer som t.ex. driver ett daghem. Men vi försöker koncentrera
samarbetet till mera professionella organisationer som fungerar som
mellanhänder. De stöder dessa basorganisationer med utbildning, rådgivning och
utredningsarbete. Samtidigt fångar de upp de lokala erfarenheterna, artikulerar
slutsatser, informerar media och trycker på beslutsfattare för att få
förbättringar i lagstiftning och politik.
I vårt stöd ingår det också att skapa mötesplatser och medverka till ett ökat
samarbete mellan organisationer och yrkesfolk som arbetar med samma problem,
men kanske på olika nivåer och i olika områden. Journalister, advokater,
representanter för kyrkan och representanter för olika yrkessammanslutningar
möts och diskuterar -- detta för att få ett större genomslag i
förändringsarbetet. Det i dag mest slående och spännande exemplet på detta är
naturligtvis arbetet i Sydafrika. Där arbetas det från gräsrotsnivå upp till
den nivå där man nu sitter och försöker skissa på konstitution och lagstiftning
för ett helt nytt samhälle.
Med en sådan här uppläggning är det naturligtvis svårare att visa upp mätbara
resultat på kort sikt. Men vi ser hela tiden bevis på att vi bidrar till en
dynamik för barnens rättigheter, att nya grupper bildas samtidigt som gamla
förstärks, att man finner nya nätverk och framför allt att man kopplar ihop
dessa på olika nivåer i samhället, så att de som har varit fattigast och mest
vanmäktiga får möjlighet att få ett genomslag för sin röst.
Vi kan nu se att frågan om barnens rättigheter tas på allvar i samtliga våra
samarbetsländer. Lagar har förändrats för att svara mot barnens rättigheter.
Det är en ganska stor rörelse kring dessa ändå nya frågor.
Barnrättskonventionen antogs 1989. Den har ganska få år på nacken, men ändå kan
man märka att det finns ett stort genomslag för dessa frågor. Detta tror vi
beror på att vi har arbetat med ett nytt slags strategi.
En viktig roll för en organisation som vår är naturligtvis också att man ger
de utsatta barnen en röst här i Sverige. Inte minst de aktiva medlemmarna har
en folkbildande uppgift. Vi måste sprida kunskap om barnens villkor i andra
länder och skapa en bas för engagemang mot orättvisor och förtryck. Det är en
uppgift som har visat sig vara ännu viktigare i dag.
Till sist kan jag säga att den bästa garantin för att en
frivilligorganisation skall vara effektiv är att den redovisar sitt arbete för
sina uppdragsgivare, som är medlemmarna. Det är deras kritiska granskning som
borgar för effektiviteten.
Daniel Tarschys: Nästa talare är Carl Tham, generaldirektör i SIDA,
tidigare generaldirektör i Energiverket.
Carl Tham: Vad ger biståndet för resultat? Det är självklart en fråga som
både biståndsgivare och biståndsmottagare har all anledning att fundera över.
Det har alltid varit en fråga som har varit viktig för en biståndsorganisation
som SIDA. Det finns få offentliga verksamheter som är så utvärderade och
analyserade som just biståndsverksamheten. Det görs hundratals utredningar och
utvärderingar bara här i Sverige, och det är likadant i alla länder som ger
bistånd.
Om man tittar på dessa studier finner man att de flesta enskilda projekten är
framgångsrika. Det framgår både av nationella och internationella studier. Det
kan göras mycket långa listor -- vilket vi också brukar göra, för dem som är
intresserade av att ta del av detta -- på framgångsrika och för den delen också
misslyckade projekt inom snart sagt alla olika samhällsområden. Ändå svarar
detta inte riktigt på frågan vad biståndet ger för resultat när det gäller
tillväxt, den långsiktiga fattigdomsbekämpningen och miljön eller andra
grundläggande frågor när det gäller ett samhälles utveckling.
Dessa frågor är svårare att besvara. De är svårare att besvara först och
främst av det enkla skälet att biståndet bara är en, och i de flesta fall
ingalunda den viktigaste, av många faktorer som påverkar ett lands utveckling.
Det kan vi lätt förstå. Göran Ohlin har tidigare i dag bl.a. pekat på de yttre
ekonomiska villkoren, t.ex. råvaruprisernas oerhörda pendlingar. Till detta
kommer naturligtvis också de politiska villkoren, arvet efter det koloniala
systemet, som har varit olika i olika länder, konflikter av skilda slag,
frånvaron eller existensen av politisk stabilitet och mycket annat som
biståndet bara marginellt kan påverka. Därför är det svårt att mäta biståndets
effekter. Ändå har det gjorts många ambitiösa studier, svenska som
internationella. Studier gjordes under 80-talet av professor Cassen i Oxford,
och nyligen gjordes en stor studie som heter "Transitions in development", av
forskare framför allt i USA. Den initierades ursprungligen av Världsbanken.
Jag skall bara dra några få slutsatser av dessa studier för att ge en
bakgrund till de förändringar som har ägt rum i det svenska biståndet under låt
oss säga de senaste fem -- sex åren. Några centrala lärdomar av 25--30 års
biståndsverksamhet och utveckling är alltså:
1. Biståndet kan i längden varken ge tillväxt eller bidra till minskad
fattigdom om mottagarlandets ekonomiska politik är snedvridande. Kapital
utifrån kan aldrig i längden ersätta intern resursmobilisering och andra
makroekonomiska reformer. Jordbrukspolitiken är central. Den måste vara
tillväxtstimulerande, och de länder som har lyckats bäst har också fört en
tillväxtstimulerande jordbrukspolitik, inkluderat olika landreformer.
2. Även framgångsrika biståndsprojekt kan bli förödda om det inte finns
kapacitet för och kunskap om underhåll, system och det som vi kallar
management.
3. En nyckel till både tillväxt och jämnare fördelning i ett samhälle är
investeringar i vad som brukar kallas humankapitalet -- det mänskliga kapitalet
--, investeringar i utbildning, hälsovård, nutrition, bättre miljö, rent vatten
och sådana ting som är grundläggande för människors fysiska och biologiska
välbefinnande och för deras kunskap. Detta ser vi på alla områden. För att bara
nämna ett enda exempel: det är oerhört betydelsefullt för familjeplaneringen
och barnens hälsosituation att kvinnorna kan läsa och skriva. Ökad utbildning
för kvinnor ger direkt resultat på en lång rad olika områden.
4. Bistånd kan hjälpa till att skapa en ekonomisk miljö som ger bättre
chanser för investering och näringsliv, förutsatt att den ekonomiska politiken
är den riktiga. Dit hör bistånd i form av valutastöd, bistånd till stöd för
bättre fungerande statsapparater och finansiella institutioner.
5. Bistånd har större möjligheter att lyckas om det är långsiktigt och
stabilt.
6. Humanitärt bistånd, katastrofbistånd, är ofrånkomligt och naturligtvis
oerhört viktigt för de allra fattigaste länderna, som lättast drabbas av
katastrofer.
Vad har dessa slutsatser inneburit för det svenska biståndets förändring? Jo,
Sverige har under senare år systematiskt stött u-ländernas omvandling till
bättre fungerande marknadsekonomier och deras omvandling av det politiska
systemet mot demokrati. Själva biståndsdialogen är viktig. Biståndet är i sig
ett instrument för att föra in nya idéer, nya möjligheter, i utvecklingen. Men
det grundläggande är hela tiden -- och det måste vara grundläggande -- att
mottagarna själva tar ansvar för sin utvecklingspolitik och för sina
prioriteringar. Det har Sverige försökt att lägga fast genom en tydlig
rollfördelning mellan givare och mottagare.
För att länderna skall kunna genomföra sina reformer krävs, som jag sade,
kapitalstöd utifrån. De behöver valuta. Det gäller naturligtvis särskilt de
länder som har en stor skuldbörda, och det har många av de fattigaste länderna.
De behöver valuta för att kunna importera både konsumtionsvaror och
insatsvaror. Det är det som är meningen med det svenska importstödet och med
betalningsbalansstödet som ges samordnat med andra givare på villkor att
länderna fullföljer sin strukturförändring.
Vi syftar till att genom ett utvecklat, vad vi kallar, förvaltningsbistånd
stödja mottagarnas ansträngningar att förbättra sina statsapparater. Det
handlar om att skära ner dem, att göra sig av med ineffektiva och kostsamma
statliga företag, men också om att göra den statliga verksamhet som behövs
bättre fungerande och att hjälpa till att bygga upp t.ex. rättssystem,
centralbanker och liknande institutioner. Vi kommer senare att få ett exempel
på hur vi i detta avseende arbetar i Vietnam.
Vi syftar till att bidra till ett uthålligt jordbruk, ett jordbruk som kan ge
produktivitetsvinster också i framtiden. Detta sker framför allt genom
markvård, skogsprogram och liknande insatser. Vi satsar på den fysiska
infrastrukturen. Den är ju nödvändig för att man skall få denna
produktivitetsutveckling. Men för de fattigaste länderna handlar det i dag
oftast inte om nyinvesteringar, utan om renovering, rehabilitering, av redan
existerande system och, återigen, kunskap, management och bättre system för hur
man hanterar sådan här verksamhet.
En viktig del i SIDA:s arbete har alltid varit satsningen på det som jag
kallade för humankapitalet: utbildning, skola, läroböcker, lärarutbildning,
bättre system för skolan, hälsovård, vaccinationer, familjeplanering,
läkemedel, system för läkemedelsdistribution, särskilda insatser för att stärka
kvinnornas ställning, lokalt baserade vattenprogram osv.
Till programmet hör också stöd för de demokratiska reformerna. Inte minst i
Afrika går ju praktiskt taget samtliga av våra mottagarländer mot demokratiska
system. Det vill vi stödja, och det gör vi på olika sätt. Rättssystemet är ett
område, men det gäller också konkreta ting, som stöd för genomförande av val
och liknande ting.
Vi försöker komma bort från ett projekttänkande och samordna oss bättre med
andra givare. En förutsättning för detta är ett långsiktigt bistånd. Sverige
har i de långsiktiga avtal som vi ingår med mottagarländerna ett bra instrument
för detta. Långsiktigthet är A och O. Många biståndsgivare, inkl. SIDA och
Sverige, har förbrutit sig mot detta alltför ofta.
Vi vet i dag vad som kan bli ett bra bistånd. Problemet är att genomföra det
på rätt sätt. Problemet är också att givarna avstår från att driva sina
specialintressen och odla sina speciella projekt.
Till sist vill jag säga att biståndet bara är en av många faktorer som
påverkar ett u-lands utveckling. Bland det viktigaste som vi i den rika världen
i dag kan göra är att skriva av de fattigaste ländernas skulder -- det finns
förslag för detta --, sätta fart på ekonomin i våra egna länder, skapa ökad
tillväxt och främja frihandeln.
Om inte dessa saker genomförs är det stor risk för att u-ländernas egna
ansträngningar att förbättra sina ekonomier kommer att misslyckas. Då kan vi
kanske inte heller se det som är målet för biståndet, nämligen att biståndet på
sikt görs onödigt.
Daniel Tarschys: Nästa talare är Bo Karlström, ekonom med bakgrund bl.a.
i den internationella valutafonden i Kenya och författare till boken Det
omöjliga biståndet.
Bo Karlström: 40 års erfarenhet av biståndsverksamhet i västvärlden har
lärt oss en hel del. Mängder av utvärderingar av projekt har gjorts, som Carl
Tham har varit inne på, somliga är uppmuntrande och andra är nedslående. Breda
studier av biståndets effekter på tillväxt och fattigdom har också gjorts. Det
finns mängder av studier.
Vad vi får ut av dessa studier beror väldigt mycket på vad vi har för
perspektiv. Om man vill hitta framgångsrika exempel på bistånd går det utan
svårighet att göra det, liksom det går att finna motsatsen. I en serie i
Expressen har man nyligen letat efter de negativa exemplen.
Att väga samman erfarenheterna av 40 års bistånd är väldigt svårt. Det beror
på vilket perspektiv man har. Min egen erfarenhet är i ganska hög grad präglad
av att ha sett på bistånd ur mottagarsynpunkt, vad som så att säga händer på
andra sidan när biståndet tas emot. Det jag kommer att tala om är ganska mycket
färgat just av detta.
Enligt min mening visar de samlade erfarenheterna av offentligt bistånd på en
tragisk paradox, nämligen mellan hjärta och hjärna, mellan å ena sidan vad vi
anser moraliskt rimligt och rätt att göra och å andra sidan vad som går att
praktiskt genomföra. Det offentliga biståndet har inte förmått göra det man
trodde och hoppades på när biståndet var ungt. Det beror inte på inkompetens
eller slarv hos SIDA.
Jag tror att det finns några allvarliga grundproblem, systemproblem, i själva
verksamheten, nämligen att relativt stora summor överförs via offentliga
kanaler, dvs. via regeringar och statsförvaltningar i mottagarländerna. Dessa
problem gör att nettoresultatet av hela verksamheten blir osäkert.
Dessa systemproblem gäller givetvis hela det västerländska offentliga
biståndet, inte bara det svenska. Det är viktigt att påpeka detta i den debatt
som förs i Sverige, annars blir den mycket inåtvänd.
En ledande tanke bakom det offentliga biståndet var att det skulle vara hjälp
till självhjälp. Det skulle med andra ord vara temporärt. Det skulle stimulera
till en utvecklingsprocess som mottagarlandet sedan skulle ta ansvar för.
Tanken på att biståndsverksamheten på 40 år skulle växa till en stor industri i
västvärlden skulle nog ha förskräckt de flesta av pionjärerna i
biståndsverksamheten på 1950-talet.
Metoden med hjälp till självhjälp har fungerat i vissa delar av tredje
världen. Göran Ohlin var inne på vad som har hänt i Östasien. Det tänker jag
därmed inte beskriva. I Afrika söder om Sahara, i Bangladesh och i några andra
länder har hjälpen till självhjälp däremot enligt min mening inte fungerat. I
dessa länder har produktionen stagnerat. Fattigdomen har förblivit hög.
Beroendet av bistånd för att överleva har blivit allt större. Under de senaste
decennierna har biståndets roll i dessa länder vuxit kontinuerligt.
Det offentliga biståndet motsvarar nu omkring 10% av de afrikanska
ländernas BNP. Moçambique och Tanzania är de mest extrema fallen. I Moçambique
motsvarar gåvobiståndet från västvärlden 65% av landets BNP. I flertalet
länder i Afrika finansierar biståndet hälften eller mer av de offentliga
utgifterna.
En viktig orsak till det stigande biståndsberoendet i Afrika och några andra
länder är att man inte har lyckats bredda och expandera sin export och på så
sätt blivit delaktig i den globala ekonomin. Inte heller har man dragit åt sig
internationellt privat kapital i någon omfattning.
En annan och viktig orsak till stagnationen, främst i Afrika, är svaga
statsbildningar och avsaknad av en kompetent centralförvaltning. Jag tror att
även det offentliga biståndet har någonting med stagnationen i Afrika att göra.
Ett land som tar emot gåvobistånd år efter år, decennium efter decennium, lär
sig att leva i en orealistisk värld. Mer konkret: beslutsfattarna i dessa
biståndsberoende länder -- politikerna och högre statstjänstemän, de som jag
har arbetat som rådgivare till i Afrika -- vänjer sig efter ett antal år vid
tanken på att lösningarna på deras ekonomiska problem kommer utifrån. De blir
inte bara ekonomiskt utan även mentalt biståndsberoende.
En välkänd tidigare afrikansk president sade till mig, när jag i slutet av
1970-talet förhandlade för internationella valutafonden med honom om ett lån,
att vad hans land behövde inte var ekonomiska reformer, såsom mindre
statsapparater, en annan växelkurs eller högre producentpriser för bönder. Vad
han ville ha och vad som behövdes i hans land var mera regn och mera bistånd --
i synnerhet det senare. Detta sade han på fullt allvar var en lösning på en
ekonomisk kris. Redan då finansierade gåvobiståndet mer än hälften av hans
statsutgifter. Han hade placerat lösningarna på sitt lands ekonomiska problem
utanför sitt eget revir: hos Gud för att få regn och hos biståndsgivarna för
att få mera pengar.
Det finns mängder av liknande exempel från Afrika, och min slutsats av dessa
erfarenheter är att gåvobistånd skickar fel signaler till beslutsfattarna i
mottagarländerna. Det är svårt att kvantifiera effekterna av detta mentala
biståndsberoende, men jag tror att de är stora och negativa.
SIDA försöker handskas med detta problem på olika sätt. Man gör
rollutredningar, som Carl Tham var inne på, om vem som skall göra vad i
biståndshanteringen. Dessa utredningar tyder uppenbarligen på insikt om
problemet. Men det faktum att rollutredningar görs gång på gång visar att
umgängesproblemet mellan givare och mottagare finns kvar. Jag tror inte att
detta går att lösa. Det ligger i gåvobiståndets natur dels att
kontraktsförhållandena är oklara, dels att mottagaren passiviseras efter en
tid, hur mycket givaren än försöker att rätta till saken. Av detta kan för
övrigt lärdomar dras för det framtida biståndet i Östeuropa och Sovjetunionen
om det blir långsiktigt.
Jag skall säga några ord om handel och bistånd -- andra har varit inne på
det. Internationell handel -- internationella kapitalrörelser -- har
traditionellt varit den drivande kraften för att sprida tillväxt och välstånd
mellan länder. På det sättet blev den europeiska kontinenten, Nordamerika och
Australien delaktiga av den engelska expansionen på 1800-talet. På samma sätt
har Östasien dragits in i den globala ekonomin.
Internationell handel är som inkomstutjämnare oöverträffad, men vi i världens
rika länder bedriver en i djup mening omoralisk politik gentemot u-länderna. Vi
lägger hinder i vägen, i form av tullar och andra begränsningar, för deras
export till oss av varor och tjänster på områden där de har en komparativ
fördel. Det gäller t.ex. jordbruksprodukter, textilvaror och annat.
Världsbanken och andra har beräknat att u-länderna, om vi slopade dessa
handelsrestriktioner, omedelbart skulle tjäna 50--60 miljarder dollar mer per
år. På sikt skulle vinsterna vara ännu större. Nu ger vi i de rika länderna
bistånd som årligen uppgår till ungefär samma belopp.
Om man är elak och cynisk kan man kalla biståndet ett slags avlat eller muta
för att få skydda och subventionera särintressen i västvärlden -- franska
bönder och andra.
Låt mig mycket kort ta upp några lärdomar och slutsatser av detta.
Biståndsfrågan är internationell, och lösningarna på de problem som jag ser med
biståndsverksamheten måste vara internationella. Att diskutera SIDA:s vara
eller inte vara är helt irrelevant i sammanhanget. Jag skulle önska att Sverige
tog initiativ till att tänka om från grunden i dessa frågor och därmed startade
en internationell debatt och omprövning.
Mot bakgrund av vad jag sagt om biståndsberoende bör vi lägga upp
avvecklingsplaner för de länder som vi är tungt engagerade i och få andra
biståndsgivare att göra detsamma. Framför allt -- och det är det viktigaste --
bör mottagarna få klart för sig att biståndet inte kommer att fortsätta i
oändlighet. Det permanentar det mentala biståndsberoendet. Jag tror att
slopande av landramar, med alla de politiska övertoner som de innebär, är ett
första steg i den processen.
Under tiden som det långsiktiga traditionella biståndet trappas ner tror jag
att det bör koncentreras till hälsa, undervisning och förvaltningsbistånd. Här
är Carl Tham och jag eniga. Jag tror att det är bevisat att den typen av
biståndsöverföringar har stor tillväxtpotential och stor hävstångseffekt.
Modern forskning om tillväxt visar detsamma. Det gäller investering i
humankapital.
Katastrofbistånd bör fortsätta av humanitära etiska skäl, som flera talare
har varit inne på, även om det oftast är mycket svårt att genomföra. FN:s
försök just nu visar på de stora svårigheterna.
Vi bör fortsätta med biståndet genom alternativa icke statliga kanaler, och
vi bör experimentera mer med det. Vi bör framför allt söka nya mottagarformer
och mottagarkanaler i u-länderna utanför statsapparaterna.
Jag tror att det vore värdefullt att försöka samla ett antal verksamheter i
Sverige under ett gemensamt utrikespolitiskt paraply. Detta är mest att jag
tänker högt. Jag har inte tänkt igenom det så noga, men jag tror att det är
värt att fundera på ur utrikesutskottets synpunkt. Man skulle kunna samla
traditionellt u-landsbistånd tillsammans med bistånd till Östeuropa och före
detta Sovjetunionen och kanske även invandrarfrågor under samma hatt. Det
skulle alltså gälla den del av utrikespolitiken som berör människor utanför
våra gränser.
Om vi kunde ta in upprustning av kärnkraftverk i Ryssland under samma
anslagspost som Kosovoalbaner och förvaltningsbistånd till Namibia kunde vi
kanske hitta samförståndslösningar i Sverige och bibehålla en bred solidaritet
med dem som behöver vår hjälp. Även jag anser nämligen att solidaritet är
mycket viktig i en värld som är skev och ojämn.
Allt vi kan göra för att medverka till en friare handel internationellt, och
framför allt för varor som u-länderna exporterar, är konstruktivt sett ur
utvecklingsperspektiv.
Daniel Tarschys: Tack, Bo Karlström. Härnäst direktor Karl Axel Elmquist
från Diakonia. Han är också ordförande i styrelsen för Liv- och Fredsinstitutet
i Uppsala.
Karl Axel Elmquist: Tack, herr ordförande. Låt mig kommentera vad jag ur
frivilligrörelsesynpunkt tycker är bra, viktigt och problematiskt just nu.
Jag tror att man generellt kan säga att Sverige har ett mycket bra bistånd.
Det är väl organiserat och målmedvetet. Jag tror att knytningen av det
officiella svenska biståndet till biståndskontor och ambassader har utgjort en
motvikt mot den korruption som ofta "drabbat" stora biståndsmottagare. Det
svenska biståndets utformning har inneburit en antikraft emot de negativa
krafter som alltid finns i fattiga u-länder.
Det har också varit en viktig motvikt mot den destruktivitet som ofta går in
i handelsförbindelserna när de är knutna till politiska och militära avtal. Jag
tror att svenskt bistånd i det fallet ofta varit annorlunda än merparten av
andra länders bistånd. Jag tror att vi i Sverige har en bra balans mellan
multilateralt och bilateralt bistånd. Det är viktigt att upprätthålla en sådan
god balans.
Vi har i Sverige en bra samverkan mellan de officiella svenska
biståndsorganen och frivilligrörelserna. Vi är enade kring biståndsmålen. Vi
samverkar när det gäller att komma fram till analyser av utvecklingssituationer
i olika länder och när det gäller att bedöma mottagarkapaciteten hos både
regeringar och frivilligrörelser. Därför kan man inte "slå ut" bidrag till
regeringar mot det som går via frivilligrörelser. De måste på något sätt
bedömas och planeras som en svensk total helhet.
I svenskt bistånd, beroende på gemensamma analyser, kompletterar
regeringsbiståndet och det som går genom frivilligrörelserna varandra. Ett
exempel kan vara Bolivia som övergått från en hård diktatur till demokrati,
skör och bräcklig men där finns nu ett officiellt samarbete mellan Sverige och
den bolivianska regeringen i vissa utvecklingsprojekt. Samtidigt har vi som
frivilligorganisationer arbetat där i många år. Nu går vi in i en ny fas där
det finns dessa "dubbla" insatser som kommer att komplettera varandra under
förutsättning att stödet till frivilligorganisationerna inte sviktar när det
gäller demokrati och mänskliga rättigheter i en svag demokrati som Bolivia.
Vad är nu viktigt från folkrörelsesynpunkt. Det viktiga är vårt arbete med
"dubbelheten". Med det menar jag att vi som folkrörelser arbetar på bynivå så
nära människorna som möjligt och hjälpa till med det absolut grundläggande. Det
gäller sysselsättning, hälsa och utbildning för att människor skall kunna vara
kvar utan att oroas av tvära politiska eller ekonomiska kast i
katastrofsituationer. De skall kunna vara kvar i lugn och ro och ha sin
bärgning i sin närmiljö.
Man måste också arbeta med de övergripande frågorna och svara på varför
människor blir drabbade och varför de är fattiga. Då måste även
frivilligrörelsen arbeta med frågorna om mänskliga rättigheter, om
rättsutövningen, om lagstiftningen och stödja de grupper som vill förändra
strukturerna och lagstiftningen och maktutövningen till hjälp för de mest
drabbade grupperna. Det är viktigt för frivilligrörelsen att kunna arbeta på
dessa två plan.
Sedan måste vi också arbeta för att förverkliga demokratimålet, som är det
övergripande biståndsmålet. För att åstadkomma en demokratisk utveckling krävs
respekt för mänskliga rättigheter. För att mänskliga rättigheter skall
respekteras krävs starka folkrörelser, som arbetar med dessa frågor.
När man säger att andra organisationer i tredje världen är beroende av
bistånd kan det vara riktigt. Det är inget fel i det. Men vi är beroende av
dem, och skall vara beroende av att de finns. De skall stödjas för att kunna
arbeta för förändrade villkor framför allt när det gäller mänskliga
rättigheter. Det är grunden för en demokratisk process.
I flera u-länder är det ofta så att demokrati enbart innebär ett tekniskt
valsystem. Men mänskliga rättigheter respekteras inte, eftersom
säkerhetstjänsten, den gamla lagstiftningen och militärens och polisens
destruktiva roll oftast består. Demokrati är något mycket djupare och viktigare
än bara ett tekniskt valsystem. Det är folkrörelser som kan bidra till att
demokratin fördjupas. Därför är utvecklingen av och stödet till folkrörelser
avgörande för att demokratimålet skall kunna förverkligas någorlunda i de här
länderna.
Jag tror att folkbildning är mycket viktigt för all utveckling. Vi har en
tradition med oss från Sverige att en allmän folkbildning är avgörande för
demokratikraften i ett samhälle och när det gäller försvaret för mänskliga
rättigheter. Därför tar vi med oss från Sverige angelägenheten att ägna oss åt
folkbildning genom folkrörelser och fria grupper.
Carl Tham nämnde att det är viktigt med långsiktigheten. Biståndet tenderar
alltid att bli kortsiktigt. Vi kräver snabba resultat, men utveckling är ett
långsiktigt konditionskrävande arbete. Det är nödvändigt att vårt arbete blir
långsiktigt inriktat i samverkan med inhemska krafter. Det har naturligtvis att
göra med vår syn på vad som är utveckling. Jag skall inte gå in på den
diskussionen.
En ytterligare sak, som känns viktig för en folkrörelse är att ägna sig åt
det som inte omedelbart kan avläsas statistiskt. Det finns icke mätbara delar
av utveckling som är oerhört viktiga. Det kan gälla kulturupplevelser,
kulturskapande, kulturkonsumtion, religion, attitydbildning,
gemenskapsupplevelser och organisationsmöjligheter. De är otroligt viktiga
delar av utvecklingsprocesser för folkrörelser, och borde också vara det för
statsmakten.
Jag tror att vi som frivilligrörelse tillsammans med frivilligrörelser i
tredje världen kan förstärka de här delarna av utvecklingen.
Låt mig sedan gå över till det som jag tycker är problem just nu. Det finns
tre tendenser i svenskt bistånd som i och för sig hör samman. Det är a) en
överdriven kommersialisering, b) en politisering och därmed c) en försnävning
av biståndsbegreppet.
Jag tror kommersialiseringen är allvarlig. Det ger fel signaler till tredje
världen när de kommersiella delarna av det svenska biståndet förstärks nu. Den
totala sänkningen av biståndet är helt klar, men den sänkningen drabbar mest
den SIDA-bundna delen. De kommersiella delarna är inte drabbade på samma sätt.
Dessutom utökas katastrofinsatserna, vilket innebär att kortsiktigheten
förstärks på bekostnad av långsiktigheten. Det går stora belopp till
exportkrediter. De delarna räknas nu upp ganska kraftigt. De skyddas mot
kronans försvagning på den internationella valutamarknaden. Biståndet säkras
inte på samma sätt mot den försvagningen. Det är också ett tecken på en
kommersialisering av biståndet just nu.
Detta försvagar auktoriteten i demokratimålet. De stora företagen sätts i
tredje världen knappast aldrig samman med kampen för demokrati och mänskliga
rättigheter. Den kampen förs av andra människor och grupper än företagen och
deras ledare.
Den starka betoningen av demokrati och marknadsekonomi som två jämbördiga
parter och målssättningar i biståndet tror jag också ger fel signaler. Jag har
ingenting mot marknadsekonomi. Jag tror att den är viktig. Men vi skall veta
att i tredje världen är en minoritet engagerad i det vi kallar en sammanhållen
marknadsekonomi.
De flesta berörs inte av marknadsekonomi i vår mening. De lever i en
informell sektor. De lever i en situation där marknadsekonomi inte mer än
marginellt påverkar deras situation. Därför bör inte marknadsekonomi jämställas
med demokrati i den svenska målsättningen för biståndet. Annars måste
marknadsekonomin mycket kraftigare målbestämmas än vad som nu är fallet. Annars
kommer vi att ge, och vi ger redan nu, fel signaler till de grupper som arbetar
för demokrati och mänskliga rättigheter i tredje världen. Vi ger det definitivt
till de människor, som upplevt att marknadskrafterna inte gynnat dem, utan
utnyttjat dem.
Vi, som vill föra in dessa människor i en mer sammanhållen marknadsekonomi,
måste ändå ta hänsyn till att den sammanhållna marknadsekonomi, som vår ekonomi
är ett uttryck för, inte finns i tredje världen.
I och med den starka inriktningen på marknadsekonomi når vi inte heller det,
som borde vara intentionerna för svenskt bistånd, nämligen inriktningen på
eftersatta samhällsområden och på eftersatta grupper som inte
tredje-världen-länderna klarar själva. Marknadens företag klarar sig i regel
mycket bra utan biståndspengar också i tredje världen. De eftersatta grupperna
har ingen som slåss för dem och i de eftersatta samhällsområdena investerar
ingen.
Jag talade också om politisering. Jag skall inte gå närmare in på det. Men
det finns tendenser som tyder på att vi i vårt land är på väg in i en försnävad
och mer kortsiktigt inriktad biståndspolitik. Den är inte långsiktig och inte
konditionskrävande. Jag tror att det är allvarligt. Vi behöver mycket kraftiga
garantier för att få arbeta långsiktigt och effektivt med närhet till människor
och deras situation och samtidigt med de övergripande frågorna varför människor
blir drabbade.
Daniel Tarschys: Tack, Karl Axel Elmquist. Allra sist i det inledande
passet kommer nu Åsa Lindh som är handläggare vid SIDA:s
förvaltningsbiståndsbyrå. Hon har tidigare erfarenheter från Vietnam.
Åsa Lindh: Jag tänkte belysa den bild jag har fått av det svenska
biståndet via SIDA, genom att tala om biståndet till Vietnam.
En av mina första insikter när jag började arbeta med svenskt bistånd var
SIDA:s mycket goda rykte internationellt bland andra givare, dvs. bland dem som
har en genuin kunskap om och insikt i biståndsfrågor.
I Vietnam står ofta det svenska biståndskontoret överst på besökslistan för
olika givarorganisationer, inte enbart därför att vi har varit verksamma så
länge i Vietnam, utan därför att man är intresserad av våra projekt. Vi anses
ofta ligga i täten när det gäller olika typer av krav och nytänkande. Vi var
t.ex. först med att kräva att en väsentlig del av biståndet skulle gå till den
privata sektorn i Vietnam.
Som flera tidigare har sagt är det svårt att mäta biståndets effektivitet och
resultat, åtminstone i ett kortare perspektiv. Biståndet är i flertalet fall
långsiktigt till sin natur. Ofta handlar det om ett kunskaps- och
kapacitetsbyggande vars effekter blir synliga först efter en längre tid.
Kvantitativa mått ger oftast bara en del av verkligheten och kvalitativa mått
kan vara svårt att fånga i kvantitativa termer.
Som de flesta känner till pågår i Vietnam sedan fyra--fem år tillbaka ett
mycket långtgående reformprogram med en övergång från planekonomi till
marknadsekonomi. Några viktiga inslag i det här programmet är jordbrukets
avkollektivisering, ökat utrymme för den privata sektorn, en avreglerad
utrikeshandel, att utländska investeringar uppmuntras och att ett
marknadsanpassat skattesystem introduceras.
Reformprogrammet har hittills varit mycket lyckat. Man har fått ner
budgetunderskottet väsentligt. Inflationen har sänkts drastiskt från en nivå på
flera hundra procent på 80-talet till 15--20 % på årsbasis nu. Gapet mellan den
officiella växelkursen och den parallella kursen har i princip eliminerats.
Jordbruksproduktionen har ökat kraftigt som en följd av avkollektiviseringen.
Man har lagt om handeln från östblocket till västvärlden och ASEAN-länderna.
Exporten har också ökat kraftigt och 1992 uppnådde man ett handelsöverskott på
ca 70 miljoner dollar.
Men himlen är inte på något sätt fri från mörka moln. Man brottas fortfarande
med t.ex. en överdimensionerad statlig företagssektor och med hårt skuldtyngda
statliga företag, vilket försvårar den privatisering av den statliga
företagssektorn som pågår. Arbetslösheten har blivit ett mycket akut problem,
speciellt i de större städerna och bland ungdomar. Man har inte tillräckliga
resurser för att bygga upp den mycket hårt sargade infrastrukturen, för att
nämna några av problemen.
Det viktiga i det här sammanhanget är att reformpolitiken har skapat helt nya
förutsättningar för biståndet. Mycket omfattande omläggningar har också gjorts
av SIDA:s bistånd till Vietnam de senaste tre fyra åren. Huvudmålet för
biståndet i dag är att stödja reformprogrammet dels direkt genom olika former
av institutionsuppbyggnad inom skatteområdet, bankområdet och rättsområdet
genom olika former av utbildning i marknadsekonomi och företagsledarutbildning,
dels indirekt genom de stora sektorprogrammen inom hälsa, skog och energi.
Ett exempel på den här nya inriktningen inom skogsprogrammet är att vi nu
sätter den enskilda bondefamiljen i centrum för aktiviteterna. Stödet inriktas
på att stärka den individuella produktionen och minska de statliga och
kollektiva produktionsenheterna.
När det gäller förvaltningsbiståndet till Vietnam eller det mer direkta
stödet till reformprocessen är det svårt att ännu dra några mer långtgående
slutsatser om effektiviteten, eftersom dessa projekt av naturliga skäl är
relativt nya. Jag anser att framför allt inriktningen av det svenska biståndet
till Vietnam i dag ligger mycket rätt. Jag tror också att SIDA och
biståndskontoret spelat en icke oväsentlig roll i att snabba på reformprocessen
genom de diskussioner som har förts inom ramen för de olika programmen.
I ljuset av det jag sagt uppfattar inte minst många andra givare i Vietnam de
senaste årens stora nedskärningar som märkliga, framför allt tidsmässigt. Det
är inte heller lätt att förklara argumenten för nedskärningarna enbart med
bristen på demokratiska reformer. Även om det vietnamesiska kommunistpartiet
hittills vägrat att införa ett flerpartisystem, har det vietnamesiska samhället
blivit betydligt öppnare under de år som jag har arbetat med Vietnam.
Låt mig ta några konkreta och relativt jordnära exempel. Vem som helst kan i
dag köpa utländska tidningar på gatorna i de större städerna. Man ser ofta
inslag från BBC och CCN på vietnamesisk TV. Varje dag kan man läsa kritiska
artiklar om maktmissbruk och korruption. Avvikande åsikter i grundläggande
politiska frågor förs ännu inte fram öppet i pressen. Men det är helt klart så
att pressen har fått en betydligt friare ställning, intellektuella och
författare likaså.
Det ekonomiska reformarbete som pågår griper också in i de rättsliga
institutionerna. Det regelverk som håller på att skapas utgör därför också ett
led i skapandet av en bättre rättssäkerhet för medborgarna. Den nya
konstitutionen från 1992 bedöms också bättre slå fast respekten för mänskliga
rättigheter.
Jag tror att det är omöjligt att genomföra ett så långtgående ekonomiskt
reformprogram utan att det politiska livet också påverkas.
De senaste åren, och särskilt efter fredsuppgörelsen för Kambodja, har
flertalet västerländska givare återvänt till Vietnam och startat ett ganska
omfattande bilateralt bistånd. Strömmen av utländska företag till Vietnam har
också varit omfattande och intresset från svenskt näringsliv har också ökat.
Även om kopplingen mellan svenskt bistånd och svenskt näringsliv inte alltid
varit så stark, är det helt klart att den goodwill som Sverige åtnjuter i
Vietnam i dag minskar i takt med att det svenska biståndet minskar. Det gäller
säkert också våra svenska företags försprång framför företag från andra länder.
Sammanfattningsvis anser jag att det bistånd vi i dag ger till Vietnam väl
svarar upp mot de krav vad gäller effektivitet och resultat som ställs på det
svenska biståndet. Samtidigt är det naturligtvis oerhört viktigt att biståndet
ständigt genomgår en förändringsprocess mot bakgrund av utvecklingen i landet i
fråga. Det finns ständigt inslag som kan förbättras och effektiviseras.
Daniel Tarschys: Tack, Åsa Lindh och samtliga inledare. Vi har därmed
gått igenom den första delen av vårt program. Vi har en liten tidsförskjutning.
Vi tar nu en paus till tjugo minuter i elva och börjar då med frågor till
panelen.
Paus
Daniel Tarschys: Välkomna tillbaka! Nu inleds andra omgången, då vi skall
få tillfälle att ställa frågor till panelen. Jag skulle vilja uppmana mina
kollegor -- ett antal har redan begärt ordet -- att rikta frågorna till en,
maximalt två av panelens medlemmar.
Mats Hellström: Jag har två frågor. Jag tycker att panelen ganska litet
har berört vad det är för utvecklingsprocesser som driver fram ekonomisk och
social utveckling i u-länderna. Varför är skillnaden så stor mellan Ostasien i
dag, där länder nästan är industrinationer, och mycket av Afrika, där
utvecklingen är kraftigt negativ? Det handlar rimligen inte bara om att man är
biståndsberoende.
I det sammanhanget har jag en fråga till Göran Ohlin. I debatten om den
globaliserade ekonomin, som du också talade om, har bl.a. den amerikanske
ekonomen Robert Reich pekat på att vi går mot en polarisering, både i i-länder
och i u-länder, med dels en elit, som följer med den globala ekonomin, dels
allt fattigare människor, som står helt utanför. Det är alltså ett djupt gap
mellan dessa.
Däremot tycks det som om utvecklingen i Ostasien har byggt på ett mycket högt
sparande hos en ökande medelklass, vilket möjligen står i kontrast till den
Reichska utvecklingsbilden.
Jag vore tacksam om Göran Ohlin kunde kommentera den frågan. Blir det i de
länder där ekonomisk och social utveckling går framåt en bredare sparande
medelklass eller blir perspektivet det Reichska, mer hemska?
Den andra frågan vill jag rikta till Carl Tham. Frågan gäller egentligen
officiellt bistånd. Går det att rikta officiellt bistånd så -- och vilken typ
av officiellt bistånd i så fall -- att det faktiskt gynnar andra än den rådande
lokala maktstrukturen. Självfallet är det så med stöd till biståndsrörelser,
med stöd till enskilda organisationer, advokater och andra som hjälper
människor som är förtryckta, men hur är det med officiellt bistånd? Går det att
rikta det på det viset att det inte gynnar en lokal maktstruktur. Det behöver
inte vara något fel i att gynna de lokala, men finns det exempel på något
annat, kanske inom hälso-och utbildningsbiståndet? Vilka är erfarenheterna?
Göran Ohlin: Det är verkligen en knäckfråga.
Jag skulle vilja säga att misslyckandena i så kolossalt många länder kan
förklaras av politiska situationer och av det faktum att förfärligt många
regeringar i själva verket inte har velat främja en snabb utveckling av
massorna, utan de har motsatt sig den på alla möjliga sätt. När man talar om
statens kris i Sydamerika eller i Afrika är det just för att staterna på alla
sätt har försvårat den ekonomiska utvecklingen i stället för att främja den.
I Asien har man ett särskilt starkt intryck av att hela Asien är som en hårt
uppdragen fjäder och att bara människorna får en chans kommer utvecklingen
mycket snabbt. I Vietnam t.ex., som det talades om tidigare, hade ingen trott
att det skulle börja koka så kolossalt när den politiska situationen
möjliggjorde ett frisläppande av detta utspridda initiativ.
Det är klart att det tillkommer andra saker än avsiktlig strävan att bevara
de gamla eliterna och sådant. I många fall hade man ju föreställningar, som för
den delen också stöttades av en del biståndsgivare, om planhushållning,
socialism och allt sådant, som säkert var uppriktigt omfattade.
Tanzania är ett speciellt intressant exempel ur svensk synpunkt. Där var vi
hårt inblandade. Ändå står det nu klart för alla i Tanzania och här att mycket
av det som gjordes var fullkomligt uppåt väggarna. Det har först nu börjat
vända, när man har lättat på trycket och släppt fram människorna själva.
Jag är inte särskilt övertygad av talet om skillnader i mentalitet,
nationalkaraktärer och sådant. Sådana saker talar man om även i Sverige,
Gnosjömentalitet t.ex. Faktum är, tror jag, att man inte skall tala för mycket
om sådana här saker, hur viktiga de än är. Man vet faktiskt alldeles för litet.
Jag tror att det är klokast att ha en rätt pragmatisk inställning.
Karl Axel Elmquist: Jag har inget direkt svar på Mats Hellströms fråga,
men jag skulle vilja ge en kommentar rörande Östasien och framför allt
Sydkorea, som är ett utvecklat land när det gäller ekonomin och industrin.
Jag tror att man skall se på förutsättningarna. Utvecklingen i Sydkorea är
föremål för mytbildning. Sydkorea har tagit emot mer amerikansk hjälp än hela
Marshallhjälpen till Europa efter andra världskriget, och det har blivit enorma
spin-off-effekter av USA:s militära närvaro i Sydkorea.
Sydkorea är en statsekonomi, en statskapitalism. Det finns tio företag som
innehåller nästan alla företag. De är ledda av politikerna och militären. Den
fria marknaden är så långt jag förstår en myt i Sydkorea, men den har en
internationell frihandelskaraktär.
Sydkorea har haft den japanska ockupationen, som var positiv för ekonomin,
men mycket negativ för folket. Den innebar en satsning på den tunga industrin,
som man inte hade råvaror till, medan jordbruket negligerades. Det är först på
senare år som det har kommit fram.
Ekonomin har förstärkts genom ett oerhört starkt förtryck som bl.a. inneburit
förbud mot fackföreningar, förbud mot all opposition, uppbyggnad av en av
världens främsta säkerhetstjänster, brist på mänskliga rättigheter och en stor
mängd politiska fångar av vilka flera ännu i dag sitter i fängelse med
livstidsstraff. De demokratiska krafterna -- studenterna, delar av kyrkorna,
delar av de illegala facken -- har förtryckts med oerhört starka medel. Då är
frågan: Vad får en ekonomisk utveckling kosta i förtryck?
Carl Tham: Jag skulle kommentera den andra frågan som Mats Hellström
ställde. Ibland sprids en del missförstånd när man talar om officiellt bistånd
eller stat-till-stat-bistånd. Det är gärna fråga om föreställningen att svenska
staten ger till kenyanska, tanzaniska eller bangladeshiska staten, och att
staten sedan tar hand om gåvan på något sätt.
Men det är precis på samma sätt som i Sverige. Att staten har skatteinkomster
betyder ju inte att alla dessa skatteinkomster stannar hos staten. De går ut
till en rad verksamheter, inte bara till statliga förvaltningar, utan också i
stor utsträckning till hushåll och institutioner. Det är samma sak med bistånd.
Det faktum att vi sluter avtal stat--stat är att se som en mellanstatlig
överenskommelse. Hur medlen brukas är en annan sak. Ett mycket närliggande
exempel är ju importstödet, betalningsbalansstödet. Det är som jag sade en
viktig del i vårt stöd till strukturanpassningen. Det går via statliga
institutioner -- genom finansiella institutioner, alltså centralbanker, vilket
också är vår strävan -- till i stor utsträckning privata företag. De får
därigenom tillgång till utländsk valuta som de får köpa för den lokala valutan.
När man får frågan vad Sveriges SIDA gör för att stödja privat näringsliv i de
här länderna är ett mycket viktigt svar importstödet.
Men det förekommer naturligtvis också att bistånd förmedlas via
Finansdepartementet och statliga institutioner av det slaget till mängder av
verksamheter i samhället som inte kan anses vara del av någon sorts
maktstruktur. Det sker både inom hälsoområdet och på skolans område, men även
på många andra håll.
Det är klart att det förhållandet att Sverige sluter ett sådant här avtal kan
uppfattas som, och är kanske också i viss mån ett uttryck för, att vi stöder de
utvecklingsansträngningar som den här regeringen i varje fall i stora drag
inriktar sig på. Där har under åren inkommit alltmer av konditionalitet, alltså
villkor för det svenska biståndet. De villkoren vill vi naturligtvis se
samordnade med de villkor som ställs av andra givare och se att de medverkar i
en strukturförändring.
Inger Koch: Carl Tham var alldeles i slutet av sitt svar inne på precis
det jag vill ta upp. Han sade: Ställ villkor!
Alfhild Petrén talade om att effektiviteten i biståndet hos de enskilda
organisationerna var mycket stort, beroende på att deras medlemmar krävde
redovisning. Men vi har också som politiker ett politiskt ansvar. Förtroendet
för den biståndspolitik vi för är beroende av våra väljare. Får vi inte våra
väljares förtroende för den politik vi för, sitter vi inte kvar. Våra väljare,
alla kategorier, säger just nu: Ställ krav!
Jag skulle vilja fråga Bo Karlström: Anser du att vi skall ställa krav, det
gör du säkert, och vilka krav tycker du att vi skall ställa? Vi har våra
biståndspolitiska mål, men hur skall vi poängtera dem och hur skall vi ställa
våra krav?
Bo Karlström: Det är en stor och komplicerad fråga.
Jo, jag anser att man skall ställa krav när man ger bistånd. Det är så att
säga det pris man utkräver av mottagarna för att de får pengar. I stället för
att de betalar räntor och amorterar skall de alltså åstadkomma någonting med
dessa pengar.
Ställer krav gör alla biståndsgivare mer och mer. Jag tror att det har
funnits en tendens bland bilaterala biståndsgivare att från att ha varit
relativt vänliga när det gäller överföring av pengar bli alltmer detaljerade
när det gäller kravställandet. Det kan vara kravställande när det gäller
projekt. Projektet skall ut i den eller den delen av landet, man skall göra si
och så med det. Det kan vara mer övergripande krav om ekonomisk politik, miljö,
osv.
Det som såvitt jag förstår också håller på att hända -- det här kan Carl Tham
bättre än jag -- är att bilaterala biståndsgivare samordnar sitt kravställande
alltmer med Världsbanken och Valutafonden, så att man inte kommer med särskilda
kravpaket till länderna. Det är mycket enklare för ett mottagarland om man
huvudsakligen kan förhandla om kravpaketet med Världsbanken och Valutafonden,
och om de andra bilaterala givarna sluter upp kring detta, ibland kan hända med
reservationer. Men jag tror att det förenklar för mottagaren att ha ett
relativt homogent kravpaket när det gäller ekonomisk politik.
Anders Wijkman: Självfallet måste man ställa krav. Jag tror dock att det
är viktigt att hålla sig till ramarna och inte alltför mycket ställa krav på de
enskilda projekten. Då tar man ju ifrån mottagarlandet eller den som har
projektansvaret det egentliga ansvaret.
De fyra krav som nu diskuteras internationellt är mänskliga rättigheter,
marknadsekonomi, andelen militära utgifter och miljö. Det finns inga enkla
tumregler att använda. Men det är alldeles uppenbart att markera på de här
områdena.
UNDP jämför varje år i sin rapport andelen militära kostnader med
hälsokostnader och sociala kostnader. Det är fullständigt skrämmande siffror
fortfarande. Det finns all anledning att debattera denna typ av prioriteringar.
Men det gäller att vi också kritiskt granskar vår egen modell. Det var det
jag försökte antyda i mitt första inlägg. Det går inte att komma med pekpinnar
på alla de här områdena om vi inte själva har hygglig ordning på vår egen
politik. Jag tycker att miljöområdet är ett tydligt och klart exempel på att vi
inte har system som fungerar långsiktigt och hållbart. Att då komma med enkla
pekpinnar till mottagarna är inte riktigt. Här krävs ett nytänkande och ett
samtal mellan nord och syd. Det är helt nödvändigt, som jag ser det.
Göran Ohlin: Man skall inte föreställa sig att man kan ställa krav på att
en mottagare skall göra någonting som han inte är intresserad av att göra
själv, i synnerhet inte om biståndet inte är så kolossalt stort. Det svenska
biståndet är i genomsnitt ungefär 2% av det totala biståndet. Möjligheten
att förändra världen med det som hävstång skall man inte överdriva.
Jag tror att man skall säga sig att vi bör hjälpa våra vänner, vi bör hjälpa
dem som redan vill föra en politik av det slag som vi sympatiserar med, och
avstå från att hjälpa andra.
Kristina Svensson: Det var flera i panelen som tog upp u-ländernas
skuldbörda som ett hinder för tillväxt och utveckling. Vi har från svensk sida
tidigare mycket hårt drivit möjligheterna att skriva ned skulder till
offentliga långivare. Jag undrar nu vilka hinder som fortfarande finns för att
man skall komma fram i den här frågan.
Carl Tham: Jag vill gärna hoppa in här för det här är en fråga som vi
från SIDA också har drivit mycket hårt under senare år. Vi har gjort en
utredning om skuldkrisen för våra mottagarländer som vi också har sänt till
regeringen. Regeringen har i varje fall i stora delar uttalat sitt intresse för
de förslag som finns där.
Läget är helt enkelt att de flesta av våra mottagarländer har en skuldtjänst,
en ränta och amortering i förhållande till exporten, som är mycket hög och som
de inte kan betala. Det gör de heller inte. Då har det under en serie av år
förts s.k. omförhandlingar, som i praktiken innebär att man visserligen minskar
de årliga anspråken på återbetalning och räntor, men i gengäld bygger på den
framtida skulden.
De förslag som nu har presenterats -- det sista förslaget presenterades av
Storbritannien och kallades för Trinidadvillkoren -- skulle för första gången
innebära en mer radikal avskrivning av de fattigaste ländernas skuldbörda. Vi
talar nu om de fattigaste länderna, i praktiken 26 länder. Inte Latinamerika
och några asiatiska länder, utan de fattigaste länderna.
Detta skulle kostnadsmässigt inte erbjuda några svårigheter och inte heller
tekniskt. Det finns också andra lösningar. Men jag skulle vilja säga att det
stora hindret hittills har varit att USA och Japan inte har velat medverka. Man
har visserligen gjort en liknande avskrivning i ett annat fall, nämligen när
det gäller Polen. Den kan man egentligen säga var ännu mer generös än
Trinidadvillkoren. Men när det gäller de fattigaste u-länderna har man hittills
icke velat medverka. Det är helt och hållet en politisk fråga, och det är
möjligt att det kan bli en förändring därvidlag nu.
Jag skall inte gå in på tekniska frågor här, men ett problem som kommer att
växa är dessa länders skulder till Världsbanken och Internationella
valutafonden. De är icke omförhandlingsbara. Det leder till att en inte så
liten del av biståndet i praktiken måste gå åt till att betala de här ländernas
räntor och amorteringar till just Världsbanken och Internationella
valutafonden. Det är klart att detta är ett problem, som ännu inte har
hanterats, och det ingår inte i Trinidadvillkoren.
Bo Karlström: Jag skall göra ett par korta kommentarer om
skuldsituationen. Först vill jag ge en upplysning, som kanske är ny för många.
Skuldkrisen i bred mening, nämligen skuldproblemen i Latinamerika och Östasien,
är på väg att lösas. Mexico, som startade skuldkrisen 1982, är nu
kreditvärdigt, enligt de stora amerikanska kreditbedömarna. Chile har samma
kreditvärdighet som Sverige för närvarande. Venezuela har tagit sig ur
skuldkrisen.
Med andra ord är de stora skuldklumparna på väg att försvinna. I den
andrahandsmarknad som finns för skuldfordringar i internationella banker stiger
värdet på fordringarna på de här länderna snabbt. I flera fall är de uppe i
100% av det ursprungliga nominella värdet. Det är alltså intressant att veta
att den stora skuldkrisen är på väg att lösas.
Afrika är ett specialfall, som Carl Tham har talat om, som förmodligen måste
lösas på ett speciellt sätt. Man måste hela tiden komma ihåg detta. Det är
nämligen farligt att skriva av skulder. De som får skulderna avskrivna måste få
veta att det inte händer en gång till -- annars är det demoraliserande.
Göran Ohlin: För det första är det inte så kolossalt många av de här
skulderna som är skulder till den svenska staten -- de är redan borta. Jag
tycker att det är litet knepigt att Sverige så ofta går ut och säger att andra
länder skall efterskänka sina skulder. Det är mycket lätt -- det kostar oss
ingenting -- men vi skall sätta oss in i vad det handlar om.
För det andra gäller det skuldkrisen, som Bo Karlström redan har berört, som
handlar mera om hur man skall kunna öka skulderna, hur man skall få nya lån,
mera kapital, till u-länderna. Skriver man av skulderna -- vare sig det är
privata skulder, vilket staterna inte kan bestämma, eller statliga -- är det
osannolikt att deras kreditvärdighet blir sådan att de kan börja låna på ett
tag. Det är en svårbedömbar fråga hur lång tid det kan dröja.
För det tredje finns det en del länder som aldrig kommer att kunna betala
tillbaka sina skulder. I sådana fall är skulderna värdelösa, och då borde de
avföras från böckerna, då det är meningslöst att tjafsa om dem i framtiden.
För det fjärde: Skall Världsbanken och IMF efterskänka sina skulder? Det är
en mycket knepig fråga. De flesta av aktieägarna i de här företagen föredrar
att lösa problemen på ett annat sätt. Det skulle påverka funktionsdugligheten,
i synnerhet i IMF men även i Världsbanken, om man började efterskänka de
skulderna -- då skulle man behöva pumpa in mera pengar direkt i
institutionerna. Det är bättre att pumpa ut dem i länderna så att de kan
betala.
Karl-Göran Biörsmark: Jag vill ställa en fråga som rör prioriteringar,
som det har talats mycket om här. Samtidigt får jag en känsla av att det här är
ungefär som när man skall skriva en ny läroplan och skall göra prioriteringar,
och när det kommer till vilka ämnen man skall stryka så stryks ingenting.
Här har nämnts kunskapsuppbyggnad, miljöbistånd, förvaltningsbistånd,
hälsobistånd, demokratibistånd, infrastrukturbistånd, skuldavskrivningar,
betalningsbalansstöd, osv. Prioriteringar är någonting som vi måste göra när
resurserna inte är oändliga.
Bl.a. Anders Wijkman tog upp detta, och jag skulle vilja fråga: Om du måste
välja på den här listan, vilken prioritering skulle du göra? Du nämnde själv en
del av detta. Det är egentligen ingen prioritering, utan det är allt som
omfattas av detta.
Jag har en annan fråga, och jag vill rikta den till Bo Karlström, som skriver
i sin bok Det omöjliga biståndet: Synen på kolonialismen har varit förenklad
och i mycket felaktig. Här finns ingen sakligt motiverad anledning att betala
av gammal skuld, ännu mindre att konstruera globala utsugningsteorier som motiv
för biståndet.
Betyder det att det vi har hört här om obalansen mellan syd och nord är
irrelevant?
Anders Wijkman: Det är riktigt att det finns många önskelistor. Nu är det
inte så enkelt som att bara arbeta med vissa sektorer och lämna andra, eftersom
det mesta hänger ihop. Det går inte att i ett land utveckla en organisk process
om man inte beaktar ett antal olika sektorer samtidigt. Det har vi många bevis
för. Läs Lindbeckkommissionens rapport! Den pekar på det här, som är en sjuka i
vårt samhälle i dag, en sjuka som vi förhoppningsvis kan ta i, nämligen att det
är vattentäta skott mellan olika sektorer.
Med den reservationen, om jag tvingades välja, tycker jag att detta med
ekonomisk utveckling för att komma åt fattigdomen är det mest centrala. Det som
jag skulle vilja lägga till i dag, som vi ganska litet har orkat med -- det
beror på att vi inte har analysinstrumenten på plats -- är att integrera alla
förslalgen från Rio om miljöhänsyn i de ekonomiska modellerna. Här behövs det
mera forskning både i nord och syd. Det behövs kapacitet och
kompetensuppbyggnad. Det är betecknande att Lindbeckkommissionen tyvärr bara
innehåller två sidor om detta och att man drar delvis felaktiga slutsatser. Det
här är en jätteuppgift för oss alla att arbeta med.
När det sedan gäller fattigarbetet på kort sikt, är det klart att insatser på
hälsoområdet för mig framstår som absolut nödvändigt, därför att det satsas så
väldigt litet där. Det gäller både forskningen och det mera jordnära arbetet.
Det har en direkt koppling till befolkningsfrågan.
Det tredje området är naturligtvis kunskapsuppbyggnad, där alla de olika
nivåerna hänger ihop: skola, gymnasium, universitet och forskning. Vi får inte
någon bra fungerande undervisning på någon av nivåerna om vi inte ser till
helheten. Jag talar alltså inte bara för forskningsbiståndet, utan för
helheten. Kompetensuppbyggnad är den röda tråden i detta.
Det är klart att det humanitära biståndet måste ha en stor plats, som världen
ser ut. Men jag håller med flera av de tidigare talarna om att det måste ses i
sitt sammanhang. Min erfarenhet från Röda korset är att många av de kriser,
konflikter och katastrofer som drabbar, inte minst de afrikanska länderna, är
mer eller mindre kroniska. Att lösa dem med bara matutdelning och filtar är
ingen hållbar lösning -- och det är en dyr lösning. Man måste se det i sitt
sammanhang. Där glider de humanitära hjälpinsatserna in i utvecklingsbiståndet,
och återigen är vi tillbaka till fattigdomen.
Bo Karlström: Ser man på kolonialismens historia finner man att den inte
bara har skapat elände. Många hävdar att den har varit till gagn för vissa av
de tidigare kolonierna. Indien fick t.ex. ett utbildningssystem av engelsmännen
som inte var så tokigt. Det finns exempel på motsatsen, som Angola och
Moçambique, de portugisiska kolonierna, som verkligen missköttes och lämnades
nakna och eländiga när portugiserna gav sig i väg.
Summan av detta är det mycket svårt att säga någonting om. Är det
kolonialismen som är orsak till det här? Jag tror för min del -- det skriver
jag också i min bok -- att det inte hjälper oss att se u-hjälpen såsom en
avbetalning av en skuld för kolonialismen, därför att det är för komplicerat
och leder i fel riktning -- tankemönstren blir felaktiga.
Däremot finns det otvivelaktigt obalanser i världen -- de är uppenbara även
för mig. Det är i sig tillräckligt för att jag skall argumentera för global
solidaritet.
Det är klart att vi skall arbeta på alla sätt vi kan för att försöka få de
fattiga länderna mindre fattiga, och huvudsakligen kommer det att ske genom
internationell handel och internationella privata kapitalrörelser. Jag sade i
mitt inledningsanförande att jag tror att vi skall göra så mycket som möjligt.
Carl Tham: Det fanns en tid när man på något sätt ville förklara alla
u-ländernas problem med hänvisning till det koloniala förflutna, och det var
naturligtvis fel. Men vi skall inte för ett ögonblick glömma bort att den
koloniala frigörelseepoken inte var någon epok där de gamla kolonialmakterna
frivilligt drog sig tillbaka. Många av de gamla kolonierna fick kämpa sig till
sin frihet. Den kampen pågår fortfarande.
Man skall inte glömma bort, att vad vi i dag ser i södra Afrika är följderna
av en kolonial maktpolitik, som också har varit baserad på rasism. Det är
grunden för hela apartheidsystemet. Det är grunden för den politik som
Sydafrika och också västvärlden har fört i en följd av år i Angola och
Moçambique. Resultatet är förstörda nationer. Det är också det koloniala arvet
som vi ser i Sydostasien. Det är inte så att slutet på det kalla kriget och
slutet på motsättningarna mellan stormakterna har eliminerat det koloniala
arvet. Det finns fortfarande där.
Karl Axel Elmquist: Jag tror inte heller att man skall se sig blind på
destruktiva och korrupta regimer och samhällssituationer. Det finns också en
utveckling i de länderna som är lokal, som är anknuten till olika grupper. Inom
ramen för destruktiva samhällssituationer sker en utveckling lokalt sett, för
människor, och den utvecklingen måste man stödja på något sätt. Där finns också
de demokratiska krafterna, och det är dem som frivilligorganisationerna skall
söka upp och stödja.
Margareta Viklund: Jag vill rikta mina frågor i första hand till Karl
Axel Elmquist och Anders Wijkman. Karl Axel Elmquist hade vissa farhågor inför
biståndssituationen för närvarande och talade om överdriven kommersialisering,
politisering, att kortsiktigheten kunde förstärkas osv. och att det också
behövdes kraftiga garantier för en långsiktighet. Jag undrar då hur han ser på
frågan om ett bundet bistånd.
Karl Axel Elmquist snuddade också litet vid ordet korruption, bl.a. när det
gäller biståndskontorens placeringar. Jag vill då fråga: Vad kan göras mot
korruptionen, totalt sett?
Den tredje frågan är praktisk och konkret. I Afrika finns det ungefär 10--15
miljoner barn som är föräldralösa på grund av aids. I Somalia finns det också
massvis med barn som är föräldralösa på grund av krigets fasor m.m. Vi håller
på att hjälpa Somalia och olika länder för att de skall kunna överleva.
Finns det några program, i samordningens namn -- frågan ställs till Alfhild
Petrén -- för att kunna hjälpa de här barnen till ett drägligt liv i framtiden?
Om vi nu räddar dem till livet, vilken framtid räddar vi dem till? Finns det
program för utbildning, för framtidsmöjligheter, för omhändertagande och allt
annat? Vad kan vi göra som en nation, och vad kan vi göra för att samordna
resurserna i detta fall?
Jag tror att det behövs kraftiga resurser för att hjälpa de här barnen, så
att det inte blir kaos i kommande generationer.
Karl Axel Elmquist: Jag tror i princip att biståndet skall vara obundet.
Däremot är jag helt klart öppen för att man i många sammanhang prioriterar
inköp på svensk marknad via svenska företag. Man skall vara öppen för det och
se till att man hjälper svenska företag också. Jag tror att det i princip skall
vara ett obundet bistånd, så att de egna prioriteringarna i tredje världen kan
gynnas. Biståndet får inte utformas för att ge svenskt näringsliv
konkurrenskraft på den internationella marknaden. Det måste ske på andra sätt
än via biståndet.
Jag skulle också vilja rikta en fråga till er riksdagsmän, i stället för att
ni riktar frågor till oss. Vi har ett krav på oss att respektera
demokratimålet, och vi tycker att det är mycket viktigt. Vi vill gå in under
det kravet, och vi respekterar det helhjärtat.
Från biståndsmedel utgår också starka krediter till svenska företag -- just
nu till Kinakrediter. Vilka krav har svenska företag på sig att gynna
demokratiutvecklingen i Kina när de får biståndsmedel? Vilka krav ställer ni på
företagen? Ställer ni samma krav på dem som ni ställer på
frivilligorganisationerna och på SIDA?
Alfhild Petrén: Det är riktigt att det i dag finns oerhört många barn som
riskerar att bli en förlorad generation. Det beror inte bara på kriget och på
aids, utan det är också fråga om att det sker en kraftig urbanisering och en
kraftig social utslagning i många länder. Det gäller inte gatubarnen, som man
kan möta med sociala projekt, utan det gäller miljontals barn som försöker
försörja sig själva och kanske också småsyskon och andra.
Jag tror att det måste till ett mycket större grepp och strukturella åtgärder
för att man skall kunna möta problemen. Jag tror att det är en stor risk för
att de här barnen växer upp till en generation som står delvis utanför
samhället. Då kommer demokratiprocessen, som vi hoppas mycket på nu, att stanna
upp, och det blir enorma sociala spänningar och motsättningar.
Dödsskjutningarna av gatubarn i Brasilien är bara en försmak av detta, där
medelklassen samtidigt barrikaderar sig och inte vågar släppa ut sina barn.
Barn blir totalt främmande för barn, och andra barn är deras fiender.
Det här är någonting som man måste möta också på ett makroplan. Nu lämnar man
många av de här frågorna till enskilda organisationer, till små
lappa-laga-projekt. Just därför välkomnar jag en gemensam diskussion mellan de
statliga biståndsorganen och de enskilda organisationerna. Dessa börjar i dag
ta sitt ansvar när det gäller just att stärka det civila samhället och också
angripa det underifrån på ett mer strukturellt sätt. Det vore då viktigt att vi
möttes någonstans. I dag har inte ens den dialogen startat.
Anders Wijkman: Jag skall ge två korta synpunkter, först om obundet
bistånd. Jag tror att vi skall vara mycket försiktiga, att å ena sidan driva
kravet på konkurrensneutralitet och frihandel, å andra sidan aktualisera större
grader av bundet bistånd. Det går inte ihop. Det är principer som strider mot
varandra. SIDA har gjort en utredning som övertygande visar att man dessutom
förlorar pengar på att binda biståndet på det viset.
Det andra är aids. På flygplanet hem i går satt jag med Kallings,
aidsrådgivare åt WHO. Han sade att det finns ett antal afrikanska länder -- han
förutser samma utveckling i bl.a. Indien -- där i icke s.k. riskgrupper bland
kvinnorna, dvs. normalpopulationer av kvinnor, som man slumpmässigt har tittat
på, 35--40% är smittade. Om detta är sant, vilket Kallings påstår, visar det
hur utsatt kvinnan är, hur svårt hon har att stå emot sexuella kontakter eller
erbjudanden. En skrämmande utveckling.
Biståndsgivarna måste göra mycket större ansträngningar för att hjälpa
länderna att integrera aidsfrågorna i hälsovården, framför allt se till att
aids- och preventivmedelsprogrammen integreras. Det går ofta vattentäta skott
mellan aidsbekämpningen och preventivmedelsprogrammen -- mycket därför att de
som håller på med traditionell familjeplanering inte vill ha med aids att göra.
Vi måste se verkligheten som den är. Jag blev oerhört omskakad av att höra
detta. Det visar hur viktigt hela hälsovårdsarbetet är och att vi avsätter
ordentligt med pengar för det.
Pierre Schori: Jag skulle först vilja tacka Nils T Svensson, en av våra
ledamöter, som tog initiativet till den här offentliga utfrågningen. Ni som
inte sitter i utskottet skall veta att det är sällan som vi har tid för sådana
här mera inträngande debatter. Därför är det värdefullt att få de här bidragen,
som i mycket nyanserar våra ställningstaganden, som i utskottet oftast blir av
teknisk natur.
Göran Ohlin sade att biståndet inte är en enkel investering i ekonomisk
tillväxt, och det är oerhört viktigt. Jag undrar om inte vår egen självbild i
mycket plågar biståndet. Vi vill att biståndsmottagarna skall göra som vi,
tänka som vi och helst bli som vi. Då bortser vi från det som vi har diskuterat
här, dvs. det kalla krigets snedvridning, det koloniala arvet och den
kraftfulla överföringen av våra egna konsumtionsvanor och värderingar. Vi har
alltså en skuld eller ett medansvar. Det försätter tredje världen i ett
dilemma: De har den rika världens normer och regler, men de har den fattiga
världens villkor och förhållanden.
Jag vill ställa en fråga i direkt anslutning till Karl Axel Elmquists fråga
till oss. Det finns naturligtvis ett drag av hyckleri i vår politik. Vietnam
skall straffas, men inte Kina på samma sätt. Cuba skall straffas, men inte
andra länder som är i samma situation.
Vi har faktiskt ställt samma fråga som Karl Axel Elmquist ställde till
regeringens företrädare i utskottet, dvs. till statssekreteraren, om samma
kriterier som regeringen har för mottagarländerna gäller också inom programmen
BITS och SAREK, dvs. det tekniska biståndet, där företagen är involverade. Det
måste naturligtvis vara så att samma regler skall gälla för företagen som för
frivilligorganisationerna.
Min fråga riktar sig närmast till Anders Wijkman, som själv ställde frågan:
Är det rätt typ av utvecklingsmodell som vi överför? Om Anders Wijkman inte
vill svara direkt på frågan, undrar jag: Vad är det som är fel i det vi
överför?
Anders Wijkman: Låt mig svara och citera Arne Jernelöv, som är en av de
mest breda miljöforskare som världen kan uppvisa. Han uttrycker det så här:
Om man ser historiskt på det, har människan många gånger slagit i taket med
olika teknologier. Bronsåldern var ett sådant exempel. Man använde sig av en
teknologi som långsiktigt inte hade varit hållbar. Så tog man sig över i
järnåldern, och man hittade ett sätt att hantera sin situation.
Vårt nuvarande konsumtionssamhälle bygger på ett koncept som långsiktigt inte
kommer att hålla. Det beror inte på tillväxt eller inte tillväxt, utan det
beror på synen på resursanvändningen. Vi måste inse att energi och materia inte
försvinner utan bara omsätts från en kvalitetsnivå till en annan och att allt
slutligen blir sopor i någon form. Med denna insikt borde vi alltså göra på ett
annorlunda sätt.
Det går naturligtvis att uppnå livskvalitet på en massa olika sätt, men vår
fantasi räcker ofta inte till. Eftersom alternativrörelsens modeller är
otydliga blir det en skuggboxning hela tiden. De flesta bibringas uppfattningen
att vi måste gå tillbaka till stenåldern -- att det är det enda alternativet.
Det är naturligtvis inte så.
Jag tror t.ex. att man, baserat på många av de studier som har gjorts, skulle
kunna uppnå en bra levnadsstandard med ungefär hälften av den energiomsättning
vi har i dag och med etydligt större inslag av förnybar energi, återanvändning
och återvinning.
Det tragiska är att i många fattiga länder, som i dag naturligen ägnar sig åt
att återvinna och återanvända, försvinner allt detta när de går in i
konsumtionssamhällesfasen. De hamnar i sopfasen. Det är möjligt att de måste gå
igenom denna, men vi har ändå kunskap och borde hjälpa till i den processen.
Det är fråga om teknisk överföring och där måste vi använda företagen i mycket
större utsträckning än vad vi gör. Det går inte att göra det enkelt, från stat
till stat.
Jag känner en enorm ödmjukhet inför problemet. Men det är nog resurssynen som
är det främsta problemet och att vi genom att exportera den här resurssynen,
slår sönder en hel del av det traditionella som faktiskt fungerar. Därmed inte
sagt att vi skall bibehålla fattigstrukturerna, utan det måste bli något slags
syntes av de nya tankarna och det gamla. Jag kan inte svara bättre.
Carl Tham: Det är klart att den här grundläggande frågan är någonting som
man funderar mycket på när man jobbar med bistånd och utveckling under en följd
av år. Utvecklingen är ju enligt det synsätt vi har i Sverige detsamma som det
moderna projektet. Vi har inget annat riktigt svar på frågan hur vi skall
eliminera fattigdomen och allt det lidande som vi ser i de fattiga länderna och
på andra håll.
Jag vill anknyta till vad Anders Wijkman sade. Vi kan ändå se att det skulle
kunna vara möjligt att vrida produktions-och konsumtionsmönster i våra egna
länder, så att de långsiktiga begränsningar som ligger i ekologins villkor
bättre kunde mötas. Ingen kan egentligen ge något riktigt svar på frågan om den
här typen av civilisation går mot ett totalstopp. Men genom ett förändrat
mönster i vår egen värld kan vi flytta fram perspektiven, förlänga processen
åtskilligt, och därigenom skapa nya förutsättningar och nya möjligheter för de
fattiga folken.
Ungefär så ser jag det. Men det betyder också just detta att vi måste vara
villiga att ta de här deklarationerna mera på allvar. Det är där som problemet
ligger, att vi i praktiken oftast inte gör det.
Göran Ohlin: Den här diskussionen belyser en inneboende spänning i
relationerna mellan biståndsgivare och biståndsmottagare. Vi diskuterar
prioriteringar för dem, för utvecklingspolitiken. Vi diskuterar vilka problem
de skall ägna sig åt, vilka utvecklingsmodeller de skall anta osv.
Om det var några företrädare för dessa länder här -- jag vill inte säga
u-länder, därför att de är så olika och en del inte längre kan kallas för
u-länder -- skulle de naturligtvis säga, som de har sagt i många
internationella sammanhang: Det där är saker som vi bör bestämma. Vi skall
diskutera dem, men ni kan inte föreskriva oss lösningarna på problemen eller
prioriteringarna.
Det sades mycket riktigt att allting är viktigt och hänger samman, som Anders
Wijkman betonade, men de avgörande besluten om vad som skall prioriteras måste
fattas av regeringarna i de länderna, om de vill ge mera eller mindre åt barn,
mera åt hamnar, eller t.o.m. köpa vapen. Man måste sätta sig in i varför de
vill göra det, innan man försöker säga åt dem.
Biståndets logik är oförenlig med självständighetens logik. Det kommer man
inte ifrån, och därför kan man nog inte föreställa sig -- även om den
nationella självständigheten kommer att naggas i kanten kolossalt mycket
överallt i världen i framtiden, och även här -- biståndet som en evig bit av
världen, om det inte förändras och får karaktären av ett samarbete, inom ramen
för vilket man inte kan ställa krav, men kan diskutera.
Karl Axel Elmquist: Jag vill ta upp en annan aspekt i det här
sammanhanget, som Bo Karlström nämnde som ett negativt exempel. Jag delar i
stort hans bedömningar.
En bangladeshisk bonde arbetar med sin träplog under fattiga förhållanden.
Han lever sida vid sida med ett högtekniskt jordbruk. De här två
jordbruksmiljöerna berör dock inte varandra. Bondens djupaste ambition är inte
ekonomisk tillväxt. Han vill säkert ha mera pengar, men hans djupaste intention
är att genom sitt jordbruk och allt vad han gör till nästa generation överföra
sina djupaste livsvärderingar om liv och död, om samhörighet med kommande och
förutvarande generationer.
Hans arbete går ut på det.
Att tvinga in honom i ett högtekniskt jordbruk eller i en västerländsk
marknadsekonomi är att lägga ett ekonomiskt system över honom som inte stämmer
med hans kulturuppfattning och djupaste livsvärderingar. Han vill inte heller
bli ett museum. Men man måste behandla hans djupaste livsvärderingar med
respekt och varsamhet.
Biståndet till Bangladesh förutsätter att han ändrar sina djupaste
livsvärderingar, därför att biståndet, såsom det utformas är ett hot mot hans
djupaste livsvärderingar.
Därför kan man inte bara resonera i ekonomiska utvecklingstermer, i våra
marknadsekonomiska termer. Man måste gå in i hans situation och se vad
utveckling är för honom. Det är absolut inte att utveckla ett högtekniskt
jordbruk, som han lever sida vid sida med. Det skulle för honom vara ett
kulturmord.
Hur utvecklar man då ett bistånd som dels tillfredsställer en ekonomisk
utveckling, dels respekterar att denne bondes utvecklingsbehov har en mycket
vidare bas än bara ekonomisk tillväxt?
Daniel Tarschys: Tack.
Pierre Schori ställde en fråga till mig om länderval. Det är väl alltid så
att vårt engagemang i olika länder grundar sig på en sammanvägning av vårt
historiska samarbete och en aktuell bedömning. De länder som Pierre nämnde,
Kina, Vietnam och Cuba är radikalt olika. I Kina medges biståndskrediter. Det
finns enstaka mindre projekt, men Kina är inte ett programland för Sverige.
Vietnam är ett land där Sverige gör betydande biståndsinsatser. Vietnam är ett
programland. Cuba har en gång på 1970-talet varit ett programland. Vi övergick
sedan till ett bredare samarbete med Cuba. Biståndet har trappats ned med
början under den föregående regeringen, som Pierre Schori vet. En total
isolering av Cuba är självfallet inte åsyftad. Vi skall kunna ha kontakter med
Cuba. Inom ramen för t.ex. olika demokratibefrämjande projekt skall vi kunna
stödja utbyte med Cuba.
Bertil Måbrink: Jag vill ställa en fråga till Göran Ohlin. I den senaste
biståndsbudgeten sker som bekant en hel del förändringar av biståndet. Man skär
ner biståndet. I propositionen flaggades det för att landprogrammerat bistånd
skulle kunna flyttas till ett annat land i samma region. Man skall lägga ned
biståndskontor. Man skall bryta ut importstödet och slå ihop det med
anslaget för skuldlättnadsåtgärder, osv. Göran Ohlin har, liksom andra av
inledningstalarna, talat om vad ett effektivt bistånd måste innehålla. Anser
Göran Ohlin att de åtgärder som har vidtagits och de som har aviserats kommer
att underlätta det bistånd som ni har talat om eller kommer de att försvåra?
Jag har också en fråga till Bo Karlström. Bo Karlström har liksom alla andra
talare här sagt att biståndet bara är en liten del av andra åtgärder, nämligen
handeln som är mycket viktig. Vad görs egentligen för att öka u-ländernas
handel med i-länderna? Vad görs när det gäller syd--syd-handeln? Vad gör
Sverige? Vad görs när det gäller protektionismen? Anser Bo Karlström att
Sverige, isolerat från övriga länder, kan bedriva en handel som skulle medföra
att man minskade protektionismen m.m.? Eller är Sverige också helt beroende av
andra länder i världen -- USA, Frankrike, England, Tyskland osv.? Vad gör
Världsbanken? Det är ett organ som skulle kunna göra väldigt mycket? Men görs
det någonting för att förändra det orättvisa förhållande som råder?
Göran Ohlin: Det svenska biståndet har alltid varit hårt slitet mellan
två olika önskemål. Det ena önskemålet är att täcka hela fronten, att ha en
helhetssyn på utvecklingen och att vara verksam i så många länder som möjligt.
Det andra önskemålet är att man vill koncentrera sig och effektivisera
verksamheten. Så var det i början. Efter den s.k. vattenkanneperioden övergick
vi till att ha ett litet antal huvudmottagarländer så att vi skulle kunna få
någon ordning på problemen. Samtidigt ville vi inte inskränka oss på andra
områden, utan vi ville t.ex. sprida vår befolkningspolitik och familjeplanering
överallt där det fanns en marknad för det.
När biståndet är så litet som det svenska biståndet -- kanske inte i
förhållande till våra egna resurer, utan i förhållande till mottagarländernas
behov och den totala biståndsverksamheten -- är det min egen uppfattning att
man måste försöka begränsa sig. Samtidigt måste man, som Anders Wijkman mycket
riktigt sade, försöka tänka på allting, eftersom allting hänger samman. Man
kan dock inte splittra sig så kolossalt.
Den inskränkning som nu föreslås ger ett utmärkt tillfälle att tänka efter
vad man lättast kan avstå ifrån, var man gör minst nytta osv. Det är svårt,
liksom i alla andra prioriteringsprocesser, men jag tror att det är nödvändigt.
Biståndsprocenten som sådan betraktar inte jag som särskilt väsentlig. Den
har fått ett politiskt symbolvärde som jag tycker är olyckligt, eftersom det
framför allt betonar hur mycket vi ger och inte hur mycket nytta vårt bistånd
för med sig. Jag tror att om man på något sätt kunde mäta biståndets
effektivitet -- jag vet att det är fullkomligt omöjligt -- skulle man vara i en
mycket starkare position.
Bo Karlström: Frågan gällde bl.a. vad som görs för att underlätta för
u-länderna att handla med oss. Det görs en del, men jag skulle önska att det
gjordes mera. Man arbetar framför allt med detta inom GATT. Det vet den
tidigare handelsministern som sitter i ert utskott. Han kan det här mycket
bättre än jag.
GATT är centralt forum när det gäller diskussioner om handelshinder och deras
rasering. Som alla vet har GATT-förhandlingarna gått i stå, och det är litet
tveksamt hur det kommer att gå med dem. GATT är emellertid det väsentligaste
forumet för diskussioner om reduktioner av handelshinder i världen.
Det frågades också vad Sverige gör och om Sverige kan göra någonting separat.
Ja, Sverige kan göra saker och ting separat. Vi har t.ex. minskat eller helt
tagit bort tullar på textilvaror, vilket är direkt riktat mot u-länder.
U-länder har en komparativ fördel när det gäller att producera och exportera
textilvaror. Det var ett viktigt motiv för oss att underlätta för andra länder
att sälja textilvaror till oss. Vi kan vidta åtgärder unilateralt.
Blir vi medlem i EG blir vi låsta i större utsträckning. Men vi får då
möjligheter att påverka EG och dess beslut när det gäller handel och tullar.
Det frågades vad Världsbanken gör. Världsbankens uppgift är egentligen inte
att arbeta med handelshinder i världen. Det är GATT:s uppgift. Världsbanken kan
påverka individuella länder vid lån. Jag skall ge ett exempel. Världsbanken kan
och har argumenterat för att Kenya, Tanzania m.fl. länder i Östafrika skall
minska sina tullar allmänt. Detta gäller även tullarna mot grannländerna, så
att man inom regionen skall kunna handla mera med varandra. De flesta länder i
Afrika, och på många andra håll, har höga tullar mot sina grannar liksom mot
resten av världen. Världsbanken kan då påtala för dessa länder att de för sitt
eget bästa borde underlätta import från andra länder. De bör importera de
produkter som de kan importera billigt och sälja sådant som de själva kan
producera bättre.
Världsbanken kan arbeta med individuella länder. GATT arbetar
internationellt. Sverige kan göra saker och ting separat.
Carl Tham: Jag vill kommentera frågan om koncentration i biståndet. Det
svenska biståndet är naturligtvis litet internationellt sett. Det är inom
parentes sagt också litet i förhållande till våra egna resurser. Det är mindre
än vår konsumtion av läsk o.d. per år. Men biståndet måste koncentreras.
Det finns två aspekter som enligt min och SIDA:s uppfattning är viktigast för
koncentrationen av biståndet. För det första skall det bilaterala biståndet så
mycket som möjligt koncentreras till de fattigaste länderna. För det andra
skall vi koncentrera våra insatser på stödjandet av de förändringar som nu sker
i u-länderna och i viss mån utnyttja denna neddragning för att skära bort
verksamhet som i och för sig kan vara värdefull men som av koncentrationsskäl
måste begränsas. Riksdagen måste då, om jag får använda uttrycket, hålla sig i
styr. Många av de åtgärder som vi skall vidta har kommit till stånd genom i och
för sig lovvärda initiativ i riksdagen. Man kan inte göra allt på en gång och
samtidigt koncentrera sig. Detta vill jag som SIDA-chef gärna understryka.
Daniel Tarschys: Nu krävs koncentration även i debatten. Max en fråga per
ledamot och max två svar från podiet.
Viola Furubjelke: Under morgonens inledning fick vi mycket tydligt
illustrerat hur mångdimensionellt det svenska biståndet är, vilket brett
spektrum det spänner över och hur de olika delarna i biståndet kompletterar
varandra.
Min fråga vänder sig till Karl Axel Elmquist, Alfhild Petrén och Anders
Wijkman. Vilka konsekvenser skulle det bli för er del om SIDA skulle upphöra
att existera? En övergripande röd tråd i Expressenkampanjen var nämligen att
skjuta SIDA i sank. Man menade att biståndet mera skulle utgå från enskilda
organisationer och på gräsrotsnivå. Jag tycker att inledningsanförandena här
tydligt har visat att det finns ett ömsesidigt beroende. Jag skulle vilja ha
den frågan belyst.
Jag undrar också om Göran Ohlin skulle vilja säga något om hur det statliga
biståndet påverkar det multinationella.
Daniel Tarschys: Nu är det hårda bandage här. Max två svar från podiet.
Var så god, Karl Axel Elmquist och Alfhild Petrén.
Karl Axel Elmquist: Om man slår sönder SIDA måste ett nytt SIDA bildas på
något sätt. Det måste finnas ett verk för dessa frågor. Det gäller analysfrågor
och att handha stora summor pengar. Jag tror att ett direkt
folkrörelserelaterat biståndsorgan med någon form av myndighetsfunktion är
otänkbart. Den fria samvaron med ett statligt organ som SIDA tror jag är
gynnsamt för alla parter.
Den samverkan inte vårt oberoende. Vi är mycket väl medvetna om att vi utgör
oberoende frivilligrörelser, men vi är beroende av att samordna oss med SIDA på
flera punkter när det gäller analys och bedömningar av kvantiteten av bistånd
som skall gå via olika aktörer. Det måste finnas ett verk, oavsett vad man
kallar det.
Alfhild Petrén: Jag håller självfallet med om detta. Att enskilda
organisationer på ett meningsfullt sätt skulle kunna svälja de volymer vi talar
om är helt uteslutet. Vi måste självfallet ha ett bistånd på makronivå som
kompletteras med ett bistånd som jobbar underifrån.
Jag vill poängtera att jag tror att enskilda organisationer i stor
utsträckning har hakat på och imiterat det statliga biståndet. När man har
utvecklats från ett mer välgörenhetsorienterat projektbistånd -- med modell
från missionen -- och gått över till den nya modellen har man bara haft SIDA
som förebild. Man har glömt bort sin egen roll. Man har inte frågat sig hur man
kan stärka det civila samhället. Situationen ger i dag nya möjligheter --
vilket jag har försökt understryka här -- att koppla ihop oss så att vi, som
Karl Axel Elmquist sade, utnyttjar analys, bedömningar och de åtgärder som bara
kan vidtas på makronivå. Men det kräver också ett omtänkande hos SIDA. Det
krävs att man t.ex. ser att demokratifrågor aldrig kan få ett genomslag utan en
folklig förankring, utan en total mentalitetsförändring och utan att man på
alla sätt ger den enskilde möjligheter och förutsättningar att göra sig hörd
och hävda sina intressen.
Pär Granstedt: Jag skall försöka koncentrera mig till en fråga. Bo
Karlström betonade att det belopp u-länderna förlorar på handeln är av samma
storleksordning som, och kanske större än, allt bistånd. Det kan då vara
frestande att säga att vi skall liberalisera handeln och avveckla biståndet.
Sådana synpunkter har antytts i debatten. Jag skulle vilja ha en kommentar om
effekterna.
Vilka u-länder tjänar mest på en liberaliserad handel, jämfört med dem som är
de största mottagarna av bistånd? Hur skulle effekterna fördela sig mellan
olika typer av u-länder och mellan olika samhällsgrupper i u-länderna? I vilken
utsträckning kan en liberaliserad handel -- som i och för sig är önskvärd och
nödvändig -- verkligen ersätta biståndet för de fattigaste länderna och de
fattigaste grupperna?
Bo Karlström: Om vi i morgon slopade alla handelshinder för u-länders
export till oss skulle vinsten, som sagt, bli 50--60 miljarder och på sikt
väsentligt större. Detta är alltså en global siffra. Åtgärden skulle slå mycket
olika på olika länder i tredje världen. Göran Ohlin säger att vi inte längre
skall använda den benämningen. Vi får väl hitta på en ny beteckning. De
relativt utvecklade u-länderna i Latinamerika och Östasien skulle givetvis
kunna få glädje av detta omgående, eftersom de har en produktions- och
exportstruktur som redan passar in i en global handelsstruktur.
På kort sikt skulle vinsten för de afrikanska länderna bli mycket liten. På
lång sikt hävdar jag att vinsterna skulle spridas mera jämnt. Det är inte bara
jag som hävdar detta, utan det gör de flesta som har studerat denna fråga. Det
kan mycket väl ta både 5, 10 och 15 år innan de afrikanska ländernas
produktions- och exportstruktur ändras så att de passar in i i-ländernas
efterfrågemönster. Det var ett kortfattat svar på den frågan.
Det är mycket svårt att svara på vilka samhällsgrupper som skulle vinna eller
förlora på detta. Det beror på de individuella ländernas ekonomiska politik.
Det beror bl.a. på vilken fördelningspolitik de olika länderna har, och det är
det mycket svårt att spekulera över.
Lars Moquist: Jag skall vara lojal mot ordföranden och bara ställa en
fråga.
Ett problem i biståndsgivningen tycks vara att alltför många länder är
biståndsgivare till ett och samma land. Hur skall man tackla det? Kan det vara
en idé att ett begränsat antal länder -- Norden kunde t.ex. utgöra ett område
-- gemensamt tar hand om biståndet till ett eller flera länder, så att man får
en bättre samordning av biståndsinsatserna? Jag vill närmast ha svar av Bo
Karlström.
Bo Karlström: Frågan gällde alltså om det behövs ett gemensamt ansvar och
om ett antal givarländer skulle kunna ta hand om en "klientstat". Jag ser inga
stora vinster med ett sådant förfarande. Det är möjligt att Carl Tham har andra
synpunkter. Han kan detta bättre än jag. Men jag vet inte vilka vinster man
skulle kunna göra med detta system. Skulle det förenkla för mottagarlandet att
ha en mindre grupp länder att arbeta med?
Carl Tham: Jag tror att det är svårt att göra precis som Lars Moquist
föreslår. Men det är helt klart att det är önskvärt med en samordning av
givare. Det har faktiskt också i någon mån blivit resultatet av de senaste
årens utveckling. Vi arbetar väldigt mycket med att hjälpa mottagarländerna att
själva samordna biståndet mera effektivt och att lära sig säga nej till
bistånd. Det tror jag nästan är det viktigaste.
Karl-Erik Svartberg: Jag tycker att vi har fått en bra bild av biståndet.
Jag skulle vilja ställa en framåtsyftande fråga till Bo Karlström. Han är nog
den som har varit mest kritisk, även om alla har medgivit en viss kritisk
inställning här. Om Bo Karlström fick chansen att direkt förändra det svenska
biståndet, hur skulle det då förändras på kort sikt och på lång sikt?
Bo Karlström: Jag skisserade litet grand på detta i mitt
inledningsanförande. Jag skulle gärna vilja vidga frågan och svara på hur det
västerländska, och inte bara det svenska, biståndet skall förändras. De hänger
nämligen intimt samman, och det är egentligen meningslöst att bara tala om det
svenska biståndet. Jag kanske i stället får svara på frågan om vad jag tycker
borde ändras när det gäller i-ländernas bistånd till u-länderna.
På kort sikt skulle jag önska att man, nu återkommer vi till vad vi har talat
om tidigare, skulle snäva in området för biståndet. Jag skulle vilja
koncentrera biståndet till sådant som mottagarländerna, staterna, är bra på att
leverera. Den nationalekonomiska termen är "public goods" -- hälsa,
undervisning och förvaltningsbistånd. Jag skulle vilja skära bort
industribistånd och bistånd till annat som privata sektorer i mottagarländerna
gör bättre än staterna. Detta skulle jag vilja göra på kort sikt.
På lång sikt skulle jag fundera på hur jag skall minska det totala
biståndsflödet till de länder som är mycket biståndsberoende, av skäl som jag
utvecklade tidigare. Jag ser biståndsberoendet som mycket problematiskt, och
det är viktigt att skicka signaler till dessa länder om att de inte kan räkna
med bistånd i evighet.
Dessutom skulle jag på både kort och lång sikt vilja arbeta för en liberal
internationell handelsordning och för friare kapitalrörelser. Jag tror att det
är viktigt att ha målsättningar för hur man vill att en liberal global ekonomi
skall fungera -- och på sikt utan bistånd.
Göran Lennmarker: Det pågår en mycket stark förändring i u-världen när
det gäller synen på biståndet. Sovjetunionen har försvunnit. I u-världen blir
man också mer och mer kritisk till de avancerade industriländernas effektivitet
i biståndet. Man siktar mer och mer mot de framgångsrika u-länderna -- de som
kanske inte längre är u-länder. Man vill följa efter och få stöd och råd från
de länder som har lyckats med fattigdomsutrotning i stor skala. Min fråga
riktar sig främst till Göran Ohlin och Bo Karlström. Kan man tänka sig att vi i
framtiden i betydligt ökad utsträckning har ett triangelbistånd, där de rika
industriländerna finansierar de framgångsrika u-ländernas bistånd till de
fattiga u-länderna?
Göran Ohlin: Jag tror inte det. Anledningen till det är inte att jag
tycker att det inte skulle vara bra. Detta har dock diskuterats och stötts och
blötts i 20 år, och jag tror att det skulle vara diplomatiskt och
förhandlingsmässigt ogenomförbart.
Bo Karlström: Jag håller med. Jag är tveksam. Jag tror att den typen av
kapitalöverföringar mellan länder och regioner kan klaras på den privata
kapitalmarknaden. Jag tror inte att det skall ske via bistånd.
Pierre Schori: Får jag bara säga att under årens lopp har vi flera gånger
fått förfrågningar från två länder om att genomföra ett sådant triangelbistånd.
Det har aldrig gått. Förfrågningarna har kommit från Israel och Cuba. Jag tror
att det mera har legat politiska än biståndsmässiga skäl bakom dessa
förfrågningar.
Nils T Svensson: Karl Axel Elmquist ställde tidigare en fråga till oss i
riksdagen. För mig är det självklart att allt bistånd skall vila på de
uppställda målen. Jag tror att även det bistånd som överförs i tekniska
sammanhang kan förklaras och försvaras utifrån dessa mål -- även om stora
svenska företag är inblandade. Jag har ingen anledning att vara någon talesman
för dem, men de kan säkert redovisa på vilket sätt de t.ex. kan bidra till en
demokratiutveckling.
Aidsfrågan diskuterades, och en fasansfull utveckling redovisades. I
utskottet finns en motion som kräver ett politiskt toppmöte. Sverige kanske
skulle ta ett initiativ och driva den frågan. Det kanske utskottet kan ställa
sig bakom när vi skall behandla motionen.
Min fråga riktar sig till Carl Tham. Vi har alltid jobbat med
infrastruktursatsningar. Denna fråga har emellertid accentuerats i debatten.
Alltfler börjar tala om att vi skall omorientera oss mot flera satsningar på
infrastruktur. Hur ser Carl Tham på detta?
Denna fråga hör ihop med finansieringen. Jag vill därför även ställa en fråga
om kreditbiståndet. Bo Karlström menade ju att gåvobiståndet ger helt fel
signaler. Skall man i stället vidareutveckla kreditbiståndet i olika former
framöver?
Carl Tham: Detta var egentligen två frågor. Infrastruktur innefattar en
mängd olika saker -- alltifrån energi och tele till landsbygdsvägar,
vattenförsörjning m.m. Det är självklart att detta är mycket viktigt. Det rör
sig om aktiviteter som i både i-världen och u-världen i stor utsträckning måste
beställas och drivas av det offfentliga på ett övergripande plan. Detta lämpar
sig under vissa givna förutsättningar väl för bistånd. Jag vill dock
understryka att det inte bara är fråga om nya investeringar. Jag tror att
intresset för infrastruktur just i dag i Sverige i någon mån är betingat av att
man tror att detta skall ha sysselsättningsskapande effekt även i Sverige. I
och för sig handlar vi naturligtvis upp mycket i svenska företag, men det är en
mycket ringa effekt av biståndet. Det vore olyckligt om man hade det som
utgångspunkt. Det är ändock helt klart att det här är ett viktigt
biståndsområde.
Den andra frågan handlade om finansieringen. Man skall vara på det klara med
att t.ex. ett energibolag som skall bygga en kraftdamm, som vi stöder, inte får
en gåva av svenska staten. Det är det mottagande landet som får valutastöd.
Bolaget måste köpa sitt "stöd" med lokal valuta. Det är mycket viktigt att
komma ihåg det. I annat fall får man en känsla av att sådana anläggningar byggs
med gåvobistånd. Det skall man inte göra.
Man skall i dagsläget inte heller ge nya krediter till länder som har
oerhörda skulder. Först måste man sanera skuldsituationen, och sedan kan man
börja diskutera krediter. Men man kan inte göra det i dag.
Bengt Ahlquist: Jag vill ställa en fråga till Anders Wijkman. I sitt
anförande nämnde han Riokonferensen. Ett av de globala miljöproblemen utgörs ju
av ökningen av koldioxid i atmosfären, den s.k. växthuseffekten. Ökade
energibehov, uppodling av mark, uppfödning av boskap i form av biffkor och de
rika ländernas behov av billigt virke ökar trycket på fortsatt avverkning av
världens regnskogar. Vi vet också att huvuddelen av världens regnskogar finns i
de fattiga länderna, mottagarländerna. Hur kan Sverige och andra
biståndsgivande länder genom aktivt biståndsarbete motverka ökande kalhuggning
av världens regnskogar? Är det möjligt? Kan krav, och i så fall vilka, ställas
på biståndsländerna om att de skall medverka till en framtida lösning på ett
globalt miljöproblem?
Anders Wijkman: Här hänger nord och syd verkligen ihop. Det här var en av
knäckfrågorna i Rio, där åtskilliga regeringar i syd inte ville veta av någon
konvention till skydd för världens skogar. Man menade att i-länderna såg det
här alltför ensidigt. Man sade i princip att om ni inte gör något åt era
fossila bränslen skall ni inte komma och peka finger åt vårt sätt att sköta
våra skogar.
Jag tror att den debatten rimligen kommer att bli mindre infekterad under de
närmaste åren. Såvitt jag förstår är nu en internationell skogskommission på
gång. Den skall jobba med dessa frågor, och en före detta svensk statsminister
spelar en central roll.
Hur skall man på kort sikt kunna åstadkomma något med biståndsmedel? Jag tror
att en viktig åtgärd är att öka kunskapen i länderna om betydelsen av att se
långsiktigt på naturresursanvändningen. Det är inte bra på lång sikt att hugga
ner eller föröda ett naturkapital på kort tid, även om man tjänar mycket
pengar.
Kom dock ihåg att en mycket stor del av dessa skogar föröds på grund av
fattigdom. Mellan 300 och 400 miljoner familjer i skogsländer -- Brasilien,
Indonesien m.fl. länder -- är i dag helt beroende av svedjebruk. Man kan inte
komma med någon enkel lösning för deras situation om man inte erbjuder dem ett
alternativ. Det är här fattigdomsbekämpningen kommer in. Det krävs också bättre
kunskap om deras situation. Man löser inte problemet enkelt med
naturvetenskapliga studier och skogsvårdsanalyser. Man måste lösa problemen i
ett tvärvetenskapligt sammanhang, där man plockar in de socio-ekonomiska
aspekterna.
Jag har inga patentlösningar. Det pågår dock en del intressanta
biståndsprojekt. Vi, SIDA och Världsbanken är involverade. Vi befinner oss dock
långt ifrån en lösning. Det återstår mycket av kunskapsuppbyggnad om dessa
svåra problem.
Daniel Tarschys: Tack. Därmed är vi färdiga med detta sammanträde.
Panelen sitter dock kvar för att besvara eventuella frågor från pressen, om det
är någon som vill komplettera utfrågningen. Det verkar inte vara någon som
omedelbart vill begära ordet. Då kan ni väl fånga in era intervjuoffer för
enskilda utfrågningar.
Tack för oss.
Sammanträdet är härmed avslutat.
Tabeller
Bilaga 2
Biståndsanslagen (mkr)
_____________________________________________________________________________
Anslag Anvisat Förslag s nyd v
1992/93 1993/94
______________________________________________________________________________
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
3 566,1 3 148,4 3 123,4 1 783,0 3 327,0
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
7 517,0 6 702,0 6 812,0 2 546,0 7 677,0
C 3. Andra biståndsprogram
2 114,5 1 804,5 1 719,5 648,0 2 099,5
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
293,8 303,2 303,2 150,0 303,2
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
23,0 25,0 25,0 12,0 25,0
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
25,4 26,9 26,9 16,0 28,371
C 7. Nordiska Afrikainstitutet
6,0 5,5 5,5 0,0 6,613
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
18,7 21,0 21,0 17,0 21,0
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
7,1 7,1 7,1 6,0 7,1
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
34,4 36,4 36,4 5,0 36,4
Biståndskostnader som finansieras över andra huvudtitlar eller anslag
_____________________________________________________________________________
Land Anvisat Förslag Förändring s nyd v
1992/93 1993/94 1993/94
_____________________________________________________________________________
* För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts 5 mkr vardera under anslaget C
3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
** Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och
Humanitärt bistånd.
*** I anslagsposten ingår dels SADCC med 130 mkr, dels övrigt regionalt
finansierat inom ramen för reservation.
**** På grund av stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och
förslaget för budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas.
C 3. Andra biståndsprogram
______________________________________________________________________________
Anvisat Förslag Förändring s nyd v
1992/93 1993/94 1993/94
______________________________________________________________________________
SAREC 425,0 405,0 - 20,0 405 200 600
BITS 324,5 304,5 - 20,0 282 150 304,5
U-krediter 420,0 400,0 - 20,0 355 200 0
Sv. institutet 10,0 7,5 - 2,5 7,5 7,5 7,5
Swedecorp 160,0 135,0 - 25,0 135 70 135
Swedfund Int. AB 25,0 25,0 +/-0,0 25 13 25
Projektbist. till
vissa länder 40,0 20,0 - 20,0 0 0 20
00>AfDB 19>African Development Bank 59>Afrikanska utvecklingsbanken
00>AfDF 19>African Development Fund 59>Afrikanska utvecklingsfonden
00>ANC 19>African National Congress 59>Afrikanska nationalkongressen
00>AsDB 19>Asian Development Bank 59>Asiatiska utvecklingsbanken
00>AsDF 19>Asian Development Fund 59>Asiatiska utvecklingsfonden
00>BITS 19>Swedish Agency for 59>Beredningen för internationellt
19>International Technical and 59>tekniskt-ekonomiskt samarbete
19>Economic Co-operation
00>CGI 19>Consultative Group on 59>Biståndskonsortiet för
19>Indonesia 59>Indonesien
00>DAC 19>Development Assistance 59>OECD:s kommitté för bistånds-
19>Committee 59>frågor
00>EADB 19>East African Development 59>Östafrikanska utvecklings-
19>Bank 59>banken
00>ECOSOC 19>Economic and Social Council 59>FN:s ekonomiska och sociala
19>of the United Nations 59>råd
00>FAC 19>Food Aid Convention 59>Livsmedelshjälpskonventionen
00>FSO 19>Fund for Special Operations
00>GATT 19>General Agreement on 59>Allmänna tull- och handels-
19>Tariffs and Trade 59>avtalet
00>HABITAT 19>United Nations Centre for 59> FN:s boende- och
bebyggelse-
19>Human Settlements 59>center
00>IBRD 19>International Bank for 59>Världsbanken
19>Reconstruction and Development
00>ICRC 19>International Committee of 59>Internationella rödakors-
19>the Red Cross 59>kommittén
00>IDA 19>International Development 59>Internationella utvecklings-
19>Association 59>fonden
00>IDB 19>Interamerican Development 59>Interamerikanska utvecklings-
19>Bank 59>banken
00>IEFR 19>International Emergency 59>Internationella kata-
19>Food Reserve 59>stroflagret för livsmedel
00>IFAD 19>International Fund for 59>Internationella jordbruks-
19>Agricultural Development 59>utvecklingsfonden
00>IMF 19>International Monetary Fund 59>Internationella valutafonden
00>INSTRAW 19>United Nations International 59>Internationella
forsknings- och
19>Research and Training 59>utbildningsinstitutet för
19>Institute for the 59> kvinnors utveckling
19>Advancement of Women
00>IPDC 19>International Programme for 59>Internationella program för
19>the Development of 59>kommunikationsutveckling
19>Communication
00>WHO 19>World Health Organization 59>Världshälsoorganisationen
00>ZANU 19>Zimbabwe African National Union
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
C 1 3
C 2 4
C 3 4
C 4 4
C 5 4
C 6 4
C 7 4
C 8 5
C 9 5
C 10 5
Motionerna 5
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:100
bilaga 45
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:170 21
U-ländernas situation och ekonomiska utveckling
(prop. s. 59--60) 22
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
(prop. s. 60--64) 22
Det internationella biståndet
(prop. s. 64--66) 24
EG/EES och Sveriges bistånd (prop. s. 66--67) 25
Biståndsanslagen m.m.
(prop. s. 67--69) 26
Enprocentsmålet 27
Utskottet 29
Principer och riktlinjer (prop. s. 28--39) 30
Övergripande principer och riktlinjer 34
Utskottet 35
Demokrati och mänskliga rättigheter 38
Utskottet 39
Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor m.m. 42
Utskottet 42
Miljö, markvård, energi, m.m. 46
Utskottet 47
Landsbygdsutveckling, anpassad teknologi 49
Utskottet 50
Befolkning och sociala frågor 51
Utskottet 53
Kvinnoinriktat bistånd m.m. 57
Utskottet 58
Bindning, återflöde 62
Utskottet 62
Organisationsfrågor, effektivitet och utredningar 62
Utskottet 63
Bistånd och EG (prop. s. 66--67) 64
Utskottet 66
Multilateralt utvecklingssamarbete 68
Ökade behov av internationell samverkan
(prop. s. 71--79) 68
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 71
Biståndsanslagen 73
C 1 Multilateralt bistånd 73
Utskottet 73
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), (prop. s. 79--80) 74
Utskottet 76
FN:s befolkningsfond (UNFPA) (prop. s. 81) 76
Utskottet 76
FN:s barnfond (Unicef) (prop. s. 81--82) 77
Utskottet 78
Världslivsmedelsprogrammet (prop. s. 83--84) 78
Utskottet 79
FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)
(prop. s. 84--85) 80
Utskottet 80
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) (prop. s. 85--86) 81
Utskottet 81
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
(prop. s. 86--87) 82
Utskottet 83
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
(prop. s. 87--88) 83
Utskottet 84
Världsbanksgruppen (prop. s. 88--91) 84
IDA 84
IFC 86
Utskottet 88
Regionala utvecklingsbanker (prop. s. 91--94) 90
Utskottet 90
Nordiska utvecklingsfonden (prop. s. 94) 90
Utskottet 91
IFAD (prop. s. 94) 91
Utskottet 92
Miljöinsatser (prop. s. 95--97) 92
Utskottet 94
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
(prop. s. 97--98) 94
Utskottet 95
Multilaterala biträdande experter m.m. (prop. s. 98--99) 95
Utskottet 95
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad (prop. s. 99) 96
Utskottet 97
Övriga insatser (prop. s. 99--103) 97
Utskottet 98
Medelsanvisningen under anslaget C 1 m.m. 99
Bilateralt utvecklingssamarbete (prop. s. 104--156)100
Utredningar (prop. s. 107) 101
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA104
Samarbete med enskilda länder107
Angola107
Utskottet107
Botswana108
Utskottet109
Etiopien/Eritrea109
Utskottet109
Guinea-Bissau110
Utskottet110
Regionala insatser i Afrika110
Utskottet110
Kenya111
Utskottet111
Moçambique111
Utskottet112
Namibia113
Utskottet113
Tanzania114
Utskottet114
Burundi114
Utskottet115
Indien115
Utskottet115
Laos115
Utskottet116
Vietnam116
Utskottet116
Nicaragua117
Utskottet117
Cuba117
Utskottet118
Utvecklingssamarbete i Centralamerika120
Utskottet120
Utvecklingssamarbete i Sydamerika 120
Utskottet121
Icke landramsrelaterat bistånd121
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd121
Utskottet122
Katastrofer och återuppbyggnad m.m.123
Propositionen123
Utskottet124
Katastrofbistånd till vissa ändamål125
Västra Sahara125
Utskottet125
Afghanistan126
Utskottet126
Kurdistan127
Utskottet128
Kambodja128
Utskottet128
Särskilda miljöinsatser130
Utskottet131
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer131
Propositionen131
Utskottet133
Övrigt134
Särskilda program134
Utskottet135
Riktlinjer för utvecklingssamarbete med SIDA, bemyndigande för regeringen
m.m.135
Utskottet136
Medelsanvisning under anslaget C 2 m.m.136
Utskottet136
C 3. Andra biståndsprogram 136
U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)137
Utskottet138
Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)139
Utskottet141
Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska
institutet144
Utskottet145
Näringslivsbistånd genom styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) och Swedfund International AB145
Utskottet146
Projektbistånd till vissa länder146
Utskottet146
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder147
Utskottet147
Medelsanvisning under anslaget C 3 m.m.148
Administration av biståndet148
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
(prop. s. 177--179)149
Utskottet150
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)150
Utskottet151
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
(prop. s.182--183)151
Utskottet152
C 7. Nordiska Afrikainstitutet152
Utskottet153
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS)154
Utskottet154
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)155
Utskottet155
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp)155
Utskottet156
Biståndsramen156
Hemställan157
Reservationer170
Meningsyttring av suppleant194
Särskilt yttrande202
Bilaga 1 Offentlig utfrågning203
Bilaga 2 Tabeller244
Bilaga 3 Vissa förkortningar248