I detta betänkande behandlas regeringens proposition
1992/93:154 om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
samt om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Inga motioner har väckts i anledning av propositionen.
Sammanfattning
Regeringens förslag innebär att massförstörelselagens
tillämpningsområde utvidgas till att omfatta a) alla missiler
och obemannade luftfarkostsystem som kan utnyttjas som bärare av
massförstörelsevapen, b) biologiska agenser som kan användas i
biologiska vapen samt c) utrustning som kan användas för
tillverkning av biologiska vapen, kemiska vapen, biologiska
agenser, kemiska prekursorer och vissa kärntekniska produkter.
Vidare föreslås i propositionen en utvidgad reglering av d)
förmedling av produkter som finns i utlandet samt av
e) upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt.
Som en följd av ovan nämnda förslag föreslår regeringen även
en ändring i lagen om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar vad
avser både massförstörelselagen och kärntekniklagen.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m.;
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Bakgrund
Av existerande överenskommelser avseende massförstörelsevapen
är Sverige bundet av fyra stycken: icke-spridningsavtalet (NPT;
från 1968), 1971 års fördrag om förbud mot placering av
kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbotten, 1925 års
Genève-protokoll om förbud mot användning av biologiska eller
kemiska vapen samt 1972 års konvention om totalförbud mot
biologiska vapen.
Vid sidan av existerande konventioner har en rad
samarbetsprojekt av mindre formaliserad karaktär inletts i syfte
att införa ytterligare begränsningar av spridningen av produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. Bland dessa märks
främst Missile Technology Control Regime (MTCR), den s.k.
Australiengruppen samt Nuclear Suppliers Group (NSG).
Missile Technology Control Regime (MTCR), även kallad
sjustatsöverenskommelsen, går tillbaka till 1987 då
Canada, Frankrike, Italien, Japan, Storbritannien, Tyskland och
USA genom samtidiga nationella uttalanden tillkännagav att man,
var för sig, beslutat anta en ny politik för begränsning av
spridningen av missiler och missilteknologi. Bakgrunden till
detta var att en ökad spridning av system med obemannade
luftfarkoster, något som inte regleras i NPT, börjat uppfattas
som ett problem ur nedrustningssynpunkt.
MTCR är uppbyggt på så sätt att kontroll av
teknologiöverföring regleras i den omfattning den nationella
lagstiftningen i de olika deltagarländerna medger det. Enligt
gemensamt utformade riktlinjer skall vissa principer iakttas,
exempelvis vid prövningen av om utförsel kan tillåtas.
Resultaten av samarbetet traktatsfästs däremot ej.
Den 1 juli 1991 införde Sverige, genom lagen (1991:341) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelselagen), bestämmelser
som motsvarar MTCR-regimen. Sedan september 1991 deltar Sverige
i MTCR-samarbetet (prop. 1990/91:97, UU13, rskr. 227). Detta
samarbete omfattar nu 22 stater, däribland de nordiska.
Australiengruppen, som består av samma länder som ingår i
MTCR, har, i avvaktan på en internationell konvention om
totalförbud för kemiska vapen, sedan 1985 agerat tillsammans för
att hindra spridningen av s.k. kemiska prekursorer, vilka kan
användas för framställning av kemiska vapen (kemvapen). Med
olika nationell lagstiftning som grund har alla i gruppen
ingående stater infört någon form av utförselkontroll för 50
prekursorer. Inom kort kommer ytterligare 4 prekursorer att
göras till föremål för kontroll. Därutöver har man enats om
kontroll av biologisk och kemisk tillverkningsutrustning samt av
biologiska agenser (utlösande faktor; härlett ur latinets "ago"
= driva, sätta i gång, handla; inom medicinen vanligen
smittämne, s.k. infektiös agens, exempelvis bakterier, virus,
rickettsier och toxiner).
I massförstörelselagen ges sedan den 1 juli 1991 möjlighet att
kontrollera exporten såväl av utrustning vilken kan användas vid
framställning av kemiska vapen som av kemiska prekursorer.
Sverige deltar sedan september 1991 i Australiengruppens arbete.
Även på kärnteknikområdet förekommer det internationella
ansträngningar att skapa kontrollregimer avseende utrustning och
viss teknologi som har en civil användning men som också kan
användas i massförstörelsesyfte. Den s.k. Nuclear Suppliers
Group (NSG; tidigare kallad Londongruppen) vilken nu har 27
medlemmar, arbetar sedan 1975 som ett samverkansorgan för länder
som exporterar kärnteknik och som önskar tillämpa likartade
exportregler. Sverige deltar sedan 1976 i gruppens arbete.
Kärnteknikområdet är i Sverige reglerat genom lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen).
I mars 1991 inledde NSG överläggningar rörande utvidgade
kontrollregimer. Avsikten har varit att inom kärnteknikområdet
skapa ett samarbete som har samma uppbyggnad som det inom MTCR.
Detta innebär bl.a., att de deltagande staterna inför
utförselkontroll också för utrustning, material och teknologi
som inte särskilt konstruerats för kärnteknisk verksamhet men
som kan vara av betydelse för uppbyggandet av ett avancerat
kärntekniskt program eller för framställning av kärnladdningar.
Regeringen beslöt i februari 1992 att delta i detta utvidgade
samarbete. Huvuddelen av de stater som ingår i gruppen införde
överenskommen exportkontroll från och med den 1 januari 1993.
I Sverige finns sedan länge lagstiftning som reglerar olika
förhållanden rörande krigsmateriel, detta oavsett om den kan
användas i massförstörelsesyfte eller ej.
Krigsmateriellagstiftningen omfattar huvudsakligen produkter
som är utformade för militärt bruk, s.k. single use-produkter.
Kärntekniklagen har varit förmål för utredning varvid frågan om
hur s.k. dual use-produkter (produkter med möjlighet till både
civil och militär användning) skall regleras. I utredningens
betänkande (SOU 1991:95) föreslås att kontrollen över sådana
dual use-produkter som är av väsentlig betydelse för
framställning av kärnladdningar överförs till
massförstörelselagen.
Det förslag regeringen nu lägger fram (prop. 1992/93:154)
bygger dels på förslag till åtgärder som diskuterats fram inom
MTCR, Australiengruppen och NSG, dels på betänkandet (SOU
1991:95) av utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen.
Därutöver föreslås ett antal (huvudsakligen redaktionella)
ändringar avsedda att harmonisera massförstörelselagstiftningen
med den nyligen ändrade krigsmateriellagstiftningen (prop.
1991/92:174, utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1,
rskr.1992/93:61).
Förslagets huvudsakliga innebörd
1. En väsentlig del av regeringens förslag är att regeringen
bemyndigas utvidga tillämpningsområdet för
massförstörelselagen.
Den föreslagna utvidgningen avser obemannade luftfarkoster;
biologiska agenser; utrustning som kan användas för tillverkning
av biologiska eller kemiska vapen, biologiska agenser eller
kemiska prekursorer; kärntekniska produkter samt programvara.
Vad avser obemannade luftfarkoster anför föredragande statsråd
i propositionen, att det är angeläget att utvidga lagens
omfattning så att den överensstämmer med det exportkontrollerade
området i de länder som samarbetar inom MTCR för att begränsa
spridningen av massförstörelsevapen.
Exportkontroll av vissa biologiska agenser, nämligen humana
och animala patogener (patogen = sjukdomsalstrare), har införts
eller håller på att införas i flertalet av länderna inom
Australiengruppen. Regeringen bedömer att detta utgör ett
tillräckligt skäl för att även Sverige inför ett förbud. Den i
propositionen föreslagna lagstiftningen gör det också möjligt
för regeringen att, om behov uppstår, genom förordning införa
exportkontroll för växtpatogener.
Innebörden av propositionens förslag rörande utrustning är att
den nu gällande regleringen avseende tillverkningsutrustning för
framställning av biologiska stridsmedel (agenser) och kemiska
stridsmedel utvidgas till att avse utrustning för framställning
av såväl biologiska och kemiska vapen som biologiska agenser och
kemiska prekursorer. Detta förslag skall ses mot bakgrund av
Sveriges traditionella inställning i icke-spridningssammanhang
och som ett uttryck för en önskan att Sverige inte blir ett
genomgångsland för utförsel av produkter som inte fritt får
exporteras från andra länder.
Förslaget till ändring av kärntekniklagen grundas, som nämnts,
på en översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU
1991:95). Utredningen föreslår att utrustning eller material som
har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning,
användning eller framställning av kärnämne alltjämt skall
omfattas av kärntekniklagen, medan dual use-produkter, dvs. i
detta sammanhang utrustning eller material som annars är av
väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar, skall
omfattas av massförstörelselagen. De remissinstanser som i denna
del yttrat sig över utredningen har varit positiva till
förslaget, och regeringen anser det därför naturligt att nämnda
dual use-produkter skall omfattas av bestämmelserna i
massförstörelselagen. Regeringen anför att den vid utnyttjandet
av föreslaget bemyndigande bör beakta vilka produkter som
utförselkontrolleras i andra länder.
Enligt nu gällande bestämmelser förbjuds överföring av
programvara avseende missilprodukter till mottagare i utlandet
genom telekommunikation eller på annat liknande sätt. Däremot
omfattas inte programvara särskilt utformad för utrustning som
kan användas för tillverkning av biologiska eller kemiska vapen.
Enligt regeringens uppfattning bör dessa områden täckas av en
utvidgad exportkontroll. Också programvara av betydelse för
framställning av kärnladdningar bör omfattas.
2. I propositionen redovisar regeringens nuvarande kriterier
för tillståndsgivning. Utgående från de nya förslag som
framläggs i propositionen redovisas därutöver reviderade
kriterier samt kriterier för tillstånd för kärntekniska
produkter. Redovisningen föranleder inget ärende till riksdagen.
3. Regeringen föreslår att förbudet mot upplåtelse och
överlåtelse av tillverkningsrätt utvidgas till att gälla alla
produkter enligt massförstörelselagen utom programvara.
4. I propositionen föreslås att avtal om tillägg till eller
ändring av ett avtal genom vilket tillverkningsrätt upplåtits
till någon utom landet eller om ändring av sådant avtal inte får
ingås utan tillstånd av regeringen. Sålunda skall varje tillägg
till eller ändring av tidigare avtal som rör de produkter som
omfattas av avtalet underkastas regeringens prövning. Också
förlängning av ett avtals giltighet skall underkastas
regeringens prövning.
5. Förbudet mot att tillhandahålla tillverkningsutrustning
som kan användas för att framställa biologiska eller kemiska
stridsmedel och mot att tillhandahålla kemiska prekursorer som
finns utom landet till någon i utlandet utvidgas till att gälla
alla produkter som omfattas av lagen.
6. Propositionen innehåller också ett förslag om att
regeringens rätt att återkalla ett meddelat tillstånd
utvidgas till att även omfatta ingående av avtal och ändring av
avtal som omfattas av lagen.
7. Den i propositionen föreslagna ändringen av
kärntekniklagen
innebär att utförsel av s.k. dual use-produkter inte längre
skall prövas enligt kärntekniklagen utan enligt
massförstörelselagen.
Utskottet
Inledning
Sedan propositionen 1992/93:154 avlåtits har riksdagen
behandlat den däri (sidan 6) nämnda propositionen 1992/93:98 och
antagit den i sistnämnda proposition föreslagna ändringen
(momenten 3, 4 a och 5) av 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen; näringsutskottets betänkande
1992/93:NU11, riksdagsskrivelse 1992/93:136).
Någon fråga om ändringen av 1 §, moment c kärntekniklagen, som
nu föreslås i proposition 1992/93:154 (s.6), förelåg ej vid
riksdagens behandling tidigare under detta riksmöte.
Överväganden
Utskottet framhåller den vikt Sverige traditionellt lagt vid
den del av det internationella nedrustningsarbetet som rör avtal
om begränsning och eliminering av massförstörelsevapen. Det är,
enligt utskottets uppfattning, därför naturligt att Sverige på
sätt som anges i propositionen aktivt deltar i det vidare
internationella samarbetet inom detta område.
De föreslagna lagändringarna är att se som ett led i de
fortsatta svenska ansträngningarna att förhindra spridning av
produkter som på olika sätt kan användas i massförstörelsesyfte.
Mot bakgrund av detta övergripande syfte bedömer utskottet de
kriterier för tillstånd vilka redovisas i propositionen som
ändamålsenliga.
I propositionen (s. 20) sägs, att i fall av "export till ett
land som deltar i relevant internationellt samarbete och som har
tillfredsställande nationell exportkontroll bör regeringen, i
sådant fall där någon risk för militär användning inte bedöms
föreligga, kunna medge ett företag ett generellt tillstånd till
utförsel eller förmedling för vissa produkter och viss tid. I
sådana fall kan regeringen inte avkräva mottagaren ett
slutanvändarintyg. Däremot bör ett sådant tillstånd kringgärdas
med villkor och kontrollbestämmelser."
Utskottet delar härvidlag regeringens uppfattning. Utskottet
utgår från att motsvarande villkor och kontrollbestämmelser
föreskrivs också när fall uppkommer rörande generella tillstånd
beträffande kärnteknikrelaterade dual use-produkter
(propositionen s. 21).
I specialmotiveringen avseende förslaget till ändring av 8 §
lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. sägs (s. 29) att
möjligheterna att återkalla ett tillstånd "i princip endast bör
utnyttjas när detta är nödvändigt".
Utskottet delar regeringens uppfattning beträffande
omfattningen av rätten att återkalla givet tillstånd. Skäl för
återkallande av tillstånd bör, enligt utskottets mening, vara av
den karaktären att de, om de varit kända vid den ursprungliga
tillståndsprövningen, medfört att tillstånd då icke beviljats.
Enligt utskottets förmenande bör ikraftträdandet sättas till
den 1 april 1993.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:154 framlagda
förslaget till lag om ändring av nämnda lag med den ändringen
att ikraftträdandedatum bestäms till den 1 april 1993,
2. beträffande lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:154 framlagda
förslaget till lag om ändring av nämnda lag med den ändringen
att ikraftträdandedatum bestäms till den 1 april 1993.
Stockholm den 9 februari 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf
Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Inger Koch (m), Margareta
Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m) och
Ingbritt Irhammar (c).