I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens skrivelse
1991/92:145 om den svenska krigsmaterielexporten, dels
regeringens proposition 1991/92:174 Lag om krigsmateriel. Vidare
behandlas några motioner väckta med anledning av proposition
1991/92:102 jämte motioner inom ämnesområden som väckts vid
allmänna motionstiden 1992.
Skrivelsen
Regeringen har med skrivelse 1991/92:145 lämnat riksdagen en
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1991.
I skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller
för tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll
Krigsmaterielinspektionen har.
Av redovisningen framgår bl.a. att utförseltillstånd för
försåld krigsmateriel under år 1991 lämnats till ett värde av
2 559 mkr jämfört med 2 980 mkr under år 1990. Detta innebär
räknat i fasta priser en minskning med 17 %. År 1990 skedde en
minskning med 60 % i förhållande till värdet av
utförseltillstånd som meddelats under år 1989.
Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år
1991 uppgick till 2 705 mkr mot 3 327 mkr under år 1990. I fasta
priser innebär detta en minskning med 21,5 %. Värdet av
krigsmaterielexporten för år 1991 ligger därmed på den nivå som
förelåg under den första delen av 1980-talet.
Av skrivelsen framgår vidare bl.a. att FN:s generalförsamling
i december 1991 antog en resolution som ställer långtgående krav
på medlemsländerna att redovisa såväl sin import som export av
tyngre konventionella vapen. Härigenom torde öppenheten i fråga
om internationella vapenöverföringar komma att öka i väsentlig
grad.
Krigsmaterielinspektionen kommer, i samråd med försvarets
myndigheter, att för innevarande år 1992 sammanställa de
uppgifter som i enighet med den nyss nämnda FN-resolutionen
nästa år skall överlämnas till FN:s generalsekreterare.
Redogörelsen för krigsmaterielexporten år 1990 överlämnades
till FN i engelsk översättning. Även årets redogörelse kommer
att överlämnas till FN som ett led i vår strävan efter ökad
öppenhet på detta område.
Propositionen
I regeringens proposition 1991/92:174 hemställs att riksdagen
antar förslagen till
1. lag om krigsmateriel,
2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut
samt att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i
övrigt anförts om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt
riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan
(avsnitten 3--6).
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:U403 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de rådgivande "riktlinjer" som i dag
finns för reglerande av den svenska vapenexporten bör lagfästas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en ny riktlinje antas med lydelsen:
krigsmateriel skall inte säljas till stat med militära styrkor,
som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet,
eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört, såvida
stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att krigsmaterielexport i samband med
samarbetsavtal med utlandet även i fortsättningen skall bedömas
enligt svensk lagstiftning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ge uttryck för att Sverige vid
förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva
frågan om en restriktiv europeisk vapenexportpolitik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att målsättningen på sikt bör vara att all
svensk krigsmaterielexport bör förbjudas.
1991/92:U408 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av svensk
vapenexportlagstiftning i syfte att möjliggöra ökad
krigsmaterielexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillstånd generellt skall ges för
export till tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk
samarbetspartner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de författningsmässiga
förutsättningarna för samverkan med utländsk försvarsindustri
förändras i positiv riktning,
1991/92:U412 av Margareta Winberg och Maj Britt Theorin (s)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skärpning
av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen i FN lägger förslag om
en internationell regim för begränsning av vapenhandeln och
vapenproduktionen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:U609 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att all krigsmaterielexport till
Indonesien bör upphöra i enlighet med Europarådets resolution,
1991/92:U614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt
förbud mot export av krigsmateriel,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för
avveckling av krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas
fram,
1991/92:U621 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk vapenexport till USA,
1991/92:U624 av Ingela Mårtensson och Ingbritt Irhammar (fp,c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vapenexport till Indonesien,
1991/92:Sf619 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en total avveckling av svensk
krigsmaterielexport.
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition
1991/92:102
1991/92:Fö29 av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark (s)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den svenska vapenexportpolitiken
förblir restriktiv, och att Sverige behåller kontrollen vad
gäller export av krigsmateriel utvecklade genom samarbetsavtal
med utländska företag.
1991/92:Fö34 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt vapenexportlagstiftning och
regler vid försvarsindustriellt samarbete,
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition
1991/92:174
1992/93:U1 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskad vapenhandel och säker nedrustning,
2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen om förbud mot
utförsel av krigsmateriel skall fortsätta gälla i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om restriktiv dispensgivning, utan undantag
för något land,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vapenexport till länder som undertrycker
mänskliga rättigheter och/eller är beredda att kriga utanför
sitt eget territorium,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att följa beslut i ESK,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om neutralitetsreglerna.
1992/93:U2 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för
krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag,
2. att riksdagen beslutar att export av krigsmateriel till
ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen
stoppas och att i riktlinjerna stryka orden,"...så länge
omständigheterna kvarstår".
3. att riksdagen beslutar att export av ammunition och andra
följdleveranser stoppas om köparen kommer i krig,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till
riktlinjer för export av krigsmateriel avseende samverkan med
utländsk part.
1992/93:U3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv
avveckling av den svenska vapenexporten,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma
regler för tillstånd för export av "materiel för strid" och
"övrig materiel",
4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beaktande av materielens förväntade användning vid
tillståndsgivning för krigsmaterielexport,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
följdleveranser skall regleras på samma sätt som export,
6. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till
krigförande land,
7. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
villkor för export till tredje land av samproducerad
krigsmateriel,
8. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagfästa hinder för svensk vapenhandel,
9. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen
redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan,
10. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avskaffande av den rådgivande nämnden för
krigsmaterielexportfrågor,
11. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
straffsanktionering av redovisningsskyldighet,
12. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar i
ringa fall,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omställningsfonder för att underlätta
en övergång från militär till civil produktion.
1992/93:U4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige -- i första hand genom FN och ESK -- aktivt bör verka
för en minskad internationell vapenhandel och internationell
kontroll av all vapenhandel och vapenproduktion,
2. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att
utöver i propositionen nämnda ovillkorliga hinder i form av
bindande internationella överenskommelser, folkrättsliga regler
och beslut av FN:s säkerhetsråd följande ovillkorliga hinder för
svensk vapenhandel (export, licensförsäljning eller
samarbetsavtal) skall lagfästas, så att militär materiel med
svenskt ursprung inte skall kunna säljas till:
stat som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad
konflikt inom eller utom landet,
stat som undertrycker mänskliga rättigheter,
stat med militära styrkor, som är engagerade i
stridshandlingar utanför det egna territoriet eller som hålls
kvar där efter det att striderna har upphört, såvida
stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin
mening ger regeringen till känna att ett tidigare givet
tillstånd omgående skall återkallas om sådana förändringar skett
att ett mottagarland faller under någon under yrkande 3 angiven
kategori,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger
regeringen till känna att under yrkande 4 angiven återkallelse
av tillstånd även skall gälla export av ammunition, reservdelar
och andra följdleveranser,
6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger
regeringen till känna att stat som trots givet åtagande inte
förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte skall få köpa
sådan materiel från Sverige i fortsättningen,
7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger
regeringen till känna att undantag från svenska
vapenexportregler inte skall medges vid samarbetsavtal med annat
land,
8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, med godkännande av
den föreslagna utvidgningen av krigsmaterielbegreppet som sin
mening ger regeringen till känna att uppdelningen av detta
begrepp i två kategorier inte är godtagbar,
9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger
regeringen till känna att riktlinjernas exportvillkor skall avse
alla köpare med de nordiska länderna som enda undantag,
10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening
ger regeringen till känna att den i propositionen föreslagna
omtolkningen av Haagkonventionen utgår,
11. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin
mening ger regeringen till känna att Sverige inte skall sälja
krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter.
1992/93:U5 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en ny och friare krigsmaterielpolitik som kan gynna
svensk försvarsindustris utveckling.
1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vapenexportens omfattning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till definition
av krigsmateriel i enlighet med vad som anges i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer
för utförsel av krigsmateriel som står i överensstämmelse med
konventioner om neutralitet,
4. att riksdagen beslutar att se över den bestämmelse som
gäller köparländer som brutit mot svenska åtaganden,
5. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas vad
gäller omställning av militär produktion till civil produktion.
1992/93:U7 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare, med de
nordiska länderna som enda undantag,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utfärdat
exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i
krig,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av
ammunition, reservdelar och andra följdleveranser inte får ske
om köparen kommer i krig,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte
skall sälja krigsmateriel till stat med militära styrkor, som är
engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller
som hålls kvar där, efter det att striderna har uphört, såvida
stationeringen inte är en följd av beslut i FN:s säkerhetsråd,
6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska
riktlinjerna i lagen skall gälla vid eventuell export av
materiel som tillverkats i samarbete mellan svenska och
utländska företag,
7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av
krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat
svenska vapen inte får ske och att den i propositionen
föreslagna liberaliseringen "...så länge omständigheterna
kvarstår" avvisas,
8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att de båda
kategorierna "krigsmateriel för strid" och "övrig krigsmateriel"
utgår, samtidigt som krigsmaterielbegreppet vidgas i enlighet
med propositionens förslag,
9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte
bör sälja krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga
rättigheter,
10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige,
som ett led i utrikespolitiken, verkar för en minskad europeisk
och internationell vapenhandel samt vapenregistrering och
kontroll av rustningsindustrins produktion.
1992/93:U8 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om respekt för mänskliga rättigheter,
2. att riksdagen beslutar att regelverket för vapenexport
även fortsatt skall gälla samtliga länder med vissa undantag för
de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i
Europa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den, i första hand genom FN och ESK, aktivt bör verka för en
minskad internationell vapenhandel.
Inledning
Den svenska tillverkningen, försäljningen och exporten av
krigsmateriel kontrolleras av statsmakterna.
Det svenska regelverket på krigsmaterielområdet innebär i
korthet att tillverkning, tillhandahållande och export är
förbjuden, men att regeringen kan lämna dispens. Till grund för
regeringens bedömning i ärenden beträffande export och annan
utlandssamverkan ligger riktlinjer som godkänts av riksdagen.
Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m. (tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1991:1896) och
förordningen (1983:1036, ändrad senast SFS 1989:565) i samma
ämne. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 1984.
Regler om krigsmaterielexport finns i lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och
dithörande förordning (1988:561 ändrad senast SFS 1992:215).
Båda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1988.
Riksdagen godkände år 1971 regeringens proposition (prop.
1971:146, UU21, rskr. 343) med riktlinjer för
tillståndsprövningen. Riktlinjerna har sedermera bekräftats
genom godkännandet av proposition med förslag till lag om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196,
UU26, rskr. 345).
Då den nuvarande utförsellagen trädde i kraft den 1 juli 1988
innebar detta en kraftig skärpning av kontrollen över
krigsmaterielexporten, bl.a. genom reglering av den svenska
krigsmaterielindustrins marknadsföring utom riket och utvidgning
av dittills gällande regler om förbud mot teknologiöverföring
till utlandet. Lagen innebar vidare möjligheter till effektivare
kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.
I propositionen med förslag till nuvarande lag om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1987/88:154, UU30, rskr.
331) anmälde föredraganden sin avsikt att föreslå regeringen att
tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda
bl.a. sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk
försvarsindustri och denna industris export, konsekvenserna av
och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet
samt behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer jämte andra
frågor på krigsmaterielexportens område. Regeringen bemyndigade
den 22 juni 1988 förutvarande utrikeshandelsministern att
tillkalla en sådan kommitté med angivna uppgifter.
Utredningen överlämnade i december 1989 sitt betänkande
(SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, där
särskilda ekonomiska rapporter fogades som bilagor. Betänkandet
har remissbehandlats.
I nyssnämnda proposition anfördes vidare att den tekniska
utvecklingen på krigsmaterielområdet utgjorde skäl att se över
krigsmaterielbegreppet med syftet att åstadkomma en korrekt
klassificering av civil resp. militär materiel. Regeringen
bemyndigade den 22 juni 1988 dåvarande utrikeshandelsministern
att tillkalla en särskild utredare för att se över
krigsmaterielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.
Utredaren överlämnade i september 1989 sitt betänkande (SOU
1989:66) Begreppet krigsmateriel (Begreppsutredningen).
Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen hade tidigare -- den 2 april 1987 -- bemyndigat
dåvarande statsministern att tillkalla en medborgarkommission
för att granska vissa uppgifter om olaglig svensk vapenexport,
m.m. Medborgarkommissionen överlämnade i april 1988 sin rapport
(SOU 1988:15) om svensk vapenexport. I rapporten framfördes
långtgående kritik mot de sedan år 1971 gällande riktlinjerna
för krigsmaterielexport liksom mot deras tillämpning genom åren.
Medborgarkommissionen lade därvid fram vissa förslag angående
riktlinjernas utformning.
Medborgarkommissionen redovisade även synpunkter och förslag
rörande bl.a. klassificering av krigsmateriel,
slutanvändarintyg, reglering av det försvarsindustriella
samarbetet liksom i frågan om sammanslagning av
tillverkningslagen och utförsellagen. KMU
(Krigsmaterielexportutredningen) har i sitt betänkande delvis
behandlat Medborgarkommissionens förslag.
Nedan ges en sammanfattning av propositionens huvudsakliga
innehåll, inkl. propositionens förslag till nya riktlinjer som
skall ligga till grund för regeringens tillståndsprövning.
Därefter kommer utskottet att under skilda rubriker behandla
de förslag i propositionen som aktualiserats i motionerna, varav
flertalet främst berör riktlinjerna för tillståndsgivning. För
en redogörelse för Medborgarkommissionens rapport, KMU:s
betänkande, Begreppsutredningen, remissinstansernas svar och
regeringens mer detaljerade motiveringar till lagförslaget och
förslaget om nya riktlinjer hänvisas till propositionen.
Beträffande de nu gällande riktlinjerna från 1971 hänvisas till
proposition 1971:146 och betänkande UU1971:21.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel.
Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. omarbetas till en
lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den
samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det
även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att
tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom
för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan
materiel.
Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa,
den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft
som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt
livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av
krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU
1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan
sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och
kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel
för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens
uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på
administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom
omställningsfonder.
Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel
utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som
granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna
innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med
utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion.
Regeringen anser att hänsyn bör tas till det
krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och
föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för
strid, dels övrig krigsmateriel.
I den nya lagen införs regler om samverkan med utlandet i
fråga om tillverkning och utveckling av krigsmateriel, m.m.
Propositionen innehåller en översyn och precisering av
riktlinjerna för prövning av ärenden rörande undantag från
lagens förbud, liksom av principerna för klassificering av
krigsmateriel.
Propositionen behandlar därutöver vissa frågor om rutiner och
kontrollåtgärder vid tillämpningen av de föreslagna
bestämmelserna, liksom vissa administrativa frågor i
sammanhanget.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Angående riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan anges i propositionen följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan
samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel bör medges
endast om sådan utförsel eller samverkan
1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är
säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik.
Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på
regeringen att göra en totalbedömning av alla för ärendet
betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss
angivna grundläggande principerna.
Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan
med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt
neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska
Gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå
i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.
Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av
staten auktoriserad mottagare; vidare bör vid utförsel av
materiel ett slutanvändarintyg eller ett intyg om egen
tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat som trots
åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller
underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel
skall i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan
materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.
Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt
krigsmateriellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot
internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot
beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om
export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder).
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan
utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det
avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommer.
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till
annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller
övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som
befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om
krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i
internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad
konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.
Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats
som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte
befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har inre
väpnade oroligheter, eller det i landet förekommer omfattande
och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och om inte
ovillkorligt hinder möter.
Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom
vid ovillkorliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i
väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade
oroligheter. Undantagsvis bör, i de två senare fallen,
återkallande av tillstånd kunna underlåtas om det är förenligt
med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för
Sveriges utrikespolitik.
Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare,
med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte
ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser,
t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller
där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam
utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall
tillståndsbedömningen utgå från de angivna grundläggande
kriterierna. Utförsel till samarbetslandet, som följer av
avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår. Om ett
samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från
samarbetslandet till tredje land bör fråga om sådan export, i
den mån slutprodukten i fråga har en övervägande svensk
identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för sådan export
från Sverige.
Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet
bör export från samarbetslandet till tredje land medges inom
ramen för samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt
svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till
stånd, och det är en förutsättning från samarbetspartnerns sida
att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter
omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges
inom ramen för samarbetslandets exportregler.
När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en
regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och
samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås,
bör utrikesnämnden höras.
Utskottet
1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel
Sammanfattning av motionerna
I motion U403 yrkande 7 (s) anförs att vapenexport leder till
militarisering som förvärrar konflikter och bidrar till att
förlänga krig. Målsättningen bör vara att all svensk vapenexport
på sikt förbjuds.
I yrkandena 1 och 2 i motion U614 (v), yrkande 3 i motion
Sf619 (v) och yrkande 2 i motion 1992/93:U3 (v) förordas en
successiv avveckling av den svenska vapenexporten. I motionerna
föreslås en avvecklingsperiod på fem år.
Utskottets överväganden
Säkerhetspolitiska motiv utgör grunden för utlandssamverkan
och export på krigsmaterielområdet. I och med att riksdagen
bedömer det nödvändigt med ett starkt försvar för att uppfylla
den valda inriktningen av svensk säkerhetspolitik, kvarstår
motiven för utlandssamverkan och export på krigsmaterielområdet.
Den utlandssamverkan och export som medges får inte stå i strid
med principerna eller målen för svensk utrikespolitik.
Ett antal tidigare ställningstaganden av riksdagen bekräftar
denna syn. Den svenska säkerhetspolitiken behandlades av
utskottet senast i betänkande 1991/92:UU19. I betänkandet anges
att målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma
som riksdagen slagit fast i flera tidigare betänkanden och som
bekräftas i regeringens proposition, nämligen att i alla lägen
och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för
oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med
andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt och kulturellt och varje annat hänseende.
Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn och stabilitet i Norden
och angränsande områden. Viktiga inslag i säkerhetspolitiken är
att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och
demokratisk utveckling, inte minst genom att aktivt verka för en
roll för FN på dessa områden.
Vidare uttalade utskottet att Sveriges militära alliansfrihet
syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse
av krig i vårt närområde består. Detta förutsätter att en
betryggande försvarsförmåga upprätthålls.
Utskottet behandlade senast frågan om krigsmaterielexport i
betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet redogörs för den
säkerhetspolitiska grundvalen för svensk krigsmaterielexport och
utlandssamverkan. I betänkandet anges sålunda att Sverige deltar
i den internationella handeln med krigsmateriel genom export,
import och annat samarbete, men det sker med utgångspunkt i våra
egna säkerhetspolitiska behov. Detta betyder bl.a. att ingen
produktion skall ske enbart för att tillgodose exportintressen.
Det är av dessa skäl som vår krigsmaterielexport omges av
strikta begränsningsregler som fortlöpande måste ses över för
att hela tiden svara mot behovet av styrning och kontroll.
Dessa uttalanden äger fortfarande giltighet.
Även i föreliggande proposition framhålls de
säkerhetspolitiska motiven bakom utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet. Propositionen anger att Sverige under kris
och krig självt måste kunna tillverka och underhålla vapen och
annan materiel. En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig
tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Vidare sägs att
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet är angelägen för att
bevara en livskraftig inhemsk försvarsindustri och för att
trygga försvarets materielförsörjning och kunnande.
Utskottet ansluter sig till propositionens bedömningar i detta
hänseende.
Även i försvarsutskottets yttrande om föreliggande proposition
bekräftas den säkerhetspolitiska grunden för utlandssamverkan
och export. I yttrandet anges bl.a. att en inhemsk
försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska
säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla, tillverka och
underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa respekt för
vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och
konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära
allianser. Vidare anger försvarsutskottet bl.a. att en stark
kompetens på det högteknologiska området utgör en väsentlig
tillgång i den svenska säkerhetspolitiken.
Utskottet ansluter sig till försvarsutskottets yttrande i
detta hänseende.
Utskottet vill understryka betydelsen av att utlandssamverkan
inte står i strid med de utrikespolitiska målen. Framträdande
mål i Sveriges utrikespolitik är bl.a. att främja demokrati,
mänskliga rättigheter, avspänning och nedrustning samt att bidra
till en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Internationellt
samarbete och en uppslutning kring FN-stadgan är hörnstenar i
den svenska utrikespolitiken. Att utlandssamverkan inte får stå
i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik
bekräftas också i föreliggande proposition.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om den nuvarande svenska
säkerhetspolitiken som motiv till att tillåta utlandssamverkan
avstyrker utskottet framlagda förslag om en avveckling av
krigsmaterielexporten.
Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U403 (s), yrkandena 1 och 2
i motion U614 (v), yrkande 3 i motion Sf619 (v) och yrkande 2 i
motion 1992/93:U3 (v).
2. Generell syn på propositionen och lagförslaget
Sammanfattning av motionerna
I motionerna 1992/93:U4 (s) och 1992/93:U7 (s) förordas att
riksdagen avslår proposition 1991/92:174. Enligt motion
1992/93:U4 innebär propositionen en långtgående liberalisering
av svensk vapenexportpolitik som innefattar ökade möjligheter
till vapenexport till krigförande land. Enligt motionen har
försvarsindustriella krav på ökad export varit styrande i
propositionen. Enligt motionen finns det begrepp i
propositionen, som "totalbedömning" och "i princip" som i vissa
fall luckrar upp bestämmelserna. Enligt motion 1992/93:U7 (s)
kommer regeringens förslag att möjliggöra en ökande svensk
vapenexport, t.o.m. till länder som befinner sig i krig.
Även i motion 1992/93:U3 (v) förordas att riksdagen avslår
proposition 1991/92:174. Den övergripande motiveringen är att
propositionens förslag innebär en liberalisering av reglerna för
krigsmaterielexport och -samverkan. I stället bör
krigsmaterielexporten successivt avvecklas.
I motion U412 yrkande 1 (s) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en skärpning av lagen om förbud mot
utförsel av krigsmateriel. Enligt motionen bör lagen omfatta
också militär produktion, militär service och know-how. Vidare
bör begreppet krigsmaterielexport ersättas med militär export
för att understryka att det är mottagarens användning som är
avgörande.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att i propositionen anges två övergripande
kriterier när undantag från de generella förbuden kan medges:
dels att utlandssamverkan är erforderlig för att tillgodose det
svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i
övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte
står i strid med principerna eller målen för Sveriges
utrikespolitik.
Härigenom framhålls således tydligare än tidigare motiven för
att tillåta utlandssamverkan, dvs. de försvars- och
säkerhetspolitiska målsättningarna, och ett större ansvar och
krav läggs på regeringen att motivera den utlandssamverkan som
beviljas. Samtidigt betonas vikten av de utrikespolitiska
principerna och målen. Utskottet noterar att detta ligger väl i
linje med vad utskottet angav i betänkandet 1987/88:30 och
tillstyrker förslaget i detta hänseende.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att skärpa
lagstiftningen till att omfatta även förbud mot samarbetsavtal
med någon utom landet för att gemensamt utveckla eller tillverka
krigsmateriel. Härigenom stärks regeringens kontrollmöjligheter
ytterligare.
I riktlinjerna finns mer detaljerade bedömningsgrunder angivna
bl.a. i syfte att tillgodose de utrikespolitiska målen. Det
gäller bl.a. mänskliga rättigheter, frågan om export till
konfliktdrabbade länder eller områden etc. Regeringens förslag
och motionsyrkanden beträffande riktlinjerna kommenteras mer i
detalj nedan.
Såväl nu gällande regelverk för utlandssamverkan som förslaget
i föreliggande proposition är enligt utskottets uppfattning
ägnat att tillgodose såväl utrikespolitiska som
försvarspolitiska mål inom ramen för en säkerhetspolitisk
helhetssyn.
Med anledning av yrkande 1 i motion 1991/92:U412 (s), berörd
del, konstaterar utskottet att propositionens lagförslag
förbudbelägger även tillverkning av krigsmateriel, upplåtelse
och överlåtelse av tillverkningsrätt, samarbetsavtal och
militärt inriktad utbildning. Härmed tillgodoses huvudsyftet i
motionärernas förslag.
Utskottet får härmed anse yrkande 1 i motion U412 (s) som
besvarat.
Utskottet bedömer utifrån resonemanget ovan att propositionen
och det föreslagna regelverket i allt väsentligt återspeglar de
av riksdagen fastlagda målen och motiven för utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet. Utskottet avstyrker därför mot den
bakgrunden yrkanden som förordar avslag på propositionen.
Härmed avstyrks motion 1991/92:U412 (s) yrkande 1, berörd del,
motion 1992/93:U3 (v) yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och
motion 1992/93:U7 yrkande 1.
I motion 1991/92:U403 yrkande 2 (s) och i yrkande 8 i motion
1992/93:U3 (v) föreslås att de rådgivande riktlinjer som i dag
finns för regleringen av den svenska vapenexporten lagfästs.
Utskottet anser att krigsmaterielärenden är
förvaltningsärenden som det ankommer på regeringen att avgöra.
Övervägandena i samband med dessa ärenden omfattar löpande
bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en
omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det
som en fördel att regeringens politiska ansvar för besluten i
detta sammanhang tydliggörs.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka att
riktlinjerna lagfästs utan finner ordningen med riktlinjer som
godkänns av riksdagen men tillämpas av regeringen under
politiskt ansvar ändamålsenlig.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1991/92:U403 (s) och
yrkande 8 i motion 1992/93:U3 (v).
I yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c) föreslås att 1 § i nu
gällande Lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel skall
fortsätta att gälla.
Motionärens syfte tillgodoses genom det nya lagförslaget. Det
görs inte någon inskränkning vad gäller de generella förbuden på
krigsmaterielområdet. I stället utvidgas regleringen bl.a. genom
tillståndstvång för samarbetsavtal för gemensam utveckling och
produktion.
Härmed besvaras yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c).
I yrkande 6 i motion Fö29 (s), i berörd del av yrkande 12 i
motion Fö34 (s) samt i yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp) yrkas
att reglerna för svensk vapenexport skall vara restriktiva.
I yrkande 1 i motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp)
anförs att om Sverige menar allvar med att verka för avspänning
och nedrustning bör reglerna för vapenexport även
fortsättningsvis vara mycket restriktiva och inte medge ökade
möjligheter till utförsel av svensk krigsmateriel genom en mängd
undantag.
I motion U408 yrkande 1 och motion 1992/93:U5 (båda nyd)
förordas liberalare regler för den svenska
krigsmaterielexporten. Motiveringen är att nuvarande restriktiva
hållning försvårar försvarsindustrins konkurrensförmåga och dess
långsiktiga överlevnad vilket i sin tur ger negativa effekter
beträffande exportinkomster och sysselsättning.
Utskottet anser att såväl det nuvarande som det föreslagna
regelverket för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet präglas
av en generellt restriktiv hållning. I och med föreliggande
förslag framhålls som nämns ovan behovet av att
tillståndsgivningen klart kan motiveras utifrån
säkerhetspolitiska mål. De detaljerade riktlinjerna understryker
denna generellt restriktiva hållning. Utskottet anser att
behovet av att tillämpa en restriktiv politik beträffande
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet härmed tillgodoses.
I sammanhanget bör nämnas den sedan länge och i föreliggande
proposition bekräftade principen om att särskild restriktivitet
skall iakttas vid bedömningarna i fråga om utlandssamverkan med
nya länder.
Några ytterligare uttalanden beträffande restriktivitet bedöms
inte påkallade.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion Fö29 (s), berörd del av
yrkande 12 i Fö34 (s) och yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp).
Vidare avstyrks yrkande 1 i motion 1991/92:U408 (nyd) och motion
1992/93:U5 (nyd) (berörd del).
I yrkande 11 i motion 1992/93:U3 (v) föreslås att
redovisningsskyldigheten beträffande marknadsföring enligt 11 §
i lagförslaget straffsanktioneras.
11 § i lagförslaget innebär att den som har tillstånd att
tillverka och tillhandahålla krigsmateriel skall lämna
redovisning till regeringen om den marknadsföring av
krigsmateriel som bedrivs i utlandet samt om åtgärder som syftar
till i lagen reglerade avtal.
Utskottet konstaterar att lagförslaget beträffande 11 § inte
innehåller straffsanktionering. Utskottet noterar samtidigt att
det led som normalt följer efter marknadsföring, dvs.
underlåtande av underrättelse om anbudsgivning, enligt
lagförslaget är straffbart. Utskottet bedömer att den föreslagna
ordningen är till fyllest.
Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U3 (v).
I yrkande 12 i motion U3 (v) föreslås att straffrihet i ringa
fall enligt lagförslagets 25§ bör utgå.
I 25§ anges bl.a. att det i ringa fall inte skall dömas
till ansvar. 25§ avser tillverkning, tillhandahållande, avtal
om tillverkningsrätt, avtal om utveckling/samverkan med utländsk
part, ändring av avtal, militärt inriktad utbildning och
anbudsgivning.
Utskottet konstaterar att nu gällande utförsellag föreskriver
ansvarsfrihet i ringa fall. Straffsanktioneringen beträffande
otillåten utförsel av krigsmateriel, som utgör en del av det som
utförsellagen omfattar, regleras dock enligt
varusmugglingslagen, och i denna straffbeläggs även ringa brott.
I tillverkningslagen finns inget undantag för ringa brott.
Lagförslaget innebär således att ansvarsfrihet i ringa fall
utsträcks till att också omfatta tillverkning och
tillhandahållande av krigsmateriel. Samtidigt noterar utskottet
beträffande 25 § att man nu kan ställas till ansvar för oaktsam
tillverkning eller tillhandahållande samt att en straffsats
införs för grova brott mot bestämmelserna om tillverkning och
tillhandahållande enligt 26 §. Sammantaget innebär detta enligt
utskottets bedömning en skärpning vad gäller
straffsanktioneringen enligt lagförslaget.
Utskottet bedömer att lagförslaget i propositionen i detta
hänseende är till fyllest.
Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U3 (v).
Utskottet noterar att ett tillverkningstillstånd redan i dag
kan förenas med villkor avseende ägandet. Regeringen har också
för aktiebolag regelmässigt föreskrivit som villkor för
tillverkningstillstånd att bolaget har ett utlänningsförbehåll
som inte är mindre strängt än det som stadgas i
företagsförvärvslagen. Företagsförvärvslagen har numera upphävts
och den 1 januari 1993 upphävs aktiebolagslagens regler om
bundna och fria aktier.
Tidigare meddelade villkor i tillverkningstillstånd kommer
efter den 1 januari 1993 att innehålla referenser till
lagstiftning som inte längre är gällande. Sådana villkor bör
ersättas av villkor avseende ägandet som överensstämmer med
föredragandens intentioner i propositionen. För att tydliggöra
regeringens möjlighet att bestämma att tidigare meddelade
villkor avseende ägandet skall ändras liksom att föreskriva nya
villkor om sådant ägande samt bestämma om bl.a.
styrelseledamöters medborgarskap bör detta tillskapas i en
övergångsbestämmelse.
Utskottet föreslår därför en utvidgad övergångsbestämmelse
till lagen om krigsmateriel.
Utskottet noterar att beslutet om införande av ny lag om
krigsmateriel föranleder en följdändring i 2 § i lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte m.m.
3. Klassificering
Sammanfattning av motionerna
I motion 1992/93:U4 (s) yrkande 8 av Maj Britt Theorin
föreslås att riksdagen beslutar godta den föreslagna
utvidgningen av krigsmaterielbegreppet men avslå uppdelningen i
två kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Yrkande 8 i motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) har samma
innebörd. Enligt motionens motivering har uppdelningen i två
kategorier till syfte att öppna tidigare stängda marknader i och
med att den materiel som klassificeras som "övrig krigsmateriel"
får exporteras till länder indragna i konflikter som kan leda
till krig.
Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 3 föreslås att riksdagen
avslår regeringens förslag om en indelning av krigsmaterielen i
två kategorier. Enligt motionen innebär visserligen den nya
klassificeringen att fler produkter än tidigare klassas som
krigsmateriel. Motionärerna efterlyser emellertid att ett s.k.
köparkriterium införs. Regeringen bör enligt motionen ha
befogenhet att tillfälligt förordna att en vara, som inte
klassats som krigsmateriel men som får militär användning i
köparlandet, omfattas av bestämmelserna.
I motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) föreslås att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta en definition av
krigsmateriel med innebörden att hänsyn tas till i vilket
sammanhang materielen är avsedd att användas.
Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 4 förordas att hänsyn tas
till den exporterade materielens förväntade användning. Detta
föreslås även i berörd del av yrkande 1 i motion 1992/93:U412
(s).
Utskottets överväganden
Såväl nu gällande som föreslagna lagstiftning innebär att
regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel. En
krigsmaterielförteckning fastställs i enlighet med gällande
klassificeringskriterier, i förekommande fall efter hörande av
det s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet. Utskottet finner att
denna ordning är ändamålsenlig.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag innebär
klassificering av krigsmateriel med utgångspunkt i materielens
funktion och konstruktion. Krigsmaterielen indelas i två
kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Produkter med såväl civil som militär användning bör enligt
förslaget klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära
funktion har en förstörelsebringande effekt.
Jämfört med nu gällande ordning innebär detta förslag att
klassificeringen starkare kopplas till den destruktiva
vapenverkan hos materielen.
Utskottet bedömer att med propositionens förslag kommer fler
produkter än tidigare att klassificeras som krigsmateriel.
Vidare innebär förslaget en anpassning av de svenska reglerna
till i första hand de kriterier för klassificering som gäller i
EG-länderna och COCOM-länderna, dvs. flertalet av de länder med
vilka Sverige har samverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet
har mot denna bakgrund ingen erinran mot propositionens förslag.
Utskottet noterar i sammanhanget vad som i propositionen angetts
om fördelarna med att se över krigsmaterielförteckningen med
kortare mellanrum än vad som hittills varit fallet.
Utskottet delar inte uppfattningen som framförts i några av de
ovan refererade motionerna att ett s.k. användar- eller
köparkriterium bör regelfästas. Ett sådant kriterium skulle
enligt utskottets bedömning innebära risk för ökad godtycklighet
vid bedömningen, risk för att köparen skulle dölja materielens
verkliga användning genom t.ex. bulvanaffärer samt
kontrollproblem.
Det bör i sammanhanget erinras om att ingen köpare har en på
förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige, utan
regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att inte
bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.
Härmed avslås yrkande 8 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 8 i
motion 1992/93:U7 (s), berörd del av yrkande 1 i motion
1991/92:U412 (s), yrkande 2 i motion 1992/93:U6 (fp) och
yrkandena 3 och 4 i motion 1992/93:U3 (v).
4. Riktlinjer för krigsmaterielexport
4.1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition. Export av
krigsmateriel till stat som befinner sig i krig
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 5 i motion 1992/93:U4 av Maj Britt Theorin (s)
innebär propositionens förslag att export av reservdelar och
ammunition till tidigare försålda vapen kan ske till krigförande
part. Förslaget bör ändras så att detta inte medges. Även i
motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) anges att
propositionens förslag har den innebörden. I motionen
exemplifieras detta med att leveranser hade kunnat ske bl.a.
till Storbritannien och Argentina under kriget om
Falklandsöarna/Malvinas 1982 och till Jugoslavien fram till FN:s
vapenembargo 1991. Yrkande 3 i motion 1992/93:U2 (kds) har en
liknande innebörd. I motionen sägs att stater i krig kan få
ammunition vilket är en liberalisering jämfört med nuvarande
bestämmelse. Uttrycket "andra leveranser, t.ex. ammunition" bör
strykas ur de riktlinjer som propositionen anger. Även i motion
1992/93:U3 (v) yrkande 5 anförs att de föreslagna reglerna för
följdleveranser innebär en liberalisering, och i motionen yrkas
att följdleveranser skall regleras på samma sätt som export.
I yrkande 3, berörd del, i motion 1992/93:U4 (s) yrkas att
krigsmateriel från Sverige inte skall kunna säljas till stat som
befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt inom
eller utom landet. I yrkande 6 i motion 1992/93:U3 (v9 föreslås
att inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till
krigförande land. I båda dessa motionsyrkanden hänvisas bl.a.
till föreslagna regler beträffande följdleveranser. I yrkande 4
i motion U1 (c) föreslås att vapenexport förbjuds till land som
befinner sig i krig.
Utskottets överväganden
Enligt de i propositionen föreslagna riktlinjerna bör
utförseltillstånd inte beviljas för krigsmateriel för strid om
det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan
stat, som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras
leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade
oroligheter.
Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd
ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt
tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder
möter. Detsamma bör enligt förslaget gälla andra leveranser,
t.ex. av ammunition som har samband med tidigare utförsel eller
där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Utskottet noterar att ordalydelsen av föreslagna riktlinjer i
hög grad överensstämmer med 1971 års riktlinjer. I det nya
förslaget jämställs dock explicit ammunition med reservdelar.
Utskottet delar den principiella syn som kommer till uttryck i
såväl 1971 års riktlinjer som i propositionen, dvs. att köparna
av svensk krigsmateriel måste ha goda garantier för att få
reservdelar eller ammunition till inköpt materiel. Det ter sig
logiskt att jämställa ammunition med andra reservdelsleveranser,
eftersom ammunition i lika hög grad som reservdelar i allmänhet
är unikt utformad för att passa det försålda vapensystemet.
Enligt vad utskottet inhämtat torde det faktum att ammunition nu
nämns explicit inte innebära en liberalisering vad gäller den
praktiska tillämpningen i tillståndsärenden avseende sådana
leveranser utan ett befästande av en redan existerande praxis.
Utskottet ser det som en fördel att riktlinjer också för
ammunitionsleveranser klart anges.
Det bör i sammanhanget noteras att följdleveranser endast
aktualiseras till stater till vilka utförseltillstånd tidigare
givits och vilka därmed blivit föremål för en grannlaga
helhetsbedömning enligt riktlinjerna, exempelvis vad avser
faktorer som involvering i internationell konflikt, inre väpnade
oroligheter eller respekt för mänskliga rättigheter. Det faktum
att en noggrann helhetsbedömning alltid föregår beslut om
följdleveranser minskar givetvis sannolikheten för att
följdleveranser till ett krigförande land aktualiseras.
Det är väsentligt att också i detta sammanhang understryka att
de nu gällande och de föreslagna riktlinjerna för
följdleveranser inte innebär någon given rätt för en köpare att
erhålla följdleveranser, utan varje ärende behandlas för sig vid
regeringens avgörande. Om omständigheterna så motiverar, finns
det således möjligheter för regeringen att i det enskilda fallet
frångå de generella riktlinjerna.
Det bör också nämnas att de ovillkorliga hindren alltid
gäller.
Utskottet bedömer att någon ytterligare skärpning av
riktlinjerna beträffande leveranser av reservdelar, ammunition
och andra följdleveranser inte är påkallad mot bakgrund av vad
som ovan anförts.
Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 och yrkande 5 i motion
1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U7 (s), yrkande 3 i
motion 1992/93:U2 (kds), berörd del av yrkande 4 i motion U1 (c)
samt yrkandena 3 och 6 i motion 1992/93:U3 (v).
I yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s) (Franck) föreslås att en
ny riktlinje antas med lydelsen: krigsmateriel skall inte säljas
till stat med militära styrkor, som är engagerade i
stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls
kvar där efter det att striderna upphört, såvida inte
stationeringen är en följd av beslut i FN. Yrkande 3 (berörd
del) i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion 1992/93:U7
(s) tar upp samma fråga.
Utskottet konstaterar att det varken i 1971 års riktlinjer
eller i propositionens förslag finns några särskilda
restriktioner angivna beträffande utlandssamverkan med stat som
har militära styrkor stationerade utanför det egna territoriet.
Att införa en sådan restriktion skulle inte stå i
överensstämmelse med Sveriges syn vad gäller respekt för staters
suveränitet. Enbart det faktum att en stat har styrkor utanför
det egna territoriet kan enligt utskottets uppfattning inte
motivera en bedömning att utrikespolitiska hinder skulle
föreligga. Grunden för denna militära närvaro kan exempelvis
vara en fredlig överenskommelse mellan två suveräna stater. De i
propositionen föreslagna riktlinjerna bedöms av utskottet vara
ändamålsenliga bl.a. vad avser överväganden i samband med en
stats involvering i en internationell konflikt.
Härmed avstyrks yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s), berörd
del av yrkande 3 i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion
1992/93:U7 (s).
4. 2. Återkallande av exporttillstånd
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 4 i motion 1992/93:U4 (s) föreslås att tidigare
givet tillstånd återkallas om sådana förändringar skett att ett
mottagarland befinner sig i eller befaras komma i väpnad
konflikt inom eller utom landet, i stat som undertrycker
mänskliga rättigheter och i stat som har militära styrkor som är
engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet. I
yrkande 3 i motion 1992/93:U7 (s) föreslås att utfärdat
exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i
krig.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att de föreslagna riktlinjerna anger att
meddelat tillstånd bör återkallas, förutom vid ovillkorliga
exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt
med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. I de två
senare fallen bör regeringen undantagsvis kunna avstå från att
återkalla tillstånd, om detta är förenligt med de folkrättsliga
reglerna och med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik.
Utskottet noterar att propositionens förslag beträffande
riktlinjer överensstämmer med 1971 års riktlinjer i detta
hänseende.
Återkallande av exporttillstånd är en extraordinär åtgärd med
långtgående konsekvenser såväl för det exporterande företaget
som för köparlandet. Det är emellertid av värde att riktlinjer
finns för den händelse sådana omständigheter uppkommer som kan
aktualisera ett återkallande.
Utskottet utgår från att regeringen genom den noggranna
helhetsbedömningen, som enligt riktlinjerna skall ske vid all
tillståndsgivning, söker minimera sannolikheten för att en
situation skall uppstå i vilken återkallelse av tillstånd
aktualiseras. I detta sammanhang liksom när det gäller
tillståndsprövningen i övrigt skall bedömningen ske utifrån våra
utrikespolitiska mål och principer.
Det bör vidare tilläggas att om de ovillkorliga hindren
inträder utgör dessa alltid tillräckliga skäl för att återkalla
tidigare meddelat tillstånd.
Härmed avstyrks motion 1992/93:U4 (s) yrkande 4 och motion
1992/93:U7 (s) yrkande 3.
Enligt motion 1992/93:U4 (s) yrkande 10 innebär propositionens
förslag att Haagkonventionens förbud mot krigsmaterielexport
inte skall omfatta statliga företag utan bara eventuella
leveranser från den svenska försvarsmakten. Förslaget innebär
enligt motionen att möjligheterna till svensk
krigsmaterielexport utvidgas så snart tillverkarens
affärsmässiga verksamhet inte står under regeringens kontroll.
Enligt motionen skulle Sverige enligt folkrättsexperter
härigenom kunna komma att bryta mot folkrättens förbud mot
export av krigsmateriel till krigförande länder, varför
förslaget i denna del bör utgå.
I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 6 yrkas att de ovillkorliga
hindren för krigsmaterielexport också bör omfatta aktiebolag. I
likhet med vad som anförs i motion 1992/93:U4 riskerar Sverige
med de nu föreslagna reglerna att komma att bryta mot
folkrätten.
Enligt yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp) bör riksdagen ge
regeringen i uppdrag att utarbeta riktlinjer för utförsel av
krigsmateriel som står i överensstämmelse med konventioner om
neutralitet.
Utskottets överväganden
De ovillkorliga hindren i riktlinjerna för krigsmaterielexport
utgör en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina
internationella förpliktelser.
De ovillkorliga hindren innebär att tillstånd till utförsel
eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen inte
skall beviljas om det skulle strida mot internationella
överenskommelser som Sverige biträtt, mot beslut av FN:s
säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från
neutral stat under krig.
Motionerna tar upp sistnämnda hinder, dvs. folkrättsreglerna
rörande export från neutral stat. Motionärerna går emot
tolkningen i propositionen, vilken innebär att en boskillnad
görs mellan då den neutrala staten överlåter sin egen
krigsmateriel och då den tillåter sedvanlig vapenexport från
företag i bolagsform.
1907 års Haagkonventioner om neutralitet, vilka Sverige har
biträtt, innehåller vissa neutralitetsrättsliga restriktioner
för tillhandahållande av krigsmateriel. Enligt dessa får en
neutral stat inte förse en krigförande stat med örlogsfartyg,
vapen eller annan krigsmateriel, men reglerna kräver inte att
den neutrala staten förbjuder sina undersåtar att sälja
krigsmateriel till en krigförande part.
I den XIII:2 Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 sägs i
artikel 6 att varje överlämnande under vilken som helst form,
direkt eller indirekt, av krigsfartyg, ammunition och något som
helst slag av krigsmateriel från neutral makt till krigförande
är förbjudet. I artikel 7 anges att neutral stat är icke
förpliktigad att hindra utförsel eller genomförsel för någon av
de krigförandes räkning av vapen, ammunition och i allmänhet av
något som kan komma till användning för armén eller flottan.
Det görs således en gränsdragning i Haagkonventionen mellan
statligt och enskilt tillhandahållande. Bedömningen enligt
propositionen är att det torde innebära ett brott mot
neutralitetsreglerna, om svenska staten i eget namn överlät
eller försålde krigsmateriel i samband med en konflikt där
Sverige förklarat sig neutralt. Detsamma skulle gälla
försäljning eller tillhandahållande genom en svensk statlig
myndighet eller svenskt affärsverk. Ett företag som bedriver
verksamhet i bolagsform omfattas enligt propositionen dock inte
av detta förbud, oavsett ägarstrukturen i företaget. Avgörande
för bedömningen är enligt propositionen huruvida företaget utgör
ett självständigt rättssubjekt och dess affärsmässiga verksamhet
står under regeringens kontroll.
Det finns i den folkrättsliga litteraturen olika tolkningar av
de neutralitetsrättsliga restriktionerna. Utskottet finner inte
anledning att gå emot propositionens tolkning vad avser
gränsdragningen mellan statligt och enskilt tillhandahållande
och vilken överensstämmer med Sveriges hållning under det finska
vinterkriget 1939. Det synes inte rimligt att skilja på huruvida
krigsmaterielexporten sker från ett statligt ägt eller ett
privatägt företag, bl.a. mot bakgrund av att relativt snabba
förändringar i ägarstrukturen kan inträffa. Skulle en annan
tolkning tillämpas i internationell statspraxis bör Sverige
ompröva sin hållning.
Det bör nämnas att om Sverige skulle införa restriktioner med
hänvisning till de neutralitetsrättsliga reglerna, måste de
tillämpas likformigt med avseende på de krigförande.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks yrkande 6 i
motion 1992/93:U1 (c), yrkande 10 i motion 1992/93:U4 (s) och
yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp).
4. 4. Mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 1 i motion 1992/93:U8 (s) anförs att skrivningarna i
regeringens förslag beträffande mänskliga rättigheter inger
osäkerhet om regeringens syften. Enligt motionen är kravet på
respekt för mänskliga rättigheter ett centralt villkor för att
tillstånd för svensk vapenexport skall beviljas. Tillämpningen
av detta villkor får inte uppluckras.
I yrkande 9 i motion 1992/93:U7 (s) och yrkande 11 i motion
1992/93:U4 (s) föreslås likaledes att Sverige inte bör sälja
krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter.
Motionärerna går emot propositionens formuleringar om att inte
tillåta export endast när det rör sig om grova och omfattande
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Enligt yrkande 4 i motion 1992/93:U1 (c) berörd del skall
dispens inte kunna ges till länder där mänskliga rättigheter
undertrycks.
Utskottets överväganden
Enligt 1971 års riktlinjer skall tillstånd inte ges till stat
som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska
förhållanden kan antas använda materielen för att undertrycka
mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.
Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd
till utförsel av krigsmateriel eller annan utlandssamverkan som
avser krigsmateriel inte lämnas om det avser stat där omfattande
och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Detta
gäller för såväl krigsmateriel för strid som för övrig
krigsmateriel.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motion 1992/93:U8 (s), nämligen att kravet på respekt för
mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd
för svensk krigsmaterielexport skall beviljas.
Utskottet tolkar propositionens förslag så att en skärpning
föreslås ske i detta avseende i och med att kravet på respekt
för mänskliga rättigheter i samarbets- eller mottagarlandet görs
mer heltäckande. Enligt 1971 års riktlinjer krävdes endast att
den exporterade materielen kunde antas användas för att
undertrycka mänskliga rättigheter.
Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka förslaget i
motionerna U4 och U7 om en omformulering av propositionens
förslag till riktlinjer på denna punkt.
Den formulering som återfinns i propositionen får enligt
utskottets uppfattning inte tolkas som någon uppmjukning i
förhållande till hittillsvarande praxis.
Utskottet vill betona vikten av att regeringen gör en mycket
noggrann bedömning av situationen beträffande de mänskliga
rättigheterna i de land som kan bli aktuella för
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet utgår vidare
från att tillämpningen av det mänskliga rättighets-kriteriet
sker med iakttagande av särskilt stor restriktivitet.
Med det ovan anförda får motion 1992/93:U8 (s) yrkande 1 anses
besvarat. Motion 1992/93:U7 (s) yrkande 9, motion 1992/93:U4 (s)
yrkande 11 och motion 1992/93:U1 (c) yrkande 4 avstyrks.
4. 5. Brott mot reglerna vid svensk krigsmaterielexport
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 7 i motion U7 (s) bör export av krigsmateriel
till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen
inte få ske. Den i propositionen föreslagna liberaliseringen i
och med formuleringen "så länge omständigheterna kvarstår" bör
avvisas.
I yrkande 4 i motion U6 (fp) tas samma frågeställning upp.
Riksdagen bör mot bakgrund av nämnda formulering i propositionen
föreslå en översyn över den bestämmelse som gäller köparländer
som brutit mot åtaganden.
I motion U4 (s) yrkande 6 yrkas att stat som trots givet
åtagande inte förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte
skall få köpa sådan materiel från Sverige i fortsättningen.
I yrkande 2 i motion U2 (kds) föreslås att riksdagen beslutar
att export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd
vidareexporterat svenska vapen stoppas och att i riktlinjerna
orden "så länge omständigheterna kvarstår" stryks.
Utskottets överväganden
I de i propositionen föreslagna riktlinjerna anges följande:
En stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har
tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svenska
krigsmateriel skall i princip inte komma i fråga som mottagare
av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna
kvarstår.
I 1971 års riktlinjer nämns inte frågan om underlåtenhet från
mottagarlands sida. Däremot sägs i betänkandet UU 1987/88:30 att
huvudregeln för köpare som inte iakttar förbudet mot
vidareexport skall vara att fortsatt krigsmaterielexport till
detta land inte längre kan komma i fråga.
Som framgår av sammanfattningen av motionerna förordar
motionärerna en skärpning av formuleringen i riktlinjerna
beträffande underlåtenhet, i synnerhet vad gäller uttrycket "så
länge omständigheterna kvarstår".
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck såväl
i motionerna som i den föreslagna texten till riktlinjer,
nämligen att ett mottagarland som brutit mot överenskomna regler
i samband med export från Sverige inte skall få komma i fråga
som mottagare. Utskottet anser emellertid att uttrycket "så
länge omständigheterna kvarstår" är motiverat. Det kan inte
uteslutas att fall kan uppkomma där mottagarlandet rättat till
missförhållanden på ett sådant sätt att utlandssamverkan
återigen kan övervägas.
Utskottet betonar att propositionens förslag inte skall tolkas
så att överträdelse av överenskomna regler från mottagarlandets
sida på något sätt betraktas som mindre allvarligt än vad som
tidigare skett.
Utskottet vill härtill foga att konsekvenserna av att på
felaktiga grunder återuppta samverkan med ett land som
underlåtit att följa överenskomna regler är allvarliga. Därför
måste regeringen iaktta särskild noggrannhet och försiktighet i
de fall där ett återupptagande av samarbetet skulle kunna
aktualiseras.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:U2 (kds), yrkande 6
i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U6 (s) och
yrkande 7 i motion 1992/93:U7.
4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part
Sammanfattning av motionerna
Yrkande 4 i motion U403 (s), yrkande 6 (berörd del) i motion
Fö29 (s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion U2
(kds), yrkande 6 i motion U7 (s), yrkande 7 i motion U4 (s) samt
yrkande 7 i motion U3 (v) tar samtliga upp frågan om
vidareexport av svensk krigsmateriel till tredje land i samband
med samarbetsavtal. I motion U7 anförs att Sverige enligt
propositionen helt avsäger sig kontroll av export till tredje
land om den gemensamma produkten har övervägande utländsk
identitet samt att fri vidareexport tillåts från samarbetslandet
även om produkten har svensk identitet, nämligen om det är ett
starkt svenskt säkerhetspolitiskt intresse att samarbetet kommer
till stånd. Propositionens förslag vad gäller samarbetsavtal
innebär att svensk krigsmateriel kan spridas till länder till
vilka Sverige normalt inte exporterar. Samtliga ovan nämnda
motionsyrkanden pekar på denna risk för en liberalisering av
svensk krigsmaterielexport i samband med samarbetsavtal.
I motion U408 yrkandena 2 och 3 (nyd) förordas att
tillstånd generellt skall ges för export till tredje land
avseende vapen tillverkade av utländsk samarbetspartner samt att
de författningsmässiga förutsättningarna för samverkan med
utländsk försvarsindustri förändras i positiv riktning.
Utgångspunkten i motion U408 är att samarbetet inom den
europeiska försvarsindustrin måste intensifieras samt att den
svenska försvarsindustrins fortlevnad måste garanteras, bl.a. av
sysselsättningsskäl.
Utskottets överväganden
Utskottet välkomnar att enligt föreliggande lagförslag avtal
om utlandssamverkan, i form av gemensam utveckling och
tillverkning av krigsmateriel mellan ett svenskt företag och
någon i utlandet, endast skall få ingås med regeringens
tillstånd. Detta innebär bättre kontrollmöjligheter jämfört med
tidigare.
Utskottet behandlade frågan om riktlinjer i samband med
samarbetsavtal i betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet anges
att en eventuell vidareexport till tredje land inom ramen för
ett samarbetsavtal skall få förekomma endast om importlandet
uppfyller kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag
från detta villkor får endast göras för sådant avtal om
utvecklings- eller produktionssamarbete som är av utomordentlig
säkerhetspolitisk vikt för Sverige.
Utskottet konstaterar att huvuddragen i föreliggande förslag i
stort överensstämmer med utskottets syn enligt betänkande
UU 1987/88:30. Den bedömning som utskottet då gjorde kvarstår i
allt väsentligt. Huvudregeln skall således även fortsättningsvis
vara att svenska regler gäller för export av svensk materiel.
I propositionen görs en precisering av riktlinjerna utgående
från slutproduktens nationella identitet. I den mån
slutprodukten bedöms ha en övervägande utländsk identitet bör
export till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets
exportregler. Om materielen däremot har en övervägande svensk
identitet bör frågor om export till tredje land avgöras i
enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige.
Undantag kan endast medges om det är ett starkt svenskt
försvarspolitiskt intresse att utlandssamverkan kommer till
stånd.
Utskottet har ingen erinran mot propositionen på denna punkt.
Utskottet vill emellertid särskilt lyfta fram vad som anges i
propositionen om att en förutsättning för att den samverkan det
gäller i sig bedöms stå i samklang med Sveriges
utrikespolitiska principer och mål. Vidare vill utskottet betona
att valet av samarbetspartner och därmed samarbetsland bör
prövas grundligt. Som anges i propositionen är kretsen av länder
som kan antas komma i fråga för det mest angelägna samarbetet
begränsad.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet
yrkande 4 i motion 1991/92:U403 (s), yrkande 6 i motion Fö29
(s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U2
(kds), yrkande 7 i motion 1992/93:U3 (v), yrkande 7 i motion
1992/93:U4 (s), yrkande 6 i motion 1992/93:U7 och yrkandena 2
och 3 i motion 1991/92:U408 (nyd).
4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller områden
I yrkande 2 i motion U8 (s) yrkas att riksdagen beslutar att
regelverket för vapenexport även fortsatt skall gälla samtliga
länder med vissa undantag för de nordiska länderna och de
traditionellt neutrala länderna i Europa. Enligt motionen skall
propositionens förslag om att EG:s medlemsländer skall
jämställas med regelverket för de nordiska länderna och de
traditionellt neutrala länderna i Europa avvisas.
I yrkande 2 i motion U7 och i yrkande 9 i motion U4 (båda s)
anförs att riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare,
med de nordiska länderna som enda undantag.
I motion U2 yrkande 2 (kds) föreslås att riktlinjerna för
krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag.
Enligt yrkande 3 i motion U1 (c) skall dispensgivningen vara
ytterst restriktiv, utan undantag för något land. Motionären
vänder sig mot ett ökat samarbete på området med EG-länderna med
motiveringen att det inte går att visa att samverkan med EG/EU
står i överensstämmelse med Sverige utrikes- och
säkerhetspolitik.
Enligt yrkande 5 i motion U1 (c) bör det framgå av
riksdagsbeslutet att Sverige aldrig får leverera vapen när ESK
har beslutat om sanktioner.
I yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i motion U624 (fp)
förordas att all vapenexport till Indonesien bör upphöra.
Motionärerna anför att grova brott mot de mänskliga
rättigheterna äger rum i landet. I motion U609 refereras till
Europarådets resolution om Indonesien.
Enligt motion U621 yrkande 13 (v) anförs att USA levererar
vapen till antigerillakrigföring på olika håll i världen och att
risk finns för att svenska vapen därvid kommer till användning.
Därför måste svensk vapenexport till USA stoppas.
I yrkande 5 i motion U403 (s) föreslås att Sverige vid
förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva
frågan om en restriktiv vapenexportpolitik.
Utskottets överväganden
I regeringens förslag till nya riktlinjer anges följande i
propositionen.
Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan
med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt
neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska
gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå
i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.
Utskottet konstaterar att nu gällande riktlinjer innebär att
utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och
export inte anses gälla för de nordiska länderna och de
traditionellt neutrala länderna Schweiz, Österrike och Irland.
Denna ordning bör fortsätta att gälla.
I takt med att samarbetet med övriga EG-länder byggs ut finner
utskottet det också naturligt att samma principer för
utlandssamverkan och export tillämpas även i fråga om dessa
länder. Detta innebär emellertid inte något deltagande i ett
förpliktande EG-samarbete på krigsmaterielområdet.
Krigsmaterielfrågor regleras för EG:s del i artikel 223 i
Romfördraget. En medlemsstat har enligt denna artikel rätt att
vidta de åtgärder beträffande tillverkning av och handel med
vapen, ammunition och krigsmateriel som befinns nödvändiga för
att skydda väsentliga säkerhetsintressen.
Däremot finns det anledning att förutse att intresset för ett
frivilligt samarbete mellan de västeuropeiska länderna kommer
att öka, mot bakgrund av ökande utvecklingskostnader och
krympande försvarsutgifter. Det föreligger enligt utskottets
bedömning ett försvarspolitiskt intresse också för Sverige att
delta i sådant samarbete, och propositionens förslag torde kunna
underlätta detta. Detta framgår också av försvarsutskottets
yttrande. Där anges bl.a. att Sverige har ett starkt
säkerhetspolitiskt behov av att i ökad utsträckning delta i det
internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som pågår
inte minst mellan länderna i EG.
Utskottet betonar att export endast skall kunna ske till
stater, vars regeringar har åtagit sig att se till att vapnen
inte vidareexporteras utan tillstånd av svenska regeringen.
Kraven beträffande kontroll av materielens slutdestination genom
slutanvändarintyg gäller för all export av krigsmateriel till
alla mottagarländer.
Den bedömning som görs i riktlinjerna får enligt utskottet
inte innebära att de berörda länderna är undantagna från
gällande kriterier eller från regeringens prövning.
Utskottet vill beträffande export till de i detta sammanhang
behandlade länderna framhålla att skulle förhållandena i dessa
länder förändras så att en export av krigsmateriel eller annan
utlandssamverken skulle stå i strid med de svenska riktlinjerna,
måste den svenska regeringen självfallet beakta detta vid sin
tillståndsgivning.
Detta måste också berörda företag beakta i sin planering.
Det bör i detta sammanhang erinras om att ingen köpare har en
på förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige,
utan regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att
inte bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.
Utskottet avstyrker härmed yrkande 2 i motion U7 (s), yrkande
9 i motion U4 (s), yrkande 2 i motion U2 (kds) och yrkande 3 i
motion U1 (c) och föreslår att riksdagen i anledning av
proposition 1991/92:174 och yrkande 2 i motion U8 (s) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Tidigare i betänkandet har utskottet framhållit vikten av en
generellt restriktiv hållning vad gäller tillståndsgivning för
krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan.
Utskottet utgår från att Sverige vid ett EG-medlemskap
fortsätter att verka i denna riktning också inom EG.
Härmed får yrkande 5 i motion U403 (s) anses besvarat.
I motion U1 (c) tas frågan om sanktioner beslutade i ESK upp.
I propositionen anges att även om beslut om sanktioner inom
ESK eller EG inte bedöms utgöra ovillkorliga hinder för svensk
krigsmaterielexport eller samverkan, måste givetvis en bedömning
ske om det av andra skäl skulle anses stå i strid med
principerna och målen för svensk utrikespolitik att bevilja ett
tillstånd i sådana fall. På grund av det nära utrikespolitiska
samråd som föregår beslut i ESK, resp. Sveriges nära relationer
med länderna i EG, torde för svenskt vidkommande i regel redan
föreligga utrikespolitiska hinder mot krigsmaterielexport, om
dessa organisationer fattar beslut om vapenembargo mot ett visst
land.
Utskottet ansluter sig till propositionen på denna punkt.
Något ytterligare uttalande beträffande krigsmaterielexport i
anslutning till ESK-beslutade sanktioner bedöms inte
erforderligt.
Härmed får yrkande 5 i motion U1 (c) anses besvarat.
Frågan om vapenexport till Indonesien behandlades av utskottet
i betänkande 1991/92:UU1. I betänkandet konstaterades att den
utförsel som skett till Indonesien under senare år endast avsett
reservdelar och liknande utrustning. Utförseln bedömdes ha skett
i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att
någon ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker
till Indonesien inte ägt rum. När det gäller framtida
ställningstaganden beträffande tillstånd för export av
krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och med
ledning av riktlinjerna har att lämna tillstånd.
Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare
uttalanden beträffande krigsmaterielexport till Indonesien.
Härmed avstyrks yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i
motion U624 (fp).
Beträffande export av krigsmateriel till USA konstaterar
utskottet att regeringen bedömt att USA är ett av de länder för
vilket utförseltillstånd enligt gällande regelverk kunnat
lämnas. Utskottet har inte funnit anledning att ifrågasätta
regeringens bedömning på denna punkt.
Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U621 (v).
5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln med
krigsmateriel
Sammanfattning av motionerna
I motion U412 (s) yrkande 2 framförs en begäran att regeringen
i FN lägger förslag om en internationell regim för begränsning
av vapenhandeln och vapenproduktionen. Det sägs i motionen även
att för att vara effektiv måste regimen omfatta alla nationer,
såväl köpare som säljare.
Ett förslag som innebär att Sverige -- i första hand genom FN
och ESK -- aktivt verkar för en minskad internationell
vapenhandel och internationell kontroll av all vapenhandel och
vapenproduktion framförs i motion 1992/93:U4 yrkande 1 (s).
Vid avslag på yrkande 1 i samma motion föreslås i yrkande 10 att
-- -- -- Sverige, som ett led i utrikespolitiken, verkar för en
minskad europeisk och internationell vapenhandel samt
vapenregistrering och kontroll av rustningsindustrins
produktion.
I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1 föreslås minskad vapenhandel
och säker nedrustning. Enligt motionen bör Sverige på allt sätt
verka för minskad svensk, europeisk och internationell
vapenhandel.
I motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att, i första hand genom FN och ESK, aktivt
verka för en minskad internationell vapenhandel. Detta arbete
bör enligt motionärerna intensifieras.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den
internationella vapenhandeln särskilt uppmärksammades vid
generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och
1982) och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om
nedrustning och utveckling (1984).
Vid FN:s generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige
tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om
internationella vapenöverföringar. FN:s medlemsländer uppmanas i
resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för
kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter
och till större öppenhet avseende internationella
vapenöverföringar. Generalförsamlingen beslöt genom att anta
resolutionen att tillsätta en studie om internationella
vapenöverföringar. Ett nordiskt land -- Finland -- medverkade i
denna expertstudie som förelade församlingen sin rapport hösten
1991.
Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades
frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en
aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiska
utrikesministern Sjevardnadze vilken understryker behovet av
fortsatta kontrollmekanismer avseende den internationella
vapenhandeln.
Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning
och angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den
internationella vapenhandeln.
Sverige underströk vid mötet med FN:s nedrustningskommission i
april 1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN
med ett register avseende export och import av vapen och lovade
att inkomma till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som
under våren överlämnas till riksdagen.
FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som
ställer långtgående krav på medlemsländerna att regelbundet
redovisa sin import och export av tyngre konventionella vapen.
I resolutionen förutses att medlemsstaterna utöver uppgifter om
export och import kan lämna uppgifter om innehav och inhemsk
upphandling av konventionella vapen.
Sverige har deltagit aktivt i det arbete som lett fram till
resolutionen. En utvidgning av registrets och
rapporteringsskyldighetens omfattning är föremål för diskussion
mellan FN:s medlemsländer.
En expertpanel har tillsatts för att bistå FN-sekretariatet
med det tekniska arbetet rörande registret.
Utskottet välkomnar det påbörjade arbetet inom FN beträffande
internationella vapenöverföringar. Utskottet utgår från att
Sverige fortsätter att verka aktivt för ökad kontroll och
öppenhet på området. Utskottet ser positivt på en utvidgning av
registret och rapporteringsskyldigheten.
Utskottet noterar i detta sammanhang FN:s generalsekreterares
rapport om nedrustning från 27 oktober i år. I rapporten
framhålls betydelsen av de gjorda framstegen beträffande
öppenhet avseende internationella vapenöverföringar genom
upprättande av ovannämnda register. Generalsekreteraren betonade
öppenheten som en del av förtroendeskapande åtgärder och bad om
stöd för registrets vidare utveckling.
Frågan om vapenöverföringar har under senare tid fått en viss
uppmärksamhet även i ESK. I en av punkterna i
Helsingforsdeklarationen från juli 1992 uttalar ESK:s
medlemsstater i allmänna termer stöd för regimer beträffande
vapenöverföringar.
Utskottet ser positivt på en roll för ESK i detta hänseende.
Härmed får motion 1991/92:U403 (s) yrkande 5, motion
1991/92:U412 (s) yrkande 2, motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1,
motion 1992/93:U4 (s) yrkande 1, motion 1992/93:U7 (s) yrkande
10 samt motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 anses besvarade.
6. Övrigt
Motionen
I yrkande 10 i motion U3 (v) föreslås att riksdagen -- vid
avslag på yrkandena 1 och 2 i samma motion -- avskaffar den
rådgivande Nämnden för krigsmaterielexport. Motionärerna anför
att nämnden lätt hamnar i en mellanställning och kan användas
som gisslan av regeringen.
Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av proposition
1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i
krigsmaterielfrågor skulle inrättas (UU1984/85:5).
Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på
parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet 1985. Nämndens
uppgift är att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor.
Utskottets överväganden
Utskottet delar propositionens bedömning att nämndens
tillkomst har främjat en ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexporten och att nämndens verksamhet tillgodoser
intresset av en bred politisk förankring av beslut på området.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion 1992/93:U3 (v).
Motionen
I yrkande 9 i motion U3 (v) föreslås -- vid avslag på
yrkandena 1 och 2 i samma motion -- en öppen redovisning av
krigsmaterielexport och -samverkan. Enligt motionärerna krävs
större öppenhet beträffande redovisningen av såväl export som
utlandssamverkan, inkl. redovisning av vilken typ av materiel
som sålts till vilka stater.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att den offentliga redovisningen av
krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt.
Sveriges redovisning av krigsmaterielexport sker genom en årlig
regeringsskrivelse. I skrivelsen anges volymen av exporten samt
återges en uppdelning av exporten på kategorier av vapenslag.
Utskottet finner att de redogörelser för krigsmaterielexporten
som lämnas genom regeringens årliga skrivelse uppfyller de krav
som kan ställas. Den svenska redovisningen är mer öppen än vad
som gäller för flertalet övriga länder som exporterar
krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om
att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att
hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade
krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.
Härmed avstyrks yrkande 9 i motion 1992/93:U3 (v).
Motionen
I yrkande 13 i motion U3 (v) föreslås inrättande av
omställningsfonder för att underlätta en övergång från militär
till civil produktion. Yrkande 5 i motion U6 (fp) föreslår att
initiativ tas vad gäller omställning av militär produktion till
civil produktion.
Utskottets överväganden
Av betänkande 1991/92:UU1 framgår utskottets syn beträffande
omställning av försvarsindustrin. I betänkandet anges att det i
första hand är en uppgift för företagen själva att strukturera
sin verksamhet utifrån marknadens villkor. Vidare anges att
åtgärder från offentlig sida för att underlätta
strukturomvandling och omställning till civil produktion kan
komma att aktualiseras.
Dessa bedömningar är fortsatt giltiga. I propositionen avvisas
förslag om att inrätta särskilda omställningsfonder. Denna
slutsats ligger i linje med utskottets uttalanden.
Frågan om försvarsindustrins omställning berörs såväl i
närings- som i försvarsutskottets yttrande med anledning av
föreliggande proposition.
Näringsutskottet anför bl.a. att man i likhet med regeringen
och Krigsmaterielexportutredningen inte bör söka åstadkomma en
omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg.
Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från
civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En
övergång till civil produktion är därför en komplicerad process.
Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom
krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa
åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i
första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till
erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att
beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för
det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till
friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till
förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings-
och regionalpolitiken sättas in.
Försvarsutskottet framhåller bl.a. att det som utskottet har
anfört om försvarsindustrins säkerhets- och försvarspolitiska
betydelse inte innebär att utskottet förordar att en viss
industristruktur eller vissa enskilda företag skall bevaras till
varje pris. Utveckling och tillverkning av materielobjekt skall
utgå från det svenska försvarets behov. Med hänsyn härtill får
sedan industrins kompetenser prioriteras och bestämmas.
Tillverkningskapaciteten kan också påverkas av exportåtaganden.
Regering och riksdag tar ställning till såväl materielbehov som
behovet av kompetens i de fleråriga försvarsbesluten, och vid
behov också i samband med den årliga prövningen av verksamhet
och medelstilldelning. Initiering och genomförande av
strukturförändringar är sedan främst ett ansvar för industrin.
Staten har, i egenskap av ende inhemske beställare och samtidigt
regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för sysselsättningen.
Utskottet erinrar om att betydande strukturförändringar skett i
svensk försvarsindustri under senare år med en betydande nedgång
i sysselsättningen och att ytterligare sådana
strukturförändringar förutses.
Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden. Det som närings-
och försvarsutskotten anfört i detta hänseende bedöms ligga i
linje med utskottets uttalanden ovan.
Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U3 (v) och yrkande 5 i
motion U6 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel
att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 7, motion
1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, motion 1991/92:Sf619 yrkande 3
och motion 1992/93:U3 yrkande 2,
men. (v)
2. beträffande straffrihet i ringa fall
att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 12,
men. (v)
4. beträffande lag om krigsmateriel
att riksdagen med besvarande av motion 1991/92:U412 yrkande 1
(delvis) och motion 1992/93:U1 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om krigsmateriel med den ändring att
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller av
utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,
5. beträffande graden av restriktivitet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis),
motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U6
yrkande 1, motion 1991/92:U408 yrkande 1 och berörd del av
motion 1992/92:U5,
res. 1 (nyd)
6. beträffande lagfästning av riktlinjerna
att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 2, motion
1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3 (delvis),
men. (v)
8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga
följdleveranser
att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis)
och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4, motion 1992/93:U2 yrkande 3,
motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6 samt motion 1992/93:U1
yrkande 4 (delvis),
men. (v)
9. beträffande utförsel till stat med militära styrkor
utanför det egna territoriet
att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 3, motion
1992/93:U4 yrkande 3 (delvis) och motion 1992/93:U7 yrkande 5,
10. beträffande återkallande av exporttillstånd
att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkande 4 och motion
1992/93:U7 yrkande 3,
11. beträffande neutralitetsrättsliga hinder
att riksdagen avslår motion 1992/93:U1 yrkande 6, motion
1992/93:U4 yrkande 10 och motion 1992/93:U6 yrkande 3,
12. beträffande mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår motion 1992/93:U7 yrkande 9, motion
1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis) och 11 och motion 1992/93:U1
yrkande 4 (delvis) samt förklarar motion 1992/93:U8 yrkande 1
besvarat,
13. beträffande brott mot reglerna vid krigsmaterielexport
att riksdagen avslår motion 1992/93:U2 yrkande 2, motion
1992/93:U4 yrkande 6, motion 1992/93:U6 yrkande 4 och motion
1992/93:U7 yrkande 7,
15. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder
eller områden
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:174 och
motion 1992/93:U8 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:U7
yrkande 2, motion 1992/93:U4 yrkande 9, motion 1992/93:U2
yrkande 1 och motion 1992/93:U1 yrkande 3 samt med besvarande av
motion 1991/92:U403 yrkande 5 och motion 1992/93:U1 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien
att riksdagen avslår motion 1991/92:U609 yrkande 3 och motion
1991/92:U624 yrkande 1,
17. beträffande krigsmaterielexport till USA
att riksdagen avslår motion 1991/92:U621 yrkande 13,
men. (v)
18. beträffande multilaterala åtgärder för att kontrollera
handeln med krigsmateriel
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U412 yrkande 2, motion
1992/93:U1 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 1, motion
1992/93:U7 yrkande 10 samt motion 1992/93:U8 yrkande 3 besvarade
med vad utskottet anfört,
20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport
att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 9,
men. (v)
21. beträffande omställning av försvarsindustrin
att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 13 och motion
1992/93:U6 yrkande 5,
men. (v)
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport
och annan utlandssamverkan
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1
(delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande
2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 och berörd del av motion
1992/93:U5 lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts
om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt riktlinjer för
krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan,
res. 3 (nyd)
men. (v)
23. beträffande regeringens skrivelse 1991/92:145
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,
24. beträffande vapenlagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
vapenlagen (1973:1176),
25. beträffande viss följdändring
att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
Stockholm den 26 november 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär
Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T
Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström
(s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Graden av restriktivitet (mom. 5)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "U5 (nyd) (berörd
del)" bort ha följande lydelse:
Med tanke på att det inom svenska försvarsindustrin inkl.
underleverantörer arbetar ca 35 000 heltidsanställda måste alla
utvägar prövas för att kompensera en minskad inhemsk upphandling
med ökad export.
En strikt tillämpning av den nuvarande lagstiftningen innebär
att det blir fortsatt svårt att öppna nya marknader. Detta leder
till att ett stort antal affärer försvåras eller går om intet
vilket försvårar den för långsiktig överlevnad nödvändiga
produktförnyelsen.
Den nya vapenexportlagen bör tillåta export av krigsmateriel
till alla länder med undantag av ett fåtal i Mellersta Östern
och Indokina. Den nuvarande krigsmaterielpolitiken är för
restriktiv och bör ersättas av en mer liberal hållning.
Härigenom får försvarsindustrin en rimlig chans att överleva och
expandera.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande graden av restriktivitet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkande 1
och berörd del av motion 1992/93:U5 samt med avslag på berörd
del av yrkande 6 i motion 1991/92:Fö29, berörd del av yrkande 12
i motion 1991/92:Fö34 och motion 1992/93:U6 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Samarbetsavtal (mom. 14)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet välkomnar" och på s. 27 slutar med "motion
1992/93:U408 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Samarbetet inom den europeiska försvarsindustrin måste
intensifieras beträffande gemensam utveckling och tillverkning
av vapensystem och ammunition. Swedish ordnance måste t.ex.
snarast börja etablera ett samarbete med de europeiska
NATO-länderna inom IEPG. En av regeringens angelägnaste
uppgifter är att verka för att avtal upprättas med dessa länder
om utveckling och tillverkning av vapen och ammunition. I
samband med detta bör regeringen försöka underlätta export till
tredje land. Tillstånd skall ges generellt för export till
tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk
samarbetspartner. Sker inte detta kommer Sverige att få mycket
svårt att ingå långsiktiga utvecklings- och tillverkningsavtal
med europeiska försvarsmaterieltillverkare.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande samarbetsavtal
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkandena 2
och 3, med avslag på motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion
1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12
(delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, motion 1992/93:U3 yrkande
7, motion 1992/93:U4 yrkande 7 samt motion 1992/93:U7 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan (mom. 22)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "U7 yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
Lagförslaget innebär ingen genomgripande förändring eller
förnyelse. Sverige kommer enligt förslaget att även i
fortsättningen ha en mer rigorös lagstiftning och tillämpning än
de flesta andra länder.
Världen utanför Sverige har ändrats betydligt. Motiven för en
rigorös lagreglering har inte längre samma bärkraft. Det är
rimigt att den svenska försvarsindustrin ges samma möjligheter
att konkurrera på marknaden som andra länders försvarsindustri.
Försvarsindustrin ger viktig sysselsättning och exportinkomster.
Det finns inte längre någon anledning att stänga in en industri
som har en betydande utvecklingspotential och livskraft i ett
internationellt perspektiv. Tillämpningen av det svenska
regelverket avseende krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan bör vara mer liberal än vad som återspeglas i
regeringens förslag.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport
och annan utlandssamverkan
att riksdagen med bifall till berörd del av motion 1992/93:U5
samt med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis),
motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och
motion 1992/93:U7 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Vapenexporten skadar Sveriges trovärdighet inom
nedrustningsarbetet och bidrar till militariseringen i världen.
Den nya krigsmateriellag, som regeringen föreslår, innebär en
liberalisering av krigsmaterielexporten och kommer samtidigt att
stimulera svenska företags samverkan med utländska i utveckling
och tillverkning av krigsmateriel. Reglerna för reexport
uppmjukas. På sikt likställs EG-länderna med de nordiska och
neutrala staterna i fråga om krigsmaterielexport och -samverkan.
Utländskt ägande blir tänkbart i svensk försvarsindustri. Detta
kommer att leda till ytterligare spridning av "svenska" vapen
till krigs- och konflikthärdar runtom i världen. Det är
oacceptabelt. I stället skall den svenska krigsmaterielexporten
avvecklas. En plan för omställning till fredlig produktion skall
utarbetas.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under
momenten 1--3, 6--8, 14, 17, 19--22 borde ha hemställt:
1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:U403 yrkande
7, 1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Sf619 yrkande 3 och
motion 1992/93:U3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av den
svenska vapenexporten,
2. beträffande straffrihet i ringa fall
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ansvar i ringa fall,
3. beträffande redovisningsskyldighet beträffande
marknadsföring
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
straffsanktionering av redovisningsskyldighet,
6. beträffande lagfästning av riktlinjerna
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U403 yrkande 2,
motion 1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3
(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts om lagfästa hinder för svensk vapenhandel,
7. beträffande klassificering
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkandena 3
och 4, motion 1992/93:U4 yrkande 8, motion 1992/93:U7 yrkande 8,
motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis) och motion 1992/93:U6
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts,
8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga
följdleveranser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U1 yrkande 4
(delvis), motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6, motion 1992/93:U4
yrkandena 3 (delvis) och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4 och
motion 1992/93:U2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts,
14. beträffande samarbetsavtal
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 7,
motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion 1991/92:Fö29 yrkande 6
(delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion
1992/93:U2 yrkande 4, 1992/93:U4 yrkande 7, 1992/93:U7 yrkande 6
och med avslag på motion 1991/92:U408 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionerna anförts om
villkor för export till tredje land av samproducerad
krigsmateriel,
17. beträffande krigsmaterielexport till USA
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U621 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om svensk vapenexport till USA,
19. beträffande rådgivande nämnden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om avskaffande av den rådgivande nämnden för
krigsmaterielexportfrågor,
20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om öppen redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan,
21. beträffande omställning av försvarsindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 13 och
motion 1992/93:U6 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om omställningsfonder för att
underlätta en övergång från militär till civil produktion,
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport
och annan utlandssamverkan
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U412 yrkande 1
(delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande
2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 samt med avslag på berörd del
av motion 1992/93:U5 inte godkänner vad regeringen i proposition
1991/92:174 anfört om klassificering av krigsmateriel, m.m.
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens
förslag till lag (1992:000) om krigsmateriel
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993, då
lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av
krigsmateriel m.m. och lagen
(1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel,
m.m. skall upphöra att
gälla.
Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid
tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.
Beträffande tillstånd
att tillverka krigsmateriel
som har meddelats svenskt
aktiebolag eller handelsbolag
före den 1 januari 1993
får regeringen bestämma
att tidigare meddelade villkor
avseende ägandet ändras.
Beträffande tillstånd
som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda
datum får regeringen vidare
bestämma att tillståndet
skall förenas med villkor
om att nya
styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i
bolaget skall vara svenska
medborgare och bosatta i
Sverige. Om sådana villkor
åsidosätts får
tillståndet återkallas.
Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som
avses i 7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre
bestämmelser inte krävt tillstånd.
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m.
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m. skall ha följande lydelse:
2 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad som sägs i
denna lag kan
bestämmelserna i lagen
(1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m., lagen
(1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel,
m.m. samt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet vara
tillämpliga.
Utöver vad som sägs i
denna lag kan
bestämmelserna i lagen
(1992:000) om krigsmateriel
och lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet vara
tillämpliga.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU2y
Bilaga 4
Lag om krigsmateriel
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 6 augusti beslutat bereda
försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1991/92:174 Lag om krigsmateriel jämte motioner.
Propositionen
I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel.
Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förs samman till en
lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den
samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det
även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att
tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom
för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan
materiel.
Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa,
den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft
som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt
livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av
krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU
1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan
sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och
kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel
för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens
uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på
administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom
omställningsfonder.
Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel
utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som
granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna
innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med
utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion.
Regeringen anser att hänsyn bör tas till det
krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och
föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för
strid, dels övrig krigsmateriel.
Ett huvudavsnitt i propositionen behandlar de reviderade och
preciserade riktlinjerna för hur ärenden om undantag från lagens
förbud skall prövas. De föreslagna riktlinjerna innebär
sammanfattningsvis följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan
samverkan om krigsmateriel med utlandet, bör medges endast om
detta bedöms erforderligt för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande, eller i övrigt är
säkerhetspolitiskt önskvärt, och detta inte står i strid med
principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Regeringen
anser att utrikespolitiska hinder inte föreligger för export
till och samverkan med de nordiska länderna, de traditionellt
neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska
gemenskapen. Samverkan med dessa länder sägs i princip stå i
överensstämmelse med svensk utrikespolitik.
Tillstånd får inte ges om s.k. ovillkorliga hinder föreligger,
dvs. om det skulle strida mot internationell överenskommelse som
Sverige biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot
folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Tillstånd bör, enligt regeringen, heller inte ges om
framställning om export eller samverkan gäller stat där
omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna
förekommer.
Tillstånd för utförsel av krigsmateriel för strid bör vidare
inte ges om det avser stat som befinner sig i inre eller yttre
väpnad konflikt, inte heller till stat som är invecklad i
internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad
konflikt.
Tillstånd anses kunna ges till utförsel av övrig
krigsmateriel, dvs. materiel utan förstörelsebringande
egenskaper, om tre villkor är uppfyllda. Sålunda får inte något
av de ovillkorliga hindren föreligga. Inte heller får
mottagarlandet befinna sig i inre eller yttre konflikt och där
får inte förekomma grova kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
Tillstånd bör vidare kunna ges till utförsel av reservdelar
till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör
gälla andra leveranser, t.ex. ammunition, som har samband med
tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge
tillstånd.
Ett givet tillstånd till utförsel bör, enligt propositionen,
återkallas vid ovillkorliga exporthinder och om den mottagande
staten kommer i väpnad konflikt eller får inre väpnade
oroligheter.
Även i fråga om utlandssamarbete om gemensam utveckling och
tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen,
enligt regeringens förslag, utgå från samma grundläggande
kriterier. När det gäller export från samarbetslandet till ett
tredje land av gemensamt utvecklad eller producerad materiel
skall bedömningen utgå från slutproduktens identitet. Om
materielen har en övervägande svensk identitet, bör sådan
tredjelandsexport i princip regleras enligt de svenska
riktlinjerna. Om materielen däremot anses ha en övervägande
utländsk identitet, eller om särskilt starka försvarspolitiska
skäl föreligger, sägs sådan export kunna medges enligt
samarbetslandets exportregler.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet konstaterar att den aktuella propositionen
och de med anledning av denna avgivna motionerna behandlar ett
brett spektrum av frågor som direkt avser eller har anknytning
till regelverket för tillverkning och export av krigsmateriel.
Huvuddelen av dessa frågor får anses ligga utanför
försvarsutskottets beredningsområde. Utskottet begränsar således
sitt yttrande till vissa för det svenska försvaret
betydelsefulla aspekter på tillverkning och export av
krigsmateriel. Dessa redovisas i det följande under särskilda
rubriker.
Försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och
försvarspolitisk synvinkel
Under de senaste åren har utskottet vid flera tillfällen
behandlat frågan om industrins försvarspolitiska betydelse.
Utskottet hänvisar härvid främst till betänkandena 1986/87:FöU11
(inför 1987 års försvarsbeslut), 1990/91:FöU8 och 1991/92:FöU12
(inför 1992 års försvarsbeslut).
Utskottet redovisar i det följande sin grundsyn när det gäller
försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och
försvarspolitisk synvinkel.
En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den
svenska säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla,
tillverka och underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa
respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast
och konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära
allianser. Den ger oss förmåga att vidmakthålla och
vidareutveckla redan anskaffade system samt tillhandahåller
teknisk kompetens på områden som har stor betydelse för
försvarets operativa effekt och som ofta inte kan tillgodoses på
annat sätt. Egen forskning och försvarsindustri ökar sålunda
möjligheterna att förse försvarsmakten med utrustning som är
anpassad till de speciella behov och förutsättningar som vårt
värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår geografi skapar.
Detta bidrar i sin tur till att vi till rimliga kostnader kan
välja en egen försvarsprofil som minskar verkansmöjligheterna
hos de system som en angripare kan sätta in mot oss. Härtill
kommer att viss materiel, t.ex. för telekrigföring, är
underkastad så höga sekretesskrav att en utlandsanskaffning inte
är möjlig varför en svensk utveckling och tillverkning utgör
enda realistiska alternativ. Slutligen utgör en inhemsk
försvarsindustri en av grunderna för att i ett läge där de
internationella relationerna försämras kunna förbättra
försvarsförmågan genom tillförsel av materiel. Den är också en
förutsättning för krigsproduktion.
En vital försvarsindustri har utgjort ett av fundamenten för
vår militära alliansfrihet. Länder som saknar försvarsindustri
har behövt utforma andra försvarskoncept med ett större
utländskt beroende. De försvarspolitiska motiven för att behålla
och utveckla vår försvarsindustri anser utskottet heller inte ha
minskat i betydelse genom de senaste årens stora förändringar i
den internationella miljön.
Utskottet noterar att den aktuella propositionen (s. 36--41)
belyser försvarsindustrins säkerhetspolitiska betydelse
utförligare än vid tidigare tillfällen när reglerna för
krigsmaterielexport varit uppe till behandling. Detta anser
utskottet vara en fördel. Utskottet noterar vidare att
regeringen uttalar att den inhemska försvarsindustrin, med en
stark kompetens på det högteknologiska området, utgör en
väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Den syn som
regeringen ger uttryck för i det aktuella avsnittet
överensstämmer således väl med vad utskottet nyss och i tidigare
sammanhang anfört i frågan.
Omställning av försvarsindustrin
Det som utskottet har anfört om försvarsindustrins säkerhets-
och försvarspolitiska betydelse innebär inte att utskottet
förordar att en viss industristruktur eller vissa enskilda
företag skall bevaras till varje pris. Utveckling och
tillverkning av materielobjekt skall utgå från det svenska
försvarets behov. Med hänsyn härtill får industrins kompetenser
prioriteras och bestämmas. Tillverkningskapaciteten kan också
påverkas av exportåtaganden. Regering och riksdag tar ställning
till såväl materielbehov som behovet av kompetens i de fleråriga
försvarsbesluten, och vid behov också i samband med den årliga
prövningen av verksamhet och medelstilldelning. Initiering och
genomförande av strukturförändringar är främst ett ansvar för
industrin. Staten har, i egenskap av enda inhemska beställare
och samtidigt regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för
sysselsättningen. Utskottet erinrar om att betydande
strukturförändringar skett i svensk försvarsindustri under
senare år med en betydande nedgång i sysselsättningen och att
ytterligare sådana strukturförändringar förutses.
Svensk försvarsindustri har varit mycket framgångsrik i sin
uppgift att utveckla och tillverka utrustning till vårt försvar.
Ofta har insatserna lett till lösningar av världsklass direkt
anpassade till våra speciella förhållanden. Det har t.ex. väckt
internationell respekt att ett litet land som Sverige
självständigt kunnat utveckla flera generationer kvalificerade
stridsflygplan, nu senast JAS 39 Gripen, och kvalificerade
robotsystem som robot 15 mot sjömål, robot 70 mot luftmål samt
pansarvärnsroboten 55 (BILL) och granatkastarprojektilen STRIX.
Många andra exempel kan anföras: Ubåt 90, radarstationer för
olika ändamål, kommunikationsutrustningar, minor m.m. Att den
framtagna materielen stått sig väl, kvalitets- och
kostnadsmässigt, i hård internationell konkurrens understryks av
industrins exportframgångar.
En annan aspekt som enligt utskottet bör uppmärksammas är att
försvarsindustrin, som sysselsätter ca 10 % av svensk
verkstadsindustri, har inneliggande order för i
storleksordningen 20 miljarder kronor. Flera
försvarsindustriföretag redovisar vinst, t.ex. Celsiuskoncernen
och NobelTech Systems, trots lågkonjunktur och allmän ekonomisk
kris i landet.
Enligt utskottet är det vidare värt att notera att
försvarsanslagen inte används till industrisubventioner.
Utvecklings- och anskaffningsuppdrag placeras där materielen kan
fås med specificerade egenskaper till lägsta pris. Detta skapar
ett effektivitetstryck på industrin. Samtidigt utgör stora
utvecklingsuppdrag med tillhörande finansiering, ofta benämnda
teknikupphandling, ett stöd åt industrin eftersom denna med egna
medel i regel inte kan bekosta sådana fleråriga satsningar med
tillhörande investeringar. Statlig teknikupphandling har inom
flera samhällssektorer visat sig ge betydande dynamiska
effekter.
Det sagda innebär att utskottet delar regeringens bedömning
att det är olämpligt att genom omställningsfonder styra
industrins strukturering.
Betydelsen av export och annan utlandssamverkan
Frågan om sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att
tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och
industrins möjligheter att exportera och samarbeta med utländsk
industri har tagits upp av utskottet vid flera tillfällen de
senaste åren. Sålunda anfördes inför 1987 års försvarsbeslut
(1986/86:FöU11 s. 127) att export av viss omfattning är
nödvändig för att bevara väsentliga delar av försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Samarbete med
utländsk industri angavs bidra till att inom landet bevara och
befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna
upprätthållas. Frågan om utlandssamarbete behandlades också i
betänkandet 1990/91:FöU8. Utskottet uppmärksammar i detta (s.
126) vad regeringen anfört (prop. 1990/91:102) om det angelägna
i att från försvarspolitiska utgångspunkter skapa sådana
betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig
försvarsindustri kan bevaras inom för det svenska försvaret
prioriterade sektorer. För att främja möjligheterna till ett
sådant industriellt samarbete ansåg regeringen då att ramar
borde ges för samarbetet och att dessa borde förankras på
regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det
försvarsindustriella området i Europa och det pågående
ekonomiska samarbetet borde det också finnas anledning att
överväga de svenska relationerna till existerande samarbetsorgan
i Europa inom området, i första hand IEPG (Independent European
Programme Group). Enligt regeringen var det väsentligt att den
svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat
sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan
accepteras som samarbetspartner i dessa länder.
Utskottet konstaterar att sambandet mellan försvarsindustrins
förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel
och industrins möjligheter att exportera ånyo poängteras i den
nu aktuella propositionen (s. 40). Regeringen anser sålunda att
Sverige har ett starkt säkerhetspolitiskt behov att i ökad
utsträckning delta i det internationella forsknings- och
utvecklingssamarbete som pågår, inte minst mellan länderna i EG.
Exporten av krigsmateriel samt annan utländsk samverkan bör
därför, enligt regeringen, kunna ske i den omfattning som är
betingad av våra försvars- och säkerhetspolitiska mål och behov
inom ramen för Sveriges allmänna säkerhetspolitiska principer.
Utskottet gör ingen annan bedömning.
Här vill utskottet fästa uppmärksamheten på en konsekvens av
att ändra klassificeringen av krigsmateriel enligt
propositionens förslag. Definitionen av gruppen "övrig
krigsmateriel" leder till att antalet tillståndsärenden ökar.
Detta kommer, för det fall regeringen ger sitt tillstånd, att i
statistiken återspeglas som en ökning av den totala
krigsmaterielexporten. En sådan ökning är självfallet skenbar.
Likaså skulle en stor svensk materielleverans till ett
grannland, t.ex. till Norge, ge utslag i statistiken. Detta
slags statistikförändringar kan ge upphov till en debatt som
inte är särskilt intressant. Det viktiga är i stället att det
inte exporteras till fel länder. Detta bör enligt utskottets
mening kunna tillgodoses genom att regeringen, under vedertaget
politiskt ansvar, tillämpar det nu föreslagna regelverket i
varje aktuellt tillståndsärende.
Principiell kommentar till vissa motioner
Utskottet uppfattar att flertalet av de motioner som avgivits
med anledning av den aktuella propositionen direkt eller
indirekt ifrågasätter bärkraften i motiven för en svensk
krigsmaterielexport och annan samverkan med utländsk
försvarsindustri. Utskottet kan, mot bakgrund av det tidigare
anförda, inte ställa sig bakom motionärernas synsätt i berörd
del. Utskottet kan heller inte förorda de redovisade motiven för
att inrätta omställningsfonder eller statsingripanden för en
omställning av industrin.
Stockholm den 5 november 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne
Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild
Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s),
Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s),
Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m),
Britt Bohlin (s) och Jan-Olof Franzén (m).
Avvikande mening
Robert Jousma (nyd) anser att vad utskottet anför under
rubriken Försvarsutskottet bort ersättas med text av
följande lydelse:
Utskottet noterar att propositionen i allt väsentligt innebär
att två lagar, lagen (1983:1034) om kontroll och tillverkning av
krigsmateriel och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, förs samman till en lag. Lagförslaget innebär
således att de grundläggande tillståndsprinciperna kvarstår
oförändrade. Regeringstillstånd kommer även framdeles att krävas
för tillverkning, tillhandahållande, export m.m. av
krigsmateriel. Utländskt ägande kommer fortfarande att
begränsas.
Enligt utskottets uppfattning har motiven för nuvarande
rigorösa lagreglering inom krigsmaterielområdet inte samma
bärkraft som tidigare. Utgångspunkten bör i stället vara en fri
marknad som under särskilda förhållanden kan inskränkas. Svensk
försvarsindustri bör ges samma möjligheter att konkurrera på
denna marknad som andra länders försvarsindustrier.
Innebörden av vad utskottet här har anfört är att
krigsmateriellagstiftningen inte kan bygga på
tillståndsprincipen. I stället bör anmälningsplikt föreskrivas.
Anmälan bör kunna göras i efterhand eller, vid synnerliga skäl,
innan avtal tecknas mellan kund och leverantör. Regeringens
möjligheter att förhindra att avtal ingås bör begränsas till
situationer där svenska intressen kan hotas och där mänskliga
rättigheter allvarligt åsidosätts.
Utskottet förordar således en ny inriktning av
krigsmaterielpolitiken. Proposition 1991/92:174 bör avslås och
riksdagen ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett nytt och
friare regelverk för krigsmaterielområdet i enlighet med vad
utskottet här har anfört.
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU2y
Bilaga 5
Lag om krigsmateriel
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1991/92:174 med förslag till lag om
krigsmateriel jämte motioner.
I propositionen föreslås att lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall föras samman
-- med vissa ändringar och kompletteringar -- i en ny lag om
krigsmateriel. I denna skall också införas bestämmelser som
möjliggör för den svenska krigsmaterielindustrin att samverka
med utländska intressenter i fråga om tillverkning och
utveckling av krigsmateriel. I propositionen lämnas även
riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan
liksom för klassificering av krigsmateriel. Den nya lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Med anledning av propositionen har åtta motioner väckts.
Huvuddelen av motionsyrkandena rör frågor om krigsmaterielexport
och utlandssamverkan. Båda dessa områden ligger utanför
näringsutskottets beredningsområde och behandlas därför inte
vidare här. Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågan
om omställning från militär till civil produktion inom
krigsmaterielindustrin. Yrkanden i denna fråga har framställts i
motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6 (fp).
Näringsutskottet
Frågan om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin
har tagits upp i olika utredningsrapporter under senare år.
Frågan har också vid ett flertal tillfällen behandlats i
riksdagen med anledning av motioner i ämnet.
År 1983 tillkallades ambassadör Inga Thorsson för att utreda
vissa nationella aspekter av samband mellan nedrustning och
utveckling. I betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning
redovisade hon bl.a. en beskrivning av den svenska
försvarsindustrin och en analys av möjligheterna till
omställning från militär till civil produktion. Utgångspunkten
för denna analys var ett antagande om svensk nedrustning
innebärande en halvering av krigsorganisationen. Enligt
utredaren var det angeläget att det skapades incitament för att
resurserna inom försvarsindustrin skulle tas till vara i civil
produktion. Hon menade att staten tillsammans med berörda
företag borde formulera konkreta handlingsalternativ och
utarbeta instrument för en stegvis genomförd omställning. I
betänkandet föreslogs att statsmakterna skulle skapa en central
omställningsfond, som skulle tillföras 100 miljoner kronor per
år. Utredaren diskuterade olika finansieringsalternativ, av
vilka en avgift på krigsmaterielexport förordades.
Förslagen i Inga Thorssons utredning följdes upp år 1988 av en
interdepartemental arbetsgrupp i rapporten (Ds 1988:19) En
rapport för nedrustning och utveckling. Arbetsgruppen skulle
bl.a. följa och dokumentera svensk och internationell forskning
kring omställningsfrågor samt granska och ta vara på
internationella erfarenheter av omställningsprojekt. Enligt
arbetsgruppen borde det bildas företagsanknutna förnyelsefonder.
Företag inom försvarsindustrin skulle årligen avsätta ett belopp
motsvarande minst 2% av värdet av företagets
krigsmaterielexport. Därutöver borde det på statsbudgeten
anvisas 50 miljoner kronor för stöd till exempelvis regionala
investeringsbolag och specifika lokala initiativ på orter med
ett starkt försvarsindustriellt beroende. Slutligen förordade
arbetsgruppen att regeringen skulle ta initiativ till
överläggningar med företagen inom försvarsindustrin för ett
informationsutbyte kring deras strategier vid en omställning av
produktionen.
Frågan om omställning till civil produktion behandlades också
av 1988 års utredning om krigsmaterielexporten, som år 1990
redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU
1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Med hänsyn
till krigsmaterielindustrins särart ansåg utredningen att
minskad krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning
kan kompenseras med alternativ civil produktion. Företag inom
försvarsindustrin som drabbas av minskande beställningar möter
enligt utredningen i stort sett samma problem som företag i
andra branscher står inför i liknande situationer. Som ende
inhemske köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan
har dock staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom
försvarsindustrin, anförde utredningen. Staten måste därför ha
god beredskap att vidta olika åtgärder om sysselsättningsproblem
skulle uppstå. Utredningen avvisade förslag om att man skall
söka åstadkomma en omställning av försvarsindustrin på
administrativ väg med hjälp av t.ex. omställningsfonder.
Riksdagen har som tidigare nämnts vid flera tillfällen
behandlat motioner med krav på åtgärder för en omställning från
militär till civil produktion. Senast våren 1992 avslogs en
sådan motion (fp). Näringsutskottet kommenterade motionen i ett
yttrande (1991/92:NU7y) till försvarsutskottet i samband med
behandlingen av frågor om totalförsvarets utveckling.
Näringsutskottet anförde att det i första hand åligger de
aktuella företagen att själva ta initiativ till erforderliga
strukturåtgärder. Motionen följdes upp i en meningsyttring (v).
Försvarsutskottet (1991/92:FöU12) intog samma ståndpunkt som
näringsutskottet och avstyrkte motionen.
Regeringen meddelar i den nu aktuella propositionen (s.41)
att den instämmer i Krigsmaterielexportutredningens uppfattning
och avvisar förslagen om inrättande av omställningsfonder. Det
erinras om att det för närvarande pågår en omfattande
strukturering av den svenska försvarsindustrin. Den anpassning
som kommer att bli nödvändig sker på samma villkor som inom
andra branscher. Även med beaktande av att staten har ett
särskilt ansvar för denna industrigren bör utvecklingen inte
styras på administrativ väg, anser regeringen.
I två motioner efterlyses åtgärder för en omställning inom
krigsmaterielindustrin till civil produktion. Sverige skulle
kunna vara banbrytare på detta område, anförs det i motion
1992/93:U6 (fp). Motionären erinrar om de förslag med detta
syfte som ambassadör Inga Thorsson presenterade år 1984. Nu
gäller det att omsätta förslagen i praktiken, heter det i
motionen.
Staten måste ta sitt ansvar för de anställda i
försvarsindustrin, sägs det i motion 1992/93:U3 (v). För att
ekonomiska "brandkårsutryckningar" och plötsliga
omställningsproblem med hög arbetslöshet skall undvikas bör
nedskärningarna inom industrin och omställningen till civil
verksamhet ske i ordnade former, anser motionärerna. De menar
att omställningsfonder behövs under en avvecklingsperiod på fem
år. Fonderna skulle finansieras genom en avgift motsvarande
minst 2% av krigsmaterielexportens värde.
Näringsutskottet vill i den nu aktuella frågan anföra
följande.
Av hänsyn till det svenska försvaret är det angeläget med en
inhemsk krigsmaterielindustri. Därtill gäller att det
kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom denna
industri även kommer andra industribranscher till del. Som en
följd av den internationella avspänningen har det uppstått ett
minskat behov av vissa typer av krigsmateriel. Samtidigt pågår
en utveckling mot ökat teknikinnehåll i produkterna. Inom den
svenska krigsmaterielindustrin har därför vissa strukturella
åtgärder vidtagits och ytterligare är att vänta.
I likhet med regeringen och Krigsmaterielexportutredningen
anser näringsutskottet att man inte bör söka åstadkomma en
omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg.
Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från
civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En
övergång till civil produktion är därför en komplicerad process.
Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom
krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa
åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i
första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till
erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att
beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för
det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till
friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till
förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings-
och regionalpolitiken sättas in.
Med hänsyn till det anförda anser näringsutskottet att de nu
aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6
(fp) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. De
avstyrks alltså av näringsutskottet.
Stockholm den 3 november 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist
(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Leif Marklund
(s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s),
Roland Lében (kds) och Karin Starrin (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt min mening har staten -- bl.a. såsom enda inhemska
köpare av krigsmateriel -- ett särskilt ansvar för utvecklingen
inom krigsmaterielindustrin. Med de ytterligare
strukturförändringar som denna industri står inför är det
angeläget, inte minst för de anställda, med en målmedveten
planering för en omställning av industrin. Det högteknologiska
kunnandet inom krigsmaterielindustrin bör i ökad utsträckning
kunna tas till vara för civil verksamhet.
Med instämmande i vad som sägs i motion 1992/93:U3 (v) och i
linje med vad som anförs i motion 1992/93:U6 (fp) anser jag att
regeringen bör ta initiativ till inrättande av
omställningsfonder för att främja en övergång till civil
produktion. Fonderna bör finansieras genom en avgift på
krigsmaterielexporten. Staten bör under en omställningsperiod
åta sig att täcka delar av sitt behov av aktuella civila
produkter från de berörda företagen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Skrivelsen 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992 2
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition
1991/92:102 4
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition
1991/92:174 4
Inledning 8
Propositionens huvudsakliga innehåll 9
Utskottet 12
1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel
2. Generell syn på propositionen och lagförslaget 13
3. Klassificering 17
4. Riktlinjer för krigsmaterielexport 19
4. 1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition.
Export av krigsmateriel till stat som befinner sig i krig 19
4. 2. Återkallande av exporttillstånd 21
4. 3. Neutralitetsrättsliga regler (ovillkorliga
hinder) 22
4. 4. Mänskliga rättigheter 23
4. 5. Brott mot reglerna vid svensk
krigsmaterielexport 24
4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part 26
4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller
områden 27
5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln
med krigsmateriel 30
6. Övrigt 32
Hemställan 34
Reservationer 37
Graden av restriktivitet (mom. 5) 37
Samarbetsavtal (mom. 14) 37
Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan (mom. 22) 38
Meningsyttring från suppleant 39
Bilaga 1 41
Bilaga 2 49
Bilaga 3 50
Bilaga 4 Försvarsutskottets yttrande 51
Bilaga 5 Näringsutskottets yttrande 58