I betänkandet behandlas förslag i proposition 1992/93:132 om
vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område.
Utskottet tillstyrker samtliga förslag från regeringen.
Dessa förslag innebär bl.a. att Postverkets brevmonopol
avskaffas den 1 januari 1993, att Riksgäldskontoret får ställa
garantier för projektering av utbyggnaden av trafikleder i
Stockholmsregionen för högst 600 miljoner kronor, att LKAB
tilldelas trafikeringsrätten på malmbanan för malmprodukter m.m.
och att systemet med resultatutjämning mellan statliga och
kommunala flygplatser förlängs i ett år.
Till betänkandet har fogats en reservation från s-ledamöterna
och en meningsyttring av v-suppleanten i vilka begärs att
riksdagen avvisar förslaget att avskaffa Postverkets
brevmonopol.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom
Kommunikationsdepartementets område
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om
Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för
vissa trafikfrågor,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för
utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst
600000000 kronor inkl. tidigare ställda garantier (avsnitt
1),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
försäljning av högst 50% av röster och kapital i
Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det
blivande Kontinentbolaget (avsnitt 2),
5. att riksdagen godkänner att LKAB tilldelas
trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på
sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993 (avsnitt 2.3),
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala
flygplatser (avsnitt 3.3),
7. att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor (avsnitt 5.2),
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka
på den i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende
finansieringen av SOS Alarmering AB (avsnitt 5.3).
Lagförslagen är fogade som bilaga till detta betänkande.
Vidare ger regeringen (Kommunikationsdepartementet) riksdagen
tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
1. om luftfartsfrågorna (avsnitt 3),
2. om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil
till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget (avsnitt
4),
3. om bolagisering av Televerket m.m. (avsnitt 5.1).
Motionerna
1992/93:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1992/93:132 yrkande 1.
1992/93:T24 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:132 om att Postverkets ensamrätt till
brevbefordran avskaffas.
1992/93:T25 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försäljning av aktier.
Utskottet
1 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna
Mot bakgrund av den s.k. Dennisöverenskommelsen den 23 januari
1991 bemyndigade riksdagen den 9 juni 1992 regeringen att låta
Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för
utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 200
miljoner kronor (prop. 1991/92:125 bilaga 4, bet. TU25, rskr.
348). Bakgrunden till beslutet tecknas utförligare i det nämnda
betänkandet.
I den proposition som nu är i fråga framhålls att parterna i
Stockholmsregionen den 29 september 1992 enades om ett tillägg
till Dennisöverenskommelsen, som innebär att syftet med
denna kan nås i sina huvuddrag. De förslag till bilavgifter för
att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna
förordar, måste närmare granskas innan regeringen är beredd att
föreslå att en statlig garanti ställs till Vägverket eller dess
bolag för upplåning av investeringsmedel för utbyggnad av hela
Ringen och Yttre tvärleden. I avvaktan på att en sådan
granskning sker och garantin ställs måste fortsatt planering och
projektering ske av trafiklederna för att tidsplanen skall kunna
hållas. Kostnaderna för de fortsatta förberedelsearbetena
beräknas fram till den 1 oktober 1993 uppgå till högst 400
miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den av
riksdagen bemyndigas att låta Riksgäldskontoret ställa garantier
för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst
600 miljoner kronor för projektering, däri inbegripet de
garantier för högst 200 miljoner kronor som riksdagens beslut i
juni 1992 avser.
2 Järnvägstrafiken
2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag
Swedcarrier
Riksdagen beslöt i våras att bemyndiga regeringen att godkänna
en bolagisering av SJ:s kombi- och kontinenttrafik (prop.
1991/92:100 bil. 7, bet. TU19, rskr. 277). För kombitrafiken har
därefter den 1 juli 1992 bildats företaget Rail Combi AB som
utgör ett dotterbolag till SJ:s förvaltningsbolag AB
Swedcarrier. Rail Combi AB har verksamhet vid 22 terminaler som
arrenderas av SJ:s Fastighetsdivision. I bolaget uppgår antalet
anställda till ca 150 personer. År 1991 omsatte
kombiverksamheten ca 480 miljoner kronor. För SJ:s
kontinenttrafik har ännu inte någon bolagisering av verksamheten
ägt rum.
Kommunikationsministern framhåller i propositionen att
järnvägstrafiken kan utvecklas genom att ägandet i Rail Combi AB
och i det blivande kontinentbolaget breddas genom externt
delägarskap. SJ skall dock behålla ett majoritetsägande i
företagen för att säkerställa långsiktigheten i satsningen på
kombi- och kontinenttrafiken. Mot denna bakgrund föreslås att
regeringen bemyndigas att besluta om försäljning av högst 50%
av röster och kapital i Rail Combi AB och i det blivande bolaget
för kontinenttrafiken.
I motion T25 (m) framhålls att om kombitrafiken skall kunna
fungera tillfredsställande måste transportföretagen både på väg
och järnväg samarbeta med varandra. Trafikföretagen uppges dock
snarare ha fjärmat sig från varandra än ökat sitt samarbete.
Förtroendet för SJ och AB Swedcarrier med dotterbolag bedöms
inte vara så stort att privata transportföretag kommer att gå in
som minoritetsägare i de aktuella bolagen. För att säkerställa
en långsiktig satsning på kombi- och kontinenttrafik bör därför
enligt motionären inte majoritetsägandet låsas till AB
Swedcarrier. I stället föreslås att aktierna i Rail Combi AB och
i det blivande kontinentbolaget utbjuds till försäljning utan
krav på att SJ-koncernen innehar aktiemajoriteten.
Utskottet anser det angeläget att en långsiktig satsning sker
på att utveckla järnvägens kombi- och kontinenttrafik. Detta
ligger väl i linje med det gällande trafikpolitiska beslutet
från år 1988 där det anges att sådana förutsättningar skall
skapas att kombitrafiken kan vidareutvecklas som ett
konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till främst
fjärrtrafik på landsväg. Det är enligt utskottets mening därvid
angeläget att verksamheten ges en sådan utformning att
effektiviteten på transportmarknaden främjas. Utskottet har
därför inga erinringar mot att ägandet breddas i de båda
företagen om järnvägstrafiken därmed kan ges bättre
utvecklingsmöjligheter.
Beträffande frågan i vilken omfattning som en utförsäljning
bör äga rum delar utskottet regeringens bedömning att för
närvarande bör högst 50% av aktier och kapital utförsäljas i
syfte att säkerställa långsiktigheten i satsningen på kombi- och
kontinenttrafiken. Utskottet förutsätter att dessa frågor kommer
att närmare övervägas i samband med den utvärdering av
SJ-koncernens verksamhet som skall ske enligt de riktlinjer som
lagts fast i 1988 års trafikpolitiska beslut. Utskottet vill
vidare erinra om det utredningsarbete som för närvarande pågår
med uppgift att pröva möjligheterna till ökad konkurrens inom
järnvägssektorn (K 1992:40). Utredarens uppgift är bl.a. att
redovisa åtgärder som krävs för att garantera operatörer
likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Härvid skall
utredaren särskilt analysera hur gemensamma järnvägsfunktioner,
som t.ex. godsterminaler, kan tillhandahållas på ett
konkurrensneutralt sätt till olika operatörer.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
regeringens förslag att en försäljning får ske av högst 50% av
röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail
Combi AB och i det blivande bolaget för kontinenttrafiken.
Följaktligen avstyrker utskottet motion T25 (m).
2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan
Boden--Luleå
För trafikeringsrätten på järnvägsnätet gäller som huvudregel
att SJ har ensamrätt för all godstrafik på stomnätet. För
malmbanan mellan Vassijaure/Riksgränsen och Boden gäller enligt
förordningen (SFS 1988:1379) om statens spåranläggningar att
Banverket beslutar om trafikeringsrätten. Banverket har gett
LKAB ett positivt förhandsbesked om trafikeringsrätt på
malmbanan för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror enligt
vissa förutsättningar. För bandelen mellan Boden och Luleå, som
tillhör stomnätet, gäller att det är regeringen som beslutar om
trafikeringsrätten enligt de riktlinjer som riksdagen har
angett.
Enligt kommunikationsministerns bedömning är transport av
malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på malmbanan en viktig
och integrerad del av LKAB:s verksamhet. För att LKAB skall få
förutsättningar att konkurrera effektivt på den internationella
marknaden anges att dessa transporter måste bedrivas så
effektivt som möjligt. Det finns därför enligt
kommunikationsministern starka skäl för att ge LKAB kontrollen
över transportdelen av sin produktion.
I sammanhanget anges att en trepartsöverenskommelse har
träffats mellan SJ, Norska Statsbaner (NSB) och LKAB om ett
malmfraktsavtal. Avtalet är femårigt med option om en
förlängning. Alla parter uppges vara nöjda med uppgörelsen och
man avser att inleda ett långtgående samarbete för effektivare
malmtransporter, lägre kostnader över hela transportflödet samt
ökad kvalitet. Överenskommelsen bygger på förutsättningen att
LKAB kommer att få rätt att trafikera hela sträckan
Vassijaure/Riksgränsen--Luleå.
Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen godkänner att LKAB
tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga
insatsvaror på sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utskottet anser att en utveckling mot ökad konkurrens på
rättvisa villkor är angelägen inom transportområdet.
Erfarenheterna från tågupphandlingen av persontrafik såväl på
länsjärnvägarna som på stomnätet har påvisat de vinster som kan
uppstå vid en konkurrenssituation mellan olika tågentreprenörer.
Utskottet har inget att erinra mot att regeringen ger LKAB
trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på
bansträckan Boden--Luleå.
3 Luftfartsmarknaden
3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt
prissystem
Riksdagen beslöt den 9 april 1992 om ytterligare
avreglerande åtgärder inom den inrikes luftfarten. Med stöd
av detta beslut har regeringen meddelat riktlinjer som innebär
att tillståndsgivningen som huvudmål skall ha att åstadkomma en
effektiv konkurrens på marknaden inom ramen för de
trafikpolitiska målen. Tillstånd skall som regel ges till
svenska flygbolag som begär att få trafiken på en viss inrikes
linje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör dock
kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl.
Kommunikationsministern framhåller att avregleringsbeslutet
medfört en prissänkning samt skapat ett ökad utbud på befintliga
linjer och en viss valfrihet mellan Arlanda och Bromma
flygplatser, vilket inneburit en förbättrad service för
flygresenärer runt om i landet.
Enligt propositionen har avregleringen också givit
flygmarknaden initiativ till att finna nya effektiva lösningar
för trafiken på det trafiksvaga linjenätet bl.a. på linjerna i
inre Norrland. Regeringen följer noga utvecklingen på dessa
linjer i avsikt att vid behov kunna vidta åtgärder för att
upprätthålla de trafik- och regionalpolitiska målen.
I dag betalar SAS/Linjeflyg luftfartsavgifter enligt en
tvådelad tariff som består av en fast årsavgift och en rörlig
trafikberoende avgift. Övriga inrikes marknadsaktörer betalar
avgifter som är styckrelaterade. Luftfartsverket har framlagt
ett förslag till nytt prissystem som innebär att den tvådelade
tariffen i inrikes luftfart upphör. Det nya systemet betyder att
landnings- och passageraravgifterna tas ut i form av
styckpriser. Därmed underlättas ett konkurrensneutralt
uppträdande från Luftfartsverkets sida.
Kommunikationsministern delar verkets uppfattning att det
föreslagna prissystemet är mer neutralt och bättre anpassat till
en avreglerad marknadssituation. Det är också, framhåller han,
en fördel att samma avgiftssystem härigenom kan tillämpas för
inrikes- och utrikestrafiken. I samband med att det nya
prissystemet införs bör enligt propositionen riksdagens
bemyndigande att delegera frågor om trafikavgifter till
Luftfartsverket utnyttjas, vilket kommer att ställa krav på ett
nytt prismål för verket samt ett upphävande av det tidigare s.k.
SILA-protokollets begränsningar i denna del. Regeringen
återkommer till prismålet i 1993 års budgetproposition.
Utskottet lämnar utan erinran vad regeringen anfört om en
avreglerad inrikesmarknad och ett nytt konkurrensneutralt
prissystem.
3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser
I propositionen framhålls att en effekt av den beslutade
avregleringen av svensk inrikes luftfart är att inrikesnätets
centrering till Arlanda delvis brutits genom att Bromma
flygplats i viss utsträckning utnyttjas för reguljärtrafik. Den
tidigare definierade gränsen mellan regional "sekundär" trafik
och nationell "primär" trafik håller därmed på att försvinna.
SAS och Linjeflyg har inte heller något samlat ansvar för ett
speciellt primärlinjenät. Kommunikationsministern finner mot
denna bakgrund att det finns skäl att ånyo överväga frågan om
avgränsningen av statens ansvar för luftfartens infrastruktur.
Det hittillsvarande femåriga systemet med resultatutjämning
från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i det s.k.
primärnätet upphör i och med 1992 års utgång. I avvaktan på
resultatet av de aviserade övervägandena om statens ansvar för
infrastrukturen föreslår kommunikationsministern att
Luftfartsverket övergångsvis skall bemyndigas att för år 1993
utbetala 7,3 miljoner kronor i resultatutjämning enligt samma
grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga systemet.
Utskottet anser för sin del att riksdagen bör godta vad som i
propositionen anförts om resultatutjämning för år 1993 mellan
statliga och kommunala flygplatser.
4 Sjöfart
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget
Riksdagen framhöll våren 1992 att högstprisregleringen för
godstransporter med lastbil till och från Gotland och det därmed
sammanhängande s.k. Gotlandstillägget är förenade med en rad
nackdelar och att systemet bör avvecklas (bet. 1991/92:TU24,
rskr. 186). Eftersom det fanns en osäkerhet om konsekvenserna
för fraktpriserna och för Gotlands näringsliv av en avreglering
ansåg riksdagen att dessa frågor behövde belysas ytterligare
innan avregleringen kunde genomföras. En redovisning av
regeringens ställningstagande i frågan skulle ske senast under
hösten 1992.
Sjöfartsverket som utfört den av riksdagen begärda
översynen anser att tidigare angivna motiv för ett avskaffande
av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har
giltighet. Verket förordar att avregleringen sker i två steg. I
ett första steg reduceras Gotlandstillägget från 0,6 % till 0,3
% fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas
sedan både högstprisregleringen och Gotlandstillägget helt.
I propositionen framhålls att Sjöfartsverkets rapport har gått
ut på remiss till berörda instanser. Regeringen avser att
behandla frågan om högstprisregleringen och Gotlandstillägget i
1993 års budgetproposition. I avvaktan härpå bör enligt
regeringen systemet vara kvar i nuvarande former.
Utskottet förordar för sin del att riksdagen lämnar utan
erinran vad regeringen anfört om högstprisregleringen för
godstransporter till och från Gotland och det s.k.
Gotlandstillägget.
5 Telemarknaden
5.1 Bolagisering av Televerket m.m.
Departementschefen framhåller att regeringen har för avsikt
att i en samlad proposition presentera ett förslag om
bolagisering av Televerket och förslag till en telelag i sådan
tid att bolagsbildningen och lagen skall kunna genomföras
snarast, dock senast den 1 juli 1993.
I avvaktan på dessa förslag vill departementschefen
informera riksdagen om några principiella ställningstaganden i
fråga om bolagsbildningen. Ställningstagandena gäller bl.a. det
nya bolagets kapitalstruktur, överföringen av tillgångar och
skulder från staten till det nya bolaget, utformningen av ett
avtal om överlåtelsen mellan staten och bolaget, uppdelning av
Televerket i en nätdel och en tjänstedel, villkoren för
samtrafik med Televerkets kopplade nät samt frågan huruvida
Televerkets kabel-TV-verksamhet bör skiljas ut från verket.
I propositionen föreslås att riksdagen tar del av vad
departementschefen anfört om bolagisering av Televerket m.m.
Utskottet föreslår att riksdagen i avvaktan på den aviserade
propositionen lägger den nu aktuella propositionen, i här berörd
del, till handlingarna.
5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/93
I propositionen erinras om att Telestyrelsen är en ny
myndighet som inrättades den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:163,
bet. TU20, rskr. 312). Därvid lades verksamheterna i
frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd
samman. Av riksdagsbeslutet framgår vidare att den nya
myndigheten skall överta Televerkets kvarvarande
myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas
till aktiebolag. I beslutet angavs också att frågan om
myndighetens slutliga dimensionering delvis var beroende av den
då pågående Telelagsutredningens arbete. Den nya myndigheten
skulle i princip finansieras med avgifter, men för innevarande
budgetår anvisade riksdagen övergångsvis ett förslagsanslag på 6
miljoner kronor. Av propositionen framgår att Telestyrelsen har
regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till ett
avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för sin
verksamhet. Uppdraget kommer att redovisas i slutet av november.
Departementschefen framhåller att den nuvarande
medelstilldelningen inte är tillräcklig för att täcka
Telestyrelsens kostnader för verksamheten under första halvåret
1993. Anslaget bör därför tillföras ytterligare 14 miljoner
kronor, varav 8 miljoner kronor avser medlemsavgifter för
svenska staten i internationella organ.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB
I propositionen framhålls att televerket i dag har ett
särskilt åtagande i tillhandahållandet av SOS-tjänsten genom en
andel i kostnaderna för SOS Alarmering AB (SOSAB). Enligt
nuvarande konsortialavtal fördelas kostnaderna mellan de olika
delägarna med 50% på Televerket, 20% på berörda kommuner och
30% på berörda landsting.
Departementschefen framhåller att vissa berörda kommuner
kritiserat nuvarande finansieringskonstruktion i SOSAB. Kritiken
kan till största delen hänföras till den angivna
kostnadsfördelningen och dess konsekvenser för SOSAB vad gäller
möjligheten att tillhandahålla ett varierat och
kostnadsdifferentierat tjänsteutbud. För att en mer affärsmässig
relation mellan SOSAB och kommunerna skall kunna uppnås bör
regeringen bemyndigas att vid behov jämka den i
konsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen. Ett sådant
bemyndigande ger möjlighet till en prissättning som är bättre
anpassad till kostnaderna för enskilda tjänster, men skall inte
innebära någon kostnadsövervältring på staten eller landstingen.
Utskottet tillstyrker förslaget att regeringen lämnas det
begärda bemyndigandet.
6 Postmarknaden
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran
Våren 1992 framhöll riksdagen att Postverkets ensamrätt till
brevbefordran inte bör avskaffas innan det finns instrument i
form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra sig om att
den regionala och sociala servicen fungerar (prop. 1991/92:100
bil.7, bet.TU18, rskr.276).
Kommunikationsministern anser att marknadsförändringar, i
kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna
för brevverksamhet, motiverar att Postverkets ensamrätt till
brevbefordran avvecklas redan den 1 januari 1993. Upphävandet av
monopolet bör ske genom lag. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med ett förslag om postlag samt förslag om
bolagisering av Postverket snarast möjligt.
I propositionen understryks att Postverkets nuvarande
uppdrag, såsom det redovisats i samband med 1992 års
budgetproposition, liksom de mål riksdagen lagt fast beträffande
service och kvalitet inte påverkas av att brevmonopolet
avskaffas. Kommunikationsministern poängterar att en väl
fungerande postverksamhet där alla kan nå alla är och förblir en
väsentlig del av Sveriges infrastruktur.
Enligt propositionen anser sig Postverket klara kostnaden
för daglig och rikstäckande brevbefordran utan ensamrätt och
utan statlig ersättning, om andra väsentliga kostnadsnackdelar
elimineras, främst frågorna om mervärdesskatt och Postverkets
sociala åtaganden.
För att konkurrensneutralitet skall kunna uppnås mellan
olika aktörer anser även kommunikationsministern att Postverkets
brev- och tidningsbefordran bör beläggas med mervärdesskatt.
Enligt propositionen bör det vara möjligt att under år 1993
förelägga riksdagen ett sådant förslag. Införandet kommer att
innebära en prisökning för den grupp av Postverkets kunder som
inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av propositionen
framgår att Postverket avser att för privatpersoner, som till
stor del saknar möjlighet att erhålla prestationsrabatter,
erbjuda rabatter under en inledningsperiod för att minska
effekterna av införandet av mervärdesskatt.
I motion T23 (s) hänvisas till riksdagens beslut våren 1992
att Postverkets ensamrätt inte bör avskaffas innan det finns
instrument i form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra
sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Det enda
motiv som anges i propositionen är "marknadsförändringar i
kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningar
för brevverksamhet".
Enligt motionen är brevmonopolet en förutsättning för att
det nationellt sammanhållna nätet skall fungera. Om
förutsättningarna förändras kan man befara olika
utvecklingslinjer för glesbygdens postservice i framtiden. En
sådan linje kan vara att kommunerna får ta över ansvaret, inkl.
det ekonomiska ansvaret, för att deras invånare får tillräcklig
postservice. En annan modell kan vara den som staten tillämpar
vid köp av olönsam järnvägstrafik, varigenom statsbudgeten torde
komma att belastas med stora utgifter.
I motionen framhålls vidare att regeringens förslag att
avskaffa postmonopolet och momsbelägga brev- och
tidningsbefordran inte står i överensstämmelse med de europeiska
harmoniseringssträvandena. Konsekvenserna för bl.a. förenings-
och kulturlivet liksom för momsbefriade tidningar blir betydande
om portot beläggs med mervärdesskatt.
I motionen begärs att riksdagen avslår propositionen och att
regeringen får i uppdrag att snabbutreda förutsättningarna att
införa en modern monopollagstiftning för brevbefordran i
enlighet med EG:s regelverk, alternativt en
koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på
postdistributörer att en solidarisk finansiering av regionala
och sociala kostnader inom sektorn kan bibehållas.
I motion T24 (v) framhålls att det är en strängt ideologisk
borgerlig tanke att brevverksamheten blir effektivare om
brevmonopolet avskaffas. Erfarenheterna här hemma, med City
Mails fiasko, och utomlands visar att det är fråga om
komplicerade sammanhang som noggrant måste utredas innan
villkoren förändras. Svenska postverket är enligt motionen bland
de mest effektiva postverk som finns. Motionären yrkar att
riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa Postens
ensamrätt till brevbefordran.
Utskottet vill först slå fast att postverksamheten är en
viktig del av landets infrastruktur. Brev och paket måste kunna
distribueras och betalningar förmedlas till både stora och små
kunder i hela landet till rimliga priser.
Riksdagen preciserade så sent som våren 1992 statsmakternas
krav på Postverket. Dessa krav innebär bl.a. att en god
grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder
i hela landet. Servicen skall sålunda vara rikstäckande.
Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.
Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla
hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa
ha tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i
veckan. Enstaka brevförsändelser skall befordras till
enhetligt och rimligt pris. Postverket skall också
tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för
enstaka försändelser från privatpersoner. Postverket skall
tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och
kassaservice till enhetliga priser för enstaka betalningar och
kassaservice.
Vid sidan av dessa service- och kvalitetskrav har
statsmakterna uppställt vissa ekonomiska krav på Postverket
beträffande förräntning av det egna kapitalet, soliditet,
utdelning och produktivitet. Dessa krav finns redovisade i
betänkande 1991/92:TU18.
Såsom framhålls i propositionen har framför allt City Mails
etablering på marknaden aktualiserat frågan om Postverkets
monopol. Den nuvarande situationen innebär att statsmakterna ger
Postverket och marknaden motstridiga signaler. Å ena sidan
existerar monopolet och pågår en rättsprocess kring City Mails
verksamhet. Å andra sidan förordar riksdag och regering
konkurrens och har aviserat en avreglering av postmarknaden
under förutsättningar som tryggar den regionala och sociala
servicen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om
konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att
Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan fr.o.m.
den 1 januari 1993.
Som regeringen framhåller kvarstår statsmakternas krav på
Postverket beträffande kvalitet och service även efter det att
brevmonopolet avskaffats. Postverket har förklarat att det är
möjligt att under vissa förutsättningar klara daglig
rikstäckande postservice utan statliga bidrag. De
förutsättningar Postverket avser är att Postverket bolagiseras,
att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga, att
Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet
enhetsporto för enstaka försändelser, att pensionsskulden kan
lösas genom att Postverket successivt får bygga upp det egna
kapitalet, att två konkurrensdugliga system för de statliga
betalningarna behålls, att Postverkets sociala åtaganden ersätts
samt att de ekonomiska kraven på Postverket blir
marknadsmässiga.
Postverket har vidare framhållit att alla åtgärder inte
behöver genomföras samtidigt. Under kortare tid kan Postverket
klara både konkurrens och sina nuvarande åtaganden.
Som utskottet redan anfört utgör en rikstäckande postservice
med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av
landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att skapa
villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas
krav beträffande kvalitet och service som beskrivits i det
föregående.
Vid utformningen av dessa villkor måste enligt utskottets
mening beaktas det starka samband som finns mellan Postverkets
olika affärsområden. Som exempel kan nämnas att Postgirot svarar
för ungefär en tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot
tillsammans med Brev är också de affärsområden som svarar för
huvuddelen av Postverkets överskott.
Om villkor skapas som allvarligt försvagar Postverkets
ekonomi kan verket inte klara statsmakternas krav på en
rikstäckande service utan statliga bidrag. Detta måste enligt
utskottets mening undvikas.
Utskottet vill vidare framhålla betydelsen av att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och
bolagisering av Postverket.
Av det anförda följer att utskottet i likhet med regeringen
anser att Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. bör
avskaffas vid utgången av år 1992 och att detta kan ske utan att
de mål beträffande service och kvalitet som statsmakterna lagt
fast påverkas. Riksdagen bör sålunda anta det till propositionen
fogade lagförslaget och avstyrka motionerna T23 (s) och T24 (v).
7 Avgifter för vissa tillstånd
I propositionen föreslås att 4 § lagen (1978:234) om nämnder
för vissa trafikfrågor ändras så att kommuner skall få rätt att
ta ut avgifter i samtliga fall då undantag medges från lokala
trafikföreskrifter. Denna rätt skall dock inte gälla sådana
undantag från föreskrifterna som krävs för att rörelsehindrade
skall få parkeringstillstånd. Enligt paragrafens nuvarande
lydelse får trafiknämnderna ta ut avgifter av sökandena i
ärenden om undantag från föreskrifter om trafik på väg eller
i terräng. Svenska kommunförbundet har -- framgår det av
propositionen -- i en framställning till regeringen framhållit
att paragrafen, sådan den nu lyder, inte gör det möjligt för
kommunerna att ta ut en avgift då tillstånd ges att t.ex. ställa
upp mobilkranar på gatumark för vissa arbeten där, eftersom
fordonet i fråga inte är i trafik. Förbundet påpekar att det
ofta krävs omfattande utredningar för att bestämma var de
berörda fordonen kan ställas upp utan att orsaka några skador.
Kommunerna bör därför kunna ta ut en avgift för
tillståndsgivningen.
Utskottet tillstyrker lagförslaget.
8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader
Riksdagen beslutade den 2 december i år att
Trafiksäkerhetsverket skall läggas ner fr.o.m. den 1 januari
1993 och att dess arbetsuppgifter skall övertas av Vägverket
(prop. 1992/93:2, bet. TU4, rskr. 58).
Utskottet har erfarit att regeringen i nästa
budgetproposition avser att återkomma till riksdagen med förslag
om att inrätta ett särskilt anslag för TSV:s
avvecklingskostnader. I avvaktan på att riksdagen har behandlat
denna fråga bör enligt utskottets mening regeringen kunna ge
Vägverket rätt att disponera anslaget B 1. Ämbetsverksuppgifter
för dessa avvecklingskostnader.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överenskommelserna om trafiken i
storstadsregionerna
att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret
ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av
trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600000000 kronor
inkl. tidigare ställda garantier,
2. beträffande aktieförsäljning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motion 1992/93:T25 bemyndigar regeringen att besluta
om försäljning av högst 50% av röster och kapital i
Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det
blivande Kontinentbolaget,
3. beträffande trafikeringsrätten för malmprodukter m.m.
att riksdagen godtar att LKAB tilldelas trafikeringsrätt för
malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på sträckan
Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993,
4. beträffande avreglerad inrikes flygmarknad och
Luftfartsverkets avgifter
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i
propositionen härom,
5. beträffande resultatutjämning för kommunala
flygplatser
att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs om
resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala
flygplatser,
6. beträffande högstprisregleringen och
Gotlandstillägget
att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen
anförs om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil
till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget,
7. beträffande bolagisering av Televerket m.m.
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
8. beträffande anslag till Telestyrelsen
att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor,
9. beträffande finansieringen av SOS Alarmering AB
att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka på den
i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende
finansieringen av SOS Alarmering AB,
10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till
brevbefordran
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T23 och
1992/93:T24 antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets
ensamrätt till brevbefordran m.m.,
res. (s)
men. (v)
11. beträffande avgifter för vissa tillstånd
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa
trafikfrågor,
12. beträffande Trafiksäkerhetsverkets
avvecklingskostnader
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta
Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s), Elving
Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo
Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita
Jönsson (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Tom Heyman (m)
och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran
(mom.10)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "motionerna
T23 (s) och T24 (v)" bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade så sent som den 20 maj 1992 att
Postverkets ensamrätt till brevbefordran inte skall avskaffas
innan det finns instrument i form av lagstiftning, varigenom
staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala
servicen fungerar. Utskottet delar den uppfattning som framförs
i motion T23 (s) att det är synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen nu föreslår att brevmonopolet avvecklas utan att
riksdagen föreläggs ett samlat beslutsunderlag om under vilka
villkor postverksamheten skall bedrivas. Därmed nonchalerar
regeringen vårens riksdagsbeslut utan att ange några hållbara
motiv härför. Den enda förklaring som ges i propositionen är att
"marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om
konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att
Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan per den
1 januari 1993".
Utskottet vill understryka att Posten är en mycket väsentlig
del av landets infrastruktur. Det är en nationell angelägenhet
att brev, paket och betalningar kan nå alla i Sverige oavsett
bostadsort och att detta kan ske till rimliga priser. Detta som
är det uppdrag som riksdag och regering har gett Postverket har
preciserats i ett antal regionala och sociala mål. Det är
statens skyldighet att genom lagstiftning och andra åtgärder
skapa garantier för att dessa mål kan uppnås. Det huvudsakliga
syftet med postverksamheten kan aldrig vara att den skall skapa
så stora ekonomiska vinster som möjligt. Sedan är det en annan
sak att denna bör bedrivas på ett så effektivt sätt som möjligt.
Utskottet anser att statsmakterna måste dra upp tydliga
riktlinjer för Postens verksamhet. Huvudinriktningen måste vara
att Posten skall koncentrera sig på "kärnverksamheten", dvs.
förmedla brev, paket och betalningar i hela landet. Vidare måste
statsmakterna skapa sådana förutsättningar att Posten kan
bedriva denna verksamhet på ett så effektivt sätt att
belastningar på statsbudgeten undviks.
Regeringens förslag att ta bort brevmonopolet utan att ange
de villkor i övrigt som bör gälla för postverksamheten innebär
att stor osäkerhet skapas om Postens möjligheter att bedriva sin
verksamhet utan statliga bidrag. Sedan Postverket fick
enhetsporto år 1855 har korssubventionering mellan kort- och
långväga brev medverkat till att postservicen fungerar också i
Sveriges glesbygder. Om hela Sverige skall kunna leva måste
också hela Sverige ha tillgång till en jämlik postservice.
Postverkets brevmonopol är en förutsättning för att det
nationellt sammanhållna nätet skall fungera.
Utskottet har erfarit att regeringen överväger en annan åtgärd
som allvarligt skulle skada Posten, nämligen att skilja
Postgirot från Postverket. Starka samband finns mellan
Postverkets affärsområden. Postgirot svarar sålunda för cirka en
tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot tillsammans med
Brev är också de affärsområden som svarar för huvuddelen av
Postverkets vinster. Om Postgirot skulle brytas ut ur Postverket
riskerar man att så allvarligt försvaga ekonomin att Postverket
inte kan förmedla en rikstäckande service utan statliga bidrag.
Av det anförda följer att utskottet anser att Postgirot
måste stanna kvar i Postverket.
Som framhålls i motion T23 (s) pågår inom EG ett arbete för
att harmonisera regler och bestämmelser inom postväsendet.
Syftet är att få likforming kvalitet och omfattning på
posttjänster inom hela EES-området. Inte bara rätten att
tillämpa brevmonopol utan också korssubventionering pekas ut som
medel att tillgodose kraven på service, kvalitet och rimliga
priser. Regeringen bortser helt från dessa resonemang i
propositionen vilket utskottet anser anmärkningsvärt.
I propositionen aviseras att regeringen har för avsikt att
under år 1993 återkomma till riksdagen med förslag om att
belägga Postverkets brev- och tidningsbefordran med
mervärdesskatt. Ett sådant förslag skulle innebära kraftiga
prisökningar för privatpersoner, föreningar, tidningar och
finansinstitut som inte har möjlighet att dra av ingående
mervärdesskatt. Utskottet finner det ytterst allvarligt att
regeringen aviserar förslag till momsbeläggning av brev och
tidningar utan att samtidigt beskriva de negativa konsekvenserna
för bl.a. förenings- och kulturlivet och vilka åtgärder som kan
behöva sättas in för att motverka dessa konsekvenser.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
riksdagen bör avslå regeringens förslag att avveckla
brevmonopolet. Regeringen bör i stället snabbutreda
förutsättningarna att införa en modern monopollagstiftning för
brevbefordran i enlighet med EG:s regelverk, alternativt en
koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på
postdistribution att en solidarisk finansiering av regionala och
sociala kostnader inom sektorn bibehålls.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T23 (s)
och T24 (v) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till
brevbefordran
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T23 och
1992/93:T24 avslår regeringens förslag till lag om upphävande av
kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till
brevbefordran m.m.,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran
Jag biträder hemställan i reservationen.
Propositionens lagförslag
Bilaga
1. Förslag till
Lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) angående
Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.
Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1947:175) angående
Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1992.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa
trafikfrågor
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:234)1 om
nämnder för vissa trafikfrågor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
I sådana ärenden om I ärenden som avses i 1
undantag från § andra stycket får
föreskrifter om trafik trafiknämnden ta ut
på väg eller terräng avgifter av sökandena dock
som avses i 1 § andra inte i fråga om
stycket får parkeringstillstånd för
trafiknämnden ta ut rörelsehindrade.
avgifter av sökandena.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1675
2 Senaste lydelse 1991:1675
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet2
1 Överenskommelserna om trafiken i
storstadsregionerna2
2 Järnvägstrafiken3
2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag
Swedcarrier3
2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan
Boden--Luleå4
3 Luftfartsmarknaden5
3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt
prissystem5
3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser6
4 Sjöfart6
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget6
5 Telemarknaden7
5.1 Bolagisering av Televerket m.m.7
5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/938
5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB8
6 Postmarknaden9
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran9
7 Avgifter för vissa tillstånd12
8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader12
Hemställan12
Reservation14
Meningsyttring av suppleant16
Bilaga
Propositionens lagförslag17