I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:159 om
stöd och service till vissa funktionshindrade och 12 motioner
som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet
behandlas också vissa motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1993.
Utskottet tillstyrker propositionen. Utskottet föreslår dock
ett tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om
avveckling av vårdhemmen och specialsjukhusen. Med anledning av
en s-motion föreslår utskottet, som inhämtat yttrande från
socialförsäkringsutskottet, också en översyn av 16-årsgränsen
inom den allmänna försäkringen.
Övriga motioner avstyrks.
S-ledamöterna framför i olika reservationer sin uppfattning
bl.a. om välfärdspolitiken som grundläggande för en fungerande
handikappolitik och om behov av att annan lagstiftning utvecklas
för att tillgodose de funktionshindrades behov. S-ledamöterna
begär tillkännagivanden också om försöksverksamhet med daglig
verksamhet, i fråga om avvecklingen av vårdhem och
specialsjukhus samt om avgifter och tillgänglighet när det
gäller färdtjänsten.
Propositionen
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta förslag till
1. lag om stöd och service för vissa funktionshindrade,
2. lag om införande av lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade,
3. lag om assistansersättning,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
6. lag om ändring lagen (1962:381) om allmän försäkring,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i rättegångsbalken,
10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
11. lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem
m.m.,
12. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
13. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av barn, m.m.,
14. lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet
inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt
omsorgsverksamhetens område,
15. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
16. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård.
Regeringen har vidare föreslagit
17. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag
Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar
9 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil.
6,
18. att riksdagen till Kostnader för statlig
assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr,
19. att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet
för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 332 500 000 kr,
20. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag
Riksförsäkringsverket anvisar 10 000 000 kr utöver vad som
föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,
21. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag
Socialstyrelsen anvisar 5 500 000 kr utöver vad som föreslagits
i prop. 1992/93:100 bil. 6,
22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts i fråga om habilitering och rehabilitering
(avsnitt 5),
23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts i fråga om hjälpmedelsförsörjning (avsnitt
6),
24. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts i fråga om små och mindre kända
handikappgrupper (avsnitt 7),
25. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts i fråga om tolktjänst (avsnitt 10),
26. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts i fråga om kostnadsfrågor och uppföljning
(avsnitt 11).
Regeringen (Utbildningsdepartementet) har i bilaga 2
föreslagit
1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till
vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret
1993/94 anvisar 8 750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop.
1992/93:100 bil. 9,
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94
anvisar 5000000 kr utöver vad som föreslagits i prop.
1992/93:100 bil. 9.
Två lagförslag i propositionen har överlämnats till annat
utskott för beredning, nämligen förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370), som har överlämnats till
skatteutskottet, och förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar, som har överlämnats till
justitieutskottet.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att grunderna för den generella
välfärdsmodellen bibehålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sysselsättningssituationen för människor
med svåra funktionshinder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avgifter och tillgänglighet när det gäller
färdtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de ekonomiska problem som kan komma att
uppstå för kommunerna genom att personer som har sluten
psykiatrisk vård omfattas av LSS,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tidpunkt för avveckling av vårdhem och
specialsjukhus,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en samlad bild av den
ekonomiska situationen för människor med funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om spridning av erfarenheter från projekt som
bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av att också andra lagar än LSS
fungerar för att tillgodose funktionshindrades behov.
1992/93:So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att någon högsta åldersgräns ej skall
införas avseende rätt till biträde av personlig assistent enligt
den föreslagna lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett slutdatum för avveckling av
vårdhem och specialsjukhus införs.
1992/93:So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
hjälpmedelslag enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter
funktionshindrades behov,
2. att riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett
tillägg så att ersättning även kan utgå om särskilda skäl
föreligger enligt vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet
mot att ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och
kommunal institution och vid gruppboende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av
perioder för assistansersättning,
4. att riksdagen beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall
slopas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till
arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en lagregel i socialtjänstlagen
för att säkerställa färdtjänsten för personer med
funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt
till bistånd vid flyttning till annan kommun,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
sanktionsparagraf i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska
sanktioner mot kommuner som inte fullgör de åtaganden de har
enligt denna lag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändringar i rättshjälpslagen så att
personer med funktionshinder lättare kan få rättshjälp vid
processer i socialförsäkringsmål,
10. att riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla
vårdhemmen skall vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1
januari 1994.
1992/93:So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till personer som stammar.
1992/93:So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt tillsynsansvar och
sanktionsmöjligheter med anledning av lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade.
1992/93:So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt
Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet.
1992/93:So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i Kolmården
(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att på annat sätt än genom
en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer som i lagen
skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig assistent.
1992/93:So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att de som fått rätt till personlig
assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt efter det att
de fyllt 65 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas ansvar också för rätten till
råd och stöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt som
omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet.
1992/93:So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid
teckenspråksutbildning.
1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd
åldersgräns för tillfällig föräldrapenning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att se över åldersgränsen 16 år
i den allmänna försäkringen.
1992/93:So28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
taltjänst för talskadade.
1992/93:So29 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vårdhemsavveckling.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:So225 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
handikapputredningens slutbetänkande.
1992/93:So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättande av en handikappombudsman.
1992/93:So245 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för
handikappade.
1992/93:So287 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att vuxendövtolkar anställs i tillräcklig omfattning vid
landstingens tolkcentraler.
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för
genomförande av 1989 års Handikapputrednings förslag,
1992/93:So423 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbättrad undervisning i punktskrift.
1992/93:So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för enskild
utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin
rätt till särskilda omsorger.
Yttranden m.m.
Socialförsäkrings- och kulturutskotten har yttrat sig över
propositionen jämte motionerna. Yttrandena fogas till
betänkandet som bilaga 2 och bilaga 3.
Vidare har ett antal skrivelser inkommit från organisationer
med synpunkter på förslagen i propositionen.
Utskottet har vidare uppvaktats av Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet och De handikappades riksförbund (DHR).
Närvarande vid uppvaktningen var också representanter från
Socialdepartementet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny rättighetslag för personer med
svåra funktionshinder: lag om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen
(1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl.
Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd
och särskild service till följande grupper:
1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism
eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om
dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och
service.
Lagens personkrets skall ha rätt till stöd och service i form
av:
rådgivning och annat personligt stöd,
biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till
sådan assistans,
ledsagarservice,
biträde av kontaktperson,
avlösarservice,
korttidsvistelse utanför hemmet,
korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,
boende i familjehem eller i bostad med särskild service för
barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna.
Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande
tillstånd samt personer med betydande och bestående
begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder
skall ha rätt till daglig verksamhet.
Vidare föreslås vissa tillägg i hälso- och sjukvårdslagen och
i socialtjänstlagen. I hälso- och sjukvårdslagen förslås tillägg
om landstingets ansvar för habilitering och rehabilitering,
hjälpmedel för funktionshindrade samt tolktjänst för
vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade. Vissa resursförstärkningar föreslås för att
påskynda utvecklingen av verksamheterna.
I socialtjänstlagen föreslås tillägg för att klargöra
kommunernas skyldigheter dels vad gäller uppsökande och
upplysande verksamhet på äldre- och handikappområdet, dels att
planera sina insatser för personer med funktionshinder. Vidare
förslås en utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet
på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet som avser insatser inom
socialtjänstlagen.
Stödet till föräldrar till funktionshindrade barn föreslås
förstärkas genom ökat antal kontaktdagar inom
föräldraförsäkringen, rätt till tillfällig föräldrapenning i
vissa fall även när barnet inte är närvarande och höjd
åldersgräns för vård av sjukt barn.
Vidare föreslås utvidgat stöd för teckenspråksutbildning.
Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för
verksamheten
Propositionen
I propositionen anförs att människor med handikapp i alltför
liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med
funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden.
Levnadsförhållandena för familjer med barn med handikapp är
svåra. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med
allvarliga funktionsstörningar.
Den svenska ekonomin går för närvarande igenom en av sina
svåraste perioder anförs det i propositionen. Vår förmåga till
solidaritet och inlevelse sätts då på speciellt hårda prov.
Ibland förs den fördelningspolitiska debatten som om de flesta
svenskar skulle vara "svaga". Det riskerar att dränka kraven på
angelägna förbättringar för dem som har det allra svårast. Det
är, framhålls det, angeläget att även i svåra tider finna
utrymme för förbättringar för de mest utsatta, till vilka
människor med svåra funktionshinder hör.
En omfattande reformverksamhet för funktionshindrade
genomförs, enligt propositionen, redan i statsbudgeten för
1992/93. Viktigast är höjningen av vårdbidragen. Vidare har
bidragen till handikapporganisationerna höjts kraftigt,
rikstolktjänsten har fått ökade resurser, anhöriga till
människor med vissa handikapp har fått möjlighet till
kostnadsfri texttelefon. Resurserna till bl.a. specialskolorna
och Statens institut för handikappfrågor i skolan har ökat
liksom anslagen till Särvux och till dagstidningar för
synskadade. Arbetet för att skapa rimligare levnadsvillkor för
människor med funktionshinder måste nu, enligt föredraganden,
fördjupas och intensifieras.
En viktig utgångspunkt för insatserna för funktionshindrade
är, anför föredraganden, den miljörelaterade handikappsyn som
präglat tänkandet under senare år. Enligt denna är handikapp
inte någon egenskap hos den enskilde, utan ett förhållande
mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning. Ett
sådant synsätt ställer stora krav på omvandling av såväl den
fysiska miljön som servicen.
I propositionen anförs att valfrihet och integritet är
de viktigaste begreppen inom handikappolitiken. Begreppen är
sammanlänkade genom att valfriheten stärker den enskildes
integritet. Den humanistiska människosynen där människan alltid
är att betrakta som en individ med ett värde i sig är
grundläggande. Ingen människa är mer värd än någon annan. En
ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet förändras inte
av graden eller arten av funktionsnedsättning. De offentliga
åtgärderna måste vara inriktade på att människor med
funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn
skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
Vidare framhålls att målet för handikappolitiken är
delaktighet och jämlikhet. Därför, anförs det, är den
lagstiftning som nu föreslås inte detaljstyrande, utan syftar
till att definiera rättigheter för människor med
funktionshinder. Den enskilde och i en del fall kommunerna ges
härigenom möjligheter att utforma servicen på bästa möjliga
sätt.
Målet för insatserna enligt den nya lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) skall, anförs det, vara att
främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och full
delaktighet i samhällslivet. Verksamheten skall enligt lagen
vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande
och integritet. Ett avgörande beslut är att ge gravt
funktionshindrade rätt att själva välja personlig assistent.
Många olika lösningar måste, enligt propositionen, kunna
väljas för att praktiskt organisera verksamheten: kooperativa,
enskilda och offentliga. Detta bedöms leda fram till att ett mer
differentierat serviceutbud växer fram. I propositionen
refereras till Stockholm Independent Living (STIL) som ett
intressant försök att skapa alternativ till hemtjänsten och öka
valfriheten för den enskilde. Behovet av kontinuitet
understryks också.
I propositionen anförs att välfärdspolitiken har sin
utgångspunkt i människors skilda förutsättningar och behov.
Levnadsvillkoren för personer med funktionshinder är i hög grad
beroende av hur det omgivande samhället är utformat i
förhållande till funktionshindrades förutsättningar och behov.
Genom generella åtgärder kan levnadsvillkoren för personer med
funktionshinder förbättras samtidigt som behovet av särskilda
åtgärder minskas. Därutöver behövs individuella insatser med
inriktning på den enskildes funktionshinder och behov. Ansvaret
för dessa individuellt inriktade åtgärder åvilar främst kommuner
och landsting.
Kommuner och landstings skyldigheter gentemot personer med
funktionshinder finns i dag huvudsakligen reglerade i
socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för
vissa rörelsehindrade barn m.fl. Socialtjänstlagen och hälso-
och sjukvårdslagen är avsedda att omfatta samtliga i samhället.
De är målinriktade ramlagar, dvs. de ger vissa mål för
verksamheten men överlåter åt dem som tillämpar lagarna att med
ledning av förarbetena ge lagen ett närmare innnehåll.
Socialtjänstlagen ålägger varje kommun det yttersta ansvaret
för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de
behöver. Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till
bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans
behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan
överklaga ett avslagsbeslut och därmed få rättelse i högre
instans. Lagen preciserar dock inte vilka slags insatser man har
rätt till och hur långt kommunens biståndsskyldighet sträcker
sig.
Socialtjänstlagen ålägger också socialnämnden att verka för
att människor som av fysiska, psykiska och andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i
samhällets gemenskap och leva som andra (21 §).
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika
villkor för hela befolkningen. Av hälso- och sjukvårdslagen
framgår att med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att
medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.
Till hälso- och sjukvården hör också sjuktransporter.
Habilitering, rehabilitering och ansvaret att tillhandahålla
tekniska hjälpmedel har knutits till sjukvårdshuvudmännens
allmänna sjukvårdsansvar, utan att det funnits någon särskild
bestämmelse om detta. I och med Ädelreformen 1992 har kommunerna
övertagit ett visst hälso- och sjukvårdsansvar för personer
boende inom särskilda boendeformer för service och omvårdnad,
vid bostäder med särskild service och kommunala
dagcenterverksamheter.
Omsorgslagen tillkom med anledning av att det fanns behov av
att lyfta fram och särskilt reglera samhällets skyldigheter
gentemot en begränsad grupp människor. På samma sätt har
elevhemslagen tillkommit. Dessa båda lagar är s.k. pluslagar,
som är avsedda att ge avgränsade grupper en starkare ställning.
I anslutning till beslutet om en ny omsorgslag (prop.
1984/85:176, bet. SoU 1984/85:27, rskr. 1984/85:386) uttalade
riksdagen att den utvidgning av personkretsen som då gjordes
borde ses som ett första steg i ett reformarbete och att alla
handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd som
omsorgslagens personkrets.
Av den kartläggning Handikapputredningen gjort framgår att det
kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med
funktionshinder och andra människor. I propositionen anförs att
det således visat sig att socialtjänstens och hälso- och
sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa
levnadsförhållanden för funktionshindrade som är jämförbara med
andra människors.
Många vuxna funktionshindrade saknar egen bostad och är
hänvisade till att bo på institution eller i sitt föräldrahem.
För många familjer med barn med funktionshinder fungerar inte
samhällets stöd tillfredsställande. Möjligheten för många
funktionshindrade att få personligt stöd är begränsad och i
regel får de inte själva bestämma vem som skall ge stödet.
Personer med omfattande funktionshinder är sällan delaktiga i
arbetslivet och saknar ofta annan daglig sysselsättning.
I propositionen anförs att alla funktionshindrade måste kunna
tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de
bor. Den decentralisering som nu pågår ökar möjligheterna till
lokala anpassningar. Samtidigt innebär ramlagstiftning och
decentralisering av besluts- och ansvarsfunktioner att det kan
bli svårare för funktionshindrade att hävda sina behov. Därför
bör svårt funktionshindrades rättigheter i fråga om stöd och
service i det dagliga livet regleras i en särskild lag. Lagen
föreslås ersätta nuvarande omsorgslag och elevhemslag för
rörelsehindrade.
Den nya lagen föreslås innehålla bestämmelser om särskilt stöd
och service som personer som ingår i lagens personkrets behöver
utöver vad de får enligt annan lag. Vidare föreslås att lagen
inte skall innebära någon inskränkning i de rättigheter som den
enskilde kan ha enligt andra lagar.
Lagen föreslås vara en rättighetslag. Verksamheten enligt
lagen skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full
delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av
lagen. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva
som andra.
I propositionen anförs att även andra personer med
funktionshinder än de som nu omfattas av omsorglagens
personkrets är beroende av samhällsinsatser av olika slag för
att kunna leva ett självständigt och oberoende liv. Flertalet av
dessa personer bör redan nu kunna få sitt behov av stöd och
service tillgodosett inom ramen för de åtgärder som regleras
genom den mer generella lagstiftningen som socialtjänstlagen och
hälso- och sjukvårdslagen.
I propositionen framhålls också betydelsen av att
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen utvecklas för
att tillgodose behov som personer med funktionshinder har. Vissa
tillägg föreslås också i dessa lagar liksom vissa
resursförstärkningar för att påskynda utvecklingen av
habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst.
För personer med funktionshinder som är stora och förorsakar
betydande svårigheter i den dagliga livsföringen behövs dock
enligt propositionen ett utökat stöd. Med funktionshinder
avses ett förvärvat eller medfött fysiskt eller psykiskt
funktionshinder på grund av sjukdom eller skada. För att
omfattas av lagens personkrets krävs att funktionshindret skall
vara stort och varaktigt. Det skall ha en sådan karaktär
eller omfattning att det starkt påverkar flera viktiga
livsområden samtidigt. I propositionen framhålls att också
funktionshinder, som för en utomstående kan verka ha mindre
konsekvenser, för den enskilde kan förorsaka betydande
inskränkningar i det dagliga livet och medföra behov av
särskilda stödinsatser.
I propositionen anförs att med betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen menas att den enskilde inte på egen hand
kan klara vardagsrutiner som t.ex. hygien, toalettbestyr,
påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus,
sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller
behandling. Det kan också innebära att en person inte kan förstå
och klara sin ekonomi. En annan svårighet kan vara att
kommunicera med andra.
Fördraganden anför att med omfattande behov av stöd och
service avses både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Den
enskilde skall i allmänhet ha ett återkommande behov, vanligen
dagligen, av särskilt stöd för att klara funktioner som andra
klarar på egen hand. Samtidigt framhålls att stödinsatser ibland
kan vara av så speciellt slag att de trots mindre tidsåtgång bör
betraktas som omfattande. Exempel kan vara stöd som bör ges av
personal med mycket specifik utbildning och kompetens.
I propositionen framhålls att det är förknippat med vissa
svårigheter att definiera och avgränsa den nya lagens
personkrets. Mot den bakgrunden är det angeläget, anförs det,
att den praktiska tillämpningen när det gäller personkretsen ges
särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen bör inom ramen för sin
tillsynsverksamhet följa hur den beskrivna personkretsen nås av
de åtgärder som skall regleras av den nya lagen samt medverka
till att metoder för behovsbedömningar och kvalitativa
uppföljningar utvecklas.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att grunderna för
den generella välfärdsmodellen bibehålls (yrkande 1) och
behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för
människor med funktionshinder (yrkande 6). Vidare begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om spridning av
erfarenheter från projekt som bygger på funktionshindrades egen
aktiva medverkan (yrkande 7) och om betydelsen av att också
andra lagar än LSS fungerar för att tillgodose
funktionshindrades behov (yrkande 8). Motionärerna anför att
svensk handikappolitik hävdar sig väl i ett internationellt
perspektiv. Anledningarna är flera. Det miljörelaterade
handikappbegreppet är offensivt genom att förändringar i
omgivningen gör att handikapp kan minskas eller i vissa fall
elimineras. Handikappolitiken rör alla samhällets områden. Varje
del av samhället har att ta sitt ansvar för alla medborgare.
Välfärdspolitiken är i grunden generell, vilket innebär att
särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Till detta kommer
att Sverige har en aktiv folkrörelse som genom ett aktivt
deltagande i den handikappolitiska debatten bidragit till att
attityder i samhället förändrats och reformer genomförts.
Motionärerna konstaterar dock att det trots den i grunden väl
genomtänkta politiken ännu kvarstår betydande orättvisor.
Människor med funktionshinder står i betydligt större
utsträckning än andra utanför arbetsmarknaden. Deras möjlighet
till att på sin fritid delta i för dem meningsfulla verksamheter
är betydligt mindre än för andra. Den ekonomiska situationen för
funktionshindrade är generellt sett sämre. Motionärerna anför
att verkligheten med kvarstående orättvisor gör att nya reformer
behövs. Viktigast av allt är emellertid att grunderna för den
svenska generella välfärdspolitiken bibehålls. Motionärerna
menar att attackerna mot denna politik ökar i kölvattnet på den
svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Samtidigt
anförs att i de länder som valt en mer selektiv politik, där
särlösningar för handikappade prioriterats på bekostnad av
generella insatser, har människor med funktionshinder en
avsevärt sämre situation än i Sverige. Huvuduppgiften, som
motionärerna ser det, blir därför att bibehålla grunderna för
och vidareutveckla den svenska välfärdsmodellen.
Motionärerna hänvisar till att Handikapputredningens
kartläggningsbetänkande Handikapp och välfärd? påvisar att
människor med funktionshinder har en sämre ekonomisk situation
än andra. Orsaken är bl.a. alla de taxor och avgifter som
funktionshindrade måste betala för nödvändig service.
Motionärerna menar att det finns skäl anta att klyftorna har
ökat sedan Handikapputredningens kartläggning gjordes.
Skattestoppet har lett till att många kommuner och landsting i
stället valt att höja avgifter för befintlig service. Ibland har
de också valt att försämra servicen. Utvecklingen är, som
motionärerna ser det, otillfredsställande. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med en samlad bild av läget i
landet och med förslag till åtgärder för att förbättra
situationen för människor med funktionshinder.
Motionärerna anser att den valfrihet som en del kommuner och
landsting säger sig eftersträva visar sig vara en valfrihet för
producenterna. Motionärerna anser att i stället borde de
funktionshindrades egna projekt stimuleras. Erfarenheter från
STIL, GIL och assistansprojektet bör spridas över landet.
Liknande projekt kan med fördel också utvecklas inom den
kommunala verksamheten anför motionärerna.
Motionärerna anför att en rättighetslag som LSS gäller en
begränsad personkrets med stora funktionshinder som förorsakar
betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ger
behov av omfattande stöd och service. Motionärerna pekar på att
gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än den
personkrets som kommer att omfattas av LSS, och behoven bland
dessa funktionshindrade är också stora. För att dessas behov
skall kunna tillgodoses finns annan lagstiftning såsom
socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, plan- och
bygglagen m.fl. Det är viktigt att dessa lagar fortlöpande ses
över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor
med funktionshinder har menar motionärerna.
I motion So245 av Jan Andersson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för
handikappade. Motionärerna anför att svensk handikappolitik har
högt anseende internationellt. Anledningen är att de insatser
som behövs för att den enskilde skall kunna leva ett så
fullvärdigt liv som möjligt ses som rättigheter och inte som
någon välgörenhet. De handikappade själva har genom sina
organisationer spelat en stor roll vid genomförandet av denna
politik. Vidare pekas på att bland de handikappade under senare
år har bildats grupper som vill ha ett större inflytande över
hur de insatser som de har rätt till utformas. Speciellt har
detta gällt vem som skall anställas som personlig assistent och
hur arbetet skall utformas för den personlige assistenten. Flera
av dessa grupper har bildat kooperativ som t.ex. STIL-projektet
i Stockholm. Motionärerna menar att i det utvecklingsarbete som
pågår i landet för att öka den enskildes möjligheter att få den
vård och omsorg han/hon önskar är en förnyelse inom den
gemensamma sektorn viktig, men också kooperativa lösningar där
medlemmarna tar ett eget ansvar för verksamheterna är av stor
betydelse.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är
angeläget att nu genomföra förbättringar för att skapa bättre
levnadsvillkor för människor med funktionshinder. Den nya lagen
syftar också till att främja människors jämlikhet i
levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Genom
lagen ges gravt funktionshindrade självbestämmande över sin
livssituation. Inte minst viktigt är den funktionshindrades rätt
att själv välja personlig assistent och anställningsform för
denna.
I propositionen konstateras att flera fristående
organisationer med funktionshindrade medlemmar utvecklat metoder
och vunnit erfarenheter av verksamheter med personlig assistans.
Allmänna arvsfonden har vid fler tillfällen lämnat bidrag för
att stimulera utvecklingen av dessa verksamheter och för att
olika modeller för personlig assistans skall kunna prövas.
Exempel på sådana verksamheter är de som bedrivs av STIL, GIL
och assistansprojektet i Lund. Utskottet anser att motionerna
So18 (s) yrkande 7 om att sprida erfarenheter från projekt som
bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan och So245 (s)
om kooperativs betydelse får anses tillgodosedda.
Motionsyrkandena avstyrks.
I propositionen föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen
som hälso- och sjukvårdslagen som har betydelse för
funktionshindrade som inte kommer att omfattas av den nya lagen
om stöd och service för vissa funktionshindrade. I propositionen
framhålls vidare betydelsen av att dessa lagar utvecklas för att
tillgodose behov som personer med funktionshinder har.
Handikapputredningens slutbetänkande remissbehandlas för
närvarande. Regeringen avser enligt uppgift att senare återkomma
till riksdagen i dessa frågor. Motion So18 (s) yrkande 8 får
därmed anses tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
I motion So18 (s) begärs också ett tillkännagivande om att
grunderna för den generella välfärdspolitiken bibehålls och om
behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för
människor med funktionshinder (yrkandena 1 och 6). Utskottet
konstaterar att regeringen i budgetpropositionen har anfört att
den ekonomiska politiken syftar till att förbättra det allmänna
välståndet och att härigenom skapa förutsättningar för att
utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för
välfärd och social omsorg. Vidare framhålls att den strukturella
obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av
välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade villkor.
Utskottet delar denna uppfattning (se även betänkandet
1992/93:SoU15). Handikapputredningen har i betänkandet Handikapp
och välfärd? (SOU 1990:19) kartlagt de handikappades
livssituation. I propositionen föreslås en ny lag med klart
definierade rättigheter för personer med grava funktionshinder.
Förslagen kommer enligt utskottet att leda till klara
förbättringar för de personer som ingår i personkretsen.
Utskottet finner inte anledning att nu föreslå någon ny
kartläggning. Motion So18 (s) yrkandena 1 och 6 avstyrks.
Rättigheter enligt den nya lagen
De personer som omfattas av lagen skall enligt propositionen
ha rätt till service och stöd i form av:
rådgivning och annat personligt stöd,
personlig assistans,
ledsagarservice,
biträde av kontaktperson,
avlösarservice,
korttidsvistelse utanför hemmet,
korttidsstillsyn för skolungdom över tolv år,
boende i familjehem eller i bostad med särskild service för
barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna,
daglig verksamhet för personer som tillhör omsorgslagens
personkrets.
Åldersgräns för rätt till personlig assistent
Propositionen
I propositionen föreslås att en rättighet till biträde av
personlig assistent införs i den nya lagen för svårt
funktionshindrade som inte har fyllt 65 år och som kan anses ha
behov av insatsen.
Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen
tillhandahåller assistansen eller genom att den enskilde får
ekonomiskt stöd så att han själv kan vara arbetsgivare för den
personliga assistenten. Den enskilde skall även kunna använda
stödet för att anlita någon annan, t.ex. kooperativ eller annat
fristående organ, som arbetsgivare.
Med personlig assistans ges den enskilde, enligt
propositionen, frihet att själv bestämma om i vilka situationer
och vid vilka tillfällen som hjälpen skall ges. Assistansen
skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden
komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.
I propositionen anförs att det av statsfinansiella skäl inte
nu är möjligt att bygga upp ett system som innebär att rätten
till personlig assistans gäller oberoende av den enskildes
ålder. Ett viktig syfte med personlig assistans sägs vara att
åstadkomma villkor för personer med omfattande och livslångt
eller långvariga funktionshinder som är likvärdiga med andra
människors i motsvarande ålder. Rätten till personlig assistans
föreslås därför begränsas till personer som inte uppnått allmän
pensionsålder, 65 år. För personer över 65 år föreslås stödet
lämnas i form av andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen.
Föredraganden förutsätter att övergången från personlig
assistans till annan stödform sker smidigt och att hänsyn tas
till den enskildes önskemål om hur det stöd som skall ersätta
personlig assistans utformas. Han anser vidare att det kan vara
lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt
socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt
den nya lagen.
I propositionen aviseras att initiativ kommer att tas till en
överläggning med Svenska kommunförbundet för att diskutera
frågan om övergång från personlig assistans enligt den nya lagen
till andra stödformer. Syftet sägs vara att säkra att övergången
blir så smidig som möjligt för enskilda funktionshindrade.
Vidare aviseras att handikappreformen kommer att ingående
följas upp och utvärderas. I det sammanhanget bör
assistansreformen särskilt uppmärksammas. En viktig fråga blir
då att följa hur övergången från personlig assistans enligt den
nya lagen till annan stödform fungerar för personer som uppnått
pensionsålder.
Motioner
I motion So19 av Lisbeth Staaf-Ingelström och Kristina
Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon högsta
åldersgräns ej skall införas avseende rätt till biträde av
personlig assistent enligt den föreslagna lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (yrkande 1).
Motionärerna anför att rätten till personlig assistent är ett
mycket positivt och viktigt inslag i den nya rättighetslagen.
Någon högsta åldersgräns för denna rättighet skall inte införas.
Motionärerna pekar på att i propositionen anförs att en smidig
övergång förutsätts ske när rätten till assistent upphör och den
enskilde hänvisas till socialtjänstlagen. Situationen för
människor med svåra funktionshinder är mycket komplicerad även
när stöd och service är välfungerande. Motionärerna menar att
det är ovärdigt att införa en åldersgräns för rätten till den
kanske viktigaste stödinsatsen, vilket innebär att den enskilde
inte kan överblicka insatsens fortsatta utformning.
Även motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp
frågan om åldersgränsen. Motionärerna yrkar att riksdagen
beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall slopas (yrkande 4).
Motionärerna ställer sig frågande till den fixerade tiden till
65 år och undrar vad som händer om en assistentkontakt som har
etablerats måste upphöra när den funktionshindrade fyller 65 år.
Motionärerna anser inte att LSS-insatser skall upphöra enbart av
åldersskäl utan dessa skall styras av de behov den enskilde har.
En personlig assistans som beslutats före pensionsålder skall
även fortsättningsvis kunna utgå menar motionärerna.
I motion So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i
Kolmården (båda kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att på annat
sätt än genom en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer
som i lagen skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig
assistent. Motionärerna anför att de är medvetna om och
accepterar nödvändigheten att, av ekonomiska skäl, begränsa
personkretsen som kan komma i åtnjutande av en personlig
assistent. De ifrågasätter dock om detta måste ske genom en fast
åldersgräns som inte tar hänsyn till individuella behov.
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda
s) yrkas att riksdagen beslutar att de som fått rätt till
personlig assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt
efter det att de fyllt 65 år (yrkande 1).
Handikapputredningen föreslog att de personer som hade fått rätt
till assistent före 65 års ålder skulle få behålla denna rätt
efter det att de fyllt 65 år. Motionärerna menar att detta
förslag är att föredra och att det för den enskilde kan synas
underligt att bli av med en rättighet han tidigare haft bara för
att han uppnått en viss ålder.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att införandet av en åldersgräns för rätt till
personlig assistent när vårdbehovet kvarstår är tveksamt ur
principiell synpunkt. Utskottet är dock medvetet om de
begränsningar som det statsfinansiella läget medför. Utskottet
vill också understryka vad som sägs i propositionen om smidighet
och hänsyn till den enskildes önskemål vid övergång från
personlig assistans till annan stödform för en funktionshindrad
efter uppnådd pensionsålder och att det ofta kan vara lämpligt
att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt
socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt
den nya lagen. Utskottet förutsätter också att denna del av
reformen noga följs samt att beslutet om åldersgräns omprövas om
de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det och
erfarenheten i övrigt visar att ett ändringsbehov föreligger.
Med det ovan anförda tillstyrks sålunda propositionen i denna
del och avstyrks motionerna So19 (s) yrkande 1, So20 (v) yrkande
4, So24 (kds) och So25 (s) yrkande 1.
Daglig verksamhet
Propositionen
I propositionen föreslås att personer som tillhör
omsorgslagens nuvarande personkrets skall ha rätt till daglig
verksamhet enligt den nya lagen.
Att ha ett arbete är av mycket väsentlig betydelse för alla
människors livskvalitet och delaktighet i samhällslivet, anförs
det i propositionen. Det är främst genom arbete som vuxna
personer kan tillförsäkras en god materiell försörjning. Arbete
gäller emellertid inte bara materiell välfärd. Det svarar också
mot grundläggande mänskliga behov av gemenskap, utveckling och
en meningsfull tillvaro.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken bygger på målsättningen
arbete åt alla. Det innebär i grunden, som framhålls i
propositionen, att alla människor skall ha rätt till arbete
oberoende av individuella skillnader i förutsättningar,
förväntningar och behov av stödinsatser. Det innebär också att
samhället på olika sätt skall medverka till att skapa
arbetsmöjligheter för den enskilde.
Personer med funktionshinder har emellertid en avsevärt högre
arbetslöshet än genomsnittet. Under de senaste decennierna har
också antalet förtidspensionärer ökat betydligt.
Huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken åvilar staten och
arbetsmarknadsmyndigheterna. De riktade insatserna för att bistå
handikappade är omfattande. Budgetåret 1991/92 utgjorde
kostnaderna för de särskilda handikappinsatserna ungefär en
femtedel av utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.
Genom socialtjänstlagen har kommunerna ett ansvar för att
medverka till att enskilda får en meningsfull sysselsättning.
Till socialtjänstens allmänna mål hör att främja människors
aktiva deltagande i samhällslivet. En central uppgift för
kommunerna är att främja den enskildes rätt till arbete, bostad
och utbildning. I många kommuner bedrivs i dag inom
socialtjänstens ram särskild sysselsättningsverksamhet för
personer med funktionshinder.
I propositionen anförs att tidigare satsningar på
sysselsättning har visat att tidigt insatta vägledningsinsatser,
okonventionella arbetsmetoder och en väl fungerande samordning
mellan olika aktörer på arbetsmarknadsområdet har bidragit till
att många unga människor med förtidspension eller sjukbidrag har
kommit ut i och tillbaka till arbetslivet.
Handikapputredningen föreslog att personer som ingår i den nya
lagens personkrets skulle ges en lagstadgad rätt till daglig
verksamhet. Utredningen bedömde att minst 34000 personer
behöver mera varaktig sysselsättning. Bland dem ingår ca 17000
personer som för närvarande får daglig verksamhet enligt
omsorgslagen.
I propositionen framhålls att mot bakgrund av att
arbetslösheten är större bland personer med funktionshinder än
bland andra människor vore det önskvärt att nu föreslå att den
nya lagens hela personkrets gavs en lagstadgad rätt till daglig
verksamhet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget bedöms
det dock inte möjligt för närvarande. Därmed föreslås att de
personer som tillhör samma grupper som omsorgslagen omfattar
skall ges samma rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen
som grupperna för närvarande har enligt omsorgslagen. Frågan om
att lagstifta om en rätt till daglig verksamhet för den nya
lagens hela personkrets bör, enligt propositionen, prövas då den
ekonomiska situationen medger det.
Rätten till daglig verksamhet bör, anförs det, primärt avse
personer i yrkesaktiv ålder. Den daglig verksamheten bör kunna
innehålla såväl aktiviteter med habiliterande inriktning som mer
produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra
till den personliga utvecklingen och att främja delaktighet i
samhället. Ett övergripande mål bör vara att på kortare eller
längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till arbete.
Vidare anförs att när det gäller omfattningen av den dagliga
verksamheten bör samma generella riktlinjer användas som i
arbetslivet. Anpassning efter individuella önskemål och behov
måste naturligtvis göras.
Slutligen anförs att huvudmännen i likhet med vad som görs nu
bör utbetala någon form av ersättning till den enskilde för
medverkan i daglig verksamhet.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
sysselsättningssituationen för människor med svåra
funktionshinder (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att i
propositionen föreslås att endast de personer som tillhör
omsorgslagens krets skall ha rätt till daglig verksamhet.
Anledningen till att regeringen inte går på
Handikapputredningens förslag att sysselsättningsgarantin skall
omfatta alla i personkretsen är den statsfinansiella
situationen. Motionärerna anför att en utökning av personkretsen
för rätt till daglig verksamhet är angelägen. De accepterar dock
propositionens förslag, men vill samtidigt att utvecklingen då
det gäller sysselsättningen för funktionshindrade noga följs.
Skulle det vara så att sysselsättningssituationen försämras för
människor med svåra funktionshinder finns det skäl för
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till
arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade (yrkande
5). Motionärerna anför att de förväntar sig att det kommer
förslag om en sysselsättningsgaranti och att det är ytterst
angeläget att åtgärder vidtas för att öka antalet sysselsatta i
handikappgrupperna. Motionärerna vill att riksdagen i samband
med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ger stimulansbidrag
till kommunerna för sådana åtgärder och upprepar sitt krav om
250 miljoner kronor för arbetsskapande åtgärder till
handikappade.
I motion So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s)
yrkas att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt
Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet.
Motionärerna pekar på att i propositionen finns inget förslag om
sysselsättningsgaranti för lagens personkrets, vilket hade
föreslagits av Handikapputredningen. Motivet för detta är det
statsfinansiella läget. Motionärerna anser att det
arbetsmarknadspolitiska målet om arbete och sysselsättning för
alla måste ligga fast för framtiden. Detta innebär att riksdagen
nu bör uttala sin ambition att en sysselsättningsgaranti enligt
Handikapputredningens förslag bör införas när det
statsfinansiella läget så medger. Vidare bör inom ramen för
nuvarande resurser stimulansbidrag för försöksverksamhet i vissa
kommuner genomföras.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de grupper
som nu har rätt till daglig verksamhet också bör få denna rätt
enligt den nya lagstiftningen. Utskottet delar också
uppfattningen att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör
att en lagstadgad rätt till daglig verksamhet införs för hela
personkretsen.
Utskottet finner det mycket angeläget att frågan om en laglig
rätt till daglig verksamhet för hela den nya lagens personkrets
prövas så snart den ekonomiska situationen så medger.
Utskottet utgår från att regeringen i samband med
uppföljningen av reformen också följer hur sysselsättning och
daglig verksamhet utvecklas för hela personkretsen. En
försöksverksamhet på området bör också kunna övervägas. Något
tillkännagivande i frågan behövs inte. Motionerna So18 (s)
yrkande 2, So20 (v) yrkande 5 och So23 (s) avstyrks därmed.
Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna
Propositionen
I propositionen föreslås att vuxna personer som omfattas av
den nya lagen skall ges rätt till en bostad med särskild
service. Bostad med särskild service föreslås kunna utformas på
olika sätt. Huvudformen skall dock vara servicebostad och
gruppbostad.
Föredraganden anför att en egen bostad har stor betydelse för
den egna identiteten. Många personer med omfattande
funktionshinder tillbringar en stor del av sin dag i det egna
hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu mer betydelsefull
för personer med funktionshinder än den är för icke
funktionshindrade personer.
Vidare anförs att kommunerna har ålagts en skyldighet att
inrätta bostäder med särskild service för den som till följd av
funktionshinder behöver sådant boende.
För att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra
alternativa boendeformer för åldersdementa, andra äldre
långtidssjuka, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och
psykiskt sjuka, beslutade riksdagen med anledning av förslag
rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop.
1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384)
att ett bidrag på sammanlagt 2 miljarder kronor skall utgå under
en femårsperiod för utbyggnad av sådana boendeformer.
Föredraganden anför att det finns behov av ett lagstöd för att
kunna tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder
tillgång till en lämplig bostad.
För gruppbostäder bör gälla att de skall dimensioneras med
hänsyn till den enskildes servicebehov liksom ibland behov av
utrymmeskrävande hjälpmedel. Gruppen bör inte vara större än att
den enskilde kan få en social roll i gruppen, kan knyta
vänskapsband och kan förstå och förutsäga de andras reaktioner.
Bakgrund och tidigare behandling
Frågan om antalet boende i gruppbostäder behandlades i samband
med att riksdagen antog lagen om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda.
I proposition 1984/85:176 anförs (s. 33):
När psykiskt utvecklingsstörda växer upp bör de alltså ges
möjlighet att som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den
vanliga bostadsmiljön, här kallade grupphem, är då ett bra
alternativ. -- -- -- Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar i
största möjliga utsträckning bo i mindre grupper integrerade i
samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för
dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem.
Beträffande elevhem anförs tidigare i propositionen (s. 32):
Ett fåtal barn i varje grupp är eftersträvansvärt. Det av
omsorgskommittén angivna antalet fyra kan därvid tjäna som
riktmärke. Det bör dock inte ses som ett absolut krav i samtliga
fall. Liksom många av remissinstanserna anser jag att det måste
finnas utrymme för flexibilitet.
Socialutskottet behandlade propositionen i betänkandet SoU
1984/85:27. Utskottet anförde att grupphemmen bör vara
integrerade i den vanliga miljön och utgöra bostad för fyra till
sex vuxna.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
1992:8) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av
gruppbostäder och andra alternativa boendeformer föreskrivs att
beträffande gruppbostad som särskild omsorg enligt omsorglagen
(1985:568) gäller det som sagts i proposition 1984/85:176. Det
innebär att riktmärket fyra gäller för antalet bostäder som kan
ingå i en boendeenhet. Institutionsliknande boendeformer skall
undvikas och flera gruppbostäder skall inte placeras i omedelbar
närhet av varandra.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen att gruppbostäder bör
dimensioneras med hänsyn till den enskildes servicebehov.
Utskottet vill samtidigt framhålla behovet av att de statliga
föreskrifterna för boendet är så flexibla att kommunerna
erhåller visst utrymme att dimensionera, utforma och anpassa
gruppboendet efter lokala behov och förutsättningar.
Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen
Propositionen
I propositionen föreslås att varje landsting skall, om inte
annat överenskoms, svara för rådgivning och stöd enligt den nya
lagen.
Varje kommun skall, om inte annat överenskoms, svara för
övriga insatser med särskilt stöd och särskild service enligt
den nya lagen.
Föredraganden anför att människor, som av särskilda skäl
behöver få en viss samhällsservice, så långt möjligt bör få
denna genom de samhällsorgan som normalt svarar för service av
motsvarande eller likartat slag till alla människor. Vissa av de
insatser som föreslås ingå i den nya lagen är av samma slag som
kan ges av kommunerna inom ramen för deras verksamhet enligt
socialtjänstlagen. Det är därför naturligt att kommunerna ges
ett grundläggande ansvar för insatserna enligt den nya lagen,
bortsett från insatsen rådgivning och annat personligt stöd, som
landstinget föreslås få det grundläggande ansvaret för. Genom
att kommunerna ges ansvaret för verksamhet enligt både
socialtjänstlagen och merparten av den nya lagen undviks att
enskilda kommer i kläm i samband med ansvarsdiskussioner.
Föredraganden anför att det är mycket som talar för ett
kommunalt huvudmannaskap för merparten av den nya lagens
verksamhet med hänvisning till den allmänna utvecklingen, som
innebär att kommunerna nu ges ett allt tydligare och allt mer
samlat ansvar för att tillgodose enskildas behov av boende,
service och vård. Exempel på detta är beslutet om Ädelreformen
liksom det ändrade huvudmannaskapet för särskolan och
vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda.
Ansvaret för insatsen rådgivning och annat personligt stöd
bör, enligt propositionen, ligga på landstingen. Insatsen har
ofta en nära knytning till insatser som ges av landstingen
enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är också fråga om en
specialiserad verksamhet som ofta förutsätter ett större
upptagningsområde än en kommun. Därtill kommer att det i flera
landstingsområden finns samordnad habiliteringsverksamhet. Det
är angeläget att denna organisation inte splittras på grund av
att råd och stödinsatser enligt den nya lagen och
habiliteringsinsatser delas upp på två huvudmän.
Föredraganden anför att det kan finnas skäl för att en
huvudman skall ha hela ansvaret för verksamheten enligt den nya
lagen. Det kan vara en fördel om en och samma huvudman ansvarar
för planering och verkställighet av samtliga insatser och att
den huvudmannen har tillgång till sådan kompetens som krävs för
att bedöma och tillgodose alla slags behov av stöd och service.
Kommuner och landsting bör därför ges möjlighet att själva komma
överens om annan uppgiftsfördelning än den som föreslagits i de
fall de ser att fördelarna med kommunalt huvudmannaskap
överväger.
Vidare föreslås en särskild bestämmelse i lagen som klargör
att ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar kan
sluta avtal med annan om tillhandahållande av insatser enligt
lagen. Det kan t.ex. vara fråga om en enskild, en stiftelse
eller ett företag som önskar åta sig en sådan uppgift. Det kan
också vara fråga om en kommun eller ett landsting som önskar
driva viss verksamhet enligt den nya lagen utan att överta
huvudmannaskapet för denna. I sådana situationer är det den
ansvarige huvudmannen som har behörighet och skyldighet att
fatta beslut om insatsen och som har ansvaret för att
tillhandahålla denna.
I propositionen föreslås att en funktionshindrad som önskar
flytta till en annan kommun på förhand skall kunna få besked av
inflyttningskommunen om sin rätt till insats enligt lagen. För
att få rätt till förhandsbesked skall det vara helt klart att
den enskilde har för avsikt att flytta. Ett förhandsbesked skall
vara giltigt i sex månader.
Motioner
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas ansvar också för
rätten till råd och stöd (yrkande 2). Motionärerna anför att
kommunen har att se till att alla rättigheter i den nya lagen
blir uppfyllda med ett undantag, råd och stöd, som föreslås bli
landstingets ansvar. Motionärerna anser det olyckligt att
ansvaret läggs på två huvudmän. Därför bör kommunerna få ansvar
också för råd och stöd till den enskilde.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt till
bistånd vid flyttning till annan kommun (yrkande 7).
Motionärerna anser att propositionens förslag om förhandsbesked
om rätt till insats efter flyttning till en annan kommun är helt
otillräckligt. Det är den enskilde som skall avgöra om han vill
flytta till en annan kommun. Motionärerna anser därför att det
skall skrivas in i lagen att den enskilde vid flyttning
garanteras rätt till bistånd.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den föreslagna uppdelningen av
huvudmannaskapet för verksamheten, vilket innebär att
landstingen skall ansvara för rådgivning och stöd enligt den nya
lagen och kommunerna för övriga insatser, eftersom insatsen råd
och stöd har en nära anknytning till habiliterings- och
rehabiliteringsverksamheten och ofta förutsätter ett större
upptagningsområde än en kommun. Utskottet är medvetet om att det
också finns skäl som talar för ett sammanhållet
huvudmannaskap. Utskottet utgår därför från att regeringen i
uppföljningen av reformen noga studerar följderna av den
föreslagna ansvarsfördelningen och om det finns behov av det
återkommer i frågan. Utskottet vill också peka på möjligheten
för kommuner och landsting att komma överens om annan
uppgiftsfördelning om de finner skäl för detta. Med det anförda
avstyrker utskottet motion So25 (s) yrkande 2.
Utskottet delar inställningen i propositionen att en
funktionshindrad som ämnar bosätta sig i en ny kommun skall
kunna få ett förhandsbesked om rätt till insatser.
Inflyttningskommunen skall utan dröjsmål planera och förbereda
för att ta emot den funktionshindrade. Utskottet avstyrker
därmed motion So20 (v) yrkande 7.
Överklagande, tillsyn m.m.
Propositionen
Beslut om särskilda insatser enligt LSS föreslås kunna
överklagas till länsrätten på samma sätt som beslut enligt
omsorgslagen. Föredraganden anför att svårt funktionshindrade
måste med lagens hjälp kunna kräva bestämda insatser.
Möjligheten att överklaga beslut spelar då stor roll.
Vidare anförs att domstolarna har en viktig roll som uttolkare
av hur lagstiftningen skall tillämpas i de enskilda och ofta
mycket varierande fallen. I propositionen anförs att
gränsdragningsproblem m.fl. tolkningsfrågor är omöjliga att helt
komma ifrån i en lag av detta slag där det inte går att ha några
exakta regler beroende på att det finns många olika typer av
funktionshinder och dessutom olika behov inom samma
handikappgrupp.
Även beslut om att vägra tillstånd att bedriva enskild
verksamhet, beslut om föreläggande och beslut om återkallelse av
tillstånd föreslås få överklagas till länsrätten.
I propositionen påpekas också att frågan om möjligheten att av
kommuner och landsting framtvinga verkställighet av ett beslut
fattat av förvaltningsdomstol tidigare har varit föremål för
utredning. Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt
betänkande (SOU 1989:64) Kommunalbot ett ekonomiskt
sanktionssystem. Förslaget ledde aldrig till någon lagstiftning.
Riksdagen beslutade i juni 1991 att anta en ny kommunallag
(1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992. Vid
behandlingen av lagförslaget (prop. 1990/91:117) uttalade sig
riksdagen för att ett fortsatt arbete borde komma till stånd i
vissa frågor (bet. 1990/91:KU38, rskr. 1990/91:360). Bl.a. borde
frågor om de förtroendevaldas personliga ansvar för kommunala
beslut m.m. utredas ytterligare.
Regeringen beslöt med anledning av detta att tillkalla en
parlamentarisk kommitté (C 1992:01) med uppgift att överväga
olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén,
som antog namnet Lokaldemokratikommittén, fick också i
uppdrag att slutföra arbetet med frågan om hur sanktionssystemet
bör utformas för att göra det möjligt att komma till rätta med
olika överträdelser.
I propositionen anförs att det är lämpligast att frågan om
formerna för att framtvinga verkställighet övervägs av
Lokaldemokratikommittén.
Vidare föreslås i propositionen att Socialstyrelsen skall ha
den centrala tillsynen över den nya lagens tillämpning.
Styrelsen skall därvid följa, stödja och utvärdera verksamheten,
ta initiativ till förändringar och vara kunskapsförmedlare. Inom
varje län föreslås länstyrelsen ha tillsyn över verksamhet med
anledning av den nya lagen och därutöver informera och ge råd
till allmänheten i frågor som rör verksamheten, biträda
kommunerna med råd samt främja samverkan i planering mellan
kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan. Länsstyrelsen
föreslås få vissa utökade resurser för att kunna fullgöra
tillsynen.
Motioner
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en sanktionsparagraf
i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska sanktioner mot
kommuner som inte fullgör de åtaganden de har enligt denna lag
(yrkande 8). Motionärerna anför att propositionens förslag
innebär att kommuner som inte följer lagen inte kan bestraffas.
Motionärerna är medvetna om att kommuner och landstings
möjligheter att uppfylla lagen allvarligt har försvårats på
grund av försämrade statsbidrag men vidhåller att sanktioner ska
påföras rättighetslagstiftningen så att det blir ekonomisk
kännbart för kommuner att inte fullfölja sina skyldigheter.
I motion So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om förstärkt tillsynsansvar och sanktionsmöjligheter med
anledning av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Motionärerna anser att frågan om
sanktionsmöjligheter måste få en snabb lösning. Skall en
rättighetslag kunna garantera stödet till lagens personkrets
måste det finnas sanktionsmöjligheter mot huvudmän som inte
lever upp till lagen. Motionärerna konstaterar att flera domar
enligt omsorgslagen inte lett till rättelse då kommuner och
landsting hänvisat till bristande resurser. Motionärerna anser
det viktigt att tillämpningen av den nya lagen följs mycket
noga. Risken finns att rättighetslagen blir ganska tandlös om
det inte finns möjligheter till sanktioner. Motionärerna anser
att Socialstyrelsens tillsynsansvar bör förstärkas med
möjligheter till sanktioner och länstyrelse och ansvarig
kommunal nämnd skall ha skyldighet -- inte bara rätt och
möjlighet -- att inspektera enskild verksamhet.
I motion So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att skapa bättre förutsättningar för enskild
utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin
rätt till särskilda omsorger. Motionärerna pekar på att i många
landsting förekommer långa väntetider för de lagstadgade
rättigheterna. Bristande resurser är enligt landstingen en
bidragande orsak. Motionärerna anför att av en granskning som
Socialstyrelsen gjort framgår att av de domar som avkunnats
sedan omsorgslagen trädde i kraft har fortfarande en fjärdedel
inte lett till att den enskilde fått sin insats. Motionärerna
anför att medan Lokaldemokratikommittén arbetar växer högarna av
domstolsbeslut.
I motion So20 (v) begärs också ett tillkännagivande om
ändringar i rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder
lättare kan få rättshjälp vid processer i socialförsäkringsmål
(yrkande 9). Motionärerna anför att det behövs ändringar i
rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder lättare
skall kunna erhålla rättshjälp. Rättshjälpslagen bör därför
kompletteras så att funktionshindrade som driver process om
socialförsäkringsersättning/bistånd förs in som en ny grupp i
bestämmelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i propositionens förslag i fråga om
tillsynen över verksamheten.
Utskottet konstaterar att Lokaldemokratikommittén överväger
frågan om ett sanktionssystem för att förmå kommuner och
landsting att verkställa beslut av förvaltningsdomstol.
Utskottet anser att kommitténs arbete bör avvaktas. Motionerna
So20 (v) yrkande 8, So22 (s) och So454 (nyd) avstyrks därmed.
Frågan om allmän rättshjälp i mål om
socialförsäkringsersättning har nyligen behandlats av
Justitieutskottet (bet. 1992/93:JuU26). Justitieutskottet ansåg
att det inte var aktuellt med något initiativ från riksdagens
sida. Socialutskottet delar denna uppfattning så vitt nu är i
fråga och avstyrker således motion So20 (v) yrkande 9.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
Assistansersättning
Propositionen
För personer som bor i eget boende,
servicehus/servicebostäder, eller hos familj eller anhörig
föreslås assistansersättning införas som ett statligt bidrag
till kostnaden för personlig assistans. I propositionen föreslås
att frågor om assistansersättning regleras i en särskild lag.
Enligt förslaget bör ersättning inte lämnas då den
funktionshindrade bor på en institution eller i en gruppbostad.
Föredraganden anför att han i likhet med Handikapputredningen
anser att stöd inte bör lämnas till dessa grupper då anställd
personal förutsätts tillgodose behov av stöd och omvårdnad.
Assistansersättning föreslås lämnas till personer som har
behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i
genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen föreslås
omfatta kostnader från första timmen. De allmänna
försäkringskassorna föreslås få till uppgift att handlägga
frågor om assistansersättning. Beslut om rätt till
assistansersättning bör fattas av Socialförsäkringsnämnden
vid Försäkringskassan. Överklaganden av beslut bör ske till
länsrätten, kammarrätten och slutligen Försäkringsöverdomstolen.
Kommunerna skall, enligt propositionen, vara finansiellt
ansvariga för personlig assistans för personer som behöver sådan
mindre än 20 timmar i veckan och vid tillfälliga behov och i
vissa andra situationer där personlig assistans kan behövas även
om assistansersättning inte går att få.
Det statliga stödet föreslås lämnas till den enskilde i form
av bidrag. Med assistansersättningen skall den enskilde själv
kunna anställa den personlige assistenten eller mot ersättning
anlita kommunen eller annat organ som arbetsgivare för
assistenten. I de fall den enskilde själv är arbetsgivare för
assistenten måste, enligt propositionen, ersättning givetvis
betalas ut så att han eller hon kan avlöna assistenten och klara
övriga omkostnader utan att själv ligga ute med pengarna.
Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har
beräknats på helår uppgå till 2400miljoner kronor. Med
hänsyn till att assistansersättningen föreslås börja gälla den 1
januari 1994 föreslås för budgetåret 1993/94 ett nytt anslag
under femte huvudtiteln, littera E Kostnader för statlig
assistansersättning på 1200 miljoner kronor.
I propositionen föreslås att Riksförsäkringsverket får en
tillfällig förstärkning på 10 miljoner kronor utöver vad som
föreslagits i budgetpropositionen för vissa informationsinsatser
och andra insatser i anslutning till genomförandet av
assistansreformen.
Motionen
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett tillägg så
att ersättning även kan utgå om särskilda skäl föreligger enligt
vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet mot att
ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och kommunal
institution och vid gruppboende (yrkande 2) och att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av
perioder för assistansersättning (yrkande 3).
Motionärerna anför att en möjlighet till ersättning vid
särskilda skäl bör införas även för funktionshindrade på
statliga och kommunala institutioner och vid gruppboende. Främst
tänker motionärerna på funktionshindrade med
kommunikationsproblem. Motionärerna vill också att det inom
assistansersättningens ram skall vara möjligt att spara timmar
utöver den månad som finns i förslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att
assistansersättning inte skall utgå för personer som
stadigvarande bor på institution eller gruppbostad då anställd
personal förutsätts tillgodose behovet av stöd och omvårdnad.
Utskottet finner även i övrigt principerna för fastställande av
assistansersättningen rimliga. Enligt propositionen skall
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela
ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen.
Utskottet utgår från att föreskrifterna vad gäller
utbetalningsrutiner, avräkning m.m. utformas så att bl.a. den
funktionshindrade inte behöver ligga ute med pengar och att även
i övrigt flexibla lösningar eftersträvas.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till lag om
assistansersättning och avstyrker motion So20 (v) yrkande 2 och
3. Utskottet tillstyrker även den föreslagna medelstilldelningen
till Kostnader för statlig assistansersättning och
förstärkningen av Riksförsäkringsverkets ramanslag.
Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att omsorgslagen, införandelagen till
omsorgslagen samt elevhemslagen upphör att gälla den 1 januari
1994.
Landstingens verksamhet enligt omsorgslagen föreslås
successivt överföras till kommunerna. Överföringen av
huvudmannaskapet skall, enligt förslaget, vara genomförd senast
den 31 december 1995.
Frågor om överföring av huvudmannaskapet samt vissa
kvarvarande bestämmelser om specialsjukhus och vårdhem föreslås
regleras i en lag om införande av lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade.
Föredraganden anför att under övergångsperioden bör
landstingen ha kvar ansvaret för insatserna kontaktperson,
daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse samt de
olika boendeformerna som har motsvarighet i omsorgslagen.
Kommunerna bör däremot redan från den nya lagens ikraftträdande
ha ansvaret gentemot omsorgslagens personkrets för de särskilda
insatserna personlig assistans, ledsagarservice och
avlösarservice i hemmet. De senare insatserna motsvarar vad som
redan tidigare kunnat lämnas av kommunerna inom ramen för
socialtjänstens verksamhet.
Landstingen föreslås även under övergångsperioden ansvara för
den verksamhet som för närvarande regleras i elevhemslagen.
Vidare anförs att ett landsting och en kommun kan träffa avtal
om att överföra uppgifter enligt omsorgslagen och elevhemslagen
tidigare än den 1 januari 1996.
I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelser om vård
oberoende av samtycke för utvecklingsstörda personer skall
finnas kvar under ytterligare en tid. Landsting och kommuner
skall gemensamt planera för en avveckling av befintliga vårdhem
och specialsjukhus. Avvecklingsplaner skall vara upprättade
senast den 31 december 1994. Planerna skall lämnas in till
Socialstyrelsen.
Föredraganden konstaterar att avvecklingen av vårdhem och
specialsjukhus nu pågått under flera år. Likväl finns det flera
tusen personer som bor på vårdhem och specialsjukhus. Med hänsyn
till de kunskaper som finns om institutionernas negativa
inverkan på dem som bor där och de positiva erfarenheter av de
bostäder och verksamheter som erbjudits i stället bör
avvecklingen ytterligare påskyndas.
Nyintagning till vårdhem och specialsjukhus bör bara få ske av
vuxna med anledning av beslut om vård oberoende av samtycke.
Handikapputredningen har föreslagit att alla vårdhem och
specialsjukhus skall vara avvecklade senast den 1 januari 1998.
Föredraganden anför att han för sin del inte är beredd att nu
föreslå en definitiv tidpunkt bl.a. med hänvisning till den
grupp som vårdas oberoende av samtycke. Mot bakgrund av att
denna grupp är relativt liten bör detta dock inte innebära någon
försening av avvecklingen.
I propositionen anförs vidare att kommunerna i samråd med
landstingen regelbundet och minst en gång per år skall överväga
om boendet i vårdhem eller specialsjukhus för en person skall
ersättas av någon boendeform enligt den nya lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
Personer som bor på vårdhem och specialsjukhus föreslås vidare
få del av vissa insatser enligt den nya lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om tidpunkt för avveckling av vårdhem och specialsjukhus
(yrkande 5). Motionärerna konstaterar att i propositionen
föreslås att övergångsbestämmelserna till omsorgslagen avseende
vård oberoende av samtycke bör finnas kvar ytterligare en tid
men att inriktningen skall vara att upphäva bestämmelserna om
tvångsvård av utvecklingsstörda. Regeringen aviserar att den
återkommer med förslag om lämplig tidpunkt. Motionärerna anser
att det är lämpligt att regeringen när den återkommer med
förslag om att upphäva bestämmelserna om tvångsvård för
utvecklingsstörda samtidigt gör en bedömning av när vårdhemmen
och specialsjukhusen skall vara avvecklade.
I motion So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina
Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett
slutdatum för avveckling av vårdhem och specialsjukhus införs
(yrkande 2). Motionärerna konstaterar att av förslaget till
LSS framgår att specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda
skall avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Något
slutdatum fastställs dock inte. Handikapputredningen menade att
avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus skulle slutföras inom
fem år efter ikraftträdandet av en ny lag. Motionärerna anser
att riksdagen i överensstämmelse med Handikapputredningens
förslag bör fastslå ett slutdatum för avveckling av vårdhem och
specialsjukhus och att förslaget till införandelag till LSS
ändras. Avvecklingsprocessen skall, enligt motionärerna, vara
avslutad vid årsskiftet 1998/99 och genomföras med högt ställda
anspråk på kvalitet i enlighet med intentionerna i
propositionen.
I motion So29 av Kenth Skårvik (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen med samma innebörd som motion
So19.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla vårdhemmen skall
vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1 januari 1994
(yrkande 10). Motionärerna konstaterar att trots den nya
lagen kommer det att finnas möjlighet till tvångsinskrivningar
på särskilda sjukhus och vårdhem. Motionärerna anser att
särskilda sjukhus och vårdhem omgående skall avvecklas.
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt
som omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet (yrkande
3). Motionärerna anser det olyckligt att lagen skall träda i
kraft 1 januari 1994 medan omsorgsverksamheten blir en kommunal
angelägenhet först två år senare. Under denna period får
landstingen ett ansvar för en del av personkretsen och för en
del av rättigheterna enligt den nya lagen såvitt inte
överenskoms om annat med kommunerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen
beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i
att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och
specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större
institutioner bör avvecklas.
I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet
välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god
vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det
är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde
individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems
förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till
frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu
anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s)
yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till
känna.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en
övergångstid behövs för att föra över landstingens nuvarande
omsorgsverksamhet till kommunerna. Utskottet konstaterar att det
enligt förslaget till införandelag finns möjligheter för
kommuner och landsting att komma överens om en snabbare
överföring av verksamheten där så är lämpligt. Tre landsting har
enligt uppgift redan fört över sin omsorgsverksamhet till
kommunerna. Utskottet avstyrker motion So25 (s) yrkande 3.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om införande
av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Habilitering och rehabilitering
Propositionen
I propositionen föreslås att sjukvårdhuvudmännen genom en
ändring i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åläggs att ansvara för
habilitering och rehabilitering.
Föredraganden framhåller att åtgärder behöver vidtas för att
säkra enskildas tillgång till habilitering och rehabilitering
och för att utjämna skillnaderna mellan habiliterings- och
rehabiliteringsverksamheterna över landet och när det gäller
tillgången till kvalificerat stöd för olika grupper av
funktionshindrade.
Sjukvårdshuvudmannen åläggs genom ett tillägg till hälso- och
sjukvårdslagen att tillgodose behovet av habilitering och
rehabilitering. Detta innebär dock inte att huvudmannen i alla
situationer behöver vara anordnare av verksamheten. I
situationer där enskildas allsidiga behov inte kan erbjudas inom
ramen för huvumannens verksamhet kan huvudmannen tillgodose
behovet t.ex. genom samverkan med annan sjukvårdshuvudman eller
annan anordnare av viss habiliterings- och
rehabiliteringsverksamhet.
För att påskynda utvecklingen av habiliterings- och
rehabiliteringsverksamheterna och minska ojämnheterna i landet
och mellan olika grupper av funktionshindrade föreslås ett
tidsbegränsat statligt stimulansbidrag. Under en fyraårsperiod
föreslås 425 miljoner kronor per år avsättas för detta ändamål.
Bidraget föreslås fördelas både generellt och för specifika
ändamål. Bl.a. föreslås att det generella bidraget skall kunna
användas för att utveckla verksamheter vid exempelvis syn- och
hörselcentraler. Bidraget för specifika ändamål föreslås även
kunna lämnas för att bygga upp och utveckla verksamheter som
inte har direkt anknytning till hälso- och sjukvården utan t.ex.
verksamheter som handikapporganisationerna bedriver för sina
grupper och verksamheter som bedrivs i enskild eller liknande
regi med inriktning på personer med olika funktionshinder och
deras familjer.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen
om habilitering och rehabilitering.
Motionen
I motion So423 av Kjell Johansson (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om förbättrad
undervisning i punktskrift. Motionären anser att möjligheterna
att lära sig punktskrift har försämrats jämfört med 1960- och
70-talen och att resurserna är för små och splittrade. Enligt
motionären måste undervisningen koncentreras och någon instans
måste ha ett samlande ansvar för att en effektiv undervisning i
punktskrift tillhandahålls.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och
sjukvårdslagen varigenom sjukvårdshuvudmännens ansvar för
habilitering och rehabilitering tydliggörs.
Det föreslagna statsbidraget för att förstärka insatserna för
habilitering och rehabilitering skall bl.a. kunna användas för
att utveckla verksamheterna vid syn- och hörselcentralerna och
för stöd till handikapporganisationernas verksamhet för olika
handikappgrupper.
Motion So423 (fp) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.
Motionen avstyrks och propositionen föreslås i denna del läggas
till handlingarna.
Hjälpmedelsförsörjningen
Propositionen
I propositionen föreslås ett tillägg till hälso- och
sjukvårdslagen för att klargöra att sjukvårdshuvudmännen har en
skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade i
deras dagliga livsföring och hjälpmedel för vård och behandling.
Samtidigt anförs att den ansvarsfördelning som följde av
Ädelreformen ligger fast. Det åligger därmed kommunerna att inom
det område som de har ett hälso- och sjukvårdsansvar för
svara för att den enskilde får sina hjälpmedelsbehov
tillgodosedda.
Föredraganden anför att Handikapputredningen prövat frågan om
regleringen av hjälpmedelsförsörjningen bör utformas som en
skyldighet för huvudmännen att tillhandahålla hjälpmedel eller
som en rättighet för enskilda att erhålla hjälpmedel.
Utredningen har valt att föreslå en reglering i form av en
skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Utredningen har bl.a. pekat på de svårigheter som skulle uppstå
att avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en
rättighetslag. Föredraganden delar uppfattningen att en
bestämmelse bör tas in i HSL.
Inom delar av hjälpmedelsverksamheten förekommer i dag
väntetider som inte, enligt föredraganden, kan uppfattas som
rimliga. Mot bakgrund av detta avser föredraganden att föreslå
regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att i samråd med
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
Handikappinstitutet göra en utredning om de praktiska och
ekonomiska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti, enligt
vilken den enskilde inte skall behöva vänta mer än en viss
angiven tid för att få ett hjälpmedel.
I propositionen föreslås också att ett tidsbegränsat
stimulansbidrag införs för att påskynda utvecklingen av
hjälpmedelsförsörjningen för grupper med mer omfattande och
komplicerade hjälpmedelsbehov. Stimulansbidraget, 100 miljoner
kronor under en fyraårsperiod, föreslås administreras och
fördelas av Handikappinstitutet.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i
denna del.
Motionen
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en hjälpmedelslag
enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter
funktionshindrades behov (yrkande 1). Motionärerna anför att
hjälpmedel är en av de avgörande stödinsatserna för att personer
med funktionshinder skall kunna leva ett oberoende liv. Den
enskilde måste därför garanteras den rätt till hjälpmedel som
han anser sig behöva. Motionärerna anför att detta kan ske genom
en paragraf i den föreslagna rättighetslagen eller genom en
särskild hjälpmedelslag. Lagen föreslås bli tvingande för
hjälpmedelsordinatörerna att på ett bättre sätt än i dag skaffa
sig kunskaper om nya hjälpmedel.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med regeringen och
Handikapputredningen att en rättighetslagstiftning för
hjälpmedel skulle innebära gränsdragningsproblem. Utskottet
tillstyrker därmed förslaget att rätten till hjälpmedel regleras
genom en skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Med
det anförda avstyrks motion So20 (v) yrkande 1.
Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna
del läggs till handlingarna.
Små och mindre kända handikappgrupper
Propositionen
Stödet till personer som ingår i små och mindre kända
handikappgrupper bör, enligt propositionen, byggas ut, utvecklas
och samordnas. Inriktningen bör vara att tillskapa ett flexibelt
och dynamiskt system av olika kunskapscentra, nätverk och
resurspersoner på riks- och regionnivå, som skall svara för att
dessa grupper får tillgång till kvalificerat stöd- och
specialistresurser. Utvecklingen av stödet bör ske i olika
former och av olika anordnare. Preliminärt bedöms omkring 25
miljoner kronor per år behöva användas för utvecklingsinsatser.
Medlen föreslås fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.
Medel för att stimulera utvecklingen av detta utökade
samhällsstöd till små och mindre kända handikappgrupper bör
enligt propositionen lämnas ur det särskilda tidsbegränsade
statliga stimulansbidrag som föreslås inrättas för
utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen.
Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ett ansvar
för uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre
kända handikappgrupper. Styrelsen bör vidare ges i uppdrag att
bygga upp, utveckla och administrera en särskild kunskapsbank
för små och mindre kända handikappgrupper. Särskilda medel
föreslås anvisas Socialstyrelsen för dessa uppgifter.
Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen redovisat
sina bedömningar och förslag om hur insatserna bör utformas. Av
styrelsens material framgår att antalet små grupper som kan ha
behov av olika kompletterande stöd och specialinsatser är många.
För närvarande rör det sig om ett hundratal grupper, men antalet
ökar hela tiden.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i
denna del.
Motionen
I motion So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till personer som stammar. Motionären
pekar på att i propositionen föreslås att stödet till personer
som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut,
utvecklas och samordnas. En grupp som bör komma i fråga är,
enligt motionären, personer som stammar. Bristen på information
om behandlingsmetoder för personer som stammar och bristen på
logopeder leder till stora brister i kunskapen om stamning hos
den medicinska personalen på barnavårdscentralen och inom övrig
sjukvård liksom bland lärare.
Motionären anför att det bör uppdras åt Socialstyrelsen att
för denna grupp skapa ett system av olika nätverk,
kunskapscentra och resurspersoner på riks- och regionnivå, som
skall svara för att även denna grupp får tillgång till
kvalificerade stöd- och specialistresurser, som komplement till
det som erbjuds lokalt och regionalt. Socialstyrelsen bör även
få i uppdrag att bygga upp och utveckla en särskild kunskapsbank
för denna grupp.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att insatserna för
personer med talstörningar behöver utvecklas. I propositionen
föreslås, som tidigare redovisats, att sjukvårdshuvudmännens
ansvar för habilitering och rehabilitering tydliggörs genom ett
tillägg i hälso- och sjukvårdslagen. Vidare föreslås ett
statligt stimulansbidrag för att utveckla habiliterings- och
rehabiliteringsverksamheten. I propositionen föreslås också att
stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och
att Socialstyrelsen får ansvar för uppföljnings- och
informationsinsatser. Motion So21 (s) får med det anförda anses
tillgodosedd. Motionen avstyrks. Utskottet föreslår att vad som
anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn
Propositionen
I propositionen föreslås att föräldrar till barn i åldern 0
till 16 år som omfattas av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade skall ha rätt till tio kontaktdagar per barn
och år.
Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar kan
enligt nuvarande regler utges till föräldrar till barn som fyllt
4 år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år,
när föräldrar avstår från förvärvsarbete i samband med
föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola
eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilket
barnet deltar. För sådana kontaktdagar utges ersättning under
två dagar per barn och år.
I propositionen föreslås också att tillfällig föräldrapenning
skall utges till förälder som, utan att barnet följer med,
besöker en institution för att medverka i behandling av ett
sjukt eller funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om
barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av
sjukvårdshuvudman i samma syfte.
Handikapputredningen har framhållit att det kan vara av stort
värde att föräldrar till funktionshindrade barn kan delta i
flera sammanhang utan att barnet är med. Det kan gälla vid
kurser som syftar till att ge föräldrarna psykosocialt stöd i
sin svåra föräldraroll. Det kan också gälla vid läkarbesök eller
vid föräldrars besök för att medverka i behandling av barnet
eller för att lära sig barnets funktionshinder eller sjukdom.
Vidare föreslås att föräldrar till barn som fyllt 16 men inte
21 år och som omfattas av den föreslagna lagen skall ha rätt
till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet. Om barnet har
fyllt 21 år och går i särskola eller specialutbildning för svårt
rörelsehindrade elever skall tillfällig föräldrapenning kunna
lämnas till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet
fyller 23 år. Föredraganden framhåller i propositionen att
behovet av stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig
föräldrapenning är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av
detta behov inte bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell
översyn av åldersgränser i socialförsäkringen.
De nya reglerna i föräldraförsäkringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1994. Förslaget innebär att ytterligare 9,5
miljoner kronor bör anvisas till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1993/94.
Motionen
I motion So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag om höjd åldersgräns för
tillfällig föräldrapenning (yrkande 1) och att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet att se över åldersgränsen 16 år i den allmänna
försäkringen (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att
Handikapputredningen i sitt slutbetänkande föreslagit en höjning
av den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig
föräldrapenning. Betänkandet är för närvarande föremål för
remiss. Trots att remisstiden inte gått ut har regeringen valt
att lägga ett förslag om höjd åldersgräns för vård av svårt
sjuka och handikappde barn. Motionärerna tycker att detta är
uppseendeväckande och konstaterar att förslaget innebär att
föräldrar föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning för
vård av pensionär med handikappersättning. Förslaget innebär
också att åldersgränsen 16 år som generellt gäller i den
allmänna försäkringen ruckas på. Den som är funktionshindrad har
naturligtvis större behov än andra av hjälp och stöd i samband
med sjukdom. Behovet kan emellertid inte anses upphöra vid viss
ålder. Motionärerna anser att det borde vara möjligt att ge
extra stöd inom ramen för assistansersättningen.
Motionärerna anser dock att det kan finnas skäl att se över
nuvarande 16-årsgräns i försäkringen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialutskottet har inhämtat socialförsäkringsutskottets
yttrande över propositionen och motionerna i de delar som
propositionen och motionerna berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet anför beträffande kontaktdagarna
att lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att
täcka inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i
form av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till
funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter
för att ge barnet en riktig omvårdnad. Utskottet anser att det
är värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett
väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att
socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna
del.
Socialförsäkringsutskottet delar Handikapputredningens
uppfattning att det är av stort värde att föräldrar till
funktionshindrade barn kan delta i flera sammanhang utan att
barnet är med. Utskottet anser det värdefullt att förslagen i
denna del kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör
således, enligt socialförsäkringsutskottet, tillstyrka
propositionen även i denna del.
Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen i propositionen
att föräldrar till denna klart urskiljbara grupp barn med
funktionshinder har ett odiskutabelt behov av det stöd som
rätten till tillfällig föräldrapenning innebär.
Socialförsäkringsutskottet föreslår därför att socialutskottet
tillstyrker förslaget i propositionen om höjd åldersgräns för
tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall till motion So27
(s) yrkande 1.
Vad gäller yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske
av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser
socialförsäkringsutskottet att en sådan översyn är angelägen och
att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till
känna. Utskottet föreslår således att socialutskottet
tillstyrker motion So27 yrkande 2.
Socialutskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att antalet
kontaktdagar för föräldrar till funktionshindrade barn bör ökas
till 10 dagar per år och tillstyrker därmed propositionens
förslag i denna del.
Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen att
tillfällig föräldrapenning skall utges till förälder som, utan
att barnet följer med, besöker en institution för att medverka i
behandlingen av sjukt eller funktionshindrat barn eller för att
lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs
som anordnas av sjukvårdshuvudmannen i samma syfte.
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets inställning i
fråga om förslag till höjd åldersgräns för tillfällig
föräldrapenning vid vård av sjukt barn som omfattas av LSS och
tillstyrker därför förslaget i denna del och avstyrker motion
So27 (s) yrkande 1.
Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets inställning
när det gäller frågan om en översyn av 16-årsgränsen inom den
allmänna försäkringen. Utskottet föreslår sålunda med anledning
av motion So27 (s) yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att en översyn bör ske av 16-årsgränsen
inom den allmänna försäkringen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändringar i
lagen om allmän försäkring. Utskottet tillstyrker även den
föreslagna ökade medelstilldelningen till Bidrag till
föräldraförsäkringen.
Tolktjänst
Propositionen
Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet
om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop.
1980/81:187 bil. 2) åtog sig sjukvårdshuvudmännen att, inom
ramen för ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för
tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade
(hjälpmedelsersättningen), successivt bygga upp en samordnad
tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. samt svara för kostnaderna
för denna. Fr.o.m. 1991 ingår denna ersättning i den allmänna
sjukvårdsersättningen. Vägledande för uppbyggnaden har varit
Handikappinstitutets rekommendationer från 1981 om samordnad
tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. Sådan service finns i dag i
samtliga landsting samt i de landstingsfria kommunerna Malmö,
Gotland och Göteborg.
Handikapputredningen visar att bristen på tolkar är stor i
dag. Utredningen föreslår därför en reglering av tolktjänsten.
I propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) för att klargöra att landstingen har
en skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla
tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva
och hörselskadade.
Föredraganden anför att det finns anledning att även ta upp
frågan om taltjänst för talskadade. Landstingen har genom en
överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
hjälpmedelsersättningen för 1990 åtagit sig att successivt bygga
upp en taltjänst för personer med röst-, tal- och
språksvårigheter. Överenskommelsen i fråga träffades utifrån en
modell för taltjänst som utvecklats inom Uppsala läns landsting.
Verksamheten finns i dag endast i några få landsting.
Föredraganden anför att han har för avsikt att senare återkomma
till regeringen med förslag om att uppdra åt Socialstyrelsen att
göra en samlad uppföljning av taltjänstens utveckling i landet.
Riksdagens föreslås ta del av vad som anförts i propositionen
om tolktjänst.
Motioner
I motion So287 av Torgny Larsson (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att vuxendövtolkar
anställs i tillräcklig omfattning vid landstingens
tolkcentraler. Motionären konstaterar att Handikapputredningen
rekommenderade att varje tolkcentral skall ha en vuxendövtolk
anställd. Många landsting har tyvärr inte följt
rekommendationen. Motionären anser att åtgärder behöver vidtas
som stimulerar anställning och användning av utbildade
vuxendövtolkar i stället för icke utbildade s.k. skrivtolkar.
I motion So28 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
taltjänst för talskadade. Motionären konstaterar att i
propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen
om en skyldighet för landstingen att organisera, finansiera och
tillhandahålla tolktjänst. I propositionen konstateras vidare
att uppbyggnaden av taltjänst för talskadade inte går i den takt
som är önskvärt. Motionären anför med anledning av detta att
även taltjänsten redan nu borde lagregleras som en skyldighet
för sjukvårdshuvudmännen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och
sjukvårdslagen varigenom det klargörs att sjukvårdshuvudmannen
har ansvar för att organisera, finansiera och tillhandahålla
tolktjänst för vardagstolkning för döva, dövblinda, vuxendöva
och hörselskadade. Detta bör skapa förutsättningar för en
fortsatt utveckling av tolktjänsten och en bättre anpassning av
servicen till olika tolkanvändares behov. Med det anförda får
motion So287 (s) i huvudsak anses tillgodosedd. Motionen
avstyrks.
Utskottet konstaterar att föredraganden i propositionen anför
att han har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag
om att uppdra åt Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning
av taltjänstens utveckling i landet. Utskottet anser att
regeringens kommande ställningstagande i frågan bör avvaktas.
Motion So28 (s) avstyrks därmed. Utskottet föreslår att vad som
anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen.
Kostnadsfrågor och uppföljning
Propositionen
Den föreslagna nya rättighetslagen och de övriga
reforminsatserna bedöms i propositionen på ett påtagligt sätt
kunna förbättra livsvillkoren för svårt funktionshindrade
personer. Den är därmed enligt propositionen ett uttryck för en
aktiv och riktig fördelningspolitik.
Totalt bedöms drygt 100000 personer komma att vara
berättigade att erhålla stöd och service enligt förslaget till
lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Omkring 7000 personer bedöms komma att kunna erhålla
assistansersättning under de första åren efter ikraftträdandet.
Föredraganden framhåller att det är förenat med betydande
svårigheter att bedöma personkretsens omfattning. I bedömningen
av kostnaderna för reformen har Handikapputredningens antaganden
om personkretsens storlek legat till grund.
Den totala merkostnaden för reformförslagen har i
propositionen beräknats uppgå till 1600 miljoner kronor räknat
på helår.
I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen föreslås att en
reglering gentemot kommunerna och landstingen görs som motsvarar
de ekonomiska konsekvenserna av reformförslaget. Regeringen
avser att återkomma senare med förslag till reglering av
kostnaderna.
Vidare anförs att bl.a. beroende på den osäkerhet som finns
beträffande omfattningen av personkretsen bör en särskild
uppföljning göras när det gäller reformens ekonomiska
konsekvenser. Uppföljningen föreslås göras under år 1995.
Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ansvaret.
Uppföljningen föreslås göras i samverkan med
Riksförsäkringsverket, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet samt med andra berörda organ.
Även i övrigt bör en samlad uppföljning och utvärdering av
reformen genomföras. Särskilda medel föreslås avsättas till
detta.
I propositionen har, som tidigare redovisats, lämnats förslag
om särskilda tidsbegränsade statliga stimulansbidrag för
utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen
samt inom hjälpmedelsområdet. Under femte huvudtiteln föreslås
med anledning av detta ett nytt anslag benämnt Vissa statsbidrag
inom handikappområdet. Medlen bör enligt propositionen anvisas
under olika anslagsposter enligt följande.
1. Bidrag till landstingen för vissa handikappinsatser.
Bidraget föreslås omfatta följande delposter:
Stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering, den
generella delen (300 miljoner kronor för helår).
Tillkommande kostnad för rådgivning och annat personligt stöd
(200 miljoner kronor för helår).
Kostnader för utbyggd tolktjänst (15 miljoner kronor för
helår).
Medlen föreslås fördelas till landstingen efter antalet
invånare i resp. landstingsområde. För budgetåret 1993/94
föreslås 257,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas
under anslagsposten.
2. Bidrag till specifika utvecklingsinsatser inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet inkl. bidrag till
utvecklat stöd till små och mindre kända handikappgrupper (125
miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter
ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret
1993/94 föreslås 62,5 miljoner kronor (beräknat på halvår)
anvisas under anslagsposten.
3. Bidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsområdet (25
miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter
ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret
1993/94 bör 12,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas
under anslagsposten.
I propositionen föreslås även, som tidigare behandlats, att
Socialstyrelsen skall ges ansvar för särskilda uppföljnings- och
informationsinsatser när det gäller små och mindre kända
handikappgrupper. För budgetåret 1993/94 föreslås 4 miljoner
kronor anvisas till Socialstyrelsen för denna uppgift.
För att skapa förutsättningar för en kvalitativt god
uppföljning och utvärdering föreslås Socialstyrelsen anvisas
särskilda medel för insatser på området. För budgetåret 1993/94
föreslås 1,5 miljoner kronor anvisas för uppföljnings- och
utvärderingsinsatser.
Totalt innebär detta att Socialstyrelsen föreslås anvisas ett
ramanslag som är 5,5 miljoner kronor högre än vad som
föreslagits i budgetpropositionen.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen
om kostnadsfrågor och uppföljning.
Motionen
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om de
ekonomiska problem som kan komma att uppstå för kommunerna genom
att personer som har sluten psykiatrisk vård omfattas av LSS
(yrkande 4). Motionärerna konstaterar att
Psykiatriutredningen lagt ett förslag om ett kommunalt
betalningsansvar för psykiskt störda personer med ett omfattande
vårdbehov. Förslaget är för närvarande ute på remiss. Genom
införandet av LSS 1994 får emellertid denna grupp människor
rättigheter som kommunerna har att uppfylla utan att den
skatteväxling som Psykiatriutredningen föreslagit kommit till
stånd. Motionärerna anser att det finns anledning för regeringen
att vara uppmärksam på detta och om ekonomiska problem för
kommunerna skulle uppstå återkomma med förslag till åtgärder.
Psykiatriutredningen
Psykiatriutredningen har i sitt betänkande Välfärd och
valfrihet -- service, stöd och vård för psykiskt störd (SOU
1992:73) föreslagit att de svårt funktionshindrade psykiskt
störda som har behov av det skall omfattas av den särskilda lag
om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som
Handikapputredningen lämnat förslag om. Utredningen konstaterar
att Handikapputredningen beräknat att ca 7 000 psykiskt störda
redan nu skulle komma att omfattas av LSS. Den främsta orsaken
till att ett så relativt litet antal personer med psykiskt
betingade funktionshinder bedöms omfattas av LSS är det tredje
kriteriet, dvs. att stödbehovet skall vara omfattande för rätt
till insatser enligt LSS. Psykiatriutredningen konstaterar att
remissbehandlingen av Handikapputredningens betänkande visar på
en betydande osäkerhet om vilket resultat den föreslagna
avgränsningen skulle få i praktiken.
Psykiatriutredningen har beräknat de ekonomiska effekterna av
införandet av en rättighetslagstiftning enligt två alternativ. I
det första skulle LSS personkrets omfatta 20000, i det andra
40000 psykiskt störda personer. Sammanfattningsvis skulle det
första alternativet innebära ökade kostnader för kommunerna med
ca 1,6 miljarder kronor och minskade kostnader för landstingen
med ca 1,7 miljarder kronor. I det andra alternativet beräknas
kommunernas kostnader öka med ca 1,9 miljarder kronor och
landstingets besparingar uppgå till ca 1,8 miljarder kronor.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen har för avsikt att under
våren återkomma till riksdagen med förslag till reglering av de
ekonomiska effekterna av den nya lagen för kommunerna.
Som framhålls i propositionen är det förenat med vissa
svårigheter att nu bedöma kostnaderna för handikappreformen
bl.a. beroende på den osäkerhet som finns beträffande
omfattningen av personkretsen i den nya lagen.
Psykiatriutredningens förslag bereds också fortfarande i
regeringskansliet. I propositionen framhålls att en särskild
uppföljning bör göras när det gäller de ekonomiska
konsekvenserna av reformen.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen
om det skulle visa sig att personkretsen väsentligt kommer att
avvika från de beräkningar som hittills gjorts. Något
tillkännagivande från riksdagens sida behövs inte. Motion So18
(s) yrkande 4 får i huvudsak anses besvarad med det anförda.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Vissa statsbidrag inom handikappområdet och till
Socialstyrelsen. Utskottet föreslår att vad som anförts i
propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Fortsatta reformer på handikappområdet
Handikapputredningens slutbetänkande
I motion So225 av Lars Sundin (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
Handikapputredningens slutbetänkande. Motionären anför att i
Handikapputredningens slutbetänkande läggs ett stort antal
förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika
samhällsområden för personer med funktionshinder. Bl.a. föreslås
en handikappombudsman. Motionären anser det synnerligen
angeläget att förslag på Handikapputredningens slutbetänkande
läggs fram för riksdagen så att arbetet med de föreslagna
förbättringarna kommer i gång.
Även motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp
frågan om Handikapputredningens slutbetänkande. I motionen yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för genomförande
av 1989 års Handikapputrednings förslag (yrkande 3).
Motionärerna konstaterar att slutbetänkandet för närvarande är
på remiss och resultat av detta måste avvaktas innan förslag kan
läggas. Motionärerna anser dock att frågorna om att inrätta en
handikappombudsman, införa en lag mot diskriminering av
funktionshindrade, införa en lag om tillgänglighet till
verksamheter samt att lagfästa ansvars- och
finansieringsprincipen bör prioriteras.
Motion So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) tar också
upp frågan om en handikappombudsman och begär ett
tillkännagivande till regeringen om tillsättande av en
handikappombudsman.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att Handikapputredningens slutbetänkande
för närvarande remissbehandlas. Regeringens kommande förslag i
dessa frågor bör avvaktas. Motionerna So225 (fp), So290 (v)
yrkande 3 och So232 (s) avstyrks därför.
Färdtjänst
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avgifter och tillgänglighet när det gäller färdtjänst
(yrkande 3). Motionärerna konstaterar att färdtjänsten
byggdes ut kraftigt under 1980-talet, men att det nu finns
negativa tendenser när det gäller färdtjänsten. Avgifterna för
den enskilde har ökat och överstiger ofta kraftigt
kollektivtrafiktaxan. I vissa kommuner finns begränsningar i
antalet resor m.m. Motionärerna anför att en funktionshindrad
bör ha samma tillgänglighet och betala samma kostnad för
färdtjänsen som andra medborgare betalar för kollektivtrafiken.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av en lagregel i
socialtjänstlagen för att säkerställa färdtjänsten för personer
med funktionshinder (yrkande 6). Motionärerna anför att
färdtjänsten är hårt trängd i många kommuner. Mot
Handikapputredningens intentioner införs både inkomstrelaterade
färdtjänsttaxor och avgifter som överstiger kollektivtrafikens
avgifter. Motionärerna begär därför att socialtjänstlagen
kompletteras med en reglering av färdtjänsten så att den blir
oberoende av inkomst och får kollektivtrafikens avgifter som
norm vid taxesättningen.
Utskottets bedömning
Utskottet har inhämtat att regeringen har för avsikt att
återkomma i frågan om färdtjänst i samband med beredningen av
Handikapputredningens slutbetänkande. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande. Något initiativ med anledning av
motionerna So18 (s) yrkande 3 och So20 (v) yrkande 6 behövs
därför inte enligt utskottet. Motionerna avstyrks.
Övriga lagändringar
I propositionen läggs fram, förutom de tidigare behandlade
lagförslagen, förslag om tillägg i socialtjänstlagen som innebär
klargöranden av kommunernas skyldighet dels vad gäller
uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och
handikappområdet, dels om att planera sina insatser för personer
med funktionshinder. Vidare föreslås i socialtjänstlagen en
utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet på så sätt
att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt bedriven
enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.
Slutligen föreslås ändringar av i huvudsak redaktionell art i
sekretesslagen, rättegångsbalken, lagen om bidragsförskott,
stadgan om enskilda vårdhem, lagen om rätt till ledighet för
vård av barn m.m., lagen om försöksverksamhet inom
socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt
omsorgsverksamhetens område, utlänningslagen och lagen om
psykiatrisk tvångsvård.
Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna med
korrigering av följande skrivfel. I förslaget till lag om
ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott skall i 8 § femte
stycket ordet bidragsförskottet ändras till bidragsförskott. I
förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn m.m. skall i 5 § första stycket, sista
meningen ordet beräkning ändras till beräkningen och i 7 §
första stycket, sista meningen ordet av ändras till är.
Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt
hörselskadade barn
Propositionen
Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i
vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90.
Bestämmelserna om verksamheten finns i förordningen (1992:925)
om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid
teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av
korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva
eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i
teckenspråk. Under innevarande budgetår har under åttonde
huvudtiteln beräknats medel med 4 miljoner kronor för denna
verksamhet under anslaget Timersättning till vissa
vuxenutbildningar. En utbyggd försöksverksamhet med koncentrerad
utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva eller gravt
hörselskadade barn påbörjades verksamhetsåret 1992/93. Den
koncentrerade utbildningen anordnas av Sveriges dövas
riksförbund, som erhållit bidrag till utbildningen med 2,5
miljoner kronor av ovan beräknade medel. Sveriges dövas
riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit fram en
undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas behov och
förutsättningar.
I propositionen föreslås att ytterligare 5 miljoner kronor
anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet
med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Motionen
I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid
teckenspråksutbildning. Motionärerna anför att en
försöksverksamhet med särskilt studiestöd har pågått sedan
1989/90. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har utvärderat stödet
och funnit att det fyller ett stort behov men att det volym- och
beloppsmässigt är otillräckligt. CSN föreslår i första hand att
anslaget för teckenspråksutbildning för föräldrar bör fördelas
direkt till de tre huvudorganisationerna Riksförbundet för döva
och hörselskadade barn (DHB), Hörselskadades riksförbund (HRF)
och Sveriges dövas riksförbund (SDR). I andra hand förslår CSN
att stödet permanentas. Motionärerna anför att stödet i
fortsättningen bör administreras av huvudorganisationerna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande
(1992/93:SfU3y) föreslagit att socialutskottet tillstyrker
förslaget om att anvisa ytterligare 5 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet med en
koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Socialförsäkringsutskottet har med anledning av motion So26 av
Lena Öhrsvik m.fl. (s) anfört att det ser fördelar med att
fördela medlen till handikapporganisationerna på det sätt
motionärerna föreslår. Samtidigt, framhåller utskottet, kan det
inte uteslutas att det finns problem som måste lösas innan en
sådan fördelning kan ske. Utskottet anför vidare att det har
erfarit att den påbörjade försöksverksamheten med koncentrerad
utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och
hörselskadade barn för närvarande utvärderas. Erfarenheterna av
verksamheten under innevarande budgetår skall redovisas till
regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet anser att denna
redovisning bör avvaktas och att motionen därför inte nu bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Socialutskottets bedömning
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
tillstyrker därför propositionens förslag att ytterligare 5
miljoner kronor anvisas för kostnader för försöksverksamheten
med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets uppfattning
att utvärderingen av försöksverksamheten med koncentrerad
utbildning i teckenspråk bör avvaktas innan något beslut i fråga
om ändrad administration tas. Motion So26 (s) avstyrks därmed.
Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m.
Propositionen
För förbättringar och utökningar av den folkhögskoleförlagda
teckenspråksutbildningen och tolkutbildningen samt för
utveckling och produktion av studiematerial, utarbetande av
studieplaner m.m. föreslås ytterligare 14,5 miljoner kronor
anvisas under åttonde huvudtiteln per budgetår fr.o.m. den 1
januari 1994. Från samma tidpunkt föreslås 3 miljoner kronor per
budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser
för dövblinda vid folkhögskolor.
Vidare föreslås att den särskilda påbyggnadsutbildningen för
tolkning i universitet och högskolor vid Universitetet i
Stockholm tillförs 0,7 miljoner kronor och att försöksverksamhet
med teckenspråkslärarutbildning inom grundskollärarutbildningen
tillförs 0,5 miljoner kronor. Frågan om medelsanvisningen
kommer, enligt propositionen, att tas upp i samband med
förslagen om medelstilldelning för den grundläggande
högskoleutbildningen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(1992/93:KrU1y) att ytterligare medel anvisas under anslaget
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen i
enlighet med de i propositionen angivna ändamålen.
Socialutskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om ytterligare
medel till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande kooperativs betydelse
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 7 och
1992/93:So245,
res. 1 (s) - delvis
2. beträffande andra lagars betydelse
att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkande 8,
res. 1 (s) - delvis
3. beträffande generell välfärd
att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkandena 1 och 6,
res. 1 (s) - delvis
4. beträffande 9 § andra stycket förslaget till lag om
stöd och service till vissa funktionshindrade
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So19 yrkande 1,
1992/93:So20 yrkande 4, 1992/93:So24 och 1992/93:So25 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om stöd och service till
vissa fuktionshindrade såvitt avser 9 § andra stycket,
5. beträffande daglig verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 2,
1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23,
res. 2 (s)
6. beträffande huvudmannaskap
att riksdagen avslår motion 1992/93:So25 yrkande 2,
7. beträffande rätt till bistånd vid flyttning
att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 7,
8. beträffande verkställighet av domstolsbeslut
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So20 yrkande 8,
1992/93:So22 och 1992/93:So454,
9. beträffande rättshjälp
att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 9,
10. beträffande förslaget till lag om stöd och service
till vissa funktionshindrade i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade i den mån det inte
behandlats under tidigare moment,
11. beträffande förslaget till lag om assistansersättning
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So20 yrkandena 2
och 3 antar regeringens förslag till lag om assistansersättning,
12. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för
statlig assistansersättning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret
1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1200000000 kr,
13. beträffande ytterligare medel till
Riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i betänkandet
1992/93:SfU14 -- anvisar ett ramanslag på 10000000 kr,
14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So18 yrkande 5,
1992/93:So19 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (s)
15. beträffande förslaget till lag om införande av
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So25 yrkande 3
antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade,
16. beträffande habilitering och rehabilitering
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So423 lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
17. beträffande hjälpmedelslag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 1,
18. beträffande hjälpmedelsförsörjningen
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
19. beträffande små och mindre kända
handikappgrupper
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So21 lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
20. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So27 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
21. beträffande översyn av 16-årsgränsen i lagen om allmän
försäkring
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So27 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. beträffande ytterligare medel till Bidrag till
föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94
under femte huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i
betänkandet 1992/93:SfU14 -- anvisar ett förslagsanslag på
9500000kr,
23. beträffande tolktjänst
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So28 och
1992/93:So287 lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
24. beträffande förslaget till lag om ändring i hälso-
sjukvårdslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
25. beträffande kostnadsfrågor och uppföljning
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So18 yrkande 4
lägger propositionen i denna del till handlingarna,
26. beträffande medelsanvisningen till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under
femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
332500000kr,
27. beträffande ytterligare medel till Socialstyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel
(1992/93:SoU15, rskr. 273) -- anvisar ett ramanslag på
5500000 kr,
28. beträffande Handikapputredningens slutbetänkande
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So225, 1992/93:So232
och 1992/93:So290 yrkande 3,
29. beträffande färdtjänst
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 3 och
1992/93:So20 yrkande 6,
res. 4 (s)
30. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i rättegångsbalken,
d) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
e) lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem
m.m.,
f) lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av barn m.m.,
g) lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet
inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt
omsorgsverksamhetens område,
h) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
i) lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård,
31. beträffande ytterligare medel till Timersättning vid
vissa vuxenutbildningar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret
1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen
tidigare anvisade medel (1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar
ett förslagsanslag på 5000000kr,
32. beträffande ändrad administration
att riksdagen avslår motion 1992/93:So26,
33. beträffande ytterligare medel till Bidrag till vissa
handikappåtgärder inom folkbildningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för
budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av
riksdagen tidigare anvisade medel (1992/93:KrU13, rskr. 192) --
anvisar ett anslag på 8750000kr.
Stockholm den 20 april 1993
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),
Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),
Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m)
och Hans Karlsson (s).
Reservationer
1. Generell välfärd m.m. (mom. 1--3)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
13 med "Utskottet anser att" och slutar på s. 14 med "1 och 6
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att de funktionshindrades egna
projekt även fortsättningsvis stimuleras och att erfarenheterna
sprids över landet. Liknande projekt kan med fördel också
utvecklas inom ramen för en kommunal verksamhet. Detta bör ges
regeringen till känna med bifall till motionerna So18 (s)
yrkande 7 och So245 (s).
En rättighetslag som LSS gäller en begränsad personkrets med
stora funktionshinder som medför betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen och därmed behov av omfattande stöd och
service. Gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än
den personkrets som kommer att omfattas av LSS. I propositionen
föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen som hälso- och
sjukvårdslagen som har betydelse för alla funktionshindrade.
Utskottet vill dock understryka att det är angeläget att dessa
lagar liksom plan- och bygglagen m.fl. lagar fortlöpande ses
över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor
med funktionshinder har. Detta bör ges regeringen till känna med
bifall till motion So18 (s) yrkande 8.
Utskottet anser att grunderna för den generella
välfärdspolitiken måste bibehållas. Varje del av samhället har
att ta ansvar för alla medborgare. Välfärdspolitiken innebär att
särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Utskottet vill
peka på att i länder som valt en mer selektiv politik, där
särlösningar prioriterats på bekostnad av generella insatser,
har människor med funktionshinder en avsevärt sämre situation än
i Sverige. Det är därför, som utskottet ser det, angeläget att
bibehålla grunderna för välfärden och även vidareutveckla den.
Utskottet konstaterar samtidigt att Handikapputredningens
kartläggningsbetänkande påvisade att människor med
funktionshinder generellt sett har en sämre ekonomisk situation
än andra. Orsakerna är bl.a. alla de taxor och avgifter som
funktionshindrade måste betala för nödvändig service. Utskottet
anser att det nu finns skäl att anta att klyftorna har ökat
ytterligare till följd av det kommunala skattestoppet och
kommunernas försvagade ekonomi. Denna utveckling är
otillfredsställande. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med en samlad bild av läget i landet och med förslag
till åtgärder för att förbättra situationen för människor med
funktionshinder. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna med bifall till motion So18 (s) yrkandena 1 och 6.
dels att utskottet under mom. 1--3 bort hemställa:
1. beträffande kooperativs betydelse
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So18 yrkande
7 och 1992/93:So245 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. beträffande andra lagars betydelse
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande generell välfärd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 1
och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Daglig verksamhet (mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "En försöksverksamhet" och slutar med "avstyrks
därmed." bort ha följande lydelse:
Det bör inom ramen för nuvarande resurser också vara möjligt
att genom t.ex. stimulansbidrag bedriva försöksverksamhet i
några kommuner.
Vad utskottet anfört om lagreglering av rätt till daglig
verksamhet och försöksverksamhet bör ges regeringen till känna
med anledning av motionerna So18 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande
5 och So 23 (s).
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande daglig verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So18 yrkande
2, 1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Avvecklingen av vårdhem m.m. (mom. 14)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Utskottet delar i" och slutar med "regeringen till
känna." bort ha följande lydelse:
Utskottet accepterar propositionens förslag att nuvarande
bestämmelser om vård oberoende av samtycke bör finnas kvar
ytterligare en tid men att inriktningen bör vara att upphäva
bestämmelserna. Utskottet anser att regeringen när den
återkommer med förslag om att upphäva bestämmelserna om
tvångsvård för utvecklingsstörda samtidigt bör göra en bedömning
av när vårdhemmen och specialsjukhusen skall vara avvecklade.
Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18
(s) yrkande 5 och med anledning av motionerna So19 (s) yrkande
2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp).
dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:
14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 5
och med anledning av motionerna 1992/93:So19 yrkande 2,
1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Färdtjänst (mom. 29)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionerna avstyrks."
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att avgifterna för färdtjänst under
senare år har ökat och ofta kraftigt överstiger
kollektivtrafiktaxan. Utskottet anser att en funktionshindrad
bör ha samma tillgänglighet till och ha samma kostnad för
färdtjänsten som andra medborgare har för kollektivtrafiken.
Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18
(s) yrkande 3 och med anledning av motion So20 (v) yrkande 6.
dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa:
29. beträffande färdtjänst
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 3
och med anledning av motion 1992/93:So20 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfU3y
Bilaga 2
Stöd och service till vissa funktionshindrade
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat att bereda
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade och de motioner som väckts med anledning av
propositionen, såvitt propositionen och motionerna berör
socialförsäkringsutskottets beredningsområde.
Utskottet behandlar i detta yttrande propositionens bilaga 1
kap. 9 Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn och bilaga
2 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar samt motionerna
1992/93:So26 och 1992/93:So27, båda av Lena Öhrsvik (s) m.fl.
I proposition 1992/93:159 föreslås att en ny rättighetslag för
personer med svåra funktionshinder införs; lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta
omsorgslagen och elevhemslagen. Den nya lagen föreslås omfatta
följande grupper:
1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism
eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om
dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd
eller service.
Dessa grupper funktionshindrade föreslås få rätt till stöd och
service i form av
rådgivning och annat personligt stöd,
biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till
sådan assistans,
ledsagarservice,
biträde av kontaktperson,
avlösarservice,
korttidsvistelse utanför hemmet,
korttidstillsyn för skolungdom under tolv år,
boende i familjehem eller i bostad med särskild service för
barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna.
Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn
Ökat antal kontaktdagar
Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar utges
till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår
under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från
förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets
skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom
samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana
kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år. I
proposition 1992/93:178, som behandlas i utskottets betänkande
SfU17, föreslås att denna rätt skall gälla fr.o.m. det år
varunder barnet fyller fyra år.
Handikapputredningen har framhållit att det är angeläget för
föräldrar till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om
hur barnets utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas
upp och hur den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov
av att förbättra för föräldrar att enskilt eller i grupp delta i
föräldrautbildning. Enligt Handikapputredningen är det också
viktigt att framhålla att det finns stora behov för föräldrar
till barn med funktionshinder att i större utsträckning än i dag
med ersättning för förlust av arbetsinkomst kunna besöka
förskola och skola, bl.a. i inskolningssituationer. Utredningen
har föreslagit att, som ett stöd för föräldrar till barn mellan
två och sexton år som omfattas av LSS, antalet kontaktdagar inom
föräldraförsäkringen utökas till tio dagar per år. Dessa
kontaktdagar skall liksom de nuvarande kunna användas för
föräldrautbildning och besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets
barnomsorg. I propositionen delar departementschefen
Handikapputredningens uppfattning. Dock föreslås i propositionen
att även föräldrar till funktionshindrade barn under två år som
omfattas av LSS skall ha rätt till tio kontaktdagar.
Utökningen av antalet kontaktdagar beräknas enligt
propositionen beröra ca 25 000 barn. Vid en medelersättning på
ca 476 kr per dag i tillfällig föräldrapenning och ett
genomsnittligt utnyttjande av rätten till sådana kontaktdagar
under ca sju dagar per år beräknas denna del av reformen kosta
ca 83 miljoner kronor per år.
Socialförsäkringsutskottet, som tidigare konstaterat att
lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att täcka
inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i form
av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till
funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter
för att ge barnet en riktig omvårdnad, anser att det är
värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett
väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att
socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna
del.
Tillfällig föräldrapenning i vissa fall
Tillfällig föräldrapenning utges för närvarande till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda
barn under tolv år till följd av sjukdom eller smitta hos barnet
eller barnets ordinarie vårdare och vid besök i samhällets
förebyggande barnhälsovård. Vidare utges tillfällig
föräldrapenning i samband med vårdbehov som uppkommer till följd
av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn
till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda
barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för
samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när
barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda
föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta
i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.
Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning
också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte
sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild
tillsyn eller vård och då vård- eller tillsynsbehovet inte
grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan
sedan den 1 juli 1990 utges under högst 120 dagar per barn och
år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare, kan
dock ersättning utges under högst 60 dagar.
En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för vård av
barn som inte fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom,
psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst
sex månader är i behov av särskild tillsyn eller vård. Efter
fyllda 16 år har barnet rätt till folkpension i form av
förtidspension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och
nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av
arbetsförmågan inte anses varaktig, men kan den anses bli
bestående avsevärd tid utges sjukbidrag. Vidare kan barnet ha
rätt till handikappersättning.
I propositionen föreslås att tillfällig föräldrapenning skall
utges till förälder som, utan att barnet följer med, besöker en
institution för att medverka i behandlingen av ett
sjukt/funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om
barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av
sjukvårdshuvudman i samma syfte.
Enligt förarbetena till lagen (1962:381) om allmän försäkring
kan en förälder uppbära föräldrapenning vid föräldrautbildning
utan att samtidigt vårda barnet. I propositionen föreslås att
detta skrivs in i lagen genom ett tillägg i 4 kap. 4 §.
I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till
tillfällig föräldrapenning när barnet inte följer med leda till
en kostnadsökning på ca 20 miljoner kronor per år. Beräkningarna
har skett med utgångspunkt från att ca 14 000 barn berörs och
att ca tre dagar tas ut för besök eller utbildning per år.
Handikapputredningen har i dessa avseenden framhållit att det
kan vara av stort värde om föräldrar till ett funktionshindrat
barn kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Det
kan gälla vid kurser som syftar till att ge föräldrarna
psykosocialt stöd i sin svåra föräldraroll. Det kan även gälla
vid läkarbesök eller vid föräldrars besök för att medverka i
behandling av barnet eller för att lära sig barnets
funktionshinder/sjukdom. Socialförsäkringsutskottet delar denna
uppfattning och anser det värdefullt att även de nu behandlade
förslagen kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör
således tillstyrka propositionen även i denna del.
Höjd åldersgräns
Som en tredje åtgärd inom föräldraförsäkringens område för
funktionshindrade barn föreslås att tillfällig föräldrapenning
skall kunna utges även för vård av barn över 16 år. Förälder
till barn som fyllt 16 men inte 21 år och som omfattas av LSS
föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos
barnet. Om barnet har fyllt 21 år och går i särskola eller
specialutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall
tillfällig föräldrapenning kunna lämnas till utgången av
vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att behovet av
stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig föräldrapenning
är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av detta behov inte
bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell översyn av
åldersgränser i socialförsäkringen.
Den övre gränsen för tillfällig föräldrapenning har enligt
propositionen valts med ledning av den tidpunkt som normalt sett
kan anses motsvara gymnasieskolans avslutning. I den vanliga
gymnasieskolan upphör utbildningen i regel före 21 års ålder.
Efter avslutad nioårig eller tioårig skolgång i särskola har
eleverna rätt till fortsatt fyraårig utbildning i den frivilliga
särskolan. En elev som påbörjar fyraårig utbildning under den
hösttermin han fyller 19 år avslutar således utbildningen det år
han fyller 23 år. Även elever som går i utbildning för svårt
rörelsehindrade elever har rätt att fullfölja sin skolgång
t.o.m. det år eleven fyller 23 år.
Den höjda åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen
beräknas beröra ca 8 000 barn. Med ett uppskattat årligt uttag
av tillfällig föräldrapenning om sex dagar per år beräknas
kostnaden till ca 23 miljoner kronor per år.
I motion 1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas avslag
på regeringens förslag om höjd åldersgräns för tillfällig
föräldrapenning (yrkande 1). Motionärerna anser att det är
uppseendeväckande att regeringen nu lägger fram förslag om att
höja åldersgränsen 16 år inom föräldraförsäkringen, trots att
remissbehandling pågår av Handikapputredningens slutbetänkande,
SOU 1992:52 Ett samhälle för alla, som innehåller förslag i
frågan. Motionärerna anser att man med förslaget börjar rucka på
den åldersgräns som generellt gäller för den allmänna
försäkringen. Det extra stöd som de funktionshindrade är i behov
av bör enligt motionärerna vara möjligt att ge inom ramen för
assistansersättningen.
Motionärerna begär också i yrkande 2 ett tillkännagivande om
att en översyn skall göras av 16-årsgränsen i den allmänna
försäkringen. De framhåller att allt färre ungdomar slutar
skolan vid 16 års ålder och börjar förvärvsarbeta, vilket
utgjorde en av grundförutsättningarna för de nuvarande reglerna.
Motionärerna ifrågasätter vidare om en pensionering av ungdomar
i en så låg ålder som 16 år kan stå i samklang med samhällets
ambitioner på habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen att föräldrar
till denna klart urskiljbara grupp barn med funktionshinder har
ett odiskutabelt behov av det stöd som rätten till tillfällig
föräldrapenning innebär. Utskottet föreslår därför att
socialutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om höjd
åldersgräns för tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall
till motion So27 yrkande 1.
Vad avser yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske av
16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser utskottet att
en sådan översyn är angelägen och att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen detta till känna. Socialförsäkringsutskottet
föreslår således att socialutskottet tillstyrker motion So27
yrkande 2.
Medelsanvisning till Bidrag till föräldraförsäkringen
I propositionen föreslås till följd av förslagen på
föräldraförsäkringens område att till Bidrag till
föräldraförsäkringen, utöver vad som föreslagits i proposition
1992/93:100, skall anvisas ett förslagsanslag på 9500000 kr.
Utskottet, som behandlat frågan om medelsanvisning till anslaget
för budgetåret 1993/94 i betänkande SfU14, föreslår mot bakgrund
av ställningstagandena ovan att socialutskottet tillstyrker
förslaget.
Teckenspråksutbildning
Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i
vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90.
Bestämmelser om verksamheten finns i förordningen (1992:925) om
försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid
teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av
korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva
eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i
teckenspråk. Under innevarande budgetår har beräknats medel med
4 miljoner kronor för denna verksamhet under anslaget
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. En utbyggd
försöksverksamhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för
föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn påbörjades
verksamhetsåret 1992/93. Den koncentrerade utbildningen anordnas
av Sveriges dövas riksförbund, som erhållit bidrag till
utbildningen med 2,5 miljoner av de ovan beräknade medlen.
Sveriges dövas riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit
fram en undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas
behov och förutsättningar. Av den delrapport som Centrala
studiestödsnämnden lämnat till Utbildningsdepartementet den 20
januari 1993 avseende första halvårets verksamhet framgår att
erfarenheterna från försöksverksamheten hittills är mycket
positiva. Medelsbehovet för verksamheten beräknas i rapporten
till 6 miljoner kronor per år.
Under anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har
för budgetåret 1993/94 beräknats 4,2 miljoner kronor för
försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid vissa kurser i
teckenspråk (prop. 1992/93:100, SfU13, rskr. 208).
I den förevarande propositionen föreslås att ytterligare 5
miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt
försöksverksamhet med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Utskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker detta
förslag.
I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att stödet till teckenspråksutbildningen
skulle kunna administreras av de tre huvudorganisationerna
Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (DHB),
Hörselskadades riksförbund (HRF) och Sveriges dövas riksförbund
(SDR). Man skulle då, enligt motionärerna, kunna få en
flexiblare och mera behovsanpassad tillämpning.
Utskottet ser flera fördelar med att medlen fördelas på det
sätt motionärerna föreslår. Samtidigt kan det inte uteslutas att
det finns problem som måste lösas innan en sådan fördelning kan
ske. Utskottet har erfarit att den påbörjade försöksverksamheten
med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till
döva och hörselskadade barn för närvarande utvärderas.
Erfarenheterna av verksamheten under innevarande budgetår skall
redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet
anser att denna redovisning bör avvaktas och att motionen därför
inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Stockholm den 1 april 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s),
Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Arne Jansson (nyd), Maud
Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune
Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Carl Fredrik Graf (m) och
Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Höjd åldersgräns som börjar med
"Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
Regeringen har, trots att remisstiden ännu inte gått ut, valt
att lägga fram ett förslag om en höjd åldersgräns för rätt till
tillfällig föräldrapenning för vård av svårt sjuka och
handikappade barn. Detta finner utskottet uppseendeväckande,
särskilt som förslaget inte följer Handikapputredningens förslag
vad gäller personkretsen. Förslaget innebär också att föräldrar
kan få tillfällig föräldrapenning för vård av en pensionär med
handikappersättning, eftersom en 16-årsgräns gäller för
erhållande av förtidspension och handikappersättning. Enligt
utskottet innebär förslaget att man ruckar på den åldersgräns,
16 år, som i övrigt gäller inom hela den allmänna försäkringen.
Utskottet anser att en funktionshindrad person naturligtvis har
ett större behov än andra av hjälp och stöd i samband med
sjukdom. Detta behov av stöd kan dock inte anses upphöra vid en
viss ålder. Förslaget i propositionen har därför, enligt
utskottet, inte större grund för sig i det avseendet än
nuvarande regler. Det stöd som dessa funktionshindrade är i
behov av bör enligt utskottets bedömning kunna ges inom ramen
för assistansersättningen. Socialförsäkringsutskottet föreslår
således att socialutskottet avstyrker bifall till propositionen
i denna del.
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU11y
Bilaga 3
Stöd och service till vissa funktionshindrade
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade och
de motioner som väckts med anledning av denna såvitt
propositionen och motionerna berör kulturutskottets
beredningsområde.
Utskottet
I propositionens bilaga 2 (Utbildningsdepartementet) föreslår
regeringen att den folkhögskoleförlagda teckenspråksutbildningen
och tolkutbildningen samt utvecklingen och produktionen av
studiematerial, utarbetandet av studieplaner m.m. skall
förstärkas med 14,5 miljoner kronor per budgetår fr.o.m. den 1
januari 1994. Från samma tidpunkt bör även 3 miljoner kronor per
budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser
vid folkhögskolor för dövblinda. För det första halvåret 1994
beräknas sammanlagt en medelsanvisning för de båda ändamålen om
8,75 miljoner kronor. Medlen föreslås anvisas under anslaget
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.
Propositionsförslaget har inte berörts i någon av de motioner
som väckts med anledning av propositionen.
I enlighet med kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU13 har
riksdagen den 17 mars 1993 anvisat 45117000 kr under
anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
(rskr. 1992/93:192). Kulturutskottet tillstyrker att ytterligare
medel anvisas under anslaget i enlighet med vad som föreslås i
proposition 1992/93:159.
Stockholm den 23 mars 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit
Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran
Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds),
Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand
(m), Monica Widnemark (s) och Simon Liliedahl (nyd).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motioner med anledning av propositionen 3
Motioner från allmänna motionstiden 1993 5
Yttranden m.m. 6
Utskottet 6
Propositionens huvudsakliga innehåll 6
Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för
verksamheten 7
Propositionen 7
Motioner 11
Utskottets bedömning 13
Rättigheter enligt den nya lagen 14
Åldersgräns för rätt till personlig assistent 14
Propositionen 14
Motioner 15
Utskottets bedömning 16
Daglig verksamhet 17
Propositionen 17
Motioner 18
Utskottets bedömning 19
Bostad med särskild service för vuxna eller annan
särskilt anpassad bostad för vuxna 19
Propositionen 19
Bakgrund och tidigare behandling 20
Utskottets bedömning 21
Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen 21
Propositionen 21
Motioner 22
Utskottets bedömning 22
Överklagande, tillsyn m.m. 23
Propositionen 23
Motioner 24
Utskottets bedömning 25
Assistansersättning 25
Propositionen 25
Motionen 26
Utskottets bedömning 26
Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m. 27
Propositionen 27
Motioner 28
Utskottets bedömning 29
Habilitering och rehabilitering 30
Propositionen 30
Motionen 30
Utskottets bedömning 31
Hjälpmedelsförsörjningen 31
Propositionen 31
Motionen 32
Utskottets bedömning 32
Små och mindre kända handikappgrupper 32
Propositionen 32
Motionen 33
Utskottets bedömning 33
Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn 33
Propositionen 33
Motionen 34
Socialförsäkringsutskottets yttrande 35
Socialutskottets bedömning 35
Tolktjänst 36
Propositionen 36
Motioner 37
Utskottets bedömning 37
Kostnadsfrågor och uppföljning 37
Propositionen 37
Motionen 39
Psykiatriutredningen 39
Utskottets bedömning 40
Fortsatta reformer på handikappområdet 40
Handikapputredningens slutbetänkande 40
Färdtjänst 41
Övriga lagändringar 41
Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt
hörselskadade barn 42
Propositionen 42
Motionen 42
Socialförsäkringsutskottets yttrande 43
Socialutskottets bedömning 43
Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m. 43
Propositionen 43
Kulturutskottets yttrande 44
Socialutskottets bedömning 44
Hemställan 44
Reservationer 47
Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 51
Bilaga 2 Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU3y 82
Bilaga 3 Kulturutskottets yttrande KrU11y 89