I betänkandet tillstyrker utskottet förslagen i proposition
1992/93:187 om dels ett individuellt pensionssparande utan
försäkringsinslag, dels en schablonmässig metod för
beskattningen av avkastningen på kapitalet i det nya sparandet
och kapital i pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och
andra personförsäkringar.
Vid betänkandet har fogats fyra reservationer och ett särskilt
yttrande samt en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition
1992/93:187 att riksdagen antar de vid propositionen fogade
förslagen till
1. lag om individuellt pensionssparande,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i äktenskapsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder,
7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
13. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt,
15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
17. lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv,
18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
19. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,
20. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
21. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Lagförslag 13 behandlas av samordningsskäl i annat sammanhang.
Lagförslagen har följande lydelse.
NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 4--56, 59--83, OBS! rättelse
s. 5 och s. 42 NY SIDA
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att en lag om individuellt pensionssparande
skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
1992/93:Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:187 om
individuellt pensionssparande i sin helhet.
1992/93:Sk34 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att lag om individuellt pensionssparande
skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
1992/93:Sk35 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om schablonbeskattning av P- och K-försäkring.
1992/93:Sk36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett bosparande kopplat till de nya reglerna för
pensionssparande.
1992/93:Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den delen av proposition 1992/93:187
som handlar om ett individuellt pensionssparande utan
försäkringsinslag,
2. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar (P-försäkringar) tas ut med 10% och att
skatten på kapitalförsäkringar även i fortsättningen skall
vara 25%.
1992/93:Sk38 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sundhetsansvaret i individuellt
pensionssparande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående gemensamt utbildningskrav på
säljkåren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om likvärdig konkurrens mellan olika bolag,
institut och bankrörelser.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Sk338 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förändringar rörande vissa kontobaserade
avsättningar m.m.
1992/93:Sk339 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att insätta förmånstagare till
pensionsförsäkringar.
1992/93:Sk340 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till avdrag för pensionsförsäkringar mellan
makar och i samboförhållanden.
1992/93:Sk341 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar ändra kommunalskattelagen i enlighet med vad i
motionen anförts.
1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att makar skall ha rätt att teckna
privat pensionsförsäkring för varandra och kunna göra avdrag
för detta i deklarationen.
Yttranden från andra utskott
Lagutskottet och näringsutskottet har yttrat sig i ärendet.
Yttrandena (1992/93:LU4y och 1992/93:NU9y) fogas till detta
betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.
Utskottet
Individuellt pensionssparande, m.m.
I propositionen lägger regeringen fram förslag om ett
individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag.
Utgångspunkten för förslaget har varit att de förmånliga
skatteregler som gäller för pensionsförsäkringar skall omfatta
det nya sparandet. Sparandet skall således vara avdragsgillt.
Det nuvarande avdragsutrymmet föreslås inte ändrat utan
avsikten är att det skall gälla gemensamt för
pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande.
Reglerna för det individuella pensionssparandet har av bl.a.
konkurrensneutralitetsskäl utformats så att de nära ansluter
till de bestämmelser som gäller för pensionsförsäkringar. För
att delta i det individuella pensionssparandet ingår spararen
ett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut. Sparmedlen
placeras efter spararens önskemål i de sparformer som
institutet erbjuder. Sparande kan ske i andelar i
värdepappersfonder, enskilda värdepapper och inlåning på
konto. För varje avtal skall det finnas ett pensionssparkonto.
På detta antecknas fortlöpande in- och utbetalningar, köp- och
försäljning av fondandelar och andra fondpapper, räntor och
utdelningar samt skatter och avgifter. För att spararen skall
ha så stor valfrihet som möjligt och för att stärka
konkurrensen om sparandet har spararen rätt att flytta sitt
sparande från ett pensionssparinstitut till ett annat.
Belopp som utbetalas från det individuella pensionssparandet
beskattas som pension. Utbetalningar till spararen får ske i
form av ålderspension eller invalidpension. Ålderspension får
inte börja utbetalas vid lägre ålder än 55 år och skall utgå
under minst 5 år eller -- om avtalet skall upphöra vid 65 års
ålder -- under minst 3 år. Utbetalning i form av
invalidpension får ske om spararen har rätt till
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
En sparare kan genom ett förmånstagarförordnande sätta in
efterlevande make, sambo eller barn i sin rätt enligt avtalet
och kan även förordna att belopp som utbetalas till den
efterlevande skall vara dennes enskilda egendom. Ett
förmånstagarförordnande kan göras oåterkalleligt och kan
jämkas om det är oskäligt mot efterlevande make eller
bröstarvinge. Om förmånstagarförordnande finns ingår de
berörda tillgångarna inte i spararens kvarlåtenskap. Sedan
spararen avlidit övergår rätten enligt avtalet till
förmånstagaren. Denne får inte göra inbetalningar, ändra
utbetalningarnas storlek eller förordna om förmånstagare.
Omplaceringar liksom byte av institut kan dock ske. Finns det
flera förmånstagare är det möjligt att dela pensionssparkontot
mellan dem. Efterlevandepension skall utgå under minst 5 år
eller den kortare tid som återstår till avtalets upphörande.
Rätten till pension tas inte med vid bodelning såvida makarna
inte överenskommit om annat eller det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta
pensionsrätten. Har rätten enligt ett pensionssparavtal delats
genom att en make tillagts rätt till pension vid bodelning
skall pensionssparkontot delas. Förfogandemöjligheterna är
inskränkta på samma sätt som gäller i fråga om förmånstagare.
Tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas bara om
spartiden enligt avtalet understiger 10 år eller om spararen
något år betalat in ett belopp som är dubbelt så stort som
genomsnittet. Om spararen försätts i konkurs inom 10 år från
avtalets ingång och under de tre senaste åren före
konkursansökan har inbetalat belopp som inte stod i skäligt
förhållande till hans villkor får konkursboet utkräva vad som
erlagts för mycket.
Pensionssparrörelse får bedrivas av företag som har tillstånd
att bedriva värdepappersrörelse dvs. banker, värdepappersbolag
och utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.
I propositionen föreslås också en ny metod för beskattning
av avkastning på olika former av pensionskapital. Den
nuvarande beskattningen har enligt vad som anförs visat sig
vara behäftad med avsevärda brister. En ytterligare
komplikation är att det individuella pensionssparandet skiljer
sig från nuvarande sparformer genom att spararen själv äger
kapitalet. Mot denna bakgrund föreslås att en schablonmetod
för beskattningen skall användas och att denna skall tillämpas
på i princip allt pensionskapital. Med den nya metoden
beräknas avkastningen som kapitalets värde vid
beskattningsårets ingång multiplicerat med den genomsnittliga
statslåneräntan under året före beskattningsåret. Metoden
skall användas på kapital i individuellt pensionssparande och
kapital som livförsäkringsföretagen innehar för
försäkringstagarnas räkning (P- och K-försäkringar samt andra
personförsäkringar). Motsvarande skall gälla för
pensionsstiftelser, understödsföreningar och företag som gör
avsättning till pensionskonto.
När det gäller skattesatsen för pensionskapital bedöms ett
skatteuttag på 9% ge ett utfall som svarar mot vad som
skulle ha erhållits med dagens regler över en längre
tidsperiod. För övrigt kapital leder en motsvarande bedömning
till ett uttag på 20%.
Det är enligt vad som anförs i propositionen rimligt att anta
att en inte oväsentlig del av det individuella
pensionssparandet kommer att åstadkommas genom en växling från
annat sparande, antingen pensionsförsäkringar eller sparande
utan avdragsrätt. Internationella erfarenheter talar också för
att nysparande tillkommer. Härigenom ökar den andel av
arbetsinkomsterna som skall beskattas efter den yrkesaktiva
tiden, vilket på kort sikt leder till ett skattebortfall. Vid
en bedömning av detta bortfall bör hänsyn tas till att det är
högst angeläget med ett ökat hushållsparande också på längre
sikt och att ett sådant sparande i samhällsekonomiskt avseende
utgör en balanserande faktor. När det gäller växlingen från
sparande utan avdragsrätt bör beaktas att det finns starka
skäl för att i ett system med skatteförmåner för
pensionssparande ha regler som är utformade på ett sätt som
ger maximal konkurrens. Med detta synsätt får man enligt vad
som anförs acceptera det skattebortfall som uppkommer genom
växlingen från annat sparande. När det gäller övergången till
en schabloniserad avkastningsskatt har skattesatserna bestämts
så att omläggningen inte får några varaktiga budgetmässiga
effekter.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) anför motionärerna att
det är högst olämpligt att skattemässigt stimulera det privata
pensionssparandet i en situation där hushållssparandet är för
högt. Man pekar också på att det offentliga pensionssystemet
är föremål för utredning. Härvid aktualiseras enligt
motionärerna frågor som bör behandlas tillsammans med frågan
om ett individuellt pensionssparande, och de avstyrker därför
detta förslag (yrkande 1). De ändrade principerna för
beskattning av avkastningen på pensionskapital godtas av
motionärerna, men de anser att skattesatserna bör bestämmas
till 10% resp. 25%, i överensstämmelse med vad som gäller
för närvarande (yrkande 2).
I motion Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) ställer sig
motionärerna avvisande till förslaget i dess helhet. De
framhåller att en ökad stimulans för sparandet i nuvarande
konjunkturläge kan bli förödande för samhällsekonomin. Också
dessa motionärer erinrar om Pensionsarbetsgruppens arbete med
systemet för den allmänna pensioneringen, och de framhåller
att privata subventionerade pensioner innebär att personer med
goda ekonomiska resurser ställer sig utanför ett solidariskt
försäkringssystem, vilket är till nackdel vid utvecklandet av
en ny socialförsäkring. De yrkar att propositionen avslås.
I två motioner framställs yrkanden om en senareläggning av
ikraftträdandet till den 1 januari 1995. I motion Sk32 av
Bengt Harding Olson (fp) anförs att det är oklart vilka
effekter förslaget kommer att ha på kapitalmarknaden och att
bankpensionen innebär att det uppstår en
konkurrenssnedvridning med minskat sparande i
pensionsförsäkring. Pensionssparandet i bank kommer enligt
motionären att leda till ett skattebortfall om 2 miljarder
kronor per år, och möjligheten att spara i utländsk bank
riskerar att ge ett utflöde av kapital från Sverige. Förslaget
bör skjutas på framtiden och reglerna ses över så att reella
förutsättningar för konkurrens på lika villkor skapas. I
motion Sk34 av Christina Linderholm (c) anförs att förslaget
innebär att ytterligare en komplicerad sparform införs, vilket
gör det svårare för konsumenten och minskar konkurrensen. Den
statliga bankgarantin har också en konkurrenssnedvridande
effekt. Det är inte heller påkallat att införa en möjlighet
att spara i utländska pensionssparinstitut. Slutligen är det
också enligt denna motionär olämpligt att nu stimulera
sparandet.
I motion Sk35 av Margit Gennser (m) anför motionären att det i
och för sig är nödvändigt med en schabloniserad beskattning av
det individuella pensionssparandet men att detta förhållande
inte kan åberopas för att också ändra principerna för
beskattningen av nuvarande pensionsförsäkringar. Motionären
begär ett tillkännagivande härom.
Näringsutskottet har koncentrerat sitt yttrande till dels
verksamhetsreglerna för och tillsynen över
pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan
dessa institut och försäkringsbolagen. Enligt näringsutskottet
är det angeläget med en utvidgning av möjligheten till
pensionssparande bl.a. för att konkurrensen om
hushållssparandet skall ökas och för att mer likvärdiga
villkor för de berörda instituten på denna marknad skall
skapas. Förslaget kan enligt näringsutskottets bedömning
genomföras utan hinder av pågående överväganden rörande det
allmänna pensionssystemet. Beträffande farhågorna för negativa
effekter för försäkringsbolagen anför näringsutskottet att
förslaget endast innebär att banker och andra institut får
möjlighet att konkurrera om sparandet på i stort sett samma
villkor som gäller för försäkringsbolagen. Näringsutskottet
betonar att ökad konkurrens om det långsiktiga sparandet kan
bidra till en effektivare förvaltning av pensionsmedlen. När
det gäller farhågorna för att stora belopp skall undandras
kapitalmarknaden framhåller näringsutskottet att alla de
aktuella sparformerna ingår i kapitalmarknaden och att ett
ökat sparande alltså kommer denna marknad till del. När det
gäller invändningen mot sparande i utländska institut erinrar
näringsutskottet om den pågående europeiska integrationen som
bl.a. innebär att reglerna för kredit- och
värdepappersinstituten harmoniseras. Näringsutskottet delar
inte heller motionärernas oro för ett utflöde av kapital bl.a.
med hänsyn till att sparande i utländska pensionsförsäkringar
redan sker i växande omfattning. Sammanfattningsvis gör
näringsutskottet bedömningen att förslaget inte har de
negativa effekter som motionärerna befarar.
Lagutskottet har i sitt yttrande tagit upp de
civilrättsliga frågor som aktualiseras i förslaget. Det gäller
förutom själva pensionssparavtalet frågan om spararens
möjligheter att förfoga över sin rätt enligt avtalet genom
förmånstagarförordnande, bodelningreglerna, samt förhållandet
mellan spararen och dennes borgenärer. När det gäller den
kritik som Lagrådet riktat mot att civilrättsliga regler är
placerade i skattelag delar lagutskottet Lagrådets allmänna
uppfattning att detta är lagtekniskt otillfredsställande. Med
hänsyn till vad som anförs i propositionen om att det redan
föreligger en motsvarande uppdelning när det gäller
pensionsförsäkringar anser lagutskottet att det trots det
anförda får anses ligga ett visst värde i att de föreslagna
bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma sätt. I övrigt
ser lagutskottet med tillfredsställelse på att de
civilrättsliga regler som föreslås gälla inom det individuella
pensionssparandet utformats i så nära anknytning till vad som
gäller i fråga om pensionsförsäkringar, och lagutskottet
lämnar i sitt yttrande en redovisning av de olika reglerna på
detta område. Lagutskottet anser att de civilrättsliga
lösningar som föreslagits är ändamålsenliga och finner inte
några hinder mot att förslaget genomförs.
Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att värna om de
enskildas möjlighet att trygga sin ålderdom genom eget
sparande. Inom beskattningen är det en bärande princip att
medel som avsatts för pensionsändamål beskattas först när de
utbetalas. Sedan länge finns det därför särskilda skatteregler
för sparande som sker i form av pensionsförsäkring i
försäkringsbolag. Som anförs i propositionen finns det
emellertid inte några bärande skäl för att pensionssparandet
på detta sätt skall vara begränsat till försäkringsbolag.
Utskottet delar därför bedömningen att pensionssparandet bör
breddas så att fler sparformer och institut kan väljas av den
enskilde. Härigenom skapas förutsättningar för att fler skall
välja att spara för sin pension. Utskottet instämmer i
näringsutskottets bedömning att det pågående arbetet med
förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen inte
utgör något hinder för en sådan breddning.
En breddning av pensionssparandet är välkommen också ur andra
synpunkter. En ökad konkurrens om sparandet leder till en mer
effektiv förvaltning och bidrar till att spararna får högsta
möjliga avkastning på sitt sparande. Detta är särskilt viktigt
då det rör sig om ett sparande med gynnsamma skatteregler.
Vidare kan breddningen av pensionssparandet väntas ge en
ökning av det långsiktiga sparandet, vilket är av stor
samhällsekonomisk betydelse. Den förhöjning av sparkvoten som
skett under senare år har bl.a. sin grund i den pågående
skuldsaneringsprocessen. En breddning av pensionssparandet kan
här bidra genom att skapa förutsättningar för att bibehålla
ett positivt hushållssparande också på längre sikt.
Enligt utskottets mening innebär också förslaget om en
schablonmässig beskattning av avkastningen på pensionskapital
en välkommen förenkling av reglerna. Spararna kommer att kunna
beräkna skattebelastningen redan vid årets ingång och behöver
inte ta hänsyn till olika skatteeffekter vid omplaceringar.
Försäkringsbolagens olika modeller för fördelning av skatten
på försäkringstagarna kan göras enklare. Det finns således
goda skäl för denna reformering av avkastningsbeskattningen.
Den schabloniserade avkastningsskatten bör inte bara omfatta
det individuella pensionssparandet utan också sparande i
pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Att undanta
försäkringssparande från den schabloniserade
avkastningsskatten skulle medföra en omotiverad
konkurrensolikhet.
Den schabloniserade avkastningsskatten är avsedd att tillämpas
på i princip allt kapital som ingår i livförsäkringsbolagen
och träffar således också rena riskförsäkringar som sjuk- och
olycksfallsförsäkringar. Utskottet har inte funnit någon
anledning till erinran häremot men konstaterar att frågan om
gränsdragningen mellan livförsäkringsbolag och
skadeförsäkringsbolag har aktualiserats i en lagrådsremiss om
ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av
EES-avtalet. I remissen anförs att den nya gränsdragning
mellan liv- och skadeförsäkringsbolag som föreslås gör det
nödvändigt att ändra gränsdragningen också på skatteområdet.
Något förslag läggs emellertid inte fram eftersom det enligt
vad som anförs kan finnas anledning att överväga också andra
ändringar än rena följdändringar. Utskottet konstaterar att de
överväganden som pågår om en ändrad gränsdragning kan medföra
ändringar när det gäller vilka försäkringar som skall omfattas
av den schabloniserade avkastningsskatten och utgår ifrån att
ett förslag läggs fram i så god tid att det kan träda i kraft
före den 1 januari 1994.
Skattesatserna för avkastningsskatten har i promemorian
Individuellt pensionssparande (Ds 1992:45) angivits till 10%
resp. 25%. Anledningen till att skattesatserna justeras ner
något är de uppgifter som numera föreligger beträffande
utfallet av 1992 års taxering. Av dessa framgår att
avkastningsskatten givit 3,1 miljarder kronor, vilket kraftigt
understiger den beräkning som gjordes när skattesatsen hösten
1991 bestämdes till 10%. Även om hänsyn tas till de effekter
på avkastningen som lågkonjunkturen ger upphov till leder
uppgifterna till att de nuvarande reglerna i ett längre
perspektiv måste bedömas ge ett lägre utfall än vad som antogs
när skattesatserna för den schabloniserade avkastningsskatten
föreslogs till 10% resp. 25%. Som en följd härav har
skattesatserna därför bestämts till 9% resp. 20%.
Utskottet ser inte någon anledning att avvika från denna
bedömning.
När det gäller farhågorna för en dränering av kapitalmarknaden
och för ett valutautflöde liksom invändningarna mot sparande i
utländsk bank delar utskottet näringsutskottets bedömning.
Enligt utskottets mening finns det anledning att ta hänsyn
till det rådande konjunkturläget och de ansträngda
statsfinanserna när frågan om tidpunkten för ikraftträdandet
övervägs. Samtidigt måste beaktas att det är fråga om ett
förslag som på lång sikt kan väntas bidra till en större
långsiktig samhällsekonomisk stabilitet. Utskottet anser att
de nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1994.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom förslagen om ett
individuellt pensionssparande och förslaget om en
schablonmässig avkastningsskatt. I det följande behandlar
utskottet emellertid vissa ytterligare frågor som gäller
förslagens närmare utformning.
I motion Sk38 av Kenneth Lantz (kds) tar motionären upp kravet
på en sund pensionssparrörelse. Enligt motionären bör det
klart framgå att det är kundernas bästa som skall prioriteras
i verksamheten. Vidare bör Finansinspektionen få större insyn
än man haft i bankväsendet. Ett lagstadgat krav på viss
utbildningsnivå inom säljarkåren måste också införas med
hänsyn till att det rör sig om mycket långsiktiga avtal.
Motionären begär tillkännagivanden i dessa hänseenden och om
vikten av en likvärdig konkurrens mellan olika bolag,
institut och banker.
Pensionssparrörelse får enligt förslaget bedrivas endast efter
tillstånd av Finansinspektionen, och pensionssparinstituten
står under inspektionens fortlöpande tillsyn. Härvid skall
inspektionen tillse att en sund pensionssparrörelse bedrivs.
Det sundhetskrav som uppställs är utformat efter förebild av
motsvarande regler i bl.a. lagen om handel med finansiella
instrument och lagen om värdepappersrörelse. Sundhetskravet
skall ligga till grund för prövningen av verksamhetens
organisation och bedrivande. I detta innefattas bedömning av
t.ex. kontroll- och säkerhetsrutiner, utformningen av
avtalsvillkor, rutiner för hantering av byte av
pensionssparinstitut, information och rådgivning till spararna
och placeringsstrategier. Vid prövningen kommer särskild
hänsyn att tas till att det är fråga om ett långsiktigt, ur
spararens synvinkel bundet sparande. Sundhetskravet kommer att
tillämpas såväl vid den inledande tillståndsprövningen som vid
den löpande tillsynen.
Näringsutskottet har instämt i syftet med motionärens
förslag, nämligen att instituten skall uppfylla vissa krav för
att på bästa sätt kunna tillgodose spararnas intressen, och
utgår ifrån att det vid tillståndsgivning och tillsyn fästs
uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens för
att tillhandahålla individuellt pensionssparande.
Näringsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning
till något särskilt uttalande med anledning av motionen och
har avstyrkt denna.
Skattetskottet delar näringsutskottets bedömning när det
gäller de krav som bör ställas på instituten men anser -- i
likhet med näringsutskottet -- inte att det finns något behov
av tillkännagivanden härom. Utskottet avstyrker därför
motionen i denna del.
Skatteutskottet instämmer i vad motionären anför om att det är
viktigt med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på denna
marknad. Som framgått har behovet av konkurrensneutralitet
gentemot nuvarande sparformer utgjort en viktig faktor vid
utformningen av det individuella pensionssparandet. Det finns
således inte någon anledning till ett tillkännagivande om
behovet av konkurrensneutralitet, och utskottet avstyrker
därför motionen även i denna del.
I motion Sk36 av Mikael Odenberg (m) framhåller motionären att
det vore en fördel om pensionssparande kunde placeras
också i eget hem.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det indiviuella
pensionssparandet medger spararen en stor handlingsfrihet.
Samtidigt måste emellertid vissa krav uppställas med hänsyn
till att det är fråga om ett socialt sparande för att trygga
ålderdomen. Det måste således kunna uppfylla krav på god
kontroll av att givna regler följs och vara förenligt med en
effektiv hantering av betalningsströmmarna. Det måste också
vara förenat med rimliga kostnader för den enskilde. Av dessa
skäl kan bl.a. sparande i eget hem inte medges. Utskottet
avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet har uppmärksammat att 7§ lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel fått en utformning som inte
fullt ut svarar mot vad som avsetts. I paragrafens sista
stycke anges att aktier i dotterbolag som har till ändamål att
äga fastigheter skall värderas med ledning av fastigheterna.
Avsikten är att en sådan värdering skall kunna ske också i de
fall då dotterbolaget äger fastigheter via ett annat
dotterbolag. Lagtexten har ändrats i enlighet härmed.
Hänvisningen till innehav av tomträtter behövs inte och har
därför tagits bort.
Också i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader bör en justering göras. Som en följd av den
ändrade tekniken för beräkning av avkastningsskatt föreslås en
teknisk justering i 2§. Ändringen avser en avdragspost som
är knuten till den bokförda skulden på konto Avsatt till
pensioner. Såväl positiva som negativa poster i
avräkningsschemat för särskild löneskatt är fria från bindning
till avdragsrätten vid inkomsttaxeringen. I ändringsförslaget
har genom en ny hänvisningsteknik den aktuella avdragsposten
inskränkts till att gälla kontoavsättningar som är
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. En sådan inskränkning
torde inte ha varit avsedd. Utskottet förordar därför en
justering på denna punkt i de föreslagna bestämmelserna.
Slutligen krävs en mindre justering i 8§ lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen med de
justeringar som redovisats ovan och avstyrker motionerna.
Avdrag för pensionsförsäkringar
I tre motioner från den allmänna motionstiden tas frågor med
anknytning till avdragsrätten för pensionsförsäkring upp. I
motion Sk339 av Margit Gennser (m) begärs ett tillkännagivande
om att det bör vara möjligt att sätta in andra förmånstagare
än make och barn i en pensionsförsäkring och i motion Sk340
begär samma motionär ett tillkännagivande om att det bör vara
möjligt att få avdrag för kostnad för makes och sambos
pensionsförsäkringspremie. Ett likande yrkande framställs av
Margareta Viklund (kds) i motion Sf216.
Av propositionen framgår att en översyn av skattereglerna för
försäkringssparande påbörjats inom regeringskansliet. Det
finns anledning att avvakta resultatet av detta arbete innan
ställning tas till dessa frågor. Utskottet avstyrker därför
motionerna.
I motion Sk341 av Margit Gennser (m) tar motionären upp en
lagteknisk fråga. Den pågående bolagiseringen av statliga verk
gör det enligt motionären nödvändigt att komplettera lagtexten
så att avsättningar till pensioner enligt statliga reglementen
m.m. förblir avdragsgilla även om de tryggas på annat sätt än
genom statlig borgen.
Enligt utskottets mening är detta en fråga som lämpligen bör
behandlas i anslutning till det arbete med pensionsfrågor som
pågår i anslutning till bolagiseringen av statliga verk.
Utskottet utgår ifrån att behovet av den justering som tas upp
i motionen och behovet av andra justeringar uppmärksammas utan
någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker
därför motionen.
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader
I motion Sk338 av Margit Gennser (m) begärs en utredning av
förutsättningarna för att helt eller delvis slopa löneskatten
på avsättning till pensionsstiftelse och kontobaserad
avsättning samt för att införa en statlig garanti till SPG,
som kreditförsäkrar de små och medelstora företagens
pensionsåtaganden. Avsikten är att på så sätt få till stånd en
stimulans för småföretagandet.
Utskottet erinrar om de olika beslut som riksdagen fattat i
syfte att få till stånd ett starkt och konkurrenskraftigt
näringsliv med en allsidig sammansättning och om det pågående
arbetet med nya regler för småföretagen som skall ge dessa en
mer rättvis beskattning. Utskottet har således förståelse för
syftet med det framlagda förslaget men anser att andra metoder
bör användas och avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en
schablonmässig avkastningsskatt
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Sk32,
1992/93:Sk33, 1992/93:Sk34, 1992/93:Sk35 och 1992/93:Sk37 och
med bifall till proposition 1992/93:187 beslutar om ett
individuellt pensionssparande och en schablonmässig
avkastningsskatt i enlighet med vad som anförs i
propositionen,
res. 1 (s) - delvis
4. beträffande pensionssparande i eget hem
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk36,
5. beträffande andra förmånstagare än make och barn
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk339,
res. 3 (nyd)
6. beträffande avdrag för premie för makes
pensionsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk340 och
1992/93:Sf216 yrkande 2,
res. 4 (nyd)
7. beträffande tryggande av pension enligt statliga
reglementen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk341,
8. beträffande den särskilda löneskatten på
pensionskostnader
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk338,
9. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och
hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till
1. lag om individuellt pensionssparande,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i äktenskapsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder,
7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt,
15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
17. lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv med
dels den ändringen att 8§ erhåller följande som
utskottets förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
8 § 1
Inkomstunderlaget är den Inkomstunderlaget är den
vid taxeringen till statlig vid taxeringen till statlig
inkomstskatt beräknade inkomstskatt beräknade
inkomsten av inkomsten av
förvärvskällan förvärvskällan
före avdrag för före avdrag för
underskott från underskott från
föregående år, avdrag föregående år, avdrag
för avgift för för avgift för
pensionsförsäkring pensionsförsäkring och
enligt punkt 21 av för inbetalningpå
anvisningarna till 23§ pensionssparkonto enligt punkt
kommunalskattelagen 21 av anvisningarna till
(1928:370), avdrag för 23§ kommunalskattelagen
särskild löneskatt (1928:370), avdrag för
enligt 3§ lagen (1991:687) särskild löneskatt
om särskild löneskatt enligt 3§ lagen (1991:687)
på pensionskostnader, om särskild löneskatt
avdrag för uppskov enligt på pensionskostnader,
lagen (1979:611) om avdrag för uppskov enligt
upphovsmannakonto, avdrag lagen (1979:611) om
för avsättning för upphovsmannakonto, avdrag
egenavgifter enligt lagen för avsättning för
(1981:691) om socialavgifter egenavgifter enligt lagen
och avdrag för årets (1981:691) om socialavgifter
avsättning till och avdrag för årets
skatteutjämningsreserv avsättning till
beräknad på skatteutjämningsreserv
inkomstunderlaget. Intäkt beräknad på
enligt punkt 16 av inkomstunderlaget. Intäkt
anvisningarna till 22§ enligt punkt 16 av
kommunalskattelagen ingår anvisningarna till 22§
inte i underlaget. kommunalskattelagen ingår
inte i underlaget.
1 Senaste lydelse 1991:1845
dels den ändring av ingressen som föranleds härav,
18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, med den ändringen att 7§ erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse.
7 §
Värdepapper, som är noterat vid en svensk eller utländsk börs
eller noterat vid en auktoriserad marknadsplats eller som
annars är föremål för regelbunden handel vid någon annan
reglerad marknad som är öppen för allmänheten, tas upp till
det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är
börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i
första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade
tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera
aktieslag noterade, skall de inte noterade aktierna tas upp
till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta
kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena finns
synnerliga skäl anta att det noterade värdet inte motsvarar
vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala
förhållanden, får i stället det beräknade priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Aktie eller andel i Aktie eller andel i
dotterbolag, som har till dotterbolag, som direkt eller
ändamål att äga indirekt har till
fastigheter eller tomrätter ändamål att äga
(fastighetsbolag) skall fastigheter (fastighetsbolag)
värderas med ledning av skall värderas med ledning
marknadsvärdena på av marknadsvärdena på
bolagets fastigheter. fastigheterna.
19. lag om ändring i lagen
(1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta, 20. lag om ändring
i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på
pensionskostnader, med den
ändringen att 2§
erhåller följande
ändrade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Beskattningsunderlaget skall Beskattningsunderlaget skall
beräknas som den under beräknas som den under
beskattningsåret uppkomna beskattningsåret uppkomna
skillnaden mellan skillnaden mellan
å ena sidan summan av å ena sidan summan av
följande poster: följande poster:
a) avgift för a) avgift för
tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till b) avsättning till
pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt c) ökning av konto Avsatt
till pensioner, till pensioner,
d) utbetalda pensioner som d) utbetalda pensioner som
inte utgår enligt lag eller inte utgår enligt lag eller
på grund av på grund av
tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning e) utgiven ersättning
för av annan övertagen för av annan övertagen
pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,
å andra sidan summan av å andra sidan summan av
följande poster: följande poster:
f) gottgörelse från f) gottgörelse från
pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt g) minskning av konto Avsatt
till pensioner, till pensioner,
h) 91 procent av h) 91 procent av bokförd
skatteunderlaget enligt 3§ skuld på konto Avsatt till
lagen (1990:661) om pensioner vid
avkastningsskatt på beskattningsårets ingång
pensionsmedel, multiplicerad med den
genomsnittliga
statslåneräntan under
kalenderåret närmast
före ingången av
beskattningsåret,
i) erhållen ersättning i) erhållen ersättning
för övertagen för övertagen
pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som j) negativt belopp som
föregående föregående
beskattningsår uppkommit beskattningsår uppkommit
vid tillämpning av denna vid tillämpning av denna
paragraf. paragraf.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
I posten a i första stycket I posten a i första stycket
skall inte räknas med skall inte räknas med
avgift för sådan avgift för sådan
gruppsjukförsäkring som gruppsjukförsäkring som
omfattas av 1 § första omfattas av 1§ första
stycket 5 lagen (1990:659) om stycket 5 lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. vissa förvärvsinkomster.
I det fall beskattningsåret I det fall beskattningsåret
är längre eller kortare är längre eller kortare
än 12 månader skall än 12 månader skall
posten h i första stycket posten h i första stycket
jämkas i motsvarande jämkas i motsvarande
mån. Detsamma skall mån. Detsamma skall
gälla om pensionsskuld som gälla om pensionsskuld som
avses i 3 § femte stycket avses i posten h helt
lagen om avkastningsskatt upplöses under
på pensionsmedel helt beskattningsåret.
upplöses under
beskattningsåret.
Om den som övertar en Om den som övertar en
pensionsutfästelse inte pensionsutfästelse inte
är skattskyldig enligt är skattskyldig enligt
denna lag skall den som denna lag skall den som
tidigare utfäst pensionen tidigare utfäst pensionen
under posten e i första under posten e i första
stycket ta upp det verkliga stycket ta upp det verkliga
värdet av den övertagna värdet av den övertagna
utfästelsen om detta är utfästelsen om detta är
högre än den utgivna högre än den utgivna
ersättningen. Om den som ersättningen. Om den som
befrias från en befrias från en
utfästelse inte är utfästelse inte är
skattskyldig enligt denna lag skattskyldig enligt denna lag
skall den som övertar skall den som övertar
utfästelsen under posten i utfästelsen under posten i
i första stycket ta upp det i första stycket ta upp det
verkliga värdet av den verkliga värdet av den
övertagna utfästelsen om övertagna utfästelsen om
detta är lägre än den detta är lägre än den
erhållna ersättningen. erhållna ersättningen.
Vid beräkning av Vid beräkning av
beskattningsunderlaget skall beskattningsunderlaget skall
bokföringsmässiga bokföringsmässiga
grunder tillämpas. grunder tillämpas.
21. lag om ändring i lagen
(1991:1850) om upphävande
av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.
res. 1 (s) - delvis
Stockholm den 12 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Bruno Poromaa (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd),
Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s),
Tage Påhlsson (c) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Individuellt pensionssparande och schablonmässig
avkastningsskatt (mom.1)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88
börjar med "Enligt skatteutskottets" och på s. 91 slutar med
"avstyrker motionerna" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär bl.a. att det skattegynnade
pensionssparandet utvidgas till nya former och att
avkastningsskatten på pensionskapital sänks. Förslaget kommer
otvivelaktigt att leda till att de grupper som har möjlighet
att spara flyttar sitt sparande till den nya avdragsgilla
sparformen, vilket leder till ett kraftigt skattebortfall.
Regeringen har inte redovisat hur detta skattebortfall skall
finansieras. Effekten blir således ett ännu större
budgetunderskott och ett ännu större upplåningsbehov.
I dag befinner sig den svenska ekonomin under hård press och
många människor går arbetslösa. Situationen är en följd av den
djupa lågkonjunkturen och regeringens oförmåga att hantera
situationen. Ökade statsfinansiella resurser måste sättas in
mot arbetslösheten. Starka statsfinansiella skäl talar således
mot att nu genomföra ofinansierade skattesänkningar.
Ett uttalat syfte med förslaget är att stödja
hushållssparandet. Hushållssparandet ligger i dag på en mycket
hög nivå och detta bidrar till att fördjupa lågkonjunkturen
och förvärra arbetslösheten. Även konjunkturpolitiska hänsyn
talar således starkt mot att nu införa stimulanser för
hushållssparandet.
De skatteregler som i dag gäller för sparande i
pensionsförsäkring måste betecknas som utomordentligt
gynnsamma. En förklaring till att sparandet kommit att få en
så pass stark skattesubvention är att reglerna tillkommit
under en period med ett större behov av privat
pensionssparande. I dag har stora grupper löntagare både ATP
och tjänstepensioner och motiven för att skattevägen ge en
kraftig fördel för det privata pensionssparandet är därför
svagare. Det är också ett faktum att det främst är grupper med
höga inkomster som använder sig av denna sparform. En
bidragande orsak är att dagens regler ger höginkomsttagarna en
större skattefördel än andra grupper. Fördelningspolitiska
skäl talar därför mot ett så kraftigt gynnande av detta
sparande. På lång sikt finns det anledning att överväga en
minskning av dessa skattefördelar.
De nuvarande skattereglerna ger en stimulans till indirekt
ägande av förmögenheter som kan verka snedvridande på
kapitalmarknaden. Genom en otillräcklig konkurrens har en del
av de alltför stora skatteförmånerna också tillfallit
förvaltarna av pensionssparandet, vilket i sin tur kan ha
minskat intresset att pressa kostnaderna. Det finns därför
anledning att se positivt på en ökad konkurrens inom denna
sektor och på förslaget att utvidga det privata
pensionssparandet till andra former och institutioner än
traditionella försäkringsbolag. Härigenom kan en ökad
effektivitet i förvaltningen av pensionskapitalet uppnås.
Det är möjligt att samma skatteregler i framtiden skall gälla
för nuvarande sparande i pensionsförsäkringar och för ett
individuellt pensionssparande av den typ som föreslås i
propositionen. Men av tidigare anförda skäl bör en sådan
likformighet i beskattningen ske till lägre skatteförmåner för
pensionssparandet i sin helhet.
Det offentliga pensionssystemet är i dag föremål för
utredning. Som framgått finns det enligt utskottets mening
anledning att ompröva också de regler som gäller för det
privata pensionssparandet, och dessa frågor har ett sådant
samband att de bör behandlas i ett sammanhang. Det finns
således även av denna anledning skäl att inte nu genomföra
stora förändringar inom det privata pensionssparandet.
Som framgått talar starka skäl mot att genomföra det förslag
som regeringen lagt fram och utskottet avstyrker därför
förslaget. När det gäller avkastningsskatten ser utskottet
inte någon anledning till erinran mot en övergång till en
schablonmässig beskattning men kan inte tillstyrka den
sänkning av skattesatserna som föreslagits.
Med hänsyn till att utskottet avstyrkt förslaget om
individuellt pensionssparande bör de föreslagna lagreglerna
beträffande avkastningsskatten omarbetas av regeringen.
Med det anförda ansluter sig utskottet till yrkandena i motion
Sk37.
dels att momenten 1 och 9 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en
schablonmässig avkastningsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk37, med
anledning av motionerna 1992/93:Sk32, 1992/93:Sk33 och
1992/93:Sk34 och proposition 1992/93:187 och med avslag på
motion 1992/93:Sk35
dels avslår förslaget om ett individuellt pensionssparande,
dels hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om en
schablonmässig avkastningsskatt med skattesatserna 10 resp.
25%,
9. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och
hemställt avslår de vid propositionen fogade lagförslagen.
2. Konkurrensneutralitet (mom. 3)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90
börjar med "Skatteutskottet instämmer" och slutar med
"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Det framgår av propositionen att det individuella
pensionssparandet inte fullt ut kunnat ges en utformning som
svarar mot vad som i dag gäller för sparande i
pensionsförsäkringar och att det finns skillnader som
missgynnar sparandet i pensionsförsäkringar. Dessa frågor
kommer att behandlas under ett fortsatt utredningsarbete som
bl.a. gäller reglerna för de olika försäkringsprodukterna.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag inte
uppfyller kravet på en fullständig konkurrensneutralitet
mellan de nu aktuella sparformerna. De nya reglerna skall
träda i kraft den 1 januari 1994. Det finns således möjlighet
att inom ramen för det i propositionen aviserade
utredningsarbetet rätta till dessa förhållanden redan innan
reglerna träder i kraft. Utskottet utgår ifrån att så kommer
att ske men anser att behovet av en sådan åtgärd bör
understrykas ytterligare genom ett uttalande till regeringen
om vikten av konkurrenslikhet mellan de olika aktörerna på
denna marknad.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande konkurrensneutralitet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk38 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna att det är viktigt
med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på
pensionssparmarknaden.
3. Andra förmånstagare än make och barn (mom.5)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91
börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför
motionerna", såvitt avser andra förmånstagare än make och
barn, bort ha följande lydelse:
I motion Sk339 framhåller motionären att begränsningarna i
möjligheterna att sätta in förmånstagare i
pensionsförsäkringar gör att de rättigheter som är förknippade
med försäkringen övergår till försäkringskollektivet om
försäkringstagaren inte har efterlevande minderåriga barn
eller make och att detta utgör en betydande inskränkning i
försäkringstagarens äganderätt. Motionären föreslår att denna
begränsning tas bort.
I likhet med motionären anser utskottet att lagstiftningen bör
ändras så att även andra än efterlevande make och barn kan
sättas in som förmånstagare.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande andra förmånstagare än make och barn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk339 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Avdrag för premie för makes pensionsförsäkring (mom.6)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91
börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför
motionen", såvitt avser avdrag för premie för makes
pensionsförsäkring, bort ha följande lydelse:
I motionerna Sk340 och Sf216 framhålls att dagens skatteregler
gör det svårt att säkra bägge makarnas pensionering vid en
ojämn fördelning av makarnas inkomster. Tidigare fick en make
avdrag också för den andre makens premier och detta gjorde att
båda makarna kunde ha en pensionsförsäkring. Makarna var
likställda vid skilsmässa, pensionering och arvsfall. Dagens
regler innebär att kvinnan i många fall nöjer sig med att vara
förmånstagare till mannens försäkring, vilket ger sämre
trygghet eftersom förmånstagarförordnanden vanligen kan
återkallas av försäkringstagaren.
Enligt utskottets mening måste det ses som en betydande vinst
om skattereglerna åter kan ges en utformning som gör det
praktiskt möjligt och naturligt också för den svagare parten i
ett förhållande att skaffa sig en pensionsförsäkring och på
det sättet större trygghet. Det är oftast kvinnor som befinner
sig i denna situation. En förändring av reglerna kan därför
också ses som en åtgärd för att stärka kvinnans ställning.
Utskottet anser att möjligheten att göra avdrag också för
makes pensionsförsäkring bör återinföras. Också sambor i
registrerade samboförhållanden bör ha denna möjlighet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande avdrag för premie för makes
pensionsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk340 och
1992/93:Sf216 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anför:
I likhet med utskottet anser vi att det är viktigt med en
rättvis företagsbeskattning och vi utgår ifrån att det
pågående arbetet på detta område resulterar i ett förslag som
varken gynnar eller missgynnar företagen jämfört med
löntagarna. Det finns enligt vår mening inte någon anledning
att se positivt på förslag som har till syfte att särskilt
gynna en viss grupp av företagare.
Med denna motivering instämmer vi i utskottets avstyrkan av
motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Individuellt pensionssparande och schablonmässig
avkastningsskatt (mom.1)
Jag anser att regeringens förslag otillbörligt gynnar grupper
med högre inkomster. De som har goda möjligheter att spara
kommer att få skattelättnader både i form av minskad skatt på
inkomster och i form av sänkt skatt på avkastningen av sparat
kapital.
I dagsläget behövs inte ytterligare stimulanser för att öka
hushållssparandet. För att få fart på Sveriges ekonomi krävs
åtgärder i syfte att stärka efterfrågan. Därför bör
fördelningspolitiska åtgärder sättas in som kan bidra till att
dämpa det just nu alltför höga hushållssparandet. Ur
konjunktur- och stabiliseringspolitiska utgångspunkter måste
regeringsförslagen om ytterligare skattestimulanser för att
öka hushållssparandet bedömas som illa avvägda.
De vägar som regeringen öppnar för privata lösningar kommer
också att försvåra en fördelningsmässig inriktning av en ny
socialförsäkring genom att personer med goda ekonomiska
resurser kan ställa sig utanför ett solidariskt
försäkringssystem.
Regeringens förslag om ett individuellt pensionssparande och
om sänkt skatt för avkastningsskatten bör således avslås.
Vänsterpartiet stödjer därmed yrkandena i reservation 1.
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)
I likhet med utskottet anser jag att det är viktigt med en
rättvis företagsbeskattning och utgår ifrån att det pågående
arbetet på detta område resulterar i ett förslag som varken
gynnar eller missgynnar företagen jämfört med löntagarna.
Någon anledning att se positivt på förslag som har till syfte
att särskilt gynna en viss grupp av företagare anser jag inte
att det finns.
Med denna motivering instämmer jag i utskottets avstyrkan av
motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.
Lagutskottets yttrande
1992/93:LU4y
Bilaga 1
Individuellt pensionssparande
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda
lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:187 om individuellt pensionssparande och de motioner
som väckts med anledning av denna.
I propositionen lägger regeringen fram förslag dels om ett
individuellt pensionssparande, dels om en enhetlig
schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på
kapitalet i det nya sparandet och för pensionsförsäkringar,
kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Propositionen
innehåller också förslag om civilrättslig reglering av det
individuella pensionssparandet. Såväl förslaget om
individuellt pensionssparande som förslaget om schablonmässigt
beräknad avkastningsskatt föreslås träda i kraft den 1 januari
1994.
I ärendet har väckts sju motioner. I motion Sk33 yrkar Johan
Lönnroth m.fl. (v) att propositionen skall avslås i sin
helhet, och i motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att
förslaget om ett individuellt pensionssparande skall avslås
(yrkande 1). I sistnämnda motion framställs också ett yrkande
som gäller avkastningsskatten (yrkande 2). Mikael Odenberg (m)
yrkar i motion Sk36 tillkännagivande om att ett bosparande bör
kopplas till de föreslagna reglerna för pensionssparandet.
Yrkanden om att lagen om individuellt pensionssparande skall
träda i kraft tidigast den 1 januari 1995 framställs i motion
Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) och i motion Sk34 av
Christina Linderholm (c). Margit Gennser begär i motion Sk35
vissa tillkännagivanden som gäller schablonbeskattningen, och
i motion Sk38 begär Kenneth Lantz (kds) tillkännagivanden som
gäller sundhetsansvaret i individuellt pensionssparande
(yrkande 1), utbildningskrav för dem som skall sälja
pensionssparande (yrkande 2) och konkurrensen mellan olika
pensionssparinstitut (yrkande 3).
Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över
propositionens avsnitt Civilrättsliga frågor (s. 117--126),
får anföra följande.
I propositionen konstateras att det långsiktigt bundna
sparande som får ske enligt särskilda, gynnsamma skatteregler
hittills varit förbehållet sparande genom pensionsförsäkring.
Sådana försäkringar innehåller normalt såväl ett sparmoment
som ett försäkringsmoment. I propositionen föreslås att
sparande enligt motsvarande skatteregler skall kunna ske även
helt utan försäkringsinslag inom ramen för ett individuellt
pensionssparande. Ett syfte med förslaget är att möjliggöra
ett renodlat sparande för pensionen som bidrar till att bredda
marknaden för sådant sparande och därmed skapa förutsättningar
för att fler väljer att spara för sin pension. Ett annat syfte
är att öka konkurrensen om sparandet för pensionen och därmed
skapa förutsättningar för en mer kostnadseffektiv förvaltning
av allmänhetens pensionssparande. Förslaget har som
utgångspunkt att de skatteregler som i dag gäller för sparande
i pensionsförsäkring också skall omfatta det nya individuella
pensionssparandet. Skattereglerna innebär bl.a. att avdrag för
sparandet ges det år då sparandet sker med högst ett
basbelopp. Nuvarande avdragsutrymme föreslås gälla gemensamt
för pensionsförsäkring och det individuella pensionssparandet.
Inkomstbeskattning sker först när pensionsbeloppet betalas ut.
Vidare beskattas avkastningen på pensionsförsäkringskapital
till en lägre skattesats, 9 %, än den som gäller för
kapitalinkomster. Utbetalningar av pension får, liksom när det
gäller pensionsförsäkringar, ske tidigast då spararen uppnått
en ålder av 55 år och utbetalningarna skall normalt ske under
minst 5 år. Individuellt pensionssparande föreslås kunna ske i
tre olika sparformer, nämligen andelar i värdepappersfonder,
enskilda värdepapper och inlåning på konto. För att delta i
det individuella pensionssparandet ingår spararen ett
pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut som har
Finansinspektionens tillstånd att driva pensionssparrörelse.
Sparmedelen placeras efter spararens önskemål i de sparformer
som institutet, en bank eller ett värdepappersbolag, erbjuder.
Spararen får rätt att flytta sitt pensionssparavtal från ett
institut till ett annat.
Förslaget om ett individuellt pensionssparande aktualiserar,
som ovan anförts, en del civilrättsliga frågor. Det gäller,
förutom själva pensionssparavtalet, frågan om spararens
möjligheter att förfoga över sin rätt enligt
pensionssparavtalet genom förmånstagarförordnande,
bodelningsregler samt förhållandet mellan spararen och dennes
borgenärer. Författningsförslagen i dessa delar återfinns i 3,
4 och 5 kap. förslaget till lag om individuellt
pensionssparande samt i förslagen till ändringar i
ärvdabalken, äktenskapsbalken och lagen (1987:813) om
homosexuella sambor. I 3 kap. 2§ förslaget till lag om
individuellt pensionssparande finns en föreskrift som anger
att ytterligare bestämmelser om villkor som skall tas in i
pensionsavtal finns i kommunalskattelagen (1928:370), och
enligt 4 kap. 1§ lagförslaget får överlåtelse eller annat
förfogande över tillgångar på ett pensionssparkonto eller
rätten till ett pensionssparavtal inte ske mot villkor som
enligt kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Härigenom
kommer, såsom också Lagrådet påpekat, civilrättsliga
bestämmelser att vara placerade i en skatteförfattning.
Utskottet delar Lagrådets allmänna uppfattning att detta är
lagtekniskt otillfredsställande. Som föredragande statsrådet
anfört föreligger emellertid redan nu en motsvarande
uppdelning av bestämmelserna när det gäller
pensionsförsäkringar (se anvisningarna till 31§
kommunalskattelagen), varför det enligt utskottets mening,
trots det ovan anförda, får anses ligga ett visst värde i att
de nu föreslagna bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma
sätt.
Utskottet ser i övrigt med tillfredsställelse på att de
civilrättsliga reglerna som föreslås gälla inom det
individuella pensionssparandet utformats med en så nära
anknytning till vad som i dessa avseenden gäller i fråga om
pensionsförsäkringar. Sålunda innebär förslaget att det i 4
kap. lagen om individuellt pensionssparande tas in
bestämmelser om spararens förfoganden över tillgångar på
ett pensionssparkonto eller över rätten enligt ett
pensionssparavtal som i relevanta avseenden svarar mot vad som
gäller för försäkringar enligt lagen (1927:77) om
försäkringsavtal. I 1§ föreslås en regel som, liksom när det
gäller pensionsförsäkringar, i princip förbjuder överlåtelser,
belåning och pantsättning. Förfoganden som skett i strid mot
lagens bestämmelser eller mot villkor som enligt
kommunalskattelagen skall tas in i pensionssparavtalet är
ogiltiga. På detta sätt blir regleringen kongruent med den som
gäller för försäkringssparande. Också de i 4 kap. föreslagna
reglerna om förmånstagarförordnande svarar i relevanta delar
mot vad som gäller för pensionsförsäkringar. Detta innebär
bl.a. att sparbeloppet inte kommer att ingå i spararens
kvarlåtenskap, om förmånstagare har förordnats (6§).
Motsvarande jämkningsmöjligheter till förmån för efterlevande
make eller bröstarvinge som gäller enligt 104§ andra stycket
försäkringsavtalslagen skall dock gälla om en tillämpning av
förmånstagarförordnandet skulle leda till oskäligt resultat
(7§). Vidare föreslås en motsvarighet till den nyligen i
försäkringsavtalslagen införda bestämmelsen om förlust av
rätt till ersättning från livförsäkring om någon genom brott
uppsåtligen dödat försäkringstagaren, den försäkrade eller en
förmånstagare (15§). Det skall också i enlighet med vad som
numera gäller i fråga om försäkringar vara möjligt att förena
ett förmånstagarförordnande med föreskrift om att utfallande
belopp skall vara mottagarens enskilda egendom (5§). I fråga
om en förmånstagares rätt att efter spararens eller en
tidigare förmånstagares död förfoga över pensionssparkontot
föreslås att förmånstagaren skall kunna göra omplaceringar och
även flytta kontot till ett annat institut. På grund av
förordnandets testamentariska karaktär skall förmånstagaren
däremot inte kunna ändra avtalet i fråga om utbetalningarnas
storlek eller utbetalningstiden eller själv sätta in
förmånstagare (15§).
Den strävan att utforma bestämmelserna för det individuella
pensionssparandet så nära som möjligt till vad som gäller för
försäkringssparandet utmärker förslaget också när det gäller
frågor om bodelning och angränsande frågor. Således
föreslås i propositionen att rätt till pension som tillkommer
en make på grund av pensionssparavtal skall undantas från
bodelning (10 kap. 3§ äktenskapsbalken). Detta skall enligt
förslaget gälla oavsett om förmånstagare förordnats eller
inte. För att rätt till pension enligt pensionssparandet inte
skall undantas från bodelning i större utsträckning än vid
försäkring föreslås dock att den nuvarande jämkningsregeln i
10 kap. 3§ tredje stycket äktenskapsbalken också skall gälla
för det individuella pensionssparandet. Rätt till pension
skall därför helt eller delvis ingå i bodelning om det med
hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara
oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Resultatet
av detta blir att vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad
hela pensionsrätten blir att behandla som en på försäkring
grundad rätt till ålders- eller invaliditetspension enligt
försäkring. På samma sätt som gäller för enskild egendom och
pensionsförsäkring får makarna möjlighet att avtala att en
pensionsrätt enligt pensionssparandet, som annars skulle ha
varit undantagen, skall ingå i bodelning (10 kap. 4§
äktenskapsbalken). Enligt 11 kap. 4§ äktenskapsbalken skall,
om en make har använt sitt giftorättsgods bl.a. för ökning av
värdet av en egen pensionsförsäkring, beräkningen av makarnas
andel i boet i vissa fall ske som om åtgärden inte vidtagits.
Motsvarande regler föreslås gälla även om en make använt sitt
giftorättsgods för inbetalning enligt ett pensionssparavtal.
När det gäller de föreslagna bestämmelserna om förhållandet
till spararens borgenärer (5 kap. förslaget till lag om
individuellt pensionssparande) ger också dessa i huvudsak
jämförbara konsekvenser med vad som gäller på motsvarande
områden för pensionsförsäkringar. Vad först gäller möjligheten
att under spararens livstid utmäta rätten till pension bygger
regleringen på försäkringssidan på att utmätningsskydd skall
föreligga om sparandet är långsiktigt och sker med en viss
regelbundenhet (116§ försäkringsavtalslagen). Som påpekats
av några av remissinstanserna kan ett utmätningsskydd för det
individuella pensionssparandet av olika skäl inte utformas med
försäkringsavtalslagen som direkt förebild. I stället föreslås
att tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas om
spartiden enligt avtalet understiger tio år eller om något år
inbetalats ett belopp som är mer än dubbelt så stort som
genomsnittet av inbetalningarna under spartiden (1§). I
materiellt hänseende torde det inte bli någon skillnad från
vad som gäller om utmätning av pensionsförsäkringar. I
enlighet med vad som gäller i fråga om pensionsförsäkringar
föreslås också en bestämmelse som innebär att det öppnas en
möjlighet för den avlidne pensionsspararens borgenärer att ta
i anspråk tillgångar på ett pensionssparkonto, om det är fråga
om ett icke utmätningsfritt sparande med ett återkalleligt
förmånstagarförordnande (2§). När det gäller
återvinningsmöjligheterna i konkurs föreslås en reglering i
3§ som också svarar mot vad som gäller på försäkringsområdet
(117§ försäkringsavtalslagen).
Mot bakgrund av det ovan redovisade anser lagutskottet att de
civilrättsliga lösningar som föreslagits är ändamålsenliga.
Från lagutskottets utgångspunkter finns således inte några
hinder mot att förslaget till individuellt pensionssparande
genomförs i enlighet med vad som föreslås i proposition
1992/93:187.
Stockholm den 27 april 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt
Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c),
Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),
Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén
(m), Per Erik Granström (s) och Maud Ekendahl (m).
Särskilt yttrande
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla
s) anför:
I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att förslaget om
individuellt pensionssparande skall avslås (yrkande 1). Vi
delar denna uppfattning. I den mån förslaget ändå kommer att
genomföras har vi inga erinringar mot de civilrättsliga
lösningarna.
Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1992/93:187 om individuellt
pensionssparande jämte motioner. Näringsutskottet kommenterar
propositionen och motionerna såvitt de avser näringsutskottets
beredningsområde.
Näringsutskottet
Propositionen
I propositionen lämnas förslag dels om ett individuellt
pensionssparande utan försäkringsinslag, dels om en enhetlig
schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på
kapitalet i det nya sparandet och på pensionsförsäkringar,
kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Lagförslagen
avses träda i kraft den 1 januari 1994.
Särskilt gynnsamma skatteregler har hittills endast gällt för
sparande genom pensionsförsäkring. Förslaget i propositionen
innebär att i stort sett motsvarande regler skall införas
också för individuellt pensionssparande utan
försäkringsmoment. Detta sparande skall kunna ske i tre
former, nämligen genom andelar i värdepappersfonder, enskilda
värdepapper och inlåning på konto. För att delta i sparandet
ingår spararen ett pensionssparavtal med ett
pensionssparinstitut som har Finansinspektionens tillstånd att
driva pensionssparrörelse. Tillstånd kan ges till
värdepappersinstitut, dvs. till banker, värdepappersbolag och
utländska värdepappersföretag med filial i Sverige. För
tillstånd fordras att den planerade verksamheten kan antas
komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och
sundhetskrav. Pensionssparinstituten skall stå under tillsyn
av Finansinspektionen.
Motionerna
Med anledning av propositionen har det väckts sammanlagt sju
motioner. Näringsutskottet koncentrerar sitt yttrande till de
delar av propositionen och motionerna som rör dels
verksamhetsreglerna för och tillsynen över
pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan
dessa institut och försäkringsbolagen.
I motion 1992/93:Sk37 (s) anförs att Socialdemokraterna i
grunden ansluter sig till strävandena att utvidga
pensionssparandet till andra än försäkringsbolag för att
därigenom öka konkurrensen och effektiviteten. Motionärerna
understryker emellertid att det är högst olämpligt att nu
aktualisera förändringar av reglerna för det privata
pensionssparandet, eftersom det allmänna pensionssystemet är
föremål för utredning. De anser att dessa frågor bör hanteras
i ett sammanhang och avstyrker därför förslaget till
individuellt pensionssparande.
Regeringens förslag gynnar otillbörligt grupper med höga
inkomster, sägs det i motion 1992/93:Sk33 (v). De som har
stora möjligheter att spara kommer att få skattelättnader
genom den nya sparformen, påpekas det i motionen. Där betonas
vidare att det i dagsläget inte behövs någon stimulans av
sparandet. För att få fart på Sverige fordras i stället att
hushållens sparande minskas. Regeringens förslag kan därför
bli förödande för samhällsekonomin om förhållandena inte har
förbättrats när de nya reglerna avses träda i kraft. Mot denna
bakgrund avstyrks propositionen i dess helhet.
I motion 1992/93:Sk32 (fp) anförs en rad betänkligheter mot
förslaget att införa ett individuellt pensionssparande.
Motionären anser att förslaget, om det genomförs, leder till
att en ökad andel av pensionsspararna kommer att sakna de
viktiga trygghetsmoment som normalt ingår i
pensionsförsäkringar. Vidare hävdas att förslaget inte är
konkurrensneutralt och därför kommer att få negativa effekter
på livförsäkringsbolagens privatmarknad. Försäkringssparandet
och kapitalmarknaden kommer att störas allvarligt enligt
motionären. Han pekar också på risken för ökat kapitalutflöde
genom den föreslagna rätten att spara i utländsk bank. I
motionen betonas att det inte är lämpligt att stimulera
sparandet nu, eftersom det krävs att den inhemska
efterfrågan ökar för att det skall bli fart på Sveriges
ekonomi. Motionären anser sammantaget att förslaget om
individuellt pensionssparande bör skjutas på framtiden och
träda i kraft först den 1 januari 1995. Under mellantiden
skulle en samlad översyn göras av regelverken för de olika
pensionssystemen. Målen skulle bl.a. vara att åstadkomma
generella förenklingar och skapa reella förutsättningar för en
konkurrens på lika villkor mellan samtliga institut på
marknaden.
Även i motion 1992/93:Sk34 (c) föreslås att införandet av det
individuella pensionssparandet skall senareläggas med ett år.
Motionären anför att tillskottet av ytterligare en komplicerad
sparform gör det svårare för konsumenterna att överblicka
olika sparalternativ. Tvärtemot vad som sägs i propositionen
försämrar detta konkurrensen, hävdar hon. I motionen påpekas
också att den nya sparformen kan komma att subventioneras både
vid insättning genom skatteavdrag och vid uttag till följd av
bankstödet. Detta snedvrider konkurrensen mellan banker och
försäkringsbolag. Motionären anför vidare att en utvidgning av
systemet till att omfatta sparande även i utländska banker
inte påkallas av t.ex. EG:s regler på området. I likhet med
vad som sägs i den föregående motionen kritiseras tidpunkten
för att införa sparstimulanser. Dessutom begärs en översyn av
reglerna för pensionssystemen. En samordning skulle då kunna
ske med det allmänna pensionssystemet.
I motion 1992/93:Sk38 (kds) sägs att förslaget om införande av
individuellt pensionssparande kommer att förbättra
förutsättningarna för personligt ekonomiskt ansvarstagande för
den egna pensionen. Motionären understryker betydelsen av en
kunnig och trovärdig yrkeskår och anser att det av lagen måste
framgå att det är kundernas bästa och inte
pensionssparinstitutens vinster som skall prioriteras. I
motionen hänvisas också till förhållandena inom
försäkringsbranschen, när det gäller t.ex. krav på sundhet och
skälighet och förekomsten av en gemensam utbildning. En
erforderlig kompetens kan enligt motionären säkerställas genom
lagstadgat krav på viss utbildningsnivå på dem som möter
kunder och tecknar avtalen.
Vissa kompletterande uppgifter
Innan näringsutskottet tar ställning till förslagen i
propositionen och motionerna lämnas i det följande vissa
kompletterande uppgifter.
Det allmänna pensionssystemet ses för närvarande över av en
parlamentariskt sammansatt pensionsarbetsgrupp. Gruppens
arbete beräknas vara klart under innevarande år. Regeringen
har aviserat ett förslag om ett reviderat pensionssystem under
år 1994. Avsikten är att det nya systemet skall kunna börja
gälla från den 1 januari 1995.
För tillstånd att verka som pensionssparinstitut fordras
enligt förslaget i propositionen att den planerade
verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande
kvalitets- och sundhetskrav. Sundhetskravet är formulerat så
att pensionssparrörelsen skall bedrivas på ett sådant sätt att
allmänhetens förtroende för verksamheten upprätthålls och
tillgångar på pensionssparkonton inte otillbörligen riskeras
samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.
Finansinpektionen skall enligt vad som sägs i propositionen
vid sin bedömning av om en rörelse kan anses sund bl.a. pröva
om placeringsråd och annan vägledning kan ges.
Tillstånd att bli pensionssparinstitut kan enligt förslaget
beviljas de som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse.
För att få sådant tillstånd fordras enligt 2 kap. lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse att den planerade
verksamheten kan antas uppfylla kraven på en sund
värdepappersrörelse. Av förarbetena till denna bestämmelse
framgår att prövningen härvid skall avse bl.a. om
företagsledningen har den erfarenhet som krävs med hänsyn till
kravet på att verksamheten skall bedrivas på ett korrekt och
omdömesgillt sätt.
Utskottets ställningstagande
Ett långsiktigt pensionssparande med skattemässigt gynnsamma
regler kan för närvarande endast ske hos försäkringsbolagen
genom pensionsförsäkringar. Denna form av pensionssparande har
under ett stort antal år förekommit parallellt med det
allmänna pensionssystemet. Förslaget i propositionen innebär
att det befintliga systemet utvidgas på så sätt att i princip
samma regler skall gälla också för sparformer som erbjuds av
värdepappersinstitut. En sådan utvidgning är enligt
näringsutskottets uppfattning angelägen, bl.a. för att
konkurrensen om hushållssparandet skall ökas och för att mer
likvärdiga villkor för de berörda instituten på denna marknad
skall skapas. Den föreslagna förändringen kan enligt
utskottets bedömning genomföras utan hinder av pågående
överväganden rörande pensionssystemet i övrigt. Utskottet
avstyrker därför de berörda yrkandena i motionerna
1992/93:Sk37 (s) och 1992/93:Sk33 (v).
Beträffande vad som hävdas i motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och
1992/93:Sk34 (c) om att det nya pensionssparandet kan komma
att ha negativa effekter i en del hänseenden vill
näringsutskottet anföra följande. Hittills har
försäkringsbolagen haft en gynnad situation genom att
fördelaktiga skatteregler endast gällt för det långsiktiga
pensionssparandet i dessa bolag. Förslaget innebär att banker
och andra institut får möjlighet att konkurrera om detta
sparande på i stort sett samma villkor. Utskottet anser därför
att förslaget bidrar till att utjämna skillnaderna i
konkurrensförutsättningarna mellan försäkringsbolagen och de
nya pensionssparinstituten, dvs. banker och värdepappersbolag.
En fullständig konkurrensneutralitet har inte kunnat uppnås,
vilket förklaras av att sparformerna inte är identiska. Av
propositionen framgår emellertid att regeringen skall pröva om
en del av de kvarstående skillnaderna kan avhjälpas.
Näringsutskottet vill också betona att en ökad konkurrens om
det långsiktiga sparandet kan bidra till en effektivare
förvaltning av pensionsmedlen och till att hålla nere
institutens administrationskostnader. För spararna innebär
förslaget till individuellt pensionssparande fördelar också
genom att valfriheten mellan olika sparformer ökar. Det nya
sparandet skall nämligen -- som tidigare nämnts -- kunna ske
genom inlåning på bank, andelar i värdepappersfonder eller
enskilda värdepapper. För de personer som vill ha en
kombination av sparande och försäkring står alltjämt detta
alternativ öppet genom försäkringsbolagens traditionella
pensionsförsäkringar och livförsäkringar med fondanknytning.
Genom denna bredd i sparformer kan nya grupper av sparare
väntas bli intresserade av ett långsiktigt pensionssparande.
I motion 1992/93:Sk32 (fp) uttrycks farhågor för att det
individuella pensionssparandet skall dra undan stora belopp
från kapitalmarknaden. Näringsutskottet vill med anledning
härav framhålla att alla de tidigare nämnda sparformerna ingår
i kapitalmarknaden. Denna indelas vanligen i kreditmarknaden
och aktiemarknaden. Kreditmarknaden består i sin tur av
penning- och obligationsmarknaderna. Sparande som består i
inlåning på bank, placering i enskilda aktier eller
obligationer eller i fonder för sådana värdepapper innebär att
sparandet tillförs kapitalmarknaden. Om det individuella
pensionssparandet leder till att sparandet totalt sett ökar
får alltså kapitalmarknaden ett större tillflöde av medel.
Sparandet påverkas av en rad faktorer, däribland det allmänna
ekonomiska läget och människors förväntningar inför framtiden.
Det går därför inte att med säkerhet uttala sig om sparandets
utveckling. Näringsutskottet kan emellertid inte dela
motionärens oro för att det här aktuella förslaget kommer att
ha negativa effekter på kapitalmarknaden.
I båda de nu aktuella motionerna tas också upp frågan om
sparande i utländska institut. Utskottet vill på denna punkt
erinra om att ett inslag i den europeiska integrationen är att
harmonisera reglerna för kredit- och värdepappersinstituten i
de olika länderna. När EES-avtalet träder i kraft får Sverige
i stort sett samma regler som EG-länderna för dessa institut.
Det torde inte ligga i linje med dessa integrationssträvanden
att t.ex. möjliggöra pensionssparande på inlåningskonto i
svensk bank men inte i en utländsk bank verksam i Sverige.
Med anledning av motionärernas farhågor för att förslaget
skulle leda till ett utflöde av sparkapital från Sverige vill
utskottet påpeka att sparande i utländska livförsäkringar
redan sker i växande omfattning. Vidare går en stor del av det
fondanknutna livförsäkringssparandet (s.k. unit
linked-försäkring) till fonder som placerar medlen i utländska
värdepapper. Det individuella pensionssparandet kan placeras
både i Sverige och i utlandet. Dess nettoeffekt på
kapitalströmmarna torde vara omöjliga att bedöma. Det ligger
naturligtvis i spararnas intresse att pensionssparinstituten
placerar medlen så att de ger en så god avkastning som
möjligt. Med hänvisning till vad som nu anförts ansluter sig
näringsutskottet till förslaget i propositionen att det
individuella pensionssparandet även skall kunna ske i
utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.
Sammantaget gör näringsutskottet den bedömningen att förslaget
till individuellt pensionssparande inte har de negativa
effekter som motionärerna befarar. Med hänsyn härtill och till
de fördelar förslaget medför i fråga om ökad konkurrens och
valfrihet när det gäller sparandet anser utskottet att det är
angeläget att den nya sparformen införs den 1 januari 1994.
Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker näringsutskottet
motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och 1992/93:Sk34 (c).
Näringsutskottet övergår så till att behandla förslaget i
motion 1992/93:Sk38 (kds) om att det skall ställas krav dels
på sundhet i verksamheten, dels på viss gemensam utbildning
för personalen i pensionssparinstituten. Utskottet instämmer i
syftet med motionärens förslag, nämligen att instituten skall
uppfylla vissa krav för att de på bästa sätt skall kunna
tillgodose spararnas intressen. Av den tidigare redogörelsen
för förslaget till individuellt pensionssparande framgår att
det kommer att uppställas sådana krav, t.ex. i fråga om
sundhet i verksamheten. Detta innebär bl.a. att allmänhetens
förtroende för pensionssparverksamheten skall upprätthållas
och att kunderna skall kunna få rådgivning och vägledning
beträffande de olika sparformerna.
Av propositionen framgår emellertid inte uttryckligen att
företagsledningens kompetens och erfarenhet skall bedömas i
samband med tillståndsprövning och tillsyn. Näringsutskottet
vill här erinra om att sundhetskrav har föreskrivits även i
annan lagstiftning på kredit- och värdepappersmarknaderna. I
dessa sammanhang innefattar sundhetsprövningen också en
bedömning av om företagsledningen besitter erforderlig
kunskap. Sundhetskriteriet i banklagstiftningen, som finns
t.ex. i 2kap. 3§ bankaktiebolagslagen (1987:618), innebär
bl.a. krav på att den verkställande ledningen skall ha sådan
kunskap och sådant omdöme som erfordras för att på ett
långsiktigt och stabilt sätt kunna driva en sund
bankverksamhet. Även den bedömning av sundheten som skall
göras enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
innefattar en prövning av ledningens erfarenhet.
De institut som kan få tillstånd att driva pensionssparrörelse
skall enligt förslaget redan ha tillstånd att bedriva
värdepappersrörelse. En del har dessutom oktroj att bedriva
bankrörelse. Detta medför att institutens ledningar redan har
varit föremål för prövning enligt de angivna kriterierna.
Eftersom det nu föreslås att instituten skall få bedriva en ny
verksamhet som ställer delvis andra krav på organisationen än
vad som gäller för den övriga rörelsen, utgår utskottet från
att Finansinspektionen vid tillståndsgivning och tillsyn
fäster uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens
för att tillhandahålla individuellt pensionssparande.
Utskottet anser dock inte att det lagstiftningsvägen skall
fastställas krav på viss formell utbildning. Det ankommer på
ledningen i instituten att tillse att det finns
utbildningsprogram som ger personalen erforderligt kunnande.
Med hänsyn till vad utskottet nu har anfört saknas det
anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande med
anledning av motion 1992/93:Sk38 (kds). Denna avstyrks därför
av näringsutskottet.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet
propositionen såvitt den avser utskottets beredningsområde.
Stockholm den 27 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo
Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s),
Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Göran Hägglund (kds),
Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m)
och Sylvia Lindgren (s).
Avvikande mening
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den avslutande delen av yttrandet -- under
rubriken Utskottets ställningstagande -- bort ha följande
lydelse:
En utvidgning av reglerna för det skattegynnade
pensionssparandet måste enligt näringsutskottets uppfattning
bli föremål för ytterligare överväganden. För detta talar
flera skäl. För det första kommer förslag till reformering av
det allmänna pensionssystemet att avlämnas senare under året.
Utskottet anser att reglerna för det privata pensionssparandet
måste samordnas med detta system. För det andra innebär
regeringens förslag att det inte kommer att råda
konkurrensneutralitet mellan det föreslagna pensionssparandet
och de befintliga pensionsförsäkringarna. Av propositionen
framgår att regeringen i syfte att rätta till detta dels redan
har inlett en översyn inom Finansdepartementet av
skattereglerna för pensionsförsäkringar, dels avser att
behandla förslag som väckts om ändrade regler för
försäkringsbolagens verksamhet och deras olika produkter. Till
detta kommer att flera tunga remissinstanser jämte Lagrådet
riktat allvarlig kritik mot förslaget. Detta visar enligt
utskottets uppfattning på att förslaget om individuellt
pensionssparande inte är färdigberett och därför inte kan
läggas till grund för lagstiftning. Utskottet tillstyrker
därför motion 1992/93:Sk37 (s) i berörd del. Härigenom blir
också motion 1992/93:Sk33 (v) delvis tillgodosedd.
Mot bakgrund av vad näringsutskottet nu har anfört saknas det
anledning att närmare kommentera de övriga motioner som tar
upp frågor inom utskottets beredningsområde. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1992/93:Sk32 (fp), 1992/93:Sk34
(c) och 1992/93:Sk38 (kds).