Utskottet behandlar i betänkandet sju motioner. Motionerna har
remissbehandlats.
I två motioner (fp och v) tas frågan upp om
försäkringsförmåner vid graviditet. I fp-motionen begärs en
utredning om i vilken omfattning de olika förmånerna vid
graviditet och barnafödsel utnyttjas och att därefter eventuella
åtgärder vidtas. I v-motionen hemställs om en översyn av
reglerna för havandeskapspenning i syfte att åstadkomma en
större valfrihet för kvinnorna vid utnyttjandet av denna förmån.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att
ett fördjupat underlag behövs för att belysa
sjukskrivningsorsakerna under senare delen av graviditeten och
sambandet med havandeskapspenningen.
I en motion (s) begärs att den pensionsgrundande inkomsten och
därmed pensionspoängen fördelas på rätt år vid retroaktiva
arbetsskadeersättningar. Med anledning av motionen förordar
utskottet ett tillkännagivande om en översyn som tar sikte på
den övergripande frågan om retroaktiva ersättningar i
PGI-hänseende skall kunna fördelas på flera år.
I en motion (c, m, fp, kds, v) hemställs att den
parlamentariska arbetsgruppen som har till uppgift att utarbeta
förslag till förändringar i systemet för den allmänna
pensioneringen skall få tilläggsdirektiv att beakta att vårdår
bör kunna beräknas retroaktivt dels för tiden 1960--1982, dels
för tiden därefter för alla som glömt att göra ansökan.
Utskottet avstyrker med hänvisning till pensionsarbetsgruppens
arbete i detta avseende bifall till motionen.
Slutligen begärs i tre motioner (fp och s) tillkännagivanden
om regelbunden information och redovisning av ATP-poäng.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf207 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäkringsförmåner vid graviditet.
1991/92:Sf232 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om ATP-pension.
1991/92:Sf249 av Ingrid Andersson och Anita Persson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tidigare och regelbunden redovisning av
ATP-poäng.
1991/92:Sf263 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om pensionsgrundande inkomst/retroaktiv arbetsskadeersättning.
1991/92:Sf268 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna
för havandeskapspenningen enligt vad i motionen anförts om
valfrihet i uttag av havandeskapspenningen.
1991/92:Sf276 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om årlig redovisning av ATP-poäng.
1991/92:Sf289 delvis av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den
parlamentariska arbetsgruppen får tilläggsdirektiv i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Försäkringsförmåner vid graviditet
Havandeskapspenning, som infördes den 1 januari 1980, kan
enligt 3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utges till en
gravid kvinna om havandeskapet satt ned hennes förmåga att
utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande
arbete. Havandeskapspenning kan utges fr.o.m. den sextionde
dagen före beräknad nedkomst och längst t.o.m. den elfte dagen
före den beräknade nedkomsten. Ersättningsnivån är densamma som
i sjukförsäkringen, dvs. normalt 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) under de tre första dagarna
och därefter 80 % av SGI.
En gravid kvinna har rätt att vara ledig från sitt arbete och
uppbära föräldrapenning fr.o.m. den sextionde dagen före
beräknad nedkomst. Sådan föräldrapenning avräknas från det
sammanlagda antalet dagar under vilka föräldrapenning med
anledning av ett barns födelse kan utgå till föräldrarna.
Ersättningsnivån är 90 % av SGI.
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades
arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Om sjuklönelagen är
tillämplig utgår sjuklön under de tre första dagarna normalt med
75 % av arbetstagarens lön och andra anställningsförmåner som
han gått miste om och för tid därefter med 90 %.
I motion Sf207 anför Barbro Westerholm (fp) att av en
undersökning utförd av försäkringskassan i Stockholms län
framgår att havandeskapspenning söktes av 20 % av kvinnorna. Av
dessa beviljades 86 % sökt förmån. Bland dem som fått avslag på
sin ansökan var det en betydande del som blev sjukskrivna i
stället. I genomsnitt utbetalades sjukpenning under 44 dagar per
kvinna i denna grupp under de sista 60 dagarna före
förlossningen. Resultatet av denna undersökning stämmer med
resultaten från kartläggningar i början på 1980-talet. I dessa
drogs slutsatsen att en stor del av de kvinnor som inte var
sjuka och som inte ansågs berättigade till havandeskapspenning
upplevde sin situation så påfrestande att de i stället tog ut
dagar av sin föräldrapenning. Motionären anser att resultaten av
de olika undersökningarna motiverar att regeringen ges i uppdrag
att undersöka i vilken omfattning de olika förmånerna utnyttjas
och på grundval av detta material återkomma med förslag till
eventuella åtgärder.
I motion Sf268 (yrkande 1) anför Berith Eriksson m.fl. (v) att
havandeskapspenning beviljas med stor restriktivitet. Många
kvinnor har graviditetsrelaterade besvär som försvårar deras
yrkesverksamhet. Detta leder till önskemål om att få bli
sjukskriven, vilket kan medföra konflikter med behandlande
läkare. Svensk förening för gynekologi och obstetrik framförde
år 1988 i en skrivelse till socialdepartementet önskemål om att
alla kvinnor skall ha rätt till att ta ut två månaders ledighet
före förlossningen. Motionärerna menar att man i praktiken
skulle kunna ersätta det nuvarande prövningsförfarandet vid
havandeskapspenning med en frihet för kvinnan att själv
avgöra om hon kan eller orkar fortsätta att förvärvsarbeta på
hel- eller deltid ända fram till förlossningen. Regeringen bör
därför företa en översyn av reglerna för havandeskapspenning med
beaktande av vad som i motionen anförts om valfrihet vid uttag
av havandeskapspenning.
Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,
Socialstyrelsen, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund
och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund har
yttrat sig över motionerna.
Riksförsäkringsverket uppger att sjukskrivning under någon
del av graviditetens två sista månader förekommer i relativt
stor omfattning. Detta framgår bl.a. av en undersökning som
Riksförsäkringsverket gjort på uppdrag av regeringen.
Undersökningen har redovisats i en rapport Undersökning av
havandeskapspenningärenden (RFV anser 1988:4). Undersökningen
visade att totalt 81 % av de kvinnor som fått barn år 1987 hade
fått ersättning i form av sjukpenning, föräldrapenning eller
havandeskapspenning under någon del av de två sista
graviditetsmånaderna. När det gäller fördelningen av ersatta
dagar hade det sedan år 1981 skett en förskjutning från
ersättning med föräldrapenning till ersättning med sjukpenning
och havandeskapspenning. Antalet ersatta sjukpenningdagar hade
ökat kraftigt. Ökningen kan, anför verket, delvis förklaras med
att det tidigare rått tveksamhet i bedömningen av rätten till
sjukpenning vid olika graviditetskomplikationer eller
extraordinära tillstånd under graviditet. Under senare år har
dock stora förändringar skett inom socialförsäkringen med bl.a.
sänkta nivåer för sjukpenningen och havandeskapspenningen.
Föräldrapenning vid barns födelse har däremot inte berörts.
Verket uppger vidare att sjukanmälningarna minskade fr.o.m. den
1 mars 1991 med ca 20 % och att denna minskning höll i sig under
resten av året. Inom havandeskapspenningen har antalet
anmälningar och antalet ersatta dagar mellan åren 1990 och 1991
minskat med 6 resp. 5 % trots att antalet födda barn var ungefär
detsamma dessa år.
Riksförsäkringsverket anför vidare att inför en eventuell
sjukskrivning ställs en behandlande läkare inför många
bedömningar där svårigheten ofta ligger i att skilja på om den
försäkrade lider av sjukdom eller om det är andra orsaker som är
anledning till att man inte anser sig kunna arbeta.
Svårigheterna blir än påtagligare när det gäller sjukskrivningar
av gravida kvinnor, som på grund av sin graviditet inte orkar
fortsätta sitt förvärvsarbete i slutet av graviditeten. För att
komma bort från de gränsdragningsproblem som finns i dag mellan
havandeskapspenning och sjukpenning och från svårigheterna med
bedömningen av vad som är sjukdom och vad som är
graviditetsbetingade besvär skulle regelsystemet behöva
renodlas.
Mot bakgrund av bl.a. de omfattande regelförändringar som
skett inom sjukförsäkringen och det ändrade
sjukskrivningsbeteendet förordar Riksförsäkringsverket en
förnyad utredning av i vilken omfattning olika
ersättningsförmåner används av gravida kvinnor. Det finns dock,
anför verket, anledning att avvakta en tids erfarenhet av de nya
sjuklöne- och sjukförsäkringsreglerna.
Försäkringskasseförbundet tillstyrker motion Sf207 och
framhåller att det finns skäl att genomföra en utredning för att
få fram ett underlag för i vilken omfattning och hur de olika
ersättningsförmånerna vid graviditet utnyttjas. Vidare ställer
sig förbundet positivt till en översyn av havandeskapspenningens
utformning med inriktning mot en större valfrihet för kvinnan
att avgöra om hon kan arbeta i slutet av graviditeten. Ett
sådant förfarande skulle innebära besparingar genom minskade
administrationskostnader. Förbundet anför vidare att det är
angeläget att de påfrestningar som en graviditet innebär inte
jämställs med ett sjukdomstillstånd. Om möjlighet till ledighet
i graviditetens slutskede införs bör ledigheten inte kunna
sparas till tid efter förlossningen.
Socialstyrelsen framhåller att möjligheten att ta ut
föräldrapenning fr.o.m. den 60:e dagen före beräknad förlossning
tillkommit med tanke på att kvinnan skall ha möjlighet till
ersättning utan att vara sjuk eller har tungt arbete som
berättigar till havandeskapspenning men känner behov av hel
ledighet eller förkortad arbetstid under slutet av graviditeten.
Socialstyrelsen kommer under budgetåret 1992/93 att utge
allmänna råd om sjukskrivning under graviditet med den
övergripande policyn att graviditet inte är att betrakta som
sjukdom.
Sveriges läkarförbund tillstyrker motion Sf207 och
framhåller beträffande motion Sf268 att alla kvinnor bör få en
allmän icke behovsprövad rätt till ledighet de sista 60 dagarna
före en beräknad förlossning.
Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund har
inga erinringar mot en utredning som siktar mot en större
enhetlighet.
Svenska Läkaresällskapet tillstyrker motionerna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU3,
avstyrkte utskottet motioner med samma syfte som de nu aktuella.
Utskottet anförde att någon entydig förklaring inte hade kunnat
lämnas till den ökade sjukskrivningsfrekvensen hos kvinnorna i
slutskedet av graviditeten. En utredning om
sjukskrivningsorsakerna och deras samband med
havandeskapspenningen var därför befogad. En sådan utredning
borde inledas med det projektarbete om gravida kvinnors
sjukskrivning och sambandet med havandeskapspenningen som
Stockholms läns allmänna försäkringskassa påbörjat. Först
därefter fick man ta ställning till om en riksomfattande
undersökning borde göras. Innan sjukskrivningsorsakerna och
sambandet med havandeskapspenningen hade belysts var utskottet
inte berett förorda en utredning om behovet i övrigt för kvinnor
att vara lediga från arbete under senare delen av graviditeten.
Som framgått ovan får flertalet kvinnor ersättning i form av
havandeskapspenning, sjukpenning eller föräldrapenning i slutet
av graviditeten. En förskjutning har under 1980-talet skett från
ersättning med föräldrapenning till ersättning med
havandeskapspenning och sjukpenning. Orsaken till detta kan
delvis förklaras av att rättspraxis numera klargjort att vissa
graviditetsrelaterade besvär utgör sjukdomstillstånd och att
därmed sjukpenning kan utges. Någon helt entydig
förklaring kan emellertid inte ges. Riksförsäkringsverket
kommer, efter vad som uppgetts, att under år 1993 i en
uppföljning utreda nämnda förhållanden med beaktande av de nya
sjuklöne- och sjukförsäkringsreglerna.
Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att utreda
frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet
utnyttjas. Enligt utskottets uppfattning föreligger också ett
behov av ett fördjupat underlag för att få belyst
sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av graviditeten
och sambandet med havandeskapspenningen. Innan ett sådant
underlag tagits fram är utskottet inte berett förorda en översyn
av reglerna för havandeskapspenning som syftar till en större
valfrihet för kvinnorna att själva avgöra om de kan arbeta fram
till beräknad förlossning, utan det får ankomma på regeringen
att ta ställning till om underlaget bör föranleda några
åtgärder. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Sf207
och Sf268 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Retroaktiv arbetsskadeersättning
Enligt lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst
kan den statliga inkomstskatten fördelas på flera år om
inkomsten uppgått till minst 50 000 kr och hänför sig till minst
två beskattningsår. I de fall skattemyndigheten beslutar om
ackumulerad inkomst enligt nämnda lag påverkas dock inte den
pensionsgrundande inkomsten (PGI). Enligt 11 kap. 1 § lagen om
allmän försäkring (AFL) beräknas en persons PGI på grundval av
hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
under året. Vid beräkningen av inkomsten under ett visst år
utgår man enligt 4 § AFL från den försäkrades taxering till
statlig inkomstskatt, däremot inte till hur själva
inkomstskatten fördelas.
Stina Gustavsson (c) redogör i motion Sf263 för ett exempel
där en person efter flera års handläggning fått sina
sjukdomsbesvär godkända som en arbetsskada. Till följd härav har
han erhållit ersättning retroaktivt. Då denna ersättning i
PGI-hänseende inte fördelas på de år den hänför sig till har han
tappat ATP-poäng, vilket medfört en pensionsförlust på 1000
kr. per år.
Riksförsäkringsverket, som yttrat sig över motionen, har
anfört att förlust av ATP-poäng kan uppkomma i många situationer
när retroaktiv ersättning för flera år betalas ut. Man kan tänka
sig den möjligheten att skattemyndigheten, i de fall den
beslutar om ackumulerad inkomst, också beslutar om inkomstens
fördelning i PGI-hänseende. Riksförsäkringsverket föreslår en
översyn av gällande regler som tar sikte på den övergripande
frågan om en retroaktiv ersättning även i PGI-hänseende skall
kunna fördelas på flera år.
Utskottet delar Riksförsäkringsverkets uppfattning att det
finns skäl att göra en översyn avseende om retroaktiva
ersättningar skall fördelas i PGI-hänseende. En sådan översyn
bör dock inte göras inom ramen för den pågående
arbetsskadeutredningen utan i ett annat lämpligt sammanhang. Vad
utskottet med anledning av motion Sf263 sålunda anfört bör ges
regeringen till känna.
Retroaktiv rätt till vårdår
Vid ATP-beräkning jämställs med poängår sådant år under vilket
en förälder vårdar barn under tre år (vårdår). För samma barn
och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår.
Möjlighet att tillgodoräkna sig vårdår infördes fr.o.m. år 1982.
En förälder som vill ha ett vårdår tillgodoräknat skall
skriftligen ansöka härom hos försäkringskassan senast ett år
efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
I motion Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) i dessa
delar begärs att den sittande pensionsarbetsgruppen får
tilläggsdirektiv att beakta att alla som är berättigade härtill
bör i efterhand få ansöka om att få sig tillgodoräknade vårdår
för tiden 1960--1982. För tiden härefter begär motionärerna
vidare att detta skall gälla för alla som glömt att göra ansökan
om vårdår.
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har yttrat
sig över motionen.
Riksförsäkringsverket framhåller att rent praktiskt måste
rutinerna för ett eventuellt retroaktivt tillgodoräknande av
vårdår baseras på en ansökan från den enskilde. Någon form av
automatisk sökning är endast möjlig fr.o.m. år 1976, men den
måste då också kombineras med kompletterande uppgifter från den
enskilde. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle,
förutom att det innebär stora praktiska svårigheter, medföra en
ökad belastning på pensionssystemet. Riksförsäkringsverket tar
därför inte ställning till förslaget.
Försäkringskasseförbundet ställer sig tveksamt till att
det införs en rätt att retroaktivt få tillgodoräkna sig vårdår
med hänsyn till de ökade kostnaderna för pensionssystemet samt
det omfattande merarbete som skulle bli följden.
Frågan om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år
1982 samt för tid härefter har tidigare behandlats av utskottet
och senast i det av riksdagen godkända betänkandet
1990/91:SfU11. Beträffande rätt till ATP för vård av barn för
tiden 1960--1981 har utskottet erinrat om att dåvarande
departementschefen i samband med införandet av rätt till ATP för
vård av barn uttalat att reformen var klart avgränsad och att
utskottet i det sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv
rätt till ATP för vård av barn borde införas. I stället borde
olika åtgärder av social- och arbetsmarknadspolitiskt slag
genomföras för att stärka ATP-skyddet för småbarnsföräldrar.
Utskottet har också erinrat om att de nuvarande reglerna för
ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar som avstår från
förvärvsarbete för att vårda egna barn.
Angående rätt att retroaktivt få tillgodoräkna sig vårdår från
år 1982 uttalade utskottet att den allmänna principen om att
förmåner inom socialförsäkringssystemet inte utgår retroaktivt
annat än för en särskild begränsad tid borde upprätthållas även
vad gäller rätten att få vårdår beräknade.
Utskottet har erfarit att den parlamentariska arbetsgruppen
med uppgift att utarbeta ett förslag till förändringar i
systemet för den allmänna pensioneringen avser att i
pensionshänseende utarbeta förslag om särskilda regler för dem
som är hemma med små barn. Utskottet utgår därför från att de
frågor som tagits upp i motion Sf289 i nu behandlade delar
kommer att beröras av pensionsarbetsgruppen, varför någon åtgärd
från riksdagens sida inte är påkallad.
Redovisning av och information om ATP-poäng
En försäkrads pensionsgrundande inkomst fastställs av lokala
skattemyndigheten i samband med den årliga inkomsttaxeringen.
Försäkringskassan tillgodoräknar därefter den försäkrade
pensionspoäng för varje år under vilket inkomst har fastställts.
Tilläggspensionen i form av ålderspension beräknas i princip på
medeltalet av de 15 högsta pensionspoängtalen. Storleken av den
utgående pensionen påverkas emellertid även av andra faktorer,
såsom om vederbörande inte har tillgodoräknats pensionspoäng för
minst 30 år, inberäknat s.k. vårdår. Riksförsäkringsverket
sänder ut individuell information om intjänade pensionspoäng,
den framtida pensionens storlek m.m. till försäkrade som fyller
50, 60 eller 63 år.
I motion Sf232 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp)
anförs att pensionsförsäkringar kan utgöra ett nödvändigt
komplement för dem som haft låg lön, deltidsarbete och hemarbete
under långa perioder. Det är därför viktigt att alla får
regelbunden information om sin ATP-pension, för att kunna bedöma
behovet av en pensionsförsäkring. Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna bör därför enligt motionärerna utveckla ett
system som medger att information om ATP-pensionen ges till alla
förvärvsarbetande. I två motioner Sf249 av Ingrid Andersson och
Anita Persson (s) och Sf276 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt
Åbark (s) begärs tillkännagivanden till regeringen om tidigare
och regelbunden redovisning av ATP-poäng resp. årlig redovisning
av ATP-poäng. Motionärerna anför att det med dagens teknik bör
vara möjligt att ange ATP-poängen på skattsedeln.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från
Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och
Riksskatteverket.
Riksförsäkringsverket framhåller att det är viktigt att
informera om intjänad pensionsrätt och att denna verksamhet
utökas. Om alla mellan 25 och 64 år skall erhålla årlig
information beräknar Riksförsäkringsverket kostnaderna härför
till drygt 21 miljoner kronor per år.
Försäkringskasseförbundet anför att det är önskvärt att
pensionspoängen anges på skattsedeln. Förbundet anser vidare att
de försäkrade bör få utökad och mer frekvent information om
intjänade pensionsrättigheter och beräknad framtida pension.
Härvidlag framhåller förbundet att försäkringskassorna skulle
kunna få i uppdrag att utveckla och lämna pensionsinformation
till allmänheten och att sådan information även skulle inbegripa
utfall av avtalsbaserade tjänstepensioner.
Riksskatteverket, som yttrat sig över motionerna Sf249 och
Sf276, ser inga hinder mot att ange både den pensionsgrundande
inkomsten och årets ATP-poäng på skattsedeln.
Frågan om information och redovisning av ATP-poäng behandlades
senast i utskottets av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU11. Utskottet anförde därvid att storleken av
pensionen är beroende av många olika faktorer och att utskottet
därför var tveksamt till värdet av en löpande uppgift om
vederbörandes pensionspoäng. Utskottet erinrade om att alla
försäkrade har möjlighet att vända sig till försäkringskassan
för att få ett preliminärt besked om den framtida pensionens
storlek.
Arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till
förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen har till
utskottet uppgett att man för närvarande arbetar med olika
förslag innebärande att alla försäkrade varje år skall få besked
om sin pensionsrätt.
Utskottet anser att resultatet av pensionsarbetsgruppens
arbete i denna del bör avvaktas och att motionerna därför inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande försäkringsförmåner vid graviditet
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Sf207 och
1991/92:Sf268 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. beträffande pensionsgrundande inkomst och retroaktiv
arbetsskadeersättning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sf263 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande retroaktiv rätt till vårdår
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf289 i dessa delar,
4. beträffande redovisning av och information om ATP-poäng
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf232, 1991/92:Sf249
och 1991/92:Sf276.
Stockholm den 13 oktober 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl
(nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud
Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.