I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:238 om ändringar i minerallagen
m.m.,
dels fem motioner som har väckts med anledning av
propositionen.
Sammanfattning
I propositionen framläggs förslag om vissa ändringar i
minerallagen m.m. Regeringen föreslår bl.a. att giltighetstiden
för en bearbetningskoncession skall förlängas från tio till
femton år. Utskottet anser dock, med instämmande i vad som krävs
i två motioner (s; m), att giltighetstiden bör förlängas till
tjugofem år.
Övriga förslag i propositionen tillstyrks av utskottet. Ett av
dessa innebär att institutet kronoandel, enligt vilket staten
har rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt, skall
avvecklas. Likaså godtar utskottet regeringens förslag om ett
avskaffande av lämplighetskravet vid bearbetningskoncession;
utskottet delar regeringens uppfattning att sökandens
lämplighet styrks redan genom kravet på s.k. malmbevisning. I en
reservation (s) -- till vilken även suppleanten från
Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs att också i fortsättningen
bör det krävas att sökanden bedöms vara allmänt lämplig att
utvinna det aktuella mineralet och därtill lämplig i övrigt.
Likaså tillstyrker utskottet regeringens förslag om att
bestämmelser införs i minerallagen för att skyddet för
nationalparker m.m. vid undersökningsarbete och bearbetning
skall stärkas. När det gäller naturreservat och obrutna
fjällområden betonar utskottet vikten av en enhetlig tolkning
och tillämpning av reglerna för dispens; därmed avstyrks en
motion (s) i vilken det framförs farhågor för att alltför stora
mineralrika områden skulle skyddas genom lagändringen.
Propositionen
I proposition 1992/93:238 (Näringsdepartementet) föreslås att
riksdagen antar av Lagrådet granskade förslag till
1. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Lagförslagen återges i bilaga 1. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1993.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:
1992/93:N55 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändringar i minerallagen.
1992/93:N56 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att bearbetningskoncession meddelas för tjugofem år om inte
sökanden begär kortare tid.
1992/93:N57 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återupptagande av statlig prospektering,
2. avslår regeringens förslag till ändring av minerallagen
4kap. 2§ avseende lämplighetskriteriet,
3. avslår regeringens förslag till ändring av bestämmelserna
om kronoandel i 1kap. 6§ och 11kap. minerallagen och 12§
lagen om vissa torvfyndigheter,
4. avslår regeringens förslag om ändring av bestämmelserna om
bearbetningskoncessionens längd i [4kap.] 7§ minerallagen.
1992/93:N58 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lämplighetskriteriet i 4kap. 2§ bör kvarstå,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad koncessionstid till 25 år med en
förlängningsmöjlighet på 10 år,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kronoandelssystemet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispensregler vad gäller undersökningsarbete på
skyddade områden.
1992/93:N59 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett borttagande av karenstiden
efter tio års undersökningstillstånd.
Utskottet
Inledning
I proposition 1992/93:238 framläggs förslag om ändringar i
minerallagen (1991:45) och i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter.
Ändringarna i minerallagen har huvudsakligen till syfte att
gruvdriften i landet skall främjas. Propositionen innefattar
också förslag som går ut på att skyddet för nationalparker m.m.
skall stärkas genom att bestämmelser härom införs även i
minerallagen.
För att generellt bättre förutsättningar skall skapas för
prospektering och gruvdrift i landet föreslår regeringen att
bestämmelserna i minerallagen ändras i följande tre avseenden.
Kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession
tas bort. Giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängs
från tio till femton år. Vidare avvecklas institutet kronoandel,
dvs. statens rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.
För att skyddet för nationalparker m.m. skall utökas förordar
regeringen att det i minerallagen införs förbud mot
undersökningsarbete och bearbetning i sådana områden.
Ändringen i lagen om vissa torvfyndigheter innebär att statens
rätt att i meddelade koncessioner för energitorv föreskriva om
produktionsavgifter m.m. tas bort.
Den nuvarande ordningen enligt minerallagen bör behållas då
den är till fyllest, anförs i motion 1992/93:N55 (-). Motionären
föreslår därför att riksdagen skall avslå det framlagda
förslaget till ändringar i denna lag.
Utskottet, som konstaterar att motionären inte har
utvecklat något närmare motiv för sitt förslag, avstyrker
nyssnämnda motion.
Minerallagen
Undersökningstillstånd
Minerallagen innehåller bestämmelser avseende vissa
mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Tillståndsgivning
görs i två etapper, nämligen för undersökningsarbete och för
bearbetning. Med undersökningsarbete avses arbete för att
dels påvisa en fyndighet av ett sådant mineral, dels utröna
fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i
övrigt. Giltighetstiden, som är tre år, kan förlängas med högst
tre år och därefter med ytterligare högst fyra år. Sammantaget
kan giltighetstiden alltså uppgå till tio år.
I lagen finns bestämmelser om karenstid. Dessa innebär att när
ett undersökningstillstånd -- eller en bearbetningskoncession --
har upphört att gälla kan en ansökan från tillstånds- eller
koncessionshavaren om ett nytt undersökningstillstånd
beträffande mark inom samma område inte prövas förrän tre år har
förflutit från det att tillståndet eller koncessionen upphörde
att gälla. Om det finns synnerliga skäl får Bergmästaren -- den
regionala förvaltningsmyndigheten -- medge undantag från
bestämmelsen. I lagens förarbeten (prop. 1988/89:92 s. 94) anges
exempel på sådana skäl. Det betonas dock att stor restriktivitet
bör iakttas vid medgivande om undantag.
Trots ett intensivt arbete kan det behövas tid för
undersökningsarbete utöver maximalt tillåtna tio år, hävdas det
i motion 1992/93:N59 (kds). Om innehavaren kan visa att arbete
fortfarande pågår efter tio år och att orsaken härtill är
förenlig med kravet på seriöst företagande borde en förlängning
kunna medges utan någon karenstid. Motionären påpekar att en ny
sökande -- t.ex. en konkurrent till den förre tillståndshavaren
-- inte drabbas av bestämmelsen.
Enligt utskottets uppfattning är kravet på en viss
karenstid motiverat med hänsyn till risken för kringgående av
reglerna om giltighetstid. Utskottet erinrar härvid om den
möjlighet till dispens som lagen medger. Några negativa
erfarenheter av bestämmelsens tillämpning i den nya minerallagen
har av naturliga skäl ännu inte redovisats; lagen har varit i
kraft i knappt ett år. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1992/93:N59 (kds).
Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession
Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett
koncessionsmineral. Tre krav för bearbetningskoncession
uppställs i minerallagen. Fyndigheten skall sannolikt kunna
tillgodogöras ekonomiskt; detta innebär att s.k. malmbevisning
skall företes. Vidare skall sökanden vara lämplig att bearbeta
fyndigheten. Slutligen skall fyndighetens belägenhet och art
inte göra det olämpligt att sökanden får den begärda
koncessionen.
Härutöver krävs att det inte finns något hinder enligt lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k.
naturresurslagen).
Lämplighetskravet tar sikte på de förhållanden som rör
sökanden. Något förenklat innebär kravet att sökanden skall
antas ha dels förmåga -- i form av såväl teknisk kompetens som
ekonomiska resurser -- att bedriva bearbetning, dels en seriös
avsikt att fullfölja projektet.
Regeringen föreslår nu att kravet på lämplighet för att få
bearbetningskoncession tas bort. Två motiv härför redovisas. Det
ena går ut på att kravet är överflödigt. Lämplighetskravet kan
nämligen, anför regeringen, anses vara uppfyllt redan genom
kravet på malmbevisning, eftersom detta förutsätter att sökanden
besitter såväl kompetens som omfattande ekonomiska resurser.
Även sökandens avsikt att få till stånd utvinning visas genom
företedd malmbevisning, framhålls det. Det andra motivet är att
ett lämplighetskrav kan minska prospekteringsviljan.
I två fall bör dock lämplighetskravet behållas, anser
regeringen. Det ena är då någon genom överlåtelse från
koncessionshavaren förvärvar en koncession; förvärvaren har ju
inte presterat någon malmbevisning. Det andra fallet är vid
koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten. I
detta fall bör ett fortsatt krav på lämplighet gälla eftersom
utvinning av sådana fyndigheter är förenad med särskilda risker
med avseende på miljön och arbetarskyddet. Vidare kan
fyndigheten äventyras genom oskicklig bearbetning, påpekar
regeringen.
Det är av största vikt att sökanden av en
bearbetningskoncession är lämplig att exploatera en fyndighet,
framhålls det i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna motsätter
sig därför att lämplighetskravet slopas.
I samma riktning går kravet i motion 1992/93:N57 (v). All
internationell erfarenhet visar att lämplighetsprövningen är ett
bra instrument, anförs det.
Utskottet anser -- i likhet med regeringen -- att
lämplighetskravet inte fyller någon självständig funktion. Som
regeringen anför kan kravet på malmbevisning tillgodose samma
syfte. Det kan heller inte uteslutas att ett uttryckligt
lämplighetskrav inverkar hämmande på företagens intresse för att
driva prospekteringsverksamhet i landet. Risken finns att krav
på sökandens lämplighet begränsar antalet aktörer till dem som
redan är etablerade när det gäller prospektering och gruvdrift.
Utskottet delar uppfattningen att lämplighetskravet bör gälla
även i fortsättningen vid förvärv av koncession och vid
utvinning av olja och gasformiga kolväten. I det senare fallet
är -- som regeringen påpekar -- en exploatering av fyndigheten
förenad med risker av en helt annan karaktär än vid övriga
koncessionsmineral. Utskottet vill särskilt betona hänsynen till
miljön och arbetarskyddet som skäl för att lämplighetskravet bör
vara kvar i detta fall.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Härav följer att motionerna 1992/93:N58 (s) och
1992/93:N57 (v) avstyrks, båda i nu aktuellt avseende.
Giltighetstiden för bearbetningskoncession
För närvarande uppgår giltighetstiden för
bearbetningskoncession till tio år. Regeringen anser att en
förlängning är motiverad och föreslår att tiden skall vara
femton år om inte sökanden begär kortare tid. Vidare skall
giltighetstiden därefter förlängas med tio år i sänder om inte
koncessionshavaren begär kortare tid. Det anges också att
mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete --
som utförs i syfte att möjliggöra utvinnning av fyndigheten --
skall kvalificera för rätt till förlängning av koncessionstiden
utan föregående intresseavvägning enligt naturresurslagen.
I tre motioner aktualiseras frågan om giltighetstiden för
bearbetningskoncession.
En förlängning som går utöver regeringens förslag -- nämligen
till 25 år -- förordas i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna
betonar att mineralutvinning är en mycket långsiktig och
kapitalkrävande verksamhet.
Motsvarande förslag om en tjugofemårig giltighetstid förs fram
i motion 1992/93:N56 (m) med hänvisning bl.a. till vad som
gäller i flertalet andra länder.
En motsatt uppfattning redovisas i motion 1992/93:N57 (v).
Upphovsmännen till denna motion anser att redan den förlängning
som förespråkas i propositionen -- från tio till femton år --
minskar statens möjligheter att förhindra passivitet när det
gäller viktiga fyndigheter. De yrkar därför avslag på
regeringens förslag.
Inledningsvis vill utskottet konstatera att kritik mot
nuvarande giltighetstid på tio år har förts fram i olika
sammanhang. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att
giltighetstiden bör förlängas.
Enligt vad utskottet har erfarit är de beviskrav -- bl.a. när
det gäller borresultat -- som Sveriges geologiska undersökning
(SGU) uppställer mycket höga. Kostnaderna för att kunna motsvara
kraven är oftast avsevärda. Mot denna bakgrund kan även den
förlängning som regeringen föreslår te sig alltför begränsad.
Det finns, anser utskottet, vägande skäl för att giltighetstiden
skall uppgå till 25 år om inte sökanden begär kortare tid. En
sådan tidsrymd skulle bättre kunna tillgodose företagens behov
av att kunna säkra en malmbas som långsiktigt tryggar
verksamheten. Det är vidare angeläget med långsiktiga spelregler
för en bransch av det slag som gruvnäringen representerar.
Utskottet vill vidare framhålla att en tjugofemårig
giltighetstid ligger mer i linje med vad som gäller i många
andra länder. Det förtjänar också att påpekas att en sådan
giltighetstid som utskottet nu förordar innebär en återgång till
vad som gällde enligt 1974 års gruvlag, en av föregångarna till
minerallagen.
Med hänvisning till det nu anförda bör riksdagen ansluta sig
till utskottets förslag om en förlängning av giltighetstiden för
bearbetningskoncession till 25 år. Genom ett sådant beslut blir
motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N56 (m) tillgodosedda,
den förra i berörd del. Det aktuella yrkandet i motion
1992/93:N57 (v) kan utskottet -- som framgått -- inte instämma
i; det avstyrks sålunda.
Avveckling av kronoandelsinstitutet
I en bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten
har staten rätt till andel med hälften. En sådan kronoandel får
helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Staten kan
även avstå från kronoandel.
Regeringen föreslår nu att kronoandelsinstitutet avvecklas.
I motion 1992/93:N58 (s) förklarar sig motionärerna vilja
godta detta förslag. De anser emellertid att två villkor bör
kunna uppställas i anslutning till en sådan avveckling. Staten
bör i fortsättningen kunna kräva att företagen ökar sin
prospektering i den utsträckning som motsvarar värdet av
kronoandelen, sägs det. Vidare anförs att staten -- liksom
hittills -- utan ersättning bör få en redovisning för företagens
undersökningsarbete. Motionärerna begär att riksdagen skall göra
ett uttalande i linje härmed.
För ett bibehållande fullt ut av kronoandelsinstitutet
pläderas däremot i motion 1992/93:N57 (v). Motionärerna anger
tre motiv för att propositionen bör avslås i denna del. Staten
bör ha möjlighet att påverka att en fyndighet verkligen bryts,
anförs det. Vidare är det rimligt att statens inflytande bevaras
när det gäller detta speciella slag av naturresurser. Det tredje
skälet har anknytning till ett annat förslag i motionen som går
ut på att den statliga prospekteringsverksamheten bör
återinföras (utskottet behandlar detta förslag i ett följande
avsnitt). Enligt motionärernas uppfattning kan intäkterna från
kronoandelssystemet bidra till finansieringen av sådan
prospekteringsverksamhet.
Enligt minerallagen är den som har utfört undersökningsarbeten
skyldig att lämna redovisning för dessa till Bergmästaren om
insatserna inte har resulterat i någon bearbetningskoncession.
Av redovisningen skall framgå vem som har utfört undersökningen,
vilken typ av undersökningsarbete som har utförts, hur
omfattande undersökningen har varit och vem som förvarar
undersökningsresultaten. Det bör noteras att själva resultatet
av undersökningsarbetet däremot inte behöver redovisas för
staten.
I samband med riksdagens behandling av den nya minerallagen
(prop. 1988/89:92, bet. 1990/91:NU7) avslogs en motion (m) som
gick ut på att SGU skulle söka få till stånd frivilliga
överenskommelser med det begränsade antalet företag som bedriver
prospekteringsarbete i Sverige om redovisning för gjorda
undersökningsarbeten; någon lagreglering behövdes alltså inte
enligt motionärerna. Utskottet motiverade sin ståndpunkt med att
en lagbestämmelse i sak inte är mera betungande än en genomförd
ordning med frivilliga överenskommelser.
Utskottet anser att förslaget om avveckling av
kronoandelsinstitutet är välmotiverat.
Detta system, som infördes genom 1938 års gruvlag, innebär de
facto en extra beskattning på gruvverksamheten i Sverige. Det
minskar således företagens ekonomiska utrymme. Ett slopande av
institutet kronoandel främjar prospekteringen i landet och
kommer därmed att bidra till utvecklingen av en livskraftig
mineralindustri i Sverige. Utskottet vill samtidigt framhålla
att ett slopande av systemet innebär att gruvnäringen i detta
hänseende får samma villkor som gäller i många av Sveriges
konkurrentländer; någon motsvarighet till kronoandelsinstitutet
finns i princip inte i dessa länder.
Utskottet förutsätter att det ekonomiska utrymme som
tillskapas genom slopandet av kronoandelsinstitutet kommer
prospekteringen till del. Det ligger i företagens egna intressen
att bedriva en prospekteringsverksamhet som medger långsiktighet
i företagens verksamhet. Någon mer formaliserad ordning för att
återföra de slopade arrendeavgifterna till
prospekteringsverksamhet, i enlighet med vad som krävs i motion
1992/93:N58 (s), är utskottet emellertid inte berett att nu
föreslå.
Vad härefter gäller frågan om redovisning av företagens
undersökningsarbete -- en nyhet i 1991 års minerallag -- vill
utskottet påminna om att någon ändring i detta avseende inte
föreslås. Utskottet anser för sin del att bestämmelserna härom
är av värde, eftersom de syftar till att underlätta för
aktörerna inom den yrkesmässiga prospekteringsverksamheten att
få kännedom om huruvida undersökningsarbete har utförts inom ett
visst område och på vilket sätt det har skett.
Utskottet kan sålunda instämma i den grundläggande syn som
kommer till uttryck i motion 1992/93:N58 (s) och som går ut på
att prospekteringsverksamheten i landet på olika sätt skall
stimuleras. Utskottet tillstyrker att institutet kronoandel
avvecklas. Genom en sådan åtgärd och med hänvisning till vad
utskottet i övrigt har anfört i denna fråga torde motionen bli i
huvudsak tillgodosedd; den avstyrks därför i berörd del. Av det
sagda följer även att motion 1992/93:N57 (v) avstyrks såvitt här
är i fråga.
Utökat skydd för nationalparker m.m.
För närvarande finns bestämmelser i minerallagen om att
undersökningsarbete och bearbetning inte får äga rum inom vissa
angivna områden, exempelvis befästningsområden och i närheten av
vägar, bostadshus etc.
Regler om nationalparker och naturreservat finns i
naturvårdslagen (1964:822) och i nationalparksförordningen
(1987:938). I naturresurslagen finns bestämmelser till skydd för
obrutna fjällområden. Kritik har emellertid i olika sammanhang
-- bl.a. i riksdagsmotioner -- riktats mot att minerallagens
nyssnämnda bestämmelser om hinder mot undersökningsarbete och
bearbetning inte innefattar nationalparker, naturreservat och
obrutna fjällområden.
För att skyddet för dessa naturområden ytterligare skall
säkerställas föreslår regeringen att det i minerallagen införs
ett förbud mot undersökningsarbete dels i nationalpark och
område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall
avsättas till nationalpark, dels i naturreservat, dels ock i
obrutna fjällområden.
När det gäller dispens från det föreslagna förbudet i
minerallagen föreslås följande gälla. Ingen dispens skall kunna
medges när det gäller intrång i nationalpark; sådant får inte
ske utan riksdagens godkännande. Beträffande naturreservat kan
dispens utverkas hos länsstyrelsen enligt gällande bestämmelser
i naturvårdslagen. Även för obrutna fjällområden föreslås
länsstyrelsen kunna meddela dispens från förbudet.
Frågan om dispens från de nya skyddsreglerna aktualiseras i
motion 1992/93:N58 (s). Regeringens förslag innebär att mycket
stora områden i Sverige kommer att vara undantagna från
möjligheten att utföra undersökningsarbeten, heter det. Eftersom
den svenska berggrunden har en mycket hög potential av mineral
-- och ur ett europeiskt perspektiv är mycket intressant -- bör
även de nu aktuella områdena kunna undersökas.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om att
regler för ett utökat skydd för nationalparker m.m. bör införas
i minerallagen. Såvitt gäller de farhågor som framförs i motion
1992/93:N58 (s) vill utskottet hänvisa till de möjligheter till
dispens som lagstiftningen medger såvitt gäller naturreservat
och obrutna fjällområden. Frågan om dispens skall prövas av
berörd länsstyrelse. I detta sammanhang vill utskottet betona
vikten av att dispensreglerna ges en enhetlig tolkning och
tillämpning. När det gäller undersökningsarbete m.m. i
nationalparker erinrar utskottet om att endast riksdagen kan
godkänna intrång i sådana områden.
Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del och
avstyrker nyssnämnda motion i aktuellt avseende.
Minerallagen i övrigt
I propositionen förslås också att det nu gällande kravet i
minerallagen på att gruvföreståndare skall vara svensk
medborgare slopas med hänvisning till EES-avtalet. Förslaget har
inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet tillstyrker även detta förslag i propositionen
liksom de övriga förslag som gäller minerallagen och som inte
har behandlats i det föregående.
Lagen om vissa torvfyndigheter
Som inledningsvis har nämnts föreslår regeringen även en
ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget
går ut på att statens möjlighet att i koncession föreskriva om
statligt deltagande i verksamheten eller om avgift till staten
tas bort.
I linje med sin invändning mot slopandet av
kronoandelssystemet avvisar upphovsmännen till motion
1992/93:N57 (v) även detta förslag.
Bestämmelsen om produktionsavgifter m.m. syftar bl.a. till att
tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av undersökning
och brytning av energitorv. Utskottet delar regeringens
uppfattning att bestämmelsen bör tas bort. Härigenom åstadkoms
en parallellitet till avvecklingen av kronoandelssystemet, som
har ett motsvarande syfte. Genom slopandet av bestämmelsen om
produktionsavgiften ökas samtidigt förutsättningar för
konkurrensneutralitet mellan torv och andra inhemska bränslen
när det gäller statliga pålagor. Av det sagda följer att
utskottet avstyrker det berörda yrkandet i motion 1992/93:N57
(v).
Statlig prospekteringsverksamhet
Till skillnad från många andra länder har Sverige avvecklat
sin statliga prospekteringsverksamhet, anförs det i motion
1992/93:N57 (v). Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig
till förmån för ett återupptagande av denna verksamhet.
Riksdagen har nyligen avslagit en motion (s) vari krävdes att
statliga insatser för prospektering skulle återinföras och att
100 miljoner kronor skulle anslås för ändamålet. Utskottet
erinrade (bet. 1992/93:NU26) om att riksdagens beslut från våren
1992 om ändrad inriktning av statens insatser inom
mineralområdet syftar till att skapa generellt förbättrade
förutsättningar för prospekteringen. Utskottet hänvisade bl.a.
till utökade insatser inom baskarteringen. Motionen följdes upp
i en reservation (s), i vilken betonades att statligt stöd är av
vikt främst när det gäller s.k. fältprospektering och
industrimineral.
Utskottet intar samma ståndpunkt som då frågan om statliga
prospekteringsinsatser nyligen behandlades. Motion 1992/93:N57
(v) avstyrks alltså i detta avseende.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1992/93:N55,
2. beträffande undersökningstillstånd
att riksdagen avslår motion 1992/93:N59,
3. beträffande lämplighetskravet vid
bearbetningskoncession
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 2
och 1992/93:N58 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:238
framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
såvitt gäller 4 kap. 2§,
res. 1 (s)
4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N56 och
1992/93:N58 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:N57
yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda
förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt
gäller 4kap. 7§ och punkt 7 b i övergångsbestämmelserna,
dock med ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga
2,
men. (v) - delvis
5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 3 i
ifrågavarande del och 1992/93:N58 yrkande 3 antar det i
proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring
i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap. 6§, 11 kap. och
12 kap. 1§,
men. (v) - delvis
6. beträffande utökat skydd för nationalparker m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 4 antar
det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om
ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 3kap. 6§,
7. beträffande minerallagen i övrigt
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:238 framlagda
förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan under momenten 3--6,
8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N57 yrkande 3 i
ifrågavarande del antar det i proposition 1992/93:238 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter,
men. (v) - delvis
9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N57 yrkande 1.
res. 2 (s)
Stockholm den 18 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun
Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo
Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession (mom.3)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuellt
avseende" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har inga sakligt bärande motiv
presenterats för att lämplighetskravet vid
bearbetningskoncession bör slopas. Den prövning som görs enligt
nuvarande bestämmelser är inriktad på sökandens förhållanden,
vilket är av stor vikt i de sammanhang det här är fråga om.
Sökanden skall bedömas allmänt lämplig att utvinna det aktuella
mineralet och därtill vara lämplig i övrigt, dvs. företaget
skall vara seriöst i mer allmän mening.
Utskottet vill påminna om att bearbetningsskedet många gånger
innebär avsevärt mycket större ingrepp i naturen än
undersökningsarbetet. Vidare måste utskottet ifrågasätta den
åtskillnad som regeringen gör mellan exploatering av olja och
gas och exploatering av övriga koncessionsmineral. Enligt
utskottets uppfattning borde arbetarskyddet och miljöskyddet
vara lika angelägna oavsett vilket slags fyndighet som
bearbetas. Utskottet kan inte heller undgå den reflexionen att
prospekteringsviljan torde påverkas redan av den indirekta
lämplighetsprövning som följer av malmbevisningen.
Med stöd av de överväganden som nu har redovisats föreslår
utskottet att lämplighetskravet vid bearbetningskoncession i
minerallagen inte mönstras ut. Genom ett beslut av riksdagen av
denna innebörd blir motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N57
(v) tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande lämplighetskravet vid
bearbetningskoncession
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 2 och
1992/93:N58 yrkande 1 avslår det i proposition 1992/93:238
framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
såvitt gäller 4 kap. 2§.
2. Statlig prospekteringsverksamhet (mom.9)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som
börjar med "Utskottet intar" och slutar med "detta avseende"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad företrädarna för Socialdemokraterna
anförde när denna fråga senast behandlades av utskottet (bet.
1992/93:NU26 res. 1, s.10). Med hänvisning härtill anser
utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om ökat statligt engagemang i
prospekteringsverksamheten. Med ett uttalande av riksdagen i
enlighet härmed skulle motion 1992/93:N57 (v) i nu aktuell del
bli väsentligen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:N57 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Under följande punkter har jag en annan uppfattning än
utskottet.
Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession
Jag instämmer i vad som anförs i reservation 1 (s) om att
lämplighetskravet vid bearbetningskoncession bör bibehållas.
Giltighetstiden för bearbetningskoncession
För närvarande är giltighetstiden för bearbetningskoncession
tio år. Varje förlängning av denna tid innebär motsvarande
mindre möjligheter för staten att förhindra passivitet när det
gäller utvinning av viktiga fyndigheter. Jag anser därför att
varken regeringens förslag om en femtonårig eller utskottets
förslag om en tjugofemårig giltighetstid bör genomföras.
Giltighetstiden skall alltså även i fortsättningen vara tio år,
och någon lagändring behövs därmed inte. Med det sagda
tillstyrker jag således motion 1992/93:N57 (v) i berörd del och
avstyrker övriga berörda motionsyrkanden.
Avveckling av kronoandelsinstitutet
Systemet med kronoandelar ger staten en möjlighet att vidta
åtgärder, t.ex. för att påverka att brytningen av en fyndighet
verkligen kommer till stånd. Det är samtidigt rimligt att bevara
ett samhällsinflytande över naturresurser av detta speciella
slag. Arrendeavgifterna utgör en mycket måttlig inkomstkälla för
staten; likväl kan de bidra till finansieringen av den statliga
prospekteringsverksamhet som jag anser skall återupptas.
Regeringens förslag i nu aktuell del bör alltså avslås av
riksdagen. Härigenom tillstyrks motion 1992/93:N57 (v) i denna
del.
Lagen om vissa torvfyndigheter
I det föregående har jag uttryckt inställningen att
kronoandelsinstitutet i minerallagen inte bör avskaffas. På
motsvarande sätt anser jag att statens möjligheter enligt lagen
om vissa torvfyndigheter att föreskriva om produktionsavgifter
m.m. skall vara kvar.
Statlig prospekteringsverksamhet
Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för
Socialdemokraterna för fram i reservation 2 beträffande det
angelägna i att den statliga prospekteringsverksamheten
återupptas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 4, 5 och 8 bort ha följande lydelse:
4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 4 och
med avslag på motionerna 1992/93:N56 och 1992/93:N58 yrkande 2
avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till
lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4 kap.
7§ och punkt 7b i övergångsbestämmelserna,
5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 3
avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till
lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap.
6§, 11 kap. och 12 kap. 1§,
8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i
ifrågavarande del avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
4 kap. 7§
En bearbetningskoncession En bearbetningskoncession
skall meddelas för femton skall meddelas för tjugofem
år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär
det, får kortare tid det, får kortare tid
bestämmas. bestämmas.
[Övergångsbestämmelser]
7.b.
Ansökningen skall prövas Ansökningen skall prövas
utan tillämpning av 4 kap. utan tillämpning av 4 kap.
2§ nya lagen. 2§ nya lagen.
Koncessionstiden skall Koncessionstiden skall
bestämmas till femton bestämmas till tjugofem
år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär
det skall dock kortare tid det skall dock kortare tid
bestämmas. bestämmas.