I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:188 om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet,
dels en motion som har väckts med anledning av
propositionen,
dels -- helt eller delvis -- tre motioner från allmänna
motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att
tillämpningsområdet för den s.k. kärntekniklagen skall utvidgas
i vissa avseenden. Bl.a. skall tillhandahållande av kärnteknisk
utrustning som finns utomlands kunna betraktas som
tillståndspliktig kärnteknisk verksamhet. Vidare avstyrker
utskottet motioner med krav på förbud mot export av kärnteknisk
utrustning (v) resp. begäran om lagstiftning inför avvecklingen
av kärnkraften (kds). Även en motion (nyd) i vilken det krävs
att bestämmelsen i kärntekniklagen om att ingen får vidta vissa
angivna förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor avstyrks av utskottet. Denna motion följs upp
i en reservation (nyd).
Propositionen
I proposition 1992/93:188 föreslår regeringen -- efter
föredragning av miljöminister Olof Johansson -- att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga
1. Lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1993.
Motionerna
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1992/93:188 är
1992/93:N53 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upplåtelsen av tillverkningsrätten till kärntekniska
utrustningar utanför vår gräns.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1992/93:N417 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) såvitt gäller
yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om lagstiftning om
förbud mot kärnkraft efter år 2010.
1992/93:N423 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet
(8) att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot
export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.
1992/93:N428 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (båda
nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 § i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Utskottet
Ändringar i kärntekniklagen
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen)
innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband
med kärnteknisk verksamhet. Därmed avses såväl driften av
kärntekniska anläggningar som all hantering av kärnämnen och
kärnavfall.
Enligt lagen krävs tillstånd för kärnteknisk verksamhet. Med
sådan verksamhet avses bl.a., i den utsträckning regeringen
föreskriver, upplåtelse eller överlåtelse till någon i utlandet
av rätt att tillverka utrustning med kärnteknisk anknytning.
Bestämmelsen gäller för svensk myndighet, svenskt företag eller
den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet.
I linje med ändringar som nyligen har genomförts i lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelselagen)
föreslås nu i proposition 1992/93:188 att tillämpningsområdet
för kärntekniklagen skall utvidgas i vissa avseenden. Sålunda
föreslås att tillhandahållande av kärnteknisk utrustning som
finns i utlandet skall kunna betraktas som tillståndspliktig
kärnteknisk verksamhet. Även tillhandahållande som sker
utomlands av svensk myndighet, svenskt företag eller någon som
är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet skall kunna
omfattas. Motsvarande föreslås också gälla beträffande
upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrätt rörande
kärnteknisk utrustning. Vidare skall alla upplåtelser eller
överlåtelser som sker i Sverige av tillverkningsrätt i fråga om
kärnteknisk utrustning kunna omfattas av lagens
tillståndsregler. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
juli 1993.
I motion 1992/93:N53 (-) sägs att lagens tillståndsregler
också bör omfatta upplåtelser eller överlåtelser som sker
utanför Sverige av "valutainlänning (i Sverige domicilierad)".
Motionären torde med valutainlänning i detta sammanhang avse
utländsk medborgare med fast bostad i Sverige. Av den föregående
redovisningen framgår att just överlåtelser eller upplåtelser av
tillverkningsrätt utanför Sverige av person som är bosatt eller
stadigvarande vistas här i landet skall kunna betraktas som
tillståndspliktig verksamhet. Motionen avstyrks av
utskottet. Förslaget i propositionen tillstyrks.
Utskottet behandlar här även en motion från allmänna
motionstiden med krav på att 6§ i kärntekniklagen skall
avskaffas. Enligt denna paragraf får ingen utarbeta
konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning
eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom
landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att
motverka att personer inom en begränsad krets -- ansvariga för
kraftföretag vilka är tänkbara som reaktorinnehavare --
föranstaltar om resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att
uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som
andra är dock oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer.
Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning
och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete på detta område.
Det angivna förbudet mot vissa förberedande åtgärder infördes
i lagen år 1987 (prop. 1986/87:24, bet. NU13). Företrädare för
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna motsatte
sig i en reservation att förbudet skulle införas. De har också
vid senare tillfällen i reservationer följt upp motioner med
krav på att förbudet skall avskaffas.
År 1989 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se
över kärntekniklagstiftningen. Utredaren (lagman Bengt Eliasson)
redovisade i slutet av år 1991 resultatet av sitt arbete i
betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på
kärnenergiområdet. Han föreslog bl.a. att den nu berörda
bestämmelsen i 6§ skulle avskaffas. Enligt utredningen
(s.335) tillgodoses motivet för bestämmelsen redan genom
förbudet enligt lagen att lämna tillstånd till nya
kärnkraftsreaktorer. Det anfördes också att bestämmelsen inte
kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och att den därför i
princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som är att betrakta
som en säkerhetslag.
Huvuddelen av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund
för de ändringar i kärntekniklagen som riksdagen på förslag av
regeringen beslutade om i december 1992 (prop. 1992/93:98, bet.
NU11). Utredningens förslag beträffande 6§ berördes emellertid
inte i den då aktuella propositionen. I två motioner som väcktes
med anledning av propositionen togs dock saken upp. I båda dessa
motioner riktades kritik mot förbudet. I den ena (m) begärdes
att straffet för brott mot paragrafen skulle slopas och inte
skärpas som regeringens förslag innebar. Den andra motionen
(nyd) gick ut på att bestämmelsen skulle upphävas. Utskottet
fann inte skäl att i det då aktuella sammanhanget behandla
frågan om 6§ och avstyrkte motionerna. I en reservation (nyd)
yrkades på att paragrafen skulle avskaffas. I ett särskilt
yttrande anförde företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna att de vidhöll sin uppfattning att
förbudet borde avskaffas; de ansåg emellertid att frågan borde
behandlas i ett annat sammanhang. Riksdagen följde utskottets
förslag och avslog motionerna.
I en motion från allmänna motionstiden, motion 1992/93:N428
(nyd), begärs alltså på nytt att bestämmelsen om förbud mot
vissa förberedande åtgärder skall upphävas. Enligt motionärerna
hör utveckling och projektering av nya reaktorer intimt samman
med utveckling av förbättrad säkerhet i de befintliga
kärnkraftverken. Det kan knappast gagna någon att lägga munkavle
på uppfinningsrikedomen, heter det vidare i motionen. Där
hänvisas också till att utredningen om översyn av
kärntekniklagstiftningen föreslog att bestämmelsen skulle
avskaffas.
Enligt utskottets uppfattning bör inte heller den nu
aktuella motionen föranleda något initiativ av riksdagen.
Utskottet avstyrker sålunda motion 1992/93:N428 (nyd).
Export av kärnteknisk utrustning
I motion 1992/93:N423 (v) föreslås att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om förbud mot export av
kärnteknisk utrustning. I enlighet med beslutet att avveckla
kärnkraften av säkerhetsskäl bör export av kärnkraftsteknologi
förbjudas, anför motionärerna.
På förslag av utskottet har riksdagen vid flera tillfällen
avslagit liknande motioner. Så gjordes senast hösten 1992 då två
motioner (v) i frågan avslogs. Liksom vid tidigare tillfällen
hänvisade utskottet (bet. 1992/93:NU11) till gjorda överväganden
i en utredning om export av farliga varor.
Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är
etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter
som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i
miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna
vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra
riskvärderingar än vad som görs här i landet. Förslaget i
motionerna om förbud mot export av kärnteknisk utrustning
följdes upp i en meningsyttring (v). Där anfördes emellertid
samtidigt att undantag från detta förbud borde kunna lämnas,
t.ex. om exporten har anknytning till ett internationellt
åtagande om säkerhetshöjande åtgärder i östeuropeiska
kärnkraftsreaktorer.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och
avstyrker alltså motion 1992/93:N423 (v) i nu berörd del.
Lagstiftning om förbud mot kärnkraft efter år 2010
En utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta förslag
till den lagstiftning som krävs inför avvecklingen av
kärnkraften, anförs det i motion 1992/93:N417 (kds). Där erinras
om riksdagens beslut att den sista kärnkraftsreaktorn skall
stängas senast år 2010 (prop. 1979/80:170, bet. NU70).
Tidsmarginalen till dess att de svenska kärnkraftsreaktorerna
skall vara avvecklade krymper ständigt, påpekar motionären.
År 1988 upprättades inom dåvarande Miljö- och
energidepartementet promemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i
samband med kärnkraftens avveckling. I denna föreslogs ändringar
i kärntekniklagen för att kärnkraftsavvecklingen skall kunna
genomföras. Det föreslogs dels en ny grund för återkallelse av
tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet, dels en reglering
av frågan om ersättning till tillståndshavaren när ett tillstånd
att driva en kärnkraftsreaktor återkallas på denna nya grund. I
promemorian underströks att en avveckling av kärnkraften enligt
riksdagens beslut kräver ett generellt ingripande i form av ny
lagstiftning om avveckling, om inte en frivillig överenskommelse
kan träffas med tillståndshavarna.
Departementspromemorian remissbehandlades under år 1988 men
har därefter inte legat till grund för någon ytterligare
beredning i regeringskansliet.
Riksdagen antog våren 1991 riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. NU40), grundade på den
s.k. energiöverenskommelsen mellan företrädare för
Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet.
Enligt dessa riktlinjer, som den nytillträdda regeringen hösten
1991 anslöt sig till i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6
s.11), skall landets elförsörjning tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt genom
en effektiv energihushållning. Omställningen av energisystemet
skall ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och
välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken
takt den kan genomföras avgörs av resultaten av hushållningen
med elenergi, tillförseln av elenergi från miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser. Regeringen skall årligen redovisa
till riksdagen de resultat som har uppnåtts genom de
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av
energisystemet (se senast prop. 1992/93:100 bil. 13 s.59).
Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad blev inte föremål
för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under
överläggningarna som föregick energiöverenskommelsen.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta något
initiativ beträffande lagstiftning om avvecklingen av
kärnkraften. Det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N417 (kds)
avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändringar i kärntekniklagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N53 och
1992/93:N428 antar det i proposition 1992/93:188 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
res. (nyd)
2. beträffande export av kärnteknisk utrustning
att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 8,
3. beträffande lagstiftning om förbud mot kärnkraft efter år
2010
att riksdagen avslår motion 1992/93:N417 yrkande 3.
Stockholm den 29 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun
Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia
Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Reservation
Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som
börjar med "Enligt utskottets och slutar med "motion
1992/93:N428 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den karakteristik av den aktuella
förbudsparagrafens innehåll och följder som lämnas i motion
1992/93:N428 (nyd). Bestämmelsen verkar hämmande på den tekniska
utvecklingen. Även om förbudet har begränsad räckvidd vad gäller
antalet personer som kan bli föremål för straffsanktion, innebär
det ett uppenbart ingrepp i opinionsbildningen liksom också i
möjligheten att redovisa alternativa utvecklingsprojekt på
området. Som sägs i motionen motverkar förbudet därmed
utvecklingen för en förbättrad säkerhet i de befintliga
kärnkraftsreaktorerna.
Utskottet anser sålunda att riksdagen bör avskaffa förbudet
mot vissa förberedande åtgärder enligt 6§ i kärntekniklagen.
Därmed skulle motion 1992/93:N428 (nyd) bli helt tillgodosedd.
Ett sådant beslut skulle också ligga i linje med vad företrädare
för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna
tidigare har anfört när liknande motioner har behandlats.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ändringar i kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N428 och med
avslag på motion 1992/93:N53
dels antar det i proposition 1992/93:188 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet, dock med ändring att 1§ erhåller lydelse enligt
Alternativt förslag i bilaga 2,
dels beslutar att 6§ nämnda lag skall upphöra att gälla
och att 25§ nämnda lag erhåller lydelse enligt Alternativ
lydelse i bilaga 2 samt att ingressen till regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
ändras på sätt som föranleds härav.
Särskilt yttrande
Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom.1)
Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Olle Lindström (m) anför:
I enlighet med vad företrädare för Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet liberalerna tidigare har anfört anser vi att
6§ i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder
för att uppföra en kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi anser
emellertid att riksdagen inte bör ta upp denna fråga till
behandling i det nu aktuella sammanhanget.
Bilaga 1
I reservationen föreslagna ändringar i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Bilaga 2
Regeringens förslag Alternativt förslag
1 §
Denna lag gäller Denna lag gäller
kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet.
m.m.
Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.
Vad som -- -- -- -- -- -- -- vistas här.
Nuvarande lydelse Alternativ lydelse
25 §
Till böter eller Till böter eller
fängelse i högst två fängelse i högst två
år döms den som med år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet
1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk
verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd
enligt 5§ eller 5a§ enligt 5§ eller 5a§
andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller
6§, eller
2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag.
Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.