dels proposition 1992/93:98 om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet, m.m.,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i den
s.k. kärntekniklagen och avstyrker samtliga motioner.
Ändringarna innebär bl.a. att det införs ett förbud mot
slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige. I lagen bör det
dessutom tas in en bestämmelse om att tillstånden att driva
kärnkraftsreaktorer upphör senast år 2010, anförs det i en
meningsyttring (v). Där krävs vidare att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot s.k.
ersättningsinvesteringar och mot export av kärnteknisk
utrustning.
Enligt en bestämmelse i kärntekniklagen får ingen vidta vissa
angivna förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor. Denna bestämmelse behandlas inte i
propositionen. Med anledning av motioner i frågan kräver
emellertid Ny demokratis företrädare i utskottet att
bestämmelsen skall avskaffas.
Propositionen
I proposition 1992/93:98 föreslås -- efter föredragning av
statsrådet Görel Thurdin -- att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
2. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
3. lag om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
De tre första lagförslagen har granskats av Lagrådet. Det
första och det tredje lagförslaget återges i bilagorna 1 och
2. Övriga lagförslag finns på s.11 och s.14--16 i
propositionen.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen
är följande:
1992/93:N36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att med ändring av 25§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet slopa straffansvaret för brott mot 6§ samma lag.
1992/93:N37 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds, s, fp, c,
v, -) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i 5§ första
stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet så att det
erhåller följande utformning: För kärnteknisk verksamhet krävs
tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Drift
av kärnkraftsreaktor förbjuds fr.o.m. utgången av år 2010.
Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.
1992/93:N38 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att i inledningen av 5§ kärntekniklagen följande
formulering införs: "Varje tillstånd att driva en kärnreaktor
upphör den 31 december 2010",
2. begär att regeringen snarast återkommer med förslag till
sådan ändring av kärntekniklagen att s.k.
ersättningsinvesteringar inte tillåts,
3. begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag till sådan ändring av kärntekniklagen att export av
kärnteknisk utrustning förbjuds i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1992/93:N39 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till ny utformning av 5a§
lagen om kärnteknisk verksamhet i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. hos regeringen begär en redovisning av finansieringen av
kärnkraftens avveckling vid olika avvecklingsalternativ i
enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:N40 av Christer Windén och Bengt Dalström (båda nyd)
vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1991/92:N419 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet
(8) att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot
export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.
Utskottet
Ändringar i kärntekniklagen
Inledning
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen)
trädde i kraft år 1984 och ersatte bl.a. den s.k. villkorslagen
(1977:140). Kärntekniklagen innehåller grundläggande
bestämmelser om säkerheten i samband med kärnteknisk verksamhet.
Därmed avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som all
hantering av kärnämnen och kärnavfall. Ytterligare föreskrifter
finns i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet
(kärnteknikförordningen). Vid sidan av kärntekniklagen
regleras skyddet mot strålning vid kärnteknisk verksamhet genom
strålskyddslagen (1988:220).
År 1989 tillkallades en särskild utredare (lagman Bengt
Eliasson) med uppgift att se över kärntekniklagstiftningen. Han
redovisade i slutet av år 1991 resultatet av sitt arbete i
betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på
kärnenergiområdet. De förslag till lagändringar som nu har lagts
fram i proposition 1992/93:98 är i huvudsak baserade på förslag
i detta betänkande.
Regeringens förslag till ändringar i kärntekniklagen återges i
bilaga 1. Dessa ändringar innebär bl.a. att begreppet kärnavfall
renodlas och att gränsdragningen mellan slutförvaring och annan
lagring av kärnämne och kärnavfall förtydligas. Ett
uttryckligt förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i
Sverige införs i lagen. Beslutsunderlaget vid prövning av
ärenden enligt kärntekniklagen skall förbättras genom införande
av regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt
förslaget i propositionen skall regeringens och
tillsynsmyndighetens befogenheter stärkas på flera områden.
Vidare klarläggs ansvarsfördelningen i de fall då driftansvaret
m.m. överlåts till någon annan än tillståndshavaren. Ett
särskilt straffansvar införs för den som bryter mot de allmänna
bestämmelserna i lagen. Vid grova brott mot lagen skall kunna
dömas till fängelse i högst fyra år. Kravet på anmälan från
tillsynsmyndigheten för att åtal skall kunna väckas, s.k.
åtalsanmälan, tas bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1993.
Begränsning av tillståndstiden
Enligt 5§ kärntekniklagen krävs tillstånd för kärnteknisk
verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. I paragrafen anges också att
tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas.
Den sistnämnda bestämmelsen skall enligt regeringens förslag
föras till en ny paragraf, 5a§, till vilken utskottet
återkommer i det följande.
För fyra av de tolv kärnkraftsreaktorerna (Barsebäck 1,
Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals 1) gäller drifttillstånden utan
tidsbegränsning. För en reaktor (Ringhals 2) är gällande
tillstånd begränsat till utgången av år 1995, och för övriga
reaktorer gäller tillstånden till utgången av år 2010.
I motionerna 1992/93:N37 (kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38
(v) krävs att det i kärntekniklagen skall införas en bestämmelse
om att drift av en kärnkraftsreaktor inte är tillåten efter år
2010. Med hänvisning till uttalanden från företrädare för
kraftindustrin anser motionärerna att det behövs tydligare
beslut från riksdagens sida för att kraftindustrin skall påbörja
planeringen av avvecklingen av kärnkraften till år 2010. Därför
borde det av kärntekniklagen framgå att drift av
kärnkraftsreaktorer är förbjuden efter detta årtal.
Som tidigare nämnts finns det inskrivet i kärntekniklagen att
tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas.
Med hänsyn till de uttalanden om kärnkraften som riksdagen har
gjort finner utskottet det inte motiverat med ett lagstadgat
förbud mot kärnkraftsproduktion efter år 2010. Utskottet ser
ingen avgörande skillnad mellan en sådan lagbestämmelse och nu
gällande riksdagsbeslut i frågan. De här aktuella
motionsyrkandena avstyrks därför.
Slutförvaring av utländskt kärnavfall
Enligt regeringens förslag skall, som tidigare redovisats,
införas i kärntekniklagen ett förbud mot slutförvaring av
utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige. I
propositionen påpekas att riksdagen flera gånger uttalat att en
grundläggande princip för Sveriges agerande är att varje land
tar fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer i landet.
Enligt regeringen är denna princip så viktig att den bör
lagfästas.
Enligt förslaget i propositionen skall bestämmelsen om detta
förbud tas in i en ny paragraf, 5a§. Från förbudet skall
undantag kunna medges om det finns synnerliga skäl. Skälen
utvecklas i specialmotiveringen där det betonas att undantag
från förbudet skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt
regeringen kan synnerliga skäl föreligga exempelvis om det vid
en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och
strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i
Sverige. Undantag som strider mot det svenska avfallsprogrammet
får inte medges. En allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen
bör enligt regeringen vara att det utländska material som totalt
sett kan komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd
eller aktivitet får överstiga någon procent av det beräknade
svenska kärnavfallet.
Enligt ett yrkande i motion 1992/93:N39 (-) skall inget
undantag från förbudet kunna lämnas. Motionären anser
visserligen att det inte kan uteslutas att det i något fall kan
gagna säkerhets- och miljöintressen att kärnavfall tas om hand i
Sverige. För att en genomgripande demokratisk beslutsprocess
skall garanteras borde emellertid beslut om en sådan
slutförvaring fattas av riksdagen med åtföljande lagändring.
Därför bör nu ett strikt förbud mot slutförvaring av utländskt
kärnavfall m.m. införas.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i
kärntekniklagen bör införas ett förbud mot slutförvaring i
Sverige av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Att
varje land skall ta fullt ansvar för det kärnavfall som
uppkommer i resp. land är, som framhålls i propositionen, en
grundläggande princip för Sveriges agerande på området. Därmed
följer att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk
verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige.
I likhet med vad som anförs i propositionen bör det emellertid
finnas en möjlighet -- om det föreligger synnerliga skäl -- att
genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet. Som
sägs i specialmotiveringen och i linje med vad som anförs i
motion 1992/93:N39 (-) kan det i vissa fall visa sig lämpligast
från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd
material slutförvaras i Sverige. Utskottet vill dock betona det
angelägna i att sådana tillstånd meddelas med stor
restriktivitet. Att överlåta till riksdagen att fatta sådana
enskilda beslut, såsom föreslås i nyssnämnda motion, finner
utskottet inte ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag till 5a§ och avstyrker motion
1992/93:N39 (-) i nu aktuell del.
Förbud mot vissa förberedande åtgärder
Kärntekniklagen innehåller sedan år 1987 en bestämmelse, 6§,
enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna
kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana
förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att
personer inom en begränsad krets -- ansvariga för kraftföretag
vilka är tänkbara som reaktorinnehavare -- föranstaltar om
resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som andra är dock
oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer.
Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning
och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete på detta område.
Riksdagen avslog senast våren 1991 motioner (m) med krav på
att paragrafen skulle avskaffas. Utskottet (bet. 1990/91:NU29)
anförde att paragrafen kunde ses som ett naturligt komplement
till stadgandet i lagen att det inte får meddelas tillstånd till
att uppföra en kärnkraftsreaktor. Motionerna fick stöd i en
reservation (m, fp).
Enligt nuvarande bestämmelser (25§) kan den som bedriver
kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5§ eller som
bryter mot det nu aktuella förbudet i 6§ dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Som tidigare nämnts föreslås i
propositionen en straffskärpning vid grova brott mot lagen.
Vidare skall det gällande kravet på åtalsanmälan tas bort.
Utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen har
föreslagit att den nu aktuella bestämmelsen i 6§ skall
avskaffas. Enligt utredningen (s.335) tillgodoses motivet för
bestämmelsen redan genom förbudet enligt lagen att lämna
tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer. Det anförs också att
bestämmelsen inte kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och
att den därför i princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som
är att betrakta som en säkerhetslag. Utredningen framhåller
också att det nuvarande kravet om åtalsanmälan vid införandet av
6§ sågs som en extra garanti mot att bestämmelsen skulle kunna
åberopas i andra sammanhang än som var avsett. Utredningen anför
mot den bakgrunden sitt förslag -- som regeringen därefter
anslutit sig till -- om att kravet på åtalsanmälan skall tas
bort som ett ytterligare motiv för att förbudet enligt 6§
skall avskaffas.
Regeringen har i propositionen inte berört utredningens
förslag beträffande 6§.
I motion 1992/93:N36 (m) karakteriseras bestämmelsen i 6§
som ett "tankeförbud". Företag som skulle vilja visa hur en ny
kraftproduktion, baserad på kärnteknik, skulle kunna tillföras
det svenska kraftsystemet får inte göra detta utan att den
ansvarige hotas med flera års fängelse, anför motionären. Han
riktar stark kritik mot regeringens förslag om skärpt straff för
brott mot den aktuella paragrafen. Om bestämmelsen skall
bibehållas borde straffsatsen i stället slopas helt.
Det kan knappast gagna någon att lägga munkavle på
uppfinningsrikedomen, heter det i motion 1992/93:N40 (nyd). Där
krävs att den aktuella bestämmelsen skall upphävas. Enligt
motionärerna är utveckling och projektering av nya reaktorer
intimt förknippade med utveckling av förbättrad säkerhet i de
befintliga kärnkraftverken.
Utskottet finner inte anledning att i det nu aktuella
sammanhanget behandla frågan om 6§ i kärntekniklagen.
Motionerna avstyrks med det sagda.
Ersättningsinvesteringar
Den tidigare nämnda utredningen hade bl.a. i uppdrag att
bedöma möjligheten att begränsa rätten till
ersättningsinvesteringar för de fall det enda syftet med
investeringen är att förlänga livslängden hos ett kärnkraftverk.
Enligt utredningen (s.326) är det svårt att särskilja sådana
investeringar från sådana som är nödvändiga från
säkerhetssynpunkt.
Regeringen instämmer i denna uppfattning och meddelar att den
därför inte är beredd att föreslå en bestämmelse om förbud mot
ersättningsinvesteringar.
Det finns en påtaglig risk, anförs det i motion 1992/93:N38
(v), för att stora kostbara investeringar i kärnkraftsaggregat
kommer att användas som argument för att driften av aggregaten
skall tillåtas pågå efter år 2010. Riksdagen bör därför, enligt
motionärerna, begära att regeringen återkommer med förslag om
sådan ändring av kärntekniklagen att investeringar som görs av
annat än strikt säkerhetsmässiga skäl inte skall tillåtas. I
motionen påpekas att Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace vid
remissbehandlingen av utredningsbetänkandet har lagt fram
förslag till lagtekniska lösningar i nu berört avseende, vilka
borde prövas ytterligare.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i
denna fråga. Det får aldrig uppstå någon osäkerhet kring
investeringar som bl.a. har till syfte att förbättra säkerheten
och strålskyddet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det nu
aktuella yrkandet i motion 1992/93:N38 (v).
Export av kärnteknisk utrustning
För export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs tillstånd
enligt kärntekniklagen. Närmare föreskrifter finns i
kärnteknikförordningen, som bl.a. innehåller en lista över
utrustning och material som inte får föras ut utan tillstånd.
I motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v) efterlyses
förslag från regeringen om förbud mot export av kärnteknisk
utrustning. I enlighet med beslutet att avveckla kärnkraften av
säkerhetsskäl bör export av kärnkraftsteknologi förbjudas,
anförs det i den förstnämnda motionen. Liknande synpunkter
kommer till uttryck i den andra motionen. Där sägs emellertid
också att det i vissa extrema situationer kan finnas skäl för
svensk export av kärnteknik och kärntekniskt kunnande, t.ex. som
en del i ett internationellt åtagande för att öka säkerheten i
östeuropeiska kärnkraftsreaktorer.
Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av utskottet
avslagit liknande motioner. Vid det senaste tillfället, hösten
1991, redovisade utskottet (bet. 1991/92:NU1) överväganden som
hade gjorts i en utredning om export av farliga varor.
Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är
etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter
som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i
miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna
vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra
riskvärderingar än vad som görs här i landet. Motionen fick stöd
i en meningsyttring (v).
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och
avstyrker alltså motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v)
i berörda delar.
Övriga ändringar i kärntekniklagen
Utskottet har i ett inledande avsnitt redovisat det
huvudsakliga innehållet i regeringens förslag till ändringar i
kärntekniklagen. Utöver de ändringar som tillstyrkts i
föregående avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag
till övriga ändringar i lagen.
Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle
Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavarna
av kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för
hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling
och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet, m.m. För att
säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa
kostnader skall innehavarna årligen, så länge resp. reaktor är i
drift, erlägga en avgift till staten. Storleken på avgiften
bestäms av regeringen efter förslag av -- sedan den 1 juli 1992
-- Statens kärnkraftinspektion (tidigare Statens
kärnbränslenämnd).
I enlighet med utredningens förslag framläggs i propositionen
förslag om en redaktionell omarbetning av finansieringslagen.
Vissa bestämmelser utan direkt samband med finansieringsfrågorna
har överförts till kärntekniklagen. Eftersom den föreslagna
omredigeringen innebär en ny disposition av bestämmelserna och
att flera bestämmelser får en ny lydelse föreslår regeringen att
finansieringslagen skall ersättas av en ny lag med samma
benämning. Den nya lagen återges i bilaga 2.
Utskottet tillstyrker det nu aktuella lagförslaget.
Den avgift som reaktorinnehavarna skall erlägga enligt
finansieringslagen har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9
öre per kWh; dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften har
varierat för de olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per
kWh.
I motion 1992/93:N39 (-) föreslås att riksdagen hos regeringen
skall begära en redovisning över den aktuella avgiftens storlek
vid olika avvecklingsalternativ. Om avvecklingen av kärnkraften
skall vara slutförd till år 2010 måste den påbörjas med det
snaraste, hävdar motionären. Hon anför att för de anläggningar
som först tas ur bruk kommer de inbetalade avgifterna inte att
täcka berörda kostnader för avfallshantering och nedmontering av
reaktorer. Principen bör vara, sägs det i motionen, att
betalningsansvaret skall åvila reaktorinnehavarna även vid en
snabb avveckling av kärnkraften.
Våren 1992 meddelade miljöminister Olof Johansson i en
proposition (prop. 1991/92:99) om bl.a. ändringar i den statliga
organisationen på kärnavfallsområdet att han ansåg att en
översyn av finansieringslagen borde göras i syfte att utreda
möjligheterna att förändra formerna för kapitalförvaltningen så
att en hög och säker avkastning på fonderade medel från
avgifterna kunde tryggas. Han anförde att han avsåg att
återkomma till regeringen med förslag om hur utredningsarbetet
borde bedrivas. Någon utredning har ännu inte tillsatts.
Kärnbränslenämnden har återkommande under de senaste åren
föreslagit en höjning av de aktuella avgifterna. För år 1992
föreslog nämnden sålunda en höjning till i genomsnitt 2,2 öre
per kWh. Vid beräkningen av avgiftens storlek har nämnden utgått
från att varje reaktor skall drivas under 25 år. I avvaktan på
resultatet av den aviserade utredningen om en översyn av
kapitalförvaltningen beslutade regeringen i december 1991 om
oförändrade avgifter för år 1992. Kärnkraftinspektionen, som
numera har att föreslå avgiftens storlek, har i oktober 1992
föreslagit att avgifterna för år 1993 skall höjas till i
genomsnitt 2,1 öre per kWh.
Som tidigare nämnts ankommer det enligt finansieringslagen på
regeringen att årligen fastställa avgiften för det angivna
ändamålet med utgångspunkt i tillsynsmyndighetens förslag.
Utskottet förutsätter att regeringen löpande följer
utvecklingen av berörda kostnader och att denna uppföljning
läggs till grund för avgiftssättningen. Utskottet finner vidare
skäl att hänvisa till den aviserade översynen av formerna för
den aktuella kapitalförvaltningen. Med hänsyn till det anförda
avstyrks motion 1992/93:N39 (-) såvitt här är i fråga.
Övriga lagförslag
I propositionen framläggs tre ytterligare lagförslag. I
enlighet med förslaget till ändring i kärntekniklagen föreslås
att regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar skall
intas i strålskyddslagen (1988:220). Vidare framläggs förslag om
att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) skall ändras
på grund av genomförd omstrukturering av Studsvik AB. Därjämte
kompletteras förteckningen över de åtgärder som skall
finansieras med avgifter enligt lagen. Slutligen förslås i
propositionen en redaktionell ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).
Också de tre nu nämnda lagförslagen tillstyrks av
utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande begränsning av tillståndstiden
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N37 och
1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§,
men. (v) - delvis
2. beträffande slutförvaring av utländskt kärnavfall
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N39 yrkande 1 antar
det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser
5a§,
3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N36 och
1992/93:N40 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet i vad avser 1 och 25§§,
res. (nyd)
4. beträffande ersättningsinvesteringar
att riksdagen avslår motion 1992/93:N38 yrkande 2,
men. (v) - delvis
5. beträffande export av kärnteknisk utrustning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N419 yrkande 8 och
1992/93:N38 yrkande 3,
men. (v) - delvis
6. beträffande övriga ändringar i kärntekniklagen
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan
under 1--3, dock med ändring i 2§ att orden "kärnteknisk
anläggning", "kärnämne" och "kärnavfall" efter siffrorna 1--3
kursiveras,
7. beträffande ny lag om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda
förslaget till lag om finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m.,
8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika
avvecklingsalternativ
att riksdagen avslår motion 1992/93:N39 yrkande 2,
men. (v) - delvis
9. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i proposition 1992/93:98 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
b) lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dock med ändring i
1§ 5 att ordet "till" skall tillföras efter ordet
"anslutning",
c) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Stockholm den 8 december 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell
Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif
Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle
Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Bo
Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "det sagda"
bort ha följande lydelse:
I likhet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna anförde när liknande motioner senast
behandlades i riksdagen anser utskottet att den aktuella
paragrafen i kärntekniklagen bör avskaffas. Bestämmelsen verkar
hämmande på den tekniska utvecklingen. Även om förbudet har
begränsad räckvidd vad gäller antalet personer som kan bli
föremål för straffsanktion, innebär det ett uppenbart ingrepp i
opinionsbildningen liksom också i möjligheten att redovisa
alternativa utvecklingsprojekt på området. Som sägs i motion
1992/93:N40 (nyd) motverkar bestämmelsen därmed utvecklingen för
en förbättrad säkerhet i de befintliga kärnkraftsreaktorerna.
Med hänsyn till det sagda anser utskottet att riksdagen bör
avskaffa bestämmelsen. Därmed skulle motion 1992/93:N40 (nyd)
bli tillgodosedd, liksom också motion 1992/93:N36 (m).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N36 och
1992/93:N40
dels antar det i proposition 1992/93:98 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet i vad avser 1 och 25§§, dock med ändring att
paragraferna erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i
bilaga 3,
dels beslutar att 6§ nämnda lag skall upphöra att gälla
samt att ingressen till regeringens förslag till lag om ändring
i lagen om kärnteknisk verksamhet ändras på sätt som föranleds
härav.
Särskilt yttrande
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)
Rolf Dahlberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),
Olle Lindström (m) och Jan Backman (m) anför:
I enlighet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet liberalerna anförde våren 1991 (bet.
1990/91:NU29 res. 9) anser vi att 6§ i kärntekniklagen om
förbud mot vissa förberedande åtgärder för att uppföra en
kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi menar emellertid att denna
fråga inte bör behandlas i det nu aktuella sammanhanget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1992/93:N38 (v)
anser jag att det finns ett påtagligt behov av en lagändring som
tydligt anger att kärnkraften skall vara avvecklad senast år
2010. Flera uttalanden från företrädare för kraftverksindustrin
visar att industrin inte fäster någon större tilltro till
riksdagens uttalanden om kärnkraftens avveckling. De har därför
inte påbörjat någon planering inför denna avveckling. Jag
tillstyrker följaktligen yrkandena i motionerna 1992/93:N37
(kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38 (v) om förslag till
lagändring om begränsning av tillståndstiden för
kärnkraftsreaktorerna.
Jag ansluter mig vidare till kravet i sistnämnda motion på att
regeringen skall anmodas återkomma till riksdagen med förslag
till en sådan ändring i kärntekniklagen att investeringar i
kärnkraftverk som görs av annat än strikt säkerhetsmässiga skäl,
s.k. ersättningsinvesteringar, inte skall tillåtas. I annat
fall finns det risk för att dyrbara investeringar i olika
kärnkraftsaggregat kommer att utnyttjas som argument för drift
av aggregaten efter år 2010. Som sägs i motion 1992/93:N38 (v)
har Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace lagt fram förslag
till lagtekniska lösningar i frågan som det finns all anledning
att pröva ytterligare.
Också yrkandena i motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38
(v) om en lagändring med syfte att förbjuda export av
kärnteknisk utrustning ansluter jag mig till. En logisk följd
av beslutet om avveckling av kärnkraften måste vara att även
export av kärnteknisk utrustning upphör; det som inte accepteras
i Sverige skall inte heller exporteras till andra länder. Som
sägs i sistnämnda motion bör det emellertid, om synnerliga skäl
föreligger, kunna lämnas undantag från detta förbud. Ett sådant
skäl kan t.ex. föreligga i anslutning till ett internationellt
åtagande om säkerhetshöjande åtgärder i östeuropeiska
kärnkraftsreaktorer.
Slutligen tillstyrker jag kravet i motion 1992/93:N39 (-) på
en redovisning av kostnaderna vid olika
avvecklingsalternativ. Enligt min mening bör kärnkraften
skyndsamt avvecklas. De nu fem avstängda kärnkraftsreaktorerna
bör bli startpunkten för avvecklingen av svensk kärnkraft.
Regeringen bör, i enlighet med vad som sägs i nyssnämnda motion,
återkomma till riksdagen med redovisning av hur olika alternativ
för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen påverkar den aktuella
avgiftens storlek. Regeringen bör härvid även beakta att Statens
kärnbränslenämnd tidigare vid återkommande tillfällen föreslagit
en högre avgift än den som regeringen senare fastställt.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under punkterna 1, 4, 5 och 8 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande begränsning av tillståndstiden
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N37 och
1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§, dock med ändring att
paragrafen erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i
bilaga 4,
4. beträffande ersättningsinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N38 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
5. beträffande export av kärnteknisk utrustning
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:N419 yrkande
8 och 1992/93:N38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i det föregående anförts i denna del,
8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika
avvecklingsalternativ
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N39 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del.
Regeringens förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Bilaga 1
Regeringens förslag till
Lag om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m.
Bilaga 2
I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Bilaga 3
Regeringens förslag Alternativt förslag
1§
Denna lag gäller Denna lag gäller
kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet.
m.m.
Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.
25 §
Till böter eller Till böter eller
fängelse i högst två fängelse i högst två
år döms den som med år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet
1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk
verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd
enligt 5§ eller 5a§ enligt 5§ eller 5a§
andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller
6§, eller
2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag.
Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.
I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Bilaga 4
Regeringens förslag Alternativt förslag
5 §
För kärnteknisk För kärnteknisk
verksamhet krävs verksamhet krävs
tillstånd enligt denna lag. tillstånd enligt denna lag.
Frågor om tillstånd Frågor om tillstånd
prövas av regeringen eller prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen den myndighet som regeringen
bestämmer. bestämmer. Varje
tillstånd att driva en
kärnkraftsreaktor upphör
senast den 31 december 2010.
En tillståndshavare -- -- -- -- -- av tillståndshavaren.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet3
Ändringar i kärntekniklagen3
Inledning3
Begränsning av tillståndstiden3
Slutförvaring av utländskt kärnavfall4
Förbud mot vissa förberedande åtgärder5
Ersättningsinvesteringar6
Export av kärnteknisk utrustning7
Övriga ändringar i kärntekniklagen7
Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle7
Övriga lagförslag9
Hemställan9
Reservation
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (nyd)10
Särskilt yttrande
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (m, fp)11
Meningsyttring av suppleant (v)11
Bilagor
1. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
kärnteknisk verksamhet14
2. Regeringens förslag till lag om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.22
3. I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet24
4. I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet25