I proposition 1992/93:112 föreslår regeringen
(Civildepartementet) att riksdagen antar i propositionen
framlagt förslag till lag om personlig skyddsutrustning för
privat bruk.
Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.
Utskottet
Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet.
1992/93:EU1, rskr. 18). Genom avtalet har Sverige och övriga
EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s
regelverk i sin rättsordning. Härigenom kommer enhetliga regler
att gälla inom hela samarbetsområdet.
I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett direktiv
om personlig skyddsutrustning. Direktivet har utformats i
enlighet med EG:s nya harmoniseringsmetod för utformningen av
sådana direktiv som reglerar produkters beskaffenhet samt
provning och kontroll av produkter (produktdirektiv).
EG-direktiv som har utformats enligt denna metod innehåller
bindande, relativt allmänt hållna, "väsentliga säkerhetskrav" på
produkterna i fråga. De tekniska specifikationerna, vilka skall
säkerställa att produkterna uppfyller direktivens säkerhetskrav,
utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen (CEN och
CENELEC). En standard behåller sin karaktär av frivillig
överenskommelse, men får enligt direktiven den rättsverkan att
produkter som har utformats enligt standarden förutsätts
uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Varje produktdirektiv
innehåller också regler för hur en tillverkare eller en importör
skall kunna visa att produkten uppfyller säkerhetskraven.
Bestämmelserna är olika beroende på om produkten utformats i
enlighet med standard eller om den uppfyller säkerhetskraven på
annat sätt. Produkter som har visats uppfylla säkerhetskraven
skall av tillverkaren eller importören förses med ett EG-märke
innan de släpps ut på marknaden. En EG-märkt produkt skall kunna
föras fritt mellan medlemsländerna.
Direktivet är tillämpligt på både personlig skyddsutrustning
som används i arbetslivet och sådan som utnyttjas privat.
Direktivet avser att säkerställa att bara sådan skyddsutrustning
(exempelvis hjälmar, skyddsglasögon och inandningsskydd) som
uppfyller i direktivet närmare angivna grundläggande
säkerhetskrav släpps ut på marknaden och används. Genom att
ställa upp enhetliga regler för personlig skyddsutrustning skall
direktivet också främja fri rörlighet för sådan utrustning.
Direktivet om personlig skyddsutrustning innehåller också en
s.k. säkerhetsklausul, som innebär att ett ingripande skall
kunna göras i fråga om bl.a. sådan personlig skyddsutrustning
som redan har släppts ut på marknaden. Det gäller även om
utrustningen överensstämmer med säkerhetskraven och bär
EG-märket. Ett ingripande skall kunna ske om utrustningen
"skulle kunna medföra en säkerhetsrisk för människor, husdjur
eller egendom". Staten i fråga skall då vidta alla nödvändiga
åtgärder för att ta bort utrustningen från marknaden eller
förbjuda att den släpps ut på marknaden och får fri rörlighet.
Genom vissa ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160), vilka
riksdagen nyligen antagit i samband med riksdagsbeslutet om
godkännande av EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1,
rskr. 18), har anpassning av svenska regler på arbetslivets
område skett till direktivet om personlig skyddsutrustning. Den
nu aktuella propositionen avser därför införlivandet av
direktivet till svensk rätt endast beträffande dess
tillämplighet på personlig skyddsutrustning för privat bruk.
I propositionen konstateras att säkerheten hos personlig
skyddsutrustning på konsumentområdet för närvarande regleras
främst av produktsäkerhetslagen (1988:1604). Med stöd av denna
lag är det möjligt att gripa in mot alla slag av risker med
sådan utrustning. För vissa risker gäller dock specialreglering.
Som exempel på sådan reglering nämns i propositionen lagen
(1985:426) om kemiska produkter och hälsoskyddslagen
(1982:1080). Enligt propositionen erfordras dock nya
föreskrifter för att uppfylla Sveriges åtagande enligt
EES-avtalet i fråga om personlig skyddsutrustning på
konsumentområdet. Avtalets bestämmelser om personlig
skyddsutrustning bör enligt propositionen införlivas med svensk
rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen
föreslås få de erforderliga bemyndigandena i en särskild lag. I
denna lag anges också de grundläggande förutsättningarna för att
personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för privat
bruk samt också bestämmelser om straff och tillsyn m.m. Lagen
föreslås gälla sådan skyddsutrustning som tillhandahålls i
näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig
omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för privat
bruk. Den bör också gälla utrustning som hyrs ut. Begreppet
personlig skyddsutrustning bör enligt förslaget få samma
innebörd som i direktivet. Av den nya lagen bör vidare framgå
att produktsäkerhetslagen också i fortsättningen är tillämplig
på personlig skyddsutrustning på konsumentområdet. Skälet till
detta är enligt propositionen att produktsäkerhetslagen i allt
väsentligt synes inrymma de handlingsmöjligheter som den s.k.
säkerhetsklausulen i direktivet talar om.
Utskottet delar bedömningen i propositionen att
produktsäkerhetslagen i sin nuvarande utformning knappast kan
anses tillräcklig för att säkerställa direktivets syfte att
endast personlig skyddsutrustning som uppfyller särskilt angivna
grundläggande säkerhetskrav släpps ut på marknaden. Det måste
därför tillskapas nya svenska regler som ger detta resultat.
Enligt utskottets mening uppnås syftet väl med regeringens
förslag. De nya regler som behövs kommer att vara detaljerade
och i stor utsträckning av teknisk karaktär. Vidare kommer
standardiseringsarbetet att medföra ändringar i direktivet och
därmed även i de svenska föreskrifterna. Med hänsyn till dessa
omständigheter bör, som anförs i propositionen, reglerna
huvudsakligen utformas på myndighetsnivå. Grundläggande
förutsättningar -- i linje med direktivets säkerhetskrav -- för
att personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för
privat bruk bör emellertid, i enlighet med vad som föreslås i
propositionen, meddelas i lag. I lagen ges också de erforderliga
bemyndigandena för regeringen. Som föreslås i propositionen bör
dock produktsäkerhetslagen även i fortsättningen vara
tillämplig på personlig skyddsutrustning för privat bruk.
Utskottet har inte heller någon erinran mot att ansvaret för
marknadsövervakningen, inbegripet rätten att meddela
föreskrifter, bör ligga på Konsumentverket.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om personlig
skyddsutrustning för privat bruk.
Stockholm den 3 december 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Inger
Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil
Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Carin
Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud Ekendahl (m), Karin
Pilsäter (fp) och John Bouvin (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.