I betänkandet behandlas proposition 1992/93:70 Privat
lokalradio och motioner som har väckts med anledning av
propositionen. Också vissa motioner som har väckts under den
allmänna motionstiden år 1992 behandlas.
Utskottet lägger fram förslag till en lokalradiolag som
innebär att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar
tillåts fr.o.m. den 1 april 1993. Reglerna är utformade så att
självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att
bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet
sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på
sändningsmöjligheter. Sändningstillstånd skall ges inte bara i
de större städerna utan också på andra håll där det finns en
önskan att sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet
förutsätter att fler tillstånd än de 60 som nämns i
propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som
juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända
lokalradio skall inte kunna få ännu ett tillstånd. Vissa
ytterligare begränsningar föreslås i syfte att motverka
nätverksbildningar och andra former av dominans.
Den första tillståndsperioden gäller till utgången av år 2000.
Om det finns flera sökande till ett ledigförklarat tillstånd och
de ej har kunnat samordna sina ansökningar, skall den sökande få
tillståndet som vid en auktion åtar sig att betala den högsta
årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara
20000 kr per år.
Frågor om tillstånd att sända lokalradio skall handhas av en
ny myndighet, Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Betänkandet innehåller också vissa förslag i fråga om
närradion. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får
rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett
samma regler som gäller för lokalradion.
Vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall tillstånd
att sända närradio kunna återkallas i upp till fem år, om
synnerliga skäl föreligger. Därmed blir det möjligt att motverka
att närradion används till propaganda för organiserad rasism och
annan främlingsfientlig verksamhet.
Till betänkandet är fogat en reservation, två särskilda
yttranden och en meningsyttring från suppleant.
Propositionen
I proposition 1992/93:70 har regeringen
1. dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen
framlagda förslag till
1. lokalradiolag
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)
3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
4. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden,
2. dels föreslagit riksdagen att till Närradionämnden på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 500 000 kr.
Lagförslagen har lagts fram efter hörande av Lagrådet.
Regeringens förslag till lokalradiolag framgår av det i bilaga 1
framlagda lagförslaget. Lagförslagen 2--4 har tagits in i bilaga
2.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:70
1992/93:K5 av Björn von der Esch (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om harmonisering med EG-rätten av lag för privat lokalradio.
1992/93:K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget till lokalradiolag,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i
radiolagen (1966:755),
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
närradiolagen (1982:459) med de ändringar som följer dels av ett
avslag på förslaget till lokalradiolag, dels av att även
närradioföreningar bör få rätt att sända reklam,
4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens och
yttrandefrihetens områden,
5. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en
parlamentarisk utredning om reklamradio (lokalradio enligt
propositionen) i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår förslaget om ytterligare
medelsanvisning till Närradionämnden på 500 000 kr.
1992/93:K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:70 om
auktionsförfarande för att fördela sändningsrätter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om urvalsregler
för fördelning av sändningstillstånd i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en opartisk instans bör fördela
sändningstillstånden,
4. att riksdagen beslutar att tillstånd att sända lokalradio
skall gälla för högst fem år,
5. att riksdagen beslutar att åtgärderna mot rasism i
närradion även skall gälla den privata lokalradion,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om vem som
kan få sändningstillstånd för privat lokalradio i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om förbud i lokalradion och
närradion för reklam som riktar sig till barn under tolv år,
8. att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i
reklamradio,
9. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag om
sändningarnas innehåll i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1992/93:K8 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:70 och begär att
regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med alla
riksdagens partier representerade, vilken får i uppdrag att
skyndsamt utarbeta ett nytt lagförslag,
2. att riksdagen snarast beslutar sådan ändring i
närradiolagen att reklam och sponsring blir tillåtna i närradion
i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att den som sänder närradio vid den
tidpunkt då ändringen i fråga om reklam eller sponsring träder i
kraft i närradiolagen skall få behålla sin sändningstid eller
sändningsrätt.
1992/93:K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i listan med orter som i en första
omgång skall få sändningstillstånd för privat lokalradio även
uppta Ludvika, Borlänge och Kalmar.
1992/93:K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av myndigheten.
1992/93:K11 av Sigge Godin m.fl. (fp, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Närradiomyndighetens framtida organisation
samt dess lokalisering.
1992/93:K12 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:70 i den del som stadgar förbud mot
att dagstidningsföretag ges sändningstillstånd för privat
lokalradio.
1992/93:K13 av Birger Andersson och Rose-Marie Frebran (c,
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om befrielse från avgift till
staten för de sammanslutningar, som ej sänder reklam i
närradion.
1992/93:K14 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheten att utnyttja fler frekvenser vid införandet av den
privata lokalradion.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:K422 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för den framtida
radiopolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för den framtida
frekvensplaneringen för ljudradiosändningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om urvalskriterier vid tillståndsgivning för
start av kommersiella radiostationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på programinnehållet i kommersiella
radiostationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud för åsiktsreklam i radio,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud för reklam som vänder sig till barn
i radio,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av att belysa effekterna för
dagspressen av reklam i radio.
1991/92:K423 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de restriktioner för reklam i
televisionen som riktar sig till barn måste vara giltiga i fråga
om reklam i radio som riktar sig till barn,
1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att tillåta reklam även i närradion.
1991/92:K431 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om radionämnden, kabelnämnden och
närradionämnden.
1991/92:K432 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett rättssäkert
radiokoncessionsförfarande.
1991/92:Kr238 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ansvaret för administration och inkassering av
koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen bör anförtros
Radiotjänst i Kiruna AB.
Utskottet
Ärendets beredning
På konstitutionsutskottets begäran har kulturutskottet avgivit
yttrande i ärendet. Yttrandet har fogats som bilaga 3 till
betänkandet. Inom konstitutionsutskottets kansli har upprättats
en promemoria som behandlar de lagtextändringar som föranleds av
kulturutskottets yttrande. Promemorian har fogats till
betänkandet som bilaga 4. På konstitutionsutskottets begäran har
Lagrådet yttrat sig över vissa av de lagförslag som läggs fram i
promemorian. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande är intaget i ett protokollsutdrag som har
fogats till betänkandet som bilaga 5. Av protokollsutdraget
framgår också vilka lagförslag i promemorian som
konstitutionsutskottet remitterade till Lagrådet.
Företrädare för Telestyrelsen, Närradionämnden och
Radionämnden har inför konstitutionsutskottet lämnat
upplysningar och synpunkter i ärendet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade
ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993.
Regelverket utformas så att självständiga, lokalt förankrade
radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas
lokalradio.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att
bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet
sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på
sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett 60-tal
sändningstillstånd beviljas i områden med ett
befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som
juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända
lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillstånd. Vissa
begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun, andra radio-
och TV-företag samt dagstidningsföretag.
Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.
Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat
sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet som vid en
auktion åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till
staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000 kr per år.
Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall
tillståndshavaren sända program som har framställts särskilt för
den egna verksamheten. Några andra regler för det allmänna
programinnehållet föreslås inte.
I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som
för egensändningar av ljudradio i kabel.
Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion.
Närradion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på
ideell grund. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio
får rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort
sett samma regler som för lokalradion. Närradioföreningar, som
är sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma
närradioändamål, får emellertid inte rätt att sända reklam.
Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser
av bl.a. reglerna om reklam och det s.k. riksförbudet upphör och
ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.
Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för
närradio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt
möjligt. Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det
finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör
eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om
en majoritet av de berörda sändningsberättigade
sammanslutningarna önskar det.
För att möjligheten att använda närradion till propaganda för
organiserad rasism och annan främlingsfientlighet skall
motverkas skall sändningstillståndet, om det föreligger
synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för
allvarliga yttrandefrihetsbrott.
Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i
fråga om lokalradion.
I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör enligt
propositionen en översyn göras av reglerna för lokalradion.
Frågan om avslag på propositionen
Propositionen
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade
ljudradiosändningar skall tillåtas fr.o.m. den 1 januari 1993.
Regelverket för verksamheten anges vara utformat så att
självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya
formen av radio föreslås bli benämnd lokalradio.
I propositionen anförs att förslagen innebär att den
grundlagsstadgade yttrandefriheten förverkligas inom ännu ett
viktigt område och att det för en sådan åtgärd i och för sig
inte behövs någon motivering. Den principiella utgångspunkten
för förslaget anges vara att skapa förutsättningar för en fri
radio så långt det är tekniskt möjligt. Därigenom kommer enligt
regeringen radiomediet att kunna utvecklas enligt sina egna
förutsättningar. På samma sätt som inom andra delar av
massmedieområdet blir det de olika aktörernas sak att, utan en
långtgående myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall
läggas upp. Genom att de nya radiostationerna får tillgång till
reklamfinansiering kommer framgångarna hos publiken att avgöra
vilka företag som lyckas. Regeringens förslag till regler för
den nya radioverksamheten innehåller emellertid vissa
begränsningar av aktörernas handlingsfrihet. Begränsningarna har
alla på ett eller annat sätt samband med att radion utnyttjar
sändningsfrekvenserna som tills vidare är en begränsad resurs.
Ett grundläggande villkor för radiokommunikation är nämligen att
sändare och mottagare måste använda samma frekvens. Om en
mottagare nås av olika signaler på samma frekvens, uppkommer
störningar som hindrar kommunikationen. Sändare som använder
samma frekvens måste därför placeras så långt från varandra att
störningar normalt inte uppstår. Även om frekvensutrymmet kan
disponeras på flera olika sätt medför enligt regeringen
hänsynen till befintlig verksamhet ofta att frekvenstillgången
på kort sikt kan betraktas som given. Det innebär att endast ett
begränsat antal radioprogram vid en viss tidpunkt kan sändas ut
i ett visst område. Om ett radioföretag har tillgång till
sändare på många orter minskar därför enligt regeringen
möjligheten för andra radioföretag på dessa orter.
Regeringen anför att utländska erfarenheter visar att det
finns en stark tendens till kedjebildning inom den privata
radion. Lokala radioföretag köps upp av starkare konkurrenter
som på så sätt får tillgång till ett stort antal sändare där de
sänder ut i huvudsak samma program. Enligt regeringens mening är
det angeläget att möjligheten att starta nya radiostationer får
till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt.
Detta kan enligt regeringen ske om varje radiostation får en
oberoende ställning, med inriktning mot sitt lokala
spridningsområde. Regeringen anför att en utveckling som skulle
leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal
kedjeföretag inte nämnvärt skulle öka mångfalden i radion och
att den därför bör motverkas på olika sätt.
De bestämmelser som föreslås anges syfta till att underlätta
tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag.
Regeringen anför att det är oklart hur förutsättningarna för
kommersiell radio kommer att utvecklas i framtiden och förklarar
att den därför inte föreslår något omfattande och detaljerat
regelverk. Ett sådant skulle enligt regeringen nämligen kunna
leda till onödig stelhet och till en alltför omfattande statlig
styrning, samtidigt som möjligheten att förutse de framtida
regleringsbehoven under alla förhållanden är begränsad.
Motionerna
Enligt motion K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) har propositionen
så stora brister att den inte kan ligga till grund för ett
riksdagsbeslut. Orsaken anges vara regeringens ovilja att i tid
effektuera riksdagens beställning från sommaren 1991 av en
parlamentarisk beredning. Som exempel på brister anförs att
internationella erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att
principresonemang och analyser av målkonflikter förekommer
sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna behandlas
lättvindigt.
Enligt motionärerna har inget massmediebeslut i modern tid
fattats på grundval av ett så knapphändigt och bristfälligt
faktaunderlag. De menar att detta är förvånande med tanke på att
det gäller ett beslut av betydelse för yttrandefrihetens
villkor.
Motionärerna anser mot denna bakgrund att propositionen bör
avslås, såvitt avser förslaget om lokalradio (yrkandena 1, 2, 4
och 6) och att riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt
tillsätta en parlamentarisk utredning om reklamradio (yrkande
5). I en sådan utredning ges riksdagen enligt motionärerna
rimliga möjligheter att inhämta synpunkter och förslag liksom
att i övrigt skaffa sig ett acceptabelt beslutsunderlag.
En liknande inställning redovisas i motion K8 yrkande 1 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anför att regeringens
förslag inte kan accepteras från yttrandefrihets- och
opinionsbildande synpunkt. De anser därför att propositionen bör
avslås. Motionärerna förespråkar att ett nytt förslag utarbetas
av en parlamentarisk utredning där alla riksdagens partier är
representerade.
I motion K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) förklarar
motionärerna att förslaget till urvalsförfarande måste förkastas
(yrkande 1) och att regeringen i stället bör återkomma med ett
förslag till fördelning av sändningsrätterna där det görs en
bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten och där det
tas hänsyn till de olika intressenternas planerade
programkoncept och profil (yrkande 2). Först då skapas enligt
motionärerna de möjligheter till mångfald som det så ofta
hänvisas till i propositionen.
I den socialdemokratiska motionen K6 redovisar motionärerna
sin uppfattning om den framtida radiopolitiken enligt följande.
Radiopolitiken befinner sig i en övergångsperiod.
Frekvenstillgången sätter fortfarande en gräns för hur många
radiostationer som kan starta. Om ett tiotal år kommer dock,
genom introduktionen av digital teknik, frekvensbristen att
minska påtagligt. Tekniskt sett kommer det att bli möjligt att
låta ett mycket stort antal aktörer starta radiostationer.
Övergången till digital teknik är inte okomplicerad.
Förutsättningar måste skapas för att infasning av nya digitala
sändningar kan ske utan att trängseln i etern ökar och för att
lyssnarna inte skall tvingas att skaffa sig dubbla
mottagarutrustningar. Av dessa skäl behöver planeringen av det
framtida frekvensutnyttjandet ske med omsorg. Beslut som kan
innebära att man överutnyttjar frekvenserna eller försvårar för
framtida nödvändig koordination skall inte fattas nu.
Regeringen tar enligt motionärerna föga hänsyn till detta. De
anför att regeringen också har underlåtit att inhämta ett
nödvändigt kompletterande faktaunderlag om olika
frekvenstekniska lösningar från Telestyrelsen. Genom förslaget
att låta tillstånden för reklamradion löpa i åtta år finns
enligt motionärerna en risk att den nya digitala teknikens
fördelar inte utnyttjas på bästa sätt.
Motionärerna anser att följande krav bör ställas på
frekvensplaneringen.
Övergången till digital teknik bör underlättas. Lyssnarna
skall garanteras en fortsatt hög mottagningskvalité.
Frekvenserna får därför inte överutnyttjas.
Närradion skall, utom i storstäderna där särskilda lösningar
kan behövas, garanteras tillgång till en kommuntäckande
frekvens.
Sveriges Radio skall ha förtur till digital teknik.
Tillgängliga frekvenser i övrigt upplåts för reklamradio.
Varje reklamradiofrekvens får i princip kommuntäckning.
Regeringens proposition innebär enligt motionärerna att bara
kravet beträffande närradion delvis är tillgodosett. De anser
att förslaget till nya myndighetsuppgifter är konstruerat så att
det i realiteten blir myndigheten som kommer att ta ställning
till hur olika intressenters önskemål på frekvenserna skall
tillgodoses. Enligt motionärerna bör riktlinjerna för detta dock
i Sverige, liksom i andra länder, fastställas av regering och
riksdag.
I motion 1991/92:K422 yrkande 2 av Thage G Peterson m.fl. (s)
tar motionärerna också upp riktlinjerna för den framtida
radiopolitiken. Enligt motionen bör riktlinjerna vara att
garantera lyssnarna samma höga tekniska mottagningskvalitet som
hittills, att ge lyssnarna tillgång till ett varierat
programutbud, att öka yttrandemöjligheterna i radiomediet genom
att nya aktörer får plats och att motverka uppkomsten av lokala
åsikts- och mediemonopol. I motionen berörs också principerna
för den framtida frekvensplaneringen (yrkande 3). I den frågan
förs samma uppfattningar fram som i motion K6.
Kulturutskottets yttrande
Om beslut inte nu fattas rörande införandet av en
lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i
propositionen finns enligt kulturutskottet uppenbara risker för
att den ökade frihet på ljudradioområdet som propositionen
syftar till inte kommer att kunna åstadkommas förrän efter
avsevärd tid. Kulturutskottet anser att det är så angeläget att
vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning
bör komma till stånd redan nu. De förslag som framförts
motionsvägen ger enligt kulturutskottets mening dock anledning
till vissa jämkningar i regeringsförslagen.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar uppfattningen att det är av stor
vikt att yttrandefriheten på etermedieområdet kan vidgas utan
ytterligare dröjsmål. Detta bör ske genom införande av en
lokalradiolagstiftning som grundar sig på de förslag som
regeringen har lagt fram. Som framgår av det följande anser
konstitutionsutskottet dock att regeringens förslag bör
underkastas vissa ändringar och jämkningar. Med det anförda
avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K6 yrkandena 1, 2,
4, 5 och 6, K7 yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422
yrkandena 2 och 3.
Sändningsområden
Propositionen
Regeringen föreslår att varje sändningstillstånd skall ge
tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna
tas emot med god hörbarhet inom ett angivet sändningsområde.
Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med beaktande av
vad som är tekniskt möjligt att nå från sändaren med lämpligt
läge, hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra
håll samt vad som är naturliga lokala intresseområden. Alla
delar av det frekvensområde som är tillgängligt för
rundradiosändningar av ljudradio -- såväl inom FM- som
AM-området -- bör enligt regeringens förslag kunna utnyttjas för
lokalradion. Antalet sändningstillstånd bör enligt förslaget
successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I
en första omgång bör bl.a. ett 60-tal sändningstillstånd
beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar ca
100 000 personer eller mer. I propositionen redovisas en
uppställning med 24 olika områden, där i första omgången
Storstockholmsområdet anges få 10 tillstånd, Göteborgsområdet 5,
Malmöområdet 3 och övriga områden 2 vardera.
Som skäl till förslaget att lokalradiosändningar bör bedrivas
av självständiga företag med inriktning mot ett lokalt avgränsat
område, anför regeringen att tendenser att bilda omfattande
nätverk bör motverkas. Enligt regeringen bör det eftersträvas
att sändningsområdena överensstämmer med naturliga lokala
intresseområden. Det som kännetecknar ett sådant område anges
vara att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattas
som en enhet av invånarna. Som exempel på sådana områden nämner
regeringen en större tätort med omland. I vissa fall kan två
eller flera tätorter anses ingå i samma lokala intresseområde.
Inte annat än i undantagsfall skall emellertid enligt regeringen
ett sändningsområde utgöras av annat än ett sammanhängande
område.
Regeringen anför att vad som är ett naturligt lokalt
intresseområde självfallet inte kan fastställas en gång för alla
via en administrativ process. Systemet bör enligt regeringen
vara så flexibelt att det medger att hänsyn tas till sociala,
regionala och ekonomiska förändringar. Det bör samtidigt ge en
viss stabilitet åt dem som innehar sändningstillstånd. Ett sätt
att förena dessa mål anges vara att sändningsområdena kan
justeras efter medgivande av berörda tillståndshavare. Därmed
blir det enligt regeringen möjligt för tillståndshavaren att mot
ersättning förvärva större områden, eller för nya företag att
skaffa sig utrymme genom att komma överens med dem som redan har
tillstånd.
Regeringen anför att konflikter kan uppkomma mellan olika
företags anspråk, eftersom sändningsområdets omfattning kommer
att vara en viktig förutsättning för det enskilda
radioföretagets lönsamhet. Om det i samband med planeringen av
sändningsområdena uppkommer en konflikt mellan önskemål om
mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare
och möjligheten att bereda flera tillståndshavare
sändningsmöjligheter bör enligt regeringen det förstnämnda
intresset vika.
Motionerna
I motion K6 (s) anförs att flera invändningar kan riktas mot
att sändningstillstånd skall lämnas etappvis och att
utgångspunkten skall vara ett befolkningsunderlag på 100 000
personer. Enligt motionärerna kan man fråga sig vilka skäl det
finns till att just ha befolkningstalet som utgångspunkt vid en
etappvis fördelning av frekvenser. Och om man skall ha
befolkningstal som utgångspunkt, varför just 100 000 och inte
70000 ? Hänsyn har inte tagits till att det finns flera
områden där det är tekniskt möjligt att gå in vid den första
etappen och där intressenter för detta finns. Som exempel pekar
motionärerna på Ludvika och Kalmar. En fråga man enligt
motionärerna också kan ställa sig är om det verkligen finns ett
kommersiellt underlag för tio reklamradiostationer i Stockholm.
Den avgörande frågan är dock om det över huvud taget är
nödvändigt med en etappvis tillståndsgivning. På dessa frågor
lämnar propositionen enligt motionärerna inga svar.
Motionärerna anför vidare att regeringens förslag om en
etappvis fördelning skapar orättvisa och ger en osund start för
branschen och att inga som helst försök till bedömningar har
gjorts av effekterna för dagspressens del vid etablering av
reklamradiostationer. Också i motion 1991/92:K422 yrkande 9 av
Thage G Peterson m.fl. (s) förespråkas att effekterna för
dagspressen av reklam i radio närmare belyses.
I motion K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) uttalar
sig motionärerna för att Ludvika, Borlänge och Kalmar bör höra
till de orter som i en först omgång bör komma i fråga för
sändningstillstånd.
Även i motion K14 av Lennart Fridén (m) riktas kritik mot
regeringens förslag om sändningsområden. Motionärerna menar att
det leder till alltför få sändningstillstånd som kan medföra
politisk styrning och att man i första omgången utesluter
områden med befolkningsunderlag på under 100 000 personer.
Motionären menar att fler frekvenser bör utnyttjas än vad
regeringen föreslår.
I motion K8 (nyd) anför motionärerna att alla som vill sända
lokalradio så långt möjligt skall beredas tillfälle till detta.
Det enda som i dagsläget kan lägga hinder i vägen är enligt
motionärerna bristen på frekvenser. Men med en god
frekvensplanering blir denna eventuella brist enligt
motionärernas mening endast ett eventuellt storstadsproblem. De
anser att de sökandes önskemål om sändningsområde och frekvens
skall uppfyllas av Telestyrelsen så långt tekniken medger. En
flexibel och serviceinriktad frekvensplanering ställer dock
enligt motionärerna andra krav på myndigheten än i dag, men är
genomförbar om den politiska viljan finns. De anför att tekniska
skäl inte behöver föranleda att alla frekvenstillstånd måste
beviljas och upphöra vid samma tidpunkt. Om inga frekvenser
finns lediga, får enligt motionärerna den sökande vänta, och
skulle det vid ett tillfälle finnas fler sökande än frekvenser
får man finna en metod för tilldelning.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att antalet
sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på
sändningsmöjligheter och understryker vikten av att det redan
vid den första tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte
bara i de större städerna utan också för sändningsområden som
omfattar mindre orter där efterfrågan på tillstånd finns och där
tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt
kulturutskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid
den första fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler
tillstånd än de 60 som enligt vissa i propositionen angivna
principer då skulle kunna fördelas (s. 13). Kulturutskottet
anser det angeläget att denna möjlighet till fler
sändningstillstånd utnyttjas. Enligt kulturutskottets mening är
det också angeläget att anpassningen till behovet av
sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår
en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får
sina tillstånd vid den första fördelningen. Kulturutskottet
framhåller angelägenheten av att den tillståndsbeviljande
myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från intresserade när
sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt
kulturutskottets mening inte nödvändigt att samråd sker med
länsstyrelserna i sådana frågor. Regeringen bör varje år
rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen samt
redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd
liksom hur många ansökningar som inte hunnit behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så
effektivt som möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva
ändra frekvens under tillståndsperioden. Med hänsyn till att en
sändningsfrekvens kan vara inarbetad bör frekvensbytena -- i
såväl privat lokalradio som i närradio -- dock begränsas till de
fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare skall
ha möjlighet att bedriva radiosändning. Kulturutskottet anför
att detta bör beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav
och användning av radioanläggningar.
Konstitutionsutskottets bedömning
Liksom kulturutskottet instämmer konstitutionsutskottet i
regeringens bedömning att antalet sändningstillstånd bör
anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Också
konstitutionsutskottet vill framhålla betydelsen av att det
redan från början ges sändningstillstånd inte bara i de större
städerna utan också på andra håll där det finns en önskan att
sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet
förutsätter att fler tillstånd än de 60 som exemplifieras i
propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium. Som
kulturutskottet anför är det också angeläget att anpassningen
till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att
det inte uppstår en konstlad monopolställning för de
tillståndshavare som får sina tillstånd först.
Konstitutionsutskottet vill liksom kulturutskottet betona att
tillståndsmyndigheten bör ta stor hänsyn till önskemål från
intresserade när sändningsområdena skall utformas.
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets bedömning att
samråd med länsstyrelsen inte är nödvändigt. Som kulturutskottet
anfört bör regeringen varje år rapportera antalet
sändningstillstånd till riksdagen samt det antal ansökningar som
eventuellt inte resulterat i tillstånd eller inte kunnat
behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så
effektivt som möjligt kan, som kulturutskottet har anfört,
befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under
tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan
vara inarbetad bör frekvensbytena -- i såväl privat lokalradio
som närradio -- dock begränsas till de fall då det är nödvändigt
för att nya användare skall ha möjlighet att bedriva
radiosändning.
Vad konstitutionsutskottet har anfört om sändningsområden och
rapportering från regeringen till riksdagen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Konstitutionsutskottets
ställningstagande innebär att syftet med motion K14 får anses
tillgodosett. Det innebär också att motionerna 1991/92:K422
yrkande 9 och K9 avstyrks.
Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.
Propositionen
Enligt regeringens förslag innebär ett tillstånd att sända
lokalradio att tillståndshavaren har rätt att själv sända under
24 timmar per dygn i ett sändningsområde. Tillståndshavaren
skall utse utgivare för programverksamheten och godkänna
ställföreträdare för utgivaren. Enligt regeringen bör inget
hindra att en tillståndshavare låter någon annan sända under en
del av sändningstiden -- även mot vederlag -- men
tillståndshavaren bör i sådana fall behålla ansvaret för att
utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för
verksamheten följs. Regeringen anför att den föreslagna
konstruktionen bör leda till klara ansvarsförhållanden samtidigt
som olika former av lokalt samarbete inte förhindras.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet understryker vad som anförs i propositionen om
att en tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del
av sändningstiden, även mot vederlag, men att tillståndshavaren
i sådana fall behåller ansvaret för att utgivare utses och för
att övriga regler för verksamheten följs.
Konstitutionsutskottets bedömning
I 25 § i regeringens förslag till lokalradiolag föreskrivs att
reklam mot vederlag och program mot betalning endast får sändas
under annonstid. Bestämmelser med motsvarande innebörd finns i 7
§ radiolagen (1966:755) och 9 § lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten, liksom i 19 § lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten. Vid tillkomsten av bestämmelsen i radiolagen
motiverades dess avfattning med att radiolagens reklambegrepp
endast omfattar näringsidkares avsättningsfrämjande meddelanden
(prop. 1990/91:149 s. 81 f.). För att även t.ex. åsiktsreklam
eller näringsidkares anskaffningsfrämjande meddelanden skulle
träffas formulerades bestämmelsen på angivet sätt. Enligt
konstitutionsutskottets mening finns det en risk att
bestämmelsen i 25 § lokalradiolagen kan ges en tolkning som är
vidare än den avsedda. Med hänsyn till att motsvarande
bestämmelse finns i annan radiolagstiftning framstår det
emellertid som mindre lämpligt att nu föreslå en ändring. I
stället bör frågan tas upp vid en kommande samlad översyn av den
radiorättsliga lagstiftningen. Vad konstitutionsutskottet nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vem som kan få sändningstillstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall
innebära rätt att själv sända under 24 timmar per dygn i ett
sändningsområde. Enligt förslaget skall innehavaren av ett
tillstånd utse utgivare för programverksamheten. Om sändningar
inte har inletts inom sex månader efter det att tillståndet har
meddelats, kan tillståndet återkallas. Tillståndet skall enligt
förslaget också kunna återkallas om tillståndshavaren inte alls,
eller endast i obetydlig omfattning, har bedrivit sändningar
under en sammanhängande tid av fyra veckor.
Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a. det inte bör
förekomma att sändningstiden delas upp mellan olika företag vid
tillståndsgivningen. Inget bör dock enligt regeringen hindra att
en tillståndshavare låter någon annan sända under en del av
sändningstiden -- även mot vederlag. Regeringen anser att
tillståndshavaren i sådana fall bör behålla ansvaret för att
utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för
verksamheten följs. Möjligheten att återkalla tillstånd
motverkar enligt regeringen att konkurrensen hämmas genom att
meddelade sändningstillstånd inte utnyttjas.
Regeringen föreslår att sändningstillstånd skall kunna ges
till såväl fysiska som juridiska personer. Staten, kommuner,
landsting och den som har tillstånd att bedriva
rundradiosändning enligt 5 § radiolagen skall dock inte kunna få
tillstånd att sända lokalradio. Den som redan har tillstånd att
sända lokalradio skall inte kunna få ytterligare ett tillstånd.
Regeringen föreslår vidare att tillstånd inte skall kunna ges
till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett
bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning
eller till ett företag i vilket någon av de nämnda har ett
bestämmande inflytande.
Regeringen anför att det är dess strävan att utforma reglerna
för den nya lokalradion på ett sådant sätt att antalet
självständiga röster kommer att öka väsentligt. Tillkomsten av
självständiga, lokalt förankrade radioföretag bör enligt
regeringen underlättas samtidigt som en utveckling i riktning
mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag bör motverkas.
Regeringen anför att de föreslagna begränsningarna skall ses mot
denna bakgrund.
Genom att tillstånd måste innehas av en särskild fysisk eller
juridisk person, som är ansvarig för att det utses ansvarig
utgivare och för att programreglerna följs, skapas enligt
regeringen goda förutsättningar för att programföretagen får en
självständig ställning och lokal inriktning. Staten, kommuner
och landsting bör enligt regeringen inte kunna få tillstånd
eftersom lokalradion inte skall fungera som språkrör för
myndigheterna. Skälet för att utesluta den som har tillstånd
enligt 5 § radiolagen, dvs. för närvarande Sveriges
Radio-företagen och Nordisk Television AB, är enligt regeringen
att mångfalden bör främjas.
Även när det gäller begränsningarna för dagspressen anförs
intresset att ta till vara möjligheterna till mångfald. Om
dagstidningsföretag skulle kunna erhålla tillstånd att sända
lokalradio, skulle dessa företag enligt regeringen kunna öka
sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i
stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera.
Mot denna bakgrund anser regeringen att dagstidningsföretag bör
vara uteslutna från möjligheten att erhålla tillstånd att sända
lokalradio.
I lagstiftningsärendet har frågan om en sådan begränsning för
dagstidningsföretagen är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen
och tryckfrihetsförordningen varit föremål diskussion.
Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att
sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom
lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att
sända. I paragrafen sägs vidare att det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Enligt 3 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen
gäller för föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända
trådlösa radioprogram vad som föreskrivs om begränsningar av
grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra--femte
styckena och 13 § regeringsformen. I 2 kap. 12 § andra stycket
regeringsformen anges att en begränsning endast får göras för
att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle samt att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och
ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på
grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning. I 2 kap. 13 § första stycket anges att
yttrandefriheten och informationsfriheten -- med vissa angivna,
här ej aktuella undantag -- endast får begränsas, om särskilt
viktiga skäl föranleder det. I paragrafens andra stycke
föreskrivs att det vid bedömande av vilka begränsningar som får
ske med stöd av första stycket särskilt skall beaktas vikten av
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i
politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter.
Förslag till begränsningar för dagstidningsföretagen fanns
också i den lagrådsremiss som föregick propositionen. Regeringen
anförde där att intresset att motverka dominans över
nyhetsförmedling och opinionsbildning är ett sådant särskilt
viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Regeringen
ansåg att förslagen inte heller i övrigt överskred de gränser
för lagstiftaren som ställs upp i samma kapitel 12e>§ andra
stycket. Regeringen ansåg därför att förslagen var förenliga med
yttrandefrihetsgrundlagen.
I sin lagrådsremiss anförde regeringen vidare att enligt
tryckfrihetsförordningen fri etableringsrätt gäller för
tidningar och att endast de begränsningar som framgår av
tryckfrihetsförordningen är tillåtna. Det kunde enligt
regeringen därför diskuteras om det förhållandet att
dagstidningsföretag inte avsågs få tillstånd att sända
privatradio skulle kunna ses som en begränsning av
etableringsfriheten och därför borde framgå av
tryckfrihetsförordningen. Eftersom de föreslagna reglerna dock
inte hindrade någon, inte heller en radiostation, från att
starta en tidning ansåg regeringen att förslaget torde vara
förenligt med tryckfrihetsförordningen.
I sitt yttrande över regeringens lagrådsremiss konstaterar
Lagrådet att den föreslagna begränsningen har gjorts just med
tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte
att utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så att
dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas
och i stället möjligheterna till mångfald tas till vara.
Lagrådet anför att en sådan begränsning enligt Lagrådets mening
-- mot bakgrund av det begränsade utrymme som finns för
lokalradiosändningar -- anses ligga väl i linje med
grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Lagrådet anför vidare att begränsningen inte
kan anses utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Lagrådet
godtar vidare regeringens uppfattning att begränsningen får
anses vara föranledd av ett sådant viktigt skäl som avses i 2
kap. 13 § regeringsformen och anför att begränsningen även i
övrigt får anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen.
Lagrådet tar i yttrandet även upp frågan om begränsningen för
dagstidningsföretagen är förenlig med bestämmelserna om
etableringsfrihet i tryckfrihetsförordningen. Lagrådet
konstaterar att begränsningen inte hindrar någon, inte heller en
radiostation, från att starta en tidning. Enligt Lagrådet gäller
emellertid frågan om den omständigheten att ett
dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio
skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.
Lagrådet anför att det förhållandet att man begränsar
tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet
än tidningsutgivning enligt Lagrådets mening inte kan ses som en
begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att
begränsningsåtgärden inte framstår som riktad mot just denna
frihet. Lagrådet framhåller att det tidigare har funnit att
begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt
skäl med avseende just på yttrandefriheten och
informationsfriheten. Lagrådets slutsats blir därför att
begränsningen inte kan anses strida mot
tryckfrihetsförordningen.
I propositionen hänvisar regeringen till vad Lagrådet anfört
och uttalar uppfattningen att förslaget är förenligt med
yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att ägarbegränsningar
kan ha fog för sig för att motverka makt- och ägarkoncentration
inom mediebranschen. Det är därför också rimligt att lagen
motverkar att en och samma finansiär skaffar sig ett dominerande
inflytande över flera radiostationer. I kombination med de
föreslagna urvalskriterierna vid tillståndsgivningen torde dock
reglerna enligt motionärernas mening vara otillräckliga för att
effektivt motverka mediekoncentration och motverka uppkomsten av
nätverk.
I motion K12 av Lotta Edholm (fp) anför motionären att
förslaget strider mot näringsfriheten och att det är ett hot mot
yttrandefriheten. Enligt motionären är den svenska pressen
ansvarsfull. Hon anser att den inte bör hindras från att driva
radiostationer.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om
konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera
koncentrationsproblem inom radioområdet. Efter att ha redogjort
för vad som sägs i propositionen i denna fråga anför
kulturutskottet att det är angeläget att tendenser till
bristande innehållsmässig mångfald eller till informations-
eller åsiktsmonopol motverkas. De föreslagna begränsningarna av
möjligheten att få tillstånd enligt lokalradiolagen har enligt
kulturutskottet detta syfte. Kulturutskottet pekar på att dessa
bestämmelser inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens
journalistiska kompetens tas till vara i verksamheten. Delägande
från ett dagstidningsföretag är möjligt så länge inte ett sådant
företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).
Konstitutionsutskottets bedömning
Åtgärder som syftar till att motverka att koncentrationen inom
massmedieområdet leder till bristande innehållsmässig mångfald
eller lokala informations- eller åsiktsmonopol ligger enligt
konstitutionsutskottets mening utanför konkurrenslagstiftningen.
Som kulturutskottet anfört har de föreslagna begränsningarna att
få tillstånd att sända lokalradio också detta syfte.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till
begränsningar och avstyrker därmed yrkandet i motion K12.
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Propositionen
Som redan anförts skall enligt regeringens förslag den som
redan har ett tillstånd att sända lokalradio inte kunna få ännu
ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten, landsting och
kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma
gäller programföretag med tillstånd att bedriva
rundradiosändning enligt 5 § radiolagen (6 §). Begränsningarna
gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag
i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte
heller kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till
den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger
ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda
har ett bestämmande inflytande (7 §). De föreslagna
behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett
tillstånd (18 §).
I 29 § anges i tre olika punkter vissa förutsättningar då ett
tillstånd att sända lokalradio kan återkallas. Det gäller främst
fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för
programverksamheten saknas. Propositionen innehåller dock inte
något förslag som gör det möjligt att återkalla tillstånd då
sådan behörighetsbrist som anges i 5--7 §§ har uppkommit efter
det att tillstånd har meddelats eller överlåtits.
Motionen
I motion K7 yrkande 6 (v) anför motionärerna att de föreslagna
reglerna inte räcker för att garantera de privata
lokalradiostationerna en självständig ställning. De förordar
därför en skärpning av restriktionerna.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar
att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat
företag som har tillstånd och att syftet med bestämmelsen därmed
lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande anför
kulturutskottet vidare följande:
Enligt kulturutskottets mening är det angeläget att
möjligheten att motverka nätverksbildningar och andra former av
dominans finns inte bara vid tillståndstillfället utan under
hela tillståndstiden. Därför bör det införas en möjlighet för
tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en
tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte
skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på
nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller
indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera
företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande
inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de
sist meddelade tillstånden återkallas. Detsamma bör gälla om
bristen i behörighet förelegat redan vid tillståndsgivningen men
då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör
enligt kulturutskottet förlängning av tillståndet vid
tillståndsperiodens slut självfallet inte ske. Kulturutskottet
anser att beslut om återkallelse eller om att inte förlänga
tillstånd bör kunna överklagas enligt vanliga regler.
Som tidigare nämnts skall enligt bestämmelserna i 7 § i
regeringens förslag till lokalradiolag tillstånd inte kunna ges
till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett
bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en
dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har
ett bestämmande inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet
upp frågan om återkallelse av tillstånd om tillståndshavaren
enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om
det utlystes på nytt. Kulturutskottet anser att någon möjlighet
att återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa
fall. Som skäl för denna ståndpunkt hänvisar utskottet till vad
Lagrådet har uttalat om det av regeringen remitterade förslaget
till 7 §.
Konstitutionsutskottets bedömning
I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att
det är angeläget att motverka nätverksbildningar och andra
former av dominans inte bara vid tillståndstillfället utan också
under hela tillståndstiden.
Som kulturutskottet har anfört skulle en sådan dominans kunna
motverkas om tillståndsmyndigheten kunde återkalla tillståndet i
fall då en tillståndshavare enligt 5 eller 6 § lokalradiolagen
inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om det utlystes
på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller
indirekt har tillstånd har förvärvat ett eller flera företag med
tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ett
eller flera företag med tillstånd, borde därvid de sist
meddelade tillstånden återkallas.
När det gäller frågan om de konstitutionella förutsättningarna
för en sådan reglering och hur den bör utformas får
konstitutionsutskottet anföra följande.
Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en
verksamhet bör också i allmänhet kunna lita på att han får
använda sig av denna rätt under hela tillståndstiden. I viss
utsträckning måste det dock vara tillåtet att återkalla ett
tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats.
Exempel på sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd
finns i 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387) och 18§
fjärde stycket naturvårdslagen (1964:822). Vidare kan nämnas 29
§ i regeringens nu aktuella förslag till lokalradiolag. Den
återkallelsemöjlighet som det nu är fråga om tar också främst
sikte på omständigheter som har inträffat efter det att
tillståndet meddelades.
Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten
att få tillstånd att sända lokalradio i regeringens förslag till
lokalradiolag har ett konstitutionellt stöd i 3 kap. 2 § första
stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Där föreskrivs nämligen att
rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och
villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan
begränsning i sändningsrätten kan införas gäller dock enligt
3kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i
överensstämmelse med föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte
styckena och 13 § regeringsformen. Begränsningen får således
bara göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i
ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och
inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen. Endast om särskilt viktiga skäl
föranleder det, får yttrandefriheten och informationsfriheten
begränsas.
Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose
intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning. Detta intresse har angetts vara ett sådant
särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan
föranleda begränsning av yttrandefriheten och
informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget
också med övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen.
Lagrådet har godtagit dessa uppfattningar och har uttalat att
begränsningarna får anses vara förenliga med
yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna
anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Konstitutionsutskottet har, som tidigare
framgått, inga erinringar mot dessa slutsatser.
Den återkallelsereglering som konstitutionsutskottet uttalat
sig för i det föregående syftar till att hindra
nätverksbildningar och andra former av dominans. Ett
sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om
tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §,
om tillståndet lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda
syfte måste det även vara möjligt att återkalla tillstånd, om
någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam skaffar sig det
dominerande inflytandet över två eller flera företag med
tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två
eller flera tillstånd. Också om något av de organ som nämns i
6§ ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett
företag med sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta
vara möjligt att återkalla sändningstillståndet.
Den föreslagna återkallelseregleringen innebär en avsevärd
skärpning i förhållande till propositionen.
Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart
betydelse vid själva tillståndstillfället. Återkallelsereglerna
innebär att de får betydelse för hela tillståndstiden. Om
sändningverksamheten fortsätter efter det att tillståndet har
återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen bli
aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller
flera radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av
omständigheter som de för sändningsverksamheten direkt ansvariga
inte råder över. Om någon med eller utan eget sändningstillstånd
förvärvar ett eller flera företag med sändningstillstånd eller
skaffar sig det dominerande inflytandet över ett eller flera
företag med sändningstillstånd, kan tillståndsmyndigheten
nämligen återkalla tillstånden från företagen, även om de som
verkar i företagen själva inte har kunnat påverka de
förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda
begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får
återkallas.
Skälet för återkallelsereglerna är att förhindra att syftet
med behörighetsreglerna kringgås. De motiveras sålunda av
intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning. Detta intresse är, som tidigare nämnts, ett
sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 §
regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten
och informationsfriheten. Återkallelseregler med den angivna
innebörden får enligt konstitutionsutskottets mening anses vara
förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen.
Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta åtgärder så
att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig
verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt
av ingripande natur, även när syftet är att främja mångfald i
nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som förutsättning för
lagstiftning av detta slag gäller, som tidigare har nämnts, att
den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker
sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen. Man kan inte utesluta att det någon gång kan
förekomma fall där en återkallelse som grundas på
behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion
till det som återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1
kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen). Konstitutionsutskottet
anser därför att regleringen inte bör vara helt undantagslös.
Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att
tillståndsmyndigheten skall kunna underlåta återkallelse av
tillstånd på grund av behörighetsbrist som anges i 5 §, om
återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd. Några
skäl för en sådan undantagsregel anser konstitutionsutskottet
dock inte föreligga i fall då staten, kommun eller annat i 6 §
angivet organ har kommit att förfoga över sändningstillstånd.
I sitt yttrande tar kulturutskottet även upp frågan om det bör
införas någon regel om återkallelse av tillstånd för de fall av
behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen
(dagstidningsfallen). En möjlighet att återkalla tillstånd att
sända i sådana fall kan enligt konstitutionsutskottets mening
ses som en åtgärd som riktar sig mot tidningsföretagens
etableringsfrihet. Regeringens förslag till begränsning hindrar
ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han
gör det och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd
återkallat, skulle återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd
som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regler med sådan
innebörd kommer därmed i konflikt med de principer som ligger
till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om
etableringsrätten för tidningar. På grund härav bör, som
kulturutskottet funnit, någon möjlighet att återkalla ett
sändningstillstånd inte införas, om behörighetsbristen skulle
föreligga enligt 7 §.
Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där
de behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett
företag som ger ut en eller flera dagstidningar skulle t.ex.
kunna skaffa sig det dominerande inflytandet över flera företag
med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om en återkallelse
av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot
tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med
nyssnämnda tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det
vara nödvändigt att komplettera bestämmelserna om återkallelse
av sändningstillstånd med en undantagsregel av innebörd att
återkallelse på grund av att någon ensam har ett bestämmande
inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om
företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta
effekten av bestämmelserna om återkallelse av
sändningstillstånd. Mot tanken att återkallelser i dessa fall
skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan dock enligt
konstitutionsutskottets mening anföras att 5 och 6 §§ till
skillnad från 7 § inte särbehandlar dagstidningsföretagen.
Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre läge än
andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som
grundar sig på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det
först meddelade tillståndet återkallas. Konstitutionsutskottet
finner därför att någon undantagsregel av nyss nämnt slag inte
erfordras.
På grund av det anförda förordar konstitutionsutskottet att
det i lokalradiolagen införs en bestämmelse av innebörd att
tillståndsmyndigheten skall återkalla tillstånd som meddelats
efter det första tillståndet, om någon förfogar över mer än ett
tillstånd direkt eller genom företag där han på grund av aktie-
eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande inflytande, under
förutsättning att återkallelsen inte framstår som en alltför
ingripande åtgärd.
Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att
återkalla tillstånd, om förutsättningarna för tillståndet har
ändrats. Det skulle dock strida mot principerna för
rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya
omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått
tillståndet inte har vilselett tillståndsmyndigheten.
Konstitutionsutskottet anser därför att återkallelsereglerna bör
utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där
tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla
tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter
har förekommit. Detsamma bör gälla då ett tillstånd har
överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt överlåtelsen.
För att de sålunda förordade återkallelsereglerna skall kunna
tillämpas effektivt fordras att tillståndsmyndigheten kan skaffa
sig kunskap om sådana omständigheter som utgör grund för
återkallelse. Konstitutionsutskottet anser därför att det i
lagen bör föras in en bestämmelse om skyldighet för
tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten
uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som
har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som innebär att
han ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Ett
företag som är tillståndshavare bör också vara skyldigt att
lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i
företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett
bestämmande inflytande i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör
vara vitessanktionerad.
Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på
3kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som
tidigare nämnts får rätten att sända radioprogram på annat sätt
än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns
bestämmelser om rätt för en tillståndshavare att få sitt
tillstånd förlängt med ytterligare en tillståndsperiod.
Paragrafen bör enligt konstitutionsutskottets mening
kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall
förlängas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet.
Konstitutionsutskottet förordar således att regeringens
förslag till lokalradiolag kompletteras med föreskrifter i fråga
om återkallelse av sändningstillstånd, uppgiftsskyldighet och
förlängning av tillstånd i enlighet med vad nu har anförts.
Föreskrifterna bör få samma utformning som i kanslipromemorian
(bilaga 4).
Som konstitutionsutskottet har anfört i det föregående innebär
föreskrifterna om återkallelse av sändningstillstånd en avsevärd
skärpning i förhållande till regeringens förslag. De får därför
i allt väsentligt anses tillgodose de krav som förs fram i
motion K7 yrkande 6.
Tillståndstid
Propositionen
Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall
gälla för högst åtta år. Med hänsyn till behovet att justera
indelningen i sändningsområden m.m. föreslås att alla tillstånd
skall löpa ut vid samma tidpunkt. De tillstånd som meddelas
under den första tillståndsperioden skall gälla intill utgången
av år 2000.
Motionerna
I motion K6 (s) anför motionärerna att motivtext och
lagförslag är oklara i fråga om tillståndstiden. Motionärerna
pekar på att Lagrådet framhållit att lagförslaget inte står i
samklang med den i motivtexten uttalade ambitionen att en
förutsättningslös prövning av regler och villkor för
reklamradion skall ske när praktiska erfarenheter vunnits. De
pekar vidare på att Lagrådet har konstaterat att, såsom
propositionen i övrigt utformats, det är klart att ingen
tillståndsinnehavare kan räkna med att få en automatisk
förlängning. Enligt motionärernas mening är det därför onödigt
att lagtexten innehåller formuleringar som kan ge ett falskt
sken av att så är fallet.
Motionärerna anser även att det är olämpligt att
tillståndsperioden blir så lång som åtta år. Eftersom både
frekvenstekniska och mediepolitiska skäl kan leda till att
reglerna för reklamradion kan behöva omprövas tidigare, bör
tillståndsperioden enligt motionärerna begränsas till sex år.
Enligt motion K7 yrkande 4 (v) bör ett tillstånd att sända
lokalradio gälla i högst fem år för att man snabbare skall kunna
ta till vara erfarenheter och inte låsa marknaden. Enligt den
motionen bör det vidare för lokalradion på samma sätt som
föreslås beträffande närradion införas en regel om återkallande
av sändningstillstånd upp till fem år då rasistiska inslag och
annan främlingsfientlighet förekommer i sändningarna
(yrkande5).
Konstitutionsutskottets bedömning
Av regeringens förslag framgår att alla tillstånd under den
första tillståndstiden enligt lagen löper ut vid samma tidpunkt,
dvs. den 31 december 2000. Den som får ett tillstånd senare
under tillståndsperioden får alltså ett tillstånd som blir
kortare än åtta år. Konstitutionsutskottet kan inte finna att
förslaget i denna del kan ge anledning till tvekan om vad som
skall gälla. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om tillståndsperiodens längd och avstyrker
därmed motion K7 yrkande 4.
Som framgår av det följande föreslår konstitutionsutskottet
att lagen träder i kraft den 1 april 1993. Att ikraftträdandet
förskjuts med tre månader i förhållande till regeringens förslag
bör dock inte föranleda någon ändring i fråga om tidpunkter för
den första tillståndsperiodens början och slut.
Konstitutionsutskottet kan inte förorda regler om återkallelse
av tillstånd att sända lokalradio på grund av sändningarnas
innehåll och avstyrker därmed motion K7 yrkande 5.
Urval bland dem som söker tillstånd
Propositionen
Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala
en årlig avgift på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga
sökande till ett ledigförklarat sändningsområde, skall den
sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till
staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en
öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad
övriga sökande bjuder. Den som får tillstånd skall erlägga en
viss del av första årets avgift i förskott. Om en
tillståndshavare vill överlåta tillståndet, krävs att den
ansvariga myndigheten godkänner förvärvaren. Enligt förslaget
skall godkännande lämnas, om förvärvaren är behörig att erhålla
tillstånd. Om förvärvaren inte godkänns, är överlåtelsen utan
verkan.
I propositionen diskuterar regeringen ett alternativ till
urvalsförfarande som innebär att det i stället skall ske en
bedömning av den sökandes avsikter med verksamheten. De som
förespråkar detta alternativ har hävdat att en sådan urvalsmetod
kommer att leda till innehållsmässig mångfald medan
auktionsmetoden förutsätts få till följd att olika
radiostationer kommer att få ett likartat programutbud.
Regeringen förklarar att den inte finner denna argumentation
övertygande. På de platser där det finns marknadsmässigt utrymme
för mer än en lokalradiostation är det enligt regeringen
sannolikt att de olika stationerna kommer att sträva efter att
hålla olika programprofil, som ett sätt att attrahera olika
delar av publiken och därmed framstå som mer effektiva
reklammedier. Regeringen anser att det också är troligt att
stationerna successivt kommer att justera sin programinriktning
för att anpassa den till publikens önskemål. En urvalsmetod som
innebär att den sökande måste förbinda sig att hålla en viss
programprofil skulle enligt regeringen hindra en sådan
anpassning och därmed få till följd att stationer med höga
programambitioner tvingades bort från marknaden. Det verkliga
resultatet skulle bli att mångfalden minskade i jämförelse med
en situation då olika radiostationer fritt får bestämma sitt
programinnehåll. Regeringen anför vidare att ett urval utifrån
de sökandes planer och ambitioner skulle medföra ett
oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Det
avgörande för om en viss sökande skulle kunna få tillstånd
skulle vara om han lyckades formulera sin ansökan på ett sätt
som tilltalar en myndighet. Regeringen menar att det i ett
system av detta slag skulle var nödvändigt att kontrollera att
åtagandena efterlevs och att detta medför behov av en
kontrollapparat med sanktioner mot den som inte uppfyllde sina
löften. Inte heller detta skulle enligt regeringen vara
acceptabelt. Mot denna bakgrund avvisar regeringen tankar på ett
urvalssystem där hänsyn till de sökandes planer och ambitioner
får avgöra vem som skall erhålla ett sändningstillstånd.
Regeringens förslag går i stället ut på att urvalet av
tillståndshavare sker utifrån kandidaternas betalningsvilja.
Detta anges innebära följande. Om det finns flera behöriga
sökande till ett sändningstillstånd skall den ansvariga
myndigheten kalla dessa till en auktion. De sökande skall få
ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift
till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta
beloppet erhåller tillståndet.
För att marknadsmekanismerna skall kunna verka bör enligt
regeringen den som äger en radiostation kunna sälja denna till
någon annan. Av den anledningen bör sändningstillståndet kunna
överlåtas.
Motionerna
Enligt motion K6 (s) är det olyckligt att möjligheten att
erhålla tillstånd görs beroende av den sökandes ekonomiska
styrka. På många orter i landet kommer antalet tillgängliga
frekvenser för reklamradio att vara begränsat till en eller två,
och det är då inte rimligt att de sökande skall tvingas till
dyrbara åtaganden bara för att kunna komma i fråga. Ett
urvalsförfarande som ensidigt betonar betalningsförmågan kan
enligt motionärerna också locka fram investerare som inte vill
ge radiostationerna en lokal förankring, utan syftar till att
samordna flera radiostationer i nätverk.
För att framhäva att reklamradion skall vara lokalt förankrad,
anser motionärerna också, att länsstyrelsen bör vara den
myndighet som fördelar tillstånden. Länsstyrelsen bör också ha i
uppdrag att i aktuella fall kunna undersöka om de sökande är
villiga att samverka kring ett tillstånd. Eftersom flera
sändningsområden kommer att ha ett litet befolkningsunderlag,
kan enligt motionärerna en samverkan kring tillstånd vara
realistiskt med hänsyn till möjliga reklaminkomster.
Motionärerna anser att ett urval av de sökande bör kunna ske i
enlighet med följande principer.
Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas
som likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje
sökande skall disponera minst 500 000 kr. vid sändningsstarten.
Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall
länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående.
Sökande som är villiga att samverka skall ha förtur.
Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den
som bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning.
Om flera tillstånd delas ut på en ort skall länsstyrelsen
eftersträva ett samlat radioutbud på sändningsorten, som kan
förväntas tillgodose olika smakriktningar.
I motion K7 (v) vänder sig motionärerna mot påståendet i
propositionen att ett urvalsförfarande som fokuserar kvalitet i
stället för ekonomisk styrka skulle medföra ett oacceptabelt
inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Motionärerna menar att
en opartisk instans, t.ex. länsstyrelsen, mycket väl skulle
klara att fördela sändningstillstånden i de olika kommunerna i
sitt län (yrkande 3).
Också i motion 1991/92:K422 yrkande 5 av Thage G Peterson
m.fl. (s) avvisas tanken på att koncessioner skall ges till
högstbjudande efter anbudsförfarande. Enligt motionärerna skall
yttrandefriheten inte vara till salu.
Enligt motion 1991/92:K432 yrkande 6 av Bengt Harding Olson
(fp) bör koncessionsförfarandet bygga på
upphandlingsförordningens (1986:366) principer. Inför
koncessionsgivningen på radioområdet bör enligt motionären
fastställas programreglemente, reklamregler, lokaliseringskrav,
avgiftsnivå och sanktionssystem vid brott mot reglerna. Gällande
förutsättningar måste redovisas öppet medan ansökningar till
koncessionen skall ske i slutna bud.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med
auktion är den som bör tillämpas i de fall då det finns flera
sökande till ett sändningsområde. Kulturutskottet föreslår dock
att urvalsproceduren kompletteras med möjlighet för sökande att
överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för
ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om
vilka övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har
möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma
in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för
intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande.
Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande
finnas flera sökande bör enligt kulturutskottet auktion äga rum
enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40 000
kr kan fungera som hinder för radiosändningar på små och
medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till
att det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade
avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom kulturutskottet föreslår
att vissa av innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå
minskar behovet av kontroll. Mot denna bakgrund föreslår
kulturutskottet att den lägsta årliga avgiften fastställs till
20 000 kr.
Konstitutionsutskottets bedömning
Liksom kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att
metoden med auktion bör tillämpas då det finns flera sökande
till ett ledigt tillstånd.
Konstitutionsutskottet delar också kulturutskottets mening att
det i lagen bör föras in en bestämmelse av innebörd att
tillståndsmyndigheten bör bereda sökandena tillfälle att före en
viss dag samordna ansökningarna, om två eller fler ansökningar
finns när ansökningstiden har gått ut. Om det efter den dagen
alltjämt finns två eller fler ansökningar, bör myndigheten kalla
sökandena till en auktion. Bestämmelsen bör utformas i enlighet
med förslaget i kanslipromemorian. Bestämmelserna om auktion i
12 och 13 §§ i regeringens förslag bör vidare efter
redaktionella ändringar få den utformning som föreslås i
kanslipromemorian.
Som kulturutskottet har anfört bör minimiavgiften anges till
20000 kr.
Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K7
yrkande 3, 1991/92:K422 yrkande 5 och 1991/92:K432 yrkande 6.
Regler för innehållet i allmänhet
Propositionen
Regeringen föreslår att de sändningar som en viss
tillståndshavare svarar för skall ha en beteckning som skiljer
sig från andra tillståndshavares sändningar. Denna skall enligt
förslaget anges minst en gång varje sändningstimme. Under minst
en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren
enligt förslaget sända program som har framställts särskilt för
den egna verksamheten. I nödsituationer skall en
tillståndshavare vara skyldig att på begäran av myndighet utan
särskild ersättning sända meddelanden som är av vikt för
allmänheten.
Regeringen anför att de föreslagna reglerna syftar till att
slå vakt om programverksamhetens självständighet och lokala
karaktär och att det inte bör vara möjligt att använda en
lokalradiostation till att enbart sända ut ett centralt
producerat programutbud. Om utvecklingen skulle gå i den
riktningen skulle enligt regeringen tillgången till en ny form
av radio inte leda till att yttrandemöjligheterna förbättrades
nämnvärt. Regeringen anser emellertid att det skulle vara mindre
lämpligt att ställa upp krav på att vissa ämnesområden skall
behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt skall
ha en lokal anknytning. Regler av detta slag skulle enligt
regeringen bli svåra att tillämpa och skulle kunna låsa
programverksamheten på ett mindre önskvärt sätt.
Regeringen pekar på att krav på opartiskhet och saklighet för
närvarande gäller för Sveriges Radio-företagen och TV 4. De kan
enligt regeringen motiveras med att de rikstäckande marksända
radio- och TV-sändningarna har mycket stor betydelse för
nyhetsförmedling och opinionsbildning. Det regelverk som
föreslås för lokalradion syftar till att motverka att det
uppstår monopolsituationer i dessa hänseenden. Det finns därför
enligt regeringen inget skäl att föreslå att det skall gälla
krav på opartiskhet eller saklighet för lokalradion. Regeringen
anser att det heller inte finns något behov av att staten, vid
sidan av lagstiftningen om yttrandefrihetsbrott, sätter upp
regler som gäller etiska frågor i lokalradion. I stället bör man
enligt regeringen kunna räkna med att lokalradioföretagen -- på
samma sätt som har skett inom bl.a. tidningsområdet -- gemensamt
kommer överens om etiska normer och om former för att
upprätthålla normerna.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de anser att kravet
att minst en tredjedel av sändningstiden skall vara
egenproduktion är skäligen meningslöst. Nivån är så låg att en
reklamradiostation som utnyttjar en självspelande CD-automat
under natten klarar villkoret. Motionärerna anser att det i
stället är rimligt att, liksom man gjort i Finland, kräva att
minst 70 % av programmen bör produceras vid
reklamradiostationen. En sådan regel innebär enligt motionärerna
inte någon spärr mot visst nätverkssamarbete. Det kommer att
finnas goda möjligheter att komplettera sändningarna med inköpta
riksnyheter, frågesporter, underhållningsprogram och andra
program, som kan förväntas locka lyssnare.
Den viktigaste funktionen med en 70-procentsregel är enligt
motionärerna att den hindrar att reklamradion blir en
underordnad distributör av centralt producerade program. Varje
radiostation måste skaffa sig egen personal för att klara den
egna programproduktionen. Motionärerna menar att regeln gynnar
uppkomsten av självständiga reklamradioredaktioner som tar
ansvar för det egna programurvalet. De anser att garantier
därmed skapas för att reklamradion verkligen kommer att bidra
till att öka mångfalden i radioutbudet.
I motion K7 yrkande 9 (v) pekar motionärerna på risken för
likriktning av programinnehållet och liten lokal förankring av
produktionen. Motionärerna anser att sökandenas intentioner vad
gäller musikinnehållet i lokalradion skall tas med i bedömningen
vid fördelning av sändningstillstånd. De anser att
urvalsmyndigheten bör åläggas att eftersträva ett allmänt sett
brett musikutbud inom och mellan lokalradiostationer. Enligt
motionärerna bör det vara en uppgift för regeringen att utforma
de närmare detaljerna i detta avseende. Motionärerna uttalar
vidare att de inte tror att den privata lokalradion skulle
hämmas av ett krav på saklighet. Enligt motionärernas mening är
det tvärtom väsentligt att lokala radiostationer i
"monopolställning" inte blir språkrör för en enda åsiktsriktning
eller samhällsuppfattning. De menar därför att ett krav på
saklighet bör ingå i reglerna för lokalradions innehåll i
allmänhet.
I motion 1991/92:K422 yrkande 6 av Thage G Peterson m.fl. (s)
anförs att försiktighet bör iakttas när det gäller krav på
programinnehållet i kommersiella radiostationer. Vissa
minimikrav på mångfald, variation och lokal nyhetsrapportering
bör dock kunna ingå.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att det finns
behov av en bestämmelse i lokalradiolagen om skyldighet att
sända viss andel lokal produktion. Det får ankomma på
konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör
vara utformad.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som kulturutskottet anfört behövs en bestämmelse om viss andel
lokal produktion. Syftet med den privata lokalradion är inte att
möjliggöra radiostationer som endast återutsänder centralt
producerade program. Å andra sidan har hävdats att en regel om
minst en tredjedel lokalt producerat material, åtminstone
periodvis, kan bli betungande för vissa lokalradiostationer, som
ändå fyller en viktig funktion. Inte minst på mindre orter kan
detta problem tänkas uppkomma. Vid Radionämndens tillämpning av
sanktionsbestämmelsen måste yttrande- och informationsfriheten
alltid vägas in. En sådan möjlighet finns med den föreslagna
utformningen av bestämmelsen.
Konstitutionsutskottet anser att det inte bör föras in regler
om programinnehållet utöver dem som regeringen föreslår.
Konstitutionsutskottet avstyrker därför motionerna K7 yrkande 9
och 1991/92:K422 yrkande 6.
Regler för reklam och sponsring
Propositionen
I fråga om reklam och sponsring föreslår regeringen att samma
regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.
Det betyder följande.
Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast
sändas under särskilt markerad annonstid. Under den övriga
programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller annars
på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems
intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får
det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i
radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller
nyhetskommentarer.
Högst 10 % av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela
klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller,
i rena undantagsfall, tio minuter. Annonstiden vid ett givet
tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för
den särskilda signaturen har frånräknats.
Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan
än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på
lämpligt sätt i början och slutet av programmet.
Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en
tillståndshavare att vid vite följa reglerna.
I sin motivering till förslaget hänvisar regeringen till
riksdagens beslut i december 1991 om regler för reklam och
sponsring i egensändningar av ljudradio i kabel och anför att
samma regler bör gälla även för reklam och sponsring i
lokalradion.
Motionerna
I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de delar
regeringens uppfattning att det är önskvärt att det klart och
tydligt framgår vad som är annonser och att det skall framgå i
vems intresse reklamsändningen sker. Däremot anser de att det
inte behövs en särskild övervakning av annonsernas omfattning i
tid.
Skälet till detta anges vara att reklammängden i radio till
skillnad från i TV är självreglerande. Om reklamen förekommer
för frekvent stöter den bort lyssnare. Erfarenheter från
utlandet pekar enligt motionärerna dessutom på att det är svårt
att sälja reklam för mer än 5--7 % av sändningstiden. I ett
inledningsskede förefaller det därför vara möjligt att avstå
från en reglering av reklamens omfattning i tid under dygnet.
Därmed befrias myndigheten från en tämligen tungrodd
bevakningsuppgift. Om erfarenheterna ger vid handen att
striktare regler för reklamens omfattning kan behövas, kan
riksdagen enligt motionärerna ompröva regelverket i denna del.
Motionärerna konstaterar att åsiktsreklam för närvarande är
förbjuden i marksänd TV. De anser att reglerna för radio och TV
på denna punkt skall vara likartade och att det inte är möjligt
att i längden motivera skillnaderna mellan de två medierna.
De anser att ett förbud mot åsiktsreklam är principiellt
motiverat. Åsiktsreklam i etermedierna leder enligt motionärerna
till ett förytligande av det politiska samtalet, vilket inte är
till gagn för den demokratiska processen. Till detta kommer att
etermediereklam är dyrbar. Motionärerna anser vidare att
åsiktsreklam gynnar partier och organisationer som är ekonomiskt
starka och missgynnar åsiktsriktningar som förfogar över mindre
resurser. Också i motion K7 yrkande 8 (v) vänder sig
motionärerna mot att åsiktsreklam skall vara tillåtet i
lokalradion. Detsamma gör motionärerna i motion 1991/92:K422
yrkande 7 av Thage G Peterson m.fl. (s).
I motion K7 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, förklarar
motionärerna att de anser det vara helt uteslutet att tillåta
sådan reklam i lokalradio som vänder sig till barn. De
förespråkar därför en regel som förbjuder sådan reklam. Samma
inställning har motionärerna i motionerna 1991/92:K422 yrkande 8
av Thage G Peterson m.fl. (s) och 1991/92:K423 yrkande 2 av
Maj-Inger Klingvall m.fl. (s).
Kulturutskottets yttrande
I sitt yttrande i denna del redogör kulturutskottet först för
regeringens förslag i fråga om regler för reklam och sponsring.
Kulturutskottet konstaterar att reglerna har olika syfte.
Reglerna som bör gälla för lokalradion bör enligt
kulturutskottet syfta till att lyssnaren klart skall kunna
urskilja program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av
andra och program där någon annan än tillståndshavaren har
medverkat i finansieringen.
Vissa av de regler som regeringen föreslår syftar till att på
olika sätt reglera reklamens mängd. Kulturutskottet hänvisar
till motion K6 (s) vari anförs att regler av detta slag är
onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam
skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden
därför vara självreglerande. Kulturutskottet finner att detta
resonemang i princip har fog för sig och anser att det i
lokalradiolagen inte bör tas in regler som föreskriver vilken
andel av sändningstiden per dygn som får avse annonser under
annonstid (27 § andra stycket) eller som föreskriver hur lång
annonstiden vid ett givet tillfälle skall vara (28 §). Däremot
anser kulturutskottet att det finns anledning att särskilt
reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får
utgöras av annonser (27 § första stycket).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets mening och
förordar därför att bestämmelserna i 27 § första stycket och
28§ i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
När det gäller reglerna för reklam och sponsring i övrigt
finner konstitutionsutskottet i likhet med regeringen att samma
regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.
Det innebär att det inte skall finnas förbud mot annonser som
syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter
eller för åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Vidare
innebär denna lösning att några särskilda regler inte kommer att
gälla i fråga om reklam för barn. Med det anförda avstyrks
motionerna K7 yrkandena 7 såvitt nu är i fråga och 8,
1991/92:K422 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:K423 yrkande 2.
Närradions ställning
Propositionen
Regeringen föreslår att närradion även i fortsättningen skall
vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar med
tillstånd att sända närradio föreslås få rätt att sända reklam
och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som
gäller för lokalradion. Närradioföreningar får emellertid ingen
rätt att sända reklam eller sponsrade program. Regeringen
föreslår vidare att möjligheten att återkalla
sändningstillstånden slopas vid överträdelser av bl.a. reglerna
om reklam och förbudet att låta programutbudet innehålla
material som inte framställts enbart för den egna verksamheten.
Regeringen föreslår att det i stället skall vara möjligt att
förelägga vid vite i sådana fall.
Regeringen anför att det sedan närradioverksamhetens start har
varit förbjudet att sända kommersiell reklam i närradion och att
det har ansetts att närradion inte kan fungera som åsiktsradio
och språkrör för olika opinioner, om den också skall uppfylla de
krav som ställs på radio som reklammedium.
Regeringen anför vidare att närradioverksamheten på många håll
bedrivs enligt de ursprungliga intentionerna men att det under
de senaste åren har skett förändringar som har samband med att
vissa personer och företag har börjat att utnyttja närradion för
andra syften än att sända föreningsradio. Regeringen beskriver
utvecklingen på följande sätt.
Innehållsmässigt kännetecknas förändringen av att sändningarna
utgörs av allmän underhållningsradio utan föreningskaraktär, där
musiken dominerar. I den mån föreningsmaterial över huvud taget
förekommer har det formen av korta "reklaminslag". Vissa
organisationer som bedriver sändningar av detta slag respekterar
förbudet mot kommersiell reklam. I många fall bryter man
emellertid systematiskt mot reklamförbudet. För att verksamheten
skall kunna fortsätta trots ingripande från Närradionämnden
låter de som bär det verkliga ansvaret för sändningarna ett
stort antal föreningar fungera som bulvaner för det sändande
företaget. Så snart en förening mister sändningstillståndet
anmäler en ny förening intresse att sända under den ledigblivna
tiden. Denna taktik har hittills visat sig framgångsrik. De
organisationer som bedriver sändningar av här åsyftat slag
strävar efter så långa sammanhängande sändningstidsblock som
möjligt. I många fall dominerar en tillståndshavare helt
sändningarna från en viss sändare.
Enligt regeringen innebär den beskrivna utvecklingen ett klart
brott mot närradions idé. Önskan att utforma sändningarna
utifrån intresset att erhålla reklamintäkter medför att det
innehåll som är specifikt för föreningssändningar försvinner.
Regeringen anför att föreningarna i många fall inte synes ha
något att göra med själva verksamheten, utan att denna bedrivs
av företag som endast använder föreningen som skylt vid sina
mellanhavanden med Närradionämnden. Tendensen att bilda långa
sammanhängande sändningstidsblock kan enligt regeringen också
försvåra för de föreningar som verkligen vill sända
föreningsradio att få tillgång till lämpliga sändningstider.
Regeringen anför att det också finns en risk att en allmän
kommersialisering av närradion kommer att driva upp nivån på
upphovsrättsersättningar till nackdel för alla som sänder
närradio.
Enligt regeringen är det angeläget att föreningslivet även i
fortsättningen garanteras möjlighet att föra fram sina åsikter
och meningar i radion. Denna möjlighet bör inte kunna inskränkas
genom att föreningarna tvingas konkurrera med kommersiella
krafter om sändningstiden. Närradion bör därför enligt
regeringen även i fortsättningen endast vara tillgänglig för det
lokala ideella föreningslivet.
Regeringen anför att tillgången till närradion inte bara bör
innebära en formell rätt för föreningslivet att använda
radiomediet för sina budskap utan också en praktisk möjlighet
för föreningarna att bedriva en fortlöpande sändningsverksamhet.
Därför bör föreningsradion enligt regeringen kunna få tillgång
till den ytterligare finansieringsmöjlighet som
reklamfinansiering innebär. Regeringen anser att
förutsättningarna för närradion bör vara sådana att det inte
skall vara lockande för den som önskar bedriva kommersiella
radiosändningar att försöka utnyttja närradion för sina syften.
Han bör i stället söka sig till den föreslagna lokalradion.
Regeringen anför att de villkor som föreslås för närradion har
utformats mot denna bakgrund.
För närvarande kan även närradioföreningar, dvs.
sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma
närradioändamål, erhålla tillstånd att sända i begränsad
utsträckning. Regeringen anser att de även i fortsättningen
skall kunna få sändningstillstånd och att deras sändningsrätt
liksom för närvarande bör var begränsad till att avse uppgifter
om program och programtider samt andra upplysningar om
närradioverksamheten på orten, sändningar från evenemang av
gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten, information i
begränsad omfattning om kommunal verksamhet samt provsändningar
av program som sammanställts av sammanslutningar som saknar
sändningstillstånd. Med hänsyn till att närradioföreningarna
även i fortsättningen kommer att spela en begränsad roll bör det
enligt regeringen inte vara tillåtet att sända reklam i de
sändningar som de svarar för.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) bör reklam
tillåtas i närradion.
Enligt motion K6 yrkande 3 (s) finns det goda skäl att låta
regelverket för närradion och reklamradion bli så likartat som
möjligt. Den enda grundläggande skillnaden, som motionärerna
anser behöver upprätthållas, är att alla föreningar skall ha
rätt att sända på samma villkor i närradion. Detta förutsätter
att Närradionämnden i sista hand skall kunna avgöra
sändningstidens fördelning, om man i en närradioförening inte
själv kan enas.
I övrigt bör Närradionämnden enligt motionärerna inte ha andra
övervakande och granskande funktioner visavi närradion än dem
som den också har för reklamradion. Om flera föreningar vill
samordna sin reklamförsäljning, skall detta vara möjligt. Om en
förening vill sälja reklam i egen regi skall detta vara
tillåtet. Om en förening inte vill ha reklam i sina program,
skall detta enligt motionärerna givetvis också vara möjligt.
I de fall föreningar överenskommit om samordnad försäljning
och tvister uppstår om reklamintäkternas fördelning, får dessa i
sista hand enligt motionärerna lösas i en civilrättslig process.
Närradionämnden skall inte ha rätt att fälla avgörande i sådana
tvister. Närradionämnden bör dock kunna ge de sändande
föreningarna råd och rekommendationer om hur avtal om
reklamförsäljning kan utformas samt sprida kunskap om de
erfarenheter som görs i olika närradioföreningar. Därmed kan
Närradionämnden mer fungera som ett serviceorgan åt
närradioföreningarna.
Motionärerna anför att nuvarande förbud i närradiolagen, som
innebär att föreningarna bara i begränsad omfattning får sända
program som inte exklusivt producerats för den egna
verksamheten, bör utgå. För närradion bör enligt motionärerna
gälla regeln att minst 70% av sändningstiden bör bestå av
material som är producerat för den egna verksamheten. I övrigt
bör för närradion, liksom för reklamradion, gälla att
sändningarna får innehålla utifrån inköpta program.
I motion K7 yrkande 7 såvitt nu är i fråga (v) förklarar
motionärerna att de anser det helt uteslutet att tillåta sådan
reklam i närradio som vänder sig till barn. De förespråkar
därför en regel som förbjuder sådan reklam.
Enligt motion K8 (nyd) bör några särskilda regler för
reklamens omfattning och innehåll i närradion inte förekomma.
Motionärerna föreslår därför att närradiolagen ändras så att
reklam och sponsring blir tillåtna i närradion (yrkande 2). De
anser också att den som sänder närradio när lagändringen träder
i kraft skall ha rätt att behålla sin sändningstid (yrkande 3).
I motion K13 av Birger Andersson (c) och Rose-Marie Frebran
(kds) förespråkar motionärerna avgiftsbefrielse för de
sammanslutningar som inte finansierar sin verksamhet med
reklamsändningar.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade
uppfattningen om samstämmighet -- med undantag av
åttaminutersregeln -- mellan lokalradions och närradions
regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om
lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till
närradiolag bör ändras så att de lagbestämmelser, som svarar mot
27 § första stycket och 28 § i regeringens förslag till
lokalradiolag utgår.
Enligt kulturutskottets bedömning kommer många enskilda
föreningar att avstå från möjligheten att sända reklam. Dessa
föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om
närradio.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör
enligt kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 §
närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för
närradio per kommun slås fast, träda i kraft först den 1 januari
1994.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag att
verksamheten i närradion får finansieras med reklamsändningar
där. Därmed tillgodoses motion 1991/92:K425.
Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det dock
inte bör vara tillåtet med reklam i de sändningar som
närradioföreningarna svarar för. Konstitutionsutskottet
avstyrker därmed motion K6 yrkande 3. I likhet med regeringen
finner konstitutionsutskottet att en särreglering för reklam som
riktar sig till barn inte är nödvändig. Motion K7 yrkande 7 i
denna del avstyrks följaktligen. Som kulturutskottet har anfört
bör närradiolagen inte innehålla bestämmelser om hur stor del av
sändningstiden som får avse annonser under annonstid och om
annonstidens längd vid ett givet tillfälle. Detta innebär att 10
c § och 10 d § i regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen bör utgå. Konstitutionsutskottet ansluter sig
också till förslaget att bestämmelsen om en sändningsmöjlighet
för närradio per kommun skall träda i kraft ett år senare än
övriga bestämmelser. Konstitutionsutskottets nu redovisade
ställningstaganden innebär att motion K8 yrkandena 2 och 3
avstyrks.
I detta sammanhang konstaterar konstitutionsutskottet att 10
§, 10a§ och 10 b § i regeringens förslag till lag om ändring
i närradiolagen innehåller bestämmelser där uttrycket
"annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition
av detta begrepp. Efter mönster av 2§ förslaget till
lokalradiolag bör därför i närradiolagen föras in en bestämmelse
där begreppet annonstid definieras.
De ändringar i regeringens förslag till ändring i
närradiolagen som föranleds av vad konstitutionsutskottet nu har
förordat bör utformas i enlighet med förslagen i
kanslipromemorian. Vidare bör en mindre redaktionell ändring
göras i 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen.
Som kulturutskottet har anfört bör sammanslutningar som inte
sänder reklam i närradion vara befriade från avgifter till
staten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Konstitutionsutskottet tillstyrker således motion K13.
Åtgärder mot rasism i närradion
Propositionen
Regeringen föreslår åtgärder mot att närradion används till
bl.a. propaganda för organiserad rasism och annan
främlingsfientlighet. Vid dom för allvarliga
yttrandefrihetsbrott skall sändningstillståndet enligt förslaget
kunna återkallas i högst fem år, om det föreligger synnerliga
skäl. I övriga fall föreslås återkallelsen vara ett år liksom
fallet är för närvarande. Beslut om återkallelse fattas av
domstol med jury.
Regeringen anför att vissa organisationer har använt närradion
för att sprida främlingsfientliga och rasistiska budskap och att
uppmärksamheten under de senaste åren har riktat sig särskilt
mot en sammanslutning. I samband med att utgivaren för
sändningarna dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp
återkallades sändningstillståndet interimistiskt för en tid av
ett år. Sammanslutningen återfick tillståndet kort efter det att
domen mot utgivaren fastställdes av hovrätten. Sändningarna
kunde därför pågå medan utgivaren avtjänade sitt straff. Även de
fortsatta sändningarna hade rasistiskt innehåll.
Regeringen anför att uppfattningen om alla människors lika
värde är en av förutsättningarna för demokratin och att
organiserad rasism därför utgör ett angrepp på grundläggande
principer i vårt samhälle. Enligt regeringen ger lagstiftningen
om hets mot folkgrupp staten en möjlighet att försvara sig mot
sådana angrepp. Regeringen anser att det också finns behov av en
åtgärd som på ett effektivt sätt kan stoppa rasistiska och
liknande sändningar i de -- i och för sig sällsynta -- fall då
hot om straff inte har tillräckligt avhållande effekt.
En förutsättning för att sändningstillståndet skall kunna
återkallas för en längre tid än ett år skall enligt förslaget
vara att det finns synnerliga skäl. Regeringen anför att ett
sådant skäl kan vara att brottet utgör en särskilt allvarlig
överträdelse eller att det rör sig om upprepad brottslighet.
Upprepad brottslighet skall enligt regeringen anses föreligga
inte bara när en viss utgivare har blivit dömd flera gånger för
likartade brott, utan även när sammanslutningens sändningar har
befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott vid flera tillfällen.
Vidare anför regeringen att sändningar av olika sammanslutningar
som består av i huvudsak samma krets av personer skulle kunna
innebära upprepning, nämligen om sammanslutningarna har sådan
karaktär och sammansättning att de utåt framstår som samma
sammanslutning eller grenar av samma organisation.
Regeringen anför att förslaget i första hand föranleds av
intresset att motverka organiserad rasism. Det kan emellertid
enligt regeringen inte uteslutas att även andra brott än hets
mot folkgrupp skulle kunna vara av sådan karaktär att en längre
återkallelsetid skulle vara befogad. Regeringen anser därför att
den längre återkallelsetiden bör kunna tillämpas även vid andra
yttrandefrihetsbrott än hets mot folkgrupp.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del.
Frågan om rätt att överklaga beslut om sändningsområdenas
omfattning
Propositionen
Enligt regeringens förslag får beslut om sändningsområdenas
omfattning inte överklagas. Det anges sammanhänga med att en
förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga eller
planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt
skulle kunna omintetgöras. Lagrådet har i sitt yttrande över
regeringens lagrådsremiss anfört följande i denna del.
Närradionämnden får besluta om förändrad indelning av
sändningsområden vid utgången av varje tillståndsperiod. Ett
sådant beslut kan leda till att tillståndshavare inte får
behålla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn till den stora
betydelse ett tillstånd har för tillståndshavaren kan det starkt
ifrågasättas om svårigheten med planeringen av sändningsområden
är ett tillräckligt skäl att avskära en tillståndshavare från
rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning.
Det är svårt att på det till Lagrådet redovisade materialet
bilda sig en säker uppfattning om tyngden av de skäl som
åberopas för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser
dock att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga
beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.
I propositionen anförs att regeringen i och för sig delar
Lagrådets uppfattning att det vore önskvärt med en rätt till
överklagande av beslut som innebär att ett sändningsområde
försvinner eller begränsas när en tillståndsperiod går till
ända. Enligt regeringen skulle emellertid ett beslut om
förändrad sändningsområdestilldelning på en ort kunna ha sådan
betydelse för sändningsmöjligheterna på andra orter att en rätt
till överklagande av den förändrade indelningen måste
tillerkännas även tillståndshavare på dessa orter. Ett bifall
till deras talan skulle enligt regeringen leda till nya
överklaganden etc., vilket skulle innebära att ett stort antal
tillståndshavare under lång tid kan sväva i osäkerhet om
huruvida de kan fortsätta sin verksamhet. Regeringen anför att
den anser att det därför är olämpligt att beslut om
sändningsområdenas indelning skall få överklagas. Det är enligt
regeringen visserligen olyckligt att det, åtminstone teoretiskt,
kan förekomma att en tillståndshavare får sina
utkomstmöjligheter försämrade utan att han har en möjlighet att
få saken prövad i ytterligare en instans. Regeringen anser
emellertid att detta måste accepteras då alternativet till de
föreslagna reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att
inte tillåta förlängning alls, måste anses vara en för
tillståndshavarna väsentligt sämre lösning.
Motionen
I motion K5 av Björn von der Esch (m) pekar motionären på att
Lagrådet i sitt yttrande över det av regeringen remitterade
förslaget har anfört att övervägande skäl talar för att förbudet
att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.
Motionären pekar på artikel 6 i den europeiska konventionen den
4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna och anför att Lagrådets
uppmaning bör följas. Motionären erinrar i sammanhanget om den
strävan till harmonisering med EG-rätten som kommer till uttryck
i regeringens direktiv 1988:43 till de statliga kommittéerna.
Enligt motionären är lagförslaget inte harmoniserat till
EG-rätten och han anser att riksdagen bör ge detta till känna
för regeringen.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del och avstyrker följaktligen motion K5.
Frågan om rätt att överklaga vitesförelägganden
Propositionen m.m.
Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser
om vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare
bryter mot bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam
och sponsring i lokalradiolagen, får Närradionämnden förelägga
honom att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med
vite (30 §). En tillståndshavare skall på uppmaning av
Närradionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i
5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, får nämnden förelägga vite (31 §). Vidare bör här
nämnas att konstitutionsutskottet förordar en vitessanktionerad
uppgiftsskyldighet (29 § i bilaga 1). Närradionämndens beslut
får enligt 39 § i regeringens förslag överklagas hos
kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om
vitesförelägganden får dock inte överklagas.
Som motiv för förbudet att överklaga beslut om
vitesföreläggande anför regeringen att ett vitesföreläggande
enligt lokalradiolagen inte kan innehålla något annat än ett
föreläggande att följa lagens bestämmelser. Något skäl att detta
skulle gå att överklaga finns inte enligt regeringen. Regeringen
erinrar om att ett vitesföreläggande inte innebär att vitet
också döms ut. Ett sådant beslut fattas av domstol enligt
reglerna i lagen (1985:206) om viten. Regeringen pekar på att
den prövningen innefattar frågan om huruvida förutsättningarna
för föreläggandet har förelegat.
Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen ges Närradionämnden befogenhet att meddela
förelägganden mot en sammanslutning med rätt att sända närradio.
Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om sammanslutningen
bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess
ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen
eller bryter mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och
sammanslutningens programutbud. Ett föreläggande får förenas med
vite. I 14 § närradiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31
§ lokalradiolagen. Något förslag i fråga om överklagande läggs
inte fram i propositionen. Det innebär att bestämmelsen om
överklagande i 15 § blir tillämplig på vitesförelägganden enligt
13 a § och 14 §. Av 15 § följer att beslut om vitesförelägganden
inte får överklagas.
I 17 § radiolagen (1966:755) föreskrivs att Radionämnden genom
granskning i efterhand övervakar om ett programföretags rätt på
grund av tillstånd enligt 5 § radiolagen utövas i enlighet med
radiolagen och avtal mellan regeringen och företaget. Enligt
17a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett programföretag
att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett avtal
mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av
radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för
annonser, annonstidens längd, annonsernas placering, reklam till
barn under tolv år, åsiktsreklam, reklamidentifiering och vilka
personer som får uppträda i annonser. Reglerna gäller också
skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av
programtjänsten som varit av europeiskt ursprung.
Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att
inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har
bekostat helt eller delvis, skyldighet att endast under
annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program
mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem
bidragsgivaren är, om någon annan har bekostat ett program helt
eller delvis, samt högsta tillåtna sändningstid för annonser.
Radionämnden får förena föreläggandet med vite. I 18 §
radiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31 §
lokalradiolagen.
Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av
Radionämndens beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 §
förordningen (1988:339) med instruktion för Radionämnden. Där
föreskrivs att Radionämndens beslut i granskningsärenden inte
får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt paragrafen
överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller
andra föreskrifter.
Bestämmelser om vitesförelägganden finns också i lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten. Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag
att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt
vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om
beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett
satellitprogramföretag bryter mot någon av vissa angivna
bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om programverksamhet och
annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 §
finns en bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör
att lämna upplysningar till Kabelnämnden. Bestämmelsen är
vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 § följer att Kabelnämndens
beslut enligt lagen om satellitsändningar av televisionsprogram
till allmänheten inte får överklagas.
I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75
anförs att de beslut som kan komma i fråga att överklaga endast
är sådana beslut om förelägganden som har förenats med vite. En
rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt vad som vidare
sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av
bestämmelsen.
Kulturutskottets yttrande
För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet
i lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga
vitesförelägganden av Radionämnden till kammarrätten.
Motsvarande möjlighet bör införas i närradiolagen i fråga om
vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet anför vidare
att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i
detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller
beslut om vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd
av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten. Även då det
gäller lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att
överväga lämpligheten av att besvärsrätt införs till
kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning att
rättssäkerheten bör stärkas genom att det införs en möjlighet
att överklaga vitesförelägganden som har meddelats enligt
radiolagen, lokalradiolagen, närradiolagen och lagen om
satellitsändningar till allmänheten. Regler härom bör enligt
konstitutionsutskottets mening införas i de nämnda lagarna med
den utformning som föreslås i kanslipromemorian efter några
redaktionella ändringar.
Radiolagsutredningen har till uppgift att lägga fram förslag
till en ny radiolagstiftning. På vilket sätt olika bestämmelser
om skyldigheter i den lagstiftningen skall sanktioneras är
frågor som utredningen har att ta ställning till. I samband
därmed får övervägas vilka rättssäkerhetsintressen som gör sig
gällande och hur de bör tillgodoses.
Myndighetsuppgifter m.m.
Propositionen
I propositionen anförs att det inom regeringskansliet pågår en
beredning av ett utredningsförslag till en sammanhållen central
myndighet som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och
Närradionämnden. Regeringen föreslår att Närradionämnden skall
svara för planering och tillståndsgivning för lokalradion i
avvaktan på att en eventuell sammanhållen myndighet kan träda i
funktion. Nämnden föreslås också få tillsyn över
lokalradioverksamheten och befogenhet att pröva frågor om
återkallelse av rätt att sända samt om föreläggande att följa
programreglerna.
Regeringen föreslår att till Närradionämnden anvisas ett
anslag på 500 000 kr på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93
för merkostnader med anledning av lokalradion. Regeringen anför
att de tillkommande myndighetsuppgifterna i viss mån torde kunna
genomföras genom att resurser omfördelas inom det för
Kabelnämnden och Närradionämnden gemensamma kansliet. Enligt
regeringens bedömning behöver emellertid resurserna förstärkas
med medel motsvarande tre tjänster. Av det föreslagna beloppet
beräknas 65 000 kr avse engångsutgifter.
Motionerna
I motion K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) förespråkas Sundsvall
som lokalisering för den nya myndigheten. Samma uppfattning förs
fram i motion K11 av Sigge Godin (fp).
Enligt motion 1991/92:K431 yrkande 4 av Henrik S Järrel (m)
bör behovet av Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden
prövas med sikte på en koncentration och renodling. Kabelnämnden
torde enligt motionären redan ha spelat ut sin roll.
Enligt motion 1991/92:Kr238 yrkande 1 av Bruno Poromaa m.fl.
(s) bör ansvaret för administration och inkassering av
koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen anförtros
Radiotjänst i Kiruna AB.
Kulturutskottets yttrande
Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att
lägga myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett
organ som är starkt förknippat med närradions intressen. Det
framstår enligt kulturutskottet inte heller som välbetänkt att
den myndighet som prövar frågor om tillstånd och
sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för
sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan
lösning av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall
svara för de angivna uppgifterna enligt
lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att
tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas
av samma organ, dels att Närradionämnden inte skall svara för
någon av dessa uppgifter.
Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget
att uppgiften att meddela tillstånd att sända lokalradio skall
läggas hos Telestyrelsen. Utskottet vill emellertid inte för
närvarande föreslå en sådan ordning. Orsaken härtill är att
utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om
förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur
myndighetsfrågorna skall lösas på längre sikt bör därför, enligt
kulturutskottets mening, inrättas en tillfällig myndighet för
planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser att den nya
myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid
utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen
ta hänsyn till personlig kompetens och integritet. Utskottet
anser vidare att det är viktigt att i styrelsen ingår personer
med kunskaper och erfarenheter från olika sektorer av det
svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar den
kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften.
Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för
styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med
Telestyrelsen i tekniska frågor. Tillsynen över efterlevnaden av
reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll bör enligt
utskottet vara en uppgift för Radionämnden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet ansluter sig till kulturutskottets
bedömning. Konstitutionsutskottet förordar således inrättandet
av en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd
att sända lokalradio. Myndigheten bör, som kulturutskottet har
föreslagit, kallas Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Vad konstitutionsutskottet har anfört om inrättande av
Styrelsen för lokalradiotillstånd bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Konstitutionsutskottets ställningstagande medför redaktionella
ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag och lag om
ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med
Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör
Närradionämnden i dess egenskap av tillståndsmyndighet och med
Radionämnden i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess
egenskap av tillsynsmyndighet. Ändringarna bör utformas i
enlighet med vad som föreslås i kanslipromemorian.
Hur myndighetsfrågorna skall lösas på sikt är som framgår av
propositionen föremål för beredning i regeringskansliet. Det
arbetet bör inte föregripas genom något uttalande från
riksdagens sida. Konstitutionsutskottet avstyrker därför
motionerna K10, K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238
yrkande 1.
Ikraftträdande m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att lagstiftningen träder i kraft den 1
januari 1993. För att Närradionämnden skall kunna meddela
tillstånd omedelbart efter lokalradiolagens ikraftträdande
föreslås en föreskrift av innebörd att nämnden får vidta de
förberedande åtgärder som behövs såsom planering av
sändningsområdenas utformning, kungörelse av lediga
sändningsområden etc. Vidare föreslås en föreskrift som innebär
att nämnden under år 1993 får besluta att tillståndstidens
början får förskjutas, om tillståndshavaren begär det. Detta
innebär dock inte att tillståndstiden förlängs. Tillståndet
löper ändå ut den 31 december 2000. Föreskriften har däremot
betydelse för avgiften.
Konstitutionsutskottets bedömning
Lagstiftningen bör enligt konstitutionsutskottet träda i kraft
den 1 april 1993. Dock bör, som redan tidigare nämnts,
bestämmelsen i närradiolagen om en sändningsmöjlighet för
närradio per kommun träda i kraft ett år senare, dvs. den 1
april 1994.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga
om förberedande åtgärder och beslut om att tillståndstiden får
förskjutas. De förberedande åtgärderna bör enligt
konstitutionsutskottet kunna vidtas av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Anslagsfrågor
Propositionen
Regeringen föreslår att såväl tillståndsgivning som granskning
i fråga om lokalradion skall skötas av Närradionämnden. För
merkostnader med anledning av lokalradion föreslås att anslaget
Närradionämnden anvisas 500 000 kr på tilläggsbudget för
budgetåret 1992/93.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som framgår av det föregående förordar konstitutionsutskottet
att frågorna om tillstånd att sända lokalradio skall handläggas
av en särskild, nyinrättad myndighet, Styrelsen för
lokalradiotillstånd, medan granskningsuppgifterna skall
tillföras Radionämnden.
Ställningstagandet leder till följdändringar i fråga om
medelstilldelning m.m.
Konstitutionsutskottet utgår från att den nya myndigheten
skall ledas av en styrelse, som biträds av ett mindre kansli.
Vid medelsberäkningen räknar konstitutionsutskottet med att
styrelsen kommer att bestå av högst fem personer och att
kansliet omfattar en chef och ytterligare två tjänstemän. Det
förutsätts vidare att administrativa tjänster av rutinkaraktär
kan köpas från någon befintlig organisation.
Konstitutionsutskottet uppskattar medelsbehovet för den nya
myndigheten till 1 000 000 kr för första halvåret 1993. Medlen
bör anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1992/93 under elfte huvudtiteln på ett nytt förslagsanslag
Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Konstitutionsutskottet räknar med att Radionämnden kan utföra
de tillkommande granskningsuppgifterna inom ramen för
tillgängliga resurser.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K6 yrkandena 1, 2, 4,
5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8 yrkande 1 samt
1991/92:K422 yrkandena 2 och 3,
res. (s)
2. beträffande regeringens förslag till lokalradiolag
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1992/93:K7 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1992/93:K5,
1992/93:K7 yrkandena 3, 4, 5, 7 i denna del samt 8 och 9,
1992/93:K12, 1991/92:K422 yrkandena 5--8, 1991/92:K423 yrkande 2
samt 1991/92:K432 yrkande 6 antar det i bilaga 1 framlagda
förslaget till lokalradiolag med som Utskottets förslag
betecknad lydelse,
3. beträffande sändningsområden
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K14 och med
avslag på motionerna 1992/93:K9 och 1991/92:K422 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
sändningsområden och rapportering från regeringen till
riksdagen,
4. beträffande innebörden av sändningstillstånd
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om sändning av reklam mot vederlag och program
mot betalning,
5. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i
radiolagen (1966:755)
att riksdagen med anledning av propositionen antar regeringens
förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) med den
ändringen att 5a§ och ikraftträdandebestämmelsen erhåller i
bilaga 6 som Utskottets förslag betecknade lydelser, dels
beslutar att det i lagen förs in en ny paragraf, 24 §, med i
bilaga 6 som Utskottets förslag betecknad lydelse, dels ock
beslutar sådan ändring i ingressen till det i propositionen
framlagda förslaget som föranleds härav,
6. beträffande 10 c § och 10 d § i regeringens förslag till
lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen (1982:459) såvitt avser 10 c § och 10 d §,
7. beträffande övriga delar av regeringens förslag till lag
om ändring i närradiolagen (1982:459)
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1991/92:K425 och med avslag på motionerna 1992/93:K6 yrkande 3,
1992/93:K7 yrkande 7 i denna del och 1992/93:K8 yrkandena 2 och
3 antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen
(1982:459) med den ändringen att 1 och 3 §§, 13 a §, 15 § och
övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 7 som Utskottets
förslag betecknade lydelser,
8. beträffande avgifter för närradiosändningar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:K13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
befrielse från avgift till staten vid reklamfri
närradioverksamhet,
9. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden med den ändringen att 3
kap. 6 a § och 6 b §, 5 kap. 7 § samt ikraftträdandebestämmelsen
erhåller i bilaga 8 som Utskottets förslag betecknade
lydelser,
10. beträffande lagen (1992:1358) om ändring i lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 9 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
11. beträffande lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 10 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,
12. beträffande ny tillståndsmyndighet
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K10,
1992/93:K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
inrättande av Styrelsen för lokalradiotillstånd,
13. beträffande anslagsfrågor
att riksdagen dels avslår regeringens förslag om anslag till
Närradionämnden, dels till ett nytt förslagsanslag
Styrelsen för lokalradiotillstånd på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln
anvisar 1000000 kr.
Stockholm den 9 februari 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove
Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m),
Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander
(nyd), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy
Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson
(fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Fråga om avslag på propositionen (mom. 1)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "yrkandena 2
och 3" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser att det är angeläget att
yttrandefriheten vidgas på etermedieområdet. I propositionen
föreslår regeringen en lagstiftning om en helt ny form av lokal
privatradio som skall finansieras med reklamsändningar. Den
första tillståndstiden löper enligt förslaget ut den 31 december
år 2000.
En reform med denna inriktning har stor betydelse för
yttrandefrihetens villkor och måste därför grundas på ett
fullgott underlag. Konstitutionsutskottet har vid olika
tillfällen framhållit vikten av att lagpropositioner innehåller
ordentliga konsekvensanalyser av lagförslagen (1988/89:KU7,
1990/91:KU7 och 1990/91:KU30).
Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte
uppfyller nu angivna krav. Sålunda saknas en redovisning av
erfarenheterna av reklamradiolagstiftning i andra länder.
Principresonemang och analyser av konflikter mellan olika mål
förekommer sparsamt. De frekvenstekniska frågorna
behandlas lättvindigt. Hur kvaliteten på all radiomottagning,
dvs. även mottagning av Sveriges Radios program, kommer att
påverkas är inte närmare redovisat.
En svår och för opinionsbildningen viktig fråga är vilka
följder etableringen av reklamradiostationer i stor skala får
för dagspressens möjligheter att finansiera sin verksamhet.
Propositionen innehåller inga överväganden i denna fråga.
Av de frågor som behandlas i propositionen har särskilt
följande fått en otillfredsställande lösning.
Frågan om sändningstillstånden skall lämnas etappvis
Tillståndstiden
Urvalsförfarandet
Kravet på egenproduktion i sändningstiden
Frågorna om åsiktsreklam och reklam som riktar sig till barn
Närradioföreningarnas rätt att sända reklam
Enligt konstitutionsutskottets mening lider propositionen av
sådana allvarliga brister att den är otjänlig som grund för ett
riksdagsbeslut. Konstitutionsutskottet avstyrker därför
propositionen i dess helhet. Regeringen bör enligt
konstitutionsutskottets mening besluta om tillsättande av en
parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt lägga fram
ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det
anförda tillgodoses motionerna K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, K7
yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422 yrkandena 2 och
3.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K6 yrkandena
1, 2, 4, 5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8
yrkande 1 samt 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3 dels avslår
proposition 1992/93:70,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt
lägga fram ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning.
Särskilda yttranden
1. Ärendets handläggning
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anför:
En gemensam strävan har länge varit att lösa vissa för vår
demokrati viktiga frågor i bred enighet. Såväl
yttrandefrihetsgrundlagen som beslutet om den reklamfinansierade
marksända TV-kanalen är exempel från senare tid hur sådan
enighet har kunnat uppnås. Det är därför förvånande och oroande
att regeringen inte har gjort några allvarliga försök att nå en
bred enighet kring lokalradiofrågan. Propositionen har inte ens
kunnat samla en erforderlig majoritet i riksdagen. En uppgörelse
har därför träffats mellan de fyra regeringspartierna och Ny
demokrati på grundval av kulturutskottets yttrande. Den innebär
genomgripande förändringar i propositionens lagförslag. Dessutom
medför uppgörelsen ingrepp i andra regler som inte berörs i
propositionen. Någon närmare analys av dessa i utskottet
framlagda förslag förekommer inte. En ansvarsfull hantering av
frågan borde i stället ha resulterat i att regeringen fick
återkomma med ett nytt genomarbetat förslag. Mot denna bakgrund
har vi från socialdemokratisk sida inte ansett oss böra delta i
den sakliga beredningen av ärendet.
2. Rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas
omfattning
Björn von der Esch (m) anför:
Förslaget till lokalradio 39 § stadgar att "Styrelsens beslut
om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas."
Beslut om sändningsområdenas omfattning skall enligt 5 §
avgöras av Styrelsen med beaktande av bl.a. "vad som är
naturliga lokala intresseområden."
"Naturliga lokala intresseområden" finns ej definierat i
lagtext eller förarbeten. Att styrelsens bedömning därför ej
alltid kommer att överensstämma med sökandens uppfattning är
uppenbart. Vad är "naturligt lokalt intresseområde" i Stockholm
resp. Åmål, i Norrland resp. Göteborg osv.?
Beslut om sändningsområdets omfattning är lika avgörande för
en radiostation som beslut om frekvens.
Mot denna bakgrund framstår förbudet att överklaga beslut om
sändningsområdenas omfattning som oförenligt med rättsstatens
principer.
Lagrådet har ansett att nämnda förbud skall utgå.
I Kommittédirektiv 1988:43 framhåller regeringen att
kommittéerna vid utarbetande av lagförslag beaktar gällande
regler inom EG och redovisar huruvida lagar och regler
överensstämmer med lagar och regler inom EG. Så har ej skett i
förevarande fall.
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
artikel 6 föreskriver att envar skall ha möjlighet att få sin
sak prövad inför domstol. Sverige har av domstolen i Strasbourg
fällts upprepade gånger under senare tid för brott mot artikel
6.
Som motivering för förbudet att överklaga beslut om
sändningsområdenas omfattning anförs administrativa
komplikationer av eventuella överklaganden.
Den enskildes rättssäkerhet får icke sättas ur spel med
åberopande av myndigheters bristande administrativa kapacitet.
Förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning
är därför rättsstridigt och måste följaktligen utgå.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen.
Utöver vad som sägs där vill jag särskilt peka på följande.
Enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen
skall det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i
anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet. Regeringens förslag om
auktionsförfarande uppfyller inte detta krav. Enligt min mening
fordras i stället särskilda regler för fördelningen av
sändningstillstånden som tar hänsyn till de sökandes avsikter
med verksamheten.
Regeringen har inte tillräckligt uppmärksammat att en
etablering av många sändare inom samma område kan var svår att
genomföra utan att sändarna negativt påverkar varandras
täckningsområden eller orsakar andra typer av störningar. Detta
problem kan minskas om sändarna placeras i en centralt belägen
men avgränsad mast. För att så skall kunna ske fordras regler om
skyldighet att samlokalisera sändarna. Regeringen förbigår
emellertid denna fråga.
Möjligheten att återkalla tillstånd att sända på grund av
rasistiska inslag i programmen bör inte enbart gälla närradion.
Den bör även gälla lokalradion.
Regeringens förslag till lokalradiolag med av utskottet föreslagna
ändringar
Förslag till
Lokalradiolag
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).
Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen
(1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).
2 §
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i
radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild
signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak
gör
detta på uppdrag av andra.
3 §
För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen
(1966:755).
Innebörden av tillstånd
4 §
För rätt att sända För rätt att sända
lokalradio krävs lokalradio krävs
tillstånd av tillstånd av Styrelsen
Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.
Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med
god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.
5 §
Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person
och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller
genom
företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam
har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan
lämnas för samma sändningsområde.
När Närradionämnden När Styrelsen för
bestämmer lokalradiotillstånd
sändningsområdenas bestämmer
omfattning skall den beakta sändningsområdenas
omfattning skall den beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och
3. vad som är naturliga lokala intresseområden.
Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket
ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har
ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.
7 §
Tillstånd får inte ges till
1. någon som ger ut en dagstidning,
2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller
3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande
inflytande.
Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som
normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.
8 §
Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas
från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den
tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
begär det före en begär det före en
tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
vid utgången av lokalradiotillstånd vid
tillståndsperioden utgången av
förlänga tillståndet tillståndsperioden
med ytterligare en förlänga tillståndet
tillståndsperiod. Som med ytterligare en
tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som
anses också den vars tillståndshavare skall
sändningsområde efter anses också den vars
ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter
§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9
sådana förändringar § genomgått endast
att sändningsområdet sådana förändringar
framstår som väsentligen att sändningsområdet
detsamma som före den framstår som väsentligen
ändrade indelningen. detsamma som före den
ändrade indelningen.
Tillståndet skall dock inte
förlängas, om det finns
grund för återkallelse
av tillståndet enligt 28
§.
9 §
Vid utgången av varje Vid utgången av varje
tillståndsperiod får tillståndsperiod får
Närradionämnden besluta Styrelsen för
om en förändrad lokalradiotillstånd besluta
indelning av om en förändrad
sändningsområden. Om en indelning av
berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en
motsätter sig en viss berörd tillståndshavare
förändring, får den motsätter sig en viss
dock vidtas endast om förändring, får den
ändrade tekniska dock vidtas endast om
förhållanden ändrade tekniska
föranleder det eller den förhållanden
befintliga indelningen annars föranleder det eller den
framstår som olämplig. befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning
besluta om ändrad indelning av sändningsområden
av sändningsområden får inte fattas senare
senast två månader än två månader
före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens
utgång. utgång.
Närradionämnden skall Styrelsen för
för varje lokalradiotillstånd skall
sändningsområde som för varje
ingår i den nya indelningen sändningsområde som
senast två månader ingår i den nya indelningen
före utgången av den senast två månader
löpande före utgången av den
tillståndsperioden meddela löpande
särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela
skall anses som särskilt beslut om vem som
tillståndshavare. Om ingen skall anses som
kan anses som tillståndshavare. Om ingen
tillståndshavare skall kan anses som
sändningsområdet tillståndshavare skall
kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för
§. Kungörelse får ske sändningsområdet
först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11
laga kraft. §. Kungörelse får ske
först sedan beslutet vunnit
laga kraft.
10 §
Har Närradionämnden Har Styrelsen för
beslutat om ändrad lokalradiotillstånd
indelning av beslutat om ändrad
sändningsområden, får indelning av
nämnden medge en sändningsområden, får
tillståndshavare att styrelsen medge en
sända efter tillståndshavare att
tillståndsperiodens slut i sända efter
avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i
beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att styrelsens
stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje
Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.
lämnas för ett visst Sådant medgivande skall
sändningsområde under lämnas för ett visst
viss tid. Den som får sändningsområde under
medgivandet skall betala en viss tid. Den som får
avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en
skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han
tillståndet skulle ha betalat om
förlängts. tillståndet
förlängts.
Ansökan om tillstånd
11 §
När ett När ett tillstånd för
sändningsområde blir ett sändningsområde blir
ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall
Närradionämnden Styrelsen för
kungöra detta. I lokalradiotillstånd
kungörelsen skall anges kungöra detta. I
sändningsområdets kungörelsen skall anges
omfattning, sista dag för sändningsområdets
ansökan och första dag omfattning, sista dag för
då sändningar får ansökan och första dag
bedrivas med stöd av då sändningar får
tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av
det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall
om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas
tillstånd anses ha om att den som ansöker om
förklarat sig beredd att tillstånd anses ha
betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att
motsvarar gällande betala en årlig avgift som
minimiavgift. motsvarar gällande
minimiavgift.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Finner Styrelsen för
lokalradiotillstånd att en
sökande inte är
behörig skall styrelsen
avvisa ansökan.
Auktion
12 §
Finner Närradionämnden
att en sökande inte är
behörig skall nämnden
avvisa ansökan.
Om det när Om två eller flera
ansökningstiden gått ut ansökningar finns när
finns mer än en behörig ansökningstiden har gått
sökande, skall ut, skall Styrelsen för
Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda
till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att
skall anges sista dag för före en viss dag samordna
anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter
den dagen alltjämt finns
två eller flera
ansökningar, skall
styrelsen kalla sökandena
till en auktion. I kallelsen
skall anges sista dag för
anmälan om deltagande i
auktionen.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan, får
auktionen inte hållas
förrän beslutet har
vunnit laga kraft.
Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig
till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom
två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som
motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller
hans
ansökan.
Auktion
13 §
Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till
auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det
högsta
belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.
Om Närradionämnden
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan får
auktionen inte hållas
förrän beslutet vunnit
laga kraft.
Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats
skall den som lämnat det skall den som lämnat det
högsta budet genast betala högsta budet genast betala
tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock
lägst ett belopp lägst ett belopp
motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften
enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen
Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd
på begäran göra ett kan dock på begäran
kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i
handläggningen för att handlägg-
ge
Regeringens förslag Utskottets förslag
honom tillfälle att ningen för att ge honom
anskaffa medel för tillfälle att anskaffa
betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om
inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas
beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd
Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning
auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen
fortsätta.
Meddelande av tillstånd
14 §
Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag
skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning
gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje
stycket eller 13§ tredje stycket eller 13§ andra
stycket. stycket.
Avgift
15 §
Den som får tillstånd Den som får tillstånd
enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala
en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten
på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor
(minimiavgiften). (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje
kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för
oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för
oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal
kronor.
16 §
När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften
fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften
fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.
17 §
I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange
tillståndshavaren skall den årliga avgift som
betala samt det belopp som tillståndshavaren skall
skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som
§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32
under det första § angiven förfallodag
kalenderåret. under det första
kalenderåret.
Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för
december varje år lokalradiotillstånd skall
fastställa det belopp som senast den 31 december varje
skall betalas varje år fastställa det belopp
förfallodag under det som skall betalas varje
följande kalenderåret. förfallodag under det
följande kalenderåret.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Överlåtelse av tillstånd m.m.
18 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får
överlåtas till någon överlåtas till någon
annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för
medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger
medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande
förvärvaren är skall lämnas om
behörig att få förvärvaren är
tillstånd. Om behörig att få
Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen
medger överlåtelsen, inte medger
är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den
denna lag. utan verkan enligt denna lag.
Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett
tillstånd övertar tillstånd övertar
överlåtarens överlåtarens
rättigheter och rättigheter och
skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag
som belöper på tiden som belöper på tiden
efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande.
beslut om medgivande.
Om ett föreläggande Om ett föreläggande
enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats
mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,
gäller föreläggandet gäller föreläggandet
även mot den nye även mot den nye
innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för
i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i
överlåtelsen samband med att den medger
underrätta honom om det. överlåtelsen
Sker inte det är underrätta honom om det.
föreläggandet inte Sker inte det är
gällande mot den nye föreläggandet inte
innehavaren. gällande mot den nye
innehavaren.
19 §
Den som vill frånträda Den som vill frånträda
ett tillstånd skall ett tillstånd skall
skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till
Närradionämnden. Styrelsen för
Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.
frånträtt när Tillståndet skall anses
anmälan kommit in till frånträtt när
nämnden eller den senare anmälan kommit in till
dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag
som anges i anmälan.
20 §
Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör
tillståndet att gälla.
21 §
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
avlider upphör avlider upphör
tillståndet att gälla tillståndet att gälla
tre månader efter tre månader efter
dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till
överlåtelse enligt överlåtelse enligt
18§ kommit in till 18§ kommit in till
Närradionämnden innan Styrelsen för
tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan
skall den dock alltid tillståndet har
prövas. förfallit skall den dock
alltid prövas.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Sändningarnas innehåll
22 §
Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program
sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.
De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning.
Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.
23 §
I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten
sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.
Reklam och sponsring
24 §
Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot
vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt
intresse.
Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver
sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i
slutet
av programmet.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.
25 §
Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under
annonstid.
26 §
Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse
sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda
personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen
handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
27 §
Högst tio procent av
sändningstiden per dygn
får avse annonser under
annonstid.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma
under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
28 §
Annonstiden vid ett givet
tillfälle får inte
understiga en minut, sedan
sändningstiden för den
särskilda signaturen
frånräknats.
Sanktioner m.m.
29 § 28 §
Närradionämnden får Styrelsen för
återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får
sända lokalradio, om återkalla tillstånd att
tillståndshavaren sända lokalradio, om
tillståndshavaren
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens
början,
2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig
omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller
3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för
programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där.
Förfogar någon direkt
eller genom företag, i
vilket han på grund av
aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande,
över mer än ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall Styrelsen
för lokalradiotillstånd
återkalla det eller de
tillstånd som har meddelats
efter det första
tillståndet, om inte
återkallelsen framstår
som en alltför ingripande
åtgärd. Förfogar
staten, landsting, kommun
eller ett programföretag
med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) direkt
eller genom företag, i
vilket ett sådant organ
på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande
inflytande, över ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall styrelsen
återkalla detta
tillstånd.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat ett tillstånd att
sända lokalradio eller
medgivit en överlåtelse
av ett sådant tillstånd
trots att det förelåg en
behörighetsbrist enligt 5
eller 6§, får
tillståndet återkallas
med stöd av andra stycket,
bara om beslutet om
tillståndet eller
medgivandet påverkats av
felaktiga eller
ofullständiga uppgifter
från tillståndshavaren.
29 §
En tillståndshavare skall
på uppmaning av Styrelsen
för lokalradiotillstånd
lämna uppgifter om sitt
innehav av aktier eller
andelar i företag som har
tillstånd att sända
lokalradio och om avtal som
han har träffat med ett
sådant företag. Ett
företag som är
tillståndshavare skall
också på uppmaning av
styrelsen lämna uppgifter
om sådana innehav av aktier
eller andelar i företaget
och avtal som innebär att
nå-
Regeringens förslag Utskottets förslag
gon ensam har ett
bestämmande inflytande i
företaget.
Om tillståndshavaren inte
rättar sig efter en
uppmaning enligt första
stycket, får Styrelsen
för lokalradiotillstånd
förelägga vite.
30 §
Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare
bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i
22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§,
får Närradionämnden får Radionämnden
förelägga honom att förelägga honom att
följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.
Föreläggandet får Föreläggandet får
förenas med vite. förenas med vite.
31 §
En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall
på uppmaning av på uppmaning av
Närradionämnden lämna Radionämnden lämna
nämnden en sådan nämnden en sådan
inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap.
3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Om områden. Om
tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte
rättar sig efter en rättar sig efter en
sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får
nämnden förelägga nämnden förelägga
vite. vite.
Betalning av avgift
32 §
Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får
bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas
dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.
Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas
med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,
april, juli och oktober månad.
33 §
Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala
avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller
återkallats.
Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon
annan övertagit tillståndet.
34 §
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
Närradionämnden. Styrelsen för
lokalradiotillstånd.
35 §
Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om
indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.
Regeringens förslag Utskottets förslag
36 §
I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om
befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
37 §
Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften
överstiger vad överstiger vad
tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt
beslut av beslut av Styrelsen för
Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller
domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall
det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet
återbetalas till honom. återbetalas till honom.
Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12
eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte
återbetalas. återbetalas.
Överklagande m.m.
38 §
Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller
omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas
endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.
39 §
Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för
får överklagas hos lokalradiotillstånd har
kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas
sändningsområdenas hos kammarrätten.
omfattning och om Styrelsens beslut om
vitesföreläggande får sändningsområdenas
dock inte överklagas. omfattning får dock inte
överklagas.
Radionämndens beslut om
föreläggande som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
Närradionämnden får Den myndighet som regeringen
dock dessförinnan vidta de bestämmer får dock
åtgärder som behövs dessförinnan vidta de
för att beslut om åtgärder som behövs
tillstånd skall kunna för att beslut om
meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna
lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan
lagen trätt i kraft.
Intill utgången av år Intill utgången av mars
1993 får 1994 får Styrelsen för
Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på
tillståndshavarens tillståndshavarens
begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett
tillstånd skall börja tillstånd skall börja
löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt
än vad som angivits i än vad som angivits i
kungörelse av kungörelse av
sändningstillståndet, sändningstillståndet,
dock högst tre månader dock högst tre månader
senare. senare.
Regeringens övriga lagförslag
Bilaga 2
1 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
2 Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU3y
Bilaga 3
Privat lokalradio
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över dels proposition
1992/93:70 Privat lokalradio jämte de motioner som kunde komma att väckas med
anledning av propositionen, dels följande motioner som väckts under
allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna 1991/92:K413, K416, K418,
K419, K420, K422 yrkandena 2, 3 och 5--9, K423 yrkandena 1--4, K425, K426,
K428, K429, K430 yrkande 1, K431 yrkandena 1, 3 och 4, K432 yrkandena 1, 2, 4
och 6, Kr238 yrkande 1 och Kr299 yrkandena 14, 15 och 17, allt såvitt
propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1992/93:K5, K6, K7, K8,
K9, K10, K11, K12, K13 och K14.
Kulturutskottet har i ärendet uppvaktats av Sveriges Närradioförbund och
Radioutgivareföreningen. En skrivelse har inkommit från Radioakademin.
Propositionens huvudsakliga innehåll, m.m.
I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar
tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga,
lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas
lokalradio.
Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva
sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör
successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första
omgång bör bl.a. ett sextiotal sändningstillstånd beviljas i områden med ett
befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.
Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer.
Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu
ett sådant tillstånd. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun,
andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.
Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.
Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde
skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga
den högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000
kr per år.
Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren
sända program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Några
andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås inte.
I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för
egensändningar av ljudradio i kabel.
Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Närradion skall
även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar
med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och sponsrade
program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion.
Närradioföreningar får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att
återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam
och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till
vitesföreläggande.
Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för närradio kunna
finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändningsmöjligheter
skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör
eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om en majoritet av
de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.
För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad
rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall
sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i
upp
till fem år vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott.
Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om
lokalradion.
I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör en översyn göras av
reglerna för lokalradion.
Utskottet
Inledning
I formellt avseende lägger regeringen i propositionen fram förslag till
lokalradiolag, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om ändring i
närradiolagen (1982:459) samt lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Vidare föreslår regeringen att riksdagen till Närradionämnden på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 500 000 kr.
Kulturutskottet har med anledning av remissen från konstitutionsutskottet
funnit skäl yttra sig över främst centrala frågor rörande förslagen till
lokalradiolag och till lag om ändring i närradiolagen (1982:459).
Frågan om avslag på förslag i propositionen
I Sverige har under en följd av år önskemål om ökad frihet i etern förts
fram. Införandet av närradion i slutet av 1970-talet har inneburit en viktig
förstärkning av möjligheterna att utnyttja yttrandefriheten. Som närmare
utvecklas i propositionen (s. 6) har dock närradions konstruktion medfört
vissa
begränsningar, bl.a. genom att endast lokala ideella föreningar och liknande
sammanslutningar kan erhålla sändningsrätt.
I propositionen framhålls att ett genomförande av regeringens förslag till
lokalradiolag innebär att etableringsrätten i princip kommer att vara fri. De
enda inskränkningar som föreslås i etableringsrätten, anförs det i
propositionen, har sin grund i behovet att ta hänsyn till tekniska
förutsättningar samt önskemålet att motverka de risker för koncentration som
följer av det begränsade sändningsutrymmet.
I flera motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på
den i propositionen föreslagna lokalradiolagstiftningen eller delar av denna.
Motionärerna vill ha ny utredning av lagstiftningen i hela dess vidd eller, i
en av motionerna, i vissa delar. Genomgående vill motionärerna att riksdagen
skall besluta om reklam i närradion redan nu. Beträffande det närmare
innehållet i kraven hänvisar utskottet till vad som anförs i motionerna K6
(s),
K7 (v) och K8 (nyd).
Utskottet gör följande bedömning. Om beslut inte nu fattas rörande införandet
av en lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i
propositionen finns uppenbara risker för att den ökade frihet på
ljudradioområdet som propositionen syftar till inte kommer att kunna
åstadkommas förrän efter avsevärd tid. Utskottet anser att det är så angeläget
att vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning bör komma
till stånd redan nu. De förslag som framförts motionsvägen ger enligt
utskottets mening dock anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen.
Sändningsområden
Utskottet delar regeringens uppfattning att antalet sändningstillstånd bör
anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Utskottet vill med
anledning
av motionskrav understryka vikten av att det redan vid den första
tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte bara i de större städerna utan
också för sändningsområden som omfattar mindre orter där efterfrågan på
tillstånd finns och där tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt
utskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid den första
fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler tillstånd än de 60 som enligt
vissa i propositionen angivna principer då skulle kunna fördelas (s. 13).
Utskottet anser det angeläget att denna möjlighet till fler sändningstillstånd
utnyttjas. Enligt utskottets mening är det också angeläget att anpassningen
till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår
en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får sina tillstånd
vid
den första fördelningen. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att den
tillståndsbeviljande myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från
intresserade när sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt utskottets
mening inte nödvändigt att samråd sker med länsstyrelserna i sådana frågor.
Regeringen bör varje år rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen
samt redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd liksom hur
många ansökningar som inte hunnit behandlas.
För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så effektivt som
möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under
tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan vara
inarbetad
bör frekvensbytena -- såväl i privat lokalradio som i närradio -- dock
begränsas till de fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare
skall ha möjlighet att bedriva radiosändning. Vad utskottet sålunda anfört bör
beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav och användning av
radioanläggningar (se betänkandet SOU 1991:107 av Frekvensrättsutredningen).
Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.
Utskottet understryker vad som anförs i propositionen om att en
tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del av sändningstiden,
även mot vederlag, men att tillståndshavaren i sådana fall behåller ansvaret
för att utgivare utses och för att övriga regler för verksamheten följs.
Vem kan få sändningstillstånd?
Behovet att begränsa möjligheterna att få tillstånd
I motion K8 (nyd) framförs synpunkter av innehåll att
konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera
koncentrationsproblem inom radioområdet. I propositionen anförs följande i
denna fråga (s. 8).
Regeringen fattade den 22 oktober 1992 beslut om en proposition om ny
konkurrenslagstiftning (prop. 1992/93:56). Den föreslagna konkurrenslagen har
till ändamål att motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om
produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt den
föreslagna lagen kan Konkurrensverket ingripa vid konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag eller om ett eller flera företag missbrukar sin
dominerande ställning. Det blir också möjligt att i vissa fall förbjuda
företagsförvärv. De skadliga företeelser som kan föranleda ingripanden avser
t.ex. över- eller underprissättning, produktionsbegränsningar eller
marknadsuppdelning. Konkurrenslagen kan därför användas om radioföretag
begränsar konkurrensen genom samverkan eller missbrukar en dominerande
ställning genom att påverka priserna på t.ex. annonsmarknaden.
Det ligger däremot utanför konkurrenslagens ändamål att motverka sådana
följder av koncentration inom massmedieområdet som bristande innehållsmässig
mångfald eller lokala informations- eller åsiktsmonopol. Om det finns behov
att
motverka sådant krävs därför särskilda regler.
Enligt utskottets mening är det angeläget att tendenser till bristande
innehållsmässig mångfald eller till informations- eller åsiktsmonopol
motverkas. De föreslagna begränsningarna av möjligheten att få tillstånd
enligt
lokalradiolagen har detta syfte. Utskottet vill påpeka att dessa bestämmelser
inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens journalistiska kompetens tas
till
vara i verksamheten. Delägande från ett dagstidningsföretag är möjligt så
länge
inte ett sådant företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända
lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5 §). Vidare skall staten,
landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma
gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 §
radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten
direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller
kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett
bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till
företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §).
De föreslagna behörighetsreglerna skall gälla om någon vill överlåta ett
tillstånd (18 §). Utskottet vill påpeka att regeringens förslag däremot inte
hindrar att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat
företag
som har tillstånd. Syftet med bestämmelsen skulle därmed lätt kunna kringgås.
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka
nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid
tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas
en
möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en
tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig
att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på
att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller
flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i
ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden
återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid
tillståndsgivningen men då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av
tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.
Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna
överklagas enligt vanliga regler.
I fråga om begränsningen av dagstidningsföretagens möjlighet att erhålla
tillstånd uttalade Lagrådet bl.a. följande (prop. s. 19 och 165):
När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är
förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande
etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av
förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon,
inte
heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om
det
förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända
lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.
Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva
viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte
ses
som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att
begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I
förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får
anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på
yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan
begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.
Med hänsyn till Lagrådets yttrande anser utskottet att någon motsvarande
möjlighet att återkalla sändningstillståndet inte bör införas om
behörighetsbristen skulle föreligga enligt 7 § lokalradiolagen.
I den tidigare nämnda årliga rapporteringen till riksdagen från regeringen
bör också översiktligt redovisas ägarförhållanden och eventuella
koncentrationstendenser på lokalradioområdet.
Urval bland sökande
Utskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den som
bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett sändningsområde.
För att andra metoder, exempelvis urval grundat på redovisade
programambitioner, skulle fungera väl skulle det behövas en omfattande
kontroll
av att ambitionerna verkligen uppfylldes.
Med anledning av vad som anförs i motion K6 (s) föreslår utskottet att den
föreslagna urvalsproceduren skall kompletteras med möjlighet för sökande att
överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för ansökan har gått
ut bör myndigheten informera de sökande om vilka övriga sökande är. De bör
också underrättas om att de har möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis
fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för
intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande. Skulle det efter
den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas flera sökande bör auktion
äga rum enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Enligt regeringens förslag skall den årliga minimiavgiften vara 40000 kr.
Utskottet anser att en så hög avgift kan fungera som hinder för
radiosändningar
på små och medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till att
det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade avgiftsintäkterna hålls
uppe. I det följande föreslår utskottet vidare att vissa av innehållsreglerna
i
regeringsförslaget skall utgå. Behovet av kontroll minskar därmed. Mot den
redovisade bakgrunden föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften
fastställs till 20000 kr. Avgiften bör indexanknytas i enlighet med
propositionens förslag.
Regler för innehållet i allmänhet
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns behov av en bestämmelse
i lokalradiolagen om skyldighet att sända viss andel lokal produktion. Det får
ankomma på konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör
vara utformad.
Regler för reklam och sponsring
Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall
gälla för lokalradion (prop. s. 29 och 64).
1. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under
särskilt markerad annonstid.
2. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller
annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
3. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse
sändningen sker.
4. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som
huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
5. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som
bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början
och
i slutet av programmet.
6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid.
7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.
De föreslagna reglerna har olika syfte. Reglerna i punkterna 1--5 syftar till
att lyssnaren skall kunna klart urskilja program som tillståndshavaren sänder
på uppdrag av andra, eller program där någon annan än tillståndshavaren har
medverkat i finansieringen.
I motion K8 (nyd) anförs att befintlig lagstiftning om innehållet i reklam
skulle vara tillräcklig för dessa ändamål. Marknadsföringslagens (1975:1418)
regel om otillbörlig marknadsföring gäller emellertid endast i fråga om
näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter.
Annonser som har andra syften, t.ex. att propagera för olika uppfattningar i
samhällsfrågor eller att påverka allmänhetens beteende i någon riktning,
omfattas inte av marknadsföringslagen.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det för lyssnaren klart framstår
vad som är radioföretagets egna program och vad som sänds på uppdrag av andra
eller på andras bekostnad. Denna skillnad kan inte helt och hållet
upprätthållas med hjälp av marknadsföringslagen. Därför anser utskottet att
regler av det innehåll som anges i punkterna 1--5 skall gälla för lokalradion.
Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens
mängd. I motion K6 (s) anförs att regler av detta slag är onödiga, eftersom en
radiostation som sänder för mycket reklam skulle svikas av publiken. Därför
skulle reklammängden vara självreglerande. Utskottet finner att detta
resonemang i princip har fog för sig. De regler som anges i punkterna 6 och 8
bör därför inte tas in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det
finns
anledning att särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme
får utgöras av annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i regel
7
bör således tas in i lokalradiolagen.
Närradions ställning
Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i
närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Någon
motsvarighet till den i föregående avsnitt upptagna regeln under punkt 7
föreslås inte (se prop. s. 58 under 10--10 d §§).
Utskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om samstämmighet
-- med undantag av punkten 7 -- mellan lokalradions och närradions regler. I
enlighet med den bedömning utskottet gjort i föregående avsnitt bör således
regeringens förslag till närradiolag ändras så att de lagbestämmelser, vari
reglerna 6 och 8 upptagits, utgår.
I motion K6 (s) anförs att om regeringens förslag genomförs skulle detta
innebära att sammanslutningar med tillstånd att sända närradio inte skulle få
samordna försäljning av reklamtid genom närradioföreningens försorg. Med
anledning härav vill utskottet påpeka att vad som föreslås i propositionen är
att endast andra sammanslutningar än närradioföreningar skall ha rätt att
sända
reklam. Något hinder för dessa sammanslutningar att -- i den form de önskar --
samverka när det gäller t.ex. annonsackvisition föreslås inte.
I motion K13 (c, kds) föreslås att sammanslutningar som inte sänder reklam i
närradion skall vara befriade från avgift till staten. Enligt utskottets
bedömning kommer många enskilda föreningar att avstå från möjligheten att
sända
reklam. Dessa föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om
närradio.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör den föreslagna
ändringen av 6 § närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för
närradio per kommun fastslås, träda i kraft först den 1 januari 1994.
Myndighetsuppgifter
Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för
myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand
om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten,
pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden
att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i
betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central
myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och
Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom
regeringskansliet.
Enligt utskottets mening är det mindre lämpligt att lägga myndighetsuppgifter
för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt förknippat med
närradions
intressen. Det framstår inte heller som välbetänkt att den myndighet som
prövar
frågor om tillstånd och sändningsområden även skall granska efterlevnaden av
regler för sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning
av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för de angivna
uppgifterna enligt lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att
tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ,
dels att Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.
Utskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften att
meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen.
Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning.
Orsaken
härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om
förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas
på längre sikt bör därför, enligt utskottets mening, inrättas en tillfällig
myndighet för planering och beslut om tillstånd. Den nya myndigheten bör
benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid utseendet av ledamöterna i
myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till personlig kompetens och
integritet. Det är viktigt att det i styrelsen ingår personer med kunskaper
och
erfarenheter från olika sektorer av det svenska samhället så att styrelsen
sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för
uppgiften. Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för
styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i
tekniska frågor.
Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om sändningarnas innehåll bör åvila
Radionämnden. Nämnden har erfarenhet av liknande uppgifter i fråga om Sveriges
Radio-företagen och TV 4. För att stärka rättssäkerheten bör det i
lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av
Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i
närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Det kan också
finnas skäl för konstitutionsutskottet att i detta sammanhang överväga
lämpligheten av att, då det gäller beslut om vitesföreläggande som fattas av
Radionämnden med stöd av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten.
Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång till vitessanktioner om ett
programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser som sänds
under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser om sändning av
sponsrade program. Även då det gäller den i proposition 1992/93:75 föreslagna
lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det
enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att
besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.
Stockholm den 3 december 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp),
Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson
(s),
Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd
Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand
(m), Birger Andersson (c) och Simon Liliedahl (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att kulturutskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
Lokalradiolagstiftningen
Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i den socialdemokratiska
motionen K6 att regeringens förslag till lokalradiolagstiftning -- namnet
reklamradiolagstiftning vore mera adekvat -- har stora brister. Enligt
utskottets mening är bristerna så allvarliga att regeringsförslaget inte bör
ligga
till grund för lagstiftning.
Det är inte förvånande att förslaget är så bristfälligt, eftersom
beredningsarbetet inte skötts av regeringen på ett godtagbart sätt. Som
närmare
utvecklas i motionen bestod arbetet i att en knapphändig diskussionspromemoria
utarbetades inom Kulturdepartementet, varefter -- efter remissbehandling --
företrädare för de politiska partierna fick lämna synpunkter i ärendet. Tre
sammanträden hölls under två veckor i september. Under den tidspress som rådde
fanns inte utrymme för mer inträngande diskussioner eller möjligheter att
inhämta kompletterande faktamaterial. Samrådet med oppositionspartierna blev
närmast av proformakaraktär. Utskottet beklagar att regeringens sätt att
förbereda propositionen haft den konsekvensen att förutsättningar för ett
konstruktivt samarbete mellan det största oppositionspartiet, å ena sidan,
och
regeringspartierna, å andra sidan, inte funnits.
I det läge som uppstått har utskottet gjort bedömningen att det är nödvändigt
föreslå att konstitutionsutskottet avstyrker förslaget till
lokalradiolagstiftning. Riksdagen bör hos regeringen begära att det skyndsamt
tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga fram ett nytt
förslag till sådan lagstiftning. Utredningsuppdraget bör bedrivas med
utgångspunkt i de synpunkter utskottet anför i det följande.
Bristerna i regeringsförslaget är i första hand att internationella
erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att en bedömning av den
tänkbara reklammarknaden inte görs, att principresonemang och analys av
målkonflikter förekommer sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna
behandlas lättvindigt.
I det följande redovisar utskottet i korthet sin syn på de frekvenstekniska
frågorna och på vissa av de konkreta förslag i övrigt som läggs fram i
propositionen.
Regeringens förslag om en etappvis fördelning av sändningstillstånd skapar
onödigtvis problem för branschen, eftersom de sökande som först får tillstånd
får en klar konkurrensfördel. Utskottet anser att med en god planering det bör
vara möjligt att redan i första fördelningsomgången fördela avsevärt fler
tillstånd än 60.
Då det gäller frekvensplaneringen är det nödvändigt att redan i detta
sammanhang ställa upp principer för planeringen inte minst för att övergången
till digital teknik skall underlättas och för att public service-företaget på
ljudradioområdet i första hand skall få goda möjligheter att gå över till
digitala sändningar. Utskottet erinrar om att regeringen föreslår att
tillståndsperioden för lokalradio skall vara åtta år.
Utskottet anser att, för att motverka nätverksbildningar, minst 70 % av
programmen bör produceras vid reklamradiostationen. Propositionens förslag om
en egenproduktion på en tredjedel av sändningstiden varje dygn kan lätt
kringgås exempelvis genom utnyttjande under natten av en självspelande
CD-apparat.
Av propositionen framgår att inte någon tillståndshavare kan räkna med att få
en automatisk förlängning av sitt tillstånd. Utformningen av
regeringsförslaget
ger en felaktig bild av vad som är avsett enligt propositionen.
Mediepolitiska och frekvenstekniska skäl talar för att tillståndsperiodens
längd skall vara sex år i stället för åtta år.
Regeringens förslag till ägarbegränsning är otillräckligt för att effektivt
motverka den ägarkoncentration varom i andra sammanhang enighet råder.
I ett inledande skede bör det vara möjligt att avstå från en lagreglerad
begränsning av reklamens omfattning under dygnet. Reklammängden är
självreglerande, eftersom lyssnare stöts bort om det förekommer alltför mycket
reklam i sändningarna från en radiostation.
I likhet med vad som gäller i den marksända televisionen bör åsiktsreklam
vara förbjuden i lokalradion.
Regeringens förslag till urvalskriterier vid tillståndsgivning
och till tillståndsmyndighet kan inte godtas. Det är inte godtagbart att
möjligheten att få tillstånd skall bli beroende av den sökandes ekonomiska
styrka. Vidare anser utskottet att det inte bör vara en central myndighet som
fördelar tillstånden. Lokalradion skall vara lokalt förankrad. Utskottet anser
därför att länsstyrelsen bör vara tillståndsmyndighet.
Ett urval sökande bör kunna ske efter de principer som anges i motion K6.
Principerna är följande.
1. Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas som
likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje sökande skall disponera
minst 500 000 kr vid sändningsstarten.
2. Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall
länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående. Sökande som är
villiga att samverka skall ha förtur.
3. Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den sökande som
bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning. Om flera tillstånd
delas ut på en ort skall länsstyrelsen eftersträva ett samlat radioutbud på
sändningsorten, som kan förväntas tillgodose olika smakriktningar.
Närradiolagstiftningen
Det är tillfredsställande att regeringen i propositionen
går ifrån inställningen att närradion skall vara reklamfri. Självfallet måste
föreningslivet få samma möjlighet att sända reklam som lokalradion.
Goda skäl finns för att låta regelverken för närradion och reklamradion bli
så likartade som möjligt. För närradions del bör med vissa jämkningar
reklamreglerna i propositionen godtas. När regeringen efter förnyad utredning
lägger fram nytt förslag till lokalradiolagstiftning kan det finnas skäl att
jämka reklamreglerna för närradion så att så långt möjligt samstämmighet med
lokalradions motsvarande regler uppnås.
Den stora bristen i regeringsförslaget då det gäller regler för reklam i
närradion är att närradioföreningarna inte skall få sända reklam. Den roll som
närradioföreningarna bör spela då det gäller reklam utvecklas närmare i motion
K6.
I övrigt bör reklamreglerna för närradion jämkas i enlighet med de synpunkter
som angetts för lokalradion. Således bör bestämmelsen i 10c § förslaget till
lag om ändring i närradiolagen -- att högst tio procent av en sammanslutnings
sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid -- utgå.
De ändringar i närradiolagstiftningen som skall göra det möjligt för
föreningslivet att sända reklam i närradion bör träda i kraft den 1 januari
1993. Detta stämmer överens med vad som föreslagits i propositionen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Som anförs i motion K7 av företrädare för Vänsterpartiet är det svårt att i
dag avgöra hur stort intresse det kommer att finnas för att förvärva tillstånd
att sända privat lokalradio och hur en sådan radio kommer att utformas. Detta
bör dock inte hindra att riksdag och regering tar ansvar för att utforma en
lag
på området som både, så långt det är möjligt, tillgodoser yttrandefriheten i
vid mening och tillgodoser mottagarnas önskemål om bredd och variation i
programutbudet.
Dessa synpunkter stämmer överens med vad som anförs i propositionen.
Härutöver vill jag inledningsvis anföra att utskottsbehandlingen inte i något
väsentligt avseende gett mig anledning till omprövning av de ståndpunkter som
angetts i motion K7.
Jag tar i det följande upp vissa av de centrala frågor som behandlas i
propositionen och motionerna. Detta gäller främst lokalradion men i vissa
avseenden även närradion. I övrigt hänvisar jag till motion K7.
Det är uppenbart att man måste sträva efter att redan i första
fördelningsomgången fördela fler tillstånd än de 60 som anges i propositionen.
Målet måste vara att söka tillgodose önskemål om tillstånd inom alla de
områden
där ett intresse finns.
Självfallet får strävan efter att tillgodose önskemålen dock inte leda till
att omsorgen om en god frekvensplanering eftersätts. Stor hänsyn måste tas
till
att Sveriges Radios verksamhet inte skall behöva försämras som en följd av att
en teknisk anpassning måste ske till den nya lokalradioverksamheten. Det måste
i sammanhanget beaktas att frekvenser inte får utdelas om de ligger så nära
varandra att personer med äldre radioapparater har svårt att kunna ta in de
olika stationerna störningsfritt.
Regeringens förslag till lokalradiolagstiftning är enligt min mening inte
tillräckligt långtgående för att motverka ägarkoncentration och
massmediehegemoni. En mera långtgående lagstiftning behövs, eftersom
regeringens förslag ger alltför stort utrymme för ett kringgående av de
bestämmelser som syftar till att förebygga eller motverka ägarkoncentration.
Regeringens förslag till urval bland sökande till lokalradiotillstånd kan
inte godtas. Det föreslagna auktionsförfarandet för att fördela
sändningstillstånden mellan flera behöriga sökande till ett ledigförklarat
sändningsområde gynnar varken den lokala anknytningen, mångfalden eller
yttrandefriheten. Det är inte heller försvarligt att den årliga avgiften, som
kommer att ligga fast så länge sändningstillståndet gäller, blir olika för
tillståndshavarna och beroende av den ekonomiska kapaciteten hos de olika
intressenterna just vid budgivningen. I enlighet med vad som anförs i motion
K7
bör regeringen snarast återkomma med förslag till fördelning av
sändningsrätterna där det görs en bedömning av de sökandes avsikter med
verksamheten och där det tas hänsyn till de olika intressenternas planerade
programkoncept och profilering. En opartisk instans, exempelvis länsstyrelsen
i
varje län, bör få i uppgift att fördela sändningstillstånden.
För att erfarenheterna från den första tidens lokalradioverksamhet snabbt
skall kunna tas till vara bör tillståndstiden vara högst fem år. I
propositionen har föreslagits åtta år.
För att undvika likriktning och monopolisering av programinnehållet är det
berättigat att ställa kravet på lokalradiostationerna att en betydande del av
innehållet skall vara lokalt producerat och överensstämma med de intentioner
som legat till grund för tillståndsgivningen. Minst 50 % av
programproduktionen
skall enligt min mening vara lokalt producerad. Allvarliga och upprepade
överträdelser av en sådan regel bör kunna leda till indragning av
sändningstillstånd.
Liksom i fråga om närradion bör möjlighet att återkalla sändningstillstånd
finnas om ett tillstånd används för organiserad rasism eller annan
främlingsfientlig aktivitet.
Såväl för lokalradion som för närradion måste regler som förbjuder reklam som
specifikt vänder sig till barn finnas. Sådana regler finns redan på
televisionsområdet.
På televisionsområdet finns också regler som förbjuder åsiktsreklam. Sådana
regler bör också införas för lokalradion.
Av det föregående framgår att jag har väsentliga invändningar mot
lokalradioförslaget i propositionen. Detta kan därför inte läggas till grund
för lagstiftning. Efter förnyad utredning bör regeringen snarast återkomma
till
riksdagen med förslag till sådan lagstiftning.
Mina anmärkningar mot regeringens förslag till närradiolagstiftning är, som
framgår av det föregående, inte omfattande rent lagtekniskt. Det bör därför
vara möjligt att nu genomföra närradiolagstiftningen, sedan de jämkningar
vidtagits i förslaget som jag förordat i det föregående.
Reklam i närradion bör således bli tillåten från det kommande årsskiftet.
Därigenom ökas föreningslivets möjligheter att finansiera sin verksamhet.
Lagtextändringar som föranleds av kulturutskottets yttrande över proposition
1992/93:70 Privat lokalradio
Bakgrund till promemorian
Kulturutskottet har den 3 december 1992 yttrat sig till
konstitutionsutskottet över proposition 1992/93:70 Privat lokalradio jämte
vissa motioner.
I sitt yttrande anför kulturutskottet att förslag som framförts motionsvägen
ger anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen. Kulturutskottet
förordar vissa ändringar såvitt gäller
1. antalet sändningstillstånd,
2. tillståndsgivande myndighet,
3. urval bland sökande,
4. regler för reklam och sponsring,
5. förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden,
6. närradions ställning,
7. rätt att överklaga vitesförelägganden.
Vad först gäller punkten 1 skall här erinras om att ärendet till riksdagen
inte omfattar det förslag i fråga om antalet sändningstillstånd och hur de bör
fördelas som regeringen lägger fram i avsnittet 3.2 om sändningsområden i
propositionen (s. 9--14).
När det gäller punkterna 2--7 rör vad kulturutskottet förordat olika
föreskrifter i propositionens lagförslag. Denna promemoria har på
konstitutionsutskottets uppdrag utarbetats inom konstitutionsutskottets
kansli.
I promemorian behandlas det behov av ändringar i lagförslagen som föranleds av
kulturutskottets yttrande. Vidare läggs förslag till lagtextändringar fram. I
några fall har ändringarna inget samband med kulturutskottets förslag utan är
främst av redaktionell natur.
Tillståndsgivande myndighet
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för
myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand
om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten,
pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden
att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i
betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central
myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och
Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom
regeringskansliet.
Kulturutskottets yttrande
Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att lägga
myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt
förknippat med närradions intressen. Det framstår enligt kulturutskottet inte
heller som välbetänkt att den myndighet som prövar frågor om tillstånd och
sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för sändningarnas
innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning av frågan om vilken eller
vilka myndigheter som skall svara för de angivna uppgifterna enligt
lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att tillståndsgivning och
granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ, dels att
Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.
Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften
att meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen.
Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning.
Orsaken
härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om
förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.
I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas
på längre sikt bör därför, enligt kulturutskottets mening, inrättas en
tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser
att
den nya myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid
utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till
personlig kompetens och integritet. Utskottet anser vidare att det är viktigt
att i styrelsen ingår personer med kunskaper och erfarenheter från olika
sektorer av det svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar
den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften. Enligt
utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för styrelsen kunna hållas
lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i tekniska frågor.
Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll
bör enligt utskottet vara en uppgift för Radionämnden.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär redaktionella ändringar i regeringens
förslag till lokalradiolag (4, 5, 8--13, 17--19, 21, 29--31, 34, 37 och 39 §§
samt övergångsbestämmelserna) och lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden (6 a § och 6 b §). Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med
Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör Närradionämnden i
dess egenskap av tillståndsmyndighet och med Radionämnden i de bestämmelser
som
rör Närradionämnden i dess egenskap av tillsynsmyndighet.
Urval bland sökande
Regeringens förslag
Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala en årlig avgift
på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga sökande till ett
ledigförklarat
sändningsområde skall den sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga
avgiften till staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en
öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad övriga sökande
bjuder. Sökandena skall få ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga
i avgift till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta
beloppet erhåller tillståndet.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den
som bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett
sändningsområde. Utskottet föreslår dock att urvalsproceduren kompletteras med
möjlighet för sökande att överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När
tiden för ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om vilka
övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har möjlighet att inom
viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar.
Därmed skapas möjlighet för intressenterna att genom samgående reducera
antalet
sökande. Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas
flera sökande bör enligt utskottet auktion äga rum enligt de i propositionen
föreslagna reglerna.
Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40000 kr kan fungera
som hinder för radiosändningar på små och medelstora orter. En sänkning av
minimiavgiften kan leda till att det blir fler tillstånd och därmed till att
de
samlade avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom utskottet föreslår att vissa av
innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå minskar behovet av kontroll.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften
fastställs
till 20 000 kr.
Behov av ändringar i lagförslagen
Reglerna om auktion i regeringens förslag till lokalradiolag finns i både 12
och 13 §§. Rubriken "Auktion" närmast före 13 § bör därför sättas närmast före
12 §. Bestämmelsen i 12 § första stycket om avvisande av ansökan får då en
naturligare plats i 11§ och bör föras in där som ett andra stycke.
Kulturutskottets förslag om samordning av ansökningarna föranleder en ny
lydelse av bestämmelsen i andra stycket i 12 § i regeringens förslag.
Bestämmelsen bör utgöra paragrafens första stycke och få följande lydelse:
"Om två eller fler ansökningar finns när ansökningstiden har gått ut, skall
Styrelsen för lokalradiotillstånd bereda sökandena tillfälle att före en viss
dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller
fler ansökningar, skall styrelsen kalla sökandena till en auktion. I kallelsen
skall anges sista dag för anmälan om deltagande i auktionen."
Om tillståndsmyndigheten har meddelat beslut om avvisning av en ansökan får
enligt 13 § andra stycket auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit
laga
kraft. Denna föreskrift har en naturligare plats i 12 § och bör föras in där
som ett andra stycke.
Bestämmelsen om en minimiavgift om 40000 kr finns i 15 § första stycket i
regeringens förslag till lokalradiolag. Kulturutskottets förslag innebär att
avgiften i stället bör anges till 20000 kr.
Regler för reklam och sponsring
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall
gälla för lokalradion.
1. Den som sänder lokalradio får inte i en sändning mot vederlag eller annars
på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse (24 § första stycket
första meningen).
2. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som
bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början
och
i slutet av programmet (24 § första stycket andra meningen).
3. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under
särskilt markerad annonstid (25 §).
4. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse
sändningen sker (26 § första stycket).
5. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som
huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer (26 § andra stycket).
6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid (27 § första stycket).
7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter
(27
§ andra stycket).
8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats (28§).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet konstaterar att de föreslagna reglerna har olika syfte.
Reglerna i punkterna 1--5 syftar till att lyssnaren skall kunna klart urskilja
program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av andra, eller program där
någon annan än tillståndshavaren har medverkat i finansieringen. Utskottet
anser att dessa regler bör gälla för lokalradion.
Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens
mängd. Kulturutskottet hänvisar till motion K6 (s) vari anförs att regler av
detta slag är onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam
skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden därför vara
självreglerande. Utskottet finner att detta resonemang i princip har fog för
sig och anser att de regler som anges i punkterna 6 och 8 därför inte bör tas
in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det finns anledning att
särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får utgöras av
annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i punkten 7 bör således
tas in i lokalradiolagen.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär att bestämmelserna i 27 § första stycket och
28 § i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden
Regeringens förslag
Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända
lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten,
landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma
gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 §
radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten
direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller
kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett
bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till
företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §). De
föreslagna behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett
tillstånd (18 §).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar att någon som
t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat företag som har tillstånd
och
att syftet med bestämmelsen därmed lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande
anför utskottet vidare följande:
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka
nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid
tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas
en
möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en
tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig
att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på
att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller
flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i
ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden
återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid
tillståndsgivningen men då inte observerats.
Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av
tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.
Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna
överklagas enligt vanliga regler.
Som tidigare nämnts kan enligt bestämmelserna i 7 § i regeringens förslag
till lokalradiolag tillstånd inte ges till den som ger ut en dagstidning eller
till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en
dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande
inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet upp frågan om återkallelse av
tillstånd om tillståndshavaren enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla
tillstånd, om det utlystes på nytt. Utskottet anser att någon möjlighet att
återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa fall. Som skäl för
denna ståndpunkt hänvisar utskottet till följande uttalande av Lagrådet:
När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är
förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande
etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av
förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon,
inte
heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om
det
förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända
lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.
Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva
viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte
ses
som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att
begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I
förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får
anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på
yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan
begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.
Behov av ändringar i lagförslagen
Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en verksamhet bör också
i allmänhet kunna lita på att han får använda sig av denna rätt under hela
tillståndstiden. I viss utsträckning måste det dock vara tillåtet att
återkalla
ett tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Exempel på
sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd finns i 23 och 24 §§
miljöskyddslagen (1969:387) och 18§ fjärde stycket naturvårdslagen
(1964:822). Vidare kan nämnas 29§ i regeringens nu aktuella förslag till
lokalradiolag. Kulturutskottets förslag i fråga om återkallelse av
sändningstillstånd tar också främst sikte på omständigheter som har inträffat
efter det att tillståndet meddelades.
Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten att få tillstånd
att sända lokalradio i propositionens förslag till lokalradiolag har ett
konstitutionellt stöd i 3 kap. 2§ första stycket yttrandefrihetsgrundlagen.
Där föreskrivs nämligen att rätten att sända radioprogram på annat sätt än
genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och
villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan begränsning i
sändningsrätten kan införas gäller dock enligt 3kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i överensstämmelse med
föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte styckena och 13 § regeringsformen.
Begränsningen får således bara göras för att tillgodose ett ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är
nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig
så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det, får yttrandefriheten och
informationsfriheten begränsas.
Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose intresset att
motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta intresse
har angetts vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 §
regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och
informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget också med
övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen. Lagrådet har godtagit
dessa uppfattningar och har uttalat att begränsningarna får anses vara
förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna
anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet.
Kulturutskottets förslag syftar till att hindra nätverksbildningar och andra
former av dominans. Ett sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om
tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §, om
tillståndet
lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda syfte måste det även vara möjligt
att återkalla tillstånd, om någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam
skaffar sig det dominerande inflytandet över två eller flera företag med
tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två eller flera
tillstånd. Vad utskottet har anfört om vad som skall gälla om
behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd
har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det
dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, tyder på
att förslaget har denna innebörd. Också om något av de organ som nämns i 6 §
ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett företag med
sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta vara möjligt att återkalla
sändningstillståndet.
Kulturutskottets förslag innebär en avsevärd skärpning i förhållande till
propositionen. Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart
betydelse vid själva tillståndstillfället. Genom utskottets förslag får de
betydelse för hela tillståndstiden. Om sändningsverksamheten fortsätter efter
det att tillståndet har återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen
bli aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller flera
radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av omständigheter som de
för sändningsverksamheten direkt ansvariga inte råder över. Om någon med eller
utan eget sändningstillstånd förvärvar ett eller flera företag med
sändningstillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet över ett
eller
flera företag med sändningstillstånd, kan myndigheten nämligen återkalla
tillstånden från företagen, även om de som verkar i företagen själva inte har
kunnat påverka de förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda
begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får återkallas.
Skälet för de av kulturutskottet förordade återkallelsereglerna är att
förhindra att syftet med behörighetsreglerna kringgås. Även
återkallelsereglerna motiveras sålunda av intresset att motverka dominans över
nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som nämnts har detta intresse bedömts
vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen
kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.
Återkallelseregler med den nämnda innebörden får anses vara förenliga med
yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta
åtgärder så att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig
verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt av ingripande
natur, även när syftet är att främja mångfald i nyhetsförmedling och
opinionsbildning. Som förutsättning för lagstiftning av detta slag gäller, som
tidigare har nämnts, att den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker sig så
långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Man kan inte
utesluta att det någon gång kan förekomma fall där en återkallelse som grundas
på behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion till det som
återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1kap. 5§
yttrandefrihetsgrundlagen). Regleringen bör därför inte vara helt
undantagslös.
Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att tillståndsmyndigheten
skall kunna underlåta återkallelse av tillstånd på grund av behörighetsbrist
som anges i 5§, om återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd.
Några skäl för en sådan undantagsregel torde dock inte föreligga om staten,
kommun eller annat i 6§ angivet organ har kommit att förfoga över
sändningstillstånd.
Som motiv till att inte föreslå någon regel om återkallelse av tillstånd för
de fall av behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen
(dagstidningsfallen) hänvisar kulturutskottet till vad Lagrådet anfört i
frågan
om huruvida bestämmelserna om begränsningar för dagstidningsföretagen i nämnda
paragraf är förenliga med tryckfrihetsförordningens regler om
etableringsfrihet
för tidningar. Enligt Lagrådets mening kan det förhållandet att man begränsar
tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än
tidningsutgivning inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under
förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna
frihet. Hänvisningen till lagrådsuttalandet bör förstås så att en möjlighet
att
återkalla tillstånd att sända i dessa fall kan uppfattas som en åtgärd som
riktar sig mot tidningsutgivningen. Regeringens förslag till begränsning
hindrar ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han gör det
och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd återkallat, skulle
återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot
tidningsutgivningen. Regler med sådan innebörd kommer därmed i konflikt med de
principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om
etableringsrätten för tidningar.
Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där de
behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett företag som ger ut en
eller flera dagstidningar skulle t.ex. kunna skaffa sig det dominerande
inflytandet över flera företag med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om
en återkallelse av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot
tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med nyssnämnda
tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det vara nödvändigt att
komplettera bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd med en
undantagsregel av innebörd att återkallelse på grund av att någon ensam har
ett
bestämmande inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om
företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta effekten av
bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd. Mot tanken att
återkallelser i dessa fall skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan
anföras att 5 och 6 §§ till skillnad från 7 § inte särbehandlar
dagstidningsföretagen. Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre
läge än andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som grundar sig
på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det först meddelade tillståndet
återkallas. Med ett sådant betraktelsesätt erfordras inte någon undantagsregel
av nyss nämnt slag.
Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att återkalla tillstånd,
om förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Det skulle dock strida mot
principerna för rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya
omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått tillståndet
inte har vilselett tillståndsmyndigheten. Återkallelsereglerna bör därför
utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där
tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla tillståndet men där
varken vilseledande eller nya omständigheter har förekommit. Detsamma bör
gälla
då ett tillstånd har överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt
överlåtelsen.
I 29 § i propositionens förslag till lokalradiolag anges i tre olika punkter
vissa förutsättningar då ett tillstånd att sända lokalradio kan återkallas.
Det
gäller främst fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för
programverksamheten saknas. De regler om återkallelse av sändningstillstånd
som
föranleds av kulturutskottets förslag bör föras in i den paragrafen och där
utgöra andra och tredje styckena. Som framgått av det föregående föreslås att
28 § i regeringens förslag till lokalradiolag skall utgå. Förevarande paragraf
bör därför erhålla beteckningen "28§".
Andra och tredje styckena i den sålunda som 28 § betecknade paragrafen bör få
följande lydelse:
"Förfogar någon direkt eller genom företag, i vilket han på grund av aktie-
eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, över mer
än ett tillstånd att sända lokalradio, skall Styrelsen för lokalradiotillstånd
återkalla det eller de tillstånd som har meddelats efter det första
tillståndet, om inte återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd.
Förfogar staten, landsting, kommun eller ett programföretag med tillstånd
enligt 5 § radiolagen (1966:755) direkt eller genom företag, i vilket ett
sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande, över ett tillstånd att sända lokalradio, skall
styrelsen återkalla detta tillstånd.
Om Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat ett tillstånd att sända
lokalradio eller har medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att
det förelåg en behörighetsbrist enligt 5 eller 6§, får tillståndet
återkallas med stöd av andra stycket, bara om beslutet om tillståndet eller
medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från
tillståndshavaren."
För att återkallelsereglerna skall kunna tillämpas effektivt fordras att
tillståndsmyndigheten kan skaffa sig kunskap om sådana omständigheter som
utgör
grund för återkallelse. I lagen bör därför föras in en bestämmelse om
skyldighet för tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten
uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har tillstånd
att sända lokalradio och om avtal som innebär att han ensam har ett
bestämmande
inflytande i företaget. Ett företag som är tillståndshavare bör också vara
skyldigt att lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i
företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande
i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör vara vitessanktionerad.
Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på 3 kap. 2§ första
stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts får rätten att sända
radioprogram på annat sätt än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras
genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet bör betecknas "29 §" och få följande
lydelse:
"En tillståndshavare skall på uppmaning av Styrelsen för lokalradiotillstånd
lämna uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har
tillstånd att sända lokalradio och om avtal som han har träffat med ett sådant
företag. Ett företag som är tillståndshavare skall också på uppmaning av
styrelsen lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i
företaget
och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i
företaget.
Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en uppmaning enligt första
stycket, får Styrelsen för lokalradiotillstånd förelägga vite."
I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns bestämmelser om rätt för
en tillståndshavare att få sitt tillstånd förlängt med ytterligare en
tillståndsperiod. Kulturutskottets förslag innebär att paragrafen bör
kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall förlängas, om det
finns grund för återkallelse av tillståndet.
Närradions ställning
Regeringens förslag
Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i
närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Som framgått av
det föregående föreslås för lokalradions del en regel som innebär att inom en
sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under
högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. Någon sådan regel
föreslås dock inte för närradion.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om
samstämmighet -- med undantag av åttaminutersregeln -- mellan lokalradions
och
närradions regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om
lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till närradiolag
bör ändras så att de lagbestämmelser som svarar mot 27 § första stycket och 28
§ i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.
För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör enligt
kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 § närradiolagen, där principen
om
en sändningsmöjlighet för närradio per kommun fastslås, träda i kraft först
den
1 januari 1994.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär att 10 c § och 10 d § i regeringens förslag
till lag om ändring i närradiolagen utgår och att ikraftträdandebestämmelsen
till lagen bör få följande lydelse, om ikraftträdandet förskjuts med tre
månader:
"Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 § den 1 april 1994, och i övrigt den
1 april 1993. I fråga om radioprogram som sänts före den 1 april 1993
tillämpas
äldre bestämmelser."
I detta sammanhang bör nämnas att 10 §, 10 a § och 10 b § i regeringens
förslag till lag om ändring i närradiolagen innehåller bestämmelser där
uttrycket "annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition av
detta begrepp. Efter mönster av 2 § förslaget till lokalradiolag bör därför i
1
§ närradiolagen som ett tredje stycke föras in en bestämmelse av följande
lydelse:
"Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild
signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak
gör
detta på uppdrag av andra."
Rätt att överklaga vitesförelägganden
Regeringens förslag
Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser om
vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare bryter mot
bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam och sponsring i
lokalradiolagen får Närradionämnden enligt den paragrafen förelägga honom att
följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite (30 §). En
tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna nämnden en sådan
inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om
tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden
förelägga vite (31 §). Närradionämndens beslut får enligt 39 § i lagförslaget
överklagas hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om
vitesförelägganden får dock inte överklagas.
Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen ges
Närradionämnden befogenhet att meddela förelägganden mot en sammanslutning med
rätt att sända närradio. Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om
sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i
dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller bryter
mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och sammanslutningens programutbud.
Ett föreläggande får förenas med vite. Något förslag i fråga om överklagande
läggs inte fram. Det innebär att bestämmelsen om överklagande i 15 § blir
tillämplig på vitesförelägganden enligt 13 a §. Av 15 § följer att beslut om
vitesförelägganden inte får överklagas.
Kulturutskottets yttrande
För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet i
lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av
Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i
närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet
anför vidare att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i
detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller beslut om
vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd av radiolagen, införa
besvärsrätt till kammarrätten. Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång
till
vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler
om
annonser som sänds under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser
om sändning av sponsrade program. Även då det gäller den i proposition
1992/93:75 föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga
lämpligheten av att besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om
vitesförelägganden.
Behov av ändringar i lagförslagen
Kulturutskottets förslag innebär ändringar i 39 § i regeringens förslag till
lokalradiolag. Paragrafen bör kunna erhålla följande lydelse:
"Beslut som Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat får överklagas hos
kammarrätten. Styrelsens beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte
överklagas.
Radionämndens beslut om föreläggande som har förenats med vite får överklagas
hos kammarrätten."
Kulturutskottets förslag innebär även ändringar i 15 § närradiolagen.
Paragrafen bör få följande lydelse:
"Närradionämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13§§, beslut om
fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande
enligt 13 a § vilket förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas."
Kulturutskottet har även tagit upp frågan om det bör införas en rätt att
överklaga Radionämndens beslut om vitesförelägganden enligt radiolagen. Något
förslag i fråga om dessa förelägganden förekommer inte i propositionen. Här
skall därför först lämnas en redogörelse för bestämmelser som är aktuella i
sammanhanget.
I 17 § radiolagen föreskrivs att Radionämnden genom granskning i efterhand
övervakar om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 §
radiolagen utövas i enlighet med radiolagen och avtal mellan regeringen och
företaget. Enligt 17 a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett
programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett
avtal
mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av radiolagen.
Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för annonser, annonstidens längd,
annonsernas placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam,
reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i annonser. Reglerna
gäller också skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av
programtjänsten som utgjorts av program av europeiskt ursprung.
Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att inte sända
reklam
mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis,
skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag
eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem
bidragsgivaren
är om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis samt högsta
tillåtna sändningstid för annonser. Radionämnden får förena föreläggandet med
vite.
Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av Radionämndens
beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 § förordningen (1988:339) med
instruktion för Radionämnden. Där föreskrivs att Radionämndens beslut i
granskningsärenden inte får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt
paragrafen överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, lagen
(1987:439)
om inskränkning i rätten att överklaga eller andra föreskrifter.
Föreskrifter om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras
organisation och om rättegången ges enligt 11 kap. 4 § regeringsformen i lag.
En bestämmelse om överklagande hos kammarrätten bör därför tas in i
radiolagen.
Kulturutskottets förslag i denna del innebär således att det i slutet av
radiolagen bör tas in en ny paragraf, betecknad "23§", som bör få följande
lydelse:
"Radionämndens föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får
överklagas hos kammarrätten."
Även när det gäller den nyligen beslutade lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt
kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att införa en rätt
att hos kammarrätten överklaga beslut om vitesförelägganden.
Vad kulturutskottet har anfört i denna del rör följande bestämmelser i lagen
om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Kabelnämnden får
ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett
beslut
av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om
beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett
satellitprogramföretag
bryter mot någon av vissa angivna bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om
programverksamhet och annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 § finns en
bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör att lämna upplysningar
till Kabelnämnden. Bestämmelsen är vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 §
följer
att Kabelnämndens beslut enligt lagen om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten inte får överklagas.
I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75 anförs att de beslut
som kan komma i fråga att överklaga endast är sådana beslut om förelägganden
som har förenats med vite. En rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt
vad som vidare sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av
bestämmelsen.
Ett införande av en rätt att överklaga Kabelnämndens beslut om
vitesföreläggande hos kammarrätten föranleder ändringar i 30 § lagen om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Paragrafen skulle
då
få följande lydelse:
"Beslut av kabelnämnden som har förenats med vite får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut som nämnden har meddelat enligt denna lag får inte
överklagas."
Förslag till lagtextändringar
1 Förslag till ändringar i regeringens förslag till
Lokalradiolag
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).
Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen
(1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).
2 §
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i
radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild
signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak
gör
detta på uppdrag av andra.
3 §
För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen
(1966:755).
Innebörden av tillstånd
4 §
För rätt att sända För rätt att sända
lokalradio krävs lokalradio krävs
tillstånd av tillstånd av Styrelsen
Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.
Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med
god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.
5 §
Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person
och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller
genom
företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam
har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan
lämnas för samma sändningsområde.
När Närradionämnden När Styrelsen för
bestämmer lokalradiotillstånd
sändningsområdenas bestämmer
omfattning skall den beakta sändningsområdenas
omfattning skall den beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och
3. vad som är naturliga lokala intresseområden.
Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
6 §
Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket
ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har
ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.
7 §
Tillstånd får inte ges till
1. någon som ger ut en dagstidning,
2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller
3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande
inflytande.
Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som
normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.
8 §
Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas
från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den
tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
begär det före en begär det före en
tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
vid utgången av lokalradiotillstånd vid
tillståndsperioden utgången av
förlänga tillståndet tillståndsperioden
med ytterligare en förlänga tillståndet
tillståndsperiod. Som med ytterligare en
tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som
anses också den vars tillståndshavare skall
sändningsområde efter anses också den vars
ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter
§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9
sådana förändringar § genomgått endast
att sändningsområdet sådana förändringar
framstår som väsentligen att sändningsområdet
detsamma som före den framstår som väsentligen
ändrade indelningen. detsamma som före den
ändrade indelningen.
Tillståndet skall dock inte
förlängas, om det finns
grund för återkallelse
av tillståndet enligt 28
§.
9 §
Vid utgången av varje Vid utgången av varje
tillståndsperiod får tillståndsperiod får
Närradionämnden besluta Styrelsen för
om en förändrad lokalradiotillstånd besluta
indelning av om en förändrad
sändningsområden. Om en indelning av
berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en
motsätter sig en viss berörd tillståndshavare
förändring, får den motsätter sig en viss
dock vidtas endast om förändring, får den
ändrade tekniska dock vidtas endast om
förhållanden ändrade tekniska
föranleder det eller den förhållanden
befintliga indelningen annars föranleder det eller den
framstår som olämplig. befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning
besluta om ändrad indelning av sändningsområden
av sändningsområden får inte fattas senare
senast två månader än två månader
före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens
utgång. utgång.
Närradionämnden skall Styrelsen för
för varje lokalradiotillstånd skall
sändningsområde som för varje
ingår i den nya indelningen sändningsområde som
senast två månader ingår i den nya indelningen
före utgången av den senast två månader
löpande före utgången av den
tillståndsperioden meddela löpande
särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela
skall anses som särskilt beslut om vem som
tillståndshavare. Om ingen skall anses som
kan anses som tillståndshavare. Om ingen
tillståndshavare skall kan anses som
sändningsområdet tillståndshavare skall
kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för
§. Kungörelse får ske sändningsområdet
först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11
laga kraft. §. Kungörelse får ske
först sedan beslutet vunnit
laga kraft.
10 §
Har Närradionämnden Har Styrelsen för
beslutat om ändrad lokalradiotillstånd
indelning av beslutat om ändrad
sändningsområden, får indelning av
nämnden medge en sändningsområden, får
tillståndshavare att nämnden medge en
sända efter tillståndshavare att
tillståndsperiodens slut i sända efter
avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i
beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att nämndens
stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje
Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.
lämnas för ett visst Sådant medgivande skall
sändningsområde under lämnas för ett visst
viss tid. Den som får sändningsområde under
medgivandet skall betala en viss tid. Den som får
avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en
skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han
tillståndet skulle ha betalat om
förlängts. tillståndet
förlängts.
Ansökan om tillstånd
11 §
När ett När ett tillstånd för
sändningsområde blir ett sändningsområde blir
ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall
Närradionämnden Styrelsen för
kungöra detta. I lokalradiotillstånd
kungörelsen skall anges kungöra detta. I
sändningsområdets kungörelsen skall anges
omfattning, sista dag för sändningsområdets
ansökan och första dag omfattning, sista dag för
då sändningar får ansökan och första dag
bedrivas med stöd av då sändningar får
tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av
det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall
om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas
tillstånd anses ha om att den som ansöker om
förklarat sig beredd att tillstånd anses ha
betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att
motsvarar gällande betala en årlig avgift som
minimiavgift. motsvarar gällande
minimiavgift.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Finner Styrelsen för
lokalradiotillstånd att en
sökande inte är
behörig skall styrelsen
avvisa ansökan.
Auktion
12 §
Finner Närradionämnden
att en sökande inte är
behörig skall nämnden
avvisa ansökan.
Om det när Om två eller flera
ansökningstiden gått ut ansökningar finns när
finns mer än en behörig ansökningstiden har gått
sökande, skall ut, skall Styrelsen för
Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda
till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att
skall anges sista dag för före en viss dag samordna
anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter
den dagen alltjämt finns
två eller flera
ansökningar, skall
styrelsen kalla sökandena
till en auktion. I kallelsen
skall anges sista dag för
anmälan om deltagande i
auktionen.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan, får
auktionen inte hållas
förrän beslutet har
vunnit laga kraft.
Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig
till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom
två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som
motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller
hans
ansökan.
Auktion
13 §
Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till
auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det
högsta
belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.
Om Närradionämnden
meddelat beslut om avvisning
av en ansökan får
auktionen inte hållas
förrän beslutet vunnit
laga kraft.
Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats
skall den som lämnat det skall den som lämnat det
högsta budet genast betala högsta budet genast betala
tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock
lägst ett belopp lägst ett belopp
motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften
enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen
Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd
på begäran göra ett kan dock på begäran
kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i
handläggningen för att handlägg-
ge
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
honom tillfälle att ningen för att ge honom
anskaffa medel för tillfälle att anskaffa
betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om
inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas
beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd
Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning
auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen
fortsätta.
Meddelande av tillstånd
14 §
Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag
skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning
gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje
stycket eller 13 § tredje stycket eller 13 § andra
stycket. stycket.
Avgift
15 §
Den som får tillstånd Den som får tillstånd
enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala
en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten
på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor
(minimiavgiften). (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje
kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för
oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för
oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal
kronor.
16 §
När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften
fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften
fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.
17 §
I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd
skall Närradionämnden skall Styrelsen för
ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange
tillståndshavaren skall den årliga avgift som
betala samt det belopp som tillståndshavaren skall
skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som
§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32
under det första § angiven förfallodag
kalenderåret. under det första
kalenderåret.
Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för
december varje år lokalradiotillstånd skall
fastställa det belopp som senast den 31 december varje
skall betalas varje år fastställa det belopp
förfallodag under det som skall betalas varje
följande kalenderåret. förfallodag under det
följande kalenderåret.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Överlåtelse av tillstånd m.m.
18 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får
överlåtas till någon överlåtas till någon
annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för
medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger
medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande
förvärvaren är skall lämnas om
behörig att få förvärvaren är
tillstånd. Om behörig att få
Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen
medger överlåtelsen, inte medger
är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den
denna lag. utan verkan enligt denna lag.
Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett
tillstånd övertar tillstånd övertar
överlåtarens överlåtarens
rättigheter och rättigheter och
skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag
som belöper på tiden som belöper på tiden
efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande.
beslut om medgivande.
Om ett föreläggande Om ett föreläggande
enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats
mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,
gäller föreläggandet gäller föreläggandet
även mot den nye även mot den nye
innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för
i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i
överlåtelsen samband med att den medger
underrätta honom om det. överlåtelsen
Sker inte det är underrätta honom om det.
föreläggandet inte Sker inte det är
gällande mot den nye föreläggandet inte
innehavaren. gällande mot den nye
innehavaren.
19 §
Den som vill frånträda Den som vill frånträda
ett tillstånd skall ett tillstånd skall
skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till
Närradionämnden. Styrelsen för
Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.
frånträtt när Tillståndet skall anses
anmälan kommit in till frånträtt när
nämnden eller den senare anmälan kommit in till
dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag
som anges i anmälan.
20 §
Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör
tillståndet att gälla.
21 §
Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren
avlider upphör avlider upphör
tillståndet att gälla tillståndet att gälla
tre månader efter tre månader efter
dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till
överlåtelse enligt överlåtelse enligt
18§ kommit in till 18§ kommit in till
Närradionämnden innan Styrelsen för
tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan
skall den dock alltid tillståndet har
prövas. förfallit skall den dock
alltid prövas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
Sändningarnas innehåll
22 §
Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program
sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.
De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning.
Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.
23 §
I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten
sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.
Reklam och sponsring
24 §
Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot
vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt
intresse.
Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver
sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i
slutet
av programmet.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.
25 §
Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under
annonstid.
26 §
Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse
sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda
personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen
handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
27 §
Högst tio procent av
sändningstiden per dygn
får avse annonser under
annonstid.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma
under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
28 §
Annonstiden vid ett givet
tillfälle får inte
understiga en minut, sedan
sändningstiden för den
särskilda signaturen
frånräknats.
Sanktioner m.m.
29 § 28 §
Närradionämnden får Styrelsen för
återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får
sända lokalradio, om återkalla tillstånd att
tillståndshavaren sända lokalradio, om
tillståndshavaren
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens
början,
2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig
omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller
3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för
programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där.
Förfogar någon direkt
eller genom företag, i
vilket han på grund av
aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande,
över mer än ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall Styrelsen
för lokalradiotillstånd
återkalla det eller de
tillstånd som har meddelats
efter det första
tillståndet, om inte
återkallelsen framstår
som en alltför ingripande
åtgärd. Förfogar
staten, landsting, kommun
eller ett programföretag
med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) direkt
eller genom företag, i
vilket ett sådant organ
på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal
ensamt har ett bestämmande
inflytande, över ett
tillstånd att sända
lokalradio, skall styrelsen
återkalla detta
tillstånd.
Om Styrelsen för
lokalradiotillstånd har
meddelat ett tillstånd att
sända lokalradio eller
medgivit en överlåtelse
av ett sådant tillstånd
trots att det förelåg en
behörighetsbrist enligt 5
eller 6§, får
tillståndet återkallas
med stöd av andra stycket,
bara om beslutet om
tillståndet eller
medgivandet påverkats av
felaktiga eller
ofullständiga uppgifter
från tillståndshavaren.
29 §
En tillståndshavare skall
på uppmaning av Styrelsen
för lokalradiotillstånd
lämna uppgifter om sitt
innehav av aktier eller
andelar i företag som har
tillstånd att sända
lokalradio och om avtal som
han har träffat med ett
sådant företag. Ett
företag som är
tillståndshavare skall
också på uppmaning av
styrelsen lämna uppgifter
om sådana innehav av aktier
eller andelar i företaget
och avtal som innebär att
nå-
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
gon ensam har ett
bestämmande inflytande i
företaget.
Om tillståndshavaren inte
rättar sig efter en
uppmaning enligt första
stycket, får Styrelsen
för lokalradiotillstånd
förelägga vite.
30 §
Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare
bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i
22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§,
får Närradionämnden får Radionämnden
förelägga honom att förelägga honom att
följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.
Föreläggandet får Föreläggandet får
förenas med vite. förenas med vite.
31 §
En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall
på uppmaning av på uppmaning av
Närradionämnden lämna Radionämnden lämna
nämnden en sådan nämnden en sådan
inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap.
3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med
föreskrifter på föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. Om områden. Om
tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte
rättar sig efter en rättar sig efter en
sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får
nämnden förelägga nämnden förelägga
vite. vite.
Betalning av avgift
32 §
Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får
bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas
dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.
Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas
med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,
april, juli och oktober månad.
33 §
Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala
avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller
återkallats.
Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon
annan övertagit tillståndet.
34 §
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
Närradionämnden. Styrelsen för
lokalradiotillstånd.
35 §
Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om
indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
36 §
I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om
befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
37 §
Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften
överstiger vad överstiger vad
tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt
beslut av beslut av Styrelsen för
Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller
domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall
det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet
återbetalas till honom. återbetalas till honom.
Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12
eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte
återbetalas. återbetalas.
Överklagande m.m.
38 §
Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller
omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas
endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.
39 §
Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för
får överklagas hos lokalradiotillstånd har
kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas
sändningsområdenas hos kammarrätten.
omfattning och om Styrelsens beslut om
vitesföreläggande får sändningsområdenas
dock inte överklagas. omfattning får dock inte
överklagas.
Radionämndens beslut om
föreläggande som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
Närradionämnden får Styrelsen för
dock dessförinnan vidta de lokalradiotillstånd får
åtgärder som behövs dock dessförinnan vidta de
för att beslut om åtgärder som behövs
tillstånd skall kunna för att beslut om
meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna
lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan
lagen trätt i kraft.
Intill utgången av år Intill utgången av mars
1993 får 1994 får Styrelsen för
Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på
tillståndshavarens tillståndshavarens
begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett
tillstånd skall börja tillstånd skall börja
löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt
än vad som angivits i än vad som angivits i
kungörelse av kungörelse av
sändningstillståndet, sändningstillståndet,
dock högst tre månader dock högst tre månader
senare. senare.
2 Förslag till ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
5 a §
Om rätt att sända Om rätt att sända
radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala
rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns
särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i
närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459)
och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen
(1992:000). (1993:000).
Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.
Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller
trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
23 §
Radionämndens beslut om
föreläggande enligt 17 a
§ som har förenats med
vite får överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
3 Förslag till ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända
närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av
ljudradioprogram.
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i
radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås
sändningstid som inleds och
avslutas av en särskild
signatur som markerar att den
som sänder under den
angivna tiden i huvudsak
gör detta på uppdrag av
andra.
3 §
Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.
Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges
till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har
tillstånd att sända tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradio enligt
lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att
gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med
stöd av det andra tillståndet.
10 c §
Högst tio procent av en
sammanslutnings
sändningstid per dygn
får avse annonser under
annonstid.
10 d §
Annonstiden vid ett givet
tillfälle får inte
understiga en minut, sedan
sändningstiden för den
särskilda signaturen
frånräknats.
15 §
Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut
i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd
enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,
fördelning av beslut om fördelning av
sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8
§§ får överklagas §§ eller beslut om
hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a
besvär. Andra beslut enligt § vilket har förenats
denna lag får inte med vite får överklagas
överklagas. hos kammarrätten. Andra
beslut enligt denna lag får
inte överklagas.
Regeringens förslag Föreslagen lydelse Beslut
enligt denna lag gäller
omedelbart, om inte annat
förordnas.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i
den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april
om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1
före ikraftträdandet april 1993. I fråga om
tillämpas äldre radioprogram som sänts
bestämmelser. före den 1 april 1993
tillämpas äldre
bestämmelser.
4 Förslag till ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Regeringens förslag Föreslagen lydelse
3 kap.
Sändningar i lokalradio
6 a §
Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd
enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen
(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att
sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse
en utgivare för en utgivare för
programverksamheten. programverksamheten.
Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till
Närradionämnden Styrelsen för
anmäla vem som är lokalradiotillstånd
utgivare. anmäla vem som är
utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag
upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i första stycket.
6 b §
En ställföreträdare En ställföreträdare
för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara
godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar
tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren
skall till skall till Styrelsen för
Närradionämnden lokalradiotillstånd
anmäla vem som är anmäla vem som är
ställföreträdare. ställföreträdare.
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),
lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till kabelsändningar till
allmänheten och allmänheten, lagen
lokalradiolagen (1992:000) (1992:1356) om
finns ytterligare satellitsändningar av
bestämmelser om skyldighet televisionsprogram till
att tillhandahålla allmänheten och i
inspelningar av radioprogram. lokalradiolagen (1993:000)
finns ytterligare
bestämmelser om skyldighet
att tillhandahålla
inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns
bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek
eller till arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som
denna lag får inte har förenats med vite
överklagas. får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
som nämnden har meddelat
enligt denna lag får inte
överklagas.
Lagrådet
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-01-22
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid sammanträde den 20 januari 1993 har riksdagens
konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över
1. förslag till ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag: 8 § andra
stycket tredje meningen, 12 § första stycket, 28 § andra och tredje styckena,
29 och 39 §§,
2. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i
radiolagen (1966:755): 23 §,
3. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen (1982:459): 15 §,
4. Lag (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten: 3 §.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar Åkesson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Bilaga 6
Regeringens förslag Utskottets förslag
5 a §
Om rätt att sända Om rätt att sända
radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala
rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns
särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i
närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459)
och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen
(1992:000). (1993:000).
Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.
Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller
trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
24 §
Radionämndens beslut om
föreläggande enligt 17 a
§ eller 18 § som har
förenats med vite får
överklagas hos
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Bilaga 7
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §
I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända
närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av
ljudradioprogram.
I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i
radiolagen (1966:755).
Med annonstid förstås
sändningstid som inleds och
avslutas av en särskild
signatur som markerar att den
som sänder under den
angivna tiden i huvudsak
gör detta på uppdrag av
andra.
3 §
Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.
Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges
till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har
tillstånd att sända tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradio enligt
lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att
gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med
stöd av det andra tillståndet.
10 c §
Högst tio procent av en
sammanslutnings
sändningstid per dygn
får avse annonser under
annonstid.
10 d §
Annonstiden vid ett givet
tillfälle får inte
understiga en minut, sedan
sändningstiden för den
särskilda signaturen
frånräknats.
13 a §
Om sammanslutningen Om sammanslutningen
1. bryter mot beslut om 1. bryter mot beslut om
sändningstid eller låter sändningstid eller låter
någon annan i dess någon annan i dess
ställe utnyttja ställe utnyttja
sändningstid som tilldelats sändningstid som tilldelats
sammanslutningen, eller sammanslutningen, eller
2. bryter mot 2. bryter mot en föreskrift
föreskrifterna i 10--11 i 10--11 §§,
§,
får Närradionämnden får Närradionämnden
förelägga den att förelägga den att
följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.
Föreläggandet får Föreläggandet får
förenas med vite. förenas med vite.
Regeringens förslag Utskottets förslag
15 §
Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut
i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd
enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,
fördelning av beslut om fördelning av
sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8
§§ får överklagas §§ eller beslut om
hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a
besvär. Andra beslut enligt § eller 14 § vilket har
denna lag får inte förenats med vite får
överklagas. överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
enligt denna lag får inte
överklagas.
Beslut enligt denna lag
gäller omedelbart, om inte
annat förordnas.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i
den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april
om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1
före ikraftträdandet april 1993. I fråga om
tillämpas äldre radioprogram som sänts
bestämmelser. före den 1 april 1993
tillämpas äldre
bestämmelser.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Bilaga 8
Regeringens förslag Utskottets förslag
3 kap.
Sändningar i lokalradio
6 a §
Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd
enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen
(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att
sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse
en utgivare för en utgivare för
programverksamheten. programverksamheten.
Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till
Närradionämnden Styrelsen för
anmäla vem som är lokalradiotillstånd
utgivare. anmäla vem som är
utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag
upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i första stycket.
6 b §
En ställföreträdare En ställföreträdare
för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara
godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar
tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren
skall till skall till Styrelsen för
Närradionämnden lokalradiotillstånd
anmäla vem som är anmäla vem som är
ställföreträdare. ställföreträdare.
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),
lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till kabelsändningar till
allmänheten och allmänheten och i
lokalradiolagen (1992:000) lokalradiolagen (1993:000)
finns ytterligare finns ytterligare
bestämmelser om skyldighet bestämmelser om skyldighet
att tillhandahålla att tillhandahålla
inspelningar av radioprogram. inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns
bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek
eller till arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1januari 1993. den 1april 1993.
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden
Bilaga 9
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1992:1358) om ändring i lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §
I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),
lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till kabelsändningar till
allmänheten och i lagen allmänheten, lagen
(1992:1356) om (1992:1356) om
satellitsändningar av satellitsändningar av
televisionsprogram till televisionsprogram till
allmänheten finns allmänheten och i
ytterligare bestämmelser om lokalradiolagen (1993:000)
skyldighet att finns ytterligare
tillhandahålla inspelningar bestämmelser om skyldighet
av radioprogram. att tillhandahålla
inspelningar av radioprogram.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns
bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek
eller till arkivet för ljud och bild.
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten
Bilaga 10
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som
denna lag får inte har förenats med vite
överklagas. får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut
som nämnden har meddelat
enligt denna lag får inte
överklagas.