I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- har
förelagt riksdagen i proposition 1992/93:78 om undanförsel och
förstöring. Betänkandet behandlar också en med anledning av
propositionen väckt motion.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om
undanförsel och förstöring. Den nya lagen ges en utformning som
överensstämmer med modern beredskapslagstiftning. Den har
karaktär av ramlag vilket innebär att lagens detaljeringsgrad
minskar till förmån för mer generella och tidlösa bestämmelser.
Lagen omfattar även undanförsel och förstöring av
informationssystem, manuella och ADB-baserade, varigenom de
förslag som lämnats av den s.k. Sårbarhetsberedningen
tillgodoses. Även brott mot ett beslut om förstöring blir i
fortsättningen straffbart. Påföljderna vid brott mot beslut om
undanförsel och förstöring sätts i nivå med påföljderna inom
vissa andra beredskapsområden.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Propositionen
I proposition 1992/93:78 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om undanförsel och
förstöring.
Regeringens lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga.
Motionen
1992/93:Fö4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag godkänner det som i motionen
förordas.
Utskottet
Bakgrund
Med undanförsel avses att egendom av betydelse för
totalförsvaret, för landets försörjning eller annars för det
allmänna flyttas från en plats till en annan plats för att
förhindra att den förstörs eller annars går förlorad.
Med förstöring avses att egendom förstörs eller på annat sätt
görs obrukbar för att hindra att den faller i fiendens hand och
därigenom underlättar hans krigsansträngningar.
Nu gällande bestämmelser inom området finns i lagen (1961:655)
om undanförsel och förstöring.
Denna lag grundar sig på de principer som vid dess tillkomst
rådde för planeringen av totalförsvarets verksamhet och
påverkades av massförstörelsevapnens utveckling och den därav
föranledda planeringen av omfattande befolkningsomflyttningar i
händelse av krig. Dessa omständigheter medförde att
planläggningen för undanförsel i högre grad än tidigare måste
beakta försörjningsproblemen. Med hänsyn till effekten av
massförstörelsevapnen stod det klart att man inte kunde
förväntas uppnå någon reell förbättring av skyddet för
förnödenheter men däremot en från beredskapssynpunkt mer
ändamålsenlig geografisk fördelning.
Inom Försvarsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds
1992:27) Undanförsel och förstöring med förslag till ny
lagstiftning. En sammanfattning av promemorian har fogats till
propositionen.
Vidare har Sårbarhetsberedningen i ett delbetänkande år 1983
(DsFö1983:8) behandlat undanförsel och förstöring av
ADB-register. Ett sammandrag av detta delbetänkande har också
bifogats propositionen.
På grundval av promemorian och delbetänkandet har i
Försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till en ny lag i
ämnet. Lagförslaget har underställts Lagrådet som i sitt
yttrande föreslagit vissa ändringar. Lagrådets synpunkter har
beaktats i det lagförslag som förelagts riksdagen.
Ny lag om undanförsel och förstöring
Den föreslagna lagen om undanförsel och förstöring avses träda
i kraft den 1 juli 1993 och ersätta den nuvarande lagen på
området. Den har i korthet följande innehåll.
All egendom som har betydelse för totalförsvaret, eller har
historisk eller kulturell betydelse, skall kunna bli föremål för
undanförsel. All egendom som, om den faller i en angripares
hand, skulle underlätta dennes krigsansträngningar, skall kunna
förstöras. En bestämmelse i den nuvarande lagen om att
undanförsel kan användas för att åstadkomma en lämpligare
geografisk fördelning av resurser saknar motsvarighet i det
framlagda lagförslaget.
Ägare och innehavare av egendom som kan antas komma i fråga
för undanförsel och förstöring kan föreläggas att medverka vid
planering av sådana åtgärder m.m.
Beslut om undanförsel och förstöring skall, liksom enligt
nuvarande lagstiftning, fattas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Huvudregeln skall vara att det är
ägaren och innehavaren av egendomen som ansvarar för att
beslutet om undanförsel eller förstöring verkställs. Regeringen
skall dock kunna besluta att åtgärden i stället skall genomföras
av en statlig myndighet. I det fallet skall ägaren eller
innehavaren vara skyldig att lämna den hjälp som behövs.
Den som ålagts att medverka vid planläggning eller andra
förberedelser för undanförsel eller förstöring skall få
ersättning av staten om hans medverkan medfört kostnader som
inte är ringa.
Ägaren till egendom som förstörs skall få ersättning av staten
motsvarande återanskaffningsvärdet, efter avdrag för ålder och
förslitning.
Ägare till egendom som skadats i samband med undanförsel skall
få ersättning av staten för kostnaden att återställa egendomen
eller, om återställandet inte är möjligt eller lämpligt, för
värdeminskningen.
Ägare eller innehavare som fört undan eller förstört egendom
skall få ersättning av staten för åtgärderna.
Den som äger eller innehar egendom som förts undan skall få
ersättning av staten för kostnaderna för att återföra egendomen.
Anspråk på ersättning skall prövas enligt förfogandelagens
regler.
Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter
när beslut om förstöring meddelas skall kunna straffas. Även den
som av oaktsamhet underlåter att fullgöra sina skyldigheter när
beslut om undanförsel eller förstöring har meddelats, skall
kunna straffas. Straffskalan för grovt brott bör justeras uppåt
till den nivå som gäller för motsvarande brott i andra
beredskapslagar.
Regler om överklagande tas in i den nya lagen. Beslut om
undanförsel och förstöring samt beslut om att egendom inte får
föras till viss del av landet, får inte överklagas. Föreläggande
att delta i planering och beslut rörande ersättning för
planeringskostnader får överklagas till kammarrätten, om beslut
fattats av en myndighet.
I motion Fö4 (-) anser motionären att de straffpåföljder som
föreslås i lagen är orimliga mot bakgrund av att man inte
samtidigt underlättar åtgärdernas genomförande. Förslaget medför
även, anför motionären vidare, en kostnad om 3 miljoner kronor
för genomförandet, vilket är onödigt i en tid av ekonomisk kris,
då ett sparande är nödvändigt. Med hänvisning till det anförda
hemställer han att riksdagen med avslag på regeringens förslag
godkänner det som i motionen förordas.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att den föreslagna
lagen ersätter en ca 30 år gammal lag inom området. Det är
därför naturligt om den nu gällande lagen i vissa avseenden
framstår som föråldrad. Därtill har inte minst bidragit de stora
förändringar samhället i stort har genomgått under de senaste
årtiondena. Organisationen inom främst den civila delen av
totalförsvaret har också underkastats genomgripande
förändringar. I detta sammanhang bör särskilt framhållas det
ökade utnyttjandet av system för automatisk databehandling inom
stora delar av samhällslivet. Det har därför blivit nödvändigt
att -- såsom också sker i lagförslaget -- låta bestämmelserna om
undanförsel och förstöring också gälla dataregister.
Motionären vänder sig mot den enligt hans mening alltför
kännbara påföljden vid brott mot den föreslagna lagen. Utskottet
vill i denna fråga framhålla att påföljdsreglerna endast kan
tillämpas under de förhållanden som anges i 1 och 2 §§ i
lagförslaget, dvs. när Sverige är i krig eller krigsfara eller
när det gäller utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i
krig eller krigsfara. Under dessa förhållanden gäller särskilda
påföljder även för flera andra lagar. Brott mot reglerna om
undanförsel och förstöring kan i vissa situationer vålla mycket
stora skador för landets försvar. Utskottet anser det därför
befogat att höja maximipåföljden för grovt brott så att den
närmar sig vad som gäller för andra brott under samma
förhållanden. Riksdagen bör därför avslå motion Fö4 (-).
Utskottet har sålunda ingen erinran mot regeringens
lagförslag. Detta bör antas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande undanförsel och förstöring
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö4 antar
regeringens förslag till lag om undanförsel och förstöring.
Stockholm den 26 november 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),
Ingvar Björk (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven
Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik
Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c) och
Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.