Finansutskottets betänkande
1992/93:FIU30

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:150 m.fl.)


Innehåll

1992/93
FiU30

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella konjunkturen fortsätter att försämras,
främst beroende på att Tyskland i år går in i en recession.
Därmed blir marknadstillväxten för svensk export låg, i första
hand under år 1993 men även under år 1994. Även prognosen för
Sverige anger en sämre utveckling i jämförelse med utskottets
bedömning i början av året.
Bruttonationalprodukten (BNP) väntas falla med drygt 1,5 % i
år, men år 1994 vänder utvecklingen och BNP ökar med något mer
än 1%. Den sämre utvecklingen i år förklaras av ett kraftigare
fall i både den privata och den offentliga konsumtionen. Någon
ljusning i efterfrågeläget på arbetsmarknaden kan ännu inte
skönjas. Den öppna arbetslösheten väntas öka successivt för att
nästa år uppgå till 7 %.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Som utskottet ser det finns det två huvudalternativ till
riktlinjer för den ekonomiska politiken; regeringens och
Socialdemokraternas. Regeringens förslag i den reviderade
finansplanen innebär att finanspolitiken inriktas på att
eliminera underskotten i de offentliga finanserna medan
penningpolitikens uppgift skall vara att motverka
inflationstendenser. Arbetsmarknadspolitiken skall inriktas på
att nedbringa arbetslösheten.
Socialdemokraterna föreslår i sitt alternativ en expansiv
finanspolitik (generell sänkning av mervärdesskatten) och
lättnader i penningpolitiken. Dessa åtgärder tillsammans med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall samverka för att lösa
krisen.
Utskottet förordar det första alternativet, som bl.a. gör det
möjligt att varaktigt sänka räntan, något som är nödvändigt för
att öka tillväxten och minska arbetslösheten. Utskottet delar
Lindbeckkommissionens syn på räntepolitiken, som innebär att man
bör gå försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett
enda steg. Utskottet understryker vikten av att de successivt
sänkta räntenivåerna får genomslag i kreditinstitutens
utlåningsräntor. Enligt utskottets mening leder inte de
socialdemokratiska förslagen till en ökning av den inhemska
efterfrågan. Effekten kan i sämsta fall bli den motsatta.
Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån
för sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.
Även Vänsterpartiet redovisar en annan uppfattning.
Utredning om fastighetsmarknaden
Utskottet tillstyrker, på inrådan av bostadsutskottet,
förslagen i partimotionerna från Socialdemokraterna och Ny
demokrati om att en utredning om fastighetsmarknaden omedelbart
skall tillsättas. Reservation avlämnas från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centern och
Kristdemokraterna.
Fördelningspolitiska analyser
Med anledning av en centermotion föreslår utskottet att en
fördelningspolitisk analys kontinuerligt redovisas av regeringen
i anslutning till t.ex. den preliminära eller reviderade
nationalbudgeten.
Bosparande
Finansutskottet begär förslag om ett nytt bosparsystem. Med
anledning av några motioner från allmänna motionstiden föreslår
utskottet att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga
hur ett nytt statligt premierat bosparsystem skall utformas och
att därefter underställa riksdagen ett förslag.
Arbetsmarknadspolitik
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till
arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram. Tillsammans med åtgärder
föreslagna i budgetpropositionen kan därigenom 400 000 personer
erbjudas arbete eller utbildning.
I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna
regeringens förslag och förordar för egen del mer omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser. Även Ny demokrati och
Vänsterpartiet redovisar på en rad punkter alternativ till
regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag.
Utbildningssatsningar och studiestöd
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om
utbildningssatsningar och studiestöd. Satsningarna innebär bl.a.
att 40 000 platser anvisas i gymnasieskolan för ett tredje
gymnasieår och att 33 000 extra platser inrättas inom kommunal
vuxenutbildning. Vidare utökas platserna inom folkbildningen och
inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna redovisar i ett antal reservationer
alternativ till regeringens förslag på flera punkter. De
förordar bl.a. en mer omfattande satsning inom grundläggande
högskoleutbildning och en annan fördelning av anslagen till
studiestödet.
Bostadsstöd
Finansutskottet föreslår att den tidigare beslutade
minskningen av bostadsstödet med 3 miljarder kronor år 1994
läggs ut på en treårsperiod. Genom extra upptrappning av den
garanterade räntan skall statens utgifter för räntebidrag
minskas med netto 0,5 miljarder kronor år 1994, 1,0 miljarder
kronor år 1995 och 1,5 miljarder kronor år 1996.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig åtgärden.
Skatter
Utskottet föreslår att mervärdesskatten sänks från 21 %
till 12 % den 1 juli 1993 för hotelltjänster, upplåtelse av
campingplats m.m., personbefordran och skidliftar för att främja
den svenska turistnäringens konkurrenskraft. Åtgärderna bedöms
ha påtaglig regionalpolitisk effekt och påverka sysselsättningen
positivt. Utskottet lägger fram ett eget lagförslag om ändring
av mervärdesskatten (bilaga 2).
Genom att slopa grundavdraget vid den statliga
beskattningen förstärks statsinkomsterna åren 1994 och 1995.
Regeringen skall återkomma med lagförslag härom till hösten.
Utskottet uttalar sig också positivt om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten, att sänka och förändra
företagsbeskattningen samt vad gäller att avskaffa den s.k.
flyttskatten.
Socialdemokraterna föreslår i en reservation höjd statlig
inkomstskatt och en generell sänkning av momsnivån. Även i
meningsyttringen från Vänsterpartiet föreslås en höjning av den
statliga inkomstskatten och en generell momssänkning.
Budgetpolitik
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till
saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998. Det
innebär budgetförstärkningar på 81 miljarder kronor under
perioden. Det skall ske genom att den offentliga sektorns
utgifter begränsas med 35 miljarder kronor, genom att
transfereringarna till hushållen minskas med 26 miljarder
kronor, genom olika åtgärder som ökar statens inkomster med 15
miljarder kronor samt genom att ATP-systemet reformeras för
motsvarande 5 miljarder kronor.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet redovisar var för sig
alternativa lösningar.
Utredning om statsbudgeten
Utskottet föreslår på eget initiativ att frågan om en
uppdelning av statsutgifterna i drifts- och kapitalutgifter bör
utredas närmare. Likaså bör en översyn göras av vilka delar som
bör kunna redovisas vid sidan av budgeten och vilka som bör
ingå.
Postgirot
Utskottet upprepar också vissa markeringar beträffande
avvecklingen av Postgirots ställning inom det statliga
betalningssystemet. I anslutning härtill föreslår utskottet
vissa förändringar i regeringens lagförslag (bilaga 2).
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i
kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav
väckta motionsyrkandena.
Socialdemokraterna har fogat 48 reservationer och ett särskilt
yttrande till betänkandet som framgår av innehållsförteckningen.
Ny demokrati har 34 reservationer och 13 särskilda yttranden.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1992/93:150 med bilagorna 1--10 har hänvisats till
finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av
propositionen enligt följande:
Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.
Bilaga 3 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.
Bilaga 4 Socialdepartementet -- till socialutskottet i vad
avser yrkandena 2, 3 och 5--7.
Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet -- till
trafikutskottet med undantag av avsnitt K Övriga
infrastrukturåtgärder.
Bilaga 6 Finansdepartementet -- till skatteutskottet i vad
avser yrkandena 1--3 under avsnitt 1 Skattefrågor.
Bilaga 7 Utbildningsdepartementet -- till utrikesutskottet
i vad avser avsnitt 2 Handelshögskola i Riga, Lettland.
Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till
arbetsmarknadsutskottet i vad avser avsnittet
Arbetslöshetsersättningar (s. 57--66).
Bilaga 9 Kulturdepartementet -- till kulturutskottet i vad
avser littera B Kulturverksamhet m.m. och till
konstitutionsutskottet i vad avser littera C Massmedier m.m.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-),
1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd),
1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m),
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s),
1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c),
1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c),
1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp),
1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds),
1992/93:Fi104 av Ingvar Svensson och Margareta Viklund (kds),
1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c),
1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s),
1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd),
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp),
1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s),
1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-),
1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s),
1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1992/93:Fi113 av Johan Lönnroth m.fl. (v),
1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v),
1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v),
1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c),
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c),
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s),
1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s),
1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c),
1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s),
1992/93:Ju34 av Berith Eriksson m.fl. (v),
1992/93:U25 av Pierre Schori m.fl (s),
1992/93:Fö8 av Bengt Rosén (fp),
1992/93:Fö9 av Bengt Kindbom m.fl. (c, kds),
1992/93:Fö10 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fö11 av Sture Ericson m.fl. (s),
1992/93:Fö12 av  Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand m.fl.
(s),
1992/93:Kr12 av Ulla Tillander och Lennart Brunander (c),
1992/93:T99 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),
1992/93:T100 av Georg Andersson m.fl. (s),
1992/93:T101 av John Andersson (-),
1992/93:T102 av Leo Persson m.fl. (s),
1992/93:T103 av Karl-Erik Persson (v),
1992/93:T104 av Hans Karlsson och Anita Persson (s),
1992/93:T105 av Karl-Erik Persson m.fl. (v),
1992/93:T106 av Marianne Jönsson och Roland Larsson (c),
1992/93:A12 av Lennart Brunander (c) och
1992/93:A13 av Lars Sundin (fp).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till skatteutskottet motionerna Sk56, Sk57 och Fi93 yrkande
64, till justitieutskottet motion Ju34,
till utrikesutskottet motion U25,
till försvarsutskottet motionerna Fö8--Fö12,
till kulturutskottet motion Kr12,
till trafikutskottet motionerna T99--T106,
till arbetsmarknadsutskottet motionerna A12, A13, Fi117
yrkandena 25--28 samt Fi120 yrkandena 25--28.
i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till lagutskottet motion Fi92 yrkande 16,
till socialförsäkringsutskottet motion Fi93 yrkandena 6, 7 och
19,
till arbetsmarknadsutskottet motion Fi93 yrkande 8 samt
till bostadsutskottet motion Fi94 yrkande 3.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 5 i sitt betänkande om
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU31),
i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om
statsbudgetens utgifter för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU32),
i vad avser hemställan under 8 och 9 i sitt betänkande om
anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94
(1992/93:FiU28),
proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 7 Kommunal ekonomi, yrkandena 1--10, i
sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1992/93:FiU29).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1992/93:100 (budgetpropositionen) bilaga
8 Finansdepartementet i vad avser punkt F 6 Täckning av
merkostnader för löner och pensioner m.m.,
dels proposition 1992/93:150
(kompletteringspropositionen),
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--4 och
10--18,
bilaga 4 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1 och 4,
bilaga 5 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt K
Övriga infrastrukturåtgärder,
bilaga 6 Finansdepartementet, med undantag av yrkandena 1--3
under avsnitt 1 Skattefrågor och avsnitt 7 Kommunal ekonomi,
bilaga 7 Utbildningsdepartementet, med undantag av avsnitt 2
Handelshögskola i Riga, Lettland,
bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet, med undantag av
avsnittet Arbetslöshetsersättningar,
bilaga 9 Kulturdepartementet, i vad avser littera D Invandring
m.m.,
bilaga 10 Civildepartementet,
dels proposition 1992/93:178 Vissa
socialförsäkringsfrågor, i vad avser yrkande 10 beträffande
anslaget Bidrag till sjukförsäkringen,
dels proposition 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till
kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje
gymnasieår,
dels de med anledning av proposition 1992/93:150 väckta
motionerna
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--15 och
17--43,
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser
yrkandena 1--5, 9--18, 20--63 och 65--92,
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2 och
4--27,
1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-),
1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd),
1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m),
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s),
1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c),
1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c),
1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp),
1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds),
1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c),
1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s),
1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd),
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp),
1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s),
1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-),
1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s),
1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v),
1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v),
1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkandena 1--8, 10--24 och 29,
1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c),
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c),
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser
yrkandena 1--24,
1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s),
1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s),
dels de med anledning av proposition 1992/93:194 väckta
motionerna
1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) och
1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkande13,
1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s),
1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v),
1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp),
1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande
17,
1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren
(nyd) och
1992/93:A478 av Karin Starrin (c) i vad avser yrkande 1.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som
behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle
att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte
motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1992/93:SkU5y),
justitieutskottet (1992/93:JuU4y), lagutskottet (1992/93:LU7y),
utrikesutskottet (1992/93:UU7y), försvarsutskottet
(1992/93:FöU10y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y),
kulturutskottet (1992/93:KrU14y), utbildningsutskottet
(1992/93:UbU6y), trafikutskottet (1992/93:TU4y),
jordbruksutskottet (1992/93:JoU4y), näringsutskottet
(1992/93:NU10y), arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU8y) och
bostadsutskottet (1992/93:BoU9y) återfinns i bilagorna
3--15 till betänkandet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse
från Riksskatteverket samt ett antal skrivelser från
organisationer och företag.
Offentlig utfrågning, m.m.
Utskottet anordnade den 30 mars 1993 en offentlig utfrågning
med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för
ekonomi och politik (SOU 1993:16). I utfrågningen deltog från
kommissionens sida professor Assar Lindbeck, professor Torsten
Persson, ekonomie doktor Birgitta Swedenborg och docent Olof
Petersson.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 17 till
detta betänkande.
Vidare har under våren företrädare för Riksbanken, Svenska
Bankföreningen och Finansdepartementet kallats till utskottet
för att kommentera bankernas räntemarginaler.
Dessutom har ekonomer från LO, TCO samt Sveriges
Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen inför
utskottet redovisat sina synpunkter på de ekonomisk-politiska
förslagen i kompletteringspropositionen.
Företrädare för Postgirot, Postverket samt Bankgirot och
Svenska Bankföreningen har redovisat sina synpunkter på
utvecklingen av det statliga betalningssystemet.
Företrädare för Finansdepartementet har inför utskottet
kommenterat de fördelningspolitiska studier som gjorts inom
Finansdepartementet samt överlämnat en sammanfattning av den
preliminära fördelningspolitiska bedömningen för perioden
1991--1994.
Riksbankschefen har i början av maj inför utskottet
kommenterat penning- och valutapolitiken.

Propositionernas förslag

Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
under punkt F 6 (s. 100) föreslagit att riksdagen till Täckning
av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
dels föreslagit
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner det saneringsprogram för de
offentliga finanserna på 81 000 000 000 kr i 1994 års priser för
åren 1994--1998 som förordats i propositionen,
3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för statlig
valutaupplåning som förordats i propositionen,
4. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som förordats i propositionen,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1993/94, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av
2 500 000 000 kr,
12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om
Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser,
13. att riksdagen godkänner principerna för revision av
statliga bolag och stiftelser i enlighet med vad som förordats i
propositionen (avsnitt 7.1),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om
14. statliga garantiåtaganden (avsnitt 4),
15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),
16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),
17. finansiell styrning (avsnitt 7.2--7.4),
18. budgetar m.m. i internationella organisationer
(avsnitt8).
I proposition 150 bilaga 4 Socialdepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Könberg --
föreslagit
dels i avsnitt 1 (s. 1--5 och 14)
1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för ändringar i
systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,
dels i avsnitt 3 punkt C 1 (s. 12 och 14)
4. att riksdagen med ändring av förslagen i dels proposition
1992/93:100 bilaga 6, dels proposition 1992/93:178 till Bidrag
till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 5353000000 kr.
I proposition 150 bilaga 5 Kommunikationsdepartementet har
regeringen -- efter  föredragning av statsrådet Mats Odell --
under punkt K 2 (s.26--28) föreslagit att riksdagen till
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
1200000000 kr.
I proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsråden Bo Lundgren
(avsnitt 1) och Anne Wibble (övriga delar) --
dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--17) föreslagit att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
6. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. samt
11. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om utbyggnad av skattemyndigheternas
kontrollverksamhet m.m.,
dels i avsnitt 2 (s.18--27) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om statens upplåning i
utländsk valuta,
dels i avsnitt 3 (s. 28) berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad i propositionen anförts om Sverige och EMU,
dels i avsnitt 4 (s. 29--40) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om
personalkonsekvenser vid strukturförändringar,
dels i avsnitt 5 (s. 41--43) föreslagit
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera anvisade
anslag till departementen och Regeringskansliets
förvaltningskontor i enlighet med vad i propositionen förordats,
2. att riksdagen till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet
m.m. för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 50 000 000 kr,
dels i avsnitt 6 (s. 44--45) föreslagit
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
utförande av byggnadsprojekt inom det statliga
fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av
800000000 kr,
2. att riksdagen till Vissa investeringar m.m. för budgetåret
1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 800 000 000 kr,
3. att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och
pensioner m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 165 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 7 Utbildningsdepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Beatrice Ask --
dels under punkt B 9 (s. 2--4) föreslagit
1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:UbU8, rskr. 207) och regeringens förslag i proposition
1992/93:194 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag
på 1994849000 kr,
dels under punkt C 1 (s. 4) föreslagit
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:KrU13, rskr. 192) till Bidrag till folkbildningen för
budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 456 463 000 kr,
dels under punkt D 1 (s. 5--7) föreslagit
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag
Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar 112 500 000 kr utöver vad som
föreslagits i proposition 1992/93:169,
dels under punkt F (s. 14--15) föreslagit
6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
7. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) till Centrala studiestödsnämnden för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 170 610 000 kr,
8. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) och regeringens förslag i proposition
1992/93:194 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar
ett förslagsanslag på 2 350 780 000 kr,
9. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) till Studiemedel m.m. för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 389 095 000 kr,
10. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) till Vuxenstudiestöd m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 867 535
000 kr.
I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet
har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje
Hörnlund --
dels under punkt A 1 (s. 9) föreslagit att riksdagen under
ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94
anvisar 820 000 kr utöver vad som tidigare anvisats med
anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,
dels under punkt A 2 (s. 9) föreslagit att riksdagen under
reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett belopp som är 5 000 000 kr lägre än vad som tidigare
anvisats med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,
dels under punkt B 2 (s. 10--55) föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
(avsnitt 2.3.1.3),
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1980:80) om anställningsskydd
(avsnitt 2.3.1.3),
3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.3.1.1),
4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1993:000) om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.8),
5. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
(avsnitt 2.13),
6. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen i
fråga om statsbidrag för ROT-insatser,
7. att riksdagen godkänner att högst 350 miljoner kronor av
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till
förstärkning av arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2),
8. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
utbildningsbidrag med en lånedel vid viss
arbetsmarknadsutbildning, (avsnitt 2.3.1.1),
9. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen
i fråga om upplåningen av medel för att finansiera
utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning
(avsnitt 2.3.1.1),
10. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
samordning av utbildningsbidrag med vissa
socialförsäkringsförmåner och med lön (avsnitt 2.3.1.3),
11. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
garantibelopp vid samordning av utbildningsbidrag med andra
förmåner (avsnitt 2.3.1.3),
12. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.
(avsnitt 2.3.1.4),
13. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med
statsbidrag till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och
avtalade inskolningsplatser som föreslagits i propositionen
(avsnitt 2.3.2),
14. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de ändringar
av flyttningsbidragen som kan komma att erfordras i enlighet
med vad som angivits i propositionen (avsnitt 2.5),
15. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen
i fråga om praktik för invandrare med yrkesutbildning på
högskolenivå (avsnitt 2.6.2),
16. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i
propositionen i fråga om bidrag till utbildning i företag
(avsnitt 2.6.3),
17. att riksdagen godkänner förslaget till fortsatt
försöksverksamhet för att stimulera till jämställdhet på
arbetsmarknaden (avsnitt 2.6.4),
18. att riksdagen godkänner i propositionen framlagt förslag
om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni
1994 av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd
arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (ungdomspraktik) (avsnitt
2.9),
19. att riksdagen godkänner förslagen om ändrade villkor för
anvisning till ungdomspraktik (avsnitt 2.9),
20. att riksdagen godkänner förslaget i fråga om rätt till
ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje
gymnasieår (avsnitt 2.9),
21. att riksdagen godkänner förslaget om att 25--29-åriga
nyexaminerade ungdomar med högskoleutbildning om 120 poäng
eller längre skall kunna anvisas ungdomspraktik i högst tre
månader (avsnitt 2.9),
22. att riksdagen godkänner förslaget om ändring av tidpunkten
för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med
rekryteringsstöd (avsnitt 2.9),
23. att riksdagen, med ändring av dels riksdagens beslut (bet.
1992/93:AU19, rskr. 258), dels regeringens förslag i
proposition 1992/93:194, under tionde huvudtitelns
reservationsanslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
28389655000 kr.
dels i avsnittet Finansieringen av
arbetslöshetsersättningen (s. 66--67) föreslagit att riksdagen
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret
om högst 55 000 000 000 kr under budgetåret 1993/94 för
statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant
arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
dels i avsnittet Finansieringen av den statliga
lönegarantin (s. 68) föreslagit att riksdagen medger att en
rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 7 000
000 000 kr under budgetåret 1993/94 för utbetalningar enligt
lönegarantilagen,
dels under littera C (s. 68--74) föreslagit
1. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med ändrade
regler för statsbidrag vid anställning med lönebidrag och
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare som förordats i
propositionen (avsnitt 2.1),
2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
medel till s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade
(avsnitt 2.2),
3. att riksdagen upphäver det tidigare under riksmötet (bet.
1992/93:AU12, rskr. 203) fattade beslutet om anslag till
Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret
1993/94,
4. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:AU12, rskr. 203) till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 6 956 220 000 kr (avsnitt 2.3),
dels under punkt D 11 (s. 74--75) föreslagit att riksdagen
till Lokaliseringslån för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 1000 kr.
I proposition 150 bilaga 9 Kulturdepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Birgit Friggebo
-- under punkt D 9 (s. 11) föreslagit att riksdagen under elfte
huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94
anvisar 19 130 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition
1992/93:100 bilaga 12,
I proposition 150 bilaga 10 Civildepartementet har
regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Björck --
under punkt B 1 föreslagit att riksdagen under trettonde
huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret
1993/94 anvisar 48000 000 kr utöver vad som föreslagits i
proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Proposition 178
I proposition 178 har regeringen (Socialdepartementet) --
efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- föreslagit
10. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag
Bidrag till sjukförsäkringen anvisar ett belopp som är
750000000 kr högre än vad som föreslagits i proposition
1992/93:100 bilaga 6.
Proposition 194
I proposition 194 har regeringen
(Utbildningsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet
Beatrice Ask -- föreslagit
1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för
budgetåret 1993/94 anvisar 330 000 000 kr utöver vad som
föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9,
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 72 600 000 kr
utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga9,
3. att riksdagen under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar
402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i
proposition 1992/93:100 bilaga 11,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje
gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel nu begärs.

Motionsyrkanden

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150
godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår det förslag till långsiktigt program
för att sanera statsfinanserna som förordats i propositionen,
3. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar godkänna
de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en avveckling av Postgirots ensamrätt till statliga betalningar
inte bör ske förrän Postgirot fått möjlighet att förmedla
betalningar till och från banksystemet genom debitering av
bankkonton,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen och
Riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om
penningpolitiken,
6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att snabbutreda vilka åtgärder som kan
vidtas för att stabilisera fastighetsmarknaden och därmed
minska statens kostnader för bankstödet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den planerade extra höjningen av boendekostnaderna om
3000000000 kr uppskjuts tills fastighetsmarknaden har
stabiliserats enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt presentera
förslag hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram
av 10 000 000 000 kr under åren 1993 och 1994,
9. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på
10000000 000 kr för aktieplaceringar i små och medelstora
företag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den kraftfullt bör stödja initiativ i de internationella
organisationerna som syftar till att stärka insatserna för
tillväxt och bekämpa arbetslösheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sjukförsäkringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de arbetsgivaravgifter som nu tillförs sjukförsäkringen i
fortsättningen tillförs Arbetsmarknadsfonden,
13. att riksdagen beslutar att avgiften enligt 1 § lagen om
allmän sjukförsäkringsavgift höjs till 1,9 % från den 1 januari
1994,
14. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften i lagen
(1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall
vara 7,23%,
15. att riksdagen beslutar att arbetsmarknadsavgiften i lagen
(1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall
vara 3,15%,
17. att riksdagen hos regeringen begär en samlad redovisning
av åtgärder som vidtagits eller planerats inom
socialförsäkringen och hur dessa uppfyller kravet på
rationalitet och trygghet för individen,
18. att riksdagen beslutar att försvarskostnaderna för
budgetåret 1993/94 skall minska med 600 000 000 kr i enlighet
med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar att jordbruksstödet för budgetåret
1993/94 skall minska med 1 000 000 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att bedöma hur miljöavgifter skall kunna användas
för att förstärka statsfinanserna och förbättra miljön,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny fastighetstaxering och breddad bas
för mervärdesskatten,
22. att riksdagen beslutar att Invandrarverkets anslag skall
minska med 1 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
23. att riksdagen beslutar att den tidigare gällande
skatteflyktslagen återinförs,
24. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning
om vad i motionen anförts om avgiftsfinansierad skatterevision,
25. att riksdagen beslutar att den årliga uppräkningen av
såväl grundavdrag som brytpunkt i skatteskalan för
arbetsinkomster korrigeras för den del av inflationen som är
ett resultat av att kronan har fallit i värde och att denna
avräkning skall bygga på Konjunkturinstitutets bedömning av den
s.k. deprecieringseffekten,
26. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten
fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över
brytpunkten,
27. att riksdagen beslutar att den föreslagna
inkomstskattehöjningen används för att finansiera kostnaderna
för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller till dess att
Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,
28. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden
den 1 juli 1993--den 31 december 1994 utgår med 20 % av
beskattningsvärdet dock med 16 % av beskattningsvärdet för
serveringstjänster, persontransporter och sådana livsmedel som
i dag har en mervärdesskatt på 21 %,
29. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska
personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % även
efter år 1994,
30. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier
och andra finansiella instrument som beskattas enligt
aktievinstreglerna skall vara 30 % fr.o.m. den 1 januari 1994,
31. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av
kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30 %
fr.o.m. den 1 januari 1994,
32. att riksdagen beslutar att införa en ny energibeskattning
för industrin i enlighet med det i motion 1992/93:Sk354
redovisade förslaget,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten
och olika former av skatteundandragande,
34. att riksdagen beslutar, att utöver vad regeringen
föreslagit, anvisa 62 000 000 kr till Rikspolisstyrelsen för
ekobrottsbekämpning, att användas på det sätt som redogörs för
i motion 1992/93:Ju817,
35. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, anvisa 4 500 000 kr till kronofogdemyndigheternas
specialindrivningsenheter,
36. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, anvisa 6 500 000 kr till Riksåklagaren för utökning
av antalet tjänster som ekoåklagare samt utbildning av
ekobrottsåklagare,
37. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, anvisa 25 000 000 kr till Riksskatteverket för
utökning av antalet tjänster samt utbildning av
skatterevisorer,
38. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, anvisa 2 000 000 kr till Tullverket för att öka
spanings- och utredningsinsatser mot internationell ekonomisk
brottslighet riktad mot Sverige,
39. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten skall vara
1:35 kr/l och att nuvarande nivå på fordonsskatten för tyngre
dieseldrivna lastbilar och släpvagnar skall gälla tills vidare,
40. att riksdagen beslutar att återinföra charterskatten,
41. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur beslutet
om slopandet av förpackningsskatten skall finansieras,
42. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar skall vara 10 %,
43. att riksdagen beslutar att individuellt pensionssparande
utan försäkringsinslag inte skall berättiga till ett allmänt
avdrag på det sätt som i dag gäller för privata
pensionsförsäkringar (p-försäkringar).
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa ett system med behovsprövade
barnbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lyfta över ansvaret för
trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändring av arbetsskadeförsäkringen,
4. att riksdagen hos regeringen i enlighet med vad i motionen
anförts begär förslag på enhetliga ersättningsnivåer vid
frånvaro från arbete t.ex. på grund av sjukdom, arbetsskada,
tillfällig vård av barn men även för lönegaranti,
smittbärarpeng eller beredskapsarbete,
5. att riksdagen omedelbart beslutar sänka taket för
lönegaranti till högst 50 000 kr att utgå under maximalt tre
månader,
9. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i det multilaterala
biståndet och sänker ifrågavarande anslag med 1,3 miljarder
kronor för budgetåret 1993/94,
10. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i SIDA-anslaget och
sänker ifrågavarande anslag med 4,1 miljarder kronor för
budgetåret 1993/94,
11. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i andra
biståndsprogram (BITS m.m.) och sänker ifrågavarande anslag med
1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
12. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i administrationen
av biståndsprogram m.m. och sänker ifrågavarande anslag med 0,2
miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
13. att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till
Baltikum och Östeuropa med 1,1 miljarder kronor för budgetåret
1993/94,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grundläggande förändringar i
biståndspolitiken,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att snabba åtgärder vidtas
inom flyktingpolitiken vilka omfattar strikt begränsning till
konventionsflyktingbegreppet, strikt begränsning av
anhöriginvandringen till att endast omfatta make/maka och deras
barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla
åtgärder mot illegalt asylsökande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det är betydligt billigare och
betydligt bättre att människor som på grund av inbördeskrig,
svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i
Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till
sådana närområden,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det skapas förutsättningar så att
Invandrarverkets asylprövningstid snarast nedbringas till högst
tre månader,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avdrag på dagbidraget skall göras om
någon inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från
svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att schablonersättningen till kommunerna
sänks med 20 %,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid utvisning samt vid utlandsboende
pension och andra socialförsäkringsförmåner skall upphöra,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall
betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utländska medborgare under sina
första två år i Sverige endast erhåller 80 % av
socialbidragsnormen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att samhällets kostnader för
hemspråksundervisningen skall slopas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att outnyttjade kommunala bostäder måste
utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned
dygnskostnaden,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en noggrann kontinuerlig granskning
görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en flyktingminister som
sysslar med flyktingfrågor på heltid,
28. att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar om
en sänkning av anslagsnivån med 1,5 miljarder kronor för
budgetåret 1993/94,
29. att riksdagen beslutar sänka kommunbidraget för 1993/94 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det skapas sådana förutsättningar att
användningen av fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn
upphör eller i vart fall begränsas,
31. att riksdagen beslutar sänka partistödet i enlighet med
vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen beslutar om en avveckling av presstödet
under tre år med en 30-procentig början budgetåret 1993/94,
dvs. en sänkning till 352 miljoner kronor för 1993/94,
33. att riksdagen beslutar om en minskning av anslaget till
Presstödsnämnden med 0,8 miljoner kronor,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ordentlig kartläggning av
organisationsbidragen samt åtföljande nedskärningar,
35. att riksdagen beslutar att tidningar skall bli skyldiga
att betala moms i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att chefer inom statliga verk, bolag och
andra verksamheter skall tillsättas efter utannonsering av
tjänsten och genom ett urval bland dem som innehar erforderlig
kompetens,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att AMS, LAN och AMI läggs ner och att
deras ansvar överförs till Arbetsmarknadsdepartementet och till
de resursförstärkta arbetsförmedlingarna,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Invandrarverket måste bantas,
rationaliseras och effektiviseras,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del
mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny
operativ enhet,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besparingsmöjligheter inom SIDA redan
under budgetåret 1993/94,
41. att riksdagen hos regeringen begär att en
rationaliseringskommission tillsätts med uppgift att bl.a.
utreda och lämna förslag på verk och myndigheter som kan
avvecklas,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att ändra både
bolagsförhållanden och ägarförhållanden i riskkapitalbolagen
och de s.k. portföljföretagen Atle och Bure i syfte att
förhindra fortsatt missbruk,
43. att riksdagen beslutar införa ett investeringsavdrag på
30% för år 1993 i enlighet med vad som anförts i motionen,
44. att riksdagen beslutar införa ett startavdrag i form av en
engångsavskrivning på maskiner m.m. upp till 200 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att garantibeloppet i fråga om
investeringskrediter fyrdubblas, dvs. till 4 miljarder kronor,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nivån för de exportgarantier som
utfärdas av Exportkreditnämnden höjs från nuvarande maximala 70
miljarder kronor till 100 miljarder kronor,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att även OSS-staterna och baltstaterna
skall ges möjlighet att söka s.k. u-krediter,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att såväl u-krediter som
exportkreditgarantier i högre grad än tidigare kanaliseras till
småföretagen,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det snabbt måste skapas bättre
förutsättningar för enskilda uppfinnare och små
innovationsföretag,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att prioriterade fordringsägare vid
konkurser bara skall erhålla 75 % av sin totala fordran,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid konkurser skall leverantörer
förmånsprioriteras och skatter göras oprioriterade,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att företag som drabbas av konkurs på
grund av annans konkurs skall få någon form av konkursgaranti
eller räntefria lån,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid presentationen av regeringens
budgetförslag skall fästas större vikt vid upplåningsbehovet,
som är det bästa begreppet för helheten i den svenska ekonomin,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en genomgripande förändring av
arbetsrätten,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för
att effektivt minska fackets makt och i stället öka makten för
den enskilde,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det nuvarande krångliga systemet med
olika stödformer måste ersättas med ett enda anställningsstöd
till arbetsgivarna, som är förhandlingsbart i både tid och
procent,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i fråga om ungdomspraktikplatser
som innebär att arbetsgivaren måste betala en viss del av lönen
för ungdomspraktikanten, förslagsvis 2 500 kr per månad,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tiden för provanställning för
ungdomar i åldern 18--25 år tillfälligt förlängs till 18
månader,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en genomgripande förändring av
arbetsmarknadsutbildningen, bl.a. genom införande av
lärlingssystem,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar i fråga om
arbetslivsutveckling i syfte att göra verksamheten effektiv,
minska konkurrenssnedvridningar samt förhindra fusk,
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att starta-eget-bidrag måste användas
optimalt på såväl nya som existerande företag,
62. att riksdagen avslår förslaget att satsa 151 miljoner
kronor på arbetsmarknadsinsatser för flyktingar och invandrare,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att flyktingar och invandrare inte skall
vara en prioriterad grupp för starta-eget-bidrag,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kraftfull ROT-satsning i skolorna,
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förenklingar samt omfattande
skattesänkningar för småföretagen i syfte att få en mera
neutral företagsbeskattning,
67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avkastningen på satsat kapital
beskattas som kapitalinkomst vad gäller egenföretagare,
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beskattningen av egenföretagares
avsättning till expansionskonto likställs med vad som gäller
för aktiebolag,
69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna om den schablonmässigt
beräknade räntan tas bort då det egna kapitalet i verksamheten
är negativt vad gäller egenföretagare,
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kapitalunderlag för beräkning av
skatteutjämningsreserv nollställs,
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kvittning skall få göras av
underskott i näringsverksamhet mot tjänste- och
kapitalinkomster,
72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att periodiseringsfonder skall införas,
73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att företagen ges möjlighet till en viss
avsättning av lönesumman till en obeskattad lönereserv,
74. att riksdagen beslutar om en kraftig sänkning av momsen
inom turistnäringen,
75. att riksdagen beslutar sänka momsen till 12 % på hotell
och restauranger,
76. att riksdagen beslutar sänka momsen till 9 % inom
persontransporter,
77. att riksdagen beslutar sänka matmomsen till 9 %,
78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att använda den allmänna momsen som en
efterfrågestimulator,
79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avskaffa fastighetsskatten under en
tioårsperiod med början tidigast budgetåret 1994/95,
80. att riksdagen beslutar att omgående avskaffa den s.k.
flyttskatten,
81. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att taxeringsvärdet på marken för egnahem
maximeras till 100 000 kr,
82. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljöskatterna anpassas till våra
konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder,
83. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att punktskatter på sikt sänks för att
harmoniera med främst EG-ländernas,
84. att riksdagen beslutar att grundavdraget vid inkomster
över brytpunkten sänks i enlighet med vad som anförts i
motionen,
85. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen
omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder i syfte att snabbt få en
räntesänkning till stånd,
86. att riksdagen upphäver beslutet om minskning av
bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. år 1994,
87. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för
bosparande,
88. att riksdagen hos regeringen begär att en kvalificerad
utredning tillsätts med uppgift att utreda fastighetsmarknaden
och komma med förslag till åtgärder,
89. att riksdagen hos regeringen begär att en tvärpolitisk
kommission tillsätts med uppgift att utreda den ekonomiska
brottsligheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
90. att riksdagen godtar de åtgärder som föreslagits i
motionen i syfte att snabbt få en effektiv bekämpning av
ekonomisk brottslighet,
91. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av klara och entydiga spelregler
på en avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar
för önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och
ekonomisk brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen,
92. att riksdagen beslutar godkänna Lindbeckkommissionens
förslag som riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en effektiv bekämpning av arbetslösheten,
4. att riksdagen beslutar att höja pensionstillskottet till
70% av basbeloppet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadssubventionerna,
6. att riksdagen beslutar om en tillfällig sänkning av den
högre momssatsen från 25 % till 21 % från den 1 juli 1993 till
den 30 juni 1994,
7. att riksdagen beslutar om en sänkning av den lägre
momssatsen på mat m.m. från 21 % till 18 % från den 1 juli
1993,
8. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 5
procentenheter för inkomster över 200 000 kr,
9. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 10
procentenheter för inkomster över 250 000 kr,
10. att riksdagen beslutar höja stämpelskatten till 1,75 %,
11. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett
avdragstak för bruttoräntor överstigande 110 000 kr,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd
energibeskattning för industriell produktion enligt vad i
motionen anförts,
13. att riksdagen beslutar att skattesatsen för produktion av
elektrisk kraft höjs i genomsnitt med 1,3 öre per kWh enligt
vad i motionen anförts,
14. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiften höjs med 3
procentenheter från den 1 juli 1993,
15. att riksdagen beslutar att sänka taket i sjukförsäkringen
till fem och ett halvt basbelopp,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag att till
Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. för budgetåret
1993/94 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
på 50 000 000 kr,
17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
motsvarande del godkänner de riktlinjer för penning- och
valutapolitik som i motionen förordats,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riskkapitalfonderna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statens utlandsupplåning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Postgirot och bankgirokartellen,
21. att riksdagen beslutar att biståndsmålet för budgetåret
1993/94 skall vara 1 % av BNI,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EG-medlemskapet som en belastning på
statsbudgeten,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheterna till handel på Asien och
Östeuropa,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationellt samarbete mot global
arbetslöshet och fattigdom,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en politik för en hållbar utveckling,
26. att riksdagen med avslag på regeringens saneringsprogram
för de offentliga finanserna för åren 1994--1998 i motsvarande
del godkänner vad som förordats om alternativ
försörjningsbalans och svångrem åt vänster,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällsmoral.
1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:150.
1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte godta den föreslagna
överflyttningen från försäkringskassorna till
sjukvårdshuvudmännen i fråga om ersättning till
försäkringskasseanslutna privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster.
1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
platser för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar för
utbyggnad av Västerdalsbanan.
1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en omdisponering av medel till SIH-läromedel i syfte att
trygga synskadades tillgång till böcker och andra läromedel
under budgetåret 1993/94.
1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om läromedel åt synskadade elever.
1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ur reservationsanslaget på 800 000 000 kr för vissa
investeringar 50000000 kr bör avsättas för stöd till
icke-statliga kulturlokaler.
1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en allmän satsning på teknikämnet bör
följas upp och förverkligas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att resultaten från teknikstugan i
Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan
tekniksatsning.
1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ändring i reglerna för starta-eget-bidrag.
1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel till arbetet med
fastighetsregisterkartor med ny teknik.
1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till
att säkra kreditgivningen till ny- och ombyggnad av
fastigheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ROT-området
som motsvarar de sysselsättningseffekter riksdagen tidigare
beslutat om.
1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avveckla räntesubventionerna över
en 20-årsperiod med början år 1995.
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen med
ändring av regeringens förslag beslutar att omfördela 100
miljoner kronor från anslaget för länsvägar till
sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar
att i kompletteringspropositionen upptagna medel om 50 miljoner
kronor för upprustning av allmänna samlingslokaler skall
fördelas enligt reglerna i förordningen om statligt stöd till
allmänna samlingslokaler,
2. att riksdagen beslutar att av anslaget för upprustning av
allmänna samlingslokaler 10 miljoner kronor får användas för
bidrag till underhållsåtgärder och maximalt 80 % av total
godkänd kostnad på 1 miljon kronor per projekt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det statliga stödet till
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.
1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att avvakta resultatet av Hälso- och sjukvårdsutredningens
arbete innan man beslutar om ersättningssystem för den privata
sjukvården.
1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avvisa regeringens förslag till konstruktion av
utbildningsbidraget vad avser konsekvenserna på
rehabiliteringsområdet.
1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektivare användning av resurserna i
statens verksamhet.
1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens möjlighet att ta över fastigheter i
samband med förhandlingarna med bankerna enligt vad i motionen
anförts.
1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om AMS-medel till jurister och ekonomer i
kampen mot ekonomisk brottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fler kvalificerade ekonomer och jurister
och ekoåklagartjänster vid polisens ekorotlar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om datorisering av polisväsende och
åklagarmyndighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompetensutveckling till
ekobrottsbekämpare.
1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat
grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar höja den statliga skatten från 20 %
till 25 % för inkomster över brytpunkten,
3. att riksdagen beslutar att höja den statliga skatten för
inkomster över 250 000 kr från 20 % till 30 %.
1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sysselsättningspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmarknadspolitisk inriktning,
3. att riksdagen till Tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar
800000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
4. att riksdagen beslutar om ett nytt rekryteringsstöd enligt
vad i motionen anförts,
5. att riksdagen till Rekryteringsstöd för budgetåret 1993/94
anvisar 2000 000 000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompetensutveckling i arbetslivet,
7. att riksdagen till Bidrag till utbildning i
företag/kompetensutveckling i arbetslivet för budgetåret
1993/94 anvisar 1300 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avreglering och bolagisering av statlig
verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sex timmars arbetsdag m.m.,
11. att riksdagen till Beredskapsarbeten för budgetåret
1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av
statsbidraget till beredskapsarbeten med 10 % genom att
föreskriva lägre arbetstid,
13. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning och
Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar 5 400 000 000
kr utöver vad regeringen har föreslagit,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
särskilt studielån för den som genomgår särskild
arbetsmarknadsutbildning,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av
ersättningsnivån för utbildningsbidragen,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till
utbildningsbidrag med lånedel vid viss
arbetsmarknadsutbildning,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändringar
av det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
18. att riksdagen till Särskilt bidrag för budgetåret 1993/94
anvisar 271 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ALU -- arbetslivsutveckling,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomspraktiken,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade
villkor för anvisning till ungdomspraktik,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om rätt
till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje
gymnasieår,
24. att riksdagen till Otraditionella insatser för budgetåret
1993/94 anvisar 300 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit och att dessa öronmärks för ungdomsprojekt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkning av Arbetsmarknadsfonden.
1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fördelningspolitisk analys.
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelningen av anslaget till länsvägar i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 300 miljoner kronor utöver vad regeringen har
föreslagit,
2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 116
miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av den aktiva
arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
beredskapsarbeten inom ROT-sektorn,
5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
statsbidrag för ROT-åtgärder inom äldreboendet,
6. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
statsbidrag för underhåll av kommunala gator,
7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa, ungdomar och
akademiker,
8. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
utbildningsbidragens storlek,
9. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar,
10. att riksdagen till anslaget B 2, Drift och underhåll av
statliga vägar, för budgetåret 1993/94 anvisar 3 500 miljoner
kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen
1992/93:100 bilaga 7,
11. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på
Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på 700
miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen till anslaget C 2, Drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar, för budgetåret 1993/94 beslutar anvisa
ytterligare 1100 miljoner kronor utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 7,
13. att riksdagen beslutar att till anslaget C 1, Bidrag till
folkbildningen, för budgetåret 1993/94 anvisa 100 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit,
14. att riksdagen beslutar att till anslaget Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa 158 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit att fördelas i enlighet med vad som anförts i denna
motion,
15. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiehjälp m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa 39 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit,
16. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiemedel m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa 145 905 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit,
17. att riksdagen beslutar att till anslaget Vuxenstudiestöd
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 41 935 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit,
18. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA)
att studiestödet under en försöksperiod kan utges på ett mera
flexibelt sätt enligt vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om en lag om särskilt studielån för den som
genomgår arbetsmarknadsutbildning,
20. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om att högst 350 miljoner kronor av
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till
förstärkning av arbetsförmedlingen,
21. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om utbildningsbidrag med en viss lånedel
vid
viss arbetsmarknadsutbildning,
22. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om upplåning av medel för att finansiera
utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning,
23. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om att endast del av normal arbetstid skall
vara bidragsgrundande vid beredskapsarbete,
24. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1992/93:150 bilaga 8 om att ungdomar med högskoleutbildning i
åldern 25--29 år i vissa fall skall kunna anvisas
ungdomspraktikplats under högst tre månader.
1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag till ett samlat
näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag,
2. att riksdagen till ett samlat näringspolitiskt program i
ett Europaperspektiv för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag
på 500 miljoner kronor.
1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vår svenska föräldraförsäkring.

Motionsyrkanden med anledning av proposition 194
1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa
402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i
proposition 1992/93:100 bilaga 11,
2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa
1500000000 kr till kommunerna för stöd till anordnande av
"det tredje gymnasieåret" i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer som i denna
motion anförts beträffande behovet av satsning på "det tredje
gymnasieåret" även budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen beslutar att de medel som anvisas till stöd
för kommunerna att anordna "det tredje gymnasieåret" i enlighet
med vad som anförts i denna motion skall tillföras Skolverket
genom anslag B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet,
5. att riksdagen beslutar att för studiehjälp anvisa 315
miljoner kronor för budgetåret 1993/94 till anslaget F 3
Studiehjälp m.m. utöver regeringens förslag,
6. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 4 Studiemedel
m.m. för budgetåret 1993/94 med 180 miljoner kronor,
7. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 5 Vuxenstudiestöd
m.m. med 270 miljoner kronor,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i studiestödslagen
att SVUXA under en försöksperiod kan utgå på ett mera flexibelt
sätt.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar
75000000 kr utöver vad regeringen föreslagit för
utbildningsplatser
i gymnasieskolan enligt vad i motionen anförts,
1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade villkor för ett
långsiktigt bosparande.
1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Boverket ges i uppdrag att ta fram ett
förslag om bosparande enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa ett särskilt bosparande.
1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa ett allmänt
bosparande.
1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar sänka den reducerade momsnivån till
18% från den 1 juli 1993.
1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen föreslås om att sänka momsen för persontransporter
till 9 % och för hotell och restauranger till 12 % och att
dessa momssatser skall gälla fr.o.m. den 1 april 1993.
1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren
(nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar momsbelägga dagspressen.
1992/93:A478 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av ett anställningsstöd,
Proposition 150
Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris. I propositionen
framhålls att det allvarliga läget är en följd av flera
decenniers oförmåga att åtgärda djupgående obalanser i ekonomin.
Krisen medför stora påfrestningar för enskilda människor. De
allvarligaste problemen är den uteblivna tillväxten och den höga
arbetslösheten.
Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att
genom god tillväxt bygga en långsiktigt stabil grund för
välfärden och sysselsättningen. För de närmaste åren anges i tio
punkter i propositionen -- i enlighet med vad som också anfördes
i finansplanen i januari -- följande riktlinjer för den
ekonomiska politiken:
1. Den ekonomiska politiken skall präglas av ansvar för
kommande generationer. Vi har som nation under lång tid levt
över våra tillgångar. Nu måste vi tänka om. Vi får inte
fortsätta att vältra över kostnader på våra barn och barnbarn.
2. Ett gott företagsklimat skall skapas. Detta sker genom
strategiska skattesänkningar, satsningar på forskning,
utbildning och infrastruktur och avregleringar för att öka
konkurrensen. I detta sammanhang är EES-avtalet och ett framtida
svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
3. Arbetlösheten skall bekämpas. Detta kräver såväl
långsiktigt som kortsiktigt verkande åtgärder. På lång sikt
kan sysselsättningen endast tryggas genom en politik som leder
till hög och uthållig tillväxt, god konkurrenskraft och
varaktigt låg inflation. På kort sikt måste arbetslösheten mötas
med en aktiv arbetsmarknadspolitik med arbetslinjen som grund.
Målet skall vara att förhindra långtidsarbetslöshet och höja
arbetskraftens kompetens.
4. Inflationstakten skall förbli låg. Detta är en nödvändig
förutsättning för varaktigt lägre räntor och återskapad
tillväxt. Det största misstaget i de senaste tjugo årens
ekonomiska politik är att prisstabiliseringen alltför länge
sköts på framtiden. Om inflationen åter tillåts öka skulle
Sverige än en gång tvingas gå igenom den smärtsamma
omställningen till lägre inflation. Finans- och penningpolitiken
måste utformas så att detta förhindras. Den underliggande
inflationstakten på ca 2 % bör bibehållas.
5. Underskottet i de offentliga finanserna skall minska.
Detta kräver stegvis ökande budgetförstärkningar och åtgärder
för att främja den ekonomiska tillväxten. En långsiktig plan
för de närmaste årens budgetförstärkningar måste läggas fast. Om
vi underlåter att sanera de offentliga finanserna kvarstår en
viktig osäkerhetsfaktor i ekonomin vilket gör att återhämtningen
fördröjs. Därför måste arbetet med att sanera de offentliga
finanserna drivas vidare. Målet är att avlägsna det strukturella
underskottet, dvs. den del av underskottet som inte försvinner
när konjunkturen förbättras.
6. Det offentliga utgiftstrycket skall sänkas som ett led i
saneringen av de offentliga finanserna. Detta förutsätter
fortsatta och målmedvetna utgiftsminskningar. Omdaningen av
socialförsäkringssystemen och åtgärder för att skapa konkurrens
i den offentliga tjänstesektorn är viktiga delar av detta
arbete. Syftet är att minska de offentliga utgifterna,
effektivisera hushållningen med skattemedel och stärka motiven
för arbete och sparande.
7. Den ekonomiska politiken skall bidra till att alla
människor ges likvärdiga möjligheter i livet. Hög
sysselsättning och tillväxt är grundläggande förutsättningar för
en rättvis fördelning. Likaledes är en generell välfärdspolitik,
valfrihetsrevolutionen i välfärden, en aktiv
arbetsmarknadspolitik och åtgärder för att öka jämställdheten
mellan kvinnor och män viktiga byggstenar i arbetet för ett
tryggt och rättvist samhälle.
8. Den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till
miljön och naturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi
måste säkras. Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för
nödvändiga miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin
tur en förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig.
Utvecklingen av ekonomiska styrmedel är ett centralt inslag i en
sådan politik.
9. Den ekonomiska politiken skall tillvarata
utvecklingsmöjligheterna i Sveriges alla regioner. Detta gäller
inte minst landsbygden och de mindre orterna. Regionala
obalanser var en bidragande orsak till överhettningen under
1980-talet. En kraftfull regionalpolitik är ett viktigt medel
för att tillvarata resurser i hela landet. Satsningar på
infrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren för de
mindre företagen är i detta sammanhang av stor betydelse.
10. Samhällets förankring i en god etik är av central
betydelse för en väl fungerande ekonomi. Till de växande
obalanserna i svensk ekonomi under 1980-talet bidrog bristen på
respekt för de normer och värderingar som är grunden för vårt
välstånd. Politikens utgångspunkt skall vara den etik som
betonar det personliga ansvaret. Därmed minskar behovet av
hämmande detaljregleringar och förutsättningarna för en effektiv
ekonomisk struktur förbättras.
Finanspolitiken måste ha en sådan inriktning att de
offentliga underskotten elimineras. Detta sker genom stegvis
ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja den
ekonomiska tillväxten.
Penning- och valutapolitiken är inriktad på
prisstabilitet. Sedan Riksbanken tvingades lämna den fasta
växelkursen har penningmarknadsräntorna successivt sänkts.
Grunden för denna politik är att tilltron till prisstabiliteten
inte får rubbas. Att den låga inflationstakten blir bestående
är, framhålls det i propositionen, en förutsättning för en
varaktigt lägre ränta. Detta ökar möjligheterna att höja
aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten.
Finanspolitikens inriktning stöder målet om prisstabilitet.
Tillväxtpolitiken skall syfta till att långsiktigt
förbättra den svenska ekonomins effektivitet och tillväxtkraft.
Viktiga inslag i tillväxtpolitiken är utbyggnaden av den högre
forskningpolitiken med bl.a. ett förstärkt samspel mellan
forskningen och näringslivet, investeringar i trafikens
infrastruktur och Europapolitiken. I propositionen betonas
vikten av att Sverige genom fullt medlemskap i EG kan få
möjlighet till medinflytande över EG:s regelverk.
Av de förstärkningar som föreslås inom ramen för
budgetpolitiken består 61miljarder av besparingar.
5miljarder av förstärkningar av ATP och 15miljarder av ökade
skatteinkomster. De fördelar sig enligt följande:
Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998
Miljarder kronor
00>Begränsning av offentlig konsumtion           76>35
00>Minskade transfereringar till hushållen m.m.  76>26
03>Pensioner                                     70> 8
03>Arbetslöshetsförsäkringen m.m.                70>10
03>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
03>samt avgifter inom sjuk- och tandvården       70> 4
03>Familjepolitik                                70> 1
03>Bostadssektorn                                70> 3
00>Reformerat ATP-system                         76> 5
00>Ökade inkomster                               76>15
03>Effektivare skatteindrivning                  70> 4
03>Breddad bas för momsen                        70> 2
03>Miljö- och punktskatter                       70> 8
03>Ny fastighetstaxering                         70> 1
00>Total omfattning                              76>81
Budgetunderskottet för innevarande budgetår uppgår till
190,1miljarder kronor. Nästa budgetår väntas det bli
191,2miljarder kronor för att budgetåret 1994/95 sjunka till
155,5miljarder kronor. Därefter sjunker det ytterligare varje
år. Statens upplåningsbehov är 233,9miljarder för innevarande
budgetår och 244,3miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Sedan regeringsskiftet har beslut fattats som på sikt innebär
förstärkningar av de offentliga finanserna, i huvudsak genom
minskade offentliga utgifter, om sammanlagt 80miljarder
kronor. De budgetförstärkningar som nu föreslås i
kompletteringspropositionen uppgår till 81miljarder kronor.
Sammanlagt ger detta förstärkningar på drygt 10% av BNP.
Partimotionerna om den ekonomiska politiken
Socialdemokraternas partimotion Fi92
I motion Fi92 (s) framhålls att Sverige nu befinner sig i
ekonomisk depression. Arbetslösheten växer. De offentliga
finanserna försvagas. Framtidstron sviktar.
Kompletteringspropositionen visar, menar motionärerna, att
regeringen ännu inte kommit till full insikt om krisens orsaker.
Den vill inte erkänna att massarbetslösheten beror på den svaga
inhemska efterfrågan och att underskottet i statens finanser
beror på arbetslösheten. Den ser inte sambandet mellan sin egen
politik och den ökande arbetslösheten och har inte kunnat
utforma ett trovärdigt och verkningsfullt program för att ta
Sverige ut ur krisen.
Den onda cirkeln måste brytas. Det behövs en ny inriktning av
den ekonomiska politiken.
Inriktningen av den ekonomiska politiken bör utgå från det
program för arbete och investeringar som presenteras i motionen
och som kan sammanfattas på följande sätt.
Sänk räntan. Sedan den fasta växelkursen övergivits har
utrymmet för penningpolitiken vidgats. Med hänsyn till det
farliga läge som den svenska ekonomin befinner sig i bör
riksdagen nu ange en ny inriktning för den ekonomiska politiken.
Den bör formuleras på följande sätt:
För att värna sysselsättning och välfärd måste insatserna för
att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav.
En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt
medel för god tillväxt.
Genom att slå fast en sådan inriktning av den ekonomiska
politiken kan riksdagen ge Riksbanken möjlighet att bedriva en
penningpolitik som bidrar till en bättre balans mellan sparande
och investeringar. Därmed stimuleras produktion och
nyinvesteringar, och risken för inflationsdrivande flaskhalsar
reduceras.
Sänk momsen tillfälligt. Riksdagen måste därutöver besluta
om en tillfällig finanspolitisk stimulans både till hushållens
och till företagens investeringar och förnyelse. Det bör ske i
form av en tillfällig sänkning av momsen med 5 procentenheter
från den 1 juli 1993 och till slutet av år 1994 för att lätta på
den åtstramning som nu pressar ner hushållens konsumtion och
därmed produktionen. Det bör vidare ske genom att den planerade
extra höjningen av boendekostnaderna på 3 miljarder kronor
skjuts upp tills dess att fastighetsmarknaden stabiliseras.
Stimulera näringslivets investeringar. För att snabbt få i
gång produktionen bör företagen stimuleras att tidigarelägga
investeringar under åren 1993 och 1994. Det bör ske inom en ram
på 10 miljarder kronor. Riksdagen bör ta initiativet till en
snabbutredning för att analysera vilka åtgärder som ger de bästa
effekterna på sysselsättning och tillväxt. Det är angeläget att
inte någon tid går förlorad på grund av att riksdagen inte är
samlad under sommaruppehållet. Skulle utredningen komma fram
till att finans- och skatteutskotten gemensamt kan fatta de
nödvändiga besluten på riksdagens vägnar är det en utväg som kan
komma i fråga för att åstadkomma så snabba och kraftfulla
effekter som möjligt.
Tillgången på riskvilligt kapital bör förbättras. I
motionen föreslås att AP-fonden får en utökad ram på 10
miljarder kronor för aktieplaceringar, vilket underlättar för
växande företag att genomföra nyemissioner. Verksamheten i
riskkapitalbolagen bör omprövas så att de små och medelstora
företagen verkligen får tillgång till kapital, nu  när behovet
är särskilt stort.
Arbete och utbildning i stället för bidrag.
Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om från bidrag till
åtgärder, från sämre åtgärder till bättre åtgärder och från
åtgärder till arbete. Rekryteringsstöd bör utges med 80 % för
att stimulera till nyanställningar i näringslivet och motverka
långtidsarbetslöshet. Kommunerna bör medverka till att hävda
arbetslinjen. Det bör ske genom att uppsägningstiderna förlängs
för dem som nu är på väg att bli arbetslösa. Det gäller att nu
ta till vara deras yrkeskunskaper i avvaktan på nya
arbetstillfällen i näringslivet. De i budgetpropositionen
avsatta medlen för kommunerna på 4,2 miljarder kronor bör
förknippas med detta villkor. Därutöver behövs särskilda
insatser mot långtidsarbetslösheten.
Ge företagen chans att växa. Näringspolitiken måste ges en
ny inriktning. Den tekniska utvecklingen måste påskyndas och de
bästa idéerna utomlands måste hämtas hem och spridas till de
svenska företagen, framför allt till de mindre och medelstora
företagen. Som ett led i en långsiktig tillväxtpolitik måste
riksdagen vidare besluta om att öka omfattningen av den högre
utbildningen så att 10 000 nya platser kommer till stånd, dvs.
7000 fler än i regeringens förslag.
Vad gäller budgetpolitiken framhåller motionärerna att det
från tillväxtsynpunkt vore naturligt att nu undvika varje åtgärd
som negativt påverkar hushållens köpkraft. Från statsfinansiell
synpunkt är det emellertid angeläget att det finns utrymme för
att förändra både utgifter och inkomster på ett sådant sätt som
överensstämmer med den långsiktiga inriktningen av den
ekonomiska politiken.
I det i motionen redovisade budgetalternativet har den linjen
valts att redan nu genomföra en rad förändringar som bedöms som
långsiktigt angelägna, trots att de begränsar köpkraften. De
tillfälliga stimulansåtgärderna är dimensionerade på ett
sådant sätt att den samlade effekten skall bli tillräckligt
stark för att få i gång produktion och investeringar och uppnå
den resurstillväxt som motionärerna eftersträvar.
Budgetförslaget innebär att statsfinanserna på kort sikt
försvagas genom stimulansåtgärderna men att de på ett par års
sikt kraftigt förstärks såväl genom en högre produktion som
genom de permanenta inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar
som motionärerna vill genomföra. Effekterna av budgetförslaget
för budgetåret 1993/94 sammanfattas i följande sammanställning.
Effekter på den konsoliderade statsbudgeten 1993/94
1. Tillfälliga stimulansåtgärder
sänkt moms 100>                                 - 28 mdr
investeringsstimulans 100>                      - 10 mdr
minskade utgifter p.g.a. effekt på basbeloppet100>
+ 4,5 mdr
2. Åtgärder för att hävda arbetslinjen
ökade utgifter för aktiva arbetsmarknadsåtgärder100>
- 20,5 mdr
minskade utgifter för a-kassa, KAS m.m. 100>    + 12,5 mdr
ökade skatteintäkter100>                        +  5,0 mdr
3. Ökade inkomster
Effekter på produktion och sysselsättning av
stimulanspolitiken100>- 10--20 mdr
4. Långsiktiga åtgärder
Utgiftsminskningar/inkomstförstärkningar100>    + 110--130
mdr
Enligt motionärerna kan de viktigaste effekterna av den i
motionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken beskrivas på följande sätt:
Den kraftiga nedgången i den privata konsumtionen kan hejdas.
Den samlade produktionen kommer att kunna hävdas i år och öka
med 2,5 % nästa år, vilket innebär 24 miljarder kronor mer i år
och ca 45 miljarder kronor mer år 1994 än vad det blir utan
stimulanser.
Arbetslösheten kan pressas ned från ca 7 % till 6 % i år och 5
% nästa år i första hand genom de aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, men successivt under de närmaste åren genom en
tillväxt av arbetstillfällen i näringslivet.
Ny demokratis partimotion Fi93
I motion Fi93 (nyd) understryks att nu gäller det för
regering, riksdag och riksbank att sätta krisen i centrum, att
lägga tidigare låsningar åt sidan och endast arbeta med
konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är nämligen mycket
djup. Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Det som nu
måste göras bör vara
kraftfullt,
trovärdigt och
rättvist.
En satsning på människans initiativkraft och entreprenörskap
bör vara en självklar del av den ekonomiska politiken. Politiskt
ledarskap liksom en konstruktiv samverkan mellan politiker och
riksbank är nu nödvändigt.
Av avgörande betydelse är att Riksbanken ändrar attityd. En
låg ränta är nämligen en förutsättning för att vi ska kunna ta
oss ur krisen.
De övergripande målen
De övergripande målen måste vara att få ner räntan och få upp
jobben. Den effektiva räntan som folk och företag betalar
måste ner och en satsning måste göras på de riktiga jobben.
Eftersom bankräntorna är dubbelt så höga som riksbanksräntan,
så måste bankakutens arbete accelereras. Då kan de absurda
räntemarginalerna i banksystemet trappas ner. Det måste gå fort.
Utan ett fungerande kreditsystem får vi inget fungerande
näringsliv och därmed inget återvunnet välstånd.
Ny demokrati i politiken
Partiets val är att tillsammans med regeringspartierna arbeta
fram en förbättring av kompletteringspropositionen enligt de
riktlinjer som skisserats ovan.
Nedanstående åtgärder skulle lägga grunden för fortsatt
konstruktiva diskussioner:
utgiftssänkningar
satsningar på jobben och företagandet
skattesänkningar avsedda att öka inhemsk efterfrågan och ge
nya jobb
en justering av grundavdraget.
I motionen erinrar motionärerna om att Ny demokrati vid
remissdebatten den 22 april garanterade att budgetförstärkningen
verkligen kommer att beslutas i den storleksordning som
regeringen aviserat i kompletteringspropositionen. Samtidigt
framhölls också att partiet kommer att argumentera för bättre
lösningar.
Motionärerna förutsätter att här redovisade förslag bemöts med
respekt. Man framhåller att Ny demokrati allt sedan valrörelsen
år 1991 pekat på exakt de problem som nu i förfärande takt
aktualiseras och också rekommenderat den sorts lösningar som nu
gradvis börjar accepteras av andra. De upprepade varningarna om
den felaktiga valutapolitiken och den idoga argumentationen för
sänkt ränta stöds i dag i mycket vida kretsar.
Ledarskap
Genom att sänka partistöd, presstöd och organisationsstöd
genom att ta i med hårdhandskarna mot politiska utnämningar
genom att ändra och begränsa fallskärmsavtalen i den
offentliga sektorn
genom att tänka på vad som uppfattas som rättvist av
medborgarna
genom att snabbast möjligt utarbeta en konsekvent och
framtidsinriktad ungdomspolitik skulle riksdag och regering visa
det ledarskap som i dag behövs.
Visst kan räntan sänkas under följande förutsättningar
Om riksbanksfullmäktige visar att de finns.
Om politiken är en trovärdig kombination av att gasa och
bromsa med rätt tidsperspektiv.
Om vi når politisk stabilitet i riksdag (och regering!).
Om inte återfall sker till socialistisk skattepolitik.
Om Lindbeckkommissionens förslag accepteras som långsiktig
riktlinje.
Om bankakuten snabbt tar nya och tuffa grepp på bankkrisen
(t.ex. tillgångsgaranti).
Följs dessa rekommendationer då går räntan ner.
Efterfrågan behöver stimuleras
Ny demokrati anser att efterfrågan måste stimuleras på ett
sätt som även ger jobb. Den privata konsumtionen är på väg att
falla med 4 % -- kanske mer. Det privata sparandet är plötsligt
högst i världen! Undra på det, med den osäkerhet och de absurda
räntenivåer vi har i dag.
Samtidigt som räntan bearbetas enligt ovan, måste vi,
framhåller motionärerna, få i gång efterfrågan. Som motionärerna
ser det finns det bara ett snabbverkande medel och det är en
momssänkning. Ny demokrati har tidigare rekommenderat sänkning
av den s.k. turistmomsen, som garanterat ger jobb och gör det
billigare för svenska folket att semestra i sitt eget land, och
matmomsen, som samtidigt sänker kostnaderna för de sämst
ställda. Desutom bör regeringen avkrävas ett löfte att använda
den allmänna momsen som krisregulator. Risken är nämligen att
hjulen stannar, konkurserna ökar och sysselsättningen minskar i
de flesta samhällssektorer utanför exportindustrin. I motionen
understryks att detta inte får ske. Problemen skulle växa
Sverige över huvudet.
Sammanfattningsvis föreslår Ny demokrati att tillämpliga delar
av Lindbeckkommissionens 113 punkter antas av riksdagen som
riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Budgeteffekterna av den inriktning av budgetpolitiken som
föreslås i motionen kan sammanfattas genom följande
sammanställning:
Budgeteffekter av Ny demokratis förslag -- exkl. dynamiska
effekter
Vänsterpartiets partimotion Fi94
I motion Fi94 (v) anförs att regeringens arbetslöshetsprognos
trots de dystra utsikterna för svensk ekonomi är alltför
optimistisk. Erfarenheter från andra länder visar att en
arbetslöshet på nivån 6--7 % under några år snabbt blir
permanent. Arbetslösheten i åldrarna 16 till 24 år låg redan
förra året på 11,5 %; också den kan befaras stiga nästa år. Vi
börjar få en ungdomsgeneration som aldrig kommit in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Också många av de äldre som slås ut
från arbetsmarknaden kommer inte tillbaka. Människor tappar
självförtroendet, blir deprimerade och fungerar inte ens som det
latenta konkurrenshot gentemot dem som redan har ett arbete, som
de bör utgöra enligt nyliberal ekonomisk teori. Denna teori är
ju dess värre vägledande för regeringens politik. Arbetslöshet
är ett socialt gift som förstör samhället på alla nivåer,
socialt och ekonomiskt. Långsiktigt och räknat
samhällsekonomiskt kostar arbetslösheten dubbelt i form av
skattebortfall, A-kassa, socialbidrag, AMS-åtgärder, sämre
folkhälsa m.m. jämfört med vad det kostar att nu hålla kvar folk
i arbete. Bekämpandet av arbetslösheten måste vara det
övergripande målet för den ekonomiska politiken.
Det akuta problemet är låg efterfrågan i Sverige. Pengar måste
tas från individer och företag som inte använder dem till
konsumtion eller investering och ge dem till dem som gör det.
I motionen föreslås att skatten höjs för dem som tjänar mer än
200000 kr om året och som har hög sparbenägenhet. Vidare
föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som tjänar mer än
200000 kr, höjda bostadsbidrag och pensionstillskott samt
sänkning av den allmänna momsen från 25 till 21% under ett års
tid. Matmomsen/lågmomsen bör sänkas till 18%. I motionen
avvisas regeringens förslag som ger arbetslösa, lågavlönade,
sjuka och låginkomstpensionärer -- dvs. grupper med hög
konsumtionsbenägenhet -- sämre privatekonomi.
Mycket tyder på att en ny vinstexplosion är på gång inom
exportindustrin. Samtidigt slås mängder av små och mellanstora
företag med inriktning på hemmamarknaden och med långsiktig
överlevnadsförmåga om de bara klarar dagens problem -- låg
efterfrågan, höga räntor och brist på krediter -- nu ut på
löpande band. Mot den bakgrunden bör det, enligt motionärerna,
ske en omfördelning så att det extremt höga sparandet i de rika
företagen kan omvandlas till investeringar. Annars får vi en
polarisering mellan rika exportföretag och fattiga
hemmamarknadsföretag som är skadlig för svensk ekonomi.
Motionärerna föreslår även höjda arbetsgivaravgifter och
energiskatter. De utgiftsökningar som föreslås i motionen ger
många arbeten och god miljöprofil inom i första hand små och
mellanstora företag som opererar på hemmamarknaden.
Förslagen i motionen syftar också till att minska arbetslösheten
och budgetunderskottet på längre sikt.  En omställning av
ekonomin måste ske som möjliggör för Sverige att stå utanför EG.
De pengar som skulle gått till EG:s budget och de vinster som
svenska konsumenter kan tillgodoräkna sig genom att slippa EG:s
högre handelsmurar vid ett medlemskap bör enligt motionärerna
användas till en mer generös biståndspolitik men också till de
strukturinvesteringar som krävs för en mer solidarisk
handelspolitik.
Den alternativa försörjningsbalans för år 1998 som återfinns i
motionen skiljer sig från regeringens genom främst ökad andel
kommunal konsumtion på den privata konsumtionens bekostnad.
Eftersom privat konsumtion till skillnad från offentlig har en
relativt hög importandel, så leder här angivna förslag enligt
motionärernas uppfattning sammantaget till en förbättrad
handelsbalans trots att motionens exportprognos inte är fullt
lika optimistisk som regeringens.
Både miljöskulden och det finansiella sparandeunderskottet i
offentlig sektor måste reduceras och på sikt opereras bort.
Detta kräver grundläggande förändringar i närings- och
skattepolitiken med sikte på att göra miljövänlig produktion och
konsumtion relativt sett mer ekonomiskt attraktiv. Men detta
kräver också förbättrad effektivitet i offentlig sektor samt att
de offentliga inkomstöverföringarna blir fördelningspolitiskt
mer träffsäkra. Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna
är, sägs det i motionen, lika omfattande som regeringens, men
förslagen har en helt annan fördelningspolitisk inriktning där
hänsyn främst tas till dem som har lägst inkomster.
I motionen understryks att en starkare fördelningspolitik inte
bara är nödvändig av moraliska skäl, den är också nödvändig för
att det skall bli möjligt att genomföra de besparingar som
långsiktigt är nödvändiga. Svenska folkets majoritet kommer
nämligen aldrig att acceptera att dra åt sina egna svångremmar
om börsklippare och direktörer med fallskärmsavtal går fria.
Riksbanksfullmäktige har beslutat att under den rörliga
växelkursen skall prisstabilitet fortfarande vara övergripande
mål för penningpolitiken. För år 1995 och följande år anges
målet till en ökning av konsumentprisindex på 2 %, med en
tolerans om plus/minus en procentenhet. Det är uppenbart att
oviljan att nu mer kraftfullt sänka marginalräntan är ett
resultat av dessa inflationsmål. Inflationsmål av den typ
regeringen sätter upp har inte någon verkan om de inte
kombineras med konkreta förslag till åtgärder om inflationsmålet
spräcks. Som motionärerna ser det är de mest effektiva
åtgärderna för att bromsa inflationen fördelningspolitiska. Om
man minskar alltför höga inkomster och vinster kan också
låginkomsttagare nöja sig med lägre löne- och inkomstkrav.
Vänsterpartiet anser naturligtvis att det är önskvärt med en låg
inflationstakt, men det är ännu viktigare att arbetslösheten
nedbringas, vilket kräver dels åtgärder av den typ som här
redovisats, dels lägre räntor. Det bör nu vara möjligt att
stegvis sänka marginalräntan och därmed de korta räntorna
generellt. Med en trovärdig politik för att på sikt få bort
underskotten och genom att hålla inflationen under kontroll kan
också den långa räntan falla. Besvikelse över alltför långsamma
räntesänkningar nu kan försvaga valutan ytterligare, eftersom
räntor på dessa höga nivåer förlänger lågkonjunkturen och därmed
också strukturproblemen.
I motionen görs den bedömningen att det finns en möjlighet att
få ner både korta och långa räntor rejält under det närmaste
året.

Utskottet

Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
Lågkonjunkturen har hållit tillbaka tillväxten i världshandeln de senaste
åren. För år 1992 bedöms världshandeln ha vuxit med 4%. För innevarande år
väntas en viss dämpning av tillväxten i OECD-områdets handel. Denna utveckling
kan emellertid motverkas av en växande ekonomisk aktivitet i Sydostasien och
Kina.
Den svenska exporten av varor stagnerade år 1990 och minskade år 1991 med
drygt 2,5%. År 1992 skedde en återhämtning och varuexporten ökade drygt 1%.
Denna utveckling har inneburit fortsatta andelsförluster, vilket till stor del
kan förklaras av den svenska exportens starka inriktning mot varor på vilka
efterfrågan växte särskilt långsamt på våra viktigaste utlandsmarknader.
Tabell 1. Sveriges export och import av varor år 1992
______________________________________________________________________________
Export                         Import
_____________________________  __________________________
Andel      Värdeförändring     Andel    Värdeförändring
% av       i %                 % av     i %
total      __________________  total    _________________
92/91    91/90               92/91    91/90
______________________________________________________________________________
EFTA                 17,4       -5,0      -7,0      16,4     -12,0     -8,0
EG                   55,8       -1,0      -1,0      55,5      -3,0     -8,0
Övr. Västeuropa       0,7        0,0     -26,0       0,7      36,0    -12,0
Central- och
Östeuropa             2,5       17,0      11,0       3,1      18,0    -12,0
Afrika                1,3      -11,0     -11,0       0,8      19,0     24,0
Mellanöstern          2,4      -28,0      55,0       1,2      -4,0      8,0
Fjärran Östern        7,0       -3,0       4,0      11,0      -3,0      0,0
Oceanien              1,4       20,0     -22,0       0,4      -2,0      2,0
Nordamerika           9,4       -1,0     -10,0       9,3      -2,0     -9,0
Latinamerika          2,1       10,0     -10,0       1,4     -18,0    -14,0
Totalt              100,0       -2,0      -2,0     100,0      -4,0     -7,0
_______             _____       ____       ___     _____      ____     ____
Skogsvaror           18,1       -3,0      -4,0       3,3       1,0     -8,0
Mineralvaror          9,9       -3,0      -5,0       8,2      -6,0    -14,0
Kemivaror             9,9        6,0      11,0      12,0       0,0     -1,0
Energivaror           3,2       -4,0       4,0       8,7      -6,0     -9,0
Verkstadsvaror       48,8       -2,0      -3,0      42,7      -6,0    -10,0
Övriga varor         10,1       -7,0      -4,0      25,1       0,0      0,0
Totalt              100,0       -2,0      -2,0     100,0      -4,0     -7,0
_____       ____      ____     _____      ____     ____
______________________________________________________________________________

En viktig förutsättning för att Sverige inom rimlig tid skall komma ur
nuvarande negativa ekonomiska utveckling är att den internationella ekonomiska
utvecklingen inte ytterligare kraftigt försämras. Sverige är ett starkt
utrikeshandelsberoende land. Export- och importandelen uppgick år 1992 till
drygt 30% av BNP. Som framgår av tabell1 avsätts 3/4 av vår export på
marknader i Västeuropa. Bland enskilda länder är Tyskland den utan jämförelse
största exportmarknaden. Produkter från verkstadsindustri och skogsindustri
dominerar exporten.
I betänkandet till årets budgetproposition (1992/93:FiU10) konstaterades att
recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991 men att återhämtningen går
trögt. Den information som tillkommit efter årsskiftet motsäger inte denna
bedömning. Dess värre är emellertid sannolikheten stor att återhämtningen i
flera för svensk export viktiga avnämarländer går långsammare än vad som
förutsattes i budgetpropositionen. Av tabell2 framgår att för OECD:s större
industriländer med undantag för Storbritannien innebär den prognos för år 1993
som redovisas i den reviderade nationalbudgeten en sämre utveckling  än den som
presenterades i januari. Detta gäller även prognosen för de nordiska länderna.
Tabell 2. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
_____________________________________________________________________________
Andel av       1991       1992          1993          1994
OECD-områdets
totala BNP*
i %
_____________________________________________________________________________
Förenta
staterna         36,0       -1,2     2,1  (2,0)**   3,0  (2,5)     3,5 (3,0)
Japan            19,1        4,0     1,3  (1,8)     0,5  (2,3)     3,0 (3,3)
Västtyskland      8,8        3,1     1,5  (1,0)    -1,8  (0,5)     1,0 (2,0)
Frankrike         7,0        1,0     1,3  (2,0)     0,3  (1,3)     2,0 (2,8)
Storbritannien    5,5       -2,2    -0,8 (-1,0)     1,3  (1,3)     2,5 (2,5)
Danmark           0,8        1,3     1,0  (1,3)     1,3  (1,5)     2,0 (2,3)
Finland           0,7       -6,5    -3,5 (-2,0)     0,8  (1,3)     2,0 (1,8)
Norge             0,7        1,9     2,9  (2,5)     1,3  (1,5)     2,0 (3,0)
Norden***         2,2       -1,0     0,2  (0,5)     0,5  (1,5)     2,0 (2,3)
OECD-Europa      38,2        1,1     0,9  (1,0)     0,0  (1,0)     1,8 (2,3)
OECD-totalt                  0,7     1,4  (1,5)     1,3  (1,8)     2,8 (2,8)
_____________________________________________________________________________
*   1987 års BNP
**  Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära
nationalbudgeten från december 1992.
*** Exkl. Sverige
Särskilt anmärkningsvärd är utvecklingen i västra Tyskland där den totala
produktionen år 1993 väntas falla med nära 2% och i Japan där ekonomin nu
närmar sig nolltillväxt. För år 1994 förutses en mer positiv utveckling i
OECD-området, men prognoserna ligger alltjämt under tidigare angivna
tillväxttal.
Trots nedrevideringen av prognoserna för år 1994 innebär emellertid
bedömningen att den ekonomiska situationen förbättras även i Västeuropa nästa
år. Recessionen i Tyskland ersätts med tillväxt på 1% och i våra nordiska
grannländer antas den totala produktionen öka med 2%.
Finansdepartementet har -- i likhet med majoriteten av övriga etablerade
konjunkturbedömare -- alltsedan våren 1992 tvingats till successiva betydande
nedskrivningar av prognoserna. Det finns flera förklaringar till att den
ekonomiska utvecklingen i det nuvarande konjunkturläget har varit och är
svårbedömbar. Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten är ett viktigt
särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln att många OECD-länder hämmas av den
förmögenhetsanpassning hushåll och företag genomgår som en reaktion på fallande
tillgångsvärden, främst för fastigheter. Ett centralt inslag i lågkonjunkturen
är den kris i den finansiella sektorn som drabbat flera OECD-länder och som
orsakades av denna utveckling. Variationer i tillgångsvärden och skuldnivåer är
emellertid inte ovanliga i konjunktursvängningar. Nedgången i
förmögenhetsvärdena och ökningen av skuldbördan för både hushåll och företag i
nuvarande konjunkturcykel har emellertid i vissa länder varit extremt stora.
Att bedöma och kvantifiera effekterna av här nämnda faktorer på t.ex.
BNP-tillväxt och förändringar i arbetslösheten är förenat med mycket stora
svårigheter.
Flera av de kontinentaleuropeiska länderna -- däribland Tyskland -- har inte
utsatts för kraftigt fallande förmögenhetsvärden och finansiella kriser.
Felbedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Tyskland har främst sin
förklaring i en underskattning av kostnaderna för återföreningen av de båda
tyska staterna och de tendenser till överhettning av ekonomin som också var ett
resultat av återföreningen. Den förda strama penningpolitiken för att motverka
inflationstendenserna bidrar nu till att förstärka nedgången i ekonomin. I
detta sammanhang finns det också anledning att framhålla att Tyskland -- i
jämförelse med de två andra ekonomiska stormakterna Förenta staterna och Japan
-- har ett väsentligt större utrikeshandelsberoende och därför är mer känsligt
för utvecklingen i omvärlden.
Någon förändring av inriktningen av den ekonomiska politiken i de stora
industriländerna, som på ett kraftfullt sätt skulle bidra till en snabb
återhämtning i Västeuropa, kan knappast förväntas. Det tillväxtinitiativ som
beslutades i december av EG-länderna anses få begränsad effekt på tillväxten.
Ett undantag är Storbritannien där penningpolitiken snabbt lättats, vilket
bl.a. fått till följd att de korta räntorna ligger klart under de tyska. Det är
dock för tidigt att bedöma effekterna av den brittiska penningpolitiken. Av
tabell2 framgår att Storbritanniens ekonomi utvecklas mer positivt i
jämförelse med övriga länders i Västeuropa. Undantas produktionen i oljesektorn
minskar dock den totala produktionen år 1993.
Det bör framhållas att den prognos som redovisas i tabell2 förutsätter att
tyska Bundesbank successivt drar ner räntorna och att de övriga västeuropeiska
länderna följer efter.
Betydande och i många fall växande underskott i de offentliga finanserna
kännetecknar i dag de flesta OECD-länder. Detta begränsar starkt möjligheterna
att genom finanspolitiska åtgärder öka den ekonomiska aktiviteten. I Förenta
staterna har Clintonadministrationen aviserat ett stimulanspaket. Detta väntas
emellertid endast ge marginella bidrag till ansträngningarna att påskynda
återhämtningen.
Den japanska regeringen har under våren presenterat ett stimulanspaket
som i omfattning inte har någon tidigare motsvarighet. De expansiva effekterna
på den japanska ekonomin bör bli betydande. De kommer dock att motverkas av
fortsatt fallande förmögenhetsvärden som håller tillbaka tillväxten i privat
konsumtion och investeringar.
I tabell 3 anges de internationella förutsättningar som utgör en utgångspunkt
för bedömningen i den reviderade nationalbudgeten av den svenska ekonomins
utveckling. Till konjunkturprognosen för åren 1993 och 1994 har fogats en mer
översiktlig kalkyl för de fyra efterföljande åren.
Tabell 3. Utvecklingen i OECD 1992--1998
Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________________
1992  1993  1994  1995  1996  1997  1998
___________________________________________________________________________
BNP OECD (16)*                    1,4   1,2   2,7   3,0   2,9   2,7   2,6
KPI OECD (16)                     3,0   3,0   3,2   3,3   3,2   3,0   2,9
Råoljepris (dollar per fat)      19,3  18,6  20,3
Dollarkurs (i kr)                 5,82  7,7   7,7
Växelkursförändring sv.kr/ecu     0,4  20,6   0,5
Marknadstillväxt OECD (14)**
bearbetade varor                 2,2   1,5   4,4   6,0   6,2   5,8   5,6
Timlöner OECD (14)
tillverkningsindustrin           4,3   3,6   3,8   4,5   4,7   4,6   4,4
ULC OECD (14)**
tillverkningsindustrin           1,7   0,8   0,9   1,5   2,2   2,6   2,4
___________________________________________________________________________
*  Sveriges 16 resp. 14 största konkurrentländer.
** ULC: relativ enhetsarbetskostnad.
Den konjunkturuppgång som beskrivs i tabell3 är betydligt långsammare än
tidigare uppgångar under efterkrigstiden. Den årliga tillväxten är sålunda i
jämförelse med motsvarande utveckling under 1980-talet klart lägre. Samtidigt
innebär denna utveckling att inflationen ligger på en väsentligt lägre nivå än
under 1970-och 1980-talen.
Det finns givetvis risk för att utvecklingen i OECD-området blir sämre än vad
som här angivits vilket skulle få till följd att marknadstillväxten för svenska
exportprodukter försämrades. Hotbilden är densamma som beskrevs i slutet av
februari i utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1992/93: FiU10).
Återhämtningen i Förenta staterna kan hämmas av en långsam uppgång av
sysselsättning och hushållsinkomster. Hushållens benägenhet att minska
sparkvoten ytterligare från den mycket låga nivån i utgångsläget torde vara
mycket begränsad. I Japan är risken stor att anpassningsprocesserna drar ut på
tiden. Effekterna av skuldsanering på hushållen kan visa sig bli större än
beräknat. Företagens investeringar kan dämpas till en nivå mer i linje med
övriga industriländers. Det går heller inte att bortse ifrån att nedgången i
Tyskland med stor sannolikhet kan förlängas och fördjupas, vilket då håller
tillbaka tillväxten i övriga delar av Europa. Handelspolitiska restriktioner,
utebliven överenskommelse om liberalisering av världshandeln inom ramen för
GATT etc. är faktorer som kan komma att verka hämmande på världsekonomin.
Internationellt samarbete för tillväxt
I motion Fi92 (s) yrkande 10 upprepas yrkandet att riksdagen bör uppdra
åt regeringen att understödja initiativ i de internationella
organisationerna, främst inom OECD, som syftar till att stärka insatserna för
tillväxt och bekämpa arbetslösheten.
Vid behandlingen av budgetpropositionen framhöll utskottet (1992/93:FiU10
s.31) att man var av samma uppfattning som motionärerna att regeringen aktivt
skall stödja möjligheterna till samordnade internationella ansträngningar för
att undvika en fördjupad kris i Europa. Utskottet utgick emellertid ifrån att
detta är en viktig del av regeringens uppgifter. Något skäl att i denna fråga
göra ett särskilt tillkännagivande till regeringen förelåg därför inte enligt
utskottets mening.
Utskottet finner inte någon anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker yrkande10 i motion Fi92(s).
Motion Fi94 (v) tar i två motionsyrkanden upp frågor med anknytning till
den internationella ekonomiska utvecklingen.
I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om
möjligheterna till vidgad handel med Östeuropa och Asien. Motionärerna anser
att den svenska utrikeshandeln är alltför koncentrerad till länderna inom EG.
Förutsättningen för att Sverige skall kunna öka handeln med Östeuropa och Asien
är dock att vi själva undanröjer våra handelshinder gentemot dessa länder,
anförs det. Motionärerna värnar om att de frihandelsavtal som Sverige har
slutit med de baltiska staterna skall behållas även vid ett medlemskap i EG.
Inte heller borde Sverige vid ett EG-medlemskap återinföra
importrestriktionerna på tekoområdet.
I sitt yttrande till finansutskottet framhåller näringsutskottet
(NU10y) bl.a. att statsrådet Ulf Dinkelspiel i sitt anförande vid upptakten
till Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den1 februari 1993 betonade att
vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion
och harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna
delta i den inre marknaden fr.o.m. inträdet. Vi måste emellertid, fortsatte
statsrådet, försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns.
Statsrådet anförde att han först och främst tänker på Sveriges frihandel med de
baltiska staterna, vilken Sverige önskar bevara i syfte att understöjda deras
reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i
avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska
staterna, framhöll han. Beträffande restriktionerna för handeln med tekovaror
erinrade statsrådet om att gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering på
detta område och att det därför borde vara möjligt att finna lämpliga
övergångsarrangemang på detta område.
Näringsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av en fri
handel. En väl fungerande utrikeshandel är också av avgörande betydelse för
Sveriges ekonomi och utveckling.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört och till vad som har anförts
från svensk sida i nu aktuella frågor vid inledningen av förhandlingarna om
EG-medlemskap avstyrker finansutskottet motion Fi94(v) yrkande23.
I samma motion framhålls att det är nödvändigt att åstadkomma ett vidgat
internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom. Sverige bör --
bl.a. på basis av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro -- verka för nya och mer rättvisa regler för Valutafondens och
Världsbankens agerande. I motionen behandlas även övernationella stimulanspaket
mot arbetslösheten m.m.
I sitt yttrande till finansutskottet framhåller utrikesutskottet (UU7y)
att man under en följd av år (senast i bet. 1992/93:UU15) har behandlat
motioner som i likhet med motion Fi94 framfört synpunkter på bl.a.
Världsbankens regelsystem och agerande. Utrikesutskottet har därvid erinrat om
att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under lång tid har understrukit
behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till de sociala och
miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid kommit att
tillmäta dessa aspekter allt större vikt.
Världsbanken antog sålunda år 1991 en strategi för att genom olika insatser
söka minska fattigdomen. I utformningen och antagandet av denna strategi har
Sverige och Norden varit pådrivande. Utrikesutskottet framhöll mot denna
bakgrund i sitt betänkande UU15 som riksdagen biföll den 28april i år, att
återhämtning ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de
bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. För flertalet u-länder har
det visat sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar
för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet, samt att även de
sociala sektorerna gynnas genom den generella förbättringen, som är det
eftersträvade målet.
Med hänvisning till vad utrikesutskottet anfört med anledning av yrkande24
i motion Fi94(v) avstyrker finansutskottet detta yrkande.
Utvecklingen i Sverige
Den negativa utvecklingen i vår närmaste omvärld är en förklaring till den
sämre utveckling för den svenska ekonomin som förutses i
kompletteringspropositionen i jämförelse med bedömningen i budgetpropositionen.
Som de viktigaste orsakerna till nedrevideringen av prognosen anges den hastiga
försämringen i Europa, främst i Tyskland, den betydande försvagningen av
växelkursen, utfallet enligt den definitiva statistiken i slutet av år 1992
samt den ännu pågående skuldanpassningen.
Det bör dock framhållas att det inte bara är utvecklingen av exporten som kan
sägas ha genererat den djupa lågkonjunktur som nu drabbat Sverige. Tecknen på
en stagnerande inhemsk efterfrågan gjorde sig gällande redan år 1990. Från att
år 1989 ha ökat med nära 4% steg den inhemska efterfrågan endast med knappt 1
% året därefter. Orsaken till nedgången var att den privata konsumtionen
stagnerade samtidigt som ett markant fall inträffade i industriinvesteringarna.
Den negativa utvecklingen inom industrin förstärktes under åren 1991 och 1992.
Minskningen av den privata konsumtionen år 1992 fick  till följd att
bruttonationalprodukten (BNP) föll med nära 2%. Den oväntat stora minskningen
i den privata konsumtionen förklaras av hushållens ökade sparbenägenhet.
Förändringen i hushållens sparbeteende inträffade emellertid redan under år
1991. De negativa effekterna av denna förändring på den privata konsumtionen
motverkades då emellertid av en betydande höjning av hushållens disponibla
inkomster.
Av den i kompletteringspropositionen redovisade försörjningbalansprognosen
framgår att den inhemska efterfrågan i år förutses minska med något mer än
4%.
Tabell 4. Försörjningsbalans. Reviderad nationalbudget
___________________________________________________________________________
Miljarder   Procentuell volymförändring
kr 1991     ________________________________________
1991   1992        1993        1994
___________________________________________________________________________
BNP                    1 436,5    -1,7   -1,7(-1,2)* -1,7(-1,4)   1,2 (1,6)
Import                   375,9    -5,1    1,1 (0,5)  -1,6(-0,5)   3,5 (3,5)
Tillgång               1 812,4    -2,6   -0,9(-0,7)  -1,7(-1,1)   1,9 (2,1)
Privat konsumtion        772,3     0,8   -1,9(-1,5)  -3,5(-3,2)  -0,2 (0,0)
Offentlig konsumtion     401,0     1,6    0,3 (0,9)  -1,0(-0,5)  -1,4(-0,8)
Stat                   116,9     1,5    1,1 (2,0)  -0,5(-0,3)  -1,0(-0,5)
Kommuner               284,1     1,6    0,1 (0,5)  -1,2(-0,6)  -1,5(-0,9)
Bruttoinvesteringar      243,8    -9,0  -11,0(-8,7)  -8,9(-9,5) - 5,7(-3,0)
Lagerinvesteringar**      -5,3    -1,5    1,2 (0,9)  -0,2 (0,2)   0,4 (0,5)
Export                   400,6    -2,5    2,0 (1,2)   4,7 (5,0)   9,0 (8,0)
Användning             1 812,4    -2,6   -0,9(-0,7)  -1,7(-1,1)   1,9 (2,1)
Inhemsk användning     1 411,8    -2,7   -2,0(-1,4)  -4,1(-3,4)  -1,1(-0,3)
___________________________________________________________________________
*  Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära national-
budgeten från december 1992.
** Förändring i procent av föregående års BNP.

Detta innebär en neddragning av inhemsk efterfrågan med nära 1procentenhet
i jämförelse med prognosen i budgetpropositionen i januari. Justeringen har
förorsakats av att man förutser en kraftigare minskning i såväl den privata
konsumtionen som i den offentliga konsumtionen. Utvecklingen av
bruttoinvesteringarna förutses däremot inte bli lika negativ som i
januariprognosen, vilket emellertid inte räcker för att motverka en ytterligare
minskning av inhemsk efterfrågan.
Den privata konsumtionen
Den väntade minskningen i den privata konsumtionen med 3,5% i år förklaras
inte av någon förändring i hushållens sparbeteende. Sparkvoten väntas sålunda i
den nu föreliggande bedömningen i år bli 0,5procentenheter lägre i jämförelse
med 1992 års sparkvot. I stället förklaras den kraftiga konsumtionsminskningen
av hushållens försvagade köpkraft. Hushållens reala disponibla inkomster ökade
förra året med drygt 3% men väntas i år minska med drygt 4%.
Tabell 5. Nyckeltal. Reviderad nationalbudget
Årlig procentuell förändring
____________________________________________________________________________
1991    1992          1993           1994
____________________________________________________________________________
KPI (dec-dec)                8,0     1,9  (1,9)*   5,5   (4,9)    3,3  (2,9)
Nettoprisindex (dec-dec)     5,1     2,9  (2,8)    4,0   (3,4)    3,0  (2,7)
Timlön, kostnad              5,6     3,6  (3,5)    3,0   (3,0)    3,5  (3,5)
Disponibel inkomst           4,9     3,1  (2,1)   -4,2  (-3,7)   -0,2  (0,1)
Sparkvot (nivå)              3,4     8,1  (6,1)    7,4   (5,6)    7,5  (5,7)
Industriproduktion          -4,7    -3,0  (3,5)    0,0   (1,0)    9,0  (6,0)
Sysselsättning
(1000-tal personer)         -76    -178          -173           -40
Relativ enhetsarbetskostnad  1,4    -0,7 (-0,9)  -22,7 (-15,4)   -0,7 (-1,1)
Arbetslöshet (nivå)          2,9     5,3  (4,8)    6,9   (6,2)    7,0  (7,0)
Handelsbalans (mdr kr)      30,1    34,5 (35,1)   62,6  (57,5)   87,7 (76,7)
Bytesbalans (mdr kr)       -20,7   -29,7(-25,6)   -3,3  (-4,7)   34,4 (23,0)
Bytesbalans ( % av BNP)     -1,4    -2,1 (-1,8)   -0,2  (-0,3)    2,3  (1,5)
____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen januari
1993.
Som framgår av tabell5 väntas i år de reala disponbila inkomsterna gå ned
med drygt 4%.
Som kan avläsas i tabell5 fortsätter sysselsättningsnedgången i år, vilket
delvis kompenseras på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomsterna
beror till stor del på redan beslutade eller föreslagna finanspolitiska
åtgärder som föranletts av ansträngningar att få ned budgetunderskottet.
Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen
höjs genom avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av brytpunkten för
statsskatten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill
kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av
subventioner, vilket höjer konsumentpriserna.
Investeringsutvecklingen
Bruttoinvesteringarna fortsätter att falla i år och nästa år även om
nedgången successivt dämpas. Ett positivt drag i utvecklingen är att
industriinvesteringarna bedöms vända uppåt i år och stiga med 12% år 1994.
Att investeringarna totalt ändå kommer att fortsätta minska beror på
utvecklingen av bostadsbyggandet.
Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
____________________________________________________________________________
Miljarder  Årlig procentuell volymförändring
kr 1992    ________________________________________________
Löpande
priser     1991   1992           1993          1994
___________________________________________________________
Näringsliv        124,2    -15,5  -16,4 (-13,4)*  -4,7  (-0,8)   5,0   (5,0)
varav industri     34     -17,6  -15,3 (-12,0)    3,0   (1,0)  12,0  (10,0)
Offentliga
myndigheter       33,5     12,6    4,2   (6,2)    6,8  (-0,1)  -2,8   (2,2)
Bostäder           86,1    - 1,3   -6,5  (-6,0)  -28,4 (-35,6) -39,9 (-36,6)
Totalt            243,8     -9,0  -11,0  (-8,7)   -8,9  (-9,5)  -5,7  (-3,0)
därav maskiner    89,8    -12,5  -14,7 (-13,0)   -3,6  (-2,3)   4,8   (4,4)
____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen.

Efterfrågan på bostäder väntas bli mycket låg de närmaste åren samtidigt som
mer strukturella faktorer som avtrappningen av bostadssubventionerna kommer att
innebära att bostadsbyggandet minskar under de närmast kommande åren.
Minskningen i bostadsinvesteringarna med drygt 28%  i år och med 40% nästa
år är i ett historiskt perspektiv mycket kraftiga.
Offentlig konsumtion och investeringar
I tabell 4 anges för i år och nästa år en årlig minskning av den offentliga
konsumtionen med 1%. Denna utveckling är främst en följd av att den kommunala
konsumtionen dras ner. De offentliga investeringarna ökar med drygt 18% i år,
vilket är väsentligt mer än vad som angavs i budgetpropositionen. Detta är ett
resultat av tidigareläggningen av vissa infrastrukturinvesteringar. Däremot
sker en kraftig minskning av de kommunala investeringarna på grund av den i de
flesta kommuner alltmer pressade ekonomiska situationen.
Prisutvecklingen
Konsumentpriserna dras i år upp av de höjda importpriser som följer av den
lägre kronkursen. Eftersom den inhemska efterfrågan är svag förväntas svenska
importörer vara relativt återhållsamma i sina prishöjningar. Utöver effekter av
stigande importpriser kommer förändrade indirekta skatter att höja prisnivån.
Som framgår beräknas den faktiska prisnivåhöjningen under loppet av år 1993 bli
5,5% och för år 1994 bli 3,3%. Den underliggande inflationen -- KPI rensat
från effekter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter --
stannar vid 1,5% resp. 2,5%.
SCB:s senaste rapport om arbetsmarknadsläget
Enligt SCB:s senaste redovisning från den 17maj av arbetsmarknadsläget har
arbetslösheten fortsatt att öka och uppgick i april till 7,7% av
arbetskraften. Den minskade sysselsättningen har nu drabbat samtliga
näringsgrenar. Det innebär att under april var 329000 personer arbetslösa.
Motsvarande antal i april förra året var 202000 eller 4,6%. Arbetslösheten
fortsätter att vara högst bland ungdomar i åldern 16--24 år. Främst är det unga
män som är drabbade. I april var nära 20% arbetslösa i denna grupp. Under det
senaste året har antalet personer i arbetsmarknadsutbildning och särskilda
åtgärder ökat med cirka 35000 personer och uppgick i april till ungefär
292000. Antalet långtidsarbetslösa -- dvs. personer med en arbetslöshetstid
överstigande sex månader -- har fördubblats under det senaste året och var i
april 96000.
Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1998
I den reviderade nationalbudgeten presenteras även en bild av den ekonomiska
utvecklingen fram t.o.m. år 1998.
Tabell 7. Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal
Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

_______________________________________________________________________
1992   1993    1994  1995   1996   1997   1998
_______________________________________________________________________
Försörjningsbalans
BNP                    -1,7   -1,7    1,2    3,1    3,2    2,9    2,8
Import                  1,1   -1,6    3,5    4,7    5,9    5,9    5,8
Tillgång               -0,9   -1,7    1,9    3,5    4,0    3,8    3,7
Privat konsumtion      -1,9   -3,5   -0,2    2,0    2,5    3,0    3,0
Offentlig konsumtion    0,3   -1,0   -1,4   -1,0   -1,0   -1,0   -1,0
Stat                   1,1   -0,5   -1,1   -1,0   -1,0   -1,0   -1,0
Kommuner               0,1   -1,2   -1,5   -1,0   -1,0   -1,0   -1,0
Bruttoinvesteringar   -11,0   -8,9   -5,7    4,0    7,7    8,5    7,8
Lagerinvesteringar*     1,2   -0,2    0,4    0,2    0,2    0,0    0,0
Export                  2,0    4,7    9,0    7,6    6,7    5,6    5,4
Användning             -0,9   -1,7    1,9    3,5    4,0    3,8    3,7
Inhemsk efterfrågan    -2,0   -4,1   -1,1    1,7    2,7    2,9    2,9
Nyckeltal
Timlön                  3,5    3,0    3,5    4,1    4,1    4,6    4,7
KPI (årsgenomsnitt)     2,4    5,5    3,5    2,2    2,3    2,5    2,5
Arbetslöshet**          5,3    6,9    7,0    6,8    6,4    5,8    5,3
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder**   3,7    5,8    7,0    6,8    6,4    5,8    5,3
Bytesbalans***         -2,1   -0,2    2,3    3,5    3,8    4,0    4,2
Bruttosparande***      14,5   14,1   15,2   16,7   17,8   18,7   19,6
_______________________________________________________________________
*   Förändring i procent av föregående års BNP.
**  Procent av arbetskraften.
*** Procent av BNP.

Bl.a. på grund av de kraftiga svängningarna i hushållens sparkvot,
svängningarna i växelkursen och obalansen på finansmarknaderna är det förenat
med betydande svårigheter att genomföra en bedömning av utvecklingen i ett
medelfristigt perspektiv. Kalkylen skall därför ses som ett exempel på en
möjlig och sannolik utvecklingsbana för den svenska ekonomin fram till år 1998.
Förutsättningarna för en relativt hög tillväxt under resten av 1990-talet
förefaller, sett från utbudssidan, vara goda. I utgångsläget finns lediga
resurser samtidigt som reformer genomförts eller håller på att genomföras som
kan ge en snabbare produktivitetsutveckling. Den svenska ekonomins förbättrade
konkurrenskraft möjliggör en betydande exportökning som i sin tur bör leda till
en stark investeringsuppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Det bör dock
framhållas att exportsektorns andel av den totala ekonomin uppgår till knappt
20%. För den konkurrensskyddade sektorn visar kalkyler att investeringarna
blir betydligt lägre.
Som framgår av tabell7 är en tillväxt i den svenska ekonomin under perioden
1995--1998 på ca 3% i genomsnitt per år fullt möjlig. I den reviderade
nationalbudgeten framhålls att den mycket svaga ekonomiska utvecklingen de
senaste åren, med en minskning av BNP med drygt 5% under perioden 1990--1993,
skapat ett relativt stort gap mellan potentiell och faktisk produktion. Den
efterfrågan som genereras i det tillväxtalternativ som redovisas i tabell7
innebär att halva detta gap kan hämtas in t.o.m. år 1998. Detta betyder att det
vid utgången av år 1998 alltjämt finns produktionsresurser som inte utnyttjas.
Enligt kalkylen kommer den öppna arbetslösheten vid kalkylperiodens slut att
uppgå till drygt 5%, samtidigt som andelen sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att vara av samma storleksordning.
Risker för en försämrad utveckling
Hoten mot en utveckling enligt här redovisade bedömningar är i stort desamma
som angavs i utskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen. Som
anförs i kompletteringspropositionen måste motorn i tillväxten under perioden
fram till år 1998 vara den konkurrensutsatta sektorn. I utgångsläget utgör den
dock en relativt liten del av ekonomin -- någon djupgående strukturell
förändring inom industrin kan inte förväntas i ett så begränsat tidsperspektiv.
För att utvecklingen i det medelfristiga perspektivet skall vara möjlig att
uppnå måste befintliga företag uppvisa en mycket hög grad av flexibilitet och
expansionskraft.
En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att
den internationella tillväxten inte blir lägre än förutsett. Stora
anpassningsproblem i de ledande länderna, höga realräntor och restriktioner på
det handelspolitiska området är några faktorer som kan påverka utvecklingen i
negativ riktning. Därmed försämras också högst påtagligt Sveriges möjligheter
att uppnå en god tillväxt under de kommande åren.
En omständighet som kan försena en återhämtning är obalanserna på de
finansiella marknaderna. En väl fungerande banksektor är en nödvändig
förutsättning för att utvecklingen inte skall bli sämre än vad som här
redovisats. Därtill kommer att om företag och hushåll upplever att balansen
mellan tillgångar och skulder är otillfredsställande och strävar efter en
fortsatt konsolidering av sin finansiella ställning, föreligger det stor risk
att investeringar och konsumtion kommer att utvecklas svagare än vad som här
förutsatts.
Den största osäkerheten i bedömningarna är knuten till utvecklingen av den
privata konsumtionen. Hur konsumtionen utvecklas beror på vad som händer med
hushållens sparbeteende, en faktor som i dagens situation är mycket svår att
förutse. År 1992 steg sparkvoten till 8,1%. Sedan bottennivån år 1988 har
sparkvoten därmed höjts med 13procentenheter. Av tabell4 framgår att
sparkvoten åren 1993 och 1994 bedöms ligga på en nivå på ca 7,5% vilket är en
halv procentenhet lägre än 1992 års sparkvot. I den medelfristiga kalkylen görs
antagandet att sparkvoten successivt faller, och att den år 1998 kommer att
ligga strax över 4%.
En faktor som nu skulle kunna orsaka ett fall i sparkvoten är att hushållen
som nämnts i år kommer att drabbas av kraftigt minskade realinkomster och då
strävar efter att upprätthålla sin konsumtionsstandard. I andra riktningen
pekar det förhållandet att för många hushåll är skuldanpassningen ännu inte
avklarad.
Det går heller inte att bortse ifrån att det finns ett antal faktorer som bör
ha påverkat hushållens långsiktiga inkomstförväntningar i negativ riktning. Hit
hör framför allt den ökade arbetslösheten. I propositionen framhålls att i både
Norge och Storbritannien, där hushållssektorn också drabbats av skuldprobelm,
har samvariationen mellan arbetslösheten och sparkvoten varit slående. Både
sparkvot och arbetslöshet har där ökat avsevärt och visar ännu inte tecken på
att vända nedåt. Uppgången av den svenska arbetslösheten väntas bli något
större än vad som varit fallet i dessa länder. Samtidigt har dock den svenska
sparkvotsuppgången uppvisat ett hastigare förlopp, vilket kan ha att göra med
att de disponibla inkomsterna ökat ansenligt under de senaste tre åren. Vidare
har skattereformen, som gynnar ett ökat sparande, genomförts. Detta skulle
eventuellt kunna tolkas som att anpassningen av sparkvoten i Sverige kan bli
mindre utdragen än i Norge och Storbritannien. Några säkra slutsatser om
sparkvotens framtida utveckling är det dock mycket svårt att dra. Den önskade
nettoförmögenheten kan på grund av lägre inflation, högre räntekostnad och oro
för framtida arbetslöshet mycket väl vara högre nu än tidigare. I sådana fall
kan sparkvoten ligga på en högre nivå och förbli hög under flera år.
Möjligheter till en bättre utveckling
Förutsättningarna har i viktiga avseenden ändrats till följd av den
dramatiska förändringen av industrins konkurrenskraft, en ökad integration
med omvärlden och en rad reformer som syftat till att förbättra ekonomins
funktionssätt. Med hänsyn härtill finns det en betydande osäkerhet när det
gäller att bedöma den svenska ekonomins förmåga till återhämtning.
I propositionen görs en ganska försiktig bedömning av
marknadsandelsutvecklingen för svensk export under prognosperioden
1993--1998. En alternativ och mer gynnsam utvecklingsväg kan vara möjlig.
Företagen kan komma att sänka relativpriserna ytterligare de närmaste åren.
Exporten kan därmed få en extra skjuts när den internationella efterfrågan åter
tar fart. Det bör betonas att industrins konkurrenskraft nu avsevärt har
förbättrats till följd av deprecieringen av kronan, sänkningen av
arbetsgivaravgifterna i januari 1993 och en starkare produktivitetstillväxt
inom industrin än i konkurrentländerna. Industrins internationella
konkurrenskraft bör sålunda förbättras mer under prognosperioden 1993--1994 än
i samband med devalveringarna i början av 1980-talet. Det beror på att
lönekostnaderna, men framför allt på att produktiviteten inom industrin, bedöms
utveckla sig gynnsammare relativt sett än konkurrentländerna jämfört med den
tidigare perioden.
Det kan heller inte uteslutas att uppsvinget i världsekonomin får en mer
"normal" karaktär än beräknat. Om skuldkonsolideringen i de anglosaxiska och de
nordiska länderna snart är avklarad och om realräntorna i Europa snabbt faller,
skapas gynnsamma tillväxtförutsättningar. Den positiva utväxlingen på den
svenska ekonomin av ett sådant förlopp kan bli mycket stor med tanke på
industrins starka konkurrenssituation och den i utgångsläget omfattande
outnyttjade produktionskapaciteten.
Under de senaste åren har genomförts och aviserats en rad reformer där
samhällsekonomiska överväganden varit en viktig utgångspunkt och ett huvudsyfte
varit att förbättra ekonomins funktionssätt. Genom att stimulera arbete,
sparande och investeringar och att genom bättre fungerande marknader
effektivisera allokeringen av resurser, har det skapats förutsättningar för en
högre tillväxt. Flera av dessa reformer bör få effekt redan nu eller kommer att
få effekt under kalkylperioden 1993--1998.
Skattereformen har positiva effekter på ekonomin. Här kan tilläggas att även
efter skattereformen har det genomförts en rad ytterligare skattesänkningar med
syfte att minska skattebelastningen för företagande, bl.a. har
förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopats. De ekonomiska effekterna av
en reformerad företagsbeskattning är mycket svåra att bedöma. Det kan dock
konstateras att beskattningen på investeringar i Sverige nu är lägre än i många
andra länder. I takt med att den internationella integrationen på
kapitalmarknaden vidareutvecklas kan detta få en stor betydelse för den svenska
investeringsutvecklingen.
Som framhålls i propositionen förbättrar konkurrens tillväxtförutsättningarna
på flera olika sätt. För det första innebär konkurrens att pris- och
marknadsmekanismen får större genomslag och därmed en mer effektiv
resursallokering i ekonomin. För det andra pressar konkurrens till en
effektivare resursanvändning.
Förutsättningarna för större konkurrens har förbättrats i flera avseenden.
Ett flertal marknader har avreglerats eller kommer att avregleras och därmed
öppnas för konkurrens. Det gäller t.ex. flyg, post- och telekommunikationer och
elmarknaden. Konkurrenslagstiftningen skärps i och med den nya konkurrenslagen
som införs från den 1juli 1993. Den innebär bl.a. att flera
konkurrenshämmande åtgärder blir direkt förbjudna. EES-avtalet kommer att
medföra att en större del av ekonomin öppnas för internationell konkurrens.
Formerna för offentlig upphandling förändras, så att denna i ökad utsträckning
måste ske i konkurrens.
Reformeringen av socialförsäkringarna är en viktig del av saneringen av
statsfinanserna. Osäkerhet huruvida den långsiktiga budgetutvecklingen är under
kontroll påverkar räntenivån och därmed investeringarna. De förändringar i
socialförsäkringssystemet som innebär lägre statsutgifter bidrar till att öka
förtroendet för den svenska valutan och leder nu till att räntenivån successivt
pressas ned. Ett ökat förtroende i detta avseende för den svenska ekonomin kan
därför ses som ett bidrag till en högre tillväxt genom att skapa ett bättre
investeringsklimat. I kalkylen för perioden 1993--1998 har beslutade
förändringar beaktats, liksom aviserade besparingar. Fortsatta reformer av
pensionssystem, sjuk- och föräldraförsäkring bör innebära att det långsiktiga
strukturella budgetunderskottet reduceras mer än vad kalkylen indikerar och
därmed bidrar till att ytterligare stärka förtroendet för den svenska ekonomin.
Den reviderade nationalbudgeten och partimotionerna
I partimotionerna Fi92(s), Fi93(nyd) och Fi94(v) reses inga allvarliga
invändningar mot de i kompletteringspropositionen redovisade prognoserna. I
motionerna Fi92(s) och Fi94(v) presenteras alternativa
försörjningsbalansprognoser. Dessa bedömningar har emellertid utarbetats under
den förutsättningen att den ekonomiska politiken ges en inriktning som avviker
från den som förordas av regeringen.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
Den förda ekonomiska politiken
Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en svår kris. Den lågkonjunktur
som flertalet industriländer nu genomgår har slagit särskilt hårt mot Sverige.
Oförmågan att under 1980-talet komma till rätta med både struktur- och
stabiliseringspolitiska problem i vår ekonomi har skapat obalanser som i ett
konjunkturperspektiv är svårhanterbara med traditionella ekonomisk-politiska
medel.
En rad steg har emellertid tagits för att rätta till de strukturella brister
som under lång tid tillbaka har präglat den svenska ekonomin. Skattereformen,
beslut om energipolitiken och förhandlingarna om EES-avtalet samt ansökan om
medlemskap i EG är åtgärder som vidtogs under den förra mandatperioden. Efter
regeringsskiftet hösten 1991 har omfattande sanerings- och förnyelsearbeten
inletts. Åtgärder har genomförts för att stimulera konkurrensen i alla delar av
ekonomin, för att stärka tillväxtkraften genom ett investeringsprogram som
förbättrar den svenska infrastrukturen och för att befrämja sparandet för ökad
enskild kapitalbildning. Genom denna inriktning av den ekonomiska politiken har
grunden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Som framgått
av det tidigare avsnittet i betänkandet om den svenska ekonomins utveckling
väntas också en betydande ökning av exporten i år och nästa år.
Som framhålls i propositionen är det främsta stabiliseringspolitiska
problemet den låga tillväxten och den höga arbetslöshet som denna leder till.
Regeringens politik för att skapa nya arbetstillfällen måste därför bygga på en
kombination av kraftfull tillväxtpolitik och sanering av de offentliga
finanserna. Finans- och penningpolitiken måste inriktas på att bibehålla en låg
inflationstakt. Detta är en förutsättning för en långsiktigt god ekonomisk
utveckling med stabil växelkurs, varaktigt lägre räntor, hög tillväxt och
tryggad sysselsättning.
Budgetunderskottet för såväl innevarande budgetår som för budgetåret 1993/94
beräknas ligga nära 200 miljarder kronor. Motsvarande ökning av statsskulden
uppskattas till upp emot 300 miljarder kronor resp. 250 miljarder kronor. Den
betydande omfattningen av den statliga upplåningen och det mycket stora
budgetunderskottet innebär en hård restriktion på den ekonomisk-politiska
handlingsfriheten.
Utskottet vill understryka att den allvarligaste konsekvensen av den
ekonomiska krisen är den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet under lång
tid ökar risken för bestående långtidsarbetslöshet och en omfattande utslagning
från arbetsmarknaden. En sådan utveckling måste förhindras. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i propositionen att en generell stimulanspolitik inte
är en framkomlig väg för att få ned arbetslösheten. I dag skulle en
finanspolitisk expansion, genom ofinansierade utgiftsökningar eller
ofinansierade skattesänkningar, späda på budgetunderskottet och därmed ge
näring åt de långsiktiga inflationsförväntningarna. Genom att hushållens
sparbenägenhet i dag är hög skulle dessutom en betydande del av en ökning av
hushållens disponibla inkomster inte stimulera inhemsk efterfrågan. På grund av
växande underskott skulle förtroendet för den ekonomiska politiken  allvarligt
skadas. Risken för en ytterligare försvagning av kronan skulle då vara
betydande. Nackdelarna av en allmän finanspolitisk expansion i form av ett
bestående högre budgetunderskott och, på grund av den därav följande högre
räntan, lägre förtroende och lägre investeringar överväger därför klart de
fördelar som skulle kunna uppnås genom en på kort sikt något högre
aktivitetsnivå.
Som utskottet ser det råder det i dag allmän enighet om att den ekonomiska
politiken måste inriktas så att resultatet blir lägre räntor. En lägre
räntenivå skulle innebära att det blir lättare att lösa de problem som
sammmanhänger med skuldsättningen hos företag och hushåll och den finansiella
krisen i övrigt. Det bör dock understrykas att en ekonomisk återhämtning inte
är betjänt av tillfälliga räntesänkningar. Inriktningen av den ekonomiska
politiken måste utformas på ett sådant sätt att man uthålligt uppnår en lägre
räntenivå. Det bör i detta sammanhang betonas att en omläggning av
penningpolitiken mot snabba och kraftiga räntesänkningar utan ett trovärdigt
budgetsaneringsprogram skulle kunna riskera tilltron till
låginflationspolitiken och därmed kunna pressa ned kronkursen och ge upphov
till inflationsimpulser. Detta skulle skapa förväntningar om en högre inflation
i framtiden och driva upp de långa räntorna. Låga räntor är möjliga endast om
penning- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för
penningvärdets stabilitet.
De korta penningmarknadsräntorna har sedan Sverige övergav den fasta
växelkursen fallit med nära fem procentenheter. Samtidigt har kronan
deprecierats med ca 20%. Som nämnts är kravet på de ekonomisk-politiska
åtgärderna att de inriktas så att utrymme skapas för räntesänkningar. Lika
viktigt är att en rekonstruktion av banksektorn kommer till stånd så att
räntemarginalerna -- skillnaden mellan utlåningsräntor och inlåningsräntor --
minskar. Utskottet vill här framhålla att det åvilar ett stort ansvar på
Bankstödsnämnden att se till att arbetet med att återskapa en väl fungerande
kreditmarknad snabbt slutförs.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor som rör riktlinjerna
för penningpolitiken.
Slutsatsen av vad som här anförts om de kraftiga begränsningar som den
omfattande statsupplåningen sätter på användningen av finans- och
penningpolitiken för stabiliseringspolitiska ändamål blir att det i stort är
arbetsmarknadspolitiken som måste utnyttjas för att nu mildra arbetslösheten.
Som framgått av vad utskottet tidigare i betänkandet anfört om den ekonomiska
utvecklingen är läget på arbetsmarknaden mycket allvarligt. Sedan årsskiftet
1990/91, då nedgången började, har sysselsättningen minskat med ca 400000
personer eller med 9% av arbetskraften. Betydande insatser har gjorts för att
bemästra den stigande arbetslösheten: en rad nya åtgärdsformer såsom
ungdomspraktikplatser och arbetslivsutveckling har utvecklats,
infrastrukturinvesteringar av en historisk omfattning har beslutats och
tidigarelagts. Såväl gymnasiet som högskolan har ökat sin intagning. Dessutom
utnyttjas hela arsenalen av traditionella arbetsmarknadsåtgärder. Prognoserna
visar att arbetslösheten sannolikt kommer att kulminera under nästa budgetår.
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i propositionen att så många
människor som möjligt måste kunna nås av den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Det nödvändiggör en koncentration och omläggning till billigare åtgärder. De
medel som står till buds måste utnyttjas så att de räcker till fler. Risken för
en kraftigare ökning av arbetslösheten än hittills bland kvinnor måste också
särskilt uppmärksammas. Vidare krävs speciella åtgärder för att möjliggöra för
unga människor att få sitt första arbete. Arbetslinjen ligger fast.
Utskottet kommer längre fram i betänkandet att mer utförligt behandla
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, men kan här konstatera att förslagen i
propositionen innebär en satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder långt
utöver vad som tidigare förekommit eller ansetts vara möjligt.
Enligt utskottet får inte de ansträngningar som nu görs för att få ned
arbetslösheten leda till att ansträngningarna att återupprätta Sverige som
tillväxt- och företagarnation kommer i andra hand. En exportledd tillväxt måste
komma i gång parallellt med att de offentliga finanserna saneras. Ett villkor
för en uthållig tillväxt är emellertid ett lågt ränteläge och en låg inflation.
De omedelbara behoven för att skapa ett tillväxtklimat har tillgodosetts
genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser.
Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra
näringslivets villkor och arbetsgivaravgifterna har sänkts. Avregleringar och
åtgärder för att öka utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags
expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har
stimulerat produktivitetsutvecklingen.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den långsiktiga växtkraften
nu förstärks genom bl.a. satsningar på forskningen och den högre utbildningen.
Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska
som utländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den
offentliga upphandlingen som är av central betydelse för flera av Sveriges
viktigaste företagsgrupper. De planerade infrastrukturinvesteringarna kommer
att öka tillväxtpotentialen. Den pågående omdaningen av den offentliga sektorn
ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera utan att hämmas
av 1980-talets brist på resurser.
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken
I motion Fi92 (s) uttalas att den ekonomiska politik som regeringen för
bygger på en felaktig föreställning om vad som orsakat den nuvarande krisen i
den svenska ekonomin. Det är inte, som regeringen hävdar, strukturfelen i
ekonomin som orsakat den nuvarande massarbetslösheten och depressionen.
Huvudorsaken anges i stället vara de extrema svängningarna i hushållens
sparande.
Motionärerna riktar stark kritik mot den förda politiken. Det är fel att
regeringen, som motionärerna tolkar propositionen, håller fast vid övertygelsen
att det är inflationsbekämpningen som alltjämt måste överordnas andra
ambitioner och krav. Hoten om en framtida inflation styr enligt motionärerna
den ekonomiska politiken. Målet att trycka tillbaka inflationen till 2% och
den politik som regeringen i övrigt förordar håller tillbaka den inhemska
efterfrågan. Denna politik är en förklaring till att arbetslösheten växer men
den förorsakar också en utslagning av produktionskapacitet. Enligt motionärerna
är det främst en lägre potentiell produktionskapacitet som utgör det stora
hotet för kraftiga prisstegringar när konjunkturen vänder och inte
deprecieringen av kronan. Om den inhemska efterfrågan återigen ökar är risken
stor att vi snabbt slår i produktionstaket med ett ökat inflationstryck som
följd.
Med hänvisning till denna analys av det rådande ekonomiska läget föreslår
motionärerna sammanfattningsvis följande inriktning av den ekonomiska
politiken:
Sänk räntan. Riksdagen bör nu ange en ny inriktning för den ekonomiska
politiken enligt följande.
För att värna om sysselsättning och välfärd måste insatserna för att få i
gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god
europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.
Sänk tillfälligt momsen för att hävda hushållens köpkraft och för att därmed
öka produktionen i näringslivet.
Uppskjut tills vidare den extra höjningen av boendekostnaderna.
Stimulera företagen att tidigarelägga investeringar och därmed undvika
framtida inflationsdrivande "flaskhalsar".
Höj kompetensen genom ökad yrkesutbildning och högre utbildning.
Stimulera den tekniska utvecklingen och förnyelsen, särskilt i de mindre och
medelstora företagen.
Bekämpa arbetslösheten genom att stimulera näringslivet att tidigarelägga
ersättningsrekrytering och genom att få kommunerna att förlänga
uppsägningstiderna till dess att det finns nya jobb.
Lägg fast ett långsiktigt program för att stärka statens finanser med minst
100 miljarder kronor.
Fördela bördorna rättvist, höj skatten för inkomster över brytpunkten.
Utskottet vill med anledning av den i motion Fi92 (s) föreslagna inriktningen
av den ekonomiska politiken anföra följande.
Genom att hävda att svängningarna i sparkvoten är den yttersta förklaringen
till krisen vill Socialdemokraterna i sin partimotion reducera problemen i den
svenska ekonomin till ett traditionellt konjunkturbetingat problem. Den
"tillfälliga" nedgången i den privata konsumtionen skulle med detta synsätt
kunna, utan att allvarliga störningar i övrigt drabbar ekonomin, motverkas med
en expansiv finanspolitik och lättnader i penningpolitiken. Utskottet har
självfallet ingen annan uppfattning än motionärerna om att den mycket kraftiga
höjningen av sparkvoten inneburit en minskning av den privata konsumtionen. Att
vid en analys av det ekonomiska läget stanna vid iakttagelsen att en minskning
av den privata konsumtionen är spegelbilden av en höjning av hushållens
sparkvot är emellertid inte tillräckligt för att förklara hur Sverige hamnat i
en svår ekonomisk kris. Det är i stället frågan varför hushållens sparbeteende
ändrats som måste besvaras. Med stor sannolikhet är det 1980-talets ekonomiska
politik som bär ansvaret för förändringarna i sparbeteendet. Den under senare
delen av 1980-talet inflationistiska politiken i kombination med sådana
strukturfel som exempelvis en illa fungerande lönebildning, en
överdimensionerad offentlig sektor och ett i flera hänseenden dåligt utformat
socialförsäkringssystem ledde till att ekonomin vid inledningen av den
nuvarande lågkonjunkturen kollapsade. Motiven för hushållen att spara i det
sena 1980-talets överhettade ekonomi blev obefintliga. Därtill kom att
hushållens benägenhet till ökad skuldsättning förstärktes via avregleringen av
kreditmarknaden. När sedan den finansiella krisen kom med fallande
tillgångsvärden och mycket höga realräntor tvingades hushållen att minska sin
skuldsättning, dvs. öka sitt sparande. Det snabbt stigande budgetunderskottet,
vilket också är en följd av den tidigare förda politiken, har tvingat fram
betydande neddragningar i de åtaganden som staten har gentemot hushållen. Den
osäkerhet som hushållen hamnat i vad gäller utvecklingen av den framtida
ekonomin måste också ha varit en faktor som drivit upp sparandet.
I motion Fi92 (s) hävdas att det nu är utslagningen av produktionskapacitet
och inte försvagningen av kronan som utgör det främsta inflationshotet.
Utskottet delar inte denna uppfattning. Av den översiktliga kalkyl över den
svenska ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv, som tidigare
redovisats i betänkandet, framgår att ekonomin med stor sannolikhet inte kommer
att utnyttja hela det befintliga produktionsutrymmet vid slutet av år 1998.
Som utskottet ser det är det i flera avseenden olyckligt att, som
motionärerna gör, ge en förenklad och förhoppningsvis oavsiktligt vilseledande
beskrivning i vissa hänseenden av orsakssammanhangen bakom de rådande
ekonomiska problemen. En sådan bild av utvecklingen kan ge näring åt
uppfattningen att vi utan större svårigheter eller uppoffringar kan komma ur
den nuvarande krisen.
Sverige genomgår en nödvändig och oundviklig anpassning till en sundare
ekonomisk struktur. Att denna anpassning alltför länge sköts på framtiden har
lett till smärtsamma övergångsproblem som bidrar till att krisen blivit så
svår. De kortsiktiga och långsiktiga problemen i svensk ekonomi måste ses i ett
sammanhang. Problemen kan bara lösas om stabiliseringspolitiken och
strukturpolitiken samverkar.
I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet understryka att det
inte finns några snabba och enkla lösningar på Sveriges problem. Vägen ur
krisen är lång och mödosam. Att bekämpa krisen kommer på kort sikt att kräva
insatser av och medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Om vi avstår
från att ta itu med de ekonomiska problemen nu -- även strukturfelen måste
successivt åtgärdas -- blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt
levnadsstandard och kraftigt minskade resurser till välfärdspolitiken. En sådan
utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med
kraft förhindras.
Utskottet övergår nu till att kommentera de konkreta åtgärdsförslagen i
motion Fi92 (s).
I motionen föreslås en mer expansiv inriktning av finanspolitiken. De
föreslagna åtgärderna innebär en påtaglig försvagning av de offentliga
finanserna. Det centrala inslaget i åtgärdspaketet är en tillfällig generell
sänkning av mervärdesskatten.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att den ökade internationaliseringen
sätter gränser för stabiliseringspolitiken. Samtidigt innebär den rörliga
växelkursen nya förutsättningar. Med fast växelkurs kunde penningpolitiken inte
användas för att påverka den inhemska efterfrågan. Det innebar att
finanspolitiken fick bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar för en
stabil efterfrågenivå. Vid en flytande växelkurs får emellertid finanspolitiken
betydligt svagare effekter på efterfrågan. Under förutsättning att ambitionen
att hålla tillbaka inflationen kvarstår, måste vid en mer expansiv
finanspolitik Riksbanken motverka att ekonomin likvidiseras. Den högre
efterfrågan på likviditet vid en expansiv finanspolitik tillgodoses då inte av
Riksbanken, vilket driver upp realräntan. Detta ger i sin tur en starkare
kronkurs. Räntestegringen och apprecieringen av växelkursen dämpar båda
efterfrågan på svenska varor och motverkar därför expansionen på varu- och
arbetsmarknaden.
En viktig förutsättning för att en momssänkning skall leda till en ökad
efterfrågan är att den lägre skattesatsen slår igenom i lägre priser. En stor
risk föreligger emellertid att många företag väljer att förstärka sin
finansiella ställning i stället för att sänka priserna.
Som utskottet tidigare i betänkandet framhållit är det inte säkert att en
generellt lägre moms skulle leda till ökad konsumtion. Ytterligare en
omständighet, som gör att utskottet vill avvisa en generell momssänkning, är
att läckaget i form av en ökad import i stor utsträckning kommer att reducera
den avsedda positiva effekten på inhemsk produktion. Det är ofrånkomligt vid en
tidsbegränsad momssänkning att hushållen försöker tidigarelägga sina inköp av
kapitalvaror. För dessa varor gäller att importandelen är mycket hög.
Det andra centrala inslaget i det socialdemokratiska förslaget till
inriktning av den ekonomiska politiken är en sänkning av räntan. Det utrymme
för en aktivare penningpolitik som övergången till en flytande växelkurs ger
bör utnyttjas. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet delar utskottet
uppfattningen att en lägre räntenivå är ett nödvändigt villkor för att få fart
på ekonomin och uppnå den långsiktiga tillväxt som anges i propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad Ekonomikommissionen (SOU
1993:16) anför om penningpolitiken.
Man kan, anför kommissionen, ha delade meningar om vilken strategi som är
bäst: den svenska och tyska med successivt sänkt penningmarknadsränta eller den
engelska med en aggressiv räntesänkning (först från 10 till 7% och senare
ännu lägre). När Riksbanken nu valt en som Kommissionen kallar experimentell
strategi med successivt sänkt penningmarknadsränta, vore det oklokt att
plötsligt skifta till den engelska strategin med en plötslig sänkning av
korträntan till exempelvis 6% nivå. Ett sådant plötsligt byte av strategi
skulle för det första komma att uppfattas som att Riksbanken under
påtryckningar givit upp den långsiktiga kampen mot inflationen. För det andra
skulle det kunna vara svårt att vända tillbaka om kronan föll kraftigt vid en
stor räntesänkning. Kommissionens slutsats blir att Riksbanken bör fullfölja
sin nuvarande strategi.
Eftersom de mest besvärande räntorna i dag är bankernas låneräntor snarare än
penningmarknadsräntorna är det också nödvändigt, som utskottet tidigare i
betänkandet understrukit, att lösa finanskrisen med metoder som tar ner
bankernas låneräntor.
Till förslagen i motion Fi92 (s) angående åtgärder inom bl.a. det
arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings- och näringspolitiska området återkommer
utskottet senare i betänkandet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi92 (s) yrkande
1.
I motion Fi93 (nyd) framhålls att det nu gäller för regering, riksdag och
Riksbank att sätta krisen i centrum, att lägga tidigare låsningar åt sidan och
endast arbeta med konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är mycket djup.
Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Riksdagen måste utan dröjsmål
besluta om ett samlat åtgärdspaket som är kraftfullt, trovärdigt och rättvist.
Motionärerna betonar att efterfrågan måste stimuleras. Bankräntorna måste ned,
vilket kräver att Bankstödsnämndens arbete bör accelereras. Det måste gå fort.
I motionen upprepas förslaget att sänka turistmomsen. En sådan åtgärd skulle,
menar motionärerna, garanterat ge jobb. Matmomsen bör också sänkas, vilket
skulle sänka levnadskostnaderna för de sämst ställda. Sammanfattningsvis
föreslår motionärerna att tillämpliga delar av Ekonomikommissionens 113 punkter
antas av riksdagen som riktlinjer för den ekonomiska politiken.
I likhet med vad som anförs i propositionen och i motion Fi93 (nyd) anser
utskottet att Ekonomikommissionens analys är ett värdefullt bidrag till
förståelsen av dagens ekonomiska problem och vad som behöver göras för att lösa
dem. Dagens situation sägs vara präglad av en komplicerad blandning av akuta
och kroniska problem. Lösningen innehåller därför både kortsiktiga och
långsiktiga åtgärder. Detta överensstämmer i hög grad med den analys regeringen
gjort och gör. Det överensstämmer också med inriktningen av den ekonomiska
politiken sedan regeringsskiftet.
Som anförs i propositionen är ett bärande inslag i rapporten betoningen av
sambandet mellan långsiktiga och kortsiktiga inslag i den ekonomiska politiken.
Kommissionen understryker vikten av att långsiktigt verkande åtgärder för att
undanröja de värsta av dagens obalanser beslutas nu, helst i bred
parlamentarisk enighet. Önskemålet om en bred majoritet i riksdagen
sammanhänger med det faktum att åtgärder behöver genomföras under flera år med
mellanliggande val.
Kommissionens förslag stödjer i grundläggande avseenden den inriktning av den
ekonomiska politiken som regeringen beslutat. På ett flertal områden har
konkreta steg redan tagits i den riktning som kommissionen föreslår. Detta
gäller t.ex. främjande av konkurrens, förändring av den offentliga sektorn,
reformering av socialförsäkringssystemen samt förstärkning av den högre
utbildningen. På andra områden har regeringen tillsatt utredningar, t.ex. inom
arbetsrättens område.
I och med att Ny demokrati i sin partimotion hänvisar till
Ekonomikommissionens ställningstaganden vad gäller den allmänna inriktningen av
den ekonomiska politiken anser utskottet att yrkande 92 i motion Fi93 (nyd) i
stort är tillgodosett. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.
I motion Fi94 (v) sägs att det akuta problemet är den låga efterfrågan i
Sverige. Pengar skall tas från individer och företag som inte använder dem till
konsumtion och investering och ges till dem som gör det. I motionen föreslås
att skatten höjs för de grupper som tjänar mer än 200000kr om året och som
har hög sparbenägenhet. Vidare föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som
har inkomster över 200 000 kr. Motionärerna föreslår höjda bostadsbidrag och
pensionstillskott. Den allmänna momsen bör sänkas med fyra procentenheter under
ett års tid. Matmomsen bör sänkas till 18%. Arbetsgivaravgifterna och
energiskatterna bör höjas. Sverige bör stå utanför EG. De bidrag som vid
svenskt medlemskap skulle gå till EG:s budget och de vinster som vi svenskar
kan tillgodoräkna oss genom att slippa EG:s handelsmurar bör användas till
bl.a. en mer generös biståndspolitik. I motionen framhålls vikten av att
politiken inriktas så att vi når en hållbar utveckling. Med hållbar utveckling
menar motionärerna en utveckling med låg arbetslöshet och reducering av såväl
statsskuld som miljöskuld. För att nå målet låg arbetslöshet bör enligt
motion Fi117 (v) yrkande 10 sex timmars arbetsdag genomföras. Samtidigt
måste, som hävdas i samma motions yrkande 8, den pågående avregleringen och
bolagiseringen som kastar ut människor i arbetslöshet upphöra. Avslutningsvis
görs i motion Fi94 (v) ett uttalande att en nödvändig förstärkning av
samhällsmoralen kräver en vänsterpolitik.
Utskottets ställningstagande till motion Fi94 (v) vad gäller riktlinjerna för
den ekonomiska politiken sammanfaller i flera hänseenden med vad utskottet
anförde i anslutning till den socialdemokratiska motionen Fi92 (s) om den
ekonomiska politiken. Det gäller såväl förslagen om mervärdesskatten som
inriktningen av penningpolitiken, frågor som utskottet mer ingående kommer att
behandla senare i betänkandet.
I motionerna Fi94 (v) och Fi117 (v) visas enligt utskottets mening ingen
förståelse för att vid utformningen av förslag till konkreta åtgärder måste de
konjunkturella aspekterna kopplas ihop med strukturproblemen. Sålunda bör
enligt motionärerna arbetet med att genom avreglering tillskapa bättre
fungerande marknader upphöra. Det innebär att regeringens förslag om
avreglering bl.a. på kommunikationsområdet, elmarknaden, bostadsmarknaden,
kommunsektorn och utbildningssektorn skall läggas åt sidan. Det är också
motionärernas uppfattning att vissa pågående åtgärder för att förbättra den
offentliga sektorns funktionssätt -- t.ex. bolagisering av viss verksamhet --
bör stoppas. Vidare föreslås ett införande av sex timmars arbetsdag. Några
överväganden om vilka effekter en sådan åtgärd på lång sikt skulle få på t.ex.
arbetsutbudet förekommer inte i motionen. En sådan inriktning av den ekonomiska
politiken som Vänsterpartiet genom här angivna förslag förordar avvisas bestämt
av utskottet. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet måste de
kortsiktiga och långsiktiga problemen ses i ett sammanhang.
Stabiliseringspolitiken och strukturpolitiken måste samverka.
I motion Fi94 (v) tas även frågor upp med anknytning till ett framtida
svenskt medlemskap  i EG. I motionen antyds att om Sverige skulle stå utanför
EG skulle vi få ökade resurser till bl.a. biståndsverksamheten. Detta är enligt
utskottets mening en felsyn. Ett mycket nära samarbete med EG är en viktig
förutsättning för att återigen få den svenska ekonomin att växa, vilket i sin
tur ger möjligheter till ökat bistånd. Som anförs i propositionen är det först
genom medlemskap i EG vi säkrar möjligheterna till en uthållig tillväxt.
EES-avtalet utgör en viktig etapp på vägen mot ett svenskt deltagande i den
europeiska integrationen. Men Sverige måste gå vidare och bli fullvärdig
EG-medlem för att en långsiktigt hållbar tillväxt och välståndsutveckling skall
komma till stånd.
En hållbar utveckling kräver, sägs det i motion Fi94 (v), att miljöskulden
reduceras. I motionen betonas vikten av en aktiv miljöpolitik. Utskottet delar
på denna punkt motionärernas uppfattning. Till skillnad mot motionärerna anser
utskottet att regeringen prioriterar miljöpolitiken. Utskottet vill erinra om
att riksdagen under vårriksdagen behandlar två propositioner -- prop.
1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan och prop. 1992/93:180 om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling -- som tar upp centrala frågor
inom det miljöpolitiska området.
I yrkande 27 i motion Fi94 (v) föreslås att riksdagen gör ett uttalande med
den innebörden att det krävs en vänsterpolitik för att stärka samhällsmoralen.
Som framhålls i propositionen är samhällets förankring i en god etik av
central betydelse för en väl fungerande ekonomi.
Utskottet ställer sig emellertid oförstående till hur man kan hävda att det
endast är inom partier med en socialistisk grundsyn som en god samhällsmoral
kan inrymmas. Sådana uppfattningar borde höra historien till. Utskottet
avstyrker yrkandet i motionen.
Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet motion Fi94
yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt yrkandena 8 och 10 i motion Fi117.
Utskottet tillstyrker med det anförda de riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i den reviderade finansplanen och avstyrker de
alternativ som redovisas i partimotionerna från Socialdemokraterna, Ny
demokrati och Vänsterpartiet.
I motion Fi95 av Sten Söderberg (-) föreslås att riksdagen avslår
samtliga hemställanspunkter i den reviderade finansplanen. Utskottet avstyrker
motion Fi95 (-).
Utredning om fastighetsmarknaden
Den allt djupare lågkonjunkturen med vikande lönsamhet, högre räntor och
fallande tillgångspriser som särskilt hårt drabbat fastighetsmarknaden, har
inneburit att allt fler låntagare inte kunnat betala räntor och amorteringar.
Denna utveckling har fått till följd att kreditinstitutens problemkrediter
kraftigt vuxit i omfattning. En betydande del av kreditförlusterna härrör
sålunda från utlåning till fastighetssektorn. Dagens finanskris är därför i
stor utsträckning en fastighetskris.
I motion Fi92 (s) yrkande 6 och i motion Fi93 (nyd) yrkande88 tas
frågan om fastighetskrisen upp. I motion Fi93 (nyd) anförs bl.a. att regeringen
snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare måste utreda hur
fastighetsmarknaden kan stabiliseras.
I motion Fi106 (s) yrkande 1 krävs att bankväsendet snabbt ges
förutsättningar för att kunna fungera som de kreditinstitut som de skall vara.
Kreditinstituten måste kunna tillgodose byggmarknaden med krediter i rimlig
omfattning.
Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.
I december 1992 beslöt regeringen tillkalla en utredning om utvecklingen på
kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och beskrivning av
utvecklingen på kreditmarknaden och analysera de effekter problemen på denna
marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. En
slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Vidare har ett
regeringsuppdrag lämnats till en revisionsbyrå att för statens räkning
undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på kreditriskerna
på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
I sitt yttrande (BoU9y) till finansutskottet anför bostadsutskottet att
trots att olika utredningsuppdrag bl.a. om kreditmarknaden och dess problem
pågår finns skäl för riksdagen att, i enlighet med förslagen i motionerna
Fi92(s) och Fi93(nyd), förorda att en utredning görs i vilken
fastighetsmarknaden och dess problem mera specifikt analyseras. En sådan
utredning bör också ges i uppdrag att utreda orsakerna till de svårigheter som
finns på bostadskreditmarknaden och lämna förslag till lösningar. Inte minst
viktigt är det att ett fullgott underlag finns när beslut skall fattas i olika
frågor som rör finansieringen av bostäder, bl.a. mot bakgrund av den
långsiktighet som bör prägla sådana beslut. De olika aktörerna på
bostadsmarknaden och då i första hand de boende och byggföretagen är
naturligtvis i hög grad beroende av att dessa beslut kan fattas med tilltro
till statsmakternas åtaganden.
Den utredning som bostadsutskottet förordar bör ledas av en kvalificerad
utredare. Med tanke på att ökad klarhet snabbt bör vinnas i de nu diskuterade
frågorna bör utredningen arbeta skyndsamt. Sammansättningen av utredningen får
avgöras i samband med att ställning tas till direktiven för utredningen. Då får
också övervägas hur det parlamentariska deltagandet i arbetet skall garanteras.
Finansutskottet delar den uppfattning som i denna fråga framförts av
bostadsutskottet med det tillägget att utredningen måste drivas skyndsamt.
Utredningen bör redovisa sitt resultat och förslag till åtgärder senast den 1
oktober i år.
Vad som här anförts med anledning av partimotionerna Fi92(s) yrkande6,
Fi93(nyd) yrkande88 samt motion Fi106 yrkande1 om en utredning om
problemen på fastighetsmarknaden bör riksdagen därför som sin mening ge
regeringen till känna.
Bankstödet
I motion Fi114 (v) föreslås att staten skall överta en del av de
fastigheter som bankerna i sin tur fått överta för att skydda sina fordringar.
Staten skulle genom ett stort fastighetsinnehav kunna kontrollera marknaden och
genom att vänta med försäljningen få prisfallet att stanna upp, anför
motionärerna. På detta sätt skulle förlusterna för bankerna och staten minskas.
Genom att överta fastigheterna kan staten vidare tillgodogöra sig en kommande
värdestegring på dessa tillgångar, understryks det i motionen.
Genom beslut i december 1992 fastställde riksdagen riktlinjer för bankstödet
(prop. 1992/93:135, bet. NU16). Det uttalades därvid att det svenska bank- och
kreditväsendet bör vara privatägt och att staten inte skall eftersträva att äga
sådana institut eller deras tillgångar. Av riktlinjerna framgår bl.a. att ett
statligt övertagande av bankernas fastigheter skall kunna komma i fråga om en
sådan lösning innebär fördelar framför andra stödåtgärder. Det påpekas att ett
övertagande gör det möjligt för staten att återvinna sina kostnader vid en
framtida försäljning. En strävan skall vara att en försäljning skall ske när
det är affärsmässigt lämpligt.
Det kan här noteras att omstruktureringen av Nordbanken bl.a. inneburit att
dess problemkrediter, varav en stor del är fastighetsrelaterade, har överförts
till Securum AB. Detta bolag, som erhållit statliga kapitalinsatser och
garantier på sammanlagt 34miljarder kronor, har staten förvärvat från
Nordbanken. Förvaltningen av Securum har överförts till Bankstödsnämnden.
Näringsutskottet vidhåller i sitt yttrande till finansutskottet
(1992/93:NU10y) sin tidigare principiella uppfattning att bankerna, inkl. de
tillgångar de övertar för att skydda fordringar, i första hand skall vara
privatägda. Det bör därför inte vara en strävan från statens sida att överta
ägandet av bankernas fastigheter. Däremot skall ett sådant alternativ kunna
väljas om det anses vara lämpligt. Vid sådana överväganden skall, enligt
näringsutskottets mening, statens möjligheter att återvinna stödet tillmätas
stor vikt. Det ankommer emellertid på regeringen och Bankstödsnämnden att, inom
de av riksdagen fastställda riktlinjerna, i varje enskilt fall avgöra hur
bankstödet bör vara utformat.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört avstyrker
finansutskottet motion Fi114(v).
Fördelningspolitiska analyser
I motion Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh(c) anförs att
1980-talets spekulations- och inflationsekonomi skapade stora orättvisor. En
ekonomi med hög inflation omfördelar på ett godtyckligt sätt förmögenheter.
Därtill kom trendbrottet på  arbetsmarknaden som innebar en ökad arbetslöshet.
I motionen understryks att när nu ekonomin måste saneras får detta inte drabba
lågavlönade mer än högavlönade.
Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att regeringen återkommer till
riksdagen med en genomgripande analys av de fördelningspolitiska konsekvenserna
av 1980-talets ekonomiska politik. En sådan redovisning bör presenteras
antingen hösten 1993 eller i samband med 1994 års finansplan.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt för en regering
att löpande analysera de fördelningspolitiska konsekvenserna av den förda
politiken. Som också framhålls har detta skett inom ramen för
långtidsutredningarna. I den senaste långtidsutredningen analyserades
fördelningsfrågorna utifrån 1980-talets erfarenheter i tre bilagor. I 1992 års
finansplan belystes särskilt de fördelningspolitiska frågorna. Yrkandet är, som
utskottet ser det, väl tillgodosett. Som utskottet ser det bör regeringen även
i fortsättningen vid analyser av den ekonomiska utvecklingen ge de
fördelningspolitiska frågorna hög prioritet.
Vid en hearing i anslutning till utskottets behandling av
kompletteringspropositionen redogjorde företrädare för Finansdepartementet för
de fördelningspolitiska bedömningar som kontinuerligt genomförs inom
departementet. Enligt utskottets mening bör en redovisning av dessa bedömningar
kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till antingen den preliminära
nationalbudgeten eller den reviderade nationalbudgeten.
Vad utskottet här anfört om fördelningspolitiska analyser med anledning av
motion Fi118(c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
Penningpolitiken
Fullmäktige i Riksbanken har enhälligt slagit fast att prisstabilitet
alltjämt är det övergripande målet för penningpolitiken. För år 1995 och
följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2% med en
tolerans om +-1 procentenhet.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 anges, som första punkt i en
politik för att bekämpa krisen, kravet: sänk räntan för att stimulera
produktion och investeringar och skapa framtidstro hos medborgare och företag.
Det råder, framhåller motionärerna, allmän enighet om behovet av att sänka
räntorna och att krympa räntemarginalerna. I och med att den fasta växelkursen
nu har övergivits har handlingsutrymmet för penningpolitiken vidgats anser
motionärerna. Hittills har räntorna dragits ned i små steg i syfte att undvika
att kronans värde ytterligare försvagas. I motionen påtalas att kronans värde
emellertid har sänkts långt under den nivå som etablerades när den fasta
växelkursen övergavs. Det har lett till att Riksbanken visat en betydande
återhållsamhet när det gäller att utnyttja den handlingsfrihet som nu skapats.
Den korta räntan, som Riksbanken påverkar, är fortfarande betydligt högre än i
omvärlden. Det är hotet från en eventuell framtida inflation som styr
utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken,
inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och investeringar. Denna
inriktning av politiken inger enligt Socialdemokraterna inte förtroende. Detta
bestyrks av att Riksbanken trots ett högt ränteläge har tvingats intervenera
för att motverka fallet i kronkursen. Motionärerna anser att denna inriktning
av politiken är skadlig för samhällsekonomin. En fortsatt nedpressning av den
inhemska efterfrågan leder till utslagning av produktionskapacitet och
arbetskraft i stället för till nyinvesteringar och kompetensutveckling. Den
svaga efterfrågan riskerar således enligt motionärerna att öka den långsiktiga
inflationsbenägenheten snarare än att sänka den.
Även i Vänsterpartiets motion Fi94 framförs kritik mot
riksbanksfullmäktige för att inflationsbekämpningen värderas för högt på
arbetslöshetsbekämpningens bekostnad och att man överdriver riskerna för
inflation om marginalräntan sänks ytterligare. Motionärernas bedömning är att
det går att få ner både de korta och de långa räntorna rejält under det
närmaste året.
Mycket skarp kritik framförs mot Riksbanken även i motion Fi93 (nyd). En
vändning till det bättre i den svenska ekonomin kan ske endast under
förutsättning att räntan sänks, skriver motionärerna. Riksbankens uppgift är
att bedriva en penningpolitik som innebär sänkt ränta. Om så sker kommer
marknaden att göra sitt, vilket motionärerna anser måste klargöras för
Riksbanken.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksbanken har sedan
kronan började flyta successivt sänkt marginalräntan. Sänkningarna har snarast
accelererat efter det att kompletteringspropositionen presenterades och det
klargjorts med uttalanden från Ny demokrati att regeringens långsiktiga
ekonomiska politik kommer att vinna riksdagens stöd. Även kronkursen har
stärkts efter den 24 april. Riksbankens marginalränta uppgår nu till 8,75%
(den 25 maj 1993) att jämföra med 12,5% den 19 november 1992. De korta
markanadsräntorna har samtidigt sjunkit med närmare fem procentenheter. Det är
en betydande nivåsänkning som har fått genomslag även på den långa räntan och
bostadslåneräntorna. Finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till
räntor som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde.
Stadshypotekskassans 5-åriga villalåneränta är nu 10,75%, vilket är 3,5
procentenheter lägre än i slutet av november 1992. Att hushållen bl.a. på grund
av ändringar i skattesystemet försöker minska sin skuldsättning och därmed
kostnaderna härför kan kortsiktigt hålla tillbaka deras efterfrågan, men det är
i grunden ett sunt beteende som på sikt skapar förutsättningar för större
stabilitet i ekonomin.
Under våren 1993 har utskottet inför behandlingen av den reviderade
finansplanen anordnat en utfrågning om bankernas räntedifferenser med
företrädare för Bankföreningen, Riksbanken och Finansdepartementet. Det är
enligt utskottets uppfattning angeläget att de successivt sänkta räntenivåerna
får genomslag också i kreditinstitutens utlåningsräntor. Utskottet ser därför
med tillfredsställelse på att bankernas och bostadslåneinstitutens
räntedifferenser krympt under senare tid.
De korta räntorna har, som framhålls i motion Fi93 (nyd), stor betydelse för
investeringsutvecklingen. Det är därför betydelsefullt att räntesänkningarna
kan fortsätta och att räntan varaktigt kan hållas på en låg nivå. För detta
krävs att den ekonomiska politiken utformas på ett sätt som innebär att det
strukturella underskottet i de offentliga finanserna reduceras och på lite
längre sikt elimineras. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i den
reviderade finansplanen att låga räntor är möjliga endast om penning- och
finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets
stabilitet. Utvecklingen på penning- och valutamarknaderna under de senaste
månaderna har visat att osäkerhet om de politiska förutsättningarna för att
bedriva en fast ekonomisk politik skapar omedelbar oro på dessa marknader. De
effekter på ränta och växelkurs som följer av en sådan oro innebär stora
kostnader för landet. Lindbeckkommissionen har uttalat att man bör gå
försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett enda steg. Om ett stärkt
förtroende för den ekonomiska politikens långsiktighet skapas skulle den
kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken kunna öka. Regeringen och
partierna i Sveriges riksdag har härvid ett stort ansvar för att skapa detta
förtroende. Utskottet anser inte att ensidiga uttalanden från riksdagen om att
sänka räntan, utan att samtidigt ett förtroende för en långsiktigt sund
finanspolitik har skapats, kan främja den ekonomiska utvecklingen. Det skulle
tvärtom driva på inflationsförväntningarna och öka osäkerheten om vart vi är på
väg.
I motionerna kritiseras Riksbanken för att inte beakta de effekter som
penningpolitiken har på sysselsättningen, fördelningspolitiken etc. Enligt
utskottets mening måste ansvarsfördelningen vara sådan att Riksbanken svarar
för de monetära frågorna och bör därmed ägna sig åt att vårda penningvärdet.
Det ankommer på regering och riksdag att göra de finanspolitiska övervägandena.
Riksbanksutredningen (SOU 1993:20) har nyligen lagt fram förslag som skulle öka
den kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken. Bland annat föreslås
att Riksbankens mål att värna penningvärdet skall lagfästas och att formerna
för att utse fullmäktige i Riksbanken bör ändras så att tilltron till
penningpolitikens långsiktighet stärks. Vikten av detta har understrukits av
Lindbeckkommissionen. I flera länder i Europa pågår eller planeras en
reformering av centralbankens uppgifter och ställning med denna inriktning.
Vad utskottet anfört om penningpolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 5, Fi93 (nyd) yrkande 85 och Fi94 (v)
yrkande 17.
Statsskuldspolitiken
I samband med att riksdagen på utskottets förslag beslutade att avskaffa
valutalånenormen (1992/93:FiU1, rskr.134) anmodades regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till riktlinjer för den framtida statliga
valutaupplåningen. I kompletteringspropositionen tar regeringen upp frågan och
föreslår följande:
Huvudparten av statens skuld bör även fortsättningsvis avse svenska kronor.
Den statliga valutaupplåningen skall bedrivas så att förutsägbarhet främjas
på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt.
Regeringen får, under beaktande av de övergripande riktlinjerna för
valutaupplåningen, efter samråd med Riksbanken meddela Riksgäldskontoret beslut
om i vilken utsträckning valutaupplåning skall ske.
Regeringen skall årligen redovisa för riksdagen hur den statliga
valutaupplåningen utvecklas.
I propositionen nämns vidare att den snabbt växande statsskulden i
kombination med en relativt kort löptid på statsskulden medför en stor
refinansieringsbörda i form av att förfallande lån kontinuerligt måste
ersättas. Riksgäldskontorets styrelse har därför beslutat att förlänga den
genomsnittliga löptiden för statsskulden från 2,7 år till 3,1 år.
I motion Fi94 (v) förordas att en större andel av det statliga
upplåningsbehovet täcks genom lån utomlands. Så länge räntenivån är lägre i
utlandet bör upplåningen där öka för att minska räntekostnaderna. Genom att
minska statens anspråk på den inhemska marknaden kan räntan sänkas i Sverige.
Utskottet anser att med en ökad valutaupplåning ökar valutariskerna och som
framhålls i propositionen kan en alltför stor upplåning i utländsk valuta leda
till fördyrad upplåning. Utskottet delar därför uppfattningen att merparten av
statens upplåning även i framtiden bör göras i kronor. För närvarande uppgår
den statliga skulden i utländsk valuta till knappt en tredjedel av den totala
statsskulden. Avsikten är att denna andel skall vara oförändrad under det
närmaste året. En viss flexibilitet måste dock finnas för omfördelningar.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag till inriktning
och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 19.
Vad som redovisas i bilaga6 punkt 2 Finansdepartementet om statens
upplåning i utländsk valuta föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.
Sverige och EMU
Riksdagen begärde på finansutskottets förslag (1991/92:FiU30, rskr. 350)
våren 1992 en redogörelse av regeringens analysarbete vad gäller Sverige och
det ekonomiska och monetära samarbetet i Europa. En redogörelse lämnades inför
utskottet den 17 november 1992 om den rapport om det ekonomisk-politiska
samarbetet inom EG efter Maastricht och följderna för Sverige (Ds 1992:116) som
utarbetats av tjänstemän vid Finansdepartementets internationella avdelning.
Denna redogörelse för analysarbetet har fogats till kompletteringspropositionen
som en bilaga 6 punkt 3. Riksdagen bereds därmed tillfälle ta del av denna.
Redogörelsen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.
Sparande
Bosparande
I fyra motioner väckta under allmänna motionstiden föreslås att staten skall
stimulera ett långsiktigt, målinriktat bosparande. I motion Fi601 finner
Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) det angeläget att även vuxnas
målinriktade bosparande ges en ställning som är minst lika gynnsam som övriga
prioriterade sparformer, inte minst mot bakgrund av de väsentligt högre
kontantinsatser som blir följden när staten begränsar stödet till
bostadsfinansieringen. Eva Zetterberg (v) föreslår i motion Fi602 bl.a. att
Boverket skall ges i uppdrag att utarbeta ett förslag om bosparande enligt den
modell som finns i t.ex. Tyskland. Samma bosparmodell förordas också av
Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp) i motion Fi604. Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) ser i motion Fi603 ett fungerande bosparsystem som
en nödvändig förutsättning för att reformeringen av
bostadsfinansieringssystemet skall lyckas. Krav på ett särskilt bosparsystem
framför Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) även i motion Fi93 yrkande 87 som
väckts i anslutning till kompletteringspropositionen.
Finansutskottet vill med anledning av dessa förslag framhålla följande.
De senaste årens utveckling har lett fram till en helt ny situation på
bomarknaden. För de hushåll som äger sin bostad har skatteomläggningen
inneburit att kostnaderna för bostadslån ökat relativt sett sedan värdet av
ränteavdragen begränsats. Ett sätt att minska kapitalkostnaderna är att öka den
egna insatsen. Även omläggningen av statens stöd till nyproduktion av bostäder
har medfört att behovet av egen kapitalinsats blivit större. I framtiden
kommer en allt större andel av förvärven att avse köp av äldre bostäder, vilket
också ställer högre krav på den egna insatsen. Den fram till helt nyligen
förhållandevis höga bostadslåneräntan talar likaså för att den egna
kapitalinsatsen bör ökas.
Hushållssparandet har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Detta
sammanhänger i betydande utsträckning med att hushållen avvecklar tidigare
tagna lån. Bosparande bör ses som ett långsiktigt sparande, som det är
angeläget att stimulera. Det finns därför inte skäl att försöka sätta in detta
i ett konjunkturellt sammanhang. Redan nu finns det två statligt premierade
bosparformer, en inom ramen för allemanssparandet och en knuten till
banksparandet. Båda sparformerna riktar sig emellertid till endast ungdomar.
Enligt utskottets mening finns det därför skäl att införa ett mer generellt
statligt premierat bosparsystem. Utredningen om statens stöd för
bostadsfinansieringen redovisade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:47) ett
förslag till statligt stöd till bosparande. I de motioner som behandlas här
pekas på ytterligare lösningar.
Finansutskottet föreslår sålunda att det bör ankomma på regeringen att
närmare överväga hur ett nytt statligt premierat bosparsystem bör utformas och
därefter underställa riksdagen ett förslag i frågan. Vad utskottet här anfört
med anledning av motionerna Fi93 (nyd) yrkande 87, Fi601 (s), Fi602 (v), Fi603
(nyd) och Fi604 (fp) bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.



Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
I propositionen (bil. 8, s. 1--9) framhålls att den
rådande situationen på arbetsmarknaden är den största prövning
som svensk samhällsekonomi stått inför på decennier. De
arbetsmarknadspolitiska förslag som redovisas i propositionen är
en offensiv för upprustning och förnyelse på bred front.
Tillsammans med åtgärder som föreslagits i budgetpropositionen
erbjuds totalt 400000 personer arbete eller utbildning.
Upprustningen omfattar flera samhällssektorer alltifrån
affärsverkens nyinvesteringar till utbyggd utbildning inom det
ordinarie utbildningsväsendet.
Arbetsmarknadspolitiken skall i första hand inriktas på att
hjälpa dem som riskerar att bli permanent utslagna. För att ge
så många som möjligt tillfälle till utbildning måste
kostnadsutvecklingen brytas. Den mer kostsamma
arbetsmarknadsutbildningen får stå tillbaka för en kraftig
expansion av det reguljära utbildningsväsendet. Resurserna skall
användas så effektivt att så många personer som möjligt får del
av dem. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är exempel på
åtgärder som genom sin administrativa enkelhet ger möjlighet
till arbetsmarknadspolitiska insatser av större omfattning.
I propositionen understryks att arbetsmarknadspolitiken inte
ensam kan klara krisen på arbetsmarknaden. De av regeringen
vidtagna åtgärderna berör därför en rad politikområden och
omfattar sådana insatser som infrastrukturprojekt,
länstrafikinvesteringar och statliga byggnadsinvesteringar,
ROT-insatser samt åtgärder på utbildningsområdet.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning tas upp i tre motioner. I
den socialdemokratiska motionen Fi120 yrkande 3 förordas att
den ekonomiska politiken läggs om och att kraftfulla åtgärder
vidtas för att få i gång produktion, investeringar och
sysselsättning. För att understödja en utveckling mot tillväxt
måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka i ett första
skede av omläggningen. Målet är att inom några år halvera
arbetslösheten och redan nästa budgetår minska den till 5%.
Motionärerna vill på olika sätt stödja näringlivets utveckling,
genomföra ROT-program, avdela resurser till trafikverken,
tidigarelägga infrastrukturinvesteringar samt ge kommunerna
möjlighet att övergångsvis behålla övertalig personal.
Det är enligt motionärernas mening oacceptabelt att mer och
mer av de arbetsmarknadspolitiska resurserna flyttas över från
åtgärder med hög kvalitet till åtgärder med låg kvalitet, såsom
ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället för att öka
antalet ungdomspraktikplatser bör man ge ungdomarna riktiga
jobb. Det kan bl.a. åstadkommas med ett rekryteringsstöd.
Motionärerna vill också avdela ytterligare resurser till
utbildningsområdet -- till arbetsmarknadsutbildning,
folkbildning och grundläggande högskoleutbildning.
Vänsterpartiet framhåller i motionerna Fi94 yrkande2 och
Fi117 yrkandena 1 och 2 att kampen mot arbetslösheten måste
vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken.
Partiet förordar satsningar på infrastruktur och ROT-program,
tidigareläggning av statliga industribeställningar samt
satsningar inom energi- och miljöteknik. Näringspolitiska
initiativ för underleverantörer ger en bas för industriell
expansion, och exportstödjande initiativ för mindre och
medelstora företag ger impulser till nya satsningar, framhåller
motionärerna.
Vänsterpartiet kritiserar den inriktning av
arbetsmarknadspolitiken som regeringen valt eftersom den innebär
att åtgärder som har införts som sistahandsåtgärder nu förordas
i stor skala som ordinarie insatser. På sikt är det enligt
partiets uppfattning billigare och ger dessutom väsentligt
större sysselsättningseffekt att satsa på traditionella
arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsmarknadsutbildning,
rekryteringsstöd och beredskapsarbete.
Arbetsmarknadsutskottet förordar i sitt yttrande (AU8y)
att arbetsmarknadspolitiken ges en inriktning som överensstämmer
med förslagen i motion Fi120(s) yrkande3.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således den
socialdemokratiska motionen och anser att detta
ställningstagande bör ges till känna för regeringen.
Vänsterpartiets förslag får enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning anses vara i huvudsak tillgodosett med det anförda.
Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har
i en avvikande mening biträtt regeringens förslag till
inriktning av arbetsmarknadspolitiken.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande behandlat
regeringens och oppositionspartiernas förslag till inriktning av
den ekonomiska politiken. Utskottet har i det sammanhanget
avstyrkt Socialdemokraternas förslag. Arbetsmarknadspolitiken
ingår som en betydelsefull beståndsdel i den ekonomiska
politiken och kan inte ses skild från denna. I konsekvens med
utskottets tidigare ställningstagande -- och i motsats till
arbetsmarknadsutskottets förslag -- avstyrker finansutskottet
sålunda de av Socialdemokraterna förordade riktlinjerna för
arbetsmarknadspolitiken. Likaså avstyrker finansutskottet
motsvarande yrkanden i Vänsterpartiets motioner.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter
sig till de förslag till riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
som finns redovisade i propositionen och i den avvikande
meningen till Arbetsmarknadsutskottets yttrande och avstyrker
motionerna Fi94(v) yrkande2, Fi117(v) yrkandena 1 och 2
samt Fi120(s) yrkande3.
A 1. Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag
att riksdagen under ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för
budgetåret 1993/94 anvisar ytterligare 820000 kr utöver
tidigare beslut (1992/93:AU8, rskr. 204).
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande
(bil.8,A 1).
A 2. Utredningar m.m.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag
att minska det av riksdagen beslutade (1992/93:AU8, rskr. 204)
reservationsanslaget Utredningar m.m. med 5miljoner kronor.
Även finansutskottet biträder detta förslag (bil.8,
A2).
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil.8, s.10--57) och i flera motioner
framläggs förslag som berör medelsbehovet på anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet behandlar först de
olika sakförslagen och gör därefter en samlad bedömning av
medelsbehovet på anslaget.
Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil.8, s.13--14) föreslås att högst
350 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras för
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen under
budgetåret 1993/94 (yrkande7).
I motion Fi120 (s) avvisas förslaget att använda anslaget
på detta sätt för att finansiera personalförstärkningar inom
Arbetsmarknadsverket (yrkande20). Personalförstärkningarna
behövs, anser motionärerna, men dessa bör i stället finansieras
över anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som
bör ökas med 300 miljoner kronor (yrkande1).
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag med
hänsyn till att åtgärden är tillfällig. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker således den socialdemokratiska motionen.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet biträder propositionens
förslag i denna del (bil. 8, B 2 yrkande7) och avstyrker
motion Fi120 (s) yrkandena 1 och 20.
Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket
I motion Fi93 (nyd) föreslås att Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Länsarbetsnämnderna (LAN) och Arbetsmiljöinstitutet (Ami)
läggs ner och att deras uppgifter förs över på resursförstärkta
arbetsförmedlingar och Arbetsmarknadsdepartementet (yrkande 37).
Åtgärden skulle enligt motionärerna kunna leda till en besparing
på ca en halv miljard kronor.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar helt förslaget. Att tynga
regeringsarbetet med den direkta styrningen av ca 330
arbetsförmedlingar kan inte anses vara en effektiv lösning.
Riksdagen har nyligen behandlat ett liknande förslag från Ny
demokrati och har då med samma motivering avslagit detta
(1992/93:AU19, rskr. 258). I sitt yttrande noterar
arbetsmarknadsutskottet även att arbetsmarknadsministern i
propositionen anmäler att han senare kommer att föreslå
regeringen att lägga ut ett uppdrag att granska
Arbetsmarknadsverkets effektivitet.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets
uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 37.
Utbildningsbidragens storlek
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning får ett
utbildningsbidrag som består av dels en dagpenning som lämnas
för fem dagar i veckan, dels ett särskilt bidrag.
Riksdagen har tidigare under våren godkänt (1992/93:AU19,
rskr. 258) de förslag till riktlinjer regeringen lagt fram i
årets budgetproposition i fråga om bl.a. ersättningarna inom
arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragen. Enligt
riktlinjerna skall kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 90 till 80% av tidigare
inkomst och utbildningsbidragen för kassamedlemmar sänkas i
motsvarande omfattning. Likaså skall nivån på högsta dagpenning
sänkas.
I den nu aktuella propositionen (s. 60--61) erinras om att
nivån på utbildningsbidragen är kopplad till ersättningsnivåerna
i arbetslöshetsförsäkringen. I överensstämmelse med det tidigare
riksdagsbeslutet förordas sålunda dels att utbildningsbidraget
sänks så att det motsvarar en kompensationsnivå på 80% av den
tidigare inkomsten, dels att den maximala dagpenningen sänks
från 598 till 564kr. Dagpenningen till dem som inte är
berättigade till kassaersättning sänks på motsvarande sätt från
358 till 338 resp. från 253 till 239kr. De nya
dagpenningbeloppen skall gälla fr.o.m. den 5juli 1993.
Krontalsbeloppet för det bidrag som utgår till vissa
handikappade i ungdomspraktik bör fr.o.m. samma tidpunkt sänkas
från 504 till 475kr.
I motion Fi120 motsätter sig Socialdemokraterna de
föreslagna sänkningarna av utbildningsbidragen (yrkande8).
Samma uppfattning ger Vänsterpartiet uttryck för i motion
Fi117 (yrkande15).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till de nyligen
fastställda riktlinjerna och godtar med hänsyn härtill de
dagpenningbelopp som regeringen har redovisat samt avstyrker de
båda motionerna.
I anslutning härtill tar arbetsmarknadsutskottet upp en annan
fråga med anknytning till utbildningsbidraget. Detta fick sin
nuvarande konstruktion år 1975, och regeringen har sedan dess
bemyndigats att själv fastställa dagpenningbeloppen. Enligt det
senast lämnade bemyndigandet (prop. 1987/88:114, bet. AU18 mom.
4, rskr.387) kan regeringen anpassa utbildningsbidragens nivå
till förändringar i industriarbetarlöner, dvs. enligt samma
beräkningsgrund som samtidigt infördes för ersättningarna vid
arbetslöshet.
Enligt de nyligen fastställda riktlinjerna för
arbetslöshetsersättningen skall denna metod för anpassning av
utbildningsbidragen ändras. Bemyndigandet till regeringen bör
därför nu förnyas, framhåller arbetsmarknadsutskottet och
föreslår att regeringen bemyndigas att årligen anpassa
utbildningsbidragens nivå till de ändringar som görs av
dagpenningen vid arbetslöshet.
Arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiska ledamöter har i en
avvikande mening biträtt motionsyrkandena samt förordat att
tidigare tillämpade beräkningsgrunder för utbildningsbidragen
behålls.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 15
och Fi120 (s) yrkande 8.
I enlighet med arbetsmarknadsutskottets förslag bör regeringen
bemyndigas att årligen anpassa utbildningsbidragens nivå till de
förändringar som görs av ersättningen vid arbetslöshet.
Utbildningsbidrag med lånedel
För närvarande finns det två olika studiestöd som direkt
riktar sig till arbetslösa. Det är å ena sidan utbildningsbidrag
som utgår när den arbetslöse efter ansökan beviljas utbildningen
som arbetsmarknadsutbildning. Det är å andra sidan särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) som kan utgå efter
ansökan till Centrala studiestödsnämnden när den arbetslöse på
eget initiativ börjar en utbildning.
Som framgår av benämningen lämnas utbildningsbidrag som ett
bidrag. Endast i ett mycket begränsat avseende omvandlas
utbildningsbidragen till lån.
SVUXA däremot består av en bidrags- och en lånedel. Bidragets
storlek påverkas därvid av om den studerande är medlem i en
arbetslöshetskassa och har kvalificerat sig för
A-kasseersättning eller om han inte är berättigad till sådan
ersättning.
För den som är berättigad till A-kasseersättning motsvarar
bidragsdelen i SVUXA 65% av vad han skulle ha fått i
utbildningsbidrag om han deltagit i arbetsmarknadsutbildning.
Inkluderas även lånedelen är SVUXA efter skatt beloppsmässigt
lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. Den studerande
kan avstå från att ta ut lån eller ta ut endast en del av lånet.
För den som inte är berättigad till A-kasseersättning blir
bidragsandelen i SVUXA väsentligt lägre. I
Utbildningsdepartementets bilaga till
kompletteringspropositionen (bil.7) föreslås att dessa
vuxenstuderande skall få samma studiestöd som de som har rätt
till ersättning från arbetslöshetskassa. Detta förslag behandlar
utskottet längre fram i betänkandet i avsnittet om Studiestöd --
SVUXA.
I propositionen (bil. 8, s.14--18) föreslår regeringen
att även utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning i
vissa fall skall ersättas av ett bidrag och ett studielån enligt
samma principer som gäller för SVUXA.
De nya reglerna föreslås gälla
alla ungdomar under 25 år som deltar i
arbetsmarknadsutbildning samt
alla som har fyllt 25 år och som deltar i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Till det reguljära utbildningsväsendet hänförs i detta
sammanhang utbildning på grundskole- och gymnasienivå inom
kommunal och statlig vuxenutbildning i gymnasieskola eller på
folkhögskola. De nya reglerna skall också gälla utbildning på
högskolenivå vid universitet och högskola eller motsvarande
eftergymnasial utbildning hos andra utbildningsanordnare.
Regeländringarna skall omfatta utbildning som beviljas fr.o.m.
den 1juli 1993. Riksdagen föreslås anta ett förslag till ny
lag om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning, i vilken de nya reglerna finns
intagna. Lånen avses bli finansierade med upplåning genom
Riksgäldskontorets försorg. Den närmare utformningen av
reglerna, i huvudsak enligt studiestödslagens bestämmelser om
SVUX och SVUXA, förutsätts ankomma på regeringen.
I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna de föreslagna
ändringarna (yrkandena 19, 21 och 22). I motion Fi117
motsätter sig även Vänsterpartiet regeringens förslag (yrkandena
14 och 16). Jan Andersson (s) yrkar i motion Fi111 avslag på
förslaget i vad avser konsekvenserna på rehabiliteringsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och
förordar att det till propositionen fogade lagförslaget i denna
fråga antas av riksdagen. Samtliga i anslutning till dessa
förslag väckta motionsyrkanden avstyrks av
arbetsmarknadsutskottet som anför följande i denna fråga.
När vuxna arbetslösa söker sig till utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet på grundskole-, gymnasie- eller
högskolenivå kan studiestöd komma att utgå antingen som helt
bidrag i form av utbildningsbidrag eller som en kombination av
bidrag och lån i form av särskilt vuxenstudiestöd för vuxna
(SVUXA). Liksom regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att det
är skäligt att den enskilde betalar en viss del av kostnaderna
för studier som leder till en allmän kompetenshöjning eftersom
det här är fråga om utbildning som den enskilde själv har att
ansöka om och antas till i konkurrens med andra personer.
Arbetsmarknadsutskottet anser det också skäligt att de
ungdomar under 25 år som antagits till
arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade (upphandlade)
kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser,
får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som
väljer andra studieformer och studievägar.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har
i en avvikande mening ställt sig bakom avslagsyrkandena i
motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) och Fi120 (s).
Finansutskottet kan i likhet med vad som sägs i
propositionen inte finna annat än att det måste anses som
otillfredsställande att stöd med så skilda bidragsnivåer och
bestämmelser i övrigt skall kunna utgå för i princip samma
utbildning. Finansutskottet delar sålunda
arbetsmarknadsutskottets bedömning och biträder propositionens
förslag (bil.8, B2 yrkandena 3, 8 och 9) samt avstyrker
motionerna Fi117 (v) yrkandena 14 och 16, Fi120 (s) yrkandena
19, 21 och 22 samt Fi111 (s).
Samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner
I propositionen (bil.8, s.19--24) lägger regeringen
fram förslag om hur utbildningsbidraget skall samordnas med
vissa andra förmåner.
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning och blir sjuk får
med nuvarande regler uppbära sjukpenning från försäkringskassan.
Sjukpenningen minskar utbildningsbidragets dagpenning med
motsvarande belopp.
Regeringen föreslår nu att kursdeltagarnas
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skall förklaras vilande under
utbildningstiden. Vid sjukfrånvaro skall deltagarna i stället
behålla utbildningsbidragets dagpenning, med en karensdag vid
varje sjuktillfälle. Förslagen medför att 3 kap. 5, 10och
10c  §§ samt 4 kap. 14 a § lagen om allmän försäkring behöver
ändras.
Vidare förordar regeringen ändrade regler för samordningen av
andra förmåner. För periodiska ersättningar som partiella
förtidspensioner/sjukbidrag och egenlivräntor föreslås
samordning ske endast när ersättningarna är avsedda att täcka
samma inkomstbortfall.
Sådana dagbaserade ersättningar som föräldrapenning och
rehabiliteringsersättning skall enligt propositionen samordnas
med utbildningsbidraget på så sätt att utbildningsbidragets
dagpenning minskas med den andra förmånens belopp.
I dessa delar föreläggs riksdagen förslag till ändringar
beträffande lagen om allmän försäkring i 8 kap. 12§
(efterlevandepension) och 22kap. 15§
(rehabiliteringspenning).
Privata pensionsförsäkringar skall enligt regeringen inte
längre samordnas med utbildningsbidraget såvida inte
försäkringsbeloppen utgår på grund av förvärvsarbete.
Vidare föreslås nya regler för hur dagpenningen skall
samordnas med avgångsvederlag eller lön under uppsägningstid.
Det finns enligt propositionen inte skäl för staten att ta över
arbetsgivarnas ansvar för en del av uppsägningslönen bara för
att arbetstagaren börjar en arbetsmarknadsutbildning. Denna
regel som återfinns i 13§ lagen (1982:80) om anställningsskydd
föreslår regeringen skall upphöra.
Därjämte föreslås att man skall slopa den regel som garanterar
en kursdeltagare en dagpenning på minst 10 kronor, även om
dagpenningen på grund av samordningsreglerna egentligen skall
reduceras till 0 kr.
Slutligen förordar regeringen att man tar bort hittillsvarande
möjligheter för kursdeltagarna att vid utbildningens början få
förskott och vid utbildningens slut få ett lån motsvarande ett
visst antal dagpenningbelopp.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna
samordningsreglerna.
Även finansutskottet biträder regeringens här återgivna
förslag till nya samordningsregler (bil.8, B2 yrkandena 1,
2, 10 och 11). Riksdagen bör sålunda anta de till propositionen
fogade förslagen till ändringar i dels lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dels lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Särskilt bidrag
Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är förutom
utbildningsbidrag berättigad till ett särskilt bidrag som skall
bestrida kursavgifter, kostnader för läromedel, resekostnader,
traktamente m.m.
I propositionen föreslås (bil.8,s.25--30) att
självkostnaden höjs för de ändamål som det särskilda bidraget
skall finansiera.
När det gäller läromedel föreslås att kursdeltagarnas
nuvarande självkostnad på i genomsnitt 100kr per månad skall
höjas så att den motsvarar halva kostnaden för
studielitteraturen under studietiden. Läromedelskostnader som
under hela studietiden inte uppgår till 300kr skall inte
ersättas. För vissa läromedel och hjälpmedel för handikappade
kursdeltagare skall särskilda regler gälla.
Kursdeltagarnas självkostnad för dagliga resor mellan bostad
och utbildningsplats skall enligt förslaget höjas från 100 till
300 kr per månad. Resor med egen bil skall ersättas med 90 öre
per kilometer -- mot för närvarande 80--120öre per kilometer.
Rätten till särskilt bidrag för resor mellan utbildningsorten
och hemorten föreslås bli inskränkt från två hemresor per månad
till en utom för vissa unga handikappade.
Vidare redovisas nya beräkningsregler för kost och logi vid
internatutbildning, t.ex. på folkhögskolor, och för bidrag till
boendekostnader för deltagare i korttidskurser utanför hemorten.
Det traktamentsbelopp som nu gäller, 103 kr per dag, föreslås
bli höjt till 109 kr.
Kostnadsminskningarna genom de nu redovisade förslagen anges i
propositionen till 271 miljoner kronor. Huvuddelen av
besparingarna hänför sig till de ändrade reglerna för
ersättningar till läromedel och resor.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 de föreslagna
ändringarna av det särskilda bidraget (yrkande 17) och föreslår
att medlen till utbildningsbidrag räknas upp med 271 miljoner
kronor (yrkande 18).
I detta sammanhang behandlar utskottet endast yrkande 17. Det
senare yrkandet återkommer utskottet till i samband med
prövningen av det samlade medelsbehovet på B 2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag till
ändringar av det särskilda bidraget och avstyrker
avslagsyrkandet i motion Fi117(v).
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
uppfattning och tillstyrker propositionens förslag (bil.8,
B2 yrkande 12) samt avstyrker motion Fi117(v) yrkande17.
Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och
avtalade inskolningsplatser
Enligt gällande regler varierar bidragsnivån för
beredskapsarbeten med hänsyn till vem som anordnar arbetet.
Till statliga beredskapsarbeten lämnas sålunda bidrag med belopp
som motsvarar högst hela kostnaden för arbetet. Till kommunala
beredskapsarbeten inom de regionalpolitiska stödområdena lämnas
bidrag med högst 70% av lönekostnaderna. I övriga delar av
landet är bidragsandelen 60%. Till enskilda beredskapsarbeten
lämnas bidrag med 50% av lönekostnaderna.
När det är fråga om beredskapsarbeten som medför investeringar
lämnas tilläggsbidrag. Detta bidrag utgör högst 10% av
skillnaden mellan den godkända, totala kostnaden för arbetet och
lönekostnaderna för anvisade arbetstagare. Till kommunala
beredskapsarbeten som varvas med utbildning får bidrag lämnas
med högst 75% av lönekostnaderna.
Rekryteringsstöd lämnas som bidrag till lönekostnaderna
och får enligt nuvarande regler uppgå till högst 60% av dessa.
Vid anställning av en flykting eller invandrare som behöver
svenskundervisning lämnas ett större stöd.
Bidraget till avtalade inskolningsplatser utgår f.n. med
60% av lönekostnaderna.
I propositionen föreslår regeringen (bil.8, s.30--34)
att reglerna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och
avtalade inskolningsplatser skall ändras på försök under
budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Statsbidraget skall även i fortsättningen utgöra en viss andel
av lönekostnaden. Nytt är däremot att bidrag skall lämnas endast
för kontant bruttolön inkl. sjuklön och semesterersättning samt
lagstadgade sociala avgifter. Övriga kostnader som arbetsgivaren
kan ha för t.ex. administration, lunchsubventioner, skyddskläder
m.m. skall inte längre vara bidragsgrundande.
Nytt är också att bidragets storlek, uträknat i kronor, skall
fastställas redan vid beslutstillfället och gälla för hela
bidragsperioden. Detta förbättrar kostnadsredovisningen och
innebär dessutom att arbetsgivaren får stå för de löneökningar
som inträffar under bidragsperioden. Bidraget skall reduceras
vid frånvaro.
Nytt är även att statsbidraget för beredskapsarbeten endast
skall utgå för en veckoarbetstid som minskats med fyra timmar.
Den tid som på detta sätt frigörs är enligt propositionen avsedd
för att ge beredskapsarbetaren möjlighet att aktivt söka ett
ordinarie arbete.
Nytt är likaså att det fastställda bidraget skall begränsas
genom att ett tak införs. Statsbidraget föreslås sålunda utgå
med högst 14300 kr per månad och anställd, vilket för ett
beredskapsarbete av tjänstekaraktär motsvarar en månadslön exkl.
arbetsgivaravgifter på ca 15000 kr.
Nytt är dessutom att enhetliga bidragsnivåer införs för alla
anordnare. Bidragsnivåerna påverkas sålunda inte av om arbetet
utförs i statlig, kommunal eller enskild regi.
Nytt är slutligen också de bidragsnivåer som föreslås gälla
för olika typer av beredskapsarbeten. Bidragets andel av
lönekostnaden skall enligt propositionen vara
högst 65% för rekryteringsstöd, avtalade inskolningsplatser
och samtliga beredskapsarbeten av tjänstekaraktär,
högst 75% för en flykting eller invandrare som anställs med
rekryteringsstöd och som är i behov av svenskundervisning,
högst 80% för kommunalt beredskapsarbete som varvas med
utbildning.
För skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom
natur-, miljö- och fornvård föreslås att bidraget skall motsvara
hela kostnaden för arbetet.
För beredskapsarbeten som medför investering skall nuvarande
grund- och tilläggsbidrag ersättas av ett högstbestämt
krontalsbelopp. Detta bidragsbelopp föreslås uppgå till högst
2500 kr per dag inom stödområdet och till högst 1500 kr per
dag i övriga landet.
I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna förslaget att
minska den bidragsgrundande veckoarbetstiden med fyra timmar
(yrkande 23). Samma krav framförs av Vänsterpartiet i motion
Fi117 (yrkande 12).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att den föreslagna,
tvååriga försöksverksamheten godtas i båda motionerna i alla
avseenden utom ett. Arbetsmarknadsutskottet anser att den av
regeringen föreslagna minskningen av den bidragsgrundande
veckoarbetstiden får godtas av besparingsskäl. Utskottet
biträder propositionens förslag och avstyrker de båda
motionsyrkandena.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har
i en avvikande mening ställt sig bakom det i motionerna
framförda avslagsyrkandet på förkortad bidragsgrundande
veckoarbetstid.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets
bedömning. Riksdagen bör sålunda avstyrka motionerna
Fi117(v) yrkande12 samt Fi120(s) yrkande23 samt godkänna
att den föreslagna försöksverksamheten ges den utformning som
förordas i  propositionen (bil.8, B2 yrkande13).
Enhetligt anställningsstöd
Ny demokrati anser i motion Fi93 (nyd) att nuvarande
krångliga system med olika stödformer bör ersättas av ett
enhetligt anställningsstöd till arbetsgivarna (yrkande 56).
Detta stöd bör vara förhandlingsbart både i fråga om tid och
procentsats. I motion A478 föreslår Karin Starrin (c) att
det bör införas ett enhetligt anställningsstöd som omfattar
rekryteringsstöd, allmänna beredskapsarbeten, starta eget,
arbetsutveckling och arbetsprövning (yrkande1).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att den föreslagna
försöksverksamheten med statsbidrag till beredskapsarbeten m.m.
också skall innefatta lönebidrag för arbetshandikappade, en
bidragsform som är av betydande omfattning. Därmed tas steg i
den riktning motionärerna önskar framhåller utskottet, som också
erinrar om att detta stöd är förhandlingsbart i den meningen att
statsbidragets nivå upp till en viss högsta nivå fastställs
efter överenskommelse i varje enskilt fall.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionerna med
hänvisning till att riksdagen först bör avvakta utfallet av den
nu aktuella försöksverksamheten.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning
och avstyrker sålunda motionerna Fi93 (nyd) yrkande 56 samt
A478(c) yrkande1.
Flyttningsbidrag m.m.
Flyttningsbidrag kan utgå som respenning, starthjälp och
merkostnadsbidrag. Dessa bidrag lämnas till arbetstagare. Till
arbetsgivare kan lämnas medflyttandebidrag.
I reglerna för respenning ingår att kulturarbetare samt de
byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen eller på Gotland
kan få bidrag till två hemresor per månad vid anställning
utanför hemorten.
I propositionen föreslås (bil.8, s 34--35) att
merkostnadsbidraget samt bidraget till fria hemresor för
kulturarbetare och byggnadsarbetare slopas från den 1juli 1993
liksom att den försöksverksamhet med bidrag till sökanderesor
från Finland som påbörjades budgetåret 1979/80 skall upphöra
från samma tidpunkt.
Av redovisningen framgår att det är regeringens avsikt att
snarast inleda en översyn av de återstående bidragsformerna med
hänsyn till det ringa utnyttjandet av bidragen. Regeringen begär
ett bemyndigande av riksdagen att genomföra de förändringar i
bidragen som översynen föranleder.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna
ändringarna och förordar att regeringen får det begärda
bemyndigandet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter emellertid
att de ändringar som görs anmäls för riksdagen i lämpligt
sammanhang.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
uppfattning och biträder förslaget (bil.8, B2 yrkande14)
att regeringen bemyndigas att vidta de ändringar av
flyttningsbidraget som kan påkallas i anslutning till den
planerade översynen. Liksom arbetsmarknadsutskottet förutsätter
finansutskottet att regeringen på lämpligt sätt informerar
riksdagen om de ändringar som görs.
Regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom
arbetsmarknadsutbildningen
Rätt till arbetsmarknadsutbildning har i princip bara den som
fyllt 20 år. I propositionen föreslås (bil.8, s.36) att
man skall slopa möjligheten att göra undantag från detta
ålderskrav. Undantag skall dock även i fortsättningen kunna
göras för ungdomar under 20 år med registrerat handikapp.
Arbetsmarknadsutbildningen är avsedd för personer som är
arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. I viss omfattning
kan dock lediga platser inom den upphandlade utbildningen få
användas även av icke arbetslösa, men endast för utbildning till
yrken inom tillverkningsindustrin samt inom vård- och
omsorgssektorerna. Regeringen anser att denna begränsning bör
tas bort samtidigt som andelen icke arbetslösa sänks till högst
2 % av de tillgängliga platserna inom den upphandlade
utbildningen mot f.n. 20%.
Efter förslag från AMS förordas i propositionen (bil.8,
s.38) att utbildningsbidrag under en praktikperiod av sex
månader skall kunna beviljas högutbildade invandrare för att de
skall få möjlighet att förankra sig på den svenska
arbetsmarknaden.
Budgetåret 1988/89 inleddes en femårig försöksverksamhet med
s.k. otraditionell utbildning med syfte att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden. För ändamålet har 30 miljoner
kronor per år av medlen till arbetsmarknadsutbildning fått
användas. I propositionen föreslås (bil.8, s.39--40) att
verksamheten får fortsätta i oförändrad omfattning.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att
riksdagen tillstyrker propositionen i dessa delar (bil. 8, B 2,
yrkandena 15 och 17).
Bidrag till utbildning i företag
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 38--39) att bidraget
till utbildning i företag höjs från 40 till 60 kr per timme.
Bidraget skall kunna lämnas för högst 920 timmar per person.
Bidraget har hittills avsett företagets utbildningskostnader.
Nuvarande möjlighet att i vissa fall förlänga bidragstiden
slopas, och en nu pågående försöksverksamhet med bidrag med 50
kr per timme till lönekostnaderna vid utbildning av anställda
inom tillverkningsindustrin föreslås upphöra.
Regeringen bedömer att utbildningsbehovet i företagen
motsvarar i genomsnitt 28000 personer per månad till en
kostnad      av sammanlagt 2650 miljoner kronor. Innevarande
budgetår har för utbildning i företag beräknats mindre än en
fjärdedel av detta belopp.
Vänsterpartiet hänvisar i motion Fi117 till ett förslag
från AMS och förordar att man i enlighet med det inför ett stöd
till kompetensutveckling i arbetslivet. Vid utbildningen skall
företagen få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna med 90 kr per
timme, vilket enligt motionärernas uppskattningar leder till ett
inkomstbortfall för staten på 1,3 miljarder kronor (yrkande 6).
För detta ändamål föreslår motionärerna att ett anslag på 1,3
miljarder kronor anvisas över statsbudgeten (yrkande 7).
Av Vänsterpartiets förslag behandlar utskottet i detta
sammanhang endast förslaget om utbildningsstimulans. Utskottet
återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med
prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag
att höja timbidraget vid utbildning i företag samt de övriga
ändringar som föreslås i detta sammanhang. Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör bidraget i fortsättningen dock utgå
till företagens kostnader utan åtskillnad mellan utbildnings-
och lönekostnader. Det anförda bör delges regeringen, anser
arbetsmarknadsutskottet, som avstyrker motion Fi117 (v).
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
bedömning. Utskottet biträder således regeringens förslag till
ändringar i fråga om timbidraget vid utbildning i företag
(bil.8, B2 yrkande16) och avstyrker motion Fi117(v)
yrkande6. I överensstämmelse med vad arbetsmarknadsutskottet
framhållit bör timbidraget på 60kr per timme och deltagare
inte bara vara ett bidrag till företagens utbildningskostnader
utan även till en del kunna ses som ett tillskott till deras
lönekostnader. Därmed undviker man att hamna i den situationen
att bidraget skall reduceras om utbildningskostnaden är lägre än
bidraget. Vad arbetsmarknadsutskottet anfört i denna fråga bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Utbildningsvikariat
Utbildningsvikariat innebär att arbetsgivare får göra avdrag
på arbetsgivaravgifterna, om de efter anvisning av
arbetsförmedlingen anställer ersättare för den som utbildas.
Avdraget uppgår under innevarande budgetår till 475 kr per dag.
För utbildning som godkänts av länsarbetsnämnd får avdrag
dessutom göras med högst 75 kr per utbildningstimme, dock med
högst 30000kr per arbetstagare som utbildas.
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 41--42) att systemet
med utbildningsvikariat förlängs till att gälla även under
budgetåret 1993/94. I anslutning härtill framläggs ett förslag
till lagreglering av föreskrifterna om utbildningsvikariat.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att systemet med
utbildningsvikariat förlängs och biträder därmed även det
framlagda lagförslaget.
Finansutskottet är i denna fråga inte av någon annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet förordar
sålunda att riksdagen antar den av regeringen föreslagna
ändringen i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter (bil. 8, B 2 yrkande 4).
Ungdomspraktik
Ungdomspraktik är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd avsedd för
ungdomar under 25 år. Den infördes som ett ettårigt försök den 1
juli 1992, och under innevarande budgetår har medel anvisats för
totalt 75000 platser. Ungdomspraktikverksamheten har fått stor
genomslagskraft. I februari i år var drygt 93 000 ungdomar
anvisade ungdomspraktikplats. Antalet arbetslösa ungdomar
uppgick då till ca 75 000.
I propositionen föreslås (bil. 8, s. 42--47) att
ungdomspraktikverksamheten skall få fortsätta under nästa
budgetår (yrkande 18). Mot bakgrund av det försämrade läget på
arbetsmarknaden bedömer arbetsmarknadsministern att antalet
ungdomspraktikplatser då bör ökas till i genomsnitt 100 000 per
månad. Kostnaden härför beräknas till 7,9 miljarder kronor.
Regeringen anser (yrkande 19) att man skall undvika att anvisa
ungdomspraktikplatser som löper under sommaren, och att den som
redan har tilldelats en praktikplats skall göra ett två månader
långt uppehåll under juni--augusti. Ungdomar med registrerat
handikapp samt de ungdomar som annars skulle ha utförsäkrats
från A-kassa eller KAS bör emellertid undantas från denna
begränsning.
Bestämmelserna om ungdomspraktik bör enligt regeringen ändras
i ytterligare några avseenden.
Enligt gällande regler får praktikplats anvisas bara till den
som har fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning.
Föreligger synnerliga skäl kan undantag dock göras från denna
regel. I propositionen föreslås att samma restriktion bör gälla
om den unge har fullgjort en tvåårig gymnasieutbildning samt
erbjudits men inte fullföljt ett tredje gymnasieår. Dessutom
föreslås att ungdomar under 20 år som genomgått ungdomspraktik i
maximala 12 månader inte bör få del av ytterligare
arbetsmarknadspolitiska åtgärder innan de fullföljt en treårig
gymnasieutbildning, om inte synnerliga skäl föreligger (yrkande
20).
Nyutexaminerade högskoleutbildade ungdomar i åldern 25--29 år
med minst 120 poäng i examen bör enligt propositionen kunna
anvisas ungdomspraktikplats i högst tre månader (yrkande 21).
Förutsättning för en sådan anvisning är att den arbetssökande
varit anmäld på arbetsförmedlingen i minst tre månader och
aktivt sökt arbete. Vidare skall praktiken vara förlagd inom det
verksamhetsområde till vilket utbildningen syftar och på s.k.
akademikernivå. Efter tre månader bör praktiken övergå till
arbete med rekryteringsstöd. Samma ekonomiska villkor skall
gälla som för övriga ungdomspraktikanter. Omfattningen begränsas
till högst 3 000 platser till en kostnad av 286 miljoner kronor.
Den som avslutat sin utbildning under våren får anvisas
ungdomspraktikplats tidigast den 1 september. För arbete på
avtalade inskolningsplatser eller arbete med rekryteringsstöd
gäller i stället den 1 oktober. I propositionen föreslås att
samma datum, den 1 september, skall gälla för alla tre
åtgärderna (yrkande 22).
I den socialdemokratiska motionen Fi120 avvisas
regeringens förslag att öka antalet ungdomspraktikplatser samt
praktikplatser för akademiker över 24 år (yrkande 24). Enligt
motionärerna har ungdomspraktikplatserna nu nått en sådan
omfattning att de utgör ett hot mot de ordinarie jobben och
allvarligt kan skada arbetsmarknadens funktionssätt, särskilt
mot bakgrund av en väntad sysselsättningsökning under nästa år.
I stället vill motionärerna börja omvandla
ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb med hjälp av ett
rekryteringsstöd. Den föreslagna stödformen -- som utskottet
behandlar på annan plats längre fram i betänkandet -- innebär
att de arbetsgivare som anställer en ungdom som de haft som
praktikant skall få ett rekryteringsstöd motsvarande 80 % av
lönekostnaden. Rekryteringsstödet är tänkt att utgå under högst
sex månader. I motionen föreslås att rekryteringsstöd av samma
storlek även skall kunna utgå under tre månader för anställning
av nyutexaminerade akademiker.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 en höjning av
anslaget till ungdomspraktikplatser med hänvisning till de
satsningar partiet föreslår på andra områden, bl.a. i form av
rekryteringsstöd, kompetensutveckling och beredskapsarbeten
(yrkande 21). Vänsterpartiet yrkar även avslag på regeringens
förslag om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik
samt förslaget i frågan om rätt till ungdomspraktik för den som
tackat nej till ett tredje gymnasieår (yrkande 22). Motionärerna
pekar på de många problem som är förknippade med
ungdomspraktiken, bl.a. den omständigheten att endast 15 % fått
erbjudande om anställning och att undanträngningseffekten bedöms
uppgå till ca 15 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att en
allsidig utvärdering av ungdomspraktikens effekter på
arbetsmarknaden i vid mening bör komma till stånd.
Ny demokrati anser i motion Fi93 att finansieringen av
ungdomspraktiken bör ändras så att företagarna får betala en
viss del av lönen själva, exempelvis 2 500 kr i månaden per
ungdom (yrkande 57). Enligt motionärerna skulle detta leda till
en besparing för staten på ca 3 miljarder kronor räknat på
100000 jobb. Motionärerna föreslår i detta sammanhang också en
tillfällig förlängning av provanställningstiden till 18 månader
för ungdomar i åldern 18 till 25 år (yrkande 58).
I samma motion föreslås också att arbetsmarknadsutbildningen
ändras, bl.a. genom att ett lärlingssystem införs (yrkande 59).
Motionärerna anser att stora besparingar kan göras om
arbetsmarknadsutbildningen integreras med företagens egen
utbildning. Detta skulle enligt deras mening kosta mindre än
hälften av nuvarande arbetsmarknadsutbildning, bl.a. genom att
företagens egna resurser utnyttjas. I ett sådant lärlingssystem
svarar staten för teoretisk utbildning och kontroll medan
företagen organiserar och bekostar den övriga utbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i sitt yttrande till
den uppfattning som kommer till uttryck i den socialdemokratiska
motionen Fi120. Arbetsmarknadsutskottet avvisar sålunda den
föreslagna utbyggnaden av antalet ungdomspraktikplatser och
förordar att man i stället satsar på att åstadkomma riktiga jobb
med hjälp av ett rekryteringsstöd.
Av samma skäl avvisar arbetsmarknadsutskottet förslaget om att
ge akademiker över 24 år praktikplats. Även de skall ha riktiga
jobb, vid behov med rekryteringsstöd.
Regeringens övriga förslag till ändringar av
ungdomspraktiksystemet biträds emellertid av
arbetsmarknadsutskottet. Utskottet föreslår sålunda att lagen
(1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid
intill utgången av juni 1994. Rätten till ungdomspraktik skall
vidare kunna begränsas för den som tackat nej till ett tredje
gymnasieår. Likaså tillstyrks förslaget om ändrad tidpunkt för
anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med
rekryteringsstöd samt övriga föreslagna ändringar av villkoren
för ungdomspraktik.
De i detta sammanhang behandlade yrkandena i Ny demokratis
motion Fi93 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet
ansluter sig i en avvikande mening till propositionens förslag
och avstyrker de motionsförslag som väckts i anslutning härtill.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande förordat
att arbetsmarknadspolitiken i enlighet med regeringens förslag
bl.a. inriktas på att utnyttja tillgängliga resurser på ett
sådant sätt att så många öppet arbetslösa som möjligt kan
omfattas av stödinsatserna. Det innebär t.ex. att den mer
kostsamma arbetsmarknadsutbildningen bör få stå tillbaka för en
kraftig utbyggnad av det reguljära utbildningsväsendet. På
motsvarande sätt bör man inom andra områden eftersträva att
finna lösningar som utnyttjar resurserna effektivt och som ger
stor bredd i deltagandet. En sådan inriktning överensstämmer
f.ö. också med de rekommendationer som Ekonomikommissionen givit
i sitt betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU
1993:36). Där förordar nämligen kommissionen att man skall öka
utväxlingen på de arbetslöshetsrelaterade utgifterna genom att
sänka nivåerna i programmen och ändra tyngdpunkten från dyra
till billiga program, så att fler kan komma ur öppen
arbetslöshet.
Socialdemokraterna avvisar en ytterligare utbyggnad av
ungdomspraktikverksamheten och vill i stället att lika många
arbeten skall komma till stånd med hjälp av en ny typ av
rekryteringsstöd som innebär att staten står för 4/5 av
lönekostnaderna under de sex första månaderna av en anställning.
Utskottet återkommer längre fram till frågan om ett
rekryteringsstöd men vill redan i detta sammanhang peka på att
en sådan lösning är betydligt dyrare och leder till väsentligt
ökade utgifter för staten, alternativt att stödformen når en mer
begränsad krets av de öppet arbetslösa. Med den förespråkade
bidragsnivån ligger förslaget därmed inte i linje med den
inriktning som finansutskottet förordat för
arbetsmarknadspolitiken. Det kan därför inte biträdas av
utskottet. Detsamma gäller Vänsterpartiets förslag i detta
sammanhang.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet, i motsats till
arbetsmarknadsutskottet, biträder regeringens förslag i samtliga
här berörda delar (bil. 8, B2 yrkandena 18--22) samt avstyrker
motionerna Fi117 (v) yrkandena 21--23 och Fi120 (s) yrkande 24.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet
sålunda att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter bör ges
fortsatt giltighet intill utgången av juni 1994. Ett lagförslag
av denna innebörd finns fogat till arbetsmarknadsutskottets
yttrande. Riksdagen bör anta detta förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter.
Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. I likhet
med arbetsmarknadsministern ser utskottet med oro på
utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Ungdomspraktiken har
framgångsrikt bidragit till att ge ett stort antal ungdomar
meningsfull praktik på arbetsmarknaden. Olika åtgärder bör
övervägas för att i första hand förbättra ungdomarnas
möjligheter att få en fastare förankring på arbetsmarknaden.
Ambitionen bör vara att få ned ungdomsarbetslösheten till en
nivå som är jämförbar med vad som gäller för andra grupper på
arbetsmarknaden. De insatta åtgärderna bör vara så massiva att
de motverkar att långtidsarbetslöshet alls uppkommer bland
ungdomar.
De betydande resurser som nu ställs till
Arbetsmarknadsstyrelsens förfogande skapar utomordentliga
möjligheter att ge ungdomarna meningsfull sysselsättning.
Tillsammans med de utbildningsinsatser som föreslås -- 89000
nya platser inom det ordinarie utbildningsväsendet -- ges
ungdomarna tillgång till värdefull praktik och framåtsyftande
utbildning.
Dessa åtgärder kan emellertid inte ensamma lösa det
grundläggande problemet. Det behövs en bred mobilisering från
hela samhället för att detta allvarliga problem skall kunna
hanteras. Det politiska systemet har naturligtvis ett stort
ansvar. Likaså har fackliga organisationer och
arbetsgivarorganisationer ett ansvar. Förlegade inställningar om
hur arbetslivet skall organiseras och regleras måste omprövas
för att återskapa ungdomarnas tilltro till att de har en plats i
arbetslivet. Naturligtvis har också ungdomarna själva ett
ansvar, t.ex. att acceptera de jobb som finns att få.
Efterfrågan på arbetskraft är låg just nu och det drabbar
särskilt ungdomarna som saknar erfarenhet. Detta är emellertid
inget skäl för att inte satsa på ungdomarna. De utgör framtidens
arbeskraft och måste tas till vara.
Vissa regler inom den arbetsrättsliga lagstiftningen kan
utgöra hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Detta
inverkar inte minst på de små och medelstora företagens
möjligheter att anställa oprövad och oerfaren arbetskraft. Ökade
möjligheter till provanställningar skulle kunna motverka detta
särskilt vad gäller de mindre företagen. Dessa möjligheter bör
övervägas ytterligare.
I detta avseende vilar ett stort ansvar på arbetsmarknadens
parter. Lagstiftning kan undanröja vissa hinder, men för att få
fullt genomslag för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden krävs
också en konstruktiv attityd hos arbetsmarknadens parter, t.ex.
i lönebildningen.
En möjlighet som utskottet vill peka på i detta sammanhang är
lärlingsutbildningen. För den som inte har genomgått
gymnasieutbildning och som deltar i lärlingsutbildning bidrar
samhället med undervisning i s.k.basämnen vid sidan av den mer
yrkesinriktade utbildningen. Möjligheterna till
lärlingsutbildning bör, enligt utskottets mening, utvecklas
ytterligare. Det gäller inte minst förutsättningarna för de små
och medelstora företagens möjligheter att erbjuda
lärlingsplatser. Utskottet vill här erinra om den översyn som
för närvarande sker av anställningsskyddslagen genom
Arbetsrättskommittén.
Utskottet har erfarit att arbetsmarknadsministern kommer att
ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter om åtgärder som
kan undanröja hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det för närvarande inte
är påkallat med något särskilt initiativ från riksdagens sida i
denna fråga.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
Fi93 (nyd) yrkandena 57--59.
Särskilt rekryteringsstöd
Som utskottet tidigare berört föreslår Socialdemokraterna i
motion Fi120 att ett särskilt rekryteringsstöd införs
(yrkande 7). Stödet skall utgå vid sidan av det traditionella
rekryteringsstödet som motionärerna vill behålla. Det skall ges
till företag som anställer långtidsarbetslösa alternativt
ungdomar som varit verksamma som praktikanter i företaget eller
arbetslösa nyutexaminerade akademiker. Stödet skall uppgå till
80% av lönekostnaderna. När det gäller långtidsarbetslösa
räknar motionärerna med att stödet skall omfatta 25000
personer med en uppskattad sammanlagd bidragskostnad på 3,9
miljarder kronor.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ett nytt
rekryteringsstöd införs motsvarande 20 procentenheter av
arbetsgivaravgiften (yrkande 4). Motionärerna föreslår att 2
miljarder kronor anvisas för ändamålet, vilket enligt deras egna
uppskattningar skulle kunna ge arbete åt ca 55000 personer
(yrkande 5).
Av Vänsterpartiets förslag behandlar finansutskottet i detta
sammanhang endast förslaget om nytt rekryteringsstöd. Utskottet
återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med
prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet delar Socialdemokraternas
uppfattning att den växande långtidsarbetslösheten måste
angripas kraftfullt. De som är långtidsarbetslösa riskerar
nämligen lätt att glida över i en permanent arbetslöshet.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att insatserna för
långtidsarbetslösa redan givits hög prioritet i det nuvarande
åtgärdssystemet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
att man, i enlighet med motionärernas förslag, inför en
lönesubventionering på en nivå som motsvarar lönebidragen för
handikappade.
Även Vänsterpartiets förslag till rekryteringsstöd avstyrks av
arbetsmarknadsutskottet.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har
i en avvikande mening ställt sig bakom det i motion Fi120 (s)
föreslagna särskilda rekryteringsstödet.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
förslag och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 4 samt Fi120
(s) yrkande 7.
Arbetsrätt
Ny demokrati tar i motion Fi93 upp frågan om
anställningsformer och trygghetslagar. Enligt motionärerna är
det främst ungdomarna som drabbas av nuvarande lagstiftning. De
anser därför att en genomgripande förändring av arbetsrätten
måste komma till stånd (yrkandena 54 och 55). De vill också att
den enskildes makt skall stärkas på bekostnad av fackets
(yrkande 55).
Arbetsmarknadsutskottet anser att motionärernas förslag
inte bör påkalla någon åtgärd. Utskottet erinrar om att en
särskild utredning för närvarande ser över
arbetsrättslagstiftningen och att man i ett första
utredningsbetänkande bl.a. har tagit upp frågan om
vetorättsreglerna.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets
uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55.
Bidrag för att starta egen näringsverksamhet
Starta-eget-bidraget kan ges till arbetssökande som är eller
riskerar att bli arbetslös eller som är bosatt inom de
regionalpolitiska stödområdena. Bidraget får endast lämnas till
den som fyllt 20 år och får i princip utgå under högst sex
månader. Om det finns särskilda skäl kan dock bidraget lämnas
för ytterligare sex månader.
Efterfrågan på bidraget är stor och överstiger kraftigt vad
som beräknats för ändamålet.
I propositionen framhålls (bil.8, s.48) att
medelsberäkningen bör anpassas till den faktiska förbrukningen.
Kostnaderna för starta-eget-bidraget bör enligt propositionen
för nästa budgetår beräknas till 450 miljoner kronor mot för
närvarande i runt tal 100 miljoner kronor. Den föreslagna nivån
motsvarar ca 4 000 årsbidrag. I propositionen nämns också att
man bör eftersträva att öka andelen kvinnor bland dem som
beviljas starta-eget-bidrag. Likaså framhålls att sökande ur de
prioriterade grupperna, t.ex. flyktingar och invandrare,
naturligtvis också måste få en så god företagsstart som möjligt.
Ny demokrati begär i motion Fi93 att starta-eget-bidraget
skall användas optimalt på såväl nya som existerande företag
(yrkande 61). Partiet anser också att flyktingar och invandrare
inte skall anses som en prioriterad grupp i detta hänseende
(yrkande 63).
Roland Lében (kds) föreslår i motion Fi103 att bidrag bör
kunna ges även till 18- och 19-åringar. Åtgärden bör enligt
motionären betraktas som ett likvärdigt alternativ till
ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda förslag som Ny
demokrati lägger fram i detta sammanhang. Mot bakgrund av de
uttalanden som görs i propositionen om användningen av
starta-eget-bidraget finns det inte anledning för riksdagen att
göra något uttalande om optimal användning av bidraget. I
motsats till Ny demokrati anser arbetsmarknadsutskottet dessutom
att invandrare och flyktingar är en av de grupper som i detta
svåra arbetsmarknadsläge skall anses som prioriterad.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även motion Fi103 (kds).
Utskottet hänvisar därvid till de nya regler för ungdomspraktik
som bl.a. innebär att ungdomar som är under 20 år och som har
fullgjort ungdomspraktik i första hand bör ges möjlighet att
genomgå ett tredje gymnasieår innan någon annan
arbetsmarknadspolitisk åtgärd anvisas. Även om den unge har en
treårig gymnasieutbildning bakom sig anser
arbetsmarknadsutskottet att den valda åldersgränsen för att få
tillgång till starta-eget-bidraget är rimligt avvägd.
Kristdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i
en avvikande mening ställt sig bakom motion Fi103 (kds).
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Det är
självklart att starta-eget-bidraget liksom andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas så effektivt som
möjligt. I så måtto delar utskottet Ny demokratis uppfattning.
Utskottet har emellertid svårt att se att bidraget kan komma
till optimal användning om det, som motionärerna förordar,
utnyttjas som stöd till redan existerande företag. Syftet med
bidraget är ju -- vilket också framgår av benämningen -- att i
ett inledningsskede ge stöd åt den som vill etablera sig som
företagare. Störst effekt får bidraget därvid om det är nya
arbeten som tillkommer och inte om det utnyttjas som t.ex. ett
driftstöd till olönsamma företag.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
uppfattning och avstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 61 och
63 samt Fi103 (kds).
Användningen av beredskapsmedel för fastighetsregisterkartor
Av propositionen framgår (bil.8, s.49--50) att
kostnaderna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade
inskolningsplatser väntas uppgå till 5363 miljoner kronor
under nästa budgetår. Härav avses 20 miljoner kronor komma till
användning för att införa byggnadsidentiteter i det
fastighetsdatasystem som administreras av CFD, Centralnämnden
för fastighetsdata (inte Lantmäteriverket som felaktigt anges i
propositionen).
I motion Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) framhålls att
det är mycket lämpligt att använda beredskapsmedel för att
förbättra fastighetsregistret. Enligt motionen har den karta
som också ingår i fastighetsregistret inte rationaliserats
på samma sätt som det skrivna registret. Med hänvisning till att
en utveckling av kartan mot ADB är samhällsekonomiskt lönsam
föreslår motionären att ytterligare medel skall sättas av för
arbetet med registerkartan. Om detta inte kan ske föreslår han
att de i kompletteringspropositionen avsatta 20 miljoner
kronorna skall fördelas så att också arbetet med registerkartan
kan utvecklas snabbare.
Bostadsutskottet anser att tillräckliga skäl saknas för
att nu tillstyrka förslaget i motionen.
Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets
bedömning och avstyrker motion Fi105 (c).
ROT-programmet för kommunala lokaler
På förslag av finansutskottet (1992/93:FiU20, rskr. 189) har
riksdagen fattat beslut om ett program för att stimulera
reparation, om- och tillbyggnad av fastigheter. I ROT-insatserna
ingår bl.a. ett bidrag för reparation och underhåll av vissa
kommunala lokaler. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) disponerar ett
anslag på 800 miljoner kronor från vilket bidrag utgår med 30%
av kostnaden för reparations- och underhållsarbeten som påbörjas
före den 1 juli 1994 och som slutförs senast den 30 juni 1995.
Av propositionen framgår (bil.8, s.8) att intresset
för bidraget är stort och att det enligt arbetsmarknadsministern
kan ifrågasättas om inte åtskilliga projekt skulle kunna komma
till stånd även med en mindre bidragsandel. I enlighet härmed
föreslår regeringen att bidraget bör utgå med högst 30%.
Arbetsmarknadsverket bör i förhandling med intresserade kommuner
komma överens om en lägre bidragsdel per objekt.
Arbetsmarknadsministern anser också att projekt som leder till
ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges
särskild uppmärksamhet vid prövningen av de olika
projektansökningarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande.
Avsikten med stimulansbidraget är att öka kommunernas intresse
för att tidigarelägga planerade ombyggnadsprojekt som är av
sådan art att de ger största möjliga sysselsättningseffekt.
Utskottet har inte något att erinra mot att ett lägre bidrag
utbetalas om detta leder till att fler arbeten kommer till
stånd. Den lägre bidragsnivån bör Arbetsmarknadsverket få
tillämpa även på ansökningar som redan nu har kommit in.
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i propositionen
att det finns anledning att vid projektprövningen särskilt
uppmärksamma projekt som leder till ökad tillgänglighet för
personer med funktionshinder. Utslagsgivande för
bidragsgivningen bör dock även i dessa fall vara den
sysselsättningseffekt som projektet väntas leda till.
Med det anförda tillstyrker utskottet den ändring av
statsbidragsreglerna som föreslås i propositionen (bil.8,
B2, yrkande 6).
Finansutskottet vill i anslutning härtill göra ett
förtydligande av hur bidragsreglerna skall tillämpas i ett visst
avseende. Som framgår av benämningen riktar sig bidraget till
kommuner. Härmed bör enligt utskottets mening förstås kommuner
enligt regeringsformens vidare innebörd, dvs. även landsting.
Kyrkliga kommuner bör dock inte omfattas av bidragsgivningen. I
enlighet härmed bör sålunda bidragsgivningen kunna omfatta
projekt som avser reparation, om- eller tillbyggnad av byggnader
som ägs av kommuner och landsting. Godkända fristående skolor
bör också kunna beviljas bidrag, liksom privata sjukhem,
ålderdomshem och daghem. En förutsättning härför är dock att
verksamheten är berättigad till offentligt stöd eller att
verksamheten har ett flerårigt driftavtal (motsvarande) med
kommun eller landsting. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utökade ROT-satsningar m.m.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att ytterligare
insatser bör göras för att främja sysselsättningen. Motionärerna
föreslår sålunda att ett nytt kommunalt ROT-program genomförs
(yrkande 4). Det nya programmet, som är tänkt att komplettera
den redan beslutade satsningen, skall ge sysselsättning åt
10000 byggnadsarbetare. Bidraget skall utgå som en
lönesubvention med 1000 kr per arbetare och dag. Byggherren
skall enligt förslaget göra en upphandling på marknaden av en
byggentreprenör, men AMS skall anvisa arbetslösa
byggnadsarbetare till projekten och subventionera deras löner.
Ett snarlikt förslag framförs även av Lars Ulander (s) i
motion Fi106 (yrkande 2).
I motion Fi120 föreslår Socialdemokraterna också ROT-åtgärder
inom äldreomsorgen (yrkande 5). Statsbidraget bör därvid utgå
med 45% av kostnaden, och satsningen beräknas av motionärerna
ge sysselsättning åt 8700 personer.
Staten bör enligt Socialdemokraterna också stimulera
kommunerna att ta igen eftersatt vägunderhåll med ett bidrag som
motsvarar 50% av kommunernas investeringar (yrkande 6).
Ny demokrati förespråkar i motion Fi93 ett tillfälligt
investeringsbidrag för reparation och ombyggnad av skolor
(yrkande 65). Bidragsreglerna skall stämma överens med dem som
gäller för den redan beslutade kommunala ROT-satsningen, och för
ändamålet skall anvisas 1 miljard kronor.
Bostadsutskottet vill för sin del inte utesluta att det
kan föreligga behov av att ytterligare stimulera
byggarbetsmarknaden. Sådana förslag framförs också i
kompletteringspropositionen framhåller bostadsutskottet, som
även erinrar om att de tidigare beslutade ROT-satsningarna varit
i funktion endast en kort tid. Bostadsutskottet förordar för sin
del att utfallet av de hittills vidtagna åtgärderna avvaktas
innan beslut om eventuellt nya insatser fattas. Med hänvisning
härtill avstyrker bostadsutskottet de ROT-satsningar som
föreslås i motionerna.
Socialdemokraternas företrädare i bostadsutskottet har i en
avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag till
ROT-åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp
Socialdemokraternas förslag till underhåll av kommunala gator
liksom de föreslagna ROT-åtgärderna i kommuner och äldreboendet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker dessa förslag med samma
motivering som bostadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet påpekar
dessutom att riksdagen helt nyligen avvisat ett förslag som var
identiskt med det motionärerna nu för fram beträffande kommunala
ROT-åtgärder.
Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har
i en avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag
till ROT-åtgärder.
Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets och
arbetsmarknadsutskottets bedömning i denna fråga och avstyrker
motionerna Fi93 (nyd) yrkande 65, Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120
(s) yrkandena 4--6.
Insatser för flyktingar och invandrare
I propositionen föreslås (bil.8, s.50--51) att den
försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadsinsatser för
flyktingar och invandrare som bedrivits under senare år skall
fortsätta även under budgetåret 1993/94. För detta ändamål
beräknas 151 miljoner kronor.
I motion Fi93 avstyrker Ny demokrati detta förslag med
motiveringen att flyktingar och invandrare skall lära sig
svenska inom ramen för befintliga utbildningsinsatser (yrkande
62).
Ett enhälligt arbetsmarknadsutskott anser att
försöksverksamheten skall fortsätta även nästa budgetår och
avstyrker Ny demokratis förslag.
Finansutskottet ansluter sig till denna uppfattning och
avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 62.
Ändring av lagen om arbetslivsutveckling
I propositionen föreslås (bil.8, s.52--53) att den som
vägrar att delta i arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna
avstängas från ersättning på samma sätt som den som avvisar en
arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen är skillnaden
mellan en arbetsmarknadsutbildning och en verksamhet inom ALU --
sett ur den enskildes synpunkt -- inte sådan att det finns skäl
till olika regler. Regeringen lägger i anslutning härtill fram
ett förslag till ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 den föreslagna
ändringen (yrkande 20). Enligt motionärerna bör ALU ses som en
förmån för den arbetslöse som genom att anta erbjudandet
avvärjer en hotande utförsäkring och samtidigt meriterar sig för
en ny ersättningsperiod.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att riksdagen tidigare
prövat denna fråga och därvid inte funnit anledning att införa
någon avstängningsregel. Arbetsmarknadsutskottet anser inte
heller nu att det föreligger tillräckliga skäl för att införa en
bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen. Det kan
emellertid finnas anledning att noga följa vilka effekter denna
tillämpning får. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således
propositionen i denna del och tillstyrker därmed motion Fi117
(v) yrkande 20.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Som
också framgår av propositionen är skillnaden mellan
arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling inte sådan att
det finns skäl till olika regler i dessa avseenden. Det bör
enligt utskottets mening finnas överensstämmelse mellan reglerna
för dessa båda åtgärder. I motsats till arbetsmarknadsutskottet
anser utskottet sålunda att det finns tillräckliga skäl att nu
införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen.
Finansutskottet biträder med det anförda förslaget i
propositionen (bil.8, B2 yrkande5) och avstyrker motion
Fi117(v) yrkande20.
Arbetslivsutveckling
Ny demokrati föreslår i motion Fi93 att ALU skall anordnas
gemensamt av arbetsförmedlingar, kommuner och näringsliv i någon
form av "näringspolitisk stiftelse", som skulle kunna vara ensam
huvudman för denna åtgärd (yrkande 60). Dessutom bör ALU vara
tillgänglig för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär
a-kassa eller KAS. Den föreslagna huvudmannen bör vara
uppmärksam på att ALU-verksamheten inte snedvrider konkurrensen.
Vänsterpartiet understryker i motion Fi117 att ALU-åtgärden
inte får betraktas som en volymåtgärd utan en åtgärd i sista
hand (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till det uttalande
utskottet gjorde då ALU infördes (1992/93:AU2y).
Arbetsmarknadsutskottet framhöll då att arbetslivsutveckling
trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand.
Utskottet fortsatte: "En anvisning måste föregås av en noggrann
bedömning i varje enskilt fall om andra insatser är mer
adekvata. Även i det fallet att det finns risk för utförsäkring
måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre
sätt att öka den arbetslöses förutsättningar att återvända till
den reguljära arbetsmarknaden."
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning i dag och
utgår från att sådana bedömningar görs. Något ytterligare
uttalande är därför inte erforderligt anser
arbetsmarknadsutskottet som avstyrker Vänsterpartiets förslag.
Ny demokratis förslag till ändringar i regelsystemet för ALU
avstyrks också av arbetsmarknadsutskottet som erinrar om att
utskottet så sent som i februari i år avvisade ett snarlikt
motionsyrkande från samma parti.
Finansutskottet är inte av annan mening än
arbetsmarknadsutskottet och avstyrker sålunda motionerna Fi93
(nyd) yrkande 60 samt Fi117 (v) yrkande 19.
Otraditionella insatser
Innevarande budgetår disponerar AMV 450 miljoner kronor för
otraditionella insatser. I  propositionen föreslås (bil.8,
s.53--54) att 300 miljoner kronor skall få användas för denna
åtgärd under nästa budgetår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ytterligare 300
miljoner kronor avsätts för otraditionella insatser och
öronmärks för ungdomsprojekt (yrkande 24).
Socialdemokraterna har i motiveringen till motion Fi120
föreslagit att 500miljoner kronor bör reserveras för
otraditionella insatser för de avsedda ändamålen.
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens bedömning av
medelsbehovet för otraditionella insatser och avstyrker
Vänsterpartiets förslag.
Finansutskottet biträder detta förslag och avstyrker
motion Fi117 (v) yrkande 24.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
Innevarande budgetår har riksdagen beslutat anvisa 1 000
miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva
investeringar (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, AU15, rskr.
188).
I propositionen föreslås (bil.18, s.54--55) att 200
miljoner kronor skall avdelas för samma ändamål under nästa
budgetår.
Dessutom föreslås att AMS skall få disponera 90 miljoner
kronor som bidrag till skogsbilvägar.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att
trafikverken ges möjlighet att tidigarelägga investeringar på
sammanlagt 4 miljarder kronor. Den därvid uppkomna
räntekostnaden på 275 miljoner kronor bör staten stå för
(yrkande 9).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att anslaget för
tidigareläggning av affärsverksinvesteringar bör räknas upp till
1 miljard kronor (yrkande 3).
Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande till de åtgärder
som redan vidtagits eller föreslås av regeringen inom detta
område och anser att ytterligare initiativ inte är påkallade.
Socialdemokraternas företrädare i trafikutskottet har i en
avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag.
Även arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda
motionsförslagen.
Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets och
arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker motionerna
Fi117 (v) yrkande 3 och Fi120 (s) yrkande 9.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 448,6
miljoner kronor över det på Arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel uppförda anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (1992/93:AU11, AU19, rskr. 258).
I en proposition om särskilt statsbidrag till kommuner för
ytterligare platser i gymnasieskolan (prop. 194) har regeringen
föreslagit att kostnaderna för 11000 helårsplatser skall
finansieras över Utbildningsdepartementets huvudtitel och att
erforderliga medel -- 402,6 miljoner kronor -- skall finansieras
genom att anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas
med ett lika stort belopp. Någon sådan reduktion har inte gjorts
i samband med det tidigare riksdagsbeslutet.
I kompletteringspropositionen beräknas nu medelsbehovet på
anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 28 389,7
miljoner kronor. Av det tidigare anvisade beloppet har
regeringen föreslagit att 1392 miljoner kronor skall
omfördelas till Utbildningsdepartementets huvudtitel. Denna
omfördelning -- som inkluderar förslaget i proposition 194 --
avser bidrag till komvux, gymnasieutbildning och utbildning vid
folkhögskolor.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att sammanlagt
16116 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver vad
regeringen har föreslagit (yrkande 2).
Vänsterpartiet framför i motion Fi117 en rad förslag som
sammantaget ökar medelsbeovet på anslaget med 12 071 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Regeringens samt Socialdemokraternas och Vänsterpartiets
förslag till medelsberäkning på anslaget B2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 kan
därmed sammanfattas på följande sätt.
Tabell 8. Medelsbehov på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder budgetåret 1993/94
Belopp i miljoner kronor
____________________________________________________________
Prop 150   Fi120 (s)  Fi117
____________________________________________________________
AMU med utbildningsbidrag       10 709     +4 300     +5 671
Företagsutbildning               2 650          -     +1 300
Beredskapsarbete,
rekryteringsstöd                5 363     +6 475     +2 300
Särskilt rekryteringsstöd            -     +7 327     +2 000
Infrastruktur                      200       +275       +800
Praktikplatser                   8 180     -2 261
Flyktingar                         151          -          -
Övrigt                           1 137          -          -
Samlat medelsbehov              28 390    +16 116    +12 071
_____________________________________________________________

Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör
medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom
regeringens förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp
med 28389655000 kr.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker
propositionens förslag till medelsberäkning (bil.8, B2
yrkande 23) samt avstyrker motionerna Fi120 (s) yrkande 2 samt
Fi117 (v) yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18.
Eftersom förslaget i proposition 194 yrkande 3 är beaktat i
kompletteringspropositionen bör detta inte föranleda någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida. I denna del bör
propositionen sålunda av formella skäl avslås av riksdagen
liksom de båda motioner som väckts i anslutning till den --
Ub155 (-) och Ub156 (s) yrkande 1.
Länsarbetsnämnderna har det ekonomiska ansvaret för och
beslutar om rätten till utbildningsbidrag. Det är däremot
försäkringskassorna som fastställer nivån på bidragen, i
förekommande fall efter samordning med andra ersättningar, och
beräknar storleken på det särskilda bidraget.
Försäkringskassorna svarar även för utbetalningen. Till följd av
det rådande arbetsmarknadsläget har omfattningen på detta arbete
ökat mycket kraftigt.
Enligt finansutskottets mening skall AMS betala
försäkringskassornas merkostnader för utbetalning av
utbildningsbidrag, införande av ungdomspraktik m.m. Det bör ske
enligt principer som Arbetsmarknadsverket och
Riksförsäkringsverket kommer överens om.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
I kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 70--74) läggs
olika förslag fram beträffande särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Det gäller dels ändrade statsbidragsgrunder
för anställning med lönebidrag och för skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare, dels medel för s.k. otraditionella
insatser för arbetshandikappade. Dessutom föreslås en
omdisponering av anslagen för finansieringen av
utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering.
Lönebidragen lämnas enligt gällande regler med en viss andel
av arbetsgivarens totala lönekostnader för den anställde
arbetshandikappade som fastställs i varje enskilt fall. Vid
offentligt skyddat arbete gäller en högsta procentsats, 75%,
av den totala lönekostnaden. I propositionen föreslås att den
försöksverksamhet för budgetåren 1993/94 och 1994/95 med
krontalsbestämda bidrag som förordats för beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser även skall
omfatta lönebidragen och bidragen till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare. Samma principer skall gälla med det
givna undantaget i fråga om lönebidragen att de inte skall
beräknas med utgångspunkt i fasta procentsatser som vid
beredskapsarbeten m.m. utan med hänsyn till den handikappades
arbetsförmåga och till graden av funktionsnedsättning.
En annan skillnad är att i bidragsunderlaget skall få inräknas
inte bara lagstadgade utan även avtalade avgifter, dvs. avgifter
för arbetsmarknadsförsäkringar eller motsvarande försäkringar.
Såsom redovisats tidigare är det inte meningen att kostnader för
avtalsförsäkringar skall räknas in i bidragsunderlaget för
beredskapsarbeten m.m. I övrigt hänvisas till vad utskottet
anfört i avsnittet Försöksverksamhet med beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser.
Försöken med de ändrade bidragsreglerna är avsedda att börja
den 1 juli l993. De bidragsbeslut som då kommer att vara
gällande förutsätts bli successivt omprövade av
arbetsmarknadsmyndigheterna under andra halvåret 1993, så att
bidragen för de arbetstagare det här gäller skall vara utformade
enligt de nya reglerna senast från den 1 januari 1994.
I propositionen föreslås vidare att högst 30 miljoner kronor
av medlen under anslaget till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade skall få användas för s.k. otraditionella
insatser för att den vägen skapa sysselsättning åt handikappade.
Slutligen föreslås i propositionen att de medel som riksdagen
har anvisat till utbildningsbidrag vid yrkesinriktad
rehabilitering (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) omdisponeras från
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag till
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Den ram om
högst 300000 deltagarveckor för yrkesinriktad rehabilitering
som förutsatts för nästa budgetår skall inte längre gälla, utan
arbetsmarknadsmyndigheterna skall själva kunna bestämma om
lämplig volym för verksamheten inom ramen för tillgängliga
medel.
Genom omdisponeringen kommer, enligt propositionen,
möjligheten för arbetsmarknadsmyndigheterna att avväga
fördelningen av medel till olika åtgärder att förbättras. Medlen
till utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami blir genom
förslaget mindre känsliga för kostnads- och volymförändringar.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande
regeringens förslag beträffande särskilda åtgärder för
arbetshandikappade.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning och
tillstyrker därmed förslagen i propositionen (bil. 8 avsnitt C,
yrkandena 1--4).
Lokaliseringslån
Lokaliseringslånen återinfördes fr.o.m. innevarande budgetår
som form för regionalpolitiskt företagsstöd. Stödformen bekostas
förutom av räntor och avbetalningar på tidigare beviljade lån av
medelsbehållningen på det senast för budgetåret 1989/90 anvisade
reservationsanslaget Lokaliseringslån.
Med de regler som gäller för reservationsanslag upphör
regeringens rätt att disponera över reservationsmedlen med
utgången av innevarande budgetår. För att förlänga regeringens
dispositionsrätt föreslås i kompletteringspropositionen (bil. 8
s. 74--75) att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett nytt
reservationsanslag till Lokaliseringslån. Anslaget behöver föras
upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet lämnar i sitt yttrande
regeringsförslaget utan erinran.
Finansutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om
lokaliseringslån.
Finansieringen av arbetslöshetsersättningen
I kompletteringspropositionen (bil.8, s.66--67)
redovisar föredragande statsrådet beräkningar för finansieringen
av arbetslöshetsersättningen. Av redovisningen framgår att
intäkterna inte kommer att räcka till för att täcka statens
kostnader för de kontanta understöden,
permitteringslöneersättningen och vissa utbildningsbidrag under
nästa budgetår. Arbetsmarknadsfonden måste därför, enligt
propositionen, tillföras ytterligare medel.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit
i Riksgäldskontoret om högst 20 miljarder kronor för de ändamål
som skall finansieras ur Arbetsmarknadsfonden. Denna rörliga
kredit föreslås utökad till högst 55 miljarder kronor för nästa
budgetår.
Förslag beträffande finansieringen av Arbetsmarknadsfonden har
väckts i två motioner, Fi92 (s) yrkandena 12--15 och 27 samt
Fi117 (v) yrkande 29.
Enligt motion Fi92 (s) befinner sig
arbetslöshetsförsäkringen i en finansiell kris. Det är därför,
menar motionärerna, nödvändigt att snabbt åstadkomma en rimlig
och hållbar finansiering. De förslag som hittills presenterats
tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning, där
försäkringen utgör en del i en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Motionärerna vill därför föreslå en genomgående omläggning av
försäkringen och dess finansiering. Den grundläggande principen
i denna bör vara att produktionen i allt väsentligt skall bära
kostnaderna både för arbetslöshetsförsäkringen och för de aktiva
åtgärderna i form av arbetsgivaravgifter. Det skall ske genom
uttag av arbetsgivaravgifter, som förs till
Arbetsmarknadsfonden. Framöver skall således även de aktiva
åtgärderna finansieras ur fonden. Förslag om detta kommer enligt
motionen att läggas fram senare.
Socialdemokraterna vill förstärka Arbetsmarknadsfonden med de
arbetsgivaravgifter som hittills finansierat sjukförsäkringen
(yrkandena 12--14). Det utrymme som frigörs genom höjning av
egenavgiften i sjukförsäkringen bör utnyttjas för en sänkning av
arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen med 1,03 procentenheter
och en motsvarande höjning av arbetsmarknadsavgiften från
kommande årsskifte. Socialdemokraterna vill därutöver
tillfälligt förstärka fonden genom en höjning av skatten på
inkomster över den s.k. brytpunkten, vilket beräknas öka
statsinkomsterna med 4 miljarder kronor. Detta förslag behandlar
finansutskottet under skatteavsnittet i detta betänkande. Den
föreslagna inkomstskattehöjningen skall således, menar
motionärerna i yrkande 27, finansiera kostnaderna för
arbetslösheten. Ytterligare höjning av egenavgifterna i
arbetslöshetsförsäkringen avvisas.
Vänsterpartiet anser i motion Fi117 (yrkande 29) att deras
samlade förslag till åtgärder för att stimulera efterfrågan
väsentligt skulle minska utbetalningarna från fonden. Även om så
sker behövs en förstärkning av fonden. Detta skall ske genom att
1 procentenhet av den i annat sammanhang föreslagna höjningen av
arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt
betänkande AU11. Som utskottet där anförde i samband med
behandlingen av årets budgetproposition råder det inget tvivel
om att man på något sätt måste komma till rätta med
underfinansieringen av de kontanta understöden och
utbildningsbidragen. Systemet har inte en uppbyggnad som är
avpassad för den nuvarande nivån på arbetslösheten och den
utveckling som kan förutses under den närmaste tiden.
Underskottet i Arbetsmarknadsfonden, som kan väntas öka ändå
snabbare under nästa budgetår, visar enligt utskottet med
tydlighet att en rimligare balans måste åstadkommas mellan
inkomster och utgifter för arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet hänvisar vidare till att frågan om ändrad
beräkningsgrund för att fastställa ersättningsbeloppen för
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och KAS, liksom
sänkning av ersättningsnivån och införande av karensdagar,
behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU20.
Genom dessa förslag beräknas en besparing för staten på ca
5miljarder kronor.
Hela frågan om arbetslöshetsförsäkringen, dess utformning och
finansiering, liksom om finansieringen av de kontanta
understöden och det växande underskottet i Arbetsmarknadsfonden
ingår i den pågående utredningen om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (A1992:03), som väntas lägga fram sina
förslag inom kort. Enligt utskottets mening bör detta
utredningsarbete och den efterföljande beredningen inom
regeringskansliet avvaktas. Det saknas därför, enligt utskottet,
anledning att nu göra något uttalande med anledning av de
yrkanden som framställs av Socialdemokraterna (Fi92 yrkandena
12, 15 och 27) och Vänsterpartiet (Fi117 yrkande 29). Dessa bör
därför avstyrkas. Socialdemokraternas företrädare i
arbetsmarknadsutskottet har i denna fråga avgivit en avvikande
mening.
Mot bakgrund av den finansiella redovisningen i propositionen
ställer sig arbetsmarknadsutskottet bakom förslaget att höja den
kredit som får disponeras i Riksgäldskontoret till högst 55
miljarder kronor. Propositionen bör således enligt
arbetsmarknadsutskottet bifallas i denna del.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU4y)
att yrkandena 12--14 i motion Fi92 (s) beträffande kopplingen
mellan Arbetsmarknadsfondens finansiering och finansieringen av
sjukförsäkringen bör avstyrkas med anledning av att regeringen
har utfärdat direktiv till en beredning med uppdrag att lämna
förslag till ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid
sjukdom och arbetsskada.
Socialdemokraternas företrädare har avgivit en avvikande
mening till yttrandet beträffande finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen.
Finansutskottet delar helt den syn som
arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet redovisat
och kan därför tillstyrka propositionens förslag. Motion Fi92
(s) yrkandena 12--15 och motion Fi117 (v) yrkande 29 avstyrks.
Beträffande yrkande27 i motion Fi92(s) hänvisas till
avsnittet om skatter i betänkandet. Där avstyrks
motionsförslaget om inkomstskattehöjning. Med anledning härav
avstyrker utskottet även yrkande27.
Finansiering av den statliga lönegarantin
På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren
har utbetalningarna från Lönegarantifonden ökat kraftigt. I
propositionen görs bedömningen att antalet konkurser kommer att
ligga kvar på en hög nivå under nästa budgetår. Kostnaden för
den statliga lönegarantin beräknas därför uppgå till ca 4,7
miljarder kronor under budgetåret 1993/94, mot vilket skall
ställas beräknade inkomster på 1,2 miljarder kronor. Kostnaderna
kommer därmed att överstiga intäkterna med 3,5 miljarder kronor,
till vilket skall läggas ett underskott för innevarande budgetår
som beräknas till 3 miljarder kronor.
Enligt propositionen är det därför nödvändigt att för
budgetåret 1993/94 förstärka Lönegarantifonden. Den rörliga
kredit som Kammarkollegiet disponerar för lönegarantikostnader
uppgår för närvarande till 4 miljarder kronor. I propositionen
föreslås den höjd till högst 7 miljarder kronor under nästa
budgetår.
I motion Fi93 (yrkande 5) föreslår Ny demokrati att den
maximala statliga lönegarantin bestäms till 50 000 kr. Skälet
härför är att det enligt motionärerna förekommer missbruk och
att lönegarantin snedvrider konkurrensen.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att
den nya lönegarantilagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992,
innebär att det maximala garantibeloppet för varje arbetstagare
sänktes från drygt 400000 kr till ett fast belopp om 100000
kr. Därefter har en utredning tillsatts (dir.1992:103) med
uppgift att se över vissa delar av lönegarantisystemet. Syftet
är att åstadkomma sådana regeländringar som, utan att garantins
sociala syfte går förlorat, sammantaget begränsar utgifterna för
garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används
på det sätt den är avsedd för. Frågor som aktualiseras i Ny
demokratis motion kan antas bli belysta i utredningen.
Arbetsmarknadsutskottet anser att denna utredning bör avvaktas.
Motionen bör därför avstyrkas i den nu berörda delen.
Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen framförda
förslaget om en höjning till högst 7 miljarder kronor av den
rörliga krediten under nästa budgetår för utbetalningar av
lönegaranti.
Finansutskottet erinrar om att det i propositionen anförs
att frågan om en eventuell sänkning av ersättningsnivån till
80% för närvarande utreds. I motion Fi93(nyd) beräknas denna
besparing kunna ge 700miljoner kronor redan budgetåret
1993/94. Den särskilda utredare som regeringen tillkallat för
att se över frågor kring lönegarantin skall vara färdig senast
den 1oktober 1993. Enligt utskottets mening talar såväl det
statsfinansiella läget som de fortsatta uppgifterna om missbruk
av systemet för att denna fråga behandlas med stor skyndsamhet.
Utskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att
riksdagen bör anta propositionens förslag beträffande
finansiering av en statlig lönegaranti.
Finansutskottet anser vidare att motion Fi93 (nyd) yrkande 5
om begränsning av lönegarantin bör avslås med anledning av
den pågående utredningen.
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen (bil.5) föreslår regeringen att
särskilda insatser bör göras under budgetåren 1993/94 och
1994/95 för att snabbt utveckla och förbättra de regionala
transportnäten. Motivet för dessa särskilda insatser är det
svåra arbetsmarknadsläget, varför det enligt propositionen är
viktigt att dessa investeringar inriktas mot projekt som kan
påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa
särskilda insatser bör enligt regeringens proposition inriktas
mot upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar.
Medlen bör fördelas med hänsyn till upprustningsbehovet och till
arbetsmarknadsläget i länen. Vid fördelning av medlen bör hänsyn
även tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala
transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt
propositionen bör det ankomma på regeringen att fördela medlen
mellan länen, och hur medlen skall användas beslutas sedan av
länsstyrelserna.
Regeringen föreslår att till Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt anvisas 1200 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. För påföljande budgetår anges vidare att det
är rimligt att räkna med ytterligare insatser som gör att
motsvarande investeringsvolym kan upprätthållas.
I motion Fi98 av Leo Persson m.fl.(s) anges att
Kopparbergs län, vid jämförelser med andra län, inte har fått
sitt behov av upprustnings- och underhållsmedel tillgodosett i
något avseende. Länsvägnätet är i behov av förstärkningsinsatser
på grund av låg bärighetsstandard. Upprustningsbehov föreligger
på järnvägsnätet både på bansträckan Västerås--Ludvika och för
Västerdalsbanan. Motionärerna föreslår vidare att en utredning
bör göras om att bygga ut Västerdalsbanan till Sälen.
Även i motion Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) påtalas
behovet av särskilda insatser i Kopparbergs län. Enligt
motionären finns det fortfarande många dåligt underhållna
grusvägar med bärighetsrestriktioner som måste förbättras.
I motion Fi108 av Siw Persson (fp) konstateras att
väginvesteringar ger förhållandevis få arbetstillfällen per
satsad krona till skillnad från insatser på kulturområdet. Mot
denna bakgrund yrkas att 100 miljoner omförs från det föreslagna
anslaget till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
Trafikutskottet anger i sitt yttrande (TU4y) att utskottet
för närvarande bereder regeringens förslag i proposition
1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
jämte motioner. Utgångspunkten för detta arbete är att för
väginvesteringar bör inriktningen främst vara mot ekonomisk
tillväxt, ökad trafiksäkerhet och bättre miljö samt regional
balans. Inriktningen för järnvägsinvesteringar bör i första hand
vara mot ökad tillgänglighet och bättre miljö.
Trafikutskottet bedömer mot bakgrund av detta att regeringens
förslag om särskilda underhållsåtgärder för länsvägar och
länsjärnvägar är en lämpligt avvägd förstärkning. Genom den
föreslagna medelsinriktningen möjliggörs en angelägen
komplettering till den långsiktiga uppbyggnaden av det
nationella transportnätet. Utskottet förutsätter att de av
länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för
länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar.
Beträffande regeringens riktlinjer för medelsfördelningen
mellan länen har utskottet inga erinringar. Utskottet menar
vidare att med den arbetsfördelning som lagts fast bör det
normalt inte ankomma på riksdagen att ta ställning till krav på
underhållsåtgärder i skilda regionala delar av trafiksystemet.
Riksdagens uppgift bör främst vara att ange de övergripande
ramarna och riktlinjerna samt svara för att det finns en
effektiv organisation och uppföljning av de resurser som avsätts
till trafikens infrastruktur. Detta betyder också, enligt
utskottet, att det i första hand bör ankomma på berörda
länsstyrelser att bedöma förslag om att tillsätta utredningar
för utbyggnader av länsjärnvägar.
Av detta följer att trafikutskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna Fi98(s) och Fi119(c).
Utskottet anser vidare att medelsramens storlek är lämpligt
avvägd, varför även motion Fi108(fp) avstyrks.
Finansutskottet avstyrker motionerna Fi98(s), Fi119(c)
och Fi108 (fp) med hänvisning till vad trafikutskottet anfört.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens proposition i denna
del.
Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
I motion Fi120 (s) föreslås att Vägverkets och Banverkets
underhållsanslag förstärks utöver de angivna beloppen i
budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga7. För att ta igen
eftersatt vägunderhåll föreslås att Vägverkets anslag för drift
och underhåll av statliga vägar höjs med 3,5miljarder kronor
till sammanlagt 9,1miljarder kronor (yrkande10). Banverkets
anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
föreslås höjas med 1,1miljarder kronor till ett totalt anslag
på drygt 3,9miljarder kronor (yrkande12). Vidare föreslås
att Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga
underhållsinvesteringar för 1miljard kronor, där verket bör
stå för 30% av kostnaden. Detta innebär att motionärerna
föreslår att 700miljoner kronor bör föras upp på statsbudgeten
som ett nytt anslag (yrkande11).
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är
angeläget att underhållsinsatser kan tidigareläggas bl.a. mot
bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet menar att så även
har skett och hänvisar till att riksdagen i juni och december
1992 anvisat totalt 3,7miljarder kronor för främst
underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i vägar och
järnvägar. Vägverket och Banverket har därutöver givits
möjlighet att överföra konstaterade besparingar från vissa
investeringsprojekt till underhållsåtgärder. Trafikutskottet
anger vidare att utskottet avser behandla underhållsanslagen
till vägar och järnvägar för budgetåret 1993/94 senare i vår
(1992/93:TU35).
Trafikutskottet erinrar också om att Luftfartsverket som
affärsverk självständigt bestämmer underhållsinsatsernas storlek
och inriktning. Verksamheten finansieras genom trafikavgifter.
Utskottet menar att detta är en riktig ordning och är därför
inte berett att införa underhållsanslag till Luftfartsverket.
Trafikutskottet avstyrker därmed motion Fi120(s) yrkandena
10--12.
Finansutskottet instämmer i trafikutskottets bedömning och
avstyrker motion Fi120(s) yrkandena10--12.
Statliga byggnadsprojekt
I bilaga 6 Finansdepartementet till
kompletteringspropositionen finns upptaget ett anslag benämnt
Vissa investeringar m.m. (avsnitt 6.1 s.44 och 45). I
propositionen anförs att i rådande läge med hög arbetslöshet
särskilt på byggarbetsmarknaden är det angeläget att kunna
tidigarelägga statliga byggnadsarbeten. Dessa bör kunna avse
såväl ny- och ombyggnader som olika typer av underhållsåtgärder.
Mot denna bakgrund hemställer regeringen om riksdagens
bemyndigande att besluta om utförande av byggnadsprojekt inom
det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd
kostnad av 800000000 kr. För finansieringen föreslås
riksdagen anvisa ett reservationsanslag på 800000000kr
till Vissa investeringar m.m. I den utsträckning som
bemyndigandet utnyttjas för byggnadsobjekt som lånefinansieras
kommer anslaget inte att belastas.
Kulturutskottet konstaterar i sitt yttrande
(1992/93:KrU14y) att det bör finnas goda möjligheter att
genomföra angelägna projekt beträffande bl.a. restaurering och
underhåll av kulturhistoriskt intressanta byggnader och ruiner
samt att snabbt igångsätta andra statliga byggnadsarbeten inom
kulturområdet. Många sådana projekt är arbetsintensiva och är
därför av betydelse för sysselsättningen.
I likhet med kulturutskottet tillstyrker finansutskottet att
det begärda bemyndigandet för regeringen ges och att ett anslag
till Vissa investeringar m.m. anvisas i enlighet med
propositionens förslag för att möjliggöra tidigareläggning av
statliga byggnadsarbeten.
I motion Fi101 av Stina Eliasson (c) föreslås att det ur
det föreslagna anslaget Vissa investeringar m.m. avsätts
50miljoner kronor för stöd till icke-statliga kulturlokaler.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande
(1992/93:BoU9y) till finansutskottet att utskottet inte nu är
berett att förorda insatser i enlighet med förslaget i motion
Fi101 (c). I yttrandet framhålls emellertid att det får
förutsättas att regeringen noga följer frågan om ytterligare
insatser avseende icke-statliga kulturlokaler. Om sådana
överväganden visar på behov av en ökning av beslutsramen bör
regeringen underställa riksdagen ett sådant förslag.
Bostadsutskottet erinrar i detta sammanhang också om att
bidragsgivningen, av sysselsättningsskäl tillförts 20miljoner
kronor för innevarande budgetår.
Med hänvisning till vad bostadsutskottet anfört avstyrker
finansutskottet motion Fi101 (c).
Bidrag till samlingslokaler
I propositionen föreslås att i anslaget till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 skall
ingå 50miljoner kronor för bidrag till allmänna
samlingslokaler och 15miljoner för lokalbidrag till
trossamfund.
I motion Fi109 (s) menar motionärerna att de
arbetsmarknadspolitiska regler som knyts till det föreslagna
extra stödet till de allmänna samlingslokalerna inte kommer att
medverka till ökad sysselsättning eller till förbättringar av
dessa lokaler. För att uppnå bästa effekt av de extra medlen
föreslås att de i stället fördelas inom den befintliga
objektskön och enligt de regler som i dag gäller för sådant stöd
(yrkande 1). Enligt motionen är dessutom många mindre
samlingslokalsanläggningar i behov av stöd för att bevara och
vidmakthålla lokalens funktion och standard. För att ytterligare
bidra till en snabb sysselsättningseffekt yrkar motionärerna
därför på att 10miljoner kronor av anslaget skall få användas
som ett engångsunderstöd för underhållsåtgärder upp till 1
miljon kronor per projekt, där den maximala bidragsnivån får
uppgå till 80 % (yrkande2). Motionärerna yrkar vidare på att
bidraget för handikappanpassning av samlingslokalsanläggningar
höjs (yrkande3).
Bostadsutskottet menar i sitt yttrande att det inte finns
underlag för bedömningen att den av regeringen föreslagna
utformningen av det tillfälliga samlingslokalsstödet inte skulle
leda till någon ökad sysselsättning. Den av regeringen förordade
utformningen av bidraget ger enligt utskottet utrymme för stöd
till ett större antal projekt än vad en tillämpning av de
bidragsregler som motionärerna förordar medger. Utskottet menar
därmed att det med fog kan hävdas att sysselsättningseffekten av
regeringens förslag blir större. Bostadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker yrkandena 1 och 2 i motion
Fi109.
Vidare delar bostadsutskottet motionärernas uppfattning om
värdet av att göra allmänna samlingslokaler tillgängliga även
för personer med funktionshinder. Med avseende på den vikt som
samhället fäster vid att tillgängligheten i det befintliga
lokalbeståndet ökar har bl.a. maximibeloppet för stöd till
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler höjts med
15000 kr till 165000 kr så sent som fr.o.m. innevarande
budgetår. Med hänvisning till detta avstyrker bostadsutskottet
yrkande3 i motion Fi109.
Kulturutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
ökade medelsanvisningen för lokalbidrag till trossamfund.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och
tillstyrker att medel för bidrag till allmänna samlingslokaler
samt lokalbidrag för trossamfund anvisas under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med propositionen.
Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi109(s).
Näringspolitiska åtgärder
Näringspolitiskt program
I motion Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) förordas en
aktiv näringspolitik för att åter få fart på hjulen i svenskt
näringsliv. Ett genomgående tema i en sådan politik bör vara att
stärka småföretagen, anför motionärerna. De föreslår att ett
samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv skall
utarbetas inom en kostnadsram på 500miljoner kronor.
En viktig utgångspunkt för programmet skulle vara att en
samordning sker med EG:s näringspolitik. Sveriges
näringsstruktur kan dock kräva nationella program på särskilda
områden, anförs det. Det är angeläget att den svenska
gruvindustrin bevaras. Staten borde således ta ett stort ansvar
för att baskarteringen och prospekteringen fortlever. Det
näringspolitiska programmet skulle som en andra utgångspunkt
innehålla stöd och stimulansåtgärder för att små och medelstora
företag skall kunna komma ut på Europamarknaden.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till att
riksdagen tidigare under våren 1993 på förslag av
näringsutskottet har avslagit socialdemokratiska motioner med
liknande krav. Utskottet (NU25) anförde att näringspolitiken bör
ges en generell prägel och att selektiva insatser bör undvikas.
Motionerna följdes upp i en socialdemokratisk reservation.
Enligt näringsutskottets mening bör inte heller den nu
aktuella motionen föranleda något initiativ från riksdagens
sida. Den näringspolitik som förordas i motionen -- innebärande
bl.a. förslag om selektiva insatser på olika områden -- är
enligt utskottets uppfattning ingen framkomlig väg för att komma
till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det visar
erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik under
1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den
ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a.
innebär att det allmänna näringslivsklimatet skall förbättras
genom generella åtgärder. Med det sagda avstyrker alltså
näringsutskottet motion Fi121(s).
Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i
näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till
näringsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och
avstyrker motion Fi121(s). Av ställningstagandet följer enligt
utskottets mening att riksdagen även bör avslå motion Fi92(s)
yrkande 8 med utredningskrav om hur näringslivets investeringar
kan främjas inom en ram av 10 miljarder kronor under åren 1993
och 1994.
Riskkapitalbolagen
Genom riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:41, bet.
FiU3) kanaliseras 6500 miljoner kronor från
löntagarfondsmedlen till två nyinrättade
portföljförvaltningsbolag -- Förvaltnings AB Atle och
Förvaltnings AB Bure -- och sex direktinvesterande
riskkapitalbolag. Den nya verksamheten skall vara inriktad mot
att förse små och medelstora företag med olika former av
riskkapital och skall drivas på affärsmässiga grunder.
Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet har tagits upp i tre
motioner. I motion Fi92(s) sägs att staten måste ta ett stort
ansvar för att förse särskilt de små och medelstora företagen
med riskvilligt kapital. Där anförs vidare -- dock utan yrkande
i saken -- att verksamheten i riskkapitalbolagen bör omprövas så
att de små och medelstora företagen verkligen får tillgång till
det kapital som de behöver för att expandera.
I motion Fi93 (nyd) hävdas att det riskkapitaltillskott
som beslutades om i samband med avvecklingen av
löntagarfondsmedlen ser ut att till största delen missbrukas för
andra ändamål. Motionärerna föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen påtalar behovet av ändrade
bolagsförhållanden och ägarförhållanden i både
portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen i syfte att
ett "fortsatt missbruk" skall förhindras.
I motion Fi94 (v) erinras om att bl.a. Vänsterpartiet
motsatte sig utskiftningen av löntagarfondsmedlen till
riskkapitalbolagen. Motionärerna kritiserar de nya bolagens
verksamhet och menar att dessa inte på något sätt uppfyllt de
löften om riskkapitaltillskott som gavs i samband med beslutet
om utskiftning. Tyvärr har våra värsta farhågor bekräftats,
heter det i motionen.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU10y) till
finansutskottet att riskkapitalbolagen har till uppgift att
förse små och medelstora företag med riskkapital. Denna
inriktning av verksamheten framgår såväl av bolagsordningar som
av den proposition som låg till grund för beslutet om överföring
av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I
näringsutskottets yttrande (NU3y) till finansutskottet över
denna proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen
styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen.
Med hänvisning härtill har under våren 1993 näringsutskottet
avstyrkt och riksdagen avslagit en motion (c) med krav på att
riskkapitalbolagen skall prioritera de små företagen (NU25).
Med hänsyn till problemen för många små och medelstora företag
att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd har riksdagen
nyligen, efter initiativ av näringsutskottet, beslutat att de
utvecklingsfonder som har svårigheter med att kunna
tillhandahålla medel till små och medelstora företag kan
beviljas anstånd till december 1994 med de inbetalningar till
staten som enligt tidigare beslut skulle ha gjorts under år
1993.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet -- och på basis av
lämnade redovisningar från bolagen -- har de sex
riskkapitalbolagen fram till i början av maj 1993 fattat beslut
om totalt 44 investeringar till ett sammanlagt värde av ca 185
miljoner kronor. För närvarande är ett motsvarande antal ärenden
under beredning. Huvuddelen av de förfrågningar med begäran om
kapitaltillskott som bolagen fått har dock avböjts. Bolagen har
för närvarande totalt 19 anställda men väntas inom tre månader
öka antalet till ca 25.
Beslutet om överföring av löntagarfondsmedel till
riskkapitalbolagen har, som tidigare nämnts, till syfte att
främja de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning.
Ombildningen av Industrifonden och uppskovet med
utvecklingsfondernas inbetalningar av medel till staten har
också förstärkt möjligheterna till finansiering av främst
småföretagens verksamhet.
Portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen har verkat
endast under en kortare period. Enligt näringsutskottets
uppfattning är det för tidigt att redan nu utvärdera deras
verksamhet. Utskottet vill dock -- liksom tidigare -- betona det
angelägna i att riskkapitalbolagen, i enlighet med sina
bolagsordningar, styr sin verksamhet mot de små och medelstora
företagen.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet de nu berörda
yrkandena i motionerna Fi93 (nyd) och Fi94(v).
Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i
näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till
näringsutskottets yttrande i denna del. Även Vänsterpartiet har
lämnat en meningsyttring i frågan.
Finansutskottet har inte någon annan uppfattning än
näringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi93 (nyd)
yrkande 42 och Fi94(v) yrkande18.
AP-fondens placeringsrätt
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör ges rätt att placera
ytterligare 10 miljarder kronor i aktier, anförs det i motion
Fi92(s). Därigenom skulle utbudet av riskkapital öka.
Motionärerna säger sig vara beredda att överväga nya former för
den utökade placeringsrätten i syfte att skapa en bred
uppslutning kring verksamheten.
Första--tredje fondstyrelserna skall enligt vad som stadgas i
reglementet för Allmänna pensionsfonden placera sina medel i
första hand på obligations- och penningmarknaden. Fjärde och
femte fondstyrelserna placerar sina medel huvudsakligen på
aktiemarknaden. Till vardera fonden får överföras högst 1% av
det sammanlagda anskaffningsvärdet på de tillgångar som
förvaltas av första--tredje fondstyrelserna. Sammantaget för de
båda förstnämnda fondstyrelserna uppgick detta belopp vid
utgången av år 1992 till 8,8 miljarder kronor. Härav hade 7,2
miljarder kronor utnyttjats vid årsskiftet. Marknadsvärdet på
deras innehav av börsnoterade svenska aktier var vid samma
tidpunkt 22,4 miljarder kronor, vilket motsvarade 4% av
börsvärdet.
Regeringen har i en proposition (prop. 1992/93:206) föreslagit
att placeringsbestämmelserna för första--tredje fondstyrelserna
skall förenklas inom ramen för nuvarande regler.
Näringsutskottet tillstyrkte den 13maj 1993 (NU31) regeringens
förslag.
Näringsutskottet behandlade tidigare i vår (NU25) en
socialdemokratisk motion som väcktes under allmänna motionstiden
med samma yrkande som det nu aktuella. Utskottet intog en
principiellt avvisande hållning till yrkandet och anförde att
statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom
att skapa stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en
väl fungerande ekonomi uppnås genom ett enskilt ägt och
decentraliserat näringsliv, fortsatte utskottet. Motionen fick
stöd i en reservation (s) och i en meningsyttring (v). Riksdagen
anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen.
Näringsutskottet har därefter, den 13maj 1993, med liknande
ställningstaganden från de olika partiföreträdarna i utskottet,
återigen avstyrkt en socialdemokratisk motion av samma innebörd
som den nu aktuella som har väckts med anledning av proposition
1992/93:206.
Näringsutskottet vidhåller i yttrandet (NU10y) sin uppfattning
och avstyrker även det här berörda yrkandet i motion Fi92(s).
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och
avstyrker motion Fi92(s) yrkande9.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
I ett skede när det krävs åtgärder som kan främja den
industriella tillväxten, sägs det i motion Fi93 (nyd), måste
bättre förutsättningar skapas för uppfinnare och innovatörer.
Motionärerna föreslår därför att riksdagen i ett uttalande till
regeringen skall påtala vikten av att sådana förbättringar
snabbt kommer till stånd.
Näringsutskottet har tidigare under våren 1993 i ett
betänkande om vissa näringspolitiska frågor (NU25) behandlat ett
stort antal motioner med krav på ökat stöd till uppfinnare och
innovatörer. Härvid lämnades en redogörelse (s.20f.), till
vilken nu hänvisas, över vilket finansiellt stöd som staten
tillhandahåller till företag i olika utvecklingsskeden.
Näringsutskottet instämde i kravet i flera av de aktuella
motionerna på att regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt
bör pröva olika möjligheter att i ökad omfattning stödja
uppfinnare och innovatörer. På förslag av utskottet beslutade
riksdagen att hemställa att regeringen omgående utreder och
lägger fram förslag till åtgärder med detta syfte. I en
socialdemokratisk reservation föreslogs att ytterligare medel
skulle anslås till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
för samma ändamål. En liknande uppfattning fördes fram av
Vänsterpartiets representant i utskottet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår nu arbetet med
att utforma direktiven till den av riksdagen begärda
utredningen.
Med hänvisning till riksdagens nyligen gjorda uttalande i
frågan om stödet till uppfinnare och innovatörer avstyrker
näringsutskottet motion Fi93 (nyd) i nu aktuell del.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att
det är angeläget att regeringen omgående utreder och lägger fram
förslag till åtgärder om hur man på ett mer aktivt och direkt
sätt kan stödja uppfinnare och innovatörer. Några åtgärder med
anledning av motion Fi93 (nyd) yrkande 49 utöver de som
näringsutskottet och riksdagen förordat torde därför inte
erfordras. Yrkandet avstyrks därmed.
Exportkreditgarantier
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom
utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti
utgör en försäkring som skyddar företag mot förluster av vissa
slag vid exportaffärer eller investeringar i utlandet.
På förslag av regeringen har riksdagen i april 1993 (prop.
1992/93:100 bil.4, bet. NU23) fastställt den totala ramen för
exportkreditgarantier för nästa budgetår till 70 miljarder
kronor. Genom riksdagens beslut avslogs bl.a. en motion (nyd)
med krav på att en total ram på 100 miljarder kronor skulle
fastställas. Näringsutskottet konstaterade att deprecieringen av
den svenska kronan kunde innebära behov av ökade garantiramar.
Emellertid utgick utskottet från att regeringen i sådant fall
skulle återkomma till riksdagen i frågan. Motionen följdes upp
av Ny demokratis företrädare i utskottet.
I motion Fi93 (nyd) framställs åter krav på att
garantiramen skall höjas till 100miljarder kronor.
Motionärerna anser att en sådan höjning är motiverad med hänsyn
till den ökande exporten som en följd av beslutet att låta den
svenska kronan flyta. I motionen begärs också att bl.a.
exportkreditgarantierna i högre grad än tidigare skall
kanaliseras till småföretagen.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till
riksdagens behandling av frågan om exportkreditgarantiramens
storlek i april 1993 och avstyrker det nu berörda yrkandet i
motion Fi93 (nyd). Även det andra aktuella kravet i denna motion
om styrning av garantierna till småföretagen avstyrks. Enligt
uppgift från Exportkreditnämnden finns det inga bestämmelser
eller andra regler som begränsar lämnandet av
exportkreditgarantier till små företag. Ansökningar från företag
om exportkreditgarantier prövas oberoende av företagens storlek.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att
motion Fi93 (nyd) yrkandena 45--48 bör avslås av riksdagen.



Utbildningssatsningar
I proposition 150 bil. 7 föreslår regeringen ökade satsningar inom
utbildningsväsendet som ett led i den ekonomiska politiken. Satsningarna
motiveras av flera skäl.
Den ekonomiska krisen bottnar inte enbart i internationella förhållanden utan
även i strukturella brister i det svenska samhället. Det är väsentligt att
klara den kunskapsmässiga omstruktureringen. Utbildningsväsendet har här en
väsentlig uppgift i att möta dessa brister. Arbetskraftens kompetens måste
höjas successivt för att underlätta strukturomvandlingen samt för att bidra
till en hög tillväxt. Förmågan att tillvarata och utveckla människornas kunskap
och kompetens är avgörande för landets konkurrenskraft. Det behövs, enligt
propositionen, ökade utbildningssatsningar främst inom naturvetenskap och
teknik, språk och informationsbehandling.
Satsningar inom utbildningsväsendet bereder också väg för en bättre
fungerande arbetsmarknad. Genom utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder blir
de som berörs bättre förberedda för att möta arbetsmarknadens krav. När
högkonjunkturen kommer är det av stor vikt att undvika överhettningstendenser
då efterfrågan på arbetskraft tar fart. Detta kan bl.a. åstadkommas genom att
arbetskraften är väl utbildad.
Enligt propositionen utgör utbildningssatsningar inom det reguljära
utbildningsväsendet ett komplement till arbetsmarknadspolitiken i det
påfrestande läge som uppkommit på arbetsmarknaden. När det gäller utbildning
bör en ordinarie utbildningsplats prioriteras framför arbetsmarknadsutbildning
eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är framför allt viktigt att
ungdomarna går till det reguljära utbildningsväsendet för att de skall få en
stabil och väldokumenterad utbildningsbakgrund.
I propositionen påpekas också att utbildningssatsningar fyller en långsiktigt
betydelsefull funktion, vilket är viktigt att framhålla i en tid då
utbildningsväsendet också bidrar till att mer kortsiktigt hålla nere den öppna
arbetslösheten.
Även i proposition 1992/93:194 (Särskilt statsbidrag till kommuner för
ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår), som
tillsammans med motionerna Ub155 (-) och Ub156 (s) överlämnats till
finansutskottet från utbildningsutskottet för fortsatt beredning, föreslås
utbildningssatsningar.
En rad motioner har väckts med anledning av såväl kompletteringspropositionen
som proposition 194.
Det offentliga skolväsendet
I proposition 194 föreslår regeringen bl.a. att riksdagen skall anvisa
medel för utbildning i gymnasieskolan av ytterligare 11 000 elever under nästa
budgetår. Kommunerna bör enligt förslaget ges möjlighet att öka antalet platser
för ett tredje gymnasieår. För detta ändamål föreslås i proposition 194 att 330
miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen.
I motion Ub156 (s), yrkandena 2 och 4, föreslås att 1,5 miljarder kronor
skall anslås nästa budgetår för att kommunerna skall beredas möjlighet att
anordna utbildning i form av det tredje gymnasieåret för 50 000 ungdomar i
åldern 18--24 år.
I kompletteringspropositionen återkommer regeringen med förslag om att
anvisa 29 000 platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår utöver de 11
000 platser som tidigare föreslagits. Vidare föreslår regeringen 33 000 extra
platser inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Kostnaderna för dessa
satsningar beräknas uppgå till 870 miljoner kronor resp. 752010000 kr och
bör belasta anslaget B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
offentliga skolväsendet.
I motion Fi97 (m) begärs att en mindre del av de nya platserna till
komvux bör få disponeras för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).
Det under allmänna motionstiden väckta förslaget i motion Fi212 (v), yrkande
13, att anvisa 75 miljoner kronor för fler utbildningsplatser i gymnasieskolan
än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen har inte behandlats av
riksdagen tidigare och tas därför upp i detta sammanhang.
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU6y) bakom
regeringens förslag i kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall
tillföras kommunerna i syfte att anordna utbildning för ungdomar som annars
skulle riskera att gå ut i arbetslöshet. Utskottet utgår från att i första hand
ungdomar under 20 år kommer att utnyttja möjligheten att gå ett tredje
avslutande år i gymnasieskolan. Det är dock inget som hindrar att även en elev
som sent påbörjat sina studier i gymnasieskolan eller en ung person som
förvärvsarbetat några år efter avslutad tvåårig utbildning och som följaktligen
nu är över 20 år får samma möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår. I en
avvikande mening har de socialdemokratiska företrädarna föreslagit en
alternativ text beträffande utskottets ställningstagande i denna del.
När det gäller SSV förordar utskottet att statens skolor för vuxna i
Härnösand och Norrköping ges möjlighet att hos Skolverket begära extra medel
för att anordna ytterligare utbildning på distans om behov föreligger.
Utbildningsutskottet föreslår sammanfattningsvis att finansutskottet
tillstyrker att riksdagen med ändring av tidigare beslut (prop. 1992/93:100,
bet. UbU8, rskr. 207) med bifall till proposition 150 bilaga 7 yrkande 1 och
motion Fi97 (m), med anledning av proposition 194 yrkande 1 och motion Ub156
(s) yrkandena 2 och 4 för budgetåret 1993/94 till Bidrag till viss verksamhet
inom det kommunala skolväsendet anvisar 1994849000 kr samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om SSV.
Finansutskottet biträder utbildningsutskottets yttrande. Eftersom yrkande
13 i motion Fi212 (v) därmed i stort är tillgodosett avstyrker utskottet det.
Bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser
I proposition 194 begärs (yrkande 4) ett bemyndigande för regeringen att
under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett
tredje gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel begärs.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen vid
beräkningen av anslagsbeloppet i proposition 194 utgått från 11 000
helårsplatser. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om medel
för ytterligare 29 000 platser för ett tredje år i gymnasieskolan innebär, om
riksdagen beslutar i enlighet med förslagen, att 40 000 ungdomar kommer att
kunna erbjudas ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan nästa budgetår.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet biträder propositionen i
denna del.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet.
Utskottet tillstyrker att riksdagen med anledning av proposition 194 bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet
platser för ett tredje gymnasieår.
Gymnasieplatser budgetåret 1994/95
I motion Ub156 (s), yrkande 3, anförs att en satsning behövs på ett
tredje gymnasieår även budgetåret 1994/95. I utbildningsutskottets yttrande
hänvisas till att riksdagen nyligen har avslagit ett liknande yrkande (bet.
1992/93:UbU8, rskr. 207). Utskottet utgick vid det tillfället från att
regeringen kommer att bevaka denna fråga och återkomma till riksdagen i nästa
års budgetproposition. Med samma motivering bör, föreslår utbildningsutskottet,
finansutskottet avstyrka motionen i denna del.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker
därmed motion Ub156 (s) yrkande 3.
Läromedel åt synskadade elever
I motion Fi99 (s) begärs att riksdagen gör ett tillkännagivande om
behovet av ytterligare medel för Statens institut för handikappade elever
(SIH). Enligt motionären behöver SIH ytterligare minst 3,5 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94 för att synskadade elever skall ha tillgång till böcker och
andra läromedel. Finansiering bör ske genom omdisponeringar inom
Utbildningsdepartementets område.
I sitt yttrande (UbU6y) hänvisar utbildningsutskottet till sitt
betänkande 1992/93:UbU9 där ett liknande motionsyrkande behandlades.
Utbildningsutskottet erfor vid detta tillfälle att frågan om ytterligare medel
för SIH hade tagits upp inom Utbildningsdepartementet i syfte att förbättra
läromedelssituationen för synskadade. Med hänvisning härtill finner utskottet
att syftet i motionen i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör
avstyrka den.
Finansutskottet avstyrker i likhet med utbildningsutskottet motion Fi99
(s).
Anslagstyp för anslaget B 3
Enligt motion Fi100 (c) bör anslagsbeteckningen för anslaget B 3.
Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp ändras från
reservationsanslag till förslagsanslag i syfte att tillgodose behovet av
läromedel för synskadade elever.
Även i denna fråga hänvisar utbildningsutskottet (UbU6y) till tidigare
behandling av frågan i betänkandet 1992/93:UbU9. Utskottet förutsatte att
anslagstypen lämpligen borde övervägas i samband med frågan om
kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna för läromedel för handikappade
elever. Med samma motivering anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör
avstyrka motionen.
Finansutskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Motionären har sannolikt misstolkat innebörden av anslagstypen förslagsanslag.
Förslagsanslag kan överskridas av regeringen om detta föranleds av exempelvis
pris- eller löneutveckling på området. Det ger däremot inte regeringen eller
berörd myndighet möjlighet att öka anslagen utan riksdagens medgivande utöver
den av riksdagen angivna ambitionsnivån. Finansutskottet anser i likhet med
utbildningsutskottet att motion Fi100 (c) bör avslås av riksdagen.
Folkbildningen
Mot bakgrund av det kärva arbetsmarknadsläget föreslår regeringen i
kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 4) att 10 000 extra platser
anordnas inom folkhögskolan för nästa budgetår. Kostnaden för dessa platser
beräknas till 438 920 000 kr. Beträffande inriktningen av insatserna anför
föredragande statsrådet att folkhögskolan och bildningsförbunden har goda
förutsättningar att göra insatser för att bl.a. förbättra språkkunskaperna i
landet (s. 2--3). Vidare föreslår regeringen att ytterligare 100 000 000 kr
skall anvisas som särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad utbildning inom
folkhögskolan och studieförbunden. Medlen för budgetåret 1993/94 bör tillföras
anslaget B 9 Bidrag till folkbildningen och platserna fördelas mellan
utbildningsanordnarna av Folkbildningsrådet.
I motion Fi120 (s) framhålls att folkbildningen har en mycket viktig
uppgift att fylla när det gäller insatser för arbetslösa. Detta gäller i
synnerhet för utbildning av arbetslösa som saknar utbildning utöver folkskola
eller grundskola. Motionärerna föreslår därför (yrkande 13) att 100 miljoner
kronor satsas utöver vad regeringen föreslagit, vilket kan ge upp till 3 000
årsstudieplatser.
Kulturutskottet förordar i sitt yttrande (KrU4y) regeringens förslag.
Utskottet är övertygat om att folkbildningen kommer att kunna uppfylla
förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning i enlighet med regeringens
förslag. Däremot avstyrks yrkande 13 i motion Fi120 (s). De socialdemokratiska
ledamöterna i kulturutskottet har anmält en avvikande mening vari motionen
tillstyrks.
Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning och tillstyrker därmed
propositionen i denna del och avstyrker motion Fi120 (s) yrkande 13.
Grundläggande högskoleutbildning
I kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkande 3) föreslår regeringen att
antalet utbildningsplatser i grundläggande högskoleutbildning ökas med 1500
fr.o.m. nästa budgetår. Ökningen bör i huvudsak komma i fråga inom
distansutbildningen. Vidare föreslår regeringen platser för 1500
helårsstudenter på s.k. behörighetsgivande förutbildning vid universiteten och
högskolorna. För satsningarna beräknar regeringen ett medelsbehov som exkl.
studiemedelskostnader uppgår till 112,5 miljoner kronor, vilket belopp bör
anvisas under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. I beloppet är inräknat 3,5 miljoner kronor som regeringen avser att ställa
till Verkets för högskoleservice förfogande för information till stöd för
rekrytering till basåret och för insatser i det långsiktiga arbetet med att
generellt stödja och stimulera ungdomars intresse för tekniska och
naturvetenskapliga studier och för yrkesverksamhet med sådan inriktning.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 (s) yrkande 14 en större
ökning av medlen för grundläggande högskoleutbildning än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att medel bör anvisas för ytterligare 5 000
helårsstudenter fr.o.m. budgetårets början och därutöver ytterligare 5 000
fr.o.m. vårterminen 1994. De föreslår att 158 miljoner kronor anvisas utöver
regeringens förslag.
I motion Fi102 (fp) anförs att regeringens förslag om behörighetsgivande
förutbildning är bra. Motionärerna föreslår att en allmän satsning på
teknikämnet bör följas upp och förverkligas (yrkande 1) samt att
teknikstugan i Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan
tekniksatsning (yrkande 2).
Beträffande motion Fi102 (fp) hänvisar utbildningsutskottet i sitt
yttrande (UbU6y) till tidigare behandling av en annan motion i ämnet (mot.
1992/93:UbU519, bet. UbU21 s. 8). Utskottet anser inte att det finns anledning
för riksdagen att i förevarande sammanhang göra något särskilt uttalande om
Alingsåsmodellen. Enligt utbildningsutskottet bör därför finansutskottet avslå
motionen.
Vad beträffar ökat antal helårsstudenter i grundläggande
högskoleutbildning delar utbildningsutskottet i sitt yttrande regeringens
bedömning att det inte är möjligt att med upprätthållande av kvalitetskraven nu
ytterligare öka kapaciteten inom traditionell högskoleutbildning. Vidare
hänvisar utskottet till det nya resurstilldelningssystemet som ger
universiteten och högskolorna incitament att ta in så många studenter som
möjligt inom ramen för de medel som redan anvisats för nästa budgetår.
Med hänsyn tagen till att utbildningsutskottet tidigare föreslagit en viss
förändring av här aktuellt anslag (UbU14) förordar utskottet att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion Fi120 (s) yrkande 14 och
att med bifall till regeringens förslag i förevarande proposition till Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisa 112 500 000 kr utöver vad
utbildningsutskottet föreslagit i betänkande 1992/93:UbU14. I en avvikande
mening förordar de socialdemokratiska företrädarna att motionen bifalls.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och tillstyrker
därmed förslaget i propositionen och avstyrker motion Fi102 (fp) och Fi120 (s)
yrkande 14.
Studiestöd
För de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den
högre utbildning som utskottet redovisat i föregående avsnitt, föreslår
regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkandena 1--5 och 7--10)
att totalt 3 239,4 miljoner kronor anvisas för ett utökat studiestöd.
Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. (CSN) med
ytterligare 11 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med ytterligare
191,4 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med ytterligare 259,1
miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med ytterligare 2 788,9
miljoner kronor. Regeringen har tidigare föreslagit i proposition 194,
vilken utbildningsutskottet har överlåtit till finansutskottet för beredning,
att till Studiehjälp m.m. skall anvisas 72,6 miljoner kronor utöver vad som
föreslogs i budgetpropositionen.
Vidare föreslår regeringen (bil. 7, yrkande 6) vissa ändringar i lagen om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Sålunda föreslås att SVUXA
skall kunna utges till den som under kalenderåret fyller 21 år eller är äldre,
i stället för som för närvarande 25 år, och att kravet på tidigare
förvärvsarbete sänks från fyra till tre år. Även kravet på att den arbetslöse
skall vara med i en arbetslöshetskassa föreslås slopat.
Med anledning av de båda propositionerna har olika förslag väckts beträffande
studiestöden i två socialdemokratiska motioner (Ub156 och Fi120).
I motion Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller motionärerna att
högskolans utbyggnad bör påskyndas och att antalet platser vid högskolorna bör
ökas med 5 000 vid höstterminen 1993 och 5 000 vid vårterminen 1994. I motionen
anförs att de i propositionen beräknade kostnaderna för ett utökat studiestöd
för de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den
högre utbildningen förutsätter att samtliga dessa studerande är berättigade
till särskilt vuxenstudiestöd. Motionärerna bedömer att sammansättningen av de
studerande är annorlunda än vad regeringen förutsatt och anför att enligt deras
beräkningar de totala kostnaderna för studiestöd uppgår till 2 970 miljoner
kronor. Mot bakgrund av förslagen i motionen föreslår motionärerna i yrkande 15
att riksdagen till anslaget F 3. Studiehjälp m.m. anvisar 39000000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit och i yrkande 16 att riksdagen utöver vad
regeringen föreslagit beträffande anslaget F 4. Studiemedel m.m. anslår
ytterligare 145905000 kr. I yrkande 17 begärs att riksdagen beträffande
anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. anvisar 41935000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit.
I yrkande 18 i samma motion  begärs att riksdagen beslutar att villkoren för
rätt till det särskilda vuxenstudiestödet (SVUXA) under en försöksperiod ändras
så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla
studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
I den i anslutning till proposition 1992/93:194 väckta motionen Ub156 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) berörs i yrkandena 5--8 samma frågor som i motionen
ovan.
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU4y) inte att vad som
anförts i motion Fi120 (s) i denna del ger tillräcklig grund för att frångå
regeringens bedömning att det huvudsakligen kommer att vara personer som är
arbetslösa eller ungdomar som har avslutat sin skolgång utan att få ett arbete
som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Finansutskottet bör
därför avstyrka motion Fi120 (s) yrkandena 15--17 och Ub156 (s) yrkandena 5--7.
Vad avser användningen  av stöden förutsätter utskottet att regeringen och
berörda myndigheter i tillämpningsföreskrifter m.m. strävar efter att stöden
kan användas så flexibelt som möjligt inom ramen för lagstiftningen. I den mån
yrkandena 18 i motion Fi120 (s) och 8 i motion Ub156 (s) inte tillgodoses med
detta bör finansutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden.
Med hänvisning härtill föreslår socialförsäkringsutskottet att
finansutskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslag till
medelsanvisning. I en avvikande mening förordar de socialdemokratiska
företrädarna den medelsfördelning som föreslagits i motion Fi120 (s). De anser
även att ett tillkännagivande bör göras beträffande SVUXA i enlighet med
förslagen i motion Fi120 (s). Även utbildningsutskottet har yttrat sig över
studiestöden (UbU6y) med anledning av proposition 1992/93:194 och motion Ub156
(s). Utbildningsutskottet biträder propositionens förslag och föreslår avslag
på motionen i berörd del.
Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna Fi120 (s) yrkandena 15--18 och Ub156 (s) yrkandena 5--8.
Socialförsäkringsfrågor
Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) kritiserar motionärerna
regeringens förslag till program för besparingar under de kommande fem åren.
Motionärerna är kritiska mot regeringens olika åtgärder inom
socialförsäkringsområdet som enligt dem är på väg att ge splittrade och
godtyckliga nivåer för olika försäkringar, och de anser att det nu är dags att
göra en samlad bedömning av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att
säkerställa att åtgärderna uppfyller krav på rationalitet och trygghet för
individen. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande härom.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU4y)
önskvärdheten av att man strävar efter att åstadkomma så enhetliga nivåer som
möjligt inom socialförsäkringssystemet. Utskottet vill dock erinra om att den
splittrade bilden när det gäller nivåer inom sjukförsäkringen och angränsande
försäkringsgrenar har uppstått som en följd av de beslut som fattats vid
innevarande riksmöte, och vilka till en del ännu inte börjat tillämpas. Dessa
beslut är vad gäller sjukförsäkringen en följd av de olika besparingsförslag
som överenskoms mellan Socialdemokraterna och regeringen vid den s.k.
krisuppgörelsen. Utskottet hade gärna sett att besluten hade präglats av mer
långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och
administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet finner att det
kommer att bli en angelägen uppgift för den i betänkande 1992/93:SfU17 omnämnda
beredningen med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i
dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera
ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen. Något
särskilt tillkännagivande härom med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 17
anser utskottet inte påkallat. Socialdemokraternas företrädare har på denna
punkt anmält avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker
yrkande 17 i motion Fi92 (s).
Reformerad sjukförsäkring
I motion Fi92 (s) yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om
att det i en reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband mellan
lönebildning och inkomsttrygghet och att den försäkringsmässiga utformningen
av försäkringen skall förstärkas genom en ny finansiering med egenavgifter.
Motionärerna erinrar om att i år har första steget tagits i en reformering av
sjukförsäkringen med inriktning på att nuvarande arbetsgivaravgifter till denna
successivt ersätts med egenavgifter som betalas av löntagarna själva.
Motionärerna framför i detta sammanhang även förslag beträffande
sjukförsäkringsavgifterna vilka tidigare har behandlats av utskottet under
avsnittet om arbetsmarknadspolitiken.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (SfU4y) till att
regeringen utfärdat direktiv för en beredning med uppdrag att lämna förslag
till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och
arbetsskada. I avvaktan på beredningens arbete avstyrker
socialförsäkringsutskottet motion Fi92 (s) yrkande 11.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker därmed motion
Fi92 (s) yrkande 11.
Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs i yrkande 4 ett
tillkännagivande om enhetliga ersättningsnivåer vid frånvaro från arbetet. De
områden som omnämns i motionen och som berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde är sjukdom, arbetsskada, föräldrapenning vid tillfällig vård
av barn och smittbärarpeng. I samma motions yrkande 3 föreslås förändringar
inom arbetsskadeförsäkringen. Bl.a. föreslås att bevisregeln skärps, att
reglerna ändras för livränteberäkning så att livräntorna bättre svarar mot
normal och skälig inkomst samt att försäkringen privatiseras.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Fi94 yrkande 15 att riksdagen
beslutar sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5 basbelopp.
Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion Fi122 sin oro över att
regeringen har aviserat ett vårdnadsbidrag under innevarande mandatperiod
samtidigt med neddragningar i föräldraförsäkringen. I motionen framförs
argument mot en sådan handlingslinje, och motionärerna hemställer att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
föräldraförsäkringen.
Socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y) ställer sig i princip bakom
regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga utgifterna i de
delar som berör utskottets område men avstår från att närmare gå in på de olika
delarna i programmet med hänsyn till avsaknaden av konkreta förslag.
Som närmare behandlats i socialförsäkringsutskottets nyligen avgivna
betänkande 1992/93:SfU17 har regeringen utfärdat direktiv för en beredning med
uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa
försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Utskottet har med
hänvisning till denna beredning avslagit olika motionsyrkanden om den framtida
utformningen av försäkringarna i fråga, och utskottet anser att finansutskottet
inte bör gå in i en närmare prövning av utformningen av försäkringarna eller
dem näraliggande försäkringsersättningar såsom tillfällig föräldrapenning,
närståendepenning eller smittbärarpenning utan avstyrka bifall till motionerna
Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15.
Finansutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi93 (nyd)
yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15. Även motion Fi122 (s), som
socialförsäkringsutskottet inte yttrat sig över, avstyrks eftersom förslag om
förändringar i föräldraförsäkringen och införande av vårdnadsbidrag inte
föreligger till behandling för närvarande.
Höjning av pensionstillskott
I motion Fi94 (v) yrkande 4 begärs att pensionstillskottet skall höjas
från nuvarande 55,5 % av basbeloppet, sedan detta reducerats med 2%, till 70
% av basbeloppet.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt av
riksdagen nyligen godkända betänkande 1992/93:SfU14. I detta avstyrker
utskottet ett motsvarande yrkande om höjning av pensionstillskotten med
hänvisning till att det i rådande svåra statsfinansiella läge saknas möjlighet
att ytterligare öka statens utgifter. Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker bifall till motionen.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 4.
Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
I kompletteringspropositionen (bil. 4, avsnitt 1, moment 1) föreslår
regeringen riktlinjer för ändringar i systemet med ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m den 1 januari 1994. Förslaget
innebär att sjukvårdshuvudmännen ges det direkta kostnadsansvaret för och
övertar administrationen av ersättningen till försäkringsanslutna
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster från försäkringskassorna.
Regeringen avser att återkomma senare med ett mer detaljerat förslag om hur
förändringen skall genomföras, om vilken reglering som krävs för detta samt hur
en effektiv kostnadskontroll skall kunna åstadkommas. Vidare föreslås en
utgiftsram på totalt 2 703 miljoner kronor för år 1994 för bidrag till vissa
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.
I två motioner, motion Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) och
motion Fi110 av Johan Brohult (-), motsätter sig motionärerna att
sjukvårdshuvudmännen övertar kostnadsansvaret för och administrationen av
ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. I motion Fi96
(nyd) framhålls att förslaget innebär att landstingens makt ökar och befästs,
och motionärerna anser att det, mot bakgrund av HSU 2000:s utredningsarbete,
finns starka skäl att inte låsa fast utvecklingen till landstingsmodellen. I
motion Fi110 (-) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör avvakta
resultatet av utredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för
den privata sjukvården.
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen
avlämnade yttrande 1992/93:SfU5y till socialutskottet över proposition
1992/93:160 om husläkare m.m. I detta tillstyrker utskottet bifall till
propositionen. Utskottet kan i det nu förevarande ärendet, liksom föredragande
statsrådet, konstatera att landstingen redan i dag reellt har det finansiella
ansvaret för de privata försäkringsanslutna vårdgivarna. Utskottet anser därför
att det föreliggande förslaget är konsekvent i förhållande till det förslag om
finansiering av husläkarnas verksamhet som utskottet tillstyrkt. Utskottet har
i sitt förenämnda yttrande till socialutskottet närmare redogjort för
direktiven till HSU 2000 och därvid framhållit att ett beslut om ett
husläkarsystem inte får vara ett hinder för HSU 2000 att arbeta enligt de
direktiv som utredningen fått om att förutsättningslöst pröva vilken
organisations- och finansieringsmodell som kan vara bäst för hälso- och
sjukvården. Föredragande statsrådet har framhållit att vad han föreslagit
beträffande finansiering och administration av privata läkares och
sjukgymnasters ersättningar inte får vara något hinder för utredningens
överväganden och förslag. Utskottet kan under denna förutsättning tillstyrka
bifall till kompletteringspropositionen i nu behandlad del, varför utskottet
avstyrker bifall till motionerna Fi96 (nyd) och Fi110 (-). Avvikande meningar
har i denna del av socialförsäkringsutskottets yttrande lämnats av företrädarna
för Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet och Ny demokrati där man anför
sina resp. principiella ståndpunkter.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi96 (nyd) och
Fi110 (-).
Bidrag till sjukförsäkringen
Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen beräknat de totala
kostnaderna för sjukförsäkringen under nästa budgetår till 30991 miljoner
kronor. Under anslaget C 1 under femte huvudtiteln har medel till Bidrag till
sjukförsäkringen anvisats med 4649000000 kr, vilket motsvarar 15 % av
kostnaderna för sjukförsäkringen (prop. 1992/93:100 bil. 6, SfU14, rskr. 286).
Regeringen har därefter i proposition 1992/93:178 om vissa
socialförsäkringsfrågor beräknat att utgifterna för sjukförsäkringen ökar under
nästa budgetår med
4 500 miljoner kronor till följd av att rätten till arbetsskadesjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen i princip föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1993,
varefter sjukpenning i stället kommer att utges enligt sjukförsäkringens
bestämmelser. Riksdagen har bifallit detta förslag. Med hänsyn till att
regeringen därefter i kompletteringspropositionen lagt fram ytterligare förslag
som berör anslaget har socialförsäkringsutskottet i betänkande 1992/93:SfU17
inte behandlat ett förslag i proposition 1992/93:178 om att anslaget C 1.
Bidrag till sjukförsäkringen skall ökas med 750 miljoner kronor. Utskottet har
överlämnat propositionen i denna del till finansutskottet för behandling.
I kompletteringspropositionen har under tionde huvudtiteln
(Arbetsmarknadsdepartementet) lagts fram förslag om att den som uppbär
utbildningsbidrag skall få behålla detta vid sjukdom under utbildningstiden. I
konsekvens härmed föreslås att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst
skall vara vilande under utbildningstiden, och sjukpenning skall endast utges
om den försäkrade förlorar inkomster som han har under utbildningstiden och för
vilka en s.k. studietids-SGI beräknats. De föreslagna förändringarna innebär
att kostnaderna för utbildningsbidragen ökar och att utgifterna för
sjukförsäkringen minskar med ett belopp av 306 miljoner kronor, vilket innebär
att belastningen på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen minskar med 15 %
härav eller med 46 miljoner kronor. I propositionen hemställs att riksdagen med
ändring av förslagen i propositionerna 1992/93:100 bil. 6 och 1992/93:178 till
Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag
på 5353000000 kr.
Socialförsäkringsutskottet utvecklar i anslutning till de nämnda
förslagen om medelstilldelning sin syn på några av de beräkningar av
finansiella konsekvenser på anslaget Bidrag till sjukförsäkringen som lagts
fram i samband med förslag under innevarande riksmöte till ändringar som berört
sjukförsäkringen.  Socialförsäkringsutskottet förutser att de ändrade
kompensationsnivåer som föreslagits i proposition 1992/93:31 inte kommer att
innebära de besparingar som där beräknas. Orsaken är att kretsen av personer
som kommer att få sjukpenning på kompensationsnivån 70 %, vid en avsedd och
riktig tillämpning av reglerna, kommer att bli starkt begränsad. I stället för
sjukpenning kommer t.ex. förtidspension/sjukbidrag att komma i fråga. Därmed
kommer också besparingarna till följd av den nya kompensationsnivån 70 % att
begränsas.
Socialförsäkringsutskottet ifrågasätter vidare de beräkningar som gjorts i
proposition 1992/93:178 av hur sjukförsäkringskostnaderna kommer att öka till
följd av att arbetsskadesjukpenningen slopas. Utskottet överlämnar åt
finansutskottet att -- mot bakgrund av den begränsade praktiska tillämpningen
av kompensationsnivån 70 % som utskottet kan förutse på grund av att andra
högre kompensationsnivåer kommer att tillämpas vid en rehabilitering -- göra
den slutliga bedömningen av vilket belopp som bör föras upp under anslaget C 1.
Bidrag till sjukförsäkringen för nästa budgetår.
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets påpekande att
ändrade beteenden i hög grad kommer att påverka belastningen av de olika
anslagen inom socialförsäkringen som en följd av regeländringarna. Utskottet
anser att en god beräkning av kostnadseffekter av olika förändringar alltid är
eftersträvansvärd och att budgeten, naturligtvis, bör avspegla förväntade
kostnader. Beträffande anslaget Bidrag till sjukförsäkringen har regeringen på
sedvanligt sätt gjort en beräkning som bygger på statiska förhållanden, vilket
förmodligen innebär att precisionen i kostnadsberäkningen är lägre än vad som
är önskvärt. Att göra beräkningarna på ett sätt som tar hänsyn till dynamiska
effekter innebär emellertid stora svårigheter. Till svårigheterna hör även att
beräkna effekterna på andra anslag, t.ex. folkpensioner, som kan komma att
beröras. Problemet är särskilt stort i detta fall, eftersom förändringarna på
socialförsäkringsområdet har varit förhållandevis omfattande på senare tid. Det
är därför sannolikt att en viss omfördelning mellan olika anslag på budgeten
kan bli följden. Trots detta och med tanke på att anslaget är ett
förslagsanslag finner utskottet det mest ändamålsenligt att inte företa några
nya egna beräkningar utan förordar regeringens medelsberäkning.
Finansutskottet tillstyrker därmed att riksdagen med bifall till proposition
150 och med anledning av proposition 178 med ändring av tidigare beslut till
anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 5 353 miljoner kronor.
Omläggning av trafikförsäkringen
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förordas att den nuvarande
trafikförsäkringen skall läggas om så att det ekonomiska ansvaret för
trafikolycksfall lyfts av från den allmänna försäkringen till
trafikförsäkringen. Därigenom, hävdar motionärerna, skulle staten och
landstingen kunna spara minst 6 miljarder kronor genom att försäkringsbolagen
bli mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet.
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande 1992/93:LU7y att ett yrkande med
samma innehåll behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet
1992/93:LU35 om ändringar i trafikskadelagen. Utskottet hänvisar bl.a. till att
regeringen nyligen tillkallat en beredning med uppdrag att lämna förslag till
en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.
Finansutskottet delar lagutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi93
(nyd) yrkande 2.
Skatter
I kompletteringspropositionen läggs inte fram några förslag om förändringar i
beskattningen. Däremot aviseras att regeringen till hösten kommer att lägga
fram förslag om förändringar i företagsbeskattningen. Dessutom ingår vissa
ändringar av punktskatter och av underlaget för mervärdesskatten i det
saneringsprogram för de offentliga finanserna som presenteras i den reviderade
finansplanen.
I partimotioner väckta med anledning av propositionen tas emellertid flera
skattefrågor upp dels med anledning av förslaget om en långsiktig sanering av
de offentliga finanserna, dels som  inslag i en konjunkturanpassad ekonomisk
politik i syfte att stimulera efterfrågan.
Utskottet behandlar i detta avsnitt dels de med anledning av propositionen
väckta motionerna om skattefrågor, dels den del av propositionen om en
effektivare skatteindrivning som ingår i bilaga 6, Finansdepartementet. I detta
sammanhang behandlar utskottet även motioner om den ekonomiska brottsligheten.
Inkomstskatteskalan
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) föreslås en höjning av
statsskatten på inkomster över brytpunkten. Den bör ske genom att statsskatten
höjs med 5 procentenheter till 25% på inkomster över brytpunkten. Åtgärden
beräknas ge ca 4 miljarder kronor i ökade statsinkomster, räknat på helår. Som
motiv anförs att saneringsprogrammet för de offentliga finanserna måste ges en
tydlig fördelningsprofil. En skatt för grupper med de högsta inkomsterna
tillgodoser kravet på rättvisa och följer principen om skatt efter bärkraft.
Inkomsterna av skattehöjningen skall tillföras Arbetsmarknadsfonden och bidra
till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Skatten bör utgå till dess
balans mellan inkomster och utgifter uppnås i Arbetsmarknadsfonden.
I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och i Fi116 av Lars
Bäckström m.fl. (v) föreslås också en höjning av statsskatten för inkomster
över brytpunkten. Höjningen bör vara 5 procentenheter för inkomster över
brytpunkten och 10 procentenheter för inkomster över 250000 kr. Även här
åberopas fördelningspolitiska motiv och att skatten går ut över
höginkomsttagarnas onödigt höga sparande. I förslaget ingår också att man
slopar grundavdraget i dessa inkomstgrupper. Utskottet återkommer till detta.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU5y) dessa motionsyrkanden
med hänvisning till sin av riksdagen godkända behandling av dessa frågor i
betänkandet 1992/93:SkU20. I betänkandet skrev utskottet att den
marginalskattereform som genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred
enighet har rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%.
Avsikten med reformen var att uppnå större likformighet och att tillgodose de
fördelningspolitiska målen genom en rad åtgärder på olika områden, inom ramen
för ett totalt sett oförändrat skattetryck.
Socialdemokraterna i skatteutskottet har fogat en avvikande mening till
yttrandet där de tillstyrker motionens förslag.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill därutöver
framhålla att de fördelningspolitiska aspekterna är viktiga att beakta men att
det inte endast är en fråga om skatteskalans utformning. Av central betydelse
för utvecklingen av medborgarnas ekonomiska förhållanden är framför allt att
ekonomisk tillväxt kan skapas och hur inflationen och arbetslösheten utvecklas.
De förändringar som genomförts i skattesystemet sedan hösten 1991 är ett led i
en politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga
grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Att
begränsa marginalskatterna till högst 50% är därvid en viktig förutsättning.
Den förda skattepolitiken innebär att skattetrycket successivt har sänkts, i
första hand genom att sänka och avskaffa tillväxthämmande skatter. Det gäller
nu att skapa förtroende för att denna politik skall fortsätta och inte vändas
till att på nytt höja skattetrycket. Vissa omfördelningar av skatterna kan som
framgår av den reviderade finansplanen bli aktuella, men i huvudsak måste
saneringen av de offentliga finanserna ske genom att minska de offentliga
utgifterna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi92 (s) yrkande 26,
Fi94 (v) yrkandena 8 och 9 samt Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
Grundavdraget
I motion Fi92 (s) yrkas att den årliga uppräkningen av såväl
grundavdraget som brytpunkten i skatteskalan för arbetsinkomster skall
korrigeras för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan fallit
i värde, den s.k. deprecieringseffekten. Motionärerna anser att beräkningen
skall grundas på Konjunkturinstitutets bedömning av effekten.
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att grundavdraget
av rättviseskäl sänks för inkomster över brytpunkten. Avdraget bör successivt
sänkas från 8400kr till 5000kr enligt en skala som innebär att kraftiga
marginaleffekter undviks. Härigenom får låg- och högavlönade samma
skattereduktion (ca 2500 kr). Effekten på statsinkomsterna härav beräknas
till 1,5miljarderkronor per år.
Även i motion Fi116 (v) föreslås att grundavdraget skall avtrappas.
Motionärerna vill avtrappa grundavdraget från inkomster på ca 156000kr, så
att det är helt slopat för de inkomstskikt som skall betala statlig
inkomstskatt. Detta gör att marginalskatten stiger från ca 33% till 40% för
inkomster mellan 156000 och 198800kr. Inkomstförstärkningen till följd
härav beräknas till närmare 7 miljarder kronor.
Skatteutskottet avstyrker även dessa motionsyrkanden med hänvisning till
att yrkanden som i stort sett liknar dessa har behandlats och avstyrkts av
utskottet tidigare (1992/93:SkU20).
Finansutskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Fi92 (s) om
att justera grundavdraget för den s.k. deprecieringseffekten anföra följande.
Regeringen har slagit fast att det inte finns något utrymme för kompensation
för deprecieringens prishöjande effekter. De basbeloppsrelaterade förmånerna
kommer därför att korrigeras för de direkta effekterna av deprecieringen,
vilket bl.a. kommer att påverka grundavdraget. Den statliga inkomstskatteskalan
för år 1993 har justerats med hänsyn till konsumentprisindex, men den i samband
med skattereformen beslutade justeringen med hänsyn till reallöneskyddet
slopades tillfälligt för åren 1993 och 1994. Någon ytterligare åtgärd med
anledning av motion Fi92 (s) yrkande 25 anser inte utskottet påkallad.
Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd)
att en justering bör göras av grundavdraget. För att underlätta en bred
förankring av krispolitiken bör denna justering genomföras endast på
beskattningsbara inkomster över skiktgränsen till statlig inkomstskatt (vid
1994 års taxering 190600kr). Enligt utskottets mening bör detta emellertid
inte ske på ett sådant sätt att de skadliga marginaleffekterna i skattesystemet
på nytt skulle öka. En bättre metod är därför enligt utskottet att i stället
slopa grundavdraget vid den statliga taxeringen. En sådan åtgärd leder inte
till att nuvarande högsta marginalskatt på ca 50% höjs.
Effekten av en sådan åtgärd motsvarar att skiktgränsen för statlig
inkomstskatt sänks med ca 8800kr, vilket ger en inkomstförstärkning för
staten på ca 2miljarder kronor per år. Skattehöjningen för den enskilde
inkomsttagaren blir därmed högst ca 1760kr.
Enligt utskottets mening bör höjningen av den statliga inkomstskatten avse
1995 och 1996 års taxeringar (inkomståren 1994 och 1995). Därefter bör skatten
sänkas genom att grundavdraget återinförs vid taxeringen till statlig
inkomstskatt.
Den som har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst betalar enligt
nuvarande regler statlig inkomstskatt med ett fast belopp på 100kr. Slopas
grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt bör också införas en
regel som innebär att detta skattebelopp inte skall tas ut på inkomster under
den nivå som motsvaras av nuvarande grundavdrag.
Riksdagen bör enligt utskottets mening hemställa hos regeringen att ett
förslag med denna innebörd föreläggs riksdagen i sådan tid att det kan träda i
kraft den 1 januari 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att under hösten
1993 lägga fram erforderliga lagförslag. Därmed kan syftet med motion Fi93
(nyd) yrkande 84 i huvudsak anses vara uppnått.
En skatteskärpning av den modell som förordas i motion Fi116 (v), med
effekter redan i lägre inkomstskikt och med kraftiga marginalskatteskärpningar,
avstyrks av utskottet.
Mervärdesskatt
I motioner från de tre oppositionspartierna föreslås sänkningar av
mervärdesskatten. I motion Fi92 (s) föreslås en  sänkning av skatten på de
varor och tjänster som omfattas av den nuvarande 25-procentsnivån till 20%
och av de varor och tjänster som omfattas av 21-procentsnivån till 16%. I
motion Fi93 (nyd) föreslås att den allmänna momsen bör användas som
regulator om konsumtionen på grund av de hårda besparingarna skulle visa sig
bli alltför låg. Därutöver föreslås, liksom i motion Sk645 (nyd), en
skattesänkning på livsmedel från nuvarande 21-procentsnivån till 9%.
Skattesatsen på hotell- och restaurangtjänster bör enligt motionärerna sänkas
till 12% och till 9% för persontransporter. I motionerna Fi94 (v) och
Sk388 (v) föreslås att den nuvarande 25-procentsnivån sänks till 21% och
att 21-procentsnivån sänks till 18%.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande när det gäller de mångskiftande
motionsförslagen om sänkning av mervärdesskattenivåerna att dessa bör tas upp i
ett större sammanhang och prövas i en avvägning mellan samtliga de åtgärder av
skilda slag som kan aktualiseras inom finansutskottet. Skatteutskottet vill
dock i detta sammanhang poängtera vikten av att man vid eventuella ändringar
beaktar kravet på konkurrensneutralitet och att man så långt det är möjligt
anpassar reglerna till vårt förväntade medlemskap i den gemensamma marknaden.
Aktuella motionskrav avstyrks därmed av skatteutskottet.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den 1 januari
1992 sänktes skatten för vissa tillhandahållanden inom bl.a.
turistnäringen. Den generella skattesatsen är nu således 25% medan
skattesatsen för bl.a. hotelltjänster och upplåtelse av campingplats m.m.,
personbefordran och transport i skidlift är 21%. Utskottet finner det
angeläget att ytterligare förbättra den svenska turistnäringens
konkurrenskraft. I synnerhet de nu angivna tjänsterna är av sådan betydelse för
kostnaderna vid turism i Sverige att starka skäl talar för att skatten bör
sänkas ytterligare. Utskottet anser således att skatten på dessa områden bör
sänkas till 12% den 1 juli 1993. Däremot bör skattesatsen även
fortsättningsvis vara 21% för omsättning och import av livsmedel samt för
restaurangtjänster. Frågan om mervärdesskatteuttaget på biljetter till
nöjesanläggningar m.m. ingår i de frågor om konkurrensneutraliteten på
mervärdesskatteområdet som för närvarande utreds. Utredningen skall vara klar
under hösten. Förslag kan därmed föreläggas riksdagen under våren 1994 och kan
träda i kraft till turistsäsongen 1994. Övriga varor och tjänster som för
närvarande beskattas med 25% berörs inte av vad som nu sagts.
Det är utskottets uppfattning att en omläggning av mervärdesskatten med här
angiven inriktning verksamt skulle bidra till att stimulera turismen i Sverige.
Dels innebär det en ytterligare stimulans, utöver vad den förändrade kronkursen
medfört, för utlänningars turistande i Sverige, dels bidrar det till att
svenskarna i större utsträckning turistar i Sverige. Studier har visat att ökad
turism ger stora regionalpolitiska effekter. Det är få branscher som har en
sådan regional spridning som turistnäringen. Det är dessutom i hög grad en
näring för småföretagen. Därmed kan sysselsättningseffekten bli betydande och
få en stor regional spridning.
Det redovisade innebär att motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 74--76 och Sk645
(nyd) om sänkt turistmoms i huvudsak blir tillgodosedda.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 28 i berörd
del, Fi93 (nyd) yrkande 77, Fi94 yrkande 7 och Sk388 (v) yrkande 17 i vad avser
skatt på livsmedel.
Vad utskottet anfört innebär också att utskottet avstyrker motionerna Fi92
(s) yrkande 28 i berörd del, Fi93 (nyd) yrkande 78 och Fi94 (v) yrkande 6 om en
sänkning av mervärdesskattens generella nivå.
Breddad moms
I den reviderade finansplanen anges, som en del av det saneringsprogram för
de offentliga finanserna som redovisas där, att en breddad bas för
mervärdesskatten kan omfatta införd mervärdesskatteplikt för vissa områden som
för närvarande är undantagna.
Frågan om basbreddning av mervärdesskatten tas också upp i två motioner. I
motion Fi92 (s) redovisas en allmänt positiv inställning till en breddning
av basen för mervärdesskatt. Motionärerna konstaterar dock att dagspressen är
befriad från moms. Det är därför viktigt, anför man, att en momsbreddning inte
leder till ökad koncentration inom tidningsbranschen.
I motion Fi93 (nyd) yrkas att tidningar skall bli skyldiga att betala
moms. Något motiv härför anges emellertid inte i texten. Samma yrkande
återfinns i den från skatteutskottet överlämnade motionen Sk657 av Harriet
Colliander och Richard Ulfvengren (nyd).
Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande (SkU5y) till finansutskottet
att det för närvarande pågår två utredningar avseende mervärdesskatten. Den ena
behandlar frågan om konkurrenssnedvridningar och den andra syftar till att
komma med förslag om förändringar till följd av ett förväntat medlemskap i
EG/EU. Skatteutskottet anser att omfattande förändringar inom
mervärdesskatteområdet bör anstå i avvaktan på resultatet av det pågående
utredningsarbetet och på det förslag som förväntas från regeringen avseende en
ökad basbreddning.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker med
hänvisning härtill motionerna Fi92 (s) yrkande 21 i berörd del, Fi93 (nyd)
yrkande 35 samt Sk657 (nyd).
Fastighetsbeskattning
I propositionen aviserar regeringen förändringar i fastighetstaxeringen som
beräknas inbringa ytterligare 1 miljard kronor. I motion Fi92 (s) ser man
positivt på att gå över till rullande fastighetstaxeringar. Med sådana undviks
stora och språngvisa förändringar i taxeringsvärden och fastighetsskatt. Det
skapar också en bättre anpassning mellan rådande värden på fastighetsmarknaden
och taxeringsvärdena.
I motion Fi93 (nyd) förordas att fastighetsskatten avvecklas under en
tioårsperiod (yrkande 79). Av statsfinansiella skäl bör en sådan avveckling
inte påbörjas förrän tidigast budgetåret 1994/95. Däremot bör taxeringsvärdena
på mark för egnahem omedelbart maximeras till 100000kr för att utjämna
skillnader mellan taxeringsvärden på likvärdiga hus i olika regioner (yrkande
81).
Bostadsutskottet (BoU9y) finner det från de utgångspunkter utskottet har
att beakta inte lämpligt att tillstyrka förslagen i motion Fi93 (nyd). Med
tanke på förslagens statsfinansiella effekter måste de enligt utskottet bedömas
i ett större sammanhang.
Skatteutskottet har i ett betänkande (1992/93:SkU33), som riksdagen så
sent som den 15 april 1993 ställde sig bakom, avstyrkt samma motionsyrkanden
från samma motionärer. Företrädaren för Ny demokrati i skatteutskottet
reserverade sig mot beslutet. Utskottet hänvisar till att denna fråga ingår i
den pågående utredningen om beskattningen av fastigheter. De nu aktuella
motionsyrkandena avstyrks med åberopande av den tidigare behandlingen.
Det finns enligt finansutskottets uppfattning inte anledning för
riksdagen att göra något uttalande innan något konkret förslag om
fastighetstaxeringar föreligger från regeringen. Motion Fi92 (s) yrkande 21 i
denna del avstyrks därför av utskottet.
Frågan om fastighetsskattens utformning måste som bostadsutskottet påpekar
sättas in i ett större statsfinansiellt sammanhang för att kunna bedömas. I
likhet med skatte- och bostadsutskotten avstyrker finansutskottet motion Fi93
(nyd) yrkandena 79 och 81.
Realisationsvinstskatt på bostäder
I motion Fi93 (nyd) begärs att riksdagen skall avskaffa den s.k.
flyttskatten. Denna skatt hämmar enligt motionärerna den fria flyttningen och
förhindrar ett effektivt resursutnyttjande av bostadsbeståndet.
Skatteutskottet har behandlat samma yrkande från samma motionärer i sitt
betänkande 1992/93:SkU33. Skatteutskottet instämmer i motionärernas uppfattning
att reavinstreglerna på bostäder medför problem, särskilt i samband med byte av
bostad. Dessa frågor har behandlats av skatteutskottet under en följd av år.
Enligt vad utskottet då har anfört borde denna och andra frågor anstå i
avvaktan på den förestående prövningen av bostadsbeskattningen och vad som
därmed sammanhänger. Skatteutskottet förutsatte i mars 1992 att regeringen
snarast möjligt redovisar sina överväganden i dessa frågor och lägger fram
förslag till de förbättringar som kan uppnås. I avvaktan härpå avstyrkte
skatteutskottet motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Ledamoten från Ny demokrati reserverade sig mot utskottets ställningstagande.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet och vad som redovisas
i motionen att reavinstreglerna skapar problem i samband med byte av bostad.
Det finns en uppenbar risk att dessa problem bidrar till att försämra
fastighetsmarknadens funktionssätt och därmed bidrar till att förvärra krisen
på fastighetsmarknaden. Det är därför, som skatteutskottet anförde, angeläget
att regeringen snarast redovisar sina överväganden och förelägger riksdagen de
förslag till förbättringar som kan uppnås.
I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion Fi93 (nyd) yrkande 80.
Stämpelskatt
I motion Fi94 (v) upprepar Gudrun Schyman m.fl. förslaget från allmänna
motionstiden om att stämpelskatten skall höjas med 0,25 procentenheter till
1,75 % (yrkande 10).
Stämpelskatten utgår bl.a. vid försäljning av fast egendom. Skatteutskottet
redovisade i betänkandet 1992/93:SkU33 sin principiella uppfattning att
speciella skatter av detta slag har snedvridande och hämmande effekter som bör
undvikas. Eftersom motionärerna inte åberopade andra skäl för sitt yrkande än
att denna skattehöjning ingick i deras budgetpolitik avstyrkte skatteutskottet
motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag och avslog motionen.
Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande till denna behandling och avstyrker
motionen.
Finansutskottet har samma principiella uppfattning som skatteutskottet
gav uttryck för i sitt betänkande SkU33. Finansutskottet ser mot denna bakgrund
inte skäl att höja stämpelskatten. Utskottet återkommer i avsnittet om ett
saneringsprogram för de offentliga finanserna till Vänsterpartiets
budgetpolitiska förslag. Motion Fi94 (v) yrkande 10 avstyrks av utskottet.
Kapitalbeskattning
I motion Fi92 (s) upprepas de krav om skärpt kapitalbeskattning som samma
motionärer framfört vid flera tillfällen under innevarande riksmöte.
Skattesatsen på kapitalinkomster skall vara 30 % även efter år 1994 (yrkande
29). Reavinstskatten på aktier skall vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 30).
Skatten på avkastning av kapitalförsäkringar och värdepappersfonder skall också
vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 31).
I Vänsterpartiets motion Fi94 (v) yrkas att ett avdragstak för
bruttoräntor införs för inkomståret 1994.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motioner med hänvisning
till utskottets behandling i betänkandet 1992/93:SkU20. Skatteutskottet
erinrade i betänkandet om att motiven för att sänka beskattningen till 25 % var
att ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå en nivå på
kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall kunna hävda sig
internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar. Dessa skäl
kvarstår med oförminskad styrka. Skatteutskottet framhöll vidare att
skatteuttaget fortfarande är högt och medför snedvridande effekter, särskilt
som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.
Till skatteutskottets betänkande hade Socialdemokraterna i utskottet fogat en
reservation.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att vad
skatteutskottet med riksdagens godkännande anförde i betänkandet SkU20 alltjämt
äger giltighet. Motionerna Fi92 (s) yrkandena 29--31 och Fi94 (v) yrkande 11
avstyrks därför av finansutskottet.
Beskattning av pensionssparande
I motion Fi92 (s) förordas att avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar skall vara 10 % (ykande 42) samt att individuellt
pensionssparande utan försäkringsinslag inte skall berättiga till allmänt
avdrag (yrkande 43).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motionsyrkanden med
hänvisning till sin behandling av regeringens förslag till individuellt
pensionssparande (prop. 1992/93:187, SkU31). Skatteutskottet anser med
instämmande av näringsutskottet att det är en fördel att pensionssparandet inte
begränsas till försäkringsbolag. Det är värdefullt för spararna att kunna välja
mellan olika sparformer och institut. En ökad konkurrens kan bidra till att
effektivisera förvaltningen och ge spararna högsta möjliga avkastning.
Skatteutskottet har också så sent som den 12 maj 1993 tagit ställning till
skattesatserna för avkastningsskatten. Förslaget i proposition 187 innebär en
schablonmässig beskattning av pensionskapitalet. Detta innebär en förenkling av
reglerna, och därmed behöver inte hänsyn tas till skatteeffekterna vid
omplaceringar. Skattesatserna hade i propositionen justerats ned i förhållande
till vad som föreslogs i lagrådsremissen, som i denna del överensstämde med
motionärernas förslag. Som motiv för justeringen angavs att hänsyn tagits till
utfallet av 1992 års taxering. Skatteutskottet såg inte anledning att avvika
från propositionens förslag.
Till skatteutskottets betänkande i denna del fogade Socialdemokraterna i
utskottet en reservation.
Finansutskottet ser inte skäl att göra en annan bedömning än
skatteutskottet och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkandena 42 och 43.
Företagsbeskattning
I motion Fi93 (nyd) föreslås ett antal förändringar i
företagsbeskattningen, bl.a. införande av ett investeringsavdrag på 30 %
(yrkande 43), startavdrag på maskiner (yrkande 44), förenklingar och omfattande
skattesänkningar för småföretagare (yrkandena 66--73). Samma yrkanden väcktes
under allmänna motionstiden (motion Sk362). Motionärerna framhåller att
nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtida välfärd. Det är i de små
företagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Skattereglerna måste
därför utformas så att de underlättar nyföretagande och stimulerar
investeringar.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena med hänvisning
till frågornas tidigare behandling (SkU21). Utskottet framhöll i detta
sammanhang att ett omfattande utredningsarbete har avslutats om fysiska
personers näringsverksamhet. En utredning har i ett betänkande Neutral
företagsbeskattning (SOU 1992:100) lagt fram förslag om ett nytt system för
beskattning av enskild näringsverksamhet och handelsbolag. Förslaget innebär
bl.a. att egenföretagare skall få samma möjlighet till att expandera
verksamheten som aktiebolag. Förslaget bereds för närvarande i
regeringskansliet.
Med hänsyn till ytterligare utredningsbehov rörande vissa andra
företagsskattefrågor och nödvändigheten av att följa den internationella
utvecklingen, främst inom EG, påbörjades sommaren 1992 ytterligare en
utredning. Denna utredning, 1992 års företagsskatteutredning, har i
delbetänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67) lagt
fram förslag som rör grundläggande delar i företagsbeskattningen. I det
fortsatta arbetet skall utredningen se över dubbelbeskattningen av aktiebolag.
Den delen av arbetet skall vara klart till sommaren 1993. Skatteutskottet ansåg
att med hänsyn härtill borde utskottet avvakta med att ta ställning de frågor
som togs upp i motionen. Yrkandena avstyrktes därför.
Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet reserverade sig till förmån för
motionsyrkandena.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att
ett livskraftigt små- och nyföretagande är en förutsättning för ekonomisk
tillväxt. Det är i de små företagen som de nya möjligheterna och
arbetstillfällena finns. För att förbättra villkoren för produktion,
investeringar och sparande är det angeläget att skatteuttaget för eget kapital
görs likvärdigt med skatteuttaget för lånat kapital så att nuvarande
skattemässiga diskriminering av eget kapital elimineras.
Den i den reviderade finansplanen utlovade departementspromemorian med
förslag till ändringar i företagsbeskattningen som bygger på de båda ovannämnda
utredningsbetänkandena har nu offentliggjorts (Ds 1993:28). I promemorian
redovisas förslag som ger enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag
skattevillkor som är likvärdiga med de som gäller för enmansaktiebolag. Vidare
föreslås att bolagsskattesatsen sänks från 30% till 25%, samtidigt som
möjligheten att göra avsättning till skatteutjämningsreserv (surv) slopas och
en rätt att utjämna förluster mot tidigare års vinster införs. De nya reglerna
föreslås gälla fr.o.m. den 1januari 1994.
Förslagen innebär att överbeskattningen av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag elimineras. Förslagen om fortsatt reformering av
bolagsskatten syftar till att minska inlåsningen av kapital och uppnå en bättre
anpassning till vad som gäller internationellt. Sänkningen av den formella
skattesatsen får en särskild betydelse i ett internationellt perspektiv.
Avskaffandet av surven medför förenklingsvinster för både skattskyldiga och
skattemyndigheter. Förslagen kommer att leda till en samhällsekonomiskt
effektivare företagsbeskattning med bl.a. ökade investeringar som följd.
De nya reglerna för enskilda näringsidkare och handelsbolag beräknas ge ett
varaktigt skattebortfall för den konsoliderade offentliga sektorn på 0,9
miljarder kronor. Omläggningen av juridiska personers beskattning är i huvudsak
budgetmässigt neutral om survavsättningarna återförs till beskattning.
Som redovisats i kompletteringspropositionen avser regeringen att på grundval
av promemorian lägga fram ett förslag för riksdagen under hösten.
Utskottet kan således konstatera att flera av de frågor som motionärerna tar
upp är på väg att få en tillfredsställande lösning. Motionsyrkandena bör därför
inte nu, innan förslagen förelagts riksdagen, föranleda några åtgärder från
riksdagens sida. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 43, 44 och 66--73 avstyrks därmed
av utskottet.
Energibeskattningen
I Vänsterpartiets motion Fi94 föreslås att skatteuttaget på industrins
energikonsumtion delvis skall återställas. Vidare föreslås att skattesatsen för
produktion av elektrisk kraft skall höjas. Förslagen ingår som delar i
Vänsterpartiets budgetalternativ.
I motion Fi92 (s) yrkas att sänkningen av dieseloljeskatten skall
återtas. Vidare upprepas det förslag till ny energibeskattning som framfördes
under allmänna motionstiden (Sk354).
Skatteutskottet avstyrker dessa motionsyrkanden med hänvisning till
behandlingen av samma yrkanden i betänkandet SkU34. Ett viktigt inslag i den
omläggning av energiskatterna som genomfördes den 1 januari 1993 var att
nedsättningsreglerna för den energiintensiva industrin avvecklas fram till år
1995. Genom denna förändring blir energiskattebelastningen helt beroende av
företagens energiförbrukning, och incitamenten till energieffektiviseringar och
begränsningar av koldioxidutsläppen förstärks. Enligt skatteutskottets mening
är det för närvarande inte befogat med några ytterligare klimatpolitiska
åtgärder från statens sida gentemot industrisektorn.
Beträffande dieseloljeskatten anför skatteutskottet att det finns skäl att
söka anpassa den jämförelsevis höga beskattning som gäller för transporter i
Sverige till den nivå som beräknas gälla inom EG. Även om det i dag finns ett
begränsat utrymme för skattesänkningar bör detta område prioriteras för att på
så sätt stärka den svenska industrins konkurrenskraft och minska
arbetslösheten.
Socialdemokraterna i skatteutskottet reserverade sig till förmån för motion
Sk354 (s).
Finansutskottet har beträffande energibeskattningen inte någon annan
uppfattning än skatteutskottet och avstyrker därför motionerna Fi92 (s)
yrkandena 32 och 39 samt Fi94 (v) yrkandena 12 och 13.
Punktskatter
I motion Fi93 (nyd) accepteras den inriktning som redovisas i den reviderade
finansplanen att punktskatter bör följa prisutvecklingen. På sikt bör
emellertid vissa punktskatter sänkas för att harmoniera med främst EG-länderna
hävdar motionärerna (yrkande83). Vidare anförs i motionen att miljöskatterna
måste anpassas till våra konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder
(yrkande82).
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till det
fortlöpande arbete som bedrivs inom regeringen med dessa frågor.
Finansutskottet delar uppfattningen att vissa punktskatter bör
harmonieras med EG-ländernas beskattningsregler. Utskottet utgår liksom
skatteutskottet från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och vid
behov återkommer till riksdagen med förslag om att anpassa skattenivåerna till
dem som gäller inom EG-länderna. Något särskilt uttalande härom anser utskottet
inte erforderligt. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 82 och 83 avstyrks därför.
Charterskatt
Riksdagen beslutade den 15 april 1993 att avskaffa charterskatten vid
utgången av september månad 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr. 264). I
motion Fi92 (s) yrkas att detta beslut återtas.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till det av
riksdagen nyligen fattade beslutet (SkU25). Socialdemokraterna i
skatteutskottet reserverade sig mot beslutet.
Som framhålls i proposition 166 och i skatteutskottets betänkande SkU25 har
skatten på vissa resor haft vissa skadliga effekter. Den har diskriminerat
resor med flyg och i synnerhet charterflyg. Skatten har också skapat vissa
olägenheter för flyget från Sturup som har att konkurrera med Kastrup där
motsvarande reseskatt avskaffades den 1 september 1991. Finansutskottet
delar uppfattningen att reseskattens skadeverkningar blivit alltför stora och
avstyrker därför motionsförslaget Fi92 (s) yrkande 40 att bibehålla skatten.
Förpackningsskatt
Riksdagen beslutade den 15 april 1993 slopa skatten på vissa
dryckesförpackningar fr.o.m. den 1 maj 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr.
264). I motion Fi92 (s) begärs förslag om hur slopandet av
förpackningsskatten skall finansieras.
Enligt vad skatteutskottet anför i sitt betänkande SkU25 finns det inte
längre skäl att behålla skatten på vissa dryckesförpackningar. Det
inkomstbortfall som uppkommer har beaktats i budgetförslaget för 1993/94.
Motionsyrkandet avstyrks därför.
I betänkandet SkU25 reserverade sig Socialdemokraterna till förmån för en
motion med samma yrkande som i den nu aktuella.
Finansutskottet vill framhålla att olika skatte- och utgiftsposter i
budgeten måste ses i ett helhetsperspektiv. Det är generellt sett inte så att
vissa skatter som t.ex. förpackningsskatten är avsedda att finansiera viss
verksamhet. Motionärernas sätt att se på förpackningsskatten skulle innebära
att inga skattesänkningar kan göras i en budget som uppvisar ett underskott.
Detta synsätt skulle i nuvarande läge utgöra en långtgående begränsning vid
utformningen av den ekonomiska politiken. Finansutskottet kan, liksom
skatteutskottet, konstatera att slopandet av förpackningsskatten har beaktats i
årets budgetförslag. Motion Fi92 (s) yrkande 41 avstyrks av utskottet.
Miljöavgifter
I motion Fi92 (s) anförs att en parlamentarisk utredning bör tillsättas
för att pröva hur miljöavgifter skall kunna användas för att förbättra miljön
och öka sysselsättningen (yrkande 20). I detta sammanhang bör frågan om
avfallsavgift för osorterat industriavfall prövas.
Jordbruksutskottet (JoU4y) anser att från de synpunkter
jordbruksutskottet har att företräda finns ingen anledning att nu föreslå
ytterligare utredningar angående miljöavgifter. En omfattande utredning
angående sådana avgifter m.m. har gjorts av den år 1988 tillsatta Kommittén om
ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Frågan har behandlats
i riksdagen i en mängd olika sammanhang. Flera av de miljöavgifter m.m. som
föreslogs av utredningen har genomförts successivt. Jordbruksutskottet vill för
sin del framhålla att det torde föreligga betydande politisk enighet om att
ekonomiska styrmedel är ett effektivt medel i miljöpolitiken. Miljöavgifterna
befinner sig enligt utskottets mening för närvarande i en genomförandefas
snarare än i en utredningsfas.
Socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fogat en avvikande mening till
yttrandet i denna del.
Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot vad
jordbruksutskottet anför och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkande 20.
Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot
ekonomisk brottslighet
I proposition 150 (bilaga 6) tas Ekonomikommissionens förslag upp om en
effektivare skatteindrivning som leder till att i demokratisk ordning beslutade
skatter i ökad utsträckning faktiskt betalas in. Kommissionen gör bedömningen
att detta kan ge en budgetförstärkning på ca 10 miljarder kronor. Förslaget tar
främst sikte på den ekonomiska brottslighet som medför att stora belopp årligen
undandras beskattning. Kommissionen förordar mot bakgrund härav en utbyggnad av
skattekontrollen.
I budgetpropositionen görs en mer försiktig bedömning av vad som kan uppnås
med en rimlig resursinsats. En total resursinsats i storleksordningen 200
miljoner kronor per år fram till år 1998 bedöms kunna öka skatteintäkterna med
bortåt 4 miljarder kronor per år.
Som en första åtgärd för att förstärka skattekontrollen anser föredragande
statsrådet att regeringen bör kunna medge skattemyndigheterna merutgift
budgetåret 1993/94 i storleksordningen 20 miljoner kronor för särskilda
insatser vad gäller mervärdesskatt.
Polisväsendet, åklagarmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har en viktig
funktion att följa upp skattemyndigheternas arbete. I regeringens program mot
den ekonomiska brottsligheten ingår kraftfulla åtgärder för att samordna och
koncentrera myndigheternas brottsbekämpande arbete.
I motion Fi92 (s) hänvisas till det program mot den ekonomiska
brottsligheten som Socialdemokraterna lade fram i januari. Det innehöll förslag
om ökade resurser till polisens ekorotlar, ny organisation och ändrad
lagstiftning. Dessa förslag upprepas delvis i den nu aktuella motionen. Sålunda
begärs ett uttalande om vikten att bekämpa ekobrottsligheten (yrkande 33).
Vidare föreslås ökade resurser till Rikspolisstyrelsen (yrkande 34),
kronofogdemyndigheterna (yrkande 35), Riksåklagaren (yrkande 36),
Riksskatteverket (yrkande 37) samt Tullverket (yrkande 38). Därutöver föreslås
en förstärkning av skatterevisionen. En utredning begärs för att förbereda ett
införande av avgiftsfinansierad skatterevision (yrkande 24). Genom en effektiv
skatterevision och en effektiv indrivning bör det enligt motionärerna vara
möjligt att öka skatteinkomsterna med minst 10, kanske 20--30 miljarder kronor.
Ett program mot den ekonomiska brottsligheten återfinns också i motion
Fi93 (nyd). Motionärerna ställer sig bakom ett tiopunktersprogram som
utarbetats av Förbundet jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK).
Genomförs dessa åtgärder uppskattas besparingarna kunna uppgå till minst 10
miljarder kronor per år efter en uppbyggnadsperiod på tre år (yrkande 90 och
91). En tvärpolitisk kommission bör tillsättas för att följa myndigheternas
arbete (yrkande 89).
I motion Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) förordas att AMS-medel
används för att utbilda och sysselsätta jurister och ekonomer i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. Det är enligt motionärerna angeläget att stärka
kompetensen för den personal som arbetar med dessa frågor samt att utveckla
datorstödet.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU5y) att även försiktiga
bedömningar ger vid handen att man med rimliga resursinsatser kan uppnå
väsentliga förbättringar av skattekontrollen och skatteuppbörden och därmed öka
samhällets nettointäkter. Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att
förbättra den nuvarande situationen bl.a. med tanke på de seriösa företagens
konkurrenssituation och för att skapa en viktig preventiv effekt mot
skatteundandraganden.
De planer som regeringen nu redovisar innebär att skattemyndigheterna får en
direkt förstärkning av momskontrollen, där behovet av förbättringar är särskilt
påträngande. Skatteutskottet utgår också från att regeringen så snart som
möjligt redovisar förslaget om en allmän årlig förstärkning av skattekontrollen
och indrivningen med 200 miljoner kronor. Enligt skatteutskottets mening finns
det därför inte anledning att nu gå in på en närmare prövning av
skatteförvaltningens anslagsfrågor.
Skatteutskottet anser beträffande förslaget om avgiftsfinansierad
skatterevision att sanktioner av den typ som redan finns i form av
uppdebitering av skatt, skattetillägg, böter och fängelse är tillräckliga
korrektiv mot oriktiga redovisningar.
I en avvikande mening i yttrandet till finansutskottet motsätter sig
skatteutskottets socialdemokrater beslutet att avstyrka motionen.
Justitieutskottet redovisar i sitt yttrande (JuU4y) som bakgrund vad som
hittills företagits på detta område av justitieutskottet, regeringen och
myndigheterna (Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren). Utskottet behandlade så
sent som i mars i år ett antal motioner med yrkanden liknande de nu aktuella om
Polisen. Dessa avstyrktes av utskottet med hänvisning till det pågående
arbetet. I det sammanhanget underströk justitieutskottet på nytt att det fanns
anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och utskottet
pekade på de pågående åtgärderna som syftar till att förstärka resurserna för
bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och på olika sätt att
effektivisera arbetet på området. Utskottet konstaterade att vad som nu görs
innebär att den ekonomiska brottsligheten sätts i centrum för den
brottsbekämpande verksamheten på ett annat sätt än tidigare. Utskottet
avstyrkte ett antal motioner med förslag om ökade resurser till
Rikspolisstyrelsen och åklagarväsendet med hänvisning till de omprioriteringar
och den treårsplanering som gjorts.
I yttrandet till finansutskottet (JuU4y) vidhåller justitieutskottet sin
uppfattning och understryker att ett effektivt bekämpande av den ekonomiska
brottsligheten inte bara, som anförs i motionerna Fi92 (s) och Fi93 (nyd), på
sikt kan förväntas öka statens intäkter. Härtill kommer den positiva effekt på
samhällsmoralen i stort som kan förväntas bli ett ytterligare resultat om
ekobrottsligheten nedbringas. Samtidigt skapas sunda konkurrensförhållanden för
seriöst arbetande företag. Utskottet uttrycker sin tillfredsställelse med det
arbete som pågår inom regeringskansliet och på andra håll. Det är angeläget att
arbetet fortsätter med oförminskad kraft och att det leder till konkreta
resultat. Justitieutskottet utgår från att regeringen i nästa års
budgetproposition redovisar sina åtgärder för riksdagen.
Mot den här bakgrunden kan inte justitieutskottet finna att det erfordras
något tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa
ekobrottsligheten som begärs i motion Fi92 (s). Socialdemokraterna redovisar
dock en annan uppfattning i en avvikande mening till yttrandet.
Justitieutskottet kan inte heller tillstyrka yrkandet i motion Fi93 (nyd) om
en tvärpolitisk kommission mot ekobrott. Det finns snarare en risk att en ny
omfattande utredning skulle bromsa upp det pågående arbetet och således medföra
att olika åtgärder förskjuts framåt i tiden, påpekar utskottet.
Justitieutskottet kan inte heller finna att något uttalande från riksdagens
sida erfordras med anledning av de konkreta åtgärdsförslag för att
effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) och
Fi115 (v). I den delen konstaterar utskottet att de förslag som förs fram redan
har aktualiserats i andra sammanhang. Det sagda hindrar inte att utskottet
delar motionärernas syn beträffande många av de förslag som tas upp i
motionerna.
När det gäller yrkandena i motion Fi92 (s) om högre anslag till
Rikspolisstyrelsen och till Riksåklagaren hänvisar justitieutskottet till sina
tidigare ställningstaganden i mars 1993 då likalydande yrkanden prövades.
Socialdemokraterna i justitieutskottet har avgivit en avvikande mening till
förmån för motionen.
Lagutskottet ser inget skäl för utskottet att frångå riksdagens tidigare
ställningstagande beträffande det nu upprepade motionsyrkandet i motion Fi92
(s) att till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter anvisa 4,5
miljoner kronor utöver vad regeringen och riksdagen tidigare föreslagit och
beslutat.
Beträffande förslaget i motion Fi115 (v) om att AMS-medel t.ex. i form av
beredskapsarbeten skall kunna användas för att anställa arbetslösa jurister och
ekonomer i kampen mot den ekonomiska brottsligheten anför
arbetsmarknadsutskottet (AU8y) att det i dag inte finns något formellt
hinder att göra på det sättet. Motionen bör därför enligt utskottet inte
föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Finansutskottet anser beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas
kontrollverksamhet i likhet med skatteutskottet och med vad som anförs i
propositionen att det är mycket angeläget att förbättra skatteindrivningen så
att skatteuppbörden i högre grad än för närvarande motsvarar vad riksdagen
beslutat att skatterna skall uppgå till. Det är självfallet svårt att göra
bedömningar om vad en effektivare skatteindrivning kan ge i ökade
skatteintäkter. Klart är emellertid att en ökad satsning på en effektivare
skatteförvaltning ger flerdubbelt större skatteintäkter. Finansutskottet anser
därför att regeringen så snart som möjligt bör återkomma till riksdagen med
förslag till förstärkning av skattekontrollen och indrivningen. Som framgår av
propositionen bör sådana åtgärder till att börja med inriktas på kontrollen av
mervärdesskatt. Motion Fi92 (s) yrkandena 37 och 38 avstyrks i den mån de inte
tillgodoses av detta ställningstagande.
Finansutskottet anser i likhet med justitieutskottet att något
tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten
så som begärs i motion Fi92 (s) inte är erforderligt. Motion Fi92 yrkande 33
avstyrks av utskottet.
Förslaget om en tvärpolitisk kommission mot ekobrott bör som
justitieutskottet föreslår avslås. Yrkande 89 i Fi93 (nyd) avstyrks därmed av
finansutskottet.
Finansutskottet förordar, i likhet med vad justitieutskottet och
arbetsmarknadsutskottet i denna del anför, att de konkreta åtgärdsförslag för
att effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd)
yrkandena 90 och 91 och Fi115 (v) avslås av riksdagen.
Finansutskottet instämmer i vad justitie- och lagutskotten anför om
medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet, dvs. högre anslag till
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och kronofogdemyndigheterna. Motion Fi92 (s)
yrkandena 34--36 avstyrks därmed av utskottet.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning om en utredning för att
förbereda ett införande av en avgiftsfinansierad skatterevision och
avstyrker motion Fi92 (s) yrkande 24.
Skatteflyktslag
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi92 att den tidigare gällande
skatteflyktslagen skall återinföras (yrkande 23).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU5y) inte skäl att ompröva sitt
tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet åberopade i sitt betänkande
SkU22 att skatteflyktsklausulen utsatts för långvarig och kraftig kritik
alltsedan sin tillkomst. Den innebar svårigheter för den enskilde att bedöma
konsekvenserna i skattehänseende av olika rättshandlingar. Vidare anfördes att
motiven för att behålla skatteflyktsklausulen försvagats efter
skattereformen.
Socialdemokraterna i skatteutskottet uttalar sig i en avvikande mening för
att skatteflyktsklausulen skall återinföras.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att motion Fi92 (s)
yrkande 23 bör avslås av riksdagen.
Konkursrättsliga frågor
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) tas tre frågor upp som
gäller konkursrätten och angränsande lagstiftning. Det föreslås att
prioriterade fordringsägare endast bör erhålla 75 % av sina fordringsbelopp vid
en konkurs, att förmånsrättsordningen i samband med konkurser bör ändras samt
att de företag som försätts i konkurs till följd av något annat företags
konkurs skall erhålla någon form av konkursgaranti eller räntefria lån.
Lagutskottet förordar i sitt yttrande 1992/93:LU7 att yrkandena bör
avslås. Utskottet framhåller att likalydande yrkanden nyligen behandlats och
avstyrkts av utskottet i dess betänkande 1992/93:LU40.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än lagutskottet och avstyrker
motion Fi93 (nyd) yrkandena 50--52.


Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslår i motionen Fi93 och Gudrun Schyman
m.fl. (v) i Fi94 förändringar vad gäller anslagen  inom Utrikesdepartementets
område när de presenterar sina alternativ till regeringens ekonomiska politik.
Motionsförslagen berör u-landsbiståndet, östbiståndet samt organiseringen av
myndigheterna inom biståndsområdet.
U-landsbiståndets inriktning
I motion Fi93 (nyd) yrkande 14 föreslås en förändrad inriktning av
biståndspolitiken. Förändringen motiveras med att det svenska biståndet är
ineffektivt. Dessutom är landets ekonomiska läge så prekärt att biståndet bör
minskas även av den anledningen. Besparingar på biståndet har den fördelen att
de inte leder till minskad inhemsk efterfrågan. Den biståndspolitik som
förordas i motionen innebär bl.a. att allt bistånd skall föras samman till ett
anslag, vilket medför att stödet till Östeuropa (litt. G) kommer att redovisas
inom biståndsramen. Den innebär också att Sveriges långsiktiga biståndsmål
fastställs till 0,7 % av BNI -- samma mål som antagits av FN:s medlemsländer. I
dagens kärva ekonomiska läge bör dock biståndet enligt motionärerna halveras
till knappt 7,2 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 0,5 % av BNI.
Inriktningen av biståndspolitiken tas även upp i yrkande 21 i motion Fi94
(v). I denna förordas emellertid ett utökat bistånd. Klyftorna mellan rika och
fattiga länder i världen fortsätter att öka. Svenska folket lever redan i dag
på materiellt sett tillräckligt hög levnadsstandard. Felet är den ojämna
fördelningen av välståndet. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att
biståndsmålet för budgetåret 1993/94 skall vara 1 % av BNI.
Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande (1992/93:UU7y) till tidigare
behandling av biståndspolitiken och enprocentsmålet under innevarande riksmöte.
Riksdagen har beslutat att sänkningen av biståndet skall vara temporär. Målet
för u-landsbiståndet -- 1 % av BNI -- ligger fast. Så snart Sveriges ekonomi
tillåter det skall biståndsramen ökas. Utskottet hänvisar även till regeringens
långsiktiga konsekvensanalys i kompletteringspropositionen där det sägs att
biståndet successivt skall ökas för att 1997/98 åter utgöra 1 % av BNI (bil.
1.2, s. 112). Utskottet påpekar att detta bör ses som en prognos och
understryker att en återgång till enprocentsnivån bör prioriteras. Utskottet
anser vidare att samarbetet med Central- och Östeuropa inte bör utgöra en del
av utvecklingsbiståndet till tredje världen. Därmed anser utrikesutskottet att
motionerna bör avstyrkas vad avser biståndspolitikens inriktning. I yttrandet
anmäls avvikande mening från Ny demokratis representant.
Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi93 (nyd) yrkande 14 och Fi94 (v) yrkande 21.
Biståndsanslagen
I motion Fi93 (yrkandena 9--12) föreslås omprövning av tidigare beslut
rörande anvisning av medel till anslag inom littera C. Internationellt
utvecklingssamarbete. Motionärernas förslag skulle innebära en sänkning av den
totala medelsramen för u-landsbiståndet i enlighet med de förändrade riktlinjer
de förespråkar för biståndspolitiken.
Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande även i dessa frågor till
tidigare behandling under riksmötet (1992/93:UU15) av förslag som
överensstämmer med de här lagda. I samtliga fall avstyrkte utskottet
motionärernas förslag. Eftersom dessa ställningstaganden alltjämt äger
giltighet anser utrikesutskottet att motionen bör avstyrkas i ovannämnda delar.
Avvikande mening har avgivits av Ny demokratis representant.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utrikesutskottet och
avstyrker därmed motion FI93 (nyd) yrkandena 9--12.
Östbiståndet
I motion Fi93 yrkande 13 (nyd) föreslås att riksdagen höjer de tidigare
anslagna medlen till stödet för Baltikum och Östeuropa. Motionärerna vill
prioritera detta stöd och föreslår en höjning av anslaget till 2 miljarder
kronor.
Återigen hänvisar utrikesutskottet i sitt yttrande till tidigare
behandling under våren av ämnet (1992/93:UU16). Eftersom de prioriteringar som
då gjordes fortfarande äger giltighet anser utskottet att motionen bör
avstyrkas i denna del. Ny demokratis företrädare i utskottet har anmält
avvikande mening.
Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och avslår motion Fi93
(nyd) yrkande 13.
Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet
Eftersom programländer-tanken bör avskaffas och ersättas med ett renodlat
projekttänkande menar Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i motion Fi93 yrkandena
39 och 40 att en operativ biståndsmyndighet bör upprättas som ersätter SIDA,
BITS, Swedecorp m.fl. mindre myndigheter. Motionärerna föreslår även att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
besparingsmöjligheter inom SIDA redan under budgetåret 1993/94.
Utrikesutskottet noterar i sitt yttrande att de här aktuella förslagen
också berördes i motion 1992/93:U265, vilka behandlades i betänkandet
1992/93:UU15. Utskottet ansåg då att de föreslagna förändringarna ej borde
komma i fråga. Eftersom det ställningstagande som då gjordes fortfarande äger
giltighet anser utskottet att motionen bör avstyrkas i dessa delar.
Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker
yrkandena 39 och 40 i motion Fi93 (nyd).
Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik
Utlänningsnämnden
I propositionen föreslår regeringen att på ramanslaget för
Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 skall anvisas ytterligare 19130000
kr utöver vad som föreslagits i budgetproposition 1992/93:100 bilaga 12. För
att Utlänningsnämnden skulle kunna behålla nuvarande extraordinära kapacitet
skulle det behövas ett anslag på 70680000 kr, men med hänsyn till
osäkerheten i planeringsförutsättningarna föreslogs i budgetpropositionen ett
anslag på 51550000 kr. I kompletteringspropositionen menar regeringen
emellertid att den hittillsvarande asyltillströmningen från f.d. Jugoslavien
och de nu liggande ärendebalanserna hos Statens invandrarverk och
Utlänningsnämnden motiverar att ytterligare medel anvisas till
Utlänningsnämnden.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU4y) ingen erinran mot
detta förslag.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
tillstyrker proposition 150 bilaga 9 avsnitt D att riksdagen under elfte
huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar
19130000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 12.
Statens invandrarverk
I motion Fi92 (s) anförs att Sverige skall ha en generös flyktingpolitik,
men att det krävs en effektiv administration av asylsökningarna och
förläggningsverksamheten. Motionärerna bedömer att det finns goda möjligheter
att klara en fortsatt human flyktingpolitik till betydligt lägre kostnader än i
dag. De anser att under det kommande budgetåret bör en effektivisering av
invandrar- och flyktingpolitiken inledas, som bl.a. kan innebära kortare
handläggningstider och ökade insatser i näraliggande länder. I motionen
konstateras även att Invandrarverket och Utlänningsnämnden f.n. har extra
resurser för att verkställa avvisningsbeslut i den takt som sådana beslut
fattas. Detta har inneburit att det vid utgången av år 1992 fanns 6300
personer på flyktingförläggningarna som väntade på polisens verkställighet. En
situation som enligt motionärerna medför kraftigt ökade förläggningskostnader.
Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att Invandrarverket redan under
innevarande budgetår ges i uppdrag att vidta åtgärder som medför ett med 10 %
minskat anslagsbehov för budgetåret 1993/94, vilket innebär en minskning av
förläggningskostnaderna med 1100 miljoner kronor (yrkande 22).
I motion Fi93 (nyd) yrkande 28 begärs att riksdagen i fråga om
förläggningskostnader beslutar om en sänkning av anslaget med 1500 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94. Vidare begär motionärerna i yrkande 25 ett
tillkännagivande om att outnyttjade kommunala bostäder måste utnyttjas som
flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden.
I yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att en noggrann kontinuerlig
granskning görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader. I yrkande 38
begärs ett tillkännagivande om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras
och effektiviseras.
Vidare begär motionärerna i yrkande 16 ett tillkännagivande om att det är
betydligt billigare och betydligt bättre att människor som på grund av
inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i
Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till sådana närområden.
Socialförsäkringsutskottet bedömer i sitt yttrande (SfU4y) att de medel
som anvisats för Statens invandrarverk och för förläggningskostnaderna för
budgetåret 1993/94 behövs. Utskottet menar att några självklara besparingar
inte åstadkoms även om Invandrarverket lyckas pressa dygnskostnaderna för de
asylsökande på förläggningarna, eftersom antalet belagda platser på
förläggningarna snarare är för lågt än för högt beräknade. Anslaget för
förläggningskostnader har beräknats efter ett antal asylsökande om 30000
personer och ett genomsnittligt antal belagda platser på förläggningarna om
62000 med en genomsnittlig dygnskostnad om 281 kr. För närvarande befinner
sig emellertid drygt 83000 personer på slussar och förläggningar med en
genomsnittlig vistelsetid av drygt 8 månader, och tillströmningen från f.d.
Jugoslavien är fortsatt hög. Utskottet utgår från att verket fortlöpande prövar
vilka besparingar som går att göra på området, men anser inte att det finns
anledning att redan nu räkna med besparingar på anslaget av de
storleksordningar som föreslagits i de båda motionerna.
Socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionerna Fi92 yrkande 22
och Fi93 yrkande 28 och 25.
Utskottet konstaterar vidare att liknande yrkande om att en noggrann
kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamheter och kostnader
behandlats i såväl betänkande 1992/93:SfU7 som betänkande 1992/93:SfU20.
Utskottet framhöll då att den granskning som Riksrevisionsverket gjort av
Invandrarverkets upphandling av förläggningsplatser inte ger belägg för att
någon särskild granskning, utöver den som görs inom budgetprocessen, behövs.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Fi93
yrkande 26.
Socialförsäkringsutskottet avstyrker även yrkandet om att Invandrarverket
måste bantas, rationaliseras och effektiviseras. Utskottet utgår från att de
ytterligare besparingar och effektiviseringar av Statens invandrarverk som är
möjliga att göra också görs fortlöpande. Utskottet finner inte anledning till
något tillkännagivande med anledning av motion Fi93 yrkande 38.
Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet
motionerna Fi92 (s) yrkande 22 och Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28 om
besparingar på Statens invandrarverks kostnader för flyktingförläggningar.
Utskottet delar även socialförsäkringsutskottets uppfattning att det inte
föreligger något behov av granskning eller rationalisering av Statens
invandrarverk. Utskottet avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkandena 26 och
38.
Finansutskottet avstyrker vidare yrkande 16 i samma motion med hänvisning
till den parlamentariska kommitté som ska se över invandrings- och
flyktingpolitiken. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att göra överväganden om
flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram förslag till hur vårt
land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i
krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt. Utskottet anser i likhet
med socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU7) att resultatet av kommitténs
arbete bör avvaktas och avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 16.
Flyktingmottagningen
I motion Fi93 (nyd) kritiseras regeringens flyktingpolitik. Motionärerna
anser att många åtgärder måste vidtagas omgående och inte skjutas på framtiden
i avvaktan på den parlamentariska kommitténs ställningstaganden. De anser att
Invandrarverkets asylprövningstid snarast måste nedbringas till högst tre
månader och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande om detta. I motionen begärs
även i yrkande 15 ett tillkännagivande om behovet av att snabba åtgärder vidtas
inom flyktingpolitiken omfattande strikt begränsning till
konventionsflyktingbegreppet, anhöriginvandringen till att endast omfatta
maka/make och deras barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla
åtgärder mot illegalt asylsökande.
Motionärerna begär vidare i yrkande 18 ett tillkännagivande om att avdrag på
dagbidraget skall göras om den asylsökande inte deltar i anbefallt arbete,
uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning. I yrkande
22 begärs ett tillkännagivande om att asylsökande och flyktingar skall betala
vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård.
I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande om att utländska medborgare under
sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen.
I yrkande 20 begärs ett tillkännagivande om att schablonersättningen till
kommunerna sänks med 20 %. I yrkande 29 föreslås att kommunbidraget för
budgetåret 1993/94 sänks i enlighet med vad som föreslagits i motionen. Detta
yrkande överensstämmer således till sitt innehåll med yrkande 20.
I yrkande 21 föreslås att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra
vid utvisning samt vid utlandsboende.
Socialförsäkringsutskottet redogör i sitt yttrande för den
parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invandrarpolitiken
samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1). Med hänvisning till att
resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas har utskottet i ett betänkande
(1992/93:SfU7) nyligen avstyrkt yrkanden liknande Fi93 yrkandena 15 och 17.
Utskottet vidhåller denna inställning.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:SfU7 även behandlat yrkanden om
avdrag på dagbidraget samt att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig
patientavgift för sjuk- och tandvård. Mot bakgrund av att betänkandet
Mottagande av asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133) bereds i
regeringskansliet ansåg utskottet att motionsyrkandena inte påkallade någon
åtgärd av riksdagen. Utskottet föreslår, mot bakgrund av sitt tidigare
ställningstagande, att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93
yrkandena 18 och 22.
I samband med behandling av proposition 1991/92:172 om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar prövade
utskottet ett yrkande som liknade yrkande 23 om att utländska medborgare under
sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen
(1992/93:SfU1).  Utskottet framhöll då att utländska medborgares behov av
socialbidrag inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en
kommun, och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag för utländska
kommuninvånare skulle innebära diskriminering. Utskottet håller fast vid denna
uppfattning och avstyrker yrkande 23 i motion Fi93.
I SfU7 avstyrkte utskottet även ett yrkande om ett tillkännagivande om att
schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. Utskottet hänvisade till
en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet som har i uppgift att göra en översyn
av vissa regler i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande
m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan
kommuner. Utskottet menade då att resultatet av detta utredningsarbete bör
avvaktas, vilket utskottet vidhåller, varför motion Fi93 yrkandena 20 och 29
avstyrks.
Ett motionsyrkande om att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra
vid utvisning och utlandsboende avstyrktes nyligen av riksdagen på förslag av
utskottet i betänkande SfU14. Utskottet framhöll i detta betänkande att en
indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast skulle innebära en
konfiskation. Utskottet har också erinrat om att folkpensionsförmån i princip
inte utges till utländska medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige och
om att, för den händelse en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med
annat land garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, en
indragning av förmånen skulle innebära ett brott mot konventionen. Mot bakgrund
av detta avstyrker utskottet yrkande 21 i motion Fi93.
Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet motion
Fi93 (nyd) yrkande 15 i vilket begränsningar i flyktingmottagningen
föreslås.
Liksom socialförsäkringsutskottet avstyrker utskottet även motion Fi93 (nyd)
yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29 om kostnader för
flyktingmottagningen.
Flyktingminister
I motion Fi93 yrkande 27 begär motionärerna ett tillkännagivande om
behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid.
I socialförsäkringsutskottets yttrande anges att utskottet i SfU7
avstyrkte ett yrkande om uttalande om behovet av en flyktingminister som
sysslar med flyktingfrågor på heltid. Utskottet har därvid erinrat om att det
enligt regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen
och statsministern som bland statsråden utser chefer för departementen.
Utskottet avstyrker yrkande 27 i motion Fi93.
Finansutskottet avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 27 med hänvisning
till vad socialförsäkringsutskottet anfört.
Hemspråksundervisning
I motion Fi93 (nyd) yrkande 24 begärs att riksdagen ger regeringen till
känna att samhällets kostnader för hemspråksundervisning slopas. För budgetåret
1993/94 beräknas en besparing med 500 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att utskottet
nyligen i sitt betänkande 1992/93:UbU8 har behandlat liknande yrkanden om
hemspråksundervisningen. Utskottet redovisade i betänkandet att lönekostnaden
för drygt 2200 lärare i hemspråk läsåret 1991/92 beräknades till ca 370
miljoner kronor och att resurserna för undervisningen i hemspråk hade minskat
med ca en tredjedel mellan läsåren 1990/91 och 1991/92. Utbildningsutskottet
vill återigen erinra om att en parlamentarisk kommitté tillkallats för att se
över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Enligt
direktiven (dir. 1993:1) bör kommittén pröva förutsättningarna att utveckla
individens eget ansvar särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket
och kulturarvet. Mot denna bakgrund avstyrker utbildningsutskottet motion Fi93
yrkande 24.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker
motion Fi93 (nyd) yrkande 24.
Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område
Försvarskostnadernas storlek
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den krympning
av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa gör det möjligt
att också i Sverige ompröva försvarsutgifterna.
Långsiktiga besparingar som leder till lägre anslag fr.o.m. budgetåret
1994/95 uppnås enligt motionärerna genom att försvarsprisindex inte räknas upp
till följd av kronans depreciering i november 1992. Vidare föreslås att den
s.k. teknikfaktorn avskaffas från budgetåret 1997/98. Under senare delen av
1990-talet kommer detta att leda till besparingar i storleksordningen 5--6
miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 bör enligt motionärerna försvarets anslagsram minskas
med 600 miljoner kronor. Detta skall ske genom att importen av krigsmateriel
minskas med 200 miljoner kronor. Antalet värnpliktiga som kallas in de närmaste
åren bör minska med 3000--4000 vilket leder till en besparing på 200
miljoner kronor redan budgetåret 1993/94. Dessutom bör anslagen inom den civila
delen av totalförsvaret reduceras med 200 miljoner kronor  genom en minskning
av reservationerna bl.a. för industriella åtgärder och genom försäljning av
materiel.
Försvarsutskottet hänvisar i sitt yttrande FöU10y till tidigare
ställningstaganden i fråga om kostnaderna för försvaret. Utskottet erinrar om
att det svenska försvarets ekonomiska nivå under en följd av år varit
oförändrad eller minskat samtidigt som omvärldens stridskrafter tillförts ökade
resurser. Utskottet anser inte att ytterligare neddragningar såsom föreslås i
motion Fi92 (s) är förenliga med 1992 års försvarsbeslut.
När det gäller förslagen om försvarsprisindex, den s.k. teknikfaktorn, samt
utbildningsvolymen värnpliktiga har utskottet nyligen avstyrkt motsvarande
yrkanden i sitt betänkande 1992/93:FöU9. Utskottet gör nu samma bedömning och
förordar även   att förslagen om reduceringar av inköp av försvarsmateriel och
besparingar inom det civila försvaret avslås.
Finansutskottet delar helt vad försvarsutskottet anfört om den föreslagna
minskningen av försvarets anslagsram och avstyrker således motion Fi92 (s)
yrkande 18.
Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område
Jordbruksstödet
I motion Fi92 (s) anförs att riksdag och regering under det senaste året
återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av
subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för
samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Enligt motionen har
Socialdemokraterna under vårriksdagen presenterat förslag som innebär en
besparing på jordbrukets område med ca 1 miljard kronor jämfört med
riksdagsmajoriteten. Detta uppnås, menar motionärerna, genom att bibehålla det
inkomststöd som ingick i 1990 års livsmedelspolitiska beslut, stå fast vid ett
inlösenpris på spannmål på 90 öre per kg, begränsa ökningen av exportstödet
samt bibehålla prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
och i stället omvandla dessa till en miljöavgift (yrkande 19).
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU4y) att det inte
framgår av motionen vilka anslag som avses då motionärerna föreslår en sänkning
av jordbruksstödet med 1 miljard kronor. Av den kortfattade motiveringen drar
utskottet slutsatsen att motionärerna avser uppnå en neddragning av
jordbruksstödet, eller en budgetmässig spareffekt, genom en kombination av
minskade bidrag, återinförda prisregleringsavgifter och möjligen också genom
ändrad disposition av medel i jordbrukets regleringskassor.
Utskottet menar, efter en detaljerad redovisning, att dessa förslag inte ger
några direkta besparingseffekter på budgetens utgiftssida för budgetåret
1993/94. När det gäller förslaget om inkomststöd konstaterar utskottet på
grundval av s-reservationen i betänkandet 1992/93:JoU13 att en besparingseffekt
visserligen kan uppnås om 248 miljoner kronor. Detta förutsätter  emellertid
att riksdagen med ändring av tidigare beslut sänker arealbidraget/inkomststödet
från 700 kr till 500 kr per ha och anvisar ett motsvarande lägre belopp under
anslaget B 10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
I fråga om t.ex. sänkt inlösenpris på spannmål framhålls att kostnaden slår
igenom i budgeten endast om andra internavgifter är otillräckliga, vilket
prognosen för budgetåret 1993/94 inte tyder på. Utskottet konstaterar vidare
att om prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
återinförs som en miljöavgift så kan det ge ett tillskott till statskassan på
ca 400 miljoner kronor. Det förutsätter emellertid att riksdagen frångår den
tidigare fastlagda principen att internavgifterna skall användas inom
jordbruksregleringen. Om avgiftsmedel av detta slag skall dras in till
statskassan, utan denna förutsatta motprestation från statens sida, krävs att
riksdagen genom en lagändring fattar ett nytt beslut om avgifternas rubricering
och disposition.
Enligt jordbruksutskottet innebär det anförda sammanfattningsvis att
motionärernas förslag kan ge en direkt besparingseffekt på statsbudgetens
utgiftssida på ca 248 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet
understryker dock att ett sänkt arealbidrag och sänkt inlösenpris på spannmål
kan utgöra ett incitament till att anmäla ytterligare stora arealer för
omställning. Med ett genomsnittligt omställningsbidrag om 4000 kr per ha
under kommande budgetår kan den beräknade besparingseffekten mycket väl gå om
intet och t.o.m. leda till ökade utgifter för statskassan.
Mot bakgrund av sin redovisning föreslår jordbruksutskottet att
finansutskottet avstyrker motion Fi92 yrkande 19.
Finansutskottet anser i likhet med jordbruksutskottet att motion Fi92 (s)
yrkande 19 bör avslås av riksdagen.
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
Regeringskansliets arbetsformer
I kompletteringspropositionen, bilaga 6 avsnitt 5, föreslås att
regeringen får befogenhet att inom ramen för anvisade anslag till
regeringskansliets verksamhet disponera anslagen till departementen och
Regeringskansliets förvaltningskontor på ett med hänsyn till
ändamålsbestämningen friare sätt. Därigenom skall effektiviteten i
regeringskansliets verksamhet främjas. Vidare föreslås att ett nytt anslag på
50 miljoner kronor anvisas till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m.
Som skäl därför anges i propositionen att ett utrymme bör skapas för vissa för
Regeringskansliet gemensamma ändamål samt för oförutsedda angelägna insatser.
I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas avslag på regeringens
förslag till ett nytt anslag på 50 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Enligt
motionärerna har kanslihuset redan svällt för mycket.
Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot att regeringen för
att kunna åstadkomma en effektivare internadministration får en friare
dispositionsrätt till departementsanslagen under littera A 1, respektive
departements utredningsanslag samt anslaget till Regeringskansliets
förvaltningskontor.
När det gäller förslaget om ett nytt anslag på 50 miljoner kronor till
regeringens förfogande har utskottet erfarit att det finns ett omedelbart behov
att i samband med förhandlingarna om det fortsatta Europasamarbetet åstadkomma
en ökad handlingsberedskap. Detta föreslås ske genom en samordning av medel som
för närvarande disponeras av olika departement och centrala myndigheter.
Konstruktionen skall ses som tillfällig och regeringen avser att återkomma med
en mer permanent lösning i 1994 års budgetproposition. Utskottet utgår från att
det nya anslaget i sin helhet finansieras genom omdisponeringar från befintliga
anslag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 16.
Bostadssubventioner
Ett av inslagen i höstens krisuppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna skulle begränsas med 3
miljarder kronor netto. När finansutskottet senare på hösten behandlade frågan
i anslutning till proposition 1992/93:50 förordade utskottet på förslag av
bostadsutskottet att de närmare formerna för begränsningen skulle avgöras
längre fram. Förändringen skulle inte genomföras förrän år 1994 och utskottet
ansåg därför att tid för rådrum förelåg. Det var dock nödvändigt, ansåg
finansutskottet, att riksdagen gavs möjlighet att fatta beslut i ärendet senast
våren 1993. Riksdagen beslutade i enlighet med finansutskottets förslag
(1992/93:FiU1, rskr. 134).
I tre partimotioner begärs att bostadssubventionerna inte skall minskas
fr.o.m. år 1994. I motion Fi92 (s) yrkande 7 föreslås sålunda att riksdagen
gör ett tillkännagivande till regeringen om att besparingen på 3 miljarder
kronor på bostadssubventionerna skall skjutas upp tills fastighetsmarknaden har
stabiliserats. I motion Fi93 (nyd) yrkande 86 begärs att riksdagen upphäver
beslutet om minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. år 1994. Även i motion
Fi94 (v) yrkande 5 avvisas den planerade neddragningen av
bostadssubventionerna.
I motion Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) föreslås att
räntesubventionerna skall avvecklas under en tjugoårsperiod med början år 1995.
Bostadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att något regeringsförslag i
frågan ännu inte förelagts riksdagen. Att nu avvakta ett sådant förslag är i
praktiken inte möjligt om riksdagen skall kunna fatta beslut i ärendet under
våren 1993. Bostadsutskottet finner det viktigt att så sker, så att tillräcklig
klarhet kan skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.
Även om de tre motionsförslagen inte till alla delar överensstämmer med
varandra anser bostadsutskottet att riksdagen med anledning av dem som sin
mening bör ge regeringen till känna att den nu diskuterade besparingen av
bostadssubventionerna inte bör genomföras per den 1 januari 1994. Om, och i så
fall när och hur, så skall ske får enligt bostadsutskottet bedömas mot bakgrund
av bl.a. hur det ekonomiska läget, kreditmarknaden och fastighetsmarknaden
kommer att utvecklas. Av betydelse i detta sammanhang är inte minst
ränteutvecklingen eftersom kapitalkostnaderna ofta har stor betydelse för
boendeutgifterna.
Regeringspartiernas företrädare i bostadsutskottet har i en avvikande mening
framhållit att frågan om bostadssubventionernas omfattning måste ses i ett
större sammanhang och då bedömas mot bakgrund av de mer övergripande frågorna
om den ekonomiska politikens omfattning och inriktning. Denna fråga ankommer
det på finansutskottet att bereda före riksdagens beslut. Det blir då möjligt
att överväga en reduktion av bostadssubventionerna i relation till andra
möjliga och lämpliga besparingar.
Det i motion Fi107 (nyd) framförda förslaget om en tjugoårig avveckling av
bostadssubventionerna avstyrks av bostadsutskottet med hänvisning till att
såväl dagens system som tidigare system innehåller regler som begränsar tiden
för hur länge räntebidrag kan utgå. Om dessa regler behålls kommer
räntebidragen att vara avvecklade praktiskt taget samtidigt med vad som skulle
bli fallet om motionärernas förslag genomfördes.
Ny demokratis företrädare i utskottet har i en avvikande mening biträtt
förslaget i motionen.
Finansutskottet vill i denna fråga framföra följande. Utgifterna för det
statliga räntebidragssystemet har ökat mycket snabbt. Det sammanhänger framför
allt med byggkostnadernas snabba ökning, de senaste årens höga ränteläge och en
omfattande byggnation mot slutet av 1980-talet. Den årliga minskningen av
räntebidraget har påskyndats genom att riksdagen vid ett antal tillfällen
beslutat om extra upptrappning av de garanterade räntenivåerna. Fr.o.m.
innevarande år gäller också ett nytt bostadsfinansieringssystem för nytillkomna
bostäder. Trots vidtagna besparingar har statens utgifter för räntebidrag
fördubblats på fem år, och för nästa budgetår är för detta ändamål anvisat 31,3
miljarder kronor.
Ett viktigt inslag i höstens uppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna nästa år skulle begränsas med
3 miljarder kronor netto. Socialdemokraterna begär nu att denna besparing
skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Inte heller Ny
demokrati och Vänsterpartiet är beredda att stödja en besparing av denna
omfattning under nästa år.
Enligt finansutskottets mening är det med hänsyn till det statsfinansiella
läget angeläget att bostadssubventionerna kan begränsas. Den tilltänkta
besparingen utgör en mindre del av nuvarande bostadssubventioner, men är likväl
så omfattande att den kan få återverkningar inte bara på hyresnivåer utan även
på prisbildningen på fastighetsmarknaden i stort. Det finns därför skäl som
talar för att besparingen inte bör genomföras i ett steg utan successivt.
Som framgår av utskottets redogörelse för utvecklingen på penningmarknaden
har den korta räntan sänkts i betydande omfattning under våren 1993.
Riksbankens marginalränta har på ett halvår sänkts med närmare 4 procentenheter
och uppgår nu till 8,75%. Sänkningen har fått genomslag även på
bostadslåneräntorna, och finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till
räntenivåer som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde.
Förutsättningarna för en balanserad och planenligt genomförd minskning av
bostadssubventionerna har därigenom förbättrats.
Finansutskottet delar bostadsutskottets bedömning att det är viktigt att
riksdagen kan fatta beslut i detta ärende så snart som möjligt så att klarhet
skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.
Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att statens utgifter för
räntebidrag reduceras stegvis under de tre närmaste åren. De bör ske genom
extra upptrappningar av de garanterade räntenivåerna med tyngdpunkten lagd på
det äldre beståndet av bostäder. Om hänsyn tas även till behovet av höjda
bostadsbidrag bör sålunda utgifterna för detta ändamål minskas med 0,5
miljarder kronor netto år 1994, med 1,0 miljarder kronor netto år 1995 och med
1,5 miljarder kronor netto år 1996.
Vad finansutskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet yrkar avslag på
motionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5.
Vad beträffar motion Fi107 (nyd) gör finansutskottet för egen del ingen annan
bedömning än bostadsutskottet. Även finansutskottet avstyrker sålunda bifall
till denna motion.
Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område
Inkomstprövade barnbidrag
I motion Fi93 (nyd) begärs ett förslag om att införa ett system med
behovsprövade barnbidrag (yrkande 1). Enligt motionärernas förslag skall
barnbidragen behovsprövas så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med
inkomster upp till ca 320000 kr. Vid en hushållsinkomst på 500000 kr skall
enligt förslaget inget bidrag utgå. Förslaget beräknas medföra en besparing på
3 miljarder kronor.
Socialutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition
behandlat ett liknande yrkande (1992/93:SoU15). Utskottet ansåg att det
nuvarande barnbidragssystemet bör behållas och hänvisade till tidigare
ställningstagande (1991/92:SoU15) när det gäller införande av ett inkomst- och
behovsprövat barnbidrag.
Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den
socialutskottet redovisat och avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 1.
Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område
Länsstyrelserna
I propositionen (bil. 10) föreslås att under elfte huvudtitelns ramanslag
Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas 48000000 kr utöver vad
som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Till grund för regeringens förslag om att anvisa ytterligare 48 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94 ligger de nya arbetsuppgifter som tillförs
länsstyrelserna fr.o.m. år 1994. Från denna tidpunkt har länsstyrelserna att
svara för dels den regionala administrationen av statens stöd för
bostadsfinansiering, dels tillsynen över verksamheten enligt den nya
rättighetslag för personer med svåra funktionshinder som då träder i kraft.
Bostadsutskottet redovisar i sitt yttrande (BoU9y) att riksdagen på
förslag i budgetpropositionen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94
har anvisat ett ramanslag på 1693900000 kr (bet. 1992/93:BoU17).
Utskottet konstaterar att riksdagen tidigare har ställt sig bakom de förslag
som utgör grunden för den av regeringen förordade ökningen av anslaget till
länsstyrelserna, varför även det nu aktuella förslaget tillstyrks.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och tillstyrker
således propositionens förslag att under elfte huvudtitelns ramanslag
Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas 48000000 kr utöver vad
som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.
Organisationsstöd m.m.
Partistöd
I motion Fi93 (nyd) föreslås att partistödet bör sänkas till hälften över
en treårsperiod. För budgetåret 1993/94 föreslås en sänkning till 80 %, vilket
innebär en besparing med 28 miljoner kronor för det statliga stödet (yrkande
31).
Konstitutionsutskottet har vid två tillfällen under innevarande riksmöte
avstyrkt motioner med liknande innehåll. Utskottet uppgav i ett yttrande till
finansutskottet (1992/93:KU3y) att utskottet noterat att regeringen föreslagit
en minskning av partistödet, men ville inte tillstyrka de ytterligare
minskningar som föreslogs i en motion från Ny demokrati. Finansutskottet anslöt
sig till propositionens förslag och avstyrkte motionen (1992/93:FiU1).
Konstitutionsutskottet gjorde samma bedömning i sitt betänkande om stöd till
politiska partier (1992/93:KU24).
Finansutskottet ställer sig bakom konstitutionsutskottets tidigare
bedömningar och avstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 31.
Presstöd
I motion Fi93 (nyd) föreslår motionärerna att stödet till dagspressen
avvecklas under en treårsperiod med en 30-procentig början för kommande
budgetår, vilket innebär en sänkning till 352 miljoner kronor för 1993/94
(yrkande 32). För Presstödsnämnden föreslås en minskning av anslaget med 0,8
miljoner kronor (yrkande 33).
Konstitutionsutskottet har behandlat frågan om presstödet och
Presstödsnämnden dels i sitt betänkande om Presstöd m.m. (1992/93:KU27), dels
i ett yttrande till finansutskottet över propositionen 1992/93:50 om åtgärder
för att stabilisera den svenska ekonomin (1992/93:KU3y). I betänkandet
konstaterar utskottet att presstödet reformerades den 1 juli 1990 på grundval
av ett treårigt utredningsarbete av Dagstidningskommittén. I propositionen
1989/90:78 om reformerat presstöd framhölls att pressens roll i fråga om
information, kommentarer, granskning samt kommunikation mellan olika grupper
motiverade ett statligt stöd. Om inte de tidningar som befinner sig i ett
konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska till förfång för
läsarnas valfrihet och för opinionsbildningen.
Riksdagen godtog i huvudsak den föreslagna utformningen av presstödet
(1989/90:KU31). Förra året uttalade utskottet att det inte var berett att göra
en annan bedömning (1991/92:KU27). I årets betänkande anger utskottet
emellertid att utvecklingen på mediaområdet gjort att man inom
regeringskansliet överväger att företa en ny översyn av dagspressens situation.
Konstitutionsutskottet förutsätter att det angelägna intresset av en rimlig
mångfald i pressen gör att en sådan utredning kommer till stånd, och då under
parlamentarisk medverkan. Med hänvisning till denna planerade översyn av
dagspressens situation avstyrkte utskottet motionsyrkandena om nedskärningar i
presstödet och avveckling av Presstödsnämnden.
I sitt yttrande till finansutskottet i höstas angående åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin (1992/93:KU3y) avstyrkte utskottet ett
liknande motionsyrkande på samma grunder som ovan. Utskottet bedömde att stora
svårigheter skulle uppstå för dagspressen om kravet på avveckling av presstödet
bifölls.
Finansutskottet delar helt den syn på presstödet och Presstödsnämnden som
konstitutionsutskottet gett uttryck för dels i sitt yttrande från i höstas,
dels i refererade betänkande. Utskottet kan därför inte tillstyrka motion Fi93
(nyd) yrkandena 32 och 33.
Organisationsstöd
I motion Fi93 (nyd) föreslår motionärerna en kartläggning av utgående
organisationsbidrag och en nedskärning av dessa med 20 %, 20 % resp. 10 % över
en treårsperiod (yrkande 34).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande (KrU14y) till sitt betänkande
1992/93:KrU12 om Ungdoms- och folkrörelsefrågor m.m. I detta betänkande
redogörs för att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att se
över och lämna förslag till de principer som bör gälla för statens bidrag till
ideella organisationer, bl.a. i syfte att minska statsbidragen. Mot bakgrund av
detta avstyrker utskottet motion Fi93 yrkande 34.
Finansutskottet ansluter sig till kulturutskottets bedömning och
avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 34.
Budgetpolitiken
Budgetunderskott och upplåningsbehov
Statsskulden ökar mycket snabbt och kommer under sommaren 1993 att överstiga
1000 miljarder kronor. Nästa sommar väntas den uppgå till 1250 miljarder
kronor. Statsskulden har då på endast tre år fördubblats i storlek. Denna
accelererande försämring av statsfinanserna har fått ett snabbt genomslag på
statsskuldräntorna som nästa budgetår väntas uppgå till 95 miljarder kronor.
Statens ränteutgifter under ett år motsvarar då ca 14000 kr per vuxen svensk.
Kan inte utvecklingen mot allt större underskott brytas kommer
statsskuldräntorna likt en gökunge successivt att tränga undan alltmer av
angelägna utgiftsbehov. Redan nästa år tar de i anspråk 28% av statsbudgetens
inkomster. I sin yttersta förlängning leder en utveckling av detta slag till
att medborgarna även i fortsättningen måste erlägga höga skatter men inte får
något i utbyte för dem eftersom statens utgifter till stor del består av
räntebetalningar. Självklart kan en sådan situation inte accepteras. Den är
fullt möjlig att undvika om tillräckligt kraftfulla motåtgärder vidtas. Hur
detta lämpligen bör ske återkommer utskottet till längre fram i detta
betänkande.
Statsskuldens ökning kan i första hand ses som en återspegling av de stora
budgetunderskotten. Till en inte oväsentlig del sammanhänger emellertid
ökningen också med att vissa, mycket stora utgifter har kommit att finansieras
vid sidan av statsbudgeten. Underskotten i arbetsmarknadsfonden och
lönegarantifonden finansieras sålunda med lån direkt i Riksgäldskontoret.
Detsamma gäller stora delar av stödet till bankerna. Sedan mitten av 1980-talet
har också statliga investeringar i affärsverk och myndigheter samt studielån
lyfts ur statsbudgeten och finansierats direkt i Riksgäldskontoret. Under
innevarande budgetår väntas statliga utgifter på sammanlagt44 miljarder
kronor finansieras på detta sätt med lån direkt i Riksgäldskontoret. Regeringen
har föreslagit att även infrastrukturinvesteringar skall finansieras i samma
ordning, och för nästa budgetår skulle en sådan lösning innebära att den
samlade direktupplåningen i Riksgäldskontoret skulle komma att uppgå till
64miljarder kronor.
En tredje faktor som påverkat statsskuldens storlek är den effekt
deprecieringen av kronan haft på vår utlandsskuld samt de skulddispositioner
som Riksgäldskontoret gör varje år.
Sambandet mellan budgetunderskott, lånebehov och statsskuldens årliga ökning
framgår av nedanstående tabell i vilken uppgifterna avseende budgetåren 1992/93
och 1993/94 återger de prognoser som finns redovisade i
kompletteringspropositionen. Noteras bör dock att propositionens uppgifter
avseende inkomsterna under nästa budgetår har justerats ned med 2,1 miljarder
kronor mot bakgrund av att effekterna av ett förslag på det kommunalekonomiska
området inte har beaktats i de tabeller som finns intagna i propositionen. Det
gäller förslaget att låta kommunerna kunna få behålla de skatteinkomster som
uppkommer när grundavdraget sänks år 1994. Noteras bör även att fördelningen
mellan utgifter inom resp. utanför statsbudgeten under nästa budgetår kan komma
att påverkas av riksdagens ställningstagande till regeringens förslag till
infrastrukturinvesteringar (prop.171). Trafikutskottet som bereder detta
ärende (1992/93:TU35) har på inrådan av finansutskottet (FiU4y) förordat att
finansieringen löses på ett delvis annat sätt än regeringen föreslagit.
Tabell 9. Budgetsaldo och upplåningsbehov för budgetåren 1990/91--1993/94
Miljarder kronor
___________________________________________________________________
1990/91   1991/92   1992/93   1993/94
___________________________________________________________________
Inkomster                     403,5     397,7     375,0     344,0
Utgifter exkl.
statsskuldräntor            377,0     418,5     492,1     442,3
Statsskuldräntor               61,0      60,0      73,0      95,0
Budgetunderskott              -34,5     -80,8    -190,1    -193,3
Utgifter m.m. utanför
statsbudgeten                 9,4       7,9      43,8      64,1
Lånebehov                      43,9      88,7     233,9     257,4
Skulddispositioner              0,3      -4,4      52,0     -10,0
Ökning av statsskulden
under budgetåret             44,2      84,3     285,9     245,3
Statsskuld vid resp.
budgetårs slut                626,7     711,0     996,9   1 242,2
___________________________________________________________________

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden
redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU31) och utgifter
(FiU32) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att
beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av
regeringens olika budgetförslag. För  definitiva uppgifter om riksdagens
ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden
liksom till utskottets sammanställning av statsbudgeten (FiU33).
Långsiktigt besparingsprogram
Regeringen begär i kompletteringspropositionen riksdagens godkännande av
ett saneringsprogram för de offentliga finanserna under perioden 1994--1998
(bil. 1, yrkande 2). Programmet omfattar besparingar och inkomstförstärkningar
på sammanlagt 81 miljarder kronor och väntas leda till att det
konjunkturrensade underskottet i de offentliga finanserna avskaffas mot
periodens slut.
Enligt regeringen är det av stor vikt att ett mera detaljerat långsiktigt
budgetsaneringsprogram kan beslutas av riksdagen. En förstärkning av
finanspolitiken i detta perspektiv gör det möjligt att stabilisera den
offentliga finansiella skulden och undvika en accelererande offentlig
skuldsättning. Ett åtgärdsprogram av detta slag ligger också i linje med de
rekommendationer som Ekonomikommissionen lämnat i sitt betänkande Nya villkor
för ekonomi och politik (SOU 1993:16).
Regeringens saneringsprogram bygger på en kombination av ekonomisk tillväxt
med bevarad låg inflation, betydande effektivisering och besparingar inom den
offentliga sektorn samt reducering av utrymmet för privat konsumtion genom i
första hand minskade hushållstransfereringar och höjda avgifter samt vissa
höjda skatter.
Utgifterna för den offentliga sektorns konsumtion skall enligt programmet
behållas på en realt sett oförändrad nivå. Eftersom demografiska förändringar
väntas leda till att servicebehoven ökar inom vissa områden innebär detta i
praktiken att produktiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras med
2--3 % per år för att nuvarande servicenivåer skall kunna upprätthållas. Antar
man att de reala utgifterna för den offentliga konsumtionen annars skulle ha
vuxit med ca 2 % per år motsvarar den föreslagna begränsningen en begränsning
av den offentliga sektorns resursanspråk med 35 miljarder kronor.
Transfereringarna till hushållen skall enligt programmet minskas med 26
miljarder kronor under perioden. Dessa nedskärningar berör pensionerna som
skall minskas med 8 miljarder kronor genom att delpensioneringen avskaffas och
genom olika åtgärder som höjer den genomsnittliga pensionsåldern med ett år.
Vidare skall besparingar göras i arbetslöshetsförsäkringen vars finansiering
för närvarande utreds. Ersättningsnivån inom lönegarantisystemet skall också
sänkas till 80% av lönen. Statens utgifter för dessa båda ändamål väntas
därigenom kunna minska med 10 miljarder kronor. Inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen skall en besparing motsvarande 2 miljarder kronor göras
och ett lika stort belopp skall dras in genom att patientavgifterna inom sjuk-
och tandvården höjs. Inom föräldraförsäkringen kommer ersättningsnivån att
sänkas från 90 till 80% av inkomsten samtidigt som även andra förändringar
prövas. Mot slutet av perioden skall också bostadssubventionerna reduceras,
vilket enligt regeringen t.ex. kan ske genom att räntebidragen minskas med 3
miljarder kronor åren 1997 och 1998.
Saneringsprogrammet skall också öka det offentligas inkomster med 15
miljarder kronor genom effektivare skatteindrivning, breddad bas för
mervärdebeskattningen, successivt höjda miljö- och punktskatter samt genom en
ny fastighetstaxering. I programmet ingår också en genomgripande reformering av
ATP-systemet som bl.a. innebär att pensionsavgifterna helt eller delvis betalas
av den enskilde själv i form av en egenavgift.
Regeringens förslag till långsiktigt saneringsprogram kan sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 10. Regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga
finanserna 1994--1998
Miljarder kronor
___________________________________________________________
Begränsning av den offentliga konsumtionen         35
Minskade transfereringar                           26
-Pensioner                                 8
-Arbetslöshetsförsäkring m.m.             10
-Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen         2
-Avgifter inom sjuk- och tandvården        2
-Familjepolitik                            1
-Bostadssektorn                            3
Ökade inkomster                                    15
-Effektivare skatteindrivning              4
-Breddad bas för mervärdesskatten          2
-Miljö- och punktskatter                   8
-Ny fastighetstaxering                     1
Reformerat ATP-system                               5
Totalt                                             81
___________________________________________________________

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi92 det föreslagna
saneringsprogrammet (yrkande 2). Enligt motionärerna är det omöjligt att
åstadkomma balans i statsfinanserna genom ensidiga köpkraftsindragningar i ett
läge när hushållens köpkraft och företagens investeringsvilja är svag. Det är,
anser motionärerna, inte tillräckligt att nu enbart fatta beslut som avses
träda i kraft vid en senare tidpunkt. Varaktiga besparingar måste börja
genomföras omedelbart. För att inte efterfrågan kortsiktigt skall pressas
tillbaka -- vilket skulle äventyra hela rekonstruktionen av Sveriges ekonomi --
förordar de tillfälliga stimulansåtgärder som är mer kraftfulla än vad som
annars skulle ha varit motiverat. Det långsiktiga utgiftsprogrammet kan
därigenom börja genomföras omedelbart utan att efterfrågan pressas ned på kort
sikt.
Motionärerna ifrågasätter sålunda den allmänna uppläggningen av regeringens
saneringsprogram och har dessutom invändningar mot några av de förslag som
ingår i programmet. Sålunda förordas i motionen en alternativ lösning när det
gäller finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna avvisar också
regeringens förslag att, som de ser det, dramatiskt höja egenavgifterna till
ATP-systemet, minska bostadssubventionerna samt höja avgifterna inom sjukvården
och tandvården. Däremot finner de det riktigt att man, som regeringen
föreslagit, strävar efter att höja den faktiska pensionsåldern, förutsatt att
detta sker genom rehabilitering och andra åtgärder som leder till att människor
inte tvingas pensionera sig i förtid. De är också positiva till att pröva
enhetliga nivåer i socialförsäkringssystemen, inkl. föräldraförsäkringen.
Däremot avvisar de varje förslag om att använda en finanspolitiskt motiverad
besparing i föräldraförsäkringen som anledning till att införa ett
vårdnadsbidrag. Motionärerna ställer sig även bakom regeringens planer på att
höja miljö- och punktskatter, bredda basen för mervärdesskatt samt genomföra en
ny fastighetstaxering.
I motionen sammanfattas det socialdemokratiska alternativet på följande sätt.
Tabell 11. Socialdemokraternas förslag till långsiktigt åtgärdsprogram
Miljarder kronor
______________________________________________________________________
Halverad arbetslöshet                                       55-60
Effektivare insatser mot ekobrott m.m.                      10-20
Ny finansiering av sjukförsäkringen                            30
Försvaret                                                     5-6
Flyktingpolitiken                                             3-4
Jordbruksstödet                                               1-2
Vårdnadsbidrag                                                  3
Miljö- och punktskatter                                         8
Breddad bas för mervärdesskatten                                2
Ny fastighetstaxering                                           1
Totalt                                                    118-136
______________________________________________________________________

Vänsterpartiet vänder sig i motion Fi94 (yrkande 26) mot regeringens
saneringsprogram. Det är, anser motionärerna, inte rimligt att låta den privata
konsumtionen öka i takt med BNP, samtidigt som den offentliga konsumtionen i
praktiken förutsätts sjunka. Motionärerna kan acceptera oförändrad nivå på den
statliga konsumtionen och anser att man fram till år 1998 bör kunna omfördela
25% av militärutgifterna till folkbildning och högre utbildning. I motsats
till regeringen anser de emellertid att den kommunala konsumtionen måste få
växa med realt 2% i genomsnitt fram till år 1998.
Motionärerna är överens med både regeringen och Ekonomikommissionen om att
den offentliga nettoskuldens tillväxt måste begränsas, men inriktningen av
förslagen finner man vara fördelningspolitiskt oacceptabla. Enligt motionärerna
kan det strukturella budgetunderskottet lättast opereras bort om det sker i
kombination med kraftigt minskad arbetslöshet och en starkt utjämnande
fördelningspolitik. Motionärernas alternativ till att minska procentandelen
täckt inkomstbortfall i alla inkomstgrupper är sänkta tak och lägre
procentandel täckning av inkomstbortfall för högre inkomster i systemen.
Problemet med budgetunderskotten kan enligt motionärerna inte lösas genom
skattehöjningar, men det kan inte heller lösas utan vissa skattehöjningar.
Motionärernas åtgärdsprogram innefattar sålunda inkomstförstärkningar som
enligt deras egna uppskattningar uppgår till drygt 30 miljarder kronor. I
enlighet härmed föreslår de skärpt kapitalbeskattning, begränsning av
ränteavdrag, skärpt förmögenhetsbeskattning, höjd bolagsbeskattning, ökat uttag
av energi- och miljörelaterade punktskatter samt breddad bas för
fastighetsskatten.
Bostadsutskottet kommenterar i sitt yttrande (BoU9y) den del av
regeringens saneringsprogram som omfattar besparingar i bostadsstödet.
Bostadsutskottet anser det lämpligt att riksdagen på det sätt som nu sker ges
möjlighet att bedöma hur regeringen ser på bostadssubventionernas omfattning i
ett längre tidsperspektiv. Tidigare beslut om besparingar i bostadsstödet har
inte sällan kritiserats för att ha fattats alltför nära inpå
ikraftträdandetidpunkten. Bostadsutskottet har inga invändningar mot den nu
tillämpade beslutsordningen, inte heller mot omfattningen av den föreslagna
reduktionen av bostadssubventionerna under åren 1997 och 1998. Bostadsutskottet
förutsätter att riksdagen i god tid föreläggs förslag om hur besparingen
närmare skall genomföras och avstyrker vad som sägs i denna fråga i motion Fi92
(s). Bostadsutskottets socialdemokrater redovisar i en avvikande mening en
annan uppfattning om det framtida bostadsstödet.
Finansutskottet vill i denna fråga framföra följande. Det är angeläget
att komma till rätta med de rådande obalanserna i den offentliga sektorn och
att dämpa den snabbt ökande skuldsättningen. Den leder nämligen till att dagens
kostnader på ett orättfärdigt sätt vältras över på kommande generationer och
bidrar samtidigt till en svagare realekonomisk utveckling genom att räntorna
pressas upp.  Skall de rådande problemen kunna lösas på ett varaktigt sätt,
krävs att saneringen av de offentliga finanserna bedrivs målmedvetet och enligt
en i förväg uppgjord plan som sträcker sig över flera år. Åtgärderna måste
dessutom vara förenliga med en långsiktigt god ekonomisk utveckling med hög
sysselsättning och låg inflation. Såsom också framhålls i propositionen är det
betydelsefullt att tilltron till långsiktigheten i låginflationspolitiken och
saneringen av de offentliga finanserna inte rubbas.
I anslutning till årets finansplan förklarade Socialdemokraterna att de var
beredda att genomföra ett långsiktigt besparingsprogram av minst samma
omfattning som regeringens. Något program redovisades dock inte i detta
sammanhang. I det förslag som Socialdemokraterna nu redovisar uppskattas de
samlade effekterna av det långsiktiga åtgärdsprogrammet till 110--130 miljarder
kronor. Som utskottet ser det tycks motionärerna utgå från att den ekonomiska
krisen i allt väsentligt är en kortsiktig efterfrågekris som kan lösas med
hjälp av efterfrågestimulanser. I konsekvens härmed motsätter sig motionärerna
nämligen flera av regeringens förslag till strukturell omprövning och förnyelse
av svensk ekonomi.
Närmare hälften av den angivna förbättringen är sålunda en prissatt
uppskattning av motionärernas ambition att halvera arbetslösheten. Självklart
är det önskvärt att på olika sätt begränsa arbetslösheten. Som utskottet
tidigare framhållit är det dock helt orealistiskt att tro att de
socialdemokratiska åtgärderna i sig långsiktigt skulle leda till en halvering
av arbetslösheten.
Starkt överdriven är enligt utskottets mening också motionärernas
uppskattning av effekterna av andra förslag som de för fram. Så t.ex. förordar
de, liksom regeringen, att insatserna mot ekobrott skall effektiviseras. Men
medan regeringen anser det realistiskt att tro att statens inkomster skulle
kunna öka med ca 4 miljarder kronor per år genom sådana åtgärder, utgår
Socialdemokraterna från att det skall vara möjligt att få in ett upp till fem
gånger så stort belopp, bl.a. genom en ny typ av avgiftsbelagd skatterevision.
Anmärkningsvärt är också att Socialdemokraterna räknar med att långsiktigt
kunna spara 1--2 miljarder kronor på jordbruksstödet, trots att de liksom
regeringen strävar efter att den svenska jordbrukspolitiken skall bli en del av
en gemensam jordbrukspolitik inom EG. Vidare avvisar de regeringens planer på
att reformera ATP-systemet med hänvisning till att detta leder till dramatiskt
höjda egenavgifter. Trots det anser de sig vara oförhindrade att förorda
betydligt mer långtgående höjningar av egenavgifterna till sjukförsäkringen,
höjningar som enligt deras egna uppskattningar skall inbringa 30 miljarder
kronor.
Motionärerna räknar också med att långsiktigt kunna spara tre miljarder
kronor genom att inte införa ett vårdnadsbidrag, men anger inte hur detta skall
ske. Eftersom något förslag om vårdnadsbidrag ännu inte föreligger måste den
principiella innebörden av detta ställningstagande vara att Socialdemokraterna
avvisar reformen som sådan men är beredda att obesett godta regeringens förslag
till finansiering.
Sammanfattningsvis noterar utskottet sålunda att Socialdemokraterna liksom
regeringen vill spara på kostnaderna för flyktingpolitiken genom att korta ner
handläggningstiderna. Gemensamt är också förslaget om insatserna mot ekobrott.
Liksom regeringen vill Socialdemokraterna under perioden även höja miljö- och
punktskatter, bredda basen för mervärdesskatt samt genomföra en ny
fastighetstaxering. Dessa gemensamma förslag kan långsiktigt stärka de
offentliga finanserna med drygt 20 miljarder kronor. En gemensam syn tycks
också föreligga i fråga om behovet av att höja den faktiska pensionsåldern samt
att sänka förslaget om ersättningsnivåerna inom föräldraförsäkringen. I övrigt
förordar emellertid Socialdemokraterna andra lösningar än regeringen, och av
dessa alternativ är det som utskottet ser det bara två som skulle ha
förutsättningar att leda till en varaktig förstärkning. Det är dels en
föreslagen nedskärning av utgifterna inom försvaret med 5--6 miljarder kronor,
dels den föreslagna höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen med 30
miljarder kronor, som i sig är en mycket kraftig köpkraftsindragning.
Det finns enligt utskottets mening skäl som talar för att
sjukförsäkringssystemet bör ges en mer försäkringsmässig utformning än det nu
har. Utskottet har berört denna fråga tidigare i betänkandet, och frågan om att
lyfta ut sjuk- och arbetsskadeförsäkringen utreds för närvarande. Men medan
tyngdpunkten i regeringens långsiktiga saneringsprogram ligger i olika typer av
utgiftsbegränsningar, är de socialdemokratiska alternativa lösningarna mer
inriktade på avgiftshöjningar. I sitt besparingsprogram bortser motionärerna
dessutom från flera av de strukturella problem som finns i den svenska
ekonomin. Förslaget har enligt utskottets mening därför inte den bärighet som
fordras för att det skall kunna ligga till grund för en sanering av de
offentliga finanserna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi92 (s) yrkande 2.
Även Vänsterpartiet tycks helt blunda för de strukturella problemen i
ekonomin. Detta understryks inte minst av att partiet förordar att den
kommunala konsumtionen skall tillåtas växa realt med 2% per år fram till år
1998. Dessutom föreslås en rad skattehöjningar. En politik med denna inriktning
kan utskottet inte biträda. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet även motion
Fi94 (v) yrkande 26.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens förslag
till saneringsprogram för de offentliga finanserna på 81 miljarder kronor i
1994 års priser för åren 1994--1998 (bil. 1 yrkande2).

De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
Utskottet har i samband med behandlingen av årets finansplan ställt sig bakom
det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som regeringen redovisat där.
Riktlinjerna innebär att budgetpolitiken i fortsättningen skall utformas i
överensstämmelse med två normer enligt vilka det strukturella underskottet i de
offentliga finanserna avskaffas och de offentliga utgifterna mätt som andel av
BNP successivt sänks. Riktlinjerna innefattar även förslag om tillkommande
besparingar som för nästa budgetår uppgår till 11,9 miljarder kronor.
Socialdemokraterna förespråkar i sin motion Fi92  ett mycket omfattande
stimulanspaket. Tyngdpunkten i detta förslag ligger i en momssänkning, som
väntas ge ett inkomstbortfall för staten på 28 miljarder kronor. Inkluderas
även effekterna av att Socialdemokraterna motsätter sig den föreslagna
minskningen av dagersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och KAS kan,
enligt utskottets bedömning, deras samlade alternativa förslag väntas försvaga
de offentliga finanserna med i runt tal 50 miljarder kronor brutto under nästa
budgetår. Beaktas även förslagens indirekta effekter begränsas försvagningen
till grovt räknat halva detta belopp.
Utskottet har tidigare i detta betänkande avvisat Socialdemokraternas förslag
till efterfrågestimulanser. Häri ligger att utskottet också avvisar det förslag
till budgetpolitiska riktlinjer som förespråkas i motion Fi92 (s).
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens förslag
till budgetpolitiska riktlinjer (bil. 1 yrkande 4) och avstyrker motion Fi92
(s) yrkande 3.
Statsbudgetens omfattning, uppdelningen av statens utgifter samt det statliga
upplåningsbehovet
År 1981 slopades uppdelningen av statsbudgeten i en drift- och en
kapitalbudget. Kapitalbudgeten syftade till att öppet redovisa förändringarna
i den statliga förmögenheten. Intresset för förmögenhetsfrågorna kom under
1960-talet i bakgrunden, och större vikt lades vid budgetens
stabiliseringspolitiska roll. Man skapade en totalbudget som inte gjorde
skillnad på utgifter för driftkostnader och för investeringar.
Finansutskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat motioner
som tagit upp frågan om att återinföra en drift- och en kapitalbudget.
Utskottet har därvid avvisat sådana förslag bl.a. med hänvisning till att den
gamla drift- och kapitalbudgeten var svåröverskådlig och ofullständig. På
kapitalbudgeten togs endast de investeringar upp som kunde förväntas ge monetär
avkastning. Till dessa investeringar hörde inte väginvesteringar. Investeringar
i järnvägar togs endast upp till den del de motsvarade en bedömd
avkastningsnivå. En återgång till en särskild kapitalbudget skulle således inte
lösa de problem med finansieringen av infrastrukturinvesteringar som tagits upp
i de aktuella motionerna.
Våren 1991 beslutade dock riksdagen på utskottets förslag (1990/91:FiU30) att
ge den s.k. Riksdagsutredningen i uppdrag att närmare överväga vissa frågor om
investeringarnas behandling i statsbudgeten som påtalats i en motion
1991/92:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m). Utskottet anförde då att det arbete som
pågår inom statsförvaltningen med anledning av den nya budgetprocessen med att
utveckla styrformer och förbättra statens redovisning förhoppningsvis också
skall resultera i en förbättrad redovisning till riksdagen. Utskottet anförde
att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och en kapitalbudget
inte skulle lösa de problem som redovisades i den då aktuella motionen. I
stället borde andra metoder övervägas för att komma till rätta med de
olägenheter som motionärerna påtalade.
I utskottets betänkande med anledning av finansplanen 1993 (1992/93:FiU10)
behandlade finansutskottet ånyo ett antal motioner med förslag om att införa en
drift- och en kapitalbudget. Utskottet var i betänkandet för sin del inte
berett att tillstyrka att en drift- och en kapitalbudget skulle återinföras men
ansåg att frågan om hur investeringarna i infrastruktur skulle finansieras,
budgeteras och redovisas borde övervägas ytterligare.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag till ändrad
finansiering av investeringar i infrastruktur. I stället för direktfinansiering
med anslag över statsbudgeten föreslogs en lånefinansiering direkt i
Riksgäldskontoret. Förslaget innebar att kostnaderna för dessa lån skulle
finansieras i efterhand över statsbudgeten på s.k. kapitalkostnadsanslag.
Utskottet berörde detta i sitt betänkande med anledning av finansplanen
(1992/93:FiU10 s. 64--68).
När regeringen därefter lade fram ett förslag till infrastrukturprogram
(prop. 1992/93:176) där finansieringsmodellen utvecklades beredde
trafikutskottet finansutskottet tillfälle att yttra sig över förslaget. Så
skedde i yttrandet FiU4y. Finansutskottet anförde bl.a. följande.
Som skäl för att införa en ny finansieringsmodell anförs att flera mycket
angelägna investeringar inte har gått att finansiera inom hittills anslagna
ramar. I finansplanen sägs att genom en övergång till lånefinansiering kan
investeringsnivån höjas ytterligare.
Som utskottet redovisat i ett yttrande till TU (1987/88:FiU3y) innebär en
övergång till att finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret (RGK)
eller på kapitalmarknaden inte att det skapas något ökat realt utrymme som gör
det möjligt att öka investeringarna i samhället. Att finansiera statliga
investeringar genom lån i RGK i stället för över anslag skapar inte heller
något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag innebär, i den
mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån upptas i RGK. Utskottet delar
således inte uppfattningen att en finansiering av infrastrukturinvesteringar
med lån i RGK skulle göra det möjligt att höja investeringarna utöver vad en
finansiering över anslag skulle innebära. Däremot kan en sådan ordning påverka
vilket inflytande riksdagen får över besluten om infrastrukturinvesteringarna.
Enligt regeringens förslag skulle på statsbudgeten endast tas upp ett
kapitalkostnadsanslag som skulle belastas med räntor och amorteringar på
upptagna lån. Ett ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av
ett eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett inflytande över
investeringarnas omfattning. Belastningen på kapitalkostnadsanslaget kommer att
bestämmas genom en mekanisk framräkning baserad på gjorda investeringar. Det
anslaget kan riksdagen i detta skede inte påverka. Ställningstagandet till
kapitalkostnadsanslaget blir därför ointressant ur beslutssynpunkt.
Att periodisera utgifterna över investeringens beräknade livslängd, som ett
kapitalkostnadsanslag i viss mening kan sägas innebära, kan vara värdefullt ur
andra synvinklar, t.ex. för att kunna bedöma den statliga sektorns
resursförbrukning. En förutsättning härför är emellertid att en sådan
periodisering kan göras på någorlunda objektiva grunder. Det är angeläget att
redovisningsprinciper utvecklas i enlighet med vad som brukar betecknas som god
redovisningssed. Ändringar av principer får omedelbart genomslag på
budgetsaldot och bör därför undvikas. I det gamla systemet med en uppdelning av
statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget avskrevs investeringar direkt
till den del de inte kunde förväntas ge monetär avkastning. Det innebar att de
till denna del finansierades över driftbudgeten med löpande inkomster. Endast
den del av investeringarna som kunde beräknas ge monetär avkastning fick tas
upp på kapitalbudgeten och därigenom lånefinansieras. Den gamla drift- och
kapitalbudgeten hade som utskottet ser det vissa förtjänster i dessa avseenden
men även vissa svagheter. Den var framför allt svåröverskådlig och
ofullständig.
De nu redovisade principerna för uppdelningen på en drift- och en
kapitalbudget har sin motsvarighet i den företagsekonomiska
redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa
en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller
företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller
emellertid inte staten direkt utan andra samhällssektorer.
I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet kan
bedrivas på ett samhällsekonomiskt mer effektivt sätt i offentlig regi än i
privat regi att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan
sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för
ägaren att -- på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt -- få betalning för
tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva tjänster.
Det anförda, som påpekas i finansplanen, visar att den företagsekonomiska
redovisningskonventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig
verksamhet.
Investeringar i staten är av två huvudtyper. Dels är investeringar
insatsresurser -- produktionsfaktorer -- för att myndigheterna skall kunna
bedriva sin verksamhet (lokaler, datorer, telefonväxlar etc.), dels är
investeringar resultat av vissa myndigheters verksamhet som skall utnyttjas
av andra än producenten/myndigheten (vägar, järnvägar, skyddsrum etc.).
För myndigheter med förvaltningsanslag kan en modell vara att finansiera
investeringar som utgör insatsresurser i myndigheterna med lån och låta
kapitalkostnaderna belasta förvaltningsanslaget. Ett sådant system föreslås i
årets finansplan. Utskottet återkommer till detta. Kapitalkostnaderna i ett
sådant system minskar myndigheternas framtida utrymme för löpande utgifter.
Myndigheterna får möjlighet att på ett rationellt sätt bedöma investeringarnas
värde mot löpande utgifter, eller annorlunda uttryckt, myndigheterna får ta de
ekonomiska konsekvenserna av sina investeringsbeslut. Detta resonemang är
emellertid inte tillämpbart på infrastrukturinvesteringar, där den förväntade
avkastningen inte tillfaller staten i form av inkomster. Av större betydelse är
här den samhällsekonomiska bedömningen som kan göras av investeringens värde.
Finns det resurser tillgängliga för att öka investeringarna? Vilka blir
effekterna på samhällsekonomin i övrigt? Det är frågor som inte kan bedömas och
avgöras inom en enskild myndighet eller ett verk.
Det finns som redovisas i proposition 176 motiv för att införa andra
finansieringsformer för investeringar än via anslagsmedel. Det är därvid
viktigt att överväga vilka budget- och redovisningsformer som bör tillämpas för
denna typ av investeringar. Det är i vissa sammanhang väsentligt att behandla
investeringar och kapitalkostnader på ett annat sätt än driftkostnader. Det är
emellertid nödvändigt att i detta sammanhang beakta de krav som riksdagen
ställer beträffande möjligheter till inflytande och överblick.
Enligt finansutskottets mening aktualiserar detta frågan på vilket sätt
riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills vedertagna sättet att genom
anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår skulle
behöva utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och
liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. En närmare prövning bör därför göras av
hur riksdagens finansmakt skall utformas.
Vad utskottet nu redogjort för visar att frågan hur investeringar skall
budgeteras, finansieras och redovisas i den statliga verksamheten inte enbart
är en riksdagsintern fråga. Med den utveckling frågan har fått anser utskottet
att Riksdagsutredningen inte är rätt organ för att på ett allsidigt sätt
hantera dessa frågor. Utskottet vill därför med stöd av sin initiativrätt hos
regeringen hemställa om att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur
utgifter för statliga investeringar skall tas upp i statsbudgeten och hur de
skall redovisas. Det är därvid av stor vikt att inte endast strävan att
förbättra den statliga redovisningen beaktas utan även hur riksdagens
beslutsunderlag skall utformas. Vidare bör bedömningar göras av vad riksdagen
skall ta ställning till och hur sådana utgifter skall finansieras.
Den av utskottet förordade utredningen bör också överväga omfattningen av
den statliga budgeten -- vilka principer som över huvud taget skall gälla för
att statlig verksamhet skall redovisas över budgeten eller vid sidan av
budgeten.
Som allmän princip för redovisning över statsbudgeten gäller att inkomster
och utgifter skall redovisas brutto. Utskottet anser att ett viktigt kriterium
för att redovisa viss verksamhet vid sidan av budgeten bör vara att underskott
i verksamheten i princip inte skall vara möjliga. I vart fall skall inte
eventuella underskott automatiskt finansieras mot statsbudgeten genom en
nettoredovisning eller upplåning vid sidan av statsbudgeten utan att riksdagen
får tillfälle att ta ställning till hur verksamheten skall finansieras. Det
skulle innebära att nödvändiga förändringar i regelsystemen försenas.
Utvecklingen av arbetsskadeförsäkringen, lönegarantiverksamheten och
Arbetsmarknadsfonden är exempel på detta. Verksamheter där exempelvis
inkomsterna däremot bestäms utifrån aktuariskt beräknade utgifter bör således
kunna redovisas skilt från budgeten.
Riksdagen beslutade hösten 1992 om vissa riktlinjer för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen som innebär att dessa skall flyttas ut ur
statsbudgeten. Arbetsmarknadens parter bör enligt beslutet ges ansvaret för
försäkringarna. Genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut från
statsbudgeten kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte
är möjliga. Villkoren måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna.
Inledningsvis kommer finansieringen att ske med statsbidrag, men dessa kommer
att avta i takt med att annan finansiering tillkommer.
Genom de stora förändringar som genomförts i statsbudgeten det senaste
decenniet, genom avlyft av lån och investeringar, växlande
redovisningsprinciper och tilltagande nettoredovisning mot budgeten, samtidigt
som väsentliga delar av den statliga verksamheten bedrivs i varierande former
vid sidan av statsbudgeten, saknas numera möjligheter att få en klar
uppfattning av den statliga verksamheten. I själva verket har en utveckling ägt
rum som innebär att en allt mindre del av statens samlade inkomster och
utgifter ingår i statsbudgeten. Enligt Budgetpropositionsutredningens
beräkningar minskade statsbudgetens andel av den totala statliga verksamheten
från ca 68 % till ca 58 % från 1980 till 1988. Den statliga budgeten kan
således inte längre sägas utgöra något tillfredsställande underlag för att
bedöma den statliga verksamhetens samhällsekonomiska effekter.
Vad utskottet anfört om att utreda frågan om avgränsningar för statsbudgeten
och i samband därmed överväga en uppdelning av statsbudgeten i drifts- och
investeringsutgifter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Fi93 (nyd) yrkande 53 framhålls att det vid presentationen av
budgeten bör fästas större vikt vid det statliga upplåningsbehovet,
eftersom det är det bästa begreppet för helheten i statens finanser.
Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till
regeringen av denna innebörd.
Som framgått av vad utskottet redovisat har i takt med att en allt större
andel av den statliga verksamheten börjat finansieras vid sidan av
statsbudgeten förändringar i det statliga upplåningsbehovet blivit ett mått som
bättre än budgetunderskottet återspeglar obalanserna i den samlade statliga
verksamheten och den statliga sektorns finansiella anspråk. Framför allt har
detta blivit märkbart under innevarande budgetår, då de utanför statsbudgeten
finansierade underskotten i Arbetsmarknadsfonden och Lönegarantifonden vuxit
mycket snabbt. Utskottet har i ett särskilt avsnitt i betänkandet närmare
kommenterat detta förhållande.
I finansplanen och den reviderade finansplanen redovisas regelmässigt sedan
lång tid tillbaka sambandet mellan  budgetunderskott, statens lånebehov och
förändringen av  statsskulden. Mot bakgrund härav och med hänvisning till det
utredningsuppdrag som utskottet här har förordat torde motionärernas önskemål
om en sådan redovisning i allt väsentligt redan vara tillgodosett. Enligt
utskottets mening är det med hänsyn härtill inte motiverat med ett särskilt
uttalande i frågan. Utskottet avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 53.
Bemyndigande för statens upplåning
Riksgäldskontoret ombesörjer upplåning för statens räkning. Enligt de regler
som gäller får regeringen inte ta upp lån utan riksdagens medgivande.
Regeringen måste därför inhämta riksdagens bemyndigande för att kunna ta upp
erforderliga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till
Riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. Lånebemyndigandet som ges till
regeringen varje år är beloppsmässigt opreciserat. De ändamål för vilka
upplåning får ske anges i lagen (1988:1387) om statens upplåning.
I kompletteringspropositionen föreslås att riksdagen skall utfärda
bemyndigande för regeringen att ta upp lån enligt denna lag. Utskottet
tillstyrker att regeringen ges det begärda bemyndigandet.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av
finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa
sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på
statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta
bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit
oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500
miljoner kronor. Finansfullmakten får enligt tidigare givna bemyndiganden
användas för vissa specificerade ändamål. Dessa finns redovisade i
finansutskottets betänkande 1990/91:FiU30 s. 80--81.
Av kompletteringspropositionen framgår (bil. 1 s. 61) att regeringen genom
beslut den 31 januari 1993 utnyttjade finansfullmakten med 2000 miljoner
kronor för utbildningsbidrag till ungdomar. Redovisningen av finansfullmaktens
utnyttjande föranleder inte någon erinran från utskottet.
I kompletteringspropositionen föreslås att finansfullmakten skall gälla med
oförändrat belopp, 2 500 miljoner kronor, även under budgetåret 1993/94 och för
samma ändamål som tidigare. Utskottet biträder detta förslag.
Övrigt
Personalkonsekvenser vid strukturförändringar
I kompletteringspropositionen, bilaga 6 avsnitt4, redogör regeringen
för personalkonsekvenserna av de pågående omstruktureringarna inom den statliga
sektorn. Redovisningen är en uppföljning av de personalkonsekvenser som
redovisades i 1992 års kompletteringsproposition.
Av redogörelsen framgår bl.a. att ca 24000 personer sagts upp mellan april
1990 och april 1993. Enligt regeringens bedömning riskerar mellan 23000 och
24000 personer att bli övertaliga under våren 1993 och de närmaste tre
budgetåren. Bedömningarna i propositionen avser konsekvenserna av
budgetpropositionen och andra propositioner som förelagts riksdagen under våren
och baseras på underlag från fackdepartementen.
Enligt finansutskottets mening är den redovisning som lämnas i
propositionen värdefull, och utskottet har ingen erinran mot vad som anförs.
Utskottet har noterat att regeringen i årets budgetproposition anmält att den
avser att i nästa års budgetproposition återkomma med en redovisning som
förutom personalmässiga frågor även skall innehålla besparingseffekter och
verksamhetsmässiga effekter av genomförda strukturförändringar.
Tillsättande av en rationaliseringskommission
I Ny demokratis partimotion Fi93 begärs en översyn av statliga verk och
myndigheter. Staten skall bara bedriva sådan verksamhet som det är absolut
nödvändigt att just staten bedriver. Enligt motionärerna bör den offentliga
verksamheten kunna minska till ungefär den omfattning den hade år 1960. En
rationaliseringskommission bör tillsättas med uppgift att utreda och föreslå
vilka verk och myndigheter som skall avvecklas och i övrigt administrera
avvecklingsverksamheten.
Finansutskottet behandlade ett i allt väsentligt likartat förslag från Ny
demokrati i sitt betänkande FiU19 Statlig förvaltning, vilket godkändes av
riksdagen så sent som den 14april 1993. Utskottet konstaterade därvid att
statsförvaltningen  för närvarande genomgår omfattande strukturförändringar som
kommer att innebära en betydande reducering av antalet anställda. Detta framgår
också av de redovisningar som regeringen sedermera lämnat i
kompletteringspropositionen.
Utskottet framhöll också att målet för förändringarna bör vara att skapa en
effektiv och ändamålsenlig statsförvaltning samt att ett visst antal anställda
inte i sig är något mål. Slutligen kunde utskottet inte heller tillstyrka
inrättandet av ett särskilt organ för avveckling. Detta skulle enligt utskottet
innebära nya utgifter och besvärande gränsdragningsproblem.
Med hänvisning till vad utskottet här ånyo anfört om avveckling av
myndigheter och om en rationaliseringskommission avstyrks motion Fi93 (nyd)
yrkande41.
Effektivare resursanvändning i statens verksamhet
I motion Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl.(s) framhåller motionärerna
att Sverige behöver en väl fungerande samhällsapparat, dvs. också en kunnig och
aktiv statlig sektor. När ett företag minskar sin personal minskar samtidigt
dess kostnader. När statliga myndigheter minskar personalen, sägs det i
motionen, blir det bara en förflyttning av utgifter mellan olika konton i
statsbudgeten.
Motionärerna understryker att det självklart behövs rationaliseringar och
förändringar i den statliga sektorn. Men all kraft bör inte läggas på att bryta
ned så mycket som möjligt  av statlig verksamhet. De statliga myndigheterna
behöver i stället bli effektivare och behöver förbättra sin verksamhet.
Regering och riksdag måste ställa tydligare krav på myndigheter och verk samt
ge goda förutsättningar. De nuvarande besparingskraven bör, enligt vad som
framhålls i motionen, ersättas med konkreta krav på ökad samhälls- och
brukarnytta av de avsatta medlen. I samband med övertalighet bör personalen, så
länge den höga arbetslösheten består, erbjudas utbildning och andra
kompetenshöjande åtgärder.
Finansutskottet vill i sammanhanget peka på att införandet av mål- och
resultatstyrning innebär en klarare rollfördelning mellan statsmaktsnivå och
myndighetsnivå som ligger väl i linje med vad som anförs i motionen.
Statsmakternas uppgift är att sätta upp mål för verksamheten, ställa tydliga
krav på resultat samt att analysera och utvärdera de uppnådda resultaten (se
bl.a. prop. 1991/92:100, bil.1, Finansplanen). Den nya styrningen ger
myndigheter och verk större handlingsfrihet samt genom det treåriga
perspektivet större möjlighet till framförhållning och långsiktighet. Detta
bidrar i hög grad till att resurserna i statens verksamhet i enlighet med
motionärernas önskemål används effektivare.
Utskottet vill samtidigt understryka att även den statliga sektorn givetvis
måste lämna sitt bidrag till den av samhällsekonomiska skäl nödvändiga
begränsningen av de offentliga utgifterna. En förutsättningslös prövning av
omfattningen och inriktningen av all statlig verksamhet måste därför ske. I
samband därmed måste också övervägas om verksamheten bör vara en statlig
angelägenhet eller ej.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi112 (s).
Riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser
I den reviderade finansplanen (prop. 1992/93:150, bil.1 yrkande12)
föreslår regeringen en ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser. Ändringen syftar enbart till
att åstadkomma en flexiblare och ändamålsenligare hantering av dessa frågor.
I anslutning därtill begär regeringen riksdagens godkännande av att RRV:s
roll stärks i samband med den årliga revisionen. Enligt förslaget bör
regeringen vid ombildning av statliga myndigheter och affärsverk till
aktiebolag, i vilka staten som ägare ges ett bestämmande inflytande i
aktiebolagslagens mening, se till att det tas in en bestämmelse i
bolagsordningen att RRV skall utse revisor.
Finansutskottet tillstyrker förslagen i propositionen om RRV:s revision
av statliga bolag och stiftelser.
Redovisning av statens garantiåtaganden
I kompletteringspropositionen (1992/93:150, bil.1 s.56) redovisar
regeringen föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden i förhållande
till redovisningen i budgetpropositionen (1992/93:100, bil.1). De största
förändringarna är föranledda av stödet till bankerna. Redovisningen föranleder
inget uttalande från utskottets sida.
Årsbokslut för staten budgetåret 1991/92
I kompletteringspropositionen redovisas på s. 57--60 i bilaga1 en
preliminär balansräkning för staten som Riksrevisionsverket upprättat över
verksamheten 1991/92. Redovisningen föranleder inget uttalande från
finansutskottet.
Budgetar m.m. i internationella organisationer
I bilaga 1 till kompletteringspropositionen (1992/93:150, s.67) bereds
riksdagen tillfälle att ta del av regeringens syn på budgetar m.m. i
internationella organisationer. De sammanlagda bidragen från statsbudgeten till
internationella organisationer omfattar över 100 organisationer och uppgick
till över 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92. I några av de internationella
organisationer som Sverige tillhör har vissa brister påvisats i de
ekonomiadministrativa styrsystemen. Detta gäller särskilt uppföljning och
utvärdering av verksamheten men också i fråga om precisering av
verksamhetsinriktning och prioriteringar.
Regeringen påpekar att det är ett svenskt intresse att
ekonomiadministrationen i de internationella organisationerna håller en hög
standard och anser att Sverige bör verka aktivt för en effektiv
ekonomistyrning. Endast därigenom kan tillfredsställande garantier nås för att
de resurser som, i konkurrens med nationella behov, ställs till
organisationernas förfogande används på effektivast möjliga sätt.
Vidare påpekar regeringen att frivilliga bidrag vid sidan av de reguljära
budgetarna medför risker för oönskade effekter på prioriteringarna i den
reguljära budgeten. För att motverka sådana effekter verkar regeringen dels för
att frivillig finansiering inte avser reguljär, löpande verksamhet, dels att
verksamheter som finansieras med frivilliga bidrag så långt som möjligt
planeras och budgeteras i samband med den reguljära planeringen och
budgeteringen. För att undvika en splittrad och sporadisk presentation i
budgetpropositionen av de internationella organisationernas verksamhet avser
regeringen, i den utsträckning som det är möjligt, att inkludera systematisk
redovisning av den frivilligfinansierade delen i budgetpropositionen.
Flera stora bidragsgivare till de internationella organisationernas reguljära
budgetar har som generell politik drivit linjen om real nolltillväxt i de
reguljära budgetarna. Sverige har i denna fråga intagit en mera flexibel
hållning. En individuell prövning av varje organisation anses önskvärd. Mot
bakgrund av svårigheterna att få fram tillräcklig information för individuell
bedömning menar regeringen emellertid att det finns behov av en generell linje
att falla tillbaka på och förordar därför principen om real nolltillväxt.
Regeringen framhåller att kravet på real nolltillväxt endast bör tillgripas i
fall då adekvat beslutsunderlag saknas.
Riksdagen behandlade under 1991/92 frågan om de internationella
organisationernas effektivitet. Behandlingen var föranledd av att regeringen i
budgetpropositionen (1991/92:100, bil. 4, s. 88--103) dels redovisade
kommittébetänkandet Bistånd genom internationella organisationer (SOU 1991:48),
dels redovisade slutsatserna av det Nordiska FN-projektet som avslutades i maj
1991. Utrikesutskottet (1991/92:UU15) fann kommittébetänkandet värdefullt och
noterade med tillfredsställelse att FN-projektets rapport fått ett positivt
mottagande. Vidare delade utskottet uppfattningen som angavs i propositionen om
att Sverige aktivt bör verka för att genomföra förbättringar i syfte att uppnå
ett effektivt fungerande multilateralt system. Denna uppfattning upprepades i
samband med behandlingen av årets anslag (1992/93:UU15 s.73).
Regeringens redovisning föranleder ingen erinran från
finansutskottets sida.
Finansiell styrning
I propositionen (bil. 1, avsnitten 7.2--7.4) redovisar regeringen
utvecklingen beträffande den statliga finansiella styrningen inom tre områden.
För det första redogörs för översynsarbetet av betalningstidpunkter för
statliga betalningar. För det andra redovisas det pågående arbetet med att
utforma rutiner med anledning av att riksdagen har bemyndigat regeringen att
genomföra en räntebeläggning av statliga medelsflöden. Slutligen redovisas
utvecklingen beträffande avvecklingen av Postgirots ensamrätt till de statliga
betalningarna.
Utskottet har inget att erinra mot redovisningarna. Beträffande Postgirot
hänvisas emellertid till vad utskottet anför under avsnittet De statliga
betalningarna och Postgirot.
Täckning av merkostnader för löner och pensioner
Den kompletterande ålderspensionen (den s.k. KÅPAN) är en
tjänstepensionsförmån som infördes genom det statliga pensionsavtalet den 15
mars 1991. De anställda skall för tid fr.o.m. den 1 januari 1991 tillgodoräknas
avsättningar (1,5 % av lönen). För handhavandet av KÅPAN har bildats en
särskild förening, Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO).
Avsättningarna medför att staten skall erlägga skatt enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader.
För tiden den 1 januari 1991 -- den 30 juni 1992 har en premie betalats till
FSO från det under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1991/92 uppförda
anslaget C. 14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. Den
särskilda löneskatten för KÅPAN för tiden t.o.m. den 30 juni 1992, som
beräknats till ca 165 miljoner kronor, har inte beaktats vid beräkningen av
anslagen för 1991/92 eller 1992/93. För tiden fr.o.m. den 1 juli 1992
fördelades kostnaden för såväl den kompletterande ålderspensionen som den därav
följande särskilda löneskatten på resp. anställningsmyndighet. Till den del
dessa kostnader hänförs till anslagsfinansierad verksamhet ligger de fr.o.m.
budgetåret 1992/93 inom beräknade anslag.
I kompletteringspropositionen (bil. 6, avsnitt 6.2) föreslås att den
särskilda löneskatten på avsättningen för tiden den 16 mars 1991--den 30 juni
1992 bör belasta det på sjunde huvudtiteln för innevarande budgetår uppförda
förslagsanslaget F 7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för
att tillföras inkomsttiteln 1291 Särskild löneskatt. Dessa medel bör, enligt
propositionen, anvisas på tilläggsbudget för innevarande år.
I budgetpropositionen (bil. 8 F 6) beräknas medelsförbrukningen under
detta anslag till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I beräkningen har
hänsyn tagits till de nya riktlinjer för budgetering av myndigheternas anslag
för förvaltningskostnader som redovisades i propositionen (bil. 1, avsnitt
2.2).
Utskottet tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att till
anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för innevarande
budgetår tillföra medel på tilläggsbudget. Utskottet tillstyrker även förslaget
i budgetpropositionen att riksdagen för nästa budgetår anvisar 100 miljoner
kronor under samma anslag.
De statliga betalningarna och Postgirot
I en förordning (1974:591) som utfärdats av regeringen regleras frågan om
statlig myndighets skyldighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Riksdagen
gav för ett år sedan regeringen rätt att besluta om avveckling av Postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. FiU20,
rskr. 128). I förra årets budgetproposition angavs bl.a. att förslaget om
avveckling förutsatte en utveckling av det statliga betalningssystemet. Vidare
anfördes att frågan om vilka förutsättningar som säkerställer Postgirots
möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden behövde utredas ytterligare
och bli föremål för samlad prövning.
I årets budgetproposition (bil. 7, Kommunikationsdepartementet) anfördes att
utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot ökad
konkurrens och förbättrad effektivitet bäst torde uppnås genom att två olika
betalningssystem, Postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emellertid bör
befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att uppnå en
konkurrens på jämbördiga villkor. Som exempel på barriärer nämndes dels den
subventionering som Postgirot uppbär genom den kvarvarande ensamrätten till
statliga betalningar, dels de svårigheter som Postgirot har att erbjuda
autogirolösningar till privatpersoner, eftersom man inte tillåts tillgång till
alla affärsbankers lönekonton.
I årets finansplan (s. 134) anfördes att en översyn som gjorts visar att
Postgirot inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att
konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av
ökad konkurrens om statliga betalningar borde kunna kompenseras med ökade
avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser sig behöva komplettera
betalningsförmedlingstjänsterna med andra rena banktjänster, borde detta lösas
i samarbete med andra banker, anfördes det i finansplanen.
Utskottet anförde med anledning av vad som redovisades om det statliga
betalningssystemet i finansplanen följande. Genom en avveckling av Postgirots
kvarvarande monopol på statliga betalningar skapas förutsättningar för ökad
konkurrens på betalningsmarknaden, vilket gynnar effektiviteten. Effektiv
konkurrens förutsätter emellertid jämbördiga villkor. Som påpekades i
budgetpropositionen (bil. 7 s. 146) hämmas effektiviteten i betalningssystemet
av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att Postgirot
får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på banklönekonton, inte
har kunnat genomföras.
Utskottet ansåg det vara av stor vikt från konkurrenssynpunkt att Postgirot
kan förmedla betalningar till och från banksystemet genom krediteringar och
debiteringar av bankkonton. Regeringen gav RRV i uppdrag att i samband med
upprättande av avtal om statens betalningsförmedling beakta denna aspekt och
utan fördröjning rapportera till regeringen om hinder för den avsedda
utvecklingen uppkommer. Utskottet ansåg att regeringen i
kompletteringspropositionen borde redovisa för riksdagen hur dessa frågor
utvecklas. Syftet med avvecklingen av Postgirots monopol på statliga
betalningar är att skapa ökad konkurrens som främjar effektiviteten i systemet.
Denna konkurrens måste ske på lika villkor. Frågan om Postgirots möjligheter
att ge 360-dagarskrediter och ränta på innestående medel även till
privatpersoner borde, enligt utskottet, kunna övervägas när Postgirots
kvarvarande monopol på statliga betalningar avskaffats.
Med detta ställningstagande tillgodosågs ett motionsyrkande från
socialdemokratiskt håll, och ett enigt utskott kunde avstyrka ett antal
motioner med krav på att Postgirots särställning inte skulle tas bort.
I kompletteringspropositionen redovisas att RRV i sin skrivelse till
regeringen bl.a. redogör för att parterna ännu inte har nått fram till någon
lösning som möjliggör att Postgirot kan utföra debiteringar på alla bankers
konton. Finansministern förutsätter att parterna fortsätter ansträngningarna
att finna affärsmässiga lösningar i denna fråga. Målet är oförändrat att ett
utvecklat statligt betalningssystem skall kunna införas den 1 juli 1993 och att
förordningen (1974:591) om skyldighet att anlita Riksbanken eller Postgirot för
statliga betalningar skall kunna upphöra att gälla.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92, som väckts med anledning av
kompletteringspropositionen, sägs att en avveckling av Postgirots ensamrätt
till statliga betalningar, innan det finns förutsättningar för konkurrens på
lika villkor, innebär en stor risk för att bankerna genom bankgirosystemet får
monopol på förmedling av betalningar till och från privatpersoners bankkonton.
Ett gammalt monopol kommer i så fall att avlösas av ett nytt monopol. Enligt
motionärerna bör en avveckling av Postgirots ensamrätt anstå till dess att
verkligt fri konkurrens etablerats. En förutsättning för att detta skall kunna
ske är att Postgirot får möjlighet att förmedla betalningar på alla bankers
konton samt att Postgirots verksamhetsramar i övrigt anpassas till
konkurrenssituationen.
Även i motion Fi94 från Vänsterpartiet uttalas att skyldigheten för
statliga myndigheter att anlita Postgirot inte bör ändras förrän
bankgirokartellen brutits upp och Postgirot släppts in i detta system.
Riksdagen bör uttala att ensamrätten kommer att bibehållas om inte detta sker.
Under behandlingen av ärendet har utskottet uppvaktats av företrädare för
Posten och Postgirot samt Bankföreningen och bankgirot.
Finansutskottet har samma uppfattning som tidigare. En avveckling av
Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet måste ske på ett
sådant sätt att konkurrens skapas som främjar effektiviteten i
betalningssystemet. För detta krävs en konkurrens på lika villkor.
När Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet upphör kommer
privatpersoner, företag och myndigheter att fritt kunna välja
betalningsförmedlare vid betalningar till och från staten. För att detta val
skall kunna ske på rationella grunder måste de båda systemen ha samma
möjligheter att kunna erbjuda tjänster. Som utskottet tidigare redovisat
innebär detta att man måste överväga att ge Postgirot möjligheter att kunna
erbjuda 360-dagarskrediter och ge ränta på innestående medel även till
privatpersoner. Det är också önskvärt, som utskottet tidigare uttalat, att
avtal kan träffas mellan Postgirot och affärsbankerna om att ge Postgirot rätt
att verkställa betalningar genom debiteringar på banklönekonton.
Regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa hur dessa frågor
utvecklas och vid behov lämna förslag som bidrar till att upprätthålla
konkurrens i betalningsförmedlingen och främja effektiviteten.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna Fi92 (s) yrkande 4 och
Fi94 (v) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa frågor om inbetalning av skatt och arbetsgivaravgifter
På skatteområdet finns i ett antal lagar bestämmelser om att inbetalning av
skatt skall göras till ett särskilt postgirokonto. I
kompletteringspropositionen (bil. 6, Finansdepartementet) föreslås att dessa
bestämmelser ändras så att det även på skatteområdet blir möjligt att göra
inbetalning till andra konton än postgirokonton. Vidare föreslås att
avgiftsfriheten slopas och att avgiften i stället tas ut av inbetalaren.
Härigenom kommer olika förmedlare att gentemot inbetalarna kunna konkurrera i
fråga om såväl priser som andra villkor som är knutna till
betalningstjänsterna.
Flertalet av ändringsförslagen i kompletteringspropositionen rör bl.a.
bestämmelserna om när skatten skall anses betald. Med några undantag gäller i
dag att skatten skall anses betald när inbetalningskort eller
gireringshandlingar kommit in till postanstalt. I propositionen föreslås att
ordet postanstalt byts ut mot den som förmedlar betalningen.
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i propositionen att de aktuella
bestämmelserna bör ändras så att de inte hindrar att andra än Postverket
anlitas som förmedlare av skattebetalningar om det är lämpligt. Detta måste
dock förutsätta att avtal har ingåtts som reglerar bl.a. förmedlarens ansvar
för att betalningen inom viss tid kommer staten till handa. Det kommer inom
överskådlig tid sannolikt inte att bli aktuellt med andra betalningsförmedlare
än, förutom Postverket, bankerna och de post- eller bankanknutna
giroinstituten. Utskottet föreslår med hänvisning härtill att propositionens
uttryck den som förmedlar betalningen ändras till en postanstalt eller,
om staten har ingått avtal om förmedling av skattebetalningen med en bank eller
ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet -- detta i syfte att
undvika att vem som helst anser sig ha rätt att förmedla betalningar och kanske
behålla betalningarna under en tid. Utskottets förslag till ny lydelse har
utformats med hänsyn till vad som nu har sagts. I övrigt har endast några
smärre redaktionella ändringar gjorts i förhållande till propositionens
förslag.
I 52§ uppbördslagen har ordet särskilt lagts till framför ordet
konto på två ställen. Även i lagen om sjömansskatt har ordet särskilda
lagts till före konto.
Den i detta sammanhang föreslagna ändringen i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt bör brytas ut och behandlas tillsammans med en annan ändring i samma
lagrum som föreslås i proposition 1992/93:198 (se bet. 1992/93:SkU27). Vidare
bör påpekas att de nu aktuella ändringarna i 19 § kupongskattelagen och 8 §
lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. innefattar även de ändringar
som föreslagits i proposition 1992/93:196 och som brutits ut vid
riksdagsbehandlingen av den propositionen, vilken i övrigt nyligen bifallits av
riksdagen. Dessa ändringsförslag har nämligen ansetts böra samordnas med de
ändringar som nu lagts fram i kompletteringspropositionen (se bet.
1992/93:SkU28).
Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn
I motion Fi93 (nyd) menar motionärerna att nu när fallskärmsavtalen är
avslöjade finns det enkla recept för att komma till rätta med denna avart av
solidarisk lönepolitik inom den offentliga sektorn. Motionärerna begär att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av
fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn. Motionärerna anser att avtalen bör
upphöra eller i vart fall begränsas (yrkande30).
Med anledning av motionen vill finansutskottet anföra följande. Frågan om
de s.k. fallskärmsavtalen har väckt stor uppmärksamhet. Utskottet finner det
lämpligt att i diskussionen skilja mellan den privata och den offentliga
sektorn. Beträffande den privata sektorn är chefslöneavtalen i första hand en
fråga mellan företagsägarna och cheferna. Staten har här ett ansvar i de
företag där staten är  delägare.
På den offentliga sidan har staten, tillsammans med kommuner och landsting,
ansvaret. Eftersom det är fallskärmsavtalen i de numera statligt ägda bankerna
och i de banker som ansökt om bankstöd som stått i fokus för
massmediediskussionen, finns det anledning att i detta sammanhang kortfattat
redovisa de åtgärder som regeringen har vidtagit härvidlag.
Regeringen uppdrog i december 1992 åt f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl att
granska anställningsavtal m.m. som ingåtts mellan Nordbanken och några f.d.
direktörer. Syftet var att undersöka möjligheten att få avtalen om
avgångsvederlag helt eller delvis ogiltigförklarade eller enskilda
avtalsvillkor jämkade. Efter sin genomgång rekommenderade utredaren regeringen
att inte inleda någon process mot de tre direktörerna.
Finansdepartementet har genom beslut den 2 april 1993 uppdragit åt advokaten
Otto Rydbeck att utreda om det finns grund för staten som ägare till Nordbanken
att väcka talan mot styrelseledamöter eller andra om skadestånd till banken
enligt reglerna i bankrörelselagen. Resultaten av utredningen kommer att
presenteras senast den 15 september 1993.
Statsrådet Bo Lundgren har i ett brev den 8 februari 1993 till ledningen för
Nordbanken, Gota Bank och Securum angett riktlinjer för anställningsvillkoren
för personal i ledande ställning. Riktlinjerna innebär bl.a. att ett begränsat
avgångsvederlag kan utbetalas månadsvis under en kort omställningstid. Om
oegentligheter som kan föranleda brottsansvar eller skadeståndsskyldighet
upptäcks medan vederlag fortfarande betalas ut, skall arbetsgivaren ha rätt att
hålla inne vederlaget eller en del av det tills domstol prövat frågan eller
överenskommelse träffats.
Inom den statliga verksamheten i övrigt förekommer avgångsvederlag och
liknande förmåner endast i liten utsträckning. De högsta statliga cheferna,
generaldirektörer och landshövdingar m.fl. och även statsråden, kan få s.k.
förordnandepension. Den s.k. LOA-utredningen har i sitt betänkande från i fjol
(SOU 1992:60) föreslagit genomgripande förändringar av anställningsskyddet m.m.
för arbetstagare i verksledande ställning hos staten. Utskottet har erfarit att
en proposition är under utarbetande, och om utredningens förslag genomförs
aktualiserar det en översyn av reglerna om förordnandepension.
Utskottet konstaterar avslutningsvis att frågan om de s.k. fallskärmsavtalen
m.m. kommer att behandlas av arbetsmarknadsutskottet under hösten. Det finns
inte anledning för utskottet att föregripa arbetsmarknadsutskottets kommande
behandling, och utskottet avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 30.
Tillsättning av offentliga chefstjänster
I motion Fi93 (nyd) anförs att det är samhällsekonomiskt slöseri att
tillsätta viktiga chefsbefattningar enbart på politiska meriter. Motionärerna
anser att chefer inom statliga verk, bolag och andra verksamheter skall
tillsättas efter utannonsering av tjänsten och genom ett urval bland dem som
innehar erforderlig kompetens (yrkande36).
Konstitutionsutskottet har i årets granskningsbetänkande (1992/93:KU30)
bl.a. redogjort för de principer som gäller vid tillsättning av statlig tjänst.
Enligt 11kap. 9§ regeringsformen tillsätts tjänst vid förvaltningsmyndighet
som lyder under regeringen av regeringen eller av myndighet som regeringen
bestämmer. Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid
sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Frågor rörande tillsättning av verkschefer behandlades i proposition
1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen. Förslagen grundade sig
på Verksledningskommitténs betänkande Regeringen, myndigheterna och
myndigheternas ledning (SOU 1985:40). Regeringens förslag innebar bl.a. att
verkschefer borde sökas i en bredare rekryteringsbas än tidigare. Enligt
civilministern borde regeringen utnyttja statsförvaltningens hela
chefspotential som underlag men även sträva efter att se verksamheter utanför
statsförvaltningen som möjliga rekryteringsområden. En viktig förutsättning var
att regeringen i fortsättningen skulle kunna koncentrera sina ansträngningar i
tillsättningsfrågor till myndigheternas högsta ledning. Verkschefer föreslogs
också kunna omflyttas till annan tjänst under förordnandetiden. Propositionen
godtogs i denna del av riksdagen (1986/87:KU29).
I granskningsbetänkandet 1990/91:KU30 understryker utskottet återigen
betydelsen av att principerna för tjänstetillsättning efterlevs, och att även
verksamheter utanför statsförvaltningen bör kunna vara lämpliga
rekryteringsområden vid tillsättning av högre tjänster. Granskningen gav
emellertid inte i denna del anledning till något ytterligare uttalande från
utskottets sida.
Konstitutionsutskottet konstaterar i årets granskningsbetänkande att beslut
att utse direktör i statliga bolag fattas av bolagsstyrelserna enligt
aktiebolagslagen. Beslut om tillsättning av chef för statligt bolag ansågs
således falla utanför utskottets granskningsområde, eftersom något beslut inte
fattas av regeringen.
Mot bakgrund av gällande regler vid tillsättning av chefstjänster inom
statlig verksamhet ser finansutskottet ingen anledning att från sina
utgångspunkter tillstyrka bifall till motionen. Utskottet avstyrker därmed Fi93
(nyd) yrkande36.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 10 och
1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 1,
1992/93:Fi93 yrkande 92,
1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25  och 27,
1992/93:Fi95 samt
1992/93:Fi117 yrkandena 8 och 10
godkänner vad som förordats i
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 1 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
3. beträffande utredning om fastighetsmarknaden
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 6,
1992/93:Fi93 yrkande 88 och
1992/93:Fi106 av yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3  (m, fp, c, kds)
4. beträffande bankstödet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi114,
men. (v) - delvis
5. beträffande fördelningspolitiska analyser
att riksdagen med anledning av motion
1992/93:Fi118
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 5,
1992/93:Fi93 yrkande 85 och
1992/93:Fi94 yrkande 17
godkänner vad utskottet anfört om penningpolitiken och som sin mening ger
regeringen och fullmäktige i Riksbanken detta till känna,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
7. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 3
samt med avslag på motion
1992/93:Fi94 yrkande 19
godkänner regeringens förslag till riktlinjer för statlig valutaupplåning,
men. (v) - delvis
8. beträffande statens upplåning i utländsk valuta
att riksdagen lägger
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 2 till handlingarna,
9. beträffande Sverige och EMU
att riksdagen lägger
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 3 till handlingarna,
Sparande
10. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi93 yrkande 87,
1992/93:Fi601,
1992/93:Fi602,
1992/93:Fi603 och
1992/93:Fi604 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Arbetsmarknadspolitiken
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi94 yrkande 2,
1992/93:Fi117 yrkandena 1 och 2 samt
1992/93:Fi120 yrkande 3,
res. 5 (s)
men. (v) - delvis
12. beträffande anslag till Arbetsmarknadsdepartementet
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt A1
till ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94
under tionde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet.
1992/93:AU8, rskr. 204) -- anvisar 820000 kr,
13. beträffande anslag till Utredningar m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt A2
till reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet.
1992/93:AU8, rskr. 204) -- anvisar ett med 5000000 kr nedräknat belopp på
12220000 kr,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
14. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 7
och med avslag på motion
1992/93:Fi120 yrkandena 1 och 20
godkänner att högst 350 miljoner kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas till förstärkning av arbetsförmedlingen,
res. 6 (s)
15. beträffande nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 37,
res. 7 (nyd)
16. beträffande utbildningsbidragens storlek
att riksdagen
dels avslår motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 15 och
1992/93:Fi120 yrkande 8,
dels bemyndigar regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 årligen
anpassa nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering till ändringar som görs av det högsta
dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen och beloppet per dag för det
kontanta arbetsmarknadsstödet,
res. 8 (s)
17. beträffande utbildningsbidrag med lånedel
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2
yrkandena 3, 8 och 9 samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi111,
1992/93:Fi117 yrkandena 14 och 16 samt
1992/93:Fi120 yrkandena 19, 21 och 22
dels godkänner vad regeringen anfört om utbildningsbidrag med
lånedel,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om upplåningen av
medel för att finansiera utbildningsbidragets lånedel vid viss
arbetsmarknadsutbildning,
res. 9 (s)
18. beträffande samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2
yrkandena 1, 2, 10 och 11
dels godkänner vad regeringen anfört om samordning av
utbildningsbidrag med vissa socialförsäkringsförmåner och med lön,
dels godkänner vad regeringen anfört om garantibelopp vid samordning
av utbildningsbidrag med andra förmåner,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring utom i vad avser 3 kap. 5 och
10 §§,
dels antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om
ändring i lagen (1993:355) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i
vad avser 3 kap. 5 och 10§§,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
19. beträffande särskilt bidrag
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 12
och med avslag på motion
1992/93:Fi117 yrkande 17
godkänner regeringens förslag om det särskilda bidraget vid
arbetsmarknadsutbildning m.m.,
men. (v) - delvis
20. beträffande försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd
och avtalade inskolningsplatser
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 13
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi117 yrkande 12 och
1992/93:Fi120 yrkande 23
godkänner den av regeringen föreslagna försöksverksamheten med statsbidrag
till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser,
res. 10 (s)
21. beträffande enhetligt anställningsstöd
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkande 56 och
A478 yrkande 1,
res. 11 (nyd)
22. beträffande flyttningsbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 14
bemyndigar regeringen att vidta de ändringar av flyttningsbidragen som kan
komma att erfordras i anslutning till planerad översyn av bidragen,
23. beträffande regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom
arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 15 och 17
godkänner
dels vad regeringen förordat i fråga om praktik för invandrare med
yrkesutbildning på högskolenivå,
dels regeringens förslag till fortsatt försöksverksamhet för att
stimulera till jämställdhet på arbetsmarknaden,
24. beträffande bidrag till utbildning i företag
att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 16
och med avslag på motion
1992/93:Fi117 yrkande 6
dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om bidrag till
utbildning i företag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
bidrag till löne- och utbildningskostnader,
men. (v) - delvis
25. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2
yrkande 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:237) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
26. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen
a) med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20,  21 och
22
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59,
1992/93:Fi117 yrkandena 21, 22 och 23 samt
1992/93:Fi120 yrkande 24
godkänner regeringens förslag
dels om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994
av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för
ungdomar (ungdomspraktik),
dels om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik,
dels i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till
ett tredje gymnasieår,
dels om att 25--29-åriga nyexaminerade ungdomar med
högskoleutbildning om 120 poäng eller längre skall kunna anvisas ungdomspraktik
i högst tre månader,
dels om ändring av tidpunkten för anvisning till avtalad
inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd,
b) antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter,
res. 12 (s)
men. (v) - delvis
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi117 yrkande 4 och
1992/93:Fi120 yrkande 7,
res. 13 (s)
men. (v) - delvis
28. beträffande arbetsrätt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 54 och 55,
res. 14 (nyd)
29. beträffande bidrag för att starta egen näringsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 61 och 63 och
1992/93:Fi103,
res. 15 (nyd)
30. beträffande användningen av beredskapsmedel för
fastighetsregisterkartor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi105,
31. beträffande ROT-programmet för kommunala lokaler
att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 6
dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om statsbidrag för
ROT-insatser,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
bidragsreglernas tillämpning på kommuner, landsting samt godkända fristående
skolor och sjukhem m.m.,
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 65,
1992/93:Fi106 av yrkande 2 samt
1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6,
res. 16 (s)
res. 17 (nyd)
33. beträffande insatser för flyktingar och invandrare
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi93 yrkande 62,
res. 18 (nyd)
34. beträffande ändring i lagen om arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2
yrkande 5 och med avslag på motion
1992/93:Fi117 yrkande 20
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1331) om arbetslivsutveckling,
res. 19 (s)
35. beträffande arbetslivsutveckling
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkande 60 och
1992/93:Fi117 yrkande 19,
res. 20 (nyd)
men. (v) - delvis
36. beträffande otraditionella insatser
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi117 yrkande 24,
men. (v) - delvis
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi117 yrkande 3 och
1992/93:Fi120 yrkande 9,
res. 21 (s)
men. (v) - delvis
38. beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget
att riksdagen
dels med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 23 och med ändring av
riksdagens tidigare fattade beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 258)
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18 samt
1992/93:Fi120 yrkande 2
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 28389655000 kr,
dels avslår
proposition 1992/93:194 yrkande 3
och motionerna
1992/93:Ub155 samt
1992/93:Ub156 yrkande 1,
res. 22 (s) - villk. 6, 8--10, 12, 13, 16, 19 och 21
men. (v) - delvis - villk.
39. beträffande särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera C yrkandena 1--4,
dels godkänner den försöksverksamhet med ändrade regler för
statsbidrag vid anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare som förordats i propositionen,
dels godkänner vad som anförts i propositionen om medel till s.k.
otraditionella insatser för arbetshandikappade,
dels upphäver det tidigare under riksmötet (bet. 1992/93:AU12,
rskr. 203) fattade beslutet om anslag till Yrkesinriktad rehabilitering:
Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94,
dels till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens
tidigare beslut (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) -- anvisar ett
reservationsanslag på 6956220000 kr,
40. beträffande lokaliseringslån
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt D11
till Lokaliseringslån för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr,
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera B i denna del
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkandena 12--15 och 27 samt
1992/93:Fi117 yrkande 29
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst
55000000000 kr under budgetåret 1993/94 för statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant
arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
res. 23 (s)
men. (v) - delvis
42. beträffande finansiering av den statliga lönegarantin
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 8 littera B i denna del
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst
7000000000 kr under budgetåret 1993/94 för utbetalningar enligt
lönegarantilagen,
43. beträffande begränsning av lönegarantin
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 5,
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt
44. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 5 punkt K2
samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi98,
1992/93:Fi108 och
1992/93:Fi119
till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret
1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1200000000 kr,
45. beträffande underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi120 yrkandena 10--12,
res. 24 (s)
46. beträffande statliga byggnadsprojekt
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 6 yrkandena 1 och 2
dels bemyndigar regeringen att besluta om utförande av
byggnadsprojekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en
sammanlagd kostnad av 800000000 kr,
dels till Vissa investeringar m.m. för budgetåret 1993/94 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 800000000 kr,
47. beträffande stöd till icke-statliga kulturlokaler
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi101,
48. beträffande bidrag till samlingslokaler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi109,
Näringspolitiska åtgärder
49. beträffande näringspolitiskt program
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 8 och
1992/93:Fi121,
res. 25 (s)
50. beträffande riskkapitalbolagen
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkande 42 och
1992/93:Fi94 yrkande 18,
res. 26 (nyd)
men. (v) - delvis
51. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 9,
res. 27 (s)
52. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 49,
res. 28 (nyd)
53. beträffande exportkreditgarantier
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 45--48,
res. 29 (nyd)
Utbildningssatsningar
54. beträffande det offentliga skolväsendet
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt B9 yrkande 1 och
motion 1992/93:Fi97
och med anledning av
proposition 1992/93:194 yrkande 1 och motion
1992/93:Ub156 yrkandena 2 och 4
samt med avslag på
motion 1992/93:Fi212 yrkande 13
till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för
budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens
tidigare beslut (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207) -- anvisar ett förslagsanslag på
1994849000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om Statens skolor för vuxna,
55. beträffande bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser
att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:194 yrkande 4 bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje
gymnasieår,
56. beträffande gymnasieplatser budgetåret 1994/95
att riksdagen avslår motion
1992/93:Ub156 yrkande 3,
res. 30 (s)
57. beträffande läromedel åt synskadade elever
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi99,
58. beträffande anslagstyp för anslaget B 3
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi100,
59. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt C1 yrkande 2
och med avslag på motion
1992/93:Fi120 yrkande 13
till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:KrU13,
rskr. 192) -- anvisar ett anslag på 2456463000 kr,
res. 31 (s)
60. beträffande teknikämnet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi102,
61. beträffande grundläggande högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 yrkande 3
och med avslag på motion
1992/93:Fi120 yrkande 14
till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i
proposition 1992/93:169 och utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14 --
anvisar ett reservationsanslag på 112500000 kr,
res. 32 (s)
Studiestöd
62. beträffande studiehjälp
att riksdagen med bifall till
propositionerna 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 8 och   1992/93:194
yrkande 2
samt med avslag på motionerna
1992/93:Ub156 yrkande 5 och
1992/93:Fi120 yrkande 15
till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) --
anvisar ett förslagsanslag på 2350780000 kr,
res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
63. beträffande studiemedel
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 9
samt med avslag på motionerna
1992/93:Ub156 yrkande 6 och
1992/93:Fi120 yrkande 16
till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) --
anvisar ett förslagsanslag på 6389095000 kr,
res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
64. beträffande vuxenstudiestöd
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 10
samt med avslag på motionerna
1992/93:Ub156 yrkande 7 och
1992/93:Fi120 yrkande 17
till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13,
rskr. 208) -- anvisar ett reservationsanslag på 3867535000 kr,
res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32
65. beträffande Centrala studiestödsnämnden m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 7
till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1993/94 under
åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett ramanslag på 170610000 kr,
66. beträffande särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Ub156 yrkande 8 och
1992/93:Fi120 yrkande 18
antar det i proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F yrkande 6
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
res. 33 (s) - delvis - villk. 31 och 32

Socialförsäkringsfrågor
67. beträffande samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 17,
res. 34 (s)
68. beträffande reformerad sjukförsäkring
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 11,
res. 35 (s)
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 3 och 4,
1992/93:Fi94 yrkande 15 och
1992/93:Fi122,
res. 36 (nyd)
men. (v) - delvis
70. beträffande höjning av pensionstillskott
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi94 yrkande 4,
men. (v) - delvis
71. beträffande bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 1
samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi96 och
1992/93:Fi110
godkänner riktlinjerna för ändringar i systemet med ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,
res. 37 (nyd)
72. beträffande bidrag till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 4
och med anledning av
proposition 1992/93:178 yrkande 10
till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. SfU14, rskr.
286) -- anvisar ett förslagsanslag på 5353000000 kr,
73. beträffande omläggning av trafikförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 2,
res. 38 (nyd)
Skatter
74. beträffande inkomstskatteskalan
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 26,
1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 samt
1992/93:Fi116 yrkandena 2 och 3,
res. 39 (s)
men. (v) - delvis
75. beträffande grundavdraget
att riksdagen med anledning av motion
1992/93:Fi93 yrkande 84
samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 25 och
1992/93:Fi116 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört om slopande av grundavdraget vid den
statliga taxeringen under åren 1994 och 1995 och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
res. 40 (s)
men. (v) - delvis
76. beträffande turistmoms
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 74, 75 och 76 samt
1992/93:Sk645
godkänner vad utskottet anfört,
res. 41 (s)
77. beträffande skatt på livsmedel
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del,
1992/93:Fi93 yrkande 77,
1992/93:Fi94 yrkande 7 och
1992/93:Sk388 yrkande 17,
res. 42 (s)
men. (v) - delvis
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del,
1992/93:Fi93 yrkande 78 och
1992/93:Fi94 yrkande 6,
res. 43 (s)
men. (v) - delvis
79. beträffande breddad moms
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del,
1992/93:Fi93 yrkande 35 och
1992/93:Sk657,
res. 44 (s)
res. 45 (nyd)
80. beträffande fastighetsbeskattning
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del och
1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81,
res. 46 (s)
res. 47 (nyd)
81. beträffande realisationsvinstskatt på bostäder
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 80,
82. beträffande stämpelskatt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi94 yrkande 10,
men. (v) - delvis
83. beträffande kapitalbeskattning
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkandena 29--31 och
1992/93:Fi94 yrkande 11,
res. 48 (s)
men. (v) - delvis
84. beträffande beskattning av pensionssparande
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkandena 42 och 43,
res. 49 (s)
85. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 43, 44 och 66--73,
86. beträffande energibeskattningen
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkandena 32 och 39 samt
1992/93:Fi94 yrkandena 12 och 13,
res. 50 (s)
men. (v) - delvis
87. beträffande punktskatter
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 82 och 83,
88. beträffande charterskatt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 40,
res. 51 (s)
89. beträffande förpackningsskatt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 41,
res. 52 (s)
90. beträffande miljöavgifter
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 20,
res. 53 (s)
Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot
ekonomisk brottslighet
91. beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi92 yrkandena 37 och 38
lägger proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1 yrkande 11 till
handlingarna,
res. 54 (s)
92. beträffande vikten av att bekämpa ekobrottslighet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 33,
res. 55 (s)
93. beträffande en tvärpolitisk kommission mot ekobrott
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 89,
res. 56 (nyd)
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 samt
1992/93:Fi115,
res. 57 (nyd)
men. (v) - delvis
95. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot
ekobrottslighet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkandena 34--36,
res. 58 (s)
96. beträffande avgiftsfinansierad skatterevision
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 24,
res. 59 (s)
97. beträffande skatteflyktslag
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 23,
res. 60 (s)
98. beträffande konkursrättsliga frågor
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 50--52,
res. 61 (nyd)

Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi93 yrkande 14 och
1992/93:Fi94 yrkande 21,
res. 62 (nyd)
men. (v) - delvis
100. beträffande biståndsanslagen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 9--12,
res. 63 (nyd) - delvis - villk. 62
101. beträffande östbiståndet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 13,
res. 63 (nyd) - delvis - villk. 62
102. beträffande organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 39 och 40,
res. 64 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik
103. beträffande Utlänningsnämnden
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 9 littera D
till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln
-- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (bet. 1992/93:SfU7, rskr. 261)
-- anvisar ett ramanslag på 19130000 kr,
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 22 och
1992/93:Fi93 yrkandena 25 och 28,
res. 65 (s)
res. 66 (nyd)
105. beträffande granskning och rationalisering av Invandrarverkets
verksamhet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 26 och 38,
res. 67 (nyd)
106. beträffande Sveriges flyktingpolitiska insatser
internationellt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 16,
res. 68 (nyd)
107. beträffande begränsningar av flyktingmottagningen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 15,
res. 69 (nyd)
108. beträffande kostnader för flyktingmottagningen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 17, 18, 20--23 och 29,
res. 70 (nyd)
109. beträffande flyktingminister
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 27,
110. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 24,
res. 71 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område
111. beträffande försvarskostnadernas storlek
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 18,
res. 72 (s)
Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område
112. beträffande jordbruksstödet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi92 yrkande 19,
res. 73 (s)
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
113. beträffande regeringskansliets arbetsformer
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 5 yrkandena 1 och 2 och med avslag
på motion
1992/93:Fi94 yrkande 16
dels bemyndigar regeringen att disponera anvisade anslag till
departementen och Regeringskansliets förvaltningskontor i enlighet med vad i
propositionen förordats,
dels till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m. för
budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
50000000kr,
men. (v) - delvis
114. beträffande bostadssubventioner
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 7,
1992/93:Fi93 yrkande 86,
1992/93:Fi94 yrkande 5 och
1992/93:Fi107 godkänner vad utskottet anfört om om en stegvis reducering av
räntebidragen under de tre närmaste åren samt som sin mening ger regeringen
detta till känna,
res. 74 (s)

Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område
115. beträffande inkomstprövade barnbidrag
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 1,
res. 75 (nyd)
Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område
116. beträffande länsstyrelserna m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 10 littera B
till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 under trettonde
huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1992/93:BoU17,
rskr. 283) -- anvisar ett ramanslag på 48000000 kr,
Organisationsstöd
117. beträffande partistöd
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 31,
res. 76 (nyd)
118. beträffande presstöd
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkandena 32 och 33,
res. 77 (nyd)
119. beträffande organisationsstöd
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 34,
res. 78 (nyd)
Budgetpolitiken
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 2
samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 2 och
1992/93:Fi94 yrkande 26
godkänner regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga
finanserna på 81000000000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1998,
res. 79 (s)
men. (v) - delvis
121. beträffande allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi92 yrkande 3 godkänner vad som förordats i
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 4
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 80 (s)
122. beträffande statsbudgetens omfattning och uppdelningen av statens
utgifter i en drift- och en kapitalbudget
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att utreda frågan om
statsbudgetens omfattning och uppdelningen av statens utgifter i en drift- och
en kapitalbudget samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
123. beträffande begreppet statligt upplåningsbehov
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 53,
124. beträffande bemyndigande för statens upplåning
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 10
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen 1988:1387) om statens
upplåning,
125. beträffande finansfullmakten
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 11
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett
sammanlagt belopp av 2500000000 kr,
126. beträffande utnyttjande av finansfullmakten
att riksdagen lägger
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 16 till handlingarna,

Övrigt
127. beträffande personalkonsekvenser vid strukturförändringar
att riksdagen lägger
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 4 till handlingarna,
128. beträffande tillsättande av en rationaliseringskommission
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 41,
res. 81 (nyd)
129. beträffande effektivare resursanvändning i statens verksamhet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi112,
130. beträffande Riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och
stiftelser
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkandena 12 och 13
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:519)
om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
dels godkänner de förordade principerna för revision av statliga
bolag och stiftelser,
131. beträffande redovisning av statliga garantiåtaganden
att riksdagen lägger
proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 14 till handlingarna,
132. beträffande årsbokslut för staten budgetåret 1991/92
att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 15 till
handlingarna,
133. beträffande budgetar m.m. i internationella organisationer
att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 18 till
handlingarna,
134. beträffande finansiell styrning
att riksdagen lägger proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 17 till
handlingarna,
135. beträffande medel på tilläggsbudget till Täckning av merkostnader för
löner och pensioner
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 6 yrkande 3
till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 165000000 kr,
136. beträffande Täckning av merkostnader för löner och pensioner
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt F 6
till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för
budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
100000000 kr,
137. beträffande de statliga betalningarna och Postgirot
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 4 och
1992/93:Fi94 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
138. beträffande vissa frågor om inbetalning av skatt och
arbetsgivaravgifter
att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1 yrkandena 4--10 godkänner vad
utskottet anfört,
139. beträffande fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 30,
res. 82 (nyd)
140. beträffande tillsättning av offentliga chefstjänster
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi93 yrkande 36,
res. 83 (nyd)
141. beträffande lagstiftningsfrågor om skatter
att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och hemställt (mom.
76 och 138) antar de av regeringen i proposition 1992/93:150 bilaga 6 punkt 1
yrkandena 4--10 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att 52 och
57§§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt med den ändringen
att 14§ 1mom. erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelse,
3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med den ändringen
att nämnda lag om ändring erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
4. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) med den ändringen att
19§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter med den ändringen att 5kap. 2§ erhåller i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade lydelse,
6. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327) med den ändringen att
58§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
7. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel
m.m. med den ändringen att 8§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse.
Stockholm den 27 maj 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit:
Per-Ola Eriksson (c),
Hans Gustafsson (s),
Lars Tobisson (m),
Allan Larsson (s),
Lars Leijonborg (fp),
Roland Sundgren (s),
Per Olof Håkansson (s),
Tom Heyman (m),
Lisbet Calner (s),
Stefan Attefall (kds),
Ian Wachtmeister (nyd),
Arne Kjörnsberg (s),
Roland Larsson (c),
Sonia Karlsson (s) och
Lennart Hedquist (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer
1. Internationellt samarbete för tillväxt (mom. 1)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Vid
behandlingen" och slutar med "motion Fi92 (s)" bort ha följande lydelse:
Ett internationellt samarbete krävs kring en politik för ökad tillväxt och
fler jobb. 20 miljoner människor är nu arbetslösa i Västeuropa. Så gott som
alla länder lider av svag tillväxt och växande arbetslöshet. Vidtas inga
åtgärder kommer arbetslösheten i Europa att permanentas på en ännu högre nivå
än under 1980-talet. Förutsättningarna torde vara bättre än på lång tid att nu
kunna åstadkomma ett brett samarbete kring den gemensamma uppgiften att öka
tillväxten och nedbringa arbetslösheten.
Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att det är nödvändigt att
Sverige medverkar aktivt i den omläggning av politiken som nu kan skönjas
internationellt. Regeringen bör i alla de internationella organ där den
företräder Sverige verka pådrivande i arbetet på att få till stånd ett
samarbete för tillväxt och arbete. Det gäller framför allt i OECD men också i
samarbetet med EG. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande10 och med avslag
på motion 1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om internationellt samarbete,

2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med rubriken
"Den förda ekonomiska politiken" och på s. 63 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Sverige i kris
Sverige genomlever den värsta krisen på 60 år. År 1993 kommer att bli det
tredje året i rad som den totala produktionen minskar. Trots exportframgångarna
fortsätter minskningen av vår samlade produktion. Enligt regeringens egna
bedömningar kommer Sverige år 1994 att ha ett gap mellan möjlig och faktisk
produktion på inte mindre än 9%, dvs. ca 130miljarderkronor eller 30000
kr per arbetande invånare. Andra beräkningar visar att BNP-gapet snarare uppgår
till 11--12%.
Som en följd av detta kommer den totala arbetslösheten att ligga kvar på en
för svenska förhållanden dramatiskt hög nivå. Regeringen räknar inte heller med
att dess politik skall leda till någon avgörande förbättring under resten av
1990-talet. Den totala arbetslösheten beräknas nämligen år 1998 fortfarande
uppgå till 11%, dvs. mer än en halv miljon människor i yrkesaktiv ålder.
Den svaga produktionsökningen och den höga arbetslösheten får konsekvenser
för de offentliga finanserna, som kommer att visa stora underskott med snabbt
stigande statsskuld och räntebörda som följd. Tre fjärdedelar av underskottet i
statens finanser orsakas av nedgången i sysselsättningen i näringslivet.
Utskottet vill kraftigt understryka att Sveriges ekonomiska läge just nu är
mycket farligt. Enligt prognosen i den reviderade nationalbudgeten minskar
köpkraften i år med 5% och nästa år kommer totalt 14% av arbetskraften att
stå utanför arbetsmarknaden. Risken är överhängande att konjunkturnedgången går
över i ett permanent massarbetslöshetstillstånd som vi vet att knappast något
land lyckats klara sig ur i modern tid.
Strukturproblem eller efterfrågekris?
I den reviderade finansplanen hävdas att det är strukturproblem som ligger
bakom den kraftiga försämringen av svensk ekonomi.
Utskottet vill här erinra om att strukturfrågorna stod i centrum för den
ekonomiska debatten under 1980-talet både i Sverige och i andra länder. En rad
åtgärder vidtogs också. Genomförandet av skattereformen, avregleringen av
jordbrukspolitiken, den nya trafikpolitiken och infrastruktursatsningarna är
exempel på konkreta åtgärder som genomfördes av den socialdemokratiska
regeringen i slutet av 1980-talet.
Att Sverige, liksom en rad andra länder, haft strukturproblem -- varav en del
redan åtgärdats -- kan emellertid inte på något rimligt sätt förklara den
nuvarande krisen med massarbetslöshet och depression.
I stället för långsiktiga och gradvis verkande strukturfel är det i stället
en plötslig och våldsam destabilisering av den svenska ekonomin som åstadkommit
den dramatiska fördjupningen av lågkonjunkturen i Sverige. Huvudorsaken till
dagens kris står att finna i de extrema svängningar som ägt rum i sparandet i
den svenska ekonomin sedan år 1985. Det är enligt utskottets mening allvarligt
att regeringen inte vill inse att det är denna destabilisering som den
ekonomiska politiken nu måste försöka motverka. Det är den alltför låga
inhemska efterfrågan som är det akuta problemet och inte "strukturella brister"
eller ett inflationshot som möjligen kan göra sig gällande om några år.
Under åren närmast efter avregleringen av kreditmarknaden ökade företag och
hushåll sin skuldsättning drastiskt. På några få år ökade skulderna med inte
mindre än 1000miljarder kronor. Hushållens skuldsättning ökade med
300miljarderkronor och företagens med 700miljarderkronor.
På tre år, från 1986 till 1989, steg den privata konsumtionen med 50
miljarder kronor utöver vad inkomsterna ökade räknade i dagens priser.
Samtidigt som hushållen ökade sin upplåning och efterfrågan skedde samma sak
i näringslivet, fast i ännu större utsträckning. Tydligast syntes det på
fastighetsmarknaden.
Konsekvensen av 1 000 miljarder kronor i ökade krediter och ökad köpkraft
blev den mest akuta överhettning som den svenska ekonomin utsatts för.
När denna process inleddes åren 1985--1986 arbetade den svenska ekonomin
redan vid ett högt kapacitetsutnyttjande. Den ytterligare uppblåsning av
efterfrågan som kreditexpansionen utlöste kunde därför inte i tillräcklig grad
mötas av ökad produktion, trots en unikt kraftig ökning av arbetskraftsutbudet
och trots en samtidig dämpning av den offentliga sektorns resursanspråk. I
stället blev följden ökad konkurrens om tillgängliga produktionsresurser,
löneglidning, inflation och ökad import. Att få ett stöd i riksdagen för en
effektiv stabiliseringspolitik för att motverka denna utveckling var i det då
rådande parlamentariska läget inte möjligt.
När överhettningen bröts kom nedgången med större kraft än någon kunnat räkna
med. I första hand var det hushållen som genom att sluta låna och öka sitt
sparande minskade efterfrågan i ekonomin. Men samtidigt kom också exporten att
stagnera och näringslivets investeringar att minska.
Under åren 1990 och 1991 ändrades på grund av denna utveckling hushållens
förväntningar om framtiden på ett sätt som i grunden påverkade deras
sparbeteende. Inflationsförväntningarna skruvades ner radikalt, intresset för
att låna till investeringar i egna hem minskade kraftigt. Framtidsutsikterna
vad gällde möjligheterna till jobb och lönehöjningar blev därtill mörkare. Även
detta minskade självfallet intresset för att sätta sig i skuld.
Sedan vändningen år 1989 har den del av hushållens inkomster som inte används
till att efterfråga varor och tjänster från näringslivet hitintills ökat med
inte mindre än 130miljarderkronor. Det har inneburit ett efterfrågebortfall
för svenskt näringsliv som ensamt förklarar huvuddelen av minskningen i
produktion och sysselsättning under denna period. Tillsammans med följdeffekter
på investeringar och lönsamhet i näringslivet förklarar detta
efterfrågebortfall också en mycket stor del av försvagningen av statsbudgeten
och det offentliga sparandet under denna tid.
Det är här, i de våldsamma svängningarna i sparbeteendet med efterföljande
effekter på inhemsk efterfrågan, som vi finner krisens kärna.
Mot denna bakgrund ser utskottet det som helt nödvändigt att bryta den
nedåtgående spiralen och förhindra en fortsatt fördjupning av krisen. Alla
politikens medel måste nu mobiliseras för den helt överordnade uppgiften att
utan dröjsmål vända utvecklingen och åter skapa tillväxt.
Det är utskottets uppfattning att redovisningen av den förda politiken i
kompletteringspropositionen visar att regeringen ännu inte kommit till full
insikt om krisens orsaker. Den vill uppenbarligen inte erkänna att
massarbetslösheten beror på den svaga inhemska efterfrågan och att underskottet
i statens finanser är förorsakat av arbetslösheten. Den ser heller inte
sambandet mellan sin egen politik och den ökande arbetslösheten och har inte
kunnat utforma ett trovärdigt och verkningsfullt program för att ta Sverige ut
ur krisen. Därtill kommer att den ekonomiska politiken nu riskerar att skapa ny
inflationsbenägenhet. Det är en följd av att en stor del av
produktionskapaciteten för hemmamarknaden slås ut och att nya och mera
effektiva anläggningar inte kommer till stånd. Inflationsrisken kommer också
från arbetsmarknaden, där Sverige nu genom långtidsarbetslösheten riskerar att
hamna i samma fälla som många europeiska länder gjorde under 1980-talet med en
hög balanspunkt mellan inflation och arbetslöshet.
Med den nu förda politiken riskerar Sverige att drabbas av den engelska
sjukan med en hög arbetslöshet och hög inflationsbenägenhet och en försvagad
tillväxt. Inflationsbenägenheten gör att uppgången bryts tidigt. När tillväxten
börjar ta fart efter att konjunkturen har vänt inträder snart
överhettningstendenser och inflation. Detta tvingar fram restriktiva åtgärder
som tillsammans med de flaskhalsar som uppstått blir en broms på uppgången.
Därmed sänks den långsiktiga tillväxttakten i ekonomin. I stället för att
minska risken för inflation leder regeringens ekonomiska politik således till
att inflationsrisken ökar.
Målen för den ekonomiska politiken
Av vad utskottet här framfört framgår att Sverige behöver en ny ekonomisk
politik. De övergripande målen för en ny ekonomisk politik skall nu liksom
tidigare vara full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis
fördelning, regional balans och god miljö.
Konkret innebär detta att den ekonomiska politiken skall inriktas på
ekonomisk tillväxt med över 3% per år
arbetslöshet på 3%
prisstabilitet på god europeisk nivå
rättvis fördelning av krisens bördor liksom av framtida framsteg.
Inriktningen av politiken kan sägas bestå av två delar:
1. En kraftfull stimulans för produktion och investeringar under de närmaste
åren, när den allmänna efterfrågan är svag.
2. Ett uthålligt program under hela 1990-talet för att anpassa de offentliga
utgifterna och inkomsterna, så att statens finanser saneras.
När det gäller prioriteringen av olika åtgärder och balansen mellan insatser
på olika områden föreslår utskottet följande huvudlinjer:
så mycket uthållig penningpolitisk stimulans som möjligt för att få igång
hjulen och skapa en bestående framtidstro
så mycket tillfällig finanspolitisk stimulans till produktion och
investeringar som nödvändigt för att snabbt få upp tillväxten
så litet kontantstöd som möjligt och så mycket aktiva åtgärder som behövs för
att hävda arbetslinjen
övergång från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till arbete på den ordinarie
arbetsmarknaden så snabbt som möjligt
så mycket budgetförstärkning som är förenligt med en god tillväxt och
åtgärderna skall väljas så att bördorna fördelas rättvist.
Utskottets förslag till åtgärder. Alternativet till den förda ekonomiska
politiken
De åtgärder som nu krävs måste utan fördröjning få effekt på hela
samhällsekonomin -- på konsumtion, produktion, investeringar och
sysselsättning. Den ekonomiska politiken skall ha sådan kraft att den berör
varje företagare och konsument. Genom att ta i anspråk allas vilja och förmåga
kan vi lyfta Sverige ur krisen.
Utskottets förslag till åtgärder är följande.
1. Sänk räntan
Det råder allmän enighet om behovet av att sänka räntorna och att krympa
räntemarginalerna för att stimulera investeringar och nya produktiva
arbetstillfällen. Det är, som utskottet ser det, den i särklass bästa formen
för stimulans av investeringar och nya produktiva arbetstillfällen.
När den fasta växelkursen övergivits har handlingsutrymmet för
penningpolitiken vidgats. Hittills har räntorna dragits ned i små steg i syfte
att undvika att kronans värde ytterligare försvagas. Kronans värde har
emellertid sänkts långt under den nivå som etablerades när den fasta
växelkursen övergavs. Det har lett till att Riksbanken visat en betydande
återhållsamhet när det gäller att utnyttja den handlingsfrihet som nu skapats.
Den korta räntan, som Riksbanken påverkar, är fortfarande betydligt högre än i
omvärlden.
Detta kan tyckas överraskande med hänsyn till att centrala faktorer som
konkurrenskraft och bytesbalans förväntas utvecklas gynnsamt under de närmaste
åren. Dessutom har en betydande del av de korta privata utlandslånen avvecklats
och ersatts av stabilare statliga lån.
En viktig förklaring till detta är att penningpolitiken utformas och
verkställs inom de ramar som riksdagen anger. Riksdagsmajoriteten ställde sig
så sent som vid förtroendeomröstningen i mars bakom en inriktning som innebär
att den ekonomiska politiken endast har ett mål att arbeta mot, nämligen att
bekämpa inflationen. Det är således hotet från en eventuell framtida inflation
som styr utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också
penningpolitiken, inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och
investeringar och åstadkomma tillväxt. Enligt utskottets mening väcker inte
denna inriktning -- och det bräckliga parlamentariska stödet för den politiken
-- förtroende. Detta bestyrks inte minst av det faktum att Riksbanken, trots
ett högt ränteläge, tvingats intervenera för att motverka fallet i kronkursen.
Utskottet anser att denna inriktning av politiken är skadlig för
samhällsekonomin, både när det gäller att få till stånd tillväxt och
sysselsättning och när det gäller inflationsbekämpningen. Som utskottet
tidigare i betänkandet framhållit leder en fortsatt nedpressning av den
inhemska efterfrågan till en utslagning av produktionskapacitet och arbetskraft
i stället för nyinvesteringar och kompetensutveckling. Den svaga efterfrågan
riskerar således att öka den långsiktiga inflationsbenägenheten snarare än att
sänka den.
Det är utskottets bestämda uppfattning att det behövs en annan inriktning av
den ekonomiska politiken som tar sikte på de nu aktuella problemen och som kan
återställa förtroendet för Sveriges förmåga att lösa sina ekonomiska problem.
En sådan inriktning skall göra det möjligt för Riksbanken att bedriva en
djärvare räntepolitik som kan åstadkomma en bättre balans mellan sparande och
investeringar. Riksdagen bör därför nu fastställa följande nya riktlinjer för
hela den ekonomiska politiken:
För att värna sysselsättning och välfärd måste insatser för att få i gång
tillväxten överordnas andra ambitioner och krav.
En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god
tillväxt.
2. Stimulera konsumtionen, sänk momsen
Hushållens efterfrågan svarar för betydligt mer än hälften av den samlade
inhemska efterfrågan och utgör mer än halva BNP. Åtgärder som syftar till att
stärka den inhemska efterfrågan bör därför ha sin tonvikt på den privata
konsumtionen om effekten på produktion och sysselsättning skall bli kraftfull
och snabb. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att mervärdesskatten
tillfälligt sänks med 5 procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1993 till utgången av
år 1994. Det skulle stärka hushållens realt disponibla inkomster med ca
24miljarder kronor räknat på helt år. Därmed hejdas fallet i den privata
konsumtionen och vänds i en uppgång under slutet av år 1993. Att en del av
stimulanseffekten "läcker ut" i form av köp av importvaror uppvägs av de
spridningseffekter som efterfrågeökningen har på olika delar av ekonomin.
För att denna skattesänkning skall få fullt genomslag måste den ske i en
samlad satsning att vända konjunkturen och lägga grunden för ett nytt
förtroende för ekonomin, inte minst från hushållens sida. Den måste därför
samordnas med penningpolitiken, dvs. sänkta räntor, liksom med direkta åtgärder
för att öka näringslivets investeringar och med nya arbetsmarknadspolitiska
insatser och klara besked om de sociala trygghetssystemens framtid. Då får den
sänkta momsen avsedd effekt.
En räntesänkning betyder samtidigt en broms på det pågående fallet i
fastighetspriserna, vilket skulle ha en starkt stabiliserande effekt på
kreditväsendet och samhällsekonomin.
Utskottet har här redogjort för de generella ekonomisk-politiska åtgärder
som omedelbart måste vidtas för att föra Sverige ur krisen. För att denna
inriktning av politiken skall få full effekt måste den även följas upp av en
mängd selektiva åtgärder. Dessa åtgärder innebär insatser på det skatte-,
närings-, social-, bostads- och utbildningspolitiska området. Utskottet
återkommer till dessa frågor senare i betänkandet.
Arbetsmarknadspolitiken intar en central plats i det åtgärdspaket som
utskottet förordar. Som utskottet ser det krävs det väsentligt större
arbetsmarknadspolitiska insatser än vad som föreslås i den reviderade
finansplanen. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till hur denna
ytterligare förstärkning av arbetsmarknadspolitiken skall fördelas på olika
åtgärder.
I avsnittet om budgetpolitiken kommer utskottet att redovisa vilka krav som
måste ställas på en långsiktig utgiftsstrategi för att den inriktning av den
ekonomiska politiken som här föreslagits skall kunna genomföras.
Effekterna av åtgärdspaketet på samhällsekonomin kan sammanfattas i följande
försörjningsbalans.

Försörjningsbalans
Procentuella förändringar
_______________________________________________________________________
Mdkr     Med              Med utskottets
regeringens      förslag till en
politik          alternativ politik
_______________________________________________________________________
1992     1993   1994      1993   1994
Privat konsumtion       772,3    -3,5   -0,2      -1,5    0,1
Offentlig konsumtion    401,0    -1,0   -1,4      -0,8    0,5
Bruttoinvesteringar     243,8    -8,9   -5,7      -3,6   -4,0
Lagerinvesteringar       -5,3    -0,2    0,4       0,1    1,6
Export                  400,6     4,7    9,0       4,7    9,0
Import                  375,9    -1,6    3,5       0,8    4,7
BNP                   1 436,5    -1,7    1,2       0,0    2,5
Konsumentpriser                   5,5    3,5       3,8    1,8
Disponibel inkomst               -4,2   -0,2      -2,8   -0,8
Sparkvot % nivå                   7,4    7,5       6,9    6,5
Arbetslöshet, % nivå              6,9    7,0       6,0    5,0
_______________________________________________________________________
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet den
inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i finansplanen och
tillstyrker förslaget i motion Fi92 (s) yrkande 1.
dels att en del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "I likhet"
och slutar med "detta yrkande" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet överensstämmer Ny demokratis uppläggning av den ekonomiska
politiken i motion Fi93 (nyd) på väsentliga punkter med regeringens. Som
framgått av vad utskottet tidigare anfört kan utskottet inte ställa sig bakom
en sådan utformning av politiken. Därtill kommer att det i motionen bl.a.
föreslås ändringar i arbetsrätten som bestämt måste avvisas. Utskottet
avstyrker yrkande 92 i motion Fi93 (nyd).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med
"Utskottets ställningstagande" och på s. 65 slutar med "miljöpolitiska området"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i stort den syn på arbetslöshetens problem som framförs i
motion Fi94 (v). Detsamma gäller förslaget till en mer aktiv finans- och
penningpolitik. En momssänkning är i den rådande situationen nödvändig men den
bör vara generell och inte, som föreslås i motion Fi94 (v), differentierad. Det
finns därutöver flera förslag i Vänsterpartiets motion som utskottet inte kan
ställa sig bakom. Så t.ex. är det svårt att se hur de argument som i motionen
förs fram mot ett svenskt medlemskap i EG skulle bidra till en positiv
utveckling av ekonomin.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "och Vänsterpartiet" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker motion Fi94 (v) yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt Fi117
yrkandena 8 och 10.
dels att hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 92, 1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och
27, 1992/93:Fi95 och 1992/93:Fi117 yrkandena  8 och 10 godkänner vad som
förordas i motion 1992/93:Fi92 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Utredning om fastighetsmarknaden (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Lars Leijonborg (fp), Tom Heyman
(m), Stefan Attefall (kds), Roland Larsson (c) och Lennart Hedquist (m) anser
dels att utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "I december" och
slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
De nuvarande problemen på kreditmarknaden har hittills under 1990-talet
ägnats stor uppmärksamhet bl.a. av regering och riksdag. De har självklart
också satt sin prägel på branschen som sådan och fått stort utrymme i den
allmänna debatten. En särskild myndighet -- Bankstödsnämnden -- har inrättats
för att hantera statens stöd till banker och andra kreditinstitut.
Regeringen har i december 1992 beslutat tillkalla en utredning om
utvecklingen på kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och
beskrivning av denna utveckling och analysera de effekter problemen på denna
marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin.
Utredningen bör enligt direktiven fortlöpande redovisa sitt arbete i form av
delrapporter. En slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Av intresse i
sammanhanget är också det regeringsuppdrag som lämnats en revisionsbyrå att för
statens räkning undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på
kreditriskerna på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
Av denna redovisning framgår att olika utredningar och analyser av de frågor
som tagits upp i aktuella motioner pågår. Det finns, enligt utskottets mening,
mot denna bakgrund inte skäl att tillstyrka utredningskraven i dessa motioner.
Tvärtom skulle ett bifall till dem innebära att osäkerhet skapas om
statsmakternas intentioner om hur krisen på fastighetsmarknaden skall lösas.
Vad utskottet här anfört står i överensstämmelse med det ställningstagande
som ledamöter från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Centerpartiet och Kristdemokraterna i denna fråga gjort i en avvikande mening
till bostadsutskottets yttrande (1992/93:BoU9y) till finansutskottet.
Med det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen avslår motionerna Fi92
(s) yrkande 6, Fi93 (nyd) yrkande 88 samt Fi106 (s) yrkande 1 om en utredning
om fastighetskrisen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning av fastighetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi92 yrkande 6,
1992/93:Fi93 yrkande 88 och
1992/93:Fi106 yrkande 1,
4. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 70 slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi92 (s) att risken nu
är överhängande att Sverige fastnar i ett tillstånd av permanent
massarbetslöshet. Därför måste åtgärder vidtas som utan fördröjning får effekt
på hela samhällsekonomin. Den viktigaste enskilda åtgärden som kan vidtas för
att stimulera investeringar och nya produktiva arbetstillfällen är att sänka
räntorna och krympa räntemarginalerna.
När den fasta växelkurspolitiken nu övergivits har handlingsutrymmet för
penningpolitiken vidgats. Detta handlingsutrymme har emellertid begränsats
genom det beslut som riksdagsmajoriteten drev igenom så sent som i mars om att
inflationsbekämpningen ska vara överordnad andra ambitioner och krav. Det
innebär att den ekonomiska politiken endast har ett mål att arbeta emot. Det är
således hotet från en eventuell framtida inflation som styr utformningen av den
ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken, inte uppgiften att
åstadkomma balans mellan sparande och investeringar och att få till stånd
ekonomisk tillväxt.
Utskottet anser att den ekonomiska politiken bör läggas om i en mer
efterfrågestimulerande riktning i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning.
En fortsatt nedpressning av efterfrågan leder till utslagning av
produktionskapacitet och arbetskraft i stället för nyinvesteringar och
kompetensutveckling. En för svag efterfrågan riskerar således att öka den
långsiktiga inflationsbenägenheten snarare än att sänka den. Med den inriktning
av den ekonomiska politiken som utskottet förordar, blir det möjligt för
Riksbanken att föra en djärvare räntepolitik, som kan åstadkomma en bättre
balans mellan sparande och investeringar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 5 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna. Motion
Fi93 (nyd) yrkande 85 samt motion Fi94 (v) yrkande 17 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 85 och 1992/93:Fi94 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 11)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet förordar" och slutar med "Fi120 (s) yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Påfrestningarna på
arbetsmarknaden är mycket stora och kommer enligt prognoserna sannolikt att öka
under nästa budgetår. Arbetsmarknadspolitiken måste därför koncentreras på att
så långt som möjligt hejda en ytterligare skärpning av läget.
Arbetslösheten uppgick i april i år till ca 329000 personer eller 7,7% av
arbetskraften, en ökning på 3,1 procentenheter i förhållande till motsvarande
tid förra året.
Förutom den öppna arbetslösheten finns omkring 210000 personer eller 4,9%
i olika konjunkturberoende åtgärder. Av dessa var knappt 100000 ungdomar i
åldern 18--24 år, varav ca 70000 hade en ungdomspraktikplats.
Arbetslöshetssiffrorna har legat omkring dessa tal under de fyra första
månaderna 1993.
Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi120(s) gäller det att bryta
den onda cirkel med ökande arbetslöshet som i sin tur leder till allt sämre
offentliga finanser. Den ekonomiska politiken måste därför läggas om.
Kraftfulla åtgärder behövs inom flera politikområden för att få i gång
produktion, investeringar och sysselsättning.
För att understödja en utveckling mot tillväxt måste de
arbetsmarknadspolitiska insatserna öka och i stor utsträckning inriktas mot
näringslivet. Arbetslösheten måste bekämpas och pressas ned. För nästa år måste
den ned till ca 5%. Det gäller att gå från bidrag till aktiva åtgärder, från
mindre bra åtgärder till bättre och från åtgärd till arbete.
Regeringen hävdar att man håller fast vid arbetslinjen. I praktiken har man
lämnat den. AMS tillförs mindre resurser under nästa budgetår trots att
arbetslösheten stiger. Det innebär att kontantersättningen nästa år kommer att
dominera arbetsmarknadspolitiken. Staten får med andra ord låna åtskilliga
miljarder för att kunna betala ut kontantstöd. Utskottet anser i likhet med
motionärerna i motion Fi120 (s) att det är bättre att låna till investeringar
och aktiva åtgärder än att låna till kontantstöd.
I likhet med motionärerna understryker utskottet behovet av att satsa på
näringslivets utveckling och skapa nya arbetstillfällen genom satsningar på
beredskapsarbeten, ROT-åtgärder, underhåll och investeringar, tidigareläggning
av infrastrukturinvesteringar och erbjudande till näringslivet att anställa
arbetskraft med rekryteringsstöd.
Det satsas emellertid inte bara för lite resurser på den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Lika allvarligt är det att den aktiva
arbetsmarknadspolitiken urholkas och kvaliteten försämras. Kärnan i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är att stärka den enskilde genom att erbjuda
arbetsmarknadsutbildning eller att få vederbörande i arbete genom
rekryteringsstöd eller beredskapsarbete. Utbildning lönar sig i längden. Men
genom att sänka nivån på utbildningsbidragen försvårar regeringen möjligheterna
för många ungdomar att höja sin utbildningsnivå.
I stället för ytterligare satsningar på åtgärder med bra kvalitet föredrar
regeringen åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I likhet med
motionärerna i motion Fi120(s) finner utskottet detta oacceptabelt. Utskottet
avvisar en utökning av antalet ungdomspraktikplatser. I stället bör ungdomar
anställas med rekryteringsstöd, vilket leder till att de får riktiga jobb. Även
ungdomar som genomgått ungdomspraktik bör anställas med rekryteringsstöd.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning som kommer till uttryck i den
socialdemokratiska motionen. Utskottet tillstyrker således motion Fi120(s)
yrkande3. Med det anförda får även motionerna Fi94(v) yrkande2 samt
Fi117(v) yrkandena1 och 2 anses i huvudsak tillgodosedda. De bör inte
föranleda någon ytterligare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande3 avslår
motionerna 1992/93:Fi94 yrkande2, 1992/93:Fi117 yrkandena1 och 2 och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen (mom.14)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet godtar" och slutar med "yrkandena 1 och 20" bort
ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är det nödvändigt att tillföra
Arbetsmarknadsverket ytterligare medel för förvaltningskostnader. Det är
däremot inte rimligt att ta dessa pengar från anslaget till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi120(s) att tillföra
anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ytterligare 300 miljoner
kronor.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi120(s)
yrkandena 1 och 20 samt avstyrker propositionen bilaga8, B2 yrkande7.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkandena 1 och 20 och med
avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 7 till
ramanslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 under tionde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat
(bet.1992/93:AU19, rskr.258) -- anvisar 300000000 kr till förstärkning
av arbetsförmedlingen,

7. Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket (mom. 15)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avvisar" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkande 37"
bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening behövs varken Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
Länsarbetsnämnderna (LAN) eller Arbetsmiljöinstitutet (Ami). De bör läggas ned
och deras ansvar bör delegeras till Arbetsmarknadsdepartementet och de
resursförstärkta arbetsförmedlingarna. Det kan spara ca 0,5 miljarder kronor.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 37 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Utbildningsbidragets storlek (mom. 16)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet hänvisar" och slutar med "ersättningen vid
arbetslöshet" bort ha följande lydelse:
De nya belopp för utbildningsbidragen som regeringen presenterar motsvarar en
sänkning av nu gällande belopp med 5,5%. Denna bidragssänkning kommer att
gälla alla kursdeltagare. För de stora grupper bland deltagarna som har ett
utbildningsbidrag motsvarande ersättningen från arbetslöshetskassan och som
tidigare haft en lågavlönad anställning stannar bidragsminskningen inte vid
detta utan blir dubbelt så stor, 11%. Detta är bidragsförsämringar som inte
kan godtas. Den nivå utbildningsbidragen har i dagsläget bör förbli oförändrad
och efter hand justeras enligt de principer som gäller sedan år 1990, dvs. med
hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi117(v) yrkande15 och Fi120(s)
yrkande8. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna
för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande utbildningsbidragens storlek
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 15 och
1992/93:Fi120 yrkande 8
dels som sin mening ger regeringen till känna att utbildningsbidragen
inte skall sänkas,
dels bemyndigar regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 årligen anpassa
nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering till ändringar i löneutvecklingen för industriarbetare,
9. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 17)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet biträder" och på s. 79 slutar med "samt Fi111 (s)"
bort ha följande lydelse:
Som framgått av den föregående redovisningen vill regeringen generellt sänka
nivåerna för utbildningsbidragen. Till detta kommer det nu föreliggande
förslaget att därutöver minska bidraget med en tredjedel för alla ungdomar
under 25 år och för alla kursdeltagare, oavsett ålder, som får sin
arbetsmarknadsutbildning förlagd till det reguljära utbildningsväsendet.
För arbetslöshetsförsäkrade personer kommer förslaget att innebära att de
under utbildningstiden får en ersättning som utgör två tredjedelar av den
ersättning de får om de stannar hemma. Utskottet anser att även detta förslag
från regeringen är oacceptabelt och bör avvisas av riksdagen.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till förslagen i
motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) yrkandena 14 och 16 samt Fi120 (s) yrkandena
19, 21 och 22 och avstyrker propositionens förslag i denna del (bilaga 8, B2
yrkandena 3, 8 och 9).
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utbildningsbidrag med lånedel
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi111, 1992/93:Fi117
yrkandena 14 och 16 samt
1992/93:Fi120 yrkandena 19, 21 och 22 avslår proposition 1992/93:150 bilaga 8
punkt B2 yrkandena 3, 8 och 9,
10. Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade
inskolningsplatser (mom. 20)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet konstaterar" och slutar med "B2 yrkande 13)"
bort ha följande lydelse:
Liksom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser utskottet att
regeringsförslaget att minska den bidragsgilla arbetstiden vid
beredskapsarbeten med fyra timmar per vecka inte kan godtas utan bör avvisas av
riksdagen.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet yrkar avslag på propositionen
(bilaga 8, B2 yrkande 13) samt bifall till motionerna Fi120 (s) yrkande 23
och Fi117 (v) yrkande 12. Utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening
ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd
och avtalade inskolningsplatser
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi117 yrkande 12 och
1992/93:Fi120 yrkande 23 och med avslag på
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Enhetligt anställningsstöd (mom. 21)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och slutar med "samt A478(c)
yrkande1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i Ny
demokratis motion. Det nuvarande krångliga systemet med olika stödformer bör
ersättas av ett enda anställningsstöd till arbetsgivarna. Detta stöd skall vara
förhandlingsbart både i fråga om tid och procentsats. En sådan förändring
minskar byråkratin för alla inblandade parter. Den leder också till att ett
stort antal riktiga jobb skapas.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 56. Det förslag om
enhetligt anställningsstöd som Karin Starrin (c) framför i motion A478 blir
därmed i allt väsentligt också tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande enhetligt anställningsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 56 och med
anledning av motion 1992/93:A478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. Ungdomspraktik (mom. 26)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med
"Finansutskottet har" och på s. 90 slutar med "yrkandena 57--59" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör inga ytterligare ungdomspraktikplatser
inrättas. Såsom framhålls i den socialdemokratiska motionen Fi120 har denna
åtgärd nu fått en sådan omfattning att ungdomspraktikplatserna utgör ett hot
mot de ordinarie jobben, särskilt i ett läge när sysselsättningen i
näringslivet beräknas öka.
Det är därför dags att inleda omvandlingen av ungdomspraktikplatserna till
riktiga jobb. Ungdomar bör få riktiga jobb genom att de anställs med
rekryteringsstöd.
Av samma skäl avvisar utskottet förslaget om att ge akademiker över 24 år
praktikplats. Även de skall ha riktiga jobb, vid behov med rekryteringsstöd.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag (bilaga 8, B2 yrkande 21)
och tillstyrker motion Fi120 (s)  yrkande 24. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Motion Fi117 (v) som med detta ställningstagande delvis får anses
tillgodosedd bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd. Yrkandena 21--23 i
denna motion avstyrks således. Utskottet avstyrker även motion Fi93 (nyd)
yrkande 57.
Vid utskottets behandling av detta ärende förra våren föreslog utskottet en
lag av innebörd att ungdomar som anvisats praktikplats inte skall anses som
arbetstagare när de fullgör ungdomspraktik. Lagen antogs av riksdagen och
giltighetstiden begränsades till utgången av juni 1993.
Med det ställningstagande som utskottet nyss gjort föreslår utskottet att
lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid intill
utgången av juni 1994.
Riksdagen bör även godkänna förslaget om ändrad tidpunkt för anvisning till
avtalad inskolningsplats och plats med rekryteringsstöd.
Beträffande förslaget i motion Fi93 (nyd) om förändringar i
arbetsmarknadsutbildningen genom införandet av bl.a. ett lärlingssystem har
utskottet inhämtat att ett likartat yrkande från samma motionärer bereds i
utbildningsutskottet. Utbildningsutskottets förslag väntas föreligga under
hösten. Finansutskottet är inte berett att förorda någon åtgärd med anledning
av de föreliggande motionsyrkandena 58 och 59.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen
a) med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 24 samt proposition
1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20 och 22 och med avslag på
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 21 samt motionerna
1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59, 1992/93:Fi117 yrkandena 21, 22 och 23
godkänner regeringens förslag
dels om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994 av
försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för
ungdomar (ungdomspraktik),
dels om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik,
dels i fråga om rätt till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett
tredje gymnasieår,
dels om ändring av tidpunkten för anvisning till avtalad inskolningsplats
och plats med rekryteringsstöd,
b) antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter,
13. Särskilt rekryteringsstöd (mom. 27)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet delar" och på s. 91 slutar med "Fi120 (s) yrkande
7" bort ha följande lydelse:
Problemen med den växande långtidsarbetslösheten är allvarliga. Effekterna av
denna arbetslöshet för såväl den enskilde arbetslöse som för samhället har
utvecklats i den socialdemokratiska partimotionen. Vad där anförs ansluter sig
utskottet till.
Som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med problemet anser
utskottet att det är nödvändigt att tillgripa starka stimulanser för att få
näringslivet att anställa långtidsarbetslösa. Såsom föreslås i motion Fi120 (s)
bör vid sidan av det traditionella rekryteringsstödet införas ett särskilt stöd
som lämnas med 80 % av lönekostnaderna under sex månader till företag som
anställer långtidsarbetslösa. Det särskilda rekryteringsstödet bör i första
hand riktas mot små och medelstora företag.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 en annan typ av rekryteringsstöd som
har formen av ett avdrag på arbetsgivaravgifterna. Stödet bör enligt utskottets
mening utgå som ett bidrag, inte som ett avdrag.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi120 (s) yrkande 7 samt
avstyrker motion Fi117 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 7 och med avslag
på motion 1992/93:Fi117 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Arbetsrätt (mom. 28)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkandena 54 och
55" bort ha följande lydelse:
Liksom Ny demokrati anser finansutskottet att våra anställningsformer och
s.k. trygghetslagar är helt otidsenliga. De drabbar i första hand ungdomar.
Principen sist in, först ut slår nämligen hårt mot den yngre generationen.
Arbetsrätten behöver därför förändras i grunden.
Det är också viktigt att fackets makt minskas. Många goda företagsidéer har
stupat på att de fackliga organisationerna ställt upp orimliga villkor.
Utskottet tillstyrker alltså motion Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande arbetsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 54 och 55 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av att
förändra arbetsrätten och minska de fackliga organisationernas makt,
15. Bidrag för att starta egen näringsverksamhet (mom. 29)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "samt Fi103 (kds)" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att invända mot att man som regeringen
föreslagit sätter av ytterligare medel till starta-eget-bidrag. Som Ny
demokrati framhåller är det emellertid viktigt att denna stödform används
optimalt. Bidraget skall främja nyföretagande och det är nödvändigt att det ges
med stor urskillning så att existerande företag inte riskerar att slås ut.
Eftersom det finns flera exempel på att så har skett, bör man i fortsättningen
ta större hänsyn till befintliga företag på orten innan bidrag beviljas.
Det är också viktigt att informationen kring starta eget förbättras. De
kampanjer som förekommer är i många fall undermåliga och en småföretagares
verklighet återspeglas inte. I stället glorifieras yrket och obehagliga fakta
undanhålls.
Utskottet ser inget skäl till att flyktingar och invandrare skall prioriteras
vid fördelningen av starta-eget-bidrag. Liksom Ny demokrati anser utskottet att
detta förslag i propositionen skall avstyrkas.
Utskottet tillstyrker alltså motion Fi93 (nyd) yrkandena 61 och 63. Motion
Fi103 (kds) avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande bidrag för att starta egen näringsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkandena 61 och 63 samt
med avslag på motion 1992/93:Fi103 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om tillämpningen av starta-eget-bidraget,
16. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med
"Bostadsutskottet vill" och på s. 95 slutar med "Fi120 (s) yrkandena 4--6"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning förbättrar det av riksdagen tidigare beslutade
ROT-programmet inte sysselsättningen tillräckligt i byggbranschen.
Det finns därför behov av att vidta åtgärder som främjar sysselsättningen
inom byggsektorn på det sätt som förordas i den socialdemokratiska motionen
Fi120. Det gäller dels byggnadsverksamhet inom kommunerna, dels insatser av
ROT-åtgärder inom äldreomsorgen. För den förstnämnda åtgärden bör 2,2 miljarder
kronor tillföras B2-anslaget, vilket kan uppskattas ge arbete åt ca 10000
byggnadsarbetare. Den senare satsningen på ROT-åtgärder inom äldreomsorgen
betyder att 8700 personer kan få arbete till en kostnad för staten på 1 575
miljoner kronor.
Vad gäller särskilt behovet att ta igen eftersatt vägunderhåll anser
utskottet i likhet med motionärerna att en satsning som innebär sysselsättning
för ca 15 500 personer bör göras. Av de 5,5 miljarder kronor som erfordras för
denna satsning bör kommunerna få statsbidrag med 50% eller 1 miljard kronor
av det belopp på 2 miljarder som faller på kommunerna.
Utskottet anser därmed att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120 (s) yrkandena 4, 5 och
6.
Motion Fi93 (nyd) är genom de föreslagna åtgärderna i allt väsentligt
tillgodosedd. I den föreslås emellertid en mindre lämplig lösning på stödet.
Motion Fi93 (nyd) yrkande 65 avstyrks därför av utskottet
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi106 yrkande 2 samt
1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6 och med avslag på motion 1992/93:Fi93
yrkande 65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Utökade ROT-satsningar m.m. (mom. 32)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med
"Bostadsutskottet vill" och på s. 95 slutar med "Fi120 (s) yrkandena 4--6"
bort ha följande lydelse:
På förslag av finansutskottet har riksdagen tidigare beslutat om olika
ROT-satsningar. Bl.a. har 800 miljoner kronor anvisats för att stimulera
kommuner och landsting m.m. att reparera och underhålla skolor, sjukhem,
ålderdomshem, daghem samt vissa kulturbyggnader. Bidraget utgår med upp till
30% av kostnaden och omfattar arbeten som påbörjas före den 1 juli 1994 och
som slutförs senast den 30 juni 1995.
Som Ny demokrati framhåller är skolan vår största arbetsplats och många
skolbyggnader har ett eftersatt underhåll. Enligt utskottets mening bör därför
en särskild ROT-satsning göras på skolan. I enlighet med Ny demokratis förslag
bör sålunda staten ge ett temporärt investeringsbidrag till de kommuner,
landsting m.m. som vill bygga om eller reparera skolor. För att snabbt få i
gång åtgärderna bör bidraget vara tidsbegränsat. Det bör utgå enligt samma
regler som gäller för den mer generella ROT-satsningen på kommuner, med den
skillnaden att endast byggkostnader upp till 10 miljoner kronor per skola
berättigar till bidrag och att statens totalkostnad för dessa åtgärder
begränsas till högst 1 miljard kronor.
Socialdemokraterna har föreslagit en alternativ form av ROT-satsning, som
innebär att statsbidraget skall utgå med 1000 kr per arbetare och dag. I
motsats till Ny demokratis förslag knyter detta bidrag inte lika smidigt an
till det befintliga bidragssystemet. Det ter sig också krångligare att tillämpa
och bör därför inte komma i fråga.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 65 och avstyrker
motionerna Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120 (s) yrkandena 4, 5 och 6,
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utökade ROT-satsningar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 65 samt med avslag
på motionerna 1992/93:Fi106 yrkande 2 och 1992/93:Fi120 yrkandena 4, 5 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en kraftfull
ROT-satsning i skolorna,
18. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 33)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Ett
enhälligt" och slutar med "Fi93 (nyd) yrkande 62" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Ny demokratis uppfattning. Flyktingar som har
bristfälliga kunskaper i svenska skall inte erhålla särskilt
arbetsmarknadspolitiskt stöd utan bör lära sig svenska inom ramen för det
befintliga utbildningssystemet.
Utskottet tillstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 62.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande insatser för flyktingar och invandrare
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 62 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Ändring i lagen om arbetslivsutveckling (mom.34)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och på s. 96 slutar med "motion Fi117 (v)
yrkande 20" bort ha följande lydelse:
I samband med behandlingen av förslaget om införande av ALU (prop.
1992/93:50, AU2y, FiU1, rskr. 134) avvisade riksdagen regeringsförslaget att
den som vägrar att delta i arbetslivsutveckling skall kunna avstängas från
ersättning. Det skedde på förslag av ett helt enigt arbetsmarknadsutskott.
Arbetsmarknadsutskottet som anslöt sig till motion 1992/93:Fi66 (m) uttalade
därvid (AU2y s. 14) att en förutsättning för att verksamheten skall bli
meningsfull är att den enskilde ser den som en möjlighet och inte som en
skyldighet. Utskottet framhöll vidare att åtgärden skall ses dels som ett sätt
att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet, dels som
ett skydd mot utförsäkring. Det bör därför inte vara ett tvång att delta, ansåg
arbetsmarknadsutskottet, däremot bör den som deltar hamna i ett bättre läge
genom att han genom ALU har möjlighet att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod.
Ett likaledes helt enigt finansutskott ställde sig bakom denna uppfattning
när frågan överlämnats till finansutskottet för fortsatt beredning.
När frågan nu än en gång förelagts riksdagen har återigen ett helt enigt
arbetsmarknadsutskott inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att införa en
bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen.
Finansutskottet står därför fast vid sin tidigare redovisade uppfattning,
vilket innebär att utskottet tillstyrker motion Fi117 (v) yrkande 20 och
avstyrker propositionen i denna del (bilaga 8, B2 yrkande 5).
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande ändring i lagen om arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande 20 avslår i
proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 5 framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
20. Arbetslivsutveckling (mom. 35)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet hänvisar" och slutar med "Fi117 (v) yrkande 19"
bort ha följande lydelse:
Som systemet med arbetslivsutveckling (ALU) i dag tillämpas kan det lätt
bidra till att snedvrida konkurrensen. Det inbjuder också till fusk. Enligt
utskottets mening bör därför varje projekt bedömas noga varvid man särskilt bör
pröva om det kan inverka menligt på redan etablerad företagsverksamhet. I
likhet med vad som föreslås i Ny demokratis motion bör en sådan prövning göras
av ett särskilt organ som är gemensamt för arbetsförmedling, kommun och
näringliv. Ett sådant organ kan t.ex. ges formen av en stiftelse och kan genom
att fungera som huvudman för verksamheten bidra till mindre krångel, snabbare
hantering och mindre byråkrati.
ALU är till för att förhindra att folk blir långtidsarbetslösa. Stödformen
måste därför stå öppen för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär
A-kasseersättning eller KAS.
Det som utskottet här har påpekat med anledning av Ny demokratis förslag bör
riksdagen som sin mening föra vidare till regeringen.
Det finns enligt utskottets mening inte något skäl att göra ett uttalande av
det slag som förordas i motion Fi117 (v) yrkande19. Utskottet avstyrker
därför detta förslag.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 60 och med avslag
på motion 1992/93:Fi117 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

21. Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m. (mom.37)
Hans Gustafsson,  Allan Larsson, Roland Sundgren,  Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med
"Trafikutskottet hänvisar" och slutar med "Fi120 (s) yrkande 9" bort ha
följande lydelse:
Vad härefter angår insatser på Vägverkets, Banverkets och Luftfartsverkets
områden anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Fi120 att det ur
sysselsättningssynpunkt är angeläget att verken får tillräckliga resurser att
genomföra tidigareläggningar av underhåll och investeringar. Genom att
nödvändiga investeringar kan tidigareläggas kan de utföras till relativt sett
lägre priser samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas.
Utskottet anser att trafikverken bör ges möjlighet att tidigarelägga
investeringar om 4 miljarder kronor. För detta uppkommer en räntekostnad på
upplånat kapital på 275 miljoner kronor. Sammanlagt 11500 personer beräknas
härigenom få sysselsättning.
Riksdagen bör därför bifalla motion Fi120 (s) yrkande 9. Detta
ställningstagande innebär att syftet med motion Fi117 (v) yrkande 3 är
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 9 samt med avslag
på motion 1992/93:Fi117 yrkande 3 godkänner vad utskottet föreslagit och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om stimulans
till tidigareläggning av investeringar,
22. Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget (mom. 38)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 6, 8, 9, 10, 12, 13, 16,
19 och 21.
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren,  Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 98 börjar med
"Finansutskottet har" och på s. 99 slutar med "kommer överens om" bort ha
följande lydelse:
I enlighet med vad Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 bör riksdagen
inte godta regeringens förslag till medelsberäkning på anslaget B2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att finansiera de åtgärder som föreslås i
denna motion bör ytterligare 16116 miljoner kronor anvisas över anslaget,
dvs. sammanlagt 45506 miljoner kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi120 (s) yrkande 2 samt
avstyrker propositionens och övriga motioners förslag på denna punkt. Utskottet
avstyrker därmed även proposition 194 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medelsanvisning på B 2-anslaget
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 2 och med ändring av
riksdagens tidigare fattade beslut (bet. 1992/93:AU19, rskr. 258)
och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkande 23 samt
motion 1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18 till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 44506655000 kr,
dels avslår
proposition 1992/93:194 yrkande 3 och motionerna 1992/93:Ub155 samt
1992/93:Ub156 yrkande 1,
23. Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 41)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motion Fi92 (s)
beträffande de förslag som presenteras i propositionen. Propositionsförslagen
tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning av finansieringsfrågan. Enligt
utskottets mening bör man därför ta fasta på de förslag som läggs fram av
Socialdemokraterna och som innebär en genomgripande omläggning av försäkringen
och dess finansiering.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av yrkandena 12--15 i motion Fi92
(s) som sin mening bör ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förändringar av sjukförsäkringsavgifterna och arbetsmarknadsavgiften samt om
att de arbetsgivaravgifter som nu tillförs sjukförsäkringen i fortsättningen
skall tillföras Arbetsmarknadsfonden. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer med en proposition i frågan i samband med riksdagens öppnande i
höst.
Beträffande yrkande 27 i motion Fi92 (s) anser utskottet i likhet med
motionärerna att höjningen av den statliga inkomstskatten som föreslås i
motionen och som utskottet behandlar under avsnittet Inkomstskatteskalan i
detta betänkande skall bidra till att finansiera en del av kostnaderna för
arbetslösheten till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i
balans. Yrkandet tillstyrks därför.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att utöka den rörliga
krediten hos Riksgäldskontoret och tillstyrker därför propositionen i denna
del. Däremot avstyrks motion Fi117 (v) yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen
dels med bifall till proposition 150 bilaga 8 littera B i denna del och
med avslag på motion 1992/93:Fi117 yrkande 29 medger att en rörlig kredit får
disponeras i Riksgäldskontoret om högst 55000000000 kr under budgetåret
1993/94 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 27 och med anledning av
motion 1992/93:Fi92 yrkandena 12--15 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen,
24.  Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser (mom. 45)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkandena 10--12" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att en rimlig balans måste uppnås mellan
investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv medelsanvändning
främjas. Underhåll är en förutsättning för att redan gjorda investeringar skall
kunna utnyttjas fullt ut. Som framhålls i motion Fi120 (s) är det därför
angeläget att underhållsinsatserna på trafikområdet förstärks väsentligt.
Mot denna bakgrund anser utskottet att Vägverkets och Banverkets
underhållsanslag bör förstärkas utöver de angivna beloppen i budgetproposition
1992/93:100 bilaga 7. Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga
vägar bör höjas med 3,5 miljarder kronor till sammanlagt 9133721000 kr.
Banverkets anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör
vidare höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på 3925656000
kr. Luftfartsverket bör ges möjlighet att tidigarelägga underhållsinvesteringar
för 1 miljard kronor, där verket bör stå för 30 % av kostnaden. Detta skulle
innebära att 700 miljoner kronor förs upp på statsbudgeten som ett nytt anslag
till Luftfartsverket. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi120 (s)
yrkandena 10--12.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 10 till B2 Drift
och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 under sjätte
huvudtiteln -- med ändring av i budgetpropositionen (bil. 7) föreslaget belopp
-- anvisar ytterligare 3500000000 kr,
dels med bifall till motion 1992/93:120 yrkande11 till
Underhållsinvesteringar på Luftfartsverkets område för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 700000000kr,
dels med bifall till motion 1992/93:120 yrkande12 till C2 Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 under sjätte
huvudtiteln -- med ändring av i budgetpropositionen (bil. 7) och i proposition
1992/93:176 föreslaget belopp -- anvisar ytterligare 1100000000kr,
25. Näringspolitiskt program (mom. 49)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "och 1994" bort ha följande lydelse:
För att komma till rätta med problemen inom svenskt näringsliv krävs, enligt
finansutskottets mening, näringspolitiska insatser på bred front och med
olika tidsperspektiv. Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och
ge stöd till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter
utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och utveckling,
förbättrar kommunikationer m.m.
Till skillnad från regeringen och näringsutskottets majoritet i yttrandet
anser finansutskottet att selektiva insatser inom näringspolitiken är
nödvändiga. Sådana insatser kan behöva riktas till småföretagen eller till
företag i vissa branscher. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens
utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder, varav bristen på
kapital är ett av de största hindren.
Utskottet tillstyrker därför kravet i motion Fi121 (s) på att ett förslag
till ett samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag -- inom
en kostnadsram på 500 miljoner kronor -- skall utarbetas. Programmet bör ha ett
Europaperspektiv i två avseenden -- dels bör en samordning ske med EG:s
näringspolitik, dels bör programmet innehålla förslag om stöd och stimulans
till små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden i enlighet med
de riktlinjer som anges i motionen.
Utskottet tillstyrker även motion Fi92 (s) yrkande 8 med utredningskrav om
hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram av 10 miljarder kronor
under åren 1993 och 1994.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande näringspolitiskt program
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi121 yrkande 1 hos regeringen begär
att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till ett samlat
näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi121 yrkande 2 till Samlat
näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 500 000000kr,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om främjande av
näringslivets investeringar,
26. Riskkapitalbolagen (mom. 50)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den oro som framförs i motion Fi93 (nyd) för de
allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomi som kan bli en följd av bristen på
riskkapital. Banksystemets omfattande problem är väl dokumenterade. Samtidigt
ökar arbetslösheten, vilket innebär att behovet av arbetsgivare, dvs. företag,
är större än någonsin.
Det är därför enligt utskottets mening utomordentligt väsentligt att de medel
-- sammanlagt 6,5 miljarder kronor -- som överfördes från löntagarfonderna till
riskkapitalbolagen och portföljbolagen Atle och Bure verkligen kommer till
avsedd användning. Regeringen måste i sin egenskap av ägare tillse att den
uttalade avsikten med riskkapitalsatsningen förverkligas. Det handlar om att
små och medelstora företag skall kunna få en välbehövlig injektion av
riskkapital. För att nå detta skall Atle och Bure bygga upp ett nät av
riskkapitalpartner. På så sätt skapas en multiplikatoreffekt: de 6,5 miljarder
kronorna blir sex gånger mer eftersom externt kapital kan attraheras att
medverka i att återuppbygga en fungerande framtida riskkapitalmarknad.
Att satsa på små och medelstora företag är enligt utskottets mening en
förnuftig insats för jobb och tillväxt. Det är en investering i utveckling och
framtid. Små och medelstora företag är emellertid Sveriges för närvarande
svagaste sektor eftersom  ägarna inte har tillräckligt med riskkapital och inte
får krediter från bankerna.
Uppdraget att kanalisera löntagarfondspengarnas medel in i små och medelstora
företags riskkapital är enligt utskottets mening inte avslutat förrän portfölj-
och riskkapitalbolag ägnar sig åt avsedd verksamhet. Regeringen bör enligt
utskottets mening tillsätta en utredning med uppdrag att senast den 1oktober
lägga fram förslag till åtgärder för att komma till rätta med nuvarande
brister. Med det anförda tillstyrks motion Fi93 (nyd) yrkande 42. Däremot
avstyrks motion Fi94 (v) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande riskkapitalbolagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 42 och med avslag
på motion 1992/93:Fi94 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. AP-fondens placeringsrätt (mom. 51)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 111 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi92 (s) om att det är
angeläget att åtgärder vidtas för att öka utbudet av riskkapital till de små
och medelstora företagen. En lämplig insats härvidlag är att utvidga AP-fondens
rätt att placera medel på aktiemarknaden. Enligt utskottets mening bör
regeringen lägga fram förslag med denna inriktning. Med anledning av det
anförda tillstyrker utskottet motion Fi92 (s) såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utvidgning av AP-fondens
placeringsrätt,
28. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom. 52)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 111 börjar med
"Finansutskottet anser" och på s. 112 slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:
I likhet med näringsutskottet anser finansutskottet att det är angeläget
att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder om hur
man på ett mer aktivt och direkt sätt kan stödje uppfinnare och innovatörer.
Utskottet anser emellertid att man bör ta ett steg längre än vad
näringsutskottet förordat i sitt yttrande. Utskottet stöder därför
motionärernas förslag att göra 100 miljoner kronor ur Industri- och
nyföretagarfondens medel disponibla för uppfinnare. För detta ändamål bör
Utvecklingsfonden inrätta produktråd. Dessa bör etableras i samarbete med
lokala sakkunniga från olika verksamheter inom näringslivet och en representant
från Sveriges uppfinnareförening. Produktrådens uppgift blir att fungera som
rådgivare till uppfinnare och att besluta om bidrag eller lån i olika etapper
av en produktutveckling fram till en företagsetablering, då riskkapitalbolagen
eller annan lämplig samarbetspartner kan ta över. Motion Fi93 (nyd) yrkande 49
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 49 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Exportkreditgarantier (mom. 53)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
I samband med att svenska företag skjuter fram sina positioner i framför allt
Central- och Östeuropa uppstår det en kraftig ökning av efterfrågan på
investeringsgarantier. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en
fyrdubbling bör göras av garantibeloppet till 4miljarder kronor.
Utskottet anser vidare att förslaget i motion Fi93 (nyd) beträffande en
höjning av exportkreditgarantierna till 100 miljarder kronor är värt att ta
fasta på. Detta är särskilt angeläget efter deprecieringen av kronan eftersom
svenska företag kan förväntas intensifiera sina satsningar på export.
Det är dessutom enligt utskottets mening önskvärt att ge även OSS-staterna
och de baltiska staterna möjlighet att erhålla s.k. u-krediter, trots att dessa
länder inte klassificeras som utvecklingsländer. Förändringen av reglerna på
detta område skulle både kunna gynna utvecklingen i dessa länder och främja
tillväxten i Sverige.
Slutligen tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi93 att en större andel
av såväl u-krediter som exportkreditgarantier skall kanaliseras till
småföretagen.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande exportkreditgarantier
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 45--48 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Gymnasieplatser budgetåret 1994/95 (mom. 56)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 115 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motionen om behovet av
satsningar på ett tredje gymnasieår även budgetåret 1994/95. Utskottet anser i
likhet med motionärerna att de elever som våren 1994 kommer att avsluta en
tvåårig utbildning i gymnasieskolan redan nu skall garanteras utbildning under
ett tredje gymnasieår. En sådan garanti skulle inte bara öka elevernas
möjligheter att förbättra sina yrkeskunskaper och höja sin allmänna kompetens
utan även underlätta planeringen för kommunerna när det gäller lokalbehov,
lärarinsatser m.m. för den gymnasiala utbildningen. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Ub156 (s) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande gymnasieplatser budgetåret 1994/95
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub156 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Folkbildningen (mom. 59)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet erinrar om att kulturutskottet senast i sitt betänkande
1992/93:KrU13 framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin
förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning speciellt avsedd för
dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet är övertygat om att
folkbildningen även denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på
snabbt utbyggd utbildning. Folkbildningen har genom sin flexibilitet och
pedagogik möjlighet att tillgodose de särskilda utbildningsbehoven hos dem som
har kort grundutbildning. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
riksdagen med bifall till motion Fi120 (s) yrkande 13 under anslaget Bidrag
till folkbildningen bör anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 13 och med
anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 punkt C1 yrkande 2 till
Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:KrU13, rskr. 192) --
anvisar ett anslag på 2556463000 kr,
32. Grundläggande högskoleutbildning (mom. 61)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 118 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande
lydelse:
När det gäller antal högskolestudenter i grundläggande högskoleutbildning
delar finansutskottet den bedömning som görs i motion Fi120 (s) och i den
avvikande meningen från de socialdemokratiska företrädarna i
utbildningsutskottets yttrande (UbU6y) att den svenska högskolan bör expandera
ytterligare utöver vad som redan beslutats. Antalet heltidsstudenter bör öka
med 5 000 fr.o.m. höstterminen 1993 och med ytterligare 5 000 fr.o.m.
vårterminen 1994. De tillkommande platserna bör fördelas mellan läroanstalterna
i enlighet med de fördelningsprinciper som föreslagits i motion 1992/93:Ub55
yrkande 5. Det ankommer på resp. universitet och högskola att själv besluta om
vilka kurser som skall anordnas med de tillkommande medlen och vilka
studieformer som skall tillämpas. Även s.k. basår bör kunna anordnas med
användning av dessa medel.
Utskottet anser med stöd av vad som anförts att riksdagen med bifall till
motion Fi120 (s) yrkande 14 och med anledning av propositionen i denna del till
Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisar 270500000 kr utöver vad
utbildningsutskottet föreslagit i sitt betänkande 1992/93:UbU14. Riksdagen bör
dessutom som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
fördelningen och användningen av medlen.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande grundläggande högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 och med
anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 yrkande 3 till Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 under
åttonde huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:169 och
utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14 -- anvisar ett
reservationsanslag på 397 871 000 kr,
33. Studiestöd (mom. 62--64 och 66)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 31 och 32
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 119 som börjar med "Även
finansutskottet" och slutar med "yrkandena 5--8" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den beräkningsgrund som angetts i motion Fi120
(s) är mer realistisk än den regeringen gjort vad beträffar vilka studerande
som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Även om en stor andel
av de nya utbildningsplatserna kommer att tas i anspråk av arbetslösa personer
bedömer utskottet att även redan anställda och ungdomar som tidigare avslutat
sin skolgång kommer att ta platserna i anspråk. Medelstilldelningen bör således
anpassas härtill. Utskottet anser således att riksdagen bör bifalla motion
Fi120 (s) yrkandena 15--17. Därmed tillgodoses även motion Ub156 yrkandena
5--7. I enlighet med det anförda bör för budgetåret 1993/94 till anslaget
Studiehjälp m.m. anvisas 39 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit, till anslaget Studiemedel m.m. bör anvisas 145905000 kr utöver
vad regeringen föreslagit och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 41935000
kr mindre än vad regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens lagförslag vad gäller ändringar i
SVUXA samt föreslår riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionerna Fi120 (s) yrkande 18 och Ub156 (s) yrkande 8 om att
villkoren för rätt till SVUXA under en försöksperiod bör ändras så att
möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer
samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
dels att utskottets hemställan under 62--64 och 66 bort ha följande
lydelse:
62. beträffande studiehjälp
att riksdagen med anledning av propositionerna 1992/93:150
bilaga 7 littera F yrkande 8 och 1992/93:194 yrkande 2 samt med bifall till
motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 5 och 1992/93:Fi120 yrkande 15 till
Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- med
ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13, rskr. 208) --
anvisar ett förslagsanslag på 2311780000 kr,
63. beträffande studiemedel
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 bilaga 7 littera F
yrkande 9 samt med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 6 och
1992/93:Fi120 yrkande 16 till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 under
åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet.
1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 6535000000 kr,
64. beträffande vuxenstudiestöd
att riksdagen med anledning av proposition 150 bilaga 7 littera F yrkande 10
och med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 7 och 1992/93:Fi120
yrkande 17 till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:SfU13,
rskr. 208) -- anvisar ett reservationsanslag på 3825 600000 kr,
66. beträffande särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
att riksdagen
dels antar det i proposition 150 bilaga 7 littera F yrkande 6  framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxentudiestöd
för arbetslösa,
dels med bifall till motionerna 1992/93:Ub156 yrkande 8 och
1992/93:Fi120 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om villkoren för rätt till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
34. Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen (mom. 67)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 120 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi92 (s)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i den kritik som i motionen riktas mot de
splittrade och godtyckliga nivåerna för olika försäkringar. Utskottet hade
gärna sett att de beslut beträffande sjukförsäkringen som fattats under
innevarande riksmöte i besparingssyfte hade präglats av mer långsiktighet och
bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur
rättvisesynpunkt. Det kommer att bli en angelägen uppgift för den nämnda
beredningen att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i dessa
försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera ett
nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion Fi92 (s) yrkande 17 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande en samlad
redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande
17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Reformerad sjukförsäkring (mom. 68)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 120 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de förslag om en genomgripande förändring av
sjukförsäkringen som föreslagits i motion Fi92 (s). Riksdagen bör således som
sin mening ge regeringen till känna att det i en reformerad sjukförsäkring
skall finnas ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet och
att den försäkringsmässiga utformningen av försäkringen skall förstärkas genom
en ny finansiering med egenavgifter.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande reformerad sjukförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande
11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet (mom. 69)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar med
"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "för närvarande" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att det i det ekonomiska läge som landet befinner
sig i är nödvändigt att göra besparingar inom socialförsäkringsystemet. Det
finns därför anledning att ta fasta på de förslag som Ny demokrati väckt i
motion Fi93. Beträffande arbetsskadeförsäkringen bör ersättningsnivån sänkas
till 80 %. Vidare bör definitionen på arbetsskada stramas upp ytterligare samt
beräkningen av livräntorna räknas om så att de bättre svarar mot en normal och
skälig inkomst. Försäkringen bör dessutom privatiseras.
Ersättningsnivåerna vid frånvaro från arbetet skall vara enhetliga, oavsett
om orsaken till frånvaron är sjukdom, arbetsskada, tillfällig vård av barn,
lönegaranti, smittbärarpeng eller beredskapsarbete. Vad utskottet här anfört
beträffande arbetsskadeförsäkringen och enhetliga ersättningsnivåer bör
riksdagen med bifall till motion Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Fi94 (v) yrkande 15 liksom motion Fi122 (s)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 3
och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi94 yrkande 15 och 1992/93:Fi122
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
arbetsskadeförsäkringen och om enhetliga ersättningsnivåer vid arbetsfrånvaro,
37. Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen (mom. 71)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "och Fi110 (-)" bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening innebär regeringens förslag att man
ytterligare stärker landstingens roll inom hälso- och sjukvården. För att
säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas möjligheter till fortsatt
verksamhet för framtiden anser utskottet att det är nödvändigt att en fri
etablering för läkare tillåts. Det är i detta läge olyckligt att överlåta fler
uppgifter till landstingen. Utskottet delar den oro som förs fram både i motion
Fi96 (nyd) och motion Fi110 (-) att det fortsatta utredningsarbetet inom HSU
2000 åsidosätts genom att förslagen till riktlinjer läggs fast redan nu.
Utskottet anser mot denna bakgrund att de föreslagna riktlinjerna inte bör
godkännas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi96 och 1992/93:Fi110
avslår i proposition 1992/93:150 bilaga 4 yrkande 1 framlagt förslag till
riktlinjer för ändringar i systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,
38. Omläggning av trafikförsäkringen (mom. 73)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 125 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Som riktlinjer för det fortsatta beredningsarbetet i regeringen är det enligt
finansutskottets mening viktigt att ta fasta på de förslag som i motionen
väckts beträffande en omläggning av trafikförsäkringen. Det ekonomiska ansvaret
för trafikolycksfall bör enligt utskottets uppfattning lyftas över från den
allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen. En sådan åtgärd beräknas ge
en budgetförstärkning budgetåret 1995/96 på 6 miljarder kronor. Utskottet
tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande omläggning av trafikförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Inkomstskatteskalan (mom. 74)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 126 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att ett långsiktigt och omfattande program för att
sanera statsfinanserna kommer att ställa stora krav på uppoffringar av de
enskilda hushållen. För att kunna vinna allmän acceptans för ett sådant program
är det motiverat, som framhålls i motion Fi92 (s), att åtgärderna får en tydlig
fördelningspolitisk profil. Utskottet anser därför att det förslag som läggs
fram i motion Fi92 (s) om att höja skatten för dem som har inkomster över
brytpunkten, dvs. en bruttoinkomst på nästan 202000kr, är välmotiverat.
Statsskatten bör därför höjas med 5 procentenheter till 25%. Åtgärden
beräknas innebära en förstärkning av statsinkomsterna med ca 4miljarder
kronor. De ökade statsinkomsterna bör tillföras Arbetsmarknadsfonden och bidra
till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Skattehöjningen bör bestå till
dess att balans uppnåtts i Arbetsmarknadsfonden.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi92 (s)
yrkande 26 och avstyrker motionerna Fi94 (v) yrkandena 8 och 9 samt Fi116 (v)
yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande inkomstskatteskalan
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 26 samt med avslag
på motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 samt 1992/93:Fi116 yrkandena 2 och
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Grundavdraget (mom. 75)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 127 börjar med
"Finansutskottet vill" och på s. 128 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Ingen grupp skall få kompensera sig för den standardsänkning som blir
effekten av att kronans värde har sjunkit. Pensioner och andra
basbeloppsanknutna förmåner kommer därför inte att räknas upp med den del av
inflationen som beror på att kronan fallit i värde. Även grundavdraget påverkas
av basbeloppets förändringar. Finansutskottet anser därför i likhet med vad
som anförs i motion Fi92 (s) att förutom grundavdraget bör uppräkningen av
brytpunkten i den statliga skatteskalan begränsas med hänsyn till effekten av
kronans fallande värde.
Motion Fi92 (s) yrkande 25 tillstyrks av utskottet. De skärpningar av skatten
i de högre inkomstskikten som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) och Fi116 (v)
genom en avtrappning av grundavdraget bör som utskottet förordat tidigare ske
genom en höjning av den statliga skatten. Utskottet avstyrker därmed motionerna
Fi93 (nyd) yrkande 84 och Fi116 (v) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande grundavdraget
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande 25 samt med
avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 84 och 1992/93:Fi116 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om justering för
deprecieringseffekten,
41. Turistmoms (mom. 76)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 128 börjar med
"Finansutskottet vill" och på s. 129  slutar med "blir tillgodosedda" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi92 (s),
Fi93 (nyd) och Fi94 (v) att åtgärder bör vidtas för att stimulera efterfrågan i
samhället i syfte att öka produktion och sysselsättning. Den privata
konsumtionen svarar för ungefär hälften av den totala efterfrågan. Den minskar
i år för andra året i rad. Utskottet är mot den bakgrunden berett tillstyrka
förslaget i motion Fi92 (s) yrkande 28 om att sänka mervärdesskatten med
5procentenheter.
Finansutskottet anser att en utökning av antalet beskattningsnivåer, t.ex. en
tredje beskattningsnivå för s.k. turisttjänster, bör anstå till dess att det
pågående utredningsarbetet om mervärdesskattens konkurrenssnedvridande
effekter avslutats. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi93
(nyd) yrkandena 74--76 och Sk645 (nyd) med förslag till sänkt turistmoms.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande turistmoms
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 74--76 och
1992/93:Sk645,
42. Skatt på livsmedel (mom. 77)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "på livsmedel" bort ha följande
lydelse:
Sänkningen av mervärdesskatten bör vara lika stor över hela det nuvarande
beskattningsområdet och därmed även omfatta livsmedel. Förslaget att
sänka nivån med 5procentenheter synes vara väl avvägt mot bakgrund av den
allmänna efterfrågesituationen. Motion Fi92 (s) yrkande 28 i berörd del
tillstyrks därför av utskottet, medan förslagen om andra sänkningar som
förordas i motionerna Fi93 (nyd) yrkande 77, Fi94 (v) yrkande 7 och Sk388 (v)
yrkande 17 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande skatt på livsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del
samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 77, 1992/93:Fi94 yrkande 7
och 1992/93:Sk388 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
43. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med "Vad
utskottet" och slutar med "generella nivå" bort ha följande lydelse:
Med det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget i motion Fi92 (s)
yrkande 28 i berörd del att sänka mervärdesskatten med 5procentenheter till
20%. Motionerna Fi93 (nyd) yrkande 78 och Fi94 (v) yrkande 6 avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 28 i denna del
samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 78 och 1992/93:Fi94 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Breddad moms (mom. 79)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "Sk657 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att det
finns goda skäl för att överväga en breddning av underlaget för
mervärdesskatten. Det finns dock som uppmärksammas i den socialdemokratiska
motionen Fi92 skäl att särskilt uppmärksamma förhållandena för dagspressen. Den
är i dag befriad från mervärdesskatt. Det är angeläget att en momsbreddning
inte leder till ökad koncentration inom tidningsbranschen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi92 (s) yrkande 21
i denna del som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi93 (nyd)
yrkande 35 och Sk657 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande breddad moms
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del
samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 35 och 1992/93:Sk657 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Breddad moms (mom. 79)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "Sk657 (nyd)" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motionerna Fi93 (nyd) och Sk657 anser
finansutskottet att dagspressen bör momsbeläggas. Dagspressen har en egendomlig
särställning på skatteområdet. Ingående moms får dras av men moms behöver inte
tas ut på försäljningen. Detta får naturligvis kokurrenssnedvridande effekter
gentemot annan press. Utskottet anser att dessa märkligheter bör avskaffas och
tillstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkande 35 och Sk657.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande breddad moms
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 35 och Sk657
samt med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i berörd del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Fastighetsbeskattning (mom. 80)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Det
finns" och slutar med "och 81" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser att det vore värdefullt att gå över till ett
system med rullande fastighetstaxeringar. Det skulle innebära en bättre
anpassning av taxeringsvärdena till utvecklingen av marknadsvärdena. Utskottet
tillstyrker med det anförda vad som anförs i motion Fi92 (s) yrkande 21 i denna
del.
Utskottet avstyrker däremot förslaget i motion Fi93 (nyd) yrkandena 79 och 81
om begränsningar av taxeringsvärdena och att på sikt avskaffa
fastighetsbeskattningen.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del
samt med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Fastighetsbeskattning (mom. 80)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "och 81" bort ha följande lydelse:
Osäkerheten på fastighetsmarknaden är betydande. Fastighetsskatten verkar
nedpressande på fastighetspriser och sänker fastigheternas pantvärde. På sikt
bör därför fastighetsskatten avskaffas. Av statsfinansiella skäl bör dock
avvecklingen inte påbörjas förrän tidigast budgetåret 1994/95. Utskottet
tillstyrker med detta motion Fi93 (nyd) yrkande 79.
Ett första steg att genomföra lättnader i fastighetsbeskattningen vore att
maximera taxeringsvärdena på markvärdet för egna hem till 100000kr. Det
skulle innebära att de regionala skillnaderna och boendekostnaderna minskades.
Utskottet tillstyrker därmed vad som anförs i motion Fi93 (nyd) yrkande 81.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 79 och 81 samt
med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 21 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Kapitalbeskattning (mom. 83)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 132 som  börjar med
"Finansutskottet  anser" och slutar med "av finansutskottet" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Krisuppgörelsen
mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska politiken hösten
1992 innebar att kapitalskatten skulle uppgå till 30% och att denna nivå
skulle omfatta även aktievinster. Det finns som utskottet ser det goda skäl för
att behålla denna beskattningsnivå tills vidare. Det bidrar till att skapa en
likformighet mellan arbets- och kapitalinkomster som var det ursprungliga
syftet med skattereformen. Minskningen av ränteavdragen med fem procentenheter
ökar villaägarnas kapitalkostnader med 7% som leder till en motsvarande
prissänkning på fastigheter och bostadsrätter. Detta får också effekter på
bankerna genom att det ökar riskerna för kreditförluster.
Utskottet vill därför i likhet med vad som föreslås i motion Fi92 (s)
yrkandena 29--31 tillstyrka att kapitalbeskattningen höjs till 30% och att
den nivån skall gälla tills vidare. Motion Fi94 (v) yrkande 11 avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande kapitalbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkandena
29--31 samt med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Beskattning av pensionssparande (mom. 84)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 133 som börjar med
"Finansutskottet ser" och slutar med "och 43" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i den
socialdemokratiska reservationen till skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU31. Förslaget att införa ett individuellt pensionssparande och att
sänka avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar innebär dessutom ett
avsevärt skattebortfall. Utskottet anser därför att motion Fi92 (s) yrkandena
42 och 43 bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande beskattning av pensionssparande
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkandena 42 och 43 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Energibeskattningen (mom. 86)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 135 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att energibeskattningen bör ha den inriktning som
förordades i motion Sk354 (s). Utskottet anser därför att den sänkning av
dieseloljeskatten som regeringen föreslog i proposition 1992/93:192 inte bör
genomföras. Utskottet tillstyrker således motion Fi92 (s) yrkandena 32 och 39
och avstyrker motion Fi94 (v) yrkandena 12 och 13.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande energibeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkanden 32 och 39 samt
med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Charterskatt (mom. 88)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 136 börjar med "Som
framhålls" och slutar med "bibehålla skatten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi92 (s) att
beslutet att avskaffa charterskatten bör återtas. Motion Fi92 (s) yrkande 40
tillstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande charterskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Förpackningsskatt (mom. 89)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 136 som börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
I nuvarande statsfinansiella läge med ett statligt upplåningsbehov på 250
miljarder kronor finns det inte något utrymme för skattesänkningar såvida inte
en omfördelning sker eller motsvarande utgiftsbesparingar kan genomföras.
Eftersom någon sådan finansiering inte redovisats anser utskottet att det inte
finns något utrymme för att slopa förpackningsskatten. Motion Fi92 (s)
yrkande 41 bör därför bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande förpackningsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Miljöavgifter (mom. 90)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 137 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att skatter och avgifter kan fungera som effektiva
instrument i miljöpolitiken. I likhet med vad som föreslås i motion Fi92 (s)
anser utskottet att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att
pröva hur en skärpt miljöbeskattning kan användas både för att förstärka
statsfinanserna och för att förbättra miljön. Vad utskottet anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi92 (s) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande miljöavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 20 hos regeringen hemställer om en parlamentarisk utredning om hur
miljöavgifter kan användas som effektiva instrument i miljöpolitiken,
54. Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet (mom. 91)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 139 börjar med
"Finansutskottet anser beträffande" och på s. 140 slutar med "detta
ställningstagande" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är positivt till regeringens förslag att satsa större
resurser på en utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet. Betydande
möjligheter finns att effektivisera indrivningen av skatter och därmed öka
skatteinkomsterna. Utskottet ser till skillnad från regeringen inte något
godtagbart skäl att vänta med att anvisa medel till skattemyndigheterna.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi92 (s) yrkandena 37 och 38.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet
att riksdagen
dels lägger proposition 150 bilaga 6 punkt 1 yrkande 11 till
handlingarna,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 37 till
Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 25000000 kr utöver vad som tidigare beslutats
(1992/93:SkU22, rskr. 287),
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 38 till
Tullverket för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 2000000kr utöver vad som tidigare beslutats (1992/93:SkU23,
rskr.211),
55. Vikten av att bekämpa ekobrottslighet (mom. 92)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Finansutskottet anser i" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att det för skattemoralens skull är ytterst angeläget
att få till stånd en effektivare skatteindrivning. Lika angeläget är att kampen
mot den ekonomiska brottsligheten intensifieras. Det är också viktigt för
konkurrensen i näringslivet att statsmakterna stödjer de hederliga företagarna.
Detta kräver att polisen och skattemyndigheterna ges ökade resurser samt att en
effektivare lagstiftning införs. Utskottet anser att ett samlat program för att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten bör utarbetas med utgångspunkt i de
förslag som lagts fram från socialdemokratiskt håll. Utskottet tillstyrker
därför motion Fi92 (s) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande vikten av att bekämpa ekobrottslighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
samlat program för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten,

56. En tvärpolitisk kommission mot ekobrott (mom.93)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Förslaget om" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
I syfte att visa vilken vikt statsmakterna fäster vid att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten bör en en tvärpolitisk kommission tillsättas med
uppgift att följa myndigheternas arbete i dessa frågor. Det är viktigt att
markera att alla partier står bakom detta arbete. Utskottet ställer sig därmed
bakom vad som anförs i motion Fi93 (nyd) yrkande 89.
dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:
93. beträffande en tvärpolitisk kommission mot ekobrott
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93
yrkande 89 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. Konkreta åtgärder mot ekobrottslighet (mom. 94)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Finansutskottet förordar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den ekonomiska brottsligheten måste
bekämpas kraftfullt. Sådana åtgärder ger inte bara tillskott till statskassan
utan bidrar i hög grad till att moralen i landet höjs.
De 200 miljoner kronor som avsatts beräknas enligt regeringen ge ca 4
miljarder kronor i ökade intäkter. Regeringen avser att i höst återkomma till
riksdagen med en rapport om vilka åtgärder som skall vidtas.
Utskottet anser att regeringen bör utgå från de förslag som kommit från JUSEK
och som redovisas i motion Fi93 (nyd). JUSEK:s program kan leda till ett
tillskott i statskassan på ca 10 miljarder kronor. Denna bedömning delas av
Ekonomikommissionen. Det är således avsevärt mer än vad regeringen bedömer vara
möjligt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi93 (nyd)
yrkandena 90 och 91 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi115 (v)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 samt
med avslag på motion 1992/93:Fi115 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

58. Medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet (mom. 95)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som ovan anförts att
Rikspolisstyrelsen, Kronofogdemyndigheterna och Riksåklagaren ges ökade
resurser för att intensifiera arbetet med att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten. Utskottet tillstyrker således förslagen till medelstillskott i
motion Fi92 (s) yrkandena 34--36.
dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 34 till
Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 62000000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet.
1992/93:JuU21, rskr. 232),
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 35 till
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 4500000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat
(bet. 1992/93:LU30, rskr. 227),
dels med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 36 till
Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 6500000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet.
1992/93:JuU23, rskr. 288),
59. Avgiftsfinansierad skatterevision (mom. 96)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skatterevisionen av företag bör förstärkas. Kostnaderna
för skatterevisionen bör, som föreslås i motion Fi92 (s), kunna täckas med
avgifter från de företag som blir föremål för revision. Skatterevisionen kommer
därmed att från finansieringssynpunkt behandlas på samma sätt som företagets
egen revision och bli en del av företagets kostnader. De företag som inte har
några anmärkningar bör slippa att betala avgifterna. Utskottet tillstyrker
därmed motion Fi92 (s) yrkande 24 om att tillsätta en utredning med uppgift att
snabbt utarbeta ett förslag med denna inriktning.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande avgiftsfinansierad skatterevision
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 24 hos regeringen hemställer om att en utredning tillsätts med uppgift
att lägga fram förslag om en avgiftsfinansierad skatterevision,
60. Skatteflyktslag (mom. 97)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s)  anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 140 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att skatteflyktsklausulen borde vara ett användbart
instrument för att bekämpa skatteflykt. Man kan inte heller bortse från att den
sannolikt haft en viktig preventiv funktion. Utskottet delar därför
uppfattningen att skatteflyktsklausulen bör återinföras. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande skatteflyktslag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92
yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Konkursrättsliga frågor (mom. 98)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 141 som börjar med
"Finansutskottet gör" och slutar med "yrkandena 50--52" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det är oroväckande
att 22 000 företag gick i konkurs år 1992. Det var en ökning med 20 % sedan år
1991. Sverige behöver fler företag -- inte färre. I konkursernas spår
följer arbetslöshet och kapitalförstöring. Tre förslag om förändringar av
konkurslagstiftningen föreslås av Ny demokrati i motion Fi93. Enligt utskottets
mening bör leverantörsskulder jämställas med skatteskulder. Regeringen bör
snarast utarbeta ett lagförslag med sådan innebörd. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Fi93 yrkandena 50--52 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse:
98. beträffande konkursrättsliga frågor
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkandena
50--52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
förändringar av konkurslagstiftningen,
62. U-landsbiståndets inriktning (mom. 99)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra
inriktning och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motion Fi93 (nyd).
Utskottet finner det orimligt att i ett läge då underskottet i statsbudgeten
för nästa budgetår beräknas uppgå till ca 205 miljarder kronor och
upplåningsbehovet till ca 250 miljarder kronor fortsätta att lämna ett bistånd
om 0,93 % av BNI. Enligt utskottets mening bör Sverige ha det av FN fastställda
målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt riktmärke för biståndet. Som
framhålls i motionen är denna nivå emellertid inte möjlig att uppnå i dagens
kärva läge. Utskottet anser därför att det samlade svenska biståndet --
u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa -- skall
uppgå till drygt sju miljarder kronor, dvs. något mer än 0,5 % av BNI.
Mot bakgrund av både det ekonomiska läget och av det förhållandet att det
svenska biståndet är ineffektivt anser utskottet i likhet med vad som anförs i
motionen att det krävs grundläggande förändringar av biståndspolitiken.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 14. Motion Fi94 (v)
yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande
14 och med avslag på motion 1992/93:Fi94 yrkande 21 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om grundläggande förändringar i
biståndspolitiken,

63. Biståndsanslagen och östbiståndet (mom. 100 och 101)
Under förutsättning av bifall till reservation 62
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 9--12" bort ha följande
lydelse:
De grundläggande förändringar i biståndspolitiken som finansutskottet
förordat i förra avsnittet innebär att riksdagen med ändring av tidigare beslut
(bet. 1992/93:UU15, rskr. 297) och med bifall till motion Fi93 (nyd) yrkandena
9--11 till anslaget C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram under
tredje huvudtiteln bör anvisa 1 848 404 000 kr, till anslaget C 2
Utvecklingssamarbete genom SIDA bör anvisa 2 599 500 000 kr samt till anslaget
C 3 Andra biståndsprogram bör anvisa 607 000 000 kr. Med anledning av yrkande
12 i samma motion bör regeringen återkomma till riksdagen i höst med förslag om
hur effektiviseringar i administrationen av biståndet kan göras för att nå 0,2
miljarder kronor ytterligare i besparingar.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 142 som börjar med
"Finansutskottet biträder" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet biträder det förslag till omorientering av
biståndspolitiken som förordas i motion Fi93 (nyd), vilket bl.a. innebär att
Sverige bör satsa mer på samarbetsbiståndet med Central- och Östeuropa. Med
bifall till yrkande 13 i motionen bör riksdagen med ändring av tidigare beslut
(bet. 1992/93:UU16, rskr. 263) till anslaget G 1 Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa under tredje huvudtiteln anslå 1 740 999 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 100 och 101 bort ha följande
lydelse:
100. beträffande biståndsanslagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 9--12 -- med
ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UU15, rskr. 297) --
dels till C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1
848 404 000 kr,
dels till C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94
under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 599 500 000 kr,
dels till C 3 Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 607000000kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
besparingar inom biståndsadministrationen,
101. beträffande östbiståndet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 13 till G 1
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94
under tredje huvudtiteln -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet.
1992/93:UU16, rskr. 263) -- anvisar ett reservationsanslag på 1 848 404 000 kr,

64. Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet (mom. 102)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 143 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi93 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar den bedömning som görs i motion Fi93 (nyd)
beträffande möjligheterna att rationalisera administrationen av biståndet. Inom
detta område finns det möjligheter att göra väsentliga besparingar. Det är bra
att biståndsministern nu äntligen tagit initiativ för att utvärdera det svenska
biståndet. Det får emellertid inte stanna vid utredningar och utvärderingar.
Utskottet tillstyrker därför att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre
myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny operativ enhet i
enlighet med vad som föreslås i motionen. Samordning av biståndet bör kunna ge
besparingar inom SIDA.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 39 och 40 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med
"Finansutskottet avstyrker i likhet" och slutar med "flyktingförläggningar"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att de medel som för budgetåret 1993/94 anvisats
Statens invandrarverk under anslaget D 1 och för förläggningskostnader under
anslaget D 2 går att reducera. Genom att effektivisera administrationen av
asylansökningarna och förläggningsverksamheten går det att klara en fortsatt
human flyktingpolitik men till betydligt lägre kostnad än i dag. Under det
kommande budgetåret bedömer utskottet att besparingar på 1,1 miljard kronor bör
kunna uppnås. Det bästa sättet att få ned kostnaderna är att förkorta
handläggningstiderna för prövning av rätten till uppehållstillstånd. Utskottet
tillstyrker med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 22 och avstyrker motion
Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkandena
25 och 28 och med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 22 till D2
Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln --
med ändring av riksdagens tidigare beslut (1992/93:SfU7, rskr. 261) -- anvisar
ett med 1100000000 kr minskat förslagsanslag på 5307000000 kr,
66. Statens invandrarverks förläggningskostnader (mom. 104)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med
"Finansutskottet avstyrker i likhet" och slutar med "flyktingförläggningar"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att priserna vid upphandling av bostäder och
förläggningar måste pressas. T.ex. bör outnyttjade kommunala bostäder utnyttjas
som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden. Vid en mer
prismedveten upphandling kan förläggningskostnaderna minskas, varför utskottet
föreslår en sänkning av anslaget D 2 Förläggningskostnader m.m. (elfte
huvudtiteln) med 1,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet
tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28 och avstyrker motion
Fi92 (s) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande Statens invandrarverks förläggningskostnader
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande 22
dels med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 25 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om användande av outnyttjade
bostäder som flyktingförläggningar,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 28 till D 2
Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 under elfte huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1992/93:SfU7, rskr. 261) --
anvisar ett med 1500000000 kr minskat förslagsanslag på 4907000000
kr,
67. Granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet (mom. 105)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 145 som börjar med
"Utskottet delar" och på s. 145 slutar med "yrkandena 26 och 38" bort ha
följande lydelse:
Det är enligt finansutskottets uppfattning angeläget att Statens
invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns. Utskottet anser
emellertid att ärendehandläggningen med stor sannolikhet skulle kunna bli
snabbare och betydligt mer kostnadseffektiv än vad den är i dag. Därför
föreslår utskottet att en noggrann och kontinuerlig granskning görs av verkets
verksamhet. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkandena 26 och 38.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande granskning och rationalisering av Invandrarverkets
verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 26 och 38 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt (mom. 106)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med
"Finansutskottet avstyrker vidare" och slutar med "yrkande 16" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet menar att människor som på grund av inbördeskrig, svält och
arbetslöshet är på flykt effektivast hjälps i sitt närområde. Hjälpen når
mångdubbelt fler om insatserna sätts in i de drabbades närområden i stället för
att låta dem komma hit.
dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande lydelse:
106. beträffande Sveriges flyktingpolitiska insatser
internationellt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Begränsningar av flyktingmottagningen (mom.107)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med
"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "flyktingmottagningen
föreslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att
nuvarande flyktingpolitik är illa genomtänkt och därmed tillåts kosta mer än
vad som är rimligt. Bl.a. medför denna politik kostsamma ad hoc-lösningar för
att klara av omöjliga situationer som uppstår i form av långa väntetider på
förläggningar, arbetslöshet osv. Utskottet menar att kraftfulla och långsiktiga
åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med nuvarande missförhållanden.
Rätt till asyl bör enbart de ha som omfattas av konventionsflyktingbegreppet.
Anhöriginvandringen bör begränsas till att endast omfatta de allra
närmaste, dvs. maka/make och deras barn. Vidare menar utskottet att skärpta
viseringsregler måste införas samt att kraftfulla åtgärder bör kunna vidtas mot
dem som söker asyl illegalt.
Utskottet anser att det är angeläget att denna föreslagna uppstramning av
flyktingpolitiken snarast sker, så att flyktingströmmarna till Sverige
begränsas. Förutom kraftiga minskningar av olika samhällskostnader --
socialbidrag, sjukvårdskostnader, utbildning -- skulle kostnader sparas in som
rör den initiala flyktingmottagningen, dvs. förläggningskostnader m.m.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:
107. beträffande begränsningar av flyktingmottagningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande
15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av
att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken,
70. Kostnader för flyktingmottagningen (mom. 108)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med "Liksom
socialförsäkringsutskottet" och slutar med "för flyktingmottagningen" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att besparingar måste göras inom ramen för
flyktingmottagandet. Utskottet menar emellertid att det inte räcker med att
göra besparingar inom flyktingmottagningen genom att begränsa antalet beviljade
asylansökningar, utan nedskärningar måste även göras i de ersättningar som
utgår till flyktingmottagande kommuner samt till flyktingarna själva.
Schablonersättningen till kommunerna bör således enligt utskottets uppfattning
sänkas med 20 %. Utländska medborgare bör endast ha rätt till 80 % av
socialbidragsnormen under sina två första år i Sverige. Vidare föreslår
utskottet att asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och
tandvård, och om asylsökande inte deltar i anbefalld sysselsättning (arbete
eller utbildning) eller undanhåller sig från utredning bör avdrag på
dagbidraget göras. Pension och socialförsäkringsförmåner bör upphöra vid
utvisning och vid utlandsboende. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd)
yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29.
dels att utskottets hemställan under 108 bort ha följande lydelse:
108. beträffande kostnader för flyktingmottagningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena
17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
71. Hemspråksundervisning (mom. 110)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att samhällets kostnader för
hemspråksundervisningen är oacceptabla. Enligt utskottets uppfattning bör
kommunerna helt och hållet befrias från sin lagstadgade skyldighet att anordna
denna typ av undervisning. Den vägledande principen bör vara att den som önskar
hemspråksundervisning också skall betala för den. Ansvaret för att organisera
och finansiera denna verksamhet bör således överföras till invandrarna själva.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi93 (nyd) yrkande 24.
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande
24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att slopa
samhällets kostnader för hemspråksundervisningen,
72. Försvarskostnadernas storlek (mom. 111)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 148 börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kravet i den socialdemokratiska
partimotionen Fi92 om en bantning av försvarskostnaderna på 600 miljoner kronor
under nästa budgetår. Utskottet anser i likhet med motionärerna att
reduceringen bör ske genom minskad import av försvarsmateriel, minskad
inkallelse av värnpliktiga och minskningar inom den civila delen av
totalförsvaret. Enligt utskottets mening bör de krympningar av det militära
försvaret som nu pågår i flera länder i Europa göra det möjligt också för
Sverige att ompröva försvarutgifterna.
Utskottet biträder också förslaget i motion Fi92 (s) att kompensation från
budgetåret 1994/95 engångsvis inte skall få utgå till försvaret för den
nedskrivning av kronkursen som skedde i november 1992. Utskottet anser vidare
att försvarsanslagen från budgetåret 1997/98 inte bör få någon real
kompensation enligt den s.k. teknikfaktorn.
dels att utskottets hemställan under 111 bort ha följande lydelse:
111. beträffande försvarskostnadernas storlek
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

73. Jordbruksstödet (mom. 112)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att riksdag och regering under det senaste året
återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av
subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för
samhällsekonomin och de offentliga finanserna. Den ökade subventioneringen
innebär ett avsteg från 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som syftade till
en ökad marknadsanpassning och avreglering av näringen. Vad särskilt gäller
avgiftsmedlen anser utskottet det felaktigt att använda dessa medel för att
subventionera jordbruket och på så sätt stimulera till fortsatt
överskottsproduktion. En ändrad disposition av internavgifterna är därför
nödvändig, och regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Utskottet anser att inom ramen för jordbruksstödet kan en besparing på ca 1
miljard kronor göras. Detta uppnås genom att sänka inkomststödet från 700 kr
per ha till den nivå som angavs av 1990 års livsmedelspolitiska beslut, 500 kr
per ha.
År 1993 är sista året för jordbruket att söka omställningsstöd.
Anmälningstiden löpte ut den 1 april 1993. Enligt ett meddelande från
Jordbruksverket den 3 maj 1993 har ansökningar om stöd inkommit för 15000 ha
för budgetåret 1993/94. I regeringens kostnadsberäkning för omställningsstödet
fanns enligt vad utskottet erfarit ett antagande om att 125000 ha skulle
anmälas till omställning, bl.a. på grundval av det i budgetpropositionen
framlagda förslaget om omställning av 15 % av åkerarealen som villkor för
arealbidrag. Detta innebär att kostnaderna för omställningsstödet under
budgetåret 1993/94 minskar med ett belopp motsvarande stödet för ca 110000
ha, eller 440 miljoner kronor. För denna areal tillkommer dock kostnaden för
inkomststöd med 500 kronor per ha enligt utskottets ställningstagande ovan,
dvs. 55 miljoner kronor. I enlighet med det anförda bör anslaget reduceras med
(248 miljoner kronor plus 440 miljoner kronor minus 55 miljoner kronor) 633
miljoner kronor.
Vidare bör inlösenpriset för spannmål bestämmas till 90 öre per kg. Utskottet
anser även att riksdagens beslut att avsätta 100 miljoner kronor till
exportstöd för kött bör upphävas. Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bör återinföras och konstrueras som en miljöskatt som tillförs
statsbudgetens inkomstsida. Härigenom uppstår en förstärkningseffekt om ca 400
miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi92 (s) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 112 bort ha följande lydelse:
112. beträffande jordbruksstödet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande
19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Bostadssubventioner (mom. 114)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 152 börjar med
"Finansutskottet vill" och på s. 153 slutar med "denna motion" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning. Den tilltänkta
minskningen av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor netto bör skjutas
upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Det innebär att någon
besparing inte bör genomföras per den 1 januari 1994. När besparingen skall ske
och hur den skall läggas ut får bedömas mot bakgrund av bl.a. hur det
ekonomiska läget, kreditmarknaden och fastighetsmarknaden kommer att utvecklas.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93
(nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge till
känna för regeringen.
Finansutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att motion Fi107 (nyd)
bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 114 bort ha följande lydelse:
114. beträffande bostadssubventioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi92 yrkande 7,
1992/93:Fi93 yrkande 86 och 1992/93:Fi94 yrkande 5 samt med avslag på motion
Fi107 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att den
planerade minskningen av bostadssubventionerna inte bör komma till stånd,
75. Inkomstprövade barnbidrag (mom. 115)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 153 börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande utformningen av barnbidraget är
för dyr och gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad.
Barnbidrag bör inte utgå till familjer vars inkomster är av den
storleksordningen att det är uppenbart att de inte behöver samhällets stöd.
Utskottet förespråkar en stegvis nedtrappning av rätten till barnbidrag
relaterad till föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst. Barnfamiljer med
inkomster upp till ca 320000 kr har enligt utskottets förslag rätt till fullt
barnbidrag. Vid en sammanlagd bruttoinkomst på 500000 kr och högre bör rätten
till barnbidrag upphöra.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande inkomstprövade barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 1 hos regeringen
begär förslag till inkomstprövade barnbidrag i enlighet med vad utskottet
anfört,
76. Partistöd (mom. 117)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 154 börjar med
"Finansutskottet ställer" och slutar med "yrkande 31" bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening är partistödet i sin nuvarande form
oskäligt stort. Ett visst allmänt stöd behöver dock finnas för att ekonomiskt
inflytande i politiken från olika särintressen skall undvikas. Genom sin
nuvarande utformning och omfattning cementerar emellertid partistödet den
rådande politiska maktstrukturen och försvårar därmed politisk dynamik,
förnyelse och utveckling. Som ett led i de ekonomiska åtgärderna för att
förbättra svensk ekonomi bör partistödet sänkas till hälften över en
treårsperiod med början budgetåret 1993/94.
dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande partistöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande
31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att sänka
partistödet till hälften över en treårsperiod med början budgetåret 1993/94,
77. Presstöd (mom. 118)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 155 börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 32 och 33" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att svenska dagstidningar i dag får stora
subventioner från staten. Den särställning som dagspressen har genom presstöd
och befrielse från att betala mervärdesskatt kan under nuvarande
statsfinansiella läge starkt ifrågasättas. Rent principiellt kan utskottet inte
heller se någon anledning till att dagspressen skall särbehandlas i förhållande
till andra branscher. Utskottet föreslår därför att presstödet avvecklas under
en treårsperiod med en 30-procentig början för kommande år.
Enligt utskottets mening bör den önskvärda avvecklingen av presstödet under
en treårsperiod också föranleda en minskning av anslaget till Presstödsnämnden.
Vad utskottet anfört innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi93 (nyd)
yrkandena 32 och 33.
dels att utskottets hemställan under 118 bort ha följande lydelse:
118. beträffande presstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkandena 32 och 33 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Organisationsstöd (mom. 119)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 155 börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 34" bort ha följande
lydelse:
Mot bakgrund av behovet av omfattande besparingar på statsbudgeten anser
emellertid finansutskottet att det är nödvändigt att minska utgående bidrag
till organisationerna. Denna minskning bör ske över en treårsperiod med 20 %,
20 % resp. 10 %. För att klargöra om minskningen skall vara generell eller
läggas på vissa kategorier bör en kartläggning av organisationsbidragen göras.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi93 (nyd) yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande organisationsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande
34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 160 börjar med
"Bostadsutskottet kommenterar" och på s. 163 slutar med "(bil. 1 yrkande
2)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Sverige har hamnat
i en ond cirkel med ökande arbetslöshet som leder till allt sämre offentliga
finanser. Det är omöjligt att åstadkomma balans i statsfinanserna i ett läge
när hushållens köpkraft och företagens investeringsvilja är svag. Vägen
tillbaka till full sysselsättning och sunda statsfinanser är lång. Det är
nödvändigt med en kombination av omedelbara, men tillfälliga stimulanser samt
långsiktiga och uthålliga budgetförstärkningar. En sådan strategi redovisas av
Socialdemokraterna i motion Fi92. Utskottet anser att budgetpolitiken bör ges
en långsiktig inriktning som överensstämmer med förslagen i denna motion.
Såsom också framhålls i motion Fi92 (s) är det ingen lösning på problemet att
nu enbart fatta beslut om besparingar som avses träda i kraft vid en senare
tidpunkt. Det behövs på kort sikt kraftfulla stimulanser för att få i gång
tillväxten. Det behövs samtidigt ett långsiktigt och trovärdigt program för att
anpassa de offentliga utgifterna och inkomsterna så att vi kommer bort från de
väldiga underskotten och de växande lånebehoven.
Regeringen har i kompletteringspropositionen presenterat en skiss till ett
"besparingsprogram" på 81 miljarder kronor i offentliga utgifter fram t.o.m. år
1998. Av detta är 35miljarderkronor "luft", det är en besparing endast i
förhållande till en tänkt ökning i vård, utbildning, omsorg och annan offentlig
konsumtion, en ökning som ingen över huvud taget hade räknat med. Av
regeringens återstående budgetförstärkningar på 46miljarder kronor är
ungefär hälften ökning av skatter och avgifter och hälften innebär besparingar
i huvudsak i form av försämrade villkor för gamla, sjuka och handikappade.
Det är, som utskottet ser det, en allvarlig brist i regeringens förslag att
bördorna läggs på dem som redan lever under små omständigheter och har svårare
att bära dessa försämringar. Det är en lika stor brist att regeringen inte vill
erkänna sambandet mellan sysselsättning och statens finanser och utforma en
politik utifrån dessa förhållanden. Det är ett faktum att tre fjärdedelar av
underskottet i de offentliga finanserna beror på den sjunkande produktionen i
näringslivet och på den växande arbetslösheten.
En halvering av arbetslösheten (inkl. åtgärder) innebär en direkt
förstärkning av de offentliga finanserna med 55--60 miljarder kronor genom
minskade utgifter för bidrag och ökade inkomster. Därför är de omedelbara
åtgärderna i form av räntesänkning och köpkraftsförstärkning en hävstång till
en hög och stabil tillväxt och sunda statsfinanser. Den viktigaste åtgärden för
att återställa balansen i statens finanser är därför att stärka näringslivet
och skapa nya arbetstillfällen.
Socialdemokraterna har i sin motion redovisat ett samlat program mot den
ekonomiska brottsligheten med ökade resurser för polisens ekorotlar, ny
organisation och effektivare lagstiftning. Motionärerna har också föreslagit
att skatterevisionen skall förstärkas, bl.a. föreslår de en ny ordning som
innebär att kostnaderna för skatterevisionen får bäras av företagen i form av
avgifter, som betalas av de företag som blir föremål för revision. Genom en
effektiv skatterevision och en effektiv indrivning bör det enligt utskottets
bedömning vara möjligt att öka statsinkomsterna med minst 10 miljarder kronor,
kanske 20--30 miljarder kronor.
Utskottet ansluter sig också till den reformering av sjukförsäkringen som
motionärerna vill åstadkomma och som långsiktigt innebär en förstärkning av
statsfinanserna med ca30 miljarder kronor. En ökning av egenavgiften föreslås
från den 1 januari 1994.
Underskottet i Arbetsmarknadsfonden växer mycket snabbt. I likhet med
Socialdemokraterna anser utskottet att det nu är nödvändigt att skapa klarhet
om hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras. Utskottet tillstyrker det
förslag till finansiering som redovisas i motionen och som innebär att
ytterligare en del av arbetsgivaravgifterna kanaliseras till fonden liksom
inkomsterna från en av motionärerna föreslagen skattehöjning för inkomster över
brytpunkten. Arbetsmarknadsfonden bör därefter i enlighet med motionärernas
förslag finansiera både a-kassa och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det ter sig
motiverat att se över ersättningsnivåerna i socialförsäkringen. Det är nämligen
angeläget att ersättningsnivåerna i socialförsäkringen är rationellt och
rättvist utformade. Man bör därför pröva mer enhetliga nivåer i försäkringen,
inkl. föräldraförsäkringen, och åstadkomma goda incitament till arbete och
rehabilitering. Utskottet avvisar varje förslag om att använda en
finanspolitiskt motiverad besparing i föräldraförsäkringen som anledning att
införa ett vårdnadsbidrag.
Enligt utskottets mening bör försvarsutgifterna omprövas. I hela Europa pågår
nu en krympning av det militära försvaret och det finns ingen anledning till
att Sverige skall avvika från det mönstret. På längre sikt bör det enligt
utskottets mening vara möjligt att begränsa försvarsutgifterna med omkring 5--6
miljarder kronor.
Även jordbruksstödet måste begränsas. Riksdag och regering har under det
senaste året återgått till en jordbrukspolitik med mera reglering och
subventionering, t.ex. av exporten. Utskottet anser att det är möjligt att
förstärka de offentliga finanserna med 1 miljard kronor inom detta område.
Liksom Socialdemokraterna säger utskottet bestämt nej till regeringens planer
på ett vårdnadsbidrag. Det är ekonomiskt lättsinne att i nuvarande
statsfinansiella läge införa ett nytt bidragssystem som leder till nya utgifter
i storleksordningen 3 miljarder kronor och som motverkar jämställdheten.
Det är angeläget att förkorta väntetiderna för flyktingarna. Sverige skall ha
en generös flyktingpolitik men det krävs samtidigt en effektiv administration
av asylansökningarna och förläggningsverksamheten. Det bör vara möjligt att på
några års sikt spara 4--5 miljarder kronor årligen genom sådana åtgärder.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder Socialdemokraternas
förslag till åtgärdsprogram för de offentliga finanserna på totalt 120--130
miljarder kronor. Utskottet tillstyrker således motion Fi92 (s) yrkande 2 samt
avstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkande 2) och förslaget i motion
Fi94 (v) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 120 bort ha följande lydelse:
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi92 yrkande 2
samt med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 2 och motion
1992/93:Fi94 yrkande 26 godkänner av utskottet framlagt förslag till
åtgärdsprogram för de offentliga finanserna,

80. Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken (mom.121)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 163 som börjar med
"Utskottet har i samband" och slutar med "Fi92 (s) yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har tidigare anslutit sig till den socialdemokratiska
strategin som innebär att man omedelbart genomför långsiktigt angelägna
budgetförstärkningar vilka kombineras med kortsiktiga stimulanser avsedda att
åter få i gång tillväxten.
I överensstämmelse med detta synsätt bör nu mycket kraftfulla stimulanser
sättas in för att få i gång produktion och investeringar så att arbetslösheten
kan börja pressas ned. I motion92 framlagda förslag till tillfällig, generell
sänkning av mervärdesskatten med 5 procentenheter från den 1 juli 1993, deras
förslag till investeringsstimulans samt förslaget att skjuta upp den planerade
försämringen av bostadssubventionerna är exempel på sådana temporära
stimulanser. Dessa tillfälliga stimulanser bör vara så dimensionerade att de
trots nödvändiga långsiktiga besparingar räcker till för att få i gång den
eftersträvade resurstillväxten.
Det betyder att statsfinanserna
på kort sikt försvagas något genom stimulansåtgärderna,
men att statsutgifterna därefter kraftigt förstärks såväl genom en högre
produktion som genom de permanenta inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar
som utskottet förordar.
Beslut om utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar måste därför utformas
utifrån principer som står i samklang både med tillväxtpolitiken och
fördelningspolitiken. Besparingar och utgiftsminskningar får därför inte
utformas på ett sådant sätt att de motverkar den övergripande
ekonomisk-politiska strategin om ökad ekonomisk tillväxt.
Denna långsiktiga strategi för att sanera statens budget innebär dock inte
att kravet på budgetdisciplin i närtid minskar. Regering och riksdag måste vara
mycket återhållsamma både med nya permanenta utgifter och skattesänkningar.
Tabell. Budgetåret 1993/94 enligt Socialdemokraternas förslag
A. Budgetförstärkningar                          100>Miljarder kronor
studiemedel78>0,2
minskat stöd till jordbruk78>1,0
besparingar i försvaret78>0,6
karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen78>1,2
minskat anslag till flyktingförläggningar78>1,1
adminstrativa utgiftsminskningar78>2,1
utebliven komp. i basbeloppsankn. förmåner78>1,2
nej till vårdnadsbidrag78>1,5
diverse skattehöjningar78>3,0
höjd inkomstskatt från 1 jan. 199478>2,0
nej till sänkt charterskatt m.m.78>0,5
nej till sänkt diesoljeskatt78>0,3
nej till nya sparstimulanser78>0,6
höjning av avgiften till sjukförsäkringen78>3,3
nej till sänkt turistmoms78>1,2100>19,8
Budgetförsvagningar
näringspolitik78>  -1,5
åtgärder mot ekobrott78>-0,1
högskola, vuxenstudiestöd m.m.78>-0,5
arbetsmarknadspolitik, nettoutgift78>-3,0
uppskjutna indragningar från bostadssektorn78> -0,3
nej till försämrat grundavdrag78>-1,0100>-6,4
00>70>Summa: 100>13,4
B. Tillfälliga stimulansåtgärder
a) skattesänkningar
sänkt moms78>28,0
investeringsstimulans     82>2,5** 100>-30,5*
b) budgetförstärkning
ökade inkomster78>10,0-20,0
minskade utgifter via basbeloppet78>2,3 100>12,3-22,3*
*De tillfälliga stimulansåtgärderna försämrar budgeten med mellan 8 och 18
miljarder kronor.
**Beslut fattas under budgetåret om investeringsstimulans på 10 miljarder
kronor. Eftersom utfallet sker under en längre period blir belastningen
budgetåret 1993/94 2,5 miljarder kronor.
Utskottet ansluter sig med det anförda till det förslag till budgetpolitiska
riktlinjer som redovisas i motion Fi92(s). Dessa riktlinjer innebär att
statsbudgeten för nästa budgetår bör inrymma tillfälliga stimulansåtgärder i
form av skattelättnader, som belastar budgetåret med ca 30 miljarder kronor i
form av en generell sänkning av mervärdesskatten och genom
investeringsstimulanser. Dessa stimulansåtgärder balanseras främst genom de
effekter på produktion och sysselsättning, som stimulanspolitiken syftar
till. Statens inkomster bör därigenom öka med 10--20 miljarder kronor.
Mervärdesskattesänkningen bidrar också till att hålla igen prisökningarna och
därigenom även till att bromsa utgifterna på alla basbeloppsanknutna förmåner.
Besparingseffekten kan uppskattas till 4,5 miljarder kronor. Därtill kommer
effekterna av en rad förslag till långsiktigt verkande budgetförstärkningar som
för nästa budgetår kan förväntas stärka statsfinanserna med ca 13 miljarder
kronor netto.
C. Offentliga sektorns finansiella sparande
Nej till utbetalning ur AP-fondsystemet100>15 mdr
Det för ekonomin viktigaste måttet är enligt utskottets mening emellertid
inte utvecklingen av statens budget utan utvecklingen av den samlade offentliga
sektorns finansiella sparande.  Därvid beaktas också kommunernas och
socialförsäkringssektorns finansiella utveckling.
Utskottet kan därför inte acceptera att den samlade offentliga sektorns
finansiella ställning försvagas med 15 miljarder kronor genom att medel ur de
tidigare  löntagarfonderna betalas från allmänna pensionsfonden till ändamål
som är främmande för pensionssystemet. Genom att avvisa dessa utbetalningar
förstärks den offentliga sektorns finansiella sparande med 15 miljarder kronor
jämfört med regeringens  förslag.
Sammantaget innebär sålunda den politik som utskottet förordar att det
samlade offentliga sparandet blir något starkare än enligt regeringens förslag,
trots den kraftfulla finanspolitiska stimulansen.
Sammanställning:
A. Budgetförstärkningar netto100>13,4 mdr
00>B. Försämring av budgeten på grund av
tillfälliga
00>stimulansåtgärder100>8-18 mdr
00>C. Förbättring av den offentliga
sektorns
00>finansiella sparande100>15  mdr
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker det i motion Fi92
(s) yrkande 3 framlagda förslaget till riktlinjer för budgetpolitiken och
avstyrker regeringens motsvarande förslag (bil. 1, yrkande 4).
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
att riksdagen  med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga 1 yrkande 4
godkänner vad som förordats i motion 1992/93:Fi92 yrkande 3 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Tillsättande av en rationaliseringskommission (mom. 128)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 169 börjar med
"Finansutskottet behandlade" och slutar med "yrkande 41" bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att den omvandling och rationalisering  av den statliga
förvaltningen som har inletts bör bedrivas med större kraft. Bestämda och
avläsbara krav bör sättas upp.
Utskottet anser också att en rationaliseringskommission bör tillsättas.
Uppgiften skall vara att utreda och föreslå vilka myndigheter och verksamheter
som bör avvecklas, rationaliseras eller omstruktureras. Endast sådan verksamhet
som staten med nödvändighet skall driva bör på sikt vara kvar under statligt
huvudmannaskap. Kommissionen bör bestå av fristående experter. Utskottet
tillstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 41.
dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:
128. beträffande tillsättande av en rationaliseringskommission
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 41 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn (mom. 139)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.177 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 30" bort ha följande lydelse:
I en tid när besparing och återhållsamhet ofta är budskapet från politiker
till allmänheten framstår det avslöjande förhållandet med fallskärmsavtal inom
offentlig sektor som mycket anstötligt. För att landet skall kunna ta sig ur
den rådande ekonomiska krisen är det viktigt att allmänhetens motivation inte
undergrävs, t.ex. genom att vissa grupper lyckas tillförskansa sig orättfärdiga
fördelar. Finansutskottet menar därför i likhet med motion Fi93 (nyd)
yrkande 30 att fallskärmsavtalen inom offentlig sektor snarast bör upphöra.
dels att utskottets hemställan under 139 bort ha följande lydelse:
139. beträffande fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motionen 1992/93:Fi93 yrkande 30 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Tillsättning av offentliga chefstjänster (mom. 140)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 178 börjar med "Mot
bakgrund" och slutar med "yrkande 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser emellertid med anledning av vad som anförts i
motion Fi93 (nyd) att chefskompetens och ledaregenskaper skall vara det
styrande vid tillsättning av offentliga chefstjänster. Statliga verk och bolag
bedriver omfattande verksamheter finansierade av skattebetalarnas medel, varför
kravet på affärsmässighet är ovillkorligt. Vid rekrytering skall politiska
meriter ej väga tyngre än andra motsvarande meriter. Utskottet delar således Ny
demokratis uppfattning att dessa tjänster bör tillsättas på samma sätt som i
det privata näringslivet, dvs. genom utannonsering av tjänsten och genom att
göra ett urval bland dem som innehar erforderlig kompetens.
dels att utskottets hemställan under 140 bort ha följande lydelse:
140. beträffande tillsättning av offentliga chefstjänster
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi93 yrkande 36 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Vi vill understryka att den politik som nu utformas måste präglas av
långsiktighet och konsekvens. De problem som framkallat dagens svåra kris kan
föras tillbaka till politiska åtgärder i det förflutna. Som exempel kan nämnas
socialförsäkringssystemets våldsamma expansion under 1970- och 1980-talen som i
dag utgör den främsta förklaringen till den statsfinansiella kollapsen. En
trygghets- och fördelningspolitik som helt bortsåg från vikten av att skapa
incitament att arbeta och höja effektiviteten i produktionen är ytterligare ett
exempel på en politik som till slut måste leda fram till en kris för hela
ekonomin.
Det går sålunda inte vid utformningen av konkreta åtgärder att bortse ifrån
att den nuvarande krisens omfattning är ett resultat av flera decenniers
underlåtenhetssynder och oförmåga att rätta till kriser i det ekonomiska
systemet. Som framhålls i Ekonomikommissionens rapport räcker det inte att
föreslå åtgärder för att undvika framtida kriser. Vi måste också ta oss ur
dagens allvarliga situation. Men detta måste ske utan att vi glider tillbaka in
i en inflationsekonomi. Det är därför ett absolut krav att krispolitiken måste
ges en långsiktig inriktning.
Vad jag här anfört ligger helt i linje med de krav som ställs i motion Fi93
(nyd) på inriktningen av den ekonomiska politiken.
Jag konstaterar att den i den reviderade finansplanen föreslagna politiken i
vissa delar överensstämmer med den ekonomiska politik som förordas i motion
Fi93 (nyd).

2. Riktlinjer för penningpolitiken (mom. 6)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Riksdag och regering ansvarar för utformningen av finanspolitiken och
Riksbanken för penningpolitiken. Under hösten föreföll Riksbanken ha ambitionen
att svara för hela den ekonomiska politiken. Efter det att kronan tilläts flyta
fritt har Riksbanken förfallit till en mycket passiv roll som innebär att man
endast långsamt och tveksamt anpassar sig till utvecklingen i omvärlden (läs
till Bundesbank). Man har nöjt sig med att "avläsa marknadens reaktioner".
Riksbanken bör inta en mer aktiv roll och reagera i stället för att avläsa
marknadens reaktioner. Hittills har det dessvärre mest handlat om Riksbankens
uteblivna reaktioner. Nu när kronan frigjorts från den fasta växelkursen borde
Riksbanken inse att man har en annan roll som medger ett aktivare agerande.
Riksdagen har tagit sitt ansvar och lagt fast ett långsiktigt
saneringsprogram. Kursen är klar. Riksbanken måste i framtiden ägna sig åt sin
uppgift att styra penningpolitiken i överensstämmelse härmed så att företag och
hushåll kan planera för framtiden med tillförsikt.
3. Ungdomspraktik (mom.26)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Ny demokrati anser att ungdomsarbetslösheten -- tillsammans med en
okontrollerad flyktinginvandring -- är det största sociala problemet i Sverige.
Vi ser redan hur våld, håglöshet, narkotika och brottslighet följer i
ungdomsarbetslöshetens spår.
Makthavarna i det svenska samhället måste prioritera frågan om
ungdomsarbetslösheten. Vi får inte som i dag ha en arbetsmarknad som har två
vitt skilda delar, nämligen
en med arbetsägare, dvs. de som i praktiken äger sina arbeten och skyddas
genom diverse trygghetslagar och arbetsrättsliga förordningar och
en med arbetslösa i allmänhet och ungdomar i synnerhet som har svårt att
komma in i arbetsägarnas krets och som, om de lyckas komma in, är de första att
kastas ut.
Framtidens arbeten finns i medelstora företag, i små företag som växer och i
företag som ännu icke startats. Dessa små företag är givetvis intresserade av
att anställa ungdomar, men de måste veta att de inte tar på sig ett ekonomiskt
anvar som icke står i proportion till resultatet av anställningen. En förlängd
provanställningstid till 18 månader är en självklarhet. Då kan ungdomarna
bevisa sin skicklighet, arbetsvilja och sitt intresse samtidigt som
arbetsgivaren betraktar den unge anställde som en tillgång och inte som ett
potentiellt försörjningsproblem.
I Sverige är ungdomsarbetslösheten två, tre och ibland fyra gånger högre än
den genomsnittliga arbetslösheten. I Tyskland är det precis tvärtom. Vad kan
anledningen vara? Jo, bl.a. att man i Tyskland har ett lärlingssystem där
ungdomarna, med stegvis ökad lön, förbättrar sin yrkeskunnighet och därigenom
kvalificerar sig för yrkesarbetarens högre lön. Detta skapar också motivation
och stolthet vilket är väsentligt om vi beaktar att alternativet är håglöshet
och meningslöshet i kombination med bidragsmaximering.
Ungdomsarbetslösheten är ett problem som angår hela samhället. Riksdagen
måste göra sitt, regeringen sitt, och arbetsmarknadens parter måste helt enkelt
i grunden förändra sin syn på dessa frågor.
I ungdomspolitiken i allmänhet ingår dessutom att skapa konsekvens i löner,
bidrag m.m. Det måste löna sig att arbeta. Det måste också löna sig att
studera. Den ene studenten kan inte få bidrag samtidigt som den andre måste
betala för sig själv.

4. Begränsning av lönegarantin (mom. 43)
Ian Wachtmeister anför:
Det är bra att utskottet vaknat för problemen kring den statliga
lönegarantin. Såväl det statsfinansiella läget som missbruket talar emellertid
för att det är bråttom med åtgärder. Lönegarantierna skapar dessutom
snedvridning i konkurrensen. Utöver utredning hade det emellertid varit
ändamålsenligt med en begränsning av lönegarantin redan nu.
5. Det offentliga skolväsendet (mom. 54)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson alla (s) anför:
Redan i januari föreslog vi socialdemokrater som ett led i kampen mot
arbetslösheten kraftfulla åtgärder för att öka den reguljära utbildningen.
Minst 50 000 ungdomar i åldern 18 till 24 år skulle erbjudas utbildning i
form av ett tredje gymnasieår inför höstterminen 1993. Vi föreslog även att
komvux skulle få 20 000 ytterligare platser. Riksdagsmajoriteten avslog våra
förslag.
Regeringen har nu äntligen accepterat vår syn på behovet av ytterligare
utbildningsplatser.
Genom den fördröjning i tiden som blivit resultatet av det sena förslaget har
viktiga månader av planeringstid för såväl kommunerna som de blivande eleverna
gått till spillo.

6. Grundavdraget (mom. 75)
Ian Wachtmeister anför:
Ny demokrati vill särskilt understryka att det justerade grundavdraget är att
betrakta som en krisavgift som betalas av dem som har arbete och tjänar
hyggligt på arbetet. Andra av de krisåtgärder som nu vidtas innebär att
ersättningsnivåerna i transfereringssystemen sänks. Av rättviseskäl är det
därför viktigt att de som har höga inkomster bidrar till krisens lösning.
Samtidigt måste detta ske utan att öka marginalskatterna. En höjd marginalskatt
skulle nämligen försämra företagarklimatet och därmed minska antalet produktiva
arbeten. Den tekniska lösningen att ta bort grundavdraget för statlig
inkomstskatt löser i stort sett detta problem.
Vi vill också understryka att åtgärden är tidsbegränsad till två år. Efter år
1995 hoppas vi nämligen på att den ekonomiska krisen är på väg att lösas.
Det förtjänar slutligen att påpekas att de förändringar utskottet föreslår i
förhållande till kompletteringspropositionen, och som Ny demokrati varit med om
att genomföra, totalt sett kommer att leda till ett minskat skattetryck.

7. Turistmoms (mom. 76)
Ian Wachtmeister anför:
Ny demokrati understryker att den sänkta turistmomsen, som med rätta kan
kallas semester- och resemoms, genom att tillämpas från den 1 juli 1993 kan
göra det billigare för svenskar att semestra i Sverige. Denna effekt är
särskilt välkommen under rådande arbetslöshetssituation, eftersom åtgärden
enligt expertisens bedömning ger minst 10 000 nya helårsarbeten. Vidare kan
betalningsbalansen förväntas förbättras med 10 miljarder kronor. Åtgärden är
alltså mycket intressant ur såväl nationalekonomisk som privatekonomisk och
sysselsättningsmässig synpunkt.
I andra sammanhang har det påpekats hur väsentligt det är att minska
ungdomsarbetslösheten. Erfarenheten visar att en stor del av de 10 000 nya
jobben kommer att besättas av just ungdomar.

8. Skatt på livsmedel (mom. 77)
Ian Wachtmeister anför:
Hög mervärdesskatt på livsmedel får enligt Ny demokratis mening inte strypa
konsumtionen så hårt att ytterligare företag slås ut med ökad arbetslöshet som
följd. En sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från nuvarande 21 till 9%
som vi föreslagit i motion Fi93 (nyd) är en god injektion åt ekonomin, särskilt
som nedskärningarna i transfereringssystemen kan verka efterfrågedämpande.
Kostnaden för sänkningen är beräknad till omkring 12 miljarder kronor, men
nettobortfallet blir troligtvis lägre, eftersom konsumtionen av andra varor och
tjänster kan förväntas öka. Momskostnaden för landstingen och kommunerna blir
dessutom lägre.
Enligt min mening är det att beklaga att en sänkning av mervärdesskatten på
livsmedel inte kunde innefattas i den överenskommelse som nåddes under
utskottsbehandlingen mellan Ny demokrati och regeringspartierna.

9. Mervärdesskattens generella nivå (mom. 78)
Ian Wachtmeister anför:
Den allmänna mervärdesskatten bör, som föreslås i motion Fi93 (nyd) yrkande
78, användas som stabiliseringspolitisk regulator, om konsumtionen skulle visa
sig bli alltför låg under budgetåret 1993/94. Utskottet borde enligt min mening
ha ställt sig bakom ett uttalande om detta i betänkandet.
10. Företagsbeskattning (mom. 85)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Om de förslag genomförs som presenteras i promemorian Ds 1993:28
Beskattning av enskild näringsverksamhet kommer ett flertal av Ny
demokratis yrkanden i partimotionen (Fi93) på området att tillgodoses. Det
finns dock några undantag. Det gäller yrkande 69 om den schablonmässigt
beräknade räntan då kapitalet i verksamheten är negativt, yrkande 70 om att
kapitalunderlag för beräkning av skatteutjämningsreserv nollställs under vissa
förutsättningar, yrkande 71 om att kvittning av inkomst av tjänst mot
underskott i näringsverksamhet skall gälla generellt och icke tidsmässigt
begränsas, yrkande 72 om att periodiseringsfonder införs, yrkande 73 om att
företagen ges möjlighet till viss avsättning av lönesumman till en obeskattad
lönereserv, yrkande 43 om investeringsavdrag på 30 % för år 1993 samt yrkande
44 om engångsavskrivning på maskiner m.m. upp till 200 000 kr som startavdrag.
Till dessa frågor avser Ny demokrati att återkomma när regeringen lägger fram
en proposition baserad på ovanstående promemoria.
11. Punktskatter (mom. 87)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen vid behov återkommer till
riksdagen med förslag till harmonisering av skatterna till de nivåer som gäller
inom EG. Det är bra. Vi anser att det är särskilt viktigt att de skatter och
avgifter  som är konkurrenshämmande beaktas.
Ett exempel på oönskade effekter för Sverige av skatter som inte är
EG-anpassade är att företagen väljer att expandera eller flytta delar av sin
verksamhet till ett annat land. Detta kan hända om svenska företag får ökade
kostnader på grund av t.ex. miljöskatter. Följden kan då bli minskade
arbetstillfällen i Sverige, trots att miljön ej förbättras, eftersom de flesta
miljöföroreningar är gränsöverskridande. Detta är särskilt olyckligt i en
situation när just arbetslösheten är ett stort problem. Både punkt- och
miljöskatter måste därför EG-anpassas.
Vi utgår från att regeringen särskilt beaktar svenska företags
konkurrensförmåga vad gäller skatter och avgifter.

12. Flyktingminister (mom. 109)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Jag anser i enlighet med motion Fi93 yrkande 27 att särskild statsrådspost
bör inrättas för flyktingfrågor. Det finns ett uppenbart behov av en
flyktingminister som arbetar med dessa frågor på heltid. Frågan om
arbetsfördelningen inom regeringen är emellertid enligt regeringsformen en
angelägenhet för regeringen och i vissa fall för statsministern, varför jag
avstår från att reservera mig.

13. Bostadssubventioner (mom. 114)
Ian Wachtmeister anför:
Regeringen och Socialdemokraterna kom i september 1992 överens om besparingar
i bostadssektorn med 3 miljarder kronor netto 1994. Ny demokrati motsatte sig
inte besparingen som sådan men angav att man kunde göra motsvarande besparingar
på biståndet i stället. Detta vann inget gehör hos regeringspartierna eller hos
Socialdemokraterna.
Trots att snart ett år gått sedan uppgörelsen träffades har
regeringspartierna och Socialdemokraterna inte kunnat enas om hur besparingarna
skall läggas ut. Detta är mycket olyckligt och har skapat stor osäkerhet och
oro hos människor.
Socialdemokraterna har nu föreslagit att man skall skjuta på besparingen.
Detta är inte heller tillfredsställande med tanke på den osäkerhet som följer
av ett sådant förslag.
Den tilltänkta besparingen i bostadssubventionerna ingår som ett led i Ny
demokratis uppgörelse med regeringspartierna. En förutsättning för att Ny
demokrati skulle kunna komma överens med regeringspartierna har varit att:
stor hänsyn tas till de årgångar som i dag har de högsta kostnaderna dvs.
bostäder byggda från 1988 och framåt,
att besparingen blir så liten som möjligt under 1994 och 1995,
att besparingen i övrigt läggs ut så rättvist som möjligt.
Detta har så långt möjligt åstadkommits. Ny demokrati hade hellre gjort
motsvarande besparing inom något annat område men kunde inte nå majoritet för
en sådan linje.

14. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Lars Leijonborg (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har accepterat förslaget att det i det långsiktiga
ekonomiska saneringsprogrammet skall ingå en sänkning av ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen från 90% till 80%. Från vår sida har emellertid
framhållits att det slutliga ställningstagandet i denna fråga bör bli beroende
av hur familjepolitiken i övrigt utformas. Om ersättningsnivån inte sänks får
motsvarande budgetförstärkning åstadkommas på annat sätt.
15. Långsiktigt besparingsprogram (mom. 120)
Ian Wachtmeister (nyd) anför:
Ny demokrati har noterat att regeringen i sitt långsiktiga saneringsprogram
tillgodoräknar sig budgetförstärkningar på 81 miljarder kronor under perioden
1994--1998. Förstärkningarna skall uppnås genom att den offentliga sektorns
utgifter begränsas med 35 miljarder kronor, genom att transfereringarna minskas
med 26 miljarder kronor, genom att inkomsterna ökas med 15 miljarder kronor och
genom att ATP-systemet reformeras för motsvarande 5 miljarder kronor.
Ny demokrati delar i princip regeringens syn på behovet av
budgetförstärkningar. Vi anser dock att den exakta fördelningen av beloppen är
orimlig att garantera. Sålunda kan enligt vår uppfattning besparingarna bli
större än vad regeringen förordar och skattehöjningarna mindre.
Vi vill alltså inte binda oss för budgetförstärkningens beloppsmässiga
fördelning. Däremot anser vi att dess omfattning bör vara ca 80 miljarder
kronor.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Ett skrämmande scenario
Av den prognos för den svenska ekonomin som utskottet redovisat i betänkandet
framgår att den andel som i år och fram t.o.m. år 1994 står utanför den
reguljära arbetsmarknaden är av storleksordningen 14%. Med stor sannolikhet
är detta en underskattning. Flera faktorer talar för att utvecklingen i
Västeuropa kan bli sämre än vad som antagits. I den reviderade finansplanens
prognoser förutsätts också utan någon närmare motivering att hushållens
sparkvot successivt kommer att minska. Men med tanke på bl.a. de försämringar
av våra trygghetssystem som regeringen med stöd av Ny demokrati nu verkställer
är det mer troligt att sparbenägenheten ökar. Mot denna bakgrund är en
bedömning att 15--20% av arbetskraften kan komma att stå utanför den
ordinarie arbetsmarknaden inte orealistisk. I en framskrivning av prognoserna
fram t.o.m. år 1998 ligger motsvarande tal väl över 10%. Den medelfristiga
kalkylen bygger på optimistiska antaganden om en god utveckling i vår omvärld
och ett fortsatt fall i hushållens sparkvot.
Någon motsvarighet till denna förfärande utveckling på arbetsmarknaden finns
inte i efterkrigstidens Sverige. Den jämförelse som ligger närmast i tiden är
den svåra arbetslöshet som drabbade flera EG-länder vid inledningen av
1980-talet och som innebar att arbetslösheten permanentades på en hög nivå. Vad
vi nu dessvärre kan konstatera är att regeringen i årets
kompletteringsproposition accepterar denna utveckling. De åtgärder som nu
föreslås är inarbetade i prognoserna.
Mot här angiven bakgrund är det en självklarhet för Vänsterpartiet att den
inriktning av den ekonomiska politiken som presenteras i
kompletteringspropositionen bestämt måste avvisas.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Finanspolitiken
Finanspolitiken har i rådande läge främst två viktiga uppgifter. Eftersom det
akuta problemet i Sverige är låg efterfrågan måste finanspolitiken bidra till
att stimulera inhemsk efterfrågan. Den andra uppgiften är fördelningspolitisk.
Krisens bördor måste bäras rättvist.
Om man studerar inlämnade motioner framgår att samtliga oppositionspartier --
s, nyd och v -- vill sänka momsen helt eller delvis, permanent eller
tillfälligt. En opposition som utgör en stabil riksdagsmajoritet.
Samtliga oppositionspartier vill också öka skatteuttaget på högre
inkomstskikt -- s och v genom höjd marginalskatt över brytpunkten, nyd och v
genom minskat grundavdrag. Fp, c och kds har uttryckt intresse för det senare
förslaget. Fördelen med förslaget utifrån dessa partiers ståndpunkt är att det
ökar skatteuttaget -- men inte marginalskatten -- för höginkomsttagare.
Den undersökning Finansdepartementet presenterat nyligen visar att
inkomstskillnaderna ökat och att de fortsätter att öka om man utgår ifrån redan
fattade beslut och regeringens förslag i kompletteringspropositionen. Jag
förutsätter -- efter att noga ha studerat vad som sagts av samtliga ledande
partiföreträdare -- att alla riksdagspartier är överens om att
inkomstutjämnande åtgärder är önskvärda om de kan åstadkommas utan andra
skadeverkningar på ekonomin.
Som ett alternativ kan då fördelningsfrågan brytas ut ur helheten. Om en
majoritet kan enas om principen att omfördela en del av skatteuttaget från låg-
till höginkomsttagare utan att försvaga de offentliga finanserna kan det inte
vara omöjligt att finna en teknisk lösning.
Som framgår av Vänsterpartiets yttrande i skatteutskottet var vi villiga att
diskutera alternativa förslag till skatteväxling med en bra fördelningsprofil.
Det är bra att utskottet nu tar ett steg i riktning mot vårt förslag till
slopat grundavdrag för höginkomsttagare. Men utskottets förslag är både
tekniskt sämre och har en alltför svag fördelningseffekt. Man kan också notera
att utskottets förslag innebär en betydligt högre marginalskattehöjning i vissa
inkomstskikt -- från 33 till 51% -- än den som föreslås av Vänsterpartiet.
Lägger man samman utskottets alla förslag blir fördelningsprofilen oacceptabel.
Det kan här tilläggas att en starkare fördelningspolitik är inte bara
nödvändig av moraliska skäl, den är också nödvändig för att det skall bli
möjligt att genomföra de besparingar som långsiktigt är nödvändiga. Svenska
folkets majoritet kommer nämligen aldrig att acceptera att dra åt sina egna
svångremmar om börsklippare och direktörer med fallskärmsavtal går fria.
Förslaget att sänka momsen går också ut på att stimulera inhemsk efterfrågan.
Tanken är att förmå hushållen att flytta fram sina konsumtionsbeslut och
senarelägga sitt sparande. Ingen kan veta hur stark denna effekt är, delvis
handlar det om psykologiska effekter. Eftersom låginkomsttagare konsumerar en
större andel av sin inkomst än höginkomsttagare har också en momssänkning en
bra fördelningsprofil.
Jag vill understryka att det våldsamt ökande budgetunderskottet och
nödvändigheten av sänkta räntor gör det omöjligt att späda på underskottet
ytterligare. Det ställer stora krav på en ansvarsfull budgetpolitik. Jag
återkommer senare i denna meningsyttring till Vänsterpartiets förslag till ett
långsiktigt besparingsprogram. I övrigt vill jag här hänvisa till förslagen i
motion Fi94(v) och tidigare motioner i anslutning till finansplanen. Det bör
framhållas att kraftfull omfördelning måste ske så att det stora passiva
sparandeöverskottet som finns i delar av hushålls- och företagssektorn styrs
över till effektiv efterfrågan på konsumtionsvaror, investeringar och kommunala
tjänster. Enbart så kan arbetslösheten effektivt bekämpas.
Penningpolitiken
Riksbanksfullmäktige har beslutat att under den rörliga växelkursen
prisstabilitet fortfarande skall vara övergripande mål för penningpolitiken.
För år 1995 och följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på
2%, med en tolerans om +/- en procentenhet. Det är uppenbart att oviljan att
nu mer kraftfullt sänka marginalräntan är ett resultat av dessa inflationsmål.
Vänsterpartiet anser att både riksbanksfullmäktige och regeringen värderar
inflationsbekämpningen alltför högt på arbetslöshetsbekämpningens bekostnad och
att man överdriver riskerna för inflation om marginalräntan sänks ytterligare
nu. Samtidigt underskattas riskerna och överskattas fördelarna vid ett svenskt
deltagande i EMU. Om Sverige nu skulle gå in för att uppfylla konvergenskraven
med sikte på framtida medlemskap skulle det låsa den ekonomiska politiken på
ett sätt som skulle göra det svårare att få ner arbetslösheten.
De generella finans- och penningpolitiska åtgärderna måste fås att samverka
om vi skall kunna undvika att Sverige stannar kvar i en depression med mycket
hög arbetslöshet. Därtill kommer att dessa åtgärder måste kompletteras med
selektiva åtgärder inom en mängd olika områden. Kommunerna får sålunda inte
tillåtas hamna i en sådan situation att de tvingas vidta åtgärder som späder på
arbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken måste förstärkas. Dessa frågor tas upp
till behandling längre fram i meningsyttringen.
Utvecklingen på längre sikt
Den inriktning av politiken som Vänsterpartiet förordar syftar till att
minska arbetslösheten och budgetunderskottet också på längre sikt. Ambitionen
är att vidta åtgärder som bringar ned arbetslösheten till nivån 2% i slutet
av 1990-talet. Det kräver emellertid en omställning av ekonomin som möjliggör
för Sverige att stå utanför EG. De pengar som skulle gått till EG:s budget och
de som svenska konsumenter tjänar på att slippa EG:s högre handelsmurar vid ett
medlemskap bör användas till en mer generös biståndspolitik men också till de
strukturinvesteringar som krävs för en mer solidarisk handelspolitik.
Hur Sveriges ekonomi kan komma att utvecklas fram t.o.m. år 1998 framgår av
följande försörjningsbalans. Försörjningsbalansen skall ses som ett alternativ
till de medelfristiga bedömningar som redovisas i den reviderade finansplanen.
Alternativ försörjningsbalans 1992 till 1998

______________________________________________________________
mdkr 92    Andel 92  Tillv %  mdkr 98    Andel 98
______________________________________________________________
BNP          1 437       100       2       1 615       100
Import         376        26       1         399        25
Privat kons    772        54       0         772        48
Statlig kons   117         8       0         117         7
Kommunal kons  284        20       2         319        20
Investering    239        17       5         320        20
Export         401        28       3,5       486        30
______________________________________________________________
Denna försörjningsbalans skiljer sig från regeringens genom främst ökad andel
kommunal konsumtion på den privata konsumtionens bekostnad. Eftersom privat
konsumtion till skillnad från offentlig har en relativt hög importandel, så
leder våra förslag sammantaget till en förbättrad handelsbalans trots att vår
exportprognos inte är fullt lika optimistisk som regeringens.
Innan jag går över till utformningen av arbetsmarknadspolitiken och
Vänsterpartiets långsiktiga besparingsprogram vill jag yrka bifall till
Vänsterpartiets motionsyrkanden som behandlar den ekonomiska politiken,
penning-, valuta- och statsskuldspolitiken, skattepolitiken,
näringspolitiken, utbildningspolitiken och de socialförsäkringspolitiska
frågorna.
Vänsterpartiets syn på arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Det krävs en mycket aktivare politik i enlighet med Vänsterpartiets
alternativ om ekonomin skall kunna aktiveras och sysselsättningen
upprätthållas. Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen har
valt innebär att  åtgärder, som när de infördes var avsedda att tillgripas i
sista hand, nu har förvandlats till ordinarie volymåtgärder. På sikt är det
dock enligt min mening både billigare och ger väsentligt större
sysselsättningseffekter att satsa på traditionella arbetsmarknadspolitiska
insatser som arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och
beredskapsarbeten.
I detta sammanhang kan dock nämnas att det finns starka skäl att återupprepa
våra krav på att arbetet med en arbetstidsförkortning inleds i enlighet med vår
ännu ej behandlade motion i frågan. Det finns nu utrymme att inleda
försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag på områden med särskilt stor
belastning, t.ex. inom vården. Dessutom måste övertidsuttaget kraftigt
begränsas.
Jag anser alltså att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets motioner Fi94
yrkande2 om effektiv bekämpning av arbetslösheten samt Fi117 yrkandena 1, 2
och 10 om sysselsättningspolitiken och om arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Särskilt bidrag
Vänsterpartiet motsätter sig att "självrisken" i det särskilda bidraget ökas.
Det är fel att lägga ökade bördor på dem som går i arbetsmarknadsutbildning.
Enligt min mening bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets förslag i motion
Fi117 yrkande 17 och avslå regeringens förslag beträffande det särskilda
bidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Bidrag till utbildning i företag
Jag anser att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets förslag i motion Fi117
yrkande6 om stöd till kompetensutbildning i arbetslivet i form av avdrag på
arbetsgivaravgiften med 90kr per utbildningstimme.
Ungdomspraktik
Ungdomspraktiken har snabbt blivit en betydande volymåtgärd inom
arbetsmarknadspolitiken, trots att olika undersökningar visar att det finns
många problem förknippade med verksamheten. Det är angeläget att nu få till
stånd en allsidig utvärdering som bedömer ungdomspraktikens effekter i vid
mening i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 yrkande21.
De förslag till nya restriktioner vid anvisning till ungdomspraktik som
regeringen har lagt fram är tveksamma till sin effekt. I enlighet med yrkandena
22 och 23 i motion Fi117 bör riksdagen avslå regeringens begäran om godkännande
av de restriktioner som det här är fråga om.
Särskilt rekryteringsstöd
Jag anser att det finns utrymme för att införa ett marginellt
sysselsättningsstöd i form av nedsättning av arbetsgivaravgiften med 20
procentenheter för nyanställd personal. Vid nyanställning av 55000 personer
blir årskostnaden 2miljarder kronor.
Förslaget kan genomföras om riksdagen bifaller motion Fi117 yrkande4.
Arbetslivsutveckling
Jag tycker att det nu är dags för riksdagen att säga ifrån och understryka
för regeringen att arbetslivsutvecklingen är en åtgärd som får tillgripas
endast i sista hand. Jag ansluter mig därmed till motion Fi117 yrkande19.
Otraditionella insatser
Ytterligare 300 miljoner kronor bör sättas av för otraditionella insatser och
öronmärkas för ungdomsprojekt. Jag stöder därmed motion Fi117 yrkande24.
Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
Till dessa bidrag bör anvisas 1miljard kronor, eller 800miljoner kronor
mer än med regeringens förslag som enligt min mening är alltför försiktigt. Jag
biträder på denna punkt motion Fi117 yrkande3.
Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
Jag står helt bakom det åtgärdsprogram som Vänsterpartiet redovisar i motion
Fi117. Kostnaderna för de åtgärder som programmet omfattar avser
tidigareläggning av affärsverksinvesteringar med 800miljoner kronor (se
ovan), rekryteringsstöd med 2000miljoner kronor (yrkande5),
kompetensutveckling med 1300 miljoner kronor (yrkande7), beredskapsarbeten
med 2000 miljoner kronor (yrkande11), arbetsmarknadsutbildning och
utbildningsbidrag med 5400 miljoner kronor (yrkande13), särskilt bidrag vid
arbetsmarknadsutbildning med 271miljoner kronor (yrkande 18) samt
otraditionella insatser med 300miljoner kronor (se ovan).
Medelsbehovet på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar således med
sammanlagt 12071 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen har
begärt. På anslaget bör alltså för nästa budgetår anvisas
40460655000kronor.
Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen
Arbetsmarknadsfondens finansiering bör lösas på det sätt som redovisas i
motion Fi117 yrkande 29 och som innebär att en procentenhet av den av
Vänsterpartiet i annat sammanhang föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften
avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.
Övrigt om arbetsmarknadspolitiken
På arbetsmarknadspolitikens område ansluter jag mig till de
socialdemokratiska reservationerna om utbildningsbidragens storlek (res.9),
utbildningsbidrag med lånedel (res.10), försöksverksamhet med
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser (res.11)
och ändring i lagen om arbetslivsutveckling (res.20). I övrigt vill jag göra
följande kommentarer.
Långsiktigt besparingsprogram
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att den offentliga
nettoskuldens tillväxt måste begränsas. Regeringens förslag till
långsiktigt åtgärdsprogram är dock oacceptabelt.
Det strukturella budgetunderskottet kan lättast opereras bort om det sker i
kombination med kraftigt minskad arbetslöshet och en starkt utjämnande
fördelningspolitik. Med de förslag Vänsterpartiet lagt fram kan underskottet i
statsbudgeten börja minska redan budgetåret 1993/94. Budgetåret därpå bör det
finnas utrymme för en större minskning genom att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna då sannolikt inte behöver bli lika stora som nu.
De tunga posterna när det strukturella underskottet skall bantas måste bli en
kombination av minskade transfereringar inom socialförsäkringssystemen och
bostadssubventionerna samt höjda skatter, med störst belastning på dem med höga
inkomster och stora förmögenheter. Kan man få ner arbetslösheten och åstadkomma
en jämnare inkomstfördelning försvinner också automatiskt en del av dessa
inkomstöverföringar.
För 1990-talet förespråkar Vänsterpartiet bl.a. följande åtgärder på
skatteområdet:
kapitalbeskattningen skärps genom ökad likformighet,
rätten till ränteavdrag begränsas,
förmögenhetsbeskattningen läggs om och skärps,
uttaget av energi- och miljörelaterade punktskatter ökas,
företagsbeskattningen skärps och anpassas till OECD-nivå,
fastighetsskatten breddas till att omfatta alla typer av fastigheter.
Ett sådant åtgärdsprogram är en svångrem till vänster. Genom det kan
inkomsterna öka med uppskattningsvis 30miljarder kronor. Skattehöjningarna
utgör därmed ett väsentligt och nödvändigt bidrag för att åter få statens
budget i bättre balans.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla Vänsterpartiets motion Fi94
yrkande26.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets
hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1, 2, 4, 6, 7, 11, 19, 24,
26, 27, 35, 36, 37, 38, 41, 50, 69, 70, 74, 75, 77, 78, 82, 83, 86, 94, 99,
113, 120 och 137.
I övrigt delar jag den uppfattning som framförs i de socialdemokratiska
reservationerna vad gäller momenten 16, 17, 20 och 34.
Den ekonomiska politiken
1. beträffande internationellt samarbete för tillväxt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkandena 23 och 24 och med
avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkande10 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts,
2. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1992/93:150
bilaga1 yrkande1 och motionerna 1992/93:Fi92 yrkande1,
1992/93:Fi93yrkande92 och 1992/93:Fi95 godkänner vad som förordats i
motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt
1992/93:Fi117yrkandena 8 och 10 och som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförts,
4. beträffande bankstödet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi114 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts,
Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken
6. beträffande riktlinjer för penningpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande17 och med avslag
på motionerna 1992/93:Fi92yrkande5 och Fi93
yrkande 85 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till
känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,
7. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga1 yrkande3
bifaller i motion 1992/93:Fi94 yrkande19 angivna riktlinjer för statlig
valutaupplåning,
Arbetsmarknadspolitiken
11. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkande2 och
1992/93:Fi117yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motion
1992/93:Fi120yrkande3 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförts,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19. beträffande särskilt bidrag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande 17 avslår i
proposition 150 bilaga8 punkt B2 yrkande12 framlagt förslag om det
särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
24. beträffande bidrag till utbildning i företag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande6 avslår
proposition 1992/93:150 bilaga8 punkt B2 yrkande16 och som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling i
arbetslivet,
26. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkandena21, 22 och 23
avslår proposition 1992/93:150 bilaga 8 punkt B2 yrkandena 18, 19, 20, 21 och
22 och motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 57, 58 och 59 samt 1992/93:Fi120
yrkande24 och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts,
27. beträffande särskilt rekryteringsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande4 och med avslag
på motion 1992/93:Fi120 yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts,
35. beträffande arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande19 och med avslag
på motion 1992/93:Fi93 yrkande60 som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts,
36. beträffande otraditionella insatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande24 till
Otraditionella insatser för budgetgåret 1993/94 anvisar 300000000kr
utöver vad regeringen har föreslagit och att dessa öronmärks för
ungdomsprojekt,
37. beträffande bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkande3 och med avslag
på motion 1992/93:Fi120 yrkande 9 till Tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar 800000000kr
utöver vad regeringen har föreslagit,
Under förutsättning av bifall till mina yrkanden under momenten 19, 24, 26,
27, 35, 36 och 37
38. beträffande medelsanvisning på B2-anslaget
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi117 yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18
och med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga8 punkt B2 yrkande 23 och
motion 1992/93:Fi120 yrkande2 och med ändring av riksdagens tidigare fattade
beslut -- bet.1992/93:AU19, rskr.258 -- till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 40460655000kr,
dels avslår proposition 1992/93:194 yrkande3 och motionerna
1992/93:Ub155 samt 1992/93:Ub156 yrkande1,
41. beträffande finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga8 litteraB i
denna del och motion 1992/93:Fi92yrkandena 12--15 och 27 bifaller motion
1992/93:Fi117 yrkande29 och som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av Arbetsmarknadsfonden,
Näringspolitiska åtgärder
50. beträffande riskkapitalbolagen
att riksdagen med med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande18 och med
avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande 42  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts,
Socialförsäkringsfrågor
69. beträffande ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande15 och med avslag
på motionerna 1992/93:Fi93 yrkandena 3 och 4 och 1992/93:Fi122 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av taket i
sjukförsäkringen,
70. beträffande höjningen av pensionstillskott
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande4, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Skatter
74. beträffande inkomstskatteskalan
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkandena 8 och 9 och
1992/93:Fi116 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion 1992/93:Fi92
yrkande26 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
75. beträffande grundavdraget
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi116 yrkande1 samt med avslag
på motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 84 och 1992/93:Fi92 yrkande 25 hos
regeringen hemställer om förslag till slopat grundavdrag i enlighet med vad i
motionen anförts,
77. beträffande skatt på livsmedel
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi94 yrkande 7 och
1992/93:Sk388yrkande17 samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi92yrkande28 i denna del och 1992/93:Fi93 yrkande77 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
78. beträffande mervärdesskattens generella nivå
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande6 och med avslag
på motionerna 1992/93:Fi92yrkande 28 i denna del och 1992/93:Fi93 yrkande 78
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts,
82. beträffande stämpelskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
83. beträffande kapitalbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94yrkande 11 och med avslag
på motion 1992/93:Fi92 yrkandena 29--31 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts,
86. beträffande energibeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94  yrkandena 12 och 13 och
med avslag på motion 1992/93:Fi92 yrkandena 32 och 39 hos regeringen begär
förslag till återställd energibeskattning samt som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts,
94. beträffande konkreta åtgärder mot ekobrottslighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi115 och med avslag på motion
1992/93:Fi93 yrkandena 90 och 91 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts,
Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område
99. beträffande u-landsbiståndets inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande21 och med avslag
på motion 1992/93:Fi93 yrkande14 beslutar att biståndsmålet skall vara 1%
av BNI,
Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område
113. beträffande  regeringskansliets arbetsformer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande16 avslår i
proposition 1992/93:150 bilaga6 punkt5 yrkandena 1 och 2 framlagda förslag,
Budgetpolitiken
120. beträffande långsiktigt besparingsprogram
att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150 bilaga1 yrkande2 och
motion 1992/93:Fi92 yrkande2 godkänner i motion 1992/93:Fi94 yrkande 26
framlagt förslag om alternativ försörjningsbalans med svångrem åt vänster,
Övrigt
137. beträffande de statliga betalningarna och Postgirot
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi94 yrkande 20 och med
anledning av motion 1992/93:Fi92 yrkande4 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts,




Propositionens lagförslag

Bilaga 1

1Förslag till
Lag om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning

2Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring




3Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

4Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter

5Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
6Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

7Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av
statliga aktiebolag och stiftelser

8Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

9Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
10Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
11Förslag till
Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
12Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
13Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)
14Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2
1Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring



2Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:355) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:355) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1  att 3 kap. 5 och 10 §§ skall ha följande
lydelse.
Lydelse enligt SFS 1993:355             Utskottets förslag
                               3 kap.
                                5 §
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan
fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så
snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall
framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till
anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall
omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden,
arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Ändring skall i
fall som avses i 8 § fjärde stycket andra meningen och 12 a § gälla från och
med den första dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall än som avses i
första stycket a) ske så snart anledning till ändringen uppkommit.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som
avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag
enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
Lydelse enligt SFS 1993:355             Utskottets förslag

3. är inskriven vid                     3. är inskriven vid
arbetsmarknadsinstitut eller            arbetsmarknadsinstitut eller
efter förmedling av en                  genomgår
arbetsmarknadsmyndighet                 arbetsmarknadsutbildning som
genomgår yrkesutbildning,               beslutats av en
                                        arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte
har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år
eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett
år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor.
För en försäkrad som                    För en försäkrad som
avses i tredje stycket 1 skall          avses i tredje stycket 1 eller
försäkringskassan, vid                  3 skall
sjukdom under                           försäkringskassan, vid
utbildningstiden, beräkna               sjukdom under
sjukpenningen på en                     utbildningstiden, beräkna
sjukpenninggrundande inkomst            sjukpenningen på en
som har fastställts på                  sjukpenninggrundande inkomst
grundval av enbart den inkomst          som har fastställts på
av eget arbete som den                  grundval av enbart den inkomst
försäkrade kan antas                    av eget arbete som den
få under denna tid. Om                  försäkrade kan antas
därvid den                              få under denna tid. Om
sjukpenninggrundande inkomsten          därvid den
helt eller delvis är att                sjukpenninggrundande inkomsten
hänföra till                            helt eller delvis är att
anställning, skall                      hänföra till
årsarbetstiden beräknas                 anställning, skall
på grundval av enbart det               årsarbetstiden beräknas
antal arbetstimmar som den              på grundval av enbart det
försäkrade kan antas ha                 antal arbetstimmar som den
i ifrågavarande                         försäkrade kan antas ha
förvärvsarbete under                    i ifrågavarande
utbildningstiden.                       förvärvsarbete under
                                        utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7
b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en
annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då
livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst
som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första--tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning.
Lydelse enligt SFS 1993:355             Utskottets förslag

                                10 §
För de första 14 dagarna                För de första 14 dagarna
i sjukperioden utges                    i sjukperioden utges
sjukpenning som svarar mot              sjukpenning som svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst            sjukpenninggrundande inkomst
av anställning endast under             av anställning endast under
förutsättning att den                   förutsättning att den
försäkrade skulle ha                    försäkrade skulle ha
förvärvsarbetat om han                  förvärvsarbetat om han
inte hade varit sjuk. För               inte hade varit sjuk. För
en försäkrad som avses i                en försäkrad som avses i
5 § tredje stycket 1, femte             5 § tredje stycket 1 eller
eller sjunde stycket skall vad          3, femte eller sjunde stycket
som har sagts nu gälla                  skall vad som har sagts nu
även för tid efter de                   gälla även för tid
första 14 dagarna av                    efter de första 14 dagarna
sjukperioden. För                       av sjukperioden. För
sjukpenningen skall 10 a och            sjukpenningen skall 10 a och
10 b§§ tillämpas.                       10 b §§ tillämpas.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs
1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön
enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag
då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som
semesterdag,
2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,
3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller
undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd
enligt studiestödslagen (1973:349), och
4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är
anställda inom utbildningsväsendet.
1 Lagen omtryckt 1982:120.

3Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter skall äga
fortsatt giltighet till utgången av juni 1994.

4Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 52 och 57§§ uppbördslagen (1953:272)1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                            52§2
Skatt, som har innehållits              Skatt, som har innehållits
genom skatteavdrag, skall               genom skatteavdrag, skall
betalas in senast den 18 i den          betalas in senast den 18 i den
uppbördsmånad, som                      uppbördsmånad, som
infaller närmast efter                  infaller närmast efter
utgången av den månad,                  utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes               då skatteavdraget gjordes
genom insättning på                     genom insättning på
skattepostgirokonto hos den             särskilt konto hos den
skattemyndighet som avses i             skattemyndighet som avses i
2a§ andra stycket.                      2a§ andra stycket.
Inbetalning från landsting              Inbetalning från landsting
och kommun skall dock,                  och kommun skall dock,
såvitt gäller                           såvitt gäller
preliminär A-skatt, ske                 preliminär A-skatt, ske
genom avräkning mot fordran             genom avräkning mot fordran
enligt 4§ lagen (1965:269)              enligt 4§ lagen (1965:269)
med särskilda                           med särskilda
bestämmelser om kommuns och             bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering            annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. Sådan                    av skatt, m.m. Sådan
preliminär eller                        preliminär eller
kvarstående skatt, som inte             kvarstående skatt, som inte
har innehållits genom                   har innehållits genom
skatteavdrag samt tillkommande          skatteavdrag samt tillkommande
skatt skall betalas genom               skatt skall betalas genom
insättning på                           insättning på
skattepostgirokonto hos den             särskilt konto hos den
skattemyndighet till vilken             skattemyndighet till vilken
skatten skall betalas enligt            skatten skall betalas enligt
skattsedel. Insättning                  skattsedel.
enligt första eller andra
stycket kan göras också
genom inbetalning hos de
banker, med vilka regeringen
har träffat avtal därom.
Om den som har innehållit               Om den som har innehållit
skatt eller skattskyldig inte           skatt eller skattskyldig inte
vet till vilken                         vet till vilken
skattemyndighet inbetalning             skattemyndighet inbetalning
skall göras, skall skatten              skall göras, skall skatten
sättas in på                            sättas in på ett
skattepostgirokonto hos                 särskilt konto hos
skattemyndigheten i det län             skattemyndigheten i det län
där den som har                         där den som har
innehållit skatten                      innehållit skatten
respektive den skattskyldige            respektive den skattskyldige
är bosatt.                              är bosatt.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
Betalas skatt genom girering            Skatten anses betald den dag
från postgirokonto,  skall              när inbetalningskort eller
skatten anses vara inbetald             gireringshandlingar kom in
den dag då                              till en postanstalt eller, om
gireringshandlingarna kom in            staten har ingått avtal om
till postanstalt. Statlig               förmedling av
myndighet, som använder det             skatteinbetalningen med en
centrala redovisningssystemet           bank eller ett giroinstitut,
(system S) för betalning av             till banken eller
skatt, skall anses ha betalt            giroinstitutet.
den dag då uppdrag att
betala skatten sändes till
redovisningscentral i
systemet. Inbetalning av skatt
sker kostnadsfritt.
                               57§
Postverket redovisar inbetald           Den som för det
skatt och arbetsgivaravgifter           särskilda konto som avses i
som uppbärs enligt lagen                52§ redovisar inbetald
(1984:668) om uppbörd av                skatt och arbetsgivaravgifter
socialavgifter från                     som uppbärs enligt lagen
arbetsgivare till                       (1984:668) om uppbörd av
skattemyndigheten.                      socialavgifter från
                                        arbetsgivare till
                                        skattemyndigheten.
Skattemyndigheten skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje
skattskyldig samt upprätta restlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1992:680.

5Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrivs att 14§ 1mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                               14§
1mom.2  Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för
varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och
redovisa under perioden innehållen sjömansskatt.
Redovisning av skatten skall ske i den ordning Riksskatteverket
bestämmer.
För varje                               För varje
redovisningsperiod utom                 redovisningsperiod utom
november--december skall                november--december skall
redaren senast den sista dagen          redaren senast den sista dagen
i andra månaden efter                   i andra månaden efter
periodens utgång å                      periodens utgång sätta
sjömansskattekontorets                  in den skatt som skall
postgirokonto insätta den               inbetalas på
skatt som skall inbetalas.              sjömansskattekontorets
För redovisningsperioden                särskilda konto. För
november--december skall                redovisningsperioden
inbetalning ske senast den 15           november--december skall
därpå följande                          inbetalning ske senast den 15
februari.                               därpå följande
Sjömansskattekontoret                   februari.
får efter därom gjord                   Sjömansskattekontoret
framställning bevilja                   får efter därom gjord
anstånd med skattens                    framställning bevilja
inbetalning och redovisning, i          anstånd med skattens
regel dock högst en                     inbetalning och redovisning, i
månad. Anstånd för                      regel dock högst en
redovisningsperioden                    månad. Anstånd för
november--december får                  redovisningsperioden
beviljas endast om synnerliga           november--december får
skäl föreligger.                        beviljas endast om synnerliga
Inbetalning av sjömansskatt             skäl föreligger.
sker kostnadsfritt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1978:916.

6Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
                             Ingressen
Regeringens förslag                     Utskottets förslag
                                        Härigenom föreskrivsatt
                                        44§ lagen (1968:430) om
                                        mervärdeskatt1 skall ha
                                        följande lydelse.
                                        Härigenom föreskrivs
                                        dels att 13, 22, 42 och
                                        44§§ lagen (1968:430) om
                                        mervärdeskatt1 skall ha
                                        följande lydelse,
                                        dels att i 17§ åttonde
                                        stycket ordet "meningen" byts
                                        ut mot ordet "stycket".
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                            13§2
Skatten utgår med 25                    Skatten utgår med 25
procent av                              procent av
beskattningsvärdet. Skatten             beskattningsvärdet om inte
utgår dock med 21 procent               annat följer av andra eller
av beskattningsvärdet                   tredje stycket.
för 1)
serveringstjänster, 2)
rumsuthyrning i
hotellrörelse eller
liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplats
och motsvarande i
campingverksamhet, 3)
personbefordran utom sådan
befordran där resemomentet
är av underordnad
betydelse, 4) transport i
skidliftar samt 5)
omsättning och import av
sådana livsmedel och
livsmedelstillsatser som avses
i 1§ livsmedelslagen
(1971:511) med undantag för
a. vatten från vattenverk,
b. spritdrycker, vin och
starköl som
tillhandahålls av det
detaljhandelsbolag som avses i
15§ andra stycket lagen
(1977:293) om handel med
drycker samt c. tobaksvaror.
                                        Skatten utgår med 21
                                        procent av
                                        beskattningsvärdet för
                                        1) serveringstjänster, 2)
                                        omsättning och import av
                                        sådana livsmedel och
                                        livsmedelstillsatser som avses
                                        i 1§ livsmedelslagen
                                        (1971:511) med undantag för
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                                        a. vatten från vattenverk,
                                        b. spritdrycker, vin och
                                        starköl som
                                        tillhandahålls av det
                                        detaljhandelsbolag som avses i
                                        15§ andra stycket lagen
                                        (1977:293) om handel med
                                        drycker samt c. tobaksvaror.
                                        Skatten utgår med 12
                                        procent av
                                        beskattningsvärdet för
                                        1) rumsuthyrning i
                                        hotellrörelse eller
                                        liknande verksamhet samt
                                        upplåtelse av campingplats
                                        och motsvarande i
                                        campingverksamhet, 2)
                                        personbefordran utom sådan
                                        befordran där resemomentet
                                        är av underordnad betydelse
                                        samt 3) transport i
                                        skidliftar.
                                22 §
I annat fall än som avses i 21§ skall en särskild deklaration lämnas för
varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske. Deklaration lämnas
för varje redovisningsperiod så länge registreringen kvarstår.
Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är
januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september
och oktober samt november och december.
Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt
kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan
skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en
kalendermånad. För sådan skattskyldig som registrerats trots att den
skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200000 kronor kan
skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden skall vara helt
beskattningsår.
Deklaration skall lämnas                Deklaration skall lämnas
till skattemyndigheten i det            till skattemyndigheten i det
län, där den                            län, där den
skattskyldige registrerats,             skattskyldige registrerats,
senast den 5 i andra                    senast den 5 i andra
månaden efter utgången                  månaden efter utgången
av den redovisningsperiod som           av den redovisningsperiod som
deklarationen avser, om ej              deklarationen avser, om ej
annat följer av                         annat följer av
anvisningarna. Sker                     anvisningarna. Sker
inbetalning av skatt enligt             inbetalning av skatt enligt
42§ andra stycket i                     42§ andra stycket i
behörig ordning, anses                  behörig ordning, anses
deklarationen ha lämnats                deklarationen ha lämnats
till skattemyndigheten den dag          till skattemyndigheten den dag
inbetalningskort eller                  inbetalningskort eller
försändelse som                         gireringshandlingar kommit in
innehåller                              till postanstalt eller, om
gireringshandling kommit in             staten har ingått avtal om
till postanstalt.                       förmedling av
                                        skatteinbetalningen med en
                                        bank eller ett giroinstitut,
                                        till banken eller
                                        giroinstitutet.
Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt
fastställt formulär.
Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt
första stycket är deklarationsskyldig.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
Bestämmelserna i 4kap. 2§ lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för
mervärdeskatt.
                             42 §3
Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då
deklarationen senast skall lämnas enligt 22§ tredje stycket eller, om anstånd
medgetts enligt 22a§, senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt
anståndsbeslutet.
Skatten betalas genom                   Skatten betalas genom
insättning på                           insättning på
särskilt postgirokonto.                 särskilt konto.
                                44 §
Inbetalning av skatt sker utan          Inbetalning av skatt anses ha
kostnad för den                         skett den dag inbetalningskort
skattskyldige och anses ha              eller gireringshandlingar
skett den dag inbetalningskort          kommit in till en postanstalt
eller försändelse som                   eller, om staten har ingått
innehåller gireringskort                avtal om förmedling av
inkommit till postanstalt.              skatteinbetalningen med en
                                        bank eller ett giroinstitut,
                                        till banken eller
                                        giroinstitutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lagen omtryckt 1990:576.
2 Senaste lydelse 1992:1477.
3 Senaste lydelse 1992:627.

7Förslag till
Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs att 19§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                             19 §2
Kupongskatt betalas genom               Kupongskatt betalas genom
insättning på                           insättning på
särskilt postgirokonto.                 särskilt konto. Inbetalning
Inbetalning anses ha skett den          anses ha skett den dag
dag inbetalningskort eller              inbetalningskort eller
försändelse, som                        gireringshandlingar kommit in
innehåller gireringskort,               till en  postanstalt eller, om
inkommit till postanstalt.              staten har ingått avtal om
                                        förmedling av
                                        skatteinbetalningen med en
                                        bank eller ett giroinstitut,
                                        till banken eller
                                        giroinstitutet.
Inbetalas kupongskatt ej inom           Om kupongskatt inte betalas
den tid som anges i 8 eller             inom den tid som anges i 8
15§ eller i den ordning som             eller 15§ eller i den
anges i första stycket,                 ordning som anges i första
skall dröjsmålsavgift                   stycket, skall
tas ut enligt 58§ 2--5 mom.             dröjsmålsavgift tas ut
uppbördslagen (1953:272).               enligt 58§ 2--5 mom.
                                        uppbördslagen (1953:272).
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.

8Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom förrskrivs att 5 kap. 2§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                               5 kap.
                                2 §
Skatten betalas genom                   Skatten betalas genom
insättning på ett                       insättning på ett
särskilt postgirokonto utan             särskilt konto. Betalningen
kostnad för den                         anses ha skett den dag då
skattskyldige. Betalningen              den har bokförts på det
anses ha skett den dag då               särskilda kontot.
den har bokförts på det
särskilda postgirokontot.
Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig händelse
understiger femtio kronor skall inte betalas in.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

9Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att 58§ vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                                58 §
Skatten betalas genom                   Skatten betalas genom
insättning på                           insättning på
särskilt postgirokonto utan             särskilt konto.
kostnad för den
skattskyldige.
Inbetalning anses ha skett den          Inbetalning anses ha skett den
dag inbetalningskortet eller            dag inbetalningskort eller
försändelse som                         gireringshandlingar kommit in
innehåller                              till ett postkontor eller, om
gireringshandling kommit in             staten har ingått avtal om
till postkontor.                        förmedling av
                                        skatteinbetalningen med en
                                        bank eller ett giroinstitut,
                                        till banken eller
                                        giroinstitutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

10Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 8§ lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Utskottets förslag
                             8 §1
Banken skall betala skatten             Banken skall betala skatten
till Skattemyndigheten i                till Skattemyndigheten i
Kopparbergs län inom den                Kopparbergs län inom den
tid som anges i 6§.                     tid som anges i 6§.
Betalning skall göras genom             Betalning skall göras genom
insättning på                           insättning på
särskilt postgirokonto.                 särskilt konto. Inbetalning
Inbetalning anses ha skett den          anses ha skett den dag
dag inbetalningskort eller              inbetalningskort eller
försändelse, som                        gireringshandlingar kommit in
innehåller gireringskort,               till en postanstalt eller, om
inkommit till postanstalt.              staten har ingått avtal om
Inbetalning av skatt sker               förmedling av
kostnadsfritt.                          skatteinbetalningen med en
                                        bank eller ett giroinstitut,
                                        till banken eller
                                        giroinstitutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.


Skatteutskottets yttrande
1992/93:SkU5y
Bilaga 3
Skattefrågor i kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra
sig över kompletteringspropositionen 1992/93:150 jämte motioner,
såvitt rör skatteutskottets beredningsområde.
För att stimulera konjunkturen inom byggsektorn lägger
regeringen bl.a. fram ett förslag om en skattereduktion för
reparationskostnader m.m. för bostadshus (prop. bil. 6.1.1).
Denna fråga har överlämnats till skatteutskottet och kommer att
behandlas i ett särskilt betänkande. Beträffande övriga frågor
får skatteutskottet anföra följande.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen
lägger fram i propositionen innefattar en redogörelse för de
genomgripande omläggningar som under de senaste åren har
genomförts på skatteområdet och för de åtgärder på lång sikt som
enligt regeringens uppfattning bör vidtas på detta område. Efter
regeringsförklaringen hösten 1991 har skattepolitiken inriktats
på att successivt sänka skattetrycket. Utrymmet för
skattesänkningar begränsas emellertid av att det strukturella
budgetunderskottet måste elimineras. Arbetet med att minska
skatteuttagets tillväxthämmande effekter måste dock drivas
vidare i syfte att sänka eller avskaffa särskilt skadliga
skatter. Regeringen kommer därför under hösten att föreslå
ändringar avseende företagsbeskattningen innebärande bl.a. att
den nuvarande överbeskattningen av enskild näringsverksamhet
slopas.
I likhet med Ekonomikommissionen föreslår regeringen ett
omfattande saneringsprogram avseende den offentliga sektorns
finanser. För åren 1994--1998 föreslår regeringen ett program
för budgetförstärkningar om sammanlagt 81 miljarder kronor,
varav 15 miljarder avser inkomstförstärkningar. I syfte att
motverka att den reala beskattningen avseende miljö- och
punktskatter sjunker över tiden kommer dessa att bidra med ca 8
miljarder i ökade inkomster. På motsvarande sätt kommer
förändrad fastighetstaxering under perioden att inbringa
ytterligare 1 miljard kronor. Av propositionen framgår att
användningen av miljöskatter kommer att utnyttjas som ett aktivt
instrument inom miljöpolitiken. En basbreddning av
mervärdesskatten är också aktuell. Den beräknas ge 2 miljarder
kronor.
På skatteområdet innehåller propositionen också ett förslag om
att skattekontrollen och skatteindrivningen skall effektiviseras
genom ett mindre personaltillskott som enligt propositionen bör
göra det möjligt att öka inkomsterna till staten med 4 miljarder
kronor.
Fyra av de motioner som har väckts med anledning av
propositionen innehåller yrkanden på skatteområdet, motionerna
Fi92 av Ingvar Carlssson m.fl. (s), Fi93 av Ian Wachtmeister
m.fl. (nyd), Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Fi117 av Lars
Bäckström m.fl. (v). Av konjunkturpolitiska, finanspolitiska och
fördelningspolitiska skäl yrkar motionärerna bl.a. sänkningar av
mervärdesskatten, moms på tidningar (Fi92 och Fi93) och
skärpningar av inkomstskatten för höginkomsttagare. Även i
motioner från den allmänna motionstiden, som utskottet nu har
överlämnat till finansutskottet, finns yrkanden om sänkningar av
momsen -- Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Sk645 av Ian
Wachtmeister (nyd) -- och om moms på tidningar -- Sk657 av
Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd). -- Utskottet
avstår från att uttala sig om de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som behandlas i propositionen och i
motionerna (motionsyrkandena Fi92 yrkandena 1, 2, 44 och 45,
Fi93 yrkande 92 och Fi94 yrkandena 26 och 27).
När det gäller mervärdesskatten och inkomstskatten för
inkomsttagare med inkomster överstigande 160000 kr har
utskottet sammanställt motionsyrkandena i en bilaga som också
innehåller en tabell rörande effekterna på inkomstskatten i
olika inkomstskikt.
Utskottet har nyligen behandlat motionsförslag avseende
förändringar av uttaget av inkomstskatt som i stort sett liknar
de yrkanden som nu har ställts med anledning av
kompletteringspropositionen. Utskottet finner inga skäl att nu
frångå sina ställningstaganden i betänkandet 1992/93:SkU20.
Motionsyrkandena avstyrks.
Inom mervärdesskattens område förekommer motionsförslag som i
likhet med regeringens förslag leder till en ökad basbreddning.
Det pågår för närvarande två utredningar avseende
mervärdesskatten. Den ena behandlar frågan om
konkurrenssnedvridningar och den andra syftar till att komma med
förslag om förändringar till följd av ett förväntat medlemskap i
EG/EU.
Utskottet anser att omfattande förändringar inom
mervärdesskattens område bör anstå i avvaktan på resultatet av
det pågående utredningsarbetet och på det förslag som förväntas
från regeringen avseende en ökad basbreddning.
När det gäller de mångskiftande motionsförslagen om sänkning
av mervärdesskattenivåerna bör dessa tas upp i sitt större
sammanhang och prövas i en avvägning mellan samtliga de åtgärder
av skilda slag som kan aktualiseras inom finansutskottet.
Utskottet vill dock i detta sammanhang poängtera vikten av att
man vid eventuella ändringar beaktar kravet på
konkurrensneutralitet och att man så långt det är möjligt
anpassar reglerna till vårt förväntade medlemskap i den
gemensamma marknaden. Aktuella motionskrav avstyrks därmed.
I motionerna Fi92--Fi94 framställs också yrkanden om att
riksdagen på nytt skall ta ställning till ett stort antal frågor
som riksdagen har prövat senast under våren 1993. Dessa yrkanden
gäller bl.a. frågor rörande beskattningen av kapital och
kapitalinkomster m.m., bostadsbeskattningen,
företagsbeskattningen och miljöpolitiken som redan övervägs inom
regeringen. I motionerna framställs också på nytt yrkanden i
detaljbetonade frågor som för närvarande prövas av
skatteutskottet. I dessa delar nöjer utskottet sig med att
hänvisa till sina ställningstaganden i betänkandena
1992/93:SkU20 om skattepolitiken, SkU21 om företagsskattefrågor,
SkU33 om bostadsbeskattningen, SkU31 om pensionssparandet, SkU25
om vissa punktskattefrågor (bl.a. charterskatt och
förpackningsskatt) och SkU34 om dieselskatt och energiskatt.
Enligt utskottets uppfattning saknas det skäl för att ompröva
dessa frågor i samband med behandlingen av
kompletteringspropositionen. Utskottet avstyrker således
motionerna i dessa delar (Fi92 yrkandena 21, 29--31, 32, 39--41,
20 samt 42 och 43, Fi93 yrkandena 79--81 och 66--73 och Fi94
yrkandena 10--13 och 25). I motionerna framställs också yrkanden
om särskilda uttalanden av riksdagen om en anpassning av
punktskatter m.m. till EG och våra konkurrentländer (Fi93
yrkandena 82 och 83) och om utnyttjandet av punktbeskattningen
inom miljöpolitiken (Fi92 yrkande 20 och Fi94 yrkande 25). Med
hänvisning till det fortlöpande arbete som bedrivs inom
regeringen med dessa frågor avstyrker utskottet motionerna även
i dessa delar.
Beträffande en utbyggnad av skattemyndigheternas
kontrollverksamhet m.m. anförs i propositionen (bilaga 6.1.3)
att regeringen som ett första steg bör kunna medge
skattemyndigheterna merutgift budgetåret 1993/94 i
storleksordningen 20 miljoner kronor för särskilda insatser vad
gäller mervärdesskatt. Statsrådet Bo Lundgren avser att längre
fram återkomma till regeringen med förslag om ytterligare
insatser för att förstärka skattekontrollen och
skatteindrivningen. Enligt hans uppfattning bör man med sådana
insatser i storleksordningen 200 miljoner kronor per år fram
till år 1998 kunna öka skatteintäkterna med bortåt 4 miljarder
kronor per år fram till år 1998.
I motion Sk92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) återkommer
motionärerna till kampen mot ekobrottsligheten. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om vikten av att bekämpa
ekobrottsligheten och olika former av skatteundandraganden
(yrkande 33) och upprepar de förslag som de väckt i detta
hänseende under den allmänna motionstiden. Dessa förslag hänför
sig till väsentlig del till justitieutskottets och lagutskottets
ämnesområden. Till den del som direkt berör skatteutskottet
innebär yrkandena ytterligare 25 miljoner kronor till
Riksskatteverket för utökning av antalet tjänster som utbildning
av skatterevisorer (yrkande 37) och 2miljoner kronor till
Tullverket för att öka spanings- och utredningsinsatserna mot
internationell ekonomisk brottslighet riktad mot Sverige
(yrkande 38). Motionärerna återkommer också till sitt yrkande om
att återinföra skatteflyktslagen (yrkande 23). Vidare föreslås
att en utredning tillsätts om att skatterevisionen skall
avgiftsfinansieras (yrkande 24).
Även i motion Fi93 av Ian Wachtmeister (nyd) framställs
yrkanden om att snabbt bekämpa den ekonomiska brottsligheten i
form av skatteundandraganden m.m. (yrkandena 89--91).
Motionärerna anför bl.a. att man genom en effektivare
skattekontroll och skatteindrivning kan öka skatteinkomsterna
med 10--30 miljarder kronor och åberopar bl.a. att man enligt
Ekonomikommissionens beräkningar kan öka inkomsterna med 10
miljarder kronor genom en effektivare indrivning.
Även försiktiga bedömningar ger vid handen att man med rimliga
resursinsatser kan uppnå väsentliga förbättringar av
skattekontrollen och skatteuppbörden och därmed öka samhällets
nettointäkter. Enligt utskottets mening är det viktigt att
förbättra den nuvarande situationen bl.a. med tanke på de
seriösa företagens konkurrenssituation och för att skapa en
viktig preventiv effekt mot skatteundandraganden. Allmänheten
bör kunna ha förtroende för att skattemyndigheterna kan fullgöra
sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Samtidigt vill utskottet erinra om att de åtgärder som
erfordras mot den ekonomiska brottsligheten delvis ligger
utanför skatteutskottets område och att det finns flaskhalsar
bl.a. inom polisväsendet och åklagarmyndigheterna som skall ta
emot och följa upp skattemyndigheternas arbete. I regeringens
program mot den ekonomiska brottsligheten ingår kraftfulla
åtgärder för att lösa upp sådana knutar och att genom förbättrad
samordning koncentrera och effektivisera myndigheternas
brottsbekämpande arbete. Dessa åtgärder ligger till väsentlig
del inom justitieutskottets och lagutskottets ansvarsområden.
De planer som regeringen nu redovisar innebär att
skattemyndigheterna får en direkt förstärkning av
momskontrollen, där behovet av förbättringar är särskilt
påträngande. Utskottet utgår också från att regeringen så snart
som möjligt redovisar förslaget om en allmän årlig förstärkning
av skattekontrollen och indrivningen med 200 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening finns det därför inte anledning att nu
gå in på en närmare prövning av skatteförvaltningens
anslagsfrågor.
När det gäller anslaget till tullen och frågan om
återinförande av skatteflyktsklausulen finner utskottet inte
skäl att ompröva sina tidigare ställningstaganden i dessa frågor
(1992/93:SkU22 och 23).
Beträffande frågan om en avgiftsfinansierad skatterevision
anser utskottet att sanktioner av den typ som redan finns i form
av uppdebitering av skatt, skattetillägg, böter och fängelse är
tillräckliga såsom korrektiv mot oriktiga redovisningar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Stockholm den 18 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),
Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m),
Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anför:
Regeringen har fört Sverige allt djupare in i en ekonomisk
depression. Arbetslösheten växer, de offentliga finanserna
försvagas och framtidstron sviktar. Trots en förstärkt
konkurrenskraft och ett rejält uppsving för exportindustrin
minskar produktionen även i år. Som framhålls i motion Fi92 av
Ingvar Carlsson m.fl. (s) är det en kraftig tillbakagång i den
inhemska efterfrågan som ligger bakom fallet i produktionen och
sysselsättningen. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande
arbetslöshet, inkomstbortfall, allt sämre offentliga finanser,
allt lägre efterfrågan. Problemen förvärras, och de åtgärder som
regeringen sätter in sänker aktiviteten ytterligare och ökar
arbetslösheten.
Statens finanser har försämrats dramatiskt vilket har lett
till att angelägna utgifter på olika välfärdsområden har trängts
ut. Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i
samhället har vidgats. Den växande arbetslösheten har lett till
en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli
bestående.
Regeringens skattepolitik innebär allvarliga brott mot viktiga
principer i skattereformen och har bidragit till att försämra
ekonomins funktionssätt och undergrävt statsfinanserna.
Regeringens politik har inneburit en systematisk överföring av
inkomster och förmögenhet från de breda löntagargrupperna genom
stora skattelättnader till kapitalägare och till företagare och
andra med höga inkomster.
Som anförs i motion Fi92 måste den onda cirkeln nu brytas. Det
behövs en ny inriktning av den ekonomiska politiken med
kraftfulla åtgärder för att få i gång produktion, investeringar
och sysselsättning. I motionen läggs fram ett samlat program som
utnyttjar den ekonomiska politikens alla medel i form av samlade
insatser för en ökad sysselsättning i näringslivet, sundare
statsfinanser och ett fungerande välfärdssamhälle.
På skattepolitikens område föreslår motionärerna en kraftig
och tillfällig sänkning av momsen för att hävda hushållens
köpkraft och för att därmed kunna öka produktionen i
näringslivet. Den alltför låga efterfrågan på varor och tjänster
har blivit ett av huvudproblemen i vår ekonomi och har lett till
en allt djupare lågkonjunktur. Den föreslagna momssänkningen ger
enligt motionen en välbehövlig konjunkturstimulans på 28
miljarder kronor.
Vi instämmer i uppfattningen att man genom en tillfällig
momssänkning av denna omfattning kraftfullt bidrar till att
skapa en politik där arbetslinjen ställs i centrum och att
åtgärden på sikt kommer att bidra till permanenta
inkomstförstärkningar. Förslaget är också motiverat av
fördelningspolitiska skäl.
I motionen föreslås också en tillfällig höjning av
statsskatten på inkomster över brytpunkten. Som anförs i
motionen kommer ett långsiktigt och omfattande program för att
sanera statsfinanserna att ställa stora krav på folkhushållet
och innebära svåra uppoffringar för flertalet hushåll. För att
en sådan politik skall lyckas är det nödvändigt att den har en
bred förankring i samhället och att bördorna får bäras även av
dem som har arbete och goda inkomster.
Åtgärden beräknas förstärka statsinkomsterna med ca 4
miljarder 1994. Som föreslås i motionen bör ett motsvarande
belopp tillföras Arbetsmarknadsfonden för att bidra till att
finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Den extra
skattebelastningen bör utgå till dess balans mellan utgifter och
inkomster uppnås i Arbetsmarknadsfonden.
Vidare bör effekterna av kronans fall avräknas vid beräkningen
av brytpunkten för uttaget av statlig inkomstskatt och vid
beräkningen av grundavdraget. De krav som motionärerna ställer i
motion Fi92 i dessa och andra hänseenden, t.ex. i fråga om
kapitalinkomstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen,
ligger i linje med yrkanden som vi tidigare i vår har framställt
i andra sammanhang för att återställa de grundläggande dragen i
skattereformen. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella
skäl och för att upprätthålla en likformighet vid beskattningen
bör motionärernas yrkanden i dessa delar bifallas.
Av utskottsmajoritetens yttrande framgår att vi inte hittills
till någon del har fått gehör för våra synpunkter. Med anledning
härav vill vi framhålla att kraven på sänkningar av momsen och
på höjningar av skatten på höga inkomster grundar sig på starka
fördelningspolitiska skäl och har fått stöd inte bara i andra
motioner utan från ledande politiker i flertalet partier och
från breda grupper i samhället. De föreliggande motionerna ger
enligt vår uppfattning en tillräcklig grund för att åtminstone i
viss utsträckning ge skattepolitiken en bättre inriktning. De
föreliggande motionerna visar att det faktiskt finns en
majoritet i riksdagen för en höjning av skatten på inkomster
över brytpunkten liksom för lättnader i momsen.
I sammanhanget vill vi reagera mot de uttryckssätt som
utskottsmajoriteten använt i fråga om EG-marknaden och om den
nuvarande företagsbeskattningen. Enligt vår uppfattning saknar
skatteutskottet skäl för att nu dra upp en debatt i dessa
frågor. Vi avvaktar med våra ställningstaganden till dess att
frågorna har beretts i den ordning som har planlagts.
När det gäller skattekontrollen och skatteindrivningen
föreslår regeringen att skattemyndigheterna nästa budgetår skall
få en förstärkning med omkring 20 miljoner kronor för särskilda
insatser vad gäller mervärdesskatten. Vi godtar detta men
upprepar våra krav från den allmänna motionstiden om en
resursförstärkning till skatteförvaltningen med ytterligare 25
miljoner kronor och yrkar alltså bifall till motion Fi92 i denna
del. Vi noterar samtidigt att regeringen har lagt fram ett stort
antal förslag som innebär avsevärd belastning för
skattemyndigheterna. Det senaste exemplet på detta är förslaget
till skattereduktion för byggnadsarbeten. De aktuella förslagen
har inte heller tagit sig uttryck i att medel har anvisats i
form av tilläggsanslag.
Vi biträder också utredningskravet i motionen om en
avgiftsfinansierad skatterevision. Vidare fullföljer
motionärerna kraven från vårt håll om att skatteflyktslagen bör
återinföras och att Tullverket skall få 2 miljoner kronor för
att intensifiera insatserna mot ekonomisk brottslighet. Av skäl
som vi anfört i reservationer till utskottets betänkanden
1992/93:SkU22 och SkU23 bör dessa yrkanden bifallas. Vad som har
anförts i motionen om vikten av att bekämpa ekonomisk
brottslighet i olika former bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Särskilt yttrande
Peder Kling (nyd) anför:
Ny demokratis motion med anledning av
kompletteringspropositionen skall i första hand ses som ett
helhetsförslag utifrån vilket förutsättningslösa förhandlingar
kan föras med alla intresserade partier. För att det skall vara
möjligt att föra övergripande förhandlingar i finansutskottet
och fritt kunna diskutera en helhetslösning med samtliga partier
avstår jag från att nu yrka vare sig bifall eller avslag på de
olika yrkanden som är aktuella.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra
sig över kompletteringspropositionen 1992/93:150 jämte motioner,
såvitt rör skatteutskottets beredningsområde.
Med anledning av kompletteringspropositionen har
Vänsterpartiet tagit upp skattefrågorna i två motioner,
1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. samt 1992/93:Fi117 av Lars
Bäckström m.fl.
I motionerna redovisar Vänsterpartiet förslag till
omprövningar av den förda politiken som konjunktur- och
miljösituationen samt fördelningspolitiska överväganden borde
resultera i.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att sänkt mervärdesskatt i
kombination med höjd skatt för höginkomsttagare bl.a. genom
slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten kan bli ett
verksamt medel för att stimulera den inhemska efterfrågan.
Vänsterpartiet har lyft fram ett begränsat antal
motionsyrkanden som vid en förnyad granskning borde kunna leda
till en mer positiv behandling av riksdagen. I motion
1992/93:Fi94 redovisar Vänsterpartiet nya och utförliga
beräkningar kring förslaget om slopat grundavdrag för inkomster
över brytpunkten.
Trots denna avvägning har Vänsterpartiets motionsyrkanden
regelmässigt avslagits av utskottet med hänvisning till tidigare
ställningstaganden. Jag biträder samtliga yrkanden från
Vänsterpartiet i motionerna 1992/93:Fi94 samt 1992/93:Fi117.
I sitt yttrande avstyrker skatteutskottet inte bara
Vänsterpartiets motioner utan samtliga motionsyrkanden från
oppositionen. Inte i något fall har regeringspartierna inom
skatteutskottet visat god vilja och öppenhet vad gäller
förslagen från oppositionen.
Detta är beklagligt och anmärkningsvärt med tanke på de stora
obalanserna i landets ekonomi. Arbetslösheten, den alltför låga
inhemska efterfrågan, en sjunkande nationalprodukt och de
växande budgetunderskotten borde mana alla riksdagspartierna
till ett större mått av öppenhet när det gäller att finna
lösningar som kan vända utvecklingen i en mer positiv riktning.
Av motionerna kan man dock utläsa att det inom oppositionen
finns ett mått av uttalad samsyn när det gäller sambandet mellan
den ekonomiska politiken och skattepolitiken. De tre
oppositionspartierna har alla motionerat om två åtgärder i samma
riktning.
1. Samtliga oppositionspartier -- Socialdemokraterna, Ny
demokrati och Vänsterpartiet -- vill sänka momsen helt eller
delvis, permanent eller tillfälligt. Sådana yrkanden finns i
motionerna 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) samt 1992/93:Fi94
av Gudrun Schyman m.fl. (v). En opposition som utgör en
riksdagsmajoritet.
2. Samtliga oppositionspartier vill öka skatteuttaget på högre
inkomstskikt -- Socialdemokraterna och Vänsterpartiet genom höjd
marginalskatt över brytpunkten, Ny demokrati och Vänsterpartiet
genom minskat grundavdrag. Se bl.a. motionerna 1992/93:Fi92 av
Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister
m.fl. (nyd) samt 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och
1992/93:Fi117 av Lars Bäckström m.fl. (v).
Till bilden hör att ledande företrädare för Folkpartiet,
Centerpartiet och Kristdemokraterna har uttryckt intresse för
det senare förslaget. Dessa uttalanden har i och för sig gjorts
utanför den formella riksdagsbehandlingen av
kompletteringspropositionen men bör ändå ha betydelse för
finansutskottets beredning.
Vänsterpartiet har sedan våren 1990 föreslagit att
grundavdraget skall reduceras så att det slopas för inkomster
över brytpunkten. Med anledning av kompletteringspropositionen
har Ny demokrati motionerat om att reducera grundavdraget för
inkomster över brytpunkten.
En fördel med förslaget om reducerat grundavdrag, utifrån
ståndpunkten att marginalskatten inte bör överstiga
50-procentsnivån, är att ett reducerat grundavdrag enligt
Vänsterpartiets modell går att kombinera med ett väsentligt ökat
skatteuttag från inkomster över brytpunkten.
Ett beslut om en reducering av grundavdraget ligger i linje
med de åtgärder i syfte att stärka budgeten som regeringen
redovisade i finansplanen från januari 1993.
Ett motiv för en skatteväxling -- ökad inkomstskatt kombinerad
med sänkt moms -- är att den kan minska arbetslösheten. De som
har störst utrymme att spara är de med de bästa inkomsterna.
Genom att man ökar skatteuttaget på dessa grupper och satsar
pengarna på en momssänkning kan låginkomsttagare öka sin
konsumtion. Därigenom flyttas pengar från finansiellt sparande
till effektiv efterfrågan, vilket minskar arbetslöshet.
Ett annat motiv för skatteväxlingen är fördelningseffekten.
Färska undersökningar visar att inkomstskillnaderna ökat på
senare tid. Skillnaderna fortsätter att öka i år om man utgår
ifrån redan fattade beslut och regeringens förslag i
kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet förutsätter -- efter att noga ha studerat vad
som sagts av samtliga ledande partiföreträdare -- att alla
riksdagspartier utom möjligen Moderaterna är överens om att
inkomstutjämnande åtgärder nu är önskvärda.
Som ett alternativ kan då fördelningsfrågan brytas ut ur
helheten. Om en majoritet kan enas om principen att omfördela en
del av skatteuttaget från låg- till höginkomsttagare utan att
försvaga de offentliga finanserna, kan det inte vara omöjligt
att finna en teknisk lösning.
Vänsterpartiet har bl.a. föreslagit slopat grundavdrag för
inkomster över 200000 kr kombinerat med en tillfällig sänkning
av den allmänna momsen till 21% och sänkt moms på mat och s.k.
turistmoms till 18%. Vänsterpartiet har redovisat förslag för
en finansierad skatteväxling.
Vänsterpartiet anser att vi har presenterat en lösning som
borde vara acceptabel för alla parter. Inför skatteutskottets
beredning har Vänsterpartiet deklarerat att vi är beredda att
diskutera alternativ utifrån den principiella samsyn som
redovisats i oppositionens motioner.
Tyvärr har det inte gått att finna en lösning inom
skatteutskottets ram. Överväganden inom partierna har resulterat
i ett ställningstagande från skatteutskottet som ger
finansutskottet möjlighet att utifrån partiernas redovisade
viljeinriktning och motionsyrkandena finna lösningar.
Vid en sådan prövning finns möjlighet att överväga en
kombination av Vänsterpartiets förslag till skatteväxling med
Socialdemokraternas och Nydemokraternas förslag om sänkt moms
och höjd skatt för höginkomsttagare. I ett sådant sammanhang kan
också andra åtgärder övervägas i syfte att finansiera sänkt
mervärdesskatt.
I övrigt vad gäller skatteutskottets yttrande till
finansutskottet vill jag för Vänsterpartiets del anföra
följande.
Kompletteringspropositionen innebär att regeringen delvis går
Vänsterpartiet till mötes vad gäller utökade resurser till
skattekontroll. Förslag från Vänsterpartiet i den riktningen
avvisades av riksdagen så sent som den 21 april 1993.
Vid detta tillfälle föreslog Vänsterpartiet ökade anslag med
70 miljoner kronor till utökad skattekontroll. Nu föreslår
regeringen att 20 miljoner kronor extra skall avsättas för
momskontroll. Vänsterpartiet är dock kritiskt till den teknik
genom "merutgifter" som regeringen valt för denna förstärkning.
Enligt Vänsterpartiets mening bör finansutskottet välja att göra
denna satsning genom ordinarie anslag och öka nivån till den
omfattning som Vänsterpartiet tidigare krävt, dvs. 70 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.
Vänsterpartiet har som ovan redovisats inte upprepat samtliga
de skattepolitiska yrkanden som partiet motionerade om under den
allmänna motionstiden, bl.a. angående kapitalbeskattningen m.m.
Vänsterpartiet stödjer dock de förslag som redovisas i motion
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), bl.a. vad gäller
kapitalbeskattningen och en rullande fastighetstaxering. Dessa
förslag är inte lika långtgående som de som Vänsterpartiet
tidigare ställt, men de överensstämmer med Vänsterpartiets
principsyn på hur skattepolitiken bör formas.
Justitieutskottets yttrande
1992/93:JuU4y
Bilaga 4
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har i ett beslut den 29 april 1993 berett
bl.a. justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m.
(kompletteringspropositionen) jämte de motioner som kan komma
att väckas med anledning av propositionen och som rör resp.
utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar justitieutskottet ett antal
motioner om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som
väckts med anledning av propositionen. Motionerna är Fi92 av
Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkandena 33, 34 och 36), Fi93 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) (yrkandena 89 och 90) samt Fi115 av
Berith Eriksson m.fl. (v) (yrkandena 2--4).
Ärendet föranleder följande yttrande av justitieutskottet.
Utskottet
Propositionen
I propositionen läggs fram förslag om kompletteringar av det
förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 som lades fram i
årets budgetproposition med hänsyn till senare inträffade
förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av
budgeten. För budgetåret 1993/94 beräknas ett underskott på
statsbudgeten om 191,2 miljarder kronor. Statens lånebehov
beräknas till 255,3 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan
sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas, och
regeringens besparingsprogram för åren 1994--1998 preciseras.
Åtgärder om 80 miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan,
aviseras. Härutöver ges bl.a. riktlinjer för den kommunala
skattefinansierade verksamheten, och ett antal
sysselsättningsfrämjande åtgärder föreslås.
Motionerna
I de i detta ärende aktuella motionerna tas upp olika frågor
om kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
I motionerna Fi93 och Fi92 betonas att ett framgångsrikt
arbete härvidlag kan leda till inkomstökningar för staten. I
motion Fi93 föreslås en tvärpolitisk kommission med uppgift att
utreda ekobrottsligheten. I samma motion samt i motion Fi115 och
Fi92 föreslås en rad omedelbara åtgärder mot ekobrott, och i
motion Fi92 föreslås ett uttalande om vikten av kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. I motion Fi92 begärs härutöver
anslagsökningar, till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor
och till Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor för att
möjliggöra förstärkta insatser mot den ekonomiska
brottsligheten.
Bakgrund
Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt
den ekonomiska brottsligheten. Således ordnade utskottet den 12
mars 1991 en offentlig utfrågning (se 1990/91:JuU23, bil. 1 och
2). I det ärendet förordade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en
översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har
härefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid
flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23, 1992/93:JuU21, 23,
och 37 samt 1992/93:JuU2y), och i februari i år anordnade
utskottet ånyo en offentlig utfrågning (se 1992/93:JuU21 bil. 1
och 2). Syftet med den utfrågningen var i första hand att få
kunskap om utveckling på området under senare tid.
I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet som
nyss framgått ställning för att det borde ske en övergripande
översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I
sammanhanget anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska
brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet
framhöll, i linje med tidigare enhälliga uttalanden, att den
ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för
samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet
på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i
övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser
påverkas negativt varigenom fördelningspolitiska strävanden
motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan
olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut.
Utskottet ansåg det angeläget att samhället vidtar kraftfulla
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört
gav riksdagen som sin mening regeringen till känna
(1990/91:JuU23 s. 12 f, rskr. 214).
Som en följd av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen
i april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i
samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående
vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade
i januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en
rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång
sikt syftade till ökad effektivitet i bekämpningen av den
ekonomiska brottsligheten.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de
bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man
kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som
systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan,
anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas
övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid
automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå. --
Liknande iakttagelser görs av Riksdagens revisorer i rapporten
(1992/93:1) Polisen i samhällets tjänst.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport tas vidare
upp en del frågor om olika lagstiftningsåtgärder. Dessutom
föreslås i rapporten andra åtgärder som kan vidtas av
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom
ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda
myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central
metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad
utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa
samverkansrutiner.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport bereds för
närvarande inom regeringskansliet. Regeringen har i det
sammanhanget uppdragit åt nämnda myndigheter samt
Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med
anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen
för myndigheternas ordinarie verksamhet. Uppdraget skall
slutredovisas i maj 1993.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har med anledning av ett
regeringsuppdrag från år 1986 genomfört vissa branschstudier
angående ekonomisk brottslighet. I promemorian (BRÅ-PM 1992:2)
Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk
brottslighet redogör BRÅ för resultatet av undersökningar
rörande formerna för och omfattningen av den ekonomiska
brottsligheten inom bilreparations-, städ-, måleri-,
fastighetsförvaltnings-, restaurang-, taxi- och
åkeribranscherna. I promemorian konstaterar BRÅ
sammanfattningsvis att 30 % av de granskade företagen kunde
misstänkas för brott, att åtalsanmälningarna och åtalen var få i
förhållande till "brottsmisstankarna", att brottsmisstankarna
relativt sett rörde mindre belopp men att det sammantaget
handlar om stora värden samt att hälften av företagen hade
brister i bokföringen.
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska
brottsligheten har regeringen i planeringsdirektiv för
polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 avsatt 60 miljoner
kronor av den i budgetpropositionen föreslagna
medelstilldelningen som en särskild satsning på det
kriminalpolisiära området i den lokala polisorganisationen.
Satsningen skall enligt planeringsdirektiven syfta bl.a. till
att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller
ekonomisk brottslighet.
Här skall också nämnas att den s.k. finanspolisen som
riksdagen förra året beslutade om (1991/92:Ju23) nu är under
uppbyggnad. Verksamheten skall inriktas mot brottslighet i
samband med s.k. tvättning av pengar. I det senare sammanhanget
är ett annat ärende som för närvarande behandlas i utskottet av
intresse. Det gäller regeringens förslag till lag om åtgärder
mot penningtvätt (prop. 1992/93:207, JuU37).
Rikspolisstyrelsen har nyligen till regeringen överlämnat en
rapport om en översyn av den centrala polisorganisationen m.m.
(VKA-121-3333/92). I rapporten behandlas bl.a. vissa frågor om
bekämpning av den ekonomiska brottsligheten och annan
kvalificerad brottslighet.
I rapporten tas bl.a. upp olika modeller för organisationen av
den polisiära ekobrottsbekämpningen. Modellerna skiljer sig åt
så till vida att de antingen bygger på en omfördelning av dagens
resurser enligt regeringens direktiv eller att de förutsätter
betydande resurstillskott. I rapporten anförs vidare (s. 16) att
var fjärde s.k. handläggartjänst vid ekorotlarna bör innehas av
en tjänsteman med kvalificerad ekonomisk revisorskompetens.
Vidare behövs förstärkningar av det administrativa stödet såväl
när det gäller personal som när det gäller teknikstöd, t.ex. i
form av ADB-utrustning.
Rikspolisstyrelsen anför (rapportdel D s. 59) att av de
alternativ som redovisas i rapporten framstår en
regionkriminalpolis för i huvudsak ekobrottsbekämpning som det
enda tänkbara. Den modellen, anförs det, bygger emellertid
enbart på en omfördelning av dagens resurser och har betydande
svagheter, som måste analyseras ytterligare. I det sammanhanget
framför Rikspolisstyrelsen som sin bestämda uppfattning att man
i första hand bör bibehålla nuvarande resurser samtidigt som en
förstärkning av något slag genomförs, exempelvis enligt en i
rapporten skisserad modell. Rikspolisstyrelsen anför i rapporten
att den för närvarande inte vill ta ställning till frågan om
ekopolisen skall ledas från regional eller central nivå. I ett
effektivitetsperspektiv kan en föreskriftsrätt eller
ledningsbefogenheter för Rikspolisstyrelsen vägas mot den
decentraliseringsprincip som gäller inom polisverksamheten. En
ytterligare studie och fortsatta politiska överväganden bör
enligt rapporten avvaktas.
Regeringen beslutade den 6 maj i år att med anledning av den
nyssnämnda rapporten uppdra åt en särskild utredare att se över
vissa frågor som inte kunnat beaktas fullt ut vid översynen. Det
handlar bl.a. om den centrala polisorganisationens roller i ett
statsmaktsperspektiv och i ett EG-perspektiv. Uppdraget skall
redovisas den 15 september 1993.
Vid behandlingen i mars i år av anslag till polisen
(1992/93:JuU21) behandlade utskottet ett antal yrkanden liknande
de nu aktuella. Sålunda avslog utskottet med hänvisning till det
pågående arbetet bl.a. yrkanden om uttalanden om prioritering av
den ekonomiska brottsligheten. I det sammanhanget underströk
utskottet på nytt att det fanns anledning att se allvarligt på
den ekonomiska brottsligheten, och utskottet pekade på att de
pågående åtgärderna syftar till att förstärka resurserna för
bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och att på olika
sätt effektivisera arbetet på området. Utskottet konstaterade
att vad som nu görs innebär att den ekonomiska brottsligheten
sätts i centrum för den brottsbekämpande verksamheten på ett
annat sätt än tidigare. Utskottet avstyrkte vidare ett yrkande
om en ökning av anslaget till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner
kronor och hänvisade i den delen till sin bedömning att någon
ytterligare medelstilldelning utöver regeringens förslag inte
erfordrades.
Även i samband med behandlingen av anslag till åklagarväsendet
(1992/93:JuU23) aktualiserades åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Bakgrunden var att Riksåklagaren i sin
anslagsframställning begärt medel för en särskild
ekoutredningsgrupp. Det rörde sig om sammanlagt 6,2 miljoner
kronor. Utskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända
betänkande regeringens förslag om en anslagsökning med 4
miljoner kronor för det angivna ändamålet. Avsikten med
utredningsgruppen är att den under en begränsad tid skall ta sig
an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk
brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Bakgrunden är
bl.a. de synnerligen stora kreditförluster som banker och andra
finansinstitut åsamkats de senaste åren där en del av
förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar. I den
särskilda utredningsgruppen ingår bl.a. högt kvalificerade
åklagare och ekonomiskt utbildade personer.
I samma ärende avstyrkte utskottet en motion om ytterligare
6,5 miljoner kronor till Riksåklagaren för kompetenshöjande
åtgärder, vidareutbildning av åklagare inom ekobrottsområdet och
nya ekoåklagartjänster. I den delen anförde utskottet att nya
behov måste bemästras inom den treåriga planeringsramen. När det
gällde ytterligare medel till kompetenshöjande åtgärder framhöll
utskottet också de möjligheter som myndigheterna har att inom
givna medelsramar göra prioriteringar.
Bedömning
Utskottet vill först hänvisa till sina ovan redovisade,
nyligen gjorda uttalanden om bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. Utskottet har alltjämt samma inställning, och
utskottet vill understryka att ett effektivt bekämpande av den
ekonomiska brottsligheten inte bara, som anförs i motionerna
Fi92 och Fi93, åtminstone på sikt kan förväntas öka statens
intäkter. Härtill kommer den positiva effekt på samhällsmoralen
i stort som kan förväntas bli ett ytterligare resultat om
ekobrottsligheten nedbringas. Samtidigt skapas sunda
konkurrensförhållanden för seriöst arbetande företag.
Det är därför med tillfredsställelse utskottet tagit del av
det arbete som pågår inom regeringskansliet och på andra håll
och som redovisats ovan. Det är enligt utskottets mening
angeläget att det arbetet fortsätter med oförminskad kraft och
att det leder till konkreta resultat. Utskottet utgår från att
regeringen senast i nästa års budgetproposition redovisar sina
åtgärder för riksdagen.
Mot den här angivna bakgrunden kan utskottet emellertid inte
finna att det erfordras något tillkännagivande till regeringen
om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten så som begärs i
motion Fi92.
Inte heller kan utskottet tillstyrka yrkandet i motion Fi93 om
en tvärpolitisk kommission mot ekobrott. I den delen vill
utskottet snarare peka på risken att en ny omfattande utredning
skulle bromsa upp det pågående arbetet och således medföra att
olika åtgärder förskjuts framåt i tiden.
Utskottet kan inte heller finna att något uttalande från
riksdagens sida erfordras med anledning av de konkreta
åtgärdsförslag för att effektivisera ekobrottsbekämpningen som
föreslås i motionerna Fi93 och Fi115. I den delen konstaterar
utskottet att de förslag som förs fram redan har aktualiserats i
andra sammanhang. Det sagda hindrar inte att utskottet delar
motionärernas syn beträffande många av de förslag som tas upp i
motionerna.
När det slutligen gäller yrkandena i motion Fi92 om högre
anslag till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och till
Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor hänvisar utskottet till
sina ovan redovisade ställningstaganden i mars 1993 när
likalydande yrkanden prövades i samband med utskottets
behandling av budgetpropositionen. Vad utskottet anförde då har
alltjämt giltighet.
Stockholm den 13 maj 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Kent Carlsson (s),
Christel Anderberg (m),
Liselotte Wågö (m),
Kjell Eldensjö (kds) och
Alf Eriksson (s).

Avvikande meningar
1. Vikten av att bekämpa ekobrottsligheten
Lars-Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Bedömning som börjar med "Det är" och slutar med "motion
Fi92" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att det på olika håll initierats åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet är emellertid
starkt kritiskt till att regeringen ännu inte tagit ett samlat
grepp om frågan och vidtagit de kraftfulla åtgärder som
utskottet tidigare efterlyst. Enligt utskottets uppfattning
måste statsmakterna nu uttala att ekobrottsbekämpningen är ett
prioriterat område för polisen. Vidare måste nya resurser
tillföras berörda myndigheter och en ny organisation i samverkan
mellan dessa myndigheter och med en central ledning tillskapas
för ekobrottsbekämpningen. Utskottet anser att regeringen bör få
i uppdrag att senast i nästa års budgetproposition redovisa sina
åtgärder för riksdagen. Utskottet föreslår att vad utskottet nu
anfört ges regeringen till känna med anledning av motion Fi92.
2. Högre anslag
Lars-Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
Bedömning börjar med "När det" och slutar med "alltjämt
giltighet" bort ha följande lydelse:
När det slutligen gäller yrkandena i motion Fi92 om högre
anslag till Rikspolisstyrelsen med 62 miljoner kronor och
Riksåklagaren med 6,5 miljoner kronor gör utskottet med ändring
av sitt tidigare ställningstagande nu bedömningen att en
anslagsförstärkning är nödvändig för att möjliggöra en effektiv
kamp mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet vill i denna
del hänvisa till Rikspolisstyrelsens tidigare nämnda översyn av
den centrala polisorganisationen. Där framgår att ett betydande
resurstillskott erfordras, och utskottets bedömning är att
åtgärder bör kunna inledas redan under nästa budgetår. En sådan
förstärkning av polisverksamheten på ekobrottssidan medför behov
av förstärkningar även på åklagarsidan såväl när det gäller den
totala personalresursen som när det gäller t.ex.
kompetensutveckling hos den personal som redan finns i
åklagarorganisationen.
Lagutskottets yttrande
1992/93:LU7y
Bilaga 5
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april beslutat att bereda samtliga
utskott tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör ifrågavarande
utskotts beredningsområde.
Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet
över de delar som berör utskottets beredningsområde, nämligen
motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 35 och motion
Fi93 av Ian Wachtmeister (nyd) yrkandena 2, 5 och 50--52, får
anföra följande.
Lagutskottet konstaterar att de aktuella motionsyrkandena är
i huvudsak likalydande med motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden i år, vilka har behandlats av utskottet under
våren. Utskottet kommer därför nedan endast att kortfattat
behandla motionsyrkandena och därvid ange de betänkanden, vari
frågorna tidigare har behandlats.
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. yrkas att riksdagen
skall besluta att utöver vad regeringen föreslagit anvisa 4,5
miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas
specialindrivningsenheter (yrkande 35).
Ett likalydande yrkande behandlades i anslutning till anslaget
till kronofogdemyndigheterna, m.m. (se bet. 1992/93:LU30). I den
till betänkandet fogade borgerliga reservationen, vilken bifölls
av riksdagen den 31 mars 1993, avstyrktes motionsyrkandet.
Utskottet hänvisar till den motivering som därvid framfördes och
ser inget skäl för
riksdagen att frångå detta ställningstagande. Motion Fi92
yrkande 35 bör således enligt utskottets mening avslås.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vill i motion Fi93 ha till stånd
ett tillkännagivande om en omläggning av den nuvarande
trafikförsäkringen. Genom att lyfta över det ekonomiska ansvaret
för trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen skulle, enligt motionärernas mening,
försäkringsbolagen bli mer intresserade av rehabilitering och
trafiksäkerhet. Motionärerna anser att staten och landstingen
skulle spara minst 6 miljarder kronor genom en sådan reform.
Dessutom skulle de totala samhällskostnaderna minska (yrkande
2).
Ett yrkande med samma innehåll behandlades och avstyrktes av
utskottet i betänkandet 1992/93:LU35 om ändringar i
trafikskadelagen. Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att
kommunikationsministern aviserat en utredning för att se över
möjligheterna att använda trafikförsäkringarna som ett
incitament för att förbättra trafiksäkerheten. Riksdagen följde
utskottet och avslog motionen den 28 april 1993. Utskottet har
nu ingen annan inställning i frågan men vill i sammanhanget
också nämna att regeringen helt nyligen beslutat att tillkalla
en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning
för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, som skall innebära att
försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen
skall enligt direktiven (dir. 1993:44) bl.a. uppmärksamma en ny
allmän försäkrings ställning gentemot andra försäkringar, bl.a.
möjligheterna att rikta ersättningskrav gentemot andra
försäkringar som kan vara inblandade i olika försäkringsfall.
Med det anförda förordar utskottet att motion Fi93 yrkande 2
avslås.
I motion Fi93 yrkar Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vidare att
riksdagen omedelbart beslutar att sänka taket för lönegarantin
till högst 50000kr att utgå under maximalt tre månader
(yrkande 5).
Frågor om lönegarantin behandlades av utskottet i betänkandet
1992/93:LU40. Därvid behandlades bl.a. ett yrkande (nyd) om
sänkt erättningsnivå, dock med en annan utformning än det nu
aktuella motionsyrkandet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet
med hänvisning till att den framtida utformningen av
ersättningen enligt lönegarantin och utbetalningsfunktionen är
föremål för utredning, och att utredningsarbetet enligt
direktiven skall vara slutfört före den 1 oktober 1993.
Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog motionen den
28 april 1993. Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu
-- två veckor efter riksdagens beslut -- göra en annan
bedömning. Utskottet förordar alltså att också yrkande 5 i
motion Fi93 avslås.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) tar i motion Fi93 också upp tre
frågor som gäller konkursrätten och angränsande lagstiftning. I
motionen yrkas tillkännagivande om att prioriterade
fordringsägare endast bör erhålla 75 % av sina fordringsbelopp i
samband med en konkurs. Motionärerna menar att detta leder till
att bankerna blir mindre benägna att begära att deras kunder
skall försättas i konkurs (yrkande 50). Motionärerna vill vidare
ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen som innebär en
ändrad förmånsrättsordning. Vid en konkurs anser motionärerna
att leverantörer till ett företag som försatts i konkurs skall
förmånsprioriteras och att skatter skall vara oprioriterade.
Härigenom anser motionärerna att den s.k. dominoeffekten vid
konkurser kan förhindras (yrkande 51). Vidare yrkas i motionen
tillkännagivande om att de företag som försätts i konkurs till
följd av något annat företags konkurs skall erhålla någon form
av konkursganti eller räntefria lån (yrkande 52). Motionärerna
anser att de föreslagna åtgärderna snarast bör införas som en
temporär krisåtgärd i avvaktan på att förslag till mer
permanenta lagstiftningsåtgärder läggs fram.
Likalydande yrkanden behandlades -- och avstyrktes -- av
utskottet i det ovannämnda betänkandet LU40. Inte heller i dessa
frågor finner utskottet skäl att frångå sin helt nyligen gjorda
bedömning. Enligt utskottet bör sålunda också yrkandena
50--52 i motion Fi93 avslås.
Stockholm den 13 maj 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I belutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),
Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),
Lennart Fridén (m) och Lars Andersson (nyd).
Avvikande meningar
1. Kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Carin Lundberg (alla s)
anser att den del av lagutskottets yttrande som
börjar med "Ett likalydande" och slutar med "mening avslås."
bort ha följande lydelse:
På de av lagutskottet i betänkandet 1992/93:LU30 anförda
skälen förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker motion
Fi92 yrkande 35.
2. Konkursrättsliga frågor m.m.
Lars Andersson (nyd) anser
dels att den del av lagutskottets yttrande som börjar med
"Ett yrkande" och slutar med "yrkande 2 avslås." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framfördes i reservationen
till betänkandet 1992/93:LU35 och på däri anförda skäl förordar
utskottet att finansutskottet tillstyrker motion Fi93 yrkande 2.
Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla
att frågan -- i stället för inom ramen för den av
kommunikationsministern aviserade utredningen om
trafiksäkerheten -- skulle kunna övervägas av den beredning som
regeringen helt nyligen beslutat att tillkalla med uppdrag att
lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna.
dels att den del av lagutskottets yttrande som börjar med
"Frågor om" och slutar med "Fi93 avslås." bort ha följande
lydelse:
Såsom framfördes i reservation 6 till utskottets betänkande
1992/93:LU40 är en sänkning av kostnaderna för lönegarantin en
angelägen åtgärd. Utskottet förordar därför att finansutskottet
tillstyrker yrkande 5 i motion Fi93 om en omedelbar sänkning av
taket för lönegarantin till högst 50000kr att utgå under
maximalt tre månader.
dels ock att den del av lagutskottets yttrande som börjar
med "Likalydande yrkanden" och slutar med "Fi93 avslås." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i reservation 4
till utskottets betänkande 1992/93:LU40, och med den däri gjorda
motiveringen förordar utskottet att finansutskottet
tillstyrker yrkandena 50--52 i motion Fi93.

Utrikesutskottets yttrande
1992/93:UU7y
Bilaga 6
Regeringens proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m.
(kompletteringspropositionen)
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 29 april 1993 (FiU
protokoll 1992/93:31, § 31.8) berett utrikesutskottet tillfälle
yttra sig över proposition 1992/93:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt
propositionen och motionerna rör utrikesutskottets
beredningsområde. Finansutskottet har genom beslut samma dag
(FiU protokoll 1992/93:31, § 31.7) därutöver till
utrikesutskottet överlämnat bilaga 7 i nämnda proposition jämte
eventuella motioner, i vad avser avsnittet 2 Handelshögskola i
Riga, Lettland. Utskottets ställningstagande beträffande
Handelshögskola i Riga, Lettland, behandlas i ett särskilt
betänkande, varför frågan ej vidare berörs här.
I yttrandet berör utrikesutskottet dels propositionen, dels
motionerna 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 9--14 och 39--40 samt
1992/93:Fi94 (v) yrkandena 21 och 24 (delvis).
1. Propositionen
I kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) behandlas, i
den del som berör utrikesutskottets beredningsområde, frågan om
nivån för u-landsbiståndet. Regeringen framhåller att sänkningen
av biståndsramen är temporär och att biståndet så snart Sveriges
ekonomi tillåter det åter skall utgöra 1% av BNI. I
beräkningarna i kompletteringspropositionens långsiktiga
konsekvenskalkyl sägs att biståndet successivt skall ökas för
att 1997/98 åter utgöra 1% av BNI.
Några yrkanden framförs ej.
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1992/93:150 har, i vad
avser frågor som hänför sig till utrikesutskottets
beredningsområde, framförts i motionerna 1992/93:Fi93 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) och 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman
m.fl. (v).
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas
9. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i det multilaterala
biståndet och sänker ifrågavarande anslag med 1,3 miljarder
kronor för budgetåret 1993/94,
10. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i SIDA-anslaget och
sänker ifrågavarande anslag med 4,1 miljarder kronor för
budgetåret 1993/94,
11. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i andra
biståndsprogram (BITS m.m.) och sänker ifrågavarande anslag med
1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
12. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i
motionen förordats om kraftiga besparingar i administrationen av
biståndsprogram m.m. och sänker ifrågavarande anslag med 0,2
miljarder kronor för budgetåret 1993/94,
13. att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till
Baltikum och Östeuropa med 1,1 miljarder kronor för budgetåret
1993/94,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i
biståndspolitiken,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att SIDA, BITS och Swedecorp samt en
del mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en
ny operativ enhet,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besparingsmöjligheterna inom SIDA
redan under budgetåret 1993/94.
I motion 1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
21. att riksdagen beslutar att biståndsmålet för budgetåret
1993/94 skall vara 1 % av BNI,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationellt samarbete mot global
arbetslöshet och fattigdom.
Utskottet
3.1 U-landsbiståndet
Utskottet har under riksmötet 1992/93 i ett yttrande och i två
betänkanden behandlat frågan om enprocentsmålet för
u-landsbiståndet.
Senast, i betänkandet 1992/93:UU32, anförde utskottet
följande.
I utrikesutskottets yttrande till finansutskottet med
anledning av proposition 1992/93:50 noterade utskottet
regeringens mål att så snart som Sveriges ekonomi så tillåter
åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI.
I årets biståndsbetänkande (bet. 1992/93:UU15) underströk
utskottet vikten av en återgång till enprocentsnivån så snart
det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet betonade vidare,
att neddragningen skall ses som en tillfällig åtgärd och att en
återgång till enprocentsmålet bör prioriteras.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att målet för
u-landsbiståndet -- 1% av BNI -- hela tiden legat fast. Vidare
konstaterar utskottet, att regeringen i
kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) framhåller att
sänkningen av biståndsramen är temporär, och att biståndet så
snart Sveriges ekonomi det tillåter åter skall utgöra 1% av
BNI. I beräkningarna i kompletteringspropositionens långsiktiga
konsekvenskalkyl sägs att biståndet successivt skall ökas för
att 1997/98 åter utgöra 1% av BNI.
Det i kompletteringspropositionen angivna budgetåret, 1997/98,
är, enligt utskottets uppfattning, att se som en prognos.
Utskottet önskar ånyo understryka att en återgång till
enprocentsnivån bör prioriteras. Utskottet utgår mot denna
bakgrund ifrån att en återgång görs tidigare om det
statsfinansiella läget medger detta.
Utskottets ovan redovisade ställningstaganden äger alltjämt
giltighet.
Därmed anser utskottet att motionerna 1992/93:Fi94 (v) yrkande
21 och 1992/93:Fi93 (nyd) yrkande 14 i (berörd del) bör
avstyrkas.
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 9--12 föreslås
omprövning av tidigare beslut rörande anvisningar av medel till
anslag inom littera C. Internationellt utvecklingssamarbete.
Motionärernas förslag skulle innebära en sänkning av den totala
medelsramen för u-landsbiståndet.
Utskottet tog i sitt betänkande 1992/93:UU15 ställning till
yrkanden som, vad avser belopp och fördelning mellan de olika
anslagen på littera C, överensstämmer med de här aktuella. I
samtliga fall avstyrktes därvid motionärernas förslag. Riksdagen
beslöt den 28 april att bifalla utskottets hemställan i
betänkande 1992/93:UU15.
Utskottets ställningstaganden i betänkande 1992/93:UU15 äger
alltjämt giltighet.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion 1992/93:Fi93
(nyd) yrkandena 9--12 bör avstyrkas.
3.2 Östbiståndet
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har ett särskilt verksamhetsområde,
littera G, upprättats för samarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa. Detta verksamhetsområde är skilt från anslaget för
u-landsbistånd.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:UU16 utförligt
behandlat regeringens budgetproposition avseende detta samarbete
(prop. 1992/93:100, bil. 4, litt. G) samt motioner väckta i
anledning av propositionen. Utskottet godkände enligt
betänkandet regeringens förslag till medelsramar, såväl för
anslagen G 1--G 3 som för de olika anslagsposterna. Utskottet
godkände vidare de riktlinjer som regeringen föreslagit för
användningen av anslagen samt de principer och riktlinjer som
enligt förslaget borde gälla för samarbetet med Central- och
Östeuropa. Utskottet bekräftade i betänkandet sin tidigare
uppfattning -- som också uttrycktes i flera motioner --  att
samarbetet med Central- och Östeuropa inte bör jämföras med
eller utgöra en del av utvecklingsbiståndet till tredje världen.
Utskottet framhöll samtidigt i betänkandet att en mer
grundläggande översyn av Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa och dess organisation är påkallad.
Riksdagen beslutade den 15 april att bifalla utskottets
hemställan i betänkande 1992/93:UU16.
Utskottets ställningstaganden i betänkande 1992/93:UU16 äger
alltjämt giltighet.
Därmed anser utskottet att yrkande 13 och yrkande 14 (berörd
del) i motion Fi93 (nyd) bör avstyrkas.
3.3 Organisatoriska förändringar
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 39 och 40 föreslås att
ansvaret för allt svenskt statligt bistånd skall ligga på en
operativ myndighet. SIDA, BITS och Swedecorp samt en del mindre
myndigheter inom biståndsområdet bör därför läggas samman. Det
framhålls att redan för budgetåret 1993/94 bör kostnaderna för
SIDA kunna halveras till ca 150 miljoner kronor. Motionärerna
hänvisar i sammanhanget till motion 1992/93:U266.
Utskottet noterar att de här aktuella förslagen också berördes
i motion 1992/93:U265. Förslagen behandlades av utskottet i
betänkande 1992/93:UU15. Utskottet ansåg därvid att de
föreslagna förändringarna ej borde ifrågakomma. Utskottets
ställningstaganden bekräftades av riksdagen genom beslut den 28
april 1993.
Utskottets tidigare ställningstaganden äger alltjämt
giltighet.
Därmed anser utskottet att motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena
39 och 40 bör avstyrkas.
3.4 Internationellt samarbete mot global arbetslöshet
I motion 1992/93:Fi94 (v) yrkande 24 framhålls att det är
nödvändigt att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete
mot global arbetslöshet och fattigdom. Sverige bör -- bl.a. på
basis av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i
Rio de Janeiro -- verka för nya och mer rättvisa regler för
Valutafondens och Världsbankens agerande. I yrkandet behandlas
även övernationella stimulanspaket mot arbetslösheten m.m.
Utskottet har under en följd av år (senast i bet.
1992/93:UU15) behandlat motioner som i likhet med motion Fi94
(yrkande 24) framfört synpunkter på bl.a. Världsbankens
regelsystem och agerande. Utskottet har också i skilda
sammanhang (bl.a. i bet. 1992/92:UU15 samt i utskottets
yttranden 1992/93:UU2y och 1992/93:UU6y) redovisat vad som från
svensk sida görs för att följa upp det handlingsprogram, Agenda
21, som antogs vid Riokonferensen.
Utskottet har därvid erinrat om att Sverige i sitt samarbete
med Världsbanken under lång tid har understrukit behovet av
långsiktighet samt att hänsyn bör tas till de sociala och
miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid
kommit att tillmäta dessa aspekter allt större vikt. I
Världsbankens "World Development Report" för år 1990
uppmärksammades fattigdomsfrågorna särskilt och 1992 års rapport
ägnades miljöfrågorna och sambandet mellan miljö, fattigdom och
befolkning.
Världsbanken antog 1991 en strategi för att genom olika
insatser söka minska fattigdomen. Denna strategi innefattar
såväl direkta projektinsatser för fattiga grupper för att skapa
sysselsättning och förbättra tillgången på hälsovård och
utbildning som krav på att fattigdoms- och fördelningsaspekter
beaktas i den övergripande ekonomiska planeringen. I
utformningen och antagandet av denna strategi har Sverige och
Norden varit pådrivande.
Utskottet framhöll, mot denna bakgrund, i sitt betänkande
1992/93:UU15, som riksdagen biföll den 28 april i år, att
återhämtning ur en ekonomisk krissituation endast kan bli
hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs.
Utskottet ansåg att det för flertalet u-länder har visat sig att
ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar
för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet,
samt att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella
förbättringen, som är det eftersträvade målet.
Utskottet vidhåller denna bedömning.
Med det anförda anser utskottet att motion 1929/93:Fi94 (v)
yrkande 24 i den del som berör utrikesutskottets
beredningsområde bör besvaras.

Stockholm den 12 maj 1993
På utrikesutskottets vägnar
Alf Wennerfors
I beslutet har deltagit: Alf Wennerfors (m), Maj Britt
Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Margareta
Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Berndt
Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Birgitta Hambraeus (c), Hadar
Cars (fp), Sture Ericson (s) och Eivor Husing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "(berörd del) bör avstyrkas" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att
förändra inriktning och nivå på det svenska biståndet som förs
fram i motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 14 (nyd). Motionärerna
pekar med all rätt på att det är orimligt att i ett läge då
underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 162 miljarder
kronor fortsätta att lämna ett bistånd om 0,93% av BNI.
Enligt utskottets mening bör Sverige ha det av FN fastställda
målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt riktmärke för
biståndet. Denna nivå är det inte möjligt att uppnå i dagens
läge med den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig
i. Utskottet anser alltså att det samlade svenska biståndet --
u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och
Östeuropa -- skall uppgå till drygt sju miljarder kronor, dvs.
något mer än 0,5 % av BNI.
Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det
svenska biståndet mera skall inriktas på hjälp och bistånd till
länder i vår närhet. Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör
slopas och överenskommelser främjas mellan givar- och
mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas skulder.
Sverige bör också i internationella fora verka för ökad
internationell frihandel. Genom ökad frihandel hjälper man
verkligen fattiga länder att komma bort från fattigdom och
biståndsberoende och främjar samtidigt en ekonomiskt hållbar
utveckling.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93
yrkande 14 i berör del bör tillstyrkas samt att motion
1992/93:Fi94 yrkande 21 bör avstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet tog" och slutar med "9--12 bör avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser med anledning av motionen att riksdagen bör
ompröva tidigare beslut och förorda kraftiga besparingar.
Anslaget till det multilaterala biståndet bör sänkas med 1,3
miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Vidare förordar utskottet en sänkning av anslagen till SIDA
med 4,1 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, till Andra
biståndsprogram med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94
samt till administration med 0,2 miljarder kronor för budgetåret
1993/94.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93
yrkandena 9--11 bör tillstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet har i" och slutar med "(nyd) bör avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tvingas med beklagande konstatera att regeringen
ännu inte vidtagit en omorientering av biståndet från Afrika,
Asien och Latinamerika till Central- och Östeuropa, inkl.
Baltikum. Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkandena 13 och 14 (i
berörd del), nämligen att en större andel av Sveriges bistånd
inom C- och G-anslagen borde ges till länder i vårt närområde.
Utskottet föreslår att Sveriges bistånd till Baltikum,
Central- och Östeuropa höjs med 1 100 miljoner kronor.
Med det anförda anser utskottet att motion 1992/93:Fi93
yrkandena 13 och 14 (i berörd del) bör tillstyrkas.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Vänsterpartiet anser att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna att enprocentsmålet för biståndet skall
återställas från och med budgetåret 1994/95.

Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU10y
Bilaga 7
Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda
försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte
motioner.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1992/93 bilaga 1 ett
saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998
uppgående till 81 miljarder kronor. Härav skall begränsningen av
den offentliga konsumtionen uppgå till ca 35 miljarder kronor.
Regeringen anger att den statliga verksamheten kommer att
utsättas för omfattande krav på rationaliseringar och
effektiviseringar.
Inom försvarsutskottets beredningsområde framhåller regeringen
att om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer det att påverka
utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut.
Regeringen föreslår bl.a. att riksdagen godkänner
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna på 81 miljarder
kronor för åren 1994--1998.
Motioner
Med anledning av propositionens bilaga 1 har avgivits en
motion med yrkanden som kan hänföras till försvarsutskottets
beredningsområde, den socialdemokratiska partimotionen Fi92
yrkande 3 till den del det berör långsiktiga besparingar inom
försvaret och yrkande 18.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet vill inledningsvis framhålla att 1992
års försvarsbeslut innebär att betydande krav ställs på
rationaliseringar inom totalförsvaret under
försvarsbeslutsperioden 1992--1997. Sålunda genomförs omfattande
organisatoriska förändringar genom att ett 20-tal för närvarande
självständiga myndigheter läggs ned, slås ihop eller flyttas
samt genom nedläggningar av krigsförband, bl.a. minskar antalet
armébrigader till 16. Antalet brigader har därmed i stort
halverats sedan slutet av 1980-talet. Vidare kommer antalet
anställda inom försvaret att minska med ca 6000 under
försvarsbeslutsperioden.
Riksdagen har mot bakgrund av dessa rationaliseringar
fastställt de ekonomiska ramarna för totalförsvarets militära
och civila delar för perioden 1992--1997.
Utskottet har med beaktande av vad som ovan anförts intet att
erinra mot vad som i propositionen har anförts om utgiftsnivån i
1997 års försvarsbeslut.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den
krympning av det militära försvaret som nu pågår i flera länder
i Europa gör det möjligt att också i Sverige ompröva
försvarsutgifterna.
Långsiktiga besparingar som leder till lägre anslag fr.o.m.
budgetåret 1994/95 uppnås enligt motionärerna genom att
försvarsprisindex inte räknas upp till följd av kronans
depreciering i november 1992. Vidare föreslås att den årliga
uppräkningen med den s.k. teknikfaktorn avskaffas från 1997/98.
Under senare delen av 1990-talet kommer detta att leda till
besparingar i storleksordningen 5--6 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 bör enligt motionärerna försvarets
anslagsram minskas med 600 miljoner kronor (yrkande 18). Detta
skall ske genom att importen av försvarsmateriel minskas med 200
miljoner kronor. Antalet värnpliktiga som kallas in de närmaste
åren bör minska med 3000--4000 vilket leder till en
besparing på 200 miljoner kronor redan 1993/94. Dessutom bör
anslagen inom den civila delen av totalförsvaret reduceras med
200 miljoner kronor genom en minskning av reservationerna bl.a.
för industriella åtgärder och genom försäljning av materiel.
Utskottet erinrar om att i ett internationellt perspektiv
det svenska försvarets ekonomiska nivå under en följd av år
varit oförändrad eller minskat samtidigt som omvärldens
stridskrafter tillförts ökade resurser. Utskottet erinrar vidare
om att riksdagen för det militära och det civila försvaret har
fastställt de ekonomiska ramarna för såväl perioden 1992--1997
som för budgetåret 1993/94. Dessa ramar förutsätter att
betydande rationaliseringar genomförs inom totalförsvaret.
Utskottet anser inte att ytterligare neddragningar såsom
föreslås i motion Fö92 (s) är förenliga med 1992 års
försvarsbeslut. Vad avser förslagen om försvarsprisindex, den
s.k. teknikfaktorn samt utbildningsvolymen värnpliktiga har
utskottet i betänkande 1992/93:FöU9 föreslagit avslag på
yrkanden med motsvarande innebörd. Utskottet gör nu samma
bedömning. De av motionärerna föreslagna reduceringarna av
försvarsmateriel kommer enligt utskottet att försämra den
materiella förnyelse som utgör en viktig del av
försvarsbeslutet. Beträffande motionärernas förslag om
reduceringar inom det civila försvaret vill utskottet påminna om
att i 1992/93:FöU9 redovisas med anledning av proposition
1992/93:100 bilaga 5 att beredskapsläget inom funktionen
Försörjning  med industrivaror inte är godtagbart, varför
inriktning och mål enligt försvarsbeslutet inte bör ändras.
Utskottet har i sammanhanget inhämtat att de reserverade medel
för industriella åtgärder som motionärerna vill reducera redan
bedöms helt intecknade genom ingångna beredskapsavtal. Utskottet
förordar således mot bakgrund av det anförda att motion Fi92 (s)
yrkande 3 i den del det berör försvaret och yrkande 18 bör
avslås.
Stockholm den 13 maj 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo
Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Sven
Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik
Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m),
Sven-Olof Petersson (c) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Sture Ericson, Ingvar Björk, Barbro Evermo Palmerlund,
Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Försvarsutskottet vill" och slutar med "ompröva
försvarsutgifterna" bort ha följande lydelse:
I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den
krympning av det militära försvaret som nu pågår i flera länder
i Europa gör det möjligt att också i Sverige ompröva
försvarsutgifterna.
Försvarsutskottet kan liksom motionärerna konstatera att i
hela Europa nu pågår neddragningar av det militära försvaret.
Samtidigt ökar försvarsutgifterna år för år i Sverige. Även i
vårt land bör de säkerhetsskapande åtgärderna omprövas och
omprioriteras i likhet med vad som sker i vår omvärld. På så vis
bör enligt utskottets uppfattning även de svenska
försvarsanslagen kunna anpassas till en lägre nivå än för
närvarande. De bör räknat från anslagsramen 1991/92 hållas på en
realt oförändrad nivå.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "bör avslås" bort ha följande
lydelse:
I proposition 1992/93:150 bilaga 1 anförs att utgifterna för
den offentliga konsumtionen bör hållas realt oförändrade.
Utskottet anser att detta bör gälla även för försvaret. Det
leder i sin tur till att den s.k. teknikfaktorn, som innebär ett
realt påslag utöver gängse kompensation för inflationen, bör
omprövas.
Statsmakterna har i olika sammanhang fastställt att olika
grupper i samhället inte skall få någon kompensation för den
köpkraftsförlust som de drabbades av till följd av
nedskrivningen av den svenska kronans värde 1992. Utskottet
anser att detta bör gälla även för våra försvarsmyndigheter på
samma vis som t.ex. för pensionärer och handikappade.
Utskottet biträder således förslaget i den socialdemokratiska
partimotionen Fi92 att kompensation från budgetåret 1994/95
engångsvis inte skall få utgå till försvaret för den
nedskrivning av kronkursen som skedde i november 1992. Utskottet
anser vidare att försvarsanslagen från 1997/98 inte bör få någon
real kompensation enligt den s.k. teknikfaktorn.
Vad beträffar budgetåret 1993/94 anser utskottet att
totalförsvaret i nuvarande ekonomiska situation måste bidraga
med besparingar i likhet med vad som sker inom andra
samhällssektorer. Det i motion Fi92 (s) framförda förslaget
(yrkande 18) att försvaret skall spara totalt 600 miljoner
kronor under detta budgetår anser utskottet är ett rimligt
bidrag från en samhällssektor med en total årlig anslagsram på
ca 40 miljarder kronor. Sålunda bör 200 miljoner kronor kunna
sparas på minskad import av krigsmateriel och ytterligare 200
miljoner kronor genom neddragning av de stora reservationerna
inom anslaget för industriella åtgärder och genom försäljning av
materiel inom det civila försvaret i linje med vad som föreslås
av motionärerna. Utskottet förutsätter vidare att den stora
reserven av brigadutbildade värnpliktiga inom armén nu kommmer
att utnyttjas i brigadorganisationen som de är utbildade för
samt att den årliga utbildningsstocken värnpliktiga anpassas
härtill. Det är också en konsekvens av den ändrade
värnpliktslagen som endast medger att värnpliktiga
utbildas för krigsorganisationens behov. Detta bör enligt
utskottets mening medge en ytterligare reducering av
försvarsanslagen för budgetåret 1993/94 på 200 miljoner kronor.
Utskottet förordar således mot bakgrund av det anförda att
motion Fi92 (s) yrkande 3 i den del det berör försvaret och
yrkande 18 bör bifallas.

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfU4y
Bilaga 8
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte
motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets
beredningsområde.
De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde och som utskottet yttrar sig över är
 bilaga 1. Avsnitt 1:4.3 i den del som berör utskottets
ämnesområde
 bilaga 4. (Socialdepartementet) avsnitten 1 Bidrag för vissa
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
m.m. och 3 såvitt avser anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
 bilaga 7. (Utbildningsdepartementet) avsnitt F. Studiestöd
m.m.
 bilaga 9. (Kulturdepartementet) avsnitt D. Invandring m.m.
I anslutning härtill yttrar sig utskottet över motionerna
1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 11--14, 17
och 22, 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena
3, 4, 15, 17, 18, 20--23, 25--28 och 38, 1992/93:Fi94 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) yrkandena 4, 14 och 15, 1992/93:Fi96 av Leif
Bergdahl och Arne Jansson (nyd), 1992/93:Fi110 av Johan Brohult
(-) och 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena
15--18 som väckts med anledning av kompletteringspropositionen.
Utbildningsutskottet har berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:194 om särskilt
statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i
gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår jämte motioner. Med
anledning av denna proposition har väckts motion 1992/93:Ub156
av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), i vilken yrkandena 5--8 berör
studiestödsområdet. Utskottet yttrar sig till finansutskottet
även i dessa delar. Vidare överlämnar utskottet med eget
yttrande till finansutskottet regeringens hemställan om
ytterligare medel till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen i
proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor.
Bilaga 1 avsnitt 1:4.3
Under detta avsnitt lägger regeringen fram ett
saneringsprogram för de offentliga finanserna. Förslaget till
saneringsprogram innefattar bl.a. att transfereringarna till
hushållen skall minskas med 26 miljarder kronor och besparingar
göras på ett reformerat ATP-system med 5 miljarder kronor. De
minskade transfereringarna innebär bl.a. att statsbidraget till
sjukförsäkringen bör avskaffas, vilket motsvarar en besparing på
2 miljarder kronor, att patientavgifterna inom sjuk- och
tandvården höjs, att föräldraförsäkringens ersättningsnivå
minskas från 90 till 80 % och att även andra förändringar inom
denna försäkring kommer att prövas samt att pensionärerna berörs
av förändringar på ca 8 miljarder kronor genom att delpensionen
avskaffas och olika åtgärder vidtas i syfte att höja den
genomsnittliga pensionsåldern med ett år. Bl.a. anges i
propositionen att reglerna för förtida uttag, senare uttag, samt
för förtidspensioneringarna kommer att förändras.
I propositionen erinras om att ATP-systemet är föremål för en
översyn av pensionsarbetsgruppen och att en proposition i frågan
kan väntas våren 1994. Enligt vad som anförs i propositionen bör
pensionsavgifterna delvis eller helt betalas av den enskilde i
form av egenavgift, och utfallande pension bör i högre grad
spegla storleken på inbetalade premier för att systemet skall
bli mera aktuariemässigt.
I motion Fi92 kritiserar motionärerna regeringens förslag till
program för besparingar under de kommande fem åren. Bl.a. anger
de att det inte är klarlagt hur en besparing på 5 miljarder
kronor uppstår inom ATP-systemet genom en omläggning från
arbetsgivaravgifter till egenavgifter. Motionärerna avvisar
förslagen om att höja egenavgifterna till ATP-systemet och
avgifterna inom sjuk- och tandvården. Däremot anser de att det
är riktigt att sträva efter att höja den faktiska
pensionsåldern, men menar att den rätta metoden att åstadkomma
detta är att via rehabilitering och andra åtgärder undvika att
människor tvingas pensionera sig i förtid. Motionärerna är också
kritiska mot regeringens olika åtgärder som enligt dem är på väg
att ge splittrade och godtyckliga nivåer för olika försäkringar,
och de anser att det nu är dags att göra en samlad bedömning av
de åtgärder som vidtagits eller planeras för att säkerställa att
åtgärderna uppfyller krav på rationalitet och trygghet för
individen. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande härom.
Enligt motionärerna är det vidare angeläget att stärka
insatserna för rehabilitering liksom att ersättningnivåerna i
socialförsäkringen är rationellt och rättvist utformade.
Motionärerna är positiva till att pröva mer enhetliga nivåer i
försäkringen, inkl. föräldraförsäkringen, men avvisar varje
förlag om att använda en finanspolitiskt motiverad besparing i
föräldraförsäkringen som anledning till att införa ett
vårdnadsbidrag.
Motionärerna lägger också fram förslag till förstärkningar av
statsfinanserna genom ändringar inom socialavgiftsområdet. I
yrkande 11 begär de ett tillkännagivande om att det i en
reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband
mellan lönebildning och inkomsttrygghet och att den
försäkringsmässiga utformningen av försäkringen skall förstärkas
genom en ny finansiering av egenavgifter. Vidare begärs i
yrkande 12 ett tillkännagivande till regeringen om att de
arbetsgivaravgifter som hittills tagits ut för att finansiera
sjukförsäkringen bör omdisponeras för att förstärka
arbetsmarknadsfonden.
Motionärerna erinrar om att i år har första steget tagits i en
reformering av sjukförsäkringen med inriktning på att nuvarande
arbetsgivaravgifter till denna successivt ersätts med
egenavgifter som betalas av löntagarna själva. F.n. tas en
allmän sjukförsäkringsavgift ut av den enskilde med 0,95 % av de
skattepliktiga inkomsterna av förvärvsarbete till den del summan
av inkomsterna inte överstiger 7, 5 basbelopp. Motionärerna
anser att det är viktigt att fortsätta en finansiell uppbyggnad
av sjukförsäkringen med egenavgifter under resten av 1990-talet
och föreslår som ett ytterligare steg i denna riktning i yrkande
13 att den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall höjas till
1,9% från den första januari 1994. Detta frigör enligt
motionärerna ett utrymme motsvarande 6,6 miljarder kronor,
vilket motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,03 %
av avgiftsunderlaget. I yrkande 14 begär de att
sjukförsäkringsavgiften från arbetsgivare, som f.n. utgör 8,27 %
av avgiftsunderlaget men som för år 1994 bestämts till 8,43 % av
avgiftsunderlaget, fr.o.m. den 1 januari 1994 skall sänkas med
1,03 % av avgiftsunderlaget för att möjliggöra en motsvarande
höjning av arbetsmarknadsavgiften enligt vad som anges i yrkande
15.
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs i
yrkande 4 ett tillkännagivande om enhetliga ersättningsnivåer
vid frånvaro från arbetet. De områden som omnämns i motionen och
som berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde är
sjukdom, arbetsskada, föräldrapenning vid tillfällig vård av
barn och smittbärarpeng. I samma motion yrkande 3 föreslås
förändringar inom arbetsskadeförsäkringen. Bl.a. föreslås att
bevisregeln skärps, att reglerna för livränteberäkning ändras så
att livräntorna bättre svarar mot normal och skälig inkomst samt
att försäkringen privatiseras.
Gudrun Schyman m.fl.(v) begär i motion 1992/93:Fi94 yrkande 15
att riksdagen beslutar sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5
basbelopp.
Utskottet ställer sig i princip bakom regeringens förslag till
saneringsprogram för de offentliga utgifterna i de delar som
berör utskottets område, men avstår från att närmare gå in på de
olika delarna i programmet med hänsyn till avsaknaden av
konkreta förslag.
Som närmare behandlats i utskottets nyligen avgivna betänkande
SfU17 har regeringen utfärdat direktiv för en beredning med
uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa
försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Utskottet
har med hänvisning till denna utredning avslagit olika
motionsyrkanden om den framtida utformningen av försäkringarna i
fråga, och utskottet anser att finansutskottet inte bör gå in i
en närmare prövning av utformningen av försäkringarna eller dem
näraliggande försäkringsersättningar såsom tillfällig
föräldrapenning, närståendepenning, eller smittbärarpenning utan
avstyrka bifall till motionerna Fi93 yrkandena 3 och 4 och Fi94
yrkande 15. Däremot vill socialförsäkringsutskottet i anslutning
till de nämnda motionsyrkandena i motion Fi93 och yrkande 17 i
motion Fi92 allmänt framhålla önskvärdheten av att man strävar
efter att åstadkomma så enhetliga nivåer som möjligt inom
socialförsäkringssystemet. Utskottet vill dock erinra om att den
splittrade bilden när det gäller nivåer inom sjukförsäkringen
och angränsande försäkringsgrenar har uppstått som en följd av
de beslut som fattats vid innevarande riksmöte, och vilka till
en del ännu inte börjat tillämpas. Dessa beslut är vad gäller
sjukförsäkringen en följd av de olika besparingsförslag som
överenskoms mellan Socialdemokraterna och regeringen vid den
s.k. krisuppgörelsen. Utskottet hade gärna sett att besluten
hade präglats av mer långsiktighet och bättre analyserade
konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt samt ur
rättvisesynpunkt. Utskottet ifrågasätter också om de besparingar
som åsyftats kommer att infrias och utskottet återkommer nedan i
denna fråga vid behandlingen av medelsanvisning till anslaget
Bidrag till sjukförsäkringen. Utskottet finner att det kommer
att bli en angelägen uppgift för den nämnda beredningen med
uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de
ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna
andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som
präglas av rationalitet och trygghet för individen. Något
särskilt tillkännagivande härom med anledning av motion Fi92
yrkande 17 anser utskottet inte påkallat.
Utskottet anser också att beredningens arbete vad avser
finansieringen av den nya ordningen för sjukförsäkringen bör
avvaktas innan några riktlinjer ges eller omedelbara
förändringar vidtas i nuvarande avgiftssystem. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motion Fi92 yrkandena 11--14.
I motion 1992/93:Fi94 yrkande 4 begärs att pensionstillskottet
skall höjas från nuvarande 55,5 % av basbeloppet, sedan detta
reducerats med 2 %, till 70 % av basbeloppet. Vidare begärs i
yrkande 14 att arbetsgivaravgifterna skall höjas med 3
procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1993.
Utskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande
1992/93:SfU14 avstyrkt ett motsvarande yrkande om höjning av
pensionstillskotten med hänvisning till att det i rådande svåra
statsfinansiella läge saknas möjlighet att ytterligare öka
statens utgifter. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet, som vill erinra om de administrativa svårigheter som
är förenade med en höjning av arbetsgivaravgifterna vid ett
halvårsskifte, anser inte att det finns skäl för den av
motionärerna förordade höjningen av dessa avgifter. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motion Fi94 yrkandena 4 och 14.
Bilaga 4 (Socialdepartementet)
 Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen m.m.
Det nya statsbidragssystemet för bl.a. landstingen har medfört
att utrymmet för ersättningarna som utges från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen minskat fr.o.m. år 1993. I förra årets
kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II) aviserades
därför att en översyn behövdes av systemet med ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. För år 1993 har riksdagen fastställt
en utgiftsram för ersättningarna till 6 995 miljoner kronor,
varav 5 006 miljoner kronor i allmän sjukvårdsersättning (prop.
1992/93:17, SfU6, rskr. 141). Från den allmänna
sjukvårdsersättningen skall avräknas vad som under föregående år
utbetalats från försäkringen till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster som uppförts på en förteckning hos
försäkringskassan. Det belopp som skall avräknas från 1993 års
allmänna sjukvårdsersättning uppgår till 1 725 miljoner kronor.
I propositionen anges att för år 1994 har regeringen för
avsikt att föreslå riksdagen att slopa skatteutjämningsavgiften.
Efter denna åtgärd och en reducering med 1 500 miljoner kronor,
som motsvarar den tillfälliga återbetalningen år 1993, återstår
en total utgiftsram på ca 2700 miljoner kronor att fördela
mellan sjukvårdshuvudmännen. Vidare erinras i propositionen om
att regeringen förelagt riksdagen ett förslag om nationellt
husläkarsystem för vilket sjukvårdshuvudmännen avses få
finansieringsansvaret och som innebär ett första steg i en fri
etableringsrätt för läkare samt att en översyn företagits av
läkarvårdstaxan med utgångspunkt i att ett system med husläkare
införs över hela landet. Föredragande statsrådet anför att för
att gå vidare med etableringsfrihet för övriga
privatpraktiserande läkare krävs system som dels gör det möjligt
för sjukvårdshuvudmännen att leva upp till sitt
planeringsansvar, dels garanterar de privata vårdgivarna en
möjlighet att driva sin verksamhet på i huvudsak samma villkor
som de offentligt verksamma vårdgivarna. Statsrådet understryker
också att sjukvårdshuvudmännen måste ha en reell möjlighet att
kontrollera hälso- och sjukvårdens kostnadsutveckling.
Statsrådet anser att finansieringsansvaret och därmed
administrationen för de nu försäkringsanslutna läkarna och
sjukgymnasterna bör föras över till sjukvårdshuvudmännen vid
ingången av år 1994 och att detta skapar goda förutsättningar
för en avveckling av nuvarande etableringsbegränsningar för
specialistläkare den 1 januari 1994. Avsikten är att regeringen
senare skall återkomma till riksdagen med ett mer detaljerat
förslag om hur förändringarna skall genomföras, om vilken
reglering som krävs för detta samt hur en effektiv
kostnadskontroll skall kunna åstadkommas. I propositionen anges
att någon avräkning av de utbetalda ersättningarna från
försäkringen till de privata vårdgivarna inte skall ske från
ersättningarna till sjukvårdhuvudmännen för år 1994. Vidare
anges att Riksförsäkringsverket skall få i uppdrag att med
utgångspunkt i specialisttaxeutredningens förslag, som
remissbehandlats, utarbeta ett förslag till ny läkarvårdstaxa.
Slutligen erinrar statsrådet om det utredningsarbete som pågår
inom HSU 2000 (dir. 1992:30), och han framhåller att vad han nu
föreslagit får självfallet inte vara något hinder för
utredningens överväganden och förslag.
I propositionen hemställs att riktlinjerna för ändringar i
systemen med ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994 godkänns av
riksdagen.
I två motioner, motion 1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne
Jansson (nyd) och motion 1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-),
motsätter sig motionärerna att sjukvårdshuvudmännen övertar
kostnadsansvaret för och administrationen av ersättningar till
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. I motion Fi96
framhålls att förslaget innebär att landstingens makt ökar och
befästs och motionärerna anser att det, mot bakgrund av HSU
2000:s utredningsarbete, finns starka skäl att inte låsa fast
utvecklingen till landstingsmodellen. I motion 110 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen bör avvakta resultatet av
utredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för
den privata sjukvården.
Socialförsäkringsutskottets majoritet (m, fp, c, kds och nyd)
har i sitt nyligen avlämnade yttrande SfU5y till socialutskottet
över proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. tillstyrkt bifall
till propositionen. Utskottet kan i det nu förevarande ärendet,
liksom föredragande statsrådet, konstatera att landstingen redan
i dag reellt har det finansiella ansvaret för de privata
försäkringsanslutna vårdgivarna. Utskottet anser därför att det
föreliggande förslaget är konsekvent i förhållande till det
förslag om finansiering av husläkarnas verksamhet som utskottet
tillstyrkt. Utskottet har i sitt förenämnda yttrande till
socialutskottet närmare redogjort för direktiven till HSU 2000
och därvid framhållit att ett beslut om ett husläkarsystem inte
får vara ett hinder för HSU 2000 att arbeta enligt de direktiv
som utredningen fått om att förutsättningslöst pröva vilken
organisations- och finansieringsmodell som kan vara bäst för
hälso- och sjukvården. Föredragande statsrådet har som ovan
nämnts i nu förevarande ärende framhållit att vad han föreslagit
beträffande finansiering och administration av privata läkares
och sjukgymnasters ersättningar inte får vara något hinder för
utredningens överväganden och förslag. Utskottet kan under denna
förutsättning tillstyrka bifall till kompletteringspropositionen
i nu behandlad del, varför utskottet avstyrker bifall till
motionerna Fi96 och Fi110.
Anslag till Bidrag till sjukförsäkringen
Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen
beräknat de totala kostnaderna för sjukförsäkringen under nästa
budgetår till 30991 miljoner kronor. Under anslaget C 1. under
femte huvudtiteln har medel till Bidrag till sjukförsäkringen
anvisats med 4649000000 kr, vilket motsvarar 15 % av
kostnaderna för sjukförsäkringen (prop. 1992/93:100 bil. 6,
SfU14, rskr. 286). Regeringen har därefter i proposition
1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor beräknat att
utgifterna för sjukförsäkringen ökar under nästa budgetår med
4 500 miljoner kronor till följd av att rätten till
arbetsskadesjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i princip
föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1993, varefter sjukpenning i
stället kommer att utges enligt sjukförsäkringens bestämmelser.
Riksdagen har på förslag av utskottet i betänkande 1992/93:SfU17
bifallit detta förslag. Med hänsyn till att regeringen därefter
i kompletteringspropositionen lagt fram ytterligare förslag som
berör anslaget har utskottet i betänkande SfU17 inte behandlat
ett förslag i proposition 1992/93:178 om att anslaget C 1.
Bidrag till sjukförsäkringen skall ökas med 750 miljoner kronor.
Utskottet överlämnar propositionen i denna del till
finansutskottet för behandling.
I kompletteringspropositionen har under tionde huvudtiteln
(Arbetsmarknadsdepartementet) lagts fram förslag om att den som
uppbär utbildningsbidrag skall få behålla detta vid sjukdom
under utbildningstiden. I konsekvens härmed föreslås att den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall vara vilande
under utbildningstiden och sjukpenning skall endast utges om den
försäkrade förlorar inkomster som han har under utbildningstiden
och för vilka en s.k. studietids-SGI beräknats. De föreslagna
förändringarna innebär att kostnaderna för utbildningsbidragen
ökar och att utgifterna för sjukförsäkringen minskar med ett
belopp av 306 miljoner kronor, vilket innebär att belastningen
på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen minskar med 15 %
härav eller med 46 miljoner kronor. I propositionen hemställs
att riksdagen med ändring av förslagen i propositionerna
1992/93:100 och 1992/93:178 till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
5353000000 kr.
Utskottet vill i anslutning till de nämnda förslagen om
medelstilldelning närmare utveckla sin syn på några av de
beräkningar av finansiella konsekvenser på anslaget Bidrag till
sjukförsäkringen som lagts fram i samband med förslag under
innevarande riksmöte till ändringar som berört sjukförsäkringen.
I proposition 1992/93:31 föreslogs bl.a. ändrade
kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen, som innebar att
kompensationsnivån på 90% efter den 90:e dagen i ett sjukfall
sänktes till 80 % och efter den 365:e dagen till 70 %. Samtidigt
sänktes kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen, som
utges till försäkrade som genomgår arbetslivsinriktad
rehabilitering från 100 till 95 %. De årliga besparingarna av en
sänkt kompensationsnivå till 70 % vid långa sjukfall beräknades
till 1 200 miljoner kronor. I propositionen förutskickades att
regeringen skulle återkomma med förslag till riksdagen som
innebar förändringar i förutsättningarna för tillämpning av
kompensationsnivån 70 %. Förslag i detta hänseende har lagts
fram i proposition 1992/93:178. Förslagen innebär dels att en
regel införs om att försäkrade som under de senaste 15 månaderna
haft sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar utan
att uppehåll gjorts under 30 dagar skall få sjukpenning enligt
kompensationsnivån 70 %, dels att försäkrade som genomgår
medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering skall kunna
få sjukpenning efter en kompensationsnivå på 80 % även efter den
365:e dagen i ett sjukfall. Utskottet har ännu inte behandlat
proposition 178 i denna del.
I proposition 1992/93:31 framhölls i anslutning till förslaget
om en kompensationsnivå på 70 % att målet borde vara att ingen
långtidssjukskriven som passerar ettårsgränsen får sin
sjukpenning sänkt utan att andra alternativ än fortsatt
sjukpenning prövats. De alternativ som, med beaktande av
förslaget i proposition 178, kommer att finnas är medicinsk
rehabilitering och behandling på en kompensationsnivå av 80 %,
arbetslivsinriktad rehabilitering på en kompensationsnivå av 95
% eller -- om arbetsskadelivränta beviljas för den tid
rehabilitering sker -- 100 %, samt förtidspension/sjukbidrag när
rehabilitering inte är meningsfull och nedsättningen av
arbetsförmågan kan väntas bli varaktig eller bestående under
avsevärd tid. Den som vägrar att underkasta sig rehabilitering
utan giltig anledning kan få sin sjukpenning helt indragen,
vilket innebär en press på den försäkrade att medverka till att
han rehabiliteras. Med dessa olika alternativ förutser utskottet
att kretsen av personer som kommer att få sjukpenning på
kompensationsnivån 70 % vid en avsedd och riktig tillämpning av
reglerna kommer att bli starkt begränsad. Därmed kommer också
besparingarna till följd av den nya kompensationsnivån 70 % att
begränsas.
Utskottet ifrågasätter vidare de beräkningar som gjorts i
proposition 1992/93:178 av hur sjukförsäkringskostnaderna kommer
att öka till följd av att arbetsskadesjukpenningen slopas.
Arbetsskadesjukpenningen ger full kompensation för
inkomstbortfallet och finansieras med medel via
arbetsskadefonden. I propositionen anförs att av de tillkommande
sjukpenningutgifterna när arbetsskadesjukpenningen avskaffas
avser ca 70 % dagar i sjukfall som varat längre än ett år. För
dessa dagar kommer enligt propositionen kompensationsgraden att
minska från 100 % till 70 %. För sjukpenningdagar mellan den
181:a och 365:e dagen i sjukperioden kommer enligt propositionen
kompensationsgraden att minska från 100 % till 80 %. Utifrån
dessa antaganden om kompensationsnivåer när sjukpenning i
stället skall utges, beräknas i propositionen kostnadsökningen
för sjukförsäkringen till 4 500 miljoner kronor. Utskottet
överlämnar åt finansutskottet att -- mot bakgrund av den
begränsade praktiska tillämpningen av kompensationsnivån 70 %
som utskottet kan förutse på grund av att andra högre
kompensationsnivåer kommer att tillämpas vid en rehabilitering
-- göra den slutliga bedömningen av vilket belopp som bör föras
upp under anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen för nästa
budgetår.
Bilaga 7 Studiestöd m.m. (Utbildningsdepartementet)
Riksdagen har för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln
anvisat till anslaget F 1. Centrala studiestödsnämnden ett
ramanslag på 159610000 kr, till anslaget F 3. Studiehjälp
m.m. ett förslagsanslag på 2086780000 kr, till anslaget F
4. Studiemedel m.m. ett förslagsanslag på 6130000000 kr
och till anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. ett
reservationsanslag på 1078600000 kr (prop. 1992/93:100
bil.9, SfU13, rskr. 208). Regeringen har därefter i proposition
1992/93:194 föreslagit en utökning av antalet platser inom
gymnasieskolan med 11 000 platser och med anledning härav
föreslagit att till anslaget Studiehjälp m.m. skall anvisas
ytterligare 72600000 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att medel skall anslås
för ytterligare 29 000 platser i gymnasieskolan. Vidare föreslås
i propositionen en ökning av antalet platser inom den kommunala
vuxenutbildningen med 33 000 och resursförstärkningar
motsvarande 10 000 nya platser i folkhögskolan vilket leder till
ökade kostnader för studiestödet med tillhopa 3 239 400 000 kr.
Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m.
med ytterligare 11 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m.
med ytterligare 191,4 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m.
med ytterligare 259,1 miljoner kronor och anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. med ytterligare 2 788,9 miljoner kronor.
I propositionen lägger regeringen också fram förslag till
ändrade regler för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(SVUXA). Sålunda föreslås att SVUXA kan kunna utges till den som
under kalenderåret fyller 21 år eller är äldre, i stället för
som för närvarande 25 år, och att kravet på tidigare
förvärvsarbete sänks från fyra till tre år. Även kravet på att
den arbetslöse skall vara med i en arbetslöshetskassa föreslås
slopat.
I motion 1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. poängterar
motionärerna vikten av utbildning. Motionärerna framhåller att
högskolans utbyggnad bör påskyndas och att antalet platser vid
högskolorna bör ökas med 5 000 vid höstterminen 1993 och 5 000
vid vårterminen 1994. Vidare framhålls folkbildningens uppgift
när det gäller insatser för arbetslösa och motionärerna vill
satsa ytterligare resurser på arbetslösa ungdomar och vuxna. I
motionen anförs att de i propositionen beräknade kostnaderna för
ett utökat studiestöd för de föreslagna extra platserna inom
skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen
förutsätter att samtliga dessa studerande är berättigade till
särskilt vuxenstudiestöd. Motionärerna bedömer att
sammansättningen av de studerande är annorlunda än vad
regeringen förutsatt och anför att enligt deras beräkningar de
totala kostnaderna för studiestöd uppgår till 2 970 miljoner
kronor. Mot bakgrund av förslagen i motionen föreslår
motionärerna i yrkande 15 att riksdagen till anslaget F 3.
Studiehjälp m.m. anvisar 39000000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit och i
yrkande 16 att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit
beträffande anslaget F 4. Studiemedel m.m. anslår ytterligare
145905000 kr. I yrkande 17 begärs att riksdagen beträffande
anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. anvisar 41935000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit.
I yrkande 18 i samma motion begärs att riksdagen beslutar att
villkoren för rätt till det särskilda vuxenstudiestödet (SVUXA)
under en försöksperiod ändras så att möjligheter skapas att inom
systemet erhålla ersättning på alla studienivåer samt även
möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
I anslutning till proposition 1992/93:194 har väckts en motion
1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) i vilken i
yrkandena 5--8 berörs samma frågor som i motionen ovan.
Utskottet anser inte att vad som anförts i motion Fi120 i
denna del ger tillräcklig grund för att frångå regeringens
bedömning att det huvudsakligen kommer att vara personer som är
arbetslösa eller ungdomar som har avslutat sin skolgång utan att
få ett arbete som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i
anspråk. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi120
yrkandena 15--17 och Ub156 yrkandena 5--7. Vad avser
användningen  av stöden förutsätter utskottet att regeringen och
berörda myndigheter i tillämpningsföreskrifter m.m. strävar
efter att stöden kan användas så flexibelt som möjligt inom
ramen för lagstiftningen. I den mån yrkandena 18 i motion Fi120
och 8 i motion Ub156 inte tillgodoses med detta bör
finansutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
finansutskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslag
till medelsanvisning.
Bilaga 9 (Kulturdepartementet)
Utlänningsnämnden
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12) föreslogs
att till anslaget D 9. Utlänningsnämnden under elfte huvudtiteln
skulle anvisas 51 550 000 kr. Enligt propositionen skulle det
behövas ett anslag på 70 680 000 kr om nämnden skulle kunna
behålla nuvarande extraordinära avverkningskapacitet, men med
hänsyn till osäkerheten i planeringsförutsättningarna föreslogs
tills vidare endast ett pris- och löneomräknat anslag. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag som tillstyrkts av
utskottet i betänkande 1992/93:SfU7.
Mot bakgrund av hittillsvarande asyltillströmning från f.d.
Jugoslavien och de nu liggande ärendebalanserna hos Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden återkommer regeringen i
kompletteringspropositionen med förslag om att ytterligare
19130000 kr skall anvisas till anslaget D 9.
Utlänningsnämnden.
Utskottet har ingen erinran mot detta förslag.
Motionsyrkanden
På förslag av utskottet i betänkande SfU7 har riksdagen
beslutat att i enlighet med vad som föreslagits i
budgetpropositionen under anslaget D 2. Förläggningskostnader
m.m. anvisa ett förslagsanslag på 6407000000 kr.
I motion 1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) anförs att
Sverige skall ha en generös flyktingpolitik, men att det krävs
en effektiv administration av asylansökningarna och
förläggningsverksamheten. Motionärerna bedömer att det finns
goda möjligheter att klara en fortsatt human flyktingpolitik
till betydligt lägre kostnader än i dag. De anser att under det
kommande budgetåret bör en effektivisering av invandrar- och
flyktingpolitiken inledas, som bl.a. kan innebära kortare
handläggningstider och ökade insatser i näraliggande länder.
Motionärerna erinrar om att Invandrarverket och
Utlänningsnämnden för närvarande har extra resurser och kan
fatta beslut snabbt, men att polisen inte har tillräckliga
resurser för att verkställa avvisningsbeslut i den takt som
sådana beslut fattas. Detta har inneburit att vid utgången av år
1992 fanns ca 6 300 personer på flyktingförläggningarna som
väntade på polisens verkställighet, vilket medför kraftigt ökade
förläggningskostnader. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna
att Invandrarverket redan under innevarande budgetår ges i
uppdrag att vidta åtgärder som medför ett med 10 % minskat
anslagsbehov för budgetåret 1993/94, vilket innebär en minskning
av förläggningskostnaderna med 1 100 miljoner kronor. I yrkande
22 hemställer motionärerna att riksdagen beslutar att
Invandrarverkets anslag skall minska med 1 100 miljoner kronor.
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande 28
begärs att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar
om en sänkning av anslaget med 1 500 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. Vidare begär motionärerna i yrkande 25 ett
tillkännagivande om att outnyttjade kommunala bostäder måste
utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned
dygnskostnaden.
Utskottet bedömer att de medel som för budgetåret 1993/94
anvisats för Statens invandrarverk under anslaget D 1. och för
förläggningskostnader under anslaget D 2. behövs. Det senare
anslaget, som är ett förslagsanslag, har beräknats efter ett
antal asylsökande om 30 000 personer och ett genomsnittligt
antal belagda platser på förläggningarna om 62 000 med en
genomsnittlig dygnskostnad om 281 kr. Även om Invandrarverket
kommer att kunna pressa dygnskostnaderna till under 250 kronor
torde antalet belagda platser på förläggningarna snarare vara
för lågt än för högt beräknade med hänsyn till att drygt 83000
personer f.n. finns på slussar och förläggningar med en
genomsnittlig vistelsetid av drygt 8 månader och till att
tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien är fortsatt
hög. Utskottet utgår från att verket fortlöpande prövar vilka
besparingar som går att göra på området, men anser inte att det
finns anledning att redan nu räkna med besparingar på anslaget
av de storleksordningar som föreslagits i de båda förevarande
motionerna. Utskottet föreslår därför att finansutskottet
avstyrker bifall till motion Fi92 yrkande 22 och Fi93 yrkandena
28 och 25.
Regeringen har den 14 januari 1993 beslutat om direktiv (dir.
1993:1) för en parlamentarisk kommitté som skall se över
invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.
En huvuduppgift för kommittén skall vara att lägga fram
förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge
bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det
svenska samhället. En annan huvuduppgift är att se över hur
människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck
av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land.
Kommittén skall även göra överväganden om flyktingpolitiska
insatser internationellt. I sitt arbete bör kommittén beakta vad
invandringstryck samt invandringens omfattning och
sammansättning kan betyda för såväl politikens mål som för
politikens närmare utformning. Kostnader för stat och kommun
samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser bör belysas
av kommittén. Kommittén bör vidare lägga förslag till hur vårt
land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå
utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens närområde och på
annat sätt. I fråga om arbetets bedrivande i övrigt sägs i
direktiven att kommittén bör kunna redovisa sina förslag genom
delbetänkanden. I den del som avser de invandrarpolitiska
frågorna skall arbetet vara avslutat den 1 mars 1994. I den del
som uppdraget berör invandrings- och flyktingpolitiken skall
arbetet vara avslutat den 1 mars 1995. Kommittén skall likaledes
i en särskild expertstudie redovisa det samlade kunskapsläget i
frågor om invandringens samhällsekonomiska konsekvenser.
Kommittén kan i övrigt initiera de expertstudier som anses
nödvändiga.
I motion 1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
kritiseras regeringens flyktingpolitik. Motionärerna anser att
många åtgärder måste vidtagas omgående och inte skjutas på
framtiden i avvaktan på den parlamentariska kommitténs
ställningstaganden. De anser att Invandrarverkets
asylprövningstid snarast måste nedbringas till högst tre månader
och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande härom.
I motionen begärs även i yrkande 15 ett tillkännagivande om
behovet av att snabba åtgärder vidtas inom flyktingpolitiken
vilka omfattar strikt begränsning till
konventionsflyktingbegreppet, anhöriginvandringen till att
endast omfatta make/maka och deras barn, införande av skärpta
viseringsregler samt kraftfulla åtgärder mot illegalt
asylsökande.
Utskottet har nyligen avstyrkt motionsyrkanden av samma slag i
sitt av riksdagen godkända betänkande SfU7 med hänvisning till
att resultatet av den parlamentariska kommitténs arbete bör
avvaktas och utskottet vidhåller denna inställning.
Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till yrkandena 17 och
15 i motion Fi93.
Motionärerna bakom motion Fi93 begär vidare i yrkande 18 ett
tillkännagivande om att avdrag på dagbidraget skall göras om den
asylsökande inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från
svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning samt i
yrkande 22 ett tillkännagivande om att asylsökande och
flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och
tandvård.
Utskottet har i betänkandet SfU7 behandlat liknande yrkanden
varvid utskottet mot bakgrund av att betänkandet Mottagande av
asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133) bereds i
regeringskansliet inte ansåg att motionerna påkallade någon
riksdagens åtgärd. I betänkandet föreslås bl.a. att den som utan
giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning skall
få ett reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle.
Utredaren anser vidare att den asylsökande redan i samband med
grundutredningen måste upplysas om att bl.a. indraget bistånd
kan bli konsekvensen för den som inte inställer sig för
utredning. Utredaren hävdar också att asylsökande även
fortsättningsvis skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård,
men att tillgången inte skall vara större än för befolkningen i
övrigt och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på
vanliga vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att
ge en realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör
de asylsökande enligt utredaren betala för sina sjuk- och
tandvårdsbesök på samma sätt som övriga i samhället gör.
Utskottet föreslår, mot bakgrund av sitt tidigare
ställningstagande, att finansutskottet avstyrker bifall till
motion Fi93 yrkandena 18 och 22.
I motion Fi93 begärs vidare i yrkande 23 ett tillkännagivande
om att utländska medborgare under sina första två år i Sverige
endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen.
I samband med behandlingen av proposition 1991/92:172 om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar prövade utskottet ett liknande yrkande. Utskottet
framhöll därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande
1992/93:SfU1 att utländska medborgares behov av socialbidrag
inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en
kommun, och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag
för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att
finansutskottet avstyrker yrkande 23 i motion Fi93.
Vidare begärs i yrkande 26 i motion Fi93 ett tillkännagivande
om att en noggrann kontinuerlig granskning görs av
Invandrarverkets verksamhet och kostnader. Liknande yrkanden har
nyligen behandlats av utskottet i såväl betänkande SfU7 som
betänkande SfU20, varvid utskottet framhållit att den granskning
som Riksrevisionsverket gjort av Invandrarverkets upphandling av
förläggningsplatser inte ger belägg för att någon kontinuerlig
granskning av Invandrarverkets verksamhet och kostnader behövs,
utöver den som görs inom budgetprocessen. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och föreslår att finansutskottet avstyrker
bifall till motion Fi93 yrkande 26.
I yrkande 20 i motion Fi93 begärs ett tillkännagivande om att
schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %.
Även ett motionsyrkande i denna fråga har utskottet nyligen
behandlat i betänkandet SfU7 och därvid avstyrkt bifall till
motionsyrkandet med hänvisning till att en arbetsgrupp inom
Kulturdepartementet har i uppgift att göra en översyn av vissa
regler i förordningen om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. i syfte att skapa ökad
kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan kommuner. Även
resultatet av detta utredningsarbete bör avvaktas varför
utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till
motion Fi93 yrkande 20.
Vidare föreslås i yrkande 21 i motion Fi93 att vid utvisning
samt vid utlandsboende skall pension och andra
socialförsäkringsförmåner upphöra. Även ett sådant
motionsyrkande har nyligen avslagits av riksdagen på förslag av
utskottet i betänkande SfU14. Utskottet har därvid framhållit
att en indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast skulle
innebära en konfiskation. Utskottet har också erinrat om att
folkpensionsförmån i princip inte utges till utländska
medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige och om att, för
den händelse en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått
med annat land garanterar en exporträtt av svenska
folkpensionsförmåner, en indragning av förmånen skulle innebära
ett brott mot konventionen. Utskottet föreslår att
finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93 yrkande 21.
Motionärerna begär vidare i yrkande 27 i samma motion ett
tillkännagivande om behovet av en flyktingminister som sysslar
med flyktingfrågor på heltid. Även ett sådant motionsyrkande har
avslagits av riksdagen på förslag av utskottet i betänkande
SfU7. Utskottet har därvid erinrat om att det enligt
regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan
departementen och statsministern som bland statsråden utser
chefer för departementen. Finansutskottet bör avstyrka bifall
även till yrkande 27 i motion Fi93.
I samma motion yrkande 38 begärs ett tillkännagivande om att
Invandrarverket måste bantas, rationaliseras och effektiviseras.
Utskottet har i sitt betänkande SfU7 avstyrkt ett flertal
motionsyrkanden i delvis samma syfte. Utskottet utgår från att
de ytterligare besparingar och effektiviseringar av Statens
invandrarverk som är möjliga att göra också görs fortlöpande och
finner inte anledning till något tillkännagivande med anledning
av motion Fi93 yrkande 38.
Stockholm den 13 maj 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit
Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson
(s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof
Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Gustaf
von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m) och Bo
Finnkvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.




Avvikande meningar
Bilaga 1
1. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Regeringen har i sitt förslag till långsiktig utgiftsstrategi
räknat med en besparing på 5 miljarder kronor vid en omläggning
av ATP-systemet utan att närmare klarlägga hur en sådan
besparing skulle kunna uppkomma och utan att invänta resultatet
av Pensionsarbetsgruppens arbete. Utskottet kan inte ställa sig
bakom regeringens förslag i denna del. Utskottet avvisar också
regeringens förslag om att dramatiskt höja egenavgifterna i
ATP-systemet och höja avgifterna inom sjuk- och tandvården.
Däremot anser utskottet att man bör sträva efter att höja den
faktiska pensionsåldern, och detta bör åstadkommas via
rehabilitering och andra åtgärder för att undvika att människor
tvingas att pensionera sig i förtid. Utskottet avvisar också
varje förslag om att använda en finanspolitiskt motiverad
besparing i föräldraförsäkringen som anledning till att införa
ett vårdnadsbidrag.
De förslag till åtgärder för att få sunda statsfinanser som
inom utskottets ämnesområde lagts fram i motion Fi92 av Ingvar
Carlsson m.fl. bör tillstyrkas av finansutskottet. Förslagen
innebär en genomgripande förändring av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringens organisation och finansiering som skall
ge ett starkare samband mellan lönebildning och inkomsttrygghet.
Utgångspunkten är att försäkringen skall omfatta alla, följa
principen om skydd mot inkomstbortfall och också i
fortsättningen regleras i lagen om allmän försäkring. Ansvaret
för försäkringen bör överföras till arbetsmarknadens parter för
att skapa ett system som har en tydlig försäkringsmässig
utformning med ersättningsnivåer och finansiering i balans.
Finansieringen bör helt ske genom egenavgifter som tas ut över
skattsedeln. Ett sådant finansieringssystem bör byggas upp under
en period på fem till sju år. Däremot bör
arbetsskadeförsäkringen finansieras som hittills med
arbetsgivaravgift.
Finansutskottet bör också tillstyrka bifall till förslaget i
yrkande 12 om att de arbetsgivaravgifter som hittills tagits ut
för att finansiera sjukförsäkringen bör omdisponeras för att
förstärka Arbetsmarknadsfonden.
I motionen har också riktats kritik mot de splittrade och
godtyckliga nivåerna för olika försäkringar. Utskottet anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion
Fi92 yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna
följande:
Utskottet hade gärna sett att de beslut beträffande
sjukförsäkringen som fattats under innevarande riksmöte i
besparingssyfte hade präglats av mer långsiktighet och bättre
analyserade konsekvenser ur ekonomisk och administrativ synpunkt
samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet ifrågasätter också om de
besparingar som åsyftats kommer att infrias och återkommer nedan
i denna fråga vid behandlingen av medelsanvisning till anslaget
Bidrag till sjukförsäkringen. Utskottet finner att det kommer
att bli en angelägen uppgift för den nämnda beredningen med
uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de
ändringar som gjorts i dessa försäkringar och till dem knutna
andra ersättningsformer och konstruera ett nytt system som
präglas av rationalitet och trygghet för individen.
För att redan under nästa budgetår förstärka statens inkomster
anser utskottet att den egenavgift till sjukförsäkringen som
införts fr.o.m. i år, den allmänna sjukförsäkringsavgiften, bör
höjas till 1,9 % fr.o.m. den 1 januari 1994. Härigenom frigörs
ett utrymme på 6,6 miljarder kronor som kan användas till att
sänka arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen med 1,03 %.
Därmed kan arbetsmarknadsavgiften höjas i motsvarande mån.
Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till yrkandena 13
och 14 i motion Fi92.
Bilaga 4 (Socialdepartementet), avsnitt 1
2. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Med anledning av den föreslagna överföringen till landstingen
av administrationen av ersättningen till de försäkringsanslutna
vårdgivarna vill vi erinra om att Socialdemokraterna motsatt sig
att ett husläkarsystem införs.


3. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Liselotte Wågö (alla m) anför:
Moderaterna har under många år motionerat om att nuvarande
finansieringssystem för sjukvården skall slopas och att en
allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som följer patienten
skall införas. Införandet av en sådan försäkring är också ett av
de tre alternativ HSU 2000 fått i uppdrag att utreda.
Förslagen om husläkarsystem och om att administrationen av
ersättningarna för försäkringsanslutna privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster skall överföras från
försäkringskassorna till landstingen går i helt motsatt riktning
och befäster ytterligare landstingens starka ställning inom
hälso- och sjukvården. Vi finner detta högst tveksamt. Det är
också otillfredsställande att utredningsarbetet inom HSU 2000
åsidosätts genom att förslagen läggs fram redan nu.
För att säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas
möjligheter till fortlevnad för framtiden anser vi att det är
nödvändigt att en fri etablering för läkare tillåts och att
ersättning för den vård de lämnar utges enligt en nationell taxa
om administrationen överförs till landstingen. Vi förutsätter
att förslag härom läggs fram i den kommande propositionen.
4. Arne Jansson (nyd) anför:
Som vi tidigare med kraft framfört till socialutskottet i
socialförsäkringsutskottets yttrande SfU5y över
husläkarpropositionen, är Ny demokrati rent principiellt
motståndare till att man, som blir följden av det föreliggande
förslaget, ytterligare stärker landstingens roll inom hälso- och
sjukvården. Detta strider markant mot partiets politik om att
avskaffa landstingens beskattningsrätt.
Ny demokrati kräver att en allmän obligatorisk sjukförsäkring
skall införas som följer patienten.
Förslagen om husläkarsystem och om att administrationen av
ersättningarna för försäkringsanslutna privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster skall överföras från
försäkringskassorna till landstingen går i helt motsatt riktning
och befäster ytterligare landstingens starka ställning inom
hälso- och sjukvården. Vi finner detta högst tveksamt. Det är
också otillfredsställande att utredningsarbetet inom HSU 2000
åsidosätts genom att förslagen läggs fram redan nu.
För att säkerställa de privata läkarnas och sjukgymnasternas
möjligheter till fortlevnad för framtiden anser vi att det är
nödvändigt att en fri etablering för läkare tillåts och att
ersättning för den vård de lämnar utges enligt en nationell taxa
om administrationen överförs till landstingen. Vi förutsätter
att förslag härom läggs fram i den kommande propositionen.
Bilaga 7 (Utbildningsdepartementet), avsnitt F
5. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Utskottet anser att den beräkningsgrund som angetts i motion
Fi120 är mer realistisk än den regeringen gjort vad beträffar
vilka studerande som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i
anspråk. Även om en stor andel av de nya utbildningsplatserna
kommer att tas i anspråk av arbetslösa personer bedömer
utskottet att även redan anställda och ungdomar som tidigare
avslutat sin skolgång kommer att ta platserna i anspråk.
Medelstilldelningen bör därför anpassas härtill. Utskottet anser
således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att bifalla
motion Fi120 yrkandena 15--17. Därmed tillgodoses även motion
Ub156 yrkandena 5--7. I enlighet med det anförda bör för
budgetåret 1993/94 till anslaget Studiehjälp m.m. anvisas 39
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, till
anslaget Studiemedel m.m. anvisas 145905000 kr utöver vad
regeringen föreslagit och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
anvisas 41935000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
Utskottet anser vidare att finansutskottet bör tillstyrka
regeringens lagförslag vad gäller ändringar i SVUXA samt föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motion Fi120 yrkande 18 om att villkoren för rätt till
SVUXA under en försöksperiod bör ändras så att möjligheter
skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla studienivåer
samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.
Bilaga 9 (Kulturdepartementet), avsnitt D
6. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
Gustafsson, Maud Björnemalm och Bo Finnkvist (alla s) anför:
Utskottet bedömer att de medel som för budgetåret 1993/94
anvisats för Statens invandrarverk under anslaget D 1 och för
förläggningskostnader under anslaget D 2 går att reducera. Med
en mer effektiv administration av asylansökningarna och
förläggningsverksamheten bör det finnas möjlighet att klara en
fortsatt human flyktingpolitik till lägre kostnader än i dag.
Under det kommande budgetåret bedömer utskottet att besparingar
på 1,1 miljard kronor bör kunna uppnås. Det bästa sättet att få
ned kostnaderna är att förkorta handläggningstiderna för
prövning av rätten till uppehållstillstånd. Utskottet föreslår
att finansutskottet tillstyrker motion Fi92 yrkande 22.
Bilaga 1 och bilaga 9 (Kulturdepartementet), avsnitt D
7. Arne Jansson (nyd) anför:
Ny demokratis motion 1992/93:Fi93 med anledning av
kompletteringspropositionen skall i första hand ses som ett
helhetsförslag från vilket förutsättningslösa förhandlingar
skall föras med intresserade partier och block. För att det
skall vara möjligt att föra övergripande förhandlingar i
finansutskottet och fritt kunna diskutera avstår jag -- även om
jag ställer mig bakom samtliga motionsyrkanden -- i detta
sammanhang från att avge avvikande mening med anledning av varje
enskilt motionsyrkande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande sjukförsäkringens kompensationsnivåer anser
Vänsterpartiet att de försämringar som skett slår hårt mot
människor med låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Vid
besparingar i sjukförsäkringssystemet vill Vänsterpartiet gå en
annan väg och göra besparingarna uppifrån. Det tak som i dag
finns för högsta ersättning ligger på 7,5 basbelopp. Detta tak
vill Vänsterpartiet sänka till 5,5 basbelopp. På så vis kan
påslaget för låginkomsttagarnas sjukersättningar finansieras.
De ekonomiska skillnaderna mellan ålderspensionärerna i
Sverige har ökat under 1980-talet. Statistik från
Riksförsäkringsverket visar att de pensionärer som tjänar mest
-- även om man bortser från privata pensionsförsäkringar -- nu
har mer än tre gånger så höga pensionsinkomster som de med lägst
pension. De ålderspensionärer som enbart har folkpension  -- 90
% av dem är kvinnor -- har fått minskad realinkomst med 2,5 %
under 1980-talet. Vänsterpartiet anser att dessa pensionärers
pensioner måste höjas och föreslår att pensionstillskottet höjs
till 70 % av basbeloppet. Vidare anser Vänsterpartiet att
arbetsgivaravgiften  bör höjas med 3 % från den 1 juli 1993.
Detta skulle ge ca 9,6 miljarder kronor netto på ett år efter
det att den offentliga sektorn kompenserats. En sänkning av
taket i sjukförsäkringen som vi föreslagit skulle ge 1,5
miljarder kronor. Dessa inkomster anser vi skulle användas för
att finansiera åtgärder mot arbetslösheten.
Vad beträffar husläkarpropositionen har även Vänsterpartiet
motsatt sig att förslagen i denna genomförs.

Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU14y
Bilaga 9
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör
kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i
vad avser bidrag till vissa investeringar m.m., bidrag till
folkbildningen och lokalbidrag till trossamfunden samt
motionerna 1992/93:Fi93 yrkande 34, 1992/93:Fi95 och
1992/93:Fi120 yrkande 13.
I sammanhanget bör nämnas att kulturutskottet i sitt
betänkande 1992/93:KrU31 behandlar den del av propositionen
(bil. 9 avsnittet B. Kulturverksamhet m.m., En ny organisation
för Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, m.m., s.
1--9) som överflyttats från finansutskottet till
kulturutskottet.
Utskottet
Vissa investeringar m.m.
Under finanshuvudtiteln finns upptaget ett anslag benämnt
Vissa investeringar m.m. (bil. 6 s. 44 och 45). Finansministern
anför att i rådande läge på byggarbetsmarknaden är det angeläget
att kunna tidigarelägga statliga byggnadsarbeten. Dessa bör
kunna avse såväl ny- och ombyggnader som olika typer av
underhållsåtgärder. Mot denna bakgrund hemställer regeringen om
riksdagens bemyndigande att besluta om utförande av
byggnadsobjekt inom det statliga fastighetsförvaltningsområdet
till en sammanlagd kostnad av 800000000 kr. För
finansieringen föreslås riksdagen anvisa likaledes 800000000
kr under anslaget Vissa investeringar m.m. I den utsträckning
som bemyndigandet utnyttjas för byggnadsobjekt som
lånefinansieras kommer anslaget inte att belastas.
Vid ett bifall till regeringens förslag kommer det enligt
kulturutskottets mening att finnas goda möjligheter att
genomföra angelägna projekt beträffande bl.a. restaurering och
underhåll av kulturhistoriskt intressanta byggnader och ruiner
samt att snabbt igångsätta andra statliga byggnadsarbeten inom
kulturområdet. Många sådana projekt är arbetsintensiva och är
därför av betydelse för sysselsättningen.
Bidrag till folkbildningen
För budgetåret 1992/93 har riksdagen anvisat
1942344000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen,
varav 100000000 kr avser särskilt bidrag för
arbetsmarknadsanpassad utbildning inom folkhögskolan och
studieförbunden (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:KrU12, rskr.
1992/93:189). Vidare har -- under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- 106000000 kr anvisats på
tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för bidrag till utbildning
vid folkhögskolor (prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. 1992/93:FiU1,
yttr. 1992/93:KrU5y, yttr. 1992/93:AU2y, rskr. 1992/93:134).
Medlen fördelas av Folkbildningsrådet.
Riksdagen har för budgetåret 1993/94 anvisat
1917543000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen
(prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:KrU13, rskr. 1992/93:192). Till
skillnad från föregående år har därvid inte några medel
beräknats för särskilt bidrag till arbetsmarknadsanpassad
utbildning.
I proposition 1992/93:150 (bil. 7 s. 4) har regeringen -- med
hänvisning till det kärva arbetsmarknadsläget -- föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1993/94 under anslaget Bidrag till
folkbildningen anvisa ytterligare 438920000 kr avsedda för
bidrag till 10000 extra platser inom folkhögskolan.
Utbildningsministern anför -- då det gäller inriktningen av
insatserna -- att folkhögskolan och bildningsförbunden har goda
förutsättningar att göra betydande insatser för att bl.a.
förbättra språkkunskaperna i landet, både i svenska och i
främmande språk (bil. 7 s. 2--3). Särskilt nämns invandrarnas
behov av att förbättra sina kunskaper i svenska för att
förstärka sina möjligheter i fråga om arbete och fortsatta
studier. Vidare föreslås att ytterligare 100000000 kr skall
anvisas under anslaget till särskilt bidrag för
arbetsmarknadsanpassad utbildning inom folkhögskolan och
studieförbunden.
I motion Fi120 (s) hemställs att riksdagen skall anvisa
100000000 kr utöver vad som föreslås i propositionen
(yrkande 13). Medlen skall användas till 3000 årsstudieplatser
inom studieförbunden för utbildning för arbetslösa som saknar
utbildning utöver folkskola eller grundskola. Motionärerna
betonar att folkbildningen har möjlighet att erbjuda utbildning
i hela landet och att den genom sin flexibilitet och pedagogik
har särskilt goda förutsättningar att tillgodose behoven hos
dessa kategorier. Medlen bör fördelas av Folkbildningsrådet.
Kulturutskottet har senast i sitt betänkande 1992/93:13
framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin
förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning
speciellt avsedd för dem som är eller riskerar att bli
arbetslösa. Utskottet är övertygat om att folkbildningen även
denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt
utbyggd utbildning i enlighet med de nu förordade riktlinjerna.
Kulturutskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Motion Fi120 yrkande 13 avstyrks.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan utgår
från anslaget Bidrag till trossamfund. Föreskrifter finns i
förordningen (1989:271) om statsbidrag till andra trossamfund än
Svenska kyrkan. Från anslaget betalas statsbidrag till andra
trossamfund än Svenska kyrkan för religiös verksamhet
(verksamhetsbidrag), för lokaler för sådan verksamhet
(lokalbidrag) och för teologiska seminarier m.m. Ett av de i
förordningen uppräknade 18 statsbidragsberättigade trossamfunden
är de islamiska församlingarna i Sverige. Bidraget fördelas av
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund.
Riksdagen har för budgetåret 1992/93 anvisat 72007000
kr, varav 14486000 kr avser lokalbidrag (prop. 1991/92:100,
bet. 1991/92:KrU13, rskr. 1991/92:148). Vidare har riksdagen
av arbetsmarknadsskäl engångsvis anvisat ytterligare
20000000 kr avseende lokalbidrag (prop. 1991/92:150, bet.
1991/92:FiU30, yttr. 1991/92:KrU6y, rskr. 1991/92:350).
För budgetåret 1993/94 har riksdagen under anslaget Stöd
till trossamfund anvisat 70000000 kr, varav 12480000 kr
avser lokalbidrag (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:KrU11, rskr.
1992/93:195).
I proposition 1992/93:150 (bil. 8 s. 55) beräknas under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 15000000 kr för
lokalbidrag till trossamfund. Medlen skall disponeras av
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Objekt och
tidpunkt för igångsättning av arbetena skall beslutas efter
samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
I motion Fi95 (-) anförs att medel på statsbudgeten bör
omfördelas så att bidrag kan ges till ett antal angivna
moskébyggen. Vidare anser motionären att reglerna för storleken
på lokalbidragen bör ändras. Då regeringen inte lägger fram
några förslag i dessa avseenden bör riksdagen enligt motionärens
mening avslå propositionen.
Kulturutskottet anser att finansutskottet bör avstyrka motion
Fi95 och tillstyrka den i propositionen föreslagna ökade
medelsanvisningen i vad avser lokalbidrag till trossamfunden.
Vissa frågor om organisationsstöd
Med hänvisning till kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU12
Ungdoms- och folkrörelsefrågor m.m. avstyrker utskottet yrkande
34 i motion Fi93 (nyd). Motionärerna vill ha en kartläggning av
utgående organisationsbidrag och en nedtrappning av dessa med 20
%, 20 % resp. 10 % per år under en treårsperiod.
Stockholm den 13 maj 1993
På kulturutskottets vägnar
Charlotte Branting
I beslutet har deltagit: Charlotte Branting (fp), Hugo
Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina
Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo
Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd Sahlström (s),
Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand
(m), Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Bidrag till folkbildningen
Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
Bidrag till folkbildningen som börjar med "Kulturutskottet har"
och slutar med "13 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet har senast i sitt betänkande 1992/93:KrU13
framhållit att folkbildningen under det gångna året visat sin
förmåga att snabbt och flexibelt anordna utökad utbildning
speciellt avsedd för dem som är eller riskerar att bli
arbetslösa. Utskottet är övertygat om att folkbildningen även
denna gång kommer att kunna uppfylla förväntningarna på snabbt
utbyggd utbildning. Folkbildningen har genom sin flexibilitet
och pedagogik möjlighet att tillgodose de särskilda
utbildningsbehoven hos dem som har kort grundutbildning. Mot
bakgrund av det anförda anser kulturutskottet att riksdagen med
anledning av motion Fi120 yrkande 13 vid medelsanvisningen under
anslaget Bidrag till folkbildningen bör anvisa 100 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit. Dessa medel bör
användas för utbildning inom folkbildningen för arbetslösa vuxna
och ungdomar. Medlen bör fördelas av Folkbildningsrådet.
2. Vissa frågor om organisationsstöd
Anne Rhenman (nyd) anser att den del av utskottets yttrande
under rubriken Vissa frågor om organisationsstöd som börjar med
"Med hänvisning" och slutar med "en treårsperiod" bort ha
följande lydelse:
Mot bakgrund av behovet av omfattande besparingar på
statsbudgeten anser kulturutskottet att det är nödvändigt att
minska utgående bidrag till organisationerna. Regeringen bör
därför i enlighet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd)
återkomma till riksdagen med förslag om en nedtrappning av det
statliga stödet under en treårsperiod. Till grund för
regeringens förslag -- bl.a. beträffande frågan om huruvida
minskningen skall vara generell eller läggas på vissa kategorier
av organisationsbidrag -- bör ligga en kartläggning av
organisationsbidragen. Den av regeringen tillsatta utredningen
(C 1992:05) om statens bidrag till ideella organisationer
beräknas redovisa sitt uppdrag under år 1993. När resultaten av
utredningsarbetet föreligger bör regeringen -- om detta bedöms
nödvändigt för den fortsatta beredningen av frågan om en
minskning av organisationsbidragen -- föranstalta om
kompletterande kartläggningar. Finansutskottet bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad
kulturutskottet här anfört.
Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbU6y
Bilaga 10
Kompletteringspropositionen, m.m. (prop. 1992/93:150 bil. 7)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 29 april 1993 berett
utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1992/93:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m.
(kompletteringspropositionen) bilaga 7 jämte motioner.
Utbildningsutskottet har den 11 maj 1993 beslutat att med eget
yttrande överlämna proposition 1992/93:194 Särskilt statsbidrag
till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett
tredje gymnasieår och motionerna 1992/93:Ub155 och 1992/93:Ub156
samt arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU6y till
finansutskottet för fortsatt beredning. Arbetsmarknadsutskottets
yttrande återfinns som bilaga till detta yttrande.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet således i ett
sammanhang såväl proposition 1992/93:194 jämte motioner som
proposition 1992/93:150 bilaga 7 jämte de motioner, som kan
hänföras till utbildningsutskottets beredningsområde.
Medel för utbildningsplatser i gymnasieskolan och inom komvux
I proposition 1992/93:194 erinras om att regeringen i förra
årets kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. I:6)
föreslog att riksdagen skulle anvisa medel för ytterligare
utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan i likhet
med vad som hade gällt året dessförinnan. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1991/92:FiU30, rskr.
1991/92:345). Det beräknades då att 8000 platser skulle
behövas. Regeringen bemyndigades att vid behov lägga ut
ytterligare platser. Enligt vad regeringen kan bedöma har
ungefär 11000 ungdomar utnyttjat möjligheten att gå ett tredje
gymnasieår under innevarande läsår.
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:194 att riksdagen
skall anvisa medel för utbildning i gymnasieskolan för
ytterligare 11000 elever under budgetåret 1993/94. Som motiv
för insatserna framhåller regeringen den svåra situationen på
arbetsmarknaden. En grupp som drabbas hårt av den höga
arbetslösheten är ungdomarna. Att sluta skolan och gå direkt ut
i en kanske långvarig arbetslöshet är destruktivt för den
enskilde. Vidare anser regeringen att en allmän kompetenshöjning
alltid har sitt värde för individen men också för samhället. En
höjd yrkesmässig kompetens bidrar till att långsiktigt stärka
den svenska konkurrenskraften. En ökad allmän kompetens
förbättrar både förutsättningarna för framtida studier och
handlingsberedskapen inför den snabba utvecklingen av samhälle
och näringsliv.
Mot denna bakgrund bör kommunerna ges möjlighet att erbjuda de
ungdomar som läsåret 1992/93 eller höstterminen 1993 avslutar en
tvåårig linje i gymnasieskolan ytterligare ett utbildningsår.
Även de ungdomar som läsåret 1991/92 har avslutat en tvåårig
utbildning och som därefter inte genomgått ett tredje
utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux skall ges möjlighet
till denna utbildning. Regeringen beräknar ett bidrag på 30 000
kr per helårsplats. Behov av särskilda medel för planerings- och
informationsinsatser anses dock inte föreligga. Regeringen
föreslår att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för
budgetåret 1993/94 anvisar 330 miljoner kronor utöver vad som
föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9.
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 2 erinras om att
Socialdemokraterna i en partimotion med anledning av
budgetpropositionen föreslagit att kraftfulla insatser skulle
göras för att utöka den reguljära utbildningen i bl.a.
gymnasieskolan som ett led i kampen mot arbetslösheten. Medel
skulle anvisas för att göra det möjligt för kommunerna att
anordna utbildning i form av "det tredje gymnasieåret" för
50000 ungdomar i åldern 18--24 år. I förevarande motion
föreslås liknande insatser för de elever som läsåret 1993/94
skall söka sig ut på arbetsmarknaden. Åtgärderna bör också
riktas till de ungdomar som kommer att lämna sina
ungdomspraktikplatser och de ungdomar i åldern 18--24 år som
redan nu befinner sig i öppen arbetslöshet. För dessa
ungdomsgrupper skulle ett tredje år i gymnasieskolan förbättra
deras ställning på arbetsmarknaden och därmed även möjligheten
bli större att tillföra arbetskraften ny kompetens, anser
motionärerna. Riksdagen bör anvisa 1 500 000 000 kr till stöd
för kommunerna att anordna "det tredje gymnasieåret" budgetåret
1993/94. I samma motion (yrkande 4) föreslås att medlen skall
disponeras av Skolverket under anslaget B 9. Bidrag till viss
verksamhet inom det kommunala skolväsendet.
I årets kompletteringsproposition (1992/93:150 bil. 7)
föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa medel för
ytterligare utbildningsplatser i gymnasieskolan och extra
platser inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Särskilt
statsbidrag skall ges till kommunerna för ytterligare 29000
platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår utöver de
11000 platser som tidigare föreslagits i proposition
1992/93:194 för budgetåret 1993/94. Under anslaget B 9. Bidrag
till viss verksamhet inom det kommunala offentliga skolväsendet
beräknas 870 miljoner kronor utöver vad som beräknats i
proposition 1992/93:194.
När det gäller komvux bör målsättningen vara att kommunerna
anordnar utbildning motsvarande 33 000 extra helårsplatser för
budgetåret 1993/94. För detta ändamål beräknar regeringen 752
010 000 kr under nyssnämnda anslag.
Regeringen framhåller att ifrågavarande utbildningsinsatser
skall ses som inslag i en långsiktig strategi för nationell
kompetensuppbyggnad. Enligt regeringen finns det främst två
angelägna utbildningsbehov, nämligen behovet av förbättrade
språkkunskaper -- såväl i svenska som i främmande språk -- och
behovet av naturvetenskaplig och teknisk utbildning.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att
riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (prop.
1992/93:100, bet. UbU8, rskr. 207) och regeringens förslag i
proposition 1992/93:194 till Bidrag till viss verksamhet inom
det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1 994 849 000 kr.
I motion 1992/93:Fi97 (m), som väckts med anledning av
kompletteringspropositionen, begärs att en mindre del av de nya
platserna till komvux bör få disponeras för utbildning vid
Statens skolor för vuxna (SSV).
Utbildningsutskottet har med anledning av bl.a.
Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Ub905 från allmänna
motionstiden 1993 behandlat yrkanden om platser för ett tredje
år i gymnasieskolan budgetåret 1993/94 i sitt betänkande
1992/93:UbU8 (s. 4 f.). Utskottet delade motionärernas
uppfattning att kraftfulla åtgärder borde vidtas för att
förhindra att de ungdomar som våren 1993 kommer att avsluta en
tvåårig utbildning i gymnasieskolan går ut i arbetslöshet.
Utskottet ansåg därför att alla ungdomar under 20 år skulle
kunna erbjudas ett tredje utbildningsår under läsåret 1993/94
som komplettering till en tvåårig gymnasial utbildning. Med
hänvisning till regeringens förslag om ytterligare
utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan i
proposition 1993/94:194, vilken då hade överlämnats till
riksdagen, avstyrkte utskottet yrkandena.
Utbildningsutskottet ställer sig nu bakom regeringens förslag
i kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall
tillföras kommunerna i syfte att anordna utbildning för ungdomar
som annars skulle riskera att gå ut i arbetslöshet. Utskottet
utgår från att i första hand ungdomar under 20 år kommer att
utnyttja möjligheten att gå ett tredje avslutande år i
gymnasieskolan. Det är dock inget som hindrar att även en elev
som sent påbörjat sina studier i gymnasieskolan eller en ung
person som förvärvsarbetat några år efter avslutad tvåårig
utbildning och som följaktligen nu är över 20 år får samma
möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår. Det bör ankomma på
kommunerna själva att bedöma vilken skolform -- gymnasieskolan
eller komvux -- som är lämpligast för berörda ungdomar över 20
år.
Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att även
vuxna i rådande situation på arbetsmarknaden tar tillfället i
akt att höja sin kompetens. Det är därför motiverat att
kommunerna ges resurser för att utöver den ordinarie
organisationen kunna tillgodose angelägna utbildningsbehov för
vuxenstuderande.
När det gäller möjligheten för SSV att inom ramen för i
kompletteringspropositionen föreslagna medel anordna utbildning
på distans för ytterligare vuxenstuderande vill utskottet erinra
om att statens skolor för vuxna i Härnösand (SSVH) och
Norrköping (SSVN) anvisas statliga medel för sin utbildning
under egna anslag (B 13 resp. B 14). SSV skall i form av
distansutbildning erbjuda vuxna kompetensinriktad utbildning av
samma slag som ges i komvux. Kostnaderna för utbildningen
betalas i huvudsak av staten via nyssnämnda anslag. Kommunerna
kan således inte påverka inriktningen och dimensioneringen av
SSV:s utbildning. Då det är angeläget att tillgänglig
utbildningskapacitet utnyttjas så mycket som möjligt bör SSVH
och SSVN ges möjlighet att hos Skolverket begära extra medel för
att anordna ytterligare utbildning på distans om behov
föreligger. Det ankommer på regeringen att meddela närmare
föreskrifter därom.
Riksdagens tidigare beslut (bet. 1992/93:UbU8, rskr. 207)
beträffande anslagsbeloppet under ifrågavarande anslag (42 839
000 kr), regeringens förslag i proposition 1992/93:194 (+ 330
000 000 kr) samt förslaget i kompletteringspropositionen om en
anslagsökning med 1622010000 kr (870 000 000 + 752 010
000) innebär för budgetåret 1993/94 sammanlagt ett anslag på
1994849000 kr. Bidraget per utbildningsplats beräknas till
30 000 kr för  gymnasieskolan och drygt 22 788 kr för komvux.
Enligt utbildningsutskottets mening är bidragen per plats i
gymnasieskolan resp. komvux väl avvägda.
Utskottet anser att yrkandena 2 och 4 i motion 1992/93:Ub156
är tillgodosedda med vad regeringen har föreslagit.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet
att finansutskottet tillstyrker att riksdagen med ändring av
riksdagens beslut (prop. 1992/93:100, bet. UbU8, rskr. 207), med
bifall till proposition 1992/93:150 och motion 1992/93:Fi97, med
anledning av proposition 1992/93:194 och motion 1992/93:Ub156
yrkandena 2 och 4 för budgetåret 1993/94 till Bidrag till viss
verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret
1993/94 anvisar 1 994 849 000 kr under åttonde huvudtitelns
förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört om SSV.
I proposition 1992/93:194 begärs ett bemyndigande för
regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare
öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver de 11000
platser för vilka medel begärs.
Utbildningsutskottet konstaterar att regeringen vid
beräkningen av anslagsbeloppet i proposition 1992/93:194 utgått
från 11 000 helårsplatser, dvs. det antal ungdomar som under
innevarande budgetår utnyttjat möjligheten att få utbildning i
gymnasieskolan under ett tredje år. Regeringens förslag i
kompletteringspropositionen om medel för ytterligare 29 000
platser för ett tredje år i gymnasieskolan, vilket utskottet i
det föregående ställt sig bakom, innebär att sammanlagt 40 000
ungdomar kommer att kunna erbjudas ett tredje utbildningsår i
gymnasieskolan budgetåret 1993/94.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet hemställer
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:194
bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov
ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår.
Studiestöd
En utökning av antalet platser i gymnasieskolan medför även
ökade kostnader för studiehjälp. För 11 000 nya platser
beräknar regeringen i proposition 1992/93:194 kostnaden till
72,6 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen under
åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m. under
budgetåret 1993/94 anvisar 72,6 miljoner kronor utöver vad som
föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9.
I motion 1992/92:Ub156 (s) yrkande 5 föreslås att riksdagen
skall anvisa 315 miljoner kronor för studiehjälp budgetåret
1993/94. Med utgångspunkt i motionärernas förslag om 50 000 nya
platser i gymnasieskolan beräknas 35 000 elever vara berättigade
till studiehjälp. Motionärerna hänvisar till
utskottsgruppmotionen 1992/93:Sf512 (s) i vilken regeringens
förslag i budgetpropositionen om besparingar inom studiehjälpen
avvisas. Tvärtom bör en förstärkning övervägas för att kunna
behålla så många ungdomar som möjligt det tredje gymnasieåret
samt att om möjligt locka tillbaka en del av dem som tidigare
lämnat gymnasiet efter endast två läsår, framhåller
motionärerna.
Utbildningsutskottet vill med anledning av propositionen och
motionsyrkandet anföra följande.
Regeringens beräkning av studiehjälpen baseras på riksdagens
beslut (prop. 1992/93:100, bet. SfU13, rskr. 208) om en viss
reducering av studiebidraget. Regeringen har för avsikt att
fr.o.m. budgetåret 1993/94 ändra reglerna så att studiebidrag
och extra tillägg utgår under högst tio månader per år.
Utnyttjandegraden är beräknad till 88%. Motionärernas
beräkning av anslagsbeloppet utgår från 750 kr per månad under
tolv månader för 35 000 elever (=315 miljoner kronor).
Utbildningsutskottet anser att det i det nuvarande ekonomiska
läget är motiverat med en viss begränsning av det antal månader
under ett kalenderår då studiebidrag utbetalas.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att
riksdagen med bifall till proposition 1992/93:194 och med avslag
på motion 1992/93:156 yrkande 5 för budgetåret 1993/94 anvisar
72 600 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat (prop.
1992/93:100, bet. SfU13, rskr. 208) under åttonde huvudtitelns
förslagsanslag. Utbildningsutskottet vill till detta lägga
följande. I kompletteringspropositionen beräknas ytterligare
medel för studiehjälp med hänvisning till den föreslagna
ökningen med 29 000 platser i gymnasieskolan. Kostnaden -- 191,4
miljoner kronor -- beräknas med utgångspunkt i riksdagens beslut
i vår om medel för studiebidrag, dvs. 750 kr per månad under tio
månader och med en utnyttjandegrad av 88 % (29 000 x 6 600 kr/år
= 191 400 000 kr).
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 6 görs bedömningen att
cirka 10000 elever bör vara berättigade till studiemedel
inom ramen för föreslagna insatser enligt yrkandena 2 och 4 i
samma motion. Därför bör anslaget F 4. Studiemedel m.m. för
budgetåret 1993/94 höjas med 180 miljoner kronor.
De av regeringen föreslagna insatserna tar i mycket stor
utsträckning sikte på ungdomar över 20 år. Utbildningsutskottet
vill erinra om att regeringen i kompletteringspropositionen
beräknat ytterligare resurser för studiemedel budgetåret
1993/94. Dessa resurser avser att finansiera studierna för bl.a.
studerande inom komvux. Finansutskottet bör med hänvisning
härtill avstyrka motion 1992/93:Ub156 yrkande 6.
I motion 1992/93:Ub156 (s) beräknas även medel för
vuxenstudiestöd. Ca 5 000 studerande bör enligt
motionärerna kunna få särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(SVUXA). Motionärerna föreslår (yrkande 8) att studiestödslagen
ändras så att SVUXA under en försöksperiod kan utgå på ett mera
flexibelt sätt. Bl.a. bör bidragsgränsen på 25 år sänkas till 22
år och kravet på förvärvsarbete bör vara två år i stället för
fyra år för att underlätta för arbetslösa att söka sig till det
ordinarie utbildningssystemet. Riksdagen bör således anvisa
ytterligare 270 miljoner kronor under anslaget F 5.
Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 7).
Utbildningsutskottet vill peka på att regeringen i
kompletteringspropositionen dels föreslår att vissa ändringar
görs i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa, dels beräknar ytterligare medel under anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 med hänvisning till
de i kompletteringspropositionen föreslagna extra platserna inom
komvux, folkbildningen och den högre utbildningen. Mot denna
bakgrund bör riksdagen således avslå motion 1992/93:Ub156
yrkandena 7 och 8.
Finansiering av föreslagna insatser i proposition 1992/93:194
Regeringen anser att finansieringen av de i propositionen
1992/93:194 föreslagna insatserna i gymnasieskolan skall ses
utifrån den fortsatta beredningsprocessen inför
kompletteringspropositionen 1993. Eftersom åtgärdernas syfte i
första hand får anses vara arbetsmarknadspolitiskt och innebär
en avlastning i förhållande till övriga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, bör en minskning med sammanlagt 402,6 miljoner kronor
(330 miljoner kronor + 72,6 miljoner kronor) ske av det under
Arbetsmarknadsdepartementet uppförda reservationsanslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94.
I motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 1 avvisas regeringens
förslag till finansiering av insatserna i gymnasieskolan.
Motionärerna anser att anslaget för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder redan nu är av för liten omfattning. Medel för de av
motionärerna föreslagna åtgärderna bör tillföras kommunerna
genom en förstärkning av anslag inom Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. Även i motion 1992/93:Ub155 (-) ogillas
regeringens förslag till finansiering av ifrågavarande insatser.
Arbetsmarknadsutskottet, som beretts tillfälle att till
utbildningsutskottet yttra sig över proposition 1992/93:194
jämte motioner, redovisar i sitt yttrande (1992/93:AU6y) att
riksdagen anvisat (1992/93:AU19, AU11, rskr. 258) 28,4 miljarder
kronor under anslaget B2 för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för budgetåret 1993/94. Av beloppet beräknas omkring 15,6
miljarder kronor för arbetsmarknadsutbildning och utbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet. Beträffande den senare
utbildningsformen inbegrips i beräkningen såväl kostnader för
studieplatser som kostnader för studiefinansiering.
Gymnasieutbildningen beräknas omfatta 5 000 platser till en
kostnad av 176 miljoner kronor.
Som arbetsmarknadsutskottet uppfattar det ligger finansiering av
5000 av de 11000 ytterligare gymnasieplatserna inkl.
studiefinansiering inom ramen för de medel som riksdagen redan
fattat beslut om. Proposition 1992/93:194 innefattar således
förslag om finansiering av ytterligare 6000 nya platser inkl.
studiefinansiering. Till den del kostnaden avser dessa 6000
platser medför den föreslagna finansieringen att medel för andra
åtgärder inom B 2-anslaget minskas.
Arbetsmarknadsutskottet anser att en utökning av platserna i
gymnasieskolan i och för sig är mycket angelägen. Minskningen av
B 2-anslaget genom att resurser förs över till
Utbildningsdepartementets anslag bör dock mot bakgrund av
utvecklingen på arbetsmarknaden kompenseras så att minskningen
inte går ut över de traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Mot denna bakgrund föreslår arbetsmarknadsutskottet
att utbildningsutskottet tillstyrker regeringens förslag till
finansiering av ytterligare insatser i gymnasieskolan
budgetåret 1993/94 och avstyrker motionerna 1992/93:Ub155 och
1992/93:Ub156 yrkande 1.
Utbildningsutskottet vill i sammanhanget erinra om att
utskottet i sitt yttrande (1992/93:UbU3y) till finansutskottet i
höstas beträffande bl.a. förslag om bidrag till kommunerna för
anordnande av kompletterande utbildningar för arbetslösa inom
gymnasieskolan med bestämdhet framhållit, att medel för
utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet
skall kanaliseras genom Statens skolverk och inte genom
Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utbildningsutskottet utgår från att regeringen vid en samlad
bedömning av samhällets insatser för att minska arbetslösheten
och samtidigt ge ungdomar tillfälle att i den reguljära
gymnasieutbildningen höja sin teoretiska och yrkesmässiga
kompetens funnit det motiverat att överföra medel från det
arbetsmarknadspolitiska (tionde huvudtiteln) till det
utbildningspolitiska området (åttonde huvudtiteln). Utskottet
utgår vidare från att regeringen i en särskild förordning (jfr
SKOLFS 1992:34 om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot
ungdomsarbetslösheten) kommer att föreskriva vilka
behörighetsregler som skall gälla, utbildningarnas längd och
huvudsakliga inriktning, krav på uppföljning och utvärdering
genom Skolverket m.m. Utskottet förutsätter slutligen att skolan
och arbetsmarknadsmyndigheten på det lokala planet tillsammans
inriktar sina krafter på att uppmuntra ungdomarna att genomgå
ett tredje år i gymnasieskolan.
Med hänvisning till arbetsmarknadsutskottets yttrande och till
vad utbildningsutskottet i övrigt anfört bör finansutskottet
hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:194
och med avslag på motionerna 1992/93:Ub155 och 1992/93:Ub156
yrkande 1 för budgetåret 1993/94 anvisar 402 600 000 kr mindre
än vad riksdagen tidigare anvisat (prop. 1992/93:100, bet. AU19,
rskr. 258) under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Grundläggande högskoleutbildning
Utbildningsministern pekar i kompletteringspropositionen på
att antalet sökande till högre utbildning nu är större än
någonsin. De stora dimensioneringsökningar som beslutats de
senaste åren medför att antalet helårsstudenter inom högskolans
grundutbildning växer snabbt. Att ge alla dessa en kvalitativt
god utbildning kräver stora ansträngningar av universitetens och
högskolornas personal. Risk finns att det uppstår brist både på
behöriga lärare och på lokaler och studentbostäder.
Utbildningsministern bedömer det inte som möjligt att nu
ytterligare öka den traditionella högre utbildningen.
Samtidigt är det enligt utbildningsministern angeläget att
bereda en så stor andel som möjligt av de sökande ungdomarna
plats i högre utbildning. Han anser att distansundervisning
borde vara en verksamhetsform som under alla omständigheter
måste utvecklas och utvidgas för att i framtiden kunna utnyttjas
i fortbildning och vidareutbildning. En kraftfull satsning på
utveckling av distansundervisningen bör därför ske. Inom ramen
för denna anser han att det är möjligt att också skapa
förutsättningar för ett ökat antal ungdomar att inleda sina
studier.
Universitet och högskolor förväntas samverka om att utveckla
och bedriva distansutbildning. Efter det att de presenterat väl
utvecklade förslag till större samarbetsprojekt avser regeringen
enligt propositionen att tillsammans med de berörda
läroanstalterna pröva om det är möjligt att anordna fler platser
i grundläggande kurser (på 20-poängsnivå) med
distansundervisning och därmed på universitets- och
högskoleorterna kunna öka andelen studenter i mer fördjupade
kurser.
I propositionen föreslås att medel nu beräknas för 1500 nya
studenter i huvudsak inom distansundervisning fr.o.m. budgetåret
1993/94. Om garantier från kvalitativ synpunkt inte kan skapas
för viss utbyggnad av den traditionella högskoleutbildningen bör
det ankomma på regeringen att besluta om annan användning av
platserna.
Mot bakgrund av en utvärdering av innevarande budgetårs
verksamhet med behörighetsgivande förutbildning, s.k. basår,
(prop. 1991/92:150, bet. FiU30, rskr. 350) anser regeringen att
verksamheten bör fortsätta nästa budgetår. Basåret ger studenter
tillfälle att skaffa sig den behörighet som krävs för högre
studier framför allt inom det naturvetenskapliga och tekniska
området. Vid antagning till basåret garanteras studenterna också
plats i den högskoleutbildning som de avser att påbörja året
efter. Ett särskilt mål med basåret är att stimulera framför
allt flickor att söka sig till det naturvetenskapliga och
tekniska området.
För basår föreslås i propositionen medel för resurser
motsvarande 1500 helårsstudenter budgetåret 1993/94. Antalet
är något högre än vad universiteten och högskolorna inom
Utbildningsdepartementets område har redovisat att de kan ta
emot. Utbildningsministern räknar med att kunna uppnå den högre
volymen t.ex. genom att erbjuda Sveriges lantbruksuniversitet
att delta i verksamheten.
För distansutbildning och basår beräknar regeringen ett
medelsbehov som exkl. studiemedelskostnader uppgår till 112,5
miljoner kronor. Regeringen föreslår att detta belopp anvisas
under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. I beloppet är inräknat 3,5 miljoner kronor som
regeringen avser att ställa till Verkets för högskoleservice
förfogande för information till stöd för rekrytering till
basåret och för insatser i det långsiktiga arbetet med att
generellt stödja och stimulera ungdomars intresse för tekniska
och naturvetenskapliga studier och för yrkesverksamhet med sådan
inriktning.
Två motioner har väckts med anledning av regeringens förslag.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1992/93:Fi120 (s) yrkande
14 en större ökning av medlen för grundläggande
högskoleutbildning än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att medel bör anvisas för ytterligare 5000
helårsstudenter fr.o.m. budgetårets början och därutöver
ytterligare 5000 fr.o.m. vårterminen 1994. För omfattning,
inriktning och lokalisering av utökningen mellan olika
utbildningar och läroanstalter hänvisar de till sina förslag i
motion 1992/93:Ub55 i anslutning till proposition 1992/93:169.
De föreslår att 158 miljoner kronor anvisas utöver regeringens
förslag. Den sammanlagda medelsanvisningen för den i motionen
föreslagna utökningen skulle alltså bli 270,5 miljoner kronor.
I motion 1992/93:Fi102 (fp) anförs att regeringens förslag om
behörighetsgivande förutbildning är bra. För att öka antalet
flickor i teknik och naturvetenskapliga utbildningar behövs att
en allmän satsning på teknikämnet följs upp och förverkligas
(yrkande 1). Motionärerna lyfter fram de erfarenheter man fått
vid Teknikstugan i Alingsås. Där ger flickor som själva går i
gymnasiet undervisning i enkönade grupper åt flickor som går i
grundskolan. Det finns kontinuitet i verksamheten. Genom att
flickorna får pröva själva minskas deras teknikmotstånd och de
upplever teknik som användbar och rolig. Resultaten från
teknikstugan kan enligt motionärerna i tillämpliga delar stå som
modell för tekniksatsningen (yrkande 2).
Utbildningsutskottet har tidigare under detta riksmöte
behandlat en annan motion om Teknikstugan i Alingsås (mot.
1992/93:Ub519, bet. UbU21 s. 8). Då anförde utskottet följande.
Utskottet förutsätter att Skolverket bl.a. genom sin
fältorganisation ger spridning åt väl fungerande verksamheter
såsom den s.k. Alingsåsmodellen för att öka andelen flickor på
tekniska och naturvetenskapliga studievägar i gymnasieskolan.
Utskottet anser att det bör ankomma på kommunerna som ansvariga
för ifrågavarande verksamhet och som arbetsgivare för skolans
personal att bedöma i vad mån unga arbetslösa ingenjörer kan
medverka i verksamheten.
Utskottet erinrar om att regeringen som ett led i arbetet med
att öka intresset för teknik och naturvetenskaplig utbildning
har tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att undersöka vilka
former för samverkan som finns mellan skolor och
teknik/naturvetarcentra. Utskottet anser inte att det finns
anledning för riksdagen att i förevarande sammanhang göra något
särskilt uttalande om Alingsåsmodellen. Utskottet anser alltså
att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion
1992/93:Fi102.
När det gäller ökat antal helårsstudenter i grundläggande
högskoleutbildning delar utskottet regeringens bedömning att det
inte är möjligt att med upprätthållande av kvalitetskraven nu
ytterligare öka kapaciteten inom traditionell
högskoleutbildning. Som utskottet framhållit i betänkande
1992/93:UbU14 (s. 40) har dimensioneringen av den grundläggande
högskoleutbildningen genom beslut av riksdagen de senaste åren
ökats kraftigt. Regeringens satsning på distansutbildning och
basår kan ge studieplats inom högskolan åt ytterligare ca 3000
ungdomar nästa läsår. Det nya resurstilldelningssystemet ger
universiteten och högskolorna incitament att ta in så många
studenter som möjligt inom ramen för de medel som redan anvisats
för nästa budgetår. Detta incitament kommer att bli ännu
starkare genom utskottets förslag att den s.k. studentpengen,
dvs. ersättningen till högskolorna per helårsstudent, skall
utgöra 40% av den beräknade ersättningen per tillhandahållen
årsstudieplats (bet. 1992/93:UbU14 s.36). Regeringen har i
proposition 1992/93:169 om högre utbildning för ökad kompetens
föreslagit att andelen skall vara 30%.
Utbildningsutskottet har i nämnda betänkande föreslagit en
viss ändring av beloppet på anslaget Vissa särskilda utgifter
inom universitet och högskolor m.m. i förhållande till
regeringens förslag i proposition 1992/93:169. Det av utskottet
i betänkande 1992/93:UbU14 föreslagna anslagsbeloppet är
127371000 kr.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att avslå motion 1992/93:Fi120 yrkande 14 och
att med bifall till regeringens förslag i förevarande
proposition till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94
anvisa 112500000 kr utöver vad utskottet föreslagit i
betänkande 1992/93:UbU14.
Övrigt
Enligt motion 1992/93:Ub156 (s) yrkande 3 bör de elever som
under våren 1994 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i
gymnasieskolan redan nu garanteras möjlighet till utbildning
under ett tredje år i gymnasieskolan.
Riksdagen har nyligen på utbildningsutskottets förslag
avslagit (bet. UbU8, rskr. 207) ett liknande yrkande om
utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan
budgetåret 1994/95. Utskottet utgick från att regeringen
kommer att bevaka denna fråga och återkomma till riksdagen i
nästa års budgetproposition. Med samma motivering bör
finansutskottet avstyrka även motion 1992/93:Ub156 yrkande 3.
I motion 1992/93:Fi93 (nyd) yrkande 24, väckt med anledning av
kompletteringspropositionen, begärs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att samhällets kostnader för
hemspråksundervisningen bör slopas. För budgetåret 1993/94
beräknas en besparing med 500 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har nyligen i sitt betänkande
1992/93:UbU8 (s.8f.) behandlat liknande yrkanden om
hemspråksundervisningen. Utskottet redovisade att lönekostnaden
för drygt 2 200 lärare i hemspråk läsåret 1991/92 beräknades
till ca 370 miljoner kronor och att resurserna för
undervisningen i hemspråk hade minskat med cirka en tredjedel
mellan läsåren 1990/91 och 1991/92. Utskottet erinrade om att en
parlamentarisk kommitté tillkallats för att se över
invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.
Enligt direktiven (dir. 1993:1) bör kommittén pröva
förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar särskilt i
fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.
Mot denna bakgrund avstyrkte utbildningsutskottet ifrågavarande
yrkanden. Med samma motivering bör finansutskottet avstyrka
motion 1992/93:Fi93 yrkande 24.
I motion 1992/93:Fi99 (s) begärs att riksdagen gör ett
tillkännagivande om behovet av ytterligare medel för Statens
institut för handikappade elever (SIH). Enligt motionären
behöver SIH ytterligare minst 3,5 miljoner kronor för budgetåret
1993/94 för att synskadade elever skall ha tillgång till böcker
och andra läromedel. Utbildningsdepartementet bör genom
omdisponeringar tillföra SIH begärda resurser för detta ändamål.
Ett liknande motionsyrkande om bristen på läromedel för
synskadade elever har utbildningsutskottet nyligen behandlat i
sitt betänkande 1992/93:UbU9. Utskottet förutsatte att
regeringen vid prövningen av den fördjupade
anslagsframställningen för SIH:s område för budgetåren
1994/95--1996/97 kommer att behandla frågan om läromedel för
handikappade elever. Utskottet anser det angeläget att
läromedelsfrågan för synskadade elever därigenom kan få en
långsiktig lösning. När det gäller medelsbehovet för detta
ändamål för det kommande budgetåret har utbildningsutskottet
erfarit att frågan om ytterligare medel för SIH har tagits upp
inom Utbildningsdepartementet i syfte att förbättra
läromedelssituationen för synskadade elever. Med hänvisning
härtill finner utskottet att syftet i motion 1992/93:Fi99 i
stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör avstyrka den.
Till detta vill utbildningsutskottet lägga följande. Regeringen
har den 29 april 1993 beslutat medge att SIH under budgetåret
1992/93 får använda 350 000 kr av åttonde huvudtitelns anslag  B
4. Stöd för utveckling av skolväsendet för sådana ändamål som
anslaget B 3. Utveckling och produktion av läromedel får
utnyttjas för.
Enligt motion 1992/93:Fi100 (c) bör anslagsbeteckningen för
anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för
elever med handikapp ändras från reservationsanslag till
förslagsanslag i syfte att tillgodose behovet av läromedel för
synskadade elever.
I betänkande 1992/93:UbU9 behandlade utbildningsutskottet även
frågan om ändrad anslagstyp för anslaget B 3. Utskottet
förutsatte att anslagstypen lämpligen bör övervägas i samband
med frågan om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna
för läromedel för handikappade elever. Med samma motivering
anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka
motion 1992/93:Fi100.
Stockholm den 13 maj 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Berit Löfstedt (s),
Marianne Jönsson (c),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Krister Örnfjäder (s),
Tuve Skånberg (kds) och
Claus Zaar (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Krister
Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet ansåg" och slutar med "över 20 år" bort ha följande
lydelse:
Riksdagen nöjde sig vid det tillfället med att inbegripa alla
ungdomar under 20 år i erbjudandet om ett tredje gymnasieår
under läsåret 1993/94 som komplettering till en tvåårig
gymnasial utbildning.
Utbildningsutskottet konstaterar nu att regeringen i
kompletteringspropositionen har accepterat den
socialdemokratiska motionens bedömning om behovet av ca 70000
ytterligare utbildningsplatser i det reguljära
utbildningsväsendet. Utskottet ställer sig bakom förslagen i
motionen och kompletteringspropositionen att ytterligare medel
skall tillföras kommunerna i syfte att ge dem möjlighet att
anordna det tredje gymnasieåret för ungdomar som annars skulle
riskera att gå ut i arbetslöshet.
Utskottet utgår från att  ungdomar under 25 år med tvåårig
gymnasieutbildning ges möjlighet att gå ett tredje avslutande år
i gymnasieutbildningen.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utbildningsutskottet utgår" och slutar med
"Arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bort ha följande lydelse:
När det gäller finansieringen av föreslagna insatser i
proposition 1992/93:194 anser utbildningsutskottet i likhet med
motionärerna att medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under tionde huvudtiteln redan nu är otillräckliga med hänsyn
till den rådande situationen på arbetsmarknaden. Att ytterligare
försvaga möjligheterna till insatser på detta område är enligt
utbildningsutskottets mening inte försvarbart. Därför bör de av
motionärerna föreslagna åtgärderna finansieras över åttonde
huvudtiteln, dvs. inom ramen för Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.
Utskottet utgår vidare från att regeringen i en särskild
förordning (jfr SKOLFS 1992:34 om särskilda åtgärder inom
utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten) kommer att
föreskriva vilka behörighetsregler som skall gälla,
utbildningarnas längd och huvudsakliga inriktning, krav på
uppföljning och utvärdering genom Skolverket m.m. Utskottet
förutsätter slutligen att skolan och arbetsmarknadsmyndigheten
på det lokala planet tillsammans inriktar sina krafter på att
uppmuntra ungdomarna att genomgå ett tredje år i gymnasieskolan.
Vad utskottet anfört om finansieringen av insatser i
gymnasieskolan för budgetåret 1993/94 bör riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub156 yrkande 1 och med anledning av
motion 1992/93:Ub155 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"När det" och slutar med "betänkande 1992/93:UbU14" bort ha
följande lydelse:
När det gäller ökat antal helårsstudenter i grundläggande
högskoleutbildning delar utbildningsutskottet bedömningen i
motion 1992/93:Fi120 att den svenska högskolan bör expandera
ytterligare utöver vad som redan beslutats. Eftersom tiden nu är
kort till nästa budgetårs början anser utskottet det realistiskt
att ökningen sker stegvis. Antalet heltidsstudenter bör ökas med
5000 fr.o.m. höstterminen 1993 och med ytterligare 5000
fr.o.m. vårterminen 1994. Utskottet förutser självfallet att den
här föreslagna ökningen kommer att innebära en stor anspänning
för högskolans organisation, dess lärare och studenter, men
anser att det skall vara möjligt bl.a. genom distansutbildning.
De tillkommande platserna bör fördelas mellan läroanstalterna i
enlighet med de fördelningsprinciper som föreslagits i motion
1992/93:Ub55 yrkande 5. Det ankommer på resp. universitet och
högskola själv att besluta om vilka kurser som skall anordnas
med de tillkommande medlen och vilka studieformer som skall
tillämpas. Även s.k. basår bör kunna anordnas med användning av
dessa medel.
Utbildningsutskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- är
127371000 kr.
Utskottet anser således att finansutskottet bör föreslå
riksdagen att med bifall till motion 1992/93:Fi120 yrkande 14
och med anledning av regeringens förslag i förevarande
proposition till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94
anvisa 270500000 kr utöver vad utskottet föreslagit i
betänkande 1992/93:UbU14. Dessutom bör finansutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört om fördelningen och användningen av
medlen.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
När det gäller frågan om utbildningsplatser för ett tredje
år i gymnasieskolan budgetåret 1994/95 anser
utbildningsutskottet i likhet med motionärerna att de elever som
våren 1994 kommer att avsluta en tvåårig utbildning i
gymnasieskolan redan nu skall garanteras utbildning under ett
tredje gymnasieår. En sådan garanti skulle inte bara öka
elevernas möjligheter att förbättra sina yrkeskunskaper och höja
sin allmänna kompetens utan underlätta planeringen för
kommunerna när det gäller lokalbehov, lärarinsatser m.m. för den
gymnasiala utbildningen. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1992/93:Ub156 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
2. Claus Zaar (nyd) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med
"yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att samhällets kostnader för
hemspråksundervisningen i skolan är oacceptabla. Kommunerna
bör befrias från sin lagstadgade skyldighet att anordna
hemspråksundervisning. I stället bör ansvaret för att organisera
och finansiera hemspråksundervisningen överföras till
invandrarna själva och deras inresseorganisationer. Därigenom
beräknas staten kunna göra en besparing med ca 500 miljoner
kronor för det nästkommande budgetåret. Utbildningsutskottet
anser mot denna bakgrund att finansutskottet bör tillstyrka
motion 1992/93:Fi93 yrkande 24.
Särskilt yttrande
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Krister
Örnfjäder (allas) anför:
Redan i januari föreslog vi socialdemokrater som ett led i
kampen mot arbetslösheten kraftfulla åtgärder för att öka den
reguljära utbildningen.
Minst 50000 ungdomar i åldern 18 till 24 år skulle erbjudas
utbildning i form av det tredje gymnasieåret inför höstterminen
1993. Vi föreslog även att komvux skulle få 20000 ytterligare
platser. Riksdagsmajoriteten avslog våra förslag.
Regeringen har nu äntligen accepterat vår syn på behovet av
ytterligare utbildningsplatser.
Genom den fördröjning i tiden som blivit resultatet av det
sena förslaget har viktiga månader av planeringstid för såväl
kommunerna som de blivande eleverna gått till spillo.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag instämmer i vad som anförts i den av Socialdemokraterna
avlämnade avvikande meningen beträffande dels finansieringen
av föreslagna insatser i proposition 1992/93:194, dels
utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan
budgetåret 1994/95.
När det gäller grundläggande högskoleutbildning går
bedömningarna tydligen isär angående universitetens och
högskolornas faktiska möjligheter -- bortsett från pengar -- att
ta emot ett ökat antal studenter. Jag anser att en ökad
antagning är mycket angelägen. Om det skulle visa sig att
högskolor och universitet anser sig kunna ta emot ännu fler
ytterligare studenter än vad regeringen i förevarande
proposition räknar med, bör därför ytterligare medel kunna
föreslås på tilläggsbudget.
När det gäller frågan om ändrad anslagstyp för anslaget B
3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med
handikapp anser jag att utbildningsutskottet borde ha föreslagit
att finansutskottet tillstyrker motion 1992/93:Fi100.
Slutligen ansluter jag mig till vad Socialdemokraterna anför i
sitt särskilda yttrande beträffande medel för utbildningsplatser
för det tredje året i gymnasieskolan och extra platser inom
komvux.
Trafikutskottets yttrande
1992/93:TU4y
Bilaga 11
Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets område
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 29 april 1993 att bereda
trafikutskottet m.fl. utskott tillfälle att senast den 14 maj
1993 avge yttrande över proposition 1992/93:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt
propositionen och motionerna rör ifrågavarande utskotts
beredningsområde.
Trafikutskottet får med anledning härav framhålla att det
begränsar sitt yttrande till att omfatta ett förslag i
propositionens bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet) under
rubriken K. Övriga infrastrukturåtgärder (s. 26--28) samt
motionerna 1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s), 1992/93:Fi108
av Siw Persson (fp), 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 3, 1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) samt
1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 9--12.

Propositionen
I propositionen föreslår regeringen under sjätte huvudtiteln
catt riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag
på 1200000000 kr.

Motionerna
1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar
för utbyggnad av Västerdalsbanan.
1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar med ändring av regeringens förslag att omfördela 100
miljoner kronor från anslaget för länsvägar till
sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
1992/93:Fi117 (v) av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen till Tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar
800000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit.
1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelningen av anslaget till länsvägar.
1992/93:Fi120 (s) av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen beslutar att godkänna vad i motionen
anförts om räntestöd vid tidigareläggning av
infrastrukturinvesteringar,
10. att riksdagen till anslaget B 2. Drift och underhåll av
statliga vägar, för budgetåret 1993/94 anvisar 3 500 miljoner
kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100
bil. 7,
11. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på
Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på 700
miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen till anslaget C 2. Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar, för budgetåret 1993/94
beslutar anvisa ytterligare 1100 miljoner kronor utöver vad
som föreslås i budgetpropositionen 1992/93:100 bil. 7.

Trafikutskottets ställningstagande
Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I kompletteringspropositionen föreslås att i syfte att snabbt
utveckla och förbättra länsjärnvägarna och länsvägarna bör
särskilda insatser göras under budgetåren 1993/94 och 1994/95.
För budgetåret 1993/94 föreslås att 1200 miljoner kronor
anvisas för ändamålet. För påföljande budgetår anges att det är
rimligt att räkna med ytterligare insatser som gör att
motsvarande investeringsvolym kan upprätthållas.
Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att
fördela medlen mellan länen medan länsstyrelserna har att fatta
beslut om den närmare medelsanvändningen. Som riktlinjer för
medelsfördelningen anges att hänsyn skall tas till
upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn
skall vidare tas till i vilka län övriga investeringar i de
regionala transportnäten är av jämförelsevis mindre omfattning.
I propositionen anförs att för länsvägarna bör medlen
användas för särskilda insatser som stärker förutsättningarna
för en positiv utveckling på landsbygden. Som exempel på
järnvägsprojekt som snabbt kan komma i gång nämns byggande av
triangelspår i Bastuträsk och i Älvsbyn samt upprustning av
tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs. Som exempel på andra
järnvägar där länsstyrelserna tidigare har anmält särskilt
intresse anges Blekinge kustbana, Bohusbanan, Stångådalsbanan,
Hargshamnsbanan och Haparandabanan.
Av propositionen framgår vidare att de ökade
kapitalkostnaderna till följd av den i
infrastrukturpropositionen (prop. 1992/93:176) föreslagna
tidigareläggningen av investeringar i länstrafikanläggningar
skall betalas från den nu angivna anslagsramen.
Synpunkter på medelsfördelningen redovisas i två motioner som
båda framhåller behovet av att särskilda insatser görs i
Kopparbergs län. Vidare har en motion väckts som förordar en
omföring av vägmedel till kulturändamål.
I motion Fi98 (s) anges att Kopparbergs län, vid jämförelser
med andra län, inte har fått sitt behov av upprustnings- och
underhållspengar tillgodosett i något avseende. Länsvägnätet har
också en låg bärighetsstandard som gör att det finns stora behov
av förstärkningsinsatser. Vidare framhålls att även på
järnvägsområdet finns stora upprustningsbehov. Det gäller för
både bansträckan Västerås--Ludvika och för Västerdalsbanan.
Motionärerna föreslår vidare att en utredning bör göras om att
bygga ut Västerdalsbanan till Sälen.
Även i motion Fi119 (c) påtalas behovet av särskilda
insatser i Kopparbergs län. Enligt motionären finns det
fortfarande många, dåligt underhållna grusvägar med
bärighetsrestriktioner som måste förbättras.
I motion Fi108 (fp) konstateras att väginvesteringar ger
förhållandevis få arbetstillfällen per satsad krona till
skillnad från insatser på kulturområdet. Enligt motionären kan
vidare upprustning av kulturminnen och kulturmiljöer sättas i
gång snabbt samtidigt som arbetena ofta har en lämplig
hantverksmässig karaktär. Mot denna bakgrund yrkas att 100
miljoner kronor omförs från det föreslagna anslaget till
sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.
Trafikutskottet bereder för närvarande regeringens förslag i
proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. jämte motioner. Behandlingen innefattar bl.a.
hur inriktningen och finansieringen av investeringarna bör
utformas för den kommande planeringsperioden 1994--2003.
Utgångspunkten för trafikutskottets överväganden är att en
långsiktig inriktning bör läggas fast för
investeringsplaneringen. En plan som bör innefatta ökade
insatser i såväl vägar som järnvägar och som bygger på en
utvecklad helhetssyn i planeringsprocessen.
För väginvesteringarna bör inriktningen främst vara mot
ekonomisk tillväxt, ökad trafiksäkerhet och bättre miljö samt
regional balans. Inriktningen för järnvägsinvesteringarna bör i
första hand vara mot ökad tillgänglighet och bättre miljö.
Trafikutskottet bedömer mot denna bakgrund att regeringens
förslag om särskilda underhållsåtgärder för länsvägar och
länsjärnvägar är en lämpligt avvägd förstärkning. Genom den
föreslagna medelsinriktningen möjliggörs en angelägen
komplettering till den långsiktiga uppbyggnaden av det
nationella transportnätet. Utskottet förutsätter att de av
länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för
länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar.
Beträffande regeringens riktlinjer för medelsfördelningen
mellan länen har utskottet inga erinringar. Med den
arbetsfördelning som lagts fast bör det normalt inte ankomma på
riksdagen att ta ställning till krav på underhållsåtgärder i
skilda regionala delar av trafiksystemet. Riksdagens uppgift bör
enligt utskottets mening främst vara att ange de övergripande
ramarna och riktlinjerna samt svara för att det finns en
effektiv organisation och uppföljning av de resurser som avsätts
till trafikens infrastruktur. Detta betyder också att det i
första hand bör ankomma på berörda länsstyrelser att bedöma
förslag om att tillsätta utredningar för utbyggnader av
länsjärnvägar.
Härav följer att trafikutskottet för sin del anser att
riksdagen bör avslå motionerna Fi98 (s) samt Fi119 (c).
Trafikutskottet anser vidare att medelsramens storlek är
lämpligt avvägd. Följaktligen bör riksdagen även avslå motion
Fi108 (fp). Av det anförda följer att riksdagen i enlighet med
regeringens förslag bör anvisa 1200 miljoner kronor under
anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.

Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
I motion Fi120 (s) föreslås att Vägverkets och Banverkets
underhållsanslag förstärks. För att ta igen eftersatt
vägunderhåll föreslås att Vägverkets anslag för drift och
underhåll av statliga vägar höjs med 3,5 miljarder kronor till
sammanlagt drygt 9,1 miljarder kronor (yrkande 10). Banverkets
anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
föreslås höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på
drygt 4,9 miljarder kronor (yrkande 12). Vidare föreslås att
Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga
underhållsinvesteringar för 1 miljard kronor (yrkande 11).
Luftfartsverket bör därvid stå för 30 % av kostnaden, vilket
innebär att 700 miljoner kronor bör föras upp på statsbudgeten
som ett nytt anslag.
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är
angeläget att underhållsinsatser kan tidigareläggas bl.a. mot
bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Så har också skett.
Underhållsverksamheten har ökat väsentligt. Mot bakgrund av det
eftersatta underhållet på statliga vägar samt den rådande
arbetslöshetssituationen har riksdagen i december 1991 (prop.
1991/92 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88) och i juni 1992 (prop.
1991/92:150 bil. 2:3, bet. FiU30, rskr. 350) beslutat att anvisa
totalt 3,7 miljarder kronor för främst underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt i vägar och järnvägar. Såväl
Vägverket som Banverket har vidare getts möjlighet att överföra
konstaterade besparingar från vissa investeringsprojekt till
underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca
200 miljoner kronor under år 1992 och 1993. Vägverket har för år
1992 beräknat besparingen till ca 400 miljoner kronor. I
sammanhanget kan vidare nämnas att trafikutskottet avser att
behandla underhållsanslagen till vägar och järnvägar för
budgetåret 1993/94 senare i vår (bet. 1992/93:TU35).
För underhållsinsatser i flygplatser vill trafikutskottet
erinra om att Luftfartsverket har ansvar för att driva och
förvalta statens flygplatser för civil luftfart. Som affärsverk
bestämmer Luftfartsverket självständigt underhållsinsatsernas
storlek och inriktning. Verksamheten finansieras genom
trafikavgifter. Utskottet anser att detta är en riktig ordning
och är inte beredd att införa underhållsanslag till
Luftfartsverket.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser
trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för närvarande
inte är påkallade för att tidigarelägga underhållsinsatser i
trafikens infrastruktur. Finansutskottet bör följaktligen
avstyrka motion Fi120 (s) yrkandena 10--12.

Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
I motion Fi120 (s) yrkande 9 framhålls att det är angeläget
att trafikverken får resurser nästa budgetår så att de kan
genomföra viktiga investeringar och underhållsinsatser.
Trafikverken föreslås därför ges möjlighet att tidigarelägga
investeringar om sammanlagt 4 miljarder kronor. Den därmed
uppkommande räntekostnaden på 275 miljoner kronor bör enligt
motionen staten stå för.
I motion Fi117 (v) föreslås att anslaget för
tidigareläggning av affärsverksinvesteringar räknas upp till 1
miljard kronor. Medlen bedöms utgöra en effektiv stödform som
gör att befintlig produktionskapacitet kan utnyttjas för redan
planerade beställningar.
Trafikutskottet anser det viktigt att investeringar kan
tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande
arbetsmarknadssituation. Affärsverken har också numera möjlighet
till detta. Enligt riksdagens beslut i december 1992 (prop.
1992/93:50, bet. FiU1, rskr. 134) disponerar AMS 1000 miljoner
kronor för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva
investeringar inom affärsverken.
Med hjälp av detta bidrag har inom kommunikationsområdet
såväl SJ, Televerket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket som
Postverket kunnat tidigarelägga ett antal angelägna
investeringar som bidragit till att trygga och främja ökad
sysselsättning. Genom ett utskottsinitiativ tidigare i vår har
vidare denna möjlighet vidgats till att även innefatta
investeringar inom Banverkets och Vägverkets verksamhetsområden
(bet. AU15, rskr. 188). I sammanhanget kan även nämnas att i den
nu föreliggande propositionen förordas att detta anslag höjs med
200 miljoner kronor.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser
trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för närvarande
inte är påkallade inom kommunikationsområdet för att
tidigarelägga investeringar i trafikens infrastruktur.
Trafikutskottet anser därför för sin del att riksdagen bör avslå
motionerna Fi120 (s) yrkande 9 och Fi117 (v) yrkande 3.
Stockholm den 13 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Bo
Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk
(kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman
(m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Hugo Bergdahl (fp) och
Rune Thorén (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
(alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser
som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "yrkandena
10--12" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att en rimlig balans måste uppnås
mellan investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv
medelsanvändning främjas. Därmed kan gjorda investeringar
utnyttjas fullt ut. Som framhålls i motion Fi120 (s) är det
därför angeläget att underhållsinsatserna på trafikområdet
förstärks väsentligt.
Trafikutskottet anser därför att Vägverkets anslag för drift
och underhåll av statliga vägar bör höjas med 3,5 miljarder
kronor till sammanlagt 9133721000 kr. Banverkets anslag
för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör vidare
höjas med 1,1 miljard kronor till ett totalt anslag på
3925656000 kr. Vidare bör Luftfartsverket ges möjlighet
att tidigarelägga underhållsinvesteringar för 1 miljard kronor.
Luftfartsverket bör därvid stå för 30% av kostnaden. Detta
innebär att ett nytt anslag bör föras upp på statsbudgeten till
Luftfartsverket på 700000000 kr.
Trafikutskottet anser därmed att riksdagen bör bifalla
motion Fi120 (s) yrkandena 10--12.

2. Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
(alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar som
börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "Fi117 (v)
yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att trafikverken bör ges möjligheter
att genomföra viktiga investeringar och underhållsinsatser.
Genom att investeringarna kan tidigareläggas kan de utföras till
relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för
arbetslösheten kan begränsas. Enligt trafikutskottets mening
bör, som framhålls i motion Fi120 (s), trafikverken därför ges
möjlighet att tidigarelägga investeringar om sammanlagt 4
miljarder kronor. Verken förutsätts kompenseras för räntan på
upplånat kapital genom ett särskilt statligt räntebidrag på 275
miljoner kronor.
Trafikutskottet anser därför för sin del att riksdagen bör
bifalla motion Fi120 (s) yrkande 9. Trafikutskottets
ställningstagande innebär vidare att syftet med motion Fi117 (v)
yrkande 3 kan tillgodoses.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
Vänsterpartiet bedömer att ytterligare insatser bör göras
utöver regeringens program för att bekämpa arbetslösheten. Jag
anser därför att finansutskottet bör tillstyrka yrkande 3 i
motion Fi117 (v) som avser ett ökat anslag med 800 miljoner
kronor för tidigareläggningar av investeringar. Syftet med
motion Fi120 (s) yrkande 9 kan därmed delvis tillgodoses.
Jordbruksutskottets yttrande
1992/93:JoU4y
Bilaga 12
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har i beslut den 29 april 1993 berett
jordbruksutskottet m.fl. utskott tillfälle att avge yttranden
över proposition 1992/93:150 (kompletteringspropositionen) jämte
eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna berör
resp. utskotts beredningsområde.
Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande i huvudsak endast
de förslag angående minskning av stödet till jordbruket och om
miljöavgifter som framförs i motion Fi92 av Ingvar Carlsson
m.fl. (s).

Propositionen
I proposition 1992/93:150 redovisas beräkningar av
budgetutfallet och statens lånebehov för innevarande budgetår.
Vidare redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin
bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas.
Regeringens besparingsprogram för åren 1994--1998 preciseras.
Åtgärder om 80 miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan,
aviseras. I den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 5) anförs att
den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till miljön och
naturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi måste
säkras. Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för nödvändiga
miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en
förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig.
Utvecklingen av ekonomiska styrmedel är ett centralt inslag i en
sådan politik. Enligt ett uttalande på s.30 i finansplanen
räknar finansministern med att miljöskatter skall kunna bidra
med ca 8 miljarder kronor i ökade inkomster.
Ett antal åtgärder för att främja sysselsättningen föreslås. I
bilagorna 2--10 framläggs förslag som berör sammanlagt nio
departements verksamhetsområden. Jordbruksdepartementet och
Miljö- och naturresursdepartementet berörs ej direkt av dessa
bilagor. Av propositionen framgår dock (bil. 8 s. 50) att det
inom Miljö- och naturresursdepartementets område har redovisats
en inventering av lämpliga beredskapsarbeten. Föredragande
statsrådet förutsätter att Naturvårdsverket och
Arbetsmarknadsverket överlägger om möjligheterna att utföra
sådana arbeten. Under rubriken 2.16 Bidrag till tidigareläggning
av investeringar m.m. föreslås (s. 54 f.) att 90 miljoner kronor
ställs till AMS förfogande för bidrag om högst 50 % till arbeten
med skogsbilvägar som avslutas senast den 31 december 1994.
Motionen
I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas
19. att riksdagen beslutar att jordbruksstödet för budgetåret
1993/94 skall minska med 1 miljard kronor i enlighet med vad som
anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att bedöma hur miljöavgifter skall kunna användas
för att förstärka statsfinanserna och förbättra miljön.
I motiveringen till yrkande 19 anförs att riksdag och regering
under det senaste året återgått till en jordbrukspolitik med
ökade inslag av reglering och av subvention av
livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för
samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Enligt
motionen har Socialdemokraterna under vårriksdagen presenterat
förslag som innebär en besparing på jordbrukets område med ca 1
miljard kronor jämfört med riksdagens majoritet. Detta uppnås,
anför motionärerna, genom att bibehålla det inkomststöd som
ingick i 1990 års livsmedelspolitiska beslut, stå fast vid ett
inlösenpris på spannmål på 90 öre per kg, begränsa ökningen av
exportstödet samt bibehålla prisregleringsavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel och omvandla avgifterna till
en miljöavgift.
I anslutning till yrkande 20 anförs att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att pröva hur miljöavgifter skall
kunna användas för att förbättra miljön och öka
sysselsättningen. I detta sammanhang bör frågan om avfallsavgift
för osorterat industriavfall prövas.

Utskottet
Det statliga stödet till jordbruket m.m.
Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad som anförs i
kompletteringspropositionen om hänsyn till miljön och
naturresurserna i den ekonomiska politiken och om
sysselsättningsskapande åtgärder.
När det gäller det statliga stödet till jordbruket får
utskottet anföra följande. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska
beslut (1989/90:JoU25) skulle jordbruket under en
övergångsperiod få del av några olika stödformer som i huvudsak
syftade till att underlätta den eftersträvade omställningen av
näringen. Utöver dessa stöd skulle jordbruket, i avvaktan på att
GATT-förhandlingarna ledde till resultat, erhålla särskild
kompensation för kostnadsökningar m.m. Till skillnad från vad
som tidigare gällt skulle sådana kostnadsökningar nämligen inte
längre få tas ut i form av prishöjningar. Denna kompensation har
i princip utgått som s.k. direktbidrag till näringen i form av
bidrag per djur (kobidrag m.m.) och arealbidrag till
vegetabilieodlingen. Efter budgetåret 1990/91 har dock den del
av direktbidragen som avser vegetabilieodlingen i huvudsak
använts för andra ändamål inom jordbruksregleringen.
I samband med 1990 års livsmedelspolitiska reform beslutade
riksdagen att vissa s.k. interna avgifter, däribland
förmalningsavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel, skulle få tas ut övergångsvis till den 30
juni 1995. Enligt beslutet skulle dessa avgiftsmedel räknas som
jordbrukets medel och användas för ändamål inom
jordbruksregleringen.
Efter 1990 års beslut har riksdagen i olika sammanhang
konstaterat att Sveriges sedermera inlämnade ansökan om
medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspolitiken som inte
ryms inom ramen för 1990 års beslut. För att förbereda en
avstämning av omställningsbeslutet enligt 1990 års
riksdagsbeslut har en särskild kommission,
Omställningskommissionen, tillsatts. Kommissionens två första
delbetänkanden har resulterat i propositioner och riksdagsbeslut
om olika anpassningsåtgärder i jordbruket. De viktigaste
åtgärderna framgår av utskottets betänkanden 1992/93:JoU13 och
JoU20. Besluten innebär i korthet att Sverige vid tidpunkten för
inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig
jordbruksnäring och industri och att detta redan nu kräver en
anpassning av de svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåerna.
I anslutning till motionärernas synpunkter på jordbruksstödet
och belastningen på de offentliga finanserna vill utskottet
framhålla att statens kostnader för jordbruksstödet successivt
sjunkit sedan 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Delvis är
detta en effekt av den utfasning av vissa stödformer som
innefattades i beslutet. Delvis beror den minskade
budgetbelastningen på att de ovannämnda direktbidragen, som ett
led i det allmänna besparingsarbetet, successivt reducerats. De
beslut som fattats av riksdagen under innevarande vårsession och
som i vissa avseenden inneburit förbättringar för
jordbruksnäringen jämfört med regeringens förslag har ej
föranlett någon höjning av de i budgetpropositionen föreslagna
anslagen. Detta sammanhänger bl.a. med att kostnaderna för de
aktuella stödformerna till stor del finansieras med s.k. interna
avgifter och ej med budgetmedel (se 1992/93:JoU13 och JoU20,
rskr. 231 och 330). Utskottet återkommer till
finansieringsfrågorna i det följande.
För budgetåret 1993/94 har riksdagen sålunda under nionde
huvudtiteln bifallit regeringens förslag och anvisat ett
förslagsanslag på 2212001000 kr till omställningsåtgärder
i jordbruket m.m. (1992/93:JoU13, rskr. 231). Övriga stödformer
finansieras över ett antal rubricerade anslag, varav det
budgetmässigt största gäller stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige om 971 miljoner kronor (B
8). Under fjortonde huvudtiteln har vidare anslagits 250
miljoner kronor till landskapsvårdande åtgärder.
De förändringar av jordbruksstödet som beslutats av riksdagen
under vårsessionen 1993 består i huvudsak av ett (enligt
riksdagens beslut utvidgat) arealbidrag till växtodlingen, höjt
inlösenpris för spannmål samt bidrag till export av förädlade
livsmedel och ökade bidrag till köttexporten. Kostnaderna för
arealbidrag och höjt inlösenpris finansieras inom ramen för
anslaget till omställningsåtgärder i jordbruket m.m. I fråga om
beslutet om höjt inlösenpris vill utskottet särskilt framhålla
att ett inlösenpris på 1,05 kr per kg spannmål ligger klart
under det interventionspris som för närvarande gäller inom EG.
Enligt den beslutade CAP-reformen inom EG räknar man där med att
först år 1995 komma ned till en lägre prisnivå, jämförbar med
den svenska prisnivån. Det bör också understrykas att 1990 års
beslut inte syftade till ett spannmålspris på 90 öre per kg.
Däremot innebar beslutet att man genom en med statliga medel
understödd produktionsomställning skulle uppnå en balans på
marknaden som resulterade i ett jämviktspris på en högre nivå.
Besluten om exportstöd för förädlade livsmedel och kött
finansieras genom att ett belopp om 150 miljoner kronor resp.
100 miljoner kronor förs från utjämningskassan inom det s.k.
RÅK-systemet till statsbudgetens inkomstsida (se 1992/93:JoU20).
Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
avskaffades med verkan fr.o.m. den 2 december 1992 (se
1992/93:JoU9). Huvudskälet till att avgifterna avskaffades var
att de saknar direkt motsvarighet i EG och således innebär en
högre kostnadsnivå för det svenska jordbruket jämfört med EG:s
jordbruk. De inbringade omkring 400 miljoner kronor om året.
Intäkterna har i enlighet med 1990 års beslut använts för att
finansiera exporten av spannmålsöverskottet.
Enligt yrkande 19 i motion Fi92 bör riksdagen besluta att
sänka jordbruksstödet för budgetåret 1993/94 med 1 miljard
kronor. Av motionen framgår ej vilka anslag som avses. Av den
tämligen kortfattade motiveringen drar utskottet den slutsatsen
att motionärerna avser uppnå en neddragning av jordbruksstödet
eller en budgetmässig spareffekt genom en kombination av
minskade bidrag, återinförda prisregleringavgifter och möjligen
också genom ändrad disposition av medel i jordbrukets
regleringskassor.
Utskottet anser sig först böra redovisa några synpunkter av
mer teknisk karaktär på besparingseffekterna av motionärernas
förslag. När det gäller förslaget om inkomststöd konstaterar
utskottet på grundval av en reservation (s) i betänkandet JoU13
att en besparingseffekt kan uppnås om 248 miljoner kronor
(skillnaden mellan aktuella nivåer i arealbidrag/inkomststöd =
200 kr multiplicerat med bidragsberättigad areal om 1 240 000
ha). Detta förutsätter att riksdagen med ändring av tidigare
beslut sänker arealbidraget/inkomststödet från 700 kr till 500
kr per ha och anvisar ett motsvarande lägre belopp under
anslaget B10. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
Övriga förslag ger inga direkta besparingseffekter på
budgetens utgiftssida för budgetåret 1993/94. I fråga om sänkt
inlösenpris på spannmål bör framhållas att kostnaden slår igenom
i budgeten endast om de ovannämnda avgiftsmedlen är
otillräckliga. För budgetåret 1993/94 räknar man i
regeringskansliet med att tidigare balanserade och inflytande
avgiftsmedel är tillräckliga och dessutom ger ett betydande
överskott som kan balanseras till budgetåret 1994/95.
Överskottet av avgiftsmedel beror till stor del på att 1992 års
skörd blev betydligt mindre än normalt och följaktligen även
exportbehovet minskade. Beräkningarna av nästa skördeårs
exportkostnader görs på grundval av vissa antaganden om
överskottets storlek, världsmarknadsprisernas utveckling och, i
detta fall, ett inlösenpris om 1,05 kr per kg enligt riksdagens
beslut (JoU13). Med sänkt inlösenpris enligt motionens förslag
blir givetvis belastningen på avgiftsmedlen ännu lägre.
I enlighet med utskottets betänkande JoU20 har riksdagen
nyligen beslutat att bl.a. avsätta ytterligare 100 miljoner
kronor till det temporära stödet för export av kött som
innefattades i 1990 års beslut. Som framgår av nyssnämnda
betänkande finansieras emellertid denna åtgärd med medel från
den s.k. RÅK-kassan. Även om riksdagen upphäver sitt tidigare
beslut om utvidgat exportstöd upppstår således ingen direkt
besparing i statsbudgeten.
Att återinföra prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel som en miljöavgift kan ge ett till