Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50)



<div class="sidhuvud_publikation">Finansutskottets betänkande</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1992/93:FIU01</div>
<h1>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50)</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bprop">Proposition 50</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motionsyrkandena</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservationer</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bbil">Bilaga 1</li></a></ul>
<pre>1992/93
FiU1</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I detta betänkande ställer sig finansutskottet bakom den av regeringen och
Socialdemokraterna i september 1992 träffade överenskommelsen om ett antal
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin, det s.k. krispaketet. Syftet
är att minska det strukturella underskottet i statsbudgeten. Vidare föreslås
ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar som finansieras med vissa
inkomstförstärkningar. I paketet ingår även sänkningar av arbetsgivaravgifterna
för att förbättra näringslivets kostnadsläge.</pre>
<pre>Vid finansutskottets ställningstagande till inriktningen av den ekonomiska
politiken våren 1992 framhölls att det fanns faktorer som talade för en
tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin och att utvecklingen i
Västeuropa inte skulle försämras. Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt
brytas  i OECD-området. Den amerikanska ekonomin utvecklas nu positivt. Men i
Västeuropa och även Japan är tillväxtutsikterna sämre än vad som kunde förutses
i våras. Marknadstillväxten för svensk export har därmed ytterligare
försvagats.</pre>
<pre>Under utskottets beredning av propositionen har stora förändringar i
förutsättningarna för den ekonomiska politiken inträffat. Riksbanken beslutade
den 19 november att låta kronans växelkurs flyta. Detta har föranlett utskottet
att utgå från en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än den som
presenterades i proposition 50 (bilaga 1).</pre>
<pre>Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär
försörjningsbalansprognos. Den nya prognosen visar för år 1993 en i jämförelse
med propositionen något sämre utveckling för den svenska ekonomin. Visserligen
utvecklas exporten gynnsamt men detta motverkas av en mycket kraftig minskning
av den privata konsumtionen. Även i proposition 50 redovisades en betydande
nedgång i den privata konsumtionen på grund av krispaketens negativa effekt på
hushållens köpkraft. Övergången till en flytande kurs innebär att
konsumentpriserna nu stiger mer än vad man tidigare förutsåg. Den negativa
effekten på hushållens köpkraft förstärks, vilket är orsaken till den
kraftigare nedgången i konsumtionen.</pre>
<pre>År 1994 blir däremot ett bättre år än vad som anges i propositionen. Den
högre tillväxten förklaras i allt väsentligt av en mycket kraftig exportökning.</pre>
<pre>Arbetslöshetsprognosen i den nya bedömningen överensstämmer med den som
redovisades i propositionen, dvs. drygt 6% år 1993 och 7% år 1994.</pre>
<pre>Den nya prognosen visar att stor risk föreligger för att inflationen på nytt
skall ta fart. Utskottet understryker därför att den flytande växelkursen
ställer stora krav på en stram finanspolitik.</pre>
<pre>Riksdagen beslutade 1984 att införa den s.k. valutalånenormen, som
innebär att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att finansiera
statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Finansutskottet
föreslår i betänkandet att riksdagen skall besluta avskaffa valutalånenormen.
Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser
ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken.
Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna
att komma till rätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns anledning att
göra en samlad bedömning av vilken roll staten och näringslivet bör spela vid
Sveriges internationella finansiering. Utskottet förutsätter att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med förslag till riktlinjer för statens
upplåning i utländsk valuta.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag på skatteområdet. Det
innebär att den generella mervärdeskattenivån bibehålls på nuvarande nivå samt
att den reducerade mervärdeskatten höjs från 18 till 21%. Vidare föreslås att
grundavdraget sänks med 2400 kronor 1984 och att reallöneskyddet i
inkomstskatteskalan inte tillämpas för 1993 och 1994 års inkomster. De tidigare
beslutade sänkningarna av kapital- och förmögenhetsbeskattningen genomförs inte
1993 och 1994. Bensinskatten föreslås höjd i enlighet med propositionens
förslag.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att nuvarande avdrag för allmän energiskatt på det
bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar slopas
successivt med början 1993. Finansutskottet föreslår på skatteutskottets
inrådan att ändringen senareläggs ett år.</pre>
<pre>Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att satsa ytterligare ca 10
miljarder kronor på olika arbetsmarknadspolitiska insatser, däribland
beredskapsarbeten, ungdomspraktik, vägunderhåll, affärsverksinvesteringar och
arbetsmarknadsutbildning. Utskottet har inte heller något att erinra mot att
Arbetslivsfonden åläggs att leverera in 3 miljarder kronor till statskassan.</pre>
<pre>En ny stödinsats, kallad arbetslivsutveckling, tillstyrks av utskottet. På
arbetsmarknadsutskottets förslag gör utskottet dock vissa ändringar i det
regelverk som regeringen redovisat. Den nya stödinsatsen går ut på att de som
uppbär A-kasseersättning skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter som
ger de arbetslösa en närmare anknytning till arbetslivet.</pre>
<pre>Enligt regeringen bör arbetsmarknadsutbildningen inom gymnasieskolan, komvux
och folkhögskolorna utökas. Utskottet biträder detta förslag men anser i likhet
med kulturutskottet och arbetsmarknadsutskottet att de medel som sätts av för
folkhögskolor skall kanaliseras över Folkbildningsrådet och där användas endast
som bidrag till folkhögskolorna.</pre>
<pre>Regeringens förslag att sänka socialavgifterna med 4,3 procentenheter
tillstyrks av utskottet. Utskottet anser dock att sänkningen bör fördelas på
olika avgifter på ett annat sätt än regeringen föreslagit för att
Arbetsmiljöfonden inte skall tappa sin finansiering från arbetarskyddsavgiften.
Utskottet ställer sig därmed bakom ett förslag i den socialdemokratiska
motionen Fi35.</pre>
<pre>Utskottet har inte något att erinra mot att den lagstadgade
semesterrätten minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår. Med hänsyn
till de krav på begränsningar som framtvingas av det rådande ekonomiska läget
bör förändringen gälla även de som i kollektivavtal tillförsäkrats 27
semesterdagar eller fler. Det är som finansutskottet ser det därför
utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och
träffar överenskommelser av denna innebörd.</pre>
<pre>Ett stort antal motioner med förslag till länsvisa eller regionala
stödinsatser avstyrks av utskottet.</pre>
<pre>Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att under 1994 minska
bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor, netto. Frågan bör dock
övervägas ytterligare och utskottet avstyrker därför det förslag till minskning
av räntebidragen som läggs fram i en bilaga till propositionen. Utskottet
tillstyrker därmed ett förslag i den socialdemokratiska motionen Fi35 som
innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre
årgångar i bestånden av bostäder.</pre>
<pre>Med anledning av motionsvis framförda förslag anser utskottet att man i
nuvarande arbetsmarknadspolitiska läge bör kunna inrikta
sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn också mot vissa
upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I tre motioner -- Fi35 (s), Fi37
(v) och Fi72 (nyd) -- ges exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga
stimulansåtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de tre
motionerna gör ett tillkännagivande av denna innebörd.</pre>
<pre>Till betänkandet har fogats 14 reservationer från Socialdemokraterna
och 20 stycken av ledamoten från Ny demokrati i utskottet. En reservation
undertecknad av företrädarna för regeringspartierna avser ett motionsvis väckt
förslag om tidigareläggning av infrastrukturprojekt.</pre>
<pre>Inledning</pre>
<pre>I detta betänkande behandlar finansutskottet</pre>
<pre>dels proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin,</pre>
<pre>dels proposition 1992/93:117 om lönegarantifonden m.m. i vad avser
yrkande 2,</pre>
<pre>dels de med anledning av proposition 50 väckta motionerna</pre>
<pre>1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-),
1992/93:Fi17 av John Andersson (v),
1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c),
1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v),
1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp),
1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-),
1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-), i vad avser yrkande 2,
1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-),
1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s),
1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd),
1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c),
1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s),
1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds),
1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s),
1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s),
1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),
1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s),
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v),
1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp),
1992/93:Fi39 av Anita Persson (s),
1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s),
1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-),
1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-),
1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-),
1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s),
1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s),
1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s),
1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s),
1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),
1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c),
1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s),
1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd),
1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s),
1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),
1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s),
1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s),
1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s),
1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m),
1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m),
1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd),
1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s),
1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v),
1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),
1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s),
1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) och
1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s),</pre>
<pre>dels de med anledning av proposition 117 väckta motionerna
1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) i denna del och
1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s).</pre>
<pre>
Till proposition 50 har fogats:</pre>
<pre>Bilaga 1 Rapporten Svensk ekonomi 1992--1994,
Bilaga 2 Försvarsdepartementet,
Bilaga 3 Socialdepartementet,
Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet,
Bilaga 5 Finansdepartementet,
Bilaga 6 Utbildningsdepartementet,
Bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet och
Bilaga 8 Kulturdepartementet.</pre>
<pre>
Regeringens lagförslag</pre>
<pre>Regeringens i proposition 50 framlagda lagförslag återfinns i bilaga1
till detta betänkande.</pre>
<pre>
Yttranden från andra utskott</pre>
<pre>Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge
yttrande över de förslag i proposition 1992/93:50 jämte motioner som rör resp.
utskotts beredningsområde.</pre>
<pre>Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet (1992/93:KU3y),
skatteutskottet (1992/93:SkU3y), justitieutskottet (1992/93:JuU2y),
lagutskottet (1992/93:LU2y), utrikesutskottet (1992/93:UU4y), försvarsutskottet
(1992/93:FöU4y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU2y), kulturutskottet
(1992/93:KrU5y), utbildningsutskottet (1992/93:UbU3y),
trafikutskottet (1992/93:TU2y), näringsutskottet (1992/93:NU4y),
arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU2y) och bostadsutskottet
(1992/93:BoU2y).</pre>
<pre>Yttrandena återfinns i bilagorna 3--15 i betänkandet.</pre>
<pre>
Inkomna skrivelser</pre>
<pre>Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från
organisationer och privatpersoner, bl.a. från Landsorganisationen i Sverige
angående arbetsmiljöfondens finansiering.</pre>
<pre>
Förslagen i proposition 50</pre>
<pre>I proposition 50 (s. 3--26) föreslår regeringen -- efter föredragning av
statsrådet Anne Wibble --</pre>
<pre>1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna som förordats i propositionen,</pre>
<pre>2. att riksdagen godkänner riktlinjerna för införande av en allmän
sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i propositionen,</pre>
<pre>3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för de förändringar av
pensioneringstidpunkten som förordats i propositionen,</pre>
<pre>4. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av beräkningen av
pensionsnivån som förordats i propositionen,</pre>
<pre>5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom
Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges
bistånd,</pre>
<pre>6. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom
Justitiedepartementets område på 500 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>7. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om minskat stöd till
politiska partier,</pre>
<pre>8. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom
Kommunikationsdepartementets område på 300 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>9. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom
Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>10. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom
studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>11. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats beträffande
försäljning av statliga företag och fastigheter.</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 2 Försvarsdepartementet föreslår regeringen --
efter föredragning av statsrådet Anders Björck --</pre>
<pre>
1. att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget att lägga
ned Västgöta flygflottilj (F 6),</pre>
<pre>2. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ändrade
inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,</pre>
<pre>3. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna inriktningen av
besparingar inom den civila delen av totalförsvaret.</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 3 Socialdepartementet föreslår regeringen --
efter föredragning av statsråden Bengt Westerberg och Bo Könberg -- att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</pre>
<pre>1. lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring
i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>2. lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om
ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>3. lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag,</pre>
<pre>4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,</pre>
<pre>5. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 4 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen
-- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- att riksdagen till
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 500 000 000 kronor.</pre>
<pre>I proposition 50 bilaga 5 Finansdepartementet föreslår regeringen --
efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --</pre>
<pre>dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--7) att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till</pre>
<pre>1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</pre>
<pre>2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och
1995 års taxeringar,</pre>
<pre>3. lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,</pre>
<pre>4. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272),</pre>
<pre>5. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande
och ungdomsbosparande,</pre>
<pre>6. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,</pre>
<pre>7. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall,</pre>
<pre>8. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,</pre>
<pre>9. lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,</pre>
<pre>10. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,</pre>
<pre>11. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,</pre>
<pre>12. lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,</pre>
<pre>13. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,</pre>
<pre>14. lag om lagerskatt på viss bensin,</pre>
<pre>15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,</pre>
<pre>16. lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen
(1971:69),</pre>
<pre>17. lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.,</pre>
<pre>18. lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt,</pre>
<pre>19. lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt,</pre>
<pre>20. lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt
på vinstsparande m.m.,</pre>
<pre>21. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,</pre>
<pre>22. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,</pre>
<pre>dels i avsnitt 2 Minskade bostadssubventioner (s. 8--9) att riksdagen
godkänner vad i propositionen förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för
hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser.</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 6 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen --
efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --</pre>
<pre>1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349),</pre>
<pre>2. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
85 000 000 kronor,</pre>
<pre>3. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 142 000 000 kronor.</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen
-- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --
dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</pre>
<pre>1. lag om arbetslivsutveckling,</pre>
<pre>2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,</pre>
<pre>3. lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,</pre>
<pre>4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),</pre>
<pre>dels</pre>
<pre>5. att riksdagen godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av
arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2.1),</pre>
<pre>6. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om att genomföra
en försöksverksamhet med arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),</pre>
<pre>7. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits i fråga om
statsbidrag till anordnare av arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt
2.2.2),</pre>
<pre>8. att riksdagen godkänner de ändrade reglerna för ungdomspraktik som i
propositionen föreslagits (avsnitt 2.2.3),</pre>
<pre>9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till den
kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan (avsnitt 2.2.4),</pre>
<pre>10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till
affärsverksinvesteringar (avsnitt 2.2.5),</pre>
<pre>11. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 8066000000 kronor,</pre>
<pre>12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen i övrigt
anförts om arbetslivsutveckling för arbetslösa,</pre>
<pre>13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om utförsäkringshotades rätt till beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.2.4).</pre>
<pre>
I proposition 50 bilaga 8 Kulturdepartementet föreslår regeringen --
efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- att riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om dagbidrag och hälsoundersökningar
för asylsökande.</pre>
<pre>De i propositionen framlagda lagförslagen på skatteområdet (bilaga 5
Finansdepartementet) har av finansutskottet överlämnats till
skatteutskottet för samordning med andra lagförslag avseende samma lagar.
Dessa behandlas i betänkande 1992/93:SkU18.</pre>
<pre>Förslagen i proposition 117</pre>
<pre>I proposition 117 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) i
avsnittet Arbetsmiljöfonden (s. 3--4) -- efter föredragning av statsrådet Börje
Hörnlund --</pre>
<pre>2. att riksdagen till Bidrag till Arbetsmiljöfonden på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 267 000 000 kronor.</pre>
<a name="bprop"></a><h2>Proposition 50</h2><pre>Under sensommaren och hösten 1992 har de svenska strukturproblemen i ekonomin
blivit uppenbara för allt fler.</pre>
<pre>Statsfinanserna har, främst på grund av fallande inkomster, försämrats och
budgetunderskottet ökat. Arbetslösheten har fortsatt att växa. Finanskrisen har
fördjupats och börjar nu sätta spår i den reala ekonomin.</pre>
<pre>Denna försämring av den omedelbara konjunkturbilden tillsammans med
internationella faktorer resulterade i ökad oro på penning- och
valutamarknaderna.</pre>
<pre>Den akuta krisen i svensk ekonomi har således både internationella och
inhemska orsaker.</pre>
<pre>I propositionen anförs att den internationella konjunkturen har blivit
svagare än väntat. Konjunkturuppgången i USA dröjer. Trots successiva
räntesänkningar låter återhämtningen där vänta på sig. En betydande spännvidd i
räntenivå har uppkommit mellan USA och Västeuropa. Detta har sänkt dollarkursen
och kraftigt försämrat de europeiska företagens konkurrenskraft. I Europa har
utvecklingen i hög grad bestämts av återverkningarna av den tyska
återföreningen som inneburit höga tyska räntor. Samtidigt har stabiliteten hos
det europeiska valutasamarbetet (EMS) ifrågasatts. Räntorna i andra europeiska
länder har dragits upp som följd härav. Den höga räntenivån i Europa dämpar
aktiviteten i företagen och håller tillbaka hushållens konsumtionsmöjligheter.</pre>
<pre>I propositionen framhålls att det förhållandet att kriserna i Sverige
sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld kan dock inte tas till
intäkt för att orsakerna inte helt står att finna i internationella
förhållanden. Höstens kris är bara en i raden av orosperioder på de svenska
penning- och valutamarknaderna. Förklaringen till att kronan varit så sårbar
och påverkats kraftigare än jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska
förhållanden. Följaktligen är det där som åtgärderna måste sättas in.</pre>
<pre>Riksbanken, regeringen och den socialdemokratiska oppositionen har agerat
kraftfullt för att försvara kronan. Den senaste tidens utveckling visar, sägs
det i propositionen, att en fast växelkurspolitik måste ha stöd av en stram
finanspolitik. På så sätt kan drastiska räntehöjningar undvikas.</pre>
<pre>Såväl finanspolitiken som penningpolitiken måste understödjas av en
strukturell förändring av ekonomin. Raden av häftigt uppflammande akuta kriser
är nämligen ytterst symptom på djupgående strukturella obalanser i den svenska
ekonomin.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund träffade regeringen och Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
i september 1992 överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i
syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella underskottet i
statsbudgeten skall minskas kraftigt. Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a. för
att möjliggöra ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnadsläget i
näringslivet skall förbättras.</pre>
<pre>Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen förslag på en rad
områden.</pre>
<pre>För socialförsäkringarna redovisas riktlinjer för ett antal förändringar.
Ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna sänks, en karensdag
införs.</pre>
<pre>Pensionsåldern höjs successivt till 66 år. Pensionsnivån sänks för flertalet
pensionsersättningar. De sämst ställda pensionärerna kommer att ges visst extra
stöd.</pre>
<pre>Andra områden som berörs är utgifter för barnbidrag, räntebidrag till
bostäder, försvar, jordbruk, bistånd och flyktingmottagande. Den lagstadgade
semestern minskas med två dagar.</pre>
<pre>I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet sänks
arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomstförstärkningar för staten uppnås genom att den generella
mervärdesskatten bibehålls på nuvarande nivå samt att den reducerade
mervärdesskatten höjs från 18 till 21 %. Grundavdraget inom
inkomstbeskattningen sänks med 2 400 kronor.</pre>
<pre>Andra inkomstförstärkningar uppnås genom höjningar av bl.a. bensinskatten.
Beslutade sänkningar av kapital- och förmögenhetsskatt förskjuts i tiden.
Reallöneskyddet i inkomstskatteskalan tillämpas inte för 1993 och 1994 års
inkomster.</pre>
<pre>Omfattande förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder redovisas. Ca
10miljarder kronor används för olika arbetslöshetsbekämpande åtgärder.</pre>
<pre>De föreslagna åtgärderna framgår av följande sammanställning.</pre>
<pre>Åtgärder som följer av överenskommelsen mellan regeringen och
Socialdemokraterna</pre>
<pre>Miljarder kronor</pre>
<pre>________________________________________________________________
1993      1994      Full effekt
________________________________________________________________</pre>
<pre>Sjukförsäkring                  5,4       6,7          6,7
Pensioner                       2,6       4,5         10,0
Barnbidrag, studiebidrag        2,2       2,2          2,2
Räntebidrag                      -        3,0          3,0
Bistånd                         0,8       1,5          1,5</pre>
<pre>Försvar                         0,4       0,6          1,2
Övrigt                          0,9       1,6          1,6
Statsskuldräntor                0,0       2,4          6,2
Bensinskatt m.m.                5,3       5,3          5,3
Tobaksskatt                     2,1       1,9          1,9</pre>
<pre>Borttagande av reallöneskydd    0,8       1,6          1,6
Förmögenhetsskatt               0,0       1,4          0,9
Kapitalinkomstskatt             0,5       0,0          0,0
Allemansspar                    0,7       0,7          0,4
Arbetslivsfonden                3,0</pre>
<pre>Summa effekt på
total offentlig sektor*        20,7      33,4         41,6</pre>
<pre>därav effekt på
statsbudgeten                  22,3      31,2         37,0
________________________________________________________________</pre>
<pre>* exkl. indragning från Arbetslivsfonden</pre>
<pre>Den svenska ekonomin är i grunden stark. Inflationstakten och
kostnadsökningarna har dämpats kraftigt. Konkurrenskraften har förbättrats och
produktiviteten ökar. Utrikeshandeln med varor och tjänster visar överskott.
Det finns goda möjligheter att svensk ekonomi väl kan utnyttja en kommande
internationell konjunkturuppgång. En nödvändig förutsättning är dock att
statsfinanserna saneras.</pre>
<pre>Alternativet är fortsatt höga räntor, ekonomisk stagnation, permanent hög
arbetslöshet och välfärdssystem som gradvis vittrar sönder. Följden skulle bli
en oacceptabel social utslagning.</pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre>Socialdemokraternas partimotion Fi35</pre>
<pre>Socialdemokraterna anför i motion Fi35 (s) att det omedelbara syftet med
den ekonomiska politiken måste vara att förhindra den depression som nu hotar
Sverige och som leder till en omfattande utslagning av företag och till en
förödande massarbetslöshet. En fortsatt ekonomisk tillbakagång innebär att vi
underutnyttjar vår produktionsförmåga och människors vilja till arbete. En
fortsatt och fördjupad nedgång undergräver de offentliga finanserna och
utsätter samhällsekonomin för bestående skador. Detta måste förhindras.</pre>
<pre>Den inriktning av den ekonomiska politiken som det ekonomiska läget nu kräver
kan enligt motionärerna sammanfattas på följande sätt.</pre>
<pre>Valuta- och penningpolitiken</pre>
<pre>Den fasta växelkursens politik måste fullföljas och därmed pressa ned de höga
realräntor som utgör det största hindret för en sund utveckling av
investeringar och produktion. Under valutakrisen har svenska staten återigen
gått ut på den internationella kapitalmarknaden för att förstärka
valutareserven och genomför nu en upplåning på sammanlagt 230 miljarder kronor.
Syftet har varit att förstärka valutareserven och stabilisera den finansiella
situationen i Sverige. Det finns nu anledning att göra en samlad bedömning av
vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges
internationella finansiering.</pre>
<pre>Finans- och skattepolitiken</pre>
<pre>De enligt krisuppgörelserna överenskomna besparingarna skall genomföras i den
takt, som regeringen föreslår. Emellertid bör de föreslagna
inkomstförstärkningarna ske i den takt som är bäst med hänsyn till produktion
och ekonomisk tillväxt. Det avgörande för ränteutvecklingen är att åtgärderna
är långsiktigt riktiga samt att handlingsprogrammet är ekonomiskt och politiskt
uthålligt. Det största problemet i de offentliga finanserna är emellertid
arbetslösheten och dess kostnader. Varje procentenhets ökning av arbetslösheten
innebär att de offentliga finanserna försvagas med 7--10 miljarder kronor. Den
viktigaste uppgiften är därför nu att se till att människor har arbete och
inkomster. På så sätt kan de offentliga utgifterna begränsas och inkomsterna
förstärkas. Utöver kostnaderna för arbetslösheten behöver statsbudgeten
avlastas ytterligare utgifter. Detta bör ske genom att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen lyfts ut ur statsbudgeten och ges en ny finansiering.
Därigenom kan statsfinanserna på sikt förstärkas med 40--50 miljarder kronor.</pre>
<pre>I motionen avvisas med skärpa regeringens planer på att avskaffa
generalklausulen mot skatteflykt. Det är i stället angeläget med ett samlat
program mot den ekonomiska brottsligheten.</pre>
<pre>Näringspolitiken</pre>
<pre>Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar både för
småföretag och för storföretag. De svenska företagens konkurrenskraft förstärks
nu fortlöpande mot omvärlden, särskilt mot vår viktigaste konkurrent, Tyskland.
Men exporten utgör bara en fjärdedel av den totala efterfrågan på varor och
tjänster och kan inte ensam åstadkomma en allmän återhämtning i ekonomin.
Huvuduppgiften nu är att säkerställa att det finns avsättningsmöjligheter också
på hemmamarknaden för de varor och tjänster som företagen producerar.
Infasningen av finanspolitiken under 1993 har avgörande betydelse för
företagens möjligheter att upprätthålla produktionen och nå en lönsamhet som
gör att man kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Det skall ske
utan att ambitionen att komma till rätta med det strukturella
budgetunderskottet äventyras. På längre sikt är insatser för att stärka
infrastrukturen och höja utbildningsnivån av grundläggande betydelse för
näringslivets utveckling.</pre>
<pre>Som ett steg i en ny näringspolitik vill Socialdemokraterna aktualisera ett
tvåårsprogram för kompetens, kvalitet och konkurrenskraft. Det bör genomföras i
nära samarbete mellan staten och parterna inom varje näringsgren och
industribransch.
Investeringspolitiken</pre>
<pre>Enligt regeringens prognoser minskar investeringarna under såväl 1992 som
1993 och 1994. Denna utveckling måste brytas. En rad initiativ måste därför tas
för att få fart på redan beslutade investeringar i infrastruktur och för att nu
planera för en fortsatt ökning av dessa investeringar. Upprustning, ombyggnad
och underhåll av skolor, bostäder m.m. behöver stimuleras. I motionen ställs
kravet att regeringen nu lägger fram en plan för den långsiktiga utbyggnaden av
infrastrukturen och att regeringen tillsätter en kommission som med kraft kan
verkställa beslutade investeringar.</pre>
<pre>Utbildningspolitiken</pre>
<pre>I en internationell jämförelse ligger Sverige väl framme när det gäller
allmän vuxenutbildning. Men Sverige har en alltför låg andel i högre utbildning
och det görs för små insatser för utbildning i arbete. Långsiktigt behöver
ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 befinna sig i utbildning jämfört med
slutet av 80-talet för att höja vår produktivitet och konkurrenskraft.
Motionärerna kräver att regeringen snarast lägger fram en plan för att höja
utbildningsnivån och kompetensen i arbetslivet.</pre>
<pre>Arbetsmarknadspolitiken</pre>
<pre>I motionen framhålls att genom krisuppgörelsen med regeringen har en
ambitionshöjning genomförts i arbetsmarknadspolitiken. Ytterligare 10 miljarder
kronor har avsatts för aktiva åtgärder. Denna överenskommelse gäller åtgärder
fram till nästa sommar. Det är nu hög tid att lägga fast riktlinjerna för tiden
därefter och för en ytterligare ambitionshöjning när det gäller att ställa om
från en passiv till en aktiv politik. Regeringen måste nu skyndsamt lägga fram
en plan för sådana insatser som kan nedbringa arbetslösheten och sänka de
offentliga utgifterna för passivt kontantstöd.</pre>
<pre>Välfärdspolitiken</pre>
<pre>I en ekonomisk kris blir fördelningsfrågorna ännu viktigare än i goda tider.
Bördorna måste fördelas rättvist och människor som befinner sig i utsatta
situationer måste kunna räkna med samhällets stöd. En sådan förnyelse är
nödvändig med hänsyn till de knappa resurser som kommer att stå till buds
framöver. Inriktningen skall vara att förstärka de förebyggande och
rehabiliterande insatserna när det gäller arbete och hälsa för att därmed
begränsa utgifterna för inkomststödjande åtgärder.</pre>
<pre>Kommuner och landsting svarar för en viktig del av välfärdspolitiken i form
av utbildning, omsorg och vård. I motionen riktas stark kritik mot regeringens
sätt att hantera kommunerna och deras ekonomi. Det nya statsbidragssystemet har
genomförts på ett sätt som allvarligt försvårat det kommunala budgetarbetet.
Den beslutade årliga indragningen av 7,5 miljarder kronor från kommunerna till
staten innebär att ett underskott flyttas från statsbudgeten till kommunerna.
Dessa kommer under 1993 att dra in ca 30000--40 000 ordinarie
arbetstillfällen inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar
arbetslösheten ytterligare och staten får till slut tillbaka underskottet via
a-kassorna och arbetsmarknadsfonden. Motionärerna underkänner regeringens
påstående att denna åtgärd innebär en besparing. Vad som inträffar är en
finansiell rundgång som leder till stora välfärdsförluster. Regeringen måste
mot denna bakgrund tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att snabbt
redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.</pre>
<pre>Finansmarknaden</pre>
<pre>Spararna måste kunna lita på bankerna, och omvärlden måste kunna lita på
Sverige. Därför måste staten nu ta ett ansvar för betalningssystemet. I
motionen uttalas stöd för ett förslag om en bankgaranti, men vi vill
understryka att en sådan garanti måste vara så utformad att det är spararnas
intressen, inte ägarnas som skall skyddas. En bankgaranti måste ha affärsmässig
uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt
visar lönsamhet. Den viktigaste insatsen för att övervinna den finansiella
krisen är emellertid att föra en sådan ekonomisk politik att den orimligt höga
realräntan, som är den främsta orsaken till bankernas kreditförluster, kan
pressas ned.</pre>
<pre>Införandet av någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska
personer bör snarast övervägas.</pre>
<pre>Nationell samling mot depressionen</pre>
<pre>Socialdemokraterna har under hösten medverkat till uppgörelser med regeringen
om åtgärder för att avvärja valuta- och räntekrisen. Genom dessa insatser har
förtroendet för Sverige och den svenska kronan återställts. En bred samling mot
den hotande depressionen bör nu komma till stånd där alla krafter i och utanför
riksdagen samlas till en politik för arbete, tillväxt och rättvisa.</pre>
<pre>Internationellt samarbete för tillväxt</pre>
<pre>Ett program av avgörande betydelse i det internationella ekonomiska
samarbetet är hur en samlad aktion skall kunna åstadkommas för att dra upp
världsekonomin ur dess svaghetstillstånd. Förutsättningarna för en sådan aktion
har ökat genom att Japan och nu också USA är på väg att slå in på en ny väg med
en aktiv ekonomisk politik. Sverige bör aktivt delta i det internationella
ekonomiska samarbetet för att utforma en ny, samordnad tillväxtpolitik. Sverige
bör också genom sin egen politik stödja sådana initiativ från andra länder.</pre>
<pre>
Ny demokratis partimotion Fi36</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) anförs att regeringen och
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i september 1992 träffat överenskommelse om
ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska
ekonomin. Ny demokrati stöder därför överenskommelsen vad avser huvuddrag och
nivå. Dock borde man ha kunnat nå samma mål på ett annat bättre och framför
allt rättvisare sätt, anser motionärerna. Detta gäller bl.a. förslagen om
reformeringen av socialförsäkringssystemet.</pre>
<pre>I valrörelsen och i början av Ny demokratis första riksdagsår blev partiet i
det närmaste idiotförklarat av övriga partier för förslaget att minska statens
utgifter med 196 miljarder kronor på 6 år. Nu har regeringen och
Socialdemokraterna genomfört det dubbla, räknat på årsbasis. Motionärerna anser
att Sverige kanske hade kunnat undvika krisen om Ny demokrati hade fått sitt
förslag seriöst behandlat.</pre>
<pre>I motionen riktas bl.a. starka invändningar mot besparingen i
bostadssubventionerna, inte för besparingen som sådan, utan för att de som
drabbas av hyreshöjningar inte klarar av höjningen. Motionären föreslår därför
i stället att besparingen sker genom en minskning av biståndet. Sverige
befinner sig i ett mycket allvarligt läge och självklart är det viktigt att
spara. Dock är det så att mot bakgrund av de mycket höga hyreshöjningar som
varit och kommer att ske framöver, måste det anses närmast stötande med
ytterligare 3 miljarder kronor netto i besparingar inom bostadssektorn. Skulle
vi i dessa kristider följa FN:s rekommendationer och fr.o.m. 1994 ge 0,7 % i
bistånd skulle detta innebära att vi gav 9800000000 kronor. Skillnaden
mot regeringsförslaget blir ca 4,2 miljarder (räknat på bedömt BNI för 1992).
Besparingen räcker alltså även till den angelägna åtgärden att ge
fattigpensionärerna en tillvaro som innebär att de i alla fall får leva på
existensminimum. I motionen betonas att det är viktigt att ge bra bistånd. För
att kunna göra det på sikt så krävs det att vi klarar vår ekonomi här hemma.
Eftersom Sverige går med underskott, så sker allt bistånd i dag med lånade
pengar. Lån och räntor kommer därför att få betalas med lånade pengar.</pre>
<pre>Vad gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning anför motionärerna att en
betydande del av vår nuvarande mycket höga arbetslöshet tyvärr är hemgjord. Den
helt nödvändiga bantningen av den offentliga sektorn skall naturligtvis
genomföras men inte vid en tidpunkt när vi samtidigt har en kraftig
lågkonjunktur. Den friställda arbetskraften kan inte sugas upp av industrin
utan hamnar i en förödande arbetslöshet som måste betalas utan att något
nyttigt arbete blir utfört. Det är en nationalekonomisk förlust med tillhörande
stort mänskligt lidande. För att i någon mån motverka effekterna upprepas i
motionen Ny demokratis tidigare förslag att genom en dispens från LAS, lagen om
anställningsskydd, ge de arbetslösa möjlighet till en tillfällig anställning
med bibehållet arbetslöshetsunderstöd, där företagen betalar mellanskillnaden
upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. Det bör ske på den anställdes
eget initiativ och med en enkel rapportering.</pre>
<pre>Denna åtgärd skulle kunna skapa meningsfullt arbete för många tusen
arbetslösa, som i dag kanske lider mer av bristen på meningsfullt arbete än på
ekonomiska medel. För att förhindra missbruk måste åtgärden kringgärdas av
vissa regler som bör utfärdas av regeringen. Många av de i dag arbetslösa
skulle säkert kunna beredas ett fast arbete i dessa företag när konjunkturen
vänder och de nya företagsstimulerande åtgärderna får effekt, vilket skulle ge
en nationalekonomisk vinst.</pre>
<pre>Konjunktursvängningar har alltid funnits och vi får nog tyvärr leva med dem
även i framtiden. Därför bör vi, enligt Ny demokrati, anpassa oss till det vi
inte har så stora möjligheter att påverka. Konjunkturerna varierar men vår
arbetstid ligger fast. Det borde därför övervägas att införa konjunkturanpassad
arbetstid inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 %, och låta arbetsgivaren
och det lokala facket själva bestämma arbetstiden. Ingen kan rimligtvis bättre
bedöma det än parterna själva, anser motionärerna. Genom denna åtgärd skulle
det kunna undvikas att tusentals anställda lämnar sina arbeten och många
tidigare avskedade kunde dessutom återfå sina arbeten. Om bördorna skall bäras
mer solidariskt vore det ju bättre för oss alla och staten om 100 % av
arbetskraften arbetade 90 % än att 90 % arbetar 100% och 10 % står utanför
arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Enligt Ny demokrati bör de resterande medlen från de nedlagda
löntagarfonderna som förvaltas av Fond 92--94 (ca 11 miljarder kronor) användas
på följande sätt:</pre>
<pre>5 miljarder kronor till forskning och utbildning på ett sådant sätt att
resultatet kommer näringslivet och därmed samhället till del, dvs. att stödja
de teknikparker och groddföretagsgrupper som vuxit fram i anslutning till våra
universitet och högskolor exemplifierade av Swedparks.</pre>
<pre>3 miljarder kronor till ett garantikreditinstitut för att på
försäkringsmässiga grunder kunna lämna fullgörandegarantier till byggföretag
då företagen i dag inte kan fungera på marknaden utan fullgörandegarantier.</pre>
<pre>3 miljarder kronor till ett garantiinstitut för att bistå de konkurshotade
företag som oförskyllt har fått problem bl.a. på grund av bankernas agerande.</pre>
<pre>Turistnäringen har av regeringen enligt motionärerna behandlats på ett mer än
egendomligt sätt. Resultatet av turistmomsen blev, menar motionärerna, en
gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna. Nettoförlusten kan
jämföras med drygt halva svenska u-hjälpen, tre--fyra karensdagar, eller
driftskostnaden för tio regementen. Effekten av turistmomsen har enorma
dimensioner anser Ny demokrati och kräver att turistmomsen omgående sänks till
6 % på persontransporter samt till 12,87 % på hotell och restauranger.</pre>
<pre>
Vänsterpartiets partimotion Fi37</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) anförs att den internationella konjunkturnedgången har
bidragit till, men långtifrån är den enda orsaken till, den depression Sverige
nu genomlider. Världsekonomins tillstånd uppfattas här hemma allmänt som en
ovanligt djup recession. Nedgången i mitten av 70-talet och i början av
80-talet var i verkligheten betydligt djupare. Omfattningen av dagens svenska
kris saknar däremot, understryker motionärerna, motstycke i modern tid. Svensk
ekonomi befinner sig sålunda i en allvarlig kris. Det gäller jobben, det gäller
statsbudgeten, det gäller industrin och kommunerna. Problemen är delvis skapade
inom landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar.</pre>
<pre>När de preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och
Socialdemokraterna skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan
med skyhöga räntor som resultat. Enligt motionärernas uppfattning finns det nu
tid att tänka igenom vad som bör göras.</pre>
<pre>Som ett alternativ till krispropositionen vill Vänsterpartiet förändra den
ekonomiska politiken i två steg. I nuvarande situation, med en dramatiskt
ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i ett första
steg att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk
efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill
Vänsterpartiet ta först när konjunkturen vänder.</pre>
<pre>Det första steget innebär att omedelbara åtgärder sätts in, åtgärder som
snabbt ger jobb. Ett tredje krispaket måste sålunda komma till stånd, i vilket
ökade anslag ges till arbetsmarknadspolitik, till utbildningssatsningar och
till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Beslutet att ta 7,5 miljarder
kronor från kommuner och landsting måste rivas upp. Momsen bör sänkas vilket
också leder till ökad efterfrågan på industrivaror.</pre>
<pre>
I motionen konstateras att en betydelsefull del i regeringens krispaket utgör
nedsättningen av arbetsgivaravgifterna i utbyte mot höjd mervärdesskatt och
sänkt grundavdrag inom inkomstbeskattningen. Syftet sägs i propositionen vara
att förstärka näringslivets konkurrenskraft. Som motionärerna ser det är detta
ett märkligt förslag inte minst mot bakgrund av att ledande regeringsmedlemmar
tidigare kategoriskt avvisat alla tankar i denna riktning. Regeringen har också
i en rad olika sammanhang understrukit att det svenska kostnadsläget inte kan
betecknas som "för högt".</pre>
<pre>Enligt regeringens egen bedömning sjunker BNP i år med 1,1%. I fjol blev
produktionsbortfallet 1,4 %. Hela denna nedgång kan återföras till en reducerad
inhemsk efterfrågan. Nettoexporten har däremot givit ett positivt bidrag,
motsvarande ungefär 2,5% av BNP. Att i detta läge vidta åtgärder som
ytterligare begränsar utrymmet för inhemsk konsumtion resulterar bara, menar
motionärerna, i en fortsatt ökad arbetslöshet, med alla de kostnader och risker
en sådan utveckling innebär. Utbytet av sänkta arbetsgivaravgifter mot höjda
indirekta skatter riskerar att få negativa biverkningnar också på sikt.
Devalveringar är vanebildande. Detta gäller även interndevalveringar.</pre>
<pre>I motionen framhålls att superdevalveringen 1982 innebar att ett alltför lågt
löneläge etablerades i vårt land. Följden blev inlåsningseffekter och bestående
hög inflation. En annan effekt var den bristande tilltron till kronan vilken
ledde till återkommande räntechocker och ett permanent högt ränteläge.
Regeringens förslag om en intern devalvering markerar ett slut för den enda
vägens politik, men samtidigt också ett återfall till den tredje vägen.</pre>
<pre>Vänsterpartiets förslag till budgetsanering -- det andra steget -- har en
helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås i krispropositionen.
I motionen understryks att höginkomsttagarna måste beskattas mer, till förmån
för låginkomsttagare. Grundavdraget för höginkomsttagare måste därför slopas
och matmomsen sänkas. Motionärerna föreslår också en omfördelning mellan
kvinnor och män, mellan företag och internationellt.</pre>
<pre>Vänsterpartiet yrkar även bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd
pensionsålder 1994, sänkt ersättning till arbetsskadade och sänkt
u-landsbistånd.</pre>
<pre>
Det andra steget vill Vänsterpartiet ta när konjunkturen vänder. Underskottet
i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska ekonomin.
Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla besparingar ske i
statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora utgiftsposterna i budgeten
hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar i pensionssystemet och i
de generella bostadssubventionerna. I motionen föreslås en ny inriktning som
styr stödet till svagare grupper på ett effektivare sätt.</pre>
<pre>I följande tabell redovisas de olika förslagen på utgifts- och intäktssidan i
budgeten mer i detalj.</pre>
<pre>
Vänsterpartiets förslag i tabellform</pre>
<a name="bmot"></a><h2>Motionsyrkandena</h2><pre>Motionsyrkanden med anledning av proposition 50</pre>
<pre>1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i proposition 1992/93:50 och godkänner de riktlinjer som
förordas i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi17 av John Andersson (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd bensinskatt,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentierad
bensinskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatt på alkohol.</pre>
<pre>1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medlen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Folkbildningsrådet.</pre>
<pre>1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om höjning av alkoholskatten i syfte att förstärka
statsfinanserna antingen genom ökade inkomster från försäljning av alkohol
eller -- om försäljningen efter en skattehöjning minskar -- genom minskade
utgifter för alkoholens skadeverkningar.</pre>
<pre>1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).</pre>
<pre>1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphäva beslutet om indragning av 7,5 miljarder kronor från
kommuner och landsting.</pre>
<pre>1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den
svenska ekonomin.</pre>
<pre>1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som
anges i propositionen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i
syfte att utöka u-hjälpen,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas
till ett budgetår.</pre>
<pre>1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att en del av de pengar som avsätts till
arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till räntesubventioner avseende lån
för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark, motsvarande 2,5
miljarder kronor,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ROT-program rörande vatten- och avloppsledningar kommer i gång
snarast.</pre>
<pre>1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Karlsborgs kommun.</pre>
<pre>1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder
mot arbetslösheten i Västerbotten.</pre>
<pre>1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 %,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alkoholskatten därefter bör regleras i enlighet med
konsumentprisindex utveckling.</pre>
<pre>1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av
kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.</pre>
<pre>1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i
Västernorrland.</pre>
<pre>1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Norrbottens
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jönköpings
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i
Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningen i
Östergötlands län.</pre>
<pre>1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att vid utarbetandet av det förslag som enligt
den åberopade partimotionen skall föreläggas riksdagen vad i denna motion
anförts om sysselsättningsförhållandena i Örebro län särskilt beaktas.</pre>
<pre>1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1992/93:50 bilaga 5 vad avser
minskade räntebidrag för år 1994,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder
kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av
bostadsbidragen, så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt
och att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i
bestånden av bostäder,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att chefen för Försvarsdepartementet skall inventera ytterligare
åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som
försvarsbeslutet omfattar och att förslag om sådana åtgärder skall redovisas i
budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen,</pre>
<pre>4. att riksdagen beslutar att den föreslagna sjukförsäkringsavgiften skall
tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,</pre>
<pre>5. att riksdagen avslår yrkandet under punkt 4 i proposition 1992/93:50
bilaga 3,</pre>
<pre>6. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1,</pre>
<pre>7. att riksdagen avslår de i bilaga 5 intagna lagbestämmelserna såvitt avser
lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomtskatt samt beslutar att skatten på kapitalinkomster enligt 10 § i lagen
om statlig inkomstskatt bestäms permanent till 30 %,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samlad näringslivspolitik,</pre>
<pre>10. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om återinförande av
förvaltningsbolag för statliga företag,</pre>
<pre>11. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas för den
långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen i enlighet med vad som anförts i
motionen,</pre>
<pre>12. att riksdagen hos regeringen begär att en infrastrukturkommission
tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>13. att riksdagen hos regeringen begär att Luftfartsverket och Banverket får
i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga
och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,</pre>
<pre>14. att riksdagen hos regeringen begär att en snabbutredning görs om
införande av en banlag i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå
tidigareläggning av investeringar i infrastruktur i enlighet med vad som
anförts i motionen,</pre>
<pre>16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka
nedgången i byggandet i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för
utbildning och kompetensutveckling i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för aktiva
arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>19. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de
deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>20. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en
strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som
anförts i motionen,</pre>
<pre>21. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredning om
kommunernas ekonomi i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>22. att riksdagen hos regeringen begär att en samlad bedömning skall
genomföras avseende statens resp. näringslivets roll vad gäller Sveriges
internationella finansiering,</pre>
<pre>23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skuldsaneringslag,</pre>
<pre>24. att riksdagen hos regeringen begär en bred utredning av bankkrisen i
enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>25. att riksdagen hos regeringen begär en granskning av de s.k.
fallskärmsavtalen i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>26. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en allmänhetens
bankombudsman i enlighet med vad som anförts i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om förändring av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna godkänner riktlinjerna för ett nytt
sjukförsäkringssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om besparingar inom
Utrikesdepartementet på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd
beslutar sänka nivån för bistånd till 0,7 % av BNI, vilket motsvarar
besparingar på ca 4 200 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de sämst ställda pensionärerna, fattigpensionärerna, tillförs
förutom de 500 miljoner kronor som regeringen förordat, ytterligare 800
miljoner kronor eller sammanlagt 1 300 miljoner kronor.</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bostadssubventionerna inte skall reduceras med 3 000 miljoner
kronor från den 1 januari 1994,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektivisering av försvaret,</pre>
<pre>6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskat stöd till
politiska partier godkänner en sänkning av partistödet till 80 % för budgetåret
1993/94, till 60 % för budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en utredning om reducering av förläggningskostnader
för asylsökande och omförhandling av förläggningsavtal,</pre>
<pre>8. att riksdagen beslutar införa en tillfällig dispens i lagen om
anställningsskydd för att främja arbetslösas möjligheter till arbete i enlighet
med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyndsam utredning av ett lärlingssystem,</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av ett system med konjunkturanpassad arbetstid,</pre>
<pre>11. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder kronor för
reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast får
användas produktivt, dvs. att förbättra vägarna för den tunga kommersiella
trafiken,</pre>
<pre>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av tilläggsdirektiv till Arbetsrättsutredningen,</pre>
<pre>13. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning syftande till
att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan,</pre>
<pre>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Arbetsrättsutredningen fortsätter enligt ursprungliga direktiv,</pre>
<pre>15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar i arbetsskadeförsäkringen,</pre>
<pre>16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen,</pre>
<pre>17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att A-kassorna, oberoende av försäkringssystem, inte skall ligga hos
fackföreningarna,</pre>
<pre>18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare sänkningar i arbetsgivaravgifterna bör vara möjliga
med hänsyn till ändringarna i arbetsskadeförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen,</pre>
<pre>19. att riksdagen beslutar att bidragen för hemspråksundervisningen snarast
skall upphöra, helst fr.o.m. den 1 januari 1993,</pre>
<pre>20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar av det s.k. organisationsstödet,</pre>
<pre>21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla det nuvarande presstödet på tre år med början
budgetåret 1993/94,</pre>
<pre>22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att momsen sänks till 6 % för persontransporter och till 12,87 % för
hotell- och restaurangnäringarna.</pre>
<pre>1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om
nytt underleverantörsprogram enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>2. att riksdagen till Banverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt
vad i motionen anförts,</pre>
<pre>3. att riksdagen till Vägverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisar 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt
vad i motionen anförts,</pre>
<pre>4. att riksdagen till Sjöfartsverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten
för budgetåret 1992/93 anvisar 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag
enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>5. att riksdagen till Televerket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisar 750 miljoner kronor utöver regeringens förslag
enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ROT-program för va-nätet,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utvidgat ROT-program,</pre>
<pre>8. att riksdagen beslutar att investeringsstödet till vindkraftverk höjs från
25 % till 35 % fr.o.m. den 1 januari 1993,</pre>
<pre>9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ökad
användning av trädbränsle enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om massproduktion av förnyelsebara energislag,</pre>
<pre>11. att riksdagen till Vattenfall på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisar 500 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
uppgradering av små kraftverk enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>12. att riksdagen till naturvårdsinsatser på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 200 miljoner kronor utöver
regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>13. att riksdagen till projektering och byggnation av Moderna museet på
tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 350 miljoner
kronor,</pre>
<pre>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kunskapsöverföring till Östeuropa,</pre>
<pre>15. att riksdagen till trähus för återvändande ryska officersfamiljer på
tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 300 miljoner
kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare 15 000 årsstudieplatser fördelade på folkhögskola,
vuxenutbildning samt gymnasieskola,</pre>
<pre>17. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
förslaganslag på 84 500 000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit eller
således 169 000 000 kronor,</pre>
<pre>18. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 141000000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit
eller således 283000000 kronor,</pre>
<pre>19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av utbildningsplatser vid folkhögskolorna,</pre>
<pre>20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skillnaden mellan ungdomspraktik och ordinarie arbetstillfällen,</pre>
<pre>21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för kompetensutveckling i arbetslivet,</pre>
<pre>22. att riksdagen till arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver
regeringens förslag,</pre>
<pre>23. att riksdagen avslår regeringens förslag att dra in 3 miljarder kronor
från Arbetslivsfonden,</pre>
<pre>24. att riksdagen avslår regeringens förslag om karensdag och generellt
sänkta nivåer för sjuklön och sjukpenning,</pre>
<pre>25. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak
till 5 basbelopp för ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen fr.o.m.
1994,</pre>
<pre>26. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en allmän
sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,</pre>
<pre>27. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändrad pensionsålder
godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i motionen,</pre>
<pre>28. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt pensionsnivå,</pre>
<pre>29. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
semesterlagen (1977:480),</pre>
<pre>30. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återförande av
1,8 miljarder av räntebidragen 1993 enligt vad som förordats i motionen,</pre>
<pre>31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskade
bostadssubventioner godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i
motionen,</pre>
<pre>32. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom
Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges
bistånd,</pre>
<pre>33. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ytterligare
minskningar i försvarsanslagen i enlighet med vad i motionen anförts,</pre>
<pre>34. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrad inriktning av
systemet för de värnpliktigas förmåner,</pre>
<pre>35. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom
studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,</pre>
<pre>36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar på statlig administration,</pre>
<pre>37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinförande av de
regler som gällde för beskattning av kapitalinkomster före riksdagsbesluten med
anledning av proposition 1991/92:60,</pre>
<pre>38. att riksdagen hos regeringen begär förslag som återställer skatteskalan
för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen till vad som gällde före
riksdagsbesluten med anledning av proposition 1991/92:60,</pre>
<pre>39. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att se över företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>40. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt,</pre>
<pre>41. att riksdagen beslutar om en regionalt differentierad bensinskatt enligt
vad i motionen anförts,</pre>
<pre>42. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,</pre>
<pre>43. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koloxidskatt,</pre>
<pre>44. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1968:43)
om mervärdesskatt,</pre>
<pre>45. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:83) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i
lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>46. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i
lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>47. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag,</pre>
<pre>48. att riksdagen beslutar att mat- och turistmomsen sänks till 15 % från den
1 januari 1993,</pre>
<pre>49. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 % utöver
regeringens förslag,</pre>
<pre>50. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),</pre>
<pre>51. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
att grundavdraget avskaffas för inkomster över brytpunkten 1993 med avtrappning
från en årsinkomst på ca 150 000 kr enligt vad i motionen anförts,</pre>
<pre>52. att riksdagen beslutar att höja ATP-avgiften med 4,3 procentenheter den 1
januari 1993,</pre>
<pre>53. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:69) om socialavgifter,</pre>
<pre>54. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,</pre>
<pre>55. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,</pre>
<pre>56. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,</pre>
<pre>57. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,</pre>
<pre>58. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkringar m.m.,</pre>
<pre>59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat statligt ägande i banker som räddats av skattemedel och med
framtida förväntad förmögenhetstillväxt,</pre>
<pre>60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
valutalånenormen skall avskaffas,</pre>
<pre>61. att riksdagen begär att regeringen låter utreda krispolitikens effekter
på fördelningen av arbetstid och på jämställdheten mellan könen,</pre>
<pre>62. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt som
förordats i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bestämmelserna om statsbidrag till lönekostnaden under
företagsanpassad utbildning skall avse anställd personal i hela näringslivet
och genomföras med verkställighet vid årsskiftet 1992/93,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna för
vidgningen av stödvillkoren bör täckas inom befintliga resursramar till
Arbetsmarknadsverket.</pre>
<pre>1992/93:Fi39 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra
folkhögskolekurser fördelas direkt till skolorna eller via Folkbildningsrådet i
enlighet med vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser
för kvinnors sysselsättning och utbildning i Skåne.</pre>
<pre>1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tolkningen av innebörden i
förslaget om höjd pensionsålder.</pre>
<pre>1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500
miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.</pre>
<pre>1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för befintliga
kraftvärmeanläggningar från förslagen till lag om ändring i lagen om ändring i
lagen om allmän energiskatt och lag om ändring i lagen om koldioxidskatt.</pre>
<pre>1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Hallands
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten har ett
särskilt ansvar för att förbandsproduktionen på F 6 avvecklas i den takt som ny
verksamhet tillförs Karlsborg,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
utreder vilka konsekvenser en förtida avveckling av en Viggendivision får för
underhållsindustrin som sköter motor- och apparatunderhåll på Viggenflygplan.</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens sociala ansvar för att nya arbeten skapas i Karlsborg.</pre>
<pre>1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Kronobergs
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Uppsala län.</pre>
<pre>1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jämtlands
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Göteborg.</pre>
<pre>1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Skaraborgs
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Värmlands
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det stora behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder i Skåne.</pre>
<pre>1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Blekinge
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anvisade
medel för underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.</pre>
<pre>1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i
Södermanland.</pre>
<pre>1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion
och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om
sysselsättningsförhållandena i Kopparbergs län,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsarbetsnämndernas möjligheter att friare disponera de medel som
finns till förfogande.</pre>
<pre>1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsförmedlingarna i samråd med arbetsgivaren får sköta
arbetslivsutvecklingen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de medel som avsetts gå till arbetslivsutveckling i stället
används till att bekosta köp av utbildning och utbildningsplatser hos det
privata näringslivet,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett allmänt system tillskapas som går ut på att de som uppbär
arbetslöshetsersättning bör kunna åläggas att göra en samhällsinsats av något
slag,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de medel som avses tillföras komvux, 143 miljoner kronor, och
folkhögskolorna, 106 miljoner kronor, i stället skall användas för
yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beredskapsarbeten får sökas hos den privata företagsamheten,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om utbildningsvikariat inom det privata näringslivet
utreds.</pre>
<pre>1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Bohuslän.</pre>
<pre>1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i
Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om
sysselsättningsförhållandena i Kalmar län.</pre>
<pre>1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i norra
Älvsborg.</pre>
<pre>1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i
Fyrstadsregionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Västsverige.</pre>
<pre>1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i södra
Älvsborg.</pre>
<pre>1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa i
boendet.</pre>
<pre>1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inskränkningar i
berättigad ledighet skall drabba alla lika.</pre>
<pre>1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar i
enlighet med vad i motionen anförts om a-kasseersättning vid
arbetslivsutveckling.</pre>
<pre>1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra
folkhögskolekurser enligt förslaget i proposition 1992/93:50 skall fördelas av
Folkbildningsrådet.</pre>
<pre>1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen avslår förslaget om höjning av bensinskatten,</pre>
<pre>2. att riksdagen beslutar om att höja skatten på andra konsumtionsvaror,
såsom tobak och alkohol, för att nå den med regeringsförslaget avsedda
inkomstförstärkningen,</pre>
<pre>3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att höja fordonsskatten
generellt för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,</pre>
<pre>4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, i vart fall beslutar att
bensinskatten inte skall drabba stödområdena i Norrland.</pre>
<pre>1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av omedelbara och långsiktiga insatser för att bekämpa
arbetslösheten i Västmanland,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SJ bör ges
möjlighet att omedelbart fullfölja tidigare planerad beställning av tåget
X-2000.</pre>
<pre>1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gotlands
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar inom Banverkets område i Norrbottens och Västerbottens
län,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar inom Televerkets område i Norrbottens län,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning och satsningar på vägnätet,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygplatser i Norrbottens län,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskningsprojekt för ny uthållig industriproduktion,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsprogram för träindustrin,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Öjebyns försöksgård,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rymdingenjörsutbildning i Kiruna,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrade lokaler för Högskolan i Luleå,</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad miljö i skolorna i Norrbottens län,</pre>
<pre>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsinsatser för kvinnor i Norrbottens län.</pre>
<pre>1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer,
ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993
med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör lägga fram förslag om att samma skatteregler bör
gälla för tillbyggnad som för nyproduktion,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten tar på sig ett ansvar för att trygga
fullgörandegarantierna,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.</pre>
<pre>1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna
ej bör drabba miljöbiståndet,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas
att återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95.</pre>
<pre>1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Stockholms
län.</pre>
<pre>1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas
partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gävleborgs
län.</pre>
<pre>
Motionsyrkanden med anledning av proposition 117</pre>
<pre>1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition
1992/93:117 i denna del.</pre>
<pre>1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget om att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Utskottet</pre>
<pre>Den ekonomiska politiken</pre>
<pre>Den internationella utvecklingen</pre>
<pre>I finansutskottets betänkande (1991/92:FiU30) våren 1992 om den ekonomiska
politiken med anledning av kompletteringspropositionen framhölls att det fanns
faktorer som talade för en tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin.
Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt brytas i OECD-området. De skäl som låg
bakom denna optimistiska syn på den kommande ekonomiska utvecklingen var att
räntorna i Förenta staterna sedan hösten 1991 fortsatt att falla och det från
en redan låg nivå. De låga räntorna borde relativt snabbt medverka till att öka
den inhemska efterfrågan. En sådan utveckling skulle stämma väl överens med det
mönster som föregått tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna.</pre>
<pre>Även i OECD:s konjunkturbedömning i juni 1992 (Economic Outlook nr 51)
hävdade sekretariatet att flera indikatorer visade att konjunkturen nu vänt och
att år 1993 skulle ge en tillväxt på 3% inom området. OECD-länderna skulle
successivt återvända till en tillväxt som motsvarade de goda åren under
1980-talet.</pre>
<pre>Mot bakgrund av denna bedömning av den ekonomiska utvecklingen angav
OECD-sekretariatet riktlinjer för den ekonomiska politiken som prioriterar
prisstabiliseringsmålet och särskilt betonar vikten av att driva en
strukturpolitik som skulle säkerställa ett effektivt utnyttjande av
produktionsresurserna. I ett sådant perspektiv där en ekonomi praktiskt taget
fullt ut utnyttjar sina produktionsresurser bör, enligt OECD-sekretariatet,
sysselsättningspolitiken ges en marknadsekonomisk inriktning. Den i och för sig
höga arbetslösheten -- jämfört med 1960-talet och de inledande åren av
1970-talet -- bör motverkas genom åtgärder för att öka tillväxten. Vad gäller
arbetsmarknaden framhålls i OECD:s junirapport att makroekonomiska åtgärder i
form av generella finanspolitiska åtgärder inte kan lösa
arbetslöshetsproblemen. Arbetslösheten ses främst som ett strukturproblem. Med
den utgångspunkten förordar OECD-sekretariatet att åtgärder som exempelvis
innebär en neddragning av alltför generösa arbetslöshetsbidrag borde vara ett
effektivt medel för att öka arbetstagarnas incitament för att söka sig ut på
arbetsmarknaden. Av samma skäl bör systemet med minimilöner eller en
lagstiftning som innebär höga kostnader för företagen att anställa eller
avskeda arbetskraft ses över. Existerande hinder för att upprätta en effektivt
fungerande arbetsmarknad måste avlägsnas.</pre>
<pre>Denna utbudspolitiska inriktning av den ekonomiska politiken som i
junirapporten förordas av OECD-sekretariatet har som förutsättning att
OECD-länderna inom kort återigen närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande. Men ju
längre det dröjer innan en konjunkturvändning uppåt kan iakttagas desto mer
relevant blir frågan om möjligheterna för OECD-länderna att samordna en politik
med efterfrågestimulerande åtgärder. Det är bl.a. från denna utgångspunkt som
det är viktigt att om möjligt försöka bedöma hur lång den nuvarande
lågkonjunkturen blir och när den bryts.</pre>
<pre>Tabell 1. BNP:s utveckling enligt Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet
och OECD i vissa OECD-länder</pre>
<pre>______________________________________________________________________________
1991                     1992                 1993
______________________   __________________   ___________________
Fi-dep.     KI    OECD   Fi-dep.   KI  OECD   Fi-dep.   KI  OECD
______________________________________________________________________________</pre>
<pre>Förenta
staterna    -1,2(-0,7)  -1,2  -0,7    1,8(2,0)  1,9  2,1   2,3(3,5)  3,4  3,6
Japan        4,4 (4,5)   4,4   4,5    1,8(2,0)  2,1  1,8   2,5(3,0)  3,4  3,1
Västra
Tyskland     3,7 (3,2)   3,1   3,1    1,3(1,0)  1,2  1,3   0,8(2,5)  2,0  2,3</pre>
<pre>
Danmark       -  (2,0)   1,3   1,0    -  (2,5)  1,4  2,1   -  (2,5)  2,6  2,9
Finland       - (-6,2)  -6,5  -6,1    - (-1,0) -1,3 -1,3   -  (3,0)  2,5  3,3
Norge         -  (1,6)   1,9   1,9    -  (2,0)  2,4  2,0   -  (3,0)  2,3  1,9
Sverige       - (-1,1)  -1,4  -1,2    - (-0,5) -0,7 -0,3   -  (1,0) -1,8  0,9</pre>
<pre>OECD-Europa   1,1(1,0)   1,0   1,1    1,0(1,5)  1,1  1,4   1,3(2,5)  2,0  2,4
OECD-totalt   0,7(0,8)   0,8   1,0    1,5(2,0)  1,6  1,8   2,0(3,0)  2,8  3,0
______________________________________________________________________________</pre>
<pre>Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i proposition 1991/92:150
bilaga 1.
Finansdepartementet (Fi-dep): proposition 1992/93:50 bilaga 1.
Konjunkturinstitutet (KI): rapport hösten 1992.
OECD: Economic Outlook juni 1992.</pre>
<pre>Av tabell 1 framgår att Finansdepartementets (Fi-dep) bedömningar jämfört med
Konjunkturinstitutets (KI), OECD:s och kompletteringspropositionens (prop.
1991/92:150 våren 1992) prognoser uppvisar betydande skillnader. Dessa
förklaras främst av att prognoserna utarbetas vid skilda tidpunkter.
Finansdepartementets prognos för år 1993 pekar mot en försvagad ekonomisk
utveckling inom OECD-området.</pre>
<pre>Förklaringen till att Finansdepartementet i bilaga 1 till proposition 50
justerat ned prognosen i jämförelse med prognosen från försommaren 1992 och
KI:s prognos är bl.a. att de negativa effekterna av oron på penning- och
valutamarknaderna blir kraftigare än vad man tidigare förväntat. Därtill kommer
att hushållens skuldkonsolidering i bl.a. Japan, Storbritannien, Canada och de
nordiska länderna går långsammare än vad man tidigare förutsåg. Som anförs i
propositionen är det osäkerheten i Europa vad gäller det framtida
valutasamarbetet och ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland som framför allt
försenar en återhämtning i Europa.</pre>
<pre>Det har framstått som allt tydligare att den ekonomiska politik som hittills
förts i Förenta staterna och Japan inte under innevarande vår gett Europa den
draghjälp som man tidigare förväntade. I kontrast till Europa har
penningpolitiken i Förenta staterna kraftigt pressat ner räntorna. Men
uppenbarligen har inte låga räntor varit en tillräcklig förutsättning för att
under första hälften av år 1992 åstadkomma en väsentlig ökning av
investeringarna och den privata konsumtionen. Försörjningsbalansstatistiken för
tredje kvartalet visar emellertid att återhämtningen i Förenta staterna nu
tagit fart.</pre>
<pre>Denna utveckling bör innebära att tillväxten blir något högre än vad
Finansdepartementet angett i sin prognos såväl år 1992 som 1993 (jfr tabell 1).</pre>
<pre>I Japan tyder flera indikatorer på en ur japansk synvinkel svag ekonomisk
utveckling. Den neddragning av tillväxtprognosen för Japan som nu görs i
propositionen motiveras av att endast ungefär hälften av utgifterna i den
japanska regeringens krispaket från augusti nu bedöms direkt ge bidrag till
aktiviteten, motsvarande ca 1% av BNP. Den övervägande delen av åtgärderna
träder i kraft kalenderåret 1993. Sammanfattningsvis förutser
Finansdepartementet att åtgärderna endast delvis uppväger den pågående
avmattningen i ekonomin. Tillväxten i Japan förutses mot denna bakgrund gradvis
återhämta sig först under år 1994 och då nå en tillväxt som närmar sig 3,5%.</pre>
<pre>Som framgår av tabell 1 förutses för Tyskland i Finansdepartementets
bedömning en väsentligt lägre tillväxt för år 1993 jämfört med KI:s och OECD:s
prognoser. En stram penningpolitik och ansträngda offentliga finanser leder
till en låg inhemsk efterfrågan under återstoden av innevarande år och under
första halvåret år 1993. Det är först under senare delen av år 1993 som man kan
förvänta sig att en återhämtning inleds av den tyska ekonomin.</pre>
<pre>Tillväxten i Danmark, Norge och Finland bedöms sammantaget åter stiga i år
efter nedgången under år 1991. Detta är främst hänförligt till att
produktionsneddragningen i Finland inte alls blir lika stor som år 1991. Den
inhemska efterfrågeminskningen blir inte lika dramatisk som förra året,
samtidigt som exporten stiger kraftigt. Tillväxten i Danmark fortsätter i år i
ungefär samma måttliga takt som i fjol -- den privata konsumtionen stiger i
förhållandevis god takt, men investeringarna fortsätter att minska delvis som
en följd av minskat förtroende hos näringslivet efter omröstningen om inträdet
i Europeiska unionen. I Norge stiger produktionen i år snabbare än förra året,
framför allt till följd av stigande privat konsumtion och oljeexport. Nästa år
bedöms tillväxten i våra nordiska grannländer bli bland de högre i Västeuropa.
I Finland bedöms den inhemska efterfrågan åter öka något samtidigt som man kan
påräkna stora positiva effekter av växeljusteringarna åren 1991 och 1992. I
Norge förstärks den inhemska efterfrågan kraftigt, men genom att den under 1992
höga takten i oljeexporten sannolikt avtar markant, blir den totala
produktionsökningen inte större än 1992. I Danmark är den förutsedda högre
produktionsutvecklingen främst hänförlig till ett positivt omslag i
investeringarna, men även den privata konsumtionen förutses stiga snabbare
nästa år. Denna bedömning av våra nordiska grannländer förutsätter dock att
valutaoron och deprecieringen av den svenska kronan inte får alltför stora
konsekvenser för dessa länder.</pre>
<pre>Avslutningsvis bör framhållas att den internationella bilden kännetecknas av
ett flertal osäkerhetsmoment. I förgrunden står det höga europeiska ränteläget,
den osäkerhet som präglar det framtida valutasamarbetet och problemen vad avser
hushållens skuldkonsolidering. Ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland -- och
därmed höga realräntor -- framstår som ett viktigt hinder för en snar
återhämtning i Europa. Därtill kommer att osäkerheten om ett franskt
godkännande av GATT-avtalet kan innebära en sämre ekonomisk utveckling år 1993
och åren därefter än vad som här har antagits.</pre>
<pre>Vilken inriktning av den ekonomiska politiken som de stora industrinationerna
kommer att bestämma sig för kommer mot här angivna bakgrund att vara en
avgörande faktor för utvecklingen de närmaste åren. Svårigheterna att med hjälp
av en expansiv finanspolitik bryta den nuvarande negativa utvecklingen är
emellertid betydande. Som framhålls i propositionens bilaga 1 har underskotten
i de offentliga finanserna ökat i flertalet OECD-länder under åren 1991 och
1992. Orsaken är främst den svaga konjunkturutvecklingen som krympt
skattebaserna. Det föreligger därför ett stort behov av budgetkonsolidering i
flertalet OECD-länder de närmast kommande åren, vilket kan komma att verka
återhållande på efterfrågan i det kortare perspektivet. En svagare
internationell utveckling än den som nu anges av Finansdepartementet kan främst
för Västeuropa därför inte uteslutas.</pre>
<pre>
Utvecklingen i Sverige</pre>
<pre>En svår recession som saknar motsvarighet under efterkrigstiden har nu
drabbat Sverige. Flera faktorer har bidragit till den uppkomna situationen.
Sådana problem som krisen i banksystemet, fastighetsmarknadens väg mot kollaps,
tilltagande underskott i de offentliga finanserna, negativa effekter av det
höga tyska ränteläget och en orolig valutamarknad delar emellertid Sverige med
många OECD-länder, och då främst de anglosaxiska och de nordiska länderna.
Vidare befinner sig Västeuropa i en utdragen lågkonjunktur vilket innebär en
vikande efterfrågan också på våra exportmarknader. Vad som i jämförelse med
övriga OECD-länder försatt Sverige i en särskilt svår situation är styrkan i
den nu pågående omställningsprocessen. Inflationen, som år 1990 uppgick till
nära 10%, har pressats ned mot 2%. Resultatet har blivit att realräntorna
kommit att ligga på en mycket hög nivå som inte har någon motsvarighet sedan
1920-talets inledande år. Som framhålls i bilaga 1 till propositionen är det
inte möjligt för en ekonomi att under någon längre tid leva med mycket höga
realräntor utan att depressiva krafter tar överhanden. För att försvara den
fasta växelkursen men också för att möjliggöra en räntesänkning utarbetade
regeringen  och Socialdemokraterna två krisprogram i syfte att minska det
strukturella budgetunderskottet och stärka näringslivets konkurrenskraft. De
två krispaketen innebär en långsiktig förbättring av den offentliga sektorns
finanser på ca 42 miljarder kronor och en väsentlig sänkning av näringslivets
kostnadsläge. Paketen kommer emellertid -- allt annat oförändrat -- att få en
åtstramande effekt på efterfrågan under år 1993. Det måste dock understrykas
att ett alternativ med fortsatt extremt höga realräntor skulle ha fått en
betydligt mer destruktiv inverkan på ekonomin.</pre>
<pre>Den prognos som redovisas i propositionens bilaga 1 utgick ifrån att den
fasta växelkursen skulle bestå. I jämförelse med bedömningen i våras i
kompletteringspropositionen innebär denna bedömning en väsentligt sämre
utveckling för den svenska ekonomin. Förklaringen till denna neddragning av
prognosen är en på grund av krispaketen mycket lägre real disponibel inkomst
för hushållen. Detta leder i sin tur till en mycket kraftigare minskning av den
privata konsumtionen än vad som antogs i kompletteringspropositionen.</pre>
<pre>Det positiva inslaget i den bedömning som redovisas i bilaga 1 är att
nedgången år 1983 i bruttonationalprodukten begränsas av att exporten sannolikt
utvecklas relativt gynnsamt, trots en svag marknadstillväxt. Den svenska
industrins enhetsarbetskostnader beräknas i denna prognos falla med nästan 10 %
mot de etablerade industriländerna under perioden 1992--1994. Mot Sveriges
främsta konkurrent på världsmarknaden, Tyskland, kan förbättringen bli så pass
stor som nära 20 %. En relativt gynnsam produktivitetsutveckling bidrar till
förstärkningen. Därmed väntas marknadsandelsförlusterna endast bli marginella
nästa år och under 1994 kan exportföretagen komma att öka sina andelar för
första gången sedan 1983. Exportvolymen beräknas mot denna bakgrund stiga med
ca 3,5% 1993 och med 6% 1994, vilket för med sig en accelererande uppgång i
industriproduktionen.</pre>
<pre>Den 22 oktober slutjusterade Finansdepartementet den
försörjningsbalansprognos som redovisas i proposition 50 bilaga 1. Bedömningen
bygger som nämnts på antagandet att den fasta växelkursen skulle bestå. På
eftermiddagen den 19 november tvingades Riksbanken överge den fasta
växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan. Övergången till
ett system med flytande växelkurser betyder självfallet att
försörjningsbalansprognosen i propositionens bilaga 1 måste revideras.</pre>
<pre>Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär
försörjningsbalansprognos. De inhemska förutsättningar som denna prognos utgår
ifrån framgår av tabell 2.</pre>
<pre>Tabell 2. Nyckeltal</pre>
<pre>Procentuell förändring</pre>
<pre>___________________________________________________________________
1992      1993      1994
___________________________________________________________________</pre>
<pre>Timlön, kostnad                        3,5       3,0       3,5
KPI, dec-dec                           2,0       5,1       3,3
KPI, genomsnitt                        2,3       5,2       3,2
Real disponibel inkomst                2,6      -3,8       0,0
Sparkvot  (nivå)                       7,1       6,8       6,8
Industriproduktion                    -3,5       2,0       6,0
Relativ enhetsarbetskostnad           -1,1     -15,4      -1,8
Arbetslöshet (nivå)                    4,8       6,2       7,0
Handelsbalans (mdkr)                  39,1      57,4      77,2
Bytesbalans (mdkr)                   -21,0       0,8      29,5
___________________________________________________________________</pre>
<pre>Tekniskt antagande: Kronkursen ligger under prognosperioden i genom-
snitt 10 % lägre mot ecun jämfört med läget före den 19 november.</pre>
<pre></pre>
<pre>För år 1993 beräknas hushållens reala disponibla inkomster minska med nära 4
%. Minskningen är kraftigare än vad som förutsågs i propositionen vilket
förklaras av att konsumentpriserna stiger på grund av deprecieringen av kronan.
Av samma skäl sker en påtaglig förbättring av konkurrenskraften. Den relativa
arbetskostnaden faller med 15,4 % år 1983. Enligt bedömningen i proposition 50
skulle den relativa arbetskostnaden minska med 5,8%.</pre>
<pre>Utifrån bl.a. de förutsättningar som anges i tabell 2 gör Finansdepartementet
följande preliminära bedömning av den svenska ekonomins utveckling för åren
1993 och 1994.</pre>
<pre>
Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans</pre>
<pre>Finansdepartementet den 1 december 1992</pre>
<pre>________________________________________________________________________
Procentuell volymförändring</pre>
<pre>1991      1992       1993       1994
________________________________________________________________________</pre>
<pre>BNP                               -1,8      -1,6       -1,6        1.4
Import av varor och tjänster      -5,9      -0,5       -0,5        3,5</pre>
<pre>TILLGÅNG</pre>
<pre>Privat konsumtion                  1,0      -2,1       -3,5        0.0
Offentlig konsumtion               0,2       0,2       -0,5       -0,8
Stat                            -0,7       1,2       -0,6       -0,5
Kommuner                         0,6      -0,2       -0,4       -0,9
Bruttoinvesteringar               -8,3      -8,8      -10,2       -4,0
Lagerinvesteringar *              -2,1       0,8        0,3        0,5
Export av varor och tjänster      -2,2       1,0        5,0        8,0</pre>
<pre>ANVÄNDNING                        -2,9      -1,3       -1,3        2,0
Inhemsk användning                -3,2      -2,1       -3,6       -0,5
________________________________________________________________________</pre>
<pre>* Förändring i procent av föregående års BNP.</pre>
<pre>
Som väntat ökar exporten genom kronans depreciering mer än vad som antogs i
propositionens bilaga 1. Men denna mer positiva utveckling av exporten
motverkas främst av en i jämförelse med bedömningen i propositionen kraftigare
minskning av den privata konsumtionen. Den bakomliggande orsaken är här den
negativa utvecklingen av hushållens köpkraft. Tillväxten i BNP enligt denna
bedömning blir i stort densamma som angavs i proposition50.</pre>
<pre>För år 1994 gäller att enligt nu föreliggande prognos blir den ekonomiska
utvecklingen avgjort bättre än den som förutsågs i proposition 50. Tillväxten i
BNP för år 1994 har beräknats till nära 1,5% mot knappt 1% i proposition
50. Den kraftiga exportökningen på 8% är huvudförklaringen till denna högre
tillväxt.</pre>
<pre>Utvecklingen på arbetsmarknaden</pre>
<pre>Arbetsmarknadsläget fortsätter att försvagas. Statistiska centralbyrån (SCB)
konstaterar i sitt meddelande om arbetsmarknadsläget i oktober 1992 att det
kärva arbetsmarknadsläget består. Antalet sysselsatta fortsätter att minska och
allt fler ställs utanför arbetskraften. För tredje månaden i följd har antalet
sysselsatta minskat med ca 200 000 personer jämfört med motsvarande månad året
innan. Det är fortfarande inom industrin och byggnadsverksamheten som
sysselsättningen minskar mest.</pre>
<pre>Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. I oktober var 227000 arbetslösa,
vilket är ca 90000 fler än i fjol vid samma tid. Mellan september och oktober
är dock antalet arbetslösa oförändrat till följd av ökade satsningar på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</pre>
<pre>Arbetslöshetsprognoserna i proposition 50 och i den nu föreliggande
preliminära bedömningen är desamma för såväl år 1993 som år 1994.
Finansdepartementet förutsätter sålunda att ökningen i den totala produktionen
uppnås genom en produktivitetsförbättring och inte genom en
sysselsättningsökning.</pre>
<pre>
Krisen på de finansiella marknaderna</pre>
<pre>En viktig förutsättning för de försörjningsbalansprognoser som tidigare
redovisats i betänkandet är att såväl de korta som långa räntorna sjunker under
prognosperioden. Situationen på de finansiella marknaderna i Västeuropa är
alltjämt oklar. Efter det att pundet och den italienska liran hade lämnat
valutasamarbetet inom EG (EMS), föreföll det som om relationerna mellan de
kvarstående valutorna skulle ha stabiliserats. I början av december är detta
antagande alltjämt osäkert. Antagandet om ränteutvecklingen som ligger till
grund för här redovisade prognoser förutsätter dock att den svenska räntenivån
"normaliseras" även om realräntorna kommer att förbli mycket höga under hela
prognosperioden.</pre>
<pre>Självfallet utgör utvecklingen på finansmarknaderna ett osäkerhetsmoment vid
en bedömning av den reala ekonomins utveckling.</pre>
<pre>Det rådande läget på den svenska finansmarknaden sammanfattas i
propositionens bilaga 1 på följande sätt.</pre>
<pre>Lågkonjunkturen i kombination med höga realräntor har ökat kreditinstitutens
sårbarhet ytterligare under de senaste månaderna. Försämrad lönsamhet i
näringslivet och ökad arbetslöshet minskar låntagarnas betalningsförmåga.
Priserna fortsätter att falla på olika tillgångsmarknader såsom för aktier,
kommersiella fastigheter och på senare tid även bostäder, vilket urholkar
säkerheternas värde. En allt större andel av kreditinstitutens lånestock blir
nödlidande i så måtto att de inte genererar avtalsenlig ränta, samtidigt som
reserveringen för befarade kreditförluster fortsätter att öka. Under år 1991
uppgick de samlade kreditförlusterna till 48 miljarder kronor och beräknas i år
bli av minst samma storleksordning. Den ökade omfattningen av de "dåliga" lånen
minskar bankernas ränteintäkter, vilket inte till fullo kan kompenseras genom
vidgade räntemarginaler och lägre kostnader. Förlusterna för banksektorn i sin
helhet, som i fjol uppgick till ca 13 miljarder kronor ökar därmed, även om
bilden alltjämt är splittrad mellan bankerna.</pre>
<pre>Som tidigare nämnts i betänkandet kan fortsatta störningar på
finansmarknaderna drabba både investeringarna och konsumtionen hårt. Utöver den
dämpande effekt som höga realräntor har på tillväxten tillkommer risken att
kreditinstituten ytterligare stramar åt sin kreditgivning till såväl företag
som hushåll.</pre>
<pre>
Motiven för krisuppgörelsen och inriktningen av den ekonomiska politiken</pre>
<pre>Höstens akuta kris i den svenska ekonomin har både internationella och
inhemska orsaker. Som framgått av avsnittet om den internationella utvecklingen
blev återhämtningen i Förenta staterna och Japan under våren långsammare än
väntat. Som anförs i propositionen har den utlösande faktorn bakom flera av de
senaste årens kriser på de svenska penning- och valutamarknaderna varit
händelser i vår omvärld. Det gäller såväl valutaflödena och åtföljande
räntehöjningar i november/december 1991, som höstens akuta kris. I båda fallen
var utvecklingen i Finland betydelsefull. I höst förstärktes impulserna dels
genom Finlands beslut den 8 september att lämna sin ensidiga anknytning till
ecun och låta valutakursen flyta, dels av turbulensen inom det europeiska
växelkurssamarbetet (EMS). När Sverige den 19 november övergick till en
flytande växelkurs orsakade även detta störningar inom EMS.</pre>
<pre>Utskottet vill dock framhålla att det förhållandet att kriserna i Sverige
sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld inte kan tas till intäkt
för att orsakerna enbart står att finna i internationella förhållanden.
Förklaringen till att kronan varit så sårbar och påverkats kraftigare än
jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska förhållanden.</pre>
<pre>Den nuvarande situationen har drivits fram av en överhettning under senare
delen av 1980-talet på ett flertal områden, bl.a. på arbets- och
fastighetsmarknaderna. Flera allvarliga ekonomisk-politiska missgrepp gjorde
att statsmakterna tappade kontrollen över den ekonomiska utvecklingen.
Inflationen var väsentligt högre än i de länder som är våra viktigaste
handelspartner. Marginalskatterna sänktes för sent och avregleringen av
kreditväsendet kom till medan skattereglerna i kombination med hög inflation
alltjämt uppmuntrade lånande i stället för sparande. Transfereringssystemen
kännetecknades av skenande utgiftsökningar och på vissa marknader rådde
bristande konkurrens. Under flera decennier har konkurrenskraften försvagats
till följd av en inflation som har överstigit omvärldens. Denna försvagning har
mötts med devalveringar och offentlig expansion, vilket ytterligare drivit på
prisstegringstakten och långsiktigt ökat inflationsgapet gentemot omvärlden.
Dessutom har en nödvändig strukturomvandling förhindrats.</pre>
<pre>Vid den kraftiga spekulationen mot kronan i september såg sig riksbanken
tvingad att genomföra extrema räntehöjningar för att en gång för alla visa
aktörerna på finansmarknaderna att en devalvering var utesluten. Det höga
ränteläget som blev följden av valutakrisen i september kunde emellertid inte
bestå utan katastrofala följder för företag och hushåll. Åtgärder som samlade
en otvetydig majoritet i riksdagen krävdes för att pressa ned räntorna.
Resultatet blev den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och den
socialdemokratiska oppositionen.</pre>
<pre>Åtgärderna inom ramen för krisuppgörelsen var främst avsedda att genom en
neddragning av det strukturella budgetunderskottet skapa ett odelat förtroende
för den förda växelkurspolitiken. Samtidigt innebar den i paketet föreslagna
skatteväxlingen -- dvs. sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 4,3
procentenheter finansierad genom en ökad skattebelastning på hushållen -- en
ytterligare förstärkning av näringslivets konkurrenskraft.</pre>
<pre>Innebörden av att kronan flyter är kortsiktigt, som framgått av redovisningen
av Finansdepartementets prognoser, att näringslivets konkurrenskraft
ytterligare har förbättrats och att realräntorna framöver kan pressas ned till
en lägre nivå än tidigare förutsatt att finanspolitiken är synnerligen stram.
Men de grundläggande problemen i den svenska ekonomin kvarstår. Att hålla
tillbaka inflationen blir vid en flytande kurs en ännu viktigare men samtidigt
svårare uppgift för den ekonomiska politiken.</pre>
<pre>Den ekonomisk-politiska strategin som regeringen tidigare har formulerat och
som riksdagen har ställt sig bakom (jfr bet. 1991/92:FiU20 och 1991/92:FiU30)
har som främsta syfte att förbättra utvecklingskraften i svensk ekonomi. Denna
strategi måste nu fullföljas, men med ännu starkare betoning av
prisstabiliseringsmålet.</pre>
<pre>Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på
följande sätt.</pre>
<pre>Inflationsbekämpningen är den ekonomiska politikens viktigaste uppgift. Den
flytande växelkursen ökar kraven på en stram finanspolitik.</pre>
<pre>Fortsatta åtgärder måste vidtas för att förbättra företagens situation och
därigenom skapa bättre förutsättningar för en varaktig ekonomisk tillväxt.
Genom nedskrivningen av kronan bortfaller emellertid behovet av en ytterligare
sänkning av löneskatterna för år 1993 utöver de 4,3 procentenheter som föreslås
i propositionen.</pre>
<pre>Arbetet med en sanering av de offentliga finanserna måste drivas vidare för
att säkra en låg inflation och möjliggöra en neddragning av räntenivån.</pre>
<pre>Fortsatta satsningar på infrastrukturinvesteringar genom investeringar i
forskning, utbildning, vägar och järnvägar.</pre>
<pre>Efter EES-avtalet måste inriktningen vara ett medlemskap i EG.</pre>
<pre>De åtgärder som föreslås i propositionen för att minska de offentliga
utgifterna och därigenom minska underskottet i finanserna ligger i linje med
denna inriktning av politiken. Riksdagen beslöt i våras om utgiftsminskningar
på ca 20 miljarder kronor. Det nya bostadsfinansieringssystemet sparar på sikt
ungefär 15 miljarder kronor. De här aktuella åtgärderna ger ca 30 miljarder
kronor i minskade utgifter. Sammantaget minskar statens utgifter med ca 65
miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 4,5 % av BNP. Färändringarna berör
främst delar av socialförsäkringssystemen.</pre>
<pre>På kort sikt är det emellertid ofrånkomligt att krisuppgörelsen leder till
att det konjunkturella budgetunderskottet ökar samtidigt som hushållens
köpkraft dämpas. Som framgått av det tidigare avsnittet i betänkandet om den
svenska ekonomins utveckling blir resultatet en ytterligare minskning av BNP
och en ytterligare påfrestning på en redan svag arbetsmarknad.</pre>
<pre>Utskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förstärks. Så har också skett genom att
krisuppgörelsen inrymmer, utöver tidigare nämnda åtgärder,
arbetsmarknadspolitiska insatser på ca 10 miljarder kronor. Dessa medel
fördelas på åtgärder för en bekämpning av ungdomsarbetslösheten och
långtidsarbetslösheten, ytterligare medel till utbildningsåtgärder,
affärsverksinvesteringar och investeringar i infrastrukturen.</pre>
<pre>I detta sammanhang vill utskottet i likhet med föredraganden emellertid
understryka att arbetsmarknadspolitiken aldrig kan ersätta åtgärder för att
åstadkomma strukturella förändringar som exempelvis en väl fungerande
lönebildning och en rimlig yrkesmässig och geografisk rörlighet hos
arbeskraften.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna i motion
Fi35 (s) i allt väsentligt ställer sig bakom krisuppgörelsens åtgärdspaket.</pre>
<pre>I Vänsterpartiets partimotion Fi37 (v) yrkande 62 framhålls att svensk
ekonomi befinner sig i en allvarlig kris. Problemen är delvis skapade inom
landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar. När de
preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och socialdemokraterna
skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan med skyhöga räntor
som resultat. Nu finns det tid att tänka igenom vad som bör göras, anser
motionärerna.</pre>
<pre>Som ett alternativ till krispropositionen föreslår Vänsterpartiet att den
ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en
dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i
steg 1 att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad
inhemsk efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas
bort, vill motionärerna genomföra först när konjunkturen vänder.</pre>
<pre>Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande anföra följande. Enligt
motionärerna skall krisuppgörelsens åtgärdsförslag ersättas med
efterfrågestimulerande åtgärder som måste få till följd att statsbudgeten
ytterligare försvagas. En budgetsanering med åtgärder för att minska det
strukturella budgetunderskottet kan enligt motionärerna vänta och bör inte ske
förrän konjunkturen vänder. Med erfarenheter från höstens händelser med
åtföljande räntechocker och en framtvingad övergång till en flytande växelkurs
finner utskottet detta förslag i motion Fi37 (v) häpnadsväckande. Förslaget
saknar kontakt med verkligheten. Att ett sådant förslag läggs fram i motionen
är också egendomligt med hänsyn till att motionärerna själva framhåller att
"underskottet i statsbudgeten nu växer snabbt och hotar på sikt hela den
svenska ekonomin".</pre>
<pre>Utskottet vill bestämt avstyrka yrkande 62 i motion Fi37(v).</pre>
<pre>Även motion Fi16 av Sten Söderberg (-) och motion Fi23 av Lars
Andersson (-) avstyrks av utskottet.</pre>
<pre>Utskottet vill avslutningsvis med hänvisning till det rådande höga ränteläget
framhålla att utskottet till fullo delar finansministerns uttalande att varje
nytt förslag till ofinansierade skattesänkningar eller ofinansierade
utgiftsökningar måste prövas mot en eventuell ränteeffekt. Riskerar ett förslag
till en skattesänkning eller utgiftsökning att orsaka en ränteuppgång, som mer
än väl motverkar den expansiva effekt som ursprungligen avsågs, bör förslaget
avvisas.</pre>
<pre>
Valutalånenormen</pre>
<pre>Regeringen skriver i proposition 50 att den centrala innebörden av
valutalånenormen är att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att
finansiera statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden.
Valutaupplåning för Riksbankens valuta- och penningpolitiska ändamål berörs
inte av normen.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) förslås att valutalånenormen avskaffas. Effekterna av
normen är att svenska företag och banker lånar upp pengar utomlands, där räntan
är lägre, och lånar ut dem till svenska staten för en högre ränta. Vid
spekulationer om en svensk devalvering måste staten höja räntan ännu mer för
att få lånbehovet tillgodosett. Om staten i stället själv lånade utomlands
skulle räntekostnaderna bli lägre samtidigt som mängden lättrörligt kapital
skulle minska.</pre>
<pre>I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 anförs att sedan riksbanken
och riksgäldskontoret påbörjat ett internationellt upplåningsprogram, som
omfattar 230 miljarder kronor, för att förstärka valutareserven har
valutalånenormen fått en annan innebörd. Normen, som tillkom 1984, hade
betydelse som en del i arbetet med att åstadkomma balans i statens budget, men
efter hand har normen förlorat i skärpa som riktlinje för finanspolitiken. Det
finns därför anledning att nu ägna särskild uppmärksamhet åt vilka normer som
skall gälla för en långsiktig hållbar utgifts- och inkomststrategi.
Motionärerna anser att det finns anledning att göra en samlad bedömning av
vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges
internationella finansiering. Riksdag och regering bör i samråd utforma nya
riktlinjer för stabilitet i den internationella finansieringen.</pre>
<pre>Regeringen förklarade på morgonen den 19 november att man hade för avsikt att
överge valutalånenormen. Senare samma dag beslutade Riksbanken att låta den
svenska kronans växelkurs flyta.</pre>
<pre>Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser
ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken.
Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna
att komma tillrätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns som anförs i
motion Fi35 (s) anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten
och näringslivet bör spela vid Sveriges internationella finansiering.</pre>
<pre>Finansutskottet föreslår att riksdagen avskaffar valutalånenormen. Utskottet
förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till
riktlinjer för statens upplåning i utländsk valuta. Vad utskottet anfört om att
avskaffa valutalånenormen och med anledning av motionerna Fi35 (s) yrkande 22
och Fi37 (v) yrkande 60 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Det finansiella systemet</pre>
<pre>I propositionen aviseras (s. 16) att regeringen senare genom en särskild
proposition kommer att föreslå åtgärder för att stärka betalningssystemet och
säkerställa stabiliteten i kreditsystemet. Denna proposition har den 27
november 1992 förelagts riksdagen. Enligt propositionen skall
subventionsinslagen minimeras, och återbetalning skall ske med de vinster som
uppkommer när situationen har stabiliserats. Staten skall kunna kombinera de
finansiella insatserna med krav på strukturåtgärder och rationaliseringar.
Affärsverksamheten skall kunna bedömas vara lönsam i ett längre perspektiv,
heter det. I annat fall skall en omstrukturering ske.</pre>
<pre>
Socialdemokraterna är beredda att stödja ett förslag om en bankgaranti, sägs
det i motion Fi35 (s). Det understryks att det är spararnas intressen --
och inte ägarnas -- som skall skyddas. En bankgaranti måste ha en affärsmässig
uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt
visar lönsamhet, heter det vidare.</pre>
<pre>Motionärerna begär att regeringen skall anmodas att låta göra en bred
utredning om bankkrisen och om dess internationella karaktär, nationella
förlopp och verkningar. Vidare krävs att riksdagen skall uttala sig för att en
granskning av de s.k. fallskärmsavtalen för bl.a. avgångna bankchefer skall
komma till stånd. I motionen efterlyses en fast praxis för denna typ av avtal.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) anförs att riksdagen bör uttala att staten skall ha ett
ägande i sådana banker som erhåller statligt stöd och vars förmögenhet kan
förväntas öka när de ekonomiska problemen har övervunnits. Eftersom bankernas
kreditförluster till en del har täckts med skattemedel vore det logiskt om
skattebetalarna via ett ökat statligt ägande också fick del av eventuella
framtida vinster, anser motionärerna. De erinrar om att det finns bedömare som
anser att bankerna kan bli 1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna
åter börjar stiga.</pre>
<pre>I proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
föreslås att stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt och så att
statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet
skall återvinnas till staten. Staten skall enligt propositionen eftersträva att
i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall
kvarstå så länge det behövs och inte avvecklas förrän det kan ske utan att
fordringsägarnas intressen riskeras.</pre>
<pre>Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att regeringen avser att tillsätta
en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I
uppdraget kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för
tillsynens innehåll och inriktning. Regeringen väntas i dagarna fatta beslut om
tillsättande av utredningen.</pre>
<pre>Finansminister Anne Wibble har härutöver nyligen meddelat att regeringen, i
rollen som aktieägare i Nordbanken, kommer att låta närmare studera frågan om
de s.k. fallskärmsavtalens rättsliga ställning. Detta skulle kunna ske t.ex.
genom att bankens styrelse uppdrar åt en fristående person -- justitieråd eller
liknande -- att studera avtalen.</pre>
<pre>Frågan om fallskärmsavtalen behandlades av näringsutskottet våren 1992 i
samband med riksdagens beslut om rekonstruktion av Nordbanken (prop.
1991/92:153, bet. NU36). Med anledning av en motion (nyd) i frågan anförde
utskottet att det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret för
avtalen och att det inte ankommer på riksdagen att utforma närmare riktlinjer
för hur sådana avtal bör konstrueras. Näringsutskottet uttryckte samtidigt
förståelse för den kritik som har riktats mot de aktuella avtalen och anförde
att det från närmast etiska utgångspunkter kunde finnas anledning att allmänt
diskutera avtalens konstruktion.</pre>
<pre>Näringsutskottet anser i sitt yttrande NU3y, i likhet med vad som anförs
i propositionen och i motion 1992/93:Fi35 (s), att staten måste ta ett ansvar
för att förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Detta kommer att ske
genom den aviserade propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella
systemet.</pre>
<pre>Vidare konstaterar näringsutskottet att de krav på utredningar som framförs i
motion Fi35 (s) kommer att bli tillgodosedda genom åtgärder som aviserats av
regeringen. Som tidigare nämnts avser regeringen att tillsätta en kommitté med
uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I detta utredningsuppdrag
kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens
innehåll och inriktning. Även de s.k. fallskärmsavtalen planeras, som nämnts,
bli föremål för en granskning.</pre>
<pre>Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker tar
näringsutskottet avstånd ifrån. Enligt  näringsutskottet bör staten eftersträva
att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna Fi35 (s) och Fi37 (v) i
berörda delar.</pre>
<pre>Socialdemokraterna i näringsutskottet tillstyrker i en avvikande mening
motion Fi35 (s) men avstyrker motion Fi37 (v) i berörda delar.</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i näringsutskottets
yttrande och i motion Fi35 (s) att staten måste ta ett ansvar för att
förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Proposition 1992/93:135 om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet är ett uttryck för detta. Vad
gäller kraven i motion Fi35 (s) om utredning av bankkrisen och om granskning av
de s.k. fallskärmsavtalen anser finansutskottet i likhet med näringsutskottet
att dessa blir tillgodosedda genom de åtgärder som vidtagits och aviserats av
regeringen. Motion Fi35 (s) yrkandena 24 och 25 avstyrks därmed av utskottet.</pre>
<pre>Finansutskottet, liksom näringsutskottet, anser inte, till skillnad mot vad
som anförs i motion Fi37 (v), att staten bör öka sitt ägande i banker. Staten
bör eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.
Utskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande 59.</pre>
<pre>
Fullgörandegaranti</pre>
<pre>I motion Fi72 (nyd) sägs att regeringen bör låta utreda reglerna för
kreditinstituten i syfte att öka möjligheterna för dem att lämna s.k.
fullgörandegarantier. Fullgörandegarantier, som är en säkerhet för en
entreprenörs åtaganden, används inom byggnadsbranschen. Efterfrågan på sådana
garantier ökar för närvarande mycket kraftigt, påpekar motionären. Han hävdar
att sedan Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget
försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst
begränsade.</pre>
<pre>Näringsutskottet ger i sitt yttrande följande bakgrundsbeskrivning.
Fullgörandegarantier är ett försäkringsinstrument som ingår i gruppen
kreditförsäkringar. Fullgörandegaranti -- eller entreprenad- och
leveransgaranti, som den oftare benämns -- är en garanti som ett företag kan
ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i allmänhet av en entreprenör
eller en leverantör och utgör säkerhet för de förpliktelser som entreprenören
eller leverantören har åtagit sig. Entreprenad- och leveransgarantin utfärdas
som proprieborgen, dvs. en borgen såsom för egen skuld.</pre>
<pre>Efter Försäkrings AB Njords konkurs tillsattes i september 1992 en särskild
utredare, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, med uppdrag att utreda vissa frågor
om kreditförsäkring och återförsäkring av kreditförsäkring. I betänkandet
Kreditförsäkring -- Några aktuella problem (SOU 1992:30) diskuteras orsakerna
till krisen på kreditförsäkringsområdet. Där lämnas också synpunkter på
omfattningen av det skydd som försäkringstagarna har rätt att kräva och på
omfattningen av det ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och
ledning. Vidare lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder ägnade att
stärka försäkringstagarskyddet och effektivisera samhällets tillsyn över
försäkringsbolag och andra bolag på den finansiella sektorn. Betänkandet har
remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande inom Finansdepartementet.</pre>
<pre>De svenska försäkringsbolagens koncessioner innefattar möjligheter att
bedriva verksamhet på kreditförsäkringsområdet, inkl. entreprenad- och
leveransgarantier. Det kan noteras att två utlandsägda företag -- det tyska
Hermes Kreditförsäkrings AB och det nederländska Nederlandsche Krediet
Verzekering Maatschappij NV (NCM) -- nyligen erhållit koncession för verksamhet
i Sverige på kreditförsäkringsområdet.</pre>
<pre>Näringsutskottet anser att de farhågor som framförs i motion Fi72 (nyd)
beträffande möjligheterna för entreprenörer inom byggnadsbranschen att få
tillgång till entreprenad- och leveransgarantier är väl värda att ta fasta på.
Efter konkurserna i Försäkrings AB Njord och Svenska
Kreditförsäkringsaktiebolaget har ett tomrum uppstått på den svenska marknaden
när det gäller denna typ av garantier.</pre>
<pre>Ett utredningsarbete har genomförts avseende kreditförsäkring och beredning
av ärendet pågår inom Finansdepartementet. Näringsutskottet vill också erinra
om de två utlandsägda bolag som nyligen erhållit koncession för att bedriva
verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska marknaden.</pre>
<pre>Näringsutskottet utgår från att regeringen följer frågan om entreprenad- och
leveransgarantier. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan
kan utskottet dock inte se. Motion Fi72 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.</pre>
<pre>Finansutskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att något
särskilt uttalande från riksdagens sida inte är erforderligt. Motion Fi72 (nyd)
yrkandena 3 och 4 avstyrks av utskottet.</pre>
<pre>
En allmänhetens bankombudsman</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) föreslås att en utredning skall tillsättas med uppgift
att studera frågan om inrättande av en bankombudsman för allmänheten. Syftet
skulle vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och att en
noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna skulle
kunna komma till stånd.</pre>
<pre>I en bakgrundsbeskrivning som görs i lagutskottets yttrande redovisas bl.a.
följande. Enligt bankrörelselagen (1987:617) utövar Finansinspektionen en
omfattande tillsyn över bankerna och deras verksamhet. Vid inspektionen utövas
bl.a. granskning i syfte att förbättra konsumentskyddet. Granskningen omfattar
bl.a. utformning och tillämpning av standardvillkor. Det åligger också
inspektionen att följa sådana förhållanden som är av betydelse för en sund
utveckling av bankernas verksamhet, och dit hör bl.a. att se till att bankerna
uppträder korrekt mot kunderna. Utgångspunkten vid inspektionens handläggning
av klagomålsärenden är att inspektionen i första hand skall koncentrera sina
resurser till de klagomål som är av principiellt intresse eller på annat sätt
av särskilt intresse ur tillsynssynpunkt.</pre>
<pre>Det finns också möjlighet för enskilda bankkunder att vända sig till Allmänna
reklamationsnämnden. Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild avdelning som
prövar tvister mellan å ena sidan konsumenter och, å andra sidan, banker och
finansinstitut. Under verksamhetsåret 1990/91 behandlades nästan 500 ärenden på
avdelningen.</pre>
<pre>Finansinspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslagit att en motsvarighet till Konsumenternas
Försäkringsbyrå, som funnits i många år inom försäkringsområdet, bör inrättas
även inom kredit- och värdepappersområdet. Flera skäl talar enligt inspektionen
för en gemensam byrå för hela inspektionens tillsynsområde. Finansinspektionen
anser att frågan om en sådan byrå, upprättad och finansierad av
branschorganisationerna, bör diskuteras närmare med berörda parter, och
inspektionen har för avsikt att initiera sådana diskussioner. Om förslaget
genomförs skulle inspektionens verksamhet kunna inriktas mer på övergripande
insatser inom konsumentområdet och kvalitén i tillsynen på konsumentområdet
förbättras med ett starkare konsumentskydd som följd.</pre>
<pre>Enligt lagutskottets mening tillgodoser förslaget från Finansinspektionen
delvis de önskemål som framställs i motion Fi35 (s) yrkande 26. I varje fall
anser lagutskottet att resultatet av de diskussioner som inspektionen avser att
inleda med berörda parter i syfte att få till stånd en motsvarighet till
Konsumenternas Försäkringsbyrå på bankområdet bör avvaktas innan riksdagen tar
några initiativ i saken. Med det anförda förordar lagutskottet att
motionsyrkandet avstyrks.</pre>
<pre>Socialdemokraterna i lagutskottet tillstyrker i en avvikande mening motion
Fi35(s) i berörd del.</pre>
<pre>Det finns som finansutskottet ser det och som lagutskottet redovisar
vissa möjligheter för enskilda bankkunder att få sin sak prövad men i likhet
med vad som anförs i motionen anser utskottet att vissa ytterligare åtgärder
kan vara motiverade för att stärka bankkundernas ställning. En sådan åtgärd kan
vara att genomföra det förslag som finansinspektionen lägger fram i sin
anslagsframställning och som lagutskottet hänvisar till i sitt yttrande. I
likhet med lagutskottet anser finansutskottet att resultatet av detta arbete
bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Motion Fi35 (s) yrkande 26
avstyrks därför av utskottet.</pre>
<pre>
Kommunerna</pre>
<pre>I motion Fi22 av Annika Åhnberg (-) sägs att krisuppgörelsen var
nödvändig men att det inte går att lösa de långsiktiga strukturella problemen
genom åtstramningsåtgärder som får effekt på kort sikt. Den kortsiktiga
åtstramningen förvärrar enligt motionären lågkonjunkturen, ökar arbetslösheten
och leder till ökade statsutgifter, inte minskade, såsom avsikten var.
Krisuppgörelsens åtstramande effekter är för starka och den bör därför
kompletteras på denna punkt.</pre>
<pre>En av möjligheterna är att öka utrymmet för de kommunala verksamheterna. Den
indragning på 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting som riksdagen
tidigare beslutat om bör därför inte genomföras. Även i Vänsterpartiets
partimotion krävs att beslutet skall rivas upp, dock utan att något särskilt
yrkande framställs.</pre>
<pre>I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs att en parlamentarisk
beredning om den kommunala ekonomin skall tillsättas. Motionärerna pekar på att
när kommunernas finansiella situation försämras är det investeringar i
byggnader, gator och annan kommunal infrastruktur som man först drar ner på.
Den kommunala sysselsättningen beräknas under 1993 minska med ungefär
25000--30000 personer.</pre>
<pre>I motionen understryks att Socialdemokraterna våren 1992 avvisade förslaget
att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting. Denna åtgärd
innebar endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till
kommunsektorn. Neddragningar inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg
tvingades fram. Därmed ökar arbetslösheten ytterligare och staten får till slut
tillbaka underskottet via a-kassorna och arbetsmarknadsfonden.</pre>
<pre>I motionen tillbakavisas regeringens påstående att nedragningarna inom den
kommunala sektorn skulle innebära en stor besparing. Det som inträffar är en
finansiell rundgång som ger upphov till stora välfärdsförluster. En
parlamentarisk beredning bör få till uppgift att skyndsamt redovisa hur
skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.</pre>
<pre>Finansutskottet vill för egen del anföra följande. I samband med vårens
riksdagsbeslut om den kommunala ekonomin behandlades bl.a. frågan om den
kommunala sektorn och samhällsekonomin (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 345). Där
betonades att statsmakterna har det övergripande ansvaret för att den
offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med
samhällsekonomisk balans. Utskottet menade vid detta tillfälle att minskningen
av statsbidragen med sammanlagt 7,5 miljarder kronor var ett rimligt sparkrav
på den kommunala sektorn.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt när det gäller kraven på
återhållsamhet inom den kommunala sektorn. Det statsfinansiella läget har
snarast accentuerat dessa krav. Enligt vad utskottet erfarit är man på
kommunalt håll positiv till åtgärderna i propositionen. En stark
samhällsekonomi är också den viktigaste grundvalen för den kommunala ekonomin.
Det samhällsekonomiska läget är sådant att det inte kommer att finnas utrymme
för en ökning av den kommunala verksamheten.</pre>
<pre>Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett upphävande av den beslutade
och samhällsekonomiskt motiverade indragningen från kommuner och landsting.
Utskottet anser det inte heller motiverat att för närvarande tillsätta en
beredning av det slag som krävs i den socialdemokratiska motionen.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi22 (-) yrkande 2 och motion Fi35
(s) yrkande21.</pre>
<pre>Besparingar i den statliga administrationen</pre>
<pre>I motion Fi62 (v) yrkande 36 föreslår motionärerna att besparingar görs i
den statliga administrationen. I motionen anges som exempel på
besparingsområden säkerhetspolisen, kriminalvården, Kammarkollegiet m.m.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att någon närmare precisering av sparmålen vad avser
den statliga administrationen inte ges i motionen. Det finns dock som utskottet
ser det goda skäl att anta att motionärernas allmänna önskemål om besparingar
inom den staliga administrationen blir väl tillgodosedda utan att riksdagen
uttalar sig i frågan. Utskottet avstyrker därför motion Fi62 (v) yrkande 36.</pre>
<pre>
Arbetsmarknadspolitiken</pre>
<pre>Av de motioner som väckts i anslutning till proposition 50 är det ett stort
antal som tar upp frågor med anknytning till arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande
(AU2y) finns fogat till detta betänkande som bilaga14. I yttrandet
behandlar arbetsmarknadsutskottet dels Arbetsmarknadsdepartementets och
delar av Socialdepartementets bilagor till proposition 50 (bilagorna 7 och 3),
dels proposition 117 om lönegarantifonden m.m., dels 42 motioner väckta
med anledning av proposition 50 och 2 med anledning av proposition 117. De båda
sistnämnda motionerna samt proposition 117 har i de delar som avser
Arbetsmiljöfonden överlämnats till finansutskottet för fortsatt beredning.</pre>
<pre>Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har till yttrandet
fogat en avvikande mening som omfattar hela yttrandet.</pre>
<pre>
Ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser</pre>
<pre>Utöver tidigare gjorda insatser föreslås i proposition 50 ett paket av olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Syftet med åtgärderna, som belöper sig på ca
10 miljarder kronor, är att upprätthålla arbetslinjen för att på så sätt
förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Insatserna beräknas kunna ge arbete
eller utbildning till ca 130000 personer motsvarande 3% av arbetskraften.
De fördelar sig med
0,2 miljarder kronor över statsbudgeten på en ny typ av
sysselsättningsskapande verksamhet kallad arbetslivsutveckling, som dessutom
kommer att finansieras med medel ur A-kassorna, 2,9 miljarder kronor på
ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser,
0,6 miljarder kronor på det reguljära utbildningsväsendet,
1,0 miljarder kronor på tidigarelagda affärsverksinvesteringar,
1,5 miljarder kronor på reparation och underhåll av länsvägar i framför allt
skogslänen,
3,4 miljarder kronor på beredskapsarbeten för främst de som hotas av
utförsäkring samt med
0,25 miljarder kronor på otraditionella insatser.</pre>
<pre>I anslutning härtill föreslås i propositionen också att den lagstadgade
rätten till semester skall begränsas med två dagar samt att 3,0 miljarder
kronor skall föras över till statsbudgeten från Arbetslivsfonden.</pre>
<pre>
Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning</pre>
<pre>Socialdemokraterna begär i sin partimotion Fi35 att regeringen senast i
samband med 1993 års budgetproposition skall redovisa ett förslag till
program för utbildning och kompetensutveckling (yrkande17). Även om
Sverige sannolikt ligger ganska långt framme när det gäller allmän
vuxenutbildning, finns det enligt motionärerna fortfarande en alltför låg andel
i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt, och skillnaden är
tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- och SACO-anställda. Långsiktigt bör
ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 delta i utbildning jämfört med slutet
av 1980-talet, anser motionärerna. I samma motion begärs också att regeringen
skall lägga fram ett samlat program mot arbetslöshet. Programmet skall ha
sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (yrkande18).</pre>
<pre>Den socialdemokratiska motionen tar vidare upp vissa aspekter på kvinnors
arbetsmarknadssituation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden medför en
kraftig nedgång i sysselsättningen inom områden där många kvinnor arbetar,
t.ex. handel, vård och omsorg. Motionärerna anser det nödvändigt att AMS lägger
upp en långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande
arbetslösheten bland kvinnor (yrkande20). Regeringen bör dessutom låta göra
en översyn av situationen för de deltidsarbetslösa, av vilka en stor
majoritet är kvinnor (yrkande19).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att de förslag som läggs fram i
propositionen grundas på överenskommelsen mellan regeringen och
Socialdemokraterna. De innebär en markering av arbetslinjen som ett fundament i
arbetsmarknadspolitiken, påpekar arbetsmarknadsutskottet, som konstaterar att
det råder bred politisk enighet om grunden för denna politik.</pre>
<pre>Förslagen skall enligt arbetsmarknadsutskottet ses i ljuset av de omvälvande
förändringar som skett och som ändrat och försämrat förutsättningarna för den
ekonomiska politiken. Behovet av akuta insatser är tydligt. De insatser som
föreslås är av en omfattning som kanske för bara ett par år sedan framstod som
osannolik. Enligt arbetsmarknadsutskottet är det emellertid också tydligt att
det rådande läget väcker frågan hur långt man förmår gå för att med hjälp av
arbetsmarknadspolitiken möta arbetslösheten och hindra verkningarna av den.</pre>
<pre>Av yttrandet framgår vidare att arbetsmarknadsutskottet inte har någon annan
uppfattning än Socialdemokraterna i synen på hur hög ambitionsnivån skall vara
i kampen mot arbetslösheten, där investeringar, utbildning och aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall prioriteras framför passiva
utbetalningar till de arbetslösa. Man kan dock inte blunda för att en sådan
politik inte ensam kan lösa problemen. Utan en ekonomi i balans kan inte målet
full sysselsättning uppnås, framhåller arbetsmarknadsutskottet.</pre>
<pre>Innan man lägger fast ramarna och den närmare utformningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det som arbetsmarknadsutskottet ser det
nödvändigt att göra en bedömning av de kraftigt ökade insatser som riksdagen
beslutat om för innevarande budgetår. En samlad redovisning av insatserna och
de effekter de beräknats få kommer enligt propositionen att senare överlämnas
till riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet finner det därför inte påkallat för
riksdagen att, i enlighet med yrkande 18 i den Socialdemokratiska motionen, nu
göra något uttalande om hur regeringen bör utforma ett program för
arbetsmarknadspolitiska insatser.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen vidtar
någon åtgärd med anledning av motionärernas förslag rörande de
deltidsarbetslösa. Frågan har nyligen behandlats av arbetsmarknadsutskottet,
som i sitt betänkande om jämställdhet (1992/93:AU1) framhållit att det är
ytterst angeläget att finna en lösning på problemet med kvinnors
deltidsarbetslöshet, inte minst mot bakgrund av dagens arbetsmarknad. Frågan
har dessutom tagits upp av AMS, bl.a. genom styrelsens handlingsprogram för att
öka jämställdheten i arbetslivet.</pre>
<pre>Även förslaget om en strategi för att motverka den ökande arbetslösheten
bland kvinnor bör enligt arbetsmarknadsutskottet avstyrkas.
Arbetsmarknadsutskottet ser det dock som angeläget att arbetsmarknadsverket vid
sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar för att ta fram platser åt
sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte berörs av de
infrastrukturinvesteringar som ingår bland åtgärderna för att möta
arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter dessutom att AMS
uppmärksamt följer läget på arbetsmarknaden och vid behov arbetar fram en
strategi av det slag Socialdemokraterna efterlyser.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller påkallat med något uttalande
från riksdagens sida med anledning av det av Socialdemokraterna begärda
programmet för utbildning och kompetensutveckling. Till den del förslaget
avser kompetensutveckling i arbetslivet bereds frågan för närvarande inom
regeringskansliet i anslutning till Kompetensutredningens nyligen framlagda
betänkanden (SOU 1991:56 och SOU 1992:7).</pre>
<pre>I en meningsyttring har Vänsterpartiets företrädare beträffande dessa frågor
redovisat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet redogör i sitt yttrande för de beslut som under
senare år fattats om en utbyggnad av gymnasieskolan och den grundläggande
högskoleutbildningen. Utbildningsutskottet konstaterar att motionärernas
önskemål om att ytterligare en årskull skall få möjlighet till utbildning
kommer att uppfyllas genom en fortsatt utbyggnad av gymnasieskolan och
högskolan under 1990-talet. Med hänvisning härtill föreslår
utbildningsutskottet att yrkande17 i motion Fi35 (s) avstyrks av
finansutskottet. I en avvikande mening stöder Socialdemokraternas företrädare
förslaget i motion Fi35 (s).</pre>
<pre>Finansutskottet anser inte att det finns anledning att göra några tillägg
till vad arbetsmarknadsutskottet och utbildningsutskottet anfört.
Finansutskottet biträder således utskottens här återgivna uppfattningar och
avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 17--20.</pre>
<pre>
Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.</pre>
<pre>Ny demokrati föreslår i motion Fi36 att arbetslöshetsförsäkringen skall
reformeras och byggas upp i tre steg (yrkande16). Staten skall stå för ett
grundskydd under maximalt 300 dagar. Ett kompletterande skydd skall under samma
period utgå i form av en obligatorisk, privat försäkring som tecknas av
arbetsgivaren och som täcker skillnaden mellan grundskyddet och 75% av lönen
upp till en årslön på 7,5 basbelopp. Den enskilde skall dessutom kunna teckna
en frivillig, privat försäkring som täcker inkomstbortfall därutöver.</pre>
<pre>Oberoende av vilket försäkringssystem som tillämpas skall -- hävdar
motionärerna -- A-kassorna inte handhas av fackföreningarna (yrkande17).</pre>
<pre>I samma motion framhålls att det är nödvändigt att ge dispens från lagen om
anställningsskydd (LAS). En sådan åtgärd öppnar väg för att införa ett system
som ger arbetslösa möjlighet till tillfällig anställning med bibehållet
arbetslöshetsunderstöd varvid företagen betalar mellanskillnaden upp till
avtalsenlig eller marknadsmässig lön. För att förhindra missbruk måste åtgärden
kringgärdas av regler som motionärerna anser bör utformas av regeringen
(yrkande8).</pre>
<pre>Motionärerna vill vidare införa ett modernt lärlingssystem med löner som står
i rimlig proportion till vad ungdomar kan tillföra produktionen (yrkande9).
De anser slutligen också att arbetsrätten behöver ändras och moderniseras.
Arbetet inom arbetsrättsutredningen måste därför fortgå med ursprunglig
inriktning (yrkandena12 och14).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet avvisar samtliga här återgivna förslag. Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen
finansieras av egenavgifter och statsbidrag. Innan man tar slutlig ställning
till den närmare utformningen av ersättningsnivåer och hur finansiering,
administration m.m. skall lösas måste ingående överväganden göras, framhåller
arbetsmarknadsutskottet, som anser att den särskilda utredning som har till
uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24) bör genomföra sitt uppdrag.</pre>
<pre>Det av motionärerna förespråkade systemet, där arbetslösa tillåts utföra
vanligt arbete i företagen med bibehållen arbetslöshetsersättning, riskerar att
störa den ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom finns det, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, andra och bättre sätt att komma bort från passiva
kontantstöd. När det gäller motionärernas förslag om ett lärlingssystem
hänvisar arbetsmarknadsutskottet till den nya lärlingsutbildning som tillkom
genom beslut under föregående riksmöte (prop. 1991/92:157, UbU26, rskr. 311).
Den nya utbildningen är en kombination av sådan utbildning som sker i ett
företags regi inom ramen för ett anställningsförhållande och studier av vissa
ämnen i gymnasieskolan.</pre>
<pre>Frågan om arbetsrättsutredningen och de direktiv som den borgerliga
regeringen utfärdat (dir. 1991:118) är, enligt arbetsmarknadsutskottet, för
närvarande föremål för diskussioner. Socialdemokraterna har framfört önskemål
om att utredningen skall tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter
samråd skall, enligt vad som framgår av propositionen, tilläggsdirektiv på
dessa områden övervägas. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte nu göra några
uttalanden rörande det fortsatta utredningsarbetet, framhåller
arbetsmarknadsutskottet.</pre>
<pre>I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion
Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare redovisar i en meningsyttring en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten i frågan om arbetslöshetsförsäkringen.</pre>
<pre>Även utbildningsutskottet hänvisar till riksdagens beslut om vissa
gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr.
311) som bl.a. innebär att en ny utbildning för lärlingar införs i
gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya
lärlingsutbildningen ger möjligheter att utforma en viss yrkesutbildning på ett
flexibelt sätt och anpassa den till såväl den enskilda lärlingen som företaget
och till lokala förutsättningar. Mot denna bakgrund finner utbildningsutskottet
att motionsyrkandet om lärlingssystem i stort är tillgodosett, varför
finansutskottet bör avstyrka det.</pre>
<pre>Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets och
utbildningsutskottets uppfattning i fråga om Ny demokratis förslag
beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen, sysselsättningsåtgärder
för arbetslösa med A-kasseersättning, nytt lärlingssystem samt förslag till
uttalande med anledning av arbetsrättsutredningen. Finansutskottet avstyrker
således motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17. Finansutskottet
avstyrker också yrkande 18 i motion Fi36 (nyd) om ytterligare sänkning av
arbetsgivaravgifterna.</pre>
<pre>Utskottet vill erinra om att enligt den träffade överenskommelsen mellan
regeringen och Socialdemokraterna skall eventuella förändringar i arbetsrätten
föregås av samråd i förtroendefull anda. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen
sägs i överenskommelsen att den också i fortsättningen skall finansieras av
egenavgifter och statsbidrag. Den kommer inte att förstatligas. Aviserad
höjning av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen sker inte. Utskottet
förutsätter att överenskommelsen kommer att följas även i dessa delar.</pre>
<pre>Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga 7, avsnitt 2.2.1) att 200 miljoner kronor av
medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras av
AMS för förstärkning av arbetsförmedlingen. Belastningen på arbetsförmedlingen
är i nuvarande läge större än någonsin tidigare. Det bör därför, anser
regeringen, vara möjligt att tillfälligt anställa personer -- i första hand
arbetslösa -- för att fullgöra arbetsuppgifter vid förmedlingen.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget vilket också biträds av
finansutskottet.</pre>
<pre>
Arbetslivsutveckling</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.2) en tvåårig
försöksverksamhet med en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd kallad
arbetslivsutveckling. Arbetslösa och deltidsarbetslösa som uppbär ersättning
från A-kassa skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter, vars syfte är
att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.</pre>
<pre>Arbetslivsutvecklingen skall inte ersätta ordinarie arbete och får inte fylla
ett produktionsbehov hos arbetsgivaren. Den får inte heller äventyra
konkurrensförhållanden.</pre>
<pre>Under arbetslivsutvecklingen erhåller den enskilde arbetslöshetsersättning
som benämns utbildningsbidrag. Ersättningen betalas av arbetslöshetskassan men
skall särredovisas av denna.</pre>
<pre>I propositionen beräknas ca 20000 personer per månad kunna beredas plats i
arbetslivsutvecklingen.</pre>
<pre>I en ny, tidsbegränsad lag -- lagen om arbetslivsutveckling -- klargörs att
den som deltar i arbetslivsutveckling inte skall anses som arbetstagare.
Arbetsmiljölagen skall dock i princip vara tillämplig och försäkringsskyddet
skall motsvara det som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Det antal dagar som
någon deltar i arbetslivsutveckling skall förlänga den normala A-kasseperioden.
En föreskrift om detta tas in som en ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. Regeringens lagförslag i dessa båda avseenden har
fogats till utskottets betänkande i bilaga 1.</pre>
<pre>Förutom kostnaderna för den ersättning som betalas ut via
arbetslöshetskassorna beräknas verksamheten föra med sig anordningskostnader av
olika slag. I propositionen föreslås att 200 miljoner kronor anvisas för detta
ändamål.</pre>
<pre>Förslaget tas upp i två motioner.</pre>
<pre>I motion Fi66 framhåller Karl-Gösta Svenson (m) att propositionen är
oklar på vissa punkter. Enligt honom bör deltagandet vara frivilligt. Den som
avböjer bör således inte kunna avstängas från A-kasseersättning under
återstående period. Däremot bör en person som blir utförsäkrad efter att ha
avböjt ett erbjudande om att delta i arbetslivsutveckling inte ha samma
möjligheter till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den som varit aktiv
under sin arbetslöshetsperiod. Motionären anser vidare att
arbetslivsutvecklingen inte bör kvalificera för en ny ersättningsperiod utan
enbart förlänga den löpande perioden.</pre>
<pre>I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) kritiseras
förslaget. Det är enligt motionärerna bättre om arbetsförmedlingen själv får
sköta arbetslivsutvecklingen (yrkande1). Som ett alternativ kan motionärerna
tänka sig att medlen i stället används för köp av utbildningsplatser hos
privata arbetsgivare (yrkande2). De kan också tänka sig att de som uppbär
arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag, kanske enligt den
s.k. Hallstahammarmodellen (yrkande3).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet biträder i allt väsentligt regeringsförslaget. På
några punkter förordar arbetsmarknadsutskottet dock vissa jämkningar och
tillägg. Så t.ex. vill arbetsmarknadsutskottet väcka frågan om vilka kategorier
arbetslösa som skall kunna delta i arbetslivsutvecklingen. Det bör, anser
arbetsmarknadsutskottet, övervägas om personer med kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) skall ges möjlighet att delta. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
regeringen återkommer i frågan.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta på de synpunkter som förs fram i
motion Fi66 (m) om frivilligheten i deltagandet. En förutsättning för att
verksamheten skall bli meningsfull är att den enskilde ser verksamheten som en
möjlighet och inte som en skyldighet. Det bör därför inte vara ett tvång i
egentlig mening att delta i verksamheten; däremot bör den som deltar hamna i
ett bättre läge än den som varit passiv under arbetslöshetstiden, framhåller
arbetsmarknadsutskottet som på denna punkt går emot regeringsförslaget och
tillstyrker motion Fi66(m). Av främst denna anledning föreslår
arbetsmarknadsutskottet vissa ändringar i regeringens förslag till lag om
arbetslivsutveckling.</pre>
<pre>En annan utgångspunkt för arbetsmarknadsutskottets överväganden är att
arbetslivsutvecklingen måste vara en åtgärd i sista hand. Det innebär,
framhåller arbetsmarknadsutskottet, att en anvisning inte bör ha alltför lång
varaktighet. Normalt bör anvisningstiden inte överstiga sex månader anser
arbetsmarknadsutskottet. Blir det fråga om anvisning under längre tid bör
verksamheten inte få bedrivas på samma arbetsplats, såvida det inte finns
mycket starka skäl för det.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anger också vissa villkor som bör gälla för att den
som deltar i arbetslivsutvecklingen skall kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod från arbetslöshetskassan.</pre>
<pre>Arbetslösa kassamedlemmar har rätt till dagpenning i normalt 300 dagar. En
förutsättning är dock att den arbetslöse uppfyller det s.k.
arbetsvillkoret. För det krävs att han under en period av tolv månader
närmast före arbetslösheten skall ha förvärvsarbetat i viss omfattning. Denna
kvalificeringsperiod kallas för ramtid.</pre>
<pre>Enligt 6§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring är arbetsvillkoret
uppfyllt om den arbetslöse under ramtiden har förvärvsarbetat i minst 75 dagar
fördelade på minst fyra månader med minst tre timmar per dag.</pre>
<pre>Om det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret har den arbetslöse rätt att i
ramtiden inräkna också annan tid, som i detta sammanhang alltså jämställs med
förvärvsarbete. Sådan tid kallas jämställd tid. Dit hänförs enligt 7§
samma lag under vissa förutsättningar bl.a. arbetsmarknadsutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering och kortare militärtjänstgöring. En arbetslös som
blivit utförsäkrad från A-kassan kan med andra ord genomgå en fem månader lång
arbetsmarknadsutbildning och därigenom i princip bli berättigad till en ny
ersättningsperiod på 300 dagar.</pre>
<pre>När man prövar om arbetsvillkoret är uppfyllt skall enligt 8§ i ramtiden
inte räknas in tid då den arbetslöse varit förhindrad att arbeta på grund av
styrkt sjukdom. Har den arbeslöse under tiden närmast före
arbetslöshetsperiodens början varit sjukskriven under 7 av 12 månader skall
sjuskrivningsperioden alltså inte beaktas. Ramtiden omfattar i detta exempel
övriga 19 månader närmast före arbetslöshetsperiodens början. Sådan tid som
enligt 8 § inte skall räknas in i ramtiden kallas överhoppningsbar tid.</pre>
<pre>Det nu aktuella regeringsförslaget innebär att den tid som den försäkrade
deltar i arbetslivsutveckling skall anses som jämställd tid enligt 7§.
Den skall alltså ge möjlighet att uppfylla ett nytt arbetsvillkor och därmed
berättiga till en ny ersättningsperiod. En förutsättning härför bör dock vara,
anser arbetsmarknadsutskottet, att arbetslivsutvecklingen utförs i enlighet med
arbetsförmedlingens anvisning. Har arbetsmarknadsmyndigheten bedömt att
arbetslivsutvecklingen bör pågå under viss tid, skall den försäkrade alltså
inte i förtid kunna avbryta sitt deltagande och räkna med att få en ny
A-kasseperiod på 300 dagar även om de allmänna kvalifikationskraven är
uppfyllda. Syftet med åtgärden är ju inte enbart att vara en garanti mot
utförsäkring. För att tiden i arbetslivsutvecklingen skall betraktas som
jämställd tid, måste -- anser arbetsmarknadsutskottet -- arbetsförmedlingen
först ha lämnat sitt medgivande till att avbrott sker. I annat fall bör den
upparbetade tiden betraktas som överhoppningsbar tid.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser att 2§ i förslaget till lag om
arbetslivsutveckling bör ha följande lydelse:</pre>
<pre>Den tid under vilken en försäkrad deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med Länsarbetsnämndens anvisning jämställs med
tid under vilken en försäkrad enligt 6§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av
ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad
att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad
som nyss sagts.</pre>
<pre>Slutligen tar arbetsmarknadsutskottet också upp frågan om utformningen av det
föreslagna tillägget till 14§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Som redan nämnts uppbär den försäkrade ersättning från arbetslöshetskassan när
han deltar i arbetslivsutvecklingen. Regeringsförslaget innebär att
ersättningsperioden skall förlängas med motsvarande antal dagar.
Arbetsmarknadsutskottet förordar att saken i stället uttrycks så, att dessa
dagar inte skall inräknas i ersättningsperioden. Arbetslivsutvecklingen kommer
i detta hänseende därmed att fungera ungefär som beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag, eftersom den tid den försäkrade
är anvisad sådana åtgärder inte ingår i ersättningsperioden.</pre>
<pre>Utan att ändra i sak förordar arbetsmarknadsutskottet att tillägget till
14§ denna lag utformas enligt följande:</pre>
<pre>I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som
har meddelats av regeringen.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motion Fi57(nyd). I en avvikande mening
stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion Fi57 (nyd).</pre>
<pre>Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Till följd av den
stigande arbetslösheten växer nu också problemen med långtidsarbetslösa. Allt
större grupper riskerar att bli utförsäkrade. I spåren av en ökande
långtidsarbetslöshet följer andra problem som utslagning och social isolering;
företeelser som länge varit påtagliga i många Västeuropeiska länder. Det är
därför angeläget att vidta åtgärder som motverkar långtidsarbetslösheten. Den
föreslagna försöksverksamheten med arbetslivsutveckling kan i det sammanhanget
tillgodose ett viktigt behov eftersom den skall ge inte bara ett skydd mot
utförsäkring utan också stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.</pre>
<pre>Finansutskottet ansluter sig således till de idéer som bär upp regeringens
förslag. I själva sakfrågan har finansutskottet inget att tillägga till de
synpunkter och erinringar som arbetsmarknadsutskottet redovisat.
Finansutskottet biträder således arbetsmarknadsutskottets förslag. Det innebär
att riksdagen med anledning av propositionen och motion Fi66 (m) bör anta de i
propositionen framlagda förslagen till lag om arbetslivsutveckling och lag om
ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring med de av arbetsmarknadsutskottet
föreslagna ändringarna enligt bilaga 2 till detta betänkande. Riksdagen bör
vidare avslå motion Fi57 (nyd) yrkandena 1--3 samt godkänna övriga av
arbetsmarknadsutskottet här återgivna synpunkter.</pre>
<pre>
Ungdomspraktik</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.3) att medel anvisas för
ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, vilket innebär att sammanlagt
75000 sådana platser kommer att kunna inrättas. Den tillkommande kostnaden
för detta beräknas till 2,9 miljarder kronor.</pre>
<pre>Ungdomspraktik är en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd som tillkom våren 1992
(prop. 1991/92:124, AU11, rskr. 252). Verksamheten är tidsbegränsad, men
regeringen aviserar att den i nästa års budgetproposition kommer att föreslå
att systemet förlängs med ett år.</pre>
<pre>Därutöver föreslås viss uppmjukning av reglerna för ungdomspraktikplatser.
Sålunda skall en ungdom som på egen hand finner en lämplig praktikplats kunna
anvisas denna utan krav på föregående jobbsökaraktivitet och anmälningstid hos
arbetsförmedlingen. En anvisning skall dock alltid föregås av en prövning att
ingen bättre åtgärd kan vidtas. På motsvarande sätt mjukas det obligatoriska
deltagandet i jobbsökaraktivitet upp för ungdomar som önskar erhålla avtalad
inskolningsplats eller delta i arbete med rekryteringsstöd.</pre>
<pre>I propositionen föreslås dessutom att den nuvarande sex månader långa
anvisningstiden skall kunna förlängas med ytterligare sex månader efter
lämplighetsprövning av arbetsförmedlingen. Den förlängda praktiken bör dock
förläggas till annan arbetsplats om inte synnerliga skäl talar emot. Efter
genomgången ungdomspraktik skall arbete med rekryteringsstöd kunna anvisas
direkt.</pre>
<pre>Ungdomar under 25 år skall efter praktikperioden också kunna anvisas
beredskapsarbete om de före arbetslösheten varit etablerade på arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Av de medel som föreslås för ungdomspraktikplatser skall högst 30 miljoner
kronor kunna användas som resekostnadsersättning för dem som anvisats
ungdomspraktikplats.</pre>
<pre>Vänsterpartiet säger sig i motion Fi37 (yrkande20) acceptera de
föreslagna arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar men vill samtidigt markera
skillnaden mellan ordinarie nya arbetstillfällen för ungdomar och den
tillfälliga yrkeslivserfarenhet som ungdomspraktiken kan erbjuda. Denna form av
arbetsmarknadsinsats bör enligt motionärerna omprövas så snart konjunkturen och
det ekonomiska läget tillåter.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet understryker med anledning av motionen att
ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket
svårt arbetsmarknadsläge, särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats.
Om förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett
fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det, framhåller
arbetsmarknadsutskottet som avstyrker motionen. I en meningsyttring stöder
Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet vill dock redan nu betona vikten av att en
förlängning av ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden
under sommarmånaderna då det finns goda möjligheter till semestervikariat för
ungdomarna. För ungdomar med handikapp bör liksom nu särskilda regler gälla.</pre>
<pre>Enligt grundregeln skall den som är under 20 år ha fullföljt en minst tvåårig
gymnasieutbildning för att komma i fråga för ungdomspraktikplats. Undantag kan
medges vid synnerliga skäl för ungdomar som fyllt 18 år.
Arbetsmarknadsutskottet anser nu att även den som är under 18 år och som inte
fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna anvisas
ungdomspraktikplats om det finns synnerliga skäl. Detta förutsätter en ändring
i förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter framhåller
arbetsmarknadsutskottet.</pre>
<pre>I anslutning härtill erinrar arbetsmarknadsutskottet också om den
referensgrupp som har till uppgift att följa ungdomspraktikverksamheten och som
vid behov skall komma med förslag till förändringar eller förbättringar. Skulle
referensgruppen finna brister i systemet bör det, framhåller
arbetsmarknadsutskottet, stå regeringen fritt att utan riksdagens hörande rätta
till detta, i den mån det inte strider mot den utformning av ungdomspraktiken
som riksdagen godkänt.</pre>
<pre>Med det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag till
ändrade regler för ungdomspraktik.</pre>
<pre>Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till regeländringar.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot den
uppmjukning av reglerna som arbetsmarknadsutskottet förordar i vissa mycket
speciella fall för 17-åringar utan gymnasieutbildning, ej heller att
regeringen, på det sätt arbetsmarknadsutskottet föreslår, ges rätt att utan
riksdagens hörande korrigera brister i ungdomspraktiksystemet.
Finansutskottet förutsätter emellertid att riksdagen i efterhand informeras om
alla sådana förändringar. Som arbetsmarknadsutskottet självt framhåller är
ungdomspraktiksystemet en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur. Systemet är
nytt och har tidigare inte praktiserats i stor skala under sommaren. Liksom
arbetsmarknadsutskottet vill finansutskottet därför betona vikten av att
ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden under
sommarmånaderna, då det finns goda möjligheter till semestervikariat för
ungdomar.</pre>
<pre>I likhet med arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi37
(v) yrkande 20.</pre>
<pre>
Utförsäkrads rätt till alternativt stöd</pre>
<pre>Genom propositionen (bilaga7, avsnitt 2.2.4) bereds riksdagen tillfälle att
ta del av vad som där sägs om utförsäkrades rätt till alternativ stöd (moment
13). För närvarande har arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade från
arbetslöshetskassa och som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden
rätt att få ett beredskapsarbete. Med hänsyn till att tillgången på lämpliga
beredskapsarbeten är begränsad förordas att arbetslösa som ett alternativ skall
kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har på denna punkt inget att erinra.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att
propositionen i denna del bör läggas till handlingarna.</pre>
<pre>
Företagsutbildning</pre>
<pre>I tre motioner aktualiseras frågor rörande företagsutbildning. Vänsterpartiet
föreslår i motion Fi37 (v) att stimulansbidrag för kompetensutveckling i
arbetslivet skall kunna utgå som direkta bidrag, eventuellt tillsammans med
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete (yrkande21). I
motion Fi38 föreslår Sigge Godin (fp) att bidrag bör kunna lämnas till
arbetsgivarna inte bara till utbildningskostnader, utan också till
lönekostnader. Lönekostnadsbidrag kan i dag bara utgå till företag inom
tillverkningsindustrin. I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne
Jansson (nyd) föreslås att frågan om utbildningsvikariat i det privata
näringslivet utreds (yrkande6). Motionärerna ser systemet med
utbildningsvikariat som ett misslyckande eftersom privata företag inte gärna
anställer vikarier.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de tre motionerna. I en avvikande
mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna Fi38 (fp) och
Fi57 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ger i en meningsyttring sitt stöd åt
motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Med de motiveringar som arbetsmarknadsutskottet redovisar i sitt yttrande
avstyrker även finansutskottet motionerna Fi37 (v) yrkande 21, Fi38 (fp)
och Fi57 (nyd) yrkande 6.</pre>
<pre>
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.4) en ökad satsning under
våren 1993 på utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet för arbetslösa.
AMS skall enligt förslaget tillföras 316 miljoner kronor för att kunna lämna
bidrag till en del av utbildningskostnaden till de kommuner och folkhögskolor
som anordnar sådan utbildning. Beträffande utbildningen vid folkhögskolorna bör
AMS, enligt vad som sägs i propositionen, kunna lämna bidrag antingen direkt
till skolorna eller via Folkbildningsrådet. Medelstillskottet, som inte
innefattar kostnader för studiestöd, bör enligt propositionen anvisas under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det beräknas ge utrymme för omkring
23000 heltidsplatser, varav 13000 vid komvux, 5000 vid gymnasieskolan och
5000 vid folkhögskolor. De mot utbyggnaden svarande kostnaderna för
studiestöd behandlar utskottet längre fram i betänkandet under rubriken
Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning.</pre>
<pre>Av propositionen framgår vidare att regeringen senare kommer att föreslå att
ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000 högskoleplatser
vårterminen 1993.</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 15000 utbildningsplatser
utöver regeringens förslag bör inrättas med ungefär lika fördelning på
folkhögskola, vuxenutbildning och gymnasieskola (yrkande16).</pre>
<pre>I samma motion förordas också att det av regeringen föreslagna
medelstillskottet till folkhögskolorna -- 106 av de 316 miljoner kronorna --
skall kanaliseras genom Folkbildningsrådet (yrkande19). AMS skall således
inte kunna lämna bidrag direkt till folkhögskolorna. Likartade förslag framförs
också i motionerna Fi19 av Elisabeth Persson (v), Fi39 av Anita Persson
(s) och Fi67 av Ivar Virgin (m).</pre>
<pre>I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs att de
medel som föreslås för komvux (143 miljoner kronor) och folkhögskolorna (106
miljoner kronor) i stället skall användas för yrkesutbildning och
yrkeskompletteringar (yrkande4).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motionärerna att goda skäl
talar för att medlen till folkhögskolorna kanaliseras på vanligt sätt, dvs.
genom Folkbildningsrådet. Arbetsmarknadsutskottet understryker dock att syftet
är att vidga möjligheterna för de arbetslösa att öka sin kompetens. Vid
fördelningen av medlen bör därför samråd ske med Arbetsmarknadsverket.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således motionerna Fi19 (v), Fi37 (v)
yrkande 19, Fi39 (s) och Fi67 (m) men godkänner i övrigt regeringens förslag om
bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Motionen Fi57 (nyd)
yrkande4 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny
demokratis företrädare förslaget i motion Fi57 (nyd).</pre>
<pre>Även kulturutskottet biträder de fyra motioner i vilka förordas att
medlen till folkhögskolorna skall fördelas via Folkbildningsrådet.
Kulturutskottet anser att den ordning som fr.o.m. budgetåret 1991/92 tillämpas
vid fördelningen av statsbidrag till folkhögskolorna bör tillämpas även i det
nu aktuella fallet. Det är viktigt att beslut om bidragsfördelningen kan fattas
snabbt, eftersom utbildningen skall starta efter nyår. Därför bör inte några
nya beslutsvägar införas, framhåller kulturutskottet, som även i övrigt finner
det naturligt att Folkbildningsrådet får ansvar för bidragsfördelningen,
eftersom rådet redan har kontakter med folkhögskolorna, rutiner för
bidragsfördelning, ansvar för utvärdering m.m. Vänsterpartiets förslag att
inrätta ytterligare 15000 utbildningsplatser -- Fi37 (v) yrkande16 --
avstyrks av kulturutskottet.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet finner den i propositionen föreslagna
utbildningsvolymen för gymnasieskolan och komvux väl avvägd med hänsyn till den
korta tid som står till förfogande för planering och genomförande av
utbildningarna. Utbildningsutskottet biträder således regeringens förslag och
avstyrker motion Fi37 (v) yrkande16. Av yttrandet framgår emellertid också
att det är utbildningsutskottets bestämda uppfattning att medel för
utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet skall
kanaliseras genom Statens skolverk. Utbildningsutskottet erinrar om att Statens
skolverk administrerar statsbidragen till kostnaderna för ett tredje
utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux för arbetslösa ungdomar. För de
enskilda kommunerna samt för gymnasie- och komvuxenheterna kan det verka
förvirrande om man vid planering och redovisning av utbildningar tvingas arbeta
med två parallella bidragssystem för i stort sett samma ändamål. I en avvikande
mening ansluter sig Ny demokratis företrädare inte till denna markering. I en
meningsyttring ger Vänsterpartiets företrädare sitt stöd åt motion Fi37(v).</pre>
<pre>Finansutskottet delar de synpunkter som arbetsmarknads-, kultur- och
utbildningsutskottet framför på den föreslagna utbildningens omfattning och
inriktning. Finansutskottet har inte heller något att erinra mot att bidragen
till folkhögskolorna uteslutande kanaliseras över Folkbildningsrådet. En
förutsättning härför måste dock vara att medlen kan utnyttjas som bidrag endast
till folkhögskolorna, och att de således inte kan utnyttjas till annan
folkbildnings- eller studieförbundsverksamhet.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter också att Folkbildningsrådet i dessa frågor har kontakt
med AMS.</pre>
<pre>Beträffande bidraget till utbildning i gymnasieskolan och komvux noterar
finansutskottet att utbildningsutskottet inte föreslår någon annan lösning än
den som återfinns i propositionen. Utbildningsutskottet markerar endast som sin
uppfattning att medlen bör kanaliseras genom Statens skolverk, bl.a. därför att
ett liknande bidrag till kommunerna för arbetslösa ungdomar förmedlas den
vägen.</pre>
<pre>Finansutskottet har förståelse för de synpunkter som utbildningsutskottet för
fram men vill i sammanhanget nämna följande. Det bidrag som
utbildningsutskottet åsyftar tillkom genom beslut i anslutning till 1992 års
kompletteringsproposition för att stimulera kommunerna att under läsåret
1992/93 bygga ut de tvååriga gymnasielinjerna med ett tredje år. Sammanlagt 266
miljoner kronor sattes av för ändamålet vilket beräknades ge ett tillskott av
8000 helårsplatser. Medlen anvisades på en särskild anslagspost under
anslaget B8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.
Detta statsbidrag kommer i likhet med en rad andra specialdestinerade
statsbidrag till kommunerna att avvecklas vid årsskiftet för att då ersättas av
ett generellt statsbidrag. Även om anslaget formellt kvarstår på statsbudgeten
fram till budgetårets slut bör det enligt finansutskottet inte tillföras
ytterligare medel. Med hänsyn härtill ansluter även finansutskottet sig till
det förslag regeringen lagt fram i fråga om bidraget till gymnasieskolan och
komvux.</pre>
<pre>Finansutskottet förordar således att riksdagen biträder regeringens förslag
om bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med den ändringen
att medlen som beräknats för folkhögskolorna -- 106 miljoner kronor -- skall
fördelas av Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor i enlighet med
utskottets förslag. Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet
tillstyrker motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande19, Fi39 (s) och Fi67 (m)
samt avstyrker motionerna Fi37 (v) yrkande16 och Fi57 (nyd) yrkande4.</pre>
<pre>
Bidrag till affärsverksinvesteringar</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.5) att det av
arbetsmarknadsskäl skall skapas möjlighet att tidigarelägga vissa
sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. AMS bör därför
tilldelas 1,0 miljarder kronor och i samråd med Byggnadsstyrelsen och de
affärsverk som finansierar sina investeringar utanför statsbudgeten undersöka
och ta initiativ till lämpliga objekt som snabbt kan komma i gång. Medlen skall
användas för att helt eller delvis kompensera för de ökade kostnader som en
tidigareläggning av ett projekt för med sig.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har inga invändningar mot det föreslagna
investeringsbidraget utan anser att regeringens förslag bör tillstyrkas.</pre>
<pre>Finansutskottet är av samma uppfattning och tillstyrker således de av
regeringen redovisade principerna för tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar.</pre>
<pre>
Beredskapsarbeten</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.6) att ytterligare 3,4
miljarder kronor skall anvisas för beredskapsarbeten. Medelstillskottet gör det
möjligt att bereda sysselsättning för i genomsnitt ytterligare 30000 personer
per månad under resten av budgetåret. I beloppet ingår också kostnader för
rekryteringsstöd.</pre>
<pre>I detta sammanhang föreslås också att ytterligare 250 miljoner kronor skall
anvisas för otraditionella insatser. Vid användningen av dessa medel skall
speciellt kvinnors och ungdomars behov uppmärksammas.</pre>
<pre>Enligt propositionen är det nödvändigt att kunna erbjuda fler arbetslösa
beredskapsarbeten. De arbetslösa som riskerar att utförsäkras från
arbetslöshetsförsäkringen skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang. AMS
måste även ha en beredskap för insatser med tanke på omvandlingen av den
offentliga sektorn som kan leda till en ökning av kvinnors arbetslöshet.
Ytterligare ett skäl till att öka omfattningen av de sysselsättningsskapande
åtgärderna är det förhållandet att ett stort antal personer kommer att slutföra
olika former av arbetsmarknadsutbildning under året. Liksom i årets
kompletteringsproposition anges särskilt behovet av beredskapsarbeten inom den
skogliga sektorn och till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö.</pre>
<pre>I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att beredskapsarbeten får sökas hos den
privata företagsamheten (yrkande5).</pre>
<pre>
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen och informerar om att såväl
statliga myndigheter, kommuner och landsting som enskilda arbetsgivare kan
anordna beredskapsarbeten. Lönen betalas ut av arbetsgivaren som vid enskilt
beredskapsarbete får ett grundbidrag motsvarande högst 50% av
lönekostnaderna. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare
förslaget i motion Fi57 (nyd).</pre>
<pre>Finansutskottet har inget att erinra mot de i propositionen redovisade
förslagen. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att
motion Fi57 (nyd) yrkande5 bör avslås av riksdagen.</pre>
<pre>
Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder</pre>
<pre>Riksdagen har för innevarande budgetår tidigare anvisat 19,8 miljarder kronor
över reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av de åtgärder som
ingår i den nu aktuella satsningen skall 8,1 miljarder kronor finansieras över
samma anslag medan resterande delar av paketet på 10 miljarder kronor
finansieras över andra anslag. Under innevarande budgetår kommer anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder därmed att uppgå till 27,9 miljarder kronor,
mot 17,4 miljarder kronor under budgetåret 1991/92.</pre>
<pre>De insatser som ligger till grund för regeringens tilläggsbudgetberäkning
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är som följer:</pre>
<pre></pre>
<pre>00>59>Mkr</pre>
<pre>00> Anordnande av arbetslivsutveckling 66>200
00> Ungdomspraktik66>2 900
00> Utbildning i komvux, gymnasieskolan
00>och folkhögskolan66>316
00> Bidrag till affärsverksinvesteringar66> 1 000
00> Beredskapsarbeten 66>3 400
00> Otraditionella insatser66> 250
47>Summa66> 8 066</pre>
<pre>
Till detta kommer 1500 miljoner kronor för reparation och underhåll av
länsvägar i framför allt skogslänen; ett belopp som anvisas över
reservationsanslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på
Kommunikationsdepartementets huvudtitel. Dessutom föreslås att ytterligare
medel för studiestöd anvisas under Utbildningsdepartementets huvudtitel med 142
miljoner kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och med 85 miljoner
kronor för studiemedel. Dessa förslag behandlar utskottet på andra ställen i
betänkandet. Vidare aviseras att utbildningsministern senare kommer att föreslå
riksdagen att ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000
högskoleplatser. Till bilden hör också att en stor del av kostnaderna för
arbetslivsutvecklingen kommer att finansieras utanför statsbudgeten över
A-kassorna.</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 3,0 miljarder kronor utöver
regeringens förslag skall anvisas till arbetsmarknadsutbildning, dvs. över
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrkande22).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att man för innevarande budgetår satt
av drygt 11,2 miljarder kronor för köp av särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag i samband med denna. Det är 1,2
miljarder kronor mer än året innan. Dessutom har AMS nyligen fått regeringens
uppdrag att i samråd med AMU-styrelsen se över kostnaderna för utbildningen för
att få till stånd en effektivare medelsanvändning. Enligt uppdraget skall
resultatet bli en väsentlig utökning av arbetsmarknadsutbildningen under
återstoden av detta budgetår. Mot denna bakgrund avstyrker
arbetsmarknadsutskottet för sin del motion Fi37 (v) yrkande22 och biträder
den av regeringen föreslagna medelsanvisningen på 8,1 miljarder kronor. I en
meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen lagt fram i syfte att bekämpa
arbetslösheten. Av de skäl som arbetsmarknadsutskottet framför i sitt yttrande
finner finansutskottets det inte motiverat att nu anvisas medel för
arbetsmarknadsutbildning utöver regeringens förslag. Finansutskottet biträder
således regeringens förslag att på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisa ytterligare 8 066 miljoner kronor och avstyrker
motion Fi37 (v) yrkande22.</pre>
<pre>
Sänkning av socialavgifterna</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga 3, Socialdepartementet) att arbetsgivar- och
egenavgifterna sänks med sammanlagt 4,30 procentenheter. Sänkningen ingår som
ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna. Enligt
regeringens förslag slopas tre mindre avgifter samtidigt som
folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter.</pre>
<pre>Socialdemokraterna föreslår i motion Fi35 en lika stor sänkning men med
en annan fördelning på de olika socialavgifterna (yrkandena 5 och 6). Till
dessa båda motionsyrkanden återkommer utskottet i efterföljande avsnitt där
frågan om arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden behandlas.</pre>
<pre>I motion Fi37 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall höja
tilläggspensionsavgiften med lika mycket som socialavgifterna sänks enligt
regeringens förslag, eller med 4,3 procentenheter (yrkande 52). Om detta
yrkande inte bifalls begär motionärerna att regeringens förslag skall avslås
(yrkandena 53 och 54).</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet avstyrker Vänsterpartiets förslag med
hänvisning till den träffade överenskommelsen. Med anledning av att
lagförslagen såväl i propositionen som i motion Fi35 (s) utgår från att
utbildningsavgiften skall slopas vill socialförsäkringsutskottet understryka
att detta förhållande inte skall påverka vuxenutbildningsförmånerna.</pre>
<pre>Som framgått av vad finansutskottet tidigare har anfört är det
utomordentligt angeläget att sänka kostnadsläget för näringslivet för att
stimulera tillväxt och sysselsättning. Skattebördan bör därför förskjutas från
produktion till konsumtion genom skatteväxling mellan socialavgifter och
hushållens skatter. En sänkning av socialavgifterna bör kompenseras
statsfinansiellt. Som utskottet förordat i likhet med propositionen bör detta
ske genom skärpt mervärdebeskattning och sänkt grundavdrag vid
inkomstbeskattningen. I linje med det principiella ställningstagandet att
stimulera produktion och begränsa konsumtion bör socialavgiftssänkningen för
kommunsektorns och statliga myndigheters del neutraliseras.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag att sänka socialavgifterna
med 4,3 procentenheter och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkandena 52--54.</pre>
<pre></pre>
<pre>Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden</pre>
<pre>
Utskottet har i föregående avsnitt tillstyrkt regeringens förslag att sänka
nivån på socialavgifterna med 4,3 procentenheter. I detta sammanhang prövar
utskottet ett alternativt förslag till justering av två av de avgifter som
omfattas av regeringens förslag, nämligen arbetarskyddsavgiften och
folkpensionsavgiften. Dessutom tar utskottet här upp frågan om
Arbetsmiljöfondens verksamhet.</pre>
<pre>Tidigare i år beslöt riksdagen att statsbidraget till företagshälsovården
skulle avvecklas vid årsskiftet 1992-93. Detta bidrag finansieras genom en
särskild arbetsgivaravgift, arbetarskyddsavgiften som för närvarande uppgår
till 0,35 % av löneunderlaget. Av influtna medel skall 53,3 % avdelas till
företagshälsovård. Vid samma tillfälle fattade riksdagen principbeslut om att
arbetarskyddsavgiften skulle sänkas med 0,18 procentenheter, dvs. motsvarande
den del som avser bidraget till företagshälsovården.</pre>
<pre>I den nu aktuella propositionen föreslås att lagen (1981:691) om
socialavgifter ändras och att man i det sammanhanget beaktar den av riksdagen
tidigare godkända sänkningen av arbetarskyddsavgiften från 0,35 till 0,17 %.
Dessutom föreslås att även den kvarvarande delen av arbetarskyddsavgiften
slopas som ett led i sänkningen av socialavgifterna med 4,3 procentenheter.</pre>
<pre>I och med att arbetarskyddsavgiften avvecklas helt bortfaller också
inkomsterna från avgiften vilka är specialdestinerade till olika ändamål. Hur
inkomsterna skall fördelas regleras för närvarande i 4 kap. 8 §
socialavgiftslagen. Där sägs att förutom den dryga hälft som fram till
årsskiftet skall tillföras företagshälsovården skall 23,1 % av inkomsterna
föras till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och
Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och återstoden, 23,6 %, tillföras
Arbetsmiljöfonden. I samma paragraf anges också vilka ändamål Arbetsmiljöfonden
skall stödja.</pre>
<pre>Den praktiska innebörden av föreskriften är att den del av
arbetarskyddsavgiftens inkomster som är avsedd för Arbetarskyddsverkets och
Arbetsmiljöinstitutets verksamhet förs till statsbudgeten för att där
tillsammans med inkomsterna från andra skatter och avgifter användas för
finansiering av statlig verksamhet, däribland dessa båda institutioner. Någon
direkt koppling mellan inkomsterna från avgiften och nivån på myndigheternas
anslag föreligger således inte.</pre>
<pre>Medan Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet finansieras
med anslag över statsbudgeten har Arbetsmiljöfonden ingen annan finansiering än
inkomsterna från arbetarskyddsavgiften. Eftersom 4 kap. 8 § socialavgiftslagen
föreslås slopad bortfaller dessutom lagregleringen av de uppgifter som fonden
skall finansiera. Fondens verksamhet finns dock alltjämt fastlagd i en särskild
förordning (1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund föreslås i proposition 117 att ett nytt reservationsanslag
på 267 miljoner kronor förs upp på statsbudgeten för bidrag till
Arbetsmiljöfonden under första halvåret 1993. Beloppet motsvarar enligt
propositionen vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från
arbetarskyddsavgiften under samma tid.</pre>
<pre>I motion Fi35 kritiserar Socialdemokraterna regeringens förslag att
avveckla arbetarskyddsavgiften (yrkandena 5 och 6). Enligt motionärerna låg i
överenskommelsen att sänkningen skulle ske på andra än fondrelaterade avgifter.
Eftersom regeringens förslag leder till att Arbetsmiljöfondens finansiering
försvinner, strider det därför mot uppgörelsen, hävdar motionärerna. De anser
också att Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter måste regleras i lag. Enligt
motionen bör en arbetarskyddsavgift på 0,17 % behållas. I stället kan
folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån. Motionärerna lägger fram ett
lagförslag som överensstämmer med detta synsätt. I lagförslaget anges att
49,5% av influtna medel skall föras till staten för att finansiera
Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet medan återstoden
skall tillföras Arbetsmiljöfonden och där användas för samma ändamål som i dag.</pre>
<pre>I den med anledning av proposition 117 väckta motionen A5 av Ingela
Thalén m.fl. (s) motsätter sig motionärerna förslaget att anslagsfinansiera
Arbetsmiljöfondens verksamhet.</pre>
<pre>I motion A3 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag att helt
avveckla arbetarskyddsavgiften och som en lagteknisk följd därav upphäva
bestämmelsen om användningsområdet för arbetarskyddsavgiften. Medel för
Arbetsmiljöfondens verksamhet bör anslås över statsbudgeten, framhåller
arbetsmarknadsutskottet, som också anser att det bör ske i formen av ett
obetecknat anslag. Arbetsmarknadsutskottet noterar i sammanhanget att något
förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet inte har lagts fram. Därmed
utgår arbetsmarknadsutskottet från att någon ändring inte är avsedd.
Arbetsmarknadsutskottet biträder den föreslagna medelsberäkningen.</pre>
<pre>Den avvikande mening som Socialdemokraternas företrädare i
arbetsmarknadsutskottet avgivit över yttrandet berör i första hand
arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden. I yttrandet ger de sitt stöd åt
motionerna Fi35 (s) och A5 (s).</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet framhåller att frågan om
arbetarskyddsavgiftens storlek tillhör arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde. Med anledning av det av Socialdemokraterna framlagda
förslaget till alternativ justering av arbetsgivaravgifterna anser
socialförsäkringsutskottet att finansutskottet får ta ställning till hur mycket
folkpensionsavgiften skall sänkas när man väl har avgjort om
arbetarskyddsavgiften skall finnas kvar eller ej.</pre>
<pre>Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Arbetsmiljöfondens
verksamhet finansieras helt av arbetarskyddsavgiften. Av de samlade
arbetsgivaravgifterna på totalt 34,83 % av avgiftsunderlaget, motsvarar den del
som förs till Arbetsmiljöfonden knappt 0,09 procentenheter. Dessa medel
återförs till arbetslivet i form av bidrag till forskning och utbildning i
olika arbetslivsfrågor, däribland arbetarskydd. Fonden stödjer också
verksamheten med regionala skyddsombud samt lämnar bidrag till utbildning av
styrelserepresentanter för de anställda. Den stödjer dessutom
arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet. Fonden är med
sin verksamhet landets ojämförligast viktigaste finansiär av forskning med
direkt inriktning på arbetslivets behov.</pre>
<pre>Det av regeringen framlagda förslaget till sänkning av arbetsgivaravgifterna
får som bieffekt att Arbetsmiljöfonden tappar sin finansiering. Regeringen har
därför i proposition 117 föreslagit att fondens verksamhet anslagsfinansieras,
och att 267 miljoner kronor anvisas som bidrag till fonder för första halvåret
1993. Beloppet motsvarar vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från
arbetarskyddsavgiften för samma tidsperiod. Förslagen i de båda propositionerna
har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet.</pre>
<pre>Enligt finansutskottets mening är det av värde i sig om man vid en generell
sänkning av arbetsgivaravgifterna försöker utmönstra i första hand mindre
avgifter för att på så sätt begränsa antalet avgifter. I lagen (1981:691) om
socialavgifter anges tio olika arbetsgivaravgifter som tillkommit vid olika
tidpunkter för att finansiera olika ändamål. Avgifterna baseras på samma
avgiftsunderlag och tillförs i flera fall statsbudgeten som en allmän
inkomstförstärkning utan någon direkt koppling till en motsvarande utgift. I
andra fall förs inkomsterna till särskilda fonder eller redovisas i särskilda
former på statsbudgeten. För den förstnämnda typen av avgifter saknar
uppdelningen på olika avgiftsslag praktisk betydelse. Däremot bidrar det stora
antalet avgifter med i några fall snarlika benämningar till att överblicken
över avgiftssystemet försvåras.</pre>
<pre>Regeringsförslaget innebär att tre avgifter avvecklas helt. Förutom
arbetarskyddsavgiften gäller detta barnomsorgsavgiften och
vuxenutbildningsavgiften. Men medan ett borttagande av dessa båda avgifter
endast leder till ett allmänt inkomstbortfall på statsbudgeten, får alltså en
slopad arbetarskyddsavgift direkta återverkningar för Arbetsmiljöfonden. Detta
kan i och för sig kompenseras genom att fondens verksamhet anslagsfinansieras.
En bättre lösning är dock, enligt finansutskottets mening, att behålla
arbetarskyddsavgiften och i stället genomföra en något större sänkning av
folkpensionsavgiften, en avgift som är av samma generella karaktär som
barnomsorgs- och vuxenutbildningsavgiften. Ett förslag av denna innebörd har
redovisats i motionerna Fi35 (s) och A5 (s). Finansutskottet tillstyrker detta
förslag.</pre>
<pre>Vad finansutskottet har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna
A5 (s) och Fi35 (s) yrkande 5 samt avstyrker proposition 117 moment 2 och
proposition 50 bilaga 3, moment 4. Utskottets ställningstagande innebär
samtidigt att motion A3 (-) blir tillgodosedd i denna del.</pre>
<pre>Vad beträffar frågan om lagregleringen av socialavgifterna innebär
utskottets ställningstagande att utskottet tillstyrker det i motion Fi35 (s)
yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter, liksom det i proposition 50 bilaga 3 mom. 5 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Den
senare lagändringen har samband med att barnomsorgsavgiften och
företagshälsovårdsdelen i arbetarskyddsavgiften slopas, och i dessa avseenden
föreligger inga delade meningar.</pre>
<pre>I såväl propositionens som motionens förslag till ändring av
socialavgiftslagen föreslås följande övergångsbestämmelse:</pre>
<pre>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.</pre>
<pre>En egenföretagare som påbörjar sin verksamhet under hösten 1992 taxeras för
inkomsterna under såväl denna tid som hela 1993 vid 1994 års taxering.
Avgifterna anses då avse år 1993. För att undvika att de sänkta avgifterna
kommer att gälla inkomsterna även under hösten 1992 bör, enligt utskottets
mening, ett tillägg göras i övergångsbestämmelsen där detta förhållande
beaktas. Utskottets lagförslag, som återfinns i bilaga 2, innehåller ett
sådant tillägg.</pre>
<pre>Arbetslivsfonden</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.7) att 3 miljarder kronor,
eller knappt hälften av Arbetslivsfondens obundna tillgångar, skall föras över
till statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av statens verksamhet.
Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen att besluta om överföringen
under budgetåret 1992/93. Överföringen skall dock få ske tidigast två månader
efter riksdagens beslut för att fonden skall få skäligt rådrum att likvidgöra
medlen. Indragningen innebär att den centrala Arbetslivsfonden inte längre kan
fullgöra det regeringsuppdrag som finns omnämnt i 1992 års
kompletteringsproposition och som innebär att fonden skall rikta särskilda
insatser till de små företagen inom framför allt tillverkningsindustrin.</pre>
<pre>Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om
avvikelse från 2§ lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens
lagförslag har fogats till detta betänkande i bilaga1.</pre>
<pre>Förslaget avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37 (yrkande23). Partiet
anser att Arbetslivsfondens insatser starkt kan bidra till minskade kostnader,
både i arbetslivet och inom socialförsäkringssystemet. En indragning av detta
slag skulle inte heller begränsa det strukturella underskottet i statsbudgeten,
påpekar motionärerna vidare.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och avstyrker
motionen. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37
(v).</pre>
<pre>Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker att riksdagen dels antar det framlagda förslaget till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, dels avslår
motionen Fi37 (v) yrkande23.</pre>
<pre>
Antalet semesterdagar</pre>
<pre>I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.8) att den lagstadgade
rätten till semester minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår.
Samtidigt skall semesterlönen minskas från 13 till 12% av löneunderlaget. Den
kortare semestern skall börja tillämpas den 1 april 1994.</pre>
<pre>I propositionen erinras om att en stor del av arbetstagarna genom avtal
tillförsäkrats rätt till 27 eller fler semesterdagar. Med hänsyn till nuvarande
ekonomiska situation är det enligt regeringen angeläget att parterna på
arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två.</pre>
<pre>Regeringens förslag till ändring i semesterlagen (1977:480) har fogats till
detta betänkande i bilaga1.</pre>
<pre>I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) betraktas förslaget som
synnerligen orättfärdigt eftersom det i stort sett endast drabbar
privatanställda, oftast lågavlönade och LO-medlemmar. Skall inskränkningar
göras bör detta drabba alla lika, hävdar motionärerna, som vill att riksdagen
som sin mening skall ge detta till känna för regeringen.</pre>
<pre>Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget av såväl
konjunkturpolitiska skäl som rättviseskäl (yrkande 29). Motionärerna anser att
en förkortning av den dagliga arbetstiden är den, sett i ett längre
tidsperspektiv, mest angelägna arbetstidsreformen.</pre>
<pre>Även Annika Åhnberg (-) anser i motion Fi21 att regeringens förslag bör
avslås av såväl konjunkturskäl som rättviseskäl. Motionären finner det inte
heller acceptabelt att man på detta sätt försöker styra arbetsmarknadens
parter.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de här återgivna motionerna samt
biträder regeringens förslag till lagändring. I yttrandet förutsätter
arbetsmarknadsutskottet att utfallet av semesterförändringarna skall bli
enhetligt för alla grupper på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet stryker
därför starkt under önskvärdheten av att parterna på arbetsmarknaden justerar
sina kollektivavtal så att antalet semesterdagar begränsas med två för de
grupper som har 27 dagar eller fler. Utgångspunkten för
arbetsmarknadsutskottets uttalande är att den nödvändiga avtalsmässiga
anpassningen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda
lagstiftningsåtgärder inte skall bli aktuella. I en meningsyttring stöder
Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet vill i likhet med arbetsmarknadsutskottet betona vikten
av att den eftersträvade förändringen av antalet semesterdagar blir enhetlig
över hela fältet. För de grupper som i kollektivavtal tillförsäkrats 27
semesterdagar eller fler bör således avtalen anpassas till förändringen av den
lagstadgade rätten till semester. En sådan anpassning är inte bara en
rättvisefråga utan framför allt betingad av de krav på begränsningar som
framtvingas av rådande ekonomiska läge. Finansutskottet ser det således som
utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och
träffar överenskommelser av denna innebörd. I likhet med
arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att detta kan regleras
parterna emellan. Någon särskild lagstiftning är därför inte behövlig.
Finansutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande till regeringen i denna fråga, vilket föreslås i motion Fi65
(s).</pre>
<pre>Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens
förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) samt avstyrker
motionerna Fi21 (-), Fi37 (v) yrkande29 och Fi65 (s).</pre>
<pre>
Antalet helgdagar</pre>
<pre>Ny demokrati föreslår i motion Fi36 en utredning syftande till att ta
bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan (yrkande13).</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet vill för sin del inte förorda att frågan utreds. I
en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi36
(nyd).</pre>
<pre>Finansutskottet har i föregående avsnitt biträtt regeringens förslag att
begränsa antalet semesterdagar. Enligt finansutskottets mening är det inte
aktuellt att göra ytterligare inskränkningar i den arbetsfria tiden.
Finansutskottet avstyrker därför motion Fi36 (nyd) yrkande13.</pre>
<pre>
Konjunkturanpassad arbetstid</pre>
<pre>Ny demokrati begär i motion Fi36 (yrkande 10) en utredning om en
konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsgivare och det lokala facket bör inom vissa
ramar, t.ex. mellan 80 och 120% arbetstid, själva få bestämma arbetstidens
längd anser motionärerna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till de
uttalanden som utskottet gjorde när det mindre än en månad tidigare behandlade
snarlika frågor. Arbetsmarknadsutskottet framhöll då i sitt av riksdagen
godkända betänkande (1992/93:AU4y) att friare arbetstidsförläggning är en
viktig framtidsfråga. Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma med
förslag på detta område inom en nära framtid. Något särskilt uttalande med
anledning av det nu aktuella motionsyrkandet erfordras därför inte enligt
arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare
förslaget i motion Fi36 (nyd).</pre>
<pre>
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
avstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande10.</pre>
<pre>
Krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi37 (yrkande61) en utredning om
krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten
mellan könen. Enligt Vänsterpartiet har många kvinnor uppfattningen att
kristidsåtgärderna ensidigt drabbar kvinnorna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen sedan år 1989 redovisat
fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Det har skett i
budgetpropositionen eller på annat sätt. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare
-- senast i 1990/91:AU17 -- uttryckt uppfattningen att det är naturligt att
också den könsmässiga aspekten uppmärksammas vid framtagandet av statistik på
det statliga området. Med hänsyn härtill finner arbetsmarknadsutskottet det
inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida utan avstyrker det aktuella
motionsyrkandet. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare
förslaget i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet är av samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet och
avstyrker därför motion Fi37 (v) yrkande61.</pre>
<pre>
Regionala sysselsättningsprogram</pre>
<pre>Sammanlagt 29 motioner tar upp frågor rörande sysselsättningen regionalt. Av
motionerna är 28 väckta av socialdemokratiska ledamöter. I en sammanställning i
arbetsmarknadsutskottets betänkande ges en översikt över de aktuella motionerna
och de åtgärder som motionärerna tar upp. I vissa av motionerna finns
förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående
eller tidigareläggas. Yrkandena i flertalet av de socialdemokratiska motionerna
är så utformade att motionärerna begär att vad som sägs i resp. motion och i
partimotionen Fi35 (s) om sysselsättningssituationen i resp. region skall
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det
arbetsmarknadspolitiska läget i olika län och regioner. Enligt
AKU-undersökningarna från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i
länen mellan 3,6% (Gotlands län) och 8,5% (Norrbottens län). Störst antal
arbetslösa hade Stockholms län med 39800 personer. I skogslänen uppgick
arbetslösheten till 6,6% medan motsvarande tal för storstadslänen var 4,8%.</pre>
<pre>Enligt arbetsmarknadsutskottets mening möter de insatser som regeringen
föreslår i proposition 50 en stor del av de krav som motionärerna har fört
fram. Det gäller satsningarna på infrastruktur, de statliga byggprojekten samt
insatserna på utbildningsområdet.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet i olika sammanhang
framhållit att det ankommer på berörda myndigheter att fatta beslut om den mer
detaljerade anslagsdispositionen. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas
sålunda av AMS i enlighet med problemens svårighetsgrad, och en motsvarande
fördelning görs när de regionalpolitiska medlen fördelas mellan länen inom
ramen för det s.k. länsanslaget. Arbetsmarknadsutskottet redovisar också vissa
beslut som nyligen fattats rörande stödområdesindelningen. Med hänvisning till
den lämnade redogörelsen avstyrker arbetsmarknadsutskottet de aktuella
motionerna.</pre>
<pre>Detta ställningstagande innebär att arbetmarknadsutskottet också avstyrker
två förslag av delvis annan karaktär. Det gäller ett i motion Fi56 (s) framfört
förslag om att länsarbetsnämnderna på ett friare sätt skall få disponera de
medel som finns till förfogande för olika arbetsmarknadspolitiska insatser samt
insatser för arbetshandikappade (yrkande 2). Det gäller också ett i motion Fi69
(s) framfört förslag om SJ:s upphandling av snabbtåget X 2000 (yrkande 2).</pre>
<pre>I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna
Fi51 (s) och Fi75 (s).</pre>
<pre>Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottet bedömning och avstyrker
motionerna Fi27 (s), Fi30 (s), Fi31 (s) i denna del, Fi32 (s), Fi33 (s), Fi34
(s), Fi40 (s), Fi44 (s), Fi46 (s), Fi47 (s), Fi48 (s), Fi49 (s), Fi50 (s), Fi51
(s), Fi52 (s), Fi53 (s), Fi55 (s), Fi56 (s), Fi58 (s), Fi59 (s), Fi60 (s), Fi61
(s), Fi62 (s), Fi63 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi74 (s) och Fi75 (s).</pre>
<pre>Finansutskottet avstyrker dessutom i likhet med arbetsmarknadsutskottet de
båda motioner som tar upp vissa infrastrukturfrågor i Norrbottens län, nämligen
motionerna Fi31(s) i denna del och Fi71 (v) yrkandena 1--4 och 7--11.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
Socialförsäkringsfrågor</pre>
<pre>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna</pre>
<pre>Regeringen och socialdemokraterna har i den överenskommelse som träffats
kommit överens om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en
försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas
ut ur statsbudgeten. Grundvillkoren kommer att regleras i lag och kommer i
princip att omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år. Finansieringen skall ske
med enhetliga avgifter, och arbetsmarknadens parter bör ges huvudansvaret för
försäkringarna.</pre>
<pre>Genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut från statsbudgeten
kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga.
Villkoren måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. Inledningsvis
kommer finansieringen att ske med statsbidrag, men dessa kommer successivt att
avta i takt med att annan finansiering tillkommer. Ett första steg tas den 1
januari 1993 när en allmän sjukförsäkringsavgift införs. Den beräknas på i
huvudsak samma underlag som arbetsgivaravgifterna, dock enbart på inkomster upp
till 7,5 basbelopp.</pre>
<pre>I propositionen anförs vidare att snabba åtgärder är nödvändiga för att få
ett bättre fungerande system och minska underskottet. Flera åtgärder har redan
vidtagits för att åstadkomma detta men dessa är inte tillräckliga. Regeringen
har därför i proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit
att en karensdag införs från den 1 april 1993 och att kompensationsgraderna
inom sjukförsäkringen sänks.</pre>
<pre>Dessa förändringar kommer sammantaget att minska inkomstöverföringarna till
hushållen med ca 3 miljarder kronor. Härvid har beaktats en
arbetsgivaravgiftshöjning för att överföra utgiftsminskningen under
sjuklöneperioden till staten samt att kommunerna inte skall förorsakas minskade
skatteiinkomster till följd av de gjorda förändringarna.</pre>
<pre>I propositionen föreslås riksdagen godkänna riktlinjerna för en förändring av
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna samt att en sjukförsäkringsavgift införs.</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 föreslås ett nytt system för sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen och i motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget
om karensdag och generellt sänkt ersättningsnivå (yrkande 24) samt att taket
för ersättningsgrundande inkomst sänks till 5 basbelopp (yrkande25).</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande ingen erinran mot att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut ur statsbudgeten. Utskottet
ställer sig bakom att besparingar görs inom försäkringen i den storleksordning
som förutsatts i proposition 1992/93:50. Vad gäller enskildheterna i förslagen
liksom de nämnda motionsyrkandena är socialförsäkringsutskottet inte berett att
nu göra en närmare prövning av dessa. Den bör anstå till beredningen av de
olika propositionerna där riktlinjerna kommer till uttryck i konkreta förslag
till lagändringar. Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats följande
propositioner. Proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. I
denna föreslås att rekvisiten för rätt till arbetsskadeersättning skärps. I
proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslås att en karensdag
införs i sjukförsäkringen och att kompensationsgraderna inom denna försäkring
sänks. I proposition 1992/93:136 föreslås att en allmän sjukförsäkringsavgift
införs.</pre>
<pre>Som finansutskottet tidigare anfört är ett oundgängligt inslag i den
ekonomiska politiken att det strukturella underskottet i de offentliga
finanserna minskas, dvs. den del av underskottet som inte försvinner vid en
konjunkturuppgång. Detta är avgörande för att kunna bryta den långsiktiga
utgiftstrenden. De förändringar i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som
redovisas i propositionen bidrar till detta. De leder också till ett bättre
fungerande försäkringssystem som bättre kommer att anpassas till de ekonomiska
förutsättningarna. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund de riktlinjer till
förändringar av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som redovisas i
propositionen. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet
att frågor om utformningen av de olika delarna av försäkringen bör beredas i
anslutning till att riksdagen tar ställning till lagförslagens utformning.
Finansutskottet ser därför inte skäl att i detta sammanhang sakbehandla
motionerna Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 samt Fi37 (v) yrkandena 24 och 25. De
bör därför avslås av riksdagen.</pre>
<pre>Allmän sjukförsäkringsavgift</pre>
<pre>De konkreta förslagen om en sjukförsäkringsavgift läggs fram i proposition
1992/93:136 och innebär att avgiften blir 0,95% av förvärvsinkomster upp till
7,5 basbelopp med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget att införa en allmän
sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen (yrkande26). I den
socialdemokratiska partimotionen Fi35 (yrkande4) föreslås att
sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika
för alla inkomsttagare.</pre>
<pre>Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att en
avdragsrätt för avgifter av detta slag är motiverad med hänsyn till
grundläggande beskattningsprinciper liksom att de ersättningar som kommer att
utgå från försäkringen för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom och liknande
givetvis bör anses som skattepliktiga. Skatteutskottet har alltså inte något
att erinra mot regeringens förslag i denna fråga och avstyrker således aktuella
motionsyrkanden.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker att en allmän sjukförsäkringsavgift införs
och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkande 26.
Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den
beloppsmässigt skall motsvara 3,7 miljarder kronor.
Utskottet delar också skatteutskottets principiella uppfattning att avgiften
bör vara avdragsgill. Motion Fi35 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.</pre>
<pre>Pensioner</pre>
<pre>I överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna ingår att den
allmänna pensionsåldern skall höjas med ett år från 65 till 66 års ålder. En
ytterligare förändring föreslås, nämligen att pensioneringstidpunkten förändras
till att inträda vid utgången av det kvartal när pensionsåldern uppnås. Dessa
åtgärder beräknas minska utgifterna inom folkpensions- och ATP-systemen med ca
6 miljarder kronor när full effekt nåtts 1997.</pre>
<pre>I propositionen föreslås vidare att pensionsförmånerna justeras.
Beräkningsgrunderna för basbeloppet ligger fast, men därefter utbetalas pension
till 98 % av pensionsbeloppet. För att mildra effekten för de sämst ställda
pensionärerna tillförs denna grupp ca 500 miljoner kronor via höjda
pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg och särskilda kommunala
bostadstillägg. Åtgärderna beräknas sammantaget minska pensionsutgifterna med
ca 3 miljarder kronor. I proposition 1992/93:50 föreslås att riksdagen
godkänner riktlinjerna för förändringar av pensioneringstidpunkten och för
förändringen av beräkningen av pensionsnivån.</pre>
<pre>De konkreta förslagen avseende ersättningsnivåerna har sedermera lagts fram i
proposition 1992/93:116. I proposition 1992/93:134 har förslag lagts om
ytterligare kompensation till de sämst ställda pensionärerna med 700 miljoner
kronor i form av höjda pensionstillskott och höjda kommunala bostadsbidrag
utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28 yrkas avslag på förslagen om höjd
pensionsålder och sänkt pensionsnivå. I motion Fi41 av Annika Åhnberg (-)
begärs ett klarläggande beträffande vissa oklarheter kring avtalspensionerna
vid en höjning av pensionsåldern. I motion Fi36 (nyd) yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande att de sämst ställda pensionärerna skall tillföras ytterligare
800 miljoner kronor utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att yrkande 3 i
motion Fi36 (nyd) är tillgodosett genom de förslag som förelagts riksdagen i
proposition 50. Socialförsäkringsutskottet redovisar vidare att regeringens
avsikt är att senare under riksmötet förelägga riksdagen en proposition med
förslag till höjd pensionsålder. Med hänsyn härtill anser
socialförsäkringsutskottet att även yrkande 27 i motion Fi37 (v) med förslag
till andra riktlinjer för det fall pensionsåldern skall sänkas och motion Fi41
(-), som tar upp oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av
pensionsåldern, får prövas när den aviserade propositionen skall behandlas av
riksdagen.</pre>
<pre>Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning beträffande
motionerna Fi36 (nyd) yrkande 3 och Fi41 (-). De behöver således inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att i det
läge som nu råder utsätts den yrkesverksamma befolkningen för betydande
påfrestningar. När statsfinanserna dessutom saneras är det motiverat att också
justera pensionsförmånerna. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet det
förslag till riktlinjer som läggs fram i proposition 50. Därmed avstyrker
utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28.</pre>
<pre>
Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)</pre>
<pre>Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt</pre>
<pre>Hösten 1991 beslutade riksdagen att sänka skatten på kapitalinkomster från 30
till 25% fr.o.m. 1993, för reavinster på aktier m.m. fr.o.m. 1992.
Motsvarande ändringar genomfördes för skattereduktionen för underskott.
Riksdagen beslutade också att förmögenhetsskatten skulle avvecklas och
avskaffas helt fr.o.m. 1994. När det gäller arvs- och gåvoskatt sänktes
skatteuttaget kraftigt.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster
och för skattereduktionen skjuts upp till den 1 januari 1995. Även avskaffandet
av förmögenhetsskatten skjuts upp till den 1 januari 1995. Skatteuttaget för
reavinster på aktier m.m. berörs inte av förslaget och skall alltså enligt
propositionen ligga fast vid 25%.</pre>
<pre>I motionerna Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 7) och Fi37
av Lars Werner m.fl. (v) (yrkande 37) föreslås att skattesatserna för
kapitalinkomster, och därmed också skattesatsen för skattereduktionen, skall
bestämmas permanent till 30% och att åtgärden skall omfatta alla
kapitalinkomster.</pre>
<pre>Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande till finansutskottet om att den
träffade överenskommelsen endast innebär att de åtgärder som har beslutats på
detta område och som ännu inte har börjat tillämpas skall skjutas upp.
Skattesatsen 25% för reavinster på  aktier m.m. omfattas inte av
överenskommelsen. De skäl som år 1991 låg till grund för en särbehandling av
sådana inkomster gäller fortfarande och skatteutskottet har inte anledning att
ändra ståndpunkt i denna fråga. Skatteutskottet tillstyrker alltså
propositionen och avstyrker motionerna såvitt avser beskattningen av
kapitalinkomster.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkas också (yrkande 38) att förmögenhetsskatten och arvs-
och gåvoskatten återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten
1991.</pre>
<pre>Skatteutskottet avstyrker motion Fi37 (v) även i denna del.</pre>
<pre>Socialdemokraterna i skatteutskottet redovisar i en avvikande mening till
yttrandet sin syn på överenskommelsen och tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande
7.</pre>
<pre>Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och tillstyrker
propositionen samt avstyrker motionerna Fi35 (s) yrkande 7 och Fi37 (v)
yrkandena 37 och 38.</pre>
<pre>Allemanssparande m.m.</pre>
<pre>De särskilda skattelättnaderna för allemanssparkonton och ungdomsbosparandet
slopas enligt regeringens förslag fr.o.m. 1993. Försäljningsvinster och
utdelning på andelar i allemansfond beskattas dock liksom tidigare med 20%.</pre>
<pre>Skatteutskottet tillstyrker propositionen och föreslår av närmast
tekniska skäl ett tillägg till övergångsbestämmelserna så att den skattefrihet
som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har
tillgodoräknats före 1992 får bestå.</pre>
<pre>Finansutskottet ställer sig bakom skatteutskottets förslag och förordar
en ändring av övergångsbestämmelserna.</pre>
<pre>Statlig inkomstskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994
och 1995 års taxeringar skall räknas upp endast med hänsyn till förändringarna
av konsumentprisindex. Det s.k. reallöneskyddet med en uppräkning på två
procentenheter per år skall således inte tillämpas vid dessa taxeringar.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens
förslag. Förslaget innebär att skiktgränsen vid 1994 års taxering blir 190600
kr.</pre>
<pre>
Grundavdraget</pre>
<pre>Grundavdraget sänks enligt propositionen med 2 400 kr fr.o.m. 1995 års
taxering. Det särskilda grundavdraget för pensionärer berörs inte av förslaget.</pre>
<pre>I motion Fi37 yrkar Lars Werner m.fl. (v) -- yrkandena 50 och 51 --
avslag på propositionens förslag och att grundavdraget i stället slopas för
inkomster över brytpunkten. Förslaget i motionen innebär också att avdraget
trappas av gradvis för inkomster över 150 000 kr.</pre>
<pre>Som anförs i motionen innebär de avtrappningsregler som motionärerna föreslår
att marginalskatten ökar med 10 procentenheter för inkomster i
avtrappningsskiktet. Skatteutskottet avstyrker detta förslag och
tillstyrker propositionen.</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att en avtrappning av
grundavdraget på det sätt motionärerna föreslår skulle få icke önskvärda
effekter på marginalskatterna. Motion Fi37(v) yrkandena 50 och 51 avstyrks
därför av utskottet. Finansutskottet tillstyrker propositionen.</pre>
<pre>
Särskild löneskatt m.m.</pre>
<pre>I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet föreslås i propositionen
att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1993. Som en följd av denna sänkning föreslås bl.a. att också den särskilda
löneskatten sänks.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas bl.a. -- i andra hand, som
ett alternativ till en höjning av ATP-avgiften -- avslag på propositionen i vad
avser löneskatt m.m. (yrkandena 55--58).</pre>
<pre>Finansutskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget om en sänkning
av arbetsgivaravgifterna med tillsammans 4,3 procentenheter. Förslaget innebär
förutom en sänkning en omfördelning av avgiftsuttaget mellan olika avgifter,
men ATP-avgiften berörs inte av förändringarna. Skatteutskottet anser för
sin del att följdfrågorna till den föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgifterna bör lösas på det sätt som regeringen föreslår och
avstyrker de aktuella yrkandena i motionen. Med hänvisning härtill tillstyrker
finansutskottet förslagen i propositionen vad avser särskild löneskatt och
avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 55--58.</pre>
<pre>
Företagsbeskattning</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner (v) yrkas (yrkande 39) att
företagsbeskattningen ses över i syfte att uppnå ett ökat skatteuttag, bl.a.
genom att begränsa reserveringsmöjligheterna.</pre>
<pre>Skatteutskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden från
Vänsterpartiets sida, senast i betänkandet 1991/92:SkU30. Med hänvisning till
dessa ställningstaganden avstyrker även finansutskottet yrkande 39 i motion
Fi37 (v).</pre>
<pre>
Mervärdesskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att den tidigare beslutade sänkningen den 1 januari
1993 av den generella mervärdesskattesatsen från 25 till 22% inte skall
genomföras. Vidare föreslås att den lägre skattesatsen för livsmedel och vissa
andra varor och tjänster skall höjas från 18 till 21%.</pre>
<pre>I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 diskuteras de
stabiliseringspolitiska effekterna av de olika skattehöjningarna. I uppgörelsen
mellan regeringen och Socialdemokraterna ingår vissa skattehöjningar som för
nästa år motsvarar en köpkraftsindragning för hushållen med ca 25 miljarder
kronor, om jämförelsen görs med redan beslutade regler. Härigenom försvagas en
redan svag efterfrågan nästa år, vilket i sin tur leder till lägre tillväxt i
ekonomin. Av stabiliseringspolitiska skäl är det därför motiverat, skriver
Socialdemokraterna i sin motion, att utöver det sänkta grundavdraget
senarelägga ytterligare skattehöjningar till 1994. Något yrkande härom framförs
emellertid inte.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen och
att mat- och turistmomsen sänks till 15% fr.o.m. den 1 januari 1993
(yrkandena 44 och 48). Vidare yrkas i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl.
(nyd) att momsen sänks till 6% för persontransporter och till 12,87% för
hotell- och restaurangnäringarna.</pre>
<pre>Skatteutskottet instämmer i regeringens uppfattning att momsen bör höjas
på det sätt som föreslås i propositionen och avstyrker alltså motionsyrkandena.</pre>
<pre>Ledamoten från Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening till
skatteutskottets yttrande motion Fi36 (nyd).  Därmed tillgodoses också motion
Fi37 (v) i motsvarande del.</pre>
<pre>Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Uppgörelsen
mellan regeringen och Socialdemokraterna syftar till en långsiktig sanering av
statsfinanserna. Huvudinslaget utgörs av besparingar men även skattehöjningar
ingår. De senare har från statsfinansiell utgångspunkt fördelen att de påverkar
statsbudgeten med omedelbar verkan. Det är som utskottet ser det angeläget att
åtgärder vidtas för att bromsa tillväxten av budgetunderskottet. Det statliga
upplåningsbehovet ökar i mycket snabb takt. Det är därför ofrånkomligt att även
skattehöjningar måste vidtas för att hejda denna utveckling.</pre>
<pre>Utskottet anser mot denna bakgrund det utomordentligt angeläget att den
överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna om att
långsiktigt sanera statsfinanserna fullföljs. Utskottet tillstyrker mot denna
bakgrund propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 22
och Fi37 (v)  yrkandena 44 och 48.</pre>
<pre>Bensinskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att bensinskatten höjs med 77 öre/l för  blyfri och
med 97 öre/l för annan bensin. Tillsammans med den i våras beslutade höjningen
av koldioxidskatten innebär detta en prishöjning den 1 januari 1993 med ca 116
resp. 141 öre per liter, inkl. mervärdesskatt.</pre>
<pre>I motionerna Fi37 (yrkandena 40 och 41) av Lars Werner m.fl. (v) och
Fi17 av John Andersson (v) yrkas avslag på propositionen i denna del och
föreslås i stället en regional differentiering av bensinskatten. Även  motion
Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) innehåller yrkanden om avslag på
propositionen i denna del (yrkande 1) och -- i andra hand (yrkande 4) -- om en
regional differentiering av skatten. Den sistnämnda motionen innehåller också
förslag om att det skattebortfall som dessa yrkanden kan medföra skall
finansieras genom en höjning av skatten på alkohol och tobak (yrkande 2) eller
av fordonsskatten (yrkande 3).</pre>
<pre>Enligt skatteutskottets uppfattning bör en ökad beskattning av bilismen
genomföras i form av höjd bensinskatt och inte genom en höjning av
fordonsskatten. Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna i dessa delar.</pre>
<pre>Frågan om en regionalt differentierad bensinskatt har utretts i annat
sammanhang, och utredningsresultatet visar att en sådan differentiering inte är
sakligt motiverad och skulle medföra gränsdragningsproblem och
redovisningsproblem. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet även
dessa yrkanden.</pre>
<pre>Skatteutskottets ställningstagande till dessa frågor innebär att yrkande 2 i
motion Fi68 om alkohol och tobak inte kan anses aktuellt.</pre>
<pre>Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet avstyrker propositionen i en
avvikande mening till yrkandet.</pre>
<pre>Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill med
hänvisning till vad utskottet nyligen anfört i anslutning till förslaget om
mervärdesskatt ställa sig bakom propositionens förslag och avstyrker motionerna
Fi17 (v), Fi37 (v) yrkandena 40 och 41 samt Fi68 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4.</pre>
<pre>
Skatt på alkohol och tobak</pre>
<pre>I motionerna Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), Fi20 av Carl-Johan
Wilson (fp), Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) och Fi37 (yrkande 49)
av Lars Werner m.fl. (v) framställs yrkanden om skattehöjningar på
alkoholdrycker.</pre>
<pre>Alkoholbeskattningens höjd och utformning har nyligen prövats av riksdagen,
och nya regler har genomförts med verkan fr.o.m. den 1 juli i år (prop.
1991/92:116, bet. SkU25). Enligt skatteutskottets uppfattning finns det
inte skäl att redan nu ompröva dessa regler.</pre>
<pre>Finansutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi18, Fi20,
Fi28, Fi37 yrkande 49 och Fi68 yrkande 2.</pre>
<pre>Beskattning av kraftvärme</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 5 s.6) föreslås att det nuvarande avdraget för
allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i
kraftvärmeanläggningar skall slopas. Denna avdragsmöjlighet infördes våren 1991
som ett resultat av den överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken som
Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet ingick i januari
1991 (prop. 1990/91:88, bet. SkU26). Avsikten var att kraftvärmen skulle
undantas från allmän energiskatt på de bränslen som används för produktionen
och att endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för
värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.</pre>
<pre>Förslaget i propositionen om att allmän energiskatt åter skall tas ut på
fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall
genomföras successivt, på så sätt att undantag får göras till hälften under år
1993 och att full energiskatt tas ut fr.o.m. år 1994. Förslaget innebär, enligt
regeringen, en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner kronor.</pre>
<pre>I propositionen föreslås också ändringar med innebörd att den del av bränslet
som används vid kraftvärmeproduktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid
-- oavsett produktionsteknik -- skall beskattas med såväl allmän energiskatt
som koldioxidskatt. Ändringarna har till syfte att uppnå en likformig
beskattning vid kraftvärmeproduktion oberoende av vilken produktionsteknik som
tillämpas. Efter en dom i Regeringsrätten, den s.k. Visbydomen, anses allt
bränsle som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik förbrukat för
elproduktion. I enlighet härmed har inte bara energiskatt utan även
koldioxidskatt i sin helhet fått dras av även för den del av bränslet som kan
hänföras till värmeproduktion, i det fall att dieselteknik eller annan
jämställd teknik har tillämpats i ett kraftvärmeverk. Förslaget i propositionen
innebär, sägs det, i princip en återgång till den tillämpning, såvitt gäller
dieselteknik, som gällde före Regeringsrättens dom och till den lagreglering i
övrigt som gällde på kraftvärmeområdet fram till den 1 juli 1991.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) anförs att förslaget att slopa avdraget för allmän
energiskatt för kraftvärmeanläggningar inte främjar en miljövänlig
energiproduktion. I motionen yrkas avslag på propositionen i denna del
(yrkandena 42 och 43). Annika Åhnberg (-) yrkar i motion Fi43 att
befintliga kraftvärmeanläggningar undantas från de föreslagna reglerna. För de
kommuner som har satsat på kraftvärme kommer den föreslagna förändringen att
bli katastrofal, heter det i motionen. Det är, enligt motionären, inte
acceptabelt att spelreglerna ständigt förändras.</pre>
<pre>Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare,
regeringsrådet Leif Lindstam (Fi 1992:15), med uppgift att göra en teknisk
översyn av energibeskattningen. Enligt direktiven (dir. 1992:80) skall
utredaren särskilt belysa möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en
tekniskt neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende av
vald teknisk lösning för produktionen. Utredningsresultaten skall redovisas
före utgången av år 1993.</pre>
<pre>I samband med riksdagens beslut våren 1992 om omläggning av
energibeskattningen uttalades att regeringen i lämpligt utredningssammanhang
förutsattes belysa effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöka
behovet av eventuella ytterligare åtgärder på området (prop. 1991/92:150, bet.
FiU30). Någon sådan utredning har inte genomförts.</pre>
<pre>Näringsutskottet har uppmärksammat att med det förslag till ändrad
beskattning av kraftvärme som regeringen lägger fram kan en olikformighet komma
att uppstå jämfört med beskattningen av kondenskraft. Detta uppkommer genom att
spillvärmen vid kondenskraftproduktion ej beskattas, medan bränslet vid
kraftvärmeproduktion i sin helhet beskattas enligt regeringens förslag. Enligt
näringsutskottets mening är det väsentligt att eventuella ändringar i
beskattningen utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Ett sätt att undvika att
konkurrenssnedvridningar uppstår på kraftvärmeområdet till följd av det
aktuella förslaget om ändrad beskattning kunde vara, skriver näringsutskottet,
att uppskjuta ikraftträdandet vad avser den allmänna energiskatten till den 1
januari 1994.</pre>
<pre>Skatteutskottet framhåller att reglerna på energiområdet givetvis bör
utformas på ett sätt som inte förrycker möjligheterna till en långsiktig
planering. Den tidigare aviserade utredningen om effekterna av kraftvärmens
energibeskattning, som riksdagen efterlyste våren 1992 men som ännu inte kommit
till stånd, bör därvid kunna ge ett beslutsunderlag. Denna utredning bör
således genomföras omgående.</pre>
<pre>Skatteutskottet tillstyrker att ikraftträdandet såvitt avser undantaget från
energiskatt förskjuts ett år.</pre>
<pre>Med denna ändring tillstyrker såväl skatteutskottet som näringsutskottet
regeringens förslag i dessa frågor och avstyrker motionerna till den del de
inte är tillgodosedda.</pre>
<pre>Som finansutskottet tidigare anfört är det angeläget att åtgärder vidtas
för att förbättra det statsfinansiella läget. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag men som skatteutskottet föreslagit bör den del av förslaget
som avser 1991 års undantag från energiskatt senareläggas ett år. En
senareläggning av ikraftträdandet innebär att en budgetförstärkning på 100
miljoner kronor för år 1993 faller bort. Motionerna Fi37 (v) yrkandena 42 och
43 samt Fi43 (-) avstyrks av utskottet.</pre>
<pre>Fjärrvärme</pre>
<pre>Enligt vårens riksdagsbeslut på energiområdet (prop. 1991/92:150, FiU30)
skall någon allmän energiskatt inte utgå på bränsle som förbrukas vid
tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning.
Skatt som ändå har tagits ut i samband med produktion av sådan värme skall
återbetalas efter ansökan hos Riksskatteverket. Reglerna har samma innebörd för
den som utnyttjar en fjärrvärmeanläggning.</pre>
<pre>Enligt skatteutskottet har det framkommit att reglerna i vissa fall inte
fungerar enligt de angivna intentionerna. Om en värmeleverantör tillhandahåller
värme från en anläggning som har placerats t.ex. inom mottagarens
industriområde kan leveransen enligt Riksskatteverkets uppfattning inte bedömas
enligt reglerna för fjärrvärme. Skatteutskottet föreslår att detta
tillämpningsproblem undanröjs genom att ordet "fjärrvärme" i 28§
energiskattelagen skall bytas ut mot "värme".</pre>
<pre>Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot
förslaget, varför skatteutskottets förslag tillstyrks.</pre>
<pre>
Lagförslagen på skatteområdet</pre>
<pre>Förslagen i propositionen på skatteområdet föranleder 22 lagförslag. En del
av dessa förslag berör lagrum som aktualiseras även i andra propositioner som
riksdagen behandlar i höst. Dessa olika förslag måste samordnas. Därtill kommer
vissa ändringar som utskottet har berört i det föregående eller som har rent
teknisk karaktär.</pre>
<pre>Skatteutskottet föreslår mot denna bakgrund att den rent lagtekniska
regleringen av de aktuella frågorna bör anstå i avvaktan på riksdagens kommande
ställningstaganden i sakfrågorna. Formellt kan detta gå till så att
finansutskottet överlåter den lagtekniska regleringen åt skatteutskottet, som i
så fall kommer att lägga fram sitt förslag för riksdagen omedelbart efter de
kommande ställningstagandena till sakfrågorna.</pre>
<pre>Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att lagförslagen på
skatteområdet bör samordnas av skatteutskottet. Finansutskottet överlämnar
därför lagförslagen i propositionens bilaga 5, som tillstyrks med de ändringar
som utskottet redovisat, för samordning till skatteutskottet. Förslagen kommer
att behandlas i skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU18.</pre>
<pre>Bostadsstöd</pre>
<pre>Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994</pre>
<pre>I regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna ingår att
bostadssubventionerna skall begränsas. Finansminister Anne Wibble redovisar på
s. 12 i propositionen överenskommelsens innebörd i denna del på följande sätt:</pre>
<pre>Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall
bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994
netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen.
Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en
kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden
av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas
riksdagen.</pre>
<pre>I bilaga 5 till propositionen (s. 8--10) lägger statsrådet Bo Lundgren fram
förslag om en begränsning av räntesubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m.
den 1 januari 1994 och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
godkänna förslaget. Syftet med förslaget sägs vara att varaktigt sänka nivån
för statens kostnader för räntebidrag i förhållande till vad som annars skulle
följa av tidigare fattade beslut. För att den eftersträvade besparingen skall
uppnås måste åtgärderna riktas i första hand mot hus som har räntebidrag, dvs.
hus som har byggts, byggts om eller förvärvats med stöd av räntebidrag enligt
nuvarande eller äldre bestämmelser.</pre>
<pre>Bestående besparingseffekter hämtas enligt propositionen lämpligast in genom
en extra höjning av de garanterade räntesatser som används för att beräkna de
statliga räntebidragens storlek för hus påbörjade före år 1993. Med hänvisning
till att de partier som står bakom uppgörelsen har betonat att effekterna av
besparingen skall fördelas så rättvist som möjligt, förordas i propositionen
att extrahöjningen genomförs på sådant sätt att den i möjligaste mån bidrar
till att utjämna kapitalkostnaderna mellan räntebidragsberättigade hus av olika
ålder.</pre>
<pre>Den föreslagna besparingen kommenteras närmare i fyra motioner.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget som man anser vara
oacceptabelt (yrkande 31 i denna del). Förslaget avvisas också av Ny demokrati
som i motion Fi36 förordar att besparingen i stället tas ut genom en
minskning av biståndet (yrkande 4). I motion Fi29 av Inger Lundberg och
Ingegerd Sahlström (s) godtas besparingen men betonas vikten av neutralitet
mellan olika boendeformer. Motionärerna begär också att man skall analysera hur
kostnadsökningarna fördelar sig på olika boendeformer. Socialdemokraterna yrkar
i motion Fi35 avslag på det i bilaga 5 framlagda besparingsförslaget
(yrkande 1). I stället föreslår motionärerna att besparingen genomförs på det
sätt som anges på s. 12 i propositionen (yrkande 2).</pre>
<pre>Bostadsutskottet godtar i sitt yttrande -- BoU2y -- att den mellan
regeringen och Socialdemokraterna träffade överenskommelsen läggs till grund
för en reduktion av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 och avstyrker
därmed motionerna Fi37 (v) yrkande 31 i denna del samt Fi36 (nyd).
Bostadsutskottet anser dock att det inte tillkommer utskottet att bedöma det
förslag till alternativ besparing inom u-hjälpen som redovisas i Ny demokratis
motion.</pre>
<pre>En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras
får enligt bostadsutskottet stor betydelse inte minst för de boende. Det finns,
framhåller bostadsutskottet vidare, goda skäl för uppfattningen att ett beslut
i frågan måste övervägas noggrant. Minskningen av subventionerna skall
genomföras fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i och för sig kan vara
önskvärt att redan hösten 1992 fatta beslut om hur besparingseffekten skall
uppnås, anser bostadsutskottet att det är viktigt att frågan bereds
ytterligare. Om regeringen lämnar ett förslag i sådan tid att riksdagen kan
fatta beslut i ärendet under våren 1993 ger det, enligt bostadsutskottets
bedömning, rimliga förutsättningar för de förberedelser som beslutet kan
föranleda.</pre>
<pre>Bostadsutskottet konstaterar att förslaget i bilaga 5 inte helt
överensstämmer med den redovisning som finansministern lämnat på s. 12 i
propositionen. De ytterligare överväganden som bostadsutskottet förordar bör
enligt utskottet vägledas av vad finansministern anfört i frågan och av vad som
föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande fördelningen av
besparingseffekterna. Det innebär, framhåller bostadsutskottet, att riksdagen
inte bör godkänna det tämligen preciserade förslag till räntebidragsminskning
som lagts fram i propositionens bilaga 5. Riksdagen bör, anser
bostadsutskottet, göra ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.</pre>
<pre>Bostadsutskottet finner det självklart att regeringen utan särskild
framställning från riksdagen noga analyserar de effekter som
subventionsminskningen ger upphov till. Dessutom åligger det Boverket att
studera bostadsmarknadens funktionssätt och utvärdera bostadsstödets effekter.
Mot denna bakgrund är bostadsutskottet inte berett att tillstyrka det i motion
Fi29 (s) framförda kravet på analyser.</pre>
<pre>I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i bostadsutskottet
förslaget i motion Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till
denna avvikande mening.</pre>
<pre>Finansutskottet får för egen del anföra följande. Utgångspunkten för
uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna är att
bostadssubventionerna skall reduceras med 3 miljarder kronor netto. Bakom
uppgörelsen står fem av riksdagens partier. Därmed föreligger bred
parlamentarisk enighet om vilken omfattning reduktionen skall ha.
Finansutskottet ser detta som mycket värdefullt, eftersom en begränsning av
bostadssubventionerna utgör ett nödvändigt inslag i arbetet med att komma till
rätta med det strukturella budgetunderskottet.</pre>
<pre>Bostadsutskottet tillstyrker den föreslagna begränsningen men anser att en
indragning av denna omfattning måste övervägas noggrant eftersom den får stor
betydelse, inte minst för de boende. Bostadsutskottet förordar därför att
frågan bereds ytterligare. Finansutskottet kan för sin del tillstyrka ett
sådant uppskov, eftersom den nödvändiga förändringen inte är avsedd att
genomföras förrän 1994 och tid för rådrum således ännu föreligger. Riksdagen
måste dock ges möjlighet att fatta beslut i ärendet senast våren 1993.</pre>
<pre>Finansutskottet ansluter sig således till bostadsutskottets uppfattning och
föreslår att formerna för begränsningen avgörs senare. Riksdagen bör alltså
inte nu ta ställning till det tämligen preciserade förslag till
räntebidragsminskning som redovisas i propositionens bilaga 5. Detta förslag
avstyrks av finansutskottet. I enlighet med bostadsutskottets förslag bör den
fortsatta beredningen vägledas av finansministerns uttalanden i frågan och av
vad som föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande nivån på åtstramningen
och fördelningen av de effekter den ger upphov till. Vad finansutskottet här
anfört med anledning av propositionen och motion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Finansutskottet
avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.</pre>
<pre>Liksom bostadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi29 (s).</pre>
<pre>
Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993</pre>
<pre>Våren 1992 fattade riksdagen beslut om en extra upptrappning av den
garanterade räntan (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet.BoU23 s. 23--28).
Förändringen, som träder i kraft den 1 januari 1993, var delvis föranledd av
att egnahemsägarnas kapitalkostnader skulle komma att öka till följd av en
samtidigt genomförd ändring av skatten på kapitalinkomster. Besparingen
väntades medföra att statens utgifter för räntebidrag skulle minska med 3,4
miljarder kronor räknat på helår. Härav har drygt 1,5 miljarder kronor samband
med de ändrade reglerna för kapitalinkomstskatt.</pre>
<pre>Som ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna kommer
beskattningen av kapitalinkomster inte att ändras vid årsskiftet. I ett
tidigare avsnitt i detta betänkande har utskottet ställt sig bakom ett förslag
av denna innebörd.</pre>
<pre>Med hänsyn till att den skatteomläggning som utgjorde motiv för en del av
räntebidragsbesparingen nu inte kommer till stånd, föreslår Vänsterpartiet i
motion Fi37 att 1,8 miljarder kronor skall återföras till
räntebidragssystemet (yrkande 30). I motion Fi64 av Jan Fransson och Anders
Nilsson (s) framförs ett likartat förslag.</pre>
<pre>Bostadsutskottet håller med motionärerna om att man utifrån ett
neutralitetsresonemang kan hävda att det tidigare riksdagsbeslutet om en
extra upptrappning av den garanterade räntan bör rivas upp. Bostadsutskottet
vill dock -- främst med hänsyn till den samhällsekonomiskt ansträngda
situationen -- inte förorda att så sker. Bostadsutskottet anser således att
motionerna Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s) bör avslås av riksdagen. I en
meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet har i föregående avsnitt framhållit att en begränsning av
bostadssubventionerna under 1994 är ett viktigt inslag i arbetet med att komma
till rätta med det strukturella budgetunderskottet. Även om också
finansutskottet har förståelse för de rättviseaspekter som anförs i motionerna
är utskottet  inte berett att tillstyrka att en sådan begränsning skall föregås
av en uppräkning av räntebidragen. Finansutskottet avstyrker således motionerna
Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s).</pre>
<pre>
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att ett nytt
bostadsfinansieringssystem utformas. På sikt bör nuvarande generella
subventioner minskas kraftigt. Det gäller såväl möjligheten till ränteavdrag
som systemet med räntebidrag. Målet att alla skall ha möjlighet till en god
bostad till rimligt pris ligger fast, framhåller motionärerna, som därför anser
att minskningen måste balanseras med utvidgade selektiva insatser, däribland
inkomstprövade bostadsbidrag. En parlamentariskt sammansatt utredning bör ges i
uppdrag att utarbeta förslag om hur det minskade stödet till bostadssektorn
skall utformas (yrkande 31 i denna del).</pre>
<pre>Bostadsutskottet avstyrker motionen. Riksdagen har nyligen beslutat om
ett nytt bostadsfinansieringssystem. Bostadsutskottet finner det inte motiverat
att redan innan detta system trätt i kraft låta utreda ett nytt. I en
meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning och avstyrker
motion Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.</pre>
<pre>Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 4) framhålls att det finns ett stort behov av att
vidta underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Insatserna beträffande
drift- och underhållsåtgärder står i dag inte i proportion till de
investeringar som har gjorts i det svenska vägnätet under de senaste åren. Av
framtida satsningar i vägar bör därför enligt propositionen en ökad andel
inriktas på underhållsåtgärder.</pre>
<pre>Regeringen anser att i syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt 1,5
miljarder kronor bör anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt. Medlen skall användas för underhållsåtgärder samt investeringar i
objekt på länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen och därmed jämställda
områden.</pre>
<pre>De anvisade medlen bör enligt propositionen ställas till Vägverkets
disposition. Vid verkets fördelning av medlen på regioner och enskilda objekt
skall stor hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt.
Åtgärderna skall därför kunna sättas i gång snabbt och vara
sysselsättningsintensiva. Vidare bör hänsyn tas till vilka effekter åtgärderna
ger för att tillgodose näringslivets behov av förbättrade transporter.</pre>
<pre>I motion Fi54 av Stina Gustavsson (c) framhålls att i Vägverkets region
öst är Kronobergs län det län som har den högsta andelen grusvägar och att
detta län utan tvekan är ett verkligt skogslän. Motionären anser därför att
även Vägverkets östra region bör kunna få del av de anvisade medlen.</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkas att riksdagen beslutar att de 1,5 miljarder
kronor som regeringen föreslår skall anvisas för reparationer och underhåll av
länsvägar i framför allt skogslänen endast skall få användas produktivt, dvs.
till att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.</pre>
<pre>Trafikutskottet anser för sin del att det är angeläget med satsningar på
infrastrukturen för att skapa sysselsättning och tillväxt. Trafikutskottet
tillstyrker därför regeringens förslag att anvisa 1,5 miljarder kronor för
underhållsåtgärder och investeringar på länsvägarna med den fördelning som
föreslås i propositionen.</pre>
<pre>Trafikutskottet erinrar, med anledning av yrkandet i motion Fi54 (c), om att
då riksdagen våren 1991 fattade beslut om det nya anslaget Investeringar i
trafikens infrastruktur framhölls att det var angeläget att bl.a. sydöstra
Sverige skulle tillföras en större andel av ordinarie anslag. Regeringen har
beaktat detta då direktiven för verkens investeringsplanering fastställts.</pre>
<pre>Med hänsyn till att det nya anslaget bl.a. skall syfta till att motverka
arbetslösheten i utsatta delar av landet kan trafikutskottet inte ställa sig
bakom yrkandet i motion Fi36 (nyd) att medlen endast skall få användas till
förbättringar av vägarna för den tunga kommersiella trafiken. Som framhålls i
propositionen skall Vägverket vid sina beslut om användning av anslaget dock ta
hänsyn till näringslivets behov av förbättrade transporter.</pre>
<pre>Ledamoten från Ny demokrati i trafikutskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) i
en avvikande mening till yttrandet.</pre>
<pre>Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Fi36 (nyd)
yrkande 11 och Fi54 (c).</pre>
<pre>
Övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkas att riksdagen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3miljarder kronor till Banverket
(yrkande 2), 2miljarder kronor till Vägverket (yrkande 3), 50 miljoner kronor
till Sjöfartsverket (yrkande 4) och 750 miljoner kronor till Televerket
(yrkande 5).</pre>
<pre>De järnvägslinjer som enligt motionen bör få tillgång till de extra medlen är
bl.a. västra stambanan, södra stambanan, västkustbanan, ostkustbanan, norra
stambanan, godsstråket genom Bergslagen, projekt enligt
storstadsförhandlingarna samt länsjärnvägar. Pengarna till Vägverket skall
främst användas för förbättrat underhåll, trafiksäkerhetshöjande investeringar
och delfinansiering av skogsbilvägar.</pre>
<pre>Anslaget till Sjöfartsverket skall gå till projekt som verket tagit fram samt
till projektering och utbyggnad av trafik- och miljöinformationssystem.</pre>
<pre>Televerkets anslag skall enligt motionärerna användas till modernisering av
äldre stationer samt till utbildningsinsatser inom verket.</pre>
<pre>Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande vad man vid flera tillfällen
uttalat om att det är angeläget med ökade investeringar i trafikens
infrastruktur och att dessa insatser bör tidigareläggas mot bakgrund av
nuvarande lågkonjunktur.</pre>
<pre>Trafikutskottet redovisar vidare i yttrandet de olika medelsanvisningar som
riksdagen tidigare beslutat om på dessa områden. Trafikutskottet erinrar också
om att man ställer sig bakom förslaget att anvisa 1,5 miljarder kronor på
anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt utöver de 2,2
miljarder kronor som riksdagen beslutade i juni 1992. Vidare föreslås i
propositionen att riksdagen anvisar en miljard kronor till AMS för att
möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar i
affärsverken.</pre>
<pre>Trafikutskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att ställa sig
bakom de krav på ytterligare medelsanvisningar som framförs i motionen.</pre>
<pre>Finansutskottet har samma uppfattning som trafikutskottet och avstyrker
motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.</pre>
<pre>
Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) framhålls att en modernisering och effektivisering av
infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en
framstående industrination. Av miljöskäl är det nödvändigt att dagens dominans
av vägtransporter bryts och att järnvägens och sjöfartens andel av
transportarbetet ökar.</pre>
<pre>Motionärerna anser att regeringen måste utarbeta en plan för den långsiktiga
utbyggnaden av infrastrukturen (yrkande 11). I denna plan måste också anges hur
finansieringen skall ske.
Dessutom begär motionärerna att regeringen låter snabbutreda frågan om en
banlag med väglagen som förebild (yrkande 14) samt att regeringen snarast för
riksdagen föreslår åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i
infrastruktur (yrkande 15).</pre>
<pre>I trafikutskottet delar en majoritet bestående av socialdemokrater och
ledamoten från Ny demokrati motionärernas uppfattning att en modernisering och
effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla
sin position som en framstående industrination. Regeringen bör därför utarbeta
en plan för hur den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen skall
genomföras. Därvid måste också anges hur denna utbyggnad skall finansieras.</pre>
<pre>Som framhålls i motion Fi35 (s) är det angeläget, skriver trafikutskottet,
att tidigarelägga investeringar i nuvarande lågkonjunktur. Därmed kan
sysselsättning skapas och investeringar genomföras till 20--25% lägre
kostnader än tidigare. Såväl Banverket som Vägverket har redovisat att de kan
tidigarelägga projekt för nära 30 miljarder kronor. I kommunerna finns
investeringar i gatu- och vägnätet på över 2miljarder kronor som kan
tidigareläggas. Trafikutskottet anser, vilket också yrkas i motionen, att
regeringen snarast bör utarbeta förslag till åtgärder som möjliggör
tidigareläggning av investeringar i infrastruktur. Som exempel på en angelägen
åtgärd vill trafikutskottet nämna att verken bör ges möjlighet att finansiera
sina investeringar med lån. Det är enligt trafikutskottets mening riktigt att i
en lågkonjunktur låna till för samhället produktiva investeringar. Däremot är
det skadligt för landet om lönsamma investeringar inte kan genomföras till
följd av budgetrestriktioner. Trafikutskottet vill vidare understryka
betydelsen av att verken har beredskapsbanker med projekt som snabbt kan
påbörjas i en lågkonjunktur.</pre>
<pre>Som framhålls i motion Fi35 (s) bör regeringen också skyndsamt utreda frågan
om införandet av en banlag med väglagen som förebild. Syftet med en banlag
skall vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.</pre>
<pre>Vad trafikutskottet anfört i sitt yttrande bör riksdagen enligt
trafikutskottet som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi35 (s)
yrkandena 11, 14 och 15 tillstyrks därmed av trafikutskottet.</pre>
<pre>Till trafikutskottets yttrande har ledamöterna fråm Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fogat en avvikande
mening där motionen avstyrks.</pre>
<pre>Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och anser att vad
trafikutskottet anfört med anledning av motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Övriga infrastrukturfrågor</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) yrkas att regeringen tillsätter en
infrastrukturkommission för att påskynda de större projekten, medverka till att
överenskomna delar i storstadspaketen påbörjas samt för att undanröja
oklarheter i övriga pågående projekt (yrkande 12). Motionärerna yrkar vidare
att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag
med uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm
och Arlanda (yrkande 13).</pre>
<pre>Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande att riksdagen på senare tid
anvisat betydande extraanslag för investeringar i och underhåll av
infrastrukturen. En stor del av de beslutade projekten är också påbörjade eller
avslutade. Trafikutskottet har vidare erfarit att regeringen arbetar intensivt
med frågor om framtida infrastruktursatsningar och hur de skall finansieras.
Regeringen avser att i kommande budgetproposition för riksdagen redovisa sina
ställningstaganden i dessa frågor. Något uttalande av riksdagen är därför inte
erforderligt, anser trafikutskottet.</pre>
<pre>Trafikutskottet skriver vidare att man tidigare har uttalat att det är
angeläget att Arlandabanan kan byggas. En utbyggnad av projektet har redan
påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom skilda beslut
sammanlagt 750 miljoner kronor anvisats från det särskilda
infrastrukturanslaget. Regeringen har vidare givit en finansiell rådgivare i
uppdrag att utreda förutsättningarna för att genomföra projektet med en så
begränsad statlig insats som möjligt. Denna utredning kommer inom kort att
redovisas för regeringen.</pre>
<pre>Trafikutskottet avstyrker för sin del motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.</pre>
<pre>De socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet tillstyrker motionen i en
avvikande mening till trafikutskottets yttrande.</pre>
<pre>Finansutskottet avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13 med
hänvisning till vad trafikutskottet anfört.</pre>
<pre>ROT-program för kommunala fastigheter m.m.</pre>
<pre>Socialdemokraterna begär i motion Fi35 att regeringen senast i samband
med 1993 års budgetproposition lägger fram förslag till åtgärder för att
motverka nedgången i byggandet. Tänkbara sätt att öka investeringarna är att
tidigarelägga investeringar för vård och omsorg, reparation och underhåll av
kommunala anläggningar som skolor och dylikt (yrkande 16). I motion Fi37
föreslår Vänsterpartiet ett ombyggnads- och reparationsprogram för skolor,
ålderdomshem, daghem m.m. Åtgärderna skall finansieras med statliga lågräntelån
som inriktas på varsam upprustning och som hindrar onödigt omfattande
ombyggnader (yrkande 7). I motion Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
föreslås att fysiska personer skall ges rätt till avdrag för reparationer som
utförs av momsregistrerad firma. Under inkomståret 1993 skall sådant avdrag
medges med högst 15 000 kr per fastighet eller lägenhet (yrkande 1).</pre>
<pre>Bostadsutskottet delar uppfattningen i motionerna. Bostadsutskottet delar
inställningen att överkapaciteten inom byggnadsindustrin bör kunna utnyttjas
för ROT-verksamhet under de närmaste åren. Det är, anser bostadsutskottet,
viktigt att vidta åtgärder som ökar sysselsättningen inom olika delar av
byggsektorn. Av bl.a. propositionen framgår att detta också är regeringens
ambition, påpekar bostadsutskottet.</pre>
<pre>Bostadsutskottet föreslår att riksdagen, med anledning av de tre motionerna,
gör ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att regeringen snarast
bör redovisa om ytterligare åtgärder bör sättas in för att stimulera
ROT-verksamheten.</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning. Enligt vad
utskottet erfarit avser också regeringen att i samband med 1993 års
budgetproposition lägga förslag som leder till ökad ROT-verksamhet år 1993 och
1994.</pre>
<pre>Utskottet vill betona att i nuvarande arbetsmarknadsläge bör
sysselsättningsskapande åtgärder inom  byggsektorn också kunna inriktas mot
vissa upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I de tre  motionerna ges
exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga stimulansåtgärder. Vad
finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi35 (s)  yrkande 16,
Fi37 (v) yrkande 7 och Fi72 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin
mening ge till känna för regeringen.</pre>
<pre>ROT-program för va-nätet</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att kommunerna erbjuds statliga lån
med gynnsamma villkor till renovering av va-näten (yrkande 6). I motion
Fi25 för Robert Jousma (nyd) fram ett liknande förslag.</pre>
<pre>Bostadsutskottet uppger att det flera gånger tidigare behandlat motioner
av snarlik innebörd. Bostadsutskottet har därvid påpekat att underhållet av
va-nätet är en kommunal uppgift och att kommunerna har laglig rätt att
fastställa va-taxan till en sådan nivå att nödvändiga investeringar kan
genomföras. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i
bostadsutskottet förslagen i motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v).
Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till denna avvikande mening.</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att frågan om
reparation av va-nätet är en kommunal angelägenhet. Finansutskottet avstyrker
med hänvisning härtill motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v) yrkande 6.</pre>
<pre>
Moderna museets lokaler</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) erinras om att riksdagen vid riksmötet 1991/92 beslöt
att som sin mening ge regeringen till känna att Byggnadsstyrelsen omgående
borde få i uppdrag att påbörja projekteringen av nya lokaler för Moderna museet
och Arkitekturmuseet (yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30 res. 26, rskr.
1991/92:350).
Investeringar i kultur under en lågkonjunktur är enligt motion 1992/93:Fi37
ekonomiskt försvarbara och kan t.o.m. ge ett överskott på lång sikt. Mot denna
bakgrund föreslås i motionen att riksdagen  på tilläggsbudget för innevarande
budgetår skall anvisa 350 miljoner kronor för att projekteringen och byggandet
av Moderna museet skall kunna inledas omedelbart (yrkande 13).</pre>
<pre>Kulturutskottet noterar i sitt yttrande (1992/93:KrU5y) att regeringen
efter riksdagens beslut den 10 juni 1992 beslutat att uppdra åt
Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderna museet och
Arkitekturmuseet. Projekteringen skall ske i enlighet med det byggnadsprogram
som upprättats på grundval av den spanske arkitekten Rafael Moneos vinnande
förslag. Projekteringsstart avses ske hösten 1992. Projektering och byggnadslov
skall vara klara hösten 1993, varefter upphandling och schaktarbeten avses pågå
under vintern 1994. Byggstart planeras till sommaren 1994. Två år senare,
försommaren 1996, avses inflyttningen ske.</pre>
<pre>Kulturutskottet noterar att regeringen nu fattat beslut som innebär att
projekteringen av ny- och tillbyggnad av Moderna museet och Arkitekturmuseet
skall påbörjas. De nya möjligheter som denna ny- och tillbyggnad ger museerna
och den nya byggnaden i sig kommer att få stor betydelse för kulturlivet i
landet.</pre>
<pre>Enligt kulturutskottet sker finansieringen normalt genom att lån upptas i
Riksgäldskontoret. Utskottet anser att i den mån regeringen bedömer det
nödvändigt att av sysselsättningsskäl anvisa medel över statsbudgeten för denna
investering ankommer det på regeringen att under den fyraåriga projekterings-
och byggnadsperioden återkomma till riksdagen med förslag om medelsanvisning.
Med det anförda avstyrker kulturutskottet motionen.</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i vad kulturutskottet anfört och föreslår att
riksdagen avslår motion Fi37 yrkande 13.</pre>
<pre>
Besparingar inom Utrikesdepartementets område</pre>
<pre>I propositionen föreslås besparingar på 1,5 miljarder kronor per år inom
Utrikesdepartementets område avseende Sveriges bistånd.</pre>
<pre>I propositionen anges att Sverige under ett antal år har avsatt 1 % av
bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt utvecklingssamarbete.
Regeringen kommer även fortsättningsvis att använda sig av nuvarande
beräkningsmetod. Sammantaget skall biståndsramen minskas med 1,5 miljarder
kronor jämfört med innevarande budgetårs biståndsram. Nedskärningen kommer ej
att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.
Målet är att så snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett
u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.</pre>
<pre>I motion Fi24 av Hans Göran Franck (s) yrkas
att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som anges i
propositionen (yrkande 1),
att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i syfte att
utöka u-hjälpen (yrkande 2 i denna del),
att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas till ett
budgetår (yrkande 3).</pre>
<pre>I motionen sägs att det vore av stort värde, inte minst symboliskt, om
u-hjälpen kunde ligga på oförändrad nivå. I vart fall bör, enligt motionären,
en besparing på u-hjälpen göras väsentligt mindre än vad som föreslås i
propositionen och endast tillfällig, dvs. begränsas till kommande budgetår.</pre>
<pre>Vidare sägs det i motionen bl.a. att den nuvarande utvecklingen innebär att
praktiskt taget alla länder i Europa minskar sina försvarskostnader. Det finns
enligt motionärens uppfattning möjligheter till ytterligare begränsningar av
försvarskostnaderna. Även andra möjligheter till utökning av biståndet än via
minskning av försvarsanslaget bör prövas.</pre>
<pre>I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att nivån för
biståndet sänks till 0,7% av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4200
miljoner kronor per år (yrkande 2).</pre>
<pre>Motionärerna framhåller att detta motsvarar det mål som fastlagts av FN.</pre>
<pre>I motion Fi42 av Annika Åhnberg (-) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om besparing inom Utrikesdepartementets område på 1500
miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.</pre>
<pre>I motion Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad  i motionen
anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse
(yrkande 1),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna ej
bör drabba miljöbiståndet (yrkande 2),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas att
återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95 (yrkande 3).</pre>
<pre>Motionärerna framhåller bl.a. att allmänhetens kunskaper om biståndets
positiva effekter är bristfälliga. Därför behövs ytterligare satsningar på
positiv information för att skapa en kraftfull opinion till försvar för
tankarna om en rättvisare fördelning av jordens resurser och för ett generöst
svenskt bistånd.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 32 yrkas avslag på
propositionens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på  1
500 miljoner kronor.</pre>
<pre>I motionen anges att nedskärningen av u-landsbiståndet har ett starkt
symbolvärde. När inte föregångslandet Sverige har råd med solidariteten får
finansministrar i andra i länder i kris lättare att driva igenom liknande
nedskärningar. Det har väckt stor oro i u-länderna och i FN-organ och är ett
grovt svek mot de fattiga. U-landsbiståndet bör inte heller naggas i kanten
genom att användas för att täcka asylkostnader, miljöbistånd till Östeuropa
eller fredsbevarande FN-insatser.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) begärs också (yrkande 15) att ett specialdestinerat bidrag
på 300 miljoner kronor skall avsättas till trähus för återvändande ryska
officersfamiljer. Som villkor ställs att husen produceras i Sverige och att
Ryssland uppfyller sina utfästelser och drar hem trupperna från Baltikum.
Vidare pekas på behovet av kunskapsöverföring till Östeuropa (yrkande14).</pre>
<pre>Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande 1992/93:UU4y att det
uppkomna läget i den svenska ekonomin nödvändiggör kraftfulla
besparingsåtgärder på en rad områden. De av regeringen föreslagna åtgärderna
är av olika karaktär och måste betraktas var för sig. Den föreslagna
minskningen av biståndsramen kan inte direkt kopplas till den svenska ekonomins
strukturproblem, ej heller till andra sektorer av den svenska ekonomin, utan
får snarare ses i perspektivet av det allmänt försämrade statsfinansiella
läget.</pre>
<pre>Utrikesutskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av
biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Regeringens mål
är i stället att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, återgå till ett
u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI. Det är inte möjligt att på förhand
säga när detta låter sig göra. En återgång till 1-procentsnivån bör ske så
snart det akuta statsfinansiella läget tillåter. Däremot finns det ej anledning
att direkt koppla frågan om biståndet till en lösning av den svenska ekonomins
strukturproblem.</pre>
<pre>Utrikesutskottet menar att kunskapen om och stödet för 1-procentsmålet är väl
befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till
1-procentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den
även av det skälet bör prioriteras.</pre>
<pre>I propositionen framhålls att nedskärningen ej kommer att beröra
katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.
Utrikesutskottet menar att det är ett lämpligt förfarande. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag avseende biståndets storlek och inriktning
och avstyrker de motionsyrkanden som avser u-landsbiståndet.</pre>
<pre>Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi24(s) yrkandena 1--3, Fi36
(nyd) yrkande 2, Fi37 (v) yrkandena 14--15 och 32, Fi42 (-) och Fi73 (s).</pre>
<pre>Besparingar inom Försvarsdepartementets område</pre>
<pre>Redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret</pre>
<pre>För försvarets vidkommande innebär uppgörelsen mellan regeringen och
Socialdemokraterna att utgifterna vid fullt genomslag skall begränsas med 1,2
miljarder kronor per år. Det skall ske genom att Västgöta flygflottilj (F 6) i
Karlsborg samt ytterligare en flygflottilj läggs ned, genom minskade
värnpliktsförmåner samt genom besparingar inom civilförsvaret. Av propositionen
framgår att det inte räcker med de föreslagna åtgärderna för att uppnå det
eftersträvade sparbetinget. Chefen för Försvarsdepartementet kommer därför att
inventera vilka möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå
sparmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Dessa åtgärder kommer
att redovisas i 1993 års budgetproposition.</pre>
<pre>Socialdemokraterna tar i motion Fi35 (yrkande 3) fasta på detta uttalande
och föreslår att riksdagen genom ett tillkännagivande markerar att det är
nödvändigt att nästa års budgetproposition innehåller ett trovärdigt
besparingsprogram som berör såväl krigsorganisationen som fredsorganisationen.</pre>
<pre>Försvarsutskottet utgår i sitt yttrande (FöU4y) från att den till
budgetpropositionen aviserade redovisningen kommer att innehålla de förslag som
med hänsyn till en balanserad krigs- och fredsorganisation är möjliga att
genomföra under innevarande försvarsbeslutsperiod. Med denna förutsättning får,
enligt försvarsutskottet, yrkande 3 i motion Fi35 (s) anses bli tillgodosett.</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i försvarsutskottets bedömning och avstyrker
motion Fi35 (s) yrkande 3.</pre>
<pre>Ytterligare besparingar på försvarsområdet</pre>
<pre>Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de
ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Ekonomi- och
verksamhetsförändringar bör prövas samlat när regeringen har redovisat sina
förslag i 1993 års budgetproposition. Av denna anledning avvisar
försvarsutskottet de ytterligare besparingskrav som förs fram av Vänsterpartiet
i motion Fi37 (yrkande 33) och av Hans Göran Franck (s) i motion Fi24
(yrkande 2). Försvarsutskottet avvisar också det yrkande som Ny demokrati har i
sin motion Fi36 (yrkande 5) om kostnadseffektiva och rationella satsningar
på försvaret. I sak delar försvarsutskottet motionärernas uppfattning men anser
att åtgärder för att uppnå förbättringar i dessa avseenden bör bedömas i sitt
sammanhang och därför inte nu tas upp till prövning.</pre>
<pre>Finansutskottet är i likhet med försvarsutskottet inte berett att nu
förorda några ytterligare besparingar eller omprövningar på försvarsområdet.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi24 (s) yrkande 2 i
denna del, Fi36 (nyd) yrkande 5 och Fi37 (v) yrkande 33.</pre>
<pre>
Nedläggning av Västgöta flygflottilj</pre>
<pre>Två motioner har väckts med anledning av förslaget att lägga ned Västgöta
flygflottilj (F 6) med början den 1 juli 1993. Båda motionerna tar upp de
regional- och arbetsmarknadspolitiska problem detta ger upphov till.</pre>
<pre>I motion Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) betonas att
regeringen särskilt bör följa avvecklingen av F 6 och vidta åtgärder till stöd
för en positiv utveckling i kommunen. I motion Fi45 av Jan Fransson m.fl.
(s) framhålls statens ansvar för att ny verksamhet och nya arbeten tillförs
Karlsborg. Motionärerna vill också att man utreder konsekvenserna för de
industrier som svarar för motor- och apparatunderhållet på Viggenflygplan.</pre>
<pre>Försvarsutskottet, som biträder den föreslagna nedläggningen, är medvetet
om den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg och de konsekvenser en
nedläggning för med sig. Liksom vid tidigare strukturförändringar är det enligt
försvarsutskottet synnerligen angeläget att insatser görs för den personal som
berörs. Försvarsutskottet utgår från att regeringen noga kommer att följa
utvecklingen i Karlsborgs kommun och tillsammans med berörda myndigheter vidtar
de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som i detta sammanhang behövs i
samband med nedläggningen. Med ett riksdagens uttalande av denna innebörd synes
syftet med motionerna i huvudsak kunna bli tillgodosett, framhåller
försvarsutskottet.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker den föreslagna nedläggningen och delar även i
övrigt försvarsutskottets uppfattning. Det är enligt finansutskottets mening
givet att statsmakterna vid en nedläggning av detta slag noga måste följa
utvecklingen och vidta de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bedöms lämpliga
i sammanhanget. Finansutskottet utgår från att regeringen är medveten om
problemet och anser det således inte erforderligt med ett särskilt
tillkännagivande av det slag motionärerna begär. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionerna Fi26 (c) och Fi45 (s).</pre>
<pre>Ändrade värnpliktsförmåner</pre>
<pre>Regeringen föreslår att det inte skall göras någon årlig uppräkning av de
värnpliktigas kontantförmåner under 1993. Dessutom skall de värnpliktigas fria
hemresor begränsas till i princip en resa var fjortonde dag. Denna förändring
skall börja tillämpas den 1 januari 1993, och dess praktiska tillämpning skall
enligt propositionen styras av lokala förhållanden. Så t.ex. skall de
värnpliktiga kunna erhålla meningsfylld utbildning under ett mellanliggande
veckoslut och därigenom få en sammanhängande ledighet på fyra dygn vid
hemresan.</pre>
<pre>De föreslagna ändringarna avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37
(yrkande 34).</pre>
<pre>Försvarsutskottet som biträder förslaget anser i likhet med regeringen
att de ändrade reseförmånerna bör kunna anpassas till lokala förutsättningar.
Bl.a. bör detta gälla beträffande olika förbands utbildningsrytm och
geografiska belägenhet, påpekar försvarsutskottet.</pre>
<pre>Även finansutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna nya
inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner. Finansutskottet
avstyrker därmed också motion Fi37 (v) yrkande 34.</pre>
<pre>Besparingar inom totalförsvarets civila del</pre>
<pre>De föreslagna besparingarna inom den civila delen av totalförsvaret skall
uppgå till 100 miljoner kronor årligen och bedöms för närvarande kunna göras
inom bl.a. funktionerna Ledning och samordning samt Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Inga motioner har väckts i anslutning till detta förslag.
Försvarsutskottet tillstyrker propositionens förslag.</pre>
<pre>Finansutskottet har från sina utgångspunkter inget att erinra i frågan
utan tillstyrker den föreslagna inriktningen av besparingarna inom den civila
delen av totalförsvaret.</pre>
<pre>
Övriga frågor</pre>
<pre>Besparingar inom Justitiedepartementets område</pre>
<pre>I propositionen föreslås bl.a. besparingar inom Justitiedepartementets område
på sammanlagt 500 miljoner kronor per år. Besparingarna bör, enligt vad som
anförs i propositionen (s. 13), bl.a. göras genom rationaliseringar inom
polisväsendet och genom att reglerna för polisaspiranters studieförmåner
förändras så att studiefinansieringen kommer att ske med studiemedel.</pre>
<pre>Justitieutskottet pekar i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) på att konkreta
förslag kommer att presenteras i budgetpropositionen år 1993.</pre>
<pre>Utskottet understryker att det pågår ett omfattande beredningsarbete när det
gäller att på de olika nivåerna inom polisorganisationen effektivisera och
rationalisera arbetet. I det besvärliga statsfinansiella läge som råder är
detta ett utomordentligt angeläget arbete. Utskottet vill för sin del stryka
under att besparingar inom polisområdet i första hand bör göras genom
administrativa rationaliseringar. Utskottet vill också framhålla att
indragningar i den redan ansträngda polisverksamheten på fältet måste undvikas.
Däremot är det självklart så att också fältverksamheten skall bedrivas på ett
sådant sätt att resurserna utnyttjas effektivt.</pre>
<pre>Justitieutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om ändrad
studiefinansiering för polisaspiranter. I detta sammanhang vill utskottet dock
samtidigt aktualisera frågan om en översyn av polisutbildningen; förändringar
härvidlag kan bli nödvändiga för att det skall vara möjligt att genomföra en
studiemedelsfinansiering under hela eller delar av polisutbildningen. Utskottet
utgår från att denna fråga övervägs i regeringskansliet i samband med att ett
konkret förslag till finansiering av polisutbildningen utarbetas.
Sammanfattningsvis förordar justitieutskottet att de föreslagna besparingarna
inom Justitiedepartementet skall godkännas av riksdagen.</pre>
<pre>Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den
justitieutskottet redovisat och tillstyrker således propositionens förslag.</pre>
<pre>
Besparingar inom Kommunikationsdepartementets område</pre>
<pre>I propositionen sägs att inom Kommunikationsdepartementets område skall
utgifterna minska med 300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att
tas ut i form av produktivitetskrav.</pre>
<pre>Trafikutskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om
besparingar inom Kommunikationsdepartementets område.</pre>
<pre>Finansutskottet har ingen annan uppfattning än trafikutskottet. Riksdagen
bör sålunda godkänna vad regeringen förordat i denna fråga.</pre>
<pre>Besparingar inom Jordbruksdepartementets område</pre>
<pre>Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall 250
miljoner kronor sparas inom Jordbruksdepartementets område. Regeringen begär i
propositionen att riksdagen godkänner denna besparing.</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 9) att spara
250miljoner kronor per år inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde.</pre>
<pre>Dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 8) redovisas minskade utgifter genom sänkning av
dagbidraget till asylsökande och begränsning av hälsoundersökningar för
asylsökande. Ingen av dessa åtgärder kräver beslut av riksdagen. Riksdagen
bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om besparingar på vardera 140
miljoner kronor för innevarande budgetår och 205 miljoner kronor nästa budgetår
avseende dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande. Denna besparing har
inte föranlett något motionsyrkande.</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om en utredning
om reducering av förläggningskostnader för asylsökande och omförhandling av
förläggningsavtal.</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande att chefen för
Kulturdepartementet har aviserat att en utredning skall tillkallas för en
översyn av flykting- och invandringspolitiken. Socialförsäkringsutskottet
förutsätter att frågor om framtida förläggningskapacitet kommer att tas upp i
det sammanhanget. Vad angår omförhandling av nu gällande avtal mellan Statens
invandrarverk och enskilda personer är detta helt en fråga som det ankommer på
Invandrarverket att ta ställning till. Socialförsäkringsutskottet avstyrker
bifall till motion Fi36 i denna del.</pre>
<pre>Finansutskottet som delar socialförsäkringsutskottets uppfattning har
ingen erinran mot vad som anförs i propositionen. Propositionen läggs därmed
till handlingarna i denna del.</pre>
<pre>Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet det i
motion Fi36 yrkande 7 framlagda förslaget om reducering av
förläggningskostnader.</pre>
<pre>
Barnbidrag</pre>
<pre>Efter förslag av regeringen i 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen
att det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget skulle höjas från
9 000 kronor till
10 200 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:100
bil. 7, bet. SoU12, rskr. 211). Hösten 1991 beslutade riksdagen att höjningen
skulle flyttas fram till den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:38, bet. FiU10,
rskr. 108).</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 3 Socialdepartementet) föreslås nu att de beslut som
tidigare fattats att höja det allmänna barnbidraget och det förlängda
barnbidraget skall upphävas.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionens
förslag. I motionen anförs att barn- och studiebidragen kan bibehållas på
nuvarande nivå om den av motionärerna förordade momssänkningen till 22 % får
stöd.</pre>
<pre>Enligt finansutskottets mening innebär den nuvarande ekonomiska
situationen att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att upphäva de
tidigare besluten om höjningar av det allmänna barnbidraget och det förlängda
barnbidraget. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionens
förslag och avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 45--47.</pre>
<pre>
Besparingar inom studiestödsområdet</pre>
<pre>Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall ca 300
miljoner kronor per år sparas inom studiestödsområdet. Regeringen begär i
propositionen (s. 13, mom. 10) att riksdagen godkänner denna besparing.</pre>
<pre>I motion Fi37 motsätter sig Vänsterpartiet besparingsförslaget (yrkande
35).</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet biträder propositionen i denna del. I en
meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 10) att spara ca
300 miljoner kronor per år inom studiestödsområdet och avstyrker motion Fi37
(v) yrkande 35.</pre>
<pre>
Utebliven höjning av studiebidrag</pre>
<pre>Enligt tidigare beslut skall studiebidraget inom studiehjälpen höjas vid
årsskiftet 1992/93. Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna
barnbidraget. Som en följd härav föreslås i propositionen (bilaga 6, mom. 1)
att den beslutade höjningen inte genomförs. Detta väntas ge en besparing på 270
miljoner kronor för helår. I anslutning till förslaget redovisas ett förslag
till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen
(1973:349).</pre>
<pre>Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt att en redan
beslutad höjning av barnbidraget inte skall komma till stånd. I konsekvens
härmed bör också beslutet om en höjning av studiebidraget per den 1 januari
1993 upphävas. Finansutskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen.</pre>
<pre>
Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning</pre>
<pre>I propositionen föreslår regeringen att arbetsmarknadsutbildningen inom det
reguljära utbildningsväsendet byggs ut med 23 000 heltidsplatser under
vårterminen 1993, varav 13 000 vid komvux, 5 000 vid gymnasieskolan och 5 000
vid folkhögskolan. Detta förslag har utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt
i betänkandet. Som en del av denna satsning föreslås i propositionen (bilaga 6,
mom. 2 och 3) att ytterligare 227 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för
innevarande budgetår till studiestöd för elever i komvux och folkhögskolan.
Av beloppet anslås 142 miljoner kronor till särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa och 85 miljoner kronor till studiemedel.</pre>
<pre>Kostnaden för studiehjälp till ytterligare 5 000 platser i gymnasieskolan
under vårterminen 1993 beräknas till 20 miljoner kronor. Denna utgiftsökning
täcks av den besparing som görs på anslaget genom den uteblivna höjningen av
studiebidraget. Någon extra medelsanvisning erfordras därför inte för detta
ändamål.</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att riksdagen på tilläggsbudget
anvisar ytterligare 84,5 miljoner kronor till studiemedel (yrkande 17) och
ytterligare 141 miljoner kronor till vuxenstudiestöd (yrkande 18).</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag
till medelsanvisning. Socialförsäkringsutskottet utgår från att regeringen
förutsättningslöst prövar fördelningen av de nya medlen över landet så att
studiestöden följer utbildningsplatserna. I en meningsyttring stöder
Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37.</pre>
<pre>Finansutskottet har tidigare tillstyrkt regeringens förslag till satsning
på arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och i det
sammanhanget avstyrkt ett förslag från Vänsterpartiet om att därutöver inrätta
15 000 årsstudieplatser. I konsekvens härmed tillstyrker finansutskottet
regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 anvisa 85
miljoner kronor till Studiemedel m.m. och 142 miljoner kronor till
Vuxenstudiestöd m.m. Finansutskottet avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 17 och
18.</pre>
<pre>Hemspråksundervisning</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkande 19 begärs att bidragen för
hemspråksundervisning skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993.
I samband med att ett nytt generellt statsbidrag till kommuner införs den 1
januari 1993 (prop. 1991/92:150, FiU29), avvecklas ett stort antal
specialdestinerade bidrag till kommuner, bl.a. sektorsbidraget till driften av
det kommunala offentliga skolväsendet i vilket medel för hemspråksundervisning
beräknas. Därefter kommer således kommunerna själva att avgöra hur medlen skall
användas.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet har under föregående riksmöte flera gånger behandlat
samma yrkande av samma motionärer. Senast i ett yttrande till finansutskottet i
anslutning till kompletteringspropositionen. Utbildningsutskottet framhöll
bl.a. att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en
naturlig tvåspråkighet. Utskottet föreslår med samma motivering att motionen
avstyrks även nu.</pre>
<pre>Finansutskottet ser mot denna bakgrund inte något skäl att tillstyrka
motion Fi36 yrkande 19.</pre>
<pre>
Stöd till politiska partier</pre>
<pre>I propositionen föreslås att stödet till politiska partier skall minskas med
10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Syftet är att minska statens utgifter.</pre>
<pre>I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) uttalas kritik över att
minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I motionen yrkas i
stället att riksdagen beslutar om en sänkning av det statliga partistödet för
budgetåret 1993/94 att utgå med 80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för
budgetåret 1994/95 med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens
penningvärde.</pre>
<pre>I konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:KU3y konstaterar utskottet att
en motion med liknande innehåll avstyrktes i samband med utskottets behandling
av budgetpropositionen i februari 1992 (1991/92:KU29). Utskottet säger i
yttrandet att man har noterat vad regeringen  föreslagit beträffande en
minskning av partistödet men vill inte tillstyrka ytterligare minskningar i
enlighet med vad som föreslås i Ny demokratis motion. Konstitutionsutskottet
tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi36 i berörd del.</pre>
<pre>Liksom konstitutionsutskottet ansluter sig finansutskottet till
propositionens förslag och avstyrker således motion Fi36 (nyd) yrkande 6.</pre>
<pre>
Presstöd och organisationsstöd</pre>
<pre>I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande 21 föreslås att det
nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år med början budgetåret 1993/94.</pre>
<pre>I samma motion anförs i anslutning till yrkande 20 att begränsningar bör
göras i det s.k. organisationsstödet.  Det statliga stödet uppgick enligt
motionärerna till 7,5 miljarder kronor år 1989. Därtill kommer kommunala stöd
med 5,5 miljarder kronor samma år. Det är, sägs det i motionen, nödvändigt att
reformera hela systemet för förenings- och organisationsstöd. Nya regler bör
genomföras successivt under tre år. Ny demokrati hävdar att det måste finnas
ett omedelbart besparingsutrymme på 3 miljarder kronor utan att skada de mest
behjärtansvärda ändamålen.</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet behandlar motionsyrkandet om presstödet i sitt
yttrande 1992/93:KU3y. Konstitutionsutskottet behandlade motsvarande
motionsyrkande i samband med sitt ställningstagande till förslaget till anslag
till presstöd i 1992 års budgetproposition (1991/92:KU27). Utskottet framförde
därvid att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar ett statligt
presstöd. Om inte de tidningar som befinner sig i konkurrensmässigt underläge
fick stöd skulle mångfalden minska. En sådan minskning skulle få negativa
konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen i landet.
Konstitutionsutskottet motsatte sig därför en successiv avveckling av
presstödet.</pre>
<pre>I sitt yttrande säger nu konstitutionsutskottet att stora svårigheter skulle
uppstå för dagspressen om motionens krav skulle bifallas. Utskottet avstyrker
därför motionen.</pre>
<pre>Finansutskottet delar helt den syn på presstödet som
konstitutionsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande och kan därför inte
ställa sig bakom motionens förslag. Utskottet anser att frågan om
organisationsstödets storlek och utformning bör prövas i annan ordning. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi36 (nyd) yrkandena 20
och 21.</pre>
<pre>
Näringspolitikens inriktning</pre>
<pre>I Socialdemokraternas partimotion Fi35 anförs att det nu behövs en samlad
näringslivspolitik. Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda
förutsättningar för både små och stora företag, anför motionärerna. Samtidigt
skall den medverka till att Sverige blir attraktivt för internationella
företag, så att ett tillflöde av ny teknik och nya investeringar kan komma till
stånd.</pre>
<pre>Staten måste nu, enligt motionärerna, på ett mer aktivt sätt engagera sig i
näringspolitiken. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder.
Industriproduktionen måste få ett ökat kunskapsinnehåll och en ökad
förädlingsgrad.</pre>
<pre>Ett viktigt inslag i en ny näringspolitik är en ökad satsning på
kompetensutveckling, sägs det i motionen. Ett tvåårsprogram för utveckling av
kompetens, kvalitet och konkurrenskraft föreslås.
Infrastrukturinvesteringar i form av vägar, järnvägar, broar,
telekommunikationer etc. är också av central betydelse. En annan betydelsefull
fråga anförs vara åtgärder för säkerställande av riskkapital för näringslivet.</pre>
<pre>Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 frågor om näringspolitikens
inriktning (bet. 1991/92:NU20). Utskottet anförde bl.a. att näringspolitiken
skall ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall
undvikas. Denna grundsyn på hur näringspolitiken bör inriktas och utformas
ligger fast.</pre>
<pre>De förslag till insatser på olika områden som förs fram i motion Fi35 (s) --
ökad satsning på kompetensutveckling, ökade infrastrukturinvesteringar och
åtgärder för att underlätta företagens riskkapitalförsörjning -- är alla
exempel på områden som regeringen prioriterar, skriver näringsutskottet.
Utskottet nämner flera åtgärder som regeringen vidtagit eller planerar som
bevis på detta. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motion Fi35
(s) i berörd del.</pre>
<pre>I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker
Socialdemokraterna motionen.</pre>
<pre>Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Det är endast genom
generella ekonomisk-politiska åtgärder som främjar marknadsekonomins
funktionssätt som en varaktig tillväxt och resurser för välståndsutveckling kan
skapas. Detta utgör grunden för meningsfulla arbetsinsatser. Finansutskottet
avstyrker således motion Fi35 (s) yrkande 9.</pre>
<pre>
De statliga företagen</pre>
<pre>Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att sälja statens
aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt beslutades
att det statliga Förvaltningsaktiebolaget Fortia skulle avvecklas. Hittills har
beslut fattats om försäljning av aktier i fyra bolag.</pre>
<pre>Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen
och Socialdemokraterna skall det nu i princip införas ett moratorium för
försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta skall inte hindra
omstruktureringar i de fall då sådana är lämpliga och nödvändiga. En
marknadsmässig bedömning skall göras av de fortsatta möjligheterna till
spridning av ägandet. Eventuell försäljning skall föregås av samråd mellan
regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen begär i propositionen att
riksdagen godkänner vad som nu sagts om försäljning av statliga företag och
fastigheter.</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) begärs att Förvaltningsaktiebolaget Fortia skall
återinrättas. Moratoriet innebär att förutsättningarna för Fortia har
förändrats, sägs det i motionen. Det statliga ägarskapet kan förväntas komma
att bestå under lång tid. Med den ordning som för närvarande tillämpas, där
resp. departement utövar ägarskapet medan Näringsdepartementet har en
sammanhållande funktion, kommer löpande företagsfrågor att vara återkommande
arbetsuppgifter för statsråd, säger motionärerna.</pre>
<pre>Näringsutskottet tillstyrker det som förordas i propositionen beträffande
försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta ställningstagande
innebär dock inte någon förändring av näringsutskottets principiella
inställning till statligt ägande av företag, framhåller utskottet. All
erfarenhet visar att ett privat ägande utgör den bästa grunden för ett ökat
välstånd. Att moratoriet i sig skulle leda till en ändrad syn på behovet av ett
särskilt statligt förvaltningsbolag kan näringsutskottet inte finna. Motion
Fi35 (s) avstyrks därmed i berörd del.</pre>
<pre>I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker
Socialdemokraterna motionen.</pre>
<pre>Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och godkänner vad som
förordas i propositionen beträffande försäljning av statliga företag och
fastigheter.</pre>
<pre>Utskottet anser att motion Fi35 (s) yrkande 10 om återinförande av
förvaltningsbolag för statliga företag bör avslås av riksdagen.</pre>
<pre>
Förnybara energislag m.m.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) anförs att för att trygga energiförsörjningen och skapa
ett uthålligt energisystem måste riksdagens beslut om omställning av
energisektorn fullföljas. Detta innebär enligt motionärerna bl.a. att
kärnkraften avvecklas, att användningen av icke förnybara fossila bränslen
upphör och att det sker en uppbyggnad av alternativa, miljövänliga energislag.
För att påskynda denna utveckling framläggs i motionen fyra förslag.</pre>
<pre>Riksdagen bör för det första besluta att investeringsstödet till
vindkraftverk skall höjas från 25% till 35% den 1 januari 1993, sägs det i
motionen. Regeringen borde också ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag till hur användningen av trädbränsle snabbt skall kunna öka. Vidare
föreslår motionärerna att regeringen skall anmodas att låta snabbutreda vad som
kan göras för att en massproduktion av förnybara energislag skall komma till
stånd. En idé som framförs i motionen är lagstiftning om att
energiförsörjningen av nybyggda lokaler skall vara -- åtminstone till en del --
baserad på förnybara energislag. Slutligen föreslås i motionen att Vattenfall
AB skall tilldelas 500 miljoner kronor med syfte att höja verkningsgraden hos
små kraftverk (uppgradering).</pre>
<pre>Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande en lång rad åtgärder som
riksdagen och regeringen vidtagit för att främja ökad användning av biobränslen
och för att satsa på förnybar energi och energihushållning. Likaså har
regeringen i en nyligen framlagd proposition, 1992/93:99 om vissa åtgärder inom
klimatområdet och i Östersjöregionen (bil. 2), lämnat förslag om bl.a. en
höjning av investeringsstödet till vindkraft liksom till solvärmeanläggningar
från 25% till 35%.</pre>
<pre>Näringsutskottet konstaterar att statsmakterna på olika sätt verkar för att
användningen av förnybara energislag skall öka. Mycket av det som förordas i
motion Fi37 (v) håller på att genomföras eller är föremål för beredning. När
det gäller förslaget om att anvisa medel till Vattenfall AB för en uppgradering
av små kraftverk erinrar näringsutskottet om att det, efter bolagiseringen av
Vattenfall, inte ankommer på riksdagen att besluta om investeringar i bolaget.
Det kan vidare påpekas att åtgärder för att höja verkningsgraden ingår som ett
normalt inslag i kraftverkens verksamhet.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion Fi37 (v) i här aktuella
delar.</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att motion Fi37 (v)
yrkandena 8--11 bör avslås av riksdagen.</pre>
<pre>
Underleverantörsprogram</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) anförs att regeringen bör anmodas att lägga fram
förslag om ett nytt underleverantörsprogram. Under de senaste åren har, enligt
motionärerna, de svenska storföretagen skärpt kraven på underleverantörerna vad
gäller leveranstidpunkt, kvalitet och pris. De ökade kraven vad avser priserna
innebär utslagning av många underleverantörer, anför motionärerna. De menar att
en starkare konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta.</pre>
<pre>Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att i budgetpropositionen 1992
(bil. 13) anfördes att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer
borde upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92, dvs. ett år tidigare än
planerat. Näringsutskottet ansåg (bet. 1991/92:NU20) att detta framstod som en
naturlig åtgärd, mot bakgrund av grundsynen att näringspolitiken bör föras med
generella medel och att selektiva åtgärder därför är mindre motiverade.
Riksdagen följde utskottets förslag.</pre>
<pre>Näringsutskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt än
som gjordes våren 1992 beträffande behovet av ett särskilt
underleverantörsprogram. Motion Fi37 (v) avstyrks sålunda i denna del.</pre>
<pre>Socialdemokraterna i näringsutskottet anmälde en avvikande uppfattning.</pre>
<pre>Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion
Fi37 (v) yrkande 1.</pre>
<pre>Forskningsprojekt</pre>
<pre>I motion Fi71 (v) framförs krav på ökade satsningar inom två områden. Det
ena gäller ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig
industriproduktion i Norrbottens län. Ibland krävs statlig styrning för att
riskfyllda miljöprojekt skall påbörjas, säger motionären.</pre>
<pre>Regeringen bör vidare, enligt motionären, överväga ytterligare satsningar på
det utvecklingsprogram för sågverks- och trävarumanufakturindustrin --
Träman 90 -- som under flera år bedrivits i Norrlands inland.</pre>
<pre>Riksdagen avslog våren 1992 -- på förslag av näringsutskottet (bet.
1991/92:NU20) -- två likartade motionsyrkanden från samme motionär.</pre>
<pre>Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande sina motiv för avstyrkandet.
Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning från våren 1992 i de två här
aktuella frågorna. Motion Fi71 (v) avstyrks sålunda i berörda delar.</pre>
<pre>Inte heller finansutskottet anser att det finns skäl för riksdagen att
ändra sin tidigare ståndpunkt. Utskottet avstyrker motion Fi71 (v) yrkandena 5
och 6.</pre>
<pre>Naturvårdsinsatser</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 200 miljoner kronor utöver
regeringens förslag skall anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för
naturvårdsinsatser (yrkande 12). Enligt motionärerna skall medlen användas till
olika typer av projekt, allt från flora- och faunainventeringar till
noggrannare miljökonsekvensbeskrivningar av mänskliga aktiviteter. Andra
exempel är arealersättning till mark- och skogsbrukare för landskapsvård.</pre>
<pre>Finansutskottet är inte berett att anvisa ytterligare medel för de
angivna ändamålen. Finansutskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande
12.</pre>
<pre>
Ekonomisk brottslighet</pre>
<pre>I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 begärs ett uttalande
av innebörd att regeringen senast i samband med budgetpropositionen år 1993
skall redovisa konkreta och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.</pre>
<pre>Justitieutskottet ger i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) en ingående
redovisning av frågans behandling i riksdagen under senare år. Utskottet
redogör också för pågående utrednings- och beredningsarbete hos bl.a.
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.
Justitieutskottet hänvisar till sitt uttalande år 1991 om den ekonomiska
brottslighetens skadeverkningar och framhåller vikten av att denna sorts
brottslighet, i likhet med annan brottslighet, också i fortsättningen bekämpas
med kraft. Utskottet anför att man erfarit att regeringen i början av december
avser att presentera åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.</pre>
<pre>Härigenom tillgodoses enligt justitieutskottets uppfattning kravet i motion
Fi35 på att regeringen snarast skall lägga fram ett åtgärdsprogram mot sådan
brottslighet. Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något
uttalande med anledning av motionen. Justitieutskottet föreslår att
finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi35 i här behandlad del.</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i vad justitieutskottet anfört och avstyrker
motion Fi35 (s) yrkande 8.</pre>
<pre>
Skuldsaneringslag</pre>
<pre>Socialdemokraterna kräver i motion Fi35 att frågan om att införa någon
form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska personer snarast bör
prövas. Den ekonomiska krisen riskerar att försätta ett stort antal hushåll i
stora ekonomiska svårigheter. De insatser som sker genom t.ex. budgetrådgivning
är nödvändiga och bra men inte tillräckliga. En mer permanent ordning är därför
angelägen att införa.</pre>
<pre>Lagutskottet tar upp frågan i sitt yttrande LU2y. Ett förslag till
skuldsaneringslag lades fram hösten 1990 av 1988 års Insolvensutredning (SOU
1990:74). Efter betänkandets remissbehandling  har olika konsekvenser av
förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga, övervägts inom
regeringskansliet.</pre>
<pre>Frågan om skuldsanering har vid ett flertal tillfällen behandlats av
lagutskottet, senast våren 1992. Utskottet uttalade därvid att det är angeläget
att en möjlighet till skuldsanering för fysiska personer införs i Sverige. En
viktig utgångspunkt måste dock vara att regler om skuldsanering inte får leda
till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. Huruvida
Insolvensutredningens förslag var en lämplig  avvägning mellan dessa intressen
ansåg sig inte utskottet böra uttala sig om. Man utgick dock från att förslaget
noga övervägdes och att regeringen därefter skulle återkomma till riksdagen med
någon form av förslag till skuldsanering för fysiska personer.</pre>
<pre>Lagutskottet noterar också att det nyligen inom regeringskansliet tillsatts
en interdepartemental arbetsgrupp för att ytterligare bereda och bevaka de här
aktualiserade frågorna. Enligt utskottets mening har behovet av möjligheter
till skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare tid. Den
ekonomiska situationen för överskuldsatta privatpersoner har således markant
försämrats under det senaste halvåret. Vad utskottet uttalade våren 1992 har
därför i allra högsta grad giltighet. Lagutskottet anser att ett särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida dock knappast skulle kunna påskynda en
lösning av frågan om skuldsanering.</pre>
<pre>Finansutskottet kan för sin del ställa sig bakom de bedömningar som
lagutskottet gjort när det gäller behovet att åstadkomma skuldsanering för
fysiska personer. Utskottet kan mot bakgrund av den redovisning som
lagutskottet lämnat konstatera att ett omfattande beredningsarbete pågår inom
regeringskansliet. Finansutskottet anser i likhet med lagutskottet att ett
tillkännagivande därför inte är nödvändigt. Med det anförda avstyrks motion
Fi35 (s) yrkande 23.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer</pre>
<pre>Den ekonomiska politiken</pre>
<pre>1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi16,
1992/93:Fi23 samt
1992/93:Fi37 yrkande 62,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>2. beträffande valutalånenormen
att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med anledning
av motionerna
1992/93:Fi35 yrkande 22 och
1992/93:Fi37 yrkande 60
beslutar att avskaffa valutalånenormen och som sin mening ger
regeringen detta till känna,</pre>
<pre>3. beträffande det finansiella systemet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt
1992/93:Fi37 yrkande 59,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>4. beträffande fullgörandegaranti
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi72 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (nyd)</pre>
<pre>5. beträffande en allmänhetens bankombudsman
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 26,
res. 4 (s)</pre>
<pre>6. beträffande kommunerna
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi22 yrkande 2 och
1992/93:Fi35 yrkande 21,
res. 5 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>7. beträffande besparingar i den statliga administrationen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkande 36,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>Arbetsmarknadspolitiken</pre>
<pre>8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkandena 17--20,
res. 6 (s)</pre>
<pre>9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16, 17 och 18,
res. 7 (nyd)</pre>
<pre>10. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment
5 godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av
arbetsförmedlingen,</pre>
<pre>11. beträffande arbetslivsutveckling
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2 och 6 samt
motion 1992/93:Fi66 och med avslag på motion  1992/93:Fi57 yrkandena 1--3
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till
lag om arbetslivsutveckling och
lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,</pre>
<pre>b) med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 7 godkänner
regeringens förslag i fråga om statsbidrag till anordnare av
arbetslivsutveckling för arbetslösa,</pre>
<pre>c) lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 12 till handlingarna,
res. 8 (nyd)</pre>
<pre>12. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment
8 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 20
dels godkänner förslaget om ändrade regler för ungdomspraktik,
dels godkänner vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>13. beträffande utförsäkrads rätt till alternativt stöd
att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 13 till
handlingarna,</pre>
<pre>14. beträffande företagsutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21,
1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6,
res. 9 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7
moment 9 och motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och
1992/93:Fi67 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 16 och
1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag till den
kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med den ändringen
att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av
Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor,
res. 10 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>16. beträffande bidrag till affärsverksinvesteringar
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:50
bilaga 7 moment 10 om bidrag till affärsverksinvesteringar,</pre>
<pre>17. beträffande beredskapsarbeten
att riksdagen avslår motion 1992/92:Fi57 yrkande 5,
res. 11 (nyd)</pre>
<pre>18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment
11 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
8066000000 kr,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>19. beträffande sänkning av socialavgifterna
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment
4 i denna del och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 godkänner
att de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>20. beträffande arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A3 i denna del,
1992/93:A5 och 1992/93:Fi35 yrkande 5 avslår
dels proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del,
dels proposition 1992/93:117 moment 2,</pre>
<pre>21. beträffande lagregleringen av socialavgiftssänkningen
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 6 samt med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del antar
utskottets i bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,</pre>
<pre>dels antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 5
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter,</pre>
<pre>22. beträffande Arbetslivsfonden
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 antar det
i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>23. beträffande antalet semesterdagar
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi21, 1992/93:Fi37
yrkande 29 och 1992/93:Fi65 antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment
4 framlagda förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
24. beträffande antalet helgdagar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 13,
res. 12 (nyd)</pre>
<pre>25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 10,
res. 13 (nyd)</pre>
<pre>26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 61,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>27. beträffande regionala sysselsättningsprogram
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30,
1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40,
1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49,
1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55,
1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61,
1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71
yrkandena 1--4 och 7--11,  1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75,
res. 14 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
Socialförsäkringsfrågor</pre>
<pre>28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15 samt
1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25
godkänner de riktlinjer för den förändring av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna som förordats i proposition 1992/93:50 moment 1,
res. 15 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi35 yrkande 4 och
1992/93:Fi37 yrkande 26
godkänner de riktlinjer för införande av en allmän
sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i proposition 1992/93:50
moment 2,
res. 16 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>30. beträffande pensioner
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi36 yrkande 3,
1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och
1992/93:Fi41
godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1992/93:50
momenten 3 och 4 för
dels förändringar av pensioneringstidpunkten,
dels förändring av beräkningen av pensionsnivån,
res. 17 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)</pre>
<pre>31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 21
samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi35 yrkande 7 och
1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38
godkänner vad utskottet anfört,
res. 18 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>32. beträffande allemanssparande m.m.
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 momenten 5 och 22
godkänner vad utskottet anfört, innebärande att till
övergångsbestämmelserna görs ett tillägg att den skattefrihet som rått för
bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har tillgodoräknats före
1992 får bestå,</pre>
<pre>33. beträffande statlig inkomstskatt
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 2
godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre>34. beträffande grundavdraget
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 1
och med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51
godkänner vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>35. beträffande särskild löneskatt m.m.
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11
och med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkandena 55--58
godkänner vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>36. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 39,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>37. beträffande mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 12
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi36 yrkande 22 och
1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48
godkänner vad utskottet anfört,
res. 19 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>38. beträffande bensinskatt
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi17,
1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 samt
1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4
godkänner vad utskottet anfört,
res. 20 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>39. beträffande skatt på alkohol och tobak
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi18,
1992/93:Fi20,
1992/93:Fi28,
1992/93:Fi37 yrkande 49 och
1992/93:Fi68 yrkande 2,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>40. beträffande beskattning av kraftvärme
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:50 bilaga 5 momenten 18 och 19
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt
1992/93:Fi43
godkänner vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>41. beträffande fjärrvärme
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att ordet
"fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen byts ut mot "värme",</pre>
<pre>
Bostadsstöd</pre>
<pre>42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994
att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2
samt med avslag på proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 23
och motionerna
1992/93:Fi29,
1992/93:Fi36 yrkande 4 och
1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 21 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi37 yrkande 30 och
1992/93:Fi64,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del,</pre>
<pre>men. (v) - delvis</pre>
<pre>Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>45. beträffande anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1992/93:50 bilaga4
och med avslag på motionerna
1992/93:Fi36 yrkande 11 och                  1992/93:Fi54
till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kr,</pre>
<pre>46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkandena 2--5,</pre>
<pre>men. (v) - delvis</pre>
<pre>47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
att riksdagen med anledning av motion
1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 22 (m, fp, c, kds)</pre>
<pre>48. beträffande övriga infrastrukturfrågor
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13,
res. 23 (s)</pre>
<pre>49. beträffande ROT-program för kommunala fastigheter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi35 yrkande 16,
1992/93:Fi37 yrkande 7 och
1992/93:Fi72 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>50. beträffande ROT-program för va-nätet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi25 och
1992/93:Fi37 yrkande 6,
res. 24 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
51. beträffande Moderna museets lokaler
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkande13,</pre>
<pre>men. (v) - delvis</pre>
<pre>Besparingar inom Utrikesdepartementets område</pre>
<pre>52. beträffande bistånd m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del och 3,
1992/93:Fi36 yrkande 2,
1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32,
1992/93:Fi42 och
1992/93:Fi73
godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 5 förordats om
besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år
avseende Sveriges bistånd,
res. 25 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
Besparingar inom Försvarsdepartementets område</pre>
<pre>53. beträffande redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 3,</pre>
<pre>54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet
att riksdagen avslår motionerna
1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del,
1992/93:Fi36 yrkande 5 och
1992/93:Fi37 yrkande 33,
res. 26 (nyd)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>55. beträffande nedläggning av Västgöta flygflottilj
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi26 och
1992/93:Fi45
godkänner det i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 1 framlagda
förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F6),</pre>
<pre>56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkande 34
godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna
ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>57. beträffande besparingar inom totalförsvarets civila del
att riksdagen godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment
3 föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila delen av
totalförsvaret,</pre>
<pre>
Övriga frågor</pre>
<pre>58. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område
att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 6
förordats om besparingar inom Justitiedepartementets område på 500 miljoner
kronor per år,</pre>
<pre>59. beträffande besparingar inom Kommunikationsdepartementets område
att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 8
förordats om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område på 300
miljoner kronor per år,</pre>
<pre>60. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område
att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 9
förordats om besparingar inom Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner
kronor per år,</pre>
<pre>61. beträffande dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande
att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 8 till
handlingarna,</pre>
<pre>62. beträffande reducering av förläggningskostnader
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi36 yrkande 7,
res. 27 (nyd)</pre>
<pre>63. beträffande barnbidrag
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkandena 45--47
antar de i proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3 framlagda
förslagen till</pre>
<pre>a) lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring
i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
b) lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om
ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,
c) lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkande 35
godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 10 förordats om
besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
65. beträffande utebliven höjning av studiebidrag
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i
studiestödslagen (1973:349),</pre>
<pre>
66. beträffande anslaget Studiemedel m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment
2 och med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkande 17 till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 85000000 kr,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>67. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment
3 och med avslag på motion
1992/93:Fi37 yrkande 18 till Vuxenstudiestöd m.m. på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 142000000 kr,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>68. beträffande hemspråksundervisningen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi36 yrkande 19,
res. 28 (nyd)</pre>
<pre>69. beträffande stöd till politiska partier
att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Fi36 yrkande 6
godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 7 förordats om minskat
stöd till politiska partier,
res. 29 (nyd)</pre>
<pre>70. beträffande presstöd och organisationsstöd
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi36 yrkandena 20 och 21,
res. 30 (nyd)</pre>
<pre>71. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 9,
res. 31 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>72. beträffande försäljningar av statliga företag och fastigheter
att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 11
förordats beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter,</pre>
<pre>73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 10,
res. 32 (s)</pre>
<pre>74. beträffande förnybara energislag m.m.
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkandena 8--11,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
75. beträffande underleverantörsprogram
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi37 yrkande 1,
res. 33 (s)
men. (v) - delvis</pre>
<pre>76. beträffande forskningsprojekt
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>77. beträffande naturvårdsinsatser
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 12,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>78. beträffande ekonomisk brottslighet
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 8,
res. 34 (s)</pre>
<pre>79. beträffande skuldsaneringslag
att riksdagen avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 23.
res. 35 (s)</pre>
<pre>Stockholm den 3 december 1992</pre>
<pre>På finansutskottets vägnar</pre>
<pre>Per-Ola Eriksson</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars
Tobisson (m), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan
Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c),
Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Lars Ulander (s)
och Carl B Hamilton (fp).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.</pre>
<a name="bres"></a><h2>Reservationer</h2><pre>Reservationer</pre>
<pre>1. Inriktningen av den ekonomiska politiken (mom.1, motiveringen)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Höstens akuta" och på s.43
slutar med "krisuppgörelsens åtgärdspaket" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Den turbulens som drabbade finans- och valutamarknaden under hösten
innevarande år saknar motstycke under efterkrigstiden.</pre>
<pre>Under andra hälften av augusti steg räntenivån snabbt i Sverige. Den
utlösande orsaken var den tilltagande europeiska valutaoron, som förstärktes av
att den ekonomiska återhämtningen tycktes utebli. Ränteuppgången avspeglade
också en bristande tilltro till Sveriges möjligheter att bemästra sina
grundläggande ekonomiska problem. Arbetslösheten steg kraftigt och
budgetunderskottet föreföll öka okontrollerat. Finanskrisen förvärrades.</pre>
<pre>Den nya regeringen, som trots sin minoritetsställning valt att föra
blockpolitik, deklarerade i utgångsläget sin avsikt att inte företa några
ändringar av den förda ekonomiska politiken. Försvaret av den svenska kronan
skulle enligt denna linje uteslutande upprätthållas av Riksbanken med
penningpolitiska åtgärder. Valutaoron förvärrades och land efter land tvangs
överge sin växelkurs. Detta ledde till alltmer drastiska motåtgärder av
Riksbanken, som den 17 september satte marginalräntan för bankernas upplåning i
Riksbanken till 500 %. Det hade då sedan flera veckor stått klart att
regeringen inte förmådde bemästra den akuta krisen. En omedelbar och kraftfull
omläggning av den ekonomiska politiken grundad på en bred majoritet i riksdagen
framstod då som absolut nödvändig. En sådan förändring fordrade
Socialdemokraternas aktiva medverkan.</pre>
<pre>Sedan regeringen övergivit fasthållandet av sin förda politik har under
perioden den 20 september till den 4 november träffats tre uppgörelser med det
socialdemokratiska partiet. Den 20 september träffades en uppgörelse om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Den innehöll åtgärder
för en kraftig minskning av det strukturella budgetunderskott, dvs. det
underskott i de offentliga finanserna som kan befaras ligga kvar efter en
konjunkturuppgång. Det innehåller vidare en satsning på arbetsmarknadspolitiken
med bl.a. åtgärder för uppemot 130000 personer, åtgärder för att stabilisera
fastighets- och kapitalmarknaderna och en framtida grundläggande förändring av
sjukförsäkringen.</pre>
<pre>Den första uppgörelsen ledde till att valutautströmningen tillfälligt
hejdades. Ett omedelbart hot mot den svenska kronan hade avvärjts. En rad
faktorer, bl.a. den bristande internationella tilltron till det svenska
finansiella systemets stabilitet och den svenska industrins konkurrenskraft,
ledde emellertid till en förnyad valutautströmning och ett hot mot växelkursen.
Räntorna steg på nytt. För att motverka detta och demonstrera den gemensamma
beslutsamheten att fullfölja krisbekämpningen, träffade regeringen och
Socialdemokraterna den 30 september en uppgörelse för att stärka det svenska
näringslivets konkurrenskraft genom en sänkning av arbetsgivaravgiften med
4,3% och en minskning av den lagstadgade semestern med 2dagar. Uppgörelsen
den 20 september fullföljdes genom att åtgärderna blev fullt ut finansierade
genom sänkta grundavdrag, utebliven sänkning av den generella mervärdesskatten
och höjning av den särskilda mervärdesskatten.</pre>
<pre>När valutautströmningen ånyo tog fart i mitten av november fanns det inte
längre några möjligheter för Riksbanken att upprätthålla försvaret för den
fasta växelkursen. På eftermiddagen den 19 november överger Sverige den fasta
växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan.</pre>
<pre>Övergången till ett system med rörlig växelkurs innebär att den bedömning av
den svenska ekonomins utveckling som redovisades i proposition 50 nu är
inaktuell. Den 1 december överlämnade därför Finansdepartementet till
finansutskottet en ny preliminär försörjningsbalansprognos.</pre>
<pre>Den mycket kraftiga depreciering av den svenska kronan som nu kan konstateras
innebär att konsumentpriserna stiger mer än vad som förutsattes i proposition
50. Som framgått av den kommentar som utskottet tidigare i betänkandet gjort
till Finansdepartementets nya prognos kommer år 1993 att bli ett ännu sämre år
än vad som angavs i proposition 50.</pre>
<pre>Som utskottet ser det kan emellertid de depressiva tendenserna i svensk
ekonomi bli kraftigare än vad finansutskottet utgått ifrån i den preliminära
prognosen. Orsaken till detta är bl.a. att det blir alltmer uppenbart att
Västeuropa nu går mot en utdragen lågkonjunktur och att regeringen har
underskattat deprecieringens storlek. Mycket talar därför för att
arbetslösheten kan komma att överskrida de 6% som anges i
Finansdepartementets prognoser.</pre>
<pre>Utskottet vill understryka att den ekonomiska politiken inte får ges en sådan
inriktning att vi under lång tid framöver överger ansträngningarna att motverka
arbetslösheten. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Det finns skäl att
erinra om att motiven till krispaketen främst var ett försök att slå vakt om
den fasta växelkursen. Självfallet är det alltjämt en central uppgift att
bekämpa inflationen, att minska budgetunderskottet och försvara de
konkurrensfördelar som den svenska exportindustrin nu erhållit. Men det är lika
viktigt att förhindra en så hård åtstramning av den inhemska efterfrågan under
1993 att läget på arbetsmarknaden ytterligare försämras och bestående skador på
samhållsekonomin riskeras.</pre>
<pre>Krisöverenskommelsen innebär att nästan 10 miljarder kronor ytterligare
satsas under resten av budgetåret för att bekämpa arbetslösheten.
Överenskommelsen innebär även en kraftig
satsning på utbildning och investeringar, att krafttag tas mot
ungdomsarbetslösheten och att betydande satsningar görs för att bekämpa
långtidsarbetslöshet och utförsäkring.</pre>
<pre>Dessa åtgärder kan emellertid visa sig vara otillräckliga för att möta en
snabbt växande arbetslöshet. Utskottet utgår ifrån att regeringen har beredskap
till att anpassa krisuppgörelsen till den nya situation som uppstått efter den
19 november. En möjlighet är därvid att tidsanpassa de åtgärder på
skatteområdet som regeringen och Socialdemokraterna kommit överens om i
krisuppgörelsen.</pre>
<pre>
2. Det finansiella systemet (mom. 3)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 59" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi35 (s) om att
staten måste ta ett ansvar för betalningssystemet. Utskottet ser därför
positivt på det förslag till åtgärder för att stärka det finansiella systemet
som har lagts fram.</pre>
<pre>De krav på utredning och granskning som framförs i nyssnämnda motion anser
finansutskottet vara väl motiverade. Det är angeläget att en bred utredning nu
kommer till stånd. Vidare anser utskottet att det är angeläget att en
granskning av de s.k. fallskärmsavtalen kommer till stånd. Det är
eftersträvansvärt att det utvecklas en fast praxis för hur sådana avtal bör
utformas. Alla avsteg från en sådan praxis bör därefter offentliggöras i
företagens årsredovisningar. Om staten tvingas lämna stöd till en bank bör
vidare en prövning ske av den rättsliga grunden för eventuella avgångsvederlag.</pre>
<pre>Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker kan
finansutskottet inte tillstyrka. Staten bör inte sträva efter att överta
ägarrollen i något kreditinstitut; ett aktivt medansvar kan dock under vissa
omständigheter visa sig motiverat. På längre sikt bör staten, enligt
finansutskottets mening, inte eftersträva ett större ägande än för närvarande.
De aktieinnehav som kan komma att tillfalla staten i samband med
omstruktureringar bör avyttras, när det är affärsmässigt lämpligt. Även det
nuvarande statliga ägandet i Nordbanken bör kunna reduceras i framtiden.</pre>
<pre>Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) i berörda delar.
Det aktuella yrkandet i motion Fi37 (v) avstyrks.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>3. beträffande det finansiella systemet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt
med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
3. Fullgörandegaranti (mom. 4)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Finansutskottet gör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Efterfrågan på
fullgörandegarantier ökar för närvarande mycket kraftigt. För 1993 och 1994
bedöms behovet uppgå till ca 25 miljarder kronor per år. Det är som utskottet
bedömer det högst osäkert om bankerna kommer att klara detta. Sedan
försäkringsbolaget Njord och Svenska Kredit försatts i konkurs är möjligheterna
att få försäkringsgarantier ytterst begränsade. Om företagen inte kan få
fullgörandegarantier kommer de inte att få några uppdrag trots att de i övrigt
är fullt kapabla att genomföra entreprenader. I motion Fi72 (nyd) diskuteras
olika sätt att komma till rätta med denna situation. Eventuellt bör staten
kunna ta på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantin i det läge som nu
har uppkommit. Regeringen bör därför enligt finansutskottets uppfattning ges i
uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur det uppkomna
problemet bör lösas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>4. beträffande fullgörandegaranti
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi72
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre>4. En allmänhetens bankombudsman (mom.5)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med "Det
finns" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser till skillnad från lagutskottet att regeringen
omgående bör låta utreda frågan om inrättande av en bankombudsman för
allmänheten. Syftet bör därvid vara att stärka bankkundernas ställning gentemot
bankerna och få till stånd en noggrann prövning av principiellt viktiga
klagomål från bankkunderna. Det av Finansinspektionen framlagda förslaget är
som utskottet ser det inte tillräckligt mot bakgrund av det stora behov som
många kunder i dag har av att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med
banker. Det är också, som framhålls i motion Fi35 (s), angeläget att
konsumenter kan få kvalificerad hjälp med att få principiellt viktiga klagomål
mot banker prövade. En sådan hjälp torde den av Finansinspektionen föreslagna
byrån inte kunna tillhandahålla. Utskottet tillstyrker med det anförda motion
Fi35 (s) yrkande 26.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>5. beträffande en allmänhetens bankombudsman
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35
yrkande 26 hos regeringen hemställer om en utredning om en allmänhetens
bankombudsman i enlighet med vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>5. Kommunerna (mom. 6)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet ställer sig bakom kravet i motion Fi35 (s) att regeringen nu
bör tillsätta en parlamentarisk beredning om den kommunala ekonomin.</pre>
<pre>Riksdagens beslut i våras att permanent dra in 7,5 miljarder kronor från
kommuner och landsting tillsammans med vissa andra negativa ekonomiska
förändringar av engångskaraktär för den kommunala verksamheten innebär enligt
utskottet i huvudsak endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till
de kommunala budgetarna. Därigenom förloras 25 000--30 000 arbetstillfällen
inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar också
arbetslösheten ytterligare och staten får tillbaka underskottet via a-kassorna
och arbetsmarknadsfonden.</pre>
<pre>Utskottet delar inte regeringens uppfattning att detta skulle innebära en
stor besparing. Det som inträffar är en finansiell rundgång som ger upphov till
stora välfärdsförluster. Svenska kommunförbundet har för utskottet redogjort
för att behoven under år 1993 jämfört med 1992 av kommunal service m.m. ökar
medan den faktiskt utförda volymen beräknas minska.</pre>
<pre>Den av utskottet förordade beredningen bör få i uppdrag att skyndsamt
redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.</pre>
<pre>Syftet med beredningens arbete skall även vara att skapa sådana ekonomiska
villkor för den kommunala sektorn att det går att säkerställa och utveckla en
behovsorienterad, rationell och effektiv kommunal verksamhet som bl.a.
innefattar en utbildning av hög kvalitet, en god hälso- och sjukvård, en
äldreomsorg som ger trygghet åt de gamla, en väl fungerande barnomsorg samt ett
mångfasetterat fritids- och kulturutbud.</pre>
<pre>En viktig uppgift för beredningen är att föreslå åtgärder som även kan
stimulera till tidigareläggning av sådana investeringar som kan bidra till att
hålla tillbaka de kommunala driftkostnaderna.</pre>
<pre>I betänkande 1992/93:FiU2 Vissa kommunalekonomiska frågor behandlas bl.a.
mera vittgående förslag än vad som yrkande 2 i motion Fi22 (-) omfattar.
Utskottet konstaterar att om de socialdemokratiska reservationerna till
betänkande 1992/93:FiU2 vinner riksdagens gillande, är yrkande 2 i motion Fi22
helt tillgodosett varför det kan avslås.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>6. beträffande kommunerna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 21 samt med avslag
på motion 1992/93:Fi22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
6. Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 8)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och på s. 53 slutar med "Fi35 (s)
yrkandena 17--20" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>En hårdnande internationell konkurrens ställer större krav på kompetens inom
arbetslivet. Ny teknik sprids i dag snabbare och den tekniska utvecklingen
accelererar. Givna kunskaper föråldras snabbt. Skräddarsydda produkter av hög
kvalitet efterfrågas i allt högre utsträckning. Goda lösningar på svåra problem
inom olika samhällsområden måste tas fram. Ny teknik måste utvecklas och nya
produkter tillverkas inom många områden, t.ex. inom medicin samt miljö- och
energiområdet.</pre>
<pre>Såsom framhålls i motion Fi35 (s) ställer förändringar i teknik och
arbetsorganisation ökade krav på såväl kunskaper som förmåga att tillägna sig
kunskaper. Till detta kommer att stora delar av vår arbetskraft har en
utbildningsnivå som inte når upp till den som gäller i några av våra viktigaste
konkurrentländer. Generellt gäller att utbildningsnivån inom industrin behöver
höjas. Detta gäller såväl utbildning för bredare arbetskompetens som
högskolekompetens.</pre>
<pre>Vid en internationell jämförelse ligger Sverige sannolikt ganska långt framme
när det gäller allmän vuxenutbildning. Men tyvärr finns fortfarande en alltför
låg andel i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt. Skillnaden är
tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- eller SACO-anställda. Enligt
utskottets mening bör långsiktigt ytterligare en årskull, dvs. ca 100000
personer delta i utbildning jämfört med slutet av 1980-talet. Det gäller alla
typer av utbildning: högskola, yrkesutbildning, omskolning, allmän
vuxenutbildning, men framför allt kompetensutveckling i arbetet. Det tar lång
tid att nå upp till en sådan nivå. Därför är det viktigt att redan nu börja
planera och inrikta resurserna mot ett sådant mål. När det gäller
kompetensutveckling i arbetet bör industrins behov prioriteras.</pre>
<pre>Regeringen bör enligt utskottets mening senast i samband med
budgetpropositionen lägga fram förslag om ett sådant program för utbildning
och kompetensutveckling. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet
tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande 17.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening skall arbetsmarknadspolitiken vara inriktad på att
hävda arbetslinjen. Det innebär att arbete, utbildning och rehabilitering skall
komma i första hand, kontantstöd först i sista hand.</pre>
<pre>I syfte att fullfölja denna linje lade Socialdemokraterna i maj fram ett
handlingsprogram för investeringar, utbildningar och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Detta program skulle ha skapat arbets- och utbildningstillfällen för
100000 personer under två år och minskat behovet av kontantstöd.</pre>
<pre>Nu redovisade företrädare för samma parti åter i ett stort antal länsvis
utformade motioner förslag på lämpliga projekt som kan sättas i gång för att
stimulera sysselsättningen. Utskottet återkommer till dessa motioner längre
fram i betänkandet.</pre>
<pre>Det säger sig självt att behovet av arbetslöshetsersättning och anspänningen
på Arbetsmarknadsfonden minskar om det som alternativ till passivt kontantstöd
finns aktiva åtgärder att erbjuda de arbetslösa. Aktiva satsningar som leder
till arbete ger också ökade skatteintäkter för stat och kommun samt minskade
kostnader för ohälsa och utslagning. På lång sikt har detta stor betydelse för
de offentliga finanserna.</pre>
<pre>Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska insatserna, som behövs under nästa
budgetår, måste enligt utskottets mening, dimensioneras med hänsyn till vad som
kommer att göras på andra områden, främst inom närings-, utbildnings- och
investeringspolitikens områden.</pre>
<pre>Om insatserna på dessa områden präglas av fortsatt passivitet blir bördan på
arbetsmarknadspolitiken väldigt stor. Om insatserna blir kraftfulla och om de
snabbt sätts i verket blir bördan på arbetsmarknadspolitiken förhållandevis
mindre.</pre>
<pre>Utskottet biträder mot denna bakgrund det i motion Fi35 (s) framförda
förslaget att riksdagen nu bör kräva av regeringen att den lägger fram ett
samlat program i syfte att pressa ned arbetslösheten. Detta program skall
ha sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 18 i
denna motion och de där framförda kraven på ett kraftfullt program som kan dras
i gång redan vid nästa budgetårs början.</pre>
<pre>Såsom framhålls i samma motion måste regeringen i uppläggningen av
arbetsmarknadspolitiken ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnornas
situation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden innebär enligt
regeringens egna prognoser en kraftig nedgång i sysselsättningen på områden där
många kvinnor arbetar, t.ex. handeln, vården och omsorgen.</pre>
<pre>Till detta kommer problemen för de 80000 deltidsarbetslösa av vilka en
stor majoritet är kvinnor. I år kommer minst 10000 deltidsarbetslösa att stå
inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning
och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst. Situationen
för dessa måste nu få en lösning. Det är enligt utskottets mening helt klart
regeringens ansvar att föreslå en lösning på detta problem.</pre>
<pre>Som utskottet ser det är det dessutom nödvändigt att AMS lägger upp en
långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande arbetslösheten bland
kvinnor.</pre>
<pre>Vad utskottet här anfört om kvinnors situation på arbetsmarknaden och
problemen för de deltidsarbetslösa innebär att utskottet tillstyrker motion
Fi35 (s) yrkandena 19 och 20.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35      yrkandena 17--20
som sin mening ger regeringen till känna      vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>7. Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.9)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avvisar" och på s. 55 slutar med "i dessa delar"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion Fi36 (nyd) om
hur man bör motverka det resursslöseri som den stora arbetslösheten innebär.
Ersättningar betalas ut till de arbetslösa utan att något nyttigt arbete blir
utfört samtidigt som arbetslösheten medför stort mänskligt lidande. Det vore
bättre om dessa arbetslösa kunde ges möjlighet till tillfällig anställning i
företagen utan att omfattas av lagen om anställningsskydd. De skulle ha
bibehållen arbetslöshetsersättning och företagen skulle betala mellanskillnaden
upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. De arbetslösa kan själva ta
initiativet. Med ett sådant system skulle många tusen arbetslösa kunna få
meningsfullt arbete. Självfallet måste vissa regler tillskapas så att missbruk
förhindras. När konjunkturen vänder kan dessa personer i många fall få fast
anställning och de företagsstimulerande åtgärderna få effekt. Resultatet skulle
bli en nationalekonomisk vinst.</pre>
<pre>Finansutskottet anser också att ett nytt lärlingssystem måste införas med
löner som står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra
produktionen. Frågan är av utomordentlig betydelse för näringslivet och dess
framtid och därmed för de produktiva jobben.</pre>
<pre>Det är vidare utskottets uppfattning att arbetsrätten måste förändras och
moderniseras i den riktning som anges i den borgerliga regeringens direktiv
(dir. 1991:118) till Arbetsrättsutredningen. Det vore mycket olyckligt om
Socialdemokraterna fick framgång i sina försök att förhindra de förändringar
som är nödvändiga av hänsyn till det svenska näringslivet och dess
konkurrenskraft och för möjligheten till utländska investeringar i Sverige.
Utredningen måste alltså fullfölja sitt nuvarande uppdrag.</pre>
<pre>När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att den bör
reformeras i enlighet med det förslag som läggs fram i nydemokraternas motion.
Arbetslöshetskassorna skall inte administreras av de fackliga organisationerna.
I korthet går förslaget i övrigt ut på att staten skall stå för ett visst
grundskydd under en begränsad period med fem karensdagar. Arbetsgivaren skall
teckna en obligatorisk privat försäkring som täcker inkomstförluster därutöver
upp till en viss inkomstrelaterad nivå, maximerad till vad som motsvarar en
årslön på 7,5 basbelopp. För ytterligare inkomstförluster skall privat
frivillig försäkring kunna tecknas, eventuellt kollektivt genom de fackliga
organisationerna.</pre>
<pre>Genom att man nu lyfter ut arbetsskadeförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen ur budgeten och ansvaret läggs på företagen, de
anställda samt fackföreningarna kan arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram ett sådant förslag.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12,
14 och 16--18 bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14,
16, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
8. Arbetslivsutveckling (mom. 11)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet biträder" och på s. 59 slutar med "återgivna
synpunkter" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet är kritiskt till regeringens förslag om arbetslivsutveckling.
Som framhålls i motion Fi57 (nyd) måste politiken inriktas på att få det
svenska näringslivet att börja blomstra och på att skapa verkliga arbeten. Om
förslaget om arbetslivsutveckling genomförs kommer det att skapa en jättelik
byråkrati med ett stort antal myndigheter, organisationer och företag
inblandade. Man kan ställa frågan vem som skall ha det yttersta ansvaret för
denna byråkrati. En bättre ordning hade möjligtvis varit att låta
arbetsförmedlingen ensam få sköta arbetslivsutvecklingen, eftersom det är
förmedlingen som har kunskap om marknaden, organisationerna, föreningarna osv.
Man kan också fråga sig vilka företag som skulle vara villiga att ställa upp i
det ekonomiska läge som nu råder, där alla krafter måste inriktas på att få
företagen att gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att arbetslivsutvecklingen
endast omfattar de A-kasseberättigade. Det finns andra kategorier som lika väl
skulle behöva sysselsättning.</pre>
<pre>Utskottet är i och för sig positivt till att personer som uppbär
arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag. Såsom framförs i
motionen kan den s.k. Hallstahammarmodellen vara ett sätt. Det är ett
obyråkratiskt system som anordnas av kommunen.</pre>
<pre>Av dessa skäl anser utskottet att regeringens förslag bör avslås av
riksdagen.</pre>
<pre>De medel som var tänkta att avse vissa kostnader i sammanhanget bör i stället
användas till köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata
näringslivet. På det sättet skulle uppskattningsvis 10000 personer per månad
kunna få yrkesutbildning med stora chanser till anställning, när konjunkturen
vänder.</pre>
<pre>Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen med bifall till motion
Fi57 (nyd) yrkandena 2 och 3 bör dels avslå regeringens förslag i motsvarande
delar, dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>11. beträffande arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkandena 1--3 samt med
avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2, 6, 7 och 12 och motion
1992/93:Fi66 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
9. Företagsutbildning (mom. 14)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi57 (nyd) yrkande 6"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att systemet med utbildningsvikariat måste betraktas som ett
misslyckande. Det är orealistiskt att tro att de privata företagen skulle
anställa vikarier i någon större utsträckning. Därför bör, såsom begärs i
motion Fi57 (nyd), utbildningsvikariaten inom det privata näringslivet utredas.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 6 bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>14. beträffande företagsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkande
6 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21 och 1992/93:Fi38 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>10. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom. 15)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 64 slutar med "Fi57 (nyd) yrkande
4" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet biträder regeringens förslag till satsning på
arbetsmarknadsutbildning i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolorna. En
förutsättning måste enligt utskottets mening dock vara att de medel som
föreslås till komvux och folkhögskolorna, i enlighet med förslag i motion Fi57
(nyd), öronmärks för yrkesutbildning. På små orter finns enbart teoretisk
utbildning, och folkhögskolorna har i princip enbart förberedande
yrkesutbildningar. Därför bör det enligt finansutskottets mening klart anges
att det skall vara fråga om yrkesutbildningar eller yrkeskompletteringar.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 4 bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50
bilaga 7 moment 9 och motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkandena 16 och 19, 1992/93:Fi39 och
1992/93:Fi67 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
11. Beredskapsarbeten (mom. 17)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s.64 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och på s.65 slutar med "avslås av
riksdagen" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt finansutskottets uppfattning är såväl arbetsförmedlingar som företag
och arbetssökande otillräckligt informerade om att beredskapsarbete även kan
ordnas inom privat företagsamhet. Information från AMS bör klargöra det riktiga
förhållandet.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 5 bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>17. beträffande beredskapsarbeten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi57
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
12. Antalet helgdagar (mom. 24)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som börjar med
"Konstitutionsutskottet vill" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 13" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Minskningen av semesterdagarna motiveras av det samhällsekonomiska läget. En
nedskärning av antalet lagstadgade semesterdagar kommer att slå olika för
skilda grupper beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det
vore därför lämpligare att begränsa ledigheten genom att slopa ett antal
helgdagar. Det finns dessutom helgdagar som på grund av sin placering i veckan
direkt uppmuntrar folk att ta ut ytterligare ledighet. Utskottet föreslår
därför att en utredning tillsätts i syfte att ta bort fyra helgdagar varav en
klämdagsframkallande sådan. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi36
(nyd) yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>24. beträffande antalet helgdagar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande
13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
13. Konjunkturanpassad arbetstid (mom. 25)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 10"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
1992/93:AU4 framfört att en friare arbetstidsförläggning är en viktig
framtidsfråga. Arbetsmarknadsutskottet har dessutom utgått från att regeringen
skall återkomma med förslag på detta område inom en nära framtid. Med hänsyn
till att konjunktursvängningar inte kan undvikas anser utskottet att det
emotsedda regeringsförslaget på arbetstidsområdet bör inrymma förslag om en
konjunkturanpassad arbetstid. Inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120%, bör
arbetsgivaren och det lokala facket själva kunna bestämma arbetstiden.
Utskottet ställer sig således bakom nydemokraternas motion Fi36 i denna del.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande 10 bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
14. Regionala sysselsättningsprogram (mom. 27)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1--4 och 7--11" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna
och de typer av åtgärder som motionärerna förordar. I vissa av motionerna finns
förteckningar eller hänvisningar till förteckningar över statliga och kommunala
projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. De socialdemokratiska
motionernas förslag till länsvisa eller regionala  projekt utgår från vad som
föreslagits i partimotion Fi35 (s).</pre>
<pre></pre>
<pre>___________________________________________________________________________</pre>
<pre>Motioner                      Region               Åtgärder
___________________________________________________________________________</pre>
<pre>
Fi27 av Georg Andersson       Västerbottens län    Ökad medelstilldelning,
m.fl. (s)                                          infrastrukturinvesteringar</pre>
<pre>Fi30 av Hans Stenberg         Västernorrlands      Infrastruktur; stöd till
m.fl. (s)                län                  exportindustrin; FoU; ut-
lokalisering; riskvilligt
kapital, stöd till Ånge</pre>
<pre>Fi31 av Sten-Ove Sundström    Norrbottens län      Infrastruktur; FoU; stöd
m.fl. (s)                                     kultur, turism, olika in-
dustrier; kvinnliga kom-
petenscentra</pre>
<pre>Fi32 av Martin Nilsson        Jönköpings län       Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning; sats-
ning på kommunerna</pre>
<pre>Fi33 av Maj-Inger Klingvall   Östergötlands        Infrastruktur; tidigare-
m.fl. (s)                län                  läggning av statliga
investeringar; kommunala
byggprojekt; decentrali-
sering av ansvar vid in-
frastrukturinvesteringar</pre>
<pre>Fi34 av Håkan Strömberg      Örebro län            Infrastruktur; utbildning;
m.fl. (s)                                     tidigareläggning av stat-
liga investeringar</pre>
<pre>Fi40 av Birthe Sörestedt     Skåne                 Arbetstillfällen för kvin-
m.fl. (s)                                     nor; ökad kvinnoutbild-
ning; ökade resurser till
länsarbetsnämnderna i
Skåne</pre>
<pre>Fi44 av Owe Andréasson       Hallands län          Kompetensutveckling; in-
m.fl. (s)                                     frastruktur; kommunala
investeringar</pre>
<pre>Fi46 av Monica Widnemark     Kronobergs län        Infrastruktur; bygg-
m.fl. (s)                                     projekt</pre>
<pre>
Fi47 av Birgitta Dahl        Uppsala län           Stärkande av näringslivet;
m.fl. (s)                                     investeringar; ytterligare
medel till länet</pre>
<pre>Fi48 av Berit Andnor         Jämtlands län         Infrastruktur; långsiktig
m.fl. (s)                                     satsning på kompetensut-
veckling och kvinnoarbete</pre>
<pre>
Fi49 av Sten Östlund         Göteborg              Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; ytterligare medel
till länet</pre>
<pre>Fi50 av Jan Fransson         Skaraborgs län        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning</pre>
<pre>
Fi51 av Magnus Persson       Värmlands län         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning</pre>
<pre>
Fi52 av Johnny Ahlqvist      Skåne                 Infrastruktur; tidigare-
m.fl. (s)                                     läggning av statliga och
kommunala investeringar</pre>
<pre>Fi53 av Hans Gustafsson      Blekinge län          Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning; kvin-
nornas situation</pre>
<pre>Fi55 av Göran Persson        Södermanlands         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)               län                   jekt; satsning på mindre
företag</pre>
<pre>Fi56 av Inger Hestvik        Kopparbergs län       Yrk. 1. Infrastruktur;
m.fl. (s)                                     byggprojekt, utbildning
Yrk. 2. Länsarbetsnämnd-
ernas medelsdisposition
bör bli friare</pre>
<pre>Fi58 av Sverre Palm          Bohuslän              Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning</pre>
<pre>Fi59 av Stig Alemyr          Kalmar län            Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt: utbildning; ett in-
dustri- och utvecklings-
center</pre>
<pre>Fi60 av Rune Evensson       Norra Älvsborg         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning</pre>
<pre>Fi61 av Ingvar Johnsson     Fyrstadsregionen       Infrastruktur, utbildning;
m.fl. (s)                                     industriell utveckling</pre>
<pre>Fi62 av Jan Fransson        Västsverige            Infrastruktur; produkt-
m.fl. (s)                                     och teknikutveckling;
testområde</pre>
<pre>Fi63 av Arne Kjörnsberg     Södra Älvsborg         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt; utbildning; bättre
handikappvänlighet</pre>
<pre>Fi69 Lena Hjelm-Wallén      Västmanland            Yrk. 1. Infrastruktur;
m.fl. (s)                                     utbildning; byggprojekt
Yrk. 2. Arbetsmarknads-
medel till beställning
av tåget X 2000</pre>
<pre>Fi70 av Ulla Pettersson (s)  Gotlands län          Kompetensutveckling;
kommunikationer, turism</pre>
<pre>
Fi71 av Bengt Hurtig (v)    Norrbottens län        Yrk. 1--4, Infrastruk-
tursatsningar inom
Banverkets och Tele-
verkets område, väg-
nätet och flygplatser</pre>
<pre>Fi74 av Anita Johanson      Stockholms län         Infrastruktur; kommunala
m.fl. (s)                                     investeringar, ytter-
ligare medel; räntefria
investeringslån</pre>
<pre>Fi75 av Axel Andersson      Gävleborgs län         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                     jekt</pre>
<pre>___________________________________________________________________________</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det
arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna
från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i de olika länen mellan 3,6
% (Gotlands län) och 8,5 % (Norrbottens län). Arbetslösheten i Norrbottens län
berör 11500 personer. Störst antal arbetslösa hade Stockholms län med 39 800
personer.</pre>
<pre>Sammanfattningsvis hade skogslänen en arbetslöshet på 6,6 % (59000
personer), medan motsvarande tal för storstadslänen uppgick till 4,8 % (83 200
personer) och för övriga Syd- och Mellansverige till 5,4% (102200
personer).</pre>
<pre>Finansutskottet har noterat AMS uppfattning att de kvinnodominerade
tjänstenäringarna påtagligt kommer att beröras av minskande sysselsättning
under det kommande året. Enligt AMS kommer då arbetslösheten bland kvinnor att
stiga ungefär lika mycket som för männen varvid skillnaderna består.</pre>
<pre>Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till
investeringar samt tidigareläggning av projekt över hela landet. Dessa förslag,
som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt utskottets
uppfattning utgöra grund för de bedömningar som de ansvariga verken och
myndigheterna har att göra. Riksdagen bör dock inte i detta sammanhang uttala
sig om de delvis annorlunda frågor som aktualiseras i motionerna Fi56 (s)
yrkande 2 och Fi69 (s) yrkande 2.</pre>
<pre>Vad finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi27, Fi30, Fi31,
Fi32, Fi33, Fi34, Fi40, Fi44, Fi46, Fi47, Fi48, Fi49, Fi50, Fi52, Fi53, Fi55,
Fi56 yrkande 1, Fi58, Fi59, Fi60, Fi61, Fi62, Fi63, Fi69 yrkande 1, Fi70, Fi71
yrkandena 1--4 och 7--11, Fi74 och Fi75 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>27. beträffande regionala sysselsättningsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30,
1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40,
1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49,
1992/93:Fi50, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56 yrkande 1,
1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62,
1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69 yrkande 1, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena
1--4, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75 samt med avslag på motionerna
1992/93:Fi56 yrkande 2, 1992/93:Fi69 yrkande 2 och 1992/93:Fi71 yrkandena 7--11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
15. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (mom. 28)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som börjar med "Som
finansutskottet" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt finansutskottets uppfattning bör en total översyn göras inte bara
av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen utan av hela socialförsäkringssystemet.
Reglerna bör samordnas med reglerna för ersättning för vård av barn,
förtidspension, arbetslöshet och garantilön på det sätt som förordas i motion
Fi36 (nyd). Det i motionen förordade systemet innebär att det alltid lönar sig
att arbeta, det uppmanar inte till fiffel mellan olika system och blir mer
rättvist. Propositionens förslag är ett steg i rätt riktning men det är, enligt
utskottets mening, bättre att omedelbart påbörja en omläggning i den riktning
motionärerna förordar. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi36 (nyd)
yrkandena 1 och 15. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15
avslår proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och
25 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>16. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 29)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med
"Utgångspunkten bör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den
beloppsmässigt skall motsvara totalt 3,7 miljarder kronor. Utskottet delar dock
inte skatteutskottets uppfattning att avgiften skall tas ut som en bruttoavgift
som skall kunna dras av mot förvärvsinkomster. Med tanke på skillnader i
beskattning som föreligger skulle en sådan ordning få vissa oacceptabla
effekter. Personer med inkomster strax ovanför brytpunkten får en lägre
nettoavgift än de som ligger strax nedanför, vilket inte kan anses vara
rättvist. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 4 i motion Fi35 (s) om att
införa en nettoavgift i sjukförsäkringen.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 4 samt med
avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 godkänner de riktlinjer för införande
av en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordas i
proposition 1992/93:50 moment 2 med den ändringen att avgiften tas ut som en
icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,</pre>
<pre></pre>
<pre>17. Pensioner (mom. 30)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "27 och 28" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser att det tyvärr är ofrånkomligt att även
pensionärerna måste drabbas av nedskärningar. Undantag måste emellertid göras
för de allra sämst ställda pensionärerna, de s.k. fattigpensionärerna. Utöver
vad som sägs i proposition 50 om att kompensera denna grupp med ca 500 miljoner
kronor via höjda pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg bör de
tillföras 800 miljoner kronor. Utskottet återkommer senare till hur detta skall
finansieras genom minskningar av biståndet.
Utskottet konstaterar att regeringen så småningom tycks ha kommit till insikt
om de sämst ställda pensionärernas situation. I en senare framlagd proposition
(1992/93:134) har regeringen föreslagit att denna grupp i stort tillförs de
ytterligare medel som utskottet här förordat. Vad utskottet anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande 3.</pre>
<pre>De oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern
som tas upp i motion Fi41 (-) förutsätter utskottet kommer att tas upp när den
aviserade propositionen om höjd pensionsålder behandlas av riksdagen. Motionen
avstyrks därför av utskottet. Att helt frita pensionärerna från kravet på
besparingar som förordas i motion Fi37 (v) kan utskottet i rådande läge inte
tillstyrka. Yrkandena 27 och 28 i motion Fi37 avstyrks därför av utskottet.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>30. beträffande pensioner
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och 1992/93:Fi41
godkänner de riktlinjer för förändringar av pensioneringstidpunkten och
pensionsnivån som förordats i proposition 1992/93:50 momenten 3 och 4 med de
kompletteringar som utskottet förordat,</pre>
<pre></pre>
<pre>18. Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt (mom.31)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "37 och 38" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Skatteomläggningen
1991 innehöll viktiga principer om bredare skattebaser, lägre skattesatser och
mer likformiga regler. Regeringen har gjort markanta och allvarliga avsteg från
dessa grundprinciper genom att föra en skattepolitik som inriktats på stora och
ofinansierade skattesänkningar till företagare, kapitalägare och
höginkomsttagare. Denna politik har försämrat ekonomins funktionssätt och
medfört en stor omfördelning av köpkraft och ökade inkomstklyftor. Det är
angeläget att skattereformen återställs i sitt ursprungliga skick. Den nu
träffade överenskommelsen innebär att politiken åter vrids i rätt riktning med
en bättre skattemässig balans mellan arbete och kapital. Bl.a. höjs
kapitalinkomstskatten till 30%, förmögenhetsskatten kan behållas under minst
hela mandatperioden och det s.k. reallöneskyddet för höginkomsttagare slopas
under 1993 och 1994. Det bör också framhållas att värdet av ränteavdragen
bibehålls både för villaägare och andra grupper som har lånefinansierat sitt
boende. Sett i sin helhet är överenskommelsen gynnsam från fördelningspolitisk
synpunkt. Så gott som alla medborgare kommer genom uppgörelsen att bidra till
att förbättra statsfinanserna.</pre>
<pre>På två väsentliga punkter som berör skatteområdet avviker regeringens förslag
enligt utskottets uppfattning från den träffade överenskommelsen.</pre>
<pre>När det gäller kapitalinkomster anser finansutskottet att överenskommelsen
innebär en definitiv återgång till den skattesats på 30% som fastställdes
genom skattereformen. Regeringens förslag bryter häremot på två sätt. Dels
innebär propositionen endast ett tillfälligt uppskov i två år till den 1
januari 1995 med den sänkning av skattesatsen till 25% som regeringen
genomdrivit med verkan fr.o.m. det kommande årsskiftet. Vidare innebär
propositionen att man behåller det redan fr.o.m. 1992 sänkta skatteuttaget för
vissa kapitalinkomster såsom reavinster på aktier o.d. samt för
värdepappersfonder m.m., något som givetvis får snedvridande effekter i
skattesystemet och leder till en ökad skatteplanering.</pre>
<pre>Skattereformen bör enligt utskottets uppfattning återställas fullt ut i dessa
avseenden, inte minst för att undvika en framtida försämring av ränteavdragen
som ökar hushållens boendekostnader och ytterligare försämrar läget på
arbetsmarknaden. Som anförs i motion Fi35 (s) bör man alltså i enlighet med
överenskommelsen återgå permanent till skattesatsen 30%. Uppgörelsen om en
skattesats på 30% gäller alla typer av kapitalinkomster. Denna skattesats
skall alltså tillämpas även för aktievinster m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utskottet yrkar bifall till motion Fi35 (s) yrkande 7 och avslag på motsvarande
yrkanden i motion Fi37 (v).</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 7 och med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22
samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 godkänner vad
utskottet anfört om att skatten på kapitalinkomster skall bestämmas permanent
till 30 %,</pre>
<pre></pre>
<pre>19. Mervärdesskatt (mom. 37)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "44 och 48" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Vissa skattehöjningar ger emellertid inte något tillskott till statskassan.
Den s.k. turistmomsen har lett till betydande bortfall av turistinkomster,
vilket fått påtagligt negativa konsekvenser för hela Sverige. Utskottet anser
därför i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd) yrkande 22 att
turistmomsen bör sänkas ordentligt till 6 % på persontransporter och till
12,87% på hotell och restauranger. Motion Fi37 (v) blir därigenom delvis
tillgodosedd.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>37. beträffande mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 och med
anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt med avslag på
proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 12 godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
20. Bensinskatt (mom. 38)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "3 och 4" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet kan inte dela skatteutskottets uppfattning. En höjning av
bensinskatten vore en ur fördelningspolitisk synvinkel olycklig åtgärd. En
kraftig höjning av bensinskatten skulle drabba barnfamiljer, glesbygdsbor,
låginkomsttagare i t.ex. vården och i industrier med skiftarbete. I stora delar
av vårt land är bilen en nödvändighet därför att andra transportmedel inte
finns tillgängliga. Höginkomsttagare som ofta bor i större centralorter med väl
utbyggd kollektivtrafik kommer lättare än andra att kunna undgå beskattningen.
I likhet med vad som anförs i motion Fi68 (nyd) yrkandena 1 och 3 anser
utskottet att i stället fordonsskatten bör höjas generellt. Därigenom skulle
motionerna Fi17 (v) och Fi37 (v) tillgodoses i viss utsträckning.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>38. beträffande bensinskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkande 1,
1992/93:Fi37 yrkande 40 samt 1992/93:Fi68 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på
proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17 och motionerna 1992/93:Fi17
yrkande 2, 1992/93:Fi37 yrkande 41 samt 1992/93:Fi68 yrkande 4 godkänner vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>21. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 (mom. 42)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med
"Bostadsutskottet godtar" och på s. 86 slutar med  "31 i denna del" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Som anförs i partimotion Fi36 från Ny demokrati skulle ett genomförande av
överenskommelsen till den del den avser en besparing om 3miljarder kronor på
bostadssubventionerna drabba många som förmodligen inte klarar ytterligare
ökningar av boendekostnaderna. Under perioden 1990--1993 uppgår besparingen på
räntebidragen till bostäder till drygt 7 miljarder kronor. Till detta skulle
alltså läggas ytterligare 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994. Som
anförs i den nu diskuterade motionen bör andra utvägar sökas för att förstärka
samhällsekonomin, och det bör framför allt göras genom att biståndet begränsas.
Utskottet återkommer till denna fråga längre fram i betänkandet.</pre>
<pre>Finansutskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att någon ytterligare
nedskärning av bostadssubventionerna inte skall genomföras. Motion Fi36 (nyd)
tillstyrks alltså i denna del av utskottet. Med det anförda får förslaget i
Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 1 i motsvarande del anses i inte ringa
grad tillgodosett.</pre>
<pre>Med detta ställningstagande finns inte anledning för riksdagen att i sak
behandla förslagen i propositionen samt i partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och
2 om hur besparingen på 3 miljarder kronor skall hämtas in. Dessa förslag
avstyrks av bostadsutskottet i yttrande till finansutskottet.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 4 samt med
avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna
1992/93:Fi29, 1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 samt 1992/93:Fi37 yrkande 31 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>22. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt (mom. 47)</pre>
<pre>Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Tom Heyman (m), Stefan Attefall
(kds), Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m) och Carl B Hamilton (fp) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Under
beredningen av detta ärende har finansutskottet haft en utfrågning av
statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet. Vid denna utfrågning lämnades
en redogörelse för planeringsläget för infrastrukturinvesteringarna.</pre>
<pre>Som bakgrund kan nämnas att investeringar i vägar och järnvägar finansieras
genom årliga anslag på statsbudgeten. De årliga investeringsanslagen har under
1980-talet varit ca 4,5 miljarder kronor. Som framgått av vad som redovisats
ovan har riksdagen på senare tid fattat beslut om betydande extraanslag. Detta
innebär att investeringarna under budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till ca
13 miljarder kronor.</pre>
<pre>De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om att ca 310
större investeringsprojekt och ca 950 underhållsprojekt skall genomföras. Av
dessa har ca 300 investeringsprojekt och ca 500 underhållsprojekt redan
påbörjats. Även ett stort antal järnvägsbyggen har påbörjats med hjälp av de
extra anslagen för infrastruktursatsningar. Banverket beräknas sålunda med
hjälp av dessa medel kunna öka sin produktionsvolym under åren 1992 och 1993
med 1,9 resp. 2,5 miljarder kronor.</pre>
<pre>Av den utfrågning som finansutskottet anordnade framgick att projekten till
stor del är påbörjade eller avslutade. Detta beror på att många av de projekt
som extraanslagen har använts till har kunnat sättas i gång snabbt och att de
har haft kort byggtid.</pre>
<pre>Även om sålunda stora extraanslag har anvisats och många projekt har kunnat
påbörjas med hjälp av dessa anslag vill utskottet understryka att det är
väsentligt att infrastruktursatsningarna även fortsättningsvis hålls på en hög
nivå. Det är nödvändigt både för att skapa goda tillväxtbetingelser för svensk
industri och för att skapa arbetstillfällen i nuvarande lågkonjunktur. Det är
självklart angeläget att beslutade projekt kan påbörjas snabbt och slutföras på
kortast möjliga tid.</pre>
<pre>Trafikutskottet begärde våren 1992 i sitt av riksdagen godkända betänkande
1991/92:TU22 (rskr. 333) att regeringen för riksdagen borde presentera ett
underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastrukturen och
transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.
En sådan redovisning kommer regeringen att förelägga riksdagen våren 1993.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida, som går ut på att regeringen
skall utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen, är
därför enligt finansutskottets mening inte erforderligt.</pre>
<pre>När det gäller yrkande 15 i motion Fi35 (s) om åtgärder för att möjliggöra
tidigareläggning av investeringar vill utskottet erinra om förslaget i
propositionen, som utskottet tillstyrkt ovan, om att anvisa 1miljard kronor
till AMS, som skall användas till att tidigarelägga vissa
sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) begärs även att regeringen bör göra en snabbutredning om
införandet av en banlag för att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.
Vid den av utskottet anordnade utfrågningen framkom att sådana överväganden
pågår i regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte
erforderlig.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14
och 15.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15,</pre>
<pre>
23. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 48)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med
"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "trafikutskottet anfört" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi35 (s) att det är
anmärkningsvärt att regeringen saknar förmåga att genomföra beslutade
infrastrukturprojekt. Som exempel kan nämnas att av de medel som anvisats för
väginvesteringar i olika paket under perioden juli 1991 till april 1992 var
endast ca 16% upparbetade t.o.m. september 1992. Regeringen bör därför
tillsätta en infrastrukturkommission som med kraft skall arbeta med att få fart
på de större infrastrukturprojekten. Kommissionen skall också se till att
överenskomna delar av storstadspaketen påbörjas och övriga oklarheter i
pågående projekt undanröjs.</pre>
<pre>I likhet med motionärerna anser utskottet också att regeringen snarast bör ge
Banverket och Vägverket i uppdrag att bilda ett bolag som har till uppgift att
projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda.</pre>
<pre>Av det anförda följer att finansutskottet tillstyrker motion Fi35 (s)
yrkandena 12 och 13.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>48. beträffande övriga infrastrukturfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>24. ROT-program för va-nätet (mom. 50)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med
"Bostadsutskottet uppger" och på s. 93 slutar med "Fi37 (v) yrkande 6" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi25 (nyd) och i partimotion
Fi37 (v) yrkande 6 om att olika åtgärder bör vidtas i avsikt att öka
reinvesteringarna i de kommunala va-näten och förbättra vatten- och
avloppsstammarna i bostadshusen. Ett genomförande av ett investeringsprogram
med detta syfte skulle ge ökade arbetstillfällen och ofta innebära att mycket
betydande förluster som görs i va-näten skulle minska. Det finns därför goda
skäl att överväga om det inte är både lämpligt och motiverat att låta en del av
de medel som avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder specialdestineras
för de åtgärder som nu diskuteras. Finansutskottet anser att riksdagen med
anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening bör ge regeringen till
känna vad utskottet nu anför om vissa s.k. ROT-åtgärder.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>50. beträffande ROT-program för va-nätet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi25 samt med anledning av
motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>25. Bistånd m.m. (mom. 52)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med
"Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi73 (s)" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser att den sänkning av det internationella biståndet
med 1 500 miljoner kronor som föreslås i propositionen är ett steg i rätt
riktning. Utskottet menar dock i likhet med Ny demokrati att biståndet skall
sänkas ytterligare. Enprocentsmålet bör ersättas med det mål som FN fastställt,
vilket är 0,7 % av givarlandets bruttonationalinkomst. Det är ett realistiskt
mål med den ekonomiska verklighet som vi har i Sverige i dag.</pre>
<pre>Sverige bör också koncentrera  biståndet till ett fåtal länder men samtidigt
ha beredskap för katastrofinsatser varhelst de uppträder. En väsentligt större
andel bör gå till länder i vår närhet, främst då till de baltiska länderna.
Biståndet bör enligt utskottets uppfattning uppgå till ca 9 800 miljoner
kronor, vilket är 4 200 miljoner kronor, mindre än vad som överenskommits i den
s.k. krisuppgörelsen.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>52. beträffande bistånd m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 2 och med avslag
på proposition 1992/93:50 moment 5 och motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i
denna del och 3, 1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32, 1992/93:Fi42 och
1992/93:Fi73 godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>26. Ytterligare besparingar på försvarsområdet (mom.54)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med
"Försvarsutskottet påpekar" och på s. 97 slutar med "Fi37 (v) yrkande 33"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de
ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Av särskild
betydelse är därför att satsningen på försvaret i fortsättningen görs
kostnadseffektivt och rationellt. Såsom framhålls i motion Fi36 (nyd) måste
försvarsindustrin ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och har då en
utomordentlig utvecklingspotential. Liksom försvarsutskottet avvisar
finansutskottet de ytterligare besparingsförslag som förs fram i motionerna
Fi24 (s) yrkande 2 och Fi37 (v) yrkande 33.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 5 samt med avslag
på motionerna 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del och 1992/93:Fi37 yrkande 33
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>27. Reducering av förläggningskostnader (mom. 62)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med
"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "av förläggningskostnader" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser emellertid med anledning av vad som anförs i motion
Fi36 (nyd) att ett särskilt initiativ måste tas för att komma till rätta med
den kraftiga ökningen av förläggningskostnaderna för asylsökande. Det är
uppenbart att förhandlingarna om dessa inte sköts på ett tillfredsställande
sätt. Utskottet anser därför i likhet med vad som föreslås i motion Fi36 (nyd)
att en särskild delegation bör utses för att omförhandla gällande avtal och för
att förhandla fram nya avtal. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning
av motion Fi36 (nyd) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>62. beträffande reducering av förläggningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>28. Hemspråksundervisningen (mom. 68)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med
"Finansutskottet ser" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd)
yrkande 19 att den statligt och kommunalt finansierade hemspråksundervisningen
om möjligt bör avbrytas vid årsskiftet 1992/93. En sådan åtgärd skulle
förstärka såväl statsbudgeten som de kommunala finanserna. Som framhålls i den
avvikande meningen till utbildningsutskottets yttrande innebär det inte något
hinder för att invandrarna själva genom t.ex. föreningsverksamhet skall kunna
underhålla sina hemspråk och sin kulturbakgrund. Det finnns dock som utskottet
ser det inte skäl att finansiera denna verksamhet med offentliga medel. Vad
finansutskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande
19 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>68. beträffande hemspråksundervisningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>29. Stöd till politiska partier (mom. 69)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Liksom
konstitutionsutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt finansutskottet är det positivt att regeringen som ett led i de
ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi föreslår nedskärningar i
stödet till de politiska partierna. Det är särskilt viktigt i en tid då
besparing och återhållsamhet är ett återkommande budskap från politikerna till
allmänheten.</pre>
<pre>Förslaget innebär emellertid att en nedskärning skall ske först fr.o.m. nästa
mandatperiod. Något skäl till detta finns inte. Nedskärningarna bör i stället
börja redan fr.o.m. nästa budgetår. Partistödet har genom åren vuxit till
orimliga proportioner. Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget
successivt reduceras så att det har halverats fram till budgetåret 1995/96.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>69. beträffande stöd till politiska partier
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande       6 och avslag
på proposition 1992/93:50 moment 7 godkänner       vad utskottet anfört om
minskat stöd till politiska       partier,</pre>
<pre></pre>
<pre>
30. Presstöd och organisationsstöd (mom. 70)</pre>
<pre>Bo G Jenevall (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "20 och 21" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet konstaterar att svenska dagstidningar i dag får stora
subventioner från staten. Således är dagstidningarna befriade från att betala
mervärdesskatt, och de erhåller stora summor från staten i form av presstöd.
Denna särställning för dagspressen kan enligt utskottet starkt ifrågasättas.</pre>
<pre>Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet avvecklas. Visserligen
är konjunkturerna för dagspressen för närvarande besvärliga. Så är emellertid
också fallet för ett antal andra branscher i samhället. Någon anledning att
särbehandla just dagspressen kan enligt utskottet inte anses föreligga.
Utskottet föreslår därför att presstödet successivt avvecklas.</pre>
<pre>Begränsningar måste också göras i det statliga stödet till föreningslivet. År
1989 uppgick det offentliga stödet till 13 miljarder kronor, varav 7,5
miljarder kronor var statligt stöd. Det är enligt utskottets mening nödvändigt
att reformera hela systemet för organisations- och föreningsstöd. Nya regler
bör genomföras successivt så att föreningar och organisationer får skäligt
rådrum. Enligt utskottets mening är emellertid en omedelbar besparing på 3
miljarder kronor rimlig.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>70. beträffande presstöd och organisationstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena     20 och 21
godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>31. Näringspolitikens inriktning (mom. 71)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (s), att det
behövs omfattande åtgärder på flera områden för att förhindra den hotande
ekonomiska depressionen och för att bekämpa arbetslösheten. Ett område där det
krävs åtgärder är inom näringspolitiken.</pre>
<pre>Staten måste på ett mer aktivt sätt än för närvarande engagera sig i
näringspolitiken. Politiken måste präglas av en helhetssyn och ett väl
fungerande samspel mellan näringsliv och den offentliga sektorn. Denna grundsyn
har stöd i utvecklingen i andra länder. Inom EG finns det t.ex. ett program för
industri och handelspolitik, enligt vilket statsmakterna spelar en viktig roll
för näringslivsutvecklingen.</pre>
<pre>Enligt finansutskottet bör en mer aktiv näringspolitik ta sig uttryck i ökade
satsningar på kompetensutveckling i nära samarbete mellan staten och parterna
inom olika näringsgrenar. Av central betydelse är vidare att det sker
omedelbara insatser för att påskynda de nödvändiga
infrastrukturinvesteringarna. En annan viktig åtgärd är säkerställande av
riskkapital för näringslivet. Det överenskomna moratoriet i försäljningen av
statliga företag och fastigheter har härvid en ur näringspolitisk synpunkt
viktig roll, genom att utrymme skapas på kapitalmarknaden för framför allt de
små företagen.</pre>
<pre>Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkande 9.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>71. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>32. Förvaltningsbolag för de statliga företagen (mom.73)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi35
(s) innebär moratoriet att förutsättningarna för det statliga ägandet har
förändrats. Under lång tid kommer det statliga ägarskapet att bestå. I ett
sådant läge krävs det en effektiv ledning för företagsgruppen. Det är inte
rimligt att enskilda statsråd skall hantera löpande företagsfrågor.
Förvaltningsbolaget Fortia bör i stället återinrättas. Riksdagen bör anmoda
regeringen att återkomma med förslag härom. Därmed tillstyrker finansutskottet
motion Fi35 (s) yrkande 10.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återinförande av
förvaltningsbolag för statliga företag,</pre>
<pre>
33. Underleverantörsprogram (mom. 75)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser, i linje med vad som anfördes i en reservation (s) till
betänkande 1991/92:NU20, att de särskilda insatserna riktade till
underleverantörer borde ha fått fullföljas. Riksdagen bör sålunda göra ett
uttalande om att underleverantörsprogrammet skall återupprättas. Därmed blir
motion Fi37 (v) i sak tillgodosedd i berörd del.</pre>
<pre>
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>75. beträffande underleverantörsprogram
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre></pre>
<pre>
34. Ekonomisk brottslighet (mom. 78)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser att konkreta och kraftfulla åtgärder behövs mot den
ekonomiska brottsligheten. Om den inte stoppas utgör den ett allvarligt hot mot
samhällsekonomin. Om detta slags brottslighet ostört får breda ut sig hotas i
förlängningen en sund samhällsmoral och respekten för viktiga demokratiska
värden.</pre>
<pre>
Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att
snarast lägga fram ett samlat program med omedelbara och kraftfulla åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Detta bör rikdagen som sin mening ge
regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>78. beträffande ekonomisk brottslighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 8      som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett samlat program mot
den ekonomiska brottsligheten,</pre>
<pre></pre>
<pre>
35. Skuldsaneringslag (mom. 79)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med
"Finansutskottet kan" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Finansutskottet anser att behovet av skuldsanering för fysiska personer
accentuerats i sådan grad under den senaste tiden att omedelbara åtgärder nu är
påkallade. Bland de alternativ som kan komma i fråga är
lagstiftningsalternativet det enda tänkbara. Utskottet anser därför att
regeringen snarast bör framlägga förslag till lagstiftning på området.
Tillräckligt underlag torde finnas i Insolvensutredningens betänkande och i
underlag och erfarenheter från övriga nordiska länder. Genom den ovan
redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns vidare förutsättningar för
regeringen att förhållandevis omgående ta sig an saken och lägga fram
erforderliga lagförslag.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>79. beträffande skuldsaneringslag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande      23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.</pre>
<pre>
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.</pre>
<pre>Johan Lönnroth (v) anför:</pre>
<pre>Inriktningen av den ekonomiska politiken i proposition 50 är i grunden
felaktig och måste avvisas. Den innebär om den genomförs att vi under lång tid
framöver i praktiken har övergett ambitionen att nå det viktigaste
ekonomisk-politiska målet av alla -- full sysselsättning.</pre>
<pre>En utdragen lågkonjunktur råder nu i Västeuropa. Om inte de stora
industriländerna inom EG snarast lägger om sin politik, vilket i dag inte
förefaller troligt, kommer den sedan 1970-talets slut höga arbetslösheten i
Västeuropa att ytterligare öka. Den misär som skapats genom att många människor
för all framtid tvingats lämna arbetsmarknaden kommer att förstärkas. Sveriges
successiva närmande till EG, som är en ledstjärna för regeringens politik,
innebär stora risker för att vi nu efterbildar den oacceptabla
arbetsmarknadssituation som råder i flera av EG-länderna.</pre>
<pre>Den preliminära försörjningsbalansprognos som Finansdepartementet överlämnade
till finansutskottet den 1december visar att år 1993 kommer att bli ett ännu
sämre år än vad som förutsägs i proposition 50. Mycket talar för att
arbetslösheten kommer att bli högre än de 6% för år 1993 som anges i
Finansdepartementets prognoser.</pre>
<pre>Som ett alternativ till krispropositionen förordar Vänsterpartiet att den
ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en
dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det
först och främst att stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk
efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill
vi ta först när konjunkturen vänder.</pre>
<pre>Vänsterpartiet vill nu sätta in åtgärder som snabbt ger jobb. Vi vill ha ett
tredje krispaket med ökade anslag till arbetsmarknadspolitik, till
utbildningssatsningar och till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Vi
vill också riva upp beslutet att ta 7,5 miljarder kronor från kommuner och
landsting. Vi föreslår sänkt moms. Det leder till ökad efterfrågan på
industrivaror.</pre>
<pre>Vårt förslag har en helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås
i krispropositionen. Vi vill att höginkomsttagarna beskattas mer, till förmån
för låginkomsttagare. Därför föreslår vi att grundavdraget för höginkomsttagare
slopas och matmomsen sänks. En omfördelning föreslås även mellan kvinnor och
män och mellan företag.</pre>
<pre>Vi yrkar bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd pensionsålder 1994, sänkt
ersättning till arbetsskadade och sänkt u-landsbistånd.</pre>
<pre>Det andra spåret vill vi växla över till när konjunkturen vänder.
Underskottet i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska
ekonomin. Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla
besparingar ske i statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora
utgiftsposterna i budgeten hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar
i pensionssystemet och i de generella bostadsubventionerna. Här föreslår vi en
ny inriktning som styr stödet till svagare grupper på ett effektivt sätt.</pre>
<pre>Sedan september månads krisuppgörelser har argumenten för förslagen i vår
motion stärkts. Genom övergången till en flytande växelkurs och kronkursens
fall räknar regeringen nu med att den relativa enhetsarbetskostnaden minskar
med mer än 15% nästa år. Om detta stämmer har konkurrenskraften för svensk
industri stärkts tredubbelt mot vad den överenskomna sänkningen av
arbetsgivaravgiften skulle medföra. Kronans fall innebär också att en dyrare
import ger en starkare åtstramning av hushållens köpkraft än den planerade
högre momsen. Den privata konsumtionen beräknas nu falla med 3,5 % jämfört med
2,5 % i propositionen. Den överenskomna "interndevalveringen" borde därmed vara
överspelad. För kommunerna förvärras det ekonomiska läget efter kronans fall i
och med ökade importkostnader och fördyrade utlandslån. Den kommunala
konsumtionen beräknas 1993 minska med 0,4 % mot en ökning på 0,5 % i
propositionen. Propositionen räknade vidare med ett bytesbalansunderskott 1993
på 0,8% av BNP. Den nya prognosen ger ett lika stort överskott. Därmed stärks
argumenten mot förslaget att minska u-landsbiståndet vars realvärde dessutom
sänks genom den lägre kronkursen.</pre>
<pre>Vad gäller konkreta åtgärder för att förbättra Sveriges ekonomiska situation
hänvisar jag till förslagen i de avvikande meningar som Vänsterpartiets
ledamöter fogat till fackutskottens yttranden till finansutskottet (jfr även
hemställan i slutet av denna meningsyttring).</pre>
<pre>
Jag vill dock göra följande tillägg till våra ställningstaganden.</pre>
<pre>Socialdemokraterna lägger i ett antal länsmotioner fram olika förslag för att
främja sysselsättningen i olika län, men man anvisar inte några pengar för
dessa åtgärder. Med våra förslag om ökade medel till affärsverken (se mom. 46)
blir det däremot möjligt att genomföra förslagen i dessa motioner.</pre>
<pre>Vad gäller skatter på alkohol föreslås i motionen från Centern och
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna att alkoholskatten höjs med 5%.
Jag vill här framhålla att eftersom vi kräver en okompenserad lägre moms på
andra varor, så ändras relativpriserna till alkoholens nackdel. Detta
tillgodoser till en del dessa motionärers syften.</pre>
<pre>I vår partimotion avvisar vi den generella bensinskattehöjningen. Vi föreslår
i stället att regeringen skall komma tillbaka med ett förslag om differentierad
bensinskatt. Avsikten med vårt förslag var att detta skulle ge statskassan lika
mycket pengar som enligt krisuppgörelsen. Men av miljö- och rättviseskäl ville
vi differentiera skatten, dvs. höja skatten mer i storstaden och mindre i
glesbygden. Som en rimlig utgångspunkt föreslogs en trappa i två steg där
storstädernas inner- och ytterområden fick 50 resp. 25 öre högre skatt jämfört
med övriga landet. Rent tekniskt är förslaget fullt genomförbart.</pre>
<pre>Efter kronans fall får dock en skattehöjning av denna storleksordning
orimliga konsekvenser i glesbygden. Vi anser därför att man kan nöja sig med
att höja bensinskatten nu i en första etapp enbart i storstadsområdena. Vi kan
också tänka oss att man höjer skatten generellt med förslagsvis 50 öre och
kompenserar glesbygdsbilisterna på annat sätt.</pre>
<pre>Om det kan skapas en majoritet för en mer expansiv politik som ger fler jobb
totalt är vi beredda att medverka till en konstruktiv uppgörelse om
bensinskatten.</pre>
<pre>Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under mom.
1, 3, 6, 7, 12, 14, 15, 18, 19, 22, 23, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 34, 35 36, 37,
38, 39, 40, 42, 43, 44, 46, 50, 51, 52, 54, 56, 63, 64, 66, 67, 71, 74, 75, 76
och 77:</pre>
<pre>Den ekonomiska politiken</pre>
<pre>1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi16 och 1992/93:Fi23
godkänner vad som förordas i motion 1992/93:Fi37 yrkande 62 om inriktningen av
den ekonomiska politiken samt som sin mening ger regeringen detta till känna,</pre>
<pre>3. beträffande det finansiella systemet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 och med avslag
på motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 om ökat statligt ägande i
banker som räddats av skattemedel och med framtida förväntad
förmögenhetstillväxt,</pre>
<pre>6. beträffande kommunerna
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi22 yrkande 2 och
1992/93:Fi35 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att beslutet
att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting skall upphävas,
7. beträffande besparingar i den statliga administrationen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 36 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om besparingar på statlig
administration,</pre>
<pre>Arbetsmarknadspolitiken</pre>
<pre>12. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 20 samt med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 8
dels godkänner det i propositionen framlagda förslaget till ändrade
regler för ungdomspraktik,
dels godkänner vad utskottet anfört samt vad som anförs i motionen om
nödvändigheten av att göra åtskillnad mellan ungdomspraktik och ordinarie
arbetstillfällen,</pre>
<pre>14. beträffande företagsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 2 och med avslag
på motionerna 1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna att stimulansbidrag skall kunna utgå för
kompetensutveckling i arbetslivet i enlighet med vad som föreslås i motion
1992/93:Fi37 yrkande 2,</pre>
<pre>15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 16 samt med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 9 och motionerna
1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och 1992/93:Fi67 och med
avslag på motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag
till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med de
båda ändringarna att ytterligare 15000 utbildningsplatser skall inrättas med
ungefär lika fördelning på folkhögskolan, vuxenutbildningen och gymnasieskolan
samt att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av
Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor,</pre>
<pre>18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 samt med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 11 till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
11066000000 kr, varav 3000000000 kr utöver regeringens förslag
skall användas för arbetsmarknadsutbildning i enlighet med motionärernas
förslag,</pre>
<pre>19. beträffande sänkning av socialavgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 samt med
anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del godkänner att
de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter samtidigt som
ATP-avgiften höjs i motsvarande utsträckning,</pre>
<pre>22. beträffande Arbetslivsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 och med avslag
på det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift som sin
mening ger regeringen till känna att någon överföring av 3000000000
kronor från Arbetslivsfonden till staten inte skall genomföras,</pre>
<pre>23. beträffande antalet semesterdagar
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi21 och 1992/93:Fi37
yrkande 29 samt med anledning av motion 1992/93:Fi65 avslår det i proposition
1992/93:50 bilaga 7 moment 4 framlagda förslaget till lag om ändring i
semesterlagen (1977:480),</pre>
<pre>26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 61 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en utredning om
krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten
mellan könen,</pre>
<pre>27. beträffande regionala sysselsättningsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna
1992/93:Fi27  1992/93:Fi30  1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33,
1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40, 1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47,
1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49, 1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52,
1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59,
1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69,
1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena 1--4 och 7--11, 1992/93:Fi74 och
1992/93:Fi75 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i det
ovanstående,</pre>
<pre></pre>
<pre>Socialförsäkringsfrågor</pre>
<pre>28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25 och
med avslag på proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi36 yrkandena
1 och 15 begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak till 5
basbelopp som ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen,</pre>
<pre>29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 avslår motion
1992/93:Fi35 yrkande 4 och förslaget i proposition 1992/93:50 moment 2 om att
införa en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,</pre>
<pre>
30. beträffande pensioner
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 28 och med avslag på
motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 avslår förslaget i proposition 1992/93:50 moment
4 om sänkt pensionsnivå,
dels med avslag på proposition 1992/93:50 moment 3 och motion
1992/93:Fi41 godkänner de riktlinjer om ändrad pensionsålder som förordas i
motion 1992/93:Fi37 yrkande 27,</pre>
<pre>
Skatter</pre>
<pre>31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 samt
med avslag på proposition
1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22 samt motionerna
1992/93:Fi35 yrkande 7 hos regeringen begär förslag som återställer
skatteskalan för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen och beskattningen
av kapitalinkomster till vad som gällde före riksdagsbesluten med anledning av
proposition 1991/92:60,</pre>
<pre>34. beträffande grundavdraget
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51 och
med avslag på proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 1 beslutar om en sådan ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) att grundavdraget avskaffas för inkomster över
brytpunkten 1993 med avtrappning från en årsinkomst på ca 150000kr enligt
vad i motionen anförs,</pre>
<pre>35. beträffande särskild löneskatt m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 55--58 avslår
proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11,</pre>
<pre>36. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 39 begär att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över
företagsbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförs,</pre>
<pre>37. beträffande mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt
med avslag på proposition
1992/93:50 bilaga 5 moment 12 och motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 beslutar att
mat- och turistmomsen sänks till 15% den 1januari 1993,</pre>
<pre>38. beträffande bensinskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkandena 1 och 2
1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 och med avslag på proposition 1992/93:50
bilaga 5 momenten 13--17 samt motion 1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4 beslutar
om en regionalt differentierad bensinskatt enligt vad som anförs i det
ovanstående,</pre>
<pre>39. beträffande skatt på alkohol och tobak
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 49 och med
anledning av motionerna 1992/93:Fi18, 1992/93:Fi20, 1992/93:Fi28 och
1992/93:Fi68 yrkande 2 beslutar höja skatten på alkohol med 5%, i enlighet
med vad som anförs i det ovanstående,</pre>
<pre>40. beträffande beskattning av kraftvärme
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt
med anledning av motion 1992/93:Fi43 avslår proposition 1992/93:50 bilaga 5
momenten 18 och 19,</pre>
<pre>
Bostadsstöd</pre>
<pre>
42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 och med avslag
på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna 1992/93:Fi29,
1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:Fi36 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del
anförs om att inkomstprövade bostadsbidrag skall öka och nuvarande generella
bostadssubventioner minskas på lång sikt,</pre>
<pre>43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 30 och
1992/93:Fi64 som sin mening ger regeringen till känna att 1800000000 kr
skall återföras till räntebidragssystemet under år 1993,</pre>
<pre>44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
bostadsstödets långsiktiga inriktning,</pre>
<pre>
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 2--5 beslutar
att
dels till Banverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
3000000000kr,</pre>
<pre>dels till Vägverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
2000000000kr,
dels till Sjöfartsverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
50000000kr,
dels till Televerket på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
750000000kr,</pre>
<pre>50. beträffande ROT-program för va-nätet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 samt med
anledning av motion 1992/93:Fi25 som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna bör erbjudas statliga lån med gynnsamma villkor till renovering av
va-nätet,</pre>
<pre>51. beträffande Moderna museets lokaler
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande13 beslutar att
till Projektering och byggnation av Moderna museet på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
350000000kr,</pre>
<pre>
Besparingar inom Utrikesdepartementets område</pre>
<pre>52. beträffande bistånd m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del
och 3, 1992/93:Fi37 yrkande 32, 1992/93:Fi42 och 1992/93:Fi73 avslår
proposition 1992/93:50 moment 5 samt motion 1992/93:Fi36 yrkande 2,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 15 beslutar att till
Trähus för återvändande ryska officersfamiljer på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tredje huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag på 300000000kr,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om kunskapsöverföring till
Östeuropa,</pre>
<pre>Besparingar inom Försvarsdepartementets område</pre>
<pre>54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 33 samt med
anledning av motion 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del avslår motion
1992/93:Fi36 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till känna att inom
Försvarsdepartementets ansvarsområde skall besparingarna uppgå till 0,5
miljarder kronor år 1993 och 1,0 miljarder kronor år 1994 utöver regeringens
förslag,</pre>
<pre>56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 34 avslår den i
proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna ändrade inriktningen av
systemet för de värnpliktigas förmåner,</pre>
<pre>Övriga frågor</pre>
<pre>63. beträffande barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 45--47 avslår
proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3,</pre>
<pre>64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 35 avslår
proposition 1992/93:50 moment 10,</pre>
<pre>66. beträffande anslaget Studiemedel m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 17 och med avslag
på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 2 beslutar att till Studiemedel
m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 169000000 kr,</pre>
<pre>67. beträffande  anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 18 och med avslag
på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 3 beslutar att till Vuxenstudiestöd
m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 283000000 kr,</pre>
<pre>71. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna att näringspolitiken skall främja utvecklingen i hela
landet samtidigt som ekologiska hänsyn tas,</pre>
<pre>74. beträffande förnybara energislag m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 8 beslutar att
investeringsstödet till vindkraftverk höjs från 25 % till 35 % fr.o.m. den
1januari 1993,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 9 begär att regeringen
återkommer med förslag om ökad användning av trädbränsle i enlighet med vad som
anförs i motionen,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om massproduktion av förnyelsebara
energislag,
dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 11 beslutar att till
Vattenfall på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 500000000 kr för
uppgradering av små kraftverk,</pre>
<pre>75. beträffande underleverantörsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 begär att
regeringen lägger fram förslag till nytt underleverantörsprogram i enlighet med
vad som anförs i motionen,</pre>
<pre>76. beträffande forskningsprojekt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om forskningsprojekt för
ny uthållig industriproduktion samt om utvecklingsprogram för träindustrin,</pre>
<pre>77. beträffande naturvårdsinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 12 beslutar att
till Naturvårdsinsatser på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 200000000kr,</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under mom. 5, 48, 78 och 79 bort vara
likalydande med dem i motsvarande socialdemokratiska reservationer.</pre>
<pre>
Särskilt yttrande</pre>
<pre>Bensinskatten (mom.38)</pre>
<pre>Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anför:</pre>
<pre>Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska
politiken som träffades i september syftar bl.a. annat till att minska det
strukturella budgetunderskottet. Detta skall ske genom både
utgiftsnedskärningar och genom olika skattehöjningar.</pre>
<pre>Överenskommelsen innebar också att beslut om tidpunkt för skattehöjningarnas
ikraftträdande skall fattas först när regeringen presenterat sin
försörjningsbalans om den svenska ekonomins utveckling under åren 1993 och
1994.</pre>
<pre>
I samband med att regeringen presenterade en försörjningsbalans föreslog vi
att bensinskattehöjningen och/eller momshöjningen skulle träda i kraft först
1994. Skälet är att höjningen av skatterna innebär en minskning av hushållens
disponibla inkomster och köpkraft. Det påverkar negativt den privata
konsumtionen och bidrar till att ytterligare slå ut produktionskapacitet och
öka arbetslösheten. Vår analys av de av regeringen presenterade
försörjningsbalanserna har lett oss fram till slutsatsen att de nämnda
skattehöjningarna bör senareläggas. På en punkt har också regeringen gått oss
till mötes. Höjningen av grundavdragen skjuts upp ett år. Men denna
köpkraftsförbättring för 1993 är inte tillräcklig. År 1993 sker en kraftig
minskning av en redan mycket svag efterfrågan i ekonomin. Övergivandet av den
fasta växelkursen innebär en kraftig depreciering, som ytterligare höjer priset
på bensin och andra importprodukter. Mot den bakgrunden anser vi att det är
motiverat av starka stabiliseringspolitiska skäl att bensinskattehöjningen bör
träda i kraft först 1994.
Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska
politiken innebär att eventuella ändringar av uppgörelsen skall ske med stöd av
båda parter. Vi Socialdemokrater har konsekvent hävdat att ingångna uppgörelser
med regeringen skall respekteras. Vi har av detta skäl avstått från att föreslå
ett utskottsinitiativ i denna fråga. Men vi vidhåller vår uppfattning.
Regeringen måste uppfylla sin del av avtalet och sakligt pröva den av oss
Socialdemokrater aktualiserade frågan: efterfrågeläget 1993 och situationen för
det svenska näringslivet och sysselsättningen.</pre>
<pre>Även när det gäller förslaget om sänkning av arbetsgivaravgifterna gör vi en
annan bedömning än regeringen. Förslaget om en sänkning av
arbetsgivaravgifterna på 4,3% var ett resultat av den andra krisuppgörelsen
den 30 september. Syftet var att förbättra kostnadsläget för svensk industri.</pre>
<pre>Riksbankens beslut den 19 november att inte längre försvara kronans fasta
värde har drastiskt förändrat förutsättningarna. Riksbankens beslut ledde till
att värdet på kronan skrevs ned.  Övergången till en flytande kronkurs har
hittills medfört en väsentlig förbättring av konkurrensläget hos industrin.</pre>
<pre>Enligt vår mening saknas det skäl för att på detta sätt ytterligare förbättra
den svenska industrins konkurrenskraft. Redan genom en gynnsam
produktivitetsutveckling och en måttlig löneutveckling för nästa år kommer
konkurrenskraften att förbättras markant i den konkurrensutsatta delen av
näringslivet. Tillsammans med den nedskrivna växelkursen kommer dessa faktorer
att leda till en betydande förbättring av industrins konkurrenskraft nästa år.</pre>
<pre>Eftersom en sänkning av arbetsgivaravgiften avses bli en permanent åtgärd
leder det till en försämring av det strukturella budgetunderskottet. Det
stärker vårt argument för att inte sänka  arbetsgivaravgifterna.</pre>
<pre>Mot bakgrund av den konkurrensförbättring som sker utan att
arbetsgivaravgifterna sänks och med hänsyn till de mycket ansträngda
statsfinanserna anser vi att det saknas behov av den föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgifterna.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>I proposition 1992/93:50 framlagda lagförslag</pre>
<a name="bbil"></a><h2>Bilaga 1</h2><pre>6 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</pre>
<pre>
7 Förslag till
Lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995
års taxeringar</pre>
<pre>8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt</pre>
<pre>9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)</pre>
<pre>10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande</pre>
<pre>
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt</pre>
<pre>
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall</pre>
<pre>13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster</pre>
<pre>14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster</pre>
<pre>
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader</pre>
<pre>16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.</pre>
<pre>17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt</pre>
<pre>
18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt</pre>
<pre>
19 Förslag till
Lag om lagerskatt på viss bensin</pre>
<pre>20 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter</pre>
<pre>
21 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)</pre>
<pre>
22 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.</pre>
<pre>
23 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt</pre>
<pre>
24 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt</pre>
<pre>25 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m.</pre>
<pre>26 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter</pre>
<pre>
27 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande</pre>
<pre>28 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349)</pre>
<pre>29 Förslag till
Lag om arbetslivsutveckling</pre>
<pre>
30 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring</pre>
<pre>31 Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift</pre>
<pre>32 Förslag till
Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)</pre>
<pre></pre>
<pre>Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2</pre>
<pre>
1Förslag till
Lag om om arbetslivsutveckling</pre>
<pre>Härigenom föreskrivs följande.</pre>
<pre>Regeringens förslag                     Utskottets förslag</pre>
<pre>                                1 §</pre>
<pre>Den som av Länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för
arbetslivsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i
verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock
likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1--9§§, 3 kap. 1--4 och
7--13§§, 4 kap. 1--4 och 8--10§§ samt 7--9 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den
som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling.</pre>
<pre>                                2§</pre>
<pre>Vad som föreskrivs om                   Den tid under vilken en
arbetsmarknadsutbildning i              försäkrad deltagit i
7§ 1 och 8§ andra                       verksamhet för
stycket 2 och 31§ lagen                 arbetslivsutveckling i
(1973:370) om                           enlighet med
arbetslöshetsförsäkring                 Länsarbetsnämndens
skall gälla också i                     anvisning jämställs med
fråga om verksamhet som                 tid under vilken en
avses i 1§.                             försäkrad enligt 6§
                                        lagen (1973:370) om
                                        arbetslöshetsförsäkring
                                        skall ha utfört
                                        förvärvsarbete. Vid
                                        bestämmande av ramtid
                                        enligt samma bestämmelse
                                        räknas inte tid då den
                                        försäkrade varit hindrad
                                        att arbeta på grund av
                                        deltagandet, i den mån
                                        tiden inte jämställs
                                        enligt vad som nyss sagts.</pre>
<pre></pre>
<pre>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till utgången av år
1994.</pre>
<pre></pre>
<pre>2Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring</pre>
<pre>Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.</pre>
<pre>Regeringens förslag                     Utskottets förslag</pre>
<pre>                               14§</pre>
<pre>Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad
uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i
stället 450 dagar.</pre>
<pre>Utan hinder av bestämmelsen             I ersättningsperioden
i första stycket skall                  inräknas inte dagar, under
ersättningsperioden                     vilka den försäkrade har
förlängas med det antal                 anvisats verksamhet för
dagar som motsvarar dagar,              arbetslivsutveckling i
under vilka den                         enlighet med föreskrifter
försäkrade har anvisats                 som har meddelats av
verksamhet för                          regeringen.
arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter
som har meddelats av
regeringen.</pre>
<pre>I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10§
ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.</pre>
<pre>Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den
försäkrade fyller 65 år.</pre>
<pre></pre>
<pre>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.</pre>
<pre>1 Lagen omtryckt 1991:1334.</pre>
<pre>
3Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter</pre>
<pre>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 4 kap. 5 och 9 §§ samt punkterna 3 och 4 av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall
upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 4 §§ samt 4 kap. 8 § skall ha följande
lydelse.</pre>
<pre>Regeringens förslag                     Utskottets förslag
                               2 kap.
                             1 §2</pre>
<pre>En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5§§ för varje
år betala</pre>
<pre>
1. sjukförsäkringsavgift                1. sjukförsäkringsavgift
med 7,80 procent,                       med 7,80 procent,</pre>
<pre>2. folkpensionsavgift med 5,83          2. folkpensionsavgift med 5,66
procent,                                procent,</pre>
<pre>3. tilläggspensionsavgift               3. tilläggspensionsavgift
efter den procentsats som               efter den procentsats som
anges i särskild lag,                   anges i särskild lag,</pre>
<pre>4. delpensionsavgift med 0,20           4. delpensionsavgift med 0,20
procent,                                procent,</pre>
<pre>5. arbetsskadeavgift med 1,38           5. arbetsskadeavgift med 1,38
procent,                                procent,</pre>
<pre>6. arbetsmarknadsavgift med             6. arbetsmarknadsavgift med
2,12 procent,                           2,12 procent,</pre>
<pre>                                        7. arbetarskyddsavgift med
                                        0,17 procent samt</pre>
<pre>7. lönegarantiavgift med                8. lönegarantiavgift med
0,20 procent.                           0,20 procent.</pre>
<pre>Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2§ andra stycket skall dock beträffande
ersättning som avses i 11 kap. 2§ första stycket m och femte stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.</pre>
<pre>                               3 kap.
                             1§3</pre>
<pre>En försäkrad som avses i 1 kap. 2§ skall på det avgiftsunderlag som anges i
3--5§§ för varje år betala</pre>
<pre>
1. sjukförsäkringsavgift med 9,12 procent,</pre>
<pre>2. folkpensionsavgift med 5,83 procent,</pre>
<pre>3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,</pre>
<pre>4. delpensionsavgift med 0,20 procent samt</pre>
<pre>5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent.</pre>
<pre>
                             4 §4</pre>
<pre>Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 1 och 5 utgörs av inkomst av
annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2a § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.</pre>
<pre>
Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 2--4 utgörs av inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.</pre>
<pre>                               4 kap.
                                8 §</pre>
<pre>                                        Av influtna
                                        arbetarskyddsavgifter enligt 2
                                        kap. 1§ förs 49,5
                                        procent till staten för
                                        finansiering av
                                        Arbetarskyddsverkets och
                                        Arbetsmiljöinstitutets
                                        verksamhet.</pre>
<pre>                                        Återstoden av influtna
                                        arbetarskyddsavgifter enligt 2
                                        kap. 1§ förs till en
                                        fond, benämnd
                                        Arbetsmiljöfonden, vars
                                        tillgångar skall utgöra
                                        bidrag till 1. kostnader i
                                        övrigt för forskning och
                                        utveckling samt utbildning och
                                        information beträffande
                                        arbetarskydd, 2. kostnader
                                        för forskning och
                                        utveckling samt utbildning och
                                        information beträffande
                                        medbestämmande i
                                        arbetslivet och
                                        arbetslivsfrågor i
                                        övrigt, 3. kostnader för
                                        skyddsarbete som utförs av
                                        skyddsombud som har utsetts
                                        enligt 6 kap. 2§ tredje
                                        stycket arbetsmiljölagen
                                        (1977:1160), 4. kostnader
                                        för utbildning av
                                        styrelserepresentanter för
                                        de anställda, 5. kostnader
                                        för
                                        arbetstagarorganisationernas
                                        forskningsinitierande
                                        verksamhet.</pre>
<pre></pre>
<pre>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid
före ikraftträdandet.
3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1992,
skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1992
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller
före utgången av år 1992 och hela beskattningsåret.</pre>
<pre>1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1992:382.
3 Senaste lydelse 1992:381.
4 Senaste lydelse 1986:1139.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Konstitutionsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:KU3y
Bilaga 3</pre>
<pre>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop.
1992/93:50 delvis)</pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat att bereda
konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
jämte följdmotioner i de delar som berör konstitutionsutskottets
beredningsområde.</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet behandlar i detta yttrande den del av
regeringens förslag som rör partistödet.</pre>
<pre>Med anledning av regeringens proposition har två motioner
väckts som bl.a. rör konstitutionsutskottets beredningsområde,
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och 1992/93:Fi65 av
Jan Fransson m.fl. (s). Dessa behandlas i de delar de rör stöd
till politiska partier, frågor om avskaffande av helgdagar i
stället för lagstadgade semesterdagar och presstöd.</pre>
<pre>
Stöd till politiska partier</pre>
<pre>Propositionen och motionen</pre>
<pre>I syfte att minska statens utgifter föreslås i propositionen
att partistödet skall minskas med 10 % fr.o.m. nästa
mandatperiod.</pre>
<pre>Frågan om minskning av partistödet tas upp i motion Fi36
(yrkande 6). Motionärerna ställer sig kritiska till att
minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I
motionen yrkas i stället att riksdagen beslutar om en sänkning
av det statliga partistödet för budgetåret 1993/94 att utgå med
80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för budgetåret 1994/95
med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens
penningvärde.</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet avstyrkte under budgetpropositionens
behandling i februari 1992 bl.a. en motion av liknande innehåll
som Fi36 (1991/92:KU29). Mot beslutet reserverade sig Harriet
Colliander (nyd). I reservationen framförs att ett visst allmänt
stöd till politiska partier är väsentligt för att undvika
ekonomiskt inflytande i politiken från andra särintressen.
Partistödet har emellertid enligt reservationen vuxit till
orimliga proportioner. Stödets omfattning måste därför
successivt reduceras. En sänkning av partistödet skulle även öka
politikernas trovärdighet i allmänhetens ögon.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet har noterat vad regeringen föreslagit
beträffande en minskning av partistödet fr.o.m. nästa
mandatperiod. Utskottet vill inte tillstyrka ytterligare
minskningar som föreslås i motionen. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker motion Fi36 yrkande 6.</pre>
<pre>
Helgdagar</pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre>I motion Fi36 (yrkande 13) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta
en utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en
klämdagsframkallande sådan. Motionärerna anför att de
förutsätter att den av regeringen föreslagna  reduceringen av
semestern med två dagar skall drabba alla lika oavsett om
semesterrätten grundas på lag eller avtal. Detta förutsätter att
respektive avtalsparter solidariskt ställer upp på detta.</pre>
<pre>I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) framhålls att
regeringens förslag om inskränkning av den lagstadgade semestern
med två dagar drabbar skilda grupper av löntagare olika, varför
förslaget bör avvisas. Om inskränkning i berättigad ledighet
skall ske bör alla drabbas lika. Motionärerna hänvisar även till
att det i debatten har diskuterats att i stället avskaffa
annandag pingst som allmän helgdag.</pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre>Från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta
vill utskottet för sin del inte förorda en utredning av frågan.
Motionerna Fi36 yrkande 13 och Fi65, såvitt nu är i fråga,
avstyrks därför.</pre>
<pre>
Presstöd</pre>
<pre>Motionen</pre>
<pre>I motion Fi36 (yrkande 21) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
föreslås att det nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år
med början budgetåret 1993/94.</pre>
<pre>Konstitutionsutskottet behandlade senast i samband med
budgetpropositionens förslag till anslag till presstöd bl.a.
frågan om en avveckling av detta (1991/92:KU27).
Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till uttalanden i
proposition 1989/90:78 om reformerat presstöd. I denna
framfördes att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar
ett statligt stöd. Om inte de tidningar som befinner sig i
konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska.
En sådan minskning skulle få negativa konsekvenser för läsarnas
valfrihet och opinionsbildningen i landet. Den i propositionen
1989/90:78 föreslagna utformningen av presstödet hade i huvudsak
godtagits av riksdagen (1989/90:KU31). Utskottet var därför inte
berett att göra en annan bedömning än som gjorts då och
avstyrkte motionen om en successiv avveckling av presstödet.
Utskottet tillstyrkte emellertid med hänvisning till det
statsfinansiella läget en minskning av anslagen till
utvecklingsstöd och distributionsstöd.</pre>
<pre>I en reservation uttalade Harriet Colliander (nyd) beträffande
presstödet i allmänhet bl.a. följande. Dagspressens särställning
i samhället kan i dag starkt ifrågasättas. Det finns anledning
att anta att de särregler som gäller för dagspressens del inte
tillkommit i första hand för att skydda det fria ordet, den fria
opinionsbildningen och konsumenternas bästa utan för att
tillfredsställa det ekonomiskt-politiska etablissemanget. Det
kan inte vara rimligt att riksdagens ledamöter beslutar om
subventioner för dagstidningar som nästan samtliga har
partipolitisk bindning. Presstödet hör vidare inte hemma i ett
fritt, öppet och demokratiskt land där fri konkurrens och mindre
statlig styrning eftersträvas. Presstödet borde därför
avvecklas.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Stora svårigheter skulle uppstå för dagspressen om motionens
krav skulle bifallas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion Fi36 yrkande 21.</pre>
<pre>Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På konstitutionsutskottets vägnar</pre>
<pre>Thage G Peterson</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans
Göran Franck (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds),
Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m), Elvy
Söderström (s) och Björn von der Esch (m).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Stöd till politiska partier</pre>
<pre>Harriet Colliander (nyd) anser att den del av
konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets
bedömning som börjar med "Konstitutionsutskottet har" och
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>I en tid där besparing och återhållsamhet är ett återkommande
budskap från politikerna till allmänheten bör politiker föregå
med gott exempel. Det är därför positivt att regeringen som ett
led i de ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi
föreslår nedskärningar i stödet till de politiska partierna.
Propositionens förslag innebär emellertid att en nedskärning
skall ske först fr.o.m. nästa mandatperiod. Något skäl för att
skjuta denna åtgärd först på framtiden föreligger inte.
Nedskärningen bör i stället ske med början budgetåret 1993/94.</pre>
<pre>Partistödet har genom åren vuxit till orimliga proportioner.
Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget
successivt reduceras. Inte minst med tanke på de försämrade
statsfinanserna kan en nedskärning med 10 % inte anses
tillräcklig. Utskottet anser i stället att partistödet bör
sänkas till 80 % för budgetåret 1993/94, till 60 % för
budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96.</pre>
<pre>2. Helgdagar</pre>
<pre>Harriet Colliander (nyd) anser att den del av
konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets
bedömning som börjar med "Från de" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Minskningen av semesterdagarna motiveras av det
samhällsekonomiska läget. En nedskärning av antalet lagstadgade
semesterdagar kommer emellertid att slå olika för skilda grupper
beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det
vore därför lämpligare om en indragning av ledigheten skedde i
form av borttagande av helgdagar. Därvid kan påpekas att det
finns helgdagar som på grund av sin placering uppmuntrar till
uttagande av ytterligare ledighet. Utskottet förordar därför att
en utredning tillsätts syftande till att ta bort fyra helgdagar,
varav en klämdagsframkallande sådan.</pre>
<pre>
3. Presstöd</pre>
<pre>Harriet Colliander (nyd) anser att den del av
konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets
bedömning som börjar med "Stora svårigheter" och slutar med
"yrkande 21" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Svenska dagstidningar är i dag föremål för stora subventioner
från staten. Således är dagstidningarna befriade från skyldighet
att betala mervärdesskatt och de erhåller stora summor från
staten i form av presstöd. Denna dagspressens särställning i
samhället kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas.</pre>
<pre>Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet
avvecklas. Visserligen är konjunkturerna för dagspressen för
närvarande besvärliga. Så är emellertid också fallet för ett
antal andra branscher i samhället. Någon anledning att
särbehandla just dagspressen i detta avseende kan enligt
utskottet inte anses föreligga. Utskottet föreslår därför att
presstödet avvecklas successivt.</pre>
<pre></pre>
<pre>Skatteutskottets yttrande
1992/93:SkU3y
Bilaga 4
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre>
Till finansutskottet</pre>
<pre>Inledning</pre>
<pre>Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera
den svenska ekonomin och de motioner som har väckts i ärendet.</pre>
<pre>
De förslag som läggs fram i propositionen innefattar
omfattande åtgärder på en rad områden. Enligt beräkningarna där
kommer de offentliga utgifterna att reduceras med ca 30
miljarder kronor och budgetens inkomstsida att förstärkas med
drygt 8 miljarder kronor. Avsikten är också att pröva
möjligheterna att flytta över huvudansvaret för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter, något som på
sikt kan minska de offentliga utgifterna ytterligare. Som ett
första steg mot den nya försäkringsmodellen skall en allmän
sjukförsäkringsavgift införas. -- Förslagen på skatteområdet
berör skattesatsen för kapitalinkomster, förmögenhetsskatten,
skattelättnaderna för allemanssparandet, reallöneskyddet i
skatteskalan, grundavdraget vid inkomstbeskattningen, den
särskilda löneskatten, mervärdesskatten, bensinskatten,
beskattningen av kraftvärme och tobaksskatten. Höjningen av
tobaksskatten, som skall träda i kraft den 1 december 1992 (19
öre per cigarrett och en höjning även för andra tobaksvaror),
har redovisats separat och har redan tillstyrkts av utskottet
(prop. 1992/93:52, SkU1).</pre>
<pre>Förslagen grundar sig på en överenskommelse mellan regeringen
och Socialdemokraterna. Även Ny demokrati stöder förslagens
huvuddrag och nivå (motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl.).
Vänsterpartiet däremot föreslår en annan inriktning av den
ekonomiska politiken (motion Fi37 av Lars Werner m.fl.).
Innebörden är huvudsakligen att man nu i stället bör stimulera
ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk efterfrågan och att
man skall arbeta bort underskotten först när konjunkturen
vänder. I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag och godkänner vissa riktlinjer som
bl.a. innebär att den inhemska efterfrågan stimuleras. Förutom
dessa principiella ställningstaganden innehåller partimotionerna
och övriga motioner många mer eller mindre långtgående förslag i
de olika frågor som sammanhänger med propositionen.</pre>
<pre>
Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt</pre>
<pre>Hösten 1991 beslutade riksdagen att sänka skatten på
kapitalinkomster från 30 till 25% fr.o.m. 1993, för reavinster
på aktier m.m. fr.o.m. 1992. Motsvarande ändringar genomfördes
för skattereduktionen för underskott. Riksdagen beslutade också
att förmögenhetsskatten skulle avvecklas och avskaffas helt
fr.o.m. 1994. När det gäller arvs- och gåvoskatt sänktes
skatteuttaget kraftigt.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att sänkningen av skattesatsen för
kapitalinkomster och för skattereduktionen skjuts upp till den 1
januari 1995. Även avskaffandet av förmögenhetsskatten skjuts
upp till den 1 januari 1995. Skatteuttaget för reavinster på
aktier m.m. berörs inte av förslaget och skall alltså enligt
propositionen ligga fast vid 25%.</pre>
<pre>Yrkande 7 i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och
yrkande 37 i motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) innebär att
skattesatserna för kapitalinkomster, och därmed också
skattesatsen för skattereduktionen, skall bestämmas permanent
till 30% och att åtgärden skall omfatta alla kapitalinkomster.
Vidare yrkas i motion Fi16 av Sten Söderberg (-) att det
skatteuttag på 25% som redan gäller för år 1992 för vissa
värdepappersfonder m.m. skall höjas till 30%.</pre>
<pre>Den träffade överenskommelsen innebär endast att de åtgärder
som har beslutats på detta område och som ännu inte har börjat
tillämpas skall skjutas upp. Skattesatsen 25% för reavinster
på  aktier m.m. omfattas inte av överenskommelsen. De skäl som
år 1991 låg till grund för en särbehandling av sådana inkomster
gäller fortfarande och utskottet har inte anledning att ändra
ståndpunkt i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen och avstyrker motionerna såvitt avser
beskattningen av kapitalinkomster.</pre>
<pre>
I motionen Fi37 yrkas också (yrkande 38) att
förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten återställs till
vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991.</pre>
<pre>Utskottet avstyrker motion Fi37 även i denna del.</pre>
<pre>
Allemanssparande m.m.</pre>
<pre>De särskilda skattelättnaderna för allemanssparkonto och
ungdomsbosparandet slopas enligt regeringens förslag fr.o.m.
1993. Försäljningsvinster och utdelning på andelar i
allemansfond beskattas dock liksom tidigare med 20%.</pre>
<pre>I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) anförs att det är fel att
låta beskattningen av allemansfondsparandet ligga kvar på 20%.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker propositionen och föreslår av närmast
tekniska skäl ett tillägg till övergångsbestämmelserna så att
den skattefrihet som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i
fråga om bonus som har tillgodoräknats före 1992 får bestå.</pre>
<pre>
Statlig inkomstskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att skiktgränsen för statlig
inkomstskatt vid 1994 och 1995 års taxeringar skall räknas upp
endast med hänsyn till förändringarna av konsumentprisindex. Det
s.k. reallöneskyddet på två procentenheter skall således inte
tillämpas vid dessa taxeringar.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget innebär
att skiktgränsen vid 1994 års taxering blir 190 600 kr.</pre>
<pre>
Grundavdraget</pre>
<pre>Grundavdraget sänks enligt propositionen med 2 400 kr fr.o.m.
1995 års taxering. Det särskilda grundavdraget för pensionärer
berörs inte av förslaget.</pre>
<pre>I motion Fi37 yrkar Lars Werner m.fl. (v) -- yrkandena 50 och
51 -- avslag på propositionen och att grundavdraget i stället
slopas för inkomster över brytpunkten. Förslaget i motionen
innebär också att avdraget trappas av gradvis för inkomster över
150 000 kr.</pre>
<pre>Som anförs i motionen innebär de avtrappningsregler som
motionärerna föreslår att marginalskatten ökar med 10
procentenheter för inkomster i avtrappningsskiktet. Utskottet
avstyrker detta förslag och tillstyrker propositionen.</pre>
<pre>
Löneskatt m.m.</pre>
<pre>I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet föreslås i
propositionen att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993, en fråga som faller
utanför skatteutskottets beredningsområde. Som en följd av denna
sänkning föreslås bl.a. att också den särskilda löneskatten
sänks.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas bl.a. -- i andra
hand, som ett alternativ till en höjning av ATP-avgiften --
avslag på propositionen i vad avser löneskatt m.m. (yrkandena
55--58).</pre>
<pre>Utskottet finner att följdfrågorna till den föreslagna
sänkningen av arbetsgivaravgifterna bör lösas på det sätt som
regeringen föreslår och avstyrker de aktuella yrkandena i
motionen.</pre>
<pre>
Sjukförsäkringsavgift</pre>
<pre>Som framgår av propositionen är regeringen och
Socialdemokraterna eniga om att snarast tillsätta en beredning i
syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten.
Av statsfinansiella skäl, för att åstadkomma ett tydligare
samband mellan avgifter och sjukförsäkringsförmåner och som ett
första steg mot en ny försäkringsmodell skall en allmän
sjukförsäkringsavgift införas. I proposition 50 föreslås att
dessa riktlinjer godkänns av riksdagen. De konkreta förslagen om
en sjukförsäkringsavgift läggs fram i proposition 136 och
innebär att avgiften blir 0,95% av förvärvsinkomster upp till
7,5 basbelopp med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen.</pre>
<pre>I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 4 yrkas att
de aktuella riktlinjerna ändras så att den planerade
sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke avdragsgill
nettoavgift, lika för alla inkomsttagare.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på
propositionen i vad avser en sjukförsäkringsavgift.</pre>
<pre>Enligt utskottets uppfattning är frågan om
socialförsäkringsavgiften i allt väsentligt en
socialförsäkringsfråga som faller utanför skatteutskottets
beredningsområde. Utskottet vill dock framhålla att en
avdragsrätt för avgifter av detta slag är motiverad med hänsyn
till grundläggande beskattningsprinciper liksom att de
ersättningar som kommer att utgå från försäkringen för förlorad
arbetsinkomst vid sjukdom och liknande givetvis bör anses som
skattepliktiga. Utskottet har alltså inte något att erinra mot
regeringens förslag i denna fråga och avstyrker således aktuella
motionsyrkanden.</pre>
<pre>
Företagsbeskattning</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner (v) yrkas (yrkande 39) att
företagsbeskattningen ses över i syfte att uppnå ett ökat
skatteuttag, bl.a. genom att begränsa reserveringsmöjligheterna.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden från
Vänsterpartiets sida, senast i betänkandet 1991/92:SkU30. Med
hänvisning till dessa ställningstaganden avstyrker utskottet
även det aktuella yrkandet.</pre>
<pre>
Mervärdesskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att den tidigare beslutade sänkningen
den 1 januari 1993 av den generella mervärdesskattesatsen från
25 till 22% inte skall genomföras. Vidare föreslås att den
lägre skattesatsen för livsmedel och vissa andra varor och
tjänster skall höjas från 18 till 21%.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på
propositionen och att mat- och turistmomsen sänks till 15%
fr.o.m. den 1 januari 1993 (yrkandena 44 och 48). Vidare yrkas i
motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att momsen sänks
till 6% för persontransporter och till 12,87% för hotell-
och restaurangnäringarna.</pre>
<pre>Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att momsen bör
höjas på det sätt som föreslås i propositionen och avstyrker
alltså motionsyrkandena.</pre>
<pre>
Bensinskatt</pre>
<pre>I propositionen föreslås att bensinskatten höjs med 77 öre/l
för  blyfri och med 97 öre/l för annan bensin. Tillsammans med
den i våras beslutade höjningen av koldioxidskatten innebär
detta en prishöjning den 1 januari 1993 med ca 116 resp. 141 öre
per liter, inkl. moms.</pre>
<pre>I motionerna Fi37 (yrkandena 40 och 41) av Lars Werner m.fl.
(v) och Fi17 av John Andersson (v) yrkas avslag på propositionen
i denna del och en regional differentiering av bensinskatten.
Även  motion Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) innehåller
yrkanden om avslag på propositionen i denna del (yrkande 1) och
-- i andra hand -- om en regional differentiering av skatten.
Den sistnämnda motionen innehåller också förslag om att det
skattebortfall som dessa yrkanden kan medföra skall finansieras
genom en höjning av skatten på alkohol och tobak (yrkande 2)
eller av fordonsskatten (yrkande 3).</pre>
<pre>Enligt utskottets uppfattning bör en ökad beskattning av
bilismen genomföras i form av höjd bensinskatt och inte genom en
höjning av fordonsskatten. Utskottet tillstyrker propositionen
och avstyrker motionerna i dessa delar.</pre>
<pre>Frågan om en regionalt differentierad bensinskatt har utretts
i annat sammanhang, och utredningsresultatet visar att en sådan
differentiering inte är sakligt motiverad och skulle medföra
gränsdragningsproblem och redovisningsproblem. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet även dessa yrkanden.</pre>
<pre>Utskottets ställningstagande till dessa frågor innebär att
yrkande 2 i motion Fi68 om alkohol och tobak inte kan anses
aktuellt.</pre>
<pre>
Alkohol och tobak</pre>
<pre>I motionerna Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), Fi20 av
Carl-Johan Wilson (fp), Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) och
Fi37 (yrkande 49) av Lars Werner m.fl. (v) framställs yrkanden
om skattehöjningar på alkoholdrycker.</pre>
<pre>Alkoholbeskattningens höjd och utformning har nyligen prövats
av riksdagen, och nya regler har genomförts med verkan fr.o.m.
den 1 juli i år (prop. 1991/92:116, SkU25). Enligt utskottets
uppfattning finns det inte skäl att redan nu ompröva dessa
regler. Utskottet avstyrker således dessa yrkanden.</pre>
<pre>
Kraftvärme</pre>
<pre>Våren 1991 undantogs -- med verkan fr.o.m. den 1 juli samma år
-- bränsle som används för kraftvärmeproduktion från allmän
energiskatt (prop. 1990/91:88, SkU26). Undantaget begränsades
till allmän energiskatt och skulle inte avse koldioxidskatt.
För elproduktionen skulle elskatt utgå på samma sätt som
tidigare. Till grund för beslutet låg uppfattningen att man
borde stärka konkurrenskraften hos kraftvärmeteknikens
energieffektiva och därmed miljövänliga samproduktion av el och
värme.</pre>
<pre>Under riksdagsbehandlingen av frågan framkom att den allmänna
energibeskattningen inte omfattar kraftvärme som producerades i
vissa typer av anläggningar. I proposition 1992/93:50 anförs nu
att rättsläget för sådana anläggningar torde vara att även
koldioxidskatten får dras av i sin helhet och att olika tekniker
för värmeproduktion kan ge olikheter i beskattningen. Att
avdragsrätten i sådana fall omfattar även koldioxidskatten har
numera klargjorts av Regeringsrätten.</pre>
<pre>Det förslag som läggs fram i propositionen innebär att 1991
års undantag slopas och att såväl energiskatt som koldioxidskatt
skall tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktionen i
kraftvärmeanläggningar.</pre>
<pre>I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att förslaget
att slopa avdraget för allmän energiskatt för
kraftvärmeanläggningar inte främjar en miljövänlig
energiproduktion. I motionen yrkas avslag på propositionen i
denna del (yrkandena 42 och 43). Annika Åhnberg (-) yrkar i
motion Fi43 att befintliga kraftvärmeanläggningar undantas från
de föreslagna reglerna.</pre>
<pre>Utskottet ansluter sig till regeringens förslag men med den
kompletteringen att den del av förslaget som avser 1991 års
undantag från energiskatt senareläggs ett år. Som anförs i
propositionen bör man åstadkomma en större likformighet så att
olika produktionstekniker för kraftvärme inte ger skillnader i
beskattningen. Därtill kommer att den rättspraxis som numera
föreligger innebär ett oförutsett och betydande skattebortfall
som kan medföra ej avsedda snedvridningar även i förhållande
till annan värmeproduktion. Samtidigt vill utskottet framhålla
att reglerna på energiområdet givetvis bör utformas på ett sätt
som inte förrycker möjligheterna till en långsiktig planering.</pre>
<pre>I förutsättningarna för riksdagens beslut på energiområdet
våren 1992 har ingått att effekterna av kraftvärmens beskattning
skall utredas. Någon sådan utredning har inte genomförts och
utskottet saknar nu underlag för en allsidig bedömning av dessa
frågor.</pre>
<pre>Utskottet anser mot denna bakgrund att ikraftträdandet såvitt
avser undantaget från energiskatt bör förskjutas ett år. Den
planerade utredningen bör genomföras omgående och redovisas i
god tid innan riksdagsbeslutet träder i kraft.</pre>
<pre>Med denna ändring tillstyrker utskottet regeringens förslag i
dessa frågor och avstyrker motionerna till den del de inte är
tillgodosedda.</pre>
<pre>
Fjärrvärme</pre>
<pre>Enligt vårens riksdagsbeslut på energiområdet (prop.
1991/92:150, FiU30)skall någon allmän energiskatt inte utgå på
bränsle som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthusuppvärmning. Skatt som ändå har
tagits ut i samband med produktion av sådan värme skall
återbetalas efter ansökan hos Riksskatteverket. Reglerna har
samma innebörd för den som utnyttjar en fjärrvärmeanläggning.</pre>
<pre>Det har framkommit att reglerna i vissa fall inte fungerar
enligt de angivna intentionerna. Om en värmeleverantör
tillhandahåller värme från en anläggning som har placerats t.ex.
inom mottagarens industriområde kan leveransen enligt
Riksskatteverkets uppfattning inte bedömas enligt reglerna för
fjärrvärme. Utskottet föreslår att detta tillämpningsproblem
undanröjs genom att ordet "fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen
skall bytas ut mot "värme".</pre>
<pre>
Lagförslagen</pre>
<pre>Förslagen på skatteområdet föranleder 22 lagförslag. En del av
dessa förslag berör lagrum som aktualiseras även i andra
propositioner som riksdagen skall behandla i höst. Dessa olika
förslag måste samordnas. Därtill kommer vissa ändringar som
utskottet har berört i det föregående eller som har rent teknisk
karaktär. Den rent lagtekniska regleringen av de aktuella
frågorna bör därför enligt skatteutskottets uppfattning anstå i
avvaktan på riksdagens kommande ställningstaganden i
sakfrågorna. Formellt kan detta gå till så att finansutskottet
överlåter den lagtekniska regleringen åt skatteutskottet, som i
så fall kommer att lägga fram sitt förslag för riksdagen
omedelbart efter de kommande ställningstagandena till
sakfrågorna.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>
Knut Wachtmeister</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),
Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl
Fredrik Graf (m) och Karl Hagström (s).</pre>
<pre>
Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno
Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Karl Hagström
(alla s) anför:</pre>
<pre>Som framhålls i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har
Socialdemokraterna genom sin överenskommelse med regeringen
lyckats avvärja planerna på att ytterligare undergräva de
offentliga finanserna genom nya utgiftsåtaganden och nya
skattesänkningar. Vi har därutöver medverkat till åtgärder som
förstärker inkomsterna samtidigt som utgifterna begränsas.</pre>
<pre>På skattesidan innebär överenskommelsen att vi har kunnat
hävda principen skatt efter förmåga. Skatteomläggningen 1991
innehöll viktiga principer om bredare skattebaser, lägre
skattesatser och mer likformiga regler. Regeringen har gjort
markanta och allvarliga avsteg från dessa grundprinciper genom
att föra en skattepolitik som inriktats på stora och
ofinansierade skattesänkningar till företagare, kapitalägare och
höginkomsttagare. Denna politik har försämrat ekonomins
funktionssätt och medfört en stor omfördelning av köpkraft och
ökade inkomstklyftor. Det är angeläget att skattereformen
återställs i sitt ursprungliga skick, och den nu träffade
överenskommelsen innebär att politiken åter vrids i rätt
riktning med en bättre skattemässig balans mellan arbete och
kapital. Bl.a. höjs kapitalinkomstskatten till 30%,
förmögenhetsskatten kan behållas minst under hela mandatperioden
och det s.k. reallöneskyddet för höginkomsttagare slopas under
1993 och 1994. Det bör också framhållas att värdet av
ränteavdragen bibehålls både för villaägare och andra grupper
som har lånefinansierat sitt boende. Sett i sin helhet är
överenskommelsen gynnsam från fördelningspolitisk synpunkt. Så
gott som alla medborgare kommer genom uppgörelsen att bidra till
att förbättra statsfinanserna.</pre>
<pre>Samtidigt vill vi med skärpa avvisa regeringens planer på att
avskaffa generalklausulen mot skatteflykt. Som anförs i motionen
är det i stället angeläget att genomföra ett samlat program mot
den ekonomiska brottsligheten. Denna brottslighet, som utgör ett
hot mot viktiga demokratiska värden, måste bekämpas med kraft
och uthållighet genom konkreta och verkningsfulla åtgärder. Vi
har tidigare presenterat strategier för en kraftfull offensiv
mot denna typ av kriminalitet. Regeringen bör senast i
budgetpropositionen i januari 1993 lägga fram förslag till
insatser både på kort sikt och på lång sikt, och vi återkommer
till denna fråga i detta sammanhang.</pre>
<pre>Beträffande detaljerna i den aktuella propositionen bör de
överenskomna besparingarna genomföras i den takt som anges i
propositionen. Som anförs i motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl.
(s) bör däremot de föreslagna inkomstförstärkningarna, som
innebär en kraftig indragning av hushållens köpkraft, ske i den
takt som är bäst med hänsyn till produktion och sysselsättning.
Det kan därför av stabiliseringspolitiska skäl vara motiverat
att senarelägga vissa av de aktuella skattehöjningarna till
1994, i likhet med vad vi uppnått i fråga om grundavdraget. En
sådan justering förutsätter givetvis enighet mellan samtliga de
partier som står bakom överenskommelsen. Denna fråga kommer att
prövas inom finansutskottet, och vi har inte anledning att nu gå
in närmare på denna avvägningsfråga.</pre>
<pre>På två väsentliga punkter som berör skatteområdet avviker
regeringens förslag enligt vår uppfattning från den träffade
överenskommelsen.</pre>
<pre>När det gäller kapitalinkomster har vi förstått
överenskommelsen som en definitiv återgång till den skattesats
på 30% som fastställdes genom skattereformen. Regeringens
förslag bryter häremot på två sätt. Dels innebär propositionen
endast ett tillfälligt uppskov två år till den 1 januari 1995
med den sänkning av skattesatsen till 25% som regeringen
genomdrivit med verkan fr.o.m. det kommande årsskiftet. Vidare
innebär propositionen att man behåller det redan fr.o.m. 1992
sänkta skatteuttaget för vissa kapitalinkomster såsom reavinster
på aktier o.d. samt för värdepappersfonder m.m., något som
givetvis får snedvridande effekter i skattesystemet och leder
till en ökad skatteplanering.</pre>
<pre>Skattereformen bör återställas fullt ut i dessa avseenden,
inte minst för att undvika en framtida försämring av
ränteavdragen som ökar hushållens boendekostnader och
ytterligare försämrar läget på arbetsmarknaden. Som anförs i vår
partimotion Fi35 bör man alltså i enlighet med överenskommelsen
återgå permanent till skattesatsen 30%. Uppgörelsen om en
skattesats på 30% gäller alla typer av kapitalinkomster, och
denna skattesats skall alltså tillämpas även för aktievinster
m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993. Vi yrkar bifall till vår
partimotion Fi35 i  denna del och till motsvarande yrkanden i
motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v).</pre>
<pre>
När det gäller sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
innehåller uppgörelsen att en beredning skall tillsättas i syfte
att lyfta ut försäkringen ur budgeten och att överföra
huvudansvaret för försäkringen på arbetsmarknadens parter. Som
ett första steg i de riktning skall de enskilda
försäkringstagarna erlägga en allmän sjukförsäkringsavgift
fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt proposition 136 skall
avgiften utgå med 0,95% på förvärvsinkomster upp till 7,5
basbelopp och vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.</pre>
<pre>I vår partimotion Fi35 yrkas att riksdagen beslutar att
sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad
nettoavgift, lika för alla inkomsttagare. Som anförs i motionen
bör man av rättviseskäl utforma avgiften som en icke avdragsgill
nettoavgift. Vi yrkar alltså bifall till motionen i denna del.</pre>
<pre>
2. Peter Kling (nyd) anför:</pre>
<pre>Turistmomsen</pre>
<pre>I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framställs ett
yrkande av innebörd att den s.k. turistmomsen skall sänkas till
6% för persontransporter och till 12,87% för hotell- och
restaurangnäringarna (yrkande 22). Även de yrkanden som
framställs i motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) beträffande
momsen (yrkandena 44 och 48) innebär bl.a. att turistmomsen
skall sänkas.</pre>
<pre>Som anförs i motion Fi36 har turistmomsen inte oväntat blivit
en gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna, med
enorma proportioner. Med ledning av en rapport från NUTEK (R
1992:53) kan man beräkna nettoförlusten på turistmomsen till
6--8 miljarder kronor eftersom hänsyn bör tas till att andra
skatter minskar och att kostnaderna för arbetslöshet ökar.
Turismen minskade i Sverige under 1991 med ca 25% medan man i
övriga nordiska länder kan peka på en uppgång med motsvarande
siffror. Samtidigt ökade svenskarnas utlandsresor med 30%.
Valutainkomsterna från turistnäringen har under åren 1989--1991
varit ca 16--17 miljarder kronor medan valutautgifterna för
svenskar som åker utomlands under samma tid har stigit från 32
till närmare 37 miljarder kronor. Den svenska turistnäringen har
stor betydelse och sysselsätter över 200 000 människor. Den
negativa utvecklingen kommer givetvis att reducera antalet
arbetstillfällen om inte riksdagen vidtar nödvändiga åtgärder
för att stimulera denna mycket viktiga näring.</pre>
<pre>Motion Fi36 yrkande 22 bör alltså bifallas. Därmed tillgodoses
också motion Fi37 i motsvarande del.</pre>
<pre>
Bensinskatten</pre>
<pre>I motionerna Fi17 av John Andersson (v), Fi37 av Lars Werner
m.fl. (v) och Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) framställs olika
yrkanden om avslag på den i propositionen föreslagna
bensinskattehöjningen, en regional differentiering av
bensinskatten och alternativa lösningar bl.a. i form av höjd
fordonsskatt.</pre>
<pre>Som anförs i den sistnämnda motionen är en höjning av
bensinskatten olycklig bl.a. från fördelningspolitiska och
regionalpolitiska aspekter. En kraftigt höjd bensinskatt drabbar
i särskilt hög grad barnfamiljer, glesbygdsbor, låginkomsttagare
med skiftarbete osv. Andra ekonomiskt starka grupper som bor
centralt och har god tillgång till kollektivtrafik behöver inte
bidra i samma omfattning till statens nödvändiga
inkomstförstärkningar. Även från arbetsmarknadssynpunkt är en
bensinskattehöjning en dålig lösning som begränsar rörligheten
på arbetsmarknaden. Därtill kommer negativa effekter för
turismen. I stället för att göra en semesterresa med familjen
inom landet kommer man att flyga utomlands, något som är
billigare redan i dag, och allt flera utlänningar kommer att
tycka att det blir för dyrt att resa hit med bil.</pre>
<pre>I motionen åberopas också vissa omständigheter som förringar
värdet av den s.k. miljöprofilen i bensinskattehöjningen.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund anser Ny demokrati att riksdagen med
anledning av motionerna nu bör avslå propositionen i denna del
och samtidigt ge regeringen i uppdrag att överväga alternativa
lösningar, t.ex. med en lämplig utformning av fordonsskatten.</pre>
<pre>
Särskilt yttrande</pre>
<pre>Ivar Franzén (c) och Harry Staaf (kds) anför:</pre>
<pre>De åtgärder för att stabilisera ekonomin som föreslagits och
behandlats i proposition 1992/93:50 grundar sig på en
överenskommelse mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det
innebär enligt vår mening att de partier som förhandlat fram
överenskommelsen bör vara ense om eventuella förändringar. Denna
grundsyn har varit vägledande för oss vid beslutet om
skatteutskottets yttrande över motionerna Fi18, Fi20, Fi28 och
Fi37 (yrkande 49) om skattehöjningar på alkoholdrycker.</pre>
<pre>
Justitieutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:JuU2y
Bilaga 5</pre>
<pre>
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Inledning</pre>
<pre>Finansutskottet har i ett beslut den 3 november 1992 berett
bl.a. justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma att väckas med
anledning av propositionen och som rör resp. utskotts
beredningsområde.</pre>
<pre>I detta yttrande behandlar justitieutskottet propositionen
såvitt avser besparingar inom Justitiedepartementets område
jämte motion 1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) (delvis) samt
motion 1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 8).</pre>
<pre>Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.</pre>
<pre>Utskottet</pre>
<pre>Propositionen</pre>
<pre>Regeringen och Socialdemokraterna träffade i september 1992 en
överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i
syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella
underskottet i statsbudgeten skall minskas kraftigt.
Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a. för att möjliggöra ökade
arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnadsläget i näringslivet
skall förbättras.</pre>
<pre>Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen
förslag på en rad olika områden. Bl.a. föreslås besparingar inom
Justitiedepartementets område på sammanlagt 500 miljoner kronor
per år. Besparingarna bör, enligt vad som anförs i propositionen
(s. 13), bl.a. göras genom rationaliseringar inom polisväsendet
och genom att reglerna för polisaspiranters studieförmåner
förändras så att studiefinansieringen kommer att ske med
studiemedel.</pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre>I motion Fi16 anförs, såvitt nu är i fråga, att
rationaliseringar inom polisens område bör ske genom en ny
organisation med ett polisdistrikt i varje län. Vidare kan,
framförs det i motionen, besparingar göras genom att minska
resurserna för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten som
enligt motionären ändå inte bedrivs på ett effektivt sätt.</pre>
<pre>I motion Fi35 begärs ett uttalande av innebörd att regeringen
senast i samband med budgetpropositionen år 1993 skall redovisa
konkreta och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.</pre>
<pre>Överväganden</pre>
<pre>Som nyss framgått anförs i propositionen att besparingarna
inom Justitiedepartementets område skall göras bl.a. genom
rationaliseringar inom polisväsendet. Konkreta förslag kommer
att presenteras i budgetpropositionen år 1993.</pre>
<pre>I sammanhanget kan nämnas att Rikspolisstyrelsen i juni 1992
fick ett regeringsuppdrag (dnr 92-2521) att se över den centrala
polisorganisationen mot bakgrund bl.a. av det nya systemet med
rambudgetering som infördes för polisen i och med innevarande
budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, JuU23, rskr. 230) och den
nya regionala ledningsorganisationen inom polisen (prop.
1991/92:52, JuU9, rskr. 124). Vidare kan nämnas att
länsstyrelserna, som är högsta polisorgan i varje län, fått i
uppdrag att utarbeta ett program för en fortsatt rationalisering
av polisverksamheten i resp. län i syfte att länets samlade
polisresurser skall användas så effektivt som möjligt.
Rationaliseringsprogrammet skall avse såväl den operativa
verksamheten som administrativa och organisatoriska frågor inom
länet (se regleringsbrevet för polisväsendet för budgetåret
1992/93). Slutligen har Rikspolisstyrelsen med anledning av den
överenskommelse som ligger till grund för den i detta ärende
aktuella propositionen hos regeringen hemställt om att få i
uppdrag att göra en översyn av bl.a. polisdistriktsindelningen
(dnr 92-3739). Skrivelsen bereds i regeringskansliet.</pre>
<pre>Som framgått pågår ett omfattande beredningsarbete när det
gäller att på de olika nivåerna inom polisorganisationen
effektivisera och rationalisera arbetet. I det besvärliga
statsfinansiella läge som råder är detta ett utomordentligt
angeläget arbete. Utskottet vill för sin del stryka under att
besparingar inom polisområdet i första hand bör göras genom
administrativa rationaliseringar. Utskottet vill också framhålla
att indragningar i den redan ansträngda polisverksamheten på
fältet måste undvikas. Däremot är det självklart så att också
fältverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att
resurserna utnyttjas effektivt. Det pågående beredningsarbetet,
som inrymmer vissa mycket komplicerade frågor, bör enligt
utskottets uppfattning inte föregripas, och något riksdagens
uttalande med anledning av motion Fi16 bör således inte komma i
fråga. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker
bifall till motionen och tillstyrker bifall till
regeringsförslaget i denna del.</pre>
<pre>Utskottet kan också tillstyrka förslaget i propositionen om
ändrad studiefinansiering för polisaspiranter. I detta
sammanhang vill utskottet dock samtidigt aktualisera frågan om
en översyn av polisutbildningen; förändringar härvidlag kan bli
nödvändiga för att det skall vara möjligt att genomföra en
studiemedelsfinansiering under hela eller delar av
polisutbildningen. Utskottet utgår från att denna fråga övervägs
i regeringskansliet i samband med att ett konkret förslag till
finansiering av polisutbildningen utarbetas.</pre>
<pre>Sammanfattningsvis anser justitieutskottet att finansutskottet
bör godkänna vad som förordas i propositionen om besparingar
inom Justitiedepartementets område.</pre>
<pre>I fråga om den ekonomiska brottsligheten uttalade utskottet år
1991 (1990/91:JuU23, s. 12 f, rskr. 213) att det behövdes en
övergripande översyn av åtgärderna mot den. Detta gav också
riksdagen som sin mening regeringen till känna. Riksdagens
uttalande ledde till den begärda översynen. Denna redovisades av
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i en gemensam rapport den 7
januari 1992 om vissa frågor om ekonomisk brottslighet.</pre>
<pre>I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de
bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen och man
kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som
systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan,
anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas
övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid
automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.</pre>
<pre>I rapporten tas vidare upp en del frågor om lagstiftning som
för närvarande övervägs inom regeringskansliet eller, i något
fall, redan lett till förslag i riksdagen [se förslaget till
ändring i delgivningslagen (1970:428) i prop. 1992/93:68 om
ändringar i aktiebolagslagen m.m.].</pre>
<pre>I rapporten föreslås också andra åtgärder som kan vidtas av
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom
ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda
myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central
metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad
utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa
samverkansrutiner. De nämnda myndigheterna har av regeringen
fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med
anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen
för myndigheternas ordinarie verksamhet. En delrapport skall
avlämnas senast den 1 december 1992, och uppdraget skall
slutredovisas före utgången av maj 1993 (dnr 91-1020, 91-3649,
92-67).</pre>
<pre>Här kan också nämnas att Riksåklagaren nyligen i en skrivelse
(AD 679-92) till regeringen efter samråd med Finansinspektionen
och Rikspolisstyrelsen hemställt om resurser för en särskild
utredningsgrupp med uppgift att utreda eventuella brott inom
banker och finansinstitut. Kostnaden beräknas exkl. lokaler m.m.
till 6,2 miljoner kronor per år och gruppen förväntas behöva
arbeta i två år. I skrivelsen konstateras att situationen
alltjämt är utomordentligt dyster vad gäller utredning om
ekonomisk brottslighet och att läget inte har förbättrats sedan
den ovannämnda rapporten avlämnades strax efter årsskiftet; inom
åklagarväsendet finns anmälningar om misstänkt brottslighet av
mycket kvalificerat slag riktad mot banker och andra
finansinstitut, och förutsättningarna för att med nuvarande
resurser inom rimlig tid genomföra och avsluta förundersökningar
ens i de mest graverande fallen är små. Skrivelsen bereds nu i
regeringskansliet.</pre>
<pre>I sammanhanget kan också nämnas att riksåklagaren planerar
ytterligare utbildning för ekobrottsåklagare.</pre>
<pre>Utskottet har under senare år återkommande behandlat frågor om
ekonomisk brottslighet. Våren 1991 anordnade utskottet en
offentlig utfrågning i ämnet och utskottets ställningstagande i
samband med budgetbehandlingen det året (1990/91: JuU23 s.
12f) mynnade som nyss framgått ut i bl.a. en begäran om en
övergripande översyn av åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. I sammanhanget anförde utskottet bl.a. i sitt av
riksdagen godkända betänkande att den ekonomiska brottsligheten
utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med
tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten
leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora
medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst
skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på
stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt
varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och
snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så
att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det
angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för att
motverka den ekonomiska brottsligheten.</pre>
<pre>Vid behandlingen i våras av frågor om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten hänvisade utskottet i första hand till
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport som var under
beredning i regeringskansliet (1991/92:JuU23, rskr. 230).
Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma i frågan
och avstyrkte bifall till ett antal motioner. I samma ärende
tillstyrkte utskottet en motion (1991/92:Ju832 yrkande 1) om att
avsätta resurser för en s.k. finanspolis som främst skall ha
till uppgift att utreda tvätt av svarta pengar, dvs. pengar som
utgjort vinning av brottslig verksamhet. Riksdagen följde
utskottet.</pre>
<pre>Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att i
anslagsframställningen år 1993 rapportera om gjorda erfarenheter
av finanspolisen. Därvid skall särskilt belysas frågor om
arbetsmetoder, samarbete med andra myndigheter och med utländska
organ samt resultatet av verksamheten. Vidare skall de rättsliga
förutsättningarna för finanspolisens verksamhet ingående
analyseras (se regleringsbrev för polisväsendet för budgetåret
1992/93).</pre>
<pre>Justitieutskottet har alltjämt den uppfattningen om den
ekonomiska brottslighetens skadeverkningar som kom till uttryck
i 1991 års ärende, och justitieutskottet vill framhålla vikten
av att denna sorts brottslighet, i likhet med annan
brottslighet, också i fortsättningen bekämpas med kraft.
Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall
till motion Fi16 i den del den avser minskade resurser för
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.</pre>
<pre>Justitieutskottet har erfarit att regeringen avser att i
början av december presentera åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.</pre>
<pre>Härigenom tillgodoses enligt utskottets uppfattning kravet i
motion Fi35 på att regeringen snarast skall lägga fram ett
åtgärdsprogram mot sådan brottslighet. Det saknas alltså
anledning för riksdagen att göra något uttalande med anledning
av motionen. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet
avstyrker bifall till motion Fi35 i här behandlad del.</pre>
<pre>Stockholm den 19 november 1992</pre>
<pre>På justitieutskottets vägnar</pre>
<pre>Britta Bjelle</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik
Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola
Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Göran
Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Sigrid Bolkéus (s), Kent
Carlsson (s), Anders Svärd (c), Ulf Eriksson (nyd), Alf Eriksson
(s) och Lars Petersson (c).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande mening</pre>
<pre>Program mot den ekonomiska brottsligheten</pre>
<pre>Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Göran
Magnusson (s), Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Härigenom tillgodoses" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Justitieutskottet vill nu ytterligare understryka att den
ekonomiska brottsligheten, om den inte stoppas, utgör ett
allvarligt hot mot samhällsekonomin. Om detta slags brottslighet
ostört får breda ut sig hotas i förlängningen en sund
samhällsmoral och respekten för viktiga demokratiska värden. Mot
den bakgrunden anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag
att snarast lägga fram ett samlat program med omedelbara och
kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.</pre>
<pre>Justitieutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
justitieutskottet anfört med anledning av motion Fi35 i här
behandlad del.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Lagutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:LU2y
Bilaga 6
Skuldsanering och ett allmänhetens bankombud</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 17 november 1992 beslutat att bereda
lagutskottet tillfälle att avge yttrande över motion
1992/93:Fi35, såvitt motionen berör lagutskottets
beredningsområde. Motionen har väckts av Ingvar Carlsson m.fl.
(s) med anledning av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin.</pre>
<pre>Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över de delar av
motionen som gäller ett tillkännagivande om en skuldsaneringslag
(yrkande 23) och en utredning om ett allmänhetens bankombud
(yrkande 26).</pre>
<pre>I motionen anförs -- såvitt nu är i fråga -- att den
ekonomiska krisen riskerar att försätta ett stort antal hushåll
i stora ekonomiska svårigheter under de närmaste åren. Den
försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering som
Konsumentverket kommer att bedriva under de närmaste två åren är
angelägen och nödvändig. Motionärerna anser det dock synnerligen
angeläget att införa en mer permanent ordning. Fråga om
införandet av någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta
fysiska personer bör därför snarast övervägas. I motionen anförs
vidare att frågan om ett allmänhetens bankombud bör utredas. Ett
sådant ombud skulle enligt motionärerna kunna stärka
bankkundernas ställning gentemot bankerna och få till stånd en
mer noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från
bankkunderna.</pre>
<pre>Vad först gäller frågan om en skuldsaneringslag får
utskottet anföra följande.</pre>
<pre>Med anledning av ett riksdagsbeslut (bet. 1987/88:12, rskr.
57) tillkallades år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med
uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område.
I enlighet med vad som angavs i direktiven (dir. 1988:52)
behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för
fysiska personer. Utredningens förslag i den delen lades fram
hösten 1990 i delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag.
Betänkandet innehåller förslag till lagstiftning som skall göra
det möjligt för överskuldsatta fysiska personer som inte driver
näringsverksamhet att under vissa förutsättningar genom beslut
av tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda.
Skuldsanering innebär att gäldenären helt eller delvis befrias
från ansvar för betalningen av de skulder som enligt rättens
beslut omfattas av skuldsaneringen. Till skillnad från vad som
är fallet vid konkurs syftar skuldsanering till att slutligt
reglera gäldenärens ekonomiska situation. Fullgör han den av
rätten fastställda avbetalningsplanen finns ingen restskuld kvar
för honom. Utredningen bedömer att man till en början får räkna
med att åtskilliga ansökningar om skuldsanering ges in.
Uppskattningsvis rör det sig om 8000--10000 ansökningar
årligen. Av dessa kommer dock sannolikt, enligt utredningens
bedömning, endast en mindre del att leda till bifall. De direkta
kostnaderna för hanteringen av skuldsaneringsärenden som
uppkommer hos tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna har
Insolvensutredningen uppskattat till drygt 40 miljoner kronor
per år.</pre>
<pre>Efter betänkandets remissbehandling har olika konsekvenser av
förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor,
övervägts inom regeringskansliet. Något förslag från regeringen
med anledning av Insolvensutredningens betänkande har emellertid
inte lagts fram för riksdagen.</pre>
<pre>Frågan om skuldsanering för fysiska personer har vid ett
flertal tillfällen behandlats av utskottet, senast våren 1992 i
betänkande 1991/92:LU28. Utskottet uttalade därvid att det är
angeläget att en möjlighet till skuldsanering för fysiska
personer införs i Sverige. Vidare framhöll utskottet, liksom man
gjort hösten 1987 (bet. 1987/88:LU12), att en viktig
utgångspunkt dock måste vara att regler om skuldsanering inte
får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i
samhället. Huruvida insolvensutredningens förslag om en
skuldsaneringslag utgör en lämplig avvägning mellan dessa
intressen ansåg sig utskottet då inte böra uttala sig om.
Utskottet utgick emellertid från att förslaget noga övervägs
inom regeringskansliet och att regeringen därefter återkommer
till riksdagen med någon form av förslag till skuldsanering för
fysiska personer. Något tillkännagivande med anledning av de då
aktuella motionerna fann utskottet inte erforderligt.</pre>
<pre>I ett frågesvar den 13 oktober 1992 (se prot. 1992/93:5)
förklarade justitieministern att hon av flera skäl är tveksam
till att införa en lag om skuldsanering. Hon hänvisade därvid
bl.a. till att det under alla förhållanden endast är ett fåtal
-- enligt Insolvensutredningens beräkningar endast 2000 -- som
skulle komma i åtnjutande av en sådan sanering. För många andra
med stora skulder skulle en skuldsaneringslag bara väcka
förhoppningar om en enkel lösning på deras skuldproblem. Enligt
justitieministerns mening bör man i stället försöka finna vägar
till frivilliga lösningar, vilka innebär att också banker och
andra kreditinstitut får ta sin del av ansvaret i stället för
att helt överföra konfliktlösningen på det allmänna.</pre>
<pre>I sammanhanget finns skäl att också närmare redovisa den  i
motionen omnämnda försöksverksamheten som Konsumentverket skall
genomföra. Genom ett regeringsbeslut den 5 november 1992
(C92/971/FOK) har Konsumentverket fått i uppdrag att genomföra
en försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på
lokal, regional och central nivå. Verksamhetens syfte är att
finna nya och effektivare former för hur man kan möta de
enskilda hushållens ökade behov av budgetrådgivning och
skuldsanering. I beslutet konstateras att Konsumentverket sedan
slutet av 1970-talet aktivt verkat för att enskilda hushåll
skall få tillgång till budgetrådgivning och skuldsanering på
lokal nivå. Verkets utvärdering av den lokala budgetrådgivningen
visar på positiva effekter för hushållen, och en undersökning i
fem kommuner visar även på kommunalekonomiska vinster i form av
minskade socialbidrag. Mot den bakgrunden och med hänsyn till
den ökade efterfrågan behövs enligt beslutet också regionala och
centrala insatser. Beslutet innebär att Konsumentverket skall
genomföra utbildning av bl.a. kommunala konsumentvägledare och
Ackordscentralens juridiska ombud i budgetrådgivning och
skuldsanering för enskilda hushåll. Utbildningsverksamheten
skall inriktas särskilt på att utveckla samarbetet mellan
rådgivarna och Ackordscentralens juridiska ombud på regional
nivå. Verket skall i samarbete med dessa bl.a. utarbeta
kriterier för beviljande av underhandsackord. Vidare skall
enligt beslutet Konsumentverket ta initiativ till att bilda en
rådgivande nämnd på central nivå för hanteringen av övergripande
frågor som rör skuldsanering. Nämnden skall bestå av företrädare
för bl.a. kreditinstitut, kronofogdemyndigheter,
Finansinspektionen, Ackordscentralen, Svenska Kommunförbundet,
Socialstyrelsen, Konsumentverket och konsumentorganisationer.
Dessutom skall Konsumentverket, för att kunna samordna
försöksverksamheten, bilda en särskild projektgrupp med en
representant för Civildepartementet. Försöksverksamheten skall
pågå under två år och bedrivas i två kommuner.</pre>
<pre>Enligt vad utskottet erfarit har också nyligen inom
regeringskansliet bildats en interdepartemental arbetsgrupp med
företrädare för Justitiedepartementet, Socialdepartementet,
Finansdepartementet och Civildepartementet. Arbetsgruppens
uppgift är att ytterligare bereda och bevaka frågan bl.a. med
utgångspunkt från de frågeställningar justitieministern tagit
upp i det ovan redovisade frågesvaret. En annan huvuduppgift för
gruppen är att följa utvecklingen på området, varvid även
förhållandena i Danmark, Norge och Finland skall studeras.
Danmark har sedan år 1984 ett skuldsaneringsinstitut som i
huvudsak överensstämmer med Insolvensutredningens förslag. I
Norge träder en särskild lag om skuldsanering -- Lov om
frivillig och tvungen gjeldsordning for privatpersoner
(Gjeldsordningsloven) -- i kraft den 1 januari 1993, och i
Finland övervägs för närvarande lagstiftning i ämnet. (Se vidare
Juridisk Tidskrift nr 2/1990-91 s. 234.)</pre>
<pre>Enligt utskottets mening har behovet av möjligheter till
skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare
tid. Den ekonomiska situationen för många överskuldsatta
privatpersoner har bara under det senaste halvåret försämrats
markant. Vad utskottet uttalade våren 1992 om angelägenheten av
införandet av en möjlighet till skuldsanering har därför i allra
högsta grad fortfarande giltighet.</pre>
<pre>Av vad som redovisats ovan kan utskottet med
tillfredsställelse konstatera att det igångsatts ett omfattande
arbete såväl inom som utom regeringskansliet med att finna
lämpliga lösningar. Utskottet utgår från att olika vägar för att
uppnå ett önskat resultat prövas, bl.a. en effektiviserad
samverkan mellan kommunala budgetrådgivare,
kronofogdemyndigheter och banker. Vidare förutsätter utskottet
att den ovan redovisade försöksverksamheten som nyligen inletts
i Konsumentverkets regi intensifieras och snarast utvidgas till
att omfatta åtskilligt flera kommuner samt att ytterligare
"kontrollstationer" införs.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter även att i det pågående arbetet också
övervägs viss ändrad lagstiftning för att skapa bättre
möjligheter för skuldsanering. Utskottet vill därvid peka på att
ett alternativ kan vara att införa ett särskilt
skuldsaneringsinstitut efter mönster av vad som finns i Danmark
och Norge eller som övervägs i Finland. Ett annat alternativ är
enligt utskottet att underlätta frivilliga överenskommelser om
skuldsanering mellan gäldenärer och enskilda fordringsägare
genom att kombinera överenskommelserna med en möjlighet att helt
eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst
skatter. Härigenom skulle en viktig likställighet mellan
exempelvis banklån och skatteskulder uppnås i en
skuldsaneringssituation. En sådan särskild
skuldsaneringsmöjlighet för det allmännas fordringar skulle
eventuellt kunna vara begränsad i tiden. En viktig utgångspunkt
måste vara att regler om skuldsanering inte får leda till en
allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället.</pre>
<pre>Genom den ovan redovisade interdepartementala arbetsgruppen
finns förutsättningar för att göra erforderliga överväganden,
och utskottet utgår från att arbetet bedrivs med skyndsamhet.</pre>
<pre>Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att ett särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida knappast skulle kunna
påskynda en lösning av frågan om skuldsanering. Lagutskottet
förordar följaktligen att yrkande 23 i motion Fi35 avstyrks.</pre>
<pre>När det sedan gäller frågan om ett allmänhetens bankombud
vill utskottet anföra följande.</pre>
<pre>Enligt bankrörelselagen (1987:617) utövar Finansinspektionen
en omfattande tillsyn över bankerna och deras verksamhet. Vid
inspektionen utövas bl.a. en villkors- och produktgranskning i
syfte att förbättra konsumentskyddet. Granskningen omfattar
bl.a. utformning och tillämpning av standardvillkor samt
utvecklingen av produktsäkerhet för olika tjänster. Någon i
författning fastlagd rätt för allmänheten att hos inspektionen
klaga över banker som står under inspektionens tillsyn finns
inte. Det åligger dock inspektionen att följa sådana
förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av
bankernas verksamhet, och dit hör bl.a. att se till att bankerna
uppträder korrekt mot kunderna. Utgångspunkten vid inspektionens
handläggning av klagomålsärenden är, som framgår av
inspektionens fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1993/94, 1994/95 och 1995/96, att inspektionen i första hand
skall koncentrera sina resurser till de klagomål som är av
principiellt intresse eller på annat sätt av särskilt intresse
ur tillsynssynpunkt. Beträffande sådana klagomål handläggs dessa
genom ett sedvanligt  remissförfarande varefter klaganden
meddelas inspektionens ställningstagande i ärendet. Beslutet
meddelas även andra som har anknytning till eller intresse av
inspektionens ställningstagande.</pre>
<pre>Vidare vill utskottet peka på att det för enskilda bankkunder
finns möjlighet att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden.
Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild avdelning som prövar
tvister mellan, å ena sidan, konsumenter och, å andra sidan,
banker och finansinstitut. De intresseledamöter som förutom
ordföranden avgör ärendena på avdelningen har utsetts efter
förslag av Konsumentverket, LO och TCO samt Finansbolagens
Förening, Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB och
Sveriges Föreningsbankers Förbund. Vid sammanträdena deltar
dessutom en representant från Finansinspektionen som observatör
utan rösträtt. Tanken bakom denna ordning är att observatören
skall kunna fånga upp problem av mer generell karaktär som kan
kräva ingripanden från Finansinspektionens sida. Under
verksamhetsåret 1990/91 behandlades nästan 500 ärenden på
avdelningen.</pre>
<pre>Finansinspektionen har i sin ovan nämnda anslagsframställning
uttalat att Allmänna reklamationsnämndens bankavdelning bör
utnyttjas i betydligt högre grad för att slita tvister i
ersättningsfrågor som kunden och banken inte förmått klara ut.
Detta kan ske genom att inspektionen på olika sätt informerar om
sin och reklamationsnämndens roller i sammanhanget. Vidare bör
enligt inspektionen konsumenterna även ges möjligheter att få en
tvist löst genom att få rådgivning m.m. hos en annan instans än
Finansinspektionen. En motsvarighet till Konsumenternas
Försäkringsbyrå, som funnits i många år inom försäkringsområdet,
bör därför, enligt inspektionens mening, inrättas även inom
kredit- och värdepappersområdet. Flera skäl talar enligt
inspektionen för en gemensam byrå för hela inspektionens
tillsynsområde. Finansinspektionen anser att frågan om en sådan
byrå, upprättad och finansierad av branschorganisationerna, bör
diskuteras närmare med berörda parter, och inspektionen har för
avsikt att initiera sådana diskussioner. Om förslaget genomförs
skulle inspektionens verksamhet kunna inriktas mer på
övergripande insatser inom konsumentområdet och kvalitén i
tillsynen på konsumentområdet förbättras med ett starkare
konsumentskydd som följd.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening tillgodoser det sålunda redovisade
förslaget från Finansinspektionen delvis de önskemål som
framställs i motion Fi35 yrkande 26. I vart fall anser utskottet
att resultatet av de diskussioner som inspektionen avser att
inleda med berörda parter i syfte att få till stånd en
motsvarighet till Konsumenternas Försäkringsbyrå på bankområdet
bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i saken. Med
det anförda förordar utskottet att motionsyrkandet avstyrks.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På lagutskottets vägnar</pre>
<pre>Maj-Lis Lööw</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Bengt
Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt
Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Stig
Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), John Bouvin
(nyd) och Widar Andersson (s).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande mening</pre>
<pre>Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar
Thollander, Carin Lundberg, Hans Stenberg och Widar Andersson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet om
en skuldsaneringslag som börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "Fi35 avstyrks" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets mening har behovet av skuldsanering för
fysiska personer accentuerats i sådan grad under den senaste
tiden att omedelbara åtgärder nu är påkallade. Bland de
alternativ som därvid kan komma i fråga framstår
lagstiftningsalternativet som det enda tänkbara. Ett system med
frivilliga lösningar i enlighet med vad justitieministern
förordat i sitt ovan redovisade frågesvar torde nämligen
innebära att statens fordringar på skatter och avgifter inte
försvinner även om en överenskommelse träffas med övriga
borgenärer. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör
framlägga förslag till lagstiftning på området. Ett tillräckligt
underlag för överväganden torde finnas i Insolvensutredningens
betänkande och i remissyttrandena. Vidare borde de erfarenheter
som finns på området i Danmark, de överväganden som gjorts i
Norge och det beredningsmaterial som finns i Finland kunna tjäna
som lämpligt underlag för de bedömningar som bör göras. Genom
den ovan redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns
vidare förutsättningar för regeringen att förhållandevis
omgående ta sig an saken och lägga fram erforderliga lagförslag.</pre>
<pre>Ett lagförslag om skuldsanering i någon form behöver inte
innebära att den försöksverksamhet som Konsumentverket nyligen
påbörjat behöver upphöra. Detta arbete kan enligt utskottets
mening läggas till grund för förslag till mer permanenta
åtgärder i syfte att hjälpa dem som inte kan komma i åtnjutande
av skuldsanering.</pre>
<pre>Vad sålunda har anförts förordar lagutskottet att riksdagen
med bifall till motion Fi35 yrkande 23 ger regeringen till
känna.</pre>
<pre>dels att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet om
ett allmänhetens bankombud som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets mening är det sålunda redovisade förslaget
från Finansinspektionen i huvudsak positivt. Utskottet anser
emellertid att förslaget som sådant inte är tillräckligt mot
bakgrund av det stora behov som många bankkunder i dag har med
att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker. Vidare
är  det, som också framhålls i motionen, viktigt att konsumenter
kan få kvalificerad hjälp med att få principiellt viktiga
klagomål mot banker prövade. Ett sådan hjälp torde den av
Finansinspektionen föreslagna byrån inte kunna tillhandahålla.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att frågan om
inrättande av ett allmänhetens bankombud bör utredas. Utskottets
ställningstagande innebär att utskottet förordar bifall till
motion Fi35 yrkande 26.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Utrikesutskottets yttrande
1992/93:UU4y
Bilaga 7
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner i vad avser
utrikesutskottets beredningsområde.</pre>
<pre>
1. Propositionen</pre>
<pre>Propositionen avser ett antal ekonomisk-politiska åtgärder
syftande till att stabilisera den svenska ekonomin. I
propositionen yrkas, i den del som avser utrikesutskottets
beredningsområde, att riksdagen godkänner vad föredragande
statsråd förordat om besparingar inom Utrikesdepartementets
område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges
bistånd.</pre>
<pre>Som underlag till yrkandet anförs följande:</pre>
<pre>Sverige har under ett antal år avsatt 1% av
bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt
utvecklingssamarbete. Regeringen kommer även fortsättningsvis
att använda sig av nuvarande beräkningsmetod. Målet är att så
snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd
som motsvarar 1 % av BNI. Sammantaget skall biståndsramen
minskas med 1,5 miljarder kronor jämfört med innevarande
budgetårs biståndsram. Nedskärningen kommer ej att beröra
katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.</pre>
<pre>
2. Motionerna</pre>
<pre>Yrkanden i anledning av proposition 1992/93:50 har, i de delar
av propositionen som hänför sig till utrikesutskottets
beredningsområde, framförts i motionerna 1992/93:Fi16 av Sten
Söderberg (-), 1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s),
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister (nyd), 1992/93:Fi37 (v),
1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-) och 1992/93:Fi73 av Lena
Klevenås m.fl. (s).</pre>
<pre>I motion Fi16 av Sten Söderberg (-) konstateras att
"nedskärningarna är ett svek mot tredje världen". Motionären
motsätter sig regeringens förslag.</pre>
<pre>I motion Fi24 av Hans Göran Franck (s) yrkas
att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad
som anges i propositionen (yrkande 1),
att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret
tillvaratas i syfte att utöka u-hjälpen (yrkande 2),
att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs.
begränsas till ett budgetår (yrkande 3).</pre>
<pre>I motionen sägs att det vore av stort värde, inte minst
symboliskt, om u-hjälpen kunde ligga på oförändrad nivå. I vart
fall bör, enligt motionären, en besparing på u-hjälpen göras
väsentligt mindre än vad som föreslås i propositionen och endast
tillfällig, dvs. begränsas till kommande budgetår.</pre>
<pre>Vidare sägs det i motionen bl.a. att den nuvarande
utvecklingen innebär att praktiskt taget alla länder i Europa
minskar sina försvarskostnader. Det finns enligt motionärens
uppfattning möjligheter till ytterligare begränsningar av
försvarskostnaderna. Även andra möjligheter till utökning av
biståndet än via minskning av försvarsanslaget bör prövas.</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkas att nivån för biståndet sänks till
0,7% av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4200
miljoner kronor per år (yrkande 2).</pre>
<pre>Motionären framhåller att detta motsvarar det mål som
fastlagts av FN.</pre>
<pre>I motion Fi42 av Annika Åhnberg (-) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om besparing inom Utrikesdepartementets
område på 1500 miljoner kronor per år avseende Sveriges
bistånd.</pre>
<pre>I motion Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för
biståndets betydelse (yrkande 1),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nedskärningarna ej bör drabba miljöbiståndet (yrkande 2),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan
budgetåret 1994/95 (yrkande 3).</pre>
<pre>Motionärerna framhåller bl.a. att allmänhetens kunskaper om
biståndets positiva effekter är bristfälliga. Därför behövs
ytterligare satsningar på positiv information för att skapa en
kraftfull opinion till försvar för tankarna om en rättvisare
fördelning av jordens resurser och för ett generöst svenskt
bistånd.</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkande 32 yrkas avslag på propositionens
förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på
1500 miljoner kronor.</pre>
<pre>I motionen anges att nedskärningen av u-landsbiståndet har ett
starkt symbolvärde. När inte föregångslandet Sverige har råd med
solidariteten får finansministrar i andra i länder i kris
lättare att driva igenom liknande nedskärningar. Det har väckt
stor oro i u-länderna och i FN-organ och är ett grovt svek mot
de fattiga. U-landsbiståndet bör inte heller naggas i kanten
genom att användas för att täcka asylkostnader, miljöbistånd
till Östeuropa eller fredsbevarande FN-insatser.</pre>
<pre>
3. Utskottet</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att hänsyn till det uppkomna läget i den
svenska ekonomin, och inte minst då det statsfinansiella läget,
nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden. De
av regeringen föreslagna åtgärderna är av olika karaktär och
måste betraktas var för sig. Den föreslagna minskningen av
biståndsramen kan inte direkt kopplas till den svenska ekonomins
strukturproblem, ej heller till andra sektorer av den svenska
ekonomin, utan får snarare ses i perspektivet av det allmänt
försämrade statsfinansiella läget.</pre>
<pre>Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av
biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma.
Regeringens mål är i stället att, så snart Sveriges ekonomi så
tillåter, återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1% av
BNI. Det inte är möjligt att på förhand säga när detta låter sig
göra. En återgång till 1-procentsnivån bör ske så snart det
akuta statsfinansiella läget tillåter. Däremot finns det ej
anledning att direkt koppla frågan om biståndet till en lösning
av den svenska ekonomins strukturproblem.</pre>
<pre>Utskottet menar att kunskapen om och stödet för
1-procentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna
opinionen. Samtidigt är en återgång till 1-procentsnivån också
en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av
det skälet bör prioriteras.</pre>
<pre>I propositionen framhålls att nedskärningen ej kommer att
beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda
organisationer. Utskottet anser att detta är ett lämpligt
förfarande.</pre>
<pre>Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet propositionens
förslag avseende biståndets storlek och inriktning. Samtidigt
avstyrks de delar som avser u-landsbiståndet i motionerna Fi16
(-), Fi24 (s) yrkandena 1--3, Fi36 (nyd) yrkande 2, Fi37 yrkande
32, Fi42 (-) och Fi73 (s) yrkandena 1--3.</pre>
<pre></pre>
<pre>Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På utrikesutskottets vägnar</pre>
<pre>Daniel Tarschys</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär
Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T
Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström
(s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).</pre>
<pre>
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
Försvarsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:FöU4y
Bilaga 8
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november beslutat bereda bl.a.
försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
jämte motioner.</pre>
<pre>Propositionen</pre>
<pre>Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att utgiftsnivån
inom försvaret skall sänkas. I uppgörelsen mellan
regeringspartierna och Socialdemokraterna anges besparingarna
inom försvarssektorn till 1,2 miljarder kronor per år vid fullt
genomslag. Det kan emellertid ifrågasättas om de föreslagna
åtgärderna uppnår det angivna besparingsbeloppet. Chefen för
Försvarsdepartementet kommer därför att inventera möjliga
ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå
besparingsmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar.
Förslag om sådana åtgärder kommer att redovisas i
budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen.</pre>
<pre>Inom försvarsutskottets beredningsområde föreslår regeringen
(prop. 1992/93:50, bil. 2) att besparingar skall ske bl.a. genom
ändrad organisation för flygvapnet, förändrade
värnpliktsförmåner samt neddragningar inom den civila delen av
totalförsvaret. Regeringen föreslår sålunda riksdagen att</pre>
<pre>1.godkänna förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj
(F6),</pre>
<pre>2.godkänna den föreslagna ändrade inriktningen av systemet
för de värnpliktigas förmåner,</pre>
<pre>3.godkänna den föreslagna inriktningen av besparingar inom
den civila delen av totalförsvaret.</pre>
<pre>Motioner</pre>
<pre>Med anledning av propositionen har avgivits sju motioner med
yrkanden som kan hänföras till försvarsutskottets
beredningsområde, nämligen Fi16 (-), Fi24 (s) yrkande 2, Fi26
(c), Fi35 (s) yrkande 3, Fi36 (nyd) yrkande 5, Fi37 (v)
yrkandena 33 och 34 samt Fi45 (s).</pre>
<pre>Försvarsutskottet</pre>
<pre>Allmänna synpunkter</pre>
<pre>Utskottet vill erinra om att riksdagen så nyligen som i juni
1992 beslutade om en flerårig inriktning för totalförsvarets
olika delar och tillhörande ekonomiska förutsättningar.
Regeringspartierna och Socialdemokraterna har i rådande
statsfinansiella läge kommit överens om att även försvarssektorn
skall utsättas för besparingar. Motion Fi16 (-), som avvisar
besparingar inom försvarssektorn, bör därför avslås.</pre>
<pre>Det nu aktuella sparmålet inverkar på planeringsramen för det
militära försvaret och den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del. 1992 års försvarsbeslut behöver således ändras när
det gäller de ekonomiska ramarna. Verksamhet och ekonomisk
resurstilldelning hör ihop. Eftersom ännu underlaget är
ofullständigt beträffande vilka åtgärder som bör vidtas för att
innehålla besparingarna som helhet, anser utskottet att beslut
om att förändra de ekonomiska planeringsramarna bör fattas först
sedan regeringen i budgetpropositionen återkommit till riksdagen
med förslag. Ekonomi- och verksamhetsförändringar kan då prövas
samlat, dels för budgetåret 1993/94, dels för hela den
återstående försvarsbeslutsperioden.</pre>
<pre>Det sagda innebär att utskottet inte kan ansluta sig till de i
motion Fi37 (v) föreslagna verksamhetsbegränsningarna inom det
militära försvaret, vilka enligt motionärernas beräkning
motsvarar en ytterligare årlig ramreduktion på 2,6 miljarder
kronor. Yrkande 33 i denna motion bör därför avslås.</pre>
<pre>Även motion Fi24 (s) föreslår ytterligare begränsningar av
försvarets kostnader. Med stöd av nyss nämnda skäl bör inte
heller denna motion bifallas.</pre>
<pre>Motion Fi36 (nyd) förordar effektiviseringar. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att försvarsverksamheten skall vara
kostnadseffektiv och rationell. Åtgärder för att uppnå
förbättringar i dessa avseenden bör dock likaledes bedömas i
sitt sammanhang och därför inte nu tas upp till bedömning.</pre>
<pre>Motionärerna i motion Fi35 (s) gör samma bedömning som
regeringen att de i propositionen föreslagna åtgärderna inte är
tillräckliga för att uppnå det angivna sparmålet. De anser att
det är nödvändigt att 1993 års budgetproposition innehåller ett
trovärdigt besparingsprogram, berörande såväl krigs- som
fredsorganisationen, för att sparmålet skall kunna uppnås inom
den i propositionen angivna tidsramen.</pre>
<pre>Utskottet utgår från att den redovisning av åtgärder för
att nå besparingsmålet som regeringen nu har aviserat för
budgetpropositionen 1993 kommer att innehålla förslag som med
hänsyn till en balanserad krigs- och
fredsorganisationsutveckling är möjliga att genomföra under
innevarande försvarsbeslutsperiod. Med denna förutsättning får
yrkande 3 i motion Fi35 (s) anses bli tillgodosett.</pre>
<pre>Nedläggning av Västgöta flygflottilj (F6)</pre>
<pre>Regeringen hänvisar till den i 1992 års försvarsbeslut
bestämda långsiktiga inriktningen av flygstridskrafterna med 16
divisioner i krigsorganisationen. Denna inriktning anses viktig
att behålla för att Sverige även i framtiden skall kunna ha
effektiva flygstridskrafter, särskilt för luftförsvar.</pre>
<pre>Regeringen hänvisar vidare till inriktningen av flygvapnets
grundorganisation som bör omfatta färre men samtidigt större
flottiljer än i dag. Överbefälhavaren har sålunda i uppdrag att
till år 1995 föreslå en sådan förändrad grundorganisation.</pre>
<pre>För att möjliggöra besparingar bör enligt regeringen en
minskning av antalet flottiljer göras redan nu. Härvid föreslås
att Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg avvecklas med
början den 1 juli 1993. Nedläggningen bör vara genomförd
senast den 30 juni 1995. Flygverksamheten bör minska successivt
och upphöra senast den 30 juni 1994. Efter det att
Överbefälhavaren år 1995 har redovisat sitt uppdrag bör, enligt
regeringen, en ytterligare minskning av antalet flottiljer kunna
beslutas.</pre>
<pre>I motion Fi26 (c) noterar motionärerna att det i proposition
1992/93:50 saknas uttalanden om den regionalpolitiska
situationen i Karlsborg. Enligt motionärerna borde regeringen nu
gjort ett motsvarande uttalande i denna fråga i likhet med vad
som skedde i proposition 1991/92:102 inför det senaste
försvarsbeslutet. Vidare anser motionärerna att regeringen
särskilt bör följa avvecklingen av F6 och vidta åtgärder
till stöd för en positiv utveckling i kommunen.</pre>
<pre>Även motion Fi45 (s) tar upp de arbetsmarknadsmässiga
konsekvenserna om F6 läggs ned. Statens ansvar betonas, dels
för att förbandsproduktionen vid flygflottiljen inte
avvecklas snabbare än att ny verksamhet hinner tillföras
Karlsborg, dels för att konsekvenserna utreds för de industrier
som svarar för motor- och apparatunderhållet på Viggenflygplan.</pre>
<pre>
Förslaget om nedläggning av F6 ingår, som framgått, i
uppgörelsen mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna.
Syftet med åtgärden är att spara pengar. Utskottet har
erfarit att avvecklingen avser en av F6 två krigsdivisioner
samt flottiljadministrationen. Detta innebär att den
långsiktiga inriktningen för flygvapnets krigsorganisation,
senast bestämd i 1992 års försvarsbeslut, inte ändras. Utskottet
förordar således bifall till regeringens framställning i denna
del.</pre>
<pre>Utskottet är medvetet om den besvärliga
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg och konsekvenserna av en
nedläggning av F6. Utskottet anser, liksom vid tidigare
strukturförändringar, att det är synnerligen angeläget att
insatser görs för den personal som berörs. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer utvecklingen i Karlsborgs kommun och
tillsammans med berörda myndigheter vidtar de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som i detta sammanhang
behövs i samband med nedläggningen. Med ett riksdagens uttalande
av denna innebörd synes syftet med motionerna  Fi26 (c) och Fi45
(s) i huvudsak kunna bli tillgodosett.</pre>
<pre>Förändrade värnpliktsförmåner</pre>
<pre>Regeringen anser, i besparingssyfte, att den årliga
uppräkningen av kontantförmånerna till de värnpliktiga inte bör
ske under år 1993. Utöver denna åtgärd anser regeringen att de
värnpliktigas reseförmåner bör ändras. Sålunda föreslås att
kostnaderna för de fria hemresorna reduceras och att de
värnpliktiga i princip skall ha rätt till en resa var fjortonde
dag i stället för som nu varje vecka. Denna åtgärd bör enligt
regeringens uppfattning träda i kraft redan den 1 januari 1993.</pre>
<pre>
I motion Fi37 (v) yrkande 34 avvisas förslaget om ändrad
inriktning av systemet för de värnpliktigas förmåner.</pre>
<pre>Det centrala värnpliktsrådet har vid en uppvaktning inför
utskottet framfört argument mot att försämra
värnpliktsförmånerna.</pre>
<pre>Utskottet noterar att Riksdagens revisorer i sitt förslag
(förs. 1991/92:22) till riksdagen angående det militära
försvarets resor gör bedömningen att betydande besparingar kan
åstadkommas genom omprövning av de förmåner som utgår vid
värnpliktsresor. Utskottet gör ingen annan bedömning och delar
regeringens uppfattning att besparingsåtgärder i rådande läge
måste kunna komma i fråga när det gäller värnpliktsförmåner. Den
närmare utformningen av de förändrade reseförmånerna bör dock
kunna anpassas till lokala förutsättningar, bl.a. beträffande
olika förbands utbildningsrytm och geografiska belägenhet.
Regeringens hemställan i denna del bör således godkännas av
riksdagen och motion Fi37 (v) yrkande 34 avslås.</pre>
<pre>Neddragningar inom den civila delen av totalförsvaret</pre>
<pre>Inom den civila delen av totalförsvaret beräknar regeringen
ett årligt sparbelopp på 100 miljoner kronor. Detta innebär att
den i 1992 års försvarsbeslut fastställda ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del minskas från 2079,8 miljoner kronor
till 1979,8 miljoner kronor. Besparingarna bedöms för
närvarande bl.a. kunna göras inom funktionerna Ledning och
samordning samt Befolkningsskydd och räddningstjänst.</pre>
<pre>Utskottet utgår från att regeringen i 1993 års
budgetproposition återkommer med närmare förslag om
verksamhetsmässiga och ekonomiska förändringar inom den civila
delen av totalförsvaret i förhållande till 1992 års
försvarsbeslut, dels för budgetåret 1992/93, dels gällande
inriktningen för resten av försvarsbeslutsperioden. Med detta
konstaterande anser utskottet att regeringens hemställan om
besparingar bör godkännas av riksdagen.</pre>
<pre>Sammanfattning</pre>
<pre>Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till de av
regeringen föreslagna riktlinjerna gällande försvarssektorn som
ett led i ansträngningarna att stabilisera den svenska ekonomin.</pre>
<pre>Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På försvarsutskottets vägnar</pre>
<pre>Arne Andersson</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),
Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund
(s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m),
Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Owe Andréasson (s)
och Åke Carnerö (kds).</pre>
<pre></pre>
<pre>
Socialförsäkringsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:SfU2y
Bilaga 9</pre>
<pre>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre>
Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november 1992 berett bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma att väckas med
anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna berör
socialförsäkringsutskottets beredningsområde.</pre>
<pre>De motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen
och som berör socialförsäkringsutskottets område är motionerna
Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 4--6, Fi36 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 1, 3 och 7, Fi37 av Lars
Werner m.fl. (v) yrkandena 17, 18, 24--28, 35, 52 och 53 samt
Fi41 av Annika Åhnberg (-).</pre>
<pre>Som en följd av den överenskommelse som träffats mellan
regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet i september
1992 läggs i proposition 50, såvitt rör
socialförsäkringutskottets beredningsområde, fram riktlinjer som
innebär en bekräftelse av överenskommelsen till den del den
innebär att en beredning snarast skall tillsättas i syfte att
genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Utskottet
har ingen erinran mot detta.</pre>
<pre>Vidare läggs i propositionen fram riktlinjer för förändringar
av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, införande av en allmän
sjukförsäkringsavgift, förändringar av pensioneringstidpunkten
och förändrad beräkning av pensionsnivåerna. Dessa riktlinjer
har delvis redan kommit till uttryck i konkreta förslag till
lagändringar i propositioner som hänvisats till
socialförsäkringsutskottet.</pre>
<pre>De propositioner som hänvisats till utskottet och som är
aktuella i detta sammanhang innehåller i korthet följande
förslag. I proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet
arbetsskada föreslås att rekvisiten för rätt till
arbetsskadeersättning skärps och i proposition 1992/93:31 om
ändrad sjukersättning m.m. att en karensdag införs i
sjukförsäkringen och att kompensationsgraderna inom denna
försäkring sänks. I proposition 1992/93:116 föreslås att
ersättningsnivåerna för de flesta pensionsförmånerna sänks,
genom att ett särskilt basbelopp som utgör 98 % av basbeloppet
används för beräkningen av förmånerna nästa år. I proposition
1992/93:136 föreslås att en allmän sjukförsäkringsavgift införs
medan proposition 1992/93:134 innehåller förslag om kompensation
till de sämst ställda pensionärerna i form av höjt
pensionstillskott och höjda kommunala bostadsbidrag.</pre>
<pre>Utskottet, som kan ställa sig bakom att besparingar görs inom
försäkringen i den storleksordning som  förutsatts i proposition
50, kommer vid beredningen av de nämnda propositionerna att
närmare pröva enskildheterna i förslagen. Detta gäller bl.a. den
föreslagna metoden för sänkning av pensionsnivåerna. Mot denna
bakgrund är utskottet inte berett att nu göra en närmare
prövning av yrkandena 1 och 15 i motion Fi36 (nyd), som innebär
riktlinjer för ett annat system för förändringar i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna, yrkandena 24, 25 och 28 i motion Fi37
(v) som innebär avslag på riktlinjerna om införande av en
karensdag och sänkta nivåer för sjukpenning och pensioner och
riktlinjer för ett annat system för förändringar i
sjukförsäkringen, yrkande 4 i motion Fi35 (s) som innebär andra
riktlinjer för hur den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall
tas ut och yrkande 26 i motion Fi37 (v) som innebär att den
nämnda sjukförsäkringsavgiften inte skall införas.</pre>
<pre>Regeringens avsikt är att senare under riksmötet förelägga
riksdagen en proposition med förslag till höjd pensionsålder.
Med hänsyn härtill anser utskottet att även yrkande 27 i motion
Fi37 (v) med förslag till andra riktlinjer för det fall
pensionsåldern skall sänkas och motion Fi41, som tar upp
oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av
pensionsåldern, får prövas när den aviserade propositionen skall
behandlas av riksdagen.</pre>
<pre>I motion Fi36 (nyd) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
att de sämst ställda pensionärerna skall tillföras ytterligare
800 miljoner kronor utöver de 500 miljoner kronor som angetts i
proposition 50. Detta motionsyrkande är tillgodosett genom de
förslag som förelagts riksdagen i proposition 134.</pre>
<pre>I proposition 50 bilaga 3 läggs fram förslag om ändringar i
lagen (1981:691) om socialavgifter som innebär att arbetsgivar-
och egenavgifterna sänks med 4,3 procentenheter. Ett lagförslag
med motsvarande effekt läggs fram i motion Fi35 (s) yrkandena 5
och 6, men med den ändrade inbördes förändringen av de olika
socialavgifterna att arbetarskyddsavgiften, som föreslås slopad
i lagförslaget i proposition 50, skall fastställas till 0,17 %
och folkpensionsavgiften -- i förhållande till förslaget i
proposition 50 -- skall sänkas ytterligare med en motsvarande
procentenhet. Frågan om arbetarskyddsavgiftens storlek tillhör
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att ställning till hur
mycket folkpensionsavgiften skall sänkas får tas av
finansutskottet och slutligen riksdagen sedan ställning först
tagits till om arbetsskadeavgiften skall finnas kvar eller ej.</pre>
<pre>Med anledning av att lagförslagen såväl i proposition 50 som i
motion Fi35 (s) utgår från att utbildningsavgiften skall slopas,
vill socialförsäkringsutskottet understryka att detta
förhållande inte skall påverka vuxenutbildningsförmånerna.</pre>
<pre>I motion Fi37(v) yrkande 52 begärs att riksdagen beslutar att
höja tilläggspensionsavgiften med samma procentenhet som
socialavgifterna skall sänkas med enligt regeringens lagförslag,
eller med 4,3 %. Om detta yrkande inte skulle bifallas begär
motionärerna i yrkande 53 att lagförslaget skall avslås.
Utskottet avstyrker dessa motionsförslag med hänvisning till den
träffade överenskommelsen.</pre>
<pre>Inom studiemedelsområdet föreslås i proposition 50 riksdagens
godkännande av att besparingar i storleksordningen 300 miljoner
kronor skall genomföras. Närmare förslag om hur besparingarna
konkret skall genomföras föreligger ännu inte. I motion Fi37 (v)
yrkande 35 yrkas avslag på dessa besparingar. Utskottet biträder
propositionen i denna del.</pre>
<pre>Vidare föreslås i proposition 50 bilaga 6 att under åttonde
huvudtiteln skall på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 till Studiemedel m.m. anvisas ett
förslagsanslag på 85 miljoner kronor och till Vuxenstudiestöd
m.m. ett reservationsanslag på 142 miljoner kronor. Medlen har
beräknats  utifrån det behov som följer av ett förslag i bilaga
7 i propositionen om ett utökat antal platser inom den kommunala
vuxenutbildningen, folkhögskolan och gymnasieskolan under
vårterminen 1993.</pre>
<pre>I motion Fi37(v) yrkandena 17 och 18 begärs att på
tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 skall anvisas ytterligare
84,5 miljoner kronor till Studiemedel m.m. och ytterligare 141
miljoner kronor till Vuxenstudiestöd m.m.</pre>
<pre>Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen. Huruvida ytterligare medel skall anvisas
beror på om finansutskottet och riksdagen finner att ytterligare
behov av utbildningsplatser föreligger. Utskottet utgår från att
regeringen förutsättningslöst prövar fördelningen av de nya
medlen över landet så att studiestöden följer
utbildningsplatserna.</pre>
<pre>I proposition 50 bilaga 8 bereds riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförts om besparingar på tillhopa 140 miljoner
kronor för innevarande budgetår och 205 miljoner kronor avseende
dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande. Denna
besparing har inte föranlett något motionsyrkande. Däremot har i
motion Fi36 yrkande 7 begärts ett tillkännagivande om en
utredning om reducering av förläggningskostnader för asylsökande
och omförhandling av förläggningsavtal.</pre>
<pre>Chefen för Kulturdepartementet har aviserat att en utredning
skall tillkallas för en översyn av flykting- och
invandringspolitiken. Utskottet förutsätter att frågor om
framtida förläggningskapacitet kommer att tas upp i det
sammanhanget. Vad angår omförhandling av nu gällande avtal
mellan Statens invandrarverk och enskilda personer är detta helt
en fråga som det ankommer på Invandrarverket att ta ställning
till. Utskottet avstyrker bifall till motion Fi36 i denna del.</pre>
<pre>Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På socialförsäkringsutskottets vägnar</pre>
<pre>Gullan Lindblad</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp),
Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),  Hans
Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif
Bergdahl (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m)
och Maud Björnemalm (s).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.</pre>
<pre>Berith Eriksson (v) anför:</pre>
<pre>Enligt min uppfattning bör finansutskottet i enlighet med
yrkandena 24 och 25 i motion Fi37 föreslå riksdagen riktlinjer
för besparingar inom sjukförsäkringen som innebär att att någon
karensdag inte införs, utan besparingar i stället görs genom att
taket för ersättningsgrundande inkomster sänks till fem
basbelopp. Jag anser också att finansutskottet i enlighet med
yrkandena 26, 28 och 52 i samma motion bör avstyrka riktlinjerna
i proposition 50 i vad de innebär att en allmän
sjukförsäkringsavgift skall införas och att pensionsnivåerna
generellt skall sänkas och tillstyrka att
tilläggspensionsavgiften höjs med 4,3 procentenheter.</pre>
<pre>Såvitt avser studiestödsområdet anser jag att finansutskottet
i enlighet med yrkande 17 i motion Fi37 bör föreslå riksdagen
att ytterligare 84,5 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget
för innevarande budgetår till Studiemedel m.m. i konsekvens med
Vänsterpartiets uppfattning att ytterligare utbildningsplatser
bör inrättas för att undvika arbetslöshet. Finansutskottet bör
vidare med bifall till yrkande 35 i motion Fi37 också föreslå
riksdagen att inte godkänna vad som förordats i propositionen om
besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor
per år.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Kulturutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:KrU5y
Bilaga 10
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör
utskottets beredningsområde.</pre>
<pre>Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionens
bilaga 7 samt motionerna Fi19, Fi37, Fi39 och Fi67 i vad
propositionen och motionerna avser bidrag till folkhögskolan
samt motion Fi37 i vad den avser nybyggnad för Moderna museet
och Arkitekturmuseet.</pre>
<pre>Utskottet</pre>
<pre>Folkhögskolan</pre>
<pre>I propositionen anförs att det bör öppnas ytterligare
möjligheter för arbetslösa att komplettera sin utbildning.
Därför bör särskilda kurser för arbetslösa i olika åldrar
anordnas bl.a. inom folkhögskolan. Riksdagen föreslås beräkna
106 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) skall kunna lämna
bidrag till en del av utbildningskostnaden vid de folkhögskolor
som anordnar sådan utbildning. AMS bör enligt propositionen
kunna lämna bidrag direkt till folkhögskolorna eller via
Folkbildningsrådet. Medlen beräknas i propositionen räcka till
statsbidrag till 5000 platser.</pre>
<pre>Utskottet tar i det följande först upp frågan om
medelsanvisningens storlek och därefter frågan om fördelningen
av anvisade medel.</pre>
<pre>
I motion Fi37 (v) hemställs att riksdagen skall anvisa medel
för ytterligare 15000 platser vid folkhögskolor (yrkande
16).</pre>
<pre>Kulturutskottet kan för sin del inte tillstyrka att medel
beräknas till utbildning vid folkhögskolor utöver vad som
förordas i propositionen. I enlighet härmed avstyrker utskottet
yrkande 16 i motion Fi37 och tillstyrker förslaget i
propositionen.</pre>
<pre>
Enligt motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande 19, Fi39 (s) och
Fi67 (m) bör riksdagen besluta att Folkbildningsrådet skall
fördela de medel som riksdagen anvisar till särskilda kurser för
arbetslösa vid folkhögskola.</pre>
<pre>Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att den
ordning som fr.o.m. budgetåret 1991/92 tillämpats beträffande
fördelningen av statsbidrag till folkhögskolorna bör tillämpas
även i det nu aktuella fallet. Det är viktigt att beslut om
bidragsfördelningen kan fattas snabbt, eftersom utbildningen
skall starta efter nyår. Därför bör inte några nya beslutsvägar
införas. Det är också naturligt att Folkbildningsrådet får
ansvaret för bidragsfördelningen, då rådet redan har kontakter
med folkhögskolorna, rutiner för bidragsfördelning, ansvar för
utvärdering m.m.</pre>
<pre>Kulturutskottet anser således att medlen till
folkhögskoleutbildning bör fördelas via Folkbildningsrådet.
Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motionerna Fi19, Fi37 yrkande 19, Fi 39 och Fi67 som sin mening
ge regeringen till känna vad kulturutskottet anfört.</pre>
<pre>
Moderna museet och Arkitekturmuseet</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) erinras om att riksdagen vid riksmötet
1991/92 beslöt att som sin mening ge regeringen till känna att
Byggnadsstyrelsen omgående borde få i uppdrag att påbörja
projekteringen av nya lokaler för Moderna museet och
Arkitekturmuseet (yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30 res.
26, rskr. 1991/92:350).</pre>
<pre>Investeringar i kultur under en lågkonjunktur är enligt motion
Fi37 ekonomiskt försvarbara och kan t.o.m. ge ett överskott på
lång sikt. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen
på tilläggsbudget för innevarande budgetår skall anvisa 350
miljoner kronor för att projekteringen och byggandet av Moderna
museet skall kunna inledas omedelbart (yrkande 13).</pre>
<pre>Efter riksdagens ovan angivna beslut, som fattades den 10
juni, beslöt regeringen den 12 november 1992 att uppdra åt
Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för
Moderna museet och Arkitekturmuseet. Projekteringen skall ske i
enlighet med det byggnadsprogram som upprättats på grundval av
den spanske arkitekten Rafael Moneos vinnande förslag.
Projekteringsstart avses ske hösten 1992. Projektering och
byggnadslov skall vara klara hösten 1993, varefter upphandling
och schaktarbeten avses pågå under vintern 1994. Byggstart
planeras till sommaren 1994. Två år senare, försommaren 1996,
avses inflyttningen ske.</pre>
<pre>Kulturutskottet noterar att regeringen nu fattat beslut som
innebär att projekteringen av ny- och tillbyggnad av Moderna
museet och Arkitekturmuseet skall påbörjas. De nya möjligheter
som denna ny- och tillbyggnad ger museerna och den nya byggnaden
i sig kommer att få stor betydelse för kulturlivet i landet.
Normalt sker finansieringen genom att lån upptas i
Riksgäldskontoret (se härom i bet. 1992/93:KrU5). Utskottet
anser att i den mån regeringen bedömer det nödvändigt att av
sysselsättningsskäl anvisa medel över statsbudgeten för denna
investering ankommer det på regeringen att under den fyraåriga
projekterings- och byggnadsperioden återkomma till riksdagen med
förslag om medelsanvisning. Med det anförda avstyrker
kulturutskottet yrkande 13 i motion Fi37.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På kulturutskottets vägnar</pre>
<pre>
Åke Gustavsson</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds),
Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling
(s), Monica Widnemark (s) och Simon Liliedahl (nyd).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Utbildningsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:UbU3y
Bilaga 11</pre>
<pre>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop.
1992/93:50 bil. 7 delvis)</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>TIONDE HUVUDTITELN</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november 1992 berett
utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin jämte motioner.</pre>
<pre>Regeringen konstaterar i propositionen att förutsättningarna
för den ekonomiska politiken har förändrats och försämrats
snabbt sedan riksdagen fattade beslut med anledning av 1992 års
kompletteringsproposition. För att motverka de allt svårare
problemen på arbetsmarknaden behövs enligt regeringen nu stora
och temporära insatser. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen
och Socialdemokraterna enats om ett stabiliseringsprogram för
den svenska ekonomin.</pre>
<pre>I bilaga 7 (Arbetsmarknadsdepartementet) under avsnittet 2.2.4
Arbetsmarknadsutbildning framhåller föredragande statsrådet att
en stor andel av de arbetslösa har behov av att komplettera sina
praktiska och teoretiska kunskaper för att få en fast förankring
på arbetsmarknaden, ett förhållande som gäller både ungdomar med
tvååriga utbildningar i gymnasieskolan och vuxna som har en kort
eller föråldrad utbildning. Det är därför angeläget att
ytterligare möjligheter öppnas för arbetslösa att kunna göra
kompletteringar av sin tidigare utbildning. Det kommunala
offentliga skolväsendet bör ges förutsättningar att under våren
1993 kunna anordna kompletterande utbildningar för de arbetslösa
i form av påbyggnadsutbildningar inom dels gymnasieskolan för de
unga som tidigare lämnat gymnasieskolans tvååriga utbildningar,
dels den kommunala vuxenutbildningen (komvux) för vuxna
arbetslösa.</pre>
<pre>Regeringen föreslår att AMS skall beviljas sammanlagt 210 mkr
för att kunna lämna bidrag till en del av utbildningskostnaden
till de kommuner som anordnar ifrågavarande utbildningar. För
komvux beräknas 143 mkr och för gymnasieskolan 67 mkr. Dessa
medel beräknas räcka till en omfattning motsvarande 13000
heltidsplatser i komvux och 5000 heltidsplatser i
gymnasieskolan, dvs. totalt 18000 platser inom det offentliga
kommunala skolväsendet. Denna utökning av utbildningsplatserna
skall avse kurser på heltid eller minst halvtid.</pre>
<pre>När det gäller högskoleutbildning aviseras ett förslag om
ytterligare 2000 platser för vårterminen 1993 utöver den av
regeringen tidigare beslutade satsningen på 4000 platser för
innevarande budgetår. Medelsbehovet beräknas till ca 50 mkr. Nu
tillkommande platser kommer om möjligt att förläggas till mindre
och medelstora högskolor. Föredragande statsrådet anför att
chefen för Utbildningsdepartementet avser att senare återkomma
med förslag i denna fråga.</pre>
<pre>Enligt motion 1992/93:Fi37 (v) yrkande 16 är regeringens
förslag till en utökning av antalet utbildningsplatser i
gymnasieskolan och komvux otillräckligt. Motionärerna föreslår
att ytterligare 15000 utbildningsplatser utöver regeringens
förslag bör inrättas med ungefär lika stor fördelning mellan
folkhögskolorna, vuxenutbildningen och gymnasieskolan.
Fördelningen av dessa platser får rättas efter de praktiska
möjligheter som finns inom de olika skolformerna.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet instämmer i vad föredragande statsrådet
anför om behovet av att arbetslösa ungdomar och vuxna ges
möjlighet att komplettera sina praktiska och teoretiska
kunskaper för att få en fast förankring på arbetsmarknaden.</pre>
<pre>I detta sammanhang vill utbildningsutskottet erinra om
regeringens förslag i kompletteringspropositionen våren 1992
beträffande bl.a. åtgärder inom utbildningsområdet mot
ungdomsarbetslösheten. Utbildningsutskottet ställde sig därvid
positivt till regeringens förslag om dels ett tillskott av
8000 helårsplatser i gymnasieskolan för ett tredje
utbildningsår, dels ett bemyndigande för regeringen att vid
behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår.
Medelsbehovet beräknades till 266 mkr. Riksdagen beslutade i
enlighet med utbildningsutskottets yttrande och finansutskottets
hemställan i denna del (prop. 1991/92:150, yttrande
1991/92:UbU4, bet. FiU29, rskr. 345).</pre>
<pre>Enligt förordningen (SKOLFS 1992:34) om särskilda åtgärder
inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten lämnas bidrag
till kommunerna med 27000 kr per helårselev. Statsbidrag
rekvireras av elevens hemkommun hos Statens skolverk. Ett extra
statsbidrag lämnas till kommunerna för planerings- och
informationsinsatser i samband med anordnandet av det tredje
utbildningsåret. Skolverket skall till regeringen senast den 1
september 1993 redovisa vad bidraget lett till i fråga om
utbildningsplatser, utbildningarnas längd och huvudsakliga
innehåll. Av särskilt intresse är, enligt vad som framhålls i
förordningen, en redovisning av hur många elever som genom ett
tredje utbildningsår har fått utbildning huvudsakligen inom det
tekniska området och vilka utbildningar som har anordnats.
Vidare bör en motsvarande redovisning ske av utbildningarna inom
området för språkstudier. Enligt vad utbildningsutskottet
inhämtat har hittills ca 13000 nya platser tillskapats för ett
tredje utbildningsår i gymnasieskolan. Ett regeringsbeslut den
29 oktober 1992 beträffande ändring i nämnda förordning innebär
att statsbidrag lämnas för anordnande av ett tredje
utbildningsår även för dem som avslutar en tvåårig utbildning i
gymnasieskolan under höstterminen 1992.</pre>
<pre>Omfattningen av hittills anordnade utbildningsplatser för ett
tredje utbildningsår i gymnasieskolan för arbetslösa ungdomar
visar att platserna fyllt ett stort behov. De i föreliggande
proposition föreslagna utbildningsplatserna för våren 1993 --
13000 heltidsplatser i komvux och 5000 heltidsplatser i
gymnasieskolan -- kommer likaså att bli ett värdefullt
tillskott. Det gäller inte minst för de vuxna arbetslösa som
vill komplettera sin tidigare utbildning. För denna kategori
arbetslösa borde dock utbildningsinsatserna enligt utskottets
uppfattning ha kunnat sättas in tidigare.</pre>
<pre>Som framgår av propositionen (bil. 7, s. 14) har
Riksrevisionsverket (RRV) granskat den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen (Effektivitetsproblem i
arbetsmarknadsutbildningen, F 1992:15). Granskningen har
särskilt inriktats på hur förhållandet mellan beställare och
leverantörer bl.a. påverkar kostnadseffektiviteten i
utbildningen. Arbetsmarknadsverket upphandlar
arbetsmarknadsutbildning av AMU-gruppen och andra
utbildningsanordnare, däribland komvux. Enligt RRV:s
iakttagelser hanteras upphandlingen inte alltid affärsmässigt av
länsarbetsnämnderna då dessa underlåter att begära in anbud från
fler än en anordnare. Tydliga kravspecifikationer avseende
kursinnehåll, kvalitet m.m. bör upprättas. RRV:s granskning av
arbetsmarknadsutbildningen visar att en hel del åtgärder kan och
måste vidtas för att förbättra upphandlingskompetensen inom
Arbetsmarknadsverket i syfte att få till stånd en bättre
hushållning med de resurser som satsas på utbildning.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet vill i detta sammanhang erinra om att
regeringen tillkallat en särskild utredare som enligt sina
direktiv (dir. 1992:48) bl.a. skall utveckla statens roll som
beställare av utbildning för vuxna och göra noggranna
kostnadsjämförelser mellan olika typer av utbildning för vuxna.
Enligt direktiven är det viktigt att statens upphandling sker i
former som medverkar till ett rationellt och effektivt
utnyttjande av alla de resurser som står till förfogande för
utbildning. Utredaren förväntas komma med förslag senast den 1
mars 1993.</pre>
<pre>Som redovisats i det föregående ankommer det på Statens
skolverk att i enlighet med bestämmelserna i en särskild
förordning utbetala statsbidrag till kommunerna under budgetåret
1992/93 för kostnader för ett tredje utbildningsår i
gymnasieskolan eller komvux, följa upp och till regeringen
redovisa vad bidraget lett till i fråga om utbildningarnas
innehåll, antal platser, fördelning på kommuner m.m. För de
enskilda kommunerna, gymnasie- och komvuxenheterna kan det vara
förvirrande vid planering och redovisning av utbildningarna att
arbeta med två parallella resurssystem för i stort sett samma
ändamål. Det är utbildningsutskottets bestämda uppfattning att
medel för utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga
skolväsendet skall kanaliseras genom Statens skolverk och inte
genom AMS.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet finner den i propositionen föreslagna
utbildningsvolymen för gymnasieskolan och komvux väl avvägd med
hänsyn till den korta tid som står till förfogande för planering
och genomförande av utbildningarna i gymnasieskolan och komvux.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet, som vill fästa finansutskottets
uppmärksamhet på vad utskottet anfört om anvisningen under
tionde huvudtiteln av de medel som av regeringen föreslås för
utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet,
föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om
bidrag till den kommunala vuxenutbildningen och
gymnasieskolan (avsnitt 2.2.4). Därjämte bör finansutskottet
avstyrka motion 1992/93:Fi37 yrkande 16.</pre>
<pre>I motion 1992/93:Fi35 (s) yrkande 17 begärs förslag till ett
program för utbildning och kompetensutveckling i arbetet.
Långsiktigt bör ytterligare en årskull, dvs. ca 100000
personer, delta i olika typer av utbildningar. Motionärerna
framhåller bl.a. att vid en internationell jämförelse har stora
delar av den svenska arbetskraften en lägre utbildningsnivå än
den som uppnåtts i några av Sveriges viktigaste konkurrentländer
på världsmarknaden. Regeringen bör senast i samband med
budgetpropositionen 1993 lägga fram förslag om ett program för
utbildning och kompetensutveckling. I motion 1992/93:Fi40 (s)
föreslås att särskilda insatser bör göras för kvinnors
sysselsättning och utbildning i Skåne. Motionärerna framhåller
att utbildning är en viktig grund för att förbättra kvinnors
utvecklingsmöjligheter och bidrar till att stärka kvinnors
ställning på arbetsmarknaden. Tillsammans med AMU spelar komvux
en viktig roll när det gäller omskolning. Inom komvux är
kvinnorna i majoritet bland kursdeltagarna, framhåller
motionärerna. I motion 1992/93:Fi79 (v) yrkande 11 framhålls
likaså vikten av utbildningsinsatser i kompetenshöjande syfte
för kvinnor i Norrbottens län.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet vill med anledning av motionsyrkandena
anföra följande.</pre>
<pre>När det gäller förslaget i motion 1992/93:Fi35 att långsiktigt
planera för att ytterligare en årskull, dvs. ca 100000
personer, skall kunna delta i utbildning vill utskottet erinra
om riksdagens beslut (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356)
om en reformerad gymnasieskola med treårig utbildning på program
för alla elever. Gymnasieskolans reformering skulle inledas
fr.o.m. läsåret 1992/93 och vara genomförd läsåret 1995/96. Med
hänsyn till det statsfinansiella läget beslutade dock riksdagen
under föregående riksmöte (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10,
rskr. 190) att senarelägga den statliga delen av
gymnasiereformens finansiering. Utskottet utgick dock från att
det skulle bli möjligt att budgetåret 1993/94 påbörja den
statliga delen av finansieringen av gymnasieskolans reformering.
Med hänsyn till den normala fördelningen av utbildningsplatser
mellan tvååriga och treåriga linjer i gymnasieskolan innebär
riksdagens beslut om en reformerad gymnasieskola att ytterligare
ca en halv årskull, dvs. drygt 50000 elever, kommer att få ett
tredje utbildningsår i gymnasieskolan när reformen är fullt
genomförd i slutet av 1990-talet.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet vill vidare erinra om sin redovisning av
den planerade dimensioneringen av den grundläggande
högskoleutbildningen i sitt betänkande 1991/92:UbU14. Utskottet
konstaterade i likhet med vad utbildningsministern beräknade i
budgetpropositionen 1992 att det sammanlagda antalet
årsstudieplatser inom såväl utbildningslinjer som fristående
kurser kommer att ha ökat med ca 22000 i slutet av nästa
treårsperiod (utgången av budgetåret 1995/96) till följd av
redan beslutade resp. föreslagna utbyggnader av antalet
nybörjarplatser avseende budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma till frågan om
den fortsatta dimensioneringen av högskolan under återstoden av
1990-talet i samband med budgetförslaget för nästa treårsperiod.</pre>
<pre>
Utbildningsutskottet finner således att den i motion
1992/93:Fi35 angivna målsättningen att ytterligare en årskull
skall få möjlighet till utbildning i olika former till en stor
del kommer att uppfyllas genom en fortsatt utbyggnad av
gymnasieskolan och högskolan under 1990-talet.
Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att
förutsättningarna för en allsidig kompetensutveckling i
arbetslivet måste förbättras och att därvid industrins behov bör
prioriteras.</pre>
<pre>När det gäller förslagen i motionerna 1992/93:Fi40 och
1992/93:Fi71 om särskilda utbildningsinsatser för kvinnorna i
Skåne resp. Norrbottens län hänvisar utbildningsutskottet till
aktuell statistik över arbetssökande utan arbete. Uppgifter från
oktober 1992 visar att ca 47% av antalet nyanmälda
arbetssökande utan arbete utgörs av kvinnor i riket som helhet,
medan motsvarande andelar är 46 och 53% i Kristianstads resp.
Malmöhus län och 41% i Norrbottens län. I gruppen kvarstående
arbetssökande utan arbete är kvinnornas andel i riket 54%. I
denna grupp är andelen för Kristianstads län och Malmöhus län 56
% resp. 63% och för Norrbottens län 48%. Någon påtaglig
skillnad när det gäller arbetssökande kvinnor utan arbete mellan
de i motionerna aktualiserade länen och riket som helhet
föreligger således inte. Utbildningsutskottet är inte berett att
i nu förvarande sammanhang föreslå finansutskottet att
tillstyrka ett särskilt uttalande av riksdagen i enlighet med
motionerna utan utgår från att regeringen som ett viktigt led i
arbetsmarknadspolitiken uppmärksammar kvinnornas situation på
arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet
att finansutskottet avstyrker motionerna 1992/93:Fi35 yrkande
17, 1992/93:Fi40 och 1992/93:Fi71 yrkande 11.</pre>
<pre>Enligt motion 1992/93:Fi36 (nyd) yrkande 9 bör ett modernt
lärlingssystem införas med löner som står i rimlig
proportion till vad lärlingarna kan tillföra produktionen.</pre>
<pre>Riksdagens beslut (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311)
om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. innebär bl.a.
att en ny utbildning för lärlingar införs i gymnasieskolan inom
ramen för individuella program. Den nya lärlingsutbildningen
skall vara en kombination av sådan yrkesutbildning som sker i
ett företags regi, inom ramen för ett anställningsförhållande,
och studier av vissa ämnen i gymnasieskolan.
Lärlingsutbildningen får härigenom ett delat huvudmannaskap.
Företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen av
lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den.
Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i
företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma
överens om. Skolans del i utbildningen för lärlingar skall
utgöras av ett s.k. utbildningspaket med de kärnämnen som
studeras i gymnasieskolan. För dessa allmänna ämnen är kommunen
huvudman (jfr 1kap. 4§ gymnasieförordningen).</pre>
<pre>Den nya lärlingsutbildningen ger möjligheter att utforma en
viss yrkesutbildning på ett flexibelt sätt och anpassa den till
såväl den enskilda lärlingen som företaget och till lokala
förutsättningar. Mot denna bakgrund finner utskottet att
motionsyrkandet i stort är tillgodosett, varför finansutskottet
bör avstyrka motion 1992/93:Fi36 yrkande 9.</pre>
<pre>I samma motion yrkande 19 hemställs att riksdagen beslutar att
bidragen till hemspråksundervisningen snarast skall upphöra,
helst fr.o.m. den 1 januari 1993.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet vill erinra om att bl.a. sektorsbidraget
till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, i vilket
medel för hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska
som andraspråk beräknas, kommer att avvecklas från den 1 januari
1993. Från samma tidpunkt kommer att införas ett nytt generellt
statsbidrag till kommuner, kallat statligt utjämningsbidrag (jfr
prop. 1991/92:150 del 1 och 1991/92:100, bet. FiU:30, rskr.
350). Det ankommer således på kommunerna själva att avgöra hur
det statliga bidraget till kommunal verksamhet skall nyttjas.
Utbildningsutskottet har under föregående riksmöte behandlat
flera yrkanden om slopandet av medel för hemspråksundervisningen
(jfr bet. 1991/92:UbU10 och 1991/92:UbU19) och senast i sitt
yttrande till finansutskottet beträffande
kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. 1:6,
1991/92:UbU4y). Utbildningsutskottet har avstyrkt ifrågavarande
yrkanden och bl.a. framhållit att det är en tillgång för vårt
land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet.
Med samma motivering föreslår utbildningsutskottet att
finansutskottet avstyrker motion 1992/93:Fi36 yrkande 19.</pre>
<pre>I motion 1992/93:Fi71 (v) framförs förslag till
förbättringar av lokaler vid Högskolan i Luleå och
förbättringar av den fysiska miljön i gymnasier och grundskolor
i Norrbottens län. Medelsbehovet för dessa ändamål beräknas till
180 mkr resp. 120 mkr.</pre>
<pre>När det gäller lokalförsörjningen inom högskolan har
utbildningsutskottet i sitt betänkande 1991/92:UbU16 med
anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen redovisat
kostnadsramar uppförda för pågående och beslutade byggnadsobjekt
inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. I gällande
investeringsplan finns uppförda projekt om sammanlagt ca
2158000000 kr. Varken i UHÄ:s och Byggnadsstyrelsens
gemensamma lokalförsörjningsplan (UHÄ:s anslagsframställning för
budgetåret 1992/93, bilaga 3) eller i Högskolans i Luleå
anslagsframställning för budgetåret 1993/94 finns det i motionen
aktualiserade byggnadsprojektet vid Högskolan i Luleå upptaget.</pre>
<pre>
Beträffande statsbidrag till miljöförbättringar i skolan
hänvisar utbildningsutskottet till riksdagens beslut (prop.
1991/92:10, bet. UbU6, rskr. 26) som bl.a. innebar att två
årsbelopp av det av riksdagen tidigare beslutade
stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna (bet. 1989/90:UbU9, rskr. 58) skulle tidigareläggas,
och att ytterligare 600 mkr skulle anvisas under åttonde
huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1991/92. Den beslutade tidigareläggningen av
medelsanvisningen var en åtgärd i syfte att snabbt förbättra
situationen på arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet är inte berett att i detta sammanhang
ställa sig bakom de i motion 1992/93:Fi71 framförda förslagen
till förbättringar av lokalbeståndet vid Högskolan i Luleå samt
i gymnasieskolor och grundskolor i Norrbottens län, varför
finansutskottet bör avstyrka motion 1992/93:Fi71 yrkandena 9 och
10.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På utbildningsutskottets vägnar</pre>
<pre>Ann-Cathrine Haglund</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena
Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c),
Berit Löfstedt (s), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s),
Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Jan
Björkman (s) och Tuve Skånberg (kds).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "När det gäller" och slutar med "och 1992/93:Fi71
yrkande 11" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utbildningsutskottet konstaterar att en hårdnande
internationell konkurrens ställer ökade krav på kompetens inom
stora delar av arbetslivet. Förändringar i teknik och
arbetsorganisation medför krav på såväl kunskaper som förmåga
att tillägna sig kunskaper. En internationell jämförelse i vad
gäller utbildning och kompetens visar att den svenska
arbetskraften har en utbildningsnivå som inte når upp till den
som gäller i några av våra viktigaste konkurrentländer (jfr
Långtidsutredningen, SOU 1992:19). Trots att utbildningsnivån på
arbetskraften ökat påtagligt under de senaste årtiondena saknar
fortfarande över 40% av arbetskraften utbildning utöver folk-
eller grundskola. Det är således närmare 800000 svenskar i
yrkesverksam ålder som har kortare utbildning än nio år. Vid en
internationell jämförelse ligger Sverige ganska långt framme när
det gäller allmän vuxenutbildning. Fortfarande finns dock en
alltför låg andel av befolkningen i högre utbildning.
Personalutbildningen i näringslivet är likaså eftersatt.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund ställer sig utbildningsutskottet bakom
förslaget i motion 1992/93:Fi35 att på sikt ytterligare en
årskull, dvs. ca 100000 personer, bör delta i olika former av
utbildning inom högskola, yrkesutbildning, omskolning, allmän
vuxenutbildning och framför allt kompetensutveckling i
arbetslivet. Det är viktigt att nu börja planera och inrikta
resurserna mot ett sådant mål. Regeringen bör senast i samband
med budgetpropositionen 1993 lägga fram förslag till ett
program för utbildning och kompetensutveckling. I ett sådant
program är det angeläget att kvinnornas utbildningssituation och
kompetensutveckling särskilt uppmärksammas såväl regionalt som i
riket som helhet.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda bör finansutskottet hemställa
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50,
motionerna 1992/93:Fi40 och 1992/93:Fi71 yrkande 11 bifaller
motion 1992/93:Fi35 yrkande 17.</pre>
<pre>2. Stefan Kihlberg (nyd) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Som redovisats" och slutar med "genom AMS" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Utbildningsutskottet har inget att erinra mot att AMS beviljas
föreslagna medel för att inom ramen för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder upphandla utbildningar i gymnasieskolan och komvux för
arbetslösa ungdomar och vuxna.</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utbildningsutskottet vill" och slutar med "yrkande 19" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utbildningsutskottet anser i likhet med vad som anförs i
motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 att den statliga och kommunala
ersättningen till hemspråksundervisningen om möjligt bör
avbrytas vid årsskiftet 1992/93. En sådan åtgärd kommer att
förstärka såväl statskassan som kommunernas finanser. Enligt
utbildningsutskottets uppfattning innebär detta inget hinder för
att invandrarna själva genom t.ex. föreningsverksamhet skall
kunna underhålla sina hemspråk och sin kulturbakgrund. Men
utbildning i ca 85 hemspråk skall inte ske på det allmännas
bekostnad.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker
motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 beträffande bidragen till
hemspråksundervisningen.</pre>
<pre>Särskilt yttrande</pre>
<pre>Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit
Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman
(allas) anför:</pre>
<pre>I den överenskommelse mellan företrädare för
regeringspartierna och Socialdemokraterna som träffades den 20
september i år ingick att de tillkommande 2000 platserna inom
högskolan om möjligt kommer att förläggas till mindre och
medelstora högskolor. Denna överenskommelse utgör grunden för
den nu aktuella propositionen.</pre>
<pre>Regeringen har dock ännu den dag då detta yttrande justeras,
den 24 november, inte lagt fram något förslag om fördelningen av
dessa extraplatser, trots att proposition utlovats under mycket
lång tid. Därigenom försvåras avsevärt högskolornas möjligheter
att starta nya utbildningar vid årets början med den korta
planeringstid de får. Vi anser detta är mycket allvarligt.</pre>
<pre>Än mer anmärkningsvärt är regeringens agerande vad gäller
höstens 4000 extra platser och de kvalitetsförstärkningar som
propositionen också skall behandla. Regeringen beslutade om
dessa extra utbildningsplatser kombinerade med olika
kvalitetspåslag till högskolan den 20 augusti. Riksdagsbeslut om
detta har ännu inte kunnat fattas trots att dessa förändringar
redan är genomförda.</pre>
<pre>Utbildningsutskottets majoritet avvisade vid sitt sammanträde
den 20 augusti det socialdemokratiska förslaget till
utskottsinitiativ om fler utbildningsplatser. Regeringen har
ännu inte formulerat sitt augustibeslut i proposition till
riksdagen.</pre>
<pre>Regeringens hantering av högskolefrågorna denna höst är
uppseendeväckande nonchalant mot riksdagen. Dessutom skapar
oredan i beslutsordningen stora svårigheter för högskolorna och
för dem som hoppas få genomföra studier på högskolan genom de
nytillkomna platserna.</pre>
<pre>Riksdagens beslut (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311)
om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor under våren 1992
innebar bl.a. införandet av en ny utbildning för lärlingar i
gymnasieskolan. Vi anser att kommunen skall vara huvudman för
den gymnasiala lärlingsutbildningen och hänvisar i övrigt till
reservation 1 i utbildningsutskottets betänkande.</pre>
<pre>När det gäller statsbidrag till miljöförbättringar i skolan
vill vi hänvisa till vår reservation i utbildningsutskottets
betänkande 1991/92:UbU12, i vilken vi avvisade regeringens
förslag att avskaffa stimulansbidraget till förbättringar av den
fysiska miljön i skolorna från budgetåret 1992/93.</pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.</pre>
<pre>Thommy Ohlsson (v) anför:</pre>
<pre>Vänsterpartiet anser i likhet med utbildningsutskottet att
regeringens förslag till en utökning av antalet platser i
folkhögskolor samt i gymnasieskolan och komvux är angeläget men
att insatserna borde ha kommit tidigare för att ge
utbildningsmöjligheter till arbetslösa ungdomar och vuxna. Den
föreslagna utbildningsvolymen i förevarande proposition är dock
otillräcklig. Riksdagen bör därför besluta om ytterligare
15000 utbildningsplatser, vilka kan fördelas efter de
praktiska möjligheter som finns i folkhögskolorna,
gymnasieskolan och komvux. Ytterligare medel bör anvisas
för utbildning i gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen.</pre>
<pre>Finansutskottet bör hemställa att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:50 och med bifall till motion 1992/93:Fi37
yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen.</pre>
<pre>När det gäller förslaget om ett program för utbildning och
kompetensutveckling instämmer Vänsterpartiet i vad som
anförts i den av Socialdemokraterna avlämnade avvikande
meningen.</pre>
<pre>I syfte att förbättra den fysiska skolmiljön i gymnasieskolor
och grundskolor i Norrbottens län och tillgodose vissa
lokalbehov vid Högskolan i Luleå och samtidigt ge nya
arbetstillfällen för arbetslösa byggnadsarbetare bör
finansutskottet tillstyrka motion 1992/93:Fi71 yrkandena 9 och
10.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Trafikutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:TU2y
Bilaga 12</pre>
<pre>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre>
Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet beslöt den 3 november 1992 att bereda
trafikutskottet tillfälle att senast den 25 november 1992 avge
yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kan komma
att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och
motionerna berör trafikutskottets beredningsområde.</pre>
<pre>
Propositionen</pre>
<pre>Trafikutskottet behandlar i detta yttrande följande yrkanden i
propositionen:
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
besparingar inom Kommmunikationsdepartementets område på 300
miljoner kronor per år (yrkande 8),
att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 1500000000 kronor (bilaga 4).</pre>
<pre>
Motionsyrkanden som har samband med trafikutskottets
beredningsområde</pre>
<pre>Trafikutskottet behandlar i detta yttrande följande
motionsyrkanden.</pre>
<pre>1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas
för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär att en
infrastrukturkommission tillsätts i enlighet med vad som
anförts i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär att Luftfartsverket
och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med
uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan
Stockholm och Arlanda,
14. att riksdagen hos regeringen begär att en snabbutredning
görs om införande av en banlag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur
i enlighet med vad som anförts i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder
kronor för reparationer och underhåll av länsvägar i framför
allt skogslänen endast får användas produktivt, dvs. att
förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.</pre>
<pre>1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Banverket på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar tre miljarder
kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen till Vägverket på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar två miljarder
kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen till Sjöfartsverket på tilläggsbudgeten
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 50 miljoner
kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen till Televerket på tilläggsbudgeten till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 750 miljoner kronor
utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fördelningen av anvisade medel för underhållsåtgärder för
sysselsättning och tilläxt.</pre>
<pre>
Trafikutskottets ställningstagande</pre>
<pre>1. Besparingar</pre>
<pre>I propositionen framhålls att inom
Kommunikationsdepartementets område skall utgifterna minska med
300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att tas ut i
form av produktivitetskrav.
Trafikutskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område.
Riksdagen bör sålunda godkänna vad regeringen förordat i denna
fråga.</pre>
<pre>
2. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>I propositionen framhålls att det finns ett stort behov av att
vidta underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Insatserna
beträffande drift- och underhållsåtgärder står i dag inte i
proportion till de investeringar som har gjorts i det svenska
vägnätet under de senaste åren. Av framtida satsningar i vägar
bör därför enligt propositionen en ökad andel inriktas på
underhållsåtgärder.
Regeringen anser att i syfte att skapa ökad sysselsättning
och tillväxt bör 1,5 miljarder kronor anvisas på anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Medlen skall
användas för underhållsåtgärder samt investeringar i objekt på
länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen och därmed
jämställda områden. Med skogslänen avses Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län. Med skogslänen jämställda områden
avses Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner i Örebro län samt
DalsEd, Bengtsfors och Åmål kommuner i Älvsborgs län.
De anvisade medlen bör enligt propositionen ställas till
Vägverkets disposition. Vid verkets fördelning av medlen på
regioner och enskilda objekt skall stor hänsyn tas till
arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt. Åtgärderna skall
därför kunna sättas i gång snabbt och vara
sysselsättningsintensiva. Vidare bör hänsyn tas till vilka
effekter åtgärderna ger för att tillgodose näringslivets behov
av förbättrade transporter.</pre>
<pre>I motion Fi54 (c) framhålls att i Vägverkets region öst är
Kronobergs län det län som har den högsta andelen grusvägar och
att detta län utan tvekan är ett verkligt skogslän. Motionären
anser därför att även Vägverkets östra region bör kunna få del
av de anvisade medlen.
I motion Fi36 (nyd) yrkas att riksdagen beslutar att de 1,5
miljarder kronor som regeringen föreslår skall anvisas för
reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt
skogslänen endast skall få användas produktivt, dvs. till att
förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.</pre>
<pre>Trafikutskottet anser för sin del att det är angeläget med
satsningar på infrastrukturen för att skapa sysselsättning och
tillväxt. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att
anvisa 1,5 miljarder kronor för underhållsåtgärder och
investeringar på länsvägarna. Medlen bör användas i de områden
av landet som föreslås i propositionen.
Utskottet vill, med anledning av yrkandet i motion Fi54 (c),
erinra om att då riksdagen våren 1991 fattade beslut om det nya
anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur framhölls att
det var angeläget att bl.a. sydöstra Sverige skulle tillföras en
större andel av ordinarie anslag. Regeringen har beaktat detta
då direktiven för verkens investeringsplanering fastställts.
Med hänsyn till att det nya anslaget bl.a. skall syfta till
att motverka arbetslösheten i utsatta delar av landet kan
utskottet inte ställa sig bakom yrkandet i motion Fi36 (nyd) att
medlen endast skall få användas till förbättringar av vägarna
för den tunga kommersiella trafiken. Som framhålls i
propositionen skall Vägverket vid sina beslut om användning av
anslaget dock ta hänsyn till näringslivets behov av förbättrade
transporter.
Av det anförda följer att trafikutskottet tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker de båda
motionerna.</pre>
<pre></pre>
<pre>3. Övriga yrkanden om nya anslag</pre>
<pre>I motion Fi37 (v) yrkas att riksdagen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3miljarder kronor
till Banverket (yrkande 2), 2miljarder kronor till Vägverket
(yrkande 3), 50 miljoner kronor till Sjöfartsverket (yrkande 4)
och 750 miljoner kronor till Televerket (yrkande 5).
De järnvägslinjer som enligt motionen bör få tillgång till
de extra medlen är bl.a. västra stambanan, södra stambanan,
västkustbanan, ostkustbanan, norra stambanan, godsstråket genom
Bergslagen, projekt enligt storstadsförhandlingarna samt
länsjärnvägar. Pengarna till Vägverket skall främst användas för
förbättrat underhåll, trafiksäkerhetshöjande investeringar och
delfinansiering av skogsbilvägar.
Anslaget till Sjöfartsverket skall gå till projekt som
verket tagit fram samt till projektering och utbyggnad av
trafik- och miljöinformationssystem.
Televerkets anslag skall enligt motionärerna användas till
modernisering av äldre stationer samt till utbildningsinsatser
inom verket.</pre>
<pre>Trafikutskottet har vid flera tillfällen uttalat att det är
angeläget med ökade investeringar i trafikens infrastruktur och
att dessa insatser bör tidigareläggas mot bakgrund av nuvarande
lågkonjunktur.
Riksdagen beslutade våren 1991 om en planeringsram på 20
miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur
utöver ordinarie anslag. Dessa investeringar avser främst
projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön.
I december 1991 beslutade riksdagen att inrätta ett nytt anslag
på 1,5 miljarder kronor för vissa produktivitets- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder. I juni 1992 beslutade
riksdagen att anvisa 2,2 miljarder kronor på anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Av den
tidigare framställningen framgår att utskottet ställt sig bakom
ett förslag av regeringen att anvisa ytterligare 1,5 miljarder
kronor på detta anslag. Utskottet vill vidare erinra om att
regeringen i den proposition som nu behandlas också föreslagit
att riksdagen anvisar en miljard kronor till AMS för att
möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva
investeringar i affärsverken.
Trafikutskottet är med hänvisning till det anförda inte
berett att ställa sig bakom de krav på ytterligare
medelsanvisningar som framförs i motionen. Sålunda avstyrker
utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.</pre>
<pre>
4. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) framhålls att en modernisering och
effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall
kunna behålla sin position som en framstående industrination. Av
miljöskäl är det nödvändigt att dagens dominans av
vägtransporter bryts och att järnvägens och sjöfartens andel av
transportarbetet ökar.
Motionärerna anser att regeringen måste utarbeta en plan för
den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen (yrkande 11). I
denna plan måste också anges hur finansieringen skall ske.
Dessutom begär motionärerna att regeringen låter snabbutreda
frågan om en banlag med väglagen som förebild (yrkande 14) samt
att regeringen snarast för riksdagen föreslår åtgärder för att
uppnå tidigareläggning av investeringar i infrastruktur (yrkande
15).</pre>
<pre>Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att en
modernisering och effektivisering av infrastrukturen är
nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en
framstående industrination. Regeringen bör därför utarbeta en
plan för hur den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen
skall genomföras. Därvid måste också anges hur denna utbyggnad
skall finansieras.
Som framhålls i motion Fi35 (s) är det angeläget att
tidigarelägga investeringar i nuvarande lågkonjunktur. Därmed
kan sysselsättning skapas och investeringar genomföras till
20--25% lägre kostnader än tidigare. Såväl Banverket som
Vägverket har redovisat att de kan tidigarelägga projekt för
nära 30 miljarder kronor. I kommunerna finns investeringar i
gatu- och vägnätet på över 2miljarder kronor som kan
tidigareläggas. Trafikutskottet anser, vilket också yrkas i
motionen, att regeringen snarast bör utarbeta förslag till
åtgärder som möjliggör tidigareläggning av investeringar i
infrastruktur. Som exempel på en angelägen åtgärd vill utskottet
nämna att verken bör ges möjlighet att finansiera sina
investeringar med lån. Det är enligt utskottets mening riktigt
att i en lågkonjunktur låna till för samhället produktiva
investeringar. Däremot är det skadligt för landet om lönsamma
investeringar inte kan genomföras till följd av
budgetrestriktioner. Utskottet vill vidare understryka
betydelsen av att verken har beredskapsbanker med projekt som
snabbt kan påbörjas i en lågkonjunktur.
Som framhålls i motion Fi35 (s) bör regeringen också
skyndsamt utreda frågan om införandet av en banlag med väglagen
som förebild. Syftet med en banlag skall vara att påskynda
beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.
Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att motion
Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15 tillstyrks, bör av riksdagen
ges regeringen till känna.</pre>
<pre>
5. Övriga infrastrukturfrågor</pre>
<pre>I motion Fi35 (s) yrkas att regeringen tillsätter en
infrastrukturkommission för att påskynda de större projekten,
medverka till att överenskomna delar i storstadspaketen påbörjas
samt för att undanröja oklarheter i övriga pågående projekt
(yrkande 12). Motionärerna yrkar vidare att Luftfartsverket och
Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med
uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan
Stockholm och Arlanda (yrkande 13).
Trafikutskottet har ovan redovisat att riksdagen på senare
tid anvisat betydande extraanslag för investeringar i och
underhåll av infrastrukturen. En stor del av de sålunda
beslutade projekten är också påbörjade eller avslutade.
Utskottet har vidare erfarit att regeringen arbetar intensivt
med frågor om framtida infrastruktursatsningar och hur de skall
finansieras. Regeringen avser att i kommande budgetproposition
för riksdagen redovisa sina ställningstaganden i dessa frågor.
Något uttalande av riksdagen är därför inte erforderligt.
Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att
Arlandabanan kan byggas. En utbyggnad av projektet har redan
påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom
skilda beslut sammanlagt 750 miljoner kronor anvisats från det
särskilda infrastrukturanslaget. Regeringen har vidare givit en
finansiell rådgivare i uppdrag att utreda förutsättningarna för
att genomföra projektet med en så begränsad statlig insats som
möjligt. Denna utredning kommer inom kort att redovisas för
regeringen.
Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del
avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På trafikutskottets vägnar</pre>
<pre>Rolf Clarkson</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta
Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove
Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk
(kds), Kenneth Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Jarl Lander
(s), Lars Biörck (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp) och
Ulrica Messing (s).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt</pre>
<pre>Kenneth Attefors (nyd) anser att den del av trafikutskottets
yttrande i avsnittet 2. Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "båda
motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi36
(nyd) att de 1,5 miljarder kronor som regeringen föreslår skall
anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt i framför allt skogslänen enbart bör användas till att
förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.
Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag
vilket innebär att motion Fi36 (nyd) yrkande 12 tillstyrks bör
av riksdagen ges regeringen till känna. Motion Fi54 (c)
avstyrks.</pre>
<pre>
2. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt</pre>
<pre>Rolf Clarkson (m), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m),
Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m), Lars Biörck (m) och Hugo
Bergdahl (fp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 4. Utbyggnad och tidigareläggning av
infrastrukturprojekt som börjar med "Trafikutskottet delar" och
slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Investeringar i vägar och järnvägar finansieras genom årliga
anslag på statsbudgeten. De årliga investeringsanslagen har
sedan slutet av 1980-talet varit drygt 4,5 miljarder kronor. Som
redovisats ovan har riksdagen på senare tid fattat beslut om
betydande extraanslag. Detta innebär att investeringarna under
budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till ca 13 miljarder
kronor.
De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut
om att ca 310 större investeringsprojekt och ca 950
underhållsprojekt skall genomföras. Av dessa har ca 300
investeringsprojekt och ca 500 underhållsprojekt redan
påbörjats. Även ett stort antal järnvägsbyggen har påbörjats med
hjälp av de extra anslagen för infrastruktursatsningar.
Banverket beräknas sålunda med hjälp av dessa medel kunna öka
sin produktionsvolym under åren 1992 och 1993 med 1,9 resp. 2,5
miljarder kronor.
Trafikutskottet menar att beslut har tagits om betydande
extraanslag för underhåll av och investeringar i
infrastrukturen. Projekten är också till stor del påbörjade
eller avslutade. Detta beror på att många av de projekt som
extraanslagen har använts till har kunnat sättas i gång snabbt
och att de har haft kort byggtid.
Även om sålunda stora extraanslag har anvisats och många
projekt har kunnat påbörjas med hjälp av dessa anslag vill
utskottet understryka att det är väsentligt att
infrastruktursatsningarna även fortsättningsvis hålls på en hög
nivå. Det är nödvändigt både för att skapa goda
tillväxtbetingelser för svensk industri och för att skapa
arbetstillfällen i nuvarande lågkonjunktur. Det är självklart
angeläget att beslutade projekt kan påbörjas snabbt och
slutföras på kortast möjliga tid.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU22 (rskr.
333) framhöll utskottet att regeringen för riksdagen borde
presentera ett underlag som gör det möjligt att tydligare
överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet
påverkas av en föreslagen investeringsinriktning. Utskottet har
erfarit att regeringen kommer att förelägga riksdagen en sådan
redovisning våren 1993. Något särskilt uttalande från riksdagens
sida, som går ut på att regeringen skall utarbeta en plan för
den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen, är därför inte
erforderligt.
När det gäller yrkandet i s-motionen om åtgärder för att
möjliggöra tidigareläggning av investeringar vill utskottet
erinra om förslaget i propositionen att riksdagen bör anvisa
1miljard kronor till AMS, vilka medel skall användas till att
tidigarelägga vissa sysselsättningsintensiva investeringar inom
affärsverken.
Beträffande yrkandet i motion Fi35 (s) om att regeringen bör
göra en snabbutredning om införandet av en banlag för att
påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen har utskottet
erfarit att sådana överväganden pågår i regeringskansliet. Någon
åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig.
Av det anförda följer att trafikutskottet avstyrker motion
Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15.</pre>
<pre>
3. Övriga infrastrukturfrågor</pre>
<pre>Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnitt 5.
Övriga infrastrukturfrågor som börjar med "Trafikutskottet har"
och slutar med "yrkandena 12 och 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi35
(s) att det är anmärkningsvärt att regeringen saknar förmåga att
genomföra beslutade infrastrukturprojekt. Som exempel kan nämnas
att av de medel som anvisats för väginvesteringar i olika paket
under perioden juli 1991 till april 1992 var endast ca 16%
upparbetade t.o.m. september 1992. Regeringen bör därför
tillsätta en infrastrukturkommission som med kraft skall arbeta
med att få fart på de större infrastrukturprojekten.
Kommissionen skall också se till att överenskomna delar av
storstadspaketen påbörjas och övriga oklarheter i pågående
projekt undanröjs.
I likhet med motionärerna anser utskottet också att
regeringen snarast bör ge Banverket och Vägverket i uppdrag att
bilda ett bolag som har till uppgift att projektera, låta bygga
och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda.
Av det anförda följer att trafikutskottet tillstyrker
motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.</pre>
<pre>
Särskilt yttrande</pre>
<pre>Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt</pre>
<pre>Kenneth Attefors (nyd) anför:</pre>
<pre>Jag begärde den 12 november 1992 att trafikutskottet skulle ta
ett initiativ med innebörden att regeringen skall gå snabbare
fram när det gäller att bygga ut järnvägarna. Socialdemokraterna
liksom övriga partier motsatte sig detta förslag. Nu framför
Socialdemokraterna i sin motion Fi35 ett liknande krav. Ny
demokrati är ett resultatinriktat parti som inte är långsint.
Därför stöder jag de socialdemokratiska yrkandena som går ut på
att regeringen skall utarbeta en plan över
infrastrukturutbyggnaden och upprätta en beredskapsbank med
projekt som snabbt kan påbörjas i en lågkonjunktur samt
framlägga förslag om åtgärder som kan påskynda igångsättningen
av investeringarna. Jag vill framhålla att Ny demokrati under
ett och ett halvt år intensivt har drivit dessa frågor.</pre>
<pre>
Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.</pre>
<pre>
Övriga yrkanden om anslag</pre>
<pre>Karl-Erik Persson (v) anför:</pre>
<pre>Som framhålls i motion Fi37 (v) har investeringarna under
många år legat på en för låg nivå. Om Sverige skall stå rustat
för att klara en framtida konjunkturuppgång måste
infrastrukturen bidra till uppgången och inte vara ett hinder.
Man skall också investera nu då investeringskostnaderna är
relativt låga.
Riksdagen bör på tilläggsbudget anvisa 3miljarder kronor
till Banverket, 2miljarder kronor till Vägverket, 50 miljoner
kronor till Sjöfartsverket och 750 miljoner kronor till
Televerket. Medlen bör användas på det sätt som anges i
motionen.
Finansutskottet bör sålunda tillstyrka motion Fi37 (v)
yrkandena 2--5.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Näringsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:NU4y
Bilaga 13
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner, såvitt avser
näringsutskottets beredningsområde.</pre>
<pre>Upplysningar och synpunkter beträffande förslaget i
propositionen om ändrad beskattning av kraftvärme har inför
utskottet lämnats av företrädare för Värmeverksföreningen.</pre>
<pre>Näringsutskottet</pre>
<pre>Inledning</pre>
<pre>Näringsutskottet behandlar i sitt yttrande de delar av
propositionen och motionerna som rör utskottets ansvarsområde,
nämligen näringspolitikens inriktning, banksystemet, statliga
företag, energifrågor samt vissa program och projekt avseende
näringslivets utveckling.</pre>
<pre>
Näringspolitikens inriktning</pre>
<pre>I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförs att det
nu behövs en samlad näringslivspolitik. Näringspolitiken måste
inriktas på att skapa goda förutsättningar för både små och
stora företag, heter det. Samtidigt skall den medverka till att
Sverige blir attraktivt för internationella företag, så att ett
tillflöde av ny teknik och nya investeringar kan komma till
stånd.</pre>
<pre>Staten måste nu, enligt motionärerna, på ett mer aktivt sätt
engagera sig i näringspolitiken. Denna grundsyn har stöd i
utvecklingen i andra länder. Industriproduktionen måste få ett
ökat kunskapsinnehåll och en ökad förädlingsgrad, heter det
vidare.</pre>
<pre>Ett viktigt inslag i en ny näringspolitik är en ökad satsning
på kompetensutveckling, sägs det i motionen. Ett tvåårsprogram
för utveckling av kompetens, kvalitet och konkurrenskraft
föreslås. Infrastrukturinvesteringar i form av vägar,
järnvägar, broar, telekommunikationer etc. är också av central
betydelse. En annan angelägen fråga anförs vara åtgärder för
säkerställande av riskkapital för näringslivet.</pre>
<pre>Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 frågor om
näringspolitikens inriktning (bet. 1991/92:NU20). Företrädarna
för regeringspartierna delade därvid den syn på näringspolitiken
som regeringen hade redovisat i budgetpropositionen 1992 (prop.
1991/92:100 bil. 13). Denna inställning tar sin utgångspunkt i
grundsynen att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system
som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser
för välståndsutveckling i hela landet, anfördes det.
Näringspolitiken skall, menade utskottet, ges en generell
prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall undvikas.</pre>
<pre>I en reservation (s) kritiserades regeringen för att den inte
hade utformat näringspolitiken med hänsyn till den ekonomiska
situation som Sverige befann sig i. Regeringens
småföretagspolitik med bl.a. avveckling av s.k. riktade stöd och
införande av generella stimulanser angavs medföra att ett vakuum
för småföretagen skulle komma att uppstå, åtminstone under en
övergångsperiod. Reservanterna förordade i stället en fortsatt
utveckling och fördjupning av den småföretagspolitik som
Socialdemokraterna hade bedrivit i regeringsställning.</pre>
<pre>Regeringens riktlinjer avseende näringspolitiken fick i
huvudsak stöd i en annan reservation (nyd). Dock anfördes där
att de av regeringen föreslagna åtgärderna inte var tillräckligt
omfattande eller att de kunde befaras få effekt först efter en
viss tid. Regeringen borde därför anmodas att återkomma med
förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till
småföretagen, ansåg reservanten.</pre>
<pre>I en meningsyttring (v) kritiserades regeringen för att i
budgetpropositionen föra abstrakta resonemang om den ekonomiska
tillväxten men i stor utsträckning negligera det ekologiska
hänsynstagandet. Vad som i stället krävdes av en bra
näringpolitik var, sades det, att den måste bidra till att hela
landet utvecklas, att produktionen sker på ett ekologiskt
tillfredsställande sätt, att olika näringsgrenar förnyas och
utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls för både män
och kvinnor samt för både låg- och högutbildade personer.</pre>
<pre>Näringsutskottets grundsyn på hur näringspolitiken bör
inriktas och utformas ligger fast. Näringspolitiken bör, som
utskottet tidigare anfört, ges en generell prägel, och
detaljstyrning och selektiva insatser bör undvikas.</pre>
<pre>De förslag till insatser på olika områden som förs fram i
motion 1992/93:Fi35 (s) -- ökad satsning på kompetensutveckling,
ökade infrastrukturinvesteringar och åtgärder för att underlätta
företagens riskkapitalförsörjning -- är alla exempel på områden
som regeringen prioriterar. En forskningspolitisk proposition är
aviserad till våren 1993, vari bl.a. förslag om ökad inriktning
mot för näringslivet relevanta forskningsinsatser kan förväntas.
Vad gäller infrastrukturområdet vill näringsutskottet hänvisa
till att i regeringens ekonomisk-politiska strategi, som bl.a.
kommer till uttryck i regeringsförklaringen, anges utbyggnad av
eftersatt infrastruktur som en förutsättning för att den
industriella nedgången skall kunna brytas.</pre>
<pre>Beträffande riskkapital för små och medelstora företag vill
näringsutskottet erinra om två förslag från regeringen, som
riksdagen kommer att behandla inom den närmaste tiden. Det ena
gäller bildandet av riskkapitalbolag med medel ur de
förutvarande löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, bet. FiU3),
varöver näringsutskottet har yttrat sig (1992/93:NU3y). Det
andra gäller förslag -- i proposition 1992/93:82 -- om bl.a.
införande av nyföretagarlån. Näringsutskottet kommer inom kort
att behandla detta förslag i betänkande 1992/93:NU19.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet
motion 1992/93:Fi35 (s) i berörd del.</pre>
<pre>Banksystemet</pre>
<pre>I propositionen aviseras (s. 16) att regeringen senare genom
en särskild proposition kommer att föreslå åtgärder för att
stärka betalningssystemet och säkerställa stabiliteten i
kreditsystemet. Subventionsinslagen skall därvid minimeras, och
återbetalning skall ske med de vinster som uppkommer när
situationen har stabiliserats. Staten skall kunna kombinera de
finansiella insatserna med krav på strukturåtgärder och
rationaliseringar. Affärsverksamheten skall kunna bedömas vara
lönsam i ett längre perspektiv, heter det. I annat fall skall en
omstrukturering ske.</pre>
<pre>Frågor rörande banksystemet tas upp i tre motioner.</pre>
<pre>Socialdemokraterna är beredda att stödja ett förslag om en
bankgaranti, sägs det i motion 1992/93:Fi35 (s). Det understryks
att det är spararnas intressen -- och inte ägarnas -- som skall
skyddas. En bankgaranti måste ha en affärsmässig uppläggning, så
att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt
visar lönsamhet, heter det vidare.</pre>
<pre>Motionärerna begär att regeringen skall anmodas att låta göra
en bred utredning om bankkrisen och om dess internationella
karaktär, nationella förlopp och verkningar. Vidare krävs att
riksdagen skall uttala sig för att en granskning av de s.k.
fallskärmsavtalen för bl.a. avgångna bankchefer skall komma till
stånd. I motionen efterlyses en fast praxis för denna typ av
avtal. Där föreslås även att en utredning skall tillsättas med
uppgift att studera frågan om inrättande av ett bankombud för
allmänheten. Syftet skulle vara att stärka bankkundernas
ställning gentemot bankerna och att en noggrann prövning av
principiellt viktiga klagomål från bankkunderna skulle kunna
komma till stånd.</pre>
<pre>I motion 1992/93:Fi72 (nyd) sägs att regeringen bör låta
utreda reglerna för kreditinstituten i syfte att öka
möjligheterna för dem att lämna s.k. fullgörandegarantier.
Fullgörandegarantier, som är en säkerhet för en entreprenörs
åtaganden, används inom byggnadsbranschen. Efterfrågan på sådana
garantier ökar för närvarande mycket kraftigt, påpekar
motionären. Han hävdar att sedan Försäkrings AB Njord och
Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget försatts i konkurs är
möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst begränsade.</pre>
<pre>Riksdagen bör uttala att staten skall ha ett ägande i sådana
banker som erhåller statligt stöd och vars förmögenhet kan
förväntas öka när de ekonomiska problemen har övervunnits,
anförs det i motion 1992/93:Fi37 (v). Eftersom bankernas
kreditförluster till en del har täckts med skattemedel vore det
logiskt om skattebetalarna via ett ökat statligt ägande också
fick del av eventuella framtida vinster, anser motionärerna. De
erinrar om att det finns bedömare som anser att bankerna kan bli
1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna åter börjar
stiga.</pre>
<pre>I en promemoria från Finansdepartementet (daterad 1992-11-05)
har ett utkast till den aviserade bankgarantin framlagts.
Stödåtgärderna föreslås utformade på ett affärsmässigt sätt och
så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras.
Kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten, sägs det.
Staten skall, enligt promemorian, eftersträva att i princip inte
äga banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall
kvarstå så länge det behövs och inte avvecklas förrän det kan
ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras, heter det
vidare.</pre>
<pre>Promemorian har remissbehandlats, och en proposition planeras
inom kort bli förelagd riksdagen. Näringsutskottet kommer att
behandla ärendet i betänkande 1992/93:NU16.</pre>
<pre>Regeringen avser vidare, enligt vad utskottet har erfarit, att
tillsätta en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på
kreditmarknaden. I uppdraget kommer att ingå att överväga
behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och
inriktning. Regeringen väntas i dagarna fatta beslut om
tillsättande av utredningen.</pre>
<pre>Finansminister Anne Wibble har härutöver nyligen meddelat att
regeringen, i rollen som aktieägare i Nordbanken, kommer att
låta närmare studera frågan om de s.k. fallskärmsavtalens
rättsliga ställning. Detta skulle kunna ske t.ex. genom att
bankens styrelse uppdrar åt en fristående person -- justitieråd
eller liknande -- att studera avtalen. Enligt vad utskottet har
erfarit kommer ställning i frågan att tas inom den närmaste
tiden.</pre>
<pre>Frågan om fallskärmsavtalen behandlades av näringsutskottet
våren 1992 i samband med riksdagens beslut om rekonstruktion av
Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. NU36). Med anledning av en
motion (nyd) i frågan anförde utskottet att det är styrelsen för
resp. företag som har det fulla ansvaret för avtalen och att det
inte ankommer på riksdagen att utforma närmare riktlinjer för
hur sådana avtal bör konstrueras. Näringsutskottet uttryckte
samtidigt förståelse för den kritik som har riktats mot de
aktuella avtalen och anförde att det från närmast etiska
utgångspunkter kunde finnas anledning att allmänt diskutera
avtalens konstruktion.</pre>
<pre>Fullgörandegarantier, som tas upp i motion 1992/93:Fi72 (nyd),
är ett försäkringsinstrument som ingår i gruppen
kreditförsäkringar. Fullgörandegaranti -- eller entreprenad- och
leveransgaranti, som den oftare benämns -- är en garanti som ett
företag kan ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i
allmänhet av en entreprenör eller en leverantör och utgör
säkerhet för de förpliktelser som entreprenören eller
leverantören har åtagit sig. Entreprenad- och leveransgarantin
utfärdas som proprieborgen, dvs. en borgen såsom för egen skuld.</pre>
<pre>Efter Försäkrings AB Njords konkurs tillsattes i september
1992 en särskild utredare, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, med
uppdrag att utreda vissa frågor om kreditförsäkring och
återförsäkring av kreditförsäkring. I betänkandet
Kreditförsäkring -- Några aktuella problem (SOU 1992:30)
diskuteras orsakerna till krisen på kreditförsäkringsområdet.
Där lämnas också synpunkter på omfattningen av det skydd som
försäkringstagarna har rätt att kräva och på omfattningen av det
ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och ledning.
Vidare lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder ägnade
att stärka försäkringstagarskyddet och effektivisera samhällets
tillsyn över försäkringsbolag och andra bolag på den finansiella
sektorn. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för
närvarande inom Finansdepartementet.</pre>
<pre>De svenska försäkringsbolagens koncessioner innefattar
möjligheter att bedriva verksamhet på kreditförsäkringsområdet,
inkl. entreprenad- och leveransgarantier. Det kan noteras att
två utlandsägda företag -- det tyskägda Hermes Kreditförsäkrings
AB och det nederländska Nederlandsche Krediet Verzekering
Maatschappij NV (NCM) -- nyligen erhållit koncession för
verksamhet i Sverige på kreditförsäkringsområdet.</pre>
<pre>Näringsutskottet behandlar först yrkandena i motionerna
1992/93:Fi35 (s) och 1992/93:Fi37 (v) och därefter yrkandet i
motion 1992/93:Fi72 (nyd).</pre>
<pre>Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i
propositionen och i motion 1992/93:Fi35 (s), att staten måste ta
ett ansvar för att förtroendet för betalningssystemet
upprätthålls. Detta kommer att ske genom den aviserade
propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella
systemet.</pre>
<pre>Vidare konstaterar näringsutskottet att de krav på utredningar
som framförs i motion 1992/93:Fi35 (s) kommer att bli
tillgodosedda genom åtgärder som aviserats av regeringen. Som
tidigare nämnts avser regeringen att tillsätta en kommitté med
uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I detta
utredningsuppdrag kommer att ingå att överväga behovet av
ändrade riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning.
Frågan om inrättande av ett bankombud för allmänheten kan därvid
komma att aktualiseras. Även de s.k. fallskärmsavtalen planeras,
som nämnts, bli föremål för en granskning.</pre>
<pre>Yrkandet i motion 1992/93:Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande
i banker tar näringsutskottet avstånd ifrån. Enligt
näringsutskottet bör staten eftersträva att i princip inte äga
banker eller andra kreditinstitut.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna
1992/93:Fi35 (s) och 1992/93:Fi37 (v) i berörda delar.</pre>
<pre>Utskottet övergår så till att behandla yrkandet om
fullgörandegarantier i motion 1992/93:Fi72 (nyd).</pre>
<pre>Näringsutskottet menar att de farhågor som framförs i den
nämnda motionen beträffande möjligheterna för entreprenörer inom
byggnadsbranschen att få tillgång till entreprenad- och
leveransgarantier är väl värda att ta fasta på. Efter
konkurserna i Försäkrings AB Njord och Svenska
Kreditförsäkringsaktiebolaget har ett tomrum uppstått på den
svenska marknaden när det gäller denna typ av garantier.</pre>
<pre>Som tidigare nämnts har ett utredningsarbete genomförts
avseende kreditförsäkring. Beredning av ärendet pågår inom
Finansdepartementet. Utskottet vill också erinra om de två
utlandsägda bolag som nyligen erhållit koncession för att
bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska
marknaden.</pre>
<pre>Näringsutskottet utgår från att regeringen följer frågan om
entreprenad- och leveransgarantier. Något behov av ett särskilt
uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet dock inte se.
Motion 1992/93:Fi72 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.</pre>
<pre>Statliga företag</pre>
<pre>Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att
sälja statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69,
bet. NU10). Samtidigt beslutades att det statliga
Förvaltningsaktiebolaget Fortia skulle avvecklas. Hittills har
beslut fattats om försäljning av aktier i fyra bolag, nämligen
Nordiska Satellitaktiebolaget, SSAB Svenskt Stål AB, Svalöf AB
och Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB).</pre>
<pre>Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare
för regeringen och Socialdemokraterna skall det nu i princip
införas ett moratorium för försäljning av statliga företag och
fastigheter. Detta skall inte hindra omstruktureringar i de fall
då sådana är lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig
bedömning skall göras av de fortsatta möjligheterna till
spridning av ägandet. Eventuell försäljning skall föregås av
samråd mellan regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen
begär i propositionen att riksdagen godkänner vad som nu sagts
om försäljning av statliga företag och fastigheter.</pre>
<pre>I motion 1992/93:Fi35 (s) begärs att Förvaltningsaktiebolaget
Fortia skall återinrättas. Moratoriet innebär att
förutsättningarna för Fortia har förändrats, sägs det i
motionen. Det statliga ägarskapet kan förväntas komma att bestå
under lång tid. Med den ordning som för närvarande tillämpas,
där resp. departement utövar ägarskapet medan
Näringsdepartementet har en sammanhållande funktion, kommer
löpande företagsfrågor att vara återkommande arbetsuppgifter för
statsråd, säger motionärerna.</pre>
<pre>Näringsutskottet har nyligen behandlat 1992 års redogörelse
för de statliga företagen, vilken har överlämnats till riksdagen
med regeringens skrivelse 1992/93:20 (bet. 1992/93:NU8).
Utskottet har föreslagit att skrivelsen skall läggas till
handlingarna utan ytterligare åtgärd. I ett särskilt yttrande
(s) -- med instämmande i en meningsyttring (v) -- sägs att
förutsättningarna för de statliga företagen har förändrats sedan
Fortia avvecklades. Med hänvisning härtill behövs en effektiv
ledning av företagsgruppen, anförs det.</pre>
<pre>Näringsutskottet tillstyrker det som förordas i
propositionen beträffande försäljning av statliga företag och
fastigheter. Detta ställningstagande innebär dock inte någon
förändring av näringsutskottets principiella inställning till
statligt ägande av företag. Enligt utskottets mening visar all
erfarenhet att ett privat ägande utgör den bästa grunden för ett
ökat välstånd.</pre>
<pre>Att moratoriet i sig skulle leda till en ändrad syn på behovet
av ett särskilt statligt förvaltningsbolag kan näringsutskottet
inte finna. Fortia bör således inte återinrättas. Motion
1992/93:Fi35 (s) avstyrks därmed i berörd del.</pre>
<pre>
Energifrågor</pre>
<pre>Beskattning av kraftvärme</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 5 s.6) föreslås att det nuvarande
avdraget för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för
värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall slopas. Denna
avdragsmöjlighet infördes våren 1991 som ett resultat av den
överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken som
Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet
ingick i januari 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1991/92:SkU26).
Innebörden av beslutet var att kraftvärmen undantogs från allmän
energiskatt på de bränslen som används för produktionen och att
endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår
för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.</pre>
<pre>Förslaget om att allmän energiskatt åter skall tas ut på
fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i
kraftvärmeanläggningar kräver ändringar i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt och lagen
(1990:582) om koldioxidskatt. Enligt förslaget i propositionen
skall förändringen genomföras successivt, på så sätt att
undantag får göras till hälften under år 1993 och att full
energiskatt tas ut fr.o.m. år 1994. Förslaget innebär, enligt
regeringen, en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner
kronor.</pre>
<pre>I propositionen föreslås också ändringar i lagen om allmän
energiskatt och lagen om bensinskatt med innebörd att den del
av bränslet som används vid kraftvärmeproduktion och som
motsvarar nyttiggjord värme alltid -- oavsett produktionsteknik
-- skall beskattas med såväl allmän energiskatt som
koldioxidskatt. Ändringarna har till syfte att uppnå en
likformig beskattning vid kraftvärmeproduktion oberoende av
vilken produktionsteknik som tillämpas. Efter en dom i
Regeringsrätten, den s.k. Visbydomen (RÅ 1991 ref. 40), anses
allt bränsle som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik
förbrukat för elproduktion. I enlighet härmed har inte bara
energiskatt utan även koldioxidskatt i sin helhet fått dras av
även för den del av bränslet som kan hänföras till
värmeproduktion, i det fall att dieselteknik eller annan
jämställd teknik har tillämpats i ett kraftvärmeverk. Förslaget
i propositionen innebär, sägs det, i princip en återgång till
den tillämpning, såvitt gäller dieselteknik, som gällde före
Regeringsrättens dom och till den lagreglering i övrigt som
gällde på kraftvärmeområdet fram till den 1 juli 1991.</pre>
<pre>Regeringens förslag avvisas i motion 1992/93:Fi37 (v). Förslag
om slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som
åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar främjar inte
en effektiv och miljövänlig energiproduktion, sägs det.</pre>
<pre>Befintliga kraftvärmeanläggningar bör undantas från förslaget
om ökad beskattning, anförs det i motion 1992/93:Fi43 (-). För
de kommuner som har satsat på kraftvärme kommer den föreslagna
förändringen att bli katastrofal, heter det i motionen. Det är,
enligt motionären, inte acceptabelt att spelreglerna ständigt
förändras. Vidare anser hon att den föreslagna förändringen
bidrar till att ytterligare försena kärnkraftsavvecklingen.</pre>
<pre>Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild
utredare, regeringsrådet Leif Lindstam (FI 1992:15), med uppgift
att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Enligt
direktiven (dir. 1992:80) skall utredaren särskilt belysa
möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en tekniskt
neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende
av vald teknisk lösning för produktionen. Utredningsresultaten
skall redovisas före utgången av år 1993.</pre>
<pre>I samband med riksdagens beslut våren 1992 om omläggning av
energibeskattningen uttalades att regeringen i lämpligt
utredningssammanhang förutsattes belysa effekterna av
kraftvärmens energibeskattning och undersöka behovet av
eventuella ytterligare åtgärder på området (prop. 1991/92:150,
bet. FiU30). Någon sådan utredning har inte genomförts.</pre>
<pre>Näringsutskottet har uppmärksammat att med det förslag
till ändrad beskattning av kraftvärme som regeringen lägger fram
kan en olikformighet komma att uppstå jämfört med beskattningen
av kondenskraft. Detta uppkommer genom att spillvärmen vid
kondenskraftproduktion ej beskattas, medan bränslet vid
kraftvärmeproduktion i sin helhet beskattas enligt regeringens
förslag.</pre>
<pre>Enligt näringsutskottets mening är det väsentligt att
eventuella ändringar i beskattningen utformas på ett
konkurrensneutralt sätt. Den tidigare aviserade utredningen om
effekterna av kraftvärmens energibeskattning, som riksdagen
efterlyste våren 1992 men som ännu inte kommit till stånd, bör
därvid kunna ge ett beslutsunderlag. Denna utredning bör således
genomföras omgående. Ett sätt att undvika att
konkurrenssnedvridningar uppstår på kraftvärmeområdet till följd
av det aktuella förslaget om ändrad beskattning kunde vara att
uppskjuta ikraftträdandet vad avser den allmänna energiskatten
till den 1 januari 1994. Näringsutskottet förutsätter att
regeringen dessförinnan återkommer till riksdagen med förslag
som beaktar kravet på likformighet i beskattningen.</pre>
<pre>Med de förbehåll som gjorts tillstyrker näringsutskottet
propositionen i berörd del och avstyrker de båda här aktuella
motionerna, 1992/93:Fi37 (v) och 1992/93:Fi43 (-), i motsvarande
delar.</pre>
<pre>Förnybara energislag m.m.</pre>
<pre>För att trygga energiförsörjningen och skapa ett uthålligt
energisystem måste riksdagens beslut om omställning av
energisektorn fullföljas, anförs det i motion 1992/93:Fi37 (v).
Detta innebär, enligt motionärerna, bl.a. att kärnkraften
avvecklas, att användningen av icke förnybara fossila bränslen
upphör och att det sker en uppbyggnad av alternativa,
miljövänliga energislag. För att påskynda denna utveckling
framläggs i motionen fyra förslag.</pre>
<pre>Riksdagen bör för det första besluta att investeringsstödet
till vindkraftverk skall höjas från 25 procent till 35 procent
den 1 januari 1993, sägs det i motionen. Regeringen borde också
ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till hur
användningen av trädbränsle snabbt skall kunna öka. Vidare
föreslår motionärerna att regeringen skall anmodas att låta
snabbutreda vad som kan göras för att en massproduktion av
förnybara energislag skall komma till stånd. En idé som framförs
i motionen är lagstiftning om att energiförsörjningen av
nybyggda lokaler skall vara -- åtminstone till en del -- baserad
på förnybara energislag. Slutligen föreslås i motionen att
Vattenfall AB skall tilldelas 500 miljoner kronor med syfte att
höja verkningsgraden hos små kraftverk (uppgradering).</pre>
<pre>Riksdagen beslöt våren 1992 att anvisa 625 miljoner kronor för
främjande av ökad användning av biobränslen (prop. 1991/92:97,
bet. NU25). Medlen skall finansiera olika statliga stöd till
demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Stödet
administreras av en särskild programstyrelse, knuten till
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) -- Programstyrelsen
för främjande av biobränsleanvändningen. I regleringsbrevet har
preciserats att 400 miljoner kronor skall användas för stöd till
utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen.</pre>
<pre>Riksdagen beslöt också våren 1992 -- i anslutning till beslut
om en omläggning av energibeskattningen -- att 500 miljoner
kronor skulle avsättas för ytterligare satsningar på förnybar
energi och energihushållning (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet.
FiU30).</pre>
<pre>Regeringen har i en nyligen framlagd proposition om vissa
åtgärder inom klimatområdet och i Östersjöregionen (prop.
1992/93:99 bil. 2) lämnat förslag om ökade insatser för ny
energiteknik med 16 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Medlen skall användas för att möjliggöra ett svenskt deltagande
i EG:s program för utveckling av energisystemet. Programmen
syftar bl.a. till att främja användningen av förnybara
energislag och bidra till att miljö- och klimatpolitiska
målsättningar uppnås. Vidare skall medlen användas för att
finansiera en höjning av investeringsstödet till vindkraft
liksom till solvärmeanläggningar från 25 procent till 35
procent. Näringsutskottet kommer att behandla detta förslag i
betänkande 1992/93:NU20.</pre>
<pre>Biobränslekommissionens slutbetänkande Biobränslen för
framtiden (SOU 1992:90), som presenterades i september 1992,
innehåller en analys av de långsiktiga förutsättningarna för en
ökad kommersiell användning av biobränslen samt förslag till
åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft.
Kommissionen föreslår bl.a. att en koldioxidskatt på bränsle för
elproduktion skall införas och att det nuvarande
investeringsbidraget till biobränslebaserade kraftverk skall
höjas. Beträffande trädbränsle, som tas upp i den aktuella
motionen, sägs i betänkandet att det inte är tillgången utan
snarare avsättningsmöjligheterna som är den begränsande faktorn
för att användningen av detta bränsle skall kunna öka.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Enligt vad utskottet
har erfarit väntas en proposition med anledning av betänkandet
bli avlämnad under våren 1993.</pre>
<pre>Näringsutskottet konstaterar att statsmakterna på olika
sätt verkar för att användningen av förnybara energislag skall
öka. Mycket av det som förordas i motion 1992/93:Fi37 (v) håller
på att genomföras eller är föremål för beredning. Förslag om att
investeringsbidraget till vindkraft skall öka från 25 procent
till 35 procent har som tidigare nämnts nyligen framlagts i en
proposition. Remissbehandling av Biobränslekommissionens
slutbetänkande pågår. När det gäller förslaget om att anvisa
medel till Vattenfall AB för en uppgradering av små kraftverk
vill näringsutskottet erinra om att det, efter bolagiseringen av
Vattenfall, inte ankommer på riksdagen att besluta om
investeringar i bolaget. Det kan vidare påpekas att åtgärder för
att höja verkningsgraden ingår som ett normalt inslag i
kraftverkens verksamhet.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi37
(v) i här aktuella delar.</pre>
<pre>Underleverantörsprogram, forskningsprojekt m.m.</pre>
<pre>Näringsutskottet behandlar slutligen tre motionsyrkanden (v)
angående medel till underleverantörsprogram, forskningsprojekt
för uthållig industriproduktion och utvecklingsprogrammet Träman
90.</pre>
<pre>Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om ett nytt
underleverantörsprogram, anförs det i motion 1992/93:Fi37
(v). Under de senaste åren har, enligt motionärerna, de svenska
storföretagen skärpt kraven på underleverantörerna vad gäller
leveranstidspunkt, kvalitet och pris. De ökade kraven vad avser
priserna innebär utslagning av många underleverantörer, anför
motionärerna. De menar att en starkare konkurrenslagstiftning
skulle kunna motverka detta.</pre>
<pre>Genom ett regeringsbeslut år 1990 uppdrogs åt Statens
industriverk (SIND), Styrelsen för teknisk utveckling (STU),
Delegationen för verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen),
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) och
Sveriges exportråd att genomföra ett treårigt åtgärdsprogram för
underleverantörsindustrin. Syftet med insatserna var att bidra
till att underleverantörsindustrins konkurrenskraft stärktes,
genom medverkan vid omstrukturering samt kompetens- och
produktionsutveckling. För vartdera budgetåren 1990/91 och
1991/92 anvisades 12 miljoner kronor.</pre>
<pre>I budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13)
anfördes att de särskilda insatserna riktade till
underleverantörer borde upphöra i och med utgången av budgetåret
1991/92, dvs. ett år tidigare än planerat. Näringsutskottet
ansåg (bet. 1991/92:NU20) att detta framstod som en naturlig
åtgärd, mot bakgrund av grundsynen att näringspolitiken bör
föras med generella medel och att selektiva åtgärder därför är
mindre motiverade. Tre motionsyrkanden (s; v) med krav på
fullföljande av det treåriga programmet avstyrktes samtidigt.
Yrkandena fick stöd i en reservation (s) och en meningsyttring
(v). Riksdagen följde utskottets förslag.</pre>
<pre>Näringsutskottet ser ingen anledning att nu inta någon
annan ståndpunkt än som gjordes våren 1992 beträffande behovet
av ett särskilt underleverantörsprogram. Motion 1992/93:Fi37 (v)
avstyrks sålunda i denna del.</pre>
<pre>I motion 1992/93:Fi71 (v) framförs krav på ökade satsningar
inom två områden. Det ena gäller ett forskningsprojekt med
syfte att utveckla en mer uthållig industriproduktion i
Norrbottens län. Ibland krävs statlig styrning för att
riskfyllda miljöprojekt skall påbörjas, säger motionären.</pre>
<pre>Regeringen bör vidare, enligt motionären, överväga ytterligare
satsningar på det utvecklingsprogram för sågverks- och
trävarumanufakturindustrin -- Träman 90 --, som under
flera år bedrivits i Norrlands inland.</pre>
<pre>Riksdagen avslog våren 1992 -- på förslag av näringsutskottet
(bet. 1991/92:NU20) -- två likartade motionsyrkanden från samme
motionär. Yrkandena fick stöd i en meningsyttring (v).</pre>
<pre>Beträffande det förstnämnda yrkandet hänvisade utskottet till
det arbete som Avfallsforskningsrådet bedriver. Rådet har bl.a.
till uppgift att verka för att teknik och styrmedel som leder
till miljöanpassade produkter utvecklas. Vidare skall rådet
tillse att forskningen får en inriktning som stämmer med de
miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatser så att ett
effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till
forskning.</pre>
<pre>Syftet med Träman 90-programmet, som tas upp i det andra
yrkandet, är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och
lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som
trävarumanufakturindustrin. Programmet har bedrivits i samråd
mellan NUTEK (tidigare SIND), de regionala utvecklingsfonderna
och länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, Norrlandsfonden samt företrädare för de
berörda  branscherna. NUTEK har låtit göra en utvärdering av
programmet, i vilken bl.a. konstateras att de företagsinriktade
insatserna i huvudsak bedömts ha varit positiva. NUTEK bidrog
med 3 miljoner kronor för verksamheten under föregående
budgetår.</pre>
<pre>Vid behandlingen våren 1992 av det nu aktuella yrkandet
åberopade utskottet ett betänkande, Kunskap för konkurrenskraft
-- skogsindustrins kunskapsförsörjning (Ds 1991:62), i vilket
professor Lennart Schotte har lämnat förslag om ökade resurser
till träteknisk utbildning vid de tekniska högskolorna. Förslag
på området angavs komma att ingå i den forskningspolitiska
propositionen våren 1993.</pre>
<pre>Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning från våren 1992
i de två här aktuella frågorna. Motion 1992/93:Fi71 (v) avstyrks
sålunda i berörda delar.</pre>
<pre>
Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På näringsutskottets vägnar</pre>
<pre>Rolf Dahlberg</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Mats
Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia
Lindgren (s), Carl B Hamilton (fp), Henrik S Järrel (m) och
Roland Lében (kds).</pre>
<pre>
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Näringspolitikens inriktning</pre>
<pre>Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Näringspolitikens inriktning -- som börjar med
"Näringsutskottets grundsyn" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:Fi35 (s), att det behövs omfattande åtgärder på flera
områden för att förhindra den hotande ekonomiska depressionen
och för att bekämpa arbetslösheten. Ett område där det krävs
åtgärder är inom näringspolitiken.</pre>
<pre>Staten måste på ett mer aktivt sätt än för närvarande engagera
sig i näringspolitiken. Politiken måste präglas av en helhetssyn
och ett väl fungerande samspel mellan näringsliv och den
offentliga sektorn. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i
andra länder. Inom EG finns det t.ex. ett program för industri
och handelspolitik, enligt vilket statsmakterna spelar en viktig
roll för näringslivsutvecklingen.</pre>
<pre>Enligt näringsutskottet bör en mer aktiv näringspolitik ta sig
uttryck i ökade satsningar på kompetensutveckling i nära
samarbete mellan staten och parterna inom olika näringsgrenar.
Av central betydelse är vidare att det sker omedelbara insatser
för att påskynda de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna. En
annan viktig åtgärd är säkerställande av riskkapital för
näringslivet. Det överenskomna moratoriet i försäljningen av
statliga företag och fastigheter har härvid en ur
näringspolitisk synpunkt viktig roll, genom att utrymme skapas
på kapitalmarknaden för framför allt de små företagen.</pre>
<pre>2. Banksystemet</pre>
<pre>Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Banksystemet -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och
slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Näringsutskottet instämmer i vad som anförs i motion
1992/93:Fi35 (s) om att staten måste ta ett ansvar för
betalningssystemet. Utskottet ser därför positivt på det förslag
till åtgärder för att stärka det finansiella systemet som har
aviserats.</pre>
<pre>De krav på utredning och granskning som framförs i nyssnämnda
motion anser näringsutskottet vara väl motiverade. Det är
angeläget att en bred utredning nu kommer till stånd. Vidare bör
regeringen låta utreda frågan om inrättande av ett bankombud för
allmänheten. Syftet bör därvid vara att stärka bankkundernas
ställning gentemot bankerna och få till stånd en noggrann
prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna.</pre>
<pre>Näringsutskottet menar vidare att det är angeläget att en
granskning av de s.k. fallskärmsavtalen kommer till stånd. Det
är eftersträvansvärt att det utvecklas en fast praxis för hur
sådana avtal bör utformas. Alla avsteg från en sådan praxis bör
därefter offentliggöras i företagens årsredovisningar. Om staten
tvingas lämna stöd till en bank bör vidare en prövning ske av
den rättsliga grunden för eventuella avgångsvederlag.</pre>
<pre>Yrkandet i motion 1992/93:Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande
i banker kan näringsutskottet inte tillstyrka. Staten bör inte
sträva efter att överta ägarrollen i något kreditinstitut; ett
aktivt medansvar kan dock under vissa omständigheter visa sig
motiverat. På längre sikt bör staten, enligt näringsutskottets
mening, inte eftersträva ett större ägande än för närvarande. De
aktieinnehav som kan komma att tillfalla staten i samband med
omstruktureringar bör avyttras, när det är affärsmässigt
lämpligt. Även det nuvarande statliga ägandet i Nordbanken bör
kunna reduceras i framtiden.</pre>
<pre>Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion
1992/93:Fi35 (s) i berörda delar. Det aktuella yrkandet i motion
1992/93:Fi37 (v) avstyrks.</pre>
<pre>3. Statliga företag</pre>
<pre>Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Statliga företag -- som börjar med "Näringsutskottet
tillstyrker" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna
ingår att ett moratorium skall införas för försäljning av
statliga företag och fastigheter. Näringsutskottet tillstyrker
sålunda det som anförs i propositionen på detta område.</pre>
<pre>Enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som
anförs i motion 1992/93:Fi35 (s) innebär moratoriet att
förutsättningarna för det statliga ägandet har förändrats. Under
lång tid kommer det statliga ägarskapet att bestå. I ett sådant
läge krävs det en effektiv ledning för företagsgruppen. Det är
inte rimligt att enskilda statsråd skall hantera löpande
företagsfrågor. Förvaltningsbolaget Fortia bör i stället
återinrättas. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med
förslag härom. Därmed tillstyrker näringsutskottet den nämnda
motionen i berörd del.</pre>
<pre>4. Underleverantörsprogram</pre>
<pre>Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Underleverantörsprogram, forskningsprojekt m.m. -- som börjar
med "Näringsutskottet ser" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Näringsutskottet anser, i linje med vad som anfördes i en
reservation (s) till betänkande 1991/92:NU20, att de särskilda
insatserna riktade till underleverantörer borde ha fått
fullföljas. Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande om att
underleverantörsprogrammet skall återupprättas. Därmed blir
motion 1992/93:Fi37 (v) i sak tillgodosedd i berörd del.</pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.</pre>
<pre>Rolf L Nilson (v) anför:</pre>
<pre>Vad gäller näringspolitikens inriktning står jag fast vid
de synpunkter som jag framförde i en meningsyttring till
näringsutskottets betänkande 1992/93:NU20 våren 1992. En bra
näringspolitik bör sålunda främja utvecklingen i hela landet,
samtidigt som ekologiska hänsyn tas. Den inriktning av
näringspolitiken som förespråkas i motion 1992/93:Fi35 (s)
svarar enligt min mening bättre mot de krav som den ekonomiska
utvecklingen i Sverige för närvarande ställer än vad regeringens
näringspolitik gör.</pre>
<pre>Beträffande yrkandena i motionerna 1992/93:Fi37 (v) och
1992/93:Fi35 (s) rörande banksystemet anser jag att
riksdagen, i likhet med vad som krävs i den förstnämnda
motionen, bör uttala att staten skall ha ett utökat ägande i
sådana banker som erhåller statligt stöd. Det är rimligt att
skattebetalarna, via ett ökat statligt ägande, skall kunna få
del av de vinster som framöver kan förväntas i bankerna,
eftersom man har bidragit till att täcka bankernas
kreditförluster. Det finns bedömare som anser att bankerna
kommer att bli 1990-talets nya maktcentra, när
fastighetspriserna åter stiger. Genom ett sådant uttalande av
riksdagen som jag förordar blir motion 1992/93:Fi37 (v)
tillgodosedd i berörd del.</pre>
<pre>Jag noterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna nu
intar samma ståndpunkt som Vänsterpartiet tidigare deklarerat
när det gäller behovet av en utredning av bankkrisen. En sådan
utredning kan omfatta såväl en granskning av de s.k.
fallskärmsavtalen som en prövning av frågan om inrättande av ett
bankombud för allmänheten.</pre>
<pre>Beträffande statliga företag instämmer jag i de synpunkter
som framförs i en avvikande mening av företrädare för
Socialdemokraterna.</pre>
<pre>När det gäller beskattning av kraftvärme anser jag, i
likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi37 (v), att
regeringens förslag bör avslås. Förslaget främjar inte en
effektiv och miljövänlig energiproduktion.
Kraftvärmeproduktionen kommer att få en konkurrensnackdel
jämfört med andra mindre miljövänliga alternativ. Jag
tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del. Även
motion 1992/93:Fi43 (-) blir i sak tillgodosedd genom det beslut
jag förordar.</pre>
<pre>Beträffande yrkandena i motion 1992/93:Fi37 (v) om förnybara
energislag m.m. anser jag att samtliga förslag är sådana som
måste genomföras om riksdagens beslut om omställning av
energisektorn skall kunna fullföljas. Det måste nu vidtas
åtgärder så att kärnkraften kan avvecklas och så att
användningen av icke förnybara fossila bränslen upphör. I
stället måste alternativa miljövänliga energislag utvecklas.</pre>
<pre>Genom att öka stödet till vindkraftverk på det sätt som
föreslås i nyssnämnda motion -- och även i proposition
1992/93:99 -- kan förutom positiva miljöeffekter också en ökning
av arbetstillfällen förväntas -- i storleksordningen
20000--30000 arbetstillfällen. Satsningen på en ökad
användning av trädbränsle kan vara ett led i strävandena att
tillse att skogsindustrin inte blir en ny krisbransch. Bland de
åtgärder som regeringen bör överväga, inom ramen för den i
motionen förordade snabbutredningen med syfte att få i gång en
massproduktion av förnybara energislag, bör ingå att via
lagstiftning föreskriva att energiförsörjningen för nybyggda
lokaler åtminstone till en del skall baseras på förnybara
energislag. Jag instämmer också i kravet i motionen på att 500
miljoner kronor skall anslås till åtgärder med syfte att uppnå
en uppgradering av små kraftverk. Därigenom skulle en
energieffektivisering främjas.</pre>
<pre>Med det sagda tillstyrker jag motion 1992/93:Fi37 (v) i här
berörda delar.</pre>
<pre>Jag tillstyrker också kravet i motion 1992/93:Fi37 (v) på att
regeringen skall anmodas lägga fram förslag om ett nytt
underleverantörsprogram. Underleverantörerna har
en betydelsefull roll när det gäller möjligheterna att
upprätthålla sysselsättningen. Att ta till vara
utvecklingskraften hos dessa företag är särskilt viktigt i den
ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i.</pre>
<pre>Beträffande kravet i motion 1992/93:Fi71 (v) på satsningar på
ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig
industriproduktion i Norrbottens län vill jag erinra om mitt
ställningstagande i frågan våren 1992, då ett likartat
motionsyrkande behandlades (bet. 1991/92:NU20). Jag ansåg då att
riksdagen borde anmoda regeringen att låta utarbeta ett program
om miljöteknik och att yrkandet kunde bli tillgodosett inom
ramen för ett sådant program. Jag står kvar vid mitt
ställningstagande och tillstyrker därmed den nu aktuella
motionen i berörd del.</pre>
<pre>Motsvarande gäller även beträffande yrkandet i samma motion om
Träman 90-programmet. Mitt ställningstagande från våren 1992
om att det är mycket angeläget att detta program ges möjlighet
att fortsätta kvarstår. Jag tillstyrker sålunda motionen också i
denna del.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
Arbetsmarknadsutskottets yttrande</pre>
<pre>1992/93:AU2y</pre>
<pre>Bilaga 14</pre>
<pre>Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin och med anledning av den
avgivna motioner. Arbetsmarknadsutskottet behandlar i föreliggande yttrande
propositionens bilaga 7, Arbetsmarknadsdepartementet, jämte motioner på detta
område samt därutöver frågor rörande arbetarskyddsavgiften enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Regeringens förslag om sänkning av arbetsgivar-
och egenavgifter återfinns i den nämnda propositionens bilaga 3,
Socialdepartementet. Även föreliggande motionsyrkanden på detta område
behandlas av utskottet.</pre>
<pre>Under förutsättning av finansutskottets medgivande överlämnar
arbetsmarknadsutskottet tillsammans med föreliggande yttrande proposition
1992/93:117 i den del den avser Arbetsmiljöfonden jämte motioner på detta
område.</pre>
<pre>Utskottet yttrar sig i det följande över</pre>
<pre>dels proposition 1992/93:50 del av bilaga 3,</pre>
<pre>dels proposition 1992/93:50 bilaga 7,</pre>
<pre>dels proposition 1992/93:117 mom. 2 avseende Arbetsmiljöfonden,</pre>
<pre>dels följande med anledning av proposition 50 väckta motioner</pre>
<pre>1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-),
1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v),
1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-),
1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd), yrkande 1,
1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s),
1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s),
1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),
1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s),
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), yrkandena 5, 6 och 17--20,
1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), yrkandena 8--10, 12, 14, 16 och
17,
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v), yrkandena 19--23, 29 och 61,
1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp),
1992/93:Fi39 av Anita Persson (s),
1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s),
1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s),
1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s),
1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s),
1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s),
1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),
1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s),
1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s),
1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd),
1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s),
1992/93:Fi59 av Stig Alemyr m.fl. (s),
1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s),
1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s),
1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s),
1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m),
1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m),
1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s),
1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v), yrkandena 1--4,
1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s),
1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s),</pre>
<pre>dels följande med anledning av proposition 117 väckta motioner</pre>
<pre>1992/93:A3 av Sten Söderberg (-),
1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s).</pre>
<pre>
Inledning</pre>
<pre>De nu aktuella regeringsförslagen är en följd av regeringens och
Socialdemokratiska arbetarepartiets i september 1992 träffade överenskommelse
om ett antal
ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska ekonomin.
Bakgrunden till överenskommelsen är en akut kris i svensk ekonomi. Det ökande
budgetunderskottet, den växande arbetslösheten, den djupa finanskrisen samt
internationella faktorer som resulterade i ökad oro på penning- och
valutamarknaderna gjorde krisen uppenbar. Den utveckling som har ägt rum
senare, främst Riksbankens beslut den 19 november att låta kronan flyta fritt
mot andra valutor, kommer sannolikt att påverka det arbetsmarknadspolitiska
läget. Effekterna av Riksbankens beslut på de arbetsmarknadspolitiska
förutsättningarna kan i dag inte överblickas enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning. Starka skäl talar för en skärpt vaksamhet även fortsättningsvis.
De förändringar beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som kan komma
att bli erforderliga anser utskottet bör beredas i sedvanlig ordning.</pre>
<pre>Ett av inslagen i september månads krisuppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokratiska arbetarepartiet är att de arbetsmarknadspolitiska insatserna
skall intensifieras. Innan arbetsmarknadsutskottet går in på regeringens
förslag och motionsyrkandena i anslutning till dem kommer utskottet att
redovisa vissa uppgifter om arbetsmarknadsläget.</pre>
<pre>Uppgifter om arbetsmarknadsläget</pre>
<pre>För att få perspektiv på dagens arbetsmarknadsläge kommer en kortfattad
redovisning att göras utifrån frågan Vad har hänt på arbetsmarknadsområdet de
senaste åren. Statistik från oktober 1990 och oktober 1992 kommer
sammanfattningsvis att belysa utvecklingen. Statistiken baseras på dels SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU), dels AMS verksamhetsstatistik.</pre>
<pre>De till arbetsförmedlingen nyanmälda platserna har sjunkit från 42000 i
oktober 1990 till 17 100 i oktober 1992.</pre>
<pre>Antalet personer i arbetskraften har minskat kraftigt sedan två år
tillbaka, nämligen med 176 000 personer. För oktober 1992 gäller att i åldrarna
16--64 år deltog 82,8 % av männen (2293000 män) i förvärvslivet jämfört med
86,6 % två år tidigare. Motsvarande tal för kvinnorna är 78,4 % (2103000
kvinnor) jämfört med 82,4 % två år tidigare.</pre>
<pre>Antalet sysselsatta var i oktober 4 168 000 personer, vilket är en
minskning med 324 000 personer jämfört med oktober 1990.
Sysselsättningsminskningen har främst drabbat ungdomar under 25 år, nämligen
199000 personer.</pre>
<pre>Sysselsättningsminskningen har berört olika sektorer av ekonomin på följande
sätt under de två senaste åren:</pre>
<pre></pre>
<pre>__________________________________________________</pre>
<pre>Sektor                         Minskning av
antalet sysselsatta
__________________________________________________</pre>
<pre>Industri                       149 000
Handel                          44 000
Byggnadsindustri                39 000
Offentliga tjänster             35 000
Samfärdsel, post, tele          25 000
Jord- och skogsbruk             23 000
Privata tjänster exkl.
samfärdsel och handel         13 000</pre>
<pre></pre>
<pre>Den öppna arbetslösheten uppgick i oktober 1992 till 5,2 % av
arbetskraften mellan 16 och 64 år; 4,0 % för kvinnorna och 6,2 % för männen.
Mellan augusti och oktober 1992 har antalet arbetslösa minskat något samtidigt
som antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt ökat. Två år
tidigare uppgick arbetslösheten till 1,8 % av arbetskraften; 1,4 % för kvinnor
och 2,1 % för män.</pre>
<pre>Antalet deltidsarbetslösa enligt AMS verksamhetsstatistik uppgick i
oktober till ca 83 000 personer, varav 64 000 kvinnor (i oktober 1990 till 48
400, varav 39 200 kvinnor).</pre>
<pre>Ca 20 000 personer berördes i oktober månad av varsel om uppsägning.
Motsvarande siffra var i oktober 1990 7100 personer.</pre>
<pre>Enligt den prognos som redovisas i propositionen beräknas arbetslösheten för
år 1993 till 6,2 % och för år 1994 till 7,0%. Denna beräkning baseras på
uppgifter från SCB, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</pre>
<pre>Enligt AMS höstprognos kommer den öppna arbetslösheten att fortsätta stiga
under hela år 1993 trots ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. För år 1993
beräknas den genomsnittliga arbetslösheten till 7,7 %.</pre>
<pre>Internationellt sett kan konstateras att många andra länder i Europa har
högre arbetslöshetstal än Sverige. I augusti 1992 registrerades i EG en relativ
arbetslöshet på 9,5 % mot Sveriges 5,8 % under denna månad. (Källor: Eurostat,
OECD, ländernas egen statistik. Uppgifterna är inte helt jämförbara.)</pre>
<pre>Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande
tabell som gäller oktober månad resp. år.</pre>
<pre></pre>
<pre>_________________________________________________________________</pre>
<pre>Stödform                     1988        1990        1992
_________________________________________________________________</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutbildning
exkl. företagsutbildning   45 100      40 000      100 800
Arbetsmarknadsinstitut        5 900       6 700*       7 800
Beredskapsarbete             12 100       7 500       16 000
Ungdomslag/Särskild
inskolningsplats           8 800       3 200
Ungdomspraktik                                        57 300**
Avtalade inskolningsplatser   1 700       1 400        3 000***
Rekryteringsstöd              4 000       2 400       13 800***
Lönebidrag                   44 400      45 200       41 500***
Samhall                      28 900      30 300       28 900***
Offentligt skyddat arbete     5 400       5 700        5 200***</pre>
<pre>*  ny statistik fr.o.m. juli 1990
**  ny åtgärd fr.o.m. juli 1992
***  avser september månad</pre>
<pre>
Källa: AMS</pre>
<pre></pre>
<pre>Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder</pre>
<pre>Proposition 50</pre>
<pre>För att motverka de allt svårare problemen på arbetsmarknaden läggs det i
propositionen fram förslag om en omfattande satsning på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Ytterligare drygt 7 miljarder kronor föreslås för olika slag av
insatser som avser mer traditionell arbetsmarknadspolitik, till vilket kommer
medel för infrastrukturella åtgärder och utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet. En del av medlen för infrastrukturella åtgärder anvisas på
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som därigenom tillförs drygt 8
miljarder kronor. Medlen beräknas ge arbete eller utbildning för mer än
130000 personer.</pre>
<pre>De förslag som läggs fram innebär att drygt 600 miljoner kronor satsas på
kurser inom det reguljära utbildningsväsendet, varigenom ca 25 000 personer
skall kunna erbjudas utbildning under en sexmånadersperiod. Vidare är
målsättningen att öka intresset hos arbetsgivarna så att utbildningsvikariaten
skall kunna få en omfattning på ca 20 000 personer. En kraftig utökning av
ungdomspraktiken föreslås. Ytterligare 36000 ungdomar skall kunna få
inskolning genom sådan praktik. Kostnaden beräknas till 2900 miljoner kronor.</pre>
<pre>Ytterligare 2 500 miljoner kronor föreslås för investeringar i infrastruktur
och byggande. Av dessa medel tilldelas AMS 1000 miljoner kronor varigenom det
skapas möjligheter att av arbetsmarknadsskäl tidigarelägga vissa
sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.</pre>
<pre>Kampen mot långtidsarbetslöshet, utförsäkring och utslagning ges hög
prioritet. En kraftig förstärkning föreslås av medlen till beredskapsarbeten
huvudsakligen för utförsäkringshotade, totalt 3400 miljoner kronor med en
beräknad sysselsättningseffekt om ca 30000 personer. En ny åtgärd,
arbetslivsutveckling, föreslås för att bibehålla de arbetslösas förankring i
arbetslivet.</pre>
<pre>Utskottet återkommer i det följande till de enskilda åtgärderna och till
frågan om medelsanvisning.</pre>
<pre>Socialdemokraternas förslag</pre>
<pre>I sin partimotion Fi35 (yrkande 18) av Ingvar Carlsson m.fl. framför
Socialdemokraterna synpunkter på behovet av ett samlat program för att pressa
ned arbetslösheten, med tyngdpunkt på investeringar, utbildning och aktiva
arbetsmarknadspolitiska insatser. Behovet av insatser är stort och växande. Av
ekonomiska och sociala skäl måste ambitionsnivån i politiken höjas, sägs det i
motionen. Inriktningen måste vara att undvika passivt kontantstöd. Aktiva
satsningar som leder till arbete ger inte bara ökade skatteintäkter utan
minskar också kostnaderna för ohälsa och utslagning. Tillväxtfrämjande
produktiva investeringar ger ekonomisk avkastning. På grund av den svaga
efterfrågan är sådana investeringar särskilt lönsamma nu.</pre>
<pre>Socialdemokraterna anser att regeringen måste lägga fram ett samlat program
för arbetslösheten senast i budgetpropositionen i januari 1993.</pre>
<pre>I den socialdemokratiska motionen anförs vidare att regeringen måste ägna
särskild uppmärksamhet åt kvinnorna i uppläggningen av arbetsmarknadspolitiken.
Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden medför en kraftig nedgång i
sysselsättningen på områden där många kvinnor arbetar, t.ex. handeln, vården
och omsorgen. En långsiktig strategi måste läggas fram av AMS (yrkande 20).
Till detta kommer problemen för de många deltidsarbetslösa, av vilka en stor
majoritet är kvinnor. Regeringen måste föreslå en lösning, anser
Socialdemokraterna (yrkande 19).</pre>
<pre>I motion Fi35 efterlyses också ett programförslag när det gäller
vuxenutbildningen (yrkande 17). Den hårdnande internationella konkurrensen, den
nya tekniken och förändringar i arbetsorganisationen ställer ökade krav på
kunskaper. Långsiktigt bör ytterligare ca 100000 personer delta i
vuxenutbildning jämfört med slutet av 1980-talet. Det gäller enligt motionen
alla typer av utbildning, men framför allt kompetensutveckling i arbetslivet.
Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag i enlighet med detta.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet gör följande bedömning med anledning av de nu
redovisade motionsyrkandena.</pre>
<pre>Vid behandlingen av årets budgetproposition och senare i samband med
kompletteringspropositionen har utskottet redovisat sin uppfattning om den
inriktning som bör gälla för arbetsmarknadspolitiken, en uppfattning som
riksdagen ställt sig bakom. Uppgiften är att ge förutsättningar för tillväxt i
hela landet för att skapa trygga jobb på sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig
kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten, men däremot motverka arbetslöshet
och stödja människor i den anpassning som ekonomin nu genomgår. Särskilt starkt
har understrukits att inriktningen måste vara att hålla fast vid arbetslinjen.
Utsatta grupper skall prioriteras, långtidsarbetslöshet motverkas och
jämställdheten på arbetsmarknaden öka.</pre>
<pre>De förslag som läggs fram i den nu behandlade propositionen baserar sig på
överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet. De
innebär en markering av arbetslinjen som fundament i arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet kan därmed konstatera att det råder en bred politisk enighet om
grunden för denna politik.</pre>
<pre>Förslagen skall enligt utskottets mening ses i ljuset av de omvälvande
förändringar som skett och som ändrat och försämrat förutsättningarna för den
ekonomiska politiken. Den kraftigt stigande arbetslösheten med en mycket snabb
ökning av personer som riskerar utförsäkring ställer arbetsmarknadspolitiken på
hårda prov. Behovet av akuta insatser är tydligt. De insatser som föreslås är
av en omfattning som kanske bara för ett par år sedan framstod som osannolik.</pre>
<pre>Det är emellertid också tydligt att det rådande läget väcker frågan hur långt
man med hjälp av arbetsmarknadspolitiken förmår möta arbetslösheten och hindra
verkningarna av den.</pre>
<pre>Utskottet har ingen annan uppfattning än Socialdemokraterna när det gäller en
hög ambitionsnivå i kampen mot arbetslösheten, där investeringar, utbildning
och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall prioriteras framför passiva
utbetalningar till de arbetslösa. Man kan dock inte blunda för att en sådan
politik inte ensam kan lösa problemen. Utan en ekonomi i balans kan inte målet
full sysselsättning uppnås.</pre>
<pre>Innan ramarna och den närmare utformningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för nästa budgetår läggs fast är det som utskottet ser det
nödvändigt att göra en bedömning av de kraftigt ökade insatser som riksdagen
beslutat om för innevarande budgetår. En samlad redovisning av insatserna och
de effekter de beräknats få kommer enligt propositionen att överlämnas till
riksdagen senare. Det är enligt utskottets mening därför inte påkallat för
riksdagen att nu göra något uttalande om hur regeringen bör utforma ett program
för arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom begärs i den socialdemokratiska
motionen.</pre>
<pre>När det gäller de deltidsarbetslösa har arbetsmarknadsutskottet nyligen i
betänkandet om jämställdhet, 1992/93:AU1, framhållit att det är ytterst
angeläget att finna en lösning på problemet med kvinnornas deltidsarbetslöshet,
inte minst mot bakgrund av dagens arbetsmarknad. Utskottet konstaterade att
frågan är aktualiserad hos AMS bl.a. genom styrelsens handlingsprogram för att
öka jämställdheten i arbetslivet. Någon riksdagens åtgärd med anledning av den
i sammanhanget behandlade motionen ansågs därför inte påkallad. Utskottet har
inte någon annan uppfattning i dag. Tilläggas kan att utskottet nyligen
tillsammans med andra motioner som rör arbetsrätten tills vidare bordlagt
motionsyrkanden, väckta under den allmänna motionstiden bl.a. av
Socialdemokraterna, med krav på lagreglerad företrädesrätt till utökad
arbetstid. Utskottet kan också konstatera att det förslag om en ny
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbetslivsutveckling, som läggs fram i
propositionen och behandlas längre fram i detta yttrande, också skall kunna
komma de deltidsarbetslösa till del.</pre>
<pre>Med anledning av kravet på en strategi för att motverka ökande arbetslöshet
bland kvinnor vill utskottet till en början framhålla att det är angeläget att
Arbetsmarknadsverket i sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar att
ta fram platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som
inte berörs av de infrastrukturinvesteringar som ingår bland åtgärderna för att
möta arbetslösheten.</pre>
<pre>Som framgått inledningsvis är kvinnornas arbetslöshet lägre än männens; i
oktober i år var siffran 4,0 % jämfört med 6,2 % för männen. Ser man till
antalet inkomna varsel om uppsägning under månaden är skillnaden påtaglig. Av
nästan 20000 varsel avser 23 % kvinnor. Inom nästan samtliga näringsgrenar är
män varslade i större omfattning. Det enda undantaget är bland kommunalt
anställda, där kvinnorna utgör 74 % av de varslade, och inom restaurang- och
hotellnäringen där 58 % av varslen avser kvinnor.</pre>
<pre>Även om tillgänglig statistik visar att män för närvarande är drabbade av
arbetslöshet eller hot om arbetslöshet i betydligt större omfattning än
kvinnor, manar enligt utskottets mening utvecklingen till försiktighet om
slutsatser för framtiden. Utskottet förutsätter att AMS följer läget på
arbetsmarknaden uppmärksamt och vid behov arbetar fram en sådan strategi som
Socialdemokraterna efterlyser. Som nyss sagts måste man som en del i en sådan
strategi finna lösningar anpassade till kvinnornas speciella förutsättningar
och villkor. Utskottet återkommer i avsnittet om beredskapsarbete till de
satsningar som där görs, bl.a. med hänsyn till behovet av beredskap för främst
arbetslösa kvinnor vid omvandlingen av den offentliga sektorn.</pre>
<pre>Slutligen vill utskottet med anledning av det socialdemokratiska kravet på
ett programförslag när det gäller vuxenutbildningen, till den del det avser
kompetensutveckling i arbetslivet, hänvisa till det beredningsarbete som pågår
inom regeringskansliet med anledning av Kompetensutredningens betänkanden (SOU
1991:56 och SOU 1992:7). Eftersom frågan således övervägs är något uttalande
från riksdagens sida inte påkallat.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade
yrkandena 17--20 i den socialdemokratiska partimotionen Fi35 bör avslås av
riksdagen, i förekommande fall i motsvarande del.</pre>
<pre>Ny demokratis förslag</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet går nu över till vissa förslag på
arbetsmarknadspolitikens område framförda i motion Fi36 av Ian Wachtmeister
m.fl. (nyd). En antal förslag i samma motion behandlas på annat ställe i detta
yttrande.</pre>
<pre>Förslagen innebär i korthet följande.</pre>
<pre>För att främja de arbetslösas möjligheter till arbete i den rådande
lågkonjunkturen är det nödvändigt att ge dispens från lagen om
anställningsskydd (LAS). De arbetslösa skall kunna få tillfällig anställning
med bibehållet arbetslöshetsunderstöd. Arbetsgivaren betalar mellanskillnaden
upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. Vissa regler utfärdas för att
förhindra missbruk (yrkande 8).</pre>
<pre>Ett modernt lärlingssystem bör införas med löner som står i rimlig proportion
till vad ungdomarna kan tillföra produktionen (yrkande 9).</pre>
<pre>Arbetsrätten behöver förändras och moderniseras. Därför måste arbetet inom
Arbetsrättsutredningen fortgå i ursprunglig riktning (yrkandena 12 och 14).</pre>
<pre>Arbetslöshetsförsäkringen, som inte bör handhas av fackföreningarna,
reformeras och byggs upp i tre steg. Staten skall stå för ett grundskydd under
maximalt 300 dagar. Arbetsgivare tecknar en obligatorisk privat försäkring upp
till viss inkomstrelaterad nivå därutöver. För ytterligare inkomstbortfall kan
den enskilde teckna frivillig privatförsäkring; det kan ske även genom
kollektiva fackföreningsförsäkringar (yrkandena 16 och 17).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet gör följande bedömning med anledning av förslagen
från Ny demokrati.</pre>
<pre>Sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riskerar att störa den ordinarie
arbetsmarknaden bör enligt utskottets mening undvikas så långt som möjligt.
Utskottet ser i detta hänseende en stor risk med det system som förordas i
nyd-motionen, där arbetslösa skulle få möjlighet att utföra vanligt arbete i
företagen med bibehållen arbetslöshetsersättning. Ett av de syften som får
antas ligga bakom motionen -- att förhindra passiva kontantstöd -- kan
tillgodoses på andra och enligt utskottets mening bättre sätt. Utskottet
återkommer senare till propositionens förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, arbetslivsutveckling.</pre>
<pre>När det gäller förslaget om ett lärlingssystem vill utskottet hänvisa till
riksdagens beslut om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop.
1991/92:157, UbU 26, rskr. 311) som innebär bl.a. att en ny utbildning för
lärlingar införs i gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya
lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan utbildning som sker i
ett företags regi, inom ramen för ett anställningsförhållande, och studier av
vissa ämnen i gymnasieskolan. Lärlingarnas anställningsförhållanden under den
tid de är i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma
överens om.</pre>
<pre>Frågan om Arbetsrättsutredningen och de av den borgerliga regeringen
utfärdade direktiven (dir. 1991:118) är för närvarande föremål för
diskussioner. Socialdemokraterna har framfört önskemål om att utredningen skall
tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter samråd skall, enligt vad som
framgår av propositionen, tilläggsdirektiv på dessa områden övervägas. Med
hänsyn härtill bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening riksdagen inte nu
göra något uttalande rörande det fortsatta utredningsarbetet. Som framgått
tidigare har utskottet beslutat att motioner från allmänna motionstiden rörande
arbetsrätten tills vidare skall vara bordlagda.</pre>
<pre>Överenskommelsen mellan företrädare för regeringspartierna och
Socialdemokratiska arbetarepartiet innebär i fråga om arbetslöshetsförsäkringen
att den aviserade höjningen av egenavgifterna i försäkringen inte skall ske.
Den skall också i fortsättningen finansieras av egenavgifter och statsbidrag.</pre>
<pre>Utskottet ansluter sig till att arbetslöshetsförsäkringens inriktning bör
vara den angivna. Innan man kan ta slutlig ställning till den närmare
utformningen i fråga om ersättningsnivåer, finansiering, administration m.m.
måste ingående överväganden göras. Till en början bör den särskilda utredning
som har till uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24), genomföra sitt uppdrag.
Redan av detta skäl kan utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört innebär sammanfattningsvis att utskottet avstyrker de nu
behandlade yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17 i motion Fi36 (nyd).</pre>
<pre>I detta avsnitt tar utskottet även upp ett yrkande av Robert Jousma (nyd) i
motion Fi25. Motionären anser att 2,5 miljarder kronor av de medel som anvisas
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör specialdestineras till
räntesubventioner avseende lån för vissa ROT-arbeten (yrkande 1).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser att inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som nu föreslås bör vara den av regeringen angivna. Motionärens
förslag kan alltså inte biträdas. Motion Fi25 yrkande 1 avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet återkommer i det följande till de övriga motioner som avser
medelsanvisningen.</pre>
<pre>Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen</pre>
<pre>I propositionen i denna del (bilaga 7, avsnitt 2.2.1) vill regeringen ha
riksdagens godkännande att 200 miljoner kronor av medlen på anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder används för förstärkning av
arbetsförmedlingen.</pre>
<pre>Det nuvarande läget på arbetsmarknaden innebär en väsentligt större
belastning på arbetsförmedlingen än någonsin tidigare. En tillfällig
personalförstärkning, betingad av konjunkturläget, under innevarande budgetår
är nödvändig enligt propositionen. Det framhålls att de förslag som läggs fram
väsentligt kommer att öka förmedlingens möjligheter att bistå enskilda
arbetssökande, vilket samtidigt ökar arbetsbelastningen. Det bör vara möjligt
att tillfälligt anställa personer -- i första hand arbetslösa -- för att
fullgöra arbetsuppgifter vid förmedlingen.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens begäran.</pre>
<pre>
En ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- arbetslivsutveckling</pre>
<pre>Proposition 50</pre>
<pre>Bakgrunden till förslaget om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd (bilaga 7,
avsnitt 2.2.2) är det nuvarande arbetsmarknadsläget med en snabb ökning av
antalet långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten medför stora
skadeverkningar. Människor bryts snabbt ned och blir passiviserade och
isolerade, vilket försvårar eller omöjliggör att ta sig tillbaka till vanligt
arbete. För samhället stiger kostnaderna för de sociala skyddssystemen.
Arbetsmarknadens funktionssätt påverkas negativt när människor varaktigt
förlorar sin anknytning till arbetsmarknaden. I tider av högkonjunktur
förstärks överhettningstendenserna.</pre>
<pre>Tanken med arbetslivsutvecklingen är att möjliggöra en aktivare användning av
medlen till arbetslöshetsförsäkringen. I korthet innebär systemet, som skall
vara en försöksverksamhet under två år från den 1 januari 1993, följande.</pre>
<pre>Arbetslösa och deltidsarbetslösa personer med rätt till ersättning från
arbetslöshetskassan erbjuds möjligheter att delta i aktiviteter. Denna åtgärd
kan komma i fråga om den arbetslöse inte kan få arbete, utbildningsplats eller
annan aktiv åtgärd. Syftet är att bibehålla och stärka den enskildes anknytning
till arbetsmarknaden. Arbetslivsutvecklingen skall också bidra till stimulans
till eget företagande och till kooperativ verksamhet.</pre>
<pre>Arbetslivsutvecklingen får inte störa den ordinarie arbetsmarknaden eller
sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att främja rekrytering
av personal. Den får inte heller äventyra konkurrensförhållanden. Åtgärden
skall inte ersätta ordinarie arbete och inte heller fylla ett produktionsbehov
hos arbetsgivare.</pre>
<pre>Den lokala arbetsförmedlingen samråder med näringsliv, offentlig sektor,
fackliga organisationer, branschorganisationer och föreningsliv om den
inriktning och organisation som arbetslivsutvecklingen bör ha. Det praktiska
ansvaret för verksamheten överlämnas till stor del till anordnarna.
Arbetsförmedlingen anvisar deltagandet. Om anvisningen avser en arbetsplats bör
förmedlingen samråda med fackliga organisationer samt näringslivs- och
branschorganisationer.</pre>
<pre>Under arbetslivsutvecklingen uppbär den enskilde ersättning motsvarande
A-kasseersättningen.</pre>
<pre>Genom en särskild lag, lagen om arbetslivsutveckling, klargörs att den som
anvisats till verksamhet för arbetslivsutveckling inte skall anses som
arbetstagare när han deltar i verksamheten. Arbetsmiljölagen skall dock i
princip vara tillämplig. Den som deltar skall ha motsvarande försäkringsskydd
som vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning, vilket innebär att personen
omfattas av arbetsskadeförsäkring och statlig grupplivförsäkring.</pre>
<pre>Arbetslivsutvecklingen skall fungera på ungefär samma sätt som
arbetsmarknadsutbildningen i skyddet mot utförsäkring.</pre>
<pre>Ca 20000 personer beräknas delta i arbetslivsutveckling varje månad.
Departementschefen räknar med att anordnarna i många fall har sådant intresse
av verksamheten att något särskilt statsbidrag inte skall vara nödvändigt.
Belastningen på statsbudgeten föranleds av vissa kostnader för bl.a. planering
och organisation av anordnarnas verksamhet, material, lokaler och liknande.
Enligt propositionen är det arbetsförmedlingens sak att lägga fast dessa
kostnadsramar. För de angivna ändamålen föreslås att 200 miljoner kronor
anvisas.</pre>
<pre>Utbildningsbidraget motsvarar vad den arbetslöse annars skulle ha uppburit
från A-kassan, vilket enligt propositionen innebär att det i princip endast
sker en omdisposition av den ersättning som utbetalas av arbetslöshetskassorna.</pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre>Förslaget om arbetslivsutveckling tas upp i två motioner.</pre>
<pre>Karl-Gösta Svenson (m) anser enligt motion Fi66 att propositionen är oklar på
vissa punkter. Enligt honom bör deltagandet vara frivilligt. Den som avböjer
bör således inte kunna avstängas från ersättning under återstående period.
Däremot bör en person som blir utförsäkrad efter att ha avböjt ett erbjudande
om att delta i arbetslivsutveckling inte ha samma möjligheter till andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den som har varit aktiv under sin
arbetslöshetstid. Motionären anser vidare att arbetslivsutvecklingen inte bör
kvalificera för en ny ersättningsperiod utan enbart förlänga den löpande
perioden. Det är vidare motionärens uppfattning att olika slag av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skall kunna avlösa varandra utan en
mellanliggande period av arbetssökande. Slutligen bör det enligt motionären
klargöras att den som deltar i arbetslivsutveckling står till arbetsmarknadens
förfogande.</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) är enligt motion Fi57 kritiska mot
förslaget om arbetslivsutveckling. Systemet kommer att leda till byråkrati och
oklara ansvarsförhållanden. Det är enligt motionärerna bättre om
arbetsförmedlingen själv får sköta arbetslivsutvecklingen (yrkande 1). Systemet
kommer bara att få en uppehållande funktion; tiden innan den arbetslöse blir
utförsäkrad förlängs. Motionärerna för fram ett alternativt förslag. Medlen bör
i stället användas för köp av utbildningsplatser eller utbildning i annan form
hos privata arbetsgivare. De arbetslösa kan då få en yrkesutbildning som är
till nytta när konjunkturen vänder (yrkande 2). Motionärerna kan också tänka
sig att de som uppbär arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något
slag, kanske enligt den s.k. Hallstahammarmodellen (yrkande 3).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottets överväganden</pre>
<pre>Allmän inriktning</pre>
<pre>Utskottet är positivt till grundtankarna bakom regeringsförslaget om
arbetslivsutvecklingen som ett sätt både att bibehålla och stärka den
arbetslöses anknytning till arbetslivet och att förhindra utförsäkring. Såsom
framförs i propositionen är långvarig arbetslöshet till skada för den enskilde
och samhället. Det gäller alltså, om läget på arbetsmarknaden ger liten utsikt
till ett ordinarie arbete, att finna vägar att förhindra passivisering och
isolering. Arbetslöshetstiden bör användas så att den arbetslöse när läget
ljusnar har möjligheter att ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden
och -- kanske inte mindre viktigt -- själv ser sådana möjligheter. Genom
arbetslivsutvecklingen kan kontakter skapas som på sikt kan underlätta
återinträdet på arbetsmarknaden. Den arbetslöse kan skaffa sig nya kunskaper
och lära känna andra arbetsområden. Intresse kan väckas för utbildning av olika
slag.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig också bakom de tankar som förslaget bygger på när det
gäller den lokala förankringen. Genom att kommunen, de fackliga
organisationerna och närings- och föreningslivet på orten engageras vinner man
fördelen att de aktiviteter som kommer till stånd verkligen kan bli till nytta
för hela orten, det må sedan vara insatser inom kultur- eller miljövård, inom
folkrörelserna eller på olika arbetsplatser. Framför allt i det senare fallet
är det dock, såsom betonas i propositionen, viktigt att insatserna inte stör
den ordinarie arbetsmarknaden eller utgör konkurrerande verksamhet.</pre>
<pre>Det finns enligt utskottets mening skäl att understryka att
arbetslivsutvecklingen trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand.
En anvisning måste föregås av en noggrann bedömning i varje enskilt fall om
andra insatser är mer adekvata. Även i det fallet att det finns risk för
utförsäkring måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre sätt att öka
den arbetslöses förutsättningar att återvända till den reguljära
arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang väcka frågan om vilka
kategorier av arbetslösa som skall kunna delta i arbetslivsutveckling.
Regeringsförslaget innebär, som redan sagts, att endast personer med rätt till
arbetslöshetsersättning omfattas. Utskottet anser att det bör övervägas om även
personer med kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna anvisas
arbetslivsutveckling. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer i frågan.
Utskottet återkommer i det följande till de regler som bör gälla för
arbetslivsutvecklingen liksom till den motion som behandlar detta.</pre>
<pre>Dessförinnan tar utskottet upp motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne
Jansson (nyd). Utskottet kan, vilket framgår redan av vad som nyss sagts, inte
ansluta sig till den allmänt negativa inställning till arbetslivsutveckling som
motionärerna ger uttryck för. Inte heller kan utskottet se det framförda
motförslaget -- att de medel som är tänkta att gå till arbetslivsutveckling i
stället skulle användas för att bekosta köp av utbildning och
utbildningsplatser hos det privata näringslivet -- som ett alternativ till
arbetslivsutveckling. Det primära hos många av de personer som kan komma att
omfattas av arbetslivsutveckling är inte behovet av en yrkesutbildning eller
annan utbildning. Det handlar i stället om att behålla kontakten med
arbetslivet, att förhindra isolering och passivisering och att vidmakthålla
kunskaper.</pre>
<pre>När det gäller det i motionen framförda förslaget om något slag av
samhällsinsats från de arbetslösas sida har utskottet den kommentaren, att
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken är just att i möjligaste mån förhindra
passiva kontantstöd. Arbetslöshetsförsäkringen bygger också på att den
arbetslöse skall vara aktiv. Den som avböjer anvisningar om arbete eller
utbildning riskerar avstängning från ersättning. Det skulle enligt utskottets
mening däremot föra för långt och även bli administrativt betungande att införa
ett generellt system som avkrävde den arbetslöse en samhällsinsats av något
slag som villkor för ersättning.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionens yrkanden 2
och 3.</pre>
<pre>Ansvar för genomförandet</pre>
<pre>I fråga om det i samma motion Fi57 framförda förslaget att arbetsförmedlingen
i samråd med arbetsgivaren bör sköta arbetslivsutvecklingen har
arbetsmarknadsutskottet såsom redan framgått ställt sig bakom propositionens
tanke att de lokala parterna engageras i verksamheten. Det behöver inte vara en
verksamhet som bedrivs hos en enda arbetsgivare utan flera intressenter kan
vara involverade. Det är som utskottet ser det inte givet att
arbetsförmedlingen skulle ha de bästa förutsättningarna att finna lämplig
verksamhet för arbetslivsutvecklingen, som inte bara kan innefatta
arbetsinsatser utan också utbildning av olika slag. Till detta kommer att
förmedlingarna redan i dag har en ytterst ansträngd arbetssituation. Utskottet
är därför positivt till idén med särskilda anordnare som i huvudsak ansvariga
för den praktiska uppläggningen av arbetslivsutvecklingen medan
arbetsförmedlingens roll blir att anvisa åtgärden och bestämma de yttre
ramarna. Utskottet kan inte heller dela motionärernas farhågor att verksamheten
kommer att leda till en stor byråkrati. Tvärtom betonas i propositionen att
organisationen kring arbetslivsutvecklingen bör vara så obyråkratisk som
möjligt. Med detta avstyrker utskottet även yrkande 1 i den nu behandlade
motionen Fi57.</pre>
<pre>Regelverket</pre>
<pre>När det sedan gäller regelverket kring arbetslivsutvecklingen är
arbetsmarknadutskottets uppfattning följande.</pre>
<pre>
Utgångspunkten när man bestämmer vilka regler som bör gälla för verksamheten
är att arbetslivsutvecklingen, sett ur den enskildes perspektiv, har två
syften. Det är fråga såväl om att bibehålla och stärka den arbetslöses
anknytning till arbetslivet som att ge ett skydd mot utförsäkring. En
förutsättning för att arbetslivsutvecklingen skall bli meningsfull är att den
enskilde ser verksamheten som en möjlighet och inte som en skyldighet. Det bör
därför inte vara ett tvång i egentlig mening att delta i verksamheten; däremot
bör den som deltar hamna i bättre läge än den som varit passiv under
arbetslöshetstiden.</pre>
<pre>Det nu sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom
regeringsförslaget i den del som det innebär att en försäkrad som vägrar att
delta i arbetslivsutveckling i princip skall kunna avstängas från ersättning.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det ligger i den enskildes intresse
att delta -- den som avböjer ett erbjudande missar möjligheten att skydda sig
mot utförsäkring, till vilket utskottet återkommer i det följande. Ett
avböjande bör enligt utskottets mening även allmänt sett påverka den
arbetslöses vidare möjligheter att erbjudas skydd mot utförsäkring. Det anförda
innebär också att utskottet ansluter sig till motion Fi66, såvitt densamma rör
frivilligheten i deltagandet.</pre>
<pre>En annan utgångspunkt är att arbetslivsutvecklingen måste vara en åtgärd i
sista hand. Detta innebär, som redan sagts, att det måste göras en ingående
bedömning av den arbetslöses möjligheter till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden eller till utbildning innan anvisning sker. Det innebär
emellertid också att en anvisning inte bör ha en alltför lång varaktighet.
Normalt bör enligt utskottets mening anvisningstiden inte överstiga sex
månader. Om det blir fråga om anvisning under längre tid bör verksamheten inte
få bedrivas på samma arbetsplats, såvida det inte finns mycket starka skäl för
det. Innan frågan om förlängd eller förnyad anvisning förs på tal, måste
självfallet en förnyad prövning göras mot ordinarie arbetsmarknad -- syftet med
arbetslivsutvecklingen är att förbättra den arbetslöses förutsättningar i detta
hänseende. Även frågan om utbildning måste prövas. Genom arbetslivsutvecklingen
kan den arbetslöse ha kommit att inriktas mot nya områden, som kräver
utbildningsinsatser.</pre>
<pre>För att arbetslivsutvecklingen skall fungera på motsvarande sätt som
beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning när det gäller skydd mot
utförsäkring bör den tid som den försäkrade deltar i arbetslivsutvecklingen
jämställas med tid under vilken förvärvsarbete skall ha utförts för att
arbetsvillkoret enligt 6 § arbetslöshetsförsäkringslagen skall vara uppfyllt.
Det innebär alltså att den försäkrade genom sitt deltagande i
arbetslivsutvecklingen skall kunna tjäna in en ny ersättningsperiod. En
förutsättning för att tiden i arbetslivsutveckling skall tillgodoräknas som
s.k. jämställd tid, bör dock enligt utskottets mening vara att verksamheten i
arbetslivsutvecklingen utförs i enlighet med arbetsförmedlingens anvisning. Om
arbetsmarknadsmyndigheten bedömt att arbetslivsutvecklingen bör pågå under viss
tid, kan den försäkrade alltså inte i förtid avbryta sitt deltagande t.ex.
därför att han på nytt uppfyllt arbetsvillkoret. Syftet med åtgärden är ju inte
enbart att vara en garanti mot utförsäkring. För att tiden skall få
tillgodoräknas som jämställd, måste arbetsförmedlingen ha lämnat sitt
medgivande till att avbrott sker. Givetvis skall sådant medgivande kunna lämnas
om den arbetslöse får ett reguljärt arbete eller möjlighet till utbildning men
även andra skäl skall kunna godtas. Arbetslivsutvecklingen får i sådant fall
anses ha utförts i enlighet med arbetsförmedlingens anvisning. Om
arbetslivsutvecklingen inte fullföljs enligt anvisningen, blir den tid som den
arbetslöse deltagit i arbetslivsutvecklingen i stället s.k. överhoppningsbar
tid enligt 8 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till det anförda att 2§ i den
föreslagna lagen om arbetslivsutveckling bör ha följande lydelse:</pre>
<pre>"Den tid under vilken en försäkrad deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med
tid under vilken en försäkrad enligt 6 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av
ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad
att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad
som nyss sagts."</pre>
<pre>Regeringsförslaget innebär att ersättningsperioden i
arbetslöshetsförsäkringen skall förlängas med det antal dagar som motsvarar
dagar under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för
arbetslivsutvecklingen, vilket regleras genom ett tillägg till 14 §
arbetslöshetsförsäkringslagen. Under denna tid uppbärs dagpenning som i
arbetslöshetsförsäkringen, men ersättningen benämns utbildningsbidrag som skall
särredovisas.</pre>
<pre>Det är enligt utskottets mening lättare för tanken om saken uttrycks så, att
i ersättningsperioden inte inräknas dagar, under vilka den försäkrade har varit
anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling, dvs. den period då den uppburna
ersättningen skall benämnas utbildningsbidrag. Någon saklig skillnad åsyftas
inte. Arbetslivsutvecklingen kommer därmed även i detta hänseende att fungera
på motsvarande sätt som beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning med
utbildningsbidrag. Det nya andra stycket i paragrafen bör därför ha följande
lydelse:</pre>
<pre>"-- -- --</pre>
<pre>I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som
har meddelats av regeringen."</pre>
<pre>Sammanfattningsvis anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen med anledning
av propositionen i dessa delar och motion Fi66 i motsvarande del samt med
avslag på motion Fi57 i motsvarande delar dels bör anta förslaget till
lag om arbetslivsutveckling med den nyss angivna ändringen och förslaget till
lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad nyss
anförts, dels bör godkänna vad utskottet i övrigt anfört.</pre>
<pre>Propositionen i övrigt i denna del bör läggas till handlingarna.</pre>
<pre>Åtgärder för ungdomar under 25 år</pre>
<pre>Med anledning av regeringens proposition 1991/92:124 fattade riksdagen i
våras beslut om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar,
ungdomspraktik (1991/92:AU11, rskr. 252). Bakgrunden var den snabbt ökande
arbetslösheten bland de yngre. Medel anvisades för 39000
ungdomspraktikplatser, som skulle finansieras inom befintliga budgetramar.</pre>
<pre>Åtgärden, som är tidsbegränsad, har mycket snabbt fått stort genomslag. I
slutet av oktober 1992 var 57 300 ungdomar anvisade ungdomspraktik, dvs.
betydligt fler än som beräknats medel för.</pre>
<pre>I proposition 50 (bilaga 7, avsnitt 2.2.3) föreslås nu att medel anvisas för
ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, vilket innebär totalt 75000
platser. Den ytterligare kostnaden för detta beräknas till 2900 miljoner
kronor.</pre>
<pre>Därutöver föreslås vissa ändrade regler för ungdomspraktiken.</pre>
<pre>En ungdom skall i vissa fall kunna anvisas en praktikplats utan föregående
jobbsökaraktiviteter och viss anmälningstid hos arbetsförmedlingen. Dessa krav
bör enligt propositionen inte upprätthållas om den unge funnit en lämplig
praktikplats på egen hand. En anvisning skall dock alltid föregås av en
sedvanlig prövning av att ingen bättre åtgärd kan vidtas. Enligt propositionen
bör det inte heller ställas obligatoriskt krav på deltagande i
jobbsökaraktiviteter vad gäller avtalade inskolningsplatser och arbete med
rekryteringsstöd.</pre>
<pre>Det föreslås vidare att anvisningstiden sex månader på en ungdomspraktikplats
skall kunna förlängas med ytterligare sex månader efter en lämplighetsprövning
av arbetsförmedlingen. Den förlängda praktiken bör förläggas till en annan
arbetsplats om inte synnerliga skäl talar emot. Efter genomgången
ungdomspraktik skall arbete med rekryteringsstöd kunna anvisas direkt.</pre>
<pre>Av de medel som föreslås för ungdomspraktikplatser bör enligt propositionen
högst 30 miljoner kronor kunna användas till ett särskilt bidrag i form av
resekostnadsersättning m.m. Det avser främst ungdomar i glesbygd som inte kan
få praktik på hemorten eller inom pendlingsavstånd och som därför har onormalt
höga resekostnader.</pre>
<pre>Vidare bör enligt propositionen ungdomar under 25 år som genomgått en
ungdomspraktikperiod kunna anvisas beredskapsarbete, i det fall att de varit
etablerade på arbetsmarknaden före arbetslösheten. Detta bör gälla från den
1mars 1993.</pre>
<pre>Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som föreslagits om ändrade
regler för ungdomspraktiken.</pre>
<pre>Slutligen aviseras i propositionen att regeringen avser att i
budgetpropositionen föreslå en förlängning ett år av systemet med
ungdomspraktik.</pre>
<pre>I detta sammanhang tar utskottet upp yrkande 20 i v-motionen Fi37 av Lars
Werner m.fl. Vänsterpartiet säger sig acceptera arbetsmarknadsinsatserna för
ungdomar men vill markera skillnaden mellan ordinarie nya arbetstillfällen
för ungdomar och den tillfälliga yrkeslivserfarenhet som ungdomspraktiken kan
erbjuda. Eftersom arbetsmarknadspolitikens långsiktiga mål är att skapa
varaktiga arbeten och jämlika arbetsvillkor för ungdomar är det viktigt att
analysera praktikens effekter på arbetsmarknaden. Omprövning måste ske så snart
konjunkturen och det ekonomiska läget så tillåter.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet vill med anledning av motionen understryka att
ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket
svårt arbetsmarknadsläge särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats. Om
förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett
fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det. Något uttalande härutöver
är enligt utskottets mening inte påkallat med anledning av motion Fi37 (yrkande
20), som således avstyrks.</pre>
<pre>Som nyss nämnts har arbetsmarknadsministern anfört att han mot bakgrund av
utvecklingen ser behov av ungdomspraktiken även under nästa budgetår. Han
anmäler sin avsikt att återkomma i frågan i den kommande budgetpropositionen.</pre>
<pre>Utskottet vill med anledning av detta framföra följande. Om systemet med
ungdomspraktiken förlängs, är det som utskottet ser det nödvändigt att redan nu
betona vikten av att ungdomspraktiken inte får störa den reguljära
arbetsmarknaden under sommarmånaderna, då det finns goda möjligheter till
semestervikariat för ungdomarna. För ungdomar med handikapp bör liksom nu gälla
särskilda regler.</pre>
<pre>I detta sammanhang vill utskottet också ta upp en fråga som gäller den nedre
åldersgränsen för ungdomspraktiken. Enligt de nu gällande reglerna omfattar
systemet ungdomar i åldern 18--24 år. Även den som har fyllt 17 år och
fullgjort en minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna komma i fråga. För
ungdomar under 20 år gäller, att de skall ha fullföljt en minst tvåårig
gymnasieutbildning; undantag medges vid synnerliga skäl.
Tanken bakom det principiella kravet på gymnasieutbildning är att ungdomarna i
första hand måste hjälpas in på den utbildning de önskar, samtidigt som det är
angeläget att förhindra att ungdomar på grund av de ekonomiska villkoren styrs
in mot arbetsmarknadspolitiska åtgärder när utbildning i det reguljära
utbildningsväsendet med studiebidrag i vanlig ordning är det mest adekvata.</pre>
<pre>Denna huvudprincip bör gälla även fortsättningsvis. Utskottet kan dock tänka
sig enskilda fall när en ungdomspraktikplats ter sig som det bästa
alternativet, trots att det är fråga om en mycket ung person utan gymnasieskola
bakom sig. Som exempel kan nämnas en person, som trots sin ringa ålder kan
sägas vara etablerad på arbetsmarknaden genom att han eller hon har upparbetat
en rätt till arbetslöshetsersättning. Det skall samtidigt framstå som mer eller
mindre orealistiskt att denna person skulle fullfölja en gymnasieutbildning. I
ett sådant liksom i andra mycket speciella fall anser utskottet att undantag
bör kunna komma i fråga från de annars gällande principerna.
Om det finns synnerliga skäl, skall alltså även den som är under 18 år och
inte fullföljt en minst tvåårig gymnasial utbildning kunna anvisas
ungdomspraktikplats. Detta förutsätter en ändring i förordningen (1992:330) om
ungdomspraktikanter.</pre>
<pre>I sammanhanget skall även erinras om den referensgrupp med representanter för
arbetsmarknadens parter och AMS som har till uppgift att kontinuerligt följa
hur systemet med ungdomspraktik verkar i praktiken och om så är erforderligt
komma med förslag till förändringar eller förbättringar. Om referensgruppen
finner brister i systemet bör det enligt utskottets mening stå regeringen fritt
att utan riksdagens hörande rätta till detta, i den mån det inte strider mot
den utformning av ungdomspraktiken som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:124,
AU11, rskr. 252).</pre>
<pre>Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens nu framlagda förslag om
ändrade regler för ungdomspraktik.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutbildning</pre>
<pre>I september innevarande år deltog 90000 personer i
arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.4) är det
med hänsyn till denna höga volym väsentligt att noga följa kostnadsutvecklingen
och vidta åtgärder för att effektivisera resursanvändningen. RRV:s granskning
av den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen visar enligt propositionen
att en hel del åtgärder kan och måste vidtas för att förbättra
upphandlingskompetensen.</pre>
<pre>I propositionen görs bedömningen att Arbetsmarknadsverket under innevarande
budgetår bör kunna få ut fler än 2 000 nya platser inom
arbetsmarknadsutbildningen för beräknade medel. Det betonas att också
AMU-gruppen verksamt måste bidra till att fler arbetslösa får del i
arbetsmarknadsutbildningen. Någon medelsökning föreslås inte.</pre>
<pre>I propositionen anförs att de som löper risk för utförsäkring från
arbetslöshetskassan skall kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning som ett
alternativ till beredskapsarbete, i de fall utbildning är ett bättre
alternativ. Regeringen hemställer att riksdagen tar del av vad som anförts i
detta hänseende.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser att propositionen bör läggas till handlingarna
i motsvarande del.</pre>
<pre>Vänsterpartiet anser i sin motion Fi37 av Lars Werner m.fl. att
kompetensutvecklingen i arbetslivet måste stimuleras (yrkande 21). Direkta
stimulansbidrag för kompetensutveckling bör kunna utges, eventuellt
tillsammans med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom beredskapsarbete.
En förutsättning bör dock vara att det finns ett lokalt avtal om en
utbildningsplan.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående behandlat frågan om
kompetensutveckling i arbetslivet. Förslag från regeringen bör avvaktas. Detta
gäller självfallet även i fråga om ekonomiska villkor och andra regler vid
kompetensutvecklingen. Utskottet kan således inte tillstyrka Vänsterpartiets
motion Fi37 (yrkande 21).</pre>
<pre>I sammanhanget behandlar utskottet även motion Fi38 av Sigge Godin (fp) som
avser utbildning i företag. Det är motionärens uppfattning att bidrag bör
kunna lämnas till arbetsgivarna inte bara till utbildningskostnaderna, utan
också till lönekostnader. Lönekostnadsbidrag kan i dag enbart utgå till företag
inom tillverkningsindustrin. Motionären understryker behovet i dagsläget av
åtgärder som underlättar för företag att hålla kvar personal samtidigt som man
kan ge de anställda kunskapsförnyelse. Han anser också att närings- och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör vara branschmässigt neutrala. En
vidgning av stödvillkoren bör enligt motionären kunna täckas inom befintliga
resursramar.</pre>
<pre>Utbildning i företag är enligt utskottets mening en betydelsefull form av
utbildning som blir ett särskilt viktigt alternativ för att förhindra att
uppsägningar eller permitteringar verkställs. Utskottet vill erinra om att
bidraget till lönekostnader inom tillverkningsindustrin enbart är en
försöksverksamhet, som med hänsyn till konjunkturläget förlängts att gälla även
innevarande budgetår. Enligt utskottets mening bör denna försöksverksamhet
utvärderas innan man tar ställning till om bidrag till lönekostnader bör kunna
utges mera generellt. Utskottet avstyrker motion Fi38 med hänvisning till
detta.</pre>
<pre>Vad gäller utbildningsvikariaten väntar sig arbetsmarknadsministern ett
stort intresse från arbetsgivarnas sida. Bedömningen görs att i genomsnitt
20000 personer per månad skall omfattas av vikariaten under resten av
innevarande budgetår.</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) beskriver i motion Fi57 (yrkande
6), utbildningsvikariaten som ett misslyckande. Privata företag anställer inte
gärna vikarier, sägs det. Frågan om utbildningsvikariat i det privata
näringslivet bör utredas enligt motionärerna.</pre>
<pre>Utskottet delar inte motionärernas syn på utbildningsvikariaten och ser ingen
anledning att utreda frågan. Motionen avstyrks således i den delen.</pre>
<pre>Till förstärkning av utbildningen i det reguljära
utbildningsväsendet läggs det fram förslag om medel till den
kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan som skall anvisas
på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</pre>
<pre>Det är enligt propositionen angeläget att arbetslösa kan komplettera sina
tidigare utbildningar, och därför bör det kommunala offentliga skolväsendet och
folkhögskolorna ges förutsättningar att anordna kompletterande utbildningar
under våren 1993.</pre>
<pre>Regeringen föreslår att AMS beviljas 316 miljoner kronor för ändamålet,
motsvarande 23000 heltidsplatser. Beloppet skall utgöra bidrag till en del av
utbildningskostnaden för kommuner och folkhögskolor som anordnar dessa
utbildningar. Till detta kommer medel för studiestöd m.m., som anvisas över
Utbildningsdepartementets anslag.</pre>
<pre>Kostnaderna för utbildning vid komvux, exkl. studiestöd, beräknas till 143
miljoner kronor, motsvarande 13000 heltidsplatser, vid gymnasieskolan till 67
miljoner kronor för 5000 platser och vid folkhögskolan till 106 miljoner
kronor också för 5000 platser.</pre>
<pre>Beträffande folkhögskolorna anges att AMS bör kunna lämna bidrag direkt till
skolorna eller via Folkbildningsrådet.</pre>
<pre>I fyra motioner framförs kravet att medlen till folkhögskolorna bör
kanaliseras direkt genom Folkbildningsrådet. Det är motionerna Fi37 (yrkande
19) av Lars Werner m.fl. (v), Fi39 av Anita Persson (s), Fi67 av Ivar Virgin
(m) och Fi19 av Elisabeth Persson (v).</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser liksom motionärerna att goda skäl talar för
att medlen till folkhögskolorna kanaliseras på vanligt sätt, dvs. genom
Folkbildningsrådet. Det skall dock understrykas, att syftet är att vidga
möjligheterna för de arbetslösa att öka sin kompetens. Vid fördelningen av
medlen bör enligt utskottets mening samråd ske med Arbetsmarknadsverket.</pre>
<pre>Utskottet anser att regeringens förslag om bidrag till utbildning i det
reguljära utbildningsväsendet bör godkännas, dock att den del av medlen som
beräknats till folkhögskolorna, 106 miljoner kronor, bör fördelas av
Folkbildningsrådet. Motionerna Fi19, Fi37 (yrkande 19), Fi39 och Fi67
tillstyrks därmed.</pre>
<pre>Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motion Fi57 (yrkande 4) av Laila
Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd). Motionärerna anser att de medel som avser
komvux och folkhögskolan bör användas till yrkesutbildningar och
yrkeskompletteringar.</pre>
<pre>Utskottet anser i denna fråga liksom regeringen att inriktningen vid
användningen av de nu föreslagna medlen bör vara att ge arbetslösa möjlighet
att komplettera tidigare utbildning och kan således inte ställa sig bakom
motionskravet att det skall vara fråga om yrkesinriktad utbildning. Motion Fi57
avstyrks i motsvarande del.</pre>
<pre>Bidrag till affärsverksinvesteringar</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.5) anförs att stora investeringar inom
infrastrukturområdet -- vilka primärt motiveras av andra förhållanden -- har
tidigarelagts av arbetsmarknadsskäl. Situationen på arbetsmarknaden är
emellertid så allvarlig att den motiverar ytterligare infrastruktursatsningar.
I propositionens bilaga 4, Kommunikationsdepartementet, föreslås ytterligare 1
500 miljoner kronor till Vägverkets disposition för reparationer och
investeringar på länsvägnätet huvudsakligen i skogslänen.</pre>
<pre>I föreliggande bilaga 7 föreslår regeringen att AMS tilldelas medel så att
myndigheten centralt i samråd med de affärsverk som finansierar sina
investeringar utanför statsbudgeten samt med Byggnadsstyrelsen kan inventera
och initiera lämpliga investeringar som snabbt kan komma i gång. Medlen skall
utgöra bidrag till de kostnader som tidigareläggningen medför. Inriktningen
skall enligt propositionen vara att skapa sysselsättning åt svaga grupper samt
i regionalpolitiskt prioriterade områden. 1000 miljoner kronor beräknas för
detta ändamål.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet noterar att de medel som ställs till Vägverkets
disposition enligt propositionen skall fördelas på ett sådant sätt att stor
hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang återigen framhålla behovet av
utvärdering av det antal personer som kan få sysselsättning genom olika
infrastrukturåtgärder m.m. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den
samlade redovisning av arbetsmarknadsinsatserna och de effekter de beräknas få
som regeringen aviserat. Enligt propositionen kommer en sådan redovisning att
lämnas till riksdagen senare under innevarande budgetår. Utskottet förutsätter
att denna redovisning lämnas i samband med budgetpropositionen för budgetåret
1993/94.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har intet att invända mot det av regeringen
föreslagna bidraget till investeringar till affärsverken enligt ovan.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således ett godkännande i fråga om bidrag
till affärsverksinvesteringar.</pre>
<pre>Beredskapsarbete</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.6) anförs att det är nödvändigt att
kunna erbjuda fler arbetslösa beredskapsarbeten. De arbetslösa som riskerar att
utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen skall uppmärksammas i detta
sammanhang. Vidare måste AMS ha beredskap för insatser med tanke på
omvandlingen av den offentliga sektorn, som kan leda till en ökning av
kvinnornas arbetslöshet. Ytterligare ett skäl till en ökad omfattning av de
sysselsättningsskapande åtgärderna är att ett stort antal personer kommer att
slutföra olika former av arbetsmarknadsutbildning under budgetåret. Liksom i
kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga I:8) pekas på behovet av
beredskapsarbeten inom den skogliga sektorn och till upprustning av skolans
fysiska arbetsmiljö.</pre>
<pre>Det ytterligare behovet av medel för beredskapsarbete har för innevarande
budgetår beräknats till 3 400 miljoner kronor, vilket motsvarar 30 000 personer
i genomsnitt per månad under resten av budgetåret. I beloppet ingår också
kostnader för rekryteringsstöd.</pre>
<pre>Vidare anförs i propositionen att ytterligare 250 miljoner kronor tillförs
för otraditionella insatser på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vid
användningen av dessa medel skall speciellt kvinnornas och ungdomarnas behov
uppmärksammas.</pre>
<pre>I motion Fi57 (yrkande 5) av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen att beredskapsarbeten
får sökas hos den privata företagsamheten.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet informerar om att såväl statliga myndigheter,
kommuner och landsting som enskilda arbetsgivare kan anordna beredskapsarbete.
Lönen betalas ut av arbetsgivaren som -- vid enskilt beredskapsarbete -- får
ett grundbidrag med högst 50 % av lönekostnaderna.</pre>
<pre>Utskottet erinrar om att enligt förordning (1987:411) om beredskapsarbete
skall en arbetslös som riskerar att bli utförsäkrad anvisas ett
beredskapsarbete om det inte finns särskilda skäl emot det. Naturligtvis skall
arbetsgivarens önskemål om arbetskraft och den sökandes önskemål om arbete så
långt som möjligt stämma överens. Med hänvisning till det anförda anser
arbetsmarknadsutskottet att det här aktuella motionsyrkandet inte bör påkalla
någon riksdagens åtgärd. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således motion Fi57
(yrkande 5).</pre>
<pre>Medelsanvisningen</pre>
<pre>Enligt regeringens förslag bör till reservationsanslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisas ytterligare 8 066 miljoner kronor. I och med de
beslut riksdagen fattade på grundval av 1992 års kompletteringsproposition har
tidigare 19 807 miljoner kronor anvisats till detta anslag (1991/92:Fi30, rskr.
350). Sammanlagt betyder detta att 27 873 miljoner kronor har beräknats för
innevarande budgetår. Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick under
föregående budgetår till 17386 miljoner kronor.</pre>
<pre>Regeringens föreliggande medelsförslag är en konsekvens av den nu planerade
inriktningen. Sammanfattningsvis innebär förslaget följande beräkning.</pre>
<pre></pre>
<pre>_________________________________________________________</pre>
<pre>Arbetsmarknadspolitisk åtgärd            Miljoner kronor
_________________________________________________________</pre>
<pre>Anordnande av arbetslivsutveckling         200
Ungdomspraktik                           2 900
Utbildning i komvux, gymnasieskolan
och folkhögskolor                        316
Bidrag till affärsverksinvesteringar     1 000
Beredskapsarbete                         3 400
Otraditionella insatser                    250</pre>
<pre>Summa                                    8 066</pre>
<pre></pre>
<pre>Vänsterpartiet yrkar i sin motion Fi37 (yrkande 22) att ytterligare tre
miljarder kronor utöver regeringens förslag anslås till
arbetsmarknadsutbildningen, dvs. till anslaget Arbetmarknadspolitiska åtgärder.
Liksom regeringen anser partiet att medlen till arbetsmarknadsutbildning bör
användas så effektivt som möjligt. Den ökade efterfrågan har dock tärt på
resurserna, vilket lett till en olycklig nedtrappning.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag i fråga
om strukturen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Motionernas
ändringsförslag har i huvudsak avstyrkts. Beträffande motion Fi37 (yrkande 22)
vill utskottet erinra om att drygt 11,2 miljarder kronor beräknats under
innevarande budgetår för köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och
utbildningsbidrag i samband med denna, vilket innebär en ökning i förhållande
till budgetåret innan med 1,2 miljarder kronor på denna delpost. Vidare
konstaterar arbetsmarknadsutskottet att regeringen i slutet på oktober i år
uppdragit åt AMS att i samråd med AMU-styrelsen vidta åtgärder för att minska
kostnaderna för anordnande av arbetsmarknadsutbildning. Bland annat bör
affärsmässigheten i upphandlingsförfarandet stärkas och ingångna avtal ses
över. Enligt uppdraget skall resultatet bli en väsentlig utökning av
arbetsmarknadsutbildningen under återstoden av innevarande budgetår. AMS skall
senast den 1 december 1992 redovisa vidtagna åtgärder och beräknade effekter av
dessa.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar en beräknad medelsökning mellan budgetåren för
arbetsmarknadsutbildningen tillsammans med krav på effektivisering av
medelsanvändningen.</pre>
<pre>Utskottet vill vidare erinra om att "storanslaget" Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inrymmer kraftigt ökade resurser för innevarande budgetår jämfört med
föregående budgetår. Som anförts tidigare emotser utskottet regeringens samlade
redovisning av arbetsmarknadsinsatserna och de effekter de beräknas få i
samband med budgetpropositionen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen
begärda anslagsförstärkningen på 8 066 000 000 kronor och avstyrker motion Fi37
(yrkande 22).</pre>
<pre>
Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden</pre>
<pre>I bilaga 3 till proposition nr 50 (Socialdepartementet) föreslås en sänkning
av arbetsgivaravgifterna med totalt 4,30 procentenheter. Arbetarskyddsavgiften,
som för närvarande uppgår till 0,35 % av löneunderlaget, föreslås helt
avvecklad. Egenavgiften, för närvarande 0,20 %, föreslås likaledes helt
avvecklad.</pre>
<pre>Sänkningen av arbetarskyddsavgiften grundar sig till en del på det beslut som
riksdagen fattade i våras om att avveckla statsbidraget till
företagshälsovården från den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 11, AU12,
rskr. 251). Av arbetarskyddsavgiften har 53,3 % gått till ett särskilt konto
hos Riksgäldskontoret för detta ändamål. Som en följd av avvecklingen av
statsbidraget sänks arbetarskyddsavgiften med 0,18 procentenheter. Hela den del
av egenavgiften som utgörs av arbetarskyddsavgift har gått till
företagshälsovården; avvecklingen av statsbidraget innebär att
arbetarskyddsavgiften helt slopas. I stället föreslås en motsvarande höjning av
arbetsskadeavgiften, som därmed kommer att uppgå till 1,38 resp. 1,40 % av
avgiftsunderlaget.</pre>
<pre>I övrigt grundar sig sänkningen av arbetsgivaravgifterna på överenskommelsen
mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet. Den del, 0,17
procentenheter, som återstår av arbetarskyddsavgiften efter reduktion för
företagshälsovården, föreslås slopad. Hela arbetarskyddsavgiften tas alltså
bort.</pre>
<pre>Hur arbetsgivaravgiften skall användas regleras för närvarande i 4 kap. 8 §
socialavgiftslagen. Enligt nu gällande regler skall de influtna
arbetarskyddsavgifterna föras till -- förutom företagshälsovården --</pre>
<pre>a) staten för finansiering av verksamheten vid Arbetarskyddsverket och
Arbetsmiljöinstitutet,</pre>
<pre>b) Arbetsmiljöfonden för vissa i paragrafen angivna ändamål.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att 4 kap. 8 § upphävs. Effekten av detta är bl.a.
att Arbetsmiljöfonden kommer att sakna finansiering. Inte heller kommer det att
finnas någon lagreglering av vad fondens medel skall användas till.</pre>
<pre>I proposition 1992/93:117 om lönegarantifonden m.m., som också tar upp
Arbetsmiljöfondens finansiering, konstateras att förslagen i proposition nr 50
medför att Arbetsmiljöfondens verksamhet kommer att sakna finansiering. Mot den
bakgrunden föreslår arbetsmarknadsministern att medel anvisas på ett nytt
anslag under tionde huvudtiteln, Bidrag till Arbetsmiljöfonden. För perioden
den 1 januari 1993 -- den 30 juni 1993 beräknas medelsbehovet till 267 miljoner
kronor, vilket motsvarar vad som enligt uppskattning skulle ha flutit in till
Arbetsmiljöfonden från arbetarskyddsavgiften för samma tidsperiod.</pre>
<pre>Socialdemokraterna har invändningar mot regeringens förslag. I partimotionen
Fi35 (yrkandena 5 och 6), anförs att krisuppgörelsen innebar att sänkningen av
arbetsgivaravgifterna skulle avse andra än fondrelaterade avgifter. Regeringens
förslag, som innebär att Arbetsmiljöfondens finansiering försvinner, strider
därför mot uppgörelsen enligt Socialdemokraterna. De anser också att
Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter måste regleras i lag. Enligt motionen bör
0,17 % av arbetarskyddsavgiften behållas. I stället kan folkpensionsavgiften
sänkas i motsvarande mån.</pre>
<pre>Socialdemokraterna lägger fram lagförslag i enlighet med detta. I förhållande
till proposition nr 50 innebär motionens förslag avseende arbetarskyddsavgiften
att denna skall uppgå till 0,17 % av löneunderlaget i stället för att helt
avvecklas (2 kap. 1 §) samt att 49,5 % av den skall föras till staten för
finansiering av Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och
återstoden till Arbetsmiljöfonden och där användas för samma ändamål som enligt
nu gällande regler (4 kap. 8 §).</pre>
<pre>I motion A5 av Ingela Thalén m.fl. (s), som väckts med anledning av
proposition 117 om lönegarantifonden m.m., motsätter sig motionärerna förslaget
om att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.</pre>
<pre>Med anledning av den sistnämnda propositionen har även väckts en motion A3 av
Sten Söderberg (-) i vilken yrkas avslag på propositionen. Såvitt avser den nu
berörda frågan innehåller motionen inte någon motivering.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag om att helt
avveckla arbetarskyddsavgiften och som en följd därav upphäva bestämmelsen om
användningsområdet för arbetarskyddsavgiften. Medel för Arbetsmiljöfondens
verksamhet bör anslås över statsbudgeten. Eftersom det är fråga om ett bidrag
som skall överföras till fonden är det enligt utskottets mening lämpligt att
det anvisas i formen av ett obetecknat anslag. Utskottet noterar i sammanhanget
att något förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet inte har lagts
fram. Därmed utgår utskottet från att någon ändring inte är avsedd. Utskottet
ansluter sig till medelsberäkningen.</pre>
<pre>Det anförda innebär att proposition nr 50 och proposition nr 117, båda i
motsvarande delar, tillstyrks med den ändringen att medlen till
Arbetsmiljöfonden bör anvisas i form av ett obetecknat anslag samt att
motionerna Fi35 (yrkandena 5 och 6) samt A3 och A5 avstyrks.</pre>
<pre>
Arbetslivsfonden</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.7) föreslås att medel från
Arbetslivsfonden -- 3 miljarder kronor -- skall överföras till
statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av statlig verksamhet.
Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse
från 2 § lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag
återfinns i bilaga till propositionen. Det bör ankomma på regeringen, anförs
det i propositionen, att besluta om överföringen under budgetåret 1992/93, dock
tidigast två månader efter riksdagens beslut. Den nämnda åtgärden innebär att
regeringsuppdraget till den centrala Arbetslivsfonden att rikta särskilda
insatser till de små företagen, framför allt inom tillverkningsindustrin, inte
kan fullföljas.</pre>
<pre>Vänsterpartiet yrkar i motion Fi37 (yrkande 23) avslag på regeringens
förslag. Enligt Vänsterpartiet bidrar Arbetslivsfondens insatser till att
minska kostnaderna inom arbetslivet och inom socialförsäkringssystemet; dvs.
långsiktigt förväntas en positiv effekt på statsbudgeten. Eftersom fonden
skapades genom en tidsbegränsad arbetsmiljöavgift kan en indragning av delar av
dessa medel inte heller inverka på det strukturella underskottet i
statsbudgeten. Vidare är de aviserade insatserna på småföretagens område
välbehövliga enligt motionärerna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser att det är av största betydelse att på sikt
skapa bättre förutsättningar för svensk ekonomi. Mot bakgrund av den ekonomiska
krisen och den därav föranledda överenskommelsen mellan regeringen och det
Socialdemokratiska arbetarepartiet anser utskottet att en överföring av 3
miljarder kronor från Arbetslivsfonden till statsbudgeten bör godkännas som ett
led i de nödvändiga åtgärderna för att stabilisera den svenska ekonomin.
Vänsterpartiets uppfattning att statsbudgeten skulle gagnas mera vid en
utebliven överföring kan arbetsmarknadsutskottet inte ställa sig bakom.</pre>
<pre>Finansutskottet bör därför tillstyrka att regeringens förslag till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift antas samt
avstyrka motion Fi37 (yrkande 23).</pre>
<pre>Semester och arbetstid</pre>
<pre>I propositionen (bilaga 7, avsnitt 2.2.8) föreslås att den lagstadgade
rätten till semester inskränks från 27 till 25 dagar per semesterår.
Samtidigt bör semesterlönen minskas från tretton till tolv procent av
löneunderlaget (arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen). Förändringen bör göras på motsvarande sätt som när
semesterrätten utvidgades med två dagar (prop. 1989/90:59, AU10, rskr. 142, SFS
1990:102), dvs. den lägre semesterlönen skall tillämpas från och med det
intjänandeår som börjar den 1 april 1993. Detta innebär att 25-dagarssemestern
skall tillämpas från och med semesteråret den 1 april 1994 -- den 31 mars 1995.
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till propositionen.</pre>
<pre>Vidare anförs i propositionen att för en stor del av arbetstagarna gäller
avtal om 27 semesterdagar eller fler. Med hänsyn till den nuvarande ekonomiska
situationen är det enligt regeringen angeläget att parterna på arbetsmarknaden
i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två.</pre>
<pre>I tre motioner begärs att regeringens förslag angående lag om ändring i
semesterlagen avslås.</pre>
<pre>Vänsterpartiet motiverar i motion Fi37 (yrkande 29) ett sådant
ställningstagande med konjunkturpolitiska skäl och rättviseskäl. Det är också
orealistiskt att tro att denna åtgärd kan få genomslag på samtliga
avtalsområden. På lång sikt bör den dagliga arbetstiden kortas enligt
Vänsterpartiet.</pre>
<pre>Även i motion Fi21 anser Annika Åhnberg (-) att regeringens förslag bör
avslås av såväl konjunkturskäl som rättviseskäl. Enligt hennes mening är det
inte acceptabelt att man från regeringens sida försöker styra arbetsmarknadens
parter.</pre>
<pre>Utan att anföra motivering motsätter sig Sten Söderberg (-)
regeringsförslaget i motion Fi16.</pre>
<pre>Beträffande motionsmotiveringarna kan arbetsmarknadsutskottet inte hålla med
om att 27-dagarssemestern bör bibehållas av konjunkturskäl. I likhet med
regeringen vill utskottet peka på att en av förutsättningarna för att bevara
och utveckla välståndet är att tillväxten ökar i den svenska ekonomin.
Regeringens förslag om en minskning av den lagstadgade semestern med två dagar
bör enligt utskottets uppfattning kunna bidra till en förstärkning av det
svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot omvärlden.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens
förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) och avslå motionerna
Fi16 i motsvarande del, Fi21 samt Fi37 (yrkande 29).</pre>
<pre>I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande att
inskränkningar i berättigad ledighet skall drabba alla lika. Regeringens
förslag angående kortare lagstadgad semester är orättfärdigt eftersom det i
stort sett endast drabbar privatanställda, oftast lågavlönade och LO-medlemmar.
Motionärerna menar att det finns alternativ till semesterförkortning.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har i sitt ovan nämnda betänkande 1989/90:AU10
refererat uppgifter från 1986 års semesterkommitté (betänkandet SOU 1988:54 Om
semester) om att 97 % av de statligt anställda och 74 % av de anställda inom
kommuner och landsting hade mer än fem veckors semester. Inom SAF/LO- och
SAF/PTK-områdena däremot gällde i huvudsak endast den lagstadgade semestern.
Någon ny undersökning av dessa förhållanden har inte gjorts. Om de nämnda
siffrorna i stort sett kvarstår oförändrade kan utskottet förstå motionärernas
krav att inskränkt ledighet skall drabba alla lika.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att utfallet av semesterförändringarna
skall bli enhetligt för alla grupper på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet vill därför starkt stryka under önskvärdheten av att
parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar
med två för de grupper som har 27 dagar eller fler. Utgångspunkten är att den
nödvändiga avtalsmässiga anpassningen även fortsättningsvis skall fungera så
att särskilda lagstiftningsåtgärder inte skall bli aktuella.</pre>
<pre>Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att motion
Fi65 bör avslås av riksdagen.</pre>
<pre>Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Fi36 (yrkande 10) en utredning om
konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsgivaren och det lokala facket bör inom
vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 % arbetstid, själva bestämma arbetstiden
enligt motionärerna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har så nyligen som den 3 november i år behandlat
frågan om flexibla arbetstider och inom denna ram även konjunkturanpassad
arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1992/93:AU4 att friare arbetstidsförläggning är en viktig
framtidsfråga och att utskottet utgår från att regeringen återkommer med
förslag på detta område inom en nära framtid. Arbetsmarknadsutskottet har inte
ändrat uppfattning i denna fråga. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
med anledning av det aktuella yrkandet är därför enligt utskottets mening inte
erforderligt. Motion Fi36 (yrkande 10) avstyrks därmed.</pre>
<pre>Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi37 (yrkande 61) en utredning av
krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på
jämställdheten mellan könen. Enligt Vänsterpartiet har många kvinnor
uppfattningen att krisåtgärderna ensidigt drabbar kvinnorna.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen sedan år 1989 i
budgetpropositionen eller på annat sätt redovisar fördelningen av ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män. Såväl löner, inkomster, arbetstider och
pensionspoäng som könsfördelningen i statliga styrelser m.m. särredovisas,
senast i proposition 1991/92:100, bilaga 12, underbilaga 12.5.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare behandlat frågan om statistik över hur
statsbudgetens resurser fördelas på kvinnor och män (senast i det av riksdagen
godkända betänkandet 1990/91:AU17). Arbetsmarknadsutskottet står kvar vid sin
då uttryckta uppfattning att vid framtagande av statistik på det statliga
området, t.ex. i budgetpropositionen, är det naturligt att också den
könsmässiga aspekten uppmärksammas. Därmed anser arbetsmarknadsutskottet att
det aktuella motionsyrkandet inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Motion Fi37
(yrkande 61) avstyrks således.</pre>
<pre>Förslag till regionala sysselsättningsprogram</pre>
<pre>I 29 motioner tas upp frågor rörande sysselsättningen regionalt. En översikt
av de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna förordar
ges i sammanställningen nedan. I vissa av dessa motioner finns förteckningar
eller hänvisningar till förteckningar över statliga och kommunala projekt som
kan startas omgående eller tidigareläggas. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar
till dessa underlag. Vad gäller de socialdemokratiska motionerna finns yrkanden
att vad som anförts i resp. motion och i partimotion Fi35 (s) beträffande
sysselsättningssituationen i resp. län eller region skall ges regeringen till
känna.</pre>
<pre></pre>
<pre>I det följande lämnas en sammanställning över förslagen</pre>
<pre></pre>
<pre>______________________________________________________________________________</pre>
<pre>Motioner                        Region              Åtgärder
______________________________________________________________________________</pre>
<pre>
Fi27 av Georg Andersson         Västerbottens län   Ökad medelstilldelning,
m.fl. (s)                                      infrastrukturinvesteringar</pre>
<pre>Fi30 av Hans Stenberg           Västernorrlands     Infrastruktur; stöd till
m.fl. (s)                  län                 exportindustrin; FoU; ut-
lokalisering; riskvilligt
kapital, stöd till Ånge</pre>
<pre>Fi31 av Sten-Ove Sundström      Norrbottens län     Infrastruktur; FoU; stöd
m.fl. (s)                                      kultur, turism, olika in-
dustrier; kvinnliga kom-
petenscentra</pre>
<pre>Fi32 av Martin Nilsson          Jönköpings län      Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning; sats-
ning på kommunerna</pre>
<pre>Fi33 av Maj-Inger Klingvall     Östergötlands       Infrastruktur; tidigare-
m.fl. (s)                  län                 läggning av statliga
investeringar; kommunala
byggprojekt; decentrali-
sering av ansvar vid in-
frastrukturinvesteringar</pre>
<pre>Fi34 av Håkan Strömberg        Örebro län           Infrastruktur; utbildning;
m.fl. (s)                                      tidigareläggning av stat-
liga investeringar</pre>
<pre>Fi40 av Birthe Sörestedt       Skåne                Arbetstillfällen för kvin-
m.fl. (s)                                      nor; ökad kvinnoutbild-
ning; ökade resurser till
länsarbetsnämnderna i
Skåne</pre>
<pre>Fi44 av Owe Andréasson         Hallands län         Kompetensutveckling; in-
m.fl. (s)                                      frastruktur; kommunala
investeringar</pre>
<pre>Fi46 av Monica Widnemark       Kronobergs län       Infrastruktur; bygg-
m.fl. (s)                                      projekt</pre>
<pre>
Fi47 av Birgitta Dahl          Uppsala län          Stärkande av närings-
m.fl. (s)                                      livet; investeringar;
ytterligare medel till
länet</pre>
<pre>Fi48 av Berit Andnor           Jämtlands län        Infrastruktur; långsiktig
m.fl. (s)                                      satsning på kompetensut-
veckling och kvinnoarbete</pre>
<pre>
Fi49 av Sten Östlund           Göteborg             Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; ytterligare medel
till länet</pre>
<pre>Fi50 av Jan Fransson           Skaraborgs län       Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning</pre>
<pre>
Fi51 av Magnus Persson         Värmlands län        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning</pre>
<pre>
Fi52 av Johnny Ahlqvist        Skåne                Infrastruktur; tidigare-
m.fl. (s)                                      läggning av statliga och
kommunala investeringar</pre>
<pre>Fi53 av Hans Gustafsson        Blekinge län         Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning; kvin-
nornas situation</pre>
<pre>Fi55 av Göran Persson          Södermanlands        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                 län                  jekt; satsning på mindre
företag</pre>
<pre>Fi56 av Inger Hestvik          Kopparbergs län      Yrk. 1. Infrastruktur;
m.fl. (s)                                      byggprojekt, utbildning
Yrk. 2. Länsarbetsnämnd-
ernas medelsdisposition
bör bli friare</pre>
<pre>Fi58 av Sverre Palm            Bohuslän             Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning</pre>
<pre>Fi59 av Stig Alemyr            Kalmar län           Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt: utbildning; ett in-
dustri- och utvecklings-
center</pre>
<pre>Fi60 av Rune Evensson         Norra Älvsborg        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning</pre>
<pre>Fi61 av Ingvar Johnsson       Fyrstadsregionen      Infrastruktur, utbildning;
m.fl. (s)                                      industriell utveckling</pre>
<pre>Fi62 av Jan Fransson          Västsverige           Infrastruktur; produkt-
m.fl. (s)                                      och teknikutveckling;
testområde</pre>
<pre>Fi63 av Arne Kjörnsberg       Södra Älvsborg        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt; utbildning; bättre
handikappvänlighet</pre>
<pre>Fi69 av Lena Hjelm-Wallén     Västmanland           Yrk. 1. Infrastruktur;
m.fl. (s)                                      utbildning; byggprojekt
Yrk. 2. Arbetsmarknads-
medel till beställning
av tåget X2000</pre>
<pre>Fi70 av Ulla Pettersson (s)    Gotlands län         Kompetensutveckling;
kommunikationer, turism</pre>
<pre></pre>
<pre>
Fi71 av Bengt Hurtig (v)      Norrbottens län       Yrk. 1--4, Infrastruk-
tursatsningar inom
Banverkets och Tele-
verkets område, väg-
nätet och flygplatser</pre>
<pre>Fi74 av Anita Johanson        Stockholms län        Infrastruktur; kommunala
m.fl. (s)                                      investeringar, ytter-
ligare medel; räntefria
investeringslån</pre>
<pre>Fi75 av Axel Andersson        Gävleborgs län        Infrastruktur; byggpro-
m.fl. (s)                                      jekt</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det
arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna
från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i de olika länen mellan 3,6
% (Gotlands län) och 8,5 % (Norrbottens län). Störst antal arbetslösa hade
Stockholms län med 39 800 personer. Sammanfattningsvis hade skogslänen en
arbetslöshet på 6,6 % (59 000 personer), medan motsvarande tal för
storstadslänen uppgick till 4,8 % (83200 personer) och för övriga Syd- och
Mellansverige till 5,4 % (102200 personer). Arbetsmarknadsutskottet har
noterat AMS uppfattning att de kvinnodominerade tjänstenäringarna påtagligt
kommer att beröras av minskande sysselsättning under det kommande året. Enligt
AMS kommer då arbetslösheten bland kvinnor att stiga ungefär lika mycket som
för männen varvid skillnaderna består.</pre>
<pre>Vad gäller infrastruktur i Norrbotten är motionsönskemålen likartade i
motionerna Fi31 (i motsvarande del) av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) och Fi71
(yrkandena 1--4) av Bengt Hurtig (v). Ett flertal enligt motionärerna önskvärda
projekt redogörs för i motionerna. Arbetslösheten på 8,5 % i Norrbottens län
berör 11 500 personer (AKU, tredje kvartalet 1992).</pre>
<pre>De i dessa båda motioner upptagna järnvägsbanorna Bottniabanan resp.
Boden--Haparanda-banan behandlas i trafikutskottets av riksdagen godkända
betänkande 1991/92:TU19. Norrlands telekommunikationer tas upp i betänkandet
1991/92:TU20, som även det godkänts av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet
hänvisar till dessa betänkanden.</pre>
<pre>I motion Fi69 (yrkande 2) av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) anförs att en aktiv
arbetsmarknadspolitik också måste karaktäriseras av att förhindra att
arbetslöshet uppstår. I motionen begärs ett riksdagens uttalande att SJ bör ges
möjlighet att omedelbart fullfölja tidigare planerad beställning av snabbtåget
X 2000. Om SJ tvekar kan det enligt motionärerna leda till mycket stora problem
för ABB i Västerås.</pre>
<pre>Frågan om svensk järnvägsindustri och snabbtåget X 2000 har behandlats vid en
interpellationsdebatt i riksdagen den 5 november i år. Kommunikationsministern
redovisade då sin grundinställning att SJ och ABB har ekonomiska
förutsättningar att själva lösa frågan om snabbtågen. Han hade också
underrättelser om att det pågår en diskussion i denna fråga mellan SJ och ABB.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan mening än kommunikationsministern vad
gäller de berörda företagens möjligheter att lösa frågan. Som utskottet har
redovisat ovan är SJ ett av de affärsverk som kommer i fråga för bidrag från de
1000 miljoner kronor som i propositionen föreslås till AMS för
affärsverksinvesteringar.</pre>
<pre>Enligt arbetsmarknadsutskottets mening möter de av regeringen föreslagna
insatserna i föreliggande proposition en stor del av de krav som motionärerna
har fört fram. Det gäller satsningar inom infrastrukturområdet, statliga
byggprojekt samt insatser på utbildningsområdet. Utskottet har ovan behandlat
frågor om olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bidrag till utbildning,
bidrag till affärsverksinvesteringar samt ett anslag på 8 066 miljoner kronor
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den väsentliga ökningen av medel för
beredskapsarbete har bl.a. beräknats med tanke på omvandlingen av den
offentliga sektorn och den väntade utvecklingen av kvinnornas arbetslöshet (se
avsnittet Beredskapsarbete ovan). Därutöver har utskottet informerat om
propositionsförslaget om 1 500 miljoner kronor till Vägverkets disposition för
underhållsåtgärder på länsvägar i s.k. traditionella skogslän m.m.</pre>
<pre>Utskottet har i olika sammanhang pekat på att det är berörda myndigheters
uppgift att fatta de detaljerade besluten om anslagsdisposition. De
arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas av AMS i enlighet med problemens
svårighetsgrad.</pre>
<pre>Även de regionalpolitiska medlen inom ramen för det s.k. länsanslaget
fördelas mellan länen i enlighet med problemens svårighetsgrad i de olika
länen. Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang informera om att
regeringen i slutet av juni beslöt att förlänga inplaceringen av de områden
som då var tillfälliga stödområden fram t.o.m. juni 1993. I vissa fall höjdes
den procentuella nivån på det stöd som kan lämnas. Utskottet har vidare noterat
att arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt den 12 november i år har
berört stödområdesinplaceringen. Enligt arbetsmarknadsministerns svar kommer
regeringen senare under innevarande budgetår att göra en ny bedömning av vilka
kommuner som har sådana problem att de motiverar en inplacering i tillfälligt
stödområde.</pre>
<pre>Vidare skall motion Fi56 (yrkande 2) av Inger Hestvik m.fl. (s) kommenteras
något. Enligt motionärerna bör länsarbetsnämnderna friare få disponera de medel
som finns till förfogande för olika arbetsmarknadspolitiska insatser samt
insatser för arbetshandikappade. Arbetsmarknadsutskottet kan inte biträda
motionärernas uppfattning att länsarbetsnämnderna inte har frihet att välja
arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom ramen för de existerande åtgärdernas
utformning. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:AU11 (rskr. 164) ställt sig bakom den nya anslagsstruktur som innebär
en stor frihet för Arbetsmarknadsverket att i varje situation välja den
lämpligaste åtgärden. Denna frihet har också fortplantats inom
Arbetsmarknadsverkets organisation.</pre>
<pre>Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna Fi27,
Fi30, Fi31, Fi32, Fi33, Fi34, Fi40, Fi44, Fi46, Fi47, Fi48, Fi49, Fi50, Fi52,
Fi53, Fi55, Fi56, Fi58, Fi59, Fi60, Fi61, Fi62, Fi63, Fi69, Fi70, Fi71
yrkandena 1--4 och Fi74.</pre>
<pre>Det arbetsmarknadspolitiska läget i Värmlands och Gävleborgs län tas upp
i motionerna Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s) resp. i Fi75 av Axel Andersson
m.fl. (s). Arbetslösheten uppgick till 6,5 % (9 200 personer) i Värmlands län
och till 7,6 % (11000 personer) i Gävleborgs län det tredje kvartalet 1992.
Utskottet hänvisar till sina synpunkter ovan angående det
arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Därmed avstyrker utskottet
motionerna Fi51 och Fi75.</pre>
<pre>Stockholm den 25 november 1992</pre>
<pre>På arbetsmarknadsutskottets vägnar</pre>
<pre>Ingela Thalén</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Sonja Rembo (m), Anders G
Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c),
Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila
Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist
(s), Berit Andnor (s) och Inger Gustavsson (fp).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>Avvikande meningar</pre>
<pre>
1. Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin</pre>
<pre>Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Sten Östlund, Monica Öhman,
Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser följande:</pre>
<pre>Regeringens proposition bygger på överenskommelser som träffats mellan
Socialdemokraterna och de fyra regeringspartierna. I vissa viktiga delar
avseende utskottets ansvarsområde innebär dock förslagen i propositionen att
regeringen frångått överenskommelser som träffats. Ett sådant exempel är
borttagandet av arbetarskyddsavgiften.</pre>
<pre>Detta innebär att finansieringen av Arbetsmiljöfonden försvinner, vilket
strider mot uppgörelsen. En avgift om 0,085 % måste därför finnas kvar i form
av en arbetarskyddsavgift. Likaså måste Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter,
vilka nu skall tas bort enligt regeringens förslag, finnas kvar i lag. Hela
arbetarskyddsavgiften om 0,17 % bör behållas. I stället kan
folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån.</pre>
<pre>Företrädare för de fyra regeringspartierna har i utskottet vägrat att
återställa överenskommelsen på denna punkt. För att uppnå erforderlig majoritet
har man stött sig på Ny demokrati.</pre>
<pre>Det har inte heller ännu klarats ut hur de arbetsrättsliga frågorna skall
hanteras för framtiden.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund är det inte meningsfullt för oss att närmare analysera och
diskutera enskilda inslag i propositionen i övrigt. Överenskommelserna mellan
oss och regeringen skall nämligen ses som en helhet.</pre>
<pre></pre>
<pre>2. Dispens från lagen om anställningsskydd m.m.</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar
med "Sådana arbetsmarknadspolitiska" och slutar med "Fi36 (nyd)" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet ställer sig bakom tankarna i motion Fi36 av Ian Wachtmeister
m.fl. (nyd) om hur man bör motverka det resursslöseri som den stora
arbetslösheten innebär. Ersättningar betalas ut till de arbetslösa utan att
något nyttigt arbete blir utfört samtidigt som arbetslösheten medför stort
mänskligt lidande. Det vore bättre om dessa arbetslösa kunde ges möjlighet till
tillfällig anställning i företagen utan att omfattas av lagen om
anställningsskydd. De skulle ha bibehållen arbetslöshetsersättning och
företagen skulle betala mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller
marknadsmässig lön. De arbetslösa kan själva ta initiativet. Med ett sådant
system skulle många tusen arbetslösa kunna få meningsfullt arbete. Självfallet
måste vissa regler tillskapas så att missbruk förhindras. När konjunkturen
vänder kan dessa personer i många fall få fast anställning och de
företagsstimulerande åtgärderna få effekt. Resultatet skulle bli en
nationalekonomisk vinst.</pre>
<pre>Utskottet anser också att ett nytt lärlingssystem måste införas med löner som
står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra produktionen. Frågan
är av utomordentlig betydelse för näringslivet och dess framtid och därmed för
de produktiva jobben.</pre>
<pre>Det är vidare utskottets uppfattning att arbetsrätten måste förändras och
moderniseras i den riktning som anges i den borgerliga regeringens direktiv
(dir. 1991:118) till Arbetsrättsutredningen. Det vore mycket olyckligt om
Socialdemokraterna fick framgång i sina försök att förhindra de förändringar
som är nödvändiga av hänsyn till det svenska näringslivet och dess
konkurrenskraft och för möjligheten till utländska investeringar i Sverige.
Utredningen måste alltså fullfölja sitt nuvarande uppdrag.</pre>
<pre>När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att den bör
reformeras i enlighet med det förslag som läggs fram i Nydemokraternas motion.
Arbetslöshetskassorna skall inte administreras av de fackliga organisationerna.
I korthet går förslaget i övrigt ut på att staten skall stå för ett visst
grundskydd under en begränsad period med fem karensdagar. Arbetsgivaren skall
teckna en obligatorisk privat försäkring som täcker inkomstförluster därutöver
upp till en viss inkomstrelaterad nivå, maximerad till vad som motsvarar en
årslön på 7,5 basbelopp. För ytterligare inkomstförluster skall privat
frivillig försäkring kunna tecknas, eventuellt kollektivt genom de fackliga
organisationerna.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16
och 17 bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>
3. Räntesubventioner avseende vissa ROT-arbeten</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Ytterligare resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar
med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet ansluter sig till förslaget i motion Fi25 yrkande 1 av Robert
Jousma (nyd) att 2,5 miljarder kronor av de medel som anvisas till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör specialdestineras till räntesubventioner
avseende lån för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark.
Vad som anförts med anledning av motionen i motsvarande del bör ges regeringen
till känna.</pre>
<pre>
4. Arbetslivsutveckling</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att arbetsmarknadsutskottets överväganden i
avsnittet En ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- arbetslivsutveckling bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet är kritiskt till regeringens förslag om arbetslivsutveckling. Som
framhålls i motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson måste politiken
inriktas på olika åtgärder för att få det svenska näringslivet att börja
blomstra och för att skapa verkliga arbeten. Om förslaget om
arbetslivsutveckling genomförs kommer det att skapa en jättelik byråkrati med
ett stort antal myndigheter, organisationer och företag inblandade. Man kan
ställa frågan vem som skall ha det yttersta ansvaret för denna byråkrati. Man
kan också fråga sig vilka företag som skulle vara villiga att ställa upp i det
ekonomiska läge som nu råder, där alla krafter måste inriktas på att få
företaget att gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att arbetslivsutvecklingen
endast omfattar de A-kasseberättigade. Det finns andra kategorier som lika väl
skulle behöva sysselsättning.</pre>
<pre>Utskottet är i och för sig positivt till att personer som uppbär
arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag. Såsom framförs i
motionen kan den s.k. Hallstahammarmodellen vara ett sätt. Det är ett
obyråkratiskt system som anordnas av kommunen.</pre>
<pre>Av dessa skäl anser utskottet att regeringens förslag bör avslås av
riksdagen.</pre>
<pre>De medel som var tänkta att avse vissa kostnader i sammanhanget bör i stället
användas till köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata
näringslivet. På det sättet skulle uppskattningsvis 10000 personer per månad
kunna få yrkesutbildning med stora chanser till anställning, när konjunkturen
vänder.</pre>
<pre>Skulle riksdagen bifalla regeringens förslag om arbetslivsutveckling anser
utskottet att vissa justeringar bör göras. Som redan nämnts kommer systemet att
leda till en stor byråkrati. Såsom framhålls i motion Fi57 hade det varit
bättre om arbetsförmedlingen ensam fått sköta arbetslivsutvecklingen eftersom
det är förmedlingen som har kunskap om marknaden, organisationerna,
föreningarna osv.</pre>
<pre>Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen med anledning av motion
Fi57 yrkandena 2 och 3 bör dels avslå regeringens förslag i motsvarande delar,
dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.</pre>
<pre>Vid bifall till regeringens förslag bör riksdagen ge regeringen till känna
vad som anförts om att arbetsförmedlingen bör handha arbetslivsutvecklingen
(yrkande 1).</pre>
<pre>
5. Utbildning i företag</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utbildning i" och slutar med
"till detta" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utbildning i företag är enligt utskottets mening en betydelsefull form av
utbildning som blir ett särskilt viktigt alternativ för att förhindra att
uppsägningar eller permitteringar verkställs, samtidigt som man kan stärka
kompetensen hos de anställda. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i
motion Fi38 av Sigge Godin (fp) att bidrag till lönekostnaderna bör kunna utges
inom alla branscher. Därmed vinner man också fördelen att bidraget blir
branschneutralt. Som
anförs i motionen bör en utvidgning av stödvillkoren kunna rymmas inom
befintliga resursramar.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi38 bör ges regeringen till
känna.</pre>
<pre>
6. Utbildningsvikariaten</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "den delen" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att utbildningsvikariaten måste betraktas som ett
misslyckande. Det är orealistiskt att tro att de privata företagen skulle
anställa vikarier i någon större utsträckning. Därför bör, såsom begärs i
motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd),
utbildningsvikariaten inom det privata näringslivet utredas.</pre>
<pre>Vad riksdagen anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 6) bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>
7. Yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet anser i" och
slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>De medel som föreslås till komvux och folkhögskolan bör, såsom begärs i
motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd), öronmärkas för
yrkesutbildning. På de små orterna finns enbart teoretisk utbildning, och
folkhögskolorna har i princip enbart förberedande yrkesutbildningar. Därför bör
det enligt utskottets mening klart anges att det skall vara fråga om
yrkesutbildningar eller yrkeskompletteringar.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 4) bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>
8. Beredskapsarbete i privat företagsamhet</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets
yttrande i avsnittet Beredskapsarbete som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
informerar" och slutar med "Fi57 (yrkande 5)" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är såväl arbetsförmedlingar som
företag och arbetssökande otillräckligt informerade om att beredskapsarbete
även kan ordnas inom privat företagsamhet. Information från AMS bör klargöra
det riktiga förhållandet.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (yrkande 5) bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>
9. Konjunkturanpassad arbetstid</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets
yttrande i avsnittet Semester och arbetstid som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har så" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
1992/93:AU4 framfört att en friare arbetstidsförläggning är en viktig
framtidsfråga och att utskottet utgår från att regeringen återkommer med
förslag på detta område inom en nära framtid. Med hänsyn till att
konjunktursvängningar inte kan undvikas anser utskottet att det emotsedda
regeringsförslaget på arbetstidsområdet bör inrymma en konjunkturanpassad
arbetstid. Inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120%, bör arbetsgivaren och
det lokala facket själva bestämma arbetstiden. Utskottet ställer sig således
bakom Nydemokraternas motion Fi36 i denna del.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (yrkande 10) bör delges
regeringen.</pre>
<pre>
10. Det arbetsmarknadspolitiska läget i Värmlands och Gävleborgs län</pre>
<pre>Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets
yttrande i avsnittet Förslag till regionala sysselsättningsprogram som börjar
med "Det arbetsmarknadspolitiska" och slutar med "och Fi75" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är sysselsättningssituationen i
Värmlands och Gävleborgs län utomordentligt oroväckande. I motionerna Fi51 och
Fi75 finns intressanta uppslag till sysselsättningsskapande insatser vilka
bygger på länens egna bedömningar. Utskottet instämmer i motionernas syn på
behovet av framåtsyftande insatser som kan förstärka länens framtidsutsikter
och arbetsmarknadssituation.</pre>
<pre>Vad utskottet med anledning av motionerna Fi51 och Fi75 har anfört bör ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>
Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.</pre>
<pre>Hans Andersson (v) anför:</pre>
<pre>Med hänsyn till det mycket svåra arbetsmarknadsläget kan Vänsterpartiet inte
ta avstånd från arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar, men partiet vill
ändå understryka vikten av att effekterna analyseras efter hand. Så snart
konjunkturen vänder och det ekonomiska läget så tillåter måste ungdomspraktiken
omprövas.</pre>
<pre>Kompetensutvecklingen i arbetslivet är av största betydelse, inte minst med
dagens stora arbetslöshet. Om de lokala parterna har träffat avtal om en
utvecklingsplan bör direkta stimulansbidrag för kompetensutveckling kunna
utges, eventuellt tillsammans med andra arbetsmarknadspolitiska insatser.</pre>
<pre>Enligt Vänsterpartiets mening är det oförsvarligt att inte utöka
arbetsmarknadsutbildningen under en tid av hög arbetslöshet. Med hänsyn till
den stora efterfrågan på Arbetsmarknadsverkets resurser för
arbetsmarknadsutbildning bör ytterligare 3 miljarder kronor beräknas för detta
ändamål. Detta innebär att medelsanvisningen till anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 bör höjas med 3
miljarder kronor utöver regeringens förslag.</pre>
<pre>Vidare stöder vi inte regeringens förslag att dra in 3 miljarder kronor från
Arbetslivsfonden med hänsyn till att Arbetslivsfondens insatser bidrar till
långsiktigt minskade kostnader i statsbudgeten.</pre>
<pre>Vänsterpartiet avvisar regeringsförslaget att minska den lagstadgade
semestern med två dagar; dvs. vi avvisar förslaget till lag om ändring i
semesterlagen (1977:480).</pre>
<pre>Med hänsyn till att den ekonomiska politiken påverkar kvinnor och män olika
anser Vänsterpartiet att regeringen bör låta utreda krispolitikens effekter
på kvinnors och mäns arbetstid samt på jämställdheten mellan könen.</pre>
<pre>Jag ansluter mig således till synpunkterna i motion Fi37 (yrkandena 20--23,
29 och 61).</pre>
<pre></pre>
<pre>Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU2y
Bilaga 15
Åtgärder för att stimulera den svenska ekonomin</pre>
<pre>
Till finansutskottet</pre>
<pre>Finansutskottet beslöt den 3 november 1992 bereda bostadsutskottet tillfälle
att senast den 25 november 1992 avge yttrande över proposition 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte de motioner som kunde
komma  att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna
rör bostadsutskottets beredningsområde.</pre>
<pre>Propositionen</pre>
<pre>I yttrandet behandlar bostadsutskottet vad i propositionen anförts under
rubriken Bostadssubventioner (s. 12). Finansministern anför där följande:</pre>
<pre>Enligt regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna skall
bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994
netto dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen.
Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en
kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden
av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas
riksdagen.</pre>
<pre>Vidare behandlas förslaget i bilaga 5 i propositionen (s.8--11) såvitt
avser avsnitt 2, Minskade bostadssubventioner. Statsrådet Lundgren hemställer i
propositionen att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad i
propositionen i denna del förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus
med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Regeringen ansluter sig till
föredragandens övervägande.</pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre>I yttrandet behandlas de med anledning av proposition 1992/93:50 väckta
motionerna</pre>
<pre>1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i proposition 1992/93:50 och godkänner de riktlinjer som
förordas i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den
svenska ekonomin.</pre>
<pre>1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att en del av de pengar som avsätts till
arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till räntesubventioner avseende lån
för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark, motsvarande 2,5
miljarder kronor,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ROT-program rörande vatten- och avloppsledningar kommer i gång
snarast.</pre>
<pre>1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av
kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.</pre>
<pre>1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1992/93:50 bilaga 5 vad avser
minskade räntebidrag för år 1994,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder
kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av
bostadsbidragen, så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt
och att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i
bestånden av bostäder,</pre>
<pre>16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka
nedgången i byggandet i enlighet med vad som anförts i motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bostadssubventionerna inte skall reduceras med 3 000 miljoner
kronor från den 1 januari 1994.</pre>
<pre>1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ROT-program för va-nätet,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utvidgat ROT-program,</pre>
<pre>30. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återförande av
1,8 miljarder kronor av räntebidragen 1993 enligt vad som förordats i motionen,</pre>
<pre>31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskade
bostadssubventioner godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i
motionen.</pre>
<pre>1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa i
boendet.</pre>
<pre>1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer,
ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993
med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet.</pre>
<pre>Utskottet</pre>
<pre>Inledning</pre>
<pre>Med den ovan gjorda avgränsningen av förslagen i proposition 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin jämte motioner behandlar
bostadsutskottet i detta yttrande frågor om reduktion av bostadssubventionerna
fr.o.m. den 1 januari 1994, reduktion av dem fr.o.m. den 1 januari 1993,
program för reparation, ombyggnad och tillbyggnad m.m. samt riktlinjer avseende
bostadsfinansieringssystemet.</pre>
<pre>
Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994</pre>
<pre>Som framgår av ingressen till detta yttrande anför finansministern följande
(prop. s. 12) under rubriken Bostadssubventioner:</pre>
<pre>Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall
bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994
netto dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen.
Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en
kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden
av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas
riksdagen.</pre>
<pre>Som också framgår av ingressen hemställer statsrådet Lundgren i bilaga 5 i
propositionen (s. 10) att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad i
propositionen förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för hus med
räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Som motiv för förslaget i
propositionen i denna del anges bl.a. att syftet med besparingen är att
varaktigt sänka nivån för statens kostnader för räntebidragen i förhållande
till vad som annars skulle följa av tidigare fattade beslut. För att uppnå den
eftersträvade besparingen måste åtgärderna, enligt vad i propositionen anförs,
riktas i första hand mot hus som har räntebidrag, dvs. hus som har byggts,
byggts om eller förvärvats med stöd av räntebidrag enligt nuvarande eller äldre
bestämmelser. Det nu anförda innebär att bestående besparingar lämpligast
hämtas in genom extra höjning av de garanterade räntesatser som används för att
beräkna de statliga räntebidragens storlek för hus som påbörjats före år 1993.
Med hänvisning till att det i den ovan nämnda överenskommelsen betonas att
effekten av besparingen avseende bostadssubventionerna skall fördelas så
rättvist som möjligt förordas att extrahöjningen genomförs så att den, så långt
möjligt med hänsyn till de faktiska förhållandena på marknaden, bidrar till att
kapitalkostnaderna utjämnas mellan de hus av olika ålder för vilka räntebidrag
lämnas.</pre>
<pre>Förslaget i propositionen om minskade bostadssubventioner har tagits upp i
fem motioner. I två av dem, partimotionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v)
yrkande 31 i motsvarande del, föreslås riksdagen besluta att besparingen inte
skall genomföras. I den förstnämnda motionen anses att en motsvarande besparing
i stället skall ske genom en minskning av biståndet. I partimotionen (v) anförs
att förslaget är oacceptabelt av fördelnings- och konjunkturpolitiska skäl. I
de tre övriga motionerna, motionerna Fi16 (-), Fi29 (s) och partimotion Fi35
(s), accepteras i och för sig den nu diskuterade reduktionen men föreslås vissa
förtydliganden och analyser.</pre>
<pre>Bostadsutskottet behandlar inledningsvis de två partimotionerna Fi36 (nyd)
yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i motsvarande del.</pre>
<pre>Frågan om inriktningen och omfattningen av det stabiliseringspolitiska
program som behandlas i propositionen är främst en fråga som det från ett
övergripande perspektiv får anses ankomma på finansutskottet att bereda för
riksdagens ställningstagande. Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att
beakta finner dock utskottet sig kunna godta att överenskommelsen läggs till
grund för en reduktion av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994. Vad nu
anförts är inte förenligt med vad i partimotion Fi37 (v) yrkande 31 i
motsvarande del föreslagits. Förslaget i partimotion Fi36 (nyd) yrkande 4 om
att reduktionen inte skall genomföras utan att i stället en besparing skall
göras genom en minskning av biståndet kan, med den arbetsfördelning som gäller
mellan riksdagens utskott, alltså inte anses vara en fråga som det tillkommer
bostadsutskottet att bedöma.</pre>
<pre>I det följande behandlar utskottet i detta avsnitt vad i propositionen (s.
12) och i bilaga 5 anförts och föreslagits om bostadssubventionerna jämte
partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 samt motionerna Fi16 (-) och Fi29 (s).
Yrkande 1 i partimotionen går ut på att riksdagen beslutar att inte godkänna
vad i propositionens bilaga 5 förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för
hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser. Detta regeringsförslag,
som redovisats ovan, innebär sammanfattningsvis att räntesubventionerna för hus
påbörjade före den 1 januari 1993 minskas genom extra upptrappning av de
garanterade räntesatserna. I yrkande 2 i partimotion Fi35 (s) föreslås
riksdagen ge regeringen till känna att reduktionen av bostadssubventionerna
skall göras i enlighet med vad finansministern anfört i propositionen (s. 12).
I motion Fi29 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om
vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av
kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför år 1994. I motion Fi16 (-)
slutligen accepteras reduktionen av subventionerna. Motionären anser emellertid
att effekterna blir förödande med en orättvis fördelning och med problem för
bostadsföretagen som följd, eftersom reduktionen av subventionerna nu enligt
hans mening görs för snabbt.</pre>
<pre>Bostadsutskottet får med anledning av förslagen i propositionen och
motionerna anföra följande.</pre>
<pre>En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras
får stor betydelse inte minst för de boende. Det finns goda skäl för
uppfattningen att ett beslut i frågan måste övervägas noggrant och med
beaktande av de faktorer som nämnts ovan. Avsikten är att en minskning av
subventionerna skall ske för tiden fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i
och för sig kan vara önskvärt med ett beslut hösten 1992 om hur
besparingseffekten skall hämtas in anser utskottet det viktigt att frågan
bereds ytterligare. Ett förslag i frågan från regeringen i sådan tid att
riksdagen kan besluta i ärendet våren 1993 får anses ge rimliga förutsättningar
för de förberedelser som beslutet kan föranleda.</pre>
<pre>Enligt vad som framgått ovan överensstämmer vad som förordats i
propositionens bilaga 5 och vad finansministern anfört inte helt. Den exakta
utformningen av vad finansministern anfört kommer senare att föreläggas
riksdagen. De av bostadsutskottet nu förordade ytterligare övervägandena bör
vägledas av vad finansministern anfört och av vad i yrkande 2 i partimotion
Fi35 (s) föreslagits om fördelningen av effekterna av besparingen avseende
bostadssubventionerna. Detta innebär att riksdagen inte bör godkänna det
tämligen preciserade förslaget i propositionens bilaga 5 om minskade
räntebidrag för år 1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande
bestämmelser. Vad nu anförts om fortsatta överväganden bör riksdagen enligt
bostadsutskottets uppfattning med anledning av propositionen och partimotion
Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Med anledning av vad i motionerna Fi29 (s) och Fi16 (-) anförts bl.a. om
analys av bostadskostnaderna inför år 1994 vill utskottet anföra att det
närmast får anses självklart att regeringen utan en riksdagens begäran därom i
samband med pågående och kommande överväganden om inriktningen av reduktionen
av bostadssubventionerna noga analyserar vilka effekter subventionsminskningen
får. Att studera bostadsmarknadens funktionssätt och utvärdera bostadsstödets
effekter får vidare anses vara en uppgift för Boverket. Mot bakgrund av det
anförda är bostadsutskottet inte berett att i förevarande sammanhang tillstyrka
motionerna.</pre>
<pre>
Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1993</pre>
<pre>
Riksdagen beslöt den 9 juni 1992 (prop. 1991/92:150 bil. I:5, BoU23 s.
26--28) om höjd garanterad ränta, m.m. år 1993 för hus med räntebidrag enligt
nu gällande bestämmelser. Beslutet innebar att statens utgifter för
räntebidragen begränsades med sammanlagt 3,4 miljarder kronor per helår.</pre>
<pre>I kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:5 s. 61--62) anfördes
bl.a. att regeringen vid beräkningen av räntebidragsanslaget för budgetåret
1992/93 förutsatt att kapitalkostnaderna för statligt subventionerade hyres-
och bostadsrättshus skall höjas som en följd av ändrade regler för
kapitalbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:60, SkU10). De
ändrade kapitalbeskattningsreglerna medför att lånekostnaderna för en
egnahemsägare netto efter skatt kommer att öka från 70 till 75 %. Regeringen
beräknade att en motsvarande höjning av kapitalkostnaderna i hyres- och
bostadsrättshus förutsätter 700 miljoner kronor i minskade räntebidrag för ny-
och ombyggnad för budgetåret 1992/93 och 80 miljoner kronor i minskade
räntebidrag för underhåll och reparationer av bostäder. Sammantaget innebär
detta utgiftsminskningar på drygt 1,5 miljarder kronor för helår. Även
återstoden av besparingen, knappt 2 miljarder kronor, förutsattes ske genom
extra upptrappning av den garanterade räntan. I detta yttrande skall behandlas
den del av det ovan refererade regeringsförslaget och riksdagsbeslutet som rör
den begränsning av räntebidragsanslaget som är hänförlig till förändringen av
kapitalbeskattningen.</pre>
<pre>I den proposition (prop. 1992/93:50) som behandlas i detta yttrande anförs
(s. 14) att sänkningen av kapitalskattesatsen från 30 till 25 % skjuts upp till
den 1 januari 1995. Beslutet att sänka skattesatsen vid sistnämnda tidpunkt
kritiseras bl.a. i Socialdemokraternas partimotion Fi35. Motionärerna anför att
de inte är överens med regeringen om hur uppgörelsen mellan regeringen och
Socialdemokraterna skall tolkas på denna punkt. Enligt motionärerna skall
kapitalskattesatsen 30 % gälla även efter utgången av år 1994. Denna fråga, som
främst får anses ligga inom finans- och skatteutskottens beredningsområden,
skall vidare inte behandlas i detta yttrande. Däremot finns anledning för
bostadsutskottet att ta upp förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37
yrkande 30 och i motion Fi64 (s). Dessa yrkanden går ut på att riksdagen skall
riva upp sitt beslut från den 9 juni 1992 till den del beslutet beror på
beslutade förändringar i kapitalbeskattningen, detta eftersom sänkningen av
denna skatt nu inte kommer att förverkligas. Om beslutet rivs upp återställs
enligt motionärerna den rättvisa och neutralitet mellan upplåtelseformerna som
skattereformen förutsatte. Motionärerna har beräknat att 1,8 miljarder kronor
av den totala besparingen är att hänföra till förändringar i
kapitalbeskattningen.</pre>
<pre>Med anledning av vad nu redovisats om förslag i propositioner och motioner
avseende den besparing på räntebidragsanslaget som beror på en ändring i
kapitalbeskattningen vill bostadsutskottet anföra följande.</pre>
<pre>Utskottet delar det principiella resonemang som väglett förslaget i
Vänsterpartiets partimotion Fi37 och i motion Fi64 (s). En oförändrad
kapitalbeskattning innebär i och för sig att det utifrån ett
neutralitetsresonemang kan hävdas att riksdagsbeslutet om höjning av den
garanterade räntan bör rivas upp. Utskottet vill likväl, främst mot bakgrund av
den samhällsekonomiskt ansträngda situationen, inte förorda att så sker. Med
hänvisning till vad utskottet nu anfört och på de grunder som angivits i
propositionen föreslår bostadsutskottet att Vänsterpartiets partimotion Fi37
yrkande 30 och motion Fi64 (s) avslås av riksdagen.</pre>
<pre>
Program för reparation, om- och tillbyggnad -- ROT m.m.</pre>
<pre>
I partimotionerna Fi35 (s) yrkande 16 i motsvarande del och Fi37 (v) yrkande
7 behandlas frågan om insatser för att få till stånd ökade investeringar
avseende reparation, om- och tillbyggnad inte bara i bostäder utan också i
skolor, ålderdomshem, kulturbyggnader och kommunala anläggningar, s.k.
ROT-åtgärder. I motion Fi72 (nyd) yrkande 1 föreslås riksdagen besluta att
fysisk person skall medges avdrag för reparationer, ombyggnad och underhåll om
åtgärderna utförs av momsregistrerad firma. Under inkomståret 1993 föreslås
avdrag medges med högst 15000 kronor per fastighet eller lägenhet.</pre>
<pre>Utskottet, som  delar inställningen i de aktuella motionerna att den rådande
överkapaciteten inom byggnadsindustrin bör kunna utnyttjas för ROT-verksamhet
under de närmaste åren, vill betona vikten av att olika åtgärder vidtas i
avsikt att öka sysselsättningen inom olika delar av byggsektorn. Att också
regeringen arbetar med denna målsättning framgår bl.a. av den proposition som
delvis behandlas i detta yttrande.</pre>
<pre>Enligt utskottets uppfattning bör regeringen snarast redovisa om  ytterligare
åtgärder bör sättas in för att stimulera ROT-verksamheten. Detta bör riksdagen
med anledning av partimotionerna Fi35 (s) yrkande 16 och Fi37 (v) yrkande 7
samt motion Fi72 (nyd) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Utskottet finner inte tillräcklig anledning att tillstyrka förslagen i
Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 6 och i motion Fi25 (nyd). I dessa
motioner förordas bl.a. att staten går in med fördelaktiga lån i avsikt att öka
reinvesteringarna i de kommunala va-näten. Som motiv för sitt ställningstagande
vill utskottet anföra följande. Bostadsutskottet har flera gånger tidigare och
senast våren 1992 behandlat motioner med i princip motsvarande yrkande.
Utskottet har därvid anfört att underhållet av va-näten är en kommunal uppgift
och att gällande lagstiftning ger kommunerna möjlighet att fastställa va-taxan
till en sådan nivå att nödvändiga investeringar kan genomföras.</pre>
<pre>
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet</pre>
<pre>
I Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 31 i motsvarande del föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet. Motionärerna anser bl.a. att de
generella subventionerna på sikt bör minskas kraftigt och att denna minskning
måste balanseras med utvidgade selektiva insatser. En parlamentarisk utredning
med representanter för samtliga riksdagspartier föreslås få i uppdrag att
utarbeta förslag om hur det minskade stödet till bostadssektorn bör utformas.</pre>
<pre>Bostadsutskottet vill erinra om att riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:BoU23)
beslöt om ett nytt finansieringssystem att börja gälla i princip från
årsskiftet 1992/93. Detta system innebär bl.a. minskade generella subventioner.</pre>
<pre>
Utskottet anser det inte motiverat att innan det nyligen beslutade
finansieringssystemet trätt i kraft föreslå att en parlamentarisk utredning får
överväga den genom motionen aktualiserade frågan. Det kan för övrigt erinras om
att en avstämning av det system som införs vid årsskiftet 1992/93 skall göras
efter år 1995. Det kan då finnas anledning att ta ställning till i vilken form
dessa överväganden skall göras. Med det anförda avstyrker utskottet
Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 31 i motsvarande del.</pre>
<pre>Stockholm den 24 november 1992</pre>
<pre>På bostadsutskottets vägnar</pre>
<pre>Agne Hansson</pre>
<pre>I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut
Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp),
Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Ulf Björklund
(kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Birger Andersson (c), Marianne Carlström
(s), Lars Stjernkvist (s) och Björn Ericson (s).</pre>
<pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit närvarande vid den slutliga
behandlingen av ärendet.</pre>
<pre>
Avvikande meningar</pre>
<pre>1. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994</pre>
<pre>Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994
börjar med "Frågan om" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Som anförs i partimotion Fi36 från Ny demokrati skulle ett genomförande av
överenskommelsen till den del den avser en besparing om 3 miljarder kronor på
bostadssubventionerna drabba många som förmodligen inte klarar ytterligare
ökningar av boendekostnaderna. Under perioden 1990--1993 uppgår besparingen på
räntebidragen till bostäder till drygt 7 miljarder kronor. Till detta avses
alltså komma ytterligare 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994. Som
anförs i den nu diskuterade motionen bör andra utvägar sökas för att förstärka
samhällsekonomin. Till den del partimotion Fi36 (nyd) yrkande 4 kan anses falla
inom bostadsutskottets beredningsområde tillstyrks den av utskottet. Med det
anförda får förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 1 i
motsvarande del anses i inte ringa grad tillgodosett.</pre>
<pre>Vid den nu redovisade uppfattningen finns inte anledning för riksdagen att i
sak behandla förslagen i propositionen samt i partimotion Fi35 (s) yrkandena 1
och 2 om hur besparingen på 3 miljarder kronor skall hämtas in. Samtliga dessa
förslag avstyrks av bostadsutskottet.</pre>
<pre>2. Program för reparation av VA-näten m.m.</pre>
<pre>Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Program för reparation, om- och tillbyggnad -- ROT m.m. börjar
med "Utskottet finner" och slutar med "kan genomföras" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Bostadsutskottet delar uppfattningen i motion Fi25 (nyd) och i partimotion
Fi37 (v) yrkande 6 om att olika åtgärder bör vidtas i avsikt att öka
reinvesteringarna i de kommunala VA-näten och förbättra vatten- och
avloppsstammarna i bostadshusen. Ett genomförande av ett investeringsprogram
med denna målsättning skulle betyda ökade arbetstillfällen och ofta innebära
att mycket betydande förluster som görs i de VA-näten skulle minska. Det finns
från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta goda skäl att överväga
om det inte är både lämpligt och motiverat att låta en del av de medel som
avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder specialdestineras för de åtgärder
som nu diskuteras. Bostadsutskottet anser att riksdagen med anledning av de nu
behandlade motionerna som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet
nu anför om vissa s.k. ROT-åtgärder.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Särskilda yttranden</pre>
<pre>
1. Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994</pre>
<pre>Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:</pre>
<pre>Med anledning bl.a. av den socialdemokratiska partimotionen Fi35 yrkandena 1
och 2 föreslår bostadsutskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hur besparingen av bostadssubventionerna
om 3 miljarder kronor skall hämtas in. Utskottet har därvid anslutit sig till
vad finansministern anfört i "kappan" i propositionen (s. 12), något som också
innebär en anslutning till yrkande 2 i den ovan nämnda motionen. Detta innebär
att besparingen skall genomföras så att effekterna på hyran fördelas så
rättvist som möjligt, något som i sin tur innebär att en kostnadsutjämning bör
eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder.</pre>
<pre>Som motivledes anförs i partimotionen innebär detta att de ökade bördorna
måste fördelas över hela bostadsbeståndet och på alla upplåtelseformer. Som
också anförs i motionen är detta nödvändigt av rättviseskäl men också för att
undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden, vilket i sin tur leder
till ytterligare påfrestningar på banker och bostadsinstitut.</pre>
<pre>Vi förutsätter att de kommande övervägandena utformas i enlighet med vad i
den socialdemokratiska partimotionen Fi35 anförts.</pre>
<pre>
2. Reduktion av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1994</pre>
<pre>Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:</pre>
<pre>Det finns anledning att erinra om att mycket stora besparingar avseende
räntebidragen gjorts under de senaste åren. Detta har i sin tur inte sällan
inneburit stora ökningar av kapitalkostnaderna för hus med räntebidrag.
Speciellt hårt har    dessa ökningar drabbat ägare med ett litet
fastighetsbestånd med övervägande nya hyreshus där en omfördelning av
kostnaderna mellan årgångarna är mycket begränsad. I princip föreligger heller
inga möjligheter till omfördelning avseende bostadsrätter och egnahem.</pre>
<pre>Vi förutsätter att olika möjligheter prövas i de kommande övervägandena när
det gäller att fördela effekterna av en besparing om 3 miljarder kronor fr.o.m.
den 1 januari 1994.</pre>
<pre>Alla möjligheter måste prövas när det gäller att fördela effekterna av
besparingarna inom bostadssektorn så rättvist som möjligt.</pre>
<pre></pre>
<pre>3. Analys av boendekostnadsökningarna</pre>
<pre>Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:</pre>
<pre>Vi har accepterat vad utskottet anfört om att en analys av
boendekostnadsökningarna inför år 1994 torde komma att övervägas av regeringen
och Boverket. Om den förutsatta analysen inte presenteras i 1993 års
budgetproposition kommer vi att aktualisera frågan i januari under 1993 års
allmänna motionstid.</pre>
<pre>
4. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari 1993</pre>
<pre>Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:</pre>
<pre>Vi delar det principiella resonemang som väglett förslaget i Vänsterpartiets
partimotion Fi37 och i motion Fi64 (s). En oförändrad kapitalbeskattning
innebär i och för sig att det utifrån ett neutralitetsresonemang kan hävdas att
riksdagsbeslut om höjning av den garanterade räntan skall rivas upp. Vi vill
likväl, främst mot bakgrund av den samhällsekonomiskt ansträngda situationen
och i detta sammanhang, inte förorda att så sker. I stället finner vi det
väsentligt att den besparing på räntebidragsanslaget som nu diskuteras kan
tillföras bostadsbyggnadssektorn. Åtgärder bör övervägas av regeringen i avsikt
att öka sådana reinvesteringar i bostadsbeståndet som bör finansieras inom
ramen för "den reguljära ombyggnadsverksamheten". Vi vill erinra om det
s-förslag som riksdagen hade att behandla våren 1992 och som innebar att ramen
för tilläggslån skulle ökas med 250 miljoner kronor under innevarande budgetår
i förhållande till regeringens förslag (bet. 1991/92:BoU16 s. 42--43). Därmed
skulle 425 miljoner kronor kunna utgå i tilläggslån. En ramvidgning skulle vara
av stor betydelse inte minst när det gäller att avhjälpa byggnadstekniska
brister i miljonprogramsområden. Tilläggslångivningen tillsammans med en ökning
av statens insatser för att få till stånd en större ombyggnadsverksamhet är av
stor vikt inte minst i tider då nybyggnadsinvesteringarna i bostäder och därmed
sysselsättningen i allra högsta grad viker.</pre>
<pre>Vi förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.</pre>
<pre></pre>
<pre>5. Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet</pre>
<pre>Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anför:</pre>
<pre>I Vänsterpartiets partimotion Fi37 föreslås ett tillkännagivande om
bostadsfinansieringssystemet och förordas att en parlamentarisk utredning ges i
uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system.</pre>
<pre>Vi anser det inte lämpligt att inom ramen för nu förevarande ärende överväga
frågan om utformningen av bostadsfinansieringssystemet i hela dess vidd. Vi
vill emellertid erinra om att vi våren 1992 (bet. 1991/92:BoU23 s. 41) i en
reservation förordat att en parlamentarisk utredning -- i vilken samtliga
riksdagspartier ingår -- tillsätts med uppgift att lämna förslag till ett nytt
bostadsfinansieringssystem. Vi ämnar i annat sammanhang åter aktualisera även
denna fråga.</pre>
<pre></pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.</pre>
<pre>Eva Zetterberg (v) anför:</pre>
<pre>Jag ansluter mig till de avvikande meningarna.</pre>
<pre>Jag ansluter mig också till det särskilda yttrandet (s) om en analys av
boendekostnadsökningarna.</pre>
<pre>Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:</pre>
<pre>Reduktion av besparingarna fr.o.m. den 1 januari 1993</pre>
<pre>Som framgått av vad utskottet anfört kan på goda grunder antas att den
beslutade sänkningen av kapitalbeskattningen inte kommer  att genomföras. Ett
motiv att minska räntebidragen med ca 1,8 miljarder kronor genom extra
upptrappning av den garanterade räntan fr.o.m. 1993 var att bibehålla
neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Eftersom beslutet om
skattesänkningen nu kommer att rivas upp bör också beslutet att dra in 1,8
miljarder i räntebidrag rivas upp. Härigenom bibehålls den eftersträvade
neutraliteten mellan de olika upplåtelseformerna, något som måste anses mycket
viktigt.</pre>
<pre>Jag anser att riksdagen bör bifalla förslaget i Vänsterpartiets partimotion
Fi37 yrkande 30 och motion Fi64 (s).</pre>
<pre>
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet</pre>
<pre>I Vänsterpartiets partimotion Fi37 anförs bl.a. följande om ett reformerat
bostadsfinansieringssystem:</pre>
<pre>Vänsterpartiet anser att de generella bostadssubventionerna på  sikt bör
minskas kraftigt. Detta gäller såväl möjligheterna till ränteavdrag som
systemet med räntebidrag. Ett omedelbart borttagande av dessa subventioner är
emellertid varken möjligt eller eftersträvansvärt, utan avvecklingen måste av
nödvändighet utsträckas över en relativt lång tidsperiod. Målet om att alla
skall ha möjlighet till en god bostad till rimligt pris ligger fast. Minskade
räntebidrag och avdrag måste därför balanseras med ett utvidgat stöd för
selektiva insatser som inkomstprövade bostadsbidrag.</pre>
<pre>Hur övergången från generella till selektiva bostadssubventioner skall se ut
i detalj vill vi här inte binda oss vid. Därför vill vi i detta sammanhang
upprepa kravet från vårens bostadspolitiska partimotion: en parlamentarisk
utredning med representanter för samtliga riksdagspartier bör utarbeta förslag
om hur det väsentligt minskade statliga stödet till bostadssektorn bör
utformas. Den fördelningspolitiska utgångspunkten är självklar. En annan viktig
utgångspunkt bör vara att de direkta kostnadshöjningarna i det befintliga
beståndet måste begränsas, också i ett längre perspektiv. Ett möjligt sätt att
uppnå detta är att neddragningen av räntebidragen inriktas mot ännu ej byggda
hus. Detta skulle kunna ske genom en successiv upptrappning av den garanterade
räntesatsen för nybyggda fastigheter. Denna modell har den fördelen att
subventionerna till redan byggda hus inte påverkas. Man bryter därigenom inte
tidigare gjorda utfästelser. En annan fördel är att de framtida "spelreglerna"
blir tydliga.</pre>
<pre>Den sociala bostadspolitiken skall vara vägledande även i ett reformerat
bostadsfinansieringssystem.</pre>
<pre>Även om överväganden om ett nytt bostadsfinansieringssystem skyndsamt bör
göras kan det mot bakgrund av den samhällsekonomiska situationen och den höga
arbetslösheten inte anses lämpligt att införa det förordade förrän tidigast
1995.</pre>
<pre>Jag anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i den
nu behandlade partimotionen Fi37 (v) yrkande 3 i motsvarande del föreslagits.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>
Innehåll</pre>
<pre>Sammanfattning1
Inledning4
Förslagen i proposition 506
Förslagen i proposition 1179
Motionsyrkandena10
Motionsyrkanden med anledning av proposition 5010
Motionsyrkanden med anledning av proposition 11723
Proposition 5024
Motionerna26
Socialdemokraternas partimotion Fi3526
Ny demokratis partimotion Fi3629
Vänsterpartiets partimotion Fi3731
Utskottet34
Den ekonomiska politiken34
Den internationella utvecklingen34
Utvecklingen i Sverige37
Utvecklingen på arbetsmarknaden39
Krisen på de finansiella marknaderna40
Motiven för krisuppgörelsen och inriktningen av den
ekonomiska politiken41
Valutalånenormen44
Det finansiella systemet45
Fullgörandegaranti47
En allmänhetens bankombudsman48
Kommunerna49
Besparingar i den statliga administrationen50
Arbetsmarknadspolitiken50
Ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser51
Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning51
Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.53
Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen55
Arbetslivsutveckling55
Ungdomspraktik59
Utförsäkrads rätt till alternativt stöd60
Företagsutbildning61
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet61</pre>
<pre>Bidrag till affärsverksinvesteringar64
Beredskapsarbeten64
Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder65
Sänkning av socialavgifterna66
Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden67
Arbetslivsfonden70
Antalet semesterdagar71
Antalet helgdagar72
Konjunkturanpassad arbetstid72
Krispolitikens effekter på kvinnors
arbetsförhållanden73
Regionala sysselsättningsprogram73
Socialförsäkringsfrågor74
Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna74
Allmän sjukförsäkringsavgift76
Pensioner76
Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)77
Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt77
Allemanssparande m.m.78
Statlig inkomstskatt78
Grundavdraget79
Särskild löneskatt m.m.79
Företagsbeskattning79
Mervärdesskatt80
Bensinskatt81
Skatt på alkohol och tobak81
Beskattning av kraftvärme82
Fjärrvärme83
Lagförslagen på skatteområdet84
Bostadsstöd84
Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 199484
Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 199387
Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet87
Investeringar och underhållsåtgärder för ökad         sysselsättning
och tillväxt88
Underhållsåtgärder för sysselsättning och             tillväxt88
Övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk89
Utbyggnad och tidigareläggning av
infrastrukturprojekt90
Övriga infrastrukturfrågor91
ROT-program för kommunala fastigheter m.m.92
ROT-program för va-nätet92
Moderna museets lokaler93
Besparingar inom Utrikesdepartementets område94
Besparingar inom Försvarsdepartementets område96
Redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret96
Ytterligare besparingar på försvarsområdet96
Nedläggning av Västgöta flygflottilj97
Ändrade värnpliktsförmåner97
Besparingar inom totalförsvarets civila del98
Övriga frågor98
Besparingar inom Justitiedepartementets område98
Besparingar inom Kommunikationsdepartementets
område99
Besparingar inom Jordbruksdepartementets område99
Dagbidrag och hälsoundersökningar för
asylsökande99</pre>
<pre>Barnbidrag100
Besparingar inom studiestödsområdet100
Utebliven höjning av studiebidrag101
Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning101
Hemspråksundervisning102
Stöd till politiska partier102
Presstöd och organisationsstöd103
Näringspolitikens inriktning103
De statliga företagen104
Förnybara energislag m.m.105
Underleverantörsprogram106
Forskningsprojekt106
Naturvårdsinsatser107
Ekonomisk brottslighet107
Skuldsaneringslag108
Hemställan109</pre>
<pre>Reservationer</pre>
<pre>1. Inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 1, motiveringen) (s)118
2. Det finansiella systemet (mom. 3) (s)120
3. Fullgörandegaranti (mom. 4) (nyd)121
4. En allmänhetens bankombudsman (mom. 5) (s)121
5. Kommunerna (mom. 6) (s)122</pre>
<pre>6. Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 8) (s)123
7. Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 9) (nyd)125
8. Arbetslivsutveckling (mom. 11) (nyd)126
9. Företagsutbildning (mom. 14) (nyd)127
10. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom. 15)
(nyd)127
11. Beredskapsarbeten (mom. 17) (nyd)128
12. Antalet helgdagar (mom. 24) (nyd)128
13. Konjunkturanpassad arbetstid (mom. 25) (nyd)129
14. Regionala sysselsättningsprogram (mom. 27) (s)129</pre>
<pre>15. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (mom.28) (nyd)132
16. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 29) (s)133
17. Pensioner (mom. 30) (nyd)133</pre>
<pre>18. Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt (mom. 31) (s)134
19. Mervärdesskatt (mom. 37) (nyd)136
20. Bensinskatt (mom. 38) (nyd)136</pre>
<pre>21. Minskning av bostadssubventioner fr.o.m. 1994 (mom. 42) (nyd)137
22. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt (mom. 47)
(m,fp,c,kds)137
23. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 48) (s)139
24. ROT-program för va-nätet (mom. 50) (nyd)139
25. Bistånd m.m. (mom. 52) (nyd)140
26. Ytterligare besparingar på försvarsområdet (mom. 54)141
27. Reducering av förläggningskostnader (mom. 62) (nyd)141
28. Hemspråksundervisningen (mom. 68) (nyd)142
29. Stöd till politiska partier (mom. 69) (nyd)142
30. Presstöd och organisationsstöd (mom. 70 (nyd)143
31. Näringspolitikens inriktning (mom. 71) (s)143
32. Förvaltningsbolag för de statliga företagen (mom. 73) (s)144
33. Underleverantörsprogram (mom.75) (s)144
34. Ekonomisk brottslighet (mom. 78) (s) 145
35. Skuldsaneringslag (mom. 79) (s)145</pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant (v)
beträffande mom.1, 3, 6, 7, 12, 14, 15, 18, 19, 22, 23, 26--31, 34--40,
42--44, 46, 50--52, 54, 56, 63, 64, 66, 67, 71 och 74--77 samt mom. 5, 48, 78
och 79, de senare likalydande med motsvarande reservationer (s)147</pre>
<pre>
Särskilt yttrande
Bensinskatt (mom. 38) (s)156</pre>
<pre>
Bilagor
1.I proposition 50 framlagda lagförslag158
2.Av utskottet framlagda lagförslag205
3.Konstitutionsutskottets yttrande (1992/93:Ku3y)209
4.Skatteutskottets yttrande (1992/93:SkU3y)213
5.Justitieutskottets yttrande (1992/93:JuU2y)224
6.Lagutskottets yttrande (1992/93:LU2y)229
7.Utrikesutskottets yttrande (1992/93:UU4y)236
8.Försvarsutskottets yttrande (1992/93:FöU4y)239
9.Socialförsäkringsutskottets yttrande (1992/93:SfU2y)244
10.Kulturutskottets yttrande (1992/93:KrU5y)248
11.Utbildningsutskottets yttrande (1992/93:UbU3y)251
12.Trafikutskottets yttrande (1992/93:TU2y)261
13.Näringsutskottets yttrande (1992/93:NU4y)270
14.Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1992/93:AU2y)286
15.Bostadsutskottets yttrande (1992/93:BoU2y)324</pre>
<pre></pre>
<pre>Tabeller</pre>
<pre>Tabell 1. BNP:s utveckling enligt Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet
och OECD i vissa OECD-länder35
Tabell 2. Nyckeltal38
Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans39</pre>
<a name="binh"></a><h2></h2>


<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

<label id="statussida"></label><br>
<label id="div_debug" class="liten"></label>