Tilläggsdirektiv till utredningen (Jo1991:06) av den statliga rådgivningen till jordbruket

Innehåll

Dir.1991:116

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att den särskilde utredaren, som skall utreda den statliga rådgivningen till jordbruket, även undersöker bl.a. förutsättningarna för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning vid landets lantbruksskolor.

Bakgrund

Enligt beslut av regeringen den 12 september 1991 bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av den statliga rådgivningen till jordbruket (dir. 1991:83). Utredningen har ännu inte påbörjats.

I direktiven anges att utgångspunkten för den särskilde utredaren skall vara att jordbruksnäringen på en fri marknad själv bör bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Den statliga rådgivningen till jordbruket skall främst inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. I direktiven konstateras att produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning i framtiden bör kunna tillgodoses av kooperativa och privata företag. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå var gränsen bör dras mellan information förknippad med myndighetsutövning och annan rådgivning, samt att utvärdera den rådgivning förknippad med myndighetsutövning som förekommer i dag. Utredaren skall föreslå vilken samverkan med andra organisationer och över länsgränserna som är önskvärd från effektivitetssynpunkt. Vidare skall utredaren belysa det behov av anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket kommer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen.

I jordbruksutskottets betänkande Rådgivningen i lantbruket (1989/90:JoU12) påpekade utskottet att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där viktiga förändringar kan väntas och att behovet av samordning och enhetliga lösningar därför är stort när det gäller lantbruk, landsbygdsutveckling, omställning av jordbruksmark, landskapsvård och regionala insatser. Med hänsyn till det starka samband som finns mellan lantbruksenheternas myndighetsutövning och den rådgivning de bedriver är det enligt utskottet inte möjligt att skilja rådgivningen från enheternas övriga verksamhet. Den nuvarande rådgivningen till jordbruket som ges av olika organisationer bör emellertid enligt utskottets mening samordnas så långt det är möjligt.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) framhöll utskottet vidare att det är viktigt att tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns, inte bara inom lantbruksverket, utan också vid t.ex. lantbruksskolor, skogsbruksskolor och hushållningssällskap. Enligt utskottet borde man pröva möjligheterna att bättre samordna utbildningen vid lantbruksskolorna med rådgivningen till lantbruksföretagen i länen.

Uppdraget

Rådgivning bedrivs i dag vid länsstyrelsernas lantbruksenheter samt vid ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade gymnasieskolan ersätts jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjen av det treåriga naturbruksprogrammet. Sådan utbildning får i första hand anordnas av landsting men också -- efter överenskommelse med berört landsting -- av primärkommun. Lantbruksskolorna har i dag värdefulla kunskapsmässiga och personella resurser på jordbruksområdet. Den rådgivning förknippad med myndighetsutövning som bedrivs vid lantbruksenheterna ges under andra förutsättningar än lantbruksutbildningen. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. Utredaren bör därför undersöka förutsättningarna för sådan rådgivning vid lantbruksskolorna. Ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning skall efter omställningsperioden, enligt dir. 1991:83, i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisationer. Om det likväl befinnes lämpligt att också lantbruksskolorna ges möjlighet att bedriva sådan verksamhet bör utredaren klargöra rollfördelningen mellan lantbruksenheter och skolor samt undersöka möjligheterna för samverkan dem emellan. En utgångspunkt måste därvid vara att rådgivningen vid lantbruksskolorna inte får inkräkta på den ordinarie verksamheten, vilket innebär att skolorna måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning.

Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensamma jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet. Rådgivning är ett av de områden som tillåts bli finansierat genom nationella stöd. Utredaren bör därför i sitt arbete även analysera rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark.

Lantbruksenheterna vid länsstyrelserna bedriver utöver rådgivning riktad till jordbruket även rådgivning riktad till trädgårdsnäringen. Den särskilde utredaren bör, med tanke på den nära anknytning som finns mellan dessa typer av verksamhet, även göra en översyn av trädgårdsrådgivningen. Utgångspunkterna bör vara desamma som för rådgivningen till jordbruket.

Utredaren bör arbeta så att förslag kan lämnas senast den 1 oktober 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredarens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

                                        (Jordbruksdepartementet)