Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1991/92:9
Torsdagen den 10 oktober
Kl. 14.30

1 § Anmälan om partiernas företrädare i
talmanskonferensen
Med stöd av 1 kap. 7 § och 7 kap. 12 §
riksdagsordningen hade partigrupperna till
talmannen anmält följande personer att utgöra
partiernas företrädare i talmanskonferensen:
Jan Bergqvist (s)
Lars Tobisson (m)
Lars Leijonborg (fp)
Rosa Östh (c)
Göran Hägglund (kds)
Ian Wachtmeister (nyd)
Bertil Måbrink (v)
Till suppleanter hade nominerats:
Oskar Lindkvist (s)
Wiggo Komstedt (m)
Jan-Erik Wikström (fp)
Bengt Kindbom (c)
Liisa Rulander (kds)
Johan Brohult (nyd)
Annika Åhnberg (v)
Talmannen förklarade de anmälda personerna
utsedda till partigruppsföreträdare och suppleanter
i talmanskonferensen för tiden till dess nästa
lagtima riksmöte började.
2 § Ledighet
Talmannen meddelade att Gunnar Björk (c) ansökt
om ledighet för fullgörande av uppdrag som
statssekreterare under tiden fr.o.m. den 10 oktober
1991 t.o.m. den 5 oktober 1992.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Karin Starrin (c) skulle
tjänstgöra som ersättare för Gunnar Björk.
3 § Meddelande om vissa kompletteringsval
Talmannen meddelade
dels att kristdemokratiska samhällspartiet på grund
av uppkomna vakanser anmält Dan Ericsson i
Kolmården till ny ledamot i valberedningen efter
Mats Odell och Ingvar Svenson till ny suppleant i
valberedningen efter Dan Ericsson i Kolmården,
dels att centerpartiets riksdagsgrupp som suppleant
i finansutskottet under Gunnar Björks ledighet
anmält hans ersättare Karin Starrin,
dels att folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp
anmält Lola Björkquist som suppleant i
utrikesutskottet fr.o.m. den 12 oktober under Karl-
Göran Biörsmarks ledighet.
Talmannen förklarade utsedda till
ledamot i valberedningen
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
suppleant i valberedningen
Ingvar Svensson (kds)
suppleant i finansutskottet
Karin Starrin (c)
suppleant i utrikesutskottet
Lola Björkquist (fp) fr.o.m. den 12 oktober
4 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 4 oktober.
5 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Redogörelse
1991/92:4 till utrikesutskottet
Motionerna
1991/92:So3-So6 till socialutskottet
6 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Förslag
1991/92:11 Riksdagens revisorers förslag angående
effektiviteten i förvaltningen av svenskt
utvecklingsbistånd
7 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 9 oktober
1991/92:4 av Sten Andersson i Malmö (m) till
socialministern om statistik om svensk
alkoholkonsumtion:
Sveriges alkoholpolitiska brister avslöjas årligen i
Systembolagets redovisning över hur mycket
alkohol som konsumeras i landet. Uppgifterna
baseras nu i huvudsak på Systembolagets
försäljning. År 1990 t.ex. exempel gick
konsumtionen ner 4,2 %, enligt nämnda källa. Med
denna uppgift skryter vi utomlands, trots att allt
flera inser och förstår att siffrorna inte stämmer!
Hembränningen, som borde vara rena bomben i all
alkoholpolitik, bara ökar och det lavinartat! Att
detta endast och enbart är en effekt av vår
prispolitik på alkohol tycks de ansvariga totalt
strunta i.
Inkl. mörkertalen (hembränning, turistsprit,
hemtillverkade viner, polsk spritkommers i Skåne
etc.) torde det i stället handla om en
alkoholkonsumtion på ca 10 liter per capita eller
kanske ännu mer. Dessa förmodligen realistiska
siffror ger Sverige en mindre smickrande placering
på världslistan och dessutom ett mindre
''skrytutrymme'' utomlands.
Är socialministern beredd att medverka till en
statistik som redovisar realistiska uppgifter om
alkoholkonsumtionen?
1991/92:5 av Sten Andersson i Malmö (m) till
finansministern om den svenska
lotterilagstiftningen:
I stort sett samtliga europeiska länder, utom
Sverige och Albanien (!), tillåtes eller planeras
tillåtas spel på kasino enligt internationella regler.
Samma gäller för spel på s.k. enarmade banditer
och andra typer av automatspel. T.ex. i Norge
driver Röda korset en landsomfattande kedja av
automatspel.
Skälen till att vi i Sverige förbjudit ovan nämnda
spelformer är att beslutsfattarna ansett de sociala
konsekvenserna vara alltför negativa för
medborgarna. Att övriga Europa, där vill vi bli
medlemmar, fungerar trots kasinon och andra
spelformer verkar ha förbigåtts av majoriteten av
Sveriges politiker!
De sociala skälen som åberopas i Sverige saknar
förankring i verkligheten. Vi tillåter nämligen
spelformer, i statlig regi (!), vilka borde ha vida
överstigande sociala konsekvenser än de ovan
nämnda spelformerna! T.ex. kan man köpa
Trisslotter på tusentals försäljningsställen runt om i
landet där vinster på upp till 1 000 kr. betalas ut
kontant och omedelbart. ''Enarmade banditer''
framstår alltmera som oskyldiga lamm jämfört med
många av i statlig regi bedrivna lotterier.
Är finansministern beredd att medverka till en
internationalisering av den svenska
lotterilagstiftningen?
1991/92:6 av Gudrun Schyman (v) till
försvarsministern om det militära försvarets
kostnader och omfattning:
Det svenska försvaret kostar drygt 35 miljarder
kronor per år. Detta skulle räcka för att rena hela
Östersjön.
Sverige köper i år fyra ubåtar för 800 milj. kr. styck.
Kostnadern för en ubåt räcker till att rädda samtliga
Norrlands sjöar från försurning.
Drygt 23 % av statens totala forskningsanslag gick
1989 till militär forskning. Samma år gick bara 4 %
till miljö- och energiforskning.
Sverige sålde vapen för 1 100 milj. kr. till Indien
1990. Samma år gav vi Indien 380 milj. kr. i bistånd.
Biståndet fick vi tillbaka tre gånger om genom
vapenexporten. Indiens fattiga betalade den
svenska krigsindustrin och subventionerade
försvaret.
230 värnpliktiga soldater kostar 50 milj. kr. varje år.
Det är vad svenska staten ger cancerforskningen
under ett helt år.
Militärövningen Nordanvind 1991 kostade 300 milj.
kr. Den summan täcker daghemskostnader för
6 000 barn under ett år.
Det svenska försvaret kostar 90 milj. kr. varje dag.
Summan motsvarar 545 nyanställda
sjukvårdsbiträden i långvården.
Under de tre senaste åren har militärutgifterna i
världen minskat. Hundratusentals militärer har
blivit arbetslösa.
Krigsindustrin är världens största krisindustri och
hundratusentals arbetare friställs. Varifrån
kommer föreställningen att Sverige skulle kunna
stå utanför denna utveckling?
Efter demokratiseringen i östra Europa,
Warszawapaktens upplösning och efter minskade
militärutgifter i USA, Sovjet och flertalet andra
europeiska stater under flera års tid, borde också
de sista argumenten för att öka Sveriges
militärutgifter ha fallit. Men inte! I
regeringsdeklarationen aviseras höjda
försvarsutgifter och ett fullföljande av JAS-
projektet!
Mina frågor är:
1.  Hur ser den säkerhetspolitiska bedömning ut
som motiverar höjda militärutgifter i Sverige?
2.  Hur ser den säkerhetspolitiska bedömning ut
som motiverar en fortsatt miljardrullning till JAS-
projektet?
1991/92:7 av Gudrun Schyman (v) till
bostadsministern om åtgärder mot
främlingsfientlighet:
Ett stort antal terroristdåd har förövats mot
flyktingförläggningar runt om i Sverige. I årets
skolval har högerextrema partier fått ökat stöd.
Intervjuundersökningar, genomförda av Centrum
för invandrarforskning vid Stockholms universitet,
visar att svenska ungdomar mellan 16 och 21 år
blivit mer intoleranta mot invandrare. År 1990
tyckte t.ex. 75 % av ungdomarna att
bestämmelserna om invandring till Sverige borde
bli strängare, mot 44 % år 1987.
Docent Charles Westin, expert på invandrarfrågor
vid Stockholms universitet, sade i en intervju i
Svenska Dagbladet 30 september i år att det är en
kombination av faktorer som ligger bakom den
tilltagande främlingsfientligheten, men att
regeringens åtstramning av flyktingpolitiken i
december 1989 varit avgörande och givit legitimitet
åt främlingsfientliga grupper. En annan faktor är
den misslyckade flyktingmottagningen. En
påtvingad sysslolöshetsperiod är psykiskt skadlig
för de asylsökande och underblåser
främlingsfientlighet hos dem som inte förstår att de
som väntar faktiskt är förbjudna att arbeta.
Ungdomskommittén presenterade i augusti sitt
betänkande om invandrarungdomarnas situation i
samhället. Det är en i långa stycken skrämmande
läsning. Så är t.ex. andelen elever som lämnar
grundskolan med ofullständiga betyg flera gånger
större bland ungdomar med invandrarbakgrund,
jämfört med dem som är infödda.
Arbetslösheten är mer än tre gånger så hög för
utomnordiska medborgare som för befolkningen i
övrigt. Också bland andra generationens
invandrarungdomar är arbetslösheten väsentligt
högre än genomsnittet.
Arbetsmarknaden är präglad av stark skiktning
mellan invandrare och svenskar. Invandrarna är
kraftigt överrepresenterade inom tillverknings- och
serviceyrken, men underrepresenterade inom alla
andra yrkesområden. De utomnordiska
invandrarnas arbetskraftsdeltagande har minskat
dramatiskt under 1980-talet.
En undersökning refererar en anonym
arbetsförmedlare i Södertälje: ''Att de är
assimilerade spelar ingen roll. Det räcker med att
de säger sitt namn så blir de nobbade. Våra två
största företag, Saab-Scania och Astra, är mycket
knepiga. Framför allt nu.'' I LO-tidningen nr 22
beskrivs hur företagen för ett par år sedan föredrog
att lösa bristen på arbetskraft med import av
arbetskraft från Norge, för att slippa anställa
invandrare.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa
följande frågor:
1.  Avser regeringen att i enlighet med förslag av
utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering
föreslå kriminalisering av organiserad rasism och
stöd åt organiserad rasism samt att rasistiska inslag
i brott görs till särskild straffskärpningsgrund?
2.  Kommer regeringen att föreslå lagstiftning mot
etnisk diskriminering på arbetsmarknaden?
3.  Är regeringen beredd att vidta snabba åtgärder
för att asylsökande skall få rätt att arbeta under
väntetiden?
4.  Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta på
skolans område, för att motverka de redan nu
existerande tendenserna till ökande
främlingsfientlighet och rasism?
5.  Tänker regeringen vidta åtgärder med anledning
av uppgifterna om att en hög andel ungdomar med
invandrarbakgrund går ut grundskolan utan
fullständiga betyg?
1991/92:8 av Hans Göran Franck (s) till
utrikesministern om Palestinafrågan:
Amnesty International och B'Tselem (The Israeli
Information Center for Human Rights in the
Occupied Territories) har nyligen offentliggjort
rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter
i av Israel ockuperade områden.
Såväl Amnestys som B'Tselems rapport innehåller
ett stort antal fallbeskrivningar. Det råder inte
något tvivel om att tortyr och annan brutal
behandling fortfarande används i stor omfattning
vid förhör under de första veckorna mot misstänkta
för allvarligare brott och/eller överträdelser av
ockupationsdekreten. Särskilt allvarliga är de
redovisade fall som lett till dödsfall i samband med
polisförhör. Framför allt begås kränkningar mot
mänskliga rättigheter vid förhör mot misstänkta
vars fall behandlas av militärdomstolar. Systemet
med militärdomstolar undergräver elementära krav
på rättssäkerhet.
Misstänkta kan inte sällan på lösa grunder hållas
fängsligt förvar upp till 18 dagar utan att ställas
inför domstol. Deras advokater och släktingar är
ofta inte tillåtna att besöka dem, vilket skapar
förutsättningar för godtyckliga arresteringar, tortyr
och annan brutal behandling.
Erkännande är ofta den enda bevisning som
förebringas mot de anklagade och myndigheterna
gör sällan undersökningar av klagomål om
framtvingade bekännelser.
Trots att Israel har ratificerat konventioner mot
tortyr m.m. och lovat att vidta åtgärder mot
överträdelserna är situationen fortfarande mycket
allvarlig.
En mycket oroväckande aspekt på situationen på
Västbanken och i Gaza är de militära
ockupationsstyrkornas uppträdande. För tre år
sedan räknades antalet dödade palestinier till
omkring 200, i dag överstiger siffran 800.
Kollektiv bestraffning, deportation och förstörelse
av invånarnas egendom genomförd av
ockupationsstyrkor är förbjudet enligt en tillämplig
Genèvekonvention. Förbrytelser av detta slag
fortsätter och nya fall förekom under juli och
augusti 1991.
De israeliska bosättningarna på Västbanken och i
Gaza har ökat mycket kraftigt under senaste tiden.
De avancerade planer, som finns i det av Ariel
Sharon ledda bostadsbepartementet, kan
omöjliggöra en fredlig lösning. De israeliska
bosättarna lägger beslag på stora delar av
markområdena på Västbanken och i Gaza. Hela
denna bosättningspolitik står i klar strid med
folkrätten.
Det finns bara en utväg ur denna situation:
ockupationen måste upphöra. De israeliska
ockupationsstyrkorna måste helt dra sig tillbaka
från Västbanken och Gaza.
En internationell Mellanösternkonferens måste
komma till stånd utan vidare dröjsmål där man från
såväl israelisk som palestinsk sida själv bestämmer
sin representation. Utan PLOs medverkan i och
stöd till en palestinsk delegation är inte någon
varaktig fredlig lösning möjlig.
Alla politiskt frihetsberövade måste friges och
deportationsbesluten upphävas.
Effektiva åtgärder måste vidtas för att stoppa
tortyren och den brutala behandlingen. De
rekommendationer -- grundade på
tortyrkonventionen -- som Amnesty International
och B'Tselem har gjort måste bli föremål för största
möjliga uppmärksamhet.
Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i
allmänhet och användning av tortyr i synnerhet är
enligt väl dokumenterat material vida större i
Israels grannländer, exempelvis Syrien, Irak och
Iran. Men det är särskilt allvarligt att ett land som
gör anspråk på att vara demokratiskt använder
metoder som tillämpas i diktaturstater. Israels
berättigade krav på säkerhet kan inte realiseras
genom metoder av ockupation och förtryck. Det
förvärrar endast situationen.
Givetvis måste övergrepp och terrordåd som begås
mot Israel också fördömas.
Det ömsesidiga våldet är en följd av att parterna
inte genomför en nödvändig och möjlig fredlig
lösning.
De humanitära insatserna till den palestinska
befolkningen, inte minst från Sverige, har
förbättrats men behöver ytterligare förstärkas.
Detta gäller framför allt sjukvård och
handikappvård.
Katastrofsituationen inom sjuk- och hälsovård är
allvarlig. Den kommer att bestå också under nästa
år. Viktiga institutioner, som Sverige lämnat
tidsbegränsade bidrag till, riskerar att bli nedlagda.
Det är därför mycket angeläget att ytterligare
katastrofbistånd lämnas under kommande
budgetår.
Bevakningen och stödinsatserna på MR-området
behöver utökas. Goda förutsättningar ges genom
samarbete med verksamma MR-organisationer. Av
särskilt intresse är att även UNWRA breddat sin
verksamhet till att även omfatta mänskliga
rättighetsfrågor.
UNWRA spelar en stor och viktig roll för
palestinierna. Genom sin integritet och
självständighet är organisationen omistlig. Den
kommer att behövas under lång tid till skydd för
den palestinska befolkningen.
Alla skolor som nu är stängda måste genast öppnas.
Detta gäller även universiteten som i större
utsträckning stängts än vanliga skolor.
Alla FNs medlemsländer har ett ansvar för en
fredlig lösning av konflikterna i Mellanöstern.
Stormakterna och främst USA har ett särskilt stort
ansvar för att denna fredliga lösning äntligen
uppnås. Den ekonomiska press som USA kan
utöva mot Shamirs regering blir av allt att döma
avgörande för den fortsatta utvecklingen.
På grund av det anförda får jag ställa följande
frågor till utrikesminister Margaretha af Ugglas.
1.  Vilka åtgärder vill regeringen medverka till för
upphörande av ockupationen av Västbanken och
Gaza samt för ett stopp av kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna?
2.  Stöder regeringen en internationell
Mellanösternkonferens där man från israelisk och
palestinsk sida är representerade med delegationer,
vars sammansättning de själva bestämmer?
3.  Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för
att medverka till att de israeliska bosättningarna
stoppas östra Jerusalem, Västbanken och Gaza?
4.  Avser regeringen att föreslå förstärkningar av de
humanitära insatserna för den palestinska
befolkningen på sjukvårds- och MR-områdena?
5.  Är regeringen beredd att vidta särskilda
åtgärder för att medverka till att alla universitet och
skolor varaktigt öppnas i de ockuperade
områdena?
8 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 9 oktober
1991/92:13 av Göran Magnusson (s) till
jordbruksministern om etanolproduktionen i
Sverige:
Lantbrukarna har långt framskridna planer på att
inom ramen för omställningsprogrammet för
svenskt jordbruk starta etanolproduktion. Något
avgörande beslut har hittills inte tagits.
Vilka ytterligare åtgärder är statsrådet och
regeringen beredda att vidta för att genom sådan
etanolproduktion kunna medverka dels till
sysselsättning inom jordbruket, dels till att bevara
det öppna landskapet?
1991/92:14 av John Andersson (v) till
arbetsmarknadsministern om arbetslösheten i
Norrlands inland:
Den ökande arbetslösheten slår hårt mot vår norra
landsända och då främst dess inland. I t.ex.
Dorotea var arbetslösheten i september ca 8 % och
bland ungdom 18--24 år ca 20 %. Skall ''Hela
Sverige leva'' måste nu speciella insatser sättas in i
sådana områden som t.ex. Dorotea.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa
följande fråga till arbetsmarknadsministern:
Är arbetsmarknadsministern beredd att ta
nödvändiga initiativ för att sådana insatser snabbt
kommer till stånd?
1991/92:15 av Gudrun Schyman (v) till
socialministern om utbyggnaden av barnomsorgen:
Vid årsskiftet 1991--1992 går tidsfristen ut som
kommunerna fått av riksdagen för att alla
förskolebarn som behöver en barnomsorgsplats
skall få detta. Riksdagsbeslutet innebar även att
alla förskolebarn skall få möjlighet till någon form
av pedagogisk verksamhet, antingen i en öppen
förskola eller i deltidsförskola.
Enligt uppgift har över hälften av kommunerna inte
klarat av den beslutade utbyggnaden.
Min fråga är:
Avser socialministern att vidta några åtgärder för
att verkställa riksdagens beslut?
1991/92:16 av Gudrun Schyman (v) till
socialministern om fri abort:
Regeringsdeklarationens något diffusa beskrivning
av ''människolivets helgd'' förankrad i ''den kristna
etiken'' kräver klargöranden. Bl.a. har RFSU
uttalat sin oro över att detta kan uppfattas som ett
krav på abortförbud.
Min fråga är:
Kan socialministern garantera att rätten till fri
abort inte kommer att inskränkas?
1991/92:17 av Bengt Hurtig (v) till
industriministern om Karlsborgs bruk:
Mot bakgrund av det förslag angående
utvecklingen vid ASSI Karlsborg som
personalorganisationerna väckt och som benämns
KP 92 torde ASSIs koncernledning ha anledning att
avvakta med slutgiltigt beslut om den unika
åtgärden att lägga ned pappersbruket. KP 92 visar
på möjligheter till god lönsamhet för
pappersbruket.
En nedläggning måste från ägarnas sida också vägas
mot de mycket stora samhällsekonomiska
kostnader som en nedläggning av pappersbruket
medför. ASSI Karlsborg är en viktig del av
näringslivet i landsändan och har stor betydelse för
såväl skogsbruk som transportnäringen.
Jag vill därför fråga industriministern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att stödja
vidareförädlingen vid Karlsborgs bruk?
1991/92:18 av Hans Göran Franck (s) till
utrikesministern om Sydafrika:
Under senare tid har vi kunnat iaktta hur vissa
framsteg görs i processen för ett demokratiskt
ickerasistiskt Sydafrika. Å andra sidan förekommer
mycket oroande rapporter om att våldet fortsätter i
landet och att Sydafrikas regering och myndigheter
inte bara ekonomiskt stöder organisationer som
provocerar fram våldet utan även genom
underrättelsetjänst och specialstyrkor inom arme'
och polis styr våldsaktiviteten.
I regeringsdeklarationen sägs endast: ''Vi stöder
arbetet mot apartheid och för frigörelsen i södra
Afrika.'' Däremot berörs inte sanktionsfrågan.
Det är nödvändigt att fortsätta med våra
påtryckningar främst i form av sanktioner till dess
apartheid är totalt avskaffad och en demokratisk
ickerasistisk utveckling i Sydafrika säkrats.
I anledning härav får jag fråga utrikesminister
Margaretha af Ugglas:
Är regeringen beredd att upprätthålla de svenska
sanktionerna till dess en demokratisk och
ickerasistisk utveckling säkrats?
9 § Kammaren åtskildes kl. 14.34.
Förhandlingarna leddes av talmannen.