Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1991/92:51
Tisdagen den 14 januari
Kl. 14.00
1 § Nya riksdagsledamöter m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från
valprövningsnämnden inkomna
Berättelse om granskning av bevis för
riksdagsledamöter och ersättare för
riksdagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från
riksskatteverket inkommit bevis om att Lars Biörck
(m), Järna, utsetts till ny ledamot av riksdagen
fr.o.m. den 10 januari 1992 sedan Görel Bohlin (m)
avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Till
ersättare har i detta fall utsetts Allan Ekström,
Lidingö, Claus Trolle, Haninge, Dag Lundman,
Nacka, Christel Campbell, Danderyd, Cecilia
Westin, Lidingö, Eva Öhbom Ekdahl,
Saltsjöbaden, Per Naess, Sollentuna, Barbro
Brundin, Södertälje, Ingabrita Mörch, Norrtälje,
Ulf Björkman, Solna, och Margareta
Nachmansson, Värmdö (alla m).
Vidare har inkommit bevis om att Arne Jansson
(nyd), Hudiksvall, utsetts till ny ledamot av
riksdagen fr.o.m. den 10 januari 1992 sedan Jon
Peter Wieselgren (nyd) avsagt sig sitt uppdrag som
riksdagsledamot. Till ersättare för
riksdagsledamöter har i detta fall utsetts Simon
Liljedahl, Djursholm, och Vivianne Franzén,
Enebyberg (båda nyd).
Härutöver har inkommit bevis om att Jan-Olof
Franzén (m), Skruv, utsetts till ny ledamot av
riksdagen fr.o.m. den 13 januari 1992 sedan
Kristina Knöös-Franzén (m) avsagt sig sitt uppdrag
som riksdagsledamot.
Ytterligare har inkommit bevis för två nya ersättare
utöver Jan Ernheimer för moderata
samlingspartiets riksdagsledamöter i Kronobergs
läns riksdagsvalkrets som utsetts fr.o.m. den 13
januari 1992 jämlikt 14 kap. 14 § vallagen, nämligen
Kurt Johansson, Älmhult, och Magnus Aaby-
Ericsson, Alvesta (båda m).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
bevisen och därvid funnit att de blivit utfärdade i
enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
nStockholm den 13 januari 1992
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
n
2 § Svar på fråga 1991/92:288 om åtgärder mot
bombhot
Anf. 1 Justitieminister GUN HELLSVIK
(m):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat
mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska
benägenheten att bombhota det civila samhället.
De åtgärder Sten Andersson pekar på är
straffskärpningar och skadeståndsanspråk.
Inledningsvis vill jag understryka att även jag ser
med oro på det stora antalet, dess bättre falska larm
som kom i direkt anslutning till den allvarliga
skadegörelse som åstadkoms genom sprängningen
på Centralstationen i Stockholm.
Ett falskt bombhot faller i regel under
brottsbalkens bestämmelse om falskt larm. Brottet
kan bestraffas med upp till två års fängelse. Man
bör också ha i minnet vad som sades i samband med
att straffbestämmelsen infördes, nämligen att
gärning som innefattar hot där så är möjligt i första
hand bör inordnas under något av brottsbalkens
huvudbrott. I det sammanhanget nämndes rån,
utpressning och sabotage, och då kan de strängare
straffskalorna för de brotten tillämpas.. Enligt min
mening är straffskalorna sådana att en rimlig
straffmätning skall kunna ske. Dagens regler ger
också utrymme för skadeståndsanspråk mot
gärningsmannen, varför någon lagändring inte
heller behövs i den delen.
Till detta kommer att en stor del av de bombhot
som uttalas direkt efter en händelse som den på
Centralstationen i Stockholm framförs av personer
vilkas handlingssätt knappast påverkas av en
ändring av lagarna.
Slutligen vill jag understryka att jag har stort
förtroende för polisens ambitioner att lösa den
svåra uppgiften att komma till rätta med den
nuvarande mängden falska bombhot. En åtgärd
som skulle kunna bidra till att förbättra situationen
är att de falska bombhoten ägnas mindre offentlig
uppmärksamhet för att på det sättet hejda det
nästan epidemiska förloppet.
Anf. 2 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Som alla vet har det varit kaos under jul- och
nyårshelgen. Vi hade ju ett antal bombhot runt om i
Sverige, av vilka dess bättre bara ett effektuerades.
Det här skapade problem. Vi vet att polisen redan
i nuläget har små resurser, och polisen fick sätta in
en stor del av resurserna för att just kontrollera om
dessa bombhot -- de flesta dess bättre falska -- var
verkliga eller ej. Det innebar att annan viktig
polisverksamhet inte kunde fullgöras.
Statsrådet talar i sitt svar om vad som gäller på
lagstiftningens område i dessa fall och vilka straff
som kan utmätas ifall man får tag i
gärningsmännen. Det är bra att detta påpekas i
Sveriges riksdag, för jag tror att många inte riktigt
vet vad de sysslar med. Det är nog så i dag att en
del sitter hemma och ser på TV samt lyfter
telefonluren och uttalar ett bombhot i hopp om att
kunna åstadkomma en del kaos hos polis, brandkår
och sjukvårdspersonal. Därför är det bra att det
understryks hur strängt man ser på detta och att
faktum är att vederbörande kan bli tvingade att
ekonomiskt ersätta de personer som lidit skada
genom att t.ex. tåg eller flyg försenas. Därför
tycker jag att svaret är bra och fullödigt.
Det enda som jag finner tveksamt är den sista
meningen, där statsrådet säger att kanske beroende
på den starka fokuseringen i massmedia har en del
människor ryckts med och sällat sig till den skara
som framför dessa falska bombhot. Jag vet att det
här är ett stort problem för massmedia, och jag
förstår att när det görs någonting som kanske
engagerar 30--40 poliser kan det vara frestande för
journalister att skriva om saken. Tack!
Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK
(m):
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det sista
som Sten Andersson i Malmö sade.
Det rör sig om en mycket svår balansgång. Vi skall
vara på det klara med att uppmärksamheten kan
behövas för att vi som står utanför skall kunna
medverka genom att ge tips för att man skall kunna
hitta lösningar. Å andra sidan vet vi, som jag
påpekade, att virrhjärnor kan få idéer, när de blir
informerade om att den här typen av händelser är
på gång. Det gäller att försöka komma fram till en
balans.
Anf. 4 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag delar helt statsrådets uppfattning
om det svåra i balansgången. Men låt mig referera
debatten och tala om, vad det är som gäller, ifall
man uttalar ett falskt bombhot eller ett som dess
värre är riktigt, så att folk får reda på hur
lagstiftningen ser på saken. Detta är inte och skall
inte heller vara den lekstuga som en del människor
i dag tyvärr tror att det är.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1991/92:289 om
investeringsbidrag för bostadsbyggande
Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om
regeringen är beredd att återinföra
investeringsbidraget för bostadsbyggande och i
övrigt föra en politik som gör det möjligt att bygga
igen.
Den beslutade sänkningen av investeringsbidraget
för ny- och ombyggnad av bostäder är ett led i den
nödvändiga långsiktiga saneringen av både statens
finanser och den svenska ekonomin. Det är inte
aktuellt att ompröva beslutet.
Jag vill återigen framhålla att det inte går att
avskärma bostadspolitiken från den ekonomiska
politiken i övrigt. Även bostadspolitiken måste
genomgå de förändringar som är nödvändiga för att
vi skall få en stabil tillväxt som i sin tur ger full
sysselsättning, stabila priser och en framtid för den
svenska industrin. Som tidigare aviserats avser
regeringen att senare återkomma med förslag om
sådana förändringar av bostadspolitiken som krävs
härför. Bostadspolitiken skall bl.a. syfta till en
balanserad bostadsmarknad med utbud av goda
bostäder till rimliga priser.
När det så gäller vad Bengt-Ola Ryttar tar upp om
branschens framtidsmöjligheter på den
internationella marknaden, vill jag framhålla att
kraven på en snabb omställning till effektivitet och
konkurrensförmåga inte är lägre för den som vill
verka i den miljön. Ökade subventioner på en än så
länge tämligen skyddad hemmamarknad är inte det
rätta medlet för att stärka byggnads- och
byggmaterialindustrin inför den förestående
integrationen mellan de svenska och de utländska
marknaderna också på detta område.
Vi måste nu föra en politik som syftar till att stärka
industrins konkurrenskraft -- inte avskärma den
från marknadens krav. Det kommer att bestämma
inriktningen på regeringens åtgärder inom
byggområdet.
Anf. 6 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Det är min uppfattning att den byggpolitik som
regeringen nu för innebär att en oerhörd mängd
byggkapacitet fullständigt i onödan slås ut samtidigt
som det skapar en arbetslöshet av tidigare icke
kända mått. I mitt hemlän var den sista december
25 % av byggnadsarbetarna utan arbete, och vi vet
att dessa siffror kommer att öka högst väsentligt
redan nu i januari, eftersom många
uppsägningstider löpt ut den sista december.
Detta medför också att en hel del
industriverksamhet i glesbygden slås ut. Det
handlar ofta om att man levererar byggmaterial i
olika former till byggindustrin. Jag ser därför
regeringspolitiken på detta område som helt
katastrofal.
Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Arbetslösheten är självfallet ett gissel
och det inte enbart i makrotermer, när man ser till
hur många som är arbetslösa, utan framför allt för
den individ som drabbas både ekonomiskt och
genom att inte ha ett arbete att kunna gå till. Det
tror jag att vi är helt överens om. Det är därför som
regeringens politik är helt inriktad på att sanera den
svenska ekonomin så att vi återigen kan få trygga
jobb, något som baseras på en tillräckligt stor
produktion som gör att vi kan minska
arbetslösheten -- den arbetslöshet som
uppenbarligen är en följd av den tidigare felaktigt
förda politiken.
När det i detta sammanhang gäller byggandet ger
Bengt-Ola Ryttars fråga uttryck för en känsla som
inte stämmer med dagens verklighet. Han talar om
att föra en politik som gör det möjligt att bygga
igen. Det byggs i Sverige i dag. Vi ligger på ungefär
samma nivå när det gäller igångsättande av
bostadslägenheter som år 1987. Jag vet inte om
Bengt-Ola Ryttars fråga riktar sig även till den
socialdemokratiske bostadsministern som då
administrerade bostadspolitiken totalt sett.
Det kommer även på byggsektorn att bli problem,
och det finns problem. Det gäller också industrin.
Arbetslöshetsproblemet måste lösas med generella
åtgärder. Vi måste se till att få en anpassning som
gör att även bostadsproduktionen och
produktionen av byggnader i övrigt får en hållbar
utveckling för framtiden. Det är regeringens
ambition.
Anf. 8 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! I och för sig har byggsektorn blivit för
stor under dessa överhettningsår. Det råder inget
tvivel om det. Men det kan aldrig försvara att man
nu slår ut branschen i så oerhört hög grad som nu
sker. Om detta är att sanera ekonomin och
byggbranschen från verksamhet, tycker jag att man
är på helt fel väg. Det skapar ekonomiska problem.
Framför allt moderaterna och folkpartiet gick till
val på att man skulle sätta fart på Sverige och öka
tillväxten. Men om man gör ett tvärstopp i
byggverksamheten på det sätt, som man nu har
gjort, skapar man ingen tillväxt, utan man skapar
recession.
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är inget tvärstopp när det gäller
byggandet. Det byggs i dag i Sverige, det kan var
och en som går ut i dag se.
Bengt-Ola Ryttar säger själv att den byggsektor vi
har haft har varit för stor. Vi är nu ungefär nere på
1987 års nivå. Bengt-Ola Ryttar måste då
antagligen mena att det kan vara en rimlig nivå, om
jag tolkar hans inlägg rätt. Vi har nu den volymen.
Det är självfallet inte regeringens avsikt att slå ut
byggbranschen. Det finns tvärtom all anledning att
se till att vi har en uthållig och bra konkurrerande
byggbransch som klarar att producera och täcka de
behov av bostäder och andra byggnader som finns.
Anf. 10 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Med all respekt för statsrådet Bo
Lundgrens kunskaper om byggsektorn och
utvecklingen inom denna tror jag faktiskt att jag vet
litet mer om det, eftersom jag lever mycket nära
verkligheten.
I Hälsingland finns nu en byggarbetslöshet på 35 %.
I Hälsingland kan byggboomen definitivt inte ha
varit av den arten att man nu ligger på 1988 års
siffor, utan verksamheten ligger självfallet på en
nivå långt under den som rådde år 1988.
När det sedan gäller bostadsbyggandet är det
mycket enkelt att få ner efterfrågan på bostäder.
Det är bara att se till att det blir dyrt och ovisst när
det gäller hur man skall klara finansieringen av sitt
boende i framtiden. Då minskar man efterfrågan.
Men det är en ekonomiskt betingad minskning av
efterfrågan. De fysiska behoven på bostadssektorn
är ca 30 000 -- 40 000 bostäder om året.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag var själv i Gävleborgs län i helgen
och fick en redovisning av läget i Hälsingland, och
det är en besvärlig situation. Det finns självfallet
regionala skillnader, och det finns också anledning
att göra både arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska insatser. De ligger i detta
avseende inte på mitt ansvarsområde, och jag
tänker därför avstå från att diskutera dem.
Rent generellt tycks Bengt-Ola Ryttar mena att ett
igångsättande av byggande av ungefär 60 000
lägenheter, som man räknade med för 1991, var
20 000 -- 30 000 för många, om man jämför med
hans eget antagande. Det betyder att Bengt-Ola
Ryttar menar att vi i varje fall skall minska
byggsektorn till den nivån. Redan där skapas det
problem inom byggsektorn.
Jag vill inte ge mig in i en diskussion om vilken nivå
som kan vara rimlig. Jag kan däremot konstatera
att det är alldeles riktigt att kostnaderna betyder
väldigt mycket i detta avseende. Det var också
under en socialdemokratisk regering som
byggkostnaderna åren 1987 -- 1989 steg dubbelt så
snabbt som konsumentprisindex. Det var också
genom socialdemokraterna som vi fick en
breddning av mervärdeskatten, något som också
ledde till en kraftig ökning av bostadskostnaderna.
Detta skapade naturligtvis problem, det håller jag
med Bengt-Ola Ryttar om.
Anf. 12 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! När det gäller byggnivåerna är
30 000 -- 40 000 lägenheter per år det långsiktiga
behovet. Det innebär icke att jag tar avstånd ifrån
de nivåer som vi så att säga var på väg in i.
Jag fick nyligen ta del av siffror när det gäller
antalet låneansökningar till länsbostadsnämnderna
och de lån som har beviljats. Dessa siffror visar
ingen minskning, utan de ligger på ungefär normal
nivå. Om regeringen grundar sina antaganden om
hur byggsektorn ser ut på ett sådant underlag, får
man en klart överdriven uppfattning om hur
byggverksamheten ser ut.
Det byggherrarna i realiteten har sysslat med under
de senaste två tre månaderna är att stoppa objekt,
och det gäller även objekt där man har fått lån
beviljade och varit klara att köra i gång. Man har
lagt ner energi på att stoppa dessa objekt, och det
slår igenom i verkligheten i arbetslöshetstalen. Det
är en mycket säker mätare på branschens kapacitet.
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är naturligtvis regeringens avsikt
att föra den ekonomiska politik jag tidigare talade
om. Det är också vår avsikt att skapa ett system för
bostadsfinansiering som är långsiktigt hållbart och
ger ett tillräckligt planeringsunderlag för byggandet
totalt sett. Det är en självklarhet.
Det gäller att se till att inte få den ryckighet i
bostads- och byggpolitiken som rådde under den
socialdemokratiska tiden. Om man ser på åren
1970 -- 1976 varierade byggandet när det gäller
antalet nyproducerade lägenheter mellan 109 000
ner till 55 000. Det innebar en kraftig fluktuation på
inte mindre än 54 000 nyproducerade lägenheter.
Under innevarande period har antalet nya
lägenheter fluktuerat mellan knappt 29 000 år 1986
och 60 000 år 1991. Det är naturligtvis inte av godo
att regeringen bedriver en sådan planerings- och
regleringspolitik som den socialdemokratiska
regeringen har gjort. Det har skapat
grundproblemen för byggsektorn. Det gäller nu för
oss att ta oss ur de problemen, och det är
regeringens avsikt att göra det.
Anf. 14 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att
det är alldeles fel när det är stora fluktuationer i
bostadsbyggandet. I det avseendet kan jag också
kritisera alla tidigare socialdemokratiska
regeringar, men min kritik är naturligtvis oerhört
mycket starkare mot den borgerliga regeringen som
genom en hel rad missgrepp nu har skjutit
byggbranschen i sank.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1991/92:291 om bidrag till
biogasprojekt
Anf. 15 Jordbruksminister KARL ERIK
OLSSON (c):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig vad
jag avser att göra för att biogasprojektet i Kungsör
med flera kommuner skall kunna förverkligas.
Användningen av biobränslen har en viktig roll i
omställningen av energiproduktionen och har flera
fördelar från miljösynpunkt. Huvuddelen av de
biobränslen som nu används är skogsbränslen.
Biogasens bidrag till energiförsörjningen är än så
länge marginellt. Men det pågår ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller
biogas. I enlighet med den energipolitiska
överenskommelsen får verksamheten ett
omfattande statligt stöd. Det är främst NUTEK,
dvs. närings- och teknikutvecklingsverket, som
administrerar stödet.
Stödet är inriktat både på forskning kring
biogasproduktionen och på praktisk användning av
tekniken. Flera pågående projekt baseras på
rötning av förbehandlat hushållsavfall. I en annan
grupp projekt tar man tillvara metangas som bildas
i deponerade sopor. Det är också möjligt att
utnyttja andra råvaror för biogasproduktion. Till
hösten kommer det att finnas en anläggning i
Laholm för kraftvärmeproduktion med biogas som
framställs ur gödsel och slakteriavfall.
Gemensamt för de projekt som har fått statligt stöd
i enlighet med energiöverenskommelsen är att de
åtminstone på sikt bedöms kunna utmynna i en
energiproduktion som inte ger ekomiska förluster.
I de projekt som hittills har fått stöd behöver man
inte kalkylera med några kostnader för råvaran.
Tvärtom kan man räkna med ersättning för att
avfallet tas om hand.
Kungsörs kommun har ansökt om statsbidrag till en
utvecklingsanläggning för framställning av biogas
baserad på jordbruksgrödor. Ansökningen har
avslagits av naturvårdsverket med hänsyn till de
stora kostnaderna för projektet. NUTEK har ännu
inte fattat något beslut i frågan. Av kommunens
ansökan framgår att projektet förutsätter
ytterligare statliga insatser av bl.a. forskningsmedel
framöver.
Det finns alltså statliga resurser för att stimulera
utveckling av biogasanvändning. Hur dessa medel
skall fördelas på olika projekt avgörs bäst av de
myndigheter som har specialister på området.
Anf. 16 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för
svaret. Detta är ju en projektidé eller ett
pilotprojekt som kanske kostar ganska mycket
pengar. Jag anser att avslaget har gjorts på felaktiga
grunder. Om man gör en serieproduktion av en
sådan här tillverkning av biogas kan man kanske
sänka kostnaden till en tredjedel. Det tragiska är
att det här beslutet inte kan överklagas.
När det gäller avfallssidan finns det ingen möjlighet
att skapa någon egentlig produktion av kraft den
vägen. Det ger så pass litet, och motsvarande
produktion skulle kräva avfall från 70 000 hushåll.
Man har ett projekt för detta i Helsingör.
Detta är ju ett bra projekt ur miljösynpunkt på alla
sätt. Man kan bevara det öppna landskapet och
man behöver inte odla med hjälp av
gödningsämnen. Det är självförsörjande på den
punkten. Man behöver inte använda några gifter
eftersom man de två första åren har mycket klöver
i vallen och den drar ner kvävet och kväver ogräset.
Man förbättrar faktiskt jordarna utan att tillföra
någon konstgödsel eller något gift.
Projektet ligger helt i linje med beslutet om svenskt
jordbruk. Det är alltså ett hundraprocentigt slutet
kretslopp. Därför finner jag det mycket angeläget
att ett sådant projekt kommer till stånd.
Anf. 17 Jordbruksminister KARL ERIK
OLSSON (c):
Herr talman! Jag delar bedömningen att det är
intressant med olika typer av projekt. Jag har
förstått att de kalkyler som har gjorts ändå
redovisar högre kilowattkostnader än vad man får
vid t.ex. förbränning av motsvarande mängd
biologiskt material. Det är väl en av de faktorer
som är litet bekymmersamma i de här
sammanhanget. Det beror kanske delvis också på
att verkningsgraden i ett biogasprojekt är något
lägre än när det gäller förbränning.
NUTEK har en möjlighet att bedöma detta
ytterligare. Jag utgår från att man då tar hänsyn till
relevanta faktorer.
Anf. 18 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Avslaget har ju kommit från
naturvårdsverket. Det vore mycket bra om olika
enheter verkade mot samma mål och att
naturvårdsverket och NUTEK arbetade åt samma
håll. Det vore bra om jordbruks-, miljö- och
energipolitik också arbetade åt samma håll.
När det gäller det öppna och fina landskapet kring
Kungsör är det mycket angeläget att det hålls
öppet. Det är stor risk för att det inte kommer att
få vara så.
Anf. 19 Jordbruksminister KARL ERIK
OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill bara understryka att det finns
många möjligheter att gå fram. Biogasjäsning är
inte den enda, utan det finns även andra sätt att
producera energi på jordbruksmark. Både de
enskilda aktörerna på marknaden och samhället
bör naturligtvis sträva efter att få en mångsidighet i
de här sammanhangen. Jag hoppas att man skall ta
hänsyn till detta även här.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1991/92:290 om
citytunnelprojektet i Malmö
Anf. 20 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om
regeringen är beredd att aktivt medverka till ett
genomförande av citytunnelprojektet i Malmö.
Citytunnelprojektet innebär att den järnvägstrafik
som kommer att gå via Öresundsförbindelsen
ansluts till det svenska järnvägsnätet vid Malmö
Central genom en tunnel under Malmö.
Kostnaderna för projektet har mycket översiktligt
beräknats till mellan fyra och fem miljarder kronor.
Förslaget om en citytunnel presenterades i
samband med att den av den förra regeringen
tillsatte trafikförhandlaren för Malmöregionen
rapporterade sitt arbete i januari 1991. Eftersom
det vid den tidpunkten inte fattats något beslut om
Öresundsförbindelsen kunde förhandlaren inte i
alla delar slutföra sitt arbete. När nu riksdagen
beslutat om en Öresundsbro har trafikförhandlaren
fått ett förnyat uppdrag att slutföra sina
förhandlingar i Malmöregionen. Detta arbete skall
rapporteras till regeringen den 15 mars 1992.
Banverket arbetar för närvarande med fördjupade
studier av citytunnelprojeket och dess
samhällsekonomiska lönsamhet. Man arbetar
också med alternativa förslag som skulle kunna
minska projektets totalkostnad.
Det pågår således ett omfattande arbete på flera
håll med att utreda och värdera nyttan av en
citytunnel för järnvägstrafik genom Malmö.
Tredje vice talmannen konstaterade att
frågeställaren ej var närvarande i kammaren och
förklarade överläggningen avslutad.
6 § Svar på fråga 1991/92:293 om
flygsäkerheten
Anf. 21 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen avser
att föreslå några åtgärder för att effektivisera det
system som skall garantera flygsäkerheten.
Luftfartsverket är ansvarig myndighet för den civila
flygtrafiksäkerheten i Sverige. Regeringen har
bemyndigat verket att utfärda föreskrifter. Verket
har även tillsynsansvar medan flygföretagen och
övriga marknaden har det verkställande, dvs. det
operativa ansvaret.
I praktiken är det luftfartsinspektionen som
fastställer principer för egenkontroll på
flygmarknaden. Luftfartsinspektionen ställer alltså
krav på hur olika verksamheter skall lägga upp sitt
flygsäkerhetsarbete. Det gäller både flygföretag
och underhållsverkstäder m.fl.
De bestämmelser som finns när det gäller isbildning
säger att flygplanet skall vara fritt från is och snö
före start. Det åligger flygbolaget att se till att så
sker genom att utfärda instruktioner och
arbetsrutiner.
Orsaken till olyckan i Gottröra är inte klarlagd
eftersom haverikommissionen inte är färdig med
sitt arbete. Någon rekommendation till åtgärder
finns alltså inte ännu. Luftfartsinspektionen följer
emellertid utredningen och kan vidta åtgärder även
under hand om luftfartsinspektionen finner
anledning till detta. Tillverkarlandets myndigheter
har ett ansvar för att gå ut med direktiv vid en
olycka eller vid andra incidenter. Operatörerna
skall automatiskt följa sådana direktiv.
För närvarande finns det dock enligt min
uppfattning inte något skäl att ta initiativ till någon
ändring av det säkerhetssystem och de rutiner som
gäller. Under alla omständigheter bör
haverikommissionens rapport avvaktas.
Flyget är trots allt det säkraste transportmedlet,
och SAS är ett av de säkraste flygbolagen i världen,
enligt tillgängliga uppgifter.
Anf. 22 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Jag vill från början säga att jag inte tror att SAS har
lägre flygsäkerhet än andra bolag. Jag instämmer
också i att man från haverikommissionens sida inte
är klar när det gäller Gottröra. Som tidningsläsare
får man emellertid intrycket att det finns någon
svaghet i hela tillsynsverksamheten. Enligt vad man
kan läsa tillåts t.ex. SAS tillämpa svagare rutiner
vid s.k. avisning och i försöken att upptäcka s.k.
klaris, trots att man i andra länder har mera
noggranna rutiner, tillverkaren har
rekommenderat noggrannare rutiner och en rad
incidenter har inträffat.
Det finns en risk för att återkopplingen mellan
bolagen och luftfartsinspektionen och den
skandinaviska luftfartstillsynen inte är tillräckligt
utvecklad och stark för att man skall kunna ha
kontroll över att flygbolagen verkligen följer sina
åligganden enligt det nuvarande
säkerhetssystemet. Det är riktigt att flygbolaget har
huvudansvaret för säkerheten. Men man har
överlåtit mycket av självkontrollen på bolaget.
Vi vet att bolagen på grund av
konkurrenssituationen -- den konkurrens som
regeringen anser önskvärd och snarare bör öka än
minska -- söker efter alla möjligheter att spara
pengar. Det finns en risk att bolagen själva drar ned
på sina kostnader. Det finns också miljökrav som
säger att man skall använda så litet avisningsvätska
som möjligt.
Jag tycker för min del att det kanske inte är skäl att
vidta åtgärder, men att regeringen aktivt borde
hålla sig informerad och skaffa sig en överblick över
säkerhetssystemen.
Anf. 23 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtig talar om att SAS skulle
ha svagare rutiner. Det finns därför anledning att
markera vad som egentligen står i skrivningen i den
Maintainance Manual som används i dessa
sammanhang. Den svenska skrivningen för
flygplanstypen MD 80 och DC 9 tolkar begreppet
''touch'' som fysisk beröring. Det är detta som i
tidningarna anses vara en svagare skrivning än den
amerikanska tolkningen av touch och
handpåläggning. Enligt SAS kan kontrollen göras
antingen med handen eller med ett verktyg. Man
använder båda metoderna. Som verktyg använder
man en stång med fiberskrapa för att inte skada
själva vingen.
Det finns dessutom -- vilket Bengt Hurtig kanske
har sett själv -- en liten tofs på flygplansvingen.
Denna tofs skall dallra om det inte finns is. Den
skall då synas. SAS flygplan har sådana tofsar. De
visar vid beröring om det finns klaris eller inte.
Finnair har en annan princip. På deras flygplan
finns en målad linje som ger en optisk brytning
genom isen.
En avisning kan inte heller helt garantera att
klarisen försvinner. Därför kontrollerar man alltid
efter avisning att klarisen har försvunnit genom den
fysiska kontrollen, så som jag har beskrivit den.
SAS har nu skärpt sina rutiner i så måtto att man
dubbelkollar om klaris finns. Man gör en fysisk
kontroll efter avisningen, även om man inte har sett
någon klaris före avisningen.
Jag kan bara konstatera att säkerhetsåtgärderna är
mycket omfattande när det gäller att kontrollera
om det finns is eller inte på vingarna.
Anf. 24 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag kan hålla med om att man nu
naturligtvis har vidtagit säkerhetsåtgärder. Det
vore ytterst märkligt om man inte gjorde det efter
olyckan i Gottröra.
Enligt de uppgifter jag har sett har inte alla plan en
tofs. Passagerare har också rapporterat att den
manuella kontrollen, touch-kontrollen, inte har
genomförts. Om detta beror på den mänskliga
faktorn, tillsynssystemet eller något annat kommer
naturligtvis att klarläggas så småningom. Men
faktum är att en rad incidenter och nu senast
olyckan i Gottröra har inträffat. Det borde därmed
finnas anledning att se över hela systemet.
Det kanske är så att vi tror att den moderna
tekniken och den organisation vi har med
genomarbetade föreskrifter och instruktioner alltid
är en garanti för att allting skall fungera. Men
samtidigt sker stora förändringar i villkoren för
flygtrafiken. Volymen ökar, verksamheten
omorganiseras mer eller mindre ständigt, personal
byts ut, de ekonomiska kraven ökar, osv. Jag
hoppas att regeringen noga följer denna utveckling.
Anf. 25 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan försäkra att regeringen följer
detta mycket noggrant. Vi är glada över att allt talar
för att de rutiner som finns och de ytterligare
rutiner som nu läggs in kommer att garantera en
fortsatt hög och ökad flygsäkerhet.
Det har här talats om att myndigheten i
tillverkarlandet, i det här fallet The Federal
Aviation Administration i Amerika, skall komma
med nya direktiv. Jag har inhämtat att så är fallet.
Jag har också förstått att dessa direktiv i praktiken
går ut på att det skall finnas tofsar på flygplanen.
Detta är något som vi kan konstatera att SAS redan
har på sina plan.
Anf. 26 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Om SAS har ett bättre och mer
omfattande säkerhetssystem än andra bolag är det
sannolikt därmed också dyrare. Konkurrensen på
den internationella luftfartens område skall öka.
Då kommer den ekonomiska pressen att öka
ytterligare på SAS. Det finns då en risk för att man
försöker åstadkomma billigare säkerhetsrutiner.
Jag har uppfattningen att vi inte får lämna alltför
mycket till ekonomerna när det gäller att avgöra
frågorna om luftfartens säkerhet i framtiden.
Anf. 27 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtigs parti är inne i en snabb
omvandling när det gäller bl.a. synen på
marknadens funktionssätt. Jag kan förstå om han
ännu inte har hunnit förfina sin uppfattning om hur
marknaden fungerar. Vår debatt här i dag är ett
exempel på att olika intressenter i en
marknadsekonomi verkligen ser till att det är
flygsäkerhet och säkerhet i det system som man
utnyttjar. Jag har uppfattningen att marknaden
verkar för en ökad flygsäkerhet. Däri ligger också
konkurrensen. Jag tror att SAS har mycket goda
möjligheter att komma ut ur detta med en stärkt
konkurrensfördel vad gäller flygsäkerheten.
Anf. 28 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag är också anhängare av att vi skall
ha en marknad. Men den måste fungera inom det
ramverk som vi politiker och myndigheter tvingas
att konstruera.
Anf. 29 Kommunikationsminister MATS
ODELL (kds):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag
inte har för avsikt att vidta några ytterligare
åtgärder. Det system som finns fungerar även i det
här sammanhanget. När haverikommissionen har
kommit med sitt förslag får vi se om det behövs
ytterligare åtgärder. Luftfartsinspektionen följer
utvecklingen. Om den av delrapporteringar från
haverikommissionen finner att det behövs
förändringar så kommer man att se till att rutinerna
förändras.
Anf. 30 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! När det har skett ett antal incidenter,
smällar har förekommit i motorerna och efter
haveriet i Gottröra kan man inte helt och fullt påstå
att säkerhetssystemet har fungerat.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1991/92:297 om
högskoleutbildning i Västerås
Anf. 31 Utbildningsminister PER UNCKEL
(m):
Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig
när regeringen avser att fatta beslut i frågan om
förslag till ny lokalisering av högskoleutbildningen
i Västerås.
Regeringen har i budgetpropositionen redovisat en
planering för förbättring av högskolans lokaler,
bl.a. i Västerås, som innebär ett årligt
resurstillskott om 300 milj.kr. För att klara de
hyresökningar m.m., som följer av den avsedda
lokalförbättringen för högskolan i
Eskilstuna/Västerås, behöver medel tas i anspråk
från de 300 miljonerna, såvida inte annan
finansiering kan åstadkommas.
Jag kan inte nu ta ställning till om det är möjligt för
regeringen att besluta om förhyrning av nya lokaler
för utbildningen i Västerås, eftersom riksdagen
ännu inte tagit ställning till lokalplaneringen.
Kommunen kan naturligtvis påbörja
byggnadsarbetena enligt eget bestämmande om
man finner detta motiverat.
Anf. 32 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka
utbildningsministern för svaret på min fråga. Det är
naturligtvis inte så positivt som jag kanske hade
önskat, även om man kan göra en positiv tolkning
genom att läsa mellan raderna i
utbildningsministerns svar och också i den
budgetproposition som utdelades efter att jag hade
inlämnat denna fråga.
Låt mig dock understryka att det är betydelsefullt
för intressenterna i byggprojektet att få ett besked
så snart som möjligt. Det här är en paketlösning,
med en mycket ambitiös tidsplan, och om det skall
vara möjligt att starta utbildningen i den nya
högskolan behöver ett beslut komma i januari för
att byggnadsarbetena skall komma i gång i
september.
Per Unckel tar i sitt svar upp frågan om
hyresökningar föranledda av de nya lokalerna.
Man får då akta sig för att göra jämförelser mellan
dagens hyreskostnader, dvs. under höstterminen
1991, och tänkta hyreskostnader 1993. Den s.k.
mellaningenjörsutbildningen kommer att överföras
till statens ansvar, och räknar man in de
kostnaderna är skillnaden faktiskt inte mer än
ungefär 1 milj.kr. Det är alltså en mycket god
ekonomisk insats.
Jag understryker alltså att behovet av ett beslut är
mycket stort, både för högskolan och för
intressenterna i projektet men också för de
byggnadsarbetare som kan få arbete.
Anf. 33 Utbildningsminister PER UNCKEL
(m):
Herr talman! Regeringens förslag i denna del ingår
i en utomordentligt ambitiös satsning på
upprustning och nybyggnationer för högskolorna
runt hela landet. Det handlar om nybyggnad här i
Stockholm för Tekniska högskolan, om
investeringar i en handelshögskola och den
tekniska högskolan i Göteborg, om insatser i
Västerås, Gävle--Sandviken och Trollhättan--
Uddevalla, med just ingenjörsutbildningarna som
utgångspunkt.
Jag tror inte, herr talman, att jag av
författningsmässiga skäl är tillåten att vara mera
positiv gentemot fru Israelsson än vad jag faktiskt
är i det svar som jag nu har redovisat. Som fru
Israelsson säkerligen vet saknar regeringen egen
majoritet i riksdagen och är beroende av riksdagens
tillstyrkan till det förslag som vi visligen framlade
samma dag som fru Israelsson inlämnade sin fråga
till kammaren. I den mån som jag kan påräkna stöd
för det regeringen har föreslagit i
budgetpropositionen är svaret på den fråga som
Margareta Israelsson har ställt entydigt positivt.
Anf. 34 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Om det ankommer på mig att
uttrycka stöd för tilldelningen i just denna del i
regeringens budgetproposition kan jag nog lova ett
stöd på den punkten.
Anf. 35 Utbildningsminister PER UNCKEL
(m):
Herr talman! Jag vill inte vara grinig, men jag
behöver några flera röster till stöd än fru Israelssons
personliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1991/92:292 om regeringens
kontakter med näringslivet
Anf. 36 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Thage G Peterson har frågat mig på
vilket sätt kontakterna med näringslivet i
fortsättningen skall äga rum och om jag inte ser
någon fara i att dessa kontakter nu kommer att
privatiseras.
I samband med att den nya regeringen tillträdde,
inledde jag en genomgång av departementets
organisation och arbetssätt. Denna genomgång har
resulterat i beslut att lägga ner de permanenta
organ som fanns för kontakter mellan
departementet och näringslivet, fackliga
organisationer etc. De samrådsorgan som
avvecklats har som mest sammanträtt några gånger
per år. Mötena har ofta haft karaktär av allmänt
informationsutbyte.
Jag har uppfattningen att kontakterna med
näringslivet är synnerligen väsentliga. Innehåll och
former måste emellertid avpassas till de olika
sakfrågor som diskuteras. Det är bara på det sättet
som kontakterna med näringslivet kan ge konkreta
resultat.
Jag kommer i fortsättningen att ha omfattande
kontakter med näringslivet.
Anf. 37 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för
svaret.
Varje regering är naturligtvis fri att välja hur man
vill arbeta, vilka kontakter man vill ta och hur
mycket man är beredd att lyssna på andra. Men jag
beklagar djupt att den nuvarande regeringen är på
väg att fördärva det goda samarbetsklimat,
samtalsklimat, som vi av tradition har haft i Sverige
mellan regeringen och andra delar av det svenska
samhället.
Jag ser främst avvecklingen av näringslivsråden
som ett uttryck för systemskiftet och för
regeringens egen självtillräcklighet -- jag kan också
uttrycka det som regeringens övermod.
Synpunkter från t.ex. fackliga organisationer
passar inte in i moderaternas samhällsbild, och inte
ens synpunkter från den socialdemokratiska
oppositionen verkar passa in i deras världsbild. Det
är oroande att regeringen inte vill lyssna på andra --
mer än på Ny Demokrati, får jag väl tillägga.
Att avskaffa de permanenta näringslivsråden är
oklokt också av andra skäl. Som industriminister i
sex år tyckte jag att det var oerhört värdefullt att få
idéer, synpunkter och förslag från ledamöterna i det
tekniskt-vetenskapliga rådet och de andra råden.
Det var nyttigt för regeringens eget tänkande och
regeringens egna förslag. Det är en god regel här i
livet, Per Westerberg, att aldrig säga nej till att få
information och råd.
Men det kanske är så att dagens
departementsledning på näringsdepartementet --
Carl Bildt antydde det i TV i söndags -- är så klok
och så fullärd att man inte behöver några råd och
synpunkter från andra, från folk utanför
departementet. Det kanske är så att man i dag inte
behöver lyssna. Näringsministern kan väl tala om
hur det är.
Anf. 38 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! I departementet värdesätter vi
påtagligt ett gott samtalsklimat. Jag kan meddela
Thage G Peterson att vi redan i höstas och nu i
vinter har haft ett mycket stort antal kontakter,
såväl med näringslivet som med ett antal fackliga
centralorganisationer och fackförbund. Jag har
dagligen kontakter med olika typer av
forskningsråd och organisationer som uppvaktar.
Jag har även för avsikt att i större fora vid speciella
tillfällen ha mer breda diskussioner.
Jag förbehåller mig rätten att bestämma vilka
kretsar och vilka människor som bjuds in från fall
till fall, beroende på vad som diskuteras och vad
som är aktuellt. Jag vill därför inte binda mig vid
någon form av fasta råd, som skall vara särskilda
samtalspartner för departementet.
Jag vågar säga att kontakterna gentemot
omvärlden är utomordentligt omfattande, och vi
försöker verkligen testa våra idéer och ta intryck av
de tankegångar som kan komma fram.
Anf. 39 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Tillfälliga samtal kan aldrig ersätta de
permanenta råden. Det är viktigt att samtalen förs
kontinuerligt. Ledamöterna i råden vet att de skall
träffas regelbundet, och de kan mellan
sammanträdena samla upp idéer och förslag som
sedan framförs vid mötena.
Min erfarenhet är att de som företräder
organisationer, myndigheter, högskolor och företag
ständigt har samlat upp idéer och förslag som sedan
framförts till regeringen. Därför är det inte helt
korrekt när statsrådet i sitt svar säger att mötena
ofta har haft karaktär av allmänt
informationsutbyte. Det var ofta fråga om direkta
synpunkter på regeringsförslag. Många människor
blev på så sätt indragna i rådets arbete, vilket var av
stort sakligt värde, eftersom man på det sättet fick
fram fler synpunkter och fler som granskade.
Dessutom hade detta ett stort demokratiskt värde,
som enligt min uppfattning inte skall underskattas i
detta sammanhang.
Anf. 40 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Vi har mycket omfattande kontakter
med näringslivet, näringslivets organisationer,
fackliga organisationer, forskare,
forskningsrådsnämnder och ett mycket stort antal
udda organisationer, som uppvaktar oss.
Jag har även tagit initiativ till ett antal samlingar,
där vi har träffat företrädare för olika delar av
samhället. Ett stort antal av dessa har kommit
tillbaka, och de har även återkommit i samband
med mina inbjudningar. Jag vill dock understryka
att jag nu, till skillnad från hur det tidigare har gått
till vid sådana inbjudningar, varierar vilka som
deltar vid resp. sammankomst. Vilka som deltar
beror på vilken fråga som skall diskuteras och på
vilket syftet är. Dessutom har behovet av viss
förnyelse bidragit till denna nyordning.
Samtidigt försöker jag självfallet upprätthålla
regelbundna kontakter med människor som kan
tillföra åsikter, idéer och tankegångar som kan
stärka näringspolitiken som sådan.
Anf. 41 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Det räcker inte med att bara säga att
man har omfattande kontakter med näringslivet.
Jag vill gärna veta hur det skall gå till, vilken
omfattning de ''hemliga kontakterna'' skall ha. Är
Per Westerberg beredd att lämna en redovisning
över de informella och formella samtal och
överläggningar som han som näringsminister sedan
tillträdet har haft med Industriförbundet, med
Svenska arbetsgivareföreningen och med andra
närings- och arbetsgivarorganisationer? Och är Per
Westerberg på motsvarande sätt beredd att
redovisa kontakterna med de fackliga
organisationerna? Även dessa utgör ju i det här
fallet intressanta samarbets- och samtalspartner.
Jag är, herr talman, ändå orolig över regeringens
tilltagande ovilja att lyssna på grupper och politiska
partier som så att säga inte ingår i regeringskretsen.
Det skall bli intressant att få höra en kommentar
från Per Westerberg på den punkten.
Anf. 42 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Jag har inga ''hemliga kontakter'',
och jag har inte heller för avsikt att i framtiden ha
några sådana. Jag är heller inte beredd att redovisa
vilka människor som besöker eller uppvaktar mig.
Det är inte rätt mot de personer som kommer. De
har rätt att själva avgöra om de vill vara offentliga
när de lämnar sina synpunkter.
Däremot diarieförs självfallet alla inbjudningar, all
annan korrespondens, alla minnesanteckningar och
alla protokoll som finns för cirkulation. Detta sker
av förklarliga skäl, i och med att regelverket är
sådant.
Mina kontakter är omfattande. Jag bedömer det
som värdefullt att ha kontakter med alla delar av
samhället. Den metod och den arbetsmetodik jag
har valt -- som skiljer sig från min företrädares -- är
den som passar mina syften och mina möjligheter
att i högsta möjliga grad ta till vara synpunkter från
omvärlden.
Anf. 43 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag ifrågasätter inte statsrådets rätt
att ha alla dessa kontakter eller att själv välja den
arbetsform som han tycker är bäst. Också jag hade
under alla mina år som industriminister många
enskilda och informella kontakter. Men det
viktigaste var att jag öppet kunde redovisa de
diskussioner och de kontakter vi hade inom de
näringspolitiska råden. Detta kunde vi i olika
sammanhang redovisa för riksdagen. Jag tror att
det är en fördel i vår demokrati om så mycket som
möjligt sker öppet, så att vi kan få en bredare
diskussion mellan tekniker och vetenskapsmän,
myndigheter och organisationer.
Nu sluter Per Westerberg den här kretsen. En hel
del av samtalen kommer att ske i hemliga rum på
näringsdepartementet eller på regeringskansliet.
Riksdagen får väl så småningom snoka reda på
vilka kontakter som har förekommit. Jag tycker
emellertid att det är till skada för demokratin att slå
in på den väg som regeringen och Per Westerberg
nu har valt.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Det förekommer inga ''hemliga
kontakter''. Att människor kan besöka och
uppvakta näringsministern eller något annat
statsråd utan att behöva ange detta offentligt tillhör
också den vanliga, normala demokratin. De
inbjudningar och större samlingar av människor
som blir aktuella är offentliga. Inbjudningarna är
offentliga, och de minnesanteckningar som förs är
offentliga. Detta gäller om man har fasta råd, men
det gäller precis på samma sätt om de människor
man sammanträffar med varierar, vilket är den
arbetsmetod jag har valt.
Anf. 45 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag bestrider inte den
arbetsmetoden; statsrådet skall välja den
arbetsform han anser vara bäst. Men det är ett
demokratiskt intresse att den verksamhet som äger
rum i kanslihuset och i regeringskansliet också kan
bli föremål för medborgarnas insyn och granskning.
Jag skall ge två exempel på det som jag menar är
regeringens ovilja att ta emot goda råd.
Det första exemplet gäller byggandet. Den
socialdemokratiska oppositionen, byggindustrin
och facken varnade regeringen för att genomföra
dråpslaget mot byggandet. Detta har nu lett till en
kris inom bygg- och bostadssektorn, med en
rekordarbetslöshet. I detta sammanhang hade
samtal och råd varit värdefulla, om regeringen hade
velat lyssna.
Det andra exemplet gäller författningen. Det är
faktiskt, Per Westerberg, första gången i den
moderna svenska demokratins historia som en
svensk regering har struntat i synpunkter och
erinringar från den politiska oppositionen om vilka
frågor som skall grundlagsutredas. Trots våra
kraftfulla avrådanden fastställde regeringen
direktiven till de nya författningsutredningarna.
Jag tar dessa exempel som två bevis på att en ny tid
har kommit till regeringsarbetet och till
kanslihuset. Man struntar där i att lyssna på andras
synpunkter och erinringar.
Anf. 46 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Vi redovisar öppet det som finns,
precis som man har gjort tidigare. Om mina
företrädare har haft olika typer av näringspolitiska
råd och sammankomster, har självfallet
inbjudningarna till dessa varit offentliga.
Minnesanteckningar har under min företrädares tid
och under Thage G Petersons tid varit offentliga,
liksom protokoll som cirkulerats och -- förutsätter
jag -- varit registrerade och därmed offentliga.
Samma tingens ordning gäller för de inbjudningar
jag gör och de diskussioner jag för. Ingenting är
hemligt mer än det som har varit hemligt tidigare,
nämligen att det av förklarliga skäl finns ett
anonymitetsskydd för dem som önskar uppvakta
departementet men som inte önskar vara
offentliga.
Vi försöker ta till oss alla goda råd, men sedan finns
det naturligtvis åsiktsskillnader, som kan vara klara
och entydiga. Detta framgår inte minst av synen på
byggandet.
Anf. 47 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag lovar att jag i annat sammanhang
skall komma tillbaka i den här frågan. Jag vill nu
bara notera följande: Det har blivit mycket mer av
slutenhet och mycket mer av ovilja att lyssna sedan
moderaterna och den borgerliga regeringen tog
plats i regeringskansliet. Det viktiga i detta
sammanhang är inte bara att man skall vara positiv
till att lyssna på råd, utan det är också fråga om en
anständighet.
Jag tog upp författningsfrågan, och jag gjorde det
därför att det är mycket anmärkningsvärt att vi i
dag i Sverige för första gången upplever att man
tillsätter en författningspolitisk utredning om
demokratins spelregler och att regeringen, den
borgerliga regeringen med moderaterna i spetsen,
så till den milda grad förkastar oppositionens
synpunkter och erinringar på de författningsfrågor
som skall tas upp av utredningen. Det är
illavarslande för framtiden, Per Westerberg.
Anf. 48 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Herr talman! Thage G Petersons fråga avser
privatiseringen av regeringens kontakter med
näringslivet, och detta är vad jag tänker svara på.
Vi har samma öppenhet som tidigare, men vi har
andra arbetsformer än tidigare. Vi har mycket stora
kontaktytor, och vi har för avsikt att fortsätta att ha
dessa, eftersom vi tycker att de är värdefulla och att
de kan tillföra beslutsprocessen helt nya
dimensioner och nya intryck.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Skrivelse 1991/92:103
Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse
1991/92:103
10 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts.
1991/92:83 av Hadar Cars (fp) till näringsministern
om kärnkraftverken i f.d. Sovjetunionen:
Kärnkraftverken i det forna Sovjetunionen har på
senare tid öppnats för säkerhetsexperter från väst.
Trots vissa säkerhetshöjande åtgärder efter
Tjernobylolyckan kvarstår sådana fundamentala
brister att fortsatt drift utgör ett påtagligt hot också
för grannländerna. Två verk av Tjernobyltyp --
Ignalina i Litauen och Sosnovy Bor utanför S:t
Petersburg -- finns på ca 500 resp. 600 kilometers
avstånd från Sverige. En nedläggning av verken
vore från många synpunkter det klart bästa
alternativet men torde vara orealistisk med tanke
på det prekära energiförsörjningsläget i de
omedelbart berörda länderna.
Hjälpprojekt har redan inletts under medverkan av
bl.a. svenska säkerhetsmyndigheter och
kärnkraftsindustrin. Dessa projekt syftar till att
överföra avancerat säkerhetstekniskt kunnande.
Detta är dock en process som tar relativt lång tid.
Det akuta hotet skulle kunna mildras genom vissa
konkreta åtgärder, såsom införandet av brand- och
översvämningsskydd i vitala utrymmen i
anläggningarna. De berörda kraftverken saknar i
dag resurser också för sådana näraliggande och
påtagliga åtgärder.
Min första fråga är därför om regeringen är beredd
att medverka till att hjälpinsatser av detta slag
kommer till stånd?
Den berättigade uppmärksamheten kring den
dåliga säkerheten vid kärnkraftverk i våra
grannländer lyfter fram kraven på radiologisk
beredskap i Sverige. En beredskapsaspekt som är
allvarligt eftersatt är den psykologiska och
kunskapsmässiga. Denna brist kan vid en olycka
leda till panikreaktioner som medför större
skadeverkningar än den eventuella radioaktiva
föroreningen. Att så blev fallet i stora delar av
Sovjetunionen efter Tjernobylolyckan framgick på
ett skakande sätt av den stora FN-undersökning
som offentliggjordes i maj i år.
En färsk SIFO-undersökning visar att den svenska
allmänhetens uppfattning om strålningsrisker är
överdriven, vilket kan få allvarliga följder vid en
olycka. Att i en akut situation motverka ogrundad
strålningsskräck torde vara mycket svårt.
Jag vill därför också fråga om, och i så fall på vad
sätt, regeringen vill förbättra informationen till
allmänheten om strålningsrisker?
11 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 10 januari
1991/92:299 av Kenneth Attefors (nyd) till
statsrådet Ulf Dinkelspiel om tunga fordons mått
och vikt:
Sverge står inför viktiga förhandlingar om ett fullt
medlemsskap i EG. I samband med detta kommer
att krävas att Sverige anpassar sig till de regler som
gäller i EG.
Inom EG diskuteras för närvarande att
harmonisera de regler som i dag gäller i
medlemsländerna för tunga fordons mått och vikter
i nationell trafik. I internationell trafik kommer att
gälla från den 1 januari 1993 fordonslängder på
högst 18,35 m och 40/44 tons bruttovikt. Vid ett
svenskt medlemskap i EG kan alltså våra
fordonskombinationer om 24 meter och 56--60 tons
bruttovikt komma att ifrågasättas.
Konsekvenserna av en så drastisk förändring av
transportvillkoren i Sverige är oroande. Den för
landets ekonomi och sysselsättning så viktiga
skogsnäringen har beräknat att deras
transportkostnader stiger med 1 400 milj.kr.
årligen. Även miljön tar skada genom många fler
lastbilar och ökade avgasutsläpp. Den sannolika
utvecklingen är att den svenska skogen
konkurreras ut i delar av Norrland och i stället
ersätts med import.
Avser regeringen att i kommande
medlemskapsförhandlingar begära undantag från
EGs regler för transporter i landet med längre och
tyngre fordon?
12 § Kammaren åtskildes kl. 14.59.
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.