Tisdagen den 14 januari
Kl. 14.00-14.59
Protokoll
1991/92:51
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamöter och ersättare för
riksdagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om
att Lars Biörck (m), Järna, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den
10 januari 1992 sedan Görel Bohlin (m) avsagt sig sitt uppdrag som riksdags-
ledamot. Till ersättare har i detta fall utsetts Allan Ekström, Lidingö, Claus
Trolle, Haninge, Dag Lundman, Nacka, Christel Campbell, Danderyd, Ce-
cilia Westin, Lidingö, Eva Öhbom Ekdahl, Saltsjöbaden, Per Naess, Sollen-
tuna, Barbro Brundin, Södertälje, Ingabrita Mörch, Norrtälje, Ulf Björk-
man, Solna, och Margareta Nachmansson, Värmdö (alla m).
Vidare har inkommit bevis om att Arne Jansson (nyd), Hudiksvall, utsetts
till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 10 januari 1992 sedan Jon Peter Wie-
selgren (nyd) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Till ersättare för
riksdagsledamöter har i detta fall utsetts Simon Liljedahl, Djursholm, och
Vivianne Franzén, Enebyberg (båda nyd).
Härutöver har inkommit bevis om att Jan-Olof Franzén (m), Skruv, ut-
setts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 13 januari 1992 sedan Kristina
Knöös-Franzén (m) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot.
Ytterligare har inkommit bevis för två nya ersättare utöver Jan Ernheimer
för moderata samlingspartiets riksdagsledamöter i Kronobergs läns riksdags-
valkrets som utsetts fr.o.m. den 13 januari 1992 jämlikt 14 kap. 14 § vallagen,
nämligen Kurt Johansson, Älmhult, och Magnus Aaby-Ericsson, Alvesta
(båda m).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 13 januari 1992
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 51
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
Anf. 1 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att minska benägenheten att bombhota det civila samhäl-
let. De åtgärder Sten Andersson pekar på är straffskärpningar och skade-
ståndsanspråk.
Inledningsvis vill jag understryka att även jag ser med oro på det stora
antalet, dess bättre falska, larm som kom i direkt anslutning till den allvarliga
skadegörelse som åstadkoms genom sprängningen på Centralstationen i
Stockholm.
Ett falskt bombhot faller i regel under brottsbalkens bestämmelse om
falskt larm. Brottet kan bestraffas med upp till två års fängelse. Man bör
också ha i minnet vad som sades i samband med att straffbestämmelsen in-
fördes, nämligen att gärning som innefattar hot där så är möjligt i första hand
bör inordnas under något av brottsbalkens huvudbrott. I det sammanhanget
nämndes rån, utpressning och sabotage, och då kan de strängare straffska-
lorna för de brotten tillämpas. Enligt min mening är straffskalorna sådana
att en rimlig straffmätning skall kunna ske. Dagens regler ger också utrymme
för skadeståndsanspråk mot gärningsmannen, varför någon lagändring inte
heller behövs i den delen.
Till detta kommer att en stor del av de bombhot som uttalas direkt efter
en händelse som den på Centralstationen i Stockholm framförs av personer
vilkas handlingssätt knappast påverkas av en ändring av lagarna.
Slutligen vill jag understryka att jag har stort förtroende för polisens ambi-
tioner att lösa den svåra-uppgiften att komma till rätta med den nuvarande
mängden falska bombhot. En åtgärd som skulle kunna bidra till att förbättra
situationen är att de falska bombhoten ägnas mindre offentlig uppmärksam-
het för att på det sättet hejda det nästan epidemiska förloppet.
Anf. 2 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Som alla vet har det varit kaos under jul- och nyårshelgen. Vi hade ju ett
antal bombhot runt om i Sverige, av vilka dess bättre bara ett effektuerades.
Det här skapade problem. Vi vet att polisen redan i nuläget har små resurser,
och polisen fick sätta in en stor del av resurserna för att just kontrollera om
dessa bombhot - de flesta dess bättre falska - var verkliga eller ej. Det inne-
bar att annan viktig polisverksamhet inte kunde fullgöras.
Statsrådet talar i sitt svar om vad som gäller på lagstiftningens område i
dessa fall och vilka straff som kan utmätas ifall man får tag i gärningsmän-
nen. Det är bra att detta påpekas i Sveriges riksdag, för jag tror att många
inte riktigt vet vad de sysslar med. Det är nog så i dag att en del sitter hemma
och ser på TV samt lyfter telefonluren och uttalar ett bombhot i hopp om att
kunna åstadkomma en del kaos hos polis, brandkår och sjukvårdspersonal.
Därför är det bra att det understryks hur strängt man ser på detta och att
faktum är att vederbörande kan bli tvingade att ekonomiskt ersätta de perso-
ner som lidit skada genom att t.ex. tåg eller flyg försenas. Därför tycker jag
att svaret är bra och fullödigt.
Det enda som jag finner tveksamt är den sista meningen, där statsrådet
säger att kanske beroende på den starka fokuseringen i massmedia har en del
människor ryckts med och sällat sig till den skara som framför dessa falska
bombhot. Jag vet att det här är ett stort problem för massmedia, och jag
förstår att när det görs någonting som kanske engagerar 30-40 poliser kan
det vara frestande för journalister att skriva om saken. Tack!
Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det sista som Sten Andersson i
Malmö sade.
Det rör sig om en mycket svår balansgång. Vi skall vara på det klara med
att uppmärksamheten kan behövas för att vi som står utanför skall kunna
medverka genom att ge tips för att man skall hitta lösningar. Å andra sidan
vet vi, som jag påpekade, att virrhjärnor kan få idéer, när de blir informe-
rade om att den här typen av händelser är på gång. Det gäller att försöka
komma fram till en balans.
Anf. 4 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag delar helt statsrådets uppfattning om det svåra i balans-
gången. Men låt mig referera debatten och tala om, vad det är som gäller,
ifall man uttalar ett falskt bombhot eller ett som dess värre är riktigt, så att
folk får reda på hur lagstiftningen ser på saken. Detta är inte och skall inte
heller vara den lekstuga som en del människor i dag tyvärr tror att det är.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om regeringen är beredd
att återinföra investeringsbidraget för bostadsbyggande och i övrigt föra en
politik som gör det möjligt att bygga igen.
Den beslutade sänkningen av investeringsbidraget för ny- och ombyggnad
av bostäder är ett led i den nödvändiga långsiktiga saneringen av både sta-
tens finanser och den svenska ekonomin. Det är inte aktuellt att ompröva
beslutet.
Jag vill återigen framhålla att det inte går att avskärma bostadspolitiken
från den ekonomiska politiken i övrigt. Även bostadspolitiken måste ge-
nomgå de förändringar som är nödvändiga för att vi skall få en stabil tillväxt
som i sin tur ger full sysselsättning, stabila priser och en framtid för den
svenska industrin. Som tidigare aviserats avser regeringen att senare åter-
komma med förslag om sådana förändringar av bostadspolitiken som krävs
härför. Bostadspolitiken skall bl.a. syfta till en balanserad bostadsmarknad
med utbud av goda bostäder till rimliga priser.
När det så gäller vad Bengt-Ola Ryttar tar upp om branschens framtids-
möjligheter på den internationella marknaden, vill jag framhålla att kraven
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
på en snabb omställning till effektivitet och konkurrensförmåga inte är lägre
för den som vill verka i den miljön. Ökade subventioner på en än så länge
tämligen skyddad hemmamarknad är inte det rätta medlet för att stärka
byggnads- och byggmaterialindustrin inför den förestående integrationen
mellan de svenska och de utländska marknaderna också på detta område.
Vi måste nu föra en politik som syftar till att stärka industrins konkurrens-
kraft - inte avskärma den från marknadens krav. Det kommer att bestämma
inriktningen på regeringens åtgärder inom byggområdet.
Anf. 6 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Det är min uppfattning att den byggpolitik som regeringen nu för innebär
att en oerhörd mängd byggkapacitet fullständigt i onödan slås ut samtidigt
som det skapar en arbetslöshet av tidigare icke kända mått. I mitt hemlän
var den sista december 25 % av byggnadsarbetarna utan arbete, och vi vet
att dessa siffror kommer att öka högst väsentligt redan nu i januari, eftersom
många uppsägningstider löpt ut den sista december.
Detta medför också att en hel del industriverksamhet i glesbygden slås ut.
Det handlar ofta om att man levererar byggmaterial i olika former till bygg-
industrin. Jag ser därför regeringspolitiken på detta område som helt kata-
strofal.
Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Arbetslösheten är självfallet ett gissel och det inte enbart i
makrotermer, när man ser till hur många som är arbetslösa, utan framför allt
för den individ som drabbas både ekonomiskt och genom att inte ha ett ar-
bete att kunna gå till. Det tror jag att vi är helt överens om. Det är därför
som regeringens politik är helt inriktad på att sanera den svenska ekonomin
så att vi återigen kan få trygga jobb, något som baseras på en tillräckligt stor
produktion som gör att vi kan minska arbetslösheten - den arbetslöshet som
uppenbarligen är en följd av den tidigare felaktigt förda politiken.
När det i detta sammanhang gäller byggandet ger Bengt-Ola Ryttars fråga
uttryck för en känsla som inte stämmer med dagens verklighet. Han talar om
att föra en politik som gör det möjligt att bygga igen. Det byggs i Sverige i
dag. Vi ligger på ungefär samma nivå när det gäller igångsättande av bostads-
lägenheter som år 1987. Jag vet inte om Bengt-Ola Ryttars fråga riktar sig
även till den socialdemokratiske bostadsministern som då administrerade
bostadspolitiken totalt sett.
Det kommer även på byggsektorn att bli problem, och det finns problem.
Det gäller också industrin. Arbetslöshetsproblemet måste lösas med gene-
rella åtgärder. Vi måste se till att få en anpassning som gör att även bostads-
produktionen och produktionen av byggnader i övrigt får en hållbar utveck-
ling för framtiden. Det är regeringens ambition.
Anf. 8 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! I och för sig har byggsektorn blivit för stor under dessa över-
hettningsår. Det råder inget tvivel om det. Men det kan aldrig försvara att
man slår ut branschen i så oerhört hög grad som nu sker. Om detta är att
sanera ekonomin och byggbranschen från verksamhet, tycker jag att man är
på helt fel väg. Det skapar ekonomiska problem.
Framför allt moderaterna och folkpartiet gick till val på att man skulle
sätta fart på Sverige och öka tillväxten. Men om man gör ett tvärstopp i bygg-
verksamheten på det sätt som man nu har gjort, skapar man ingen tillväxt,
utan man skapar recession.
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är inget tvärstopp när det gäller byggandet. Det byggs i
dag i Sverige, det kan var och en som går ut se.
Bengt-Ola Ryttar säger själv att den byggsektor vi har haft har varit för
stor. Vi är nu nere på ungefär 1987 års nivå. Bengt-Ola Ryttar måste då mena
att det kan vara en rimlig nivå, om jag tolkar hans inlägg rätt. Vi har nu den
volymen.
Det är självfallet inte regeringens avsikt att slå ut byggbranschen. Det
finns tvärtom all anledning att se till att vi har en uthållig och bra konkurre-
rande byggbransch som klarar att producera och täcka det behov av bostäder
och andra byggnader som finns.
Anf. 10 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Med all respekt för statsrådet Bo Lundgrens kunskaper om
byggsektorn och utvecklingen inom denna tror jag faktiskt att jag vet litet
mer om det, eftersom jag lever mycket nära verkligheten.
I Hälsingland finns nu en byggarbetslöshet på 35 %. I Hälsingland kan
byggboomen definitivt inte ha varit av den arten att man nu ligger på 1988
års siffor, utan verksamheten ligger självfallet på en nivå långt under den
som rådde år 1988.
När det sedan gäller bostadsbyggandet vill jag säga att det är mycket en-
kelt att få ner efterfrågan på bostäder. Det är bara att se till att det blir dyrt
att bo och ovisst hur man skall klara finansieringen av sitt boende i framti-
den. Då minskar man efterfrågan. Men det är en ekonomiskt betingad
minskning av efterfrågan. De fysiska behoven på bostadssektorn är ca
30 000 - 40 000 bostäder om året.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag var själv i Gävleborgs län i helgen och fick en redovisning
av läget i Hälsingland. Det är en besvärlig situation. Det finns självfallet re-
gionala skillnader, och det finns också anledning att göra både arbetsmark-
nadspolitiska och regionalpolitiska insatser. De ligger i detta avseende inte
på mitt ansvarsområde, och jag tänker därför avstå från att diskutera dem.
Rent generellt tycks Bengt-Ola Ryttar mena att ett igångsättande av byg-
gande av ungefär 60 000 lägenheter, som man räknade med för 1991, var
20 000 - 30 000 för många, om man jämför med hans eget antagande. Det
betyder att Bengt-Ola Ryttar menar att vi i varje fall skall minska byggsek-
torn till den nivån. Redan där skapas det problem inom byggsektorn.
Jag vill inte ge mig in i en diskussion om vilken nivå som kan vara rimlig.
Jag kan däremot konstatera att det är alldeles riktigt att kostnaderna betyder
väldigt mycket i detta avseende. Det var också under en socialdemokratisk
1* Riksdagens protokoll 1991192. Nr 51
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
regering som byggkostnaderna åren 1987 - 1989 steg dubbelt så snabbt som
konsumentprisindex. Det var också genom socialdemokraterna som vi fick
en breddning av mervärdeskatten, något som också ledde till en kraftig ök-
ning av bostadskostnaderna. Detta skapade naturligtvis problem, det håller
jag med Bengt-Ola Ryttar om.
Anf. 12 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! När det gäller byggnivåerna är 30000 - 40 000 lägenheter
per år det långsiktiga behovet. Det innebär icke att jag tar avstånd ifrån de
nivåer som vi så att säga var på väg in i.
Jag fick nyligen ta del av siffror när det gäller antalet låneansökningar till
länsbostadsnämnderna och de lån som har beviljats. Dessa siffror visar ingen
minskning, utan de ligger på ungefär normal nivå. Om regeringen grundar
sina antaganden om hur byggsektorn ser ut på ett sådant underlag, får man
en klart överdriven uppfattning om hur byggverksamheten ser ut.
Det byggherrarna i realiteten har sysslat med under de senaste två tre må-
naderna är att stoppa objekt, och det gäller även objekt där man har fått lån
beviljade och varit klara att köra i gång. Man har lagt ner energi på att stoppa
dessa objekt, och det slår igenom i verkligheten i arbetslöshetstalen. Det är
en mycket säker mätare på branschens kapacitet.
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är naturligtvis regeringens avsikt att föra den ekono-
miska politik jag tidigare talade om. Det är också vår avsikt att skapa ett
system för bostadsfinansiering som är långsiktigt hållbart och ger ett tillräck-
ligt planeringsunderlag för byggandet totalt sett. Det är en självklarhet.
Det gäller att se till att inte få den ryckighet i bostads- och byggpolitiken
som rådde under den socialdemokratiska tiden. Om man ser på åren
1970-1976 varierade byggandet när det gäller antalet nyproducerade lägen-
heter mellan 109 000 och ner till 55 000. Det innebar en kraftig fluktuation
på inte mindre än 54 000 nyproducerade lägenheter. Under innevarande pe-
riod har antalet nya lägenheter fluktuerat mellan knappt 29 000 år 1986 och
60 000 år 1991. Det är naturligtvis inte av godo att regeringen bedriver en
sådan planerings- och regleringspolitik som den socialdemokratiska rege-
ringen har gjort. Det har skapat grundproblemen för byggsektorn. Det gäl-
ler nu för oss att ta oss ur de problemen, och det är regeringens avsikt att
göra det.
Anf. 14 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att det är alldeles fel när
det är stora fluktuationer i bostadsbyggandet. I det avseendet kan jag också
kritisera alla tidigare socialdemokratiska regeringar, men min kritik är na-
turligtvis oerhört mycket starkare mot den borgerliga regeringen som genom
en hel rad missgrepp nu har skjutit byggbranschen i sank.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Anf. 15 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig vad jag avser att göra för
att biogasprojektet i Kungsör m.fl. kommuner skall kunna förverkligas.
Användningen av biobränslen har en viktig roll i omställningen av energi-
produktionen och har flera fördelar från miljösynpunkt. Huvuddelen av de
biobränslen som nu används är skogsbränslen. Biogasens bidrag till energi-
försörjningen är än så länge marginellt. Men det pågår ett omfattande forsk-
nings- och utvecklingsarbete när det gäller biogas. I enlighet med den energi-
politiska överenskommelsen får verksamheten ett omfattande statligt stöd.
Det är främst NUTEK, dvs. närings- och teknikutvecklingsverket, som ad-
ministrerar stödet.
Stödet är inriktat både på forskning kring biogasproduktionen och på
praktisk användning av tekniken. Flera pågående projekt baseras på rötning
av förbehandlat hushållsavfall. I en annan grupp projekt tar man till vara
metangas som bildas i deponerade sopor. Det är också möjligt att utnyttja
andra råvaror för biogasproduktion. Till hösten kommer det att finnas en
anläggning i Laholm för kraftvärmeproduktion med biogas som framställs ur
gödsel och slakteriavfall.
Gemensamt för de projekt som har fått statligt stöd i enlighet med energi-
överenskommelsen är att de åtminstone på sikt bedöms kunna utmynna i en
energiproduktion som inte ger ekonomiska förluster. I de projekt som hittills
har fått stöd behöver man inte kalkylera med några kostnader för råvaran.
Tvärtom kan man räkna med ersättning för att avfallet tas om hand.
Kungsörs kommun har ansökt om statsbidrag till en utvecklingsanläggning
för framställning av biogas baserad på jordbruksgrödor. Ansökningen har
avslagits av naturvårdsverket med hänsyn till de stora kostnaderna för pro-
jektet. NUTEK har ännu inte fattat något beslut i frågan. Av kommunens
ansökan framgår att projektet förutsätter ytterligare statliga insatser av bl.a.
forskningsmedel framöver.
Det finns alltså statliga resurser för att stimulera utveckling av biogasan-
vändning. Hur dessa medel skall fördelas på olika projekt avgörs bäst av de
myndigheter som har specialister på området.
Anf. 16 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern försvaret. Detta är ju en pro-
jektidé eller ett pilotprojekt som kanske kostar ganska mycket pengar. Jag
anser att avslaget har gjorts på felaktiga grunder. Om man gör en seriepro-
duktion av en sådan här tillverkning av biogas kan man kanske sänka kostna-
den till en tredjedel. Det tragiska är att det här beslutet inte kan överklagas.
När det gäller avfallssidan finns det ingen möjlighet att skapa någon egent-
lig produktion av kraft den vägen. Det ger så pass litet, och motsvarande
produktion skulle kräva avfall från 70 000 hushåll. Man har ett projekt för
detta i Helsingör.
Detta är ju ett bra projekt ur miljösynpunkt på alla sätt. Man kan bevara
det öppna landskapet, och man behöver inte odla med hjälp av gödningsäm-
nen. Det är självförsörjande på den punkten. Man behöver inte använda
Svar på frågor
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
några gifter eftersom man de två första åren har mycket klöver i vallen och
den drar ner kvävet och kväver ogräset. Man förbättrar faktiskt jordarna
utan att tillföra någon konstgödsel eller något gift.
Projektet ligger helt i linje med beslutet om svenskt jordbruk. Det är alltså
ett hundraprocentigt slutet kretslopp. Därför finner jag det mycket angelä-
get att ett sådant projekt kommer till stånd.
Anf. 17 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag delar bedömningen att det är intressant med olika typer
av projekt. Jag har förstått att de kalkyler som har gjorts ändå redovisar
högre kilowattkostnader än vad man får vid t.ex. förbränning av motsva-
rande mängd biologiskt material. Det är väl en av de faktorer som är litet
bekymmersamma i de här sammanhanget. Det beror kanske delvis också på
att verkningsgraden i ett biogasprojekt är något lägre än när det gäller för-
bränning.
NUTEK har en möjlighet att bedöma detta ytterligare. Jag utgår från att
man då tar hänsyn till relevanta faktorer.
Anf. 18 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Avslaget har ju kommit från naturvårdsverket. Det vore
mycket bra om olika enheter verkade mot samma mål och att naturvårdsver-
ket och NUTEK arbetade åt samma håll. Det vore bra om jordbruks-, miljö-
och energipolitik också arbetade åt samma håll.
När det gäller det öppna och fina landskapet kring Kungsör är det mycket
angeläget att det hålls öppet. Det är stor risk för att det inte kommer att få
vara så.
Anf. 19 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill bara understryka att det finns många möjligheter att
gå fram. Biogasjäsning är inte den enda, utan det finns även andra sätt att
producera energi på jordbruksmark. Både de enskilda aktörerna på markna-
den och samhället bör naturligtvis sträva efter att få en mångsidighet i de här
sammanhangen. Jag hoppas att man skall ta hänsyn till detta även här.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 20 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om regeringen är beredd
att aktivt medverka till ett genomförande av citytunnelprojektet i Malmö.
Citytunnelprojektet innebär att den järnvägstrafik som kommer att gå via
Öresundsförbindelsen ansluts till det svenska järnvägsnätet vid Malmö Cen-
tral genom en tunnel under Malmö. Kostnaderna för projektet har mycket
översiktligt beräknats till mellan fyra och fem miljarder kronor.
Förslaget om en citytunnel presenterades i samband med att den av den
förra regeringen tillsatte trafikförhandlaren för Malmöregionen rapporte-
rade sitt arbete i januari 1991. Eftersom det vid den tidpunkten inte fattats
något beslut om Öresundsförbindelsen kunde förhandlaren inte i alla delar
slutföra sitt arbete. När nu riksdagen beslutat om en Öresundsbro har trafik-
förhandlaren fått ett förnyat uppdrag att slutföra sina förhandlingar i Mal-
möregionen. Detta arbete skall rapporteras till regeringen den 15 mars 1992.
Banverket arbetar för närvarande med fördjupade studier av citytunnel-
projeket och dess samhällsekonomiska lönsamhet. Man arbetar också med
alternativa förslag som skulle kunna minska projektets totalkostnad.
Det pågår således ett omfattande arbete på flera håll med att utreda och
värdera nyttan av en citytunnel för järnvägstrafik genom Malmö.
Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i
kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
Anf. 21 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen avser att föreslå några åtgärder
för att effektivisera det system som skall garantera flygsäkerheten.
Luftfartsverket är ansvarig myndighet för den civila flygtrafiksäkerheten i
Sverige. Regeringen har bemyndigat verket att utfärda föreskrifter. Verket
har även tillsynsansvar medan flygföretagen och övriga marknaden har det
verkställande, dvs. det operativa ansvaret.
I praktiken är det luftfartsinspektionen som fastställer principer för egen-
kontroll på flygmarknaden. Luftfartsinspektionen ställer alltså krav på hur
olika verksamheter skall lägga upp sitt flygsäkerhetsarbete. Det gäller både
flygföretag och underhållsverkstäder m.fl.
De bestämmelser som finns när det gäller isbildning säger att flygplanet
skall vara fritt från is och snö före start. Det åligger flygbolaget att se till att
så sker genom att utfärda instruktioner och arbetsrutiner.
Orsaken till olyckan i Gottröra är inte klarlagd eftersom haverikommissio-
nen inte är färdig med sitt arbete. Någon rekommendation till åtgärder finns
alltså inte ännu. Luftfartsinspektionen följer emellertid utredningen och kan
vidta åtgärder även under hand om luftfartsinspektionen finner anledning
till detta. Tillverkarlandets myndigheter har ett ansvar för att gå ut med di-
rektiv vid en olycka eller vid andra incidenter. Operatörerna skall automa-
tiskt följa sådana direktiv.
För närvarande finns det dock enligt min uppfattning inte något skäl att ta
initiativ till någon ändring av det säkerhetssystem och de rutiner som gäller.
Under alla omständigheter bör haverikommissionens rapport avvaktas.
Flyget är trots allt det säkraste transportmedlet, och SAS är ett av de säk-
raste flygbolagen i världen, enligt tillgängliga uppgifter.
Anf. 22 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Jag vill från början säga att jag inte tror att SAS har lägre flygsäkerhet än
andra bolag. Jag instämmer också i att man från haverikommissionens sida
Prot. 1991/92:51
14januari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
inte är klar när det gäller Gottröra. Som tidningsläsare får man emellertid
intrycket att det finns någon svaghet i hela tillsynsverksamheten. Enligt vad
man kan läsa tillåts t.ex. SAS tillämpa svagare rutiner vid s.k. avisning och i
försöken att upptäcka s.k. klaris, trots att man i andra länder har mera nog-
granna rutiner. Tillverkaren har rekommenderat noggrannare rutiner, och
en rad incidenter har inträffat.
Det finns en risk för att återkopplingen mellan bolagen och luftfartsin-
spektionen och den skandinaviska luftfartstillsynen inte är tillräckligt ut-
vecklad och stark för att man skall kunna ha kontroll över att flygbolagen
verkligen följer sina åligganden enligt det nuvarande säkerhetssystemet. Det
är riktigt att flygbolaget har huvudansvaret för säkerheten. Men man har
överlåtit mycket av självkontrollen på bolaget.
Vi vet att bolagen på grund av konkurrenssituationen - den konkurrens
som regeringen anser önskvärd och snarare bör öka än minska - söker efter
alla möjligheter att spara pengar. Det finns en risk att bolagen själva drar
ned på sina kostnader. Det finns också miljökrav som säger att man skall
använda så litet avisningsvätska som möjligt.
Jag tycker för min del att det kanske inte är skäl att vidta åtgärder, men
att regeringen aktivt borde hålla sig informerad och skaffa sig en överblick
över säkerhetssystemen.
Anf. 23 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtig talar om att SAS skulle ha svagare rutiner. Det
finns därför anledning att markera vad som egentligen står i skrivningen i
den Maintainance Manual som används i dessa sammanhang. Den svenska
skrivningen för flygplanstypen MD 80 och DC 9 tolkar begreppet ”touch”
som fysisk beröring. Det är detta som i tidningarna anses vara en svagare
skrivning än den amerikanska tolkningen av touch och handpåläggning. En-
ligt SAS kan kontrollen göras antingen med handen eller med ett verktyg.
Man använder båda metoderna. Som verktyg använder man en stång med
fiberskrapa för att inte skada själva vingen.
Det finns dessutom - vilket Bengt Hurtig kanske har sett själv - en liten
tofs på flygplansvingen. Denna tofs skall dallra om det inte finns is. Den skall
då synas. SAS flygplan har sådana tofsar. De visar vid beröring om det finns
klaris eller inte.
Finnair har en annan princip. På deras flygplan finns en målad linje som
ger en optisk brytning genom isen.
En avisning kan inte heller helt garantera att klarisen försvinner. Därför
kontrollerar man alltid efter avisning att klarisen har försvunnit genom den
fysiska kontrollen, så som jag har beskrivit den.
SAS har nu skärpt sina rutiner i så måtto att man dubbelkollar om klaris
finns. Man gör en fysisk kontroll efter avisningen, även om man inte har sett
någon klaris före avisningen.
Jag kan bara konstatera att säkerhetsåtgärderna är mycket omfattande när
det gäller att kontrollera om det finns is eller inte på vingarna.
10
Anf. 24 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag kan hälla med om att man nu naturligtvis har vidtagit
säkerhetsåtgärder. Det vore ytterst märkligt om man inte gjorde det efter
olyckan i Gottröra.
Enligt de uppgifter jag har sett har inte alla plan en tofs. Passagerare har
också rapporterat att den manuella kontrollen, touch-kontrollen, inte har
genomförts. Om detta beror på den mänskliga faktorn, tillsynssystemet eller
något annat kommer naturligtvis att klarläggas så småningom. Men faktum
är att en rad incidenter och nu senast olyckan i Gottröra har inträffat. Det
borde därmed finnas anledning att se över hela systemet.
Det kanske är så att vi tror att den moderna tekniken och den organisation
vi har med genomarbetade föreskrifter och instruktioner alltid är en garanti
för att allting skall fungera. Men samtidigt sker stora förändringar i villkoren
för flygtrafiken. Volymen ökar, verksamheten omorganiseras mer eller
mindre ständigt, personal byts ut, de ekonomiska kraven ökar, osv. Jag hop-
pas att regeringen noga följer denna utveckling.
Anf. 25 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan försäkra att regeringen följer detta mycket nog-
grant. Vi är glada över att allt talar för att de rutiner som finns och de ytterli-
gare rutiner som nu läggs in kommer att garantera en fortsatt hög och ökad
flygsäkerhet.
Det har här talats om att myndigheten i tillverkarlandet, i det här fallet
The Federal Aviation Administration i Amerika, skall komma med nya di-
rektiv. Jag har inhämtat att så är fallet. Jag har också förstått att dessa direk-
tiv i praktiken går ut på att det skall finnas tofsar på flygplanen. Detta är
något som vi kan konstatera att SAS redan har på sina plan.
Anf. 26 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Om SAS har ett bättre och mer omfattande säkerhetssystem
än andra bolag är det sannolikt därmed också dyrare. Konkurrensen på den
internationella luftfartens område skall öka. Då kommer den ekonomiska
pressen att öka ytterligare på SAS. Det finns då en risk för att man försöker
åstadkomma billigare säkerhetsrutiner. Jag har uppfattningen att vi inte får
lämna alltför mycket till ekonomerna när det gäller att avgöra frågorna om
luftfartens säkerhet i framtiden.
Anf. 27 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtigs parti är inne i en snabb omvandling när det
gäller bl.a. synen på marknadens funktionssätt. Jag kan förstå om han ännu
inte har hunnit förfina sin uppfattning om hur marknaden fungerar. Vår de-
batt här i dag är ett exempel på att olika intressenter i en marknadsekonomi
verkligen ser till att det är flygsäkerhet och säkerhet i det system som man
utnyttjar. Jag har uppfattningen att marknaden verkar för en ökad flygsäker-
het. Däri ligger också konkurrensen. Jag tror att SAS har mycket goda möj-
ligheter att komma ut ur detta med en stärkt konkurrensfördel vad gäller
flygsäkerheten.
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar pä frågor
11
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar pä frågor
12
Anf. 28 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag är också anhängare av att vi skall ha en marknad. Men
den måste fungera inom det ramverk som vi politiker och myndigheter
tvingas att konstruera.
Anf. 29 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag inte har för avsikt att vidta
några ytterligare åtgärder. Det system som finns fungerar även i det här sam-
manhanget. När haverikommissionen har kommit med sitt förslag får vi se
om det behövs ytterligare åtgärder. Luftfartsinspektionen följer utveck-
lingen. Om den av delrapporteringar från haverikommissionen finner att det
behövs förändringar så kommer man att se till att rutinerna förändras.
Anf. 30 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! När det har skett ett antal incidenter, smällar har förekom-
mit i motorerna och efter haveriet i Gottröra kan man inte helt och fullt påstå
att säkerhetssystemet har fungerat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 31 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig när regeringen avser att
fatta beslut i frågan om förslag till ny lokalisering av högskoleutbildningen i
Västerås.
Regeringen har i budgetpropositionen redovisat en planering för förbätt-
ring av högskolans lokaler, bl.a. i Västerås, som innebär ett årligt resurstill-
skott om 300 milj.kr. För att klara de hyresökningar m.m., som följer av den
avsedda lokalförbättringen för högskolan i Eskilstuna/Västerås, behöver
medel tas i anspråk från de 300 miljonerna, såvida inte annan finansiering
kan åstadkommas.
Jag kan inte nu ta ställning till om det är möjligt för regeringen att besluta
om förhyrning av nya lokaler för utbildningen i Västerås, eftersom riksdagen
ännu inte tagit ställning till lokalplaneringen.
Kommunen kan naturligtvis påbörja byggnadsarbetena enligt eget be-
stämmande om man finner detta motiverat.
Anf. 32 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min
fråga. Det är naturligtvis inte så positivt som jag kanske hade önskat, även
om man kan göra en positiv tolkning genom att läsa mellan raderna i utbild-
ningsministerns svar och också i den budgetproposition som utdelades efter
det att jag hade inlämnat denna fråga.
Låt mig dock understryka att det är betydelsefullt för intressenterna i
byggprojektet att få ett besked så snart som möjligt. Det här är en paketlös-
ning, med en mycket ambitiös tidsplan, och om det skall vara möjligt att
starta utbildningen i den nya högskolan behöver ett beslut fattas i januari för
att byggnadsarbetena skall komma i gång i september.
Per Unckel tar i sitt svar upp frågan om hyresökningar föranledda av de
nya lokalerna. Man får då akta sig för att göra jämförelser mellan dagens
hyreskostnader, dvs. under höstterminen 1991, och tänkta hyreskostnader
1993. Den s.k. mellaningenjörsutbildningen kommer att överföras till sta-
tens ansvar, och räknar man in de kostnaderna är skillnaden faktiskt inte mer
än ungefär 1 milj.kr. Det är alltså en mycket god ekonomisk insats.
Jag understryker att behovet av ett beslut är mycket stort, både för hög-
skolan och för intressenterna i projektet men också för de byggnadsarbetare
som kan få arbete.
Anf. 33 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Regeringens förslag i denna del ingår i en utomordentligt
ambitiös satsning på upprustning och nybyggnationer för högskolorna runt
hela landet. Det handlar om nybyggnad här i Stockholm för Tekniska hög-
skolan, om investeringar i en handelshögskola och i Tekniska högskolan i
Göteborg, om insatser i Västerås, Gävle-Sandviken och Trollhättan-Udde-
valla, med just ingenjörsutbildningarna som utgångspunkt.
Jag tror inte, herr talman, att jag av författningsmässiga skäl är tillåten att
vara mera positiv gentemot fru Israelsson än vad jag faktiskt är i det svar
som jag nu har redovisat. Som fru Israelsson säkerligen vet saknar rege-
ringen egen majoritet i riksdagen och är beroende av riksdagens tillstyrkan
till det förslag som vi visligen framlade samma dag som fru Israelsson inläm-
nade sin fråga till kammaren. I den mån som jag kan påräkna stöd för det
regeringen har föreslagit i budgetpropositionen är svaret på den fråga som
Margareta Israelsson har ställt entydigt positivt.
Anf. 34 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Om det ankommer på mig att uttrycka stöd för tilldelningen
i just denna del i regeringens budgetproposition kan jag nog lova ett stöd på
den punkten.
Anf. 35 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag vill inte vara grinig, men jag behöver några fler röster till
stöd än fru Israelssons personliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 36 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Thage G Peterson har frågat mig på vilket sätt kontakterna
med näringslivet i fortsättningen skall äga rum och om jag inte ser någon fara
i att dessa kontakter nu kommer att privatiseras.
I samband med att den nya regeringen tillträdde inledde jag en genom-
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
14
gång av departementets organisation och arbetssätt. Denna genomgång har
resulterat i beslut att lägga ner de permanenta organ som fanns för kontakter
mellan departementet och näringslivet, fackliga organisationer etc. De sam-
rådsorgan som avvecklats har som mest sammanträtt några gånger per år.
Mötena har ofta haft karaktär av allmänt informationsutbyte.
Jag har uppfattningen att kontakterna med näringslivet är synnerligen vä-
sentliga. Innehåll och former måste emellertid avpassas till de olika sakfrå-
gor som diskuteras. Det är bara på det sättet som kontakterna med näringsli-
vet kan ge konkreta resultat.
Jag kommer i fortsättningen att ha omfattande kontakter med näringsli-
vet.
Anf. 37 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret.
Varje regering är naturligtvis fri att välja hur man vill arbeta, vilka kontak-
ter man vill ta och hur mycket man är beredd att lyssna på andra. Men jag
beklagar djupt att den nuvarande regeringen är på väg att fördärva det goda
samarbetsklimat, samtalsklimat, som vi av tradition har haft i Sverige mellan
regeringen och andra delar av det svenska samhället.
Jag ser främst avvecklingen av näringslivsråden som ett uttryck för system-
skiftet och för regeringens egen självtillräcklighet - jag kan också uttrycka
det som regeringens övermod.
Synpunkter från t.ex. fackliga organisationer passar inte in i moderaternas
samhällsbild, och inte ens synpunkter från den socialdemokratiska opposi-
tionen verkar passa in i deras världsbild. Det är oroande att regeringen inte
vill lyssna på andra - mer än på Ny Demokrati, får jag väl tillägga.
Att avskaffa de permanenta näringslivsråden är oklokt också av andra
skäl. Som industriminister i sex år tyckte jag att det var oerhört värdefullt att
få idéer, synpunkter och förslag från ledamöterna i det tekniskt-vetenskap-
liga rådet och de andra råden. Det var nyttigt för regeringens eget tänkande
och regeringens egna förslag. Det är en god regel här i livet, Per Westerberg,
att aldrig säga nej till att få information och råd.
Men det kanske är så att dagens departementsledning på näringsdeparte-
mentet - Carl Bildt antydde det i TV i söndags - är så klok och så fullärd att
man inte behöver några råd och synpunkter från andra, från folk utanför
departementet. Det kanske är så att man i dag inte behöver lyssna. Närings-
ministern kan väl tala om hur det är.
Anf. 38 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! I departementet värdesätter vi påtagligt ett gott samtalskli-
mat. Jag kan meddela Thage G Peterson att vi redan i höstas och nu i vinter
har haft ett mycket stort antal kontakter, såväl med näringslivet som med ett
antal fackliga centralorganisationer och fackförbund. Jag har dagligen kon-
takter med olika typer av forskningsråd och organisationer som uppvaktar.
Jag har även för avsikt att i större fora vid speciella tillfällen ha mer breda
diskussioner.
Jag förbehåller mig rätten att bestämma vilka kretsar och vilka människor
som bjuds in från fall till fall, beroende på vad som diskuteras och vad som
är aktuellt. Jag vill därför inte binda mig vid någon form av fasta råd, som
skall vara särskilda samtalspartner för departementet.
Jag vågar säga att kontakterna gentemot omvärlden är utomordentligt
omfattande, och vi försöker verkligen testa våra idéer och ta intryck av de
tankegångar som kan komma fram.
Anf. 39 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Tillfälliga samtal kan aldrig ersätta de permanenta råden.
Det är viktigt att samtalen förs kontinuerligt. Ledamöterna i råden vet att
de skall träffas regelbundet, och de kan mellan sammanträdena samla upp
idéer och förslag som sedan framförs vid mötena.
Min erfarenhet är att de som företräder organisationer, myndigheter, hög-
skolor och företag ständigt har samlat upp idéer och förslag som sedan fram-
förts till regeringen. Därför är det inte helt korrekt när statsrådet i sitt svar
säger att mötena ofta har haft karaktär av allmänt informationsutbyte. Det
var ofta fråga om direkta synpunkter på regeringsförslag. Många människor
blev på så sätt indragna i rådets arbete, vilket var av stort sakligt värde, efter-
som man på det sättet fick fram fler synpunkter och fler som granskade.
Dessutom hade detta ett stort demokratiskt värde, som enligt min uppfatt-
ning inte skall underskattas i detta sammanhang.
Anf. 40 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vi har mycket omfattande kontakter med näringslivet, nä-
ringslivets organisationer, fackliga organisationer, forskare, forskningsråds-
nämnder och ett mycket stort antal udda organisationer, som uppvaktar oss.
Jag har även tagit initiativ till ett antal samlingar, där vi har träffat företrä-
dare för olika delar av samhället. Ett stort antal av dessa har kommit till-
baka, och de har även återkommit i samband med mina inbjudningar. Jag
vill dock understryka att jag nu, till skillnad från hur det tidigare har gått till
vid sådana inbjudningar, varierar vilka som deltar vid resp, sammankomst.
Vilka som deltar beror på vilken fråga som skall diskuteras och på vilket syf-
tet är. Dessutom har behovet av viss förnyelse bidragit till denna nyordning.
Samtidigt försöker jag självfallet upprätthålla regelbundna kontakter med
människor som kan tillföra åsikter, idéer och tankegångar som kan stärka
näringspolitiken som sådan.
Anf. 41 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Det räcker inte med att bara säga att man har omfattande
kontakter med näringslivet. Jag vill gärna veta hur det skall gå till, vilken
omfattning de ”hemliga kontakterna” skall ha. Är Per Westerberg beredd
att lämna en redovisning över de informella och formella samtal och över-
läggningar som han som näringsminister sedan tillträdet har haft med Indu-
striförbundet, med Svenska arbetsgivareföreningen och med andra närings-
och arbetsgivarorganisationer? Och är Per Westerberg på motsvarande sätt
beredd att redovisa kontakterna med de fackliga organisationerna? Även
dessa utgör ju i det här fallet intressanta samarbets- och samtalspartner.
Jag är, herr talman, ändå orolig över regeringens tilltagande ovilja att
lyssna på grupper och politiska partier som så att säga inte ingår i regerings-
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
kretsen. Det skall bli intressant att få höra en kommentar från Per Wester-
berg på den punkten.
Anf. 42 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag har inga ”hemliga kontakter”, och jag har inte heller för
avsikt att i framtiden ha några sådana. Jag är heller inte beredd att redovisa
vilka människor som besöker eller uppvaktar mig. Det är inte rätt mot de
personer som kommer. De har rätt att själva avgöra om de vill vara offentliga
när de lämnar sina synpunkter.
Däremot diarieförs självfallet alla inbjudningar, all annan korrespondens,
alla minnesanteckningar och alla protokoll som finns för cirkulation. Detta
sker av förklarliga skäl, i och med att regelverket är sådant.
Mina kontakter är omfattande. Jag bedömer det som värdefullt att ha kon-
takter med alla delar av samhället. Den metod och den arbetsmetodik jag
har valt - som skiljer sig från min företrädares - är den som passar mina
syften och mina möjligheter att i högsta möjliga grad ta till vara synpunkter
från omvärlden.
Anf. 43 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag ifrågasätter inte statsrådets rätt att ha alla dessa kontak-
ter eller att själv välja den arbetsform som han tycker är bäst. Också jag hade
under alla mina år som industriminister många enskilda och informella kon-
takter. Men det viktigaste var att jag öppet kunde redovisa de diskussioner
och de kontakter vi hade inom de näringspolitiska råden. Detta kunde vi i
olika sammanhang redovisa för riksdagen. Jag tror att det är en fördel i vår
demokrati om så mycket som möjligt sker öppet, så att vi kan få en bredare
diskussion mellan tekniker och vetenskapsmän, myndigheter och organisa-
tioner.
Nu sluter Per Westerberg den här kretsen. En hel del av samtalen kommer
att ske i hemliga rum på näringsdepartementet eller på regeringskansliet.
Riksdagen får väl så småningom snoka reda på vilka kontakter som har före-
kommit. Jag tycker emellertid att det är till skada för demokratin att slå in
på den väg som regeringen och Per Westerberg nu har valt.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det förekommer inga ”hemliga kontakter”. Att människor
kan besöka och uppvakta näringsministern eller något annat statsråd utan
att behöva ange detta offentligt tillhör också den vanliga, normala demokra-
tin. De inbjudningar och större samlingar av människor som blir aktuella är
offentliga. Inbjudningarna är offentliga, och de minnesanteckningar som
förs är offentliga. Detta gäller om man har fasta råd, men det gäller precis
på samma sätt om de människor man sammanträffar med varierar, vilket är
den arbetsmetod jag har valt.
Anf. 45 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag bestrider inte den arbetsmetoden; statsrådet skall välja
den arbetsform han anser vara bäst. Men det är ett demokratiskt intresse att
16
den verksamhet som äger rum i kanslihuset och i regeringskansliet också kan
bli föremål för medborgarnas insyn och granskning.
Jag skall ge två exempel på det som jag menar är regeringens ovilja att ta
emot goda råd.
Det första exemplet gäller byggandet. Den socialdemokratiska oppositio-
nen, byggindustrin och facken varnade regeringen för att genomföra dråp-
slaget mot byggandet. Detta har nu lett till en kris inom bygg- och bostads-
sektorn, med en rekordarbetslöshet. I detta sammanhang hade samtal och
råd varit värdefulla, om regeringen hade velat lyssna.
Det andra exemplet gäller författningen. Det är faktiskt, Per Westerberg,
första gången i den moderna svenska demokratins historia som en svensk
regering har struntat i synpunkter och erinringar från den politiska opposi-
tionen om vilka frågor som skall grundlagsutredas. Trots våra kraftfulla avrå-
danden fastställde regeringen direktiven till de nya författningsutredning-
arna.
Jag tar dessa exempel som två bevis på att en ny tid har kommit till rege-
ringsarbetet och till kanslihuset. Man struntar där i att lyssna på andras syn-
punkter och erinringar.
Anf. 46 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vi redovisar öppet det som finns, precis som man har gjort
tidigare. Om mina företrädare har haft olika typer av näringspolitiska råd
och sammankomster, har självfallet inbjudningarna till dessa varit offentliga.
Minnesanteckningar har under min företrädares tid och under Thage G Pe-
tersons tid varit offentliga, liksom protokoll som cirkulerats och - förutsätter
jag - varit registrerade och därmed offentliga. Samma tingens ordning gäller
för de inbjudningar jag gör och de diskussioner jag för. Ingenting är hemligt
mer än det som har varit hemligt tidigare, nämligen att det av förklarliga skäl
finns ett anonymitetsskydd för dem som önskar uppvakta departementet
men som inte önskar vara offentliga.
Vi försöker ta till oss alla goda råd, men sedan finns det naturligtvis
åsiktsskillnader, som kan vara klara och entydiga. Detta framgår inte minst
av synen på byggandet.
Anf. 47 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag lovar att jag i annat sammanhang skall komma tillbaka i
den här frågan. Jag vill nu bara notera följande: Det har blivit mycket mer
av slutenhet och mycket mer av ovilja att lyssna sedan moderaterna och den
borgerliga regeringen tog plats i regeringskansliet. Det viktiga i detta sam-
manhang är inte bara att man skall vara positiv till att lyssna på råd, utan det
är också fråga om en anständighet.
Jag tog upp författningsfrågan, och jag gjorde det därför att det är mycket
anmärkningsvärt att vi i dag i Sverige för första gången upplever att man till-
sätter en författningspolitisk utredning om demokratins spelregler och att re-
geringen, den borgerliga regeringen med moderaterna i spetsen, så till den
milda grad förkastar oppositionens synpunkter och erinringar på de författ-
ningsfrågor som skall tas upp av utredningen. Det är illavarslande för framti-
den, Per Westerberg.
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
17
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
Svar på frågor
18
Anf. 48 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Thage G Petersons fråga avser privatiseringen av regering-
ens kontakter med näringslivet, och detta är vad jag tänker svara på.
Vi har samma öppenhet som tidigare, men vi har andra arbetsformer. Vi
har mycket stora kontaktytor, och vi har för avsikt att fortsätta att ha dessa,
eftersom vi tycker att de är värdefulla och att de kan tillföra beslutsprocessen
helt nya dimensioner och nya intryck.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse
1991/92:103
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 13 januari
1991/92:83 wHadar Cars (fp) till näringsministern om kärnkraftverken i f.d.
Sovjetunionen:
Kärnkraftverken i det forna Sovjetunionen har på senare tid öppnats för
säkerhetsexperter från väst. Trots vissa säkerhetshöjande åtgärder efter
Tjernobylolyckan kvarstår sådana fundamentala brister att fortsatt drift ut-
gör ett påtagligt hot också för grannländerna. Två verk av Tjernobyltyp -
Ignalina i Litauen och Sosnovy Bor utanför S:t Petersburg - finns på ca 500
resp. 600 kilometers avstånd från Sverige. En nedläggning av verken vore
från många synpunkter det klart bästa alternativet men torde vara orealistisk
med tanke på det prekära energiförsöijningsläget i de omedelbart berörda
länderna.
Hjälpprojekt har redan inletts under medverkan av bl.a. svenska säker-
hetsmyndigheter och kärnkraftsindustrin. Dessa projekt syftar till att över-
föra avancerat säkerhetstekniskt kunnande. Detta är dock en process som
tar relativt lång tid. Det akuta hotet skulle kunna mildras genom vissa kon-
kreta åtgärder, såsom införandet av brand- och översvämningsskydd i vitala
utrymmen i anläggningarna. De berörda kraftverken saknar i dag resurser
också för sådana näraliggande och påtagliga åtgärder.
Min första fråga är därför om regeringen är beredd att medverka till att
hjälpinsatser av detta slag kommer till stånd.
Den berättigade uppmärksamheten kring den dåliga säkerheten vid kärn-
kraftverk i våra grannländer lyfter fram kraven på radiologisk beredskap i
Sverige. En beredskapsaspekt som är allvarligt eftersatt är den psykologiska
och kunskapsmässiga. Denna brist kan vid en olycka leda till panikreaktio-
ner som medför större skadeverkningar än den eventuella radioaktiva för-
oreningen. Att så blev fallet i stora delar av Sovjetunionen efter Tjernobyl-
olyckan framgick på ett skakande sätt av den stora FN-undersökning som
offentliggjordes i maj i år.
En färsk SIFO-undersökning visar att den svenska allmänhetens uppfatt-
ning om strålningsrisker är överdriven, vilket kan få allvarliga följder vid en
olycka. Att i en akut situation motverka ogrundad strålningsskräck torde
vara mycket svårt.
Jag vill därför också fråga om, och i så fall på vad sätt, regeringen vill för-
bättra informationen till allmänheten om strålningsrisker?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 10 januari
1991/92:299 av Kenneth Ättefars (nyd) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om
tunga fordons mått och vikt:
Sverge står inför viktiga förhandlingar om ett fullt medlemsskap i EG. I
samband med detta kommer att krävas att Sverige anpassar sig till de regler
som gäller i EG.
Inom EG diskuteras för närvarande att harmonisera de regler som i dag
gäller i medlemsländerna för tunga fordons mått och vikter i nationell trafik.
I internationell trafik kommer att gälla från den 1 januari 1993 fordonsläng-
der på högst 18,35 m och 40/44 tons bruttovikt. Vid ett svenskt medlemskap
i EG kan alltså våra fordonskombinationer om 24 meter och 56-60 tons
bruttovikt komma att ifrågasättas.
Konsekvenserna av en så drastisk förändring av transportvillkoren i Sve-
rige är oroande. Den för landets ekonomi och sysselsättning så viktiga skogs-
näringen har beräknat att deras transportkostnader stiger med 1 400 milj .kr.
årligen. Även miljön tar skada genom många fler lastbilar och ökade avgas-
utsläpp. Den sannolika utvecklingen är att den svenska skogen konkurreras
ut i delar av Norrland och i stället ersätts med import.
Avser regeringen att i kommande medlemskapsförhandlingar begära un-
dantag från EGs regler för transporter i landet med längre och tyngre for-
don?
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
19
Prot. 1991/92:51
14 januari 1992
12 § Kammaren åtskildes kl. 14.59.
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
20
Innehållsförteckning
Tisdagen den 14 januari
Prot. 1991/92:51
14januari 1992
I § Nya riksdagsledamöter m.m............................ 1
2§ Svar på fråga 1991/92:288 om åtgärder mot bombhot........ 2
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
3 § Svar på fråga 1991/92:289 om investeringsbidrag för bostadsbyg-
gande ........................................... 3
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Bengt-Ola Ryttar (s)
4§ Svar på fråga 1991/92:291 om bidrag till biogasprojekt....... 7
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Carl Olov Persson (kds)
5§ Svar på fråga 1991/92:290 om citytunnelprojektet i Malmö .... 8
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
6§ Svar på fråga 1991/92:293 om flygsäkerheten............... 9
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bengt Hurtig (v)
7 § Svar på fråga 1991/92:297 om högskoleutbildning i Västerås ... 12
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Margareta Israelsson (s)
8 § Svar på fråga 1991/92:292 om regeringens kontakter med närings-
livet ............................................ 13
Näringsminister Per Westerberg (m)
Thage G Peterson (s)
9§ Skrivelse 1991/92:103 ................................. 18
10 § Anmälan om interpellation
1991/92:83 av Hadar Cars (fp) om kärnkraftverken i f.d.
Sovjetunionen.................................. 18
II § Anmälan om fråga
1991/92:299 av Kenneth Attefors (nyd) om tunga fordons mått
och vikt....................................... 19
21
gotab 40492, Stockholm 1992