Protokoll
1991/92:42
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen Svar på frågor
Tredje vice talmannen meddelade att Lennart Brunander (c), Charlotte
Branting (fp) och Richard Ulfvengren (nyd) denna dag återtagit sina platser
1 riksdagen, varigenom tjänstgöringen som ersättare upphört för Elisabeth
Andersson, Ronny Karlsson och Arne Jansson.
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 4 december.
3 § Svar på fråga 1991/92:213 om kriminalvårdsanstalterna i Gävle
och Hudiksvall
Anf. 1 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om en utbyggnad av kriminal-
vårdsanstalten i Gävle får till följd att anstalten i Hudiksvall läggs ned.
Kriminalvårdsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1992/93 föreslagit att anstalten i Gävle byggs till med ytterligare en bostads-
avdelning. En sådan utbyggnad skulle enligt kriminalvårdsstyrelsen kunna
medföra att anstalten i Hudiksvall, som är gammal och otjänlig för sitt ända-
mål, kan läggas ned.
Regeringen har i sitt förslag till tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 för-
ordat att medel anvisas för tidigareläggning av statliga investeringar och an-
läggningsarbeten, bl.a. för utförande av en bostadsavdelning vid anstalten i
Gävle.
Frågan om vilka resurser kriminalvården behöver för nästa budgetår be-
reds för närvarande inom regeringskansliet. I detta arbete ingår även en be-
dömning av behovet av anstalten i Hudiksvall.
Regeringen avser således att återkomma till frågan i 1992 års budgetpro-
position, och jag är därför inte i dag beredd att svara på frågan om anstalten
i Hudiksvall kommer att läggas ned.
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Anf. 2 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret där det framgår att det
inte finns någon direkt koppling mellan nybyggandet av Gävlefängelset och
Hudiksvallsfängelset. Jag konstaterar att vi från Gävleborg får fortsätta att
leva i ovisshet ett tag till om hur det blir med Hudiksvallsfängelset.
Anstalten uppfördes 1869, och i början av 1980-talet skulle den ersättas av
en ny. Tomt anskaffades, men i fjol föreslogs det i stället en nedläggning.
Jag anser att Hudiksvallsanstalten behövs i dag och kommer att behövas
även i framtiden. Vi vet att behovet av fler fängelseplatser kommer att öka
kraftigt. Nybyggande för 44 interner har kostnadsberäknats till 45 milj.kr.
Norra Hälsingland skulle verkligen behöva fler arbetstillfällen.
Lägg inte ned den slutna lokalanstalten i Hudiksvall om ett nybyggande
inte skulle rymmas i budgeten. Visserligen är anstalten gammal och i behov
av byggnadsmässiga justeringar, framför allt i köket. Men låt oss ta till vara
de många kvaliteter som finns, t.ex. erfaren personal, trivsel för fångarna
och ett utmärkt samarbete mellan kriminalvården och dem som arbetar för
att förbereda frigivningen, t.ex. bostadsförmedlingen, arbetsförmedlingen
och socialtjänsten.
Herr talman! En nedläggning vore en dålig affär. Anstalten kan, med
hjälp av vissa reparationer, drivas vidare några år till.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Svar på fråga 1991/92:235 om pornografisk framställnings straff-
barhet
Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
att vidta för att straffbarhet skall gälla för vissa pornografiska framställ-
ningar.
Gullan Lindblad hänvisar till två avgöranden av justitiekanslern resp, hov-
rätten för Västra Sverige rörande tillämpningen av bestämmelserna om
olaga våldsskildring i brottsbalken (16 kap. 10b §). I de aktuella fallen an-
sågs bestämmelserna inte vara tillämpliga.
Enligt Gullan Lindblad behövs en precisering av begreppet ”sexuellt våld
eller tvång” i pornografiska sammanhang.
Den 29 november besvarade jag en interpellation som också gällde vålds-
pornografi. Som jag framhöll då är det väsentligt att det finns effektiva be-
stämmelser mot spridande av våldspornografi, eftersom pornografi av den
arten ofta förmedlar en grovt kränkande och nedvärderande bild av kvinnor.
När det gäller frågan om de nuvarande bestämmelserna är tillräckliga eller
inte, vill jag hänvisa till att justitiekanslern för närvarande har i uppdrag att
utreda denna fråga. Det är naturligt att i det sammanhanget göra övervägan-
den av det slag som Gullan Lindblad har pekat på. Justitiekanslern skall re-
dovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juli nästa år.
Anf. 4 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret.
Av svaret framgår att justitieministern delar min uppfattning att det ibland
förmedlas grovt kränkande bilder och återgivningar av samlag osv. Sådant
kan verkligen grovt kränka kvinnor.
För en tid sedan fick jag ett brev. Jag är ordförande i ett kvinnoförbund,
och jag har fått många brev i samma fråga. Brevet gällde s.k. fist-fucking,
eller på vardagsspråk ”knytnävsknull”. I brevet ställs följande fråga: ”Vad
är Du beredd att göra åt följande - Du som kvinna och politiker?” Är det
inte här fråga om sexuellt våld? Nu ansågs det inte vara så. Det går att disku-
tera frågan fram och tillbaka rent medicinskt sett. Men jag tycker att man
här har överskridit anständighetens gräns.
Jag läste nyligen en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken JK friar
porrserie. Av artikeln framgår det att: ”En man hugger huvudet av en kvinna
och sätter i stället dit huvudet från sin älskarinna, som omkommit i en bil-
olycka. Efter transplantationen har mannen samlag med sin skapelse. Denna
ruggiga historia återges i en bildserie i ett nummer av porrtidningen Svenska
Hustler. Bildserien har polisanmälts av flera privatpersoner i Linköping och
därefter granskats av justitiekanslern.”
Enligt artikeln anser JK inte att detta med de bestämmelser som råder för
närvarande kan betecknas som sexuellt våld eller tvång. Jag hoppas att han
när han har gått igenom detta problem kommer med ett förslag till lagstift-
ning som verkligen visar att det är brottsligt att behandla kvinnor på detta
sätt - även om det bara är på bild.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1991/92:238 om innehav av ammunition utan till-
stånd
Anf. 5 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sigrid Bolkéus har bett mig om ett klargörande om vad som
kommer att gälla efter den 1 januari 1992 angående innehav av enstaka pa-
troner, som ej passar till de vapen man har tillstånd till.
Frågan har samband med de ändringar i vapenlagen som behandlades i
riksdagens justitieutskott förra riksmötet. Som Sigrid Bolkéus mycket riktigt
säger i frågan till mig, justerades den av regeringen föreslagna straffbestäm-
melsen på utskottets initiativ. Skälet var att det klart skall framgå av lagtex-
ten att ringa fall av otillåtet ammunitionsinnehav inte är straffbart. Utskottet
framhöll vikten av att inte betunga rättsapparaten med onödiga ingripanden.
Från det straffbara området skulle undantas innehav av enstaka patroner el-
ler ett helt obetydligt souvenirinnehav eller liknande bagatellartade innehav,
om inte särskilda omständigheter motiverade något annat. Särskilda om-
ständigheter för straffbarhet skulle enligt utskottet kunna vara ammunition
som påträffas i s.k. knarkarkvartar eller under liknande förhållanden.
Jag utgår givetvis från att polis, åklagare och domstolar när de skall till-
lämpa lagen på sedvanligt sätt beaktar skälen bakom den antagna lagtexten.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Något ytterligare klargörande som Sigrid Bolkéus frågar efter behövs där-
för inte. Lagtexten är dessutom beslutad av riksdagen, och det är uteslutet
att i efterhand göra något som skulle likna motivuttalanden. Nu är lagens
tillämpning en fråga för våra rättstillämpande myndigheter. Jag kommer att
följa utvecklingen noga. Ger den vid handen att det straffbara området onö-
digt inverkar på vapenägarnas intressen, kommer jag att överväga att föreslå
en lagändring.
Anf. 6 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret och att det kom
snabbt. Den nya lagen träder i kraft om tre veckor, dvs. den 1 januari 1992.
Oroliga vapenägare har efter att ha läst tidningsartiklar frågat mig: Gäller
inte riksdagsbeslutet? Har ni ändrat det? Kommer man att kunna dömas till
dagsböter eller fängelse upp till sex månader bara för att man har några udda
patroner liggande som inte passar till de vapen man har licens för? Beskedet
från justitieministern i dag är att riksdagsbeslutet står fast. Det blir precis
som justitieutskottet förordade med anledning av motion Ju38, nämligen att
det från straffbestämmelserna i 38 § görs undantag för ringa fall av innehav
av ammunition. Ingen som innehar enstaka patroner skall bestraffas.
Herr talman! Det är inte så lätt som folk i allmänhet tror att skriva in i
lagen att ringa fall av innehav av ammunition skall vara tillåten. Lagen kan
inte skrivas så att man tar bort sanktionsmöjligheter som behövs. I betän-
kandet står, som justitieministern mycket riktigt påpekade i svaret, att sär-
skilda omständigheter för straffbarhet kan vara att ammunition påträffas i
knarkarkvartar eller under liknande omständigheter. Det är alltså inte fråga
om att jaga den enskilde jägaren.
Vi vapenägare kan se fram emot nyårsafton utan att befara att vi skall bli
kriminella över en natt. Jag noterar med tillfredsställelse att justitieministern
kommer att följa utvecklingen noga.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1991/92:241 om demonstrationsfriheten
Anf. 7 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta i syfte att garantera demonstrationsfriheten i Sverige. Bak-
grunden till frågan är de händelser som utspelade sig i Lund och Stockholm
den 30 november i år.
Låt mig först säga att jag delar Sten Anderssons oro för en utveckling där
vissa demonstrationer inte kan hållas i enlighet med givna tillstånd. Yttran-
de-, mötes- och demonstrationsfriheterna är grundläggande fri- och rättighe-
ter och skyddas i regeringsformen. Och man måste hålla i minnet att dessa
friheter gäller - och bör gälla - för alla medborgare och alla uppfattningar.
Samtidigt finns-det ju begränsningar i hur friheterna i vissa fall kan utövas,
t.ex. bestämmelsen i brottsbalken om hets mot folkgrupp. Jag har dock vid
ett flertal tillfällen framhållit vikten av att de grundläggande fri- och rättighe-
terna inte onödigtvis får inskränkas. Bl.a. gjorde jag det i en debatt i denna
kammare för en knapp månad sedan.
En allmän sammankomst - t.ex. en demonstration - får upplösas endast i
mycket speciella situationer. Om vi ger efter och ändrar reglerna så att mö-
tesfriheten blir mera begränsad, befinner vi oss snart i ett samhälle som få
av oss önskar leva i. Med anledning av de händelser som Sten Andersson
syftar på kommer polisen att lämna mig en redogörelse för vad som inträf-
fade. Jag räknar med att då få ett bättre underlag för en bedömning om det
behövs ytterligare åtgärder för att de nu aktuella friheterna verkligen skall
kunna garanteras.
Anf. 8 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag tycker är klart och
kraftfullt. Jag hoppas att de erfarenheter som man nu håller på att samla in
kommer att resultera i att de händelser som inträffade i Stockholm och Lund
den 30 november inte skall upprepas i Sverige än en gång.
Oavsett vilken politisk uppfattning man har skall man ha rätt att demon-
strera. Har man sedan dessutom fått tillåtelse av polisen att demonstrera är
det skrämmande att det inträffar sådant som exempelvis hände i Lund, där -
om man nu skall ironisera - ett importerat gatans parlament från Danmark
agerade genom att bryta upp och kasta gatstenar mot polisen så att demon-
strationen stoppades.
Jag anser att det är av yttersta vikt att vi i Sverige garanterar samtliga män-
niskors rätt att utöva den grundlagsskyddade yttrande- och demonstrations-
friheten. Om samhället plötsligt måste börja backa kommer vi att befinna
oss i ett samhälle, som statsrådet nyss sade, som ytterst få av oss vill leva i.
Jag önskar statsrådet all lycka och framgång på resan mot det Sverige där vi
oavsett uppfattning ändå ges rätt att utöva densamma.
Överläggningen var härmed avslutad.
7§ Svar på fråga 1991/92:272 om sekretesskydd för viss genetisk
information
Anf. 9 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Frågan är ställd till statsrådet Laurén. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Lennart Daléus vill veta om regeringen ämnar skapa förutsättningar för
en betryggande hantering från sekretessynpunkt av den genetiska informa-
tionen vid SKL i Linköping.
Frågan gäller alltså i första hand hanteringen av material från DNA-un-
dersökningar vid det kriminaltekniska laboratoriet. Detta material finns i
dag förvarat i sakakter kopplade till varje enskilt ärende. För materialet gäl-
ler samma slags sekretess som gäller i allmänhet för förundersökningar i
brottmål. Det innebär att sekretess gäller både till skydd för utredningsin-
tresset och till skydd för den enskildes personliga integritet.
DNA-tekniken är fortfarande ny i förundersökningssammanhang. Jag har
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
för min del inte fått någon information som visar att skyddet för den här ty-
pen av material inte skulle vara till fyllest. Jag förutsätter att rikspolisstyrel-
sen anmäler till regeringen om det skulle föreligga behov av regeländringar.
Jag vill också nämna att frågor kring DNA-analyser i rättsliga samman-
hang är aktuella inom Europarådet. Det gäller bl.a. frågan om hur erhållna
uppgifter skall bevaras, lagras och skyddas. Enligt uppgift kommer Europa-
rådet att utfärda riktlinjer på området. Frågor kring hanteringen av DNA-
analyser kommer givetvis att aktualiseras på nytt i det sammanhanget.
Anf. 10 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Det intressanta står i
den sista delen av svaret, nämligen att Europarådet kommer att aktualisera
dessa frågor på olika sätt. Det innebär samtidigt att den nuvarande situatio-
nen inte är till fyllest, och jag tror man kan utgå från att den inte heller är
det i Sverige.
Skälen till detta är flera. Det kanske viktigaste är att mängden information
från den här typen av material växer i takt med att kunskapen om tekniken
ökar. Där vi i dag kan få en bråkdel information från genetiskt material kan
man kanske om fem år läsa materialet som en öppen bok och få information
om den aktuella människan.
Ett ytterligare problem är att man i kriminaltekniska sammahang lagrar
information även om sådana människor som inte är direkt berörda av brotts-
händelsen, utan finns med i sammanhanget på annat sätt. Man kan tänka sig
våldtäktsfall där även genetisk information om äkta maken till en våldtagen
kvinna finns med i materialet. Den genetiska informationen om honom lag-
ras, och man är ännu inte klar över hur utsorteringen skall gå till och vilka
rättsregler som skall gälla i detalj.
Denna typ av material kan dessutom användas operativt. Utgående från
ett spermaprov, blodprov, salivprov eller liknande kan man börja efterlysa
och söka en brottsling, dvs. tänka sig hans utseende, få fram hans ögonfärg,
gissa sig till hans vikt och många andra sådana saker. Jag vet att sådana tan-
kar finns i spaningshänseende.
Min följdfråga till justitieministern blir: Finns det inte skäl att innan Euro-
parådets rekommendationer blir klara ändå ta några initiativ från svensk
sida för att få litet strängare sekretessregler när det gäller just denna infor-
mation?
Anf. 11 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag vill inte påstå att den framtidsbild som Lennart Daléus
målar upp är felaktig, utan det är en framtid som vi mycket väl kan vänta
oss. Men vi har sekretessregler som i dagens situation betraktas som tillräck-
liga. Mitt svar blir nu att detta självfallet är en fråga som vi måste följa, så
att vi inte i framtiden blir tagna på sängen. Den bedömning som görs i dag
är att det inte just nu finns några ytterligare behov, men regeringen följer
frågan.
Anf. 12 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag är glad över justitieministerns uppriktiga engagemang i
frågan, men jag vågar ändå vara så djärv att jag tycker att man borde dra
en slutsats av att Europarådet nu funderar över att utfärda riktlinjer inom
området när det gäller lagrande, bevarande och skydd av just den här typen
av information. Det tyder på att situationen allmänt betraktas som otillfreds-
ställande.
Eftersom vi i Sverige ligger långt framme på detta område, såväl när det
gäller analyskompetens som allmänt i forskningssammanhang, borde vi dra
slutsatsen av denna iakttagelse snabbare än Europarådet och helt enkelt gå
före när det gäller sekretesskyddet för detta material. Det måste ske innan
verksamheten sprids till fler myndigheter och kommer till större användning
i försäkringssammanhang och i många andra fall.
Jag vore glad om man från svensk sida kunde gå före och införa ett skydd -
kalla det gärna tillfälligt skydd - och sätta ner fotterna på jorden innan kun-
skapen om dessa aktiviteter blir alltför spridda.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1991/92:275 om åtgärder mot ungdomsbrottslig-
heten
Anf. 13 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Liisa Rulander har frågat mig om det finns några mer detal-
jerade planer för snabba åtgärder riktade mot ungdomsbrottslingar.
I likhet med Liisa Rulander anser jag att det är viktigt att barn och ungdo-
mar får rätta signaler redan från början. Detta är en uppgift vi alla måste ta
ansvar för, som föräldrar, lärare och över huvud taget som vuxna i samhället.
När det gäller insatser från det allmänna är det primärt en uppgift för social-
tjänsten att ge barn och ungdomar det stöd som de behöver, medan det är
rättsväsendets uppgift att svara för reaktionerna mot brott.
I syfte att få till stånd en förutsättningslös genomgång av hur reaktionssys-
temet bör vara utformat när brott begås av unga tillsattes under 1990 ung-
domsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53). Kommittén har bl.a. som
uppgift att inventera olika tänkbara reaktioner anpassade för unga. Bland
reaktioner som kan diskuteras finns behandlingstvång, förbud mot att vistas
på vissa platser vid bestämda tidpunkter, medling och veckoslutsfängelse.
Kommittén har efter regeringsskiftet fått en ny sammansättning, och den
skall lägga fram sina förslag under 1992. Jag vill inte nu föregripa utredning-
ens resultat, varför mitt svar måste bli att det från regeringens sida inte för
närvarande finns några detaljerade planer på omedelbara åtgärder i dessa
frågor. Jag vill i sammanhanget även peka på att det pågår ett intensivt ar-
bete med att i enlighet med intentionerna i regeringsförklaringen ta fram en
ny statlig vårdform för unga brottslingar. Åtgärder mot ungdomsbrottslighe-
ten är för regeringen ett prioriterat område, och vi kommer att agera snabbt
så snart vi har fått ett underlag genom kommitténs förslag.
Anf. 14 LIISA RULANDER (kds):
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för ett hoppingivande
svar, där det framgick att detta är frågor som är prioriterade från regeringens
sida.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Ungdomar är inte ungdomar hur länge som helst. De blir vuxna kriminella
om de inte får stöd omedelbart. Det finns ett stort behov av att genom en
trygghetsskapande familjepolitik och en normgivande skolpolitik ge barn
och ungdomar en motkraft till våldet. Det säkraste sättet att minska våld och
kriminalitet, att motverka rotlöshet och drogbruk, är att ge allt tänkbart stöd
till hem och familjer. Enligt det kristdemokratiska synsättet skall samhället
skydda och stötta familjen genom ekonomiska, sociala och juridiska åtgär-
der. Barn och ungdomar har rätt till och behov av etisk vägledning, något
som vi alla är skyldiga att ge dem. Skolan måste därför få en etisk förankring.
Skolan spelar även en viktig roll då det gäller att stärka självkänslan hos
ungdomar. Tyvärr har mycket av den välfärdspolitik som under lång tid be-
drivits inte lett till att man kunnat komma ifrån våld och brott. Förutom ett
annorlunda samhällsklimat där denna syn på gemenskapen får utvecklas,
krävs kortsiktiga preventiva åtgärder för att stävja brottsligheten.
Det är här, precis som justitieministern säger, som samhället måste rea-
gera med rättsväsendet. Men jag vill också nämna de önskemål som finns
om veckoslutshem där ungdomar kan visas en konkret uppmärksamhet, ett
engagemang som de kanske inte har fått där de växt upp. Denna åtgärd
brådskar extra mycket. Jag vill också förorda samhällstjänst och att ungdo-
mar som har vandaliserat skall få möjlighet att få återställa det de har fördär-
vat. Även speciella straffpåföljder för återfallsförbrytare måste tas upp till
diskussion. Det vill jag gärna skicka med till den kommitté som skall arbeta
med dessa frågor.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på fråga 1991/92:282 om ökad kunskap om Europakonven-
tionen om de mänskliga rättigheterna
Anf. 15 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars Andersson har frågat mig vad jag avser att göra för att
öka kompetensen hos de svenska myndigheterna beträffande Europakon-
ventionen och när detta kommer att ske.
Låt mig först slå fast att svenska domare, åklagare och andra tjänstemän
har att följa svensk lag. De skall alltså inte direkt stödja sina beslut på Euro-
pakonventionens artiklar, men Sveriges åtaganden enligt konventionen ut-
gör ett viktigt moment vid tolkningen av en viss bestämmelse i den svenska
lagstiftningen. Vad Lars Andersson aktualiserat handlar därför i första hand
om i vad mån den svenska lagstiftningen är anpassad till Sveriges åtaganden
enligt konventionen.
Under senare år har vår lagstiftning successivt anpassats för att få en bättre
överensstämmelse med Europakonventionens innehåll, sådant det kommer
till uttryck i Europadomstolens praxis. Ett jourhäktningssystem har införts i
domstolarna för att uppfylla konventionens krav på att den som är berövad
friheten ofördröjligen skall ställas inför domare.
Rättegångsbalkens processuella regler har ändrats för att stärka den tillta-
lades rättigheter i brottmål. Ett s.k. rättsprövningsinstitut har införts, och
för att uppfylla den enskildes rätt att få civila rättigheter och skyldigheter
prövade av domstol sker löpande en översyn av fullföljdsreglerna. Europa-
konventionen är verkligen inte något bortglömt område.
Men det är självfallet också viktigt att sprida information om konventio-
nens innehåll till de anställda i myndigheterna. Inom domstolsväsendets om-
råde pågår i det avseendet tämligen intensiva utbildningsinsatser genom
domstolsverkets försorg. För förvaltningsdomarna härvid åtskilliga tillfällen
seminarier om Europakonventionens innehåll och Europadomstolens avgö-
randen arrangerats. En utbildning för domare i Europarätt i vid bemärkelse
har påbörjats detta budgetår. I denna utbildning deltar också åklagare. Även
i åklagarnas grundutbildning ingår frågor om Europakonventionen. I nor-
diska seminarier för domare finns också inslag om Europakonventionen, och
ämnet förekommer även vid regionala seminarier för domare. Sist men inte
minst bevakar utrikesdepartementet Europadomstolens domar och ser till
att berörda myndigheter får kännedom om avgöranden som är av intresse,
oavsett om Sverige eller något annat land har varit part i målet.
Mot den nu angivna bakgrunden ser jag inte skäl att för närvarande vidta
några ytterligare åtgärder för att öka kompetensen hos de svenska myndig-
heterna beträffande Europakonventionen.
Anf. 16 LARS ANDERSSON (nyd):
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Jag skall med stort
intresse följa utvecklingen, och jag hoppas att de åtgärder som kommer att
genomföras på utbildningens och lagstiftningens område framöver är till-
räckliga och leder till att Sverige inte fortsättningsvis sitter på de anklagades
bänk eller blir fällt i Europadomstolen. Jag tackar återigen för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:196 om prisregleringsavgiften på handels-
gödsel m.m.
Anf. 17 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Göran Persson har frågat mig på vilket sätt reduktionen av
prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel medverkar
till att nå målet om en halvering av kemikalieanvändningen inom jordbru-
ket.
Jag vill erinra om att de avgifter som Göran Persson syftar på tillfälligt
höjdes, först med 30 % hösten 1990 och därefter med ytterligare 20 % våren
1991, i syfte att betala av på den räntefria kredit som skulle finansiera 1990
års spannmålsöverskott. I samband med riksdagsbeslutet i våras att den rör-
liga krediten skulle amorteras med 555 milj.kr. den 1 juli 1991 konstaterade
den dåvarande regeringen att prisregleringsavgifterna därmed åter skulle
kunna sänkas med 20 % den 1 juli 1992.
Den situation vi i dag har på spannmålsmarknaden visar att om inte ytterli-
gare betydande arealer ställs om så kommer det även i fortsättningen att pro-
duceras avsevärda överskott av spannmål. I så fall kommer priserna på
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
10
spannmål sannolikt att fortsätta att sjunka i takt med inlösenpriserna. Den
bedömning som jag i dag gör av den fortsatta utvecklingen är att trots den
planerade sänkningen av prisregleringsavgiften den 1 juli 1992 kommer net-
toeffekten av fortsatt omställning, sänkt spannmålspris och sänkta prisregle-
ringsavgifter att bli en minskad användning av handelsgödsel och bekämp-
ningsmedel.
Beträffande miljöåtgärder på jordbrukets område beslutade riksdagen
åren 1988 och 1989, således före den tillfälliga höjningen av prisregleringsav-
giften, om ett långtgående åtgärdsprogram för att minska jordbrukets nega-
tiva miljöpåverkan. Med de åtgärder som nu vidtas inom programmet beräk-
nas de mål som satts upp för bl.a. minskad användning av handelsgödsel och
bekämpningsmedel kunna uppnås.
Sammanfattningsvis vill jag således svara Göran Persson att effekten av
att helt eller delvis återföra prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel till den ursprungliga nivån inte kommer att påverka möj-
ligheterna att uppnå de miljömål som har satts upp för jordbruket.
Då Göran Persson, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Åke Sel-
berg i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 18 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret.
Frågan är ställd med anledning av tilläggsbudget I, där jordbruksministern
föreslår en reducering av prisregleringsavgiften på handelsgödsel och be-
kämpningsmedel med 200 milj.kr.
Vi menar att detta är fel signal till jordbruket ur miljöpolitisk synpunkt
och med hänsyn till de beslut som vi tidigare har fattat i riksdagen - särskilt
då vi, som jordbruksministern också påpekar, både 1988 och 1989 mycket
kraftigt har krävt att kemikalieanvändningen skulle minskas i jordbruket.
Vi sade ju 1988 att åtgärderna skulle innebära en halvering av kväveurlak-
ningen från jordbruket fram till år 2000.1 internationella överenskommelser
har detta mål ytterligare tidigarelagts; en halvering skall uppnås till 1995.
Riksdagen har också uttalat att införande av en miljöskatt bör övervägas
när prisregleringsavgifterna avskaffas.
Därför tycker vi att det nu ges fel signal till jordbruket. Man kan få ett
intryck av att vi politiskt är beredda att lätta på miljökraven i jordbruket. Vi
tycker alltså att detta är en felaktig åtgärd.
Anf. 19 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är möjligt att den oinitierade kan få ett sådant intryck.
Men den som vet hur besluten har gått till - det gör måhända inte Göran
Persson, men Åke Selberg vet det mycket väl - är medveten om att den här
höjningen är förorsakad av att spannmålsöverskottet blev större än förvän-
tat. Den ytterligare kostnad som lades på handelsgödsel och bekämpnings-
medel kom till därför att skörden ett visst år var onormalt stor.
När vi nu hade möjlighet att amortera ytterligare 200 miljoner på den rör-
liga krediten, så ser vi det som positivt för jordbruket och för samhället. Där-
igenom begränsas nämligen jordbrukets kostnader, och därigenom begrän-
sas även samhällets räntekostnader.
Det är inte fel signal, utan det är snarare rätt signal. Vi har redan börjat
så smått att anpassa oss till en EG-situation där den här typen av kostnader
på produktionsmedlen är lägre än i Sverige.
Men det viktiga tycker jag är att när den här avgiften infördes, så var det
inte av miljöskäl. När den tas bort är det inte heller av miljöskäl. Vi klarar i
alla fall de gamla besluten om miljön, som är långtgående.
Anf. 20 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag vill ändå påstå att det är fel signal. Det finns rörelser i
vår omvärld som innebär att man tittar på vårt system och att man också är
beredd att införa restriktioner för att nå en bättre situation när det gäller
bekämpningsmedel och handelsgödsel.
För närvarande står ju jordbruket för en mycket stor del av urlakningen.
Därför är det angeläget att vi kan få den reducering som också riksdagen har
uttryckt önskemål om, och fattat beslut om när det gäller inriktningen.
Därför är det så viktigt att det här arbetet får fortsätta - att vi rör oss i
riktning mot en minskning av användningen av bekämpningsmedel och han-
delsgödsel.
Anf. 21 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Åke Selberg när det gäl-
ler volymen av handelsgödsel och bekämpningsmedel och när det gäller ur-
lakningen av kväve från jordbruket. Därvidlag har vi lagt fast mål som är
mer långtgående än vad som förekommer i de flesta länder i vår omvärld.
Det är också angeläget att vi i samband med diskussioner med EG försöker
påverka länderna att anpassa sin politik så långt det är möjligt. Det är de
ambitioner som vi har.
Men det är även viktigt att påpeka att miljöavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel ligger fast. Det förekommer över huvud taget ingen dis-
kussion i regeringen - och jag har inte hört att det förekommer någon annan-
stans heller - om att den skulle tas bort. Och redan den är på en mycket
högre nivå än i andra länder.
Att vi däremot tar bort prisregleringsavgiften ligger i linje med regering-
ens politik - och också i linje med den tidigare regeringens politik.
Anf. 22 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag är helt införstådd med att vi har högre miljöavgifter här
i Sverige. Den saken är helt klar.
Men det handlar samtidigt om att vi i våra internationella kontakter och
förhandlingar får andra länder att röra sig i riktning mot den uppläggning
som vi har - i stället för att vi ger signaler som kommer att tyda på motsatsen.
Därför menar jag att det är mycket viktigt att vi håller fast vid vår miljöpoli-
tik.
Anf. 23 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är ändå viktigt att inte blanda ihop de här frågorna, som
Åke Selberg nu också försöker göra. Avgiften på handelsgödsel och be-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
12
kämpningsmedel består av två delar: Vi har en miljöavgift i botten, som det
inte är någon diskussion om, och som är högre än på andra håll i världen.
Dessutom har vi en prisregleringsavgift, som vi skall komma bort ifrån i ett
avreglerat system - och som vi också kommer bort ifrån i ett EG-system. Det
är naturligt att vi skall försöka få ned den avgiften så fort det är ekonomisk
möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:231 om jordbruket i norra Sverige
Anf. 24 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Kjell Ericsson har frågat mig om regeringen kommer att
lägga fram förslag som kan förbättra villkoren och därmed skapa framtidstro
för jordbruket i norra Sverige.
Den parlamentariska arbetsgrupp som har haft i uppdrag att lämna förslag
rörande stödet till jordbruket i norra Sverige har nyligen överlämnat sitt be-
tänkande, som bl.a. rör stödet för budgetåret 1992/93.
Arbetsgruppen tillsattes i juni i år efter begäran från riksdagen i samband
med beslutet om uppräkning av stödet för innevarande budgetår. Översynen
har gjorts mot bakgrund av det livsmedelspolitiska beslutet från år 1990. För
jordbruksföretagen i norra Sverige innebär beslutet att reformen inte skall
tillåtas leda till lönsamhetsförsämringar i någon nämnvärd grad. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att regeringens ambition är att Sverige vid in-
trädet i EG skall ha ett konkurrenskraftigt jordbruk. Detta gäller naturligt-
vis även jordbruket i norra Sverige.
I arbetsgruppens betänkande lämnas förslag till utformningen av stödet på
kortare sikt, fram till ett svenskt medlemskap i EG. Arbetsgruppen ger
också förslag till hur Sverige bör agera för att lösa de problem som uppstår
vid ett inträde i EG och vid ett GATT-avtal.
Utredningsförslaget remissbehandlas för närvarande, och regeringen skall
därefter i vederbörlig ordning bereda frågan och ta ställning till förslaget.
Anf. 25 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Jag vill först tacka jordbruksministern för svaret på min
fråga. Orsaken till att jag ställde den är att jag är bekymrad över utveck-
lingen av jordbruket i skogs- och mellanbygderna. Det förhållandet att så
många brukare har upphört med produktionen under de senaste åren kan få
stora konsekvenser, inte bara för näringen och för förädlingsindustrin utan
även för landsbygdsutvecklingen i övrigt. De yttre betingelserna för jordbru-
ket i norra Sverige är inte sådana att man kan ställa om till annan produk-
tion. Kött- och mjölkproduktion är det enda gångbara inom det området.
Nedgången i mjölkproduktionen inom t.ex. Milkos verksamhetsområde
har under det senaste året varit mellan 10 och 11 %, och i Värmland har ned-
gången varit hela 13-14%. Enbart i Värmland har ca 70-80 brukare slutat
det senaste året. Vi tycker att det här är allvarligt.
När jag ställde min fråga kände jag inte till innehållet i den parlamenta-
riska kommitténs förslag. Jag vill säga att jag känner sympati för många delar
i dess förslag. Det finns väl också några som jag ställer mig frågande inför,
men jag skall inte nu fördjupa mig i det.
Låt mig bara konstatera att det är viktigt att vi får ett förslag som lever
upp till riksdagsbeslutet från 1990. Jordbruket i norra Sverige måste nu få
signaler om ett snabbt nivålyft, så att man får slut på minskningen av antalet
brukare inom detta område. Det är enda sättet att se till att framtidstron
kommer tillbaka.
Jag skulle bara vilja ställa några kompletterande frågor här. Jag vet att det
nu inte finns något förslag och kanske inte heller något svar på frågan, men
jag undrar ändå om det finns tankar inom regeringen på att göra några juste-
ringar av stödområdesgränserna eller av prisstödet inom stödområdet. Det
som jag här har relaterat gäller stödområdena 3 och 4, där den största minsk-
ningen har skett.
Jag vill också ta upp transportstödet. Jag har hört att det nu är långt emel-
lan producenterna. Om man riskerar att förlora mjölklinjerna kan man inte
heller få mjölken ivägkörd i fortsättningen. Också transportstödet blir därför
viktigt.
Anf. 26 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Kjell Ericsson nämner situationen i norra Sverige, och
Värmland hör ju i det här sammanhanget till det området. Jag vet att det
finns många bekymmer och att många jordbrukare slutar. Det är också rik-
tigt att det inte finns så mycket att ställa om till. Det har heller aldrig varit
avsikten, utan tanken är att den pågående produktionen skall kunna fort-
sätta. Det var just därför som 1990 års beslut formulerades så, att om det
skulle bli en kraftig sänkning av produktionspriserna och lönsamheten,
skulle det inte få lov att slå igenom i norra Sverige.
Nu är det dess bättre så att mjölkproduktionen i landet totalt sett har upp-
nått balans. Det finns alltså ett produktionsutrymme att hålla fast vid för
norra Sverige. Motiv för en ytterligare sänkning finns därmed inte totalt och
i synnerhet inte för norra Sverige.
När det sedan gäller frågan om vissa tankegångar som eventuellt skulle
finnas inom regeringskansliet är det min ambition att hemlighålla dem så
länge som möjligt, och jag skall därför inte avslöja för mycket på det områ-
det. Jag vill bara nämna att frågan om ändring av gränsdragningar liksom
tidigare är mycket komplicerad och att det tar tid att förbereda sådana åtgär-
der.
Anf. 27 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka för svaret och hoppas att det kommer ett posi-
tivt förslag, som ger brukarna i norra Sverige den framtidstro som jag efter-
frågar. Det är många som i dag bekymras av jordbrukets framtid. En opi-
nionsundersökning för inte länge sedan visade att en stor del av svenska fol-
ket vill ha öppna landskap och en levande landsbygd. Jord- och skogsbruket
är basnäringarna på landsbygden, och det är därför viktigt att man ger bru-
karna förutsättningar att överleva även i framtiden. Det är angeläget att re-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
14
geringen så snart det kan ske lägger fram förslag som ger de rätta signalerna
till näringsutövarna.
Anf. 28 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Bara helt kort: Jag tror att det är rätt att svenska folket vill
ha kvar det öppna landskapet, inte minst i våra skogs- och mellanbygder
samt i norra Sverige. Men ambitionen är ju den att vi skall uppnå balans i
produktionen av livsmedel och jordbruksprodukter i Sverige och att vi skall
kunna få ett konkurrenskraftigt jordbruk i hela landet. Om vi får det blir
tendensen inte sjunkande lönsamhet utan möjligen en förbättrad lönsamhet.
Då blir dessutom problemen för jordbruket i norra Sverige med att hänga
med i denna utveckling inte så stora.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:247 om fusk med ursprungsmärkning
Anf. 29 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Stina Gustavsson har frågat vilka åtgärder civilministern av-
ser vidta för att en varas ursprung - i detta fall grönsaker och frukt - klart
skall framgå vid försäljning. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Marknadsföring som vilseleder konsumenterna om en varas geografiska
ursprung kan förbjudas vid vite med stöd av generalklausulen i 2§ mark-
nadsföringslagen. Konsumentombudsmannen kan föra talan hos marknads-
domstolen om sådant förbud.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 skall alla färdigförpackade livsmedel märkas
med ursprungsland. För oförpackade livsmedel finns ett åtagande från de-
taljhandeln med följande innebörd:
- Information om ursprungsland skall lämnas för bär, frukt, grönsaker, po-
tatis, rotfrukter och svamp, som säljs i lös vikt genom självplockning eller
i förpackningar som inte är tillslutna.
- information skall lämnas på skylt eller anslag intill varan. För vegetabilier
som säljs i förpackning kan informationen i stället lämnas på förpack-
ningen.
När det gäller oförpackade livsmedel är det av praktiska skäl svårare att
ställa upp krav på ursprungsmärkning. Om en säljare anger ursprunget för
sådana varor på ett vilseledande sätt, gäller marknadsföringslagens bestäm-
melser.
För svenska producenter är det viktigt att hålla en så hög kvalitet på sina
produkter och att marknadsföra dessa på ett sådant sätt att konsumenterna
efterfrågar deras varor. Det blir då en angelägenhet för handeln att märka
varorna med ursprungsland. Svenskproducerade livsmedel bör vara en ga-
ranti för hög kvalitet till konkurrenskraftiga priser. För bästa möjliga efter-
levnad av detaljhandelns åtagande om märkning är det över huvud taget be-
tydelsefullt att konsumenterna efterfrågar varornas ursprung.
Anf. 30 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Jag har faktiskt ställt frågan just till jordbruksministern och
inte till någon annan. Jag blev en aning förvånad när jag i snabbprotokollet
fann att mottagaren hade ändrats till civilministern - så ock på föredrag-
ningslistan i dag. Men ordningen är nu återställd, och jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret.
De tidningsuppgifter om fusk med ursprungsmärkning som förekommit
på senare tid har gjort att konsumenter som satt värde på ursprungsuppgifter
känt sig lurade. Också de handlare och importörer som agerar sunt har känt
sig lurade. Inom den svenska trädgårdsbranschen känner man olust.
Den falska ursprungsbeteckningen kan få allvarliga konsekvenser. Om det
t.ex. vid en provtagning visar sig att produkten har för höga halter av rest-
substanser av i Sverige otillåtna bekämpningsmedel, kan den odlare som har
sitt namn på kartongen men inte har levererat innehållet råka illa ut.
Inom trädgårdsbranschen säger man sig veta att t.ex. importerade tomater
packas om i svenska lådor och att utländska gurkor plastas in med märk-
ningen ”svenskodlad”. I svenskmärkta påsar kan det i stället för svensk pota-
tis förekomma potatis från Holland eller Polen.
Eftersom den överenskommelse som träffats mellan handeln och bran-
schen angående uppgifter om vilket land en produkt kommer från inte efter-
levs, borde någonting göras. Jag är inte ute efter att ropa på ytterligare lag-
stiftning. Jordbruksministern pekade på några delar av den lagstiftning som
vi har i dag, men vad jag vill är att konsumenten skall kunna lita på uppgif-
terna i butiken, och det tror jag att även jordbruksministern vill.
Som jag ser det borde detta problem tas upp i en ordentlig genomgång
med grossister och importörer och med branschen i övrigt för att man skall
kunna komma fram till en lösning. Jag hoppas att jordbruksministern skall
överväga att ta ett sådant initiativ. Konsumenterna har rätt att få vederhäf-
tiga uppgifter när de gör sina inköp, och de svenska producenterna har i sin
tur rätt att inte behöva utsättas för det fusk som pågår.
Anf. 31 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag har nu fått förklaringen till att ”civilministern” hade skri-
vits med förskjuten radhöjd i förhållande till resten av den fråga som jag fått
en fotokopia på. Nu är emellertid ordningen återställd, som Stina Gustavs-
son sade.
Det är naturligtvis angeläget, som jag sade i mitt svar, att man vidhåller
att lagens regler följs och även att handeln följer sina egna åtaganden. Om
det inte sker, vill j ag bara upprepa vad j ag sade tidigare: I fall där ursprunget
för varor anges på ett vilseledande sätt, skall marknadsföringslagens bestäm-
melser tillämpas.
Jag vågar inte själv ha någon uppfattning om hur ofta det kan ha hänt,
men det är uppenbart att om det händer, bör det beivras. En debatt i denna
fråga bör naturligtvis fästa handelns och konsumenternas uppmärksamhet
på det som sker, och det bör kunna vara en signal för dem att skärpa sina
attityder.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
15
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
16
13 § Svar på fråga 1991/92:277 om biogasforskningen vid Studsvik
Anf. 32 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig på vilket sätt jag
nu verkar för att den kompetens som finns samlad vid Studsvik på bioener-
giområdet får fortsatta utvecklingsmöjligheter.
Jag har tidigare i höst sagt att den kompetens som finns inom Studsvik
bl.a. när det gäller teknisk forskning och utveckling rörande biobränslean-
vändning är värdefull för energisystemets omställning och utveckling. Detta
bör vara en värdefull resurs för forskning och utveckling inom området.
Jag har inhämtat att diskussioner för närvarande pågår mellan Studsviks
ägare Vattenfall och de parter som är intresserade av att forsknings- och ut-
vecklingsverksamheten vid Studsvik Energi- och Miljöenhet fortlever.
Den s.k. energiöverenskommelsen som regeringen har ställt sig bakom in-
nebär att medel har avdelats för utveckling av förnyelsebara energikällor,
bl.a. biobränsle. Denna satsning bör innebära att det kommersiella intresset
för biobränslen ökar.
En förutsättning för att enheten vid Studsvik skall få en varaktig framtid
är att den stöds och drivs av en eller flera intressenter som har ett intresse
av att kommersiellt använda den teknik som utvecklas vid Studsvik AB. Ett
statligt återtagande av ansvaret för enheten är därför inte någon långsiktigt
bärkraftig lösning.
Anf. 33 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka jordbruksministern för svaret.
Anledningen till min fråga är den oro som finns för att kompetens på bioe-
nergiområdet skall gå förslösad. Jag ser det som synnerligen väsentligt att
forskningen kring biobränslen och deras användning i energisystemet priori-
teras mycket kraftigt från statsmakternas sida. Det är nämligen en av förut-
sättningarna för att de energipolitiska riktlinjer som riksdagen lade fast i vå-
ras också skall bli verklighet.
En avveckling av kärnkraften förutsätter att biobränslen kommer till an-
vändning i stor skala. En förutsättning för det är att teknikerna för använd-
ningen förbättras. Det görs en viktig forskningsinsats i Studsvik när det gäl-
ler produktion av biogas i småskaliga anläggningar, något som jag personli-
gen tror är en av de viktiga komponenterna i den framtida energiförsörj-
ningen.
Frågan om framtiden för Studsvik Energi- och Miljöenhet var redan tidi-
gare i höstas uppe till diskussion här i kammaren. Det skedde mot bakgrund
av att verksamheten då ansågs hotad. Då gick jordbruksministern in i debat-
ten och sade bl.a. att det är viktigt att det här arbetet får fortsätta. Egentligen
hoppas jag att det leder till att utvecklandet av biobränslen kan gå ännu
längre och ännu snabbare än vad som är fallet i dag.
Nu börjar tiden att rinna ut på flera sätt. Min konkreta fråga till ministern,
som jag dess värre inte fått något klart svar på, var på vilket sätt ministern
nu verkar för att den kompetens som finns samlad vid Studsvik på bioener-
giområdet får fortsatta utvecklingsmöjligheter. Detta sades i den tidigare de-
batten. Det svar jag fått är att ett statligt återtagande av ansvaret för enheten
inte är någon långsiktigt bärkraftig lösning. Regeringen har ett större ansvar
än så för att en av grundbultarna i den framtida energiförsörjningen, nämli-
gen bioenergin, skall kunna bli hållfast. Forsknings- och utvecklingsarbetet
är därvidlag centralt.
Anf. 34 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tror att Dan Ericsson i Kolmården och jag har i stort
sett samma uppfattning i sakfrågan, och förhoppningsvis också när det gäller
frågan om Studsvik. Om man skall kunna ställa om energisystemet, som en
mycket bred majoritet här i riksdagen är överens om, krävs det en utveckling
av olika alternativ. Det krävs även elproduktion av bioenergi som en del av
detta. Vi vet att det finns en debatt om de olika formerna för detta.
Vattenfall har för sin del talat om att de är mest intresserade av den stor-
skaliga tekniken som bygger på trycksatt förgasning, medan den småskaliga
tekniken med atmosfärisk förgasning, som man forskar om i Studsvik, inte
är så intressant för Vattenfall. Den bör däremot vara mycket intressant för
mindre anläggningar med andra intressenter, t.ex. kommuner och värme-
verk. Dessa bör finnas bland dem som kan agera. I det sammanhanget ver-
kar regeringen för att se till att det finns tillräckliga resurser för att stötta
upp den här produktionen och den långsiktiga användningen av bioenergi
på detta sätt. Sedan måste energimarknaden fungera på ett sådant sätt att
marknaden i sin tur driver utvecklingen vidare. Det är den första inrikt-
ningen i regeringens verksamhet för närvarande.
Anf. 35 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Det är intressant att jordbruksministern säger att han under-
stryker vikten av biomassa och bioenergiproduktion. Problemet är att tiden
börjar rinna ut, inte minst när det gäller just det här forsknings- och utveck-
lingsarbetet vid Studsvik.
Ministern säger på ett annat ställe i sitt svar att medel har avdelats för ut-
veckling av förnybara biobränslen. Kan man tänka sig att de medlen också
kan sättas in direkt där de nu behövs, i den typ av verksamhet som Studsvik
Energi- och Miljöenhet representerar? Skall vi få en marknad på detta om-
råde måste vi ligga i ledningen i forsknings- och utvecklingsarbetet. Utan
detta får vi inte en bärkraftig marknad på kommersiella grunder. Kan de me-
del som jordbruksministern nämnt kanske gå in och stötta upp den här verk-
samheten?
Anf. 36 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Tiden går ju alltid, det är inte någonting som är speciellt för
den här frågan.
När Vattenfall nu har uttalat att de för sin del inte är intresserade av att
satsa mycket pengar i den här anläggningen måste naturligtvis andra intres-
senter få en viss tid på sig att agera. Jag är medveten om att personalen vid
Studsvik har varslats. Det kommer alltså att hända någonting, men jag tror
att det också är en signal som visar inte bara regeringen, utan också andra,
hur pass allvarligt det är.
Vi tar den här frågan på fullt allvar, men vi anser framför allt att våra me-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
2 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
18
del i princip skall sättas in på forskningsområdet, och vi vill låta Studsvik
agera självständigt. Det är utgångspunkten för vårt arbete. Det är min abso-
luta förhoppning att detta inte skall leda till att några resurser går förlorade
i sammanhanget.
Anf. 37 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Det lät förhoppningsfullt att det kommer att hända någon-
ting, som jordbruksministern uttrycker det. Mot bakgrund av det som han
har sagt i tidigare debatter och här i dag förutsätter jag därmed att det här
forsknings- och utvecklingsarbetet på bioenergiområdet kommer att få be-
drivas också i fortsättningen. Då får vi bättre förutsättningar för en kommer-
siell marknad på det här området.
Med detta tackar jag ministern för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:183 om humanitär hjälp åt Tibets folk
Anf. 38 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Leif Bergdahl har frågat mig om regeringen i samband med
Dalai Lamas besök i Sverige den 3-6 december kunde erbjuda denne huma-
nitär hjälp.
Regeringen är väl medveten om situationen för de tibetanska flykting-
grupper som alltsedan 1959, på grund av omständigheterna, har tvingats fly
från Tibet och nu bebor angränsande områden i norra Indien.
Från svensk sida har sedan år 1968 genomförts ett antal humanitära insat-
ser för tibetanska flyktingar i Indien. Dessa har bekostats genom insamlade
privata medel och huvudsakligen administrerats av Svenska Tibetkommittén
och exempelvis omfattat flera fadderbarnsprojekt, barnhemsbyggande m.m.
Sedan fyra år tillbaka har bidrag från SIDA utgått, vilka huvudsakligen ka-
naliserats via Svenska Tibetkommittén. Detta har hittills inneburit bidrag
till:
- byggande av ett barnhem,
-utställnings- och försäljningslokaler i anslutning till ett kvinnocenter och i
ett senare skede en läkarmottagning och personalbostäder i anslutning till
samma center,
-kontorsutrustning till Tibets kvinnoorganisation med syftet att utbilda
unga kvinnor i användningen av moderna kontorshjälpmedel,
-uppförande och administrering av skola, utrustning av skolsalar m.m.
Dessutom har sedan ett par år tillbaka kulturbistånd givits i syfte att bidra
till att kunskapen om den tibetanska kulturen fördjupas och sprids. Det rör
sig om stöd till ett tibetanskt bibliotek i Dharamsala i Indien. Ett förslag till
följdprojekt har i dagarna inkommit till SIDA avseende en databas för bib-
liotekets tibetanska bokbestånd som omfattar 65 000 titlar. Jag hade möjlig-
het att vid mötet med Dalai Lama informera om att detta projektförslag nu
är klart att godkännas för genomförande.
Behovet av mediciner bland de landsflyktiga tibetanerna i Indien är en
fråga som lämpligen bäst hanteras av våra enskilda organisationer med stöd
från SIDA. Jag kommer att se till att möjligheterna till hjälp i sammanhanget
utforskas.
Leif Bergdahls fråga avser humanitärt bistånd till den tibetanska kolonin
i Indien, och jag har därför i mitt svar inriktat mig på vad vi från svensk sida
gör för att bistå denna grupp. Jag vill emellertid tillägga att vi från svensk
sida också är medvetna om de svåra förhållanden som råder för den tibe-
tanska befolkningen inne i Tibet, förhållanden som är omvittnade i olika be-
sökares rapporter. Det är med beklagande jag konstaterar att inga mer om-
fattande insatser kunnat göras för denna grupp. Ett exempel på en svensk
biståndsinsats i Tibet är emellertid Svensk-tibetanska skol- och kulturföre-
ningens skolprojekt som stöds av SIDA.
SIDAs bidrag för alla nämnda Tibetrelaterade insatser beräknas totalt till
omkring 3 milj.kr.
Anf. 39 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Jag tackar för Alf Svenssons svar även om jag inte är nöjd
med det. Jag gläder mig också över att vi äntligen fått en biståndsminister
vars hjärta klappar varmare för folk som lider nöd än för diverse socialistiska
diktaturer.
Sverige har gett ca 10 miljarder till Vietnam. Tibet har fått 3 miljoner. Vi
kan jämföra dessa 3 miljoner med det antal miljoner som getts till den lilla
ön Grenada i Västindien. SIDAs statistik visar att när Grenada med hjälp av
s.k. rådgivare från Cuba var en socialistisk diktatur skickade Sverige ganska
mycket pengar dit - ett år 6 miljoner. De gick inte direkt via länderbistånd
utan genom diverse vänskapsföreningar, som de brukar göra i sådana fall.
Sedan Grenada blev fritt efter intervention från USA - från en demokrati
således - har SIDA sammanlagt gett noll kronor till Grenada. Detta är skam-
ligt.
Låt oss titta på möjligheten att hjälpa Tibets folk trots att det inte finns
någon laglig regim inne i Tibet. Här kan man jämföra med vad Sverige gjort
för ANC.
Missförstå mig inte. Jag har varit SSU-ordförande i slutet på 1950-talet,
och jag har arbetat för frigörelse av de förtryckta folkmassorna i Sydafrika.
Den svenska regeringen har under åren gett 300-500 miljoner - ingen vet
exakta beloppet - till ANC, bl.a. via kanaler i England.
Jag skulle vilja avsluta med att be Alf Svensson lova att för framtiden ge
åtminstone 3 milj.kr. per år till Tibets folk.
Anf. 40 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Låt mig få säga att människor lider nöd även i socialistiska
diktaturer. Vare sig diktaturerna är socialistiska eller fascistiska har männi-
skorna inte valt sina diktaturer utan påtvingats dem. Därför är de medmän-
niskor -jag vill gärna säga medbröder och medsystrar - oberoende av hur
regimen är etablerad.
Kan man nå den enskilda, lilla människan - och det är naturligtvis målet -
skall man vara beredd att göra en insats.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
19
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
20
Vi kunde resonera länge om huruvida man borde ha satsat de stora belopp
som har satsats på diverse diktaturer här och var, men det var inte detta frå-
gan gällde.
Jag vill dock gärna understryka vad som stod i sluttampen av mitt svar,
nämligen att det är med beklagande jag konstaterar att inga mer omfattande
insatser kunnat göras för denna grupp, alltså för de tibetaner som bor i Tibet.
Anf. 41 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Jag tror att det är en omsvängning på gång inom Alf Svens-
sons departement. Jag tackar för de kontakter vi haft med er på hög nivå.
Vi håller med om att man skall hjälpa i första hand folk och inte regimer.
Jag tror att det kommer att hända mycket på den fronten.
Jag skulle avslutningsvis vilja upprepa min fråga och be Alf Svensson att
konkret lova ett bistånd på 3 milj.kr. per år.
I en tidning stod det om Alf Svensson och frågan ”Har livet förändrats
efter valet?”. Alf Svensson får frågan: Om du får 5 miljoner skattefritt, vad
gör du då?
Alf Svensson säger: ”Jag tar med familjen och reser till sluttningarna av
Himalaya. Har aldrig varit där, men jag inbillar mig att det är något av ett
paradis på jorden.”
Jag skulle vilja rekommendera Alf Svensson att på statens bekostnad fara
dit nästa vår, i mars eller april, när det är vackert där, och träffa Dalai Lama.
Anf. 42 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är synnerligen glad över att en representant för Ny De-
mokrati ber mig att resa på statens bekostnad. Jag hade kanske inte väntat
mig den uppmaningen, men jag tar den givetvis till mig.
Låt mig avslutningsvis få säga att vi verkligen så mycket vi kan vill hjälpa
dem som går att hjälpa av tibetanerna som lever i Indien. Vi vill gärna också
hjälpa de tibetaner som bor inne i Tibet. Var övertygad om det!
Kan vi göra det, t.o.m. med större belopp än vad Leif Bergdahl nämnde,
vill vi gärna göra det.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:205 om gatubarnen i Brasilien
Anf. 43 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat utrikesministern om vilka åt-
gärder regeringen ämnar vidta inom det internationella samarbetet för att
förbättra situationen för Brasiliens gatubarn.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
De övergrepp och mord som sker på gatubarn i Brasilien och många andra
länder i världen är oacceptabla! I snart tio år har detta fasansfulla skeende
pågått. Det åvilar landets ansvariga myndigheter att garantera skyddet för
dessa barns liv och lem. Rapporterna om ökat våld mot gatubarnen blir allt
fler. Det finns i dag 30 miljoner barn som lever eller delvis har sin hemvist
pä gatan. En skrämmande siffra!
Konventionen angående barns rätt understryker regeringarnas ansvar att
tillförsäkra barnets rätt till försörjning, skydd och deltagande i frågor som
berör dem. Konventionen framhåller även vikten av internationellt samar-
bete.
Sverige tar alla tillfällen i akt att framhålla barnens situation i utvecklings-
samarbetet. Respekten för människans liv och värdighet är ett oeftergivligt
krav i alla samhällen. Den sociala utvecklingen i länder som t.ex. Brasilien
har starkt bidragit till den alarmerande utvecklingen av gatubarnens situa-
tion. Social välfärd är nödvändig för att barnen ute i världen skall kunna få
en varaktig förbättring av sin situation.
De stora svenska insatserna för barnen på det internationella planet sker
via FNs barnfond - Unicef.
Sverige är det enskilda land som ger störst bidrag till organisationen.
Barnfonden driver program särskilt inriktade på att förebygga och minska
våldet mot gatubarn och fattiga ungdomar. Unicef integrerar aktivt mänsk-
liga rättighetsaspekter i sina program. Även andra FN-organ har en omfat-
tande verksamhet för barn. Sverige är också här en stor bidragsgivare.
Därutöver stödjer SIDA flera svenska enskilda organisationer, bland dem
Rädda barnen och Diakonia, i deras insatser för gatubarnen i Brasilien.
Trots ansträngningarna ser vi i dag - Ingela Mårtensson pekar på ett allvar-
ligt problem - att situationen i många delar av världen för barnen försämras.
Vi måste därför, med ökat engagemang, agera och reagera kraftfullt i alla
relevanta fora. Viktiga steg är barnkonventionen som antogs år 1989 av FNs
generalförsamling och barntoppmötet i september 1990, till vilket Sverige
var en av initiativtagarna. Hitintills har 99 stater ratificerat konventionen.
Toppmötet har också skapat ett politiskt opinionstryck som jag förutsätter
kommer att bestå.
Från den svenska regeringens sida kommer vi att lyfta fram barnens livs-
villkor starkare och tydligare. Vi kommer att göra det i multilaterala fora
och i våra bilaterala kontakter med regeringar. Barnens situation i världen
måste mer än tidigare ställas i fokus. Sverige är aktivt engagerat för att FNs
barnkonvention inte bara blir ratificerad, utan också tillämpad. De nordiska
länderna höll ett gemensamt anförande i denna fråga i FNs generalförsam-
ling tidigare i höst.
För att förbättra situationen för barn i världen avser vi att genom särskilda
insatser ge ökat stöd till såväl enskilda organisationer som FN-organ som ar-
betar för och med världens gatubarn. Alla barn måste få möjligheter till en
människovärdig framtid!
Anf. 44 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, som jag tyckte präg-
lades av engagemang för barnens situation, och det är jag glad för.
I dag är det den 10 december, de mänskliga rättigheternas dag. Det är 43
år sedan man antog en generell förklaring i FN gällande de mänskliga rättig-
heterna. Trots detta pågår brott mot de mänskliga rättigheterna varenda
dag.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
22
Jag tycker att framför allt barnens situation är väldigt viktig. Alla har ju
rätt till ett säkert liv, men dessa barn är helt utlämnade och jagas av dödspa-
truller.
Enligt uppgifter jag har fått mördades 492 barn i Rio de Janeiro 1990. I
helgen träffade jag en professor från Brasilien som påstod att det i hela Bra-
silien rör sig om över miljonen barn som har dödats på detta vis. Det är full-
komligt oacceptabelt.
Därför är jag tacksam för att Sverige vill ta upp barnens situation. Det är
inte minst viktigt att få till stånd sådana projekt där barnen kan tas om hand
så att de slipper att leva på gatan som de nu är helt utlämnade till. Det bör
finnas någon som engagerar sig för dessa barn och tar hand om dem så att
de får en dräglig tillvaro och möjlighet att överleva.
Anf. 45 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är, Ingela Mårtensson, mycket tacksam för att denna
fråga togs upp. Jag är helt övertygad om att det inte finns någon riksdagsle-
damot eller medborgare som inte känner djupt engagemang när man hör att
barn jagas och skjuts till döds när de är ute och söker efter några skulor för
sin överlevnad.
Jag vill i det här sammanhanget nämna att det finns ett engagemang på
bred nivå. Så sent som i söndags var jag på en julmusikal, som man kanske
kan kalla det. Den hette En levande och sjungande julgran. Den har gått nu
under advent i Filadelfiakyrkan i Stockholm. 8 000 av Stockholms skolbarn
får gå dit och se den musikalen. Varje skolbarn betalar 10 kr. i entré - även
om det kanske sker via skolförvaltningen. Alla dessa pengar går till gatubar-
nen i Rio de Janeiro. Det sades att det blir 200 sängplatser till dessa barn.
Jag tror att det var ett mycket bra initiativ. Då kommer det ut till den
svenska allmänheten att här måste vi bry oss om.
Unicef har också vid sitt styrelsemöte den 21 november föreslagit att
svenska ambassadörer i länder med gatubarn instrueras att kontakta sådana
enskilda organisationer som arbetar med frågan om mänskliga rättigheter
och gatubarnens situation.
Anf. 46 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag ber än en gång att få tacka för svaret. Jag är mycket glad
för att biståndsministern verkligen tar dessa problem på allvar och kommer
att verka för en bättre situation för gatubarnen i olika internationella sam-
manhang.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1991/92:208 om Burma
Anf. 47 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Kristina Svensson har, med referens till den Burma-resolu-
tion som på svenskt initiativ nyligen antogs i Förenta nationernas tredje ut-
skott, frågat utrikesministern vilka övriga åtgärder regeringen förbereder för
att protestera mot den burmesiska militärregimens brott mot mänskliga rät-
tigheter.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
På senare tid har Sverige varit utomordentligt aktivt då det gäller att pro-
testera mot överträdelser av mänskliga rättigheter i Burma. Vi har också
samverkat med andra länder för att utöva påtryckningar på militärregimen i
Rangoon i syfte att ge stöd åt de demokratiska krafterna och söka förbättra
läget när det gäller de mänskliga rättigheterna i landet.
Låt mig här i korthet peka på vissa av de åtgärder som nyligen vidtagits på
svensk sida och vilka ytterligare aktioner som kan förväntas.
Sverige har sedan ett par år tillbaka uppmärksamt följt utvecklingen i
Burma på området för de mänskliga rättigheterna. Sverige har också aktivt
deltagit i FN-behandlingen rörande situationen i Burma, både i FNs kom-
mission för de mänskliga rättigheterna och i generalförsamlingen.
I generalförsamlingens tredje utskott antogs den 29 november i år ett reso-
lutionsförslag som Sverige lade fram tillsammans med 31 andra länder. För-
handlingar om resolutionstexten hade dessförinnan pågått i flera månader. I
resolutionen uttrycker generalförsamlingen sin oro över allvarliga brott mot
de mänskliga rättigheterna. Vidare uppmanas regeringen i Burma att tillåta
alla medborgare att fritt delta i den politiska processen i landet.
Resolutionen går nu vidare till ett formellt antagande i generalförsam-
lingen i mitten av december. Härutöver kan tilläggas att generalförsamlingen
nästa år kommer att ta upp situationen i Burma till förnyad granskning.
Situationen i Burma kommer också att behandlas av FNs kommission för
de mänskliga rättigheterna som sammanträder i Geneve i januari-mars
1992. Även om Sverige fr.o.m. år 1992 inte längre är medlem i kommissio-
nen avser regeringen att aktivt verka för att Burma tas upp i kommissionen,
så att en fortsatt offentlig granskning av brotten mot de mänskliga rättighe-
terna i Burma kommer till stånd.
Vid sidan av det viktiga arbete som bedrivs inom ramen för FN vill jag
också erinra om den starka kritik mot den burmesiska militärregimen som
Sverige vid upprepade tillfällen och på olika sätt gett uttryck för. Vi har un-
der hösten anslutit oss till protestaktioner, s.k. démarcher, som bl.a. EG-
länderna gjort i Rangoon. Vår strävan är att även i fortsättningen använda
oss av sådana bilaterala démarcher.
Vi fortsätter att på bästa möjliga sätt ge moraliskt stöd åt dels den fängs-
lade oppositionsledaren och fredspristagaren Aung San Suu Kyi, dels ett
stort antal i demokratisk ordning valda politiker som förhindras verka fritt.
Vidare kommer vi även i fortsättningen att på lämpligt sätt ge stöd åt den
demokratiskt valda burmesiska parallellregeringen, som tvingats avstå från
regeringsmakten. Jag ser själv med glädje fram emot mitt samtal med pre-
miärministern och utrikesministern i parallellregeringen senare i veckan.
Anf. 48 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag tycker är uttöm-
mande eftersom det tar upp både de multilaterala åtgärderna och de bilate-
rala åtgärder som vi kan vänta oss.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Det är först nu, sedan oppositionsledaren tilldelats fredspriset, som strål-
kastarljuset riktas mot det fruktansvärda förtryck som råder i Burma och
som går tillbaka till blodbaden i Rangoon 1988, då över 1 000 demonstranter
dödades, däribland en hel del barn.
Man höll visserligen val i maj, men det folkvalda parlamentet har aldrig
sammanträtt. Oppositionspartiet fick 80 % av rösterna. Partiet leds av Aung
Sang Suu Kyi.
Militärjuntan styr genom underrättelsetjänsten och har spioner som har
infiltrerat oppositionsgrupperna.
För närvarande sitter närmare 4 000 politiska fångar i olika fängelser.
Bland dem finns 53 parlamentsledamöter. En del av dem har torterats, för-
modligen till döds.
Amnesty har i dagarna presenterat en rapport som är synnerligen kritisk.
Ett antal tidigare fredspristagare vädjade i går om sanktioner mot Burma.
Bland dessa fredspristagare finns Willy Brandt och Desmond Tutu.
Det är ohyggliga förhållanden som vi lär känna nu från ett stängt Burma.
Informationen sipprar dock ut.
Jag skulle vilja veta om statsrådet är beredd att arbeta för sanktioner, som
dessa tidigare nobelpristagare har föreslagit.
Anf. 49 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Som Kristina Svensson vet följer Sverige FN när det gäller
sanktioner. Naturligtvis vill vi på alla tänkbara sätt och på för oss öppna vä-
gar protestera mot de vederstyggligheter som existerar i Burma - var överty-
gad om det.
Jag tror också att det finns anledning att se något positivt på möjligheten
att via den opinionsbildning som nu existerar och som naturligtvis denna dag
får en extra accent få den nuvarande burmesiska, politiskt-demokratiskt icke
rätt valda regeringen att reagera.
I dag är det, som här nyss nämndes, så att nobelpristagarens man och pa-
rets båda söner är på väg till Oslo för att ta emot fredspriset. Det måste ju
på denna internationella dag för mänskliga rättigheter väcka internationell
uppmärksamhet.
Jag tror också, som här nämndes, att rapporten från Amnesty verkade i
rätt riktning.
Anf. 50 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Betyder detta svar att statsrådet är beredd att verka för ett
svenskt initiativ i FN för sanktioner mot Burma?
Anf. 51 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tror det är väldigt viktigt - och det visar för övrigt det
som gjorts hittills - att man arbetar på bred basis och inte springer ut med
initiativ som man blir tämligen ensam om. Huruvida det finns möjlighet att
få stöd för sanktioner på mycket bred basis - det är den saken det handlar
om ifall man inte vill bränna marken - kan jag inte nu bedöma.
24
Anf. 52 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Vi har ju arbetat just på bred basis i FN när det gäller Burma-
resolutionen. Förra året kunde vi inte lägga fram den för att vi inte hade det
breda stödet. I år har vi lyckats med det. Jag har sett att vi har varit fram-
gångsrika i vårt arbete för att fördöma Burma. Då finns det väl all anledning
att gå vidare på den vägen? Jag ställer denna fråga ännu en gång till statsrå-
det.
Anf. 53 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Så långt vi kan komma skall vi gå. Var övertygad om det.
Det är det svar jag kan ge. I mitt inledande svar nämnde jag också att det nu
handlar om Geneve när kommissionen för mänskliga rättigheter sammanträ-
der där under januari till mars.
Anf. 54 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag vill också påminna om att det
finns ett antal internationella fora att arbeta genom. Det finns flera än de
som vi har diskuterat här. Vi kan t.ex. agera genom Världsbanken. Jag hop-
pas att statsrådet är beredd att göra det.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1991/92:245 om katastrofhjälp till Baltikum
Anf. 55 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lars Sundin har frågat mig om regeringen är beredd att
snabbt ge effektiv katastrofhjälp till Baltikum.
Svaret är ja.
Katastrofanslaget är i första hand avsett för akuta insatser i fattiga länder
där katastrofsituationen ofta blir en fråga om överlevnad för utsatta befolk-
ningsgrupper. För att kunna möta behoven av hjälp håller regeringen en hög
beredskap för katastrofinsatser, humanitärt bistånd och annan nödhjälp.
Under hösten har beslut fattats om omedelbara insatser i länder i Öst- och
Centraleuropa. Det gäller länder som Jugoslavien och Albanien där hjälpen
lämnats genom enskilda organisationer som Svenska röda korset, Svenska
Caritas m.fl. Senast denna vecka tilldelades Erikshjälpen 4 milj.kr. för insat-
ser i främst S:t Petersburg-området. Utöver de nämnda organisationerna ut-
förs genom egen finansiering ett omfattande och beundransvärt hjälparbete i
Östeuropa av organisationer som Lutherhjälpen, Frälsningsarmén, Slaviska
missionen, Pingstmissionens u-landshjälp m.fl.
Försörjningssituationen i de baltiska staterna är allvarlig. I Estland råder
en akut brist på fodersäd, mediciner och bensin. Bristen på fodersäd har bi-
dragit till en oväntad och snabbt stigande brist även på vete. Rapporter från
Lettland talar om ett hastigt försämrat försörjningsläge, och det gäller då
främst spannmål, bensin och mediciner. Situationen i Litauen torde vara lik-
artad.
Bristen på basförnödenheter i de tre baltiska staterna och i Sovjetunionen
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
inför den stundande vintern har uppmärksammats av regeringen, och en or-
ganiserad hjälp är redan på väg till S:t Petersburg. Förutom denna omedel-
bara åtgärd inbjöd regeringen i förra veckan företrädare för enskilda organi-
sationer till ett möte för att dels samla in information om försörjningsläget i
Sovjetunionen och Baltikum, dels för att diskutera på vilket sätt hjälpen bäst
bör vara utformad för att nå de mest utsatta grupperna i samhället. Detta
möte följs nu upp av SIDA och de enskilda organisationerna.
Regeringens avsikt med detta arbete är att redan före årsskiftet kunna ge
ett snabbt och effektivt bistånd i samband med den plötsligt uppkomna ka-
tastrofsituationen i S:t Petersburg och i Baltikum. Hjälpen är i första hand
avsedd för de mest utsatta grupperna i samhället, som har svårt att klara för-
sörjningen. Det gäller barn och barnfamiljer, gamla, sjuka och handikap-
pade. Det är således viktigt att följa upp hjälpen så att den inte kommer i fel
händer eller missbrukas på något sätt. För en mer ingående bedömning av
försörjningssituationen, distributionsproblemen etc. avser regeringen att
skicka en delegation till Sovjetunionen och de baltiska staterna för att be-
döma vilka insatser som är nödvändiga i vinter och inför nästa odlingssäsong.
Med dessa åtgärder vill regeringen understryka sin beredvillighet att bistå
sina grannländer i den pågående omställningsprocessen.
Anf. 56 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för det positiva svaret på min fråga när
det gäller huruvida regeringen är beredd att snabbt ge effektiv hjälp till Balti-
kum. Jag frågade i november hur regeringen vill utveckla samarbetet och
stödet till de baltiska staterna. Utrikesministern redogjorde då för hur dessa
åtgärder förbereddes. Nu gäller det i stället katastrofhjälp. Nu handlar det
om att förhindra en katastrof. Så allvarlig är situationen i Baltikum vad gäller
livsmedel och bränsle.
Regeringens klara ja som svar på min fråga är jag därför nöjd med. Men
jag skulle även vilja veta om regeringen har överlagt med representanter för
balterna om vilken hjälp som behövs, i vilken form hjälp skall ges och hur
stor den bör vara för att bli effektiv.
Anf. 57 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! På den frågan vill jag svara: Ja. Via våra ambassadörer i de
tre baltiska staterna har vi varit i kontakt med myndigheterna i Baltikum,
och vi har fått besked om vad man önskar sig mest av allt nu, vilka varor det
gäller och vilka grupper som behöver hjälp. I morgon skall jag sammanträffa
med de tre baltiska staternas ambassadör i Sverige och ytterligare informera
mig.
Jag kan även upplysa om att på fredag svarar statsrådet af Ugglas eller
statsrådet Dinkelspiel på en interpellation som också gäller denna frågeställ-
ning. Mot bakgrund av den debatt som har förts i media vill jag med emfas
säga att regeringen ligger i för att verkligen visa att vi nu skall hjälpa våra
brödrafolk i Baltikum.
26
Anf. 58 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Är regeringen också beredd att fortsätta med den här kata-
strofhjälpen vintern igenom? Är det fråga om en engångsinsats eller är det
fråga om en luftbro till Baltikum?
Anf. 59 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! En luftbro låter så enormt, men det kanske inte var riktigt
så Lars Sundin menade. Vi är naturligtvis på det klara med att man inte skall
göra punktinsatser. Människor har behov av bröd mer än en dag. Insatsen
skall naturligtvis vara av långlivad karaktär, annars är det inte mycket be-
ställt med den.
Anf. 60 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Kan statsrådet ge något mått på hur stor hjälp det kan bli
fråga om?
Anf. 61 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag gissar att Lars Sundin vill ha mig att nämna ett antal mil-
joner. Jag tror inte att det vore klokt att göra det. Det skulle då bli en sådan
låsning till den siffran. Jag hoppas att Lars Sundin kan vara nöjd med att vi
verkligen skall göra så mycket vi kan.
Anf. 62 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! På förekommen anledning vill jag fråga om det finns några
förbehåll i löften om katastrofhjälp till Baltikum, vid sidan av att hjälpen
naturligtvis skall komma rätt adressat till del?
Anf. 63 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Det finns alltid förbehåll. Men jag är övertygad om att de
tre baltiska staterna kommer att klara av dem.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1991/92:261 om biståndet till Zambia
Anf. 64 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lars Moquist har frågat mig om jag omgående kommer att
genomföra och finansiera en undersökning huruvida zambiska tillgångar
överförts olagligt till Zambias tidigare president.
Bakgrunden är rykten om att Zambias förre president Kaunda påstås ha
ca 4 miljarder US dollar på bankkonton i Schweiz. Rykten som detta före-
kommer om många ledare inte bara i u-länderna, och det är givetvis mycket
svårt för mig att bedöma sanningshalten i sådana rykten. Uppgifterna om
president Kaunda spreds av anhängare till flerpartirörelsen MMD under val-
kampanjen. Efter MMDs seger och president Chilubas tillträde har Zambias
nya regering aviserat att man avser genomföra en grundlig undersökning av
tidigare regeringsmedlemmars ekonomiska tillgångar. En sådan zambisk un-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar pä frågor
dersökning om interna förhållanden anser jag vara rätt tillvägagångssätt.
Genom vår ambassad i Lusaka kommer vi att följa undersökningen nära.
Vad gäller svenska biståndsmedel till Zambia, vill jag bara klargöra att
för dem gäller samma regler och noggranna uppföljning som för allt annat
bistånd. Några misstankar om att medel för biståndssamarbetet med Zambia
skall ha förskingrats av f.d. president Kaunda eller någon annan regerings-
medlem föreligger inte.
Anf. 65 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Tack för svaret. Alf Svensson säger att man inte har några
misstankar om att medel har förskingrats av den förre presidenten Kaunda i
Zambia. Det är litet märkligt att man på UD har en så ljum attityd till proble-
met med korruption. Av anhängare till Kaunda framgår att medel har tving-
ats föras utomlands eftersom man har velat ha utländska tillgångar om en
militärkupp skulle lyckas. Det finns således även belägg från Kaundas tidi-
gare ministär på att förhållandena kan vara sådana som jag har framfört här.
För att allmänheten skall hysa förståelse för det bistånd som vi ger till ut-
vecklingsländer är det viktigt att vi reagerar när och om biståndspengar ram-
lar ner i fickorna på höga befattningshavare i tredje världens länder. Om vi
inte reagerar reses naturligtvis berättigade krav på att biståndsmedlen skall
reduceras till förmån för behjärtansvärd hjälp till eftersatta grupper i Sve-
rige. Vi skall komma ihåg att vi inför budgetåret 1989/90 lämnade bistånd,
bilateralt och multilateralt, på drygt 265 milj.kr. I april år 1990 lämnade vi
dessutom ytterligare betalningsbalansstöd till Zambia på 100 miljoner, efter-
som man inte klarade betalningar till internationella valutafonden (IMF) och
Världsbanken. För 1991/92 har medelsramen utökats med ytterligare 20
milj. kr.
Det är alltså inte obetydliga belopp som lämnas till Zambia. Jag tycker
därför att det är viktigt att frågan verkligen bevakas och att den utreds om
förhållandena skulle vara sådana som de framställs i de artiklar som har
kommit oss till handa.
Anf. 66 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag måste säga att jag tycker att Lars Moquist rör ihop detta
till en väldig gröt. Det finns rykten som säger att Kaunda har skott sig. Det
finns massor av den typen av rykten runt om i världen, inte minst kanske i
tredje världen. Vad som nu skall inträffa är att detta skall undersökas av den
nuvarande zambiska regeringen. Det enda rimliga måtte väl vara att låta den
nuvarande regeringen undersöka frågan och att se vad den kommer fram till.
Zambia har nu alltså en ny president, Chiluba, som vi enligt min uppfatt-
ning har all anledning att önska lycka till och att stödja och stötta så mycket
vi kan. Jag tycker att det var en väldig framgång att han fick ta över. Han
kommer att utreda denna fråga. Det skall inte vi göra.
Visar det sig sedan att det är så som ryktena gör gällande, då får vi ta upp
frågan till nya resonemang. Men vi kan inte nu ha en stor debatt om rykten
om Kaunda. Det är en orimlighet.
Jag säger i slutet av mitt svar att vi har kontroll över de svenska bistånds-
28
medlen. Dem har alltså inte Kaunda stoppat i egen ficka. Detta påstår vi. Är
det någon som påstår något annat, får han göra skäl för de påståendena.
Säg inte heller, Lars Moquist, att det på UD skulle finnas någon ljum atti-
tyd till korruption. Det gör det inte. Korruption existerar - jag tror faktiskt
att det existerar också i vårt samhälle - men vi har ingen ljum inställning till
det. Den kan vara svår att få tag på och komma åt, men i den mån vi får den
belagd och bevisad sitter vi inte ljumma eller oengagerade. Var övertygad
om det!
Låt mig än en gång få säga att jag tycker att vi nu skall se positivt på den
nye presidenten Chilubas möjligheter. Hittills har han visat frejdiga takter.
Jag kan väl också berätta för Lars Moquist att president Chiluba kommer till
Sverige någon gång under sommaren nästa år.
Anf. 67 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Jag får väl tills vidare nöja mig med att det kommer att bli
en utredning och att man så att säga har detta på näthinnan både i Zambia
och på vårt biståndskontor och vår ambassad där nere. Skulle det visa sig att
det är fråga om en sådan soppa som man kan befara, har jag alltså Alf Svens-
sons ord på att Sverige kommer att reagera. Jag tackar för det.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:240 om studiemedelsnämnderna m.m.
Anf. 68 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig först tacka för tillmötesgåendet att lägga om tids-
schemat så att det passar också mina önskemål.
Lena Öhrsvik har frågat mig vilka motiv regeringen har för att föreslå att
samtliga studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder avskaffas.
Regeringen har den 5 december 1991 beslutat föreslå riksdagen att anta
bl.a. förslag om att nuvarande studiemedelsnämnder och vuxenutbildnings-
nämnder läggs ned och därmed upphör som självständiga myndigheter
fr.o.m. den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:76). Propositionen kommer inom kort
att överlämnas till riksdagen. I propositionen lämnar jag en ingående redo-
visning för skälen för mitt förslag. Här vill jag nämna att huvudskälet är att
den nuvarande ordningen, som innebär att ansvaret regionalt är splittrat på
30 självständiga myndigheter, försvårar möjligheterna till helhetslösningar
och en mer flexibel resursanvändning och därigenom motverkar besparingar
och rationaliseringar inom den offentliga sektorn.
Förutsättningarna för att genomföra angelägna förändringar av studie-
stödssystemet blir bättre med den mer rationella organisation inom studie-
stödsområdet som föreslås i propositionen.
Anf. 69 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag måste säga att det var ett av
de våldsammaste angrepp jag har sett på studiestödsorganisationen, på dess
personal och ytterst på myndigheten CSN och dess styrelse.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
CSN har i år fått utmärkelsen ”kronan på verket” just på grund av en ratio-
nell handläggning och en mycket god service. Om man i organisationen hade
upplevt att nämnderna skulle ”försvåra möjligheterna till helhetslösningar
och en mer flexibel resursanvändning” hade man naturligtvis sagt det. Skälet
är ett annat, nämligen att regeringen vill skära ner stöden, men då tycker jag
att regeringen skall säga det.
Det kan väl inte vara så att mellan 20 000 och 25 000 beslutsärenden med-
vetet läggs över från ca 240 förtroendevalda till s.k. byråkrater.
Jag måste säga att det är en underlig ärendeordning att ge sig på admini-
stration och organisation innan man har bestämt sig för hur stöden skall vara
utformade. Det är inte många dagar sedan jag i den här kammaren fick svar
på en fråga om just den framtida utformningen av våra studiestöd. Det hade
väl varit lämpligt att vi hade fått ta ställning till den frågan först. Jag måste
än en gång fråga: Skulle det inte vara lämpligt att bestämma sig för hur stö-
den skall se ut innan man beslutar om organisationen?
Anf. 70 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Svaret på den frågan är nej. Vi bötjar med att tillse att orga-
nisationen är rationell, att den har förutsättningar att utarbeta de förslag som
från tid till annan kan vara aktuella, och sedan överlåter vi till organisationen
att efter det att regeringen och riksdagen har fattat beslut genomföra dessa.
Man börjar alltså med att tillse att organisationen fyller måttet.
Låt mig dessutom, herr talman, understryka att Lena Öhrsvik naturligtvis
vantolkar regeringens förslag när hon hävdar att det faktum att vi avvecklar
myndigheterna på den regionala nivån skulle vara ett angrepp på dessa myn-
digheters personal. Sådant trams! Vad detta är fråga om är att ge den myn-
dighet i vilken Lena Öhrsvik själv är styrelseledamot det totala ansvaret för
att utforma den rationellaste möjliga organisation som kan tillskapas för att
hantera de studiestödsbelopp som staten har anledning att ställa till de stude-
randes förfogande. Konstigare än så är det inte.
Anf. 71 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Då menar alltså statsrådet att det är rationellt att lägga ytter-
ligare mellan 20 000 och 25 000 beslutsärenden på våra tjänstemän och helt
avskaffa det inflytande som löntagare, studenter och andra samhällsföreträ-
dare har över fördelningen av pengar? Det handlar ju i det fall som gäller
vuxenutbildningsnämnderna om en vuxenutbildningsavgift, som man ge-
mensamt har tagit ansvaret för att avsätta för just vuxenstudier. Det skall
alltså inte längre finnas något demokratiskt inflytande över fördelningen av
de pengarna. Inte heller skall studenterna eller studerandehälsovården ha
något inflytande över meritvärderingsprövning och annat.
Jag måste säga att det är en underlig väg att gå. Jag trodde att det var vi
som politiskt bestämde hur stöden skulle se ut och att vi därefter formade en
organisation som var bra. Jag har heller inte hört någon kritisera nämnderna
för att de skulle försvåra en rationell hantering. Det var verkligen en över-
raskning. Jag menar att det är rimligt att vi får möjlighet att diskutera stö-
dens utformning. Men det kanske inte utbildningsministern vill?
30
Anf. 72 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag diskuterar gärna stödens utformning, men Lena Öhrsvik
har frågat mig om studiemedelsorganisationen, och då väljer jag i enlighet
med reglerna för taledebatterna att hålla mig till detta ämne.
Låt mig därtill, herr talman, tillägga att jag har det största förtroende för
att Lena Öhrsvik och hennes parlamentariskt tillsatta styrelsekolleger i CSN
kan forma en organisation som väl tillgodoser såväl effektivitets- som de-
mokratikravet.
Anf. 73 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag har stort förtroende för den styrelse jag är med i, men
inte kommer vi att sitta och handlägga mellan 20 000 och 25 000 enskilda
ärenden, utan det är andra förtroendevalda som har lokal förankring och
som är utsedda av sina kamrater som har skött den sysslan.
Det kan väl inte vara besparingsskäl som ligger bakom detta eller några
illvilliga angrepp på just vuxenstudiestödet? Det är nämligen den diskussion
som förekommer ute, och det är detta man misstänker. Jag kan nämna att
genom att avskaffa nämnderna spar man 1,5 milj.kr. Är det rimligt att ta en
stor diskussion om inflytandefrågor, demokrati och byråkratisering för 1,5
milj.kr.?
Anf. 74 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag tror inte att Lena Öhrsvik riktigt förstår vad som är inne-
börden i regeringens förslag. Vi vill i stället för att upprätthålla 31 myndighe-
ter på studiestödsområdet skapa en med det samlade ansvaret för organisa-
tion och ärendehantering inom studiestödssystemet. Det är korrekt av Lena
Öhrsvik att misstänka att det ligger besparingsskäl bakom det förslaget. Vi
tror nämligen att det är viktigt och riktigt att spara så långt det bara går på
den statliga administrationen för att därmed ha pengar över att ge till de stu-
derande, som den här organisationen faktiskt är till för att tjäna.
Anf. 75 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag måste ändå få höra hur man har tänkt sig att lösa infly-
tandefrågorna. Vem skall ta hand om de skälighetsbedömningar det handlar
om vid fördelningen av vuxenstudiestöd, vid meritvärderingsprövning, vid
omprövningsärenden i studiemedelsbeslut, osv.? Detta är ärenden som är
ganska knepiga och som vi nu har förtroendevalda med goda kunskaper och
lokal förankring som beslutar i. Hur skall man kunna hantera det på byrå-
kratsidan?
Anf. 76 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! I dessa och andra frågor får Lena Öhrsvik hålla sig till dess
propositionen är presenterad för riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
20 § Svar på fråga 1991/92:259 om lärarutbildningen
Anf. 77 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! I regeringsförklaringen har regeringen deklarerat att en ny
parallell lärarutbildning för lärare i grundskolan skall införas. Lena Hjelm-
Wallén har ställt frågan var i utbildningssamhället det finns krav på återgång
till ämneslärarutbildning och vilka behov den skall tillfredsställa.
Jag är frestad att först ställa en motfråga. Vilket svar anser Lena Hjelm-
Wallén att hon fick när hon ställde frågan till utbildningssamhället om att
avskaffa ämneslärarutbildningen? Jag vill påminna om att det inte var något
entydigt svar hon möjligen fick. Och varför för övrigt bara fråga utbildnings-
samhället?
Jag tror att det är bra om vi kan erbjuda olika vägar till läraryrket. Det är
bra med varierande lärarutbildningar, så att vi får lärare med olika kompe-
tenser - både breda och djupa. Vi har ju nu en varierad lärarkår, och jag
tycker för min del att det vore en stor nackdel om vi framdeles skulle stöpa
alla lärare i samma form.
Syftet med den parallella lärarutbildningen är att särskilt värna om de
djupa ämneskunskaperna. Det är svårt att förstå att någon kan invända mot
att ge de lärarkandidater som så önskar möjligheter att tillgodose sina önske-
mål om sådana kunskaper. Eller, för att faktiskt ställa en motfråga till fru
Hjelm-Wallén, hur motiverar man ett motstånd mot att låta en blivande lä-
rare lära sig mera?
Anf. 78 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Jag noterar att i svaret på min fråga behöver Per Unckel
ställa tre motfrågor. Det kanske visar hur detta ärende ligger till i departe-
mentet.
När jag var utbildningsminister och var med och reformerade lärarutbild-
ningen var det fråga om ett långvarigt utredningsarbete, där hela skolsam-
hället kunde göra sig hört och verkligen också gjorde det, eftersom det före-
kom en omfattande debatt innan vi fattade beslutet.
Nu vill Per Unckel skynda fram och inte ens sätta sig in i hur lärarutbild-
ningen fungerar i dag. Han säger att alla stöps i samma form, men det är inte
sant. Mitt första råd till Per Unckel är att ministern bör ta och lära sig något
om hur det faktiskt fungerar inom dagens lärarutbildning.
Visst är det bra om människor vill fördjupa sig ytterligare. Men det går ju
i så fall att bygga på. Det är inte nödvändigt med en parallell utbildning. Om
man redan innan den första kullen har kommit ut börjar tala om parallell
utbildning, ifrågasätter man ju hela den nya lärarutbildningen, och det
tycker jag är klåfingrigt. De som nu kommer ut bör enligt min uppfattning
få visa vad de går för och tas emot positivt ute i skolsamhället.
Skälen för att återinföra ämneslärarutbildningen kan inte ha sin grund i
erfarenhet av nuvarande grundskollärarutbildning, och de kan heller inte ha
sin grund i skolans behov. Det tycks mig i stället vara fråga om gamla tradi-
tionella moderata argument mot denna utbildning. Det är ett nattståndet
motstånd mot den lärarutbildning som nu fungerar, och jag tycker att det är
32
ett mycket uselt sätt att möta de nya lärarna, när de nu börjar komma ut i
december.
Anf. 79 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig först understryka vad som är viktigt att minnas,
nämligen att det förslag regeringen kommer att framlägga ger båda typerna
av lärare möjlighet att konkurrera på lika villkor. Jag tycker att detta är en
av de mest fascinerande möjligheter att tillse att olika lärarkategorier får
chans att verka i skolan parallellt med varandra. Regeringens utgångspunkt
är att detta är bra. Lena Hjelm-Walléns utgångspunkt är att detta är förkast-
ligt. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man kan vara så rädd för att låta
andra möjligheter att bli lärare öppnas för lärarkandidater som har andra
önskemål och andra behov.
Lena Hjelm-Wallén säger att det inte finns någon efterfrågan på detta ute
i skolorna. Utan att vara respektlös, herr talman, måste jag säga att jag und-
rar om Lena Hjelm-Wallén på sistone har varit ute i en skola om hon kan
säga att det inte finns någon efterfrågan på djupare ämneskunskaper.
Sanningen är, att med den lärarutbildning som Lena Hjelm-Wallén nu vill
tvinga alla lärare att gå igenom, kommer det att vara möjligt att beträda ka-
tedern och undervisa barn och ungdomar med blott 20 poäng ämneskunska-
per i bagaget. Denna regerings utgångspunkt är att det är bra att erbjuda ett
djupare ämneskunnande för de lärarkandidater som är beredda och intresse-
rade av att satsa på detta.
Lena Hjelm-Wallén säger att den nya lärarutbildning som vi nu introduce-
rar endast är något slags restpost från gammalt moderat tänkande på utbild-
ningsområdet. Om man betraktar en känsla för djupet i kunskaperna och för
behovet av att ha någonting mera än bara pedagogisk färdighet och ytligare
ämneskunskaper som gamla moderata önskemål står jag gärna för detta.
Anf. 80 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Jag kan berätta för Per Unckel att jag ofta är ute i skolorna -
jag var det så sent som i går. Jag står verkligen för vad jag sade om behovet
av den grundskollärarutbildning som nu äger rum, med det ämnesdjup och
den bredd som finns i den, kombinerat med pedagogiska insikter och färdig-
heter. Det är oförskämt att beskriva den nuvarande lärarutbildningen och
den uppskattning av denna utbildning som de lärarstuderande känner så som
grund och dålig. Det stämmer inte med verkligheten. Jag tycker att Per Unc-
kel skall börja med att sätta sig in i hur den faktiskt fungerar.
Vad jag vill slå vakt om är ämneskunskaperna och den pedagogiska insik-
ten, dvs. yrkeskunskaperna för lärarna. Det räcker då inte med vissa akade-
miska kurser och något litet pedagogiskt påhäng, som Per Unckel tydligen
tänker sig.
Anf. 81 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Men det är ju ändå så, fru Hjelm-Wallén, att man med den
nygamla lärarutbildningen har rätt att undervisa högstadieelever med blott
20 poäng ämneskunnande. Jag tycker - det skall jag gärna deklarera - att
detta är för ytligt. Jag accepterar att andra kan tycka att detta är en tillräcklig
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
utbildning, men endast under förutsättning att jag får gå de lärarkandidater
till mötes som söker någonting djupare inom ramen för en vanlig lärarutbild-
ning än blott detta. Det är därför regeringen introducerar den alternativa
möjligheten att bli lärare.
Vi borde vara tacksamma, i stället för att vara gnatiga, gentemot möjlighe-
ter att öppna skolan för andra än dem som vid 20 års ålder har bestämt sig
för att gå in på en regelrätt lärarbana. Alldeles bortsett från att jag tror att
den nya lärarutbildningen kommer att innebära kvalitativa förstärkningar
för skolan, tror jag att den kommer att förmå att attrahera ungdomar som
annars skulle gå läraryrket förbi, av det enkla skälet att de här får möjlighet
att välja något senare i livet.
Anf. 82 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det viktigaste med lärargärningen är ju att man har en kom-
petens i sin yrkesroll, och då räcker det inte med en och annan akademisk
kurs och sedan något pedagogiskt ytterligare på det. Utvecklingen har ju vi-
sat, att vad man behöver är den här sammanflätade, sammanhållna utbild-
ningen, där ämneskunskaper, pedagogiska insikter och färdigheter samt me-
todik flätas in i varandra, så att det blir en yrkeskompetens. Det är den jag
vill slå vakt om. Behöver någonting i det fördjupas, låt oss diskutera det då,
men för det behöver man inte ifrågasätta hela denna modell. Det är det Per
Unckel gör, och det är det som de lärarstuderande och folk ute på fältet nu
är så oroliga för.
Anf. 83 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Fru Hjelm-Wallén måtte inte ha lyssnat på vad jag sade. Den
lärarutbildning som hon och uppenbarligen de lärarstuderande som hon träf-
far vill ha kvar kommer att vara kvar, precis som den är, eller kanske med
förbättringar vad det lider. Det kommer vi att diskutera åtskilligt i denna
kammare under åren framöver.
Vad regeringen säger är: Låt oss introducera ytterligare ett sätt att bli lä-
rare, som förvisso inte skall beskrivas som några hoprafsade akademiska
kurser med en och annan snutt av pedagogisk natur, utan som handlar om
djupa akademiska kunskaper i ämnena, förenade med omfattande pedago-
gisk och metodisk komplettering till dessa kunskaper.
Jag kan inte förstå, herr talman, varför man skulle bli en sämre lärare bara
därför att man tar till sig ämnes- och pedagogikkunnandet på detta sätt än
om man gör det på det sätt som Lena Hjelm-Wallén förespråkar.
Anf. 84 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det oroar mig verkligen att Per Unckel inte förstår skillna-
den. Det viktigaste i yrkeskompetensen är att läraren kan såväl sitt ämne
som att lära ut. Det har man nu hittat en mycket god modell för, som lärar-
studerande är positiva till, som lärarutbildarna har lärt sig att uppskatta mer
och mer och som efterfrågas ute på fältet. När detta sätts i fråga innebär det
också att det skapas en mycket stor oro. Jag tycker att det är klåfingrigt att,
precis samma höst som den första kullen går ut, ifrågasätta hela den grund
34
som deras yrkeskunnande står på. Det är det Per Unckel gör, även om han
inte tycks förstå det själv.
Anf. 85 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Lena Hjelm-Wallén beskriver vad hon tycker är villkoren för
den goda läraren. Får jag göra detsamma: Den goda läraren är den lärare
som kan sitt ämne.
Anf. 86 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det är självklart - eftersom jag är lärare håller jag helt och
hållet med om detta. Men Per Unckel tycks i dag tala om någon sorts tvåäm-
neslärare. Jag vet att verkligheten i skolan är den, att man undervisar i dessa
två ämnen plus diverse ytterligare ämnen som man inte har läst någonting
alls om. Då faller resonemanget om dem som har bara 20 poäng i något ämne
platt, därför att verkligheten är att dessa lärare då får undervisa i ämnen som
de inte har några kunskaper alls i. Jag tycker att vi skall undvika den situatio-
nen, och framför allt att vi skall respektera lärarkunnandet.
Anf. 87 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Vem i hela friden har sagt att de nya lärarna skall undervisa
i ämnen som de inte är utbildade i? Vem har sagt att man skall vara bunden
vid tvåämnesutbildningar? I brist på argument, herr talman, börjar nu Lena
Hjelm-Wallén konstruera en egen lärarutbildning, som hon pådyvlar mig
och sedan för kampen mot. Möjligen skulle denna debatt vinna på att fort-
sätta när regeringens proposition har presenterats i februari månad nästa år.
Anf. 88 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det är Per Unckel som har startat hela den här debatten ge-
nom att ifrågasätta det nuvarande. Om han säger, att trots att lärarna bara
skall ha ett par ämnen skall de ändå ha ett djup i sina kunskaper - jag antar
att han inte tänker sig hur lång lärarutbildning som helst - blir konsekven-
serna de som jag säger. Om man vet någonting om hur skolsamhället funge-
rar inser man att lärare med utbildning i få ämnen kommer att få ”kvacka” i
ämnen som de över huvud taget inte har läst. Det är en skolrealitet som jag
beklagar att Per Unckel inte känner till.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1991/92:263 om studenternas bostadssituation
Anf. 89 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vilka aktiva åtgärder rege-
ringen avser att vidta för att förbättra bostadssituationen för studenterna.
Frågan om bostäder för såväl svenska studenter som utländska gäststude-
rande behandlades här i riksdagen så sent som förra året. Det konstaterades
då att det inte finns någon anledning att överge den nuvarande ordningen,
som innebär att bostadsförsörjningen för alla i en kommun är en angelägen-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
36
het för kommunen. Detta ansvar omfattar också bostäder för högskolans
studerande och forskare.
Enligt min mening är bostadssituationen för studenterna inte tillfredsstäl-
lande på flera högskoleorter; på vissa orter kan rent av en utbyggnad av hög-
skoleverksamheten äventyras.
I förslag till lokalisering av den kommande utbyggnaden av antalet platser
i högskolan är det inte orimligt att lägga stor vikt vid berörda kommuners
dokumenterade vilja att lösa studenternas bostadsfråga.
Eftersom många kommuner anmält stort intresse för en fortsatt utbyggnad
av ”sin” högskola blir mitt svar att behovet av bostäder för de studerande
måste beaktas av de berörda kommunerna.
Anf. 90 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret.
Hösten 1989 ställde jag samma fråga till bostadsminister Ulf Lönnqvist i
den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Sveriges Förenade student-
kårer hade då slagit larm om den besvärliga bostadssituationen. Många stu-
denter hade mycket primitiva och besvärliga bostadsförhållanden. En del
tvingades tacka nej till erhållen utbildningsplats för att de ej kunde ordna
bostadsfrågan. Många avstod från att söka en viss utbildning för att de visste
om svårigheterna att få tag i någon bostad på studieorten.
Hösten 1990 diskuterades på nytt studenternas bostadsfråga i en interpel-
lationsdebatt i denna kammare, vilket utbildningsministern tydligen hänvi-
sar till i svaret.
Hösten 1991 har Sveriges Förenade studentkårer ånyo aktualiserat frågan;
bostadsproblemen finns kvar.
Även om utbildningsministern har fått ärva problemen och inte kan lastas
för den nuvarande situationen är det absolut nödvändigt att han tar tag i pro-
blemen med stor skyndsamhet, annars kan situationen ytterligare förvärras.
Innevarande termin tillkom 5 000 nya utbildningsplatser. Nästa termin till-
kommer 2 000, och för läsåret 1992/93 kan ytterligare 3 000 platser väntas
tillkomma. Eftersom arbetsmarknadsläget för nyutexaminerade akademi-
ker är kärvt stannar många kvar och studerar ytterligare någon termin. Ut-
budet av studentbostäder blir därför lågt.
Jag delar utbildningsministerns uppfattning att det är kommunerna som
har huvudansvaret för bostadsförsörjningen. Jag är övertygad om att kom-
munerna på högskole- och universitetsorterna känner sitt ansvar, men jag
tror att man ute i kommunerna ofta känner osäkerhet över hur mycket man
vågar satsa på nya studentbostäder.
Därför vill jag fråga: Är utbildningsministern beredd att i nära samför-
stånd och i samarbete med berörda kommuner göra en mera långsiktig be-
dömning av behovet av studentbostäder?
Anf. 91 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Frågan om bostadsförsörjningen är ju, som har sagts, ingen-
ting som staten kan eller bör överta ansvaret för. I undertonen i mitt svar
ligger att jag förutsätter att de kommuner som i dag är så påtagligt intresse-
rade av att attrahera nya statliga högre utbildningsplatser också inser att
själva villkoret för att sådana skall kunna tilldelas på ett meningsfullt sätt är
att studenterna har tak över huvudet.
Redan i detta påpekande, nämligen att kommunerna har anledning att
inse vad deras ansvar är när de ber staten om nya utbildningsplatser, ligger
en mycket klar signal till landets kommunalmän att de bör inse att de har ett
ansvar för studenternas välbefinnande i detta hänseende.
Som en andra underton i mitt svar ligger att vi från utbildningsdeparte-
mentets sida kommer att noga följa hur kommunerna faktiskt lever upp till
detta ansvar och låta den analysen påverka de rekommendationer som vi i
platshänseende kommer att lämna till riksdagen.
Anf. 92 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill ta upp ytterligare en fråga som utbildningsministern
berör i sitt svar, och det är de utländska gäststuderandes problem. Erasmus-
projektet kommer nu i gång på allvar läsåret 1992/93, och det innebär en
kraftigt ökad ström av gäststuderande till vårt land. Det är även en stark strä-
van från utbildningsministern, om jag har förstått honom rätt, att öka stude-
randeutbytet. Jag delar hans uppfattning att det är viktigt att öka de interna-
tionella kontakterna med andra högskolor och universitet.
Med denna brist, som jag har omnämnt och som vi tydligen är överens
om finns, kan det bli svårt att ta emot gäststudenter, och jag vill då ställa en
kompletterande fråga: Vilka möjligheter bedömer utbildningsministern att
Sverige har att ta emot ett ökat antal gäststuderande?
Anf. 93 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! I början av Erasmus-programmet är det trots allt begränsade
mängder studenter som Sverige har anledning att bereda denna typ av bostä-
der. Men man behöver inte blicka många år framåt för att inse, och hoppas
på, att den här volymen skall vara oändligt mycket större än vad den kom-
mer att vara den närmaste tiden.
Mitt svar på frågan om de prövningar som vi då kommer att ställas inför
är egentligen detsamma som tidigare, nämligen att de universitet och kom-
muner som är intresserade av det internationella utbyte som Erasmus inbju-
der till har anledning att mycket noga se om sitt hus.
Jag tror också att det kommer att finnas skäl att i de bostadsområden som
särskilt tillhandahålls för studenter införa system varigenom studenter som
åker ut för att studera i andra länder - det är den andra sidan av Erasmus-
programmet - får lämna sina bostäder till uthyrning till de studenter som
kommer till vårt land i deras ställe.
Anf. 94 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tror att utbildningsministern och jag är ganska överens
om att det är mycket viktigt att vi löser de studerandes boendesituation. Det
är enligt mitt synsätt mycket viktigt att vi kan få allt fler att läsa vid universi-
tet och högskolor. Vi behöver ju i framtiden välutbildad arbetskraft för att
kunna klara oss i den hårdnande internationella konkurrensen. En bra bo-
stad och en god studiemiljö är viktiga förutsättningar för ett gott studieresul-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
tat. Jag hoppas att utbildningsministern tar tag i den här frågan, så att situa-
tionen för våra studerande vid universitet och högskolor inte förvärras.
Jag sade tidigare att jag är övertygad om att kommunalmännen på hög-
skole- och universitetsorterna är beredda att göra en insats, men jag tror att
de vill ha en litet mer långsiktig planering än vad som har gällt under de se-
naste åren.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1991/92:249 om bevarande av åkermark runt
Helsingborg
Anf. 95 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig på vilket sätt jag kommer att
agera för att garantera att högproducerande jordsbruksmark inte kommer
att nyttjas vid byggandet av den av banverket planerade Riksbangård Syd i
Skåne.
Enligt vad jag har inhämtat studeras olika lägen för en riksbangård i
Skåne. Frågan om en lämplig lokalisering och utformning av en sådan
riksbangård är naturligtvis av stor betydelse för den lokala och regionala
samhällsplaneringen i Skåne. Från rikssynpunkt är det också väsentligt att
frågan om en riksbangård i Skåne får en bra lösning.
Kenneth Lantz understryker vikten av att högproduktiv jordbruksmark
inte kommer att utnyttjas för denna anläggning. Jag vill i detta sammanhang
erinra om bestämmelserna i naturresurslagen till skydd för sådan jordbruks-
mark. Såsom grundläggande bestämmelse för hushållning anges i naturre-
surslagen att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse
eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-
hällsintressen. En förutsättning-och den är viktig-är vidare att detta behov
inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom
att annan mark tas i anspråk.
Jag kommer med uppmärksamhet att följa hur naturresurslagen tillämpas
när det gäller den planerade riksbangården i Skåne.
Anf. 96 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Görel Thurdin för svaret på min
fråga. Anledningen till min fråga är den rädsla som finns för att närheten
till gränsstationen och även de topografiska angelägenheterna kommer att
ta överhand i stället för bevarandet av den skånska 10-jorden. Storleken på
området är ju inte blygsam. Området är ju 500 m brett och 3 500 m långt, och
det är en ganska betydande yta.
I detta sammanhang skulle det också bli miljömässiga problem med belys-
ning och rangering. Jag tänker på bullret.
Många kommuner kommer också att se riksbangården som en chans till
betydande arbetstillfällen. 1 000 personer - med en spin-off-effekt om 1 200
personer - kommer att beredas arbetstillfällen. Denna möjlighet får absolut
38
inte bidraga till att fler 10-jordar tas i anspråk för att skapa ytterligare arbets-
tillfällen i den här regionen. Runt Helsingborg har vi dessutom 10+-jord.
Jag önskar, herr talman, fråga statsrådet Görel Thurdin om det finns möj-
lighet att avge ett löfte om att närheten till en tullstation inte skall ha högsta
prioritet utan att man kan tillåta att Riksbangård Syd flyttas från 10+-jor-
darna, till fördel för högproducerande åkermark.
Anf. 97 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är alldeles klart att nästan varenda ärende i samband
med naturresurslagen väldigt ofta handlar om sysselsättningen - åtminstone
när det gäller byggande etablering och därmed plan- och bygglagen. Därför
är kommunerna intresserade av lösningar i frågor av det här slaget. Jag är
alltså fullt medveten om problematiken.
Jag var nyligen i Skåne för att informera mig i ett annat ärende. Vi kom
då att diskutera denna bangård. Jag kommer att ha som princip att se till att
jag blir informerad i så här stora ärenden i ett så tidigt skede som möjligt.
Man skall känna att det finns ett tryck på handläggarna. Det gäller ju att
mycket noga följa den lagstiftning som finns när det gäller hänsynstagande i
fråga om användningen av mark och vatten och även till behoven av en god
miljö.
I samband med denna fråga utgår jag från att Kenneth Lantz är positiv till
en järnvägsutbyggnad samt till detta att vi kan hantera mer gods på järnväg
och därmed få en ökad effektivitet i detta sammanhang.
Anf. 98 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det råder inget som helst tvivel i detta avseende. Statsrådets
och min egen åsikt sammanfaller alltså här helt.
Jag är mycket glad över här avgivet svar. Jag tror att vi båda gläds över att
de mycket begränsade 10+-jordar som finns i vår värld - och sådana råkar
finnas i Skåne och i synnerhet runt Helsingborgsområdet - inte skall tas i
anspråk för Riksbangård Syd. Om det är någonstans i världen som bra livs-
medel kan produceras, så är det väl på 10+-jordarna. Låt oss därför gemen-
samt arbeta för att dessa kan behållas! Tack för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:278 om Öresundsbron
Anf. 99 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Göran Persson har frågat mig vilken planering jag har för det
fortsatta arbetet med handläggningen av en fast förbindelse över Öresund.
Den ordning som gäller för prövning av den fasta förbindelsen - och som
jag tror jag har upprepat några gånger tidigare - är den som överensstämmer
med den praxis som gäller enligt den lagstiftning som berörs. Någon ansökan
om att få bygga en fast förbindelse över Öresund har inte kommit in till rege-
ringen.
Som framgår av regeringsförklaringen kommer en förbindelse över Öre-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
40
sund att bli föremål för prövning enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen
och vattenlagen. En bred miljökonsekvensbedömning kommer därmed att
ske. Miljöprövningen skall gälla en fast förbindelses regionala påverkan och
effekter på Östersjön. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. nollös-
ningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan sä-
kerställas. Respekten för det med Danmark träffade avtalet - och även re-
spekten för miljökraven - kräver att miljöprövningen görs med största möj-
liga noggrannhet. I detta sammanhang skall även andra stater än Sverige och
Danmark ha möjlighet att yttra sig om projektet, i enlighet med den s.k.
Esbokonventionen.
Jag vill avslutningsvis försäkra Göran Persson om att regeringen har en
omsorgsfull planering för den kommande handläggningen av miljöpröv-
ningen.
Anf. 100 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan. Jag tycker att det
är bra att hon så noga betonar respekten för det ingångna avtalet och respek-
ten för miljöprövningen. Det är stora och svåra frågor som vi har att hantera,
och de är viktiga för miljön. De är naturligtvis också väldigt centrala poli-
tiskt.
Svaret är allmänt hållet och stämmer väl överens med vad statsrådet tidi-
gare har deklarerat. Jag hade hoppats på litet mer precision. Det var därför
jag ställde frågan.
Något som kan vara lämpligt att börja fråga om är: När bedömer statsrå-
det att en ansökan från brobolaget kommer in, så att processen kan starta?
Min andra fråga är: Vilken tid anser statsrådet behövs i departementet för
prövningen? Det skulle vara intressant att få en beskrivning av statsrådets
syn när det gäller dessa två frågor.
Anf. 101 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag kan inte svara på när ansökan kommer in till regeringen.
Huvudmannen förprojektet skall se till att det görs miljökonsekvensbeskriv-
ningar enligt den lagstiftning vi har. Jag tror inte att det är särskilt bra om
regeringen går in i bolagets hantering, dvs. om jag, som minister, skulle göra
det i syfte att påskynda det hela. Vi varken påskyndar eller bromsar hante-
ringen, utan vi är noggranna med att en så bra miljöprövning som möjligt
kommer att göras.
När det gäller tidsplanen för handläggning av byggstart osv. kan jag säga
att den eventuella byggstarten kan komma till stånd först när det här är klart.
Vi siktar på den starttidpunkt som finns. Vi kan inte hantera ärendet på nå-
got annat sätt. Tidpunkten för start ligger således fast tills det visar sig att
den eventuellt inte håller.
Anf. 102 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag förstår mycket väl att statsrådet inte kan gå in och agera
i brobolaget. Jag frågade efter hennes bedömning. Det är naturligtvis avgö-
rande för det planeringsläge som departementet har att rätta sig efter. Det
skall sedan i sin tur hänga samman med en tänkt tidpunkt för byggstart.
Jag ställer den här frågan om tidsplanen därför att många är intresserade
av att få en chans att diskutera regeringens bedömning innan tillståndet ges.
Ger man ett svävande besked när det gäller tidsramarna, finns det kanske
en risk för att man i slutet kan komma att hamna i stor tidsnöd. Det blir
kanske inget utrymme då för den här typen av offentligt samtal omkring till-
ståndsprövningen, vilket de flesta förväntar sig skall komma till stånd. Det
vore bra om statsrådet kunde utveckla synpunkter på just den dimensionen
av frågan.
Anf. 103 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag förstår mycket väl att det är väldigt viktigt att diskutera
hur lång tid saker och ting tar. Jag kan emellertid inte garantera att bolaget
inkommer med det underlag som krävs för att kunna fatta beslut i frågan i
tid för att ge tillfälle till övrig hantering.
Det är också viktigt att markera att miljödepartementet inte kan gå ut och
säga att klarar ni bara det här kommer det klartecken, osv. Vi kan alltså inte
heller ge något förhandsbesked i frågan. Däremot kan vi naturligtvis följa
hela ärendet från första början, informera oss fortlöpande och se till att vi
har en beredskap som gör att handläggningen i departementet inte tar för
lång tid. Detta beror naturligtvis på hur det underlag som kommer på rege-
ringens bord ser ut och när det kommer.
Anf. 104 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Låt mig vara mycket precis och rak. Är statsrådet beredd att
medverka till att det ges utrymme för ett offentligt samtal om regeringens
prövning, innan tillståndsbeslut eller avslagsbeslut fattas?
Anf. 105 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Naturligtvis måste intressenter över huvud taget ha möjlig-
het att noggrant debattera. Vi har ju också sagt att man internationellt skall
vara med och debattera ärendet, men det kan man egentligen inte göra
förrän man har ett ordentligt underlag för beslutet. Medan det underlaget
växer fram kan naturligtvis en internationell panel finnas med och diskutera
fortsättningen när det gäller att ta fram olika saker.
Anf. 106 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag tolkar det beskedet som att statsrådet är beredd att med-
verka till en sådan hantering att det ges utrymme för ett rejält offentligt sam-
tal om prövningen. Det tycker jag är bra.
Jag kommer osökt in på den andra frågan som statsrådet berörde i sitt svar,
nämligen de internationella kontakterna. Statsrådet talar om en panel. Hur
har man planerat att de internationella kontakterna skall tas, och hur skall
den organisationen se ut?
Anf. 107 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tror att det skall tas internationella kontakter på olika
sätt. Beträffande skapandet av en panel vill jagsäga att det redan förs diskus-
sioner. Naturvårdsverket ser på vilka personer som skall ingå, och på danskt
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
håll är man också engagerad och ser efter vilka personer som bör vara med.
De länder vid Östersjön som berörs måste naturligtvis ha möjligheter att på-
verka vilka som skall delta.
Jag tror också att det är viktigt att vi på miljödepartementet engagerar oss
internationellt. Det är planerat att jag skall resa till Danmark för att disku-
tera problemet. Jag tror att kommunikationsministern och miljöministern är
involverade. Det är, enligt min mening, mycket viktigt att de två parter, som
har slutit ett avtal, för en parallell diskussion samtidigt som det pågår ett ar-
bete med att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning.
Anf. 108 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag förstår att statsrådet har behov av att kontakta sin
danske kollega, eftersom det är ett gemensamt projekt. Men det var inte
riktigt detta som jag avsåg med den internationella dimensionen, utan jag
ville veta något om inställningar i övriga länder vid Östersjön och EG-aspek-
terna. Hur kommer den typen av internationella frågeställningar att hante-
ras? Uppenbarligen har departementet redan börjat planera.
Anf. 109 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är klart att Göran Persson är medveten om att hans egen
regering föranstaltade om en hel del saker med tanke på den inriktning som
ärendet fick då. Den här regeringen har inte suttit så länge att den har hunnit
ta alla de kontakter i t.ex. Öresundsbrofrågan som naturligtvis är nödvän-
diga. Jag kan försäkra Göran Persson att jag personligen har den mycket
bestämda uppfattningen att vi bör sätta oss i förbindelse med representanter
för alla länder kring Östersjön. Jag har redan varit i vissa länder vid Öster-
sjön. Den här frågan är naturlig att ta upp när man besöker länderna. Andra
länder vid Östersjön är inte omedvetna om vad som pågår. Jag tror att det
kommer att tas tillräckliga och nödvändiga kontakter internationellt.
Anf. 110 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att det finns en tidigare historia. Nu svarade
Görel Thurdin att regeringen har en omsorgsfull planering för att bereda frå-
gan, och det var därför jag fördjupade min fråga. Det är klart att Görel Thur-
din kan föra samtal, om hon reser runt i Norden och i det övriga Europa.
Men det är väl inte riktigt detta som avses när man enligt Esbokonventionen
och andra internationella överenskommelser skall pröva de här frågorna.
Det är mot bakgrund av vad som åligger oss i det perspektivet som jag vill
fråga vilken planering som regeringen har och hur det förhåller sig tidsmäs-
sigt i förhållande till de andra diskussioner som skall föras om bron.
Anf. 111 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Då vill jag säga till Göran Persson att det naturligtvis är
andra än jag som skall ha kontakter internationellt. Göran Persson får tål-
modigt vänta tills budgetpropositionen kommer och det blir en redovisning.
Regeringen kommer ju att löpande visa hur den lägger upp arbetet.
42
Anf. 112 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag begär inte att Görel Thurdin i dag skall ha färdiga svar
på alla de frågor som jag ställer, men när formuleringen är den att regeringen
har en omsorgsfull planering får man ju intrycket att det finns svar på ganska
många frågor. Nu kommer statsrådet tydligen tillbaka i budgetpropositio-
nen. Vid den tidpunkten får vi fortsätta att diskutera. Det tycker jag är bra.
Men som jag sade i inledningen är det här en oerhört stor politisk fråga, och i
miljödepartementet förestår ett mycket grannlaga arbete. Brobolaget sätter
frågan i rullning när det lämnas en ansökan. Sedan har miljöministern och
regeringen ansvaret. Jag kommer noga att följa vad som händer och åter-
kommer. Dagens besked om att vi skall få mycket tid på oss och stort ut-
rymme för att föra ett offentligt samtal om prövningen sätter jag stort värde
på. Tack för det!
Anf. 113 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Av inriktningen när det gäller frågan, och kanske också av
vad som sades om tidsplanen, framskymtar att Göran Persson egentligen lyf-
ter fram tidsaspekten och sätter den före miljöprövningen. Jag hoppas att
Göran Perssons fråga inte beror på att det finns en viss oro för att miljöpröv-
ningen skall bli för nogrann, så att den tar för lång tid.
Anf. 114 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Detta var ett ovanligt fräckt påstående från ett statsråd som
inte ens kan svara med anledning av de preciseringar som jag har efterlyst.
Hon säger själv i det skriftliga svaret att regeringen har en omsorgsfull plane-
ring. Jag använde inte samma ton som hon i frågedebatten och tycker att
även hon i fortsättningen bör försöka passa sig och inte använda den där ty-
pen av utläggningar. Det vore bra om vi kunde se till vad det gäller. En sak
är viktig, i detta sammanhang, Görel Thurdin, nämligen att vi inte försätter
oss i tidsnöd. Miljöprövningen får inte skötas på ett sådant sätt att man kom-
mer och säger att det inte finns tid till debatt och diskussion. I dag har vi
tydligen fått besked om att vi skall få tid, och det tycker jag är bra.
Anf. 115 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Som kvinna och tillika statsråd vill jag bara säga att den vikti-
gaste uppgiften för mig är att se till att vi lever upp till de krav som ställs i
avtalet och att göra en så nogrann miljöprövning som möjligt, vilket också
krävs i det riksdagsbeslut som även Göran Perssons partikamrater har ställt
sig bakom. Jag har ingen annan ambition än att göra bästa möjliga arbete
även när det gäller internationella kontakter och offentlig debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1991/92:204 om indragning av telefonautomater
Anf. 116 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag är beredd att med tele-
verket ta upp frågan om indragning av telefonautomater i glesbygd.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Så sent som i juni i år beslutade riksdagen att televerket skall kompenseras
för sina kostnader för olönsamma telefonautomater i glesbygd.
Televerket har informerat mig om att de indragningar av telefonautomater
i glesbygd som kan bli aktuella endast gäller enstaka apparater som används
i en så liten omfattning att de inte anses fylla något behov. I samtliga dessa
fall erbjuds kommunerna att ha apparaterna kvar mot att de täcker förlus-
terna för apparaterna. I vad gäller telefonautomater i Norrbottens län, som
Bengt Hurtig särskilt tar upp i sin fråga, planeras inga indragningar av tele-
fonautomater.
Överväganden pågår om vilka riktlinjer som skall gälla för kompensation
till televerket för de olönsamma telefonautomaterna.
Anf. 117 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Det är
utomordentligt glädjande att den opinion som har väckts mot tankarna på
en indragning av telefonautomater tydligen har lönat sig. Inom både kustbe-
vakningen och sjöräddningen har man reagerat mycket skarpt mot att en del
telefonautomater skulle kunna försvinna, särskilt i skärgården. Alla båt-
ägare har ju inte båtradio, och alla människor har ännu inte handtelefoner
så att de kan nå hjälp i ett nödläge. Många människor kanske inte har så
stark ekonomi att de kan bära omkring på en telefon.
Det är då glädjande att televerket nu, åtminstone i mitt hemlän, tydligen
har tänkt sig att ha kvar de telefonautomater som finns. I övrigt planeras
trots allt vissa indragningar. Jag förutsätter emellertid att man i de överlägg-
ningar som förs med televerket kommer att fästa stor vikt vid de skydds- och
säkerhetsaspekter som måste läggas på de olönsamma telefonautomater som
finns runt om i landet, både i fjällvärlden och i skärgården.
Anf. 118 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är som Bengt Hurtig säger att det inte är fråga om någon
större indragning. I juni i år godkände riksdagen regeringens förslag om att
televerket skall kompenseras för sina kostnader för olönsamma telefonauto-
mater. Vi såsom skattebetalare står alltså för att dessa apparater skall få fin-
nas på strategiskt viktiga platser.
Indragningen av olönsamma telefonautomater har efter detta beslut in-
skränkts till enstaka automater. Jag kan berätta att under perioden från ja-
nuari förra året till sommaren i år drogs ca 200 automater in i Norrbotten. I
det fallet har alltså Bengt Hurtig rätt. Av dessa apparater var tio placerade i
glesbygd. En fanns i skärgården. Övriga automater fanns i tätorter. De tele-
fonautomater som televerket har dragit in i tätorterna har i väldigt stor ut-
sträckning varit placerade på offentliga inrättningar såsom sjukhus och järn-
vägsstationer. Dessa automater har väldigt ofta tagits över av landsting och
kommuner, som hyr dem av televerket. Trots att automaterna har dragits in
av televerket, har de alltså funnits kvar, hyrda av kommunerna.
Ryktet om telefonautomaternas död i glesbygden är betydligt överdrivet.
44
Anf. 119 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för detta svar. Jag
kommer att framdeles noggrant följa frågan för att se om riksdagens inten-
tioner från i våras kommer att fullföljas.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1991/92:206 om Öresundsbron
Anf. 120 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Olle Schmidt har frågat mig om jag avser att medverka till
att den ursprungliga tidsplanen för Öresundsbron kommer att hållas.
Bakgrunden till frågan är att det enligt överenskommelsen mellan Sverige
och Danmark skall av vardera staten bildas helägda aktiebolag, som i sin tur
gemensamt skall bilda ett konsortium med uppgift att svara för planering,
byggande och drift av Öresundsbron.
Som Olle Schmidt så riktigt anger i sin fråga har Danmark först i dagarna
nominerat styrelsemedlemmar till sitt bolag, medan däremot det svenska bo-
laget konstituerade sig under augusti månad. Jag konstaterar därmed att för-
utsättningarna nu föreligger för att bilda det gemensamma konsortiet och jag
utgår från att detta kommer att ske inom kort. Det konkreta arbetet med
planering och detaljprojektering kan därmed inledas. Förberedelserna för
en miljöprövning har redan påbörjats.
De tidpunkter som anges i överenskommelsen, och som innebär att an-
läggningsarbetena skall påbörjas under år 1993, bör därför kunna hållas.
Några särskilda omständigheter i detta ärende som skulle motivera åtgärder
från min sida föreligger därmed inte.
Anf. 121 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Det är trots
allt ganska allmänt positivt hållet. Det kanske inte är så precist, men vi har
tidigare under denna frågestund hört att det inte är så lätt att vara precis.
Jag vill litet mer utförligt ange skälen till att jag känner så stor oro inför
planarbetet med Öresundsbron. Framför allt två skäl vill jag nämna för kom-
munikationsministern. Det ena är det som jag har tagit upp i frågan, nämli-
gen att det danska bolaget har kommit i gång väldigt sent. Som jag har för-
stått har det varit inre stridigheter. Men nu är det klart, vilket är bra.
Det andra skälet är en allmän oro över kopplingen till Stora Bält-förbin-
delsen. Som kommunikationsministern säkert är medveten om har man haft
väldigt stora problem med tunnelarbetet under Stora Bält. Det har i princip
stått stilla efter den 14 oktober, då en olycka inträffade. Man tror att Stora
Bält-förbindelsen hittills är försenad med 1,5-2 år. Stora Bält-förbindelsen
skulle vara klar 1993 för tåg. Hela förbindelsen skulle vara klar 1996. Tågen
skulle alltså ha tre års försprång.
Det som oroar mig är att man i den danska debatten, som jag har följt
under ganska många år, har kopplat samman Stora Bält, Öresund och kan-
ske Fehmarnsund. En del människor både på den svenska och på den danska
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
sidan misstänker att denna koppling finns kvar och att den kraftiga förse-
ningen av Stora Bält-förbindelsen kan försena arbetet med Öresundsbron.
Jag vill därför fråga kommunikationsministern: Har kommunikationsminis-
tern fått sådana signaler vid de kontakter som rimligen bör ske varje vecka
mellan det danska kommunikationsdepartementet och det svenska kommu-
nikationsdepartementet?
Anf. 122 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan lugna Olle Schmidt och glädja honom med att vi inte
har fått några som helst signaler om att någonting av detta slag skulle försena
genomförandet av det civilrättsligt bindande avtal som vi faktiskt har med
Danmark. Jag är väldigt säker på att förutsättningarna finns för att anlägg-
ningsarbetena skall kunna påbörjas under år 1993 och att vi dessförinnan har
genomfört en noggrann och heltäckande miljöprövning av detta projekt, nå-
got som är en mycket viktig del av projektet.
Anf. 123 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber kommunikationsministern att vara litet mer precis.
Det står i svaret att de tidpunkter som anges i överenskommelsen ”bör där-
för kunna hålla”. Vidare står det: ”Några särskilda omständigheter i detta
ärende som skulle motivera åtgärder från min sida föreligger därmed inte.”
Jag vill då fråga: Finns det kanske anledning att påskynda arbetet i detta
sammanhang? Jag lade märke till att Görel Thurdin tidigare sade att rege-
ringen varken bromsar eller skyndar på. Poängen med min fråga var att rege-
ringen enligt mitt sätt att se skall skynda på. Ett beslut i detta ärende om att
arbetet skall komma i gång till fullo hastar, kommunikationsministern!
Anf. 124 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Preciseringar i olika sammanhang efterlystes. Det är svårt
att spå, särskilt om framtiden. Vi har sett att saker kan inträffa som vi inte
råder över. Jag vill kanske inte såsom exempel ta det som hände med arbetet
med Stora Bält-förbindelsen.
Det stora problemet är att man inte har varit färdig med själva bolagsbild-
ningen. Detta problem är nu undanröjt. Enligt vad jag kan se i de kontakter
som vi har med Danmark finns det ingen anledning att vidta några särskilda
åtgärder. Den svenska styrelsen och den danska styrelsen skall nu bilda ett
konsortium. Jag har mycket goda förhoppningar om att den tidsplan som
redovisats i olika sammanhang skall kunna hållas.
Anf. 125 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Det är måhända fräckt av mig att säga att det ändå finns litet
olika uppfattningar mellan de olika regeringspartierna när det gäller Öre-
sundsbron. Det här svaret och Görel Thurdins svar andas kanske en något
mindre entusiasm än vad jag skulle önska. För mitt vidkommande är det oro-
väckande att man varken bromsar eller skyndar på. Jag vill bara poängtera
för kommunikationsministern att det för Skånes och för Malmös del är en
oerhört betydelsefull fråga. Arbetslösheten där är dramatiskt hög. I Malmö
46
har man en arbetslöshet som faktiskt bara Norrbotten kan slå - om nu ar-
betslöshet är någonting att tävla om.
Utvecklingskraften i Skåne och Sydsverige och även i hela Sverige hänger
väldigt mycket ihop med Öresundsbron. Sverige behöver knytas samman
med Danmark och Europa. Dessa frågor är viktiga. Jag känner därför en
viss oro om regeringen inte skyndar på - ni behöver inte alls bromsa, för det
har historien gjort i hundra år.
Anf. 126 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! När det över huvud taget gäller infrastrukturinvesteringar-
nas påverkan på sysselsättningsläget, är detta någonting som för närvarande
står i fokus för vårt arbete. Vi arbetar med ett antal projekt för att utnyttja
situationen, vilket jag skall återkomma till i andra sammanhang. Där har vi
precis samma inriktning, nämligen att inte fördröja någonting i onödan utan
tvärtom påskynda när det gäller väldigt många olika nivåer.
Beträffande den entusiasm som kan utläsas ur skrivna svar på enkla frå-
gor, vet jag inte vilken erfarenhet Olle Schmidt har. Min erfarenhet är att de
tjänstemän som författar svaren försöker att undvika att låta sig påverkas av
något känslosvall. Den eventuella entusiasmen eller bristen på entusiasm får
snarare läsas in i de efterföljande, mera fritt tecknade svaren som statsråden
ger. Jag försäkrar att när det gäller entusiasmen för att detta projekt skall
genomföras i enlighet med regeringsdeklarationen, Olle Schmidt, är vi helt
eniga inom de partier som finns i regeringen.
Anf. 127 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Det var ganska fyndigt av kommunikationsministern att tala
om erfarenhet. Min erfarenhet av frågesvar här i kammaren är starkt begrän-
sad. Men jag känner till det språk som används i skrivningarna-jag har själv
skrivit en del en gång i världen.
Jag tror att det är av oerhörd vikt att de signaler som kommer fram i den
efterföljande diskussionen är entydiga, så att vi kan försäkra oss om att vi
har en regering som vill bygga den här bron. Det har rått en viss tveksamhet
om kammarens inställning i denna fråga, men nu har det äntligen fattats ett
beslut. För att så här i juletider vara vänlig, tolkar jag det som - kommunika-
tionsministern får sedan säga om jag har tolkat rätt eller fel - att kommuni-
kationsministern personligen gärna ser att bron kommer till stånd, och att
vi i grund och botten tycker att det är ett viktigt beslut och att det - både
bokstavligen och bildligt - är en viktig bro som skall byggas.
Anf. 128 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Man kan tvista om vilka effekter som den här bron kan ha,
men jag är övertygad om att den sysselsättningspolitiska effekten i Malmöre-
gionen är mycket stor vid själva genomförandet av entreprenaden. Det är
den ena effekten.
Den andra är den positiva effekt som bron kommer att få som en regional
förbindelselänk. Olle Schmidt och jag kan ju bara tänka oss vilken effekt det
skulle få på sysselsättningen om vi i Stockholm skulle ersätta Essingeleden
med färjor. Man kan vara helt lugn för att regeringen inser vilken betydelse
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
bron har för regionen i fråga. Vi gör allt vad vi kan för att avtalet skall uppfyl-
las inom de tidsramar som är utmätta.
Anf. 129 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Om det skulle finnas några tveksamma
i regeringen, vilket jag vid Gud hoppas att det inte finns, förväntar jag mig
att kommunikationsministern också övertygar dem på ett entusiastiskt sätt,
och då i första hand verbalt.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1991/92:212 om Europaväg 6
Anf. 130 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenth Skårvik har frågat mig om regeringen ämnar att ställa
medel till förfogande för omedelbar fortsatt utbyggnad av E 6-an från
Ljungskile och norr över i Bohuslän.
Bakgrunden till frågan är att i samband med nedläggningen av Uddevalla-
varvet fick vägverket i uppdrag av regeringen att projektera och upprätta
arbetsplan för utbyggnad av väg E 6 till motorväg mellan Stenungsund och
Uddevalla. Medel för utbyggnad av objektet på södra delen från Stora Höga
till Ljungskile erhölls genom riksdagsbeslut våren 1987 och i september i år
öppnades den delen av vägen för trafik.
Vad som nu återstår av utbyggnaden av E 6-an är alltså sträckan norr om
Ljungskile. Norra delen av objektet har omarbetats och omfattar nu även en
förbifart vid Uddevalla med en förbindelse över Sunninge sund. Byggstart
för sträckan vid Ljungskile kan ske i maj 1992. För sträckan Ljungskile-
Forshälla finns en fastställd arbetsplan som möjliggör att byggstart kan ske
under nästa år. Däremot kräver sträckan Forshälla-Torp, där bron över Sun-
ninge sund ingår att en arbetsplan fastställs.
Den totala kostnaden för utbyggnaden av sträckan Ljungskile-Torp är be-
räknad till 2 miljarder kronor i 1991 års prisnivå. Utbyggnaden är avsedd att
finansieras dels med avgifter, dels med anslagsmedel. I gällande flerårspla-
ner finns inga medel avsatta för projektet. Regeringen kommer därför att i
särskild ordning senare att pröva möjligheterna att utanför statsbudgeten
finna medel till stategiska vägföretag. I det sammanhanget kan även det nu
aktuella företaget komma att prövas.
Anf. 131 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, som det
fanns en del positiva antydningar i.
Jag vill börja med att ställa en ytterligare fråga. Kommunikationsminis-
tern talade om en arbetsplan för sträckan norr om Forshälla. När den är klar,
kommer kommunikationsministern då att kunna ge vägverket ett besked om
att det kan bli en fortsatt utbyggnad?
Ett av de mest angelägna besluten som regeringen måste fatta i samband
48
med anslag till vägutbyggnad är att vägverket i region väst får klara besked
om fortsatt utbyggnad av E 6-an norr om Ljungskile i Bohus län.
Precis som kommunikationsministern sade är det just nu tyvärr stopp efter
invigningen och färdigställandet av utbyggnaden av sträckan mellan Stora
Höga och Ljungskile. Det har därför uppstått en ny flaskhals med rikliga
möjligheter till olyckor mellan Ljungskile och Uddevalla - för den som kän-
ner sig manad att ta det ansvaret.
Vägverket väntar på att man vid fördelningen av pengarna skall anslå me-
del för fortsatt utbyggnad, vilket ingick i löftena - precis som sägs i svaret -
kring Uddevallapaketet, som lades fram efter Uddevallavarvets nedlägg-
ning.
E6-ans sträckning Oslo-Uddevalla-Göteborg skall enligt en gemensam
plan mellan vägverket i Norge och vägverket i Sverige vara utbyggd senast
år 2005. Vägen behöver av flera skäl ha motorvägsstandard, framför allt av
trafiksäkerhetsskäl.
Arbetet med den resterande vägsträckan behöver påbörjas nu, med tanke
på en alarmerande och ökande arbetslöshet i Bohus län. Även en onödig
arbetslöshet kostar samhället mycket pengar, som skulle kunna användas på
ett betydligt bättre sätt. En fortsatt utbyggnad av Europaväg 6, så att den får
förutsättningar att vara en Europaväg med motorvägsstandard, är nödvän-
dig.
Anf. 132 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har förståelse för de synpunkter som finns i området,
inte minst med tanke på olycksstatistiken som visar att det är angeläget att
ta itu med den här vägen.
Herr talman! Jag konstaterar att jag i dagens läge inte kan ge något annat
svar än det som jag har lämnat. Kenth Skårvik skall ändå se en strimma av
hopp, eftersom vi skall fortsätta att studera möjligheterna att finna nya fi-
nansieringsformer för strategiska projekt.
Om man studerar regeringsdeklarationen, finner man att den här rege-
ringen - när de statliga företag som lika väl, kanske i vissa fall t.o.m. bättre,
kan drivas av privata intressenter säljs och regeringen får loss pengar - avser
att satsa på sådant som ingen annan är beredd att satsa på, nämligen utbygg-
nad av vägar och järnvägar. Det är någonting som vi nu skall studera, Kenth
Skårvik. Under tiden studerar vi också vilka objekt som kan komma i fråga
när det blir möjligt att genomföra denna omfördelning av statens balansräk-
ning.
Anf. 133 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Som jag sade i början är jag tacksam för svaret. Jag känner
att det finns en ljusning för att E6-an skall kunna färdigställas och få motor-
vägsstandard enligt den plan som finns. Men det är klart att det är mycket
angeläget för denna stora region och för vägverket, om man gör en arbets-
plan och får fram detta tillsammans med Uddevalla kommun, att få veta om
man verkligen kommer att få fortsätta sedan. Sunningesundsleden är också
mycket viktig ur både miljösynpunkt och trafiksäkerhetssynpunkt, eftersom
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
50
det inte är lämpligt att ha en väg som går rakt igenom Uddevalla förbi de
stora sjukhusen. Det är en av orsakerna till att man vill låta vägen gå förbi.
Jag är ibland litet rädd för att man kopplar ihop utbyggnad av järnvägar
och vägar. Jag har hört tongångar som innebär att om man får motorvägen
kan järnvägen gå någon annanstans. Jag anser att dessa saker inte har med
varandra att göra i detta sammanhang. Denna väg har så stor betydelse för
sträckningen Oslo-Göteborg-Köpenhamn att det bör göras något positivt av
den.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1991/92:220 om fordonskungörelsens bestämmel-
ser om mobilkranar
Anf. 134 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lennart Fremling har frågat mig om regeringen avser att
ändra reglerna för mobilkranar så att även sådana mobilkranar som har en
lyftkapacitet som är mindre än 10 ton skall omfattas av de bestämmelser som
i dag gäller för mobilkranar med en lyftkapacitet på 10 ton eller däröver.
Om en sådan ändring skulle bli aktuell skulle denna därmed enligt Lennart
Fremling få till följd att fler fordon än hittills omfattades av bestämmelser
som inte är Europaharmoniserade.
Mobilkranar tillhör fordonsgruppen motorredskap. För dessa fordon och
för traktorer beslutade riksdagen och regeringen om ett helt nytt regelsystem
som skulle gälla från den 1 januari 1991. På grund av att man inom den Euro-
peiska gemenskapen var i färd med att utarbeta bestämmelser för motorred-
skap och traktorer som skiljer sig från de bestämmelser som beslutats i Sve-
rige beslöt riksdagen att skjuta upp ikraftträdandet av de nya reglerna för
motorredskap och traktorer till den 1 januari 1993.
För en särskild typ av motorredskap, nämligen mobilkranar med en lyft-
kapacitet på 10 ton och däröver samt tornsvängkranar med en lyftkapacitet
på 4 ton och däröver, bestämdes emellertid att de nya reglerna skulle träda
i kraft den 1 januari 1991. Det som framför allt skiljer de nya reglerna från de
gamla är att det numera inte finns någon konstruktiv hastighetsbegränsning.
Det är regeringens strävan att harmonisera de svenska bestämmelserna på
alla områden till de bestämmelser som gäller inom den Europeiska gemen-
skapen. Detta innebär att de regler för bl.a. motorredskap som skall träda i
kraft den 1 januari 1993 kan behöva ändras med hänsyn till utvecklingen i
Europa på det aktuella området. Detta gäller i så fall även de mindre mobil-
kranar som Lennart Fremling riktat uppmärksamheten på.
Anf. 135 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Bak-
grunden till min fråga är att fordonstillverkare och andra intressenter inom
området för traktorer och motorredskap tidigare inte har fått tekniska regler
utgivna i god tid innan de skall börja tillämpas. Jag gläds åt att vi har fått
en regering som förstår betydelsen av att ge industrin, såväl småföretag som
storindustri, klara spelregler. Därför vill jag framhålla betydelsen av att man
är tydlig när det gäller att sätta gränser. Kan jag uppfatta svaret på ett sådant
sätt att ingen ändring kommer att ske av 10-tonsgränsen förrän den 1 januari
1993, dvs. kan industri- och mobilkransanvändare nu lita på att förutsätt-
ningarna för deras verksamhet och konkurrensförhållanden inte plötsligt
ändras?
Anf. 136 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är som Lennart Fremling säger, nämligen att ett av de
största problemen, i vatje fall ett av de mycket stora, att vi skall kunna be-
hålla arbete och sysselsättning här uppe i denna kalla nord, är att vi när det
gäller hela tiden har råkat ut för att spelreglerna har ändrats under pågående
match. Och är det något som denna regering vill ändra på av generell karak-
tär är att det i stället skall ges tydliga och långsiktigt hållbara regler.
I detta sammanhang handlar det emellertid om en övergångssituation från
ett system till ett annat. Alldeles uppenbart kan man ändå blicka framemot
den 1 januari 1993. Därefter kommer ju alla otydligheter att vara undan-
röjda. Fram till dess lär vi får leva med den situation som Lennart Fremling
har påpekat i sin fråga.
Anf. 137 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Kan jag då uppfatta att någon ändring av de regler som
trädde i kraft den 1 januari 1991 inte kommer att ske under löpande period?
Mobilkranar under 10 ton kommer alltså inte i åtnjutande av de gynnsam-
mare regler som gäller för mobilkranar över 10 ton?
Anf. 138 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! På denna punkt måste jag göra Lennart Fremling besviken.
Jag kan inte utfärda något sådant generellt löfte.
Anf. 139 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Vi vet ju att nya regler skall träda i kraft den 1 januari 1993.
Men de är i och för sig inte heller klara. Jag förutsätter naturligtvis att kom-
munikationsdepartementet håller på att arbeta med att klargöra hur regel-
systemet skall se ut för motorredskap och traktorer från den 1 januari 1993.
Kan man räkna med att detaljreglerna kommer att publiceras i god tid innan
de skall träda i kraft? Annars tror jag att man redan nu måste överväga att
senarelägga detta ikrafträdande.
Anf. 140 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Även på denna punkt måste jag göra Lennart Fremling be-
sviken, eftersom jag inte kan ge honom något konkret svar på när ikraftträ-
dandet och publiceringen av dessa regler kan äga rum. Jag kan bara säga att
regeringen, med beaktande av rättssäkerhet och trafiksäkerhet, kommer att
försöka överbrygga den mycket svåra perioden vid övergången från ett re-
gelsystem till ett annat.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Anf. 141 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag är tacksam för att kommunikationsministern vill verka
för fasta spelregler på området.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1991/92:243 om avmonopolisering av flyget
Anf. 142 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Hans Dau har frågat mig när vi kan bryta nuvarande mono-
pol för Linjeflyg på vissa inrikes flyglinjer.
Jag delar Hans Daus syn att konkurrens är en god väg för att öka effektivi-
tet och service inom flygsektorn. Som frågeställaren säkert känner till har
riksdagen under 1991 beslutat om vissa förändringar av riktlinjerna för inri-
kesflyget i riktning mot större konkurrens. Den nuvarande regeringen har i
den ekonomisk-politiska propositionen deklarerat att arbetet med att skapa
en avreglerad flygmarknad måste intensifieras. För närvarande undersöker
regeringen därför möjligheten att snarast ta ytterligare avreglerande steg
inom inrikesflyget. Det är dock ännu för tidigt att ge något entydigt svar när
det gäller tidpunkten för en sådan förändring. Frågeställaren bör således
kunna se tiden an med en viss tillförsikt.
Anf. 143 HANS DAU (m):
Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret. Jag hade
trots allt väntat mig ett mer konkret svar. I sista meningen står det att jag
skall se tiden an med en viss tillförsikt. Jag hade väl hoppats att kunna se
tiden an med full tillförsikt.
Svaret är litet svävande. Det står bl.a. att regeringen undersöker och att
det är för tidigt att ge något entydigt svar. Jag tycker att det är oroväckande.
Att vi som drabbas av dessa orimligt höga priser på inrikesflyget dessutom
får en icke acceptabel service är i allra högsta grad otillfredsställande.
Jag vill fråga Mats Odell följande: Vad finns det att undersöka? Varför
kan man inte slå till omedelbart, så att man kan känna full tillförsikt när det
gäller att detta kommer att ske mycket fort?
Anf. 144 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är faktiskt på det sättet, Hans Dau, att det även i det
politiska livet finns vissa tidtabeller. Vi hoppas att de håller, på samma sätt
som vi hoppas att tidtabellerna håller när vi skall ut och flyga, m.m.
Det som jag syftar på i svaret är att i budgetpropositionen, som läggs på
riksdagens bord den 10 januari, kommer ett svar att ges på dessa frågor. Om
Hans Dau ställer en fråga exakt en månad före denna tidpunkt får han ur-
säkta att jag här inte kan stå och avslöja innehållet i budgetpropositionen på
detta område. Men jag tror att Hans Dau kommer att bli mycket nöjd med
det som står i budgetpropositionen.
Jag kan försäkra att den här regeringen kommer att se till att Sverige ligger
52
i framkant i Europa när det gäller att avreglera flygmarknaden. Både när det
gäller utrikes flyg och inrikes flyg är vi bundna av samarbetsavtal.
Sverige kommer att vara ett land som ligger i frontlinjen när det gäller att
avreglera på det här området. Det är en process som pågår inom EG. Vi har
lagt på riksdagens bord en proposition om att riksdagen skall godkänna det
avtal som Sverige och Norge har tecknat med EG om en gemensam luftfarts-
marknad. Inom EG håller man på att avreglera den. Det sker i tre steg. Det
här är saker som vi bara inte kan springa ifrån.
Än en gång, herr talman! Jag försäkrar Hans Dau att Sverige på luftfarts-
politikens område kommer att ligga i frontlinjen när det gäller avreglering.
Anf. 145 HANS DAU (m):
Herr talman! Nu får jag verkligen tacka för svaret. Nu kanske jag känner
full tillfredsställelse i stället för bara viss tillfredsställelse, därför att kommu-
nikationsministern nu angav en tidtabell. Den var mycket kort och koncis.
Jag hoppas att han kan hålla den bättre än Linjeflyg håller sin.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1991/92:248 om infrastruktursatsningarna
Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Åke Carnerö har frågat mig hur regeringen avser fördela
satsningarna på bättre infrastruktur om jämförelse sker med järnvägs- resp,
landsvägstrafik.
Jag anser att man måste anlägga ett brett perspektiv när man diskuterar
investeringar i infrastruktur. De olika trafikslagen ingår i ett trafiksystem där
de såväl konkurrerar som samverkar med varandra. De olika transportsla-
gen skall användas där man bäst tar till vara deras specifika egenskaper, spår-
bunden godstrafik har sina fördelar. Därmed ges förutsättningar för en kost-
nadseffektiv transport.
Jag anser också att det är marknaden som skall styra efterfrågan på tran-
sporter. De investeringar i infrastruktur som staten gör måste utgå från be-
dömningar om denna efterfrågan. För att vara realistisk vill jag i detta sam-
manhang erinra om den övertro som finns på möjligheten att överföra gods
från landsvägstrafik till järnvägstrafik. Enligt beräkningar som transportrå-
det utfört är en realistisk överföringspotential ca 1,5 miljarder tonkm/år, vil-
ket är ca 2,7 % av godstransportarbetet i Sverige.
Jag arbetar för närvarande med att utforma inriktningen för den kom-
mande infrastrukturplaneringen. En redovisning av mina förslag kommer att
presenteras för riksdagen i budgetpropositionen i januari nästa år. Jag kom-
mer också att återkomma med konkreta förslag till investeringar i infrastruk-
turen och finansiering av dessa.
Anf. 147 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Kommunikationspolitik är också i viss mån arbetsmarknadspolitik, inte
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
bara kortsiktigt utan också långsiktigt just när det gäller infrastruktursats-
ningar. Problemet, som jag ser det, är att få det hela att gå ihop med regional
miljöpolitik. Anser statsrådet att det är möjligt att ge SJ sådana resurser att
kombitrafik och andra former av godstransporter på allvar kan komma att
konkurrera med lastbilstrafik?
Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Först vill jag säga att det känns svårt att behöva lämna så
pass knapphändiga svar som jag måste lämna även på denna fråga, men bak-
grunden är densamma som när det gäller den förra frågan, nämligen att vi
den 10 januari nästa år, om exakt en månad i dag, skall lägga fram budget-
propositionen, som delvis skall handla om dessa saker. Då hoppas jag att
Åke Carnerö och jag skall vara mera överens om vad som skall göras än vad
vi i dag kan vara.
Beträffande regional miljöpolitik: Infrastrukturinvesteringarna har olika
effekter beroende på var de läggs. Det finns indikationer på att om miljö-
aspekterna skall sättas främst, skall satsningarna ske på vägutbyggnad i stor-
stadsområdena. Om de regionalpolitiska aspekterna skall sättas främst är
det andra typer av satsningar som skall göras.
Åke Carnerö frågade konkret om SJ kan få sådana resurser att man kan
överföra mer godstransporter till kombitrafik. Där tror jag att svaret är ja,
med den reservationen att SJ delvis skall skapa dessa förutsättningar självt
genom att bedriva en lönsam politik i enlighet med 1988 års trafikpolitiska
beslut. Just kombitrafiken har de bästa företagsekonomiska förutsättning-
arna att lyckas.
Låt oss titta på de siffror som transportrådet redovisat, nämligen att man
skulle kunna överföra 1,5 miljarder tonkm/år motsvarande 2,7 % av tran-
sportarbetet. I en tioårsperiod handlar det alltså om 27 %. Jag tror att inte
minst en positiv utveckling på godssidan och när det gäller metoderna kom-
mer att bidra till att detta möjligen skall kunna ökas ytterligare något. Det
skall vi hjälpas åt att försöka åstadkomma.
Anf. 149 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag är mycket nöjd med svaret. Där nämns att spårbunden
godstrafik har sina fördelar. Att detta har med miljö att göra är vi naturligtvis
helt överens om. Det är marknaden som skall styra efterfrågan. Det är bara
att hoppas att marknaden kan bli sådan att alltmer förs över till spårbunden
trafik. Jag ser med spänd förväntan fram emot budgetpropositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1991/92:258 om portot för föreningar
Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Fredrik Reinfeldt har frågat mig vilka besparingar eller ra-
tionaliseringsvinster postverket förväntar sig av att avskaffa föreningsportot
samtidigt som man inrättar ett system som skall lämna föreningslivet opåver-
kat.
Postverket är ett affärsverk med ett stort antal anställda, ca 70 000, vilket
innebär att postverket måste ha regler och rutiner som är så enkla som möj-
ligt för att man skall kunna uppnå hög kvalitet och ha en effektiv kontroll.
Syftet med de produktförändringar som postverket genomför den 1 ja-
nuari 1992 är bl.a. att det skall finnas tydliga och enkla produkter som alla
kan använda och att byråkrati med s.k. innehållsregler skall tas bort.
Om föreningar har rätt att frankera 100 gr brev med portot för 20 gr brev,
har postverket svårt att kontrollera att försändelserna är rätt frankerade, ef-
tersom alla andra brev i samma viktklass är frankerade med 4:60 kr.
Föreningar kan fortsättningsvis, liksom andra kunder, använda ekonomi-
brev. Samtidigt försvinner föreningarnas abonnemangsavgift och portot för
20 gr ekonomibrev sänks.
För föreningarna innebär förändringen vidare vissa förenklingar genom
att abonnemangskort ej längre behöver visas på postkontoret vid inlämning,
utan breven behöver bara förses med ett ”B”, liksom andra ekonomibrev.
Sammanfattningsvis gör inte postverket någon rationaliseringsvinst på den
nya rutinen för föreningar, utan vinsterna av förändringen uppkommer i ett
mer enhetligt system med enkla tydliga regler och förbättrade kontrollmöj-
ligheter.
Anf. 151 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Posten och en del andra
statliga verk genomgår en mycket intressant förändring i sin utveckling mot
att bli mer marknadsinriktade och för den delen också mer affärsmässiga.
Bl.a. visar en rapport från expertgruppen med studier i offentlig ekonomi
omfattande SJ, televerket och posten att man avser att bolagisera med inrikt-
ning mot att kanske privatisera dessa bolag. Det ställer en del nya krav på
postverket.
Jag tycker tyvärr att statsrådets svar litet grand mera har perspektivet hur
det fungerar för posten i dag. Föreningslivet har redan i dag möjligheten att
använda ett billigare porto, men man måste stämpla ”B” på brevet. Man be-
talar 1 500 kr. i s.k. abonnemangsavgift, och man får inte lägga brevet på
lådan. Det är de förutsättningar som gäller för föreningslivet i dag. Nu änd-
ras detta system. Tyvärr måste man nog konstatera att det inte blir den för-
enkling som statsrådet beskriver. I stället skall man nu frankera med fullt
porto och sedan halvårsvis få tillbaka halva portot för breven mellan 20 och
100 gr. Det märkliga är att det innebär mycket stora likviditetsförändringar
för större föreningar, dels för föreningslivet, dels och framför allt för posten.
Bara 20 000 brev på ett halvår i en förening skulle alltså leda till en återbetal-
ning på 46 000 kr. Om man har en någorlunda klar bild av hur föreningslivet
ser ut i dag i Sverige - det är ganska betydande - är det ganska fantastiska
belopp som vi talar om nu.
Det förslag som genomförs vid årsskiftet kommer säkert att göra finansav-
delningen på posten mycket lycklig, men det kommer att skapa stora likvidi-
tetsproblem för föreningslivet. Det blir årets viktigaste bidrag att få tillbaka
pengarna från posten.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
56
Anf. 152 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Fredrik Reinfeldt frågar mig vilka besparingar eller rationa-
liseringvinster som förväntas av att posten avskaffar föreningsportot. Jag har
tagit sikte på och svarat på den frågan. Då säger Fredrik Reinfeldt att jag
svarar endast på vad det får för effekter för posten. Jag tycker nog att det
var det frågan handlade om.
Jag förstår att denna aspekt kan bekymra föreningarna. Men samtidigt är
vi, Fredrik Reinfeldt, överens om att se till att affärsverken blir effektiva och
rationella, dvs. att det blir enhetliga och tydliga produkter som alla kunder
kan använda. Byråkratin skall minimeras med t.ex. denna typ av innehålls-
regler. Jag kan inte belägga att det förekommer fusk i dag. Men systemet
inbjuder naturligtvis till det.
Förändringen skall nu ske den 1 januari. Jag tror att det är ett system som
i det stora hela är neutralt för dem som använder det. Jag medger dock att
likviditetsaspekten kan vara ett bekymmer för vissa föreningar. Men de för-
eningar som skickar så pass många försändelser som Fredrik Reinfeldt gav
exempel på, torde ändå klara räntan på halva portokostnaden under den tid
det är fråga om.
Anf. 153 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Min poäng är att posten kommer att tjäna stora pengar på
detta. Det kan vara positivt, framför allt för posten. Men frågan är om det
blir mindre byråkratiskt. I de instruktioner som posten har skickat ut till för-
eningslivet står det fortfarande att breven skall stämplas med ett B, dvs.
ingen förändring från tidigare. Nu skall breven i stället frankeras med fullt
ekonomibrevsporto på 4:60. Föreningslivet skall räkna och fylla i antalet
brev på en följesedel. Sedan skall breven och följesedeln lämnas in i kassan
på postkontoret tillsammans med föreningens abonnemangskort. Abonne-
mangskortet finns kvar, men någon abonnemangsavgift behöver inte beta-
las. Sedan skall dessa följesedlar skickas till posten varje halvårsskifte.
Fortfarande finns alla dessa kontrollfunktioner kvar. Vi måste räkna bre-
ven, och vi måste halvårsvis följa upp följesedlarna. Hela denna rundgång
för att få en reduktion tillbaka på en ganska stor mängd pengar. Hela syste-
met är gjort för att posten skall ha finansiella förutsättningar att placera
dessa stora belopp.
Anf. 154 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag inser de aspekter som Fredrik Reinfeldt tar fram. Jag
tror ändå att en förening eller organisation har anledning att hålla ordning
på hur många brev man skickar och gör en förteckning. Jag tycker inte att
det är orimligt. Däremot är det orimligt att posten skall hålla reda på vad
som finns inuti kuverten. Det är vad det gamla systemet byggde på. Jag tror
att detta är en nödvändig förändring för att i ett längre perspektiv komma in
i en bättre fungerande postservice.
Anf. 155 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det här är intressant. Posten har i dag egentligen bara en
monopolverksamhet kvar, nämligen frimärksutgivningen. I någon mån finns
det konkurrens på alla andra områden som posten är verksam inom. Det
gäller distribution av brev i dag. Bl.a. har City Mail i Stockholm uppmärk-
sammats.
Tyvärr får jag känslan av att litet komplicerande system som bygger på
återbetalning osv. binder fast kunderna vid en enda producent av denna ser-
vice, nämligen posten. Det är också något som kommer fram i den offentliga
utredning där man bl.a. diskuterat att utvecklingen skall gå mot att postbe-
fordran blir en konkurrensutsatt verksamhet.
Portoutgifter utgör betydande kostnader för föreningslivet. I en tid när
kommuner och andra bidragsgivare minskar sina bidrag har det en effekt att
portokostnaden blir dyrare.
Anf. 156 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Både Fredrik Reinfeldt och jag välkomnar säkert en ökad
konkurrens även på detta område. För försändelser som skall distribueras
över hela vårt stora, långsmala och vackra land kostar det mycket pengar att
manuellt se till att försändelserna kommer ut till varje brevlåda. Där finns
det ingen konkurrens i dag. Det är den verksamhet som är minst lönsam. Jag
kan inte ge Fredrik Reinfeldt något svar på om den verksamheten över hu-
vud taget går ihop för postens del. Men jag kan försäkra att den verksamhe-
ten är den minst lönsamma av de verksamheter posten har.
Den verksamhet som i dag är konkurrensutsatt, där det nämnda företaget
City Mail är inblandat, har en helt annan problematik. Där handlar det om
massdistributionens fördelar.
Anf. 157 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag konstatera att förändringen av syste-
men har mötts med stor förvåning inom föreningslivet. Föreningarna ser
framför sig att det hela blir mer komplicerat, högre kostnader för förening-
arna och stora vinster för posten - om man bortser från förutsättningarna för
att kunna producera denna överlikviditet.
Det finns en risk att posten, mot bakgrund av att man kan hävda att man
faktiskt måste distribuera post över hela landet och därmed bedriver en
verksamhet som inte går med vinst, inte heller sköter sig när det gäller post-
utdelningen i t.ex. storstadsregionerna.
Jag tror att denna typ av regler binder fast hela föreningslivet vid posten
och det i en tid när det snart kommer att finnas många sätt att skicka post,
t.o.m. att kunna kommunicera med hjälp av datorer.
Anf. 158 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag välkomnar konkurrens framöver även på detta område.
Jag tror att det är det bästa sättet att få ett system att bli kostnadseffektivt
och som fungerar i olika avseenden - och där det sätts ett riktigt pris. I dag
vet vi inte om ett riktigt pris tas ut eftersom det fortfarande råder ett mono-
pol.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
57
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
58
31 § Svar på fråga 1991/92:283 om trafiken vid TYoIlhättan - Väners-
borgs flygplats
Anf. 159 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Stig Bertilsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att flygtrafiken vid Trollhättan-Vänersborgs flygplats, som ingår i
det nationella nätet, skall kunna säkras.
Trollhättans flygplats är en kommunalt ägd flygplats. Det är riktigt som
frågeställaren påpekar att denna flygplats hittills ingått i det nät av flygplat-
ser som trafikeras av Linjeflyg och SAS och som har definierats som primär-
nätet.
Det utvecklingsarbete som för närvarande bedrivs inom luftfartsverket
och regeringskansliet beträffande verkets framtida struktur syftar till att
finna effektivare driftsformer bl.a. genom nya huvudmannaskapsformer på
de statliga flygplatserna. Något förstatligande av kommunala eller privata
flygplatser har därvid inte diskuterats. En del i arbetet är att definiera och
avgränsa statens ansvar inom flygplatsnätet i en framtid med mera avregle-
rade marknadsformer inom flygtrafiken. Detta arbete är endast påbörjat,
och något ställningstagande i frågan för Trollhättans del redan nu är därmed
inte aktuellt.
Mot denna bakgrund är jag nu inte beredd att vidta några åtgärder med
anledning av frågan.
Anf. 160 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Med tanke på statsrådets något avvaktande svar, vill jag
ställa en ytterligare fråga till statsrådet.
Trollhättan-Vänersborgs flygplats är synnerligen betydelsefull för hela re-
gionen. Under 1990 var där 160 000 resenärer. Det var en väsentlig siffra inte
bara för fyrstadsområdet utan också för hela norra Bohuslän och Dalsland.
Sedan kom den s.k. flygkrisen. Då minskade antalet flygande under det här
året.
Detta har inte bara lett till kortsiktiga ekonomiska bekymmer, utan det
har också lett till att tankarna på en ny flygplats har helt avbrutits. Man har
t.o.m. låtit göra en koncessionsprövning av en ny större flygplats i regionen.
Men utvecklingen och valresultatet har lett till att det resonemanget inte
längre gäller. Konsensualavtalet mellan de fyra kommuner som driver flyg-
platsen har sagts upp. I dag råder ett avtalslöst tillstånd. Det finns ett akut
nedläggningshot till den 6 januari.
Statsrådet vill inte agera nu. Vi får hoppas att flygplatsen överlever det
utredningsarbete som pågår inom luftfartsverket. Med tanke på att flygplat-
sen anses vara av nationell betydelse vill jag understryka att det faktiskt finns
risk för att det reguljära flyget upphör inom mindre än en månad. I dag har
vi ett avtalslöst läge. Personalen har informerats om att den möjligtvis blir
uppsagd.
Jag måste fråga mig om man från statens sida kan åse en utveckling av
detta slag för en flygplats i Sveriges femte största region. Kan man inte tänka
sig att statsrådet medverkar till att man tidigarelägger eller påskyndar en
konkretisering av vad luftfartsverket och staten skall göra?
Anf. 161 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Regeringens strävan är att upprätthålla en god transportför-
sörjning i landets olika delar i enlighet med riksdagens trafikpolitiska mål.
Det är i det perspektivet vi måste se på exempelvis Trollhättans flygplats.
Man måste också väga in tillgången på annan trafik och till flygplatser i när-
heten, t.ex. Landvetter, Lidköping och Skövde. Men eftersom en avvägning
ännu inte har gjorts beträffande hela landet är det litet tidigt att just nu slå
fast Trollhättans betydelse för det nationella transportsystemet. Under 1992
kommer regeringen att arbeta med definitionen av ett nationellt flygplats-
nät.
Herr talman! Dessutom måste man väl ändå tillmäta de kommunala beslut
som har fattats i denna fråga av demokratiskt valda församlingar en viss re-
spekt. Att vi i denna kammare skulle gå in och förstatliga verksamheter och
kullkasta beslut som har fattats i demokratisk ordning verkar knappast ligga
i tiden.
Anf. 162 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag delar gärna statsrådets uppfattning i fråga om att springa
över kommunala beslut. Men problemet är att det just nu inte finns några
kommunala beslut. Förhoppningsvis skall kommunala beslut fattas under
denna månad i fyra kommuner. Det är en grundläggande förutsättning för
att vi över huvud taget skall ha någon fungerande flygplats i denna region.
Om man håller med om att denna flygplats har ett nationellt intresse är det
högst rimligt att man agerar i avvaktan på beslut och för att påverka, fram
till det att dessa kommunala beslut fattas.
Anf. 163 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är naturligtvis en svår situation som råder i flygplatsfrå-
gan. Jag konstaterar att en del kommunala beslut har fattats. Vi avvaktar
andra. Under nästa år kommer ett arbete att ske när det gäller att definiera
vad som är ett nationellt flygplatsnät. I avvaktan på detta kan jag inte, även
om jag gärna skulle önska det, ge ett mer konkret svar på denna fråga.
Anf. 164 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag har mycket stor förståelse för det i sig. Jag vill ändå säga
att läget är det att ingen av ägarna i dag har fattat beslut om en fortsättning.
De kommer förhoppningsvis att göra det under december månad. Skulle
detta leda till att Landvetter och Lidköping eller Skövde blir alternativa flyg-
platser för tvåstads- och fyrstadsregionen, har man, möjligtvis genom passi-
vitet, medverkat till en katastrofal utveckling för denna region.
Anf. 165 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill gärna upprepa något som jag sade i samband med en
annan fråga. En mycket intressant och viktig utveckling är den som nu är på
gång vad gäller avregleringen av inrikesflyget. Jag är helt övertygad om att i
det perspektivet kommer Trollhättans flygplats och andra motsvarande flyg-
platser att få en renässans. Förutsättningar för att skapa fler livskraftiga
kommunala flygplatser kommer att finnas. Jag tror inte att vi skall sträva
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
efter att förstatliga fler flygplatser, utan efter att skapa ett underlag för ett
bärkraftigt inrikesflyg på allt fler flygplatser runt om i Sverige.
Anf. 166 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning. Vi skall inte förstatliga.
Jag hoppas att den framtida modellen leder till det som statsrådet vågar för-
utskicka om flyget i denna region.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1991/92:265 om boverket och bostadsbidragen
Anf. 167 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Fredrik Reinfeldt har mot bakgrund av boverkets informa-
tion om bostadsbidrag frågat mig om jag anser att för få medborgare är bero-
ende av bostadsbidrag för att klara hyran.
Naturligtvis anser jag inte att för få medborgare är beroende av bostadsbi-
drag. Men när man minskar de generella subventionerna till bostadsbyggan-
det kan det ofta vara motiverat att förbättra bostadsbidragen. Så skedde
t.ex. i samband med genomförandet av skattereformen.
Jag vill samtidigt säga att det är viktigt att alla medborgare får kännedom
om de stödformer som finns, så att de som behöver stöd också kan söka bi-
drag.
De regler som gäller för bostadsbidragen innebär att ansökan om bidrag
måste lämnas in varje år. Det är därför en naturlig uppgift för den ansvariga
myndigheten, boverket, att på hösten informera om möjligheten att söka bo-
stadsbidrag. Detta är angeläget inte minst för de nya grupper som kan vara
berättigade till bidrag.
Anf. 168 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Socialministern väljer att
kalla det för information. Jag ser det mer som en kampanj, som boverket
har lanserat. Det sker bl.a. på kommunikationer runt om i landet. Vi har
även sett på televisionen att man har uppmanat folk med låg inkomst eller
hög hyra att söka bostadsbidrag.
Det kanske inte är något konstigt i sig, att staten via kommuner och lands-
ting har ett system där man med ett socialt skyddsnät garanterar dem som
har svårt att klara sin försörjning, att klara hyran, tillgång till olika former
av bidragssystem. Men det är inte detta det handlar om i detta fall. Det hand-
lar om att vi tror att det finns otillfredsställda behov hos människor som de
själva inte är medvetna om och att vi via kampanjer försöker att få dem att
söka bidrag. Det tycker jag är ett mycket konstigt sätt att gå till väga på.
Man borde se det som en varningssignal, när statliga myndigheter tvingas
att marknadsföra olika typer av bidragssystem. Det sänder märkliga signaler
när människor får se reklamskyltar som uppmanar till att söka bidrag, i en
tid då den nya regeringen talar om att vi inte skall vara i behov av lika mycket
60
bidrag, att den kommunala sektorn skall minskas och att vi skall få mer över
av lönen att leva pä.
Bostadsbidragen är i dag till viss del en kommunal kostnad. Bostadsbidra-
gen kostar 4,8 miljarder, och kommunerna är berättigade till statsbidrag en-
dast för 2,4 miljarder. Det har varit ett sätt att skjuta över kostnader på kom-
munerna. Nu hörde jag i och för sig att den kommunalekonomiska kommit-
tén har föreslagit att staten skall ta över hela bostadsbidraget. Då blir detta
ett fall endast för statskassan.
Anf. 169 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! När man har ett selektivt stöd, ett stöd riktat till personer
med dåliga inkomster eller låga inkomster och höga kostnader, som i detta
fall, måste man gå ut och informera om stödet för att de människor som har
rätt till det också skall kunna söka det. Annars kommer slumpen att avgöra
vilka som får kännedom om stödet och vilka som inte får det. Med ett mer
generellt stöd, som barnbidraget, slipper man ifrån hela den administrativa
processen. Man behöver inte göra reklam för det. Ingen behöver i dag gå ut
och göra reklam för barnbidraget, därför att det betalas ut automatiskt.
Jag tycker i och för sig att det är bra om man kan ha så generella system
som möjligt. Men när man trappar ned bostadssubventionerna, som vi har
gjort på senare år, är det svårt att undvika ett riktat stöd som ger möjligheter
också för hushåll med låga inkomster att bo hyggligt. Det är där bostadsbi-
dragen kommer in i bilden.
För mig är det självklart att alla skall informeras om den möjlighet de har
att vid låga inkomster och höga kostnader få bostadsbidrag. Jag kan inte se
att det är något fel att myndigheterna använder de mest effektiva informa-
tionskanalerna, t.ex. TV, för att nå ut med denna information.
Anf. 170 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Statsrådet talar här för mer av generella system. Det bekla-
gar jag. Ett av problemen när det gäller bostadsmarknaden är det sätt på
vilket man har dolt de verkliga kostnaderna via bl.a. statliga subsidier. Det
har skattereformen nu i viss mån korrigerat. Jag trodde att inriktningen
skulle vara att man inte via generella system skall osynliggöra kostnader. Det
gör att människor lever i tron att de bor billigare än vad som faktiskt är fallet.
Jag tror att många är överens om att det krävs en rörlighet på marknaden,
bl.a. på så sätt att människor, när de upptäcker att de har höga boendekost-
nader, inte alltid ställer sig frågan vilka nya bidrag de kan få utan att de i
stället ifrågasätter om de har ett för dyrt boende. Både osynliga och synliga
bidrag bidrar tyvärr till att låsa fast människor i ett för dyrt boende.
Anf. 171 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Man måste skilja på de generella bostadssubventionerna och
de riktade bostadsbidragen. De generella bostadssubventionerna döljer na-
turligtvis kostnaderna för hyresgästerna - det är huvudsakligen hyresgäster
som får dessa bidrag. De riktade bostadsbidragen får de boende direkt i han-
den, och de ser alltså vilka kostnader de har, även om de har andra inkomst-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
62
källor än t. ex. förvärvsarbete, som för de flesta bidrar till att finansiera boen-
dekostnaderna.
Jag tycker att det är en riktig utveckling som vi har sett exempel på under
senare år, när vi minskar bostadssubventioner, men med hjälp av riktade bo-
stadsbidrag ser till att de personer som har låga inkomster ändå kan få bo
hyggligt. Jag är övertygad om att när den nya regeringen nu tar ytterligare
steg i samma riktning mot minskade generella subventioner, kommer vi
också att tvingas kompensera hushåll med låga inkomster genom ökade bo-
stadsbidrag.
Anf. 172 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Vi är helt överens om att den inriktningen är riktig. Som jag
sade inledningsvis tycker jag att det är helt riktigt att en ensamstående eller
en familj i ett läge där det är svårt att klara försörjningen kan få bostadsbi-
drag. Men jag känner igen det som boverket gör från min tid som värnplik-
tig. Man måste göra stora informationsinsatser för att människor över huvud
taget skall känna till vilka bidragssystem som finns i samhället. Många av
bidragen räknas ut med utgångspunkt i olika brytpunkter, dvs. många klarar
sig i dag utan bidrag, men de skall ändå informeras om sitt behov.
Jag tycker att det är en felaktig signal när statliga verk eller kommunala
myndigheter ägnar sig åt att göra reklam för bidrag. Det är inte att ifråga-
sätta att bidragen finns. Jag är övertygad om att människor som är i behov
av dem kommer att kunna ta del av dem även utan dessa reklaminsatser. Det
är min poäng.
Anf. 173 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag är nog litet oroligare än Fredrik Reinfeldt för att slum-
pen kommer att avgöra vilka som får kännedom om dessa bidrag, ifall man
bara förlitar sig till att människor själva skall söka bidrag. Låt mig ge ett ex-
empel från ett annat område.
Vi lägger snart fram en proposition till riksdagen om att ensamstående
skall kunna få ett bidrag för förra året, detta år och en bit av nästa år, som
kompensation för den borttagna skattereduktionen. Det är självklart för oss
att gå ut och informera alla ensamstående, att använda alla kanaler som står
till buds för att de skall få veta att de har denna möjlighet. Annars är det de
som slumpmässigt råkar komma över informationen som får dessa pengar,
medan andra blir utan och kanske upptäcker det för sent, när de inte längre
kan söka bidraget. Det tycker jag inte är någon särskilt bra lösning.
Anf. 174 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! När man inför ett nytt bidragssystem eller gör större föränd-
ringar inom ett bidragssystem kan det vara sant att det inte finns kännedom
om det. Det är något annat att, som statsrådet säger i svaret, årligen göra
reklam för samma typ av bidrag. Jag känner igen detta från en del av värn-
pliktsförmånerna.
Det är klart att folk känner till att det finns bostadsbidrag. Har man en låg
lön eller hög hyra, vad nu dessa begrepp står för, bör man uppsöka sin kom-
mun för ett samtal. Den signalen uppfattar jag som något märklig. Jag tror
inte att människor i allmänhet lever i okunnighet om att det finns någonting
som heter bostadsbidrag.
Överläggningen var härmed avslutad.
33 § Svar på fråga 1991/92:274 om familjerådgivningsverksamheten
Anf. 175 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Lena Öhrsvik har frågat mig om vilka planer regeringen har
för att trygga en bra familjerådgivningsverksamhet över hela landet.
Socialstyrelsen har i en rapport (SoS-rapport 1989:10) föreslagit en änd-
ring i socialtjänstlagen som innebär att kommunerna åläggs att erbjuda fa-
miljerådgivning till dem som så önskar. Rapporten har remissbehandlats.
Förslaget bereds nu i socialdepartementet.
Anf. 176 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret, men det innehöll inte något
som jag inte visste. Det är på grund av att jag vet det som sägs i svaret som
jag har frågat vad regeringen tänker göra.
Huvudmannaskapet för denna verksamhet har diskuterats ända sedan so-
cialtjänstlagen kom till. I propositionen undantogs familjerådgivningen och
den barnpsykiatriska verksamheten från kommunalisering. Man ansåg att
det behövde utredas ytterligare om de små kommunerna verkligen skulle
klara dessa uppgifter eller om det behövdes regionala lösningar.
Frågan har utretts sedan 1979, och det har skapat en viss oro. På många
håll har man bara kortsiktiga lösningar. Jag kan naturligtvis inte lasta den
nya regeringen för det, och det är heller inte min mening. Jag vill seriöst veta
vilka planer regeringen har för att vi skall kunna trygga en bra verksamhet.
Jag skulle vilja ställa några följdfrågor. Tänker regeringen lägga fram
några förslag i frågan, eller tycker man att det är bra som det är? Om rege-
ringen tänker lägga fram några förslag, hur ser tidsplanen ut? Enligt min
uppfattning är det en ren besparingsåtgärd att ha en trygg och bra familjeråd-
givning. Det behövs verkligen besked i huvudmannaskapsfrågan. Rapporten
visade också att det är lönsamt att bygga ut familjerådgivningen. Man sparar
pengar i en annan ände så att säga. Det är svårt att tillgodogöra sig några
besparingar när det råder osäkerhet om huvudmannaskapet, därav mina frå-
gor.
Anf. 177 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag kom in i departementet för bara några veckor sedan och
har trillat över detta ärende. Det är riktigt att det har legat ganska länge i
departementet. Remissbehandlingen var klar för drygt ett år sedan, och det
har inte hänt någonting sedan dess.
Vi kommer nu att gå igenom det underlag vi har och se om vi behöver
ytterligare underlag innan vi kan komma tillbaka till riksdagen. Min för-
hoppning är att kunna göra det någon gång under nästa år.
Lena Öhrsvik säger att den utredning vi talar om, dvs. socialstyrelsens rap-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
63
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
64
port, visar att detta är samhällsekonomiskt lönsamt eller att det är en ren
besparingsåtgärd. Det är kanske en liten överdrift. Det var bara en del av
familjerådgivningsverksamheten, det som kallas samarbetssamtal, som påvi-
sades kunna vara samhällsekonomiskt lönsam under vissa förutsättningar.
Man kan inte uttala sig fullt så tvärsäkert om hela verksamheten.
Jag delar Lena Öhrsviks uppfattning att familjerådgivningsverksamheten
är en angelägen och bra verksamhet. Jag avser att återkomma till riksdagen
i någon form under nästa år.
Anf. 178 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag hoppas att det blir under första hälften av nästa år. Det
är viktigt att man får klarhet i huvudmannaskapsfrågan, så att man ute i
landstingen och de kommuner som i dag bedriver verksamheten kan ta ställ-
ning. I dag fattas mycket kortsiktiga beslut. Detta skapar oro både bland
dem som arbetar där och bland dem som är kunder, som behöver en långva-
rig kontakt osv. Det är viktigt. Jag hoppas att beskedet kan komma under
första halvåret.
Överläggningen var härmed avslutad.
34 § Svar på fråga 1991/92:254 om sysselsättningen i Örnsköldsvik
Anf. 179 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Elvy Söderström har frågat mig om regeringen har för avsikt
att tillfälligt inplacera samtliga församlingar i Örnsköldsviks kommun i stöd-
område 2.
Propåer om tillfälliga inplaceringar i stödområde eller tillfälliga föränd-
ringar i stödnivån i det permanenta stödområdet har kommit in från ett antal
kommuner.
De bereds nu i regeringskansliet, och jag är därför i dag inte beredd att
kommentera enskilda kommuners begäran om inplacering i stödområde.
Då Elvy Söderström, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Britta Sun-
din i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 180 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Allmän artighet gör att jag tackar för svaret, även om jag
inte fick något svar. Anledningen till att jag tar emot svaret är att Elvy Söder-
ström har blivit sjuk.
Anledningen till att Elvy Söderström ställde denna fråga är den besvärliga
arbetsmarknadssituation som vi för närvarande har i Örnsköldsviks kom-
mun och hela Västernorrland. Strukturförändringarna under 1980-talet har
inneburit att 2 000 arbetstillfällen i Örnsköldsviks kommun har försvunnit.
Under det senaste året har 1 300 personer varslats. 1 000 av varslen har blivit
verkställda. Man väntar ytterligare varsel, bl.a. beroende på att företagen
saknar utbildningsresurser.
Den strukturförändring som skedde under 1980-talet lyckades man klara
bl.a. genom det lokaliseringstöd man kunde få när Örnsköldsvik var inplace-
rat i stödområde. Erfarenheterna visar att de företag som startades då har
klarat sig bra. Vi har nu en företagsstruktur som, förutom de stora tunga
industrierna, också innebär att det finns många små företag.
Men i dag är situationen problematisk för Örnsköldsvik. Arbetslösheten
stiger, och det behövs snabba insatser. Det är kris på många områden, bl.a.
för byggnadsarbetarna, och det är oerhört viktigt att man kan vända den nu
negativa trenden. Det behövs som sagt aktiva insatser, och de behöver sättas
in snabbt. Det finns företag som har förutsättningar att växa och som vill
växa, och det finns vilja till nyetableringar. Detta skulle man kunna klara
mycket bra om man hamnade i stödområde 2.
Jag har naturligtvis respekt för att denna fråga är under behandling, men
jag undrar ändå om tidsperspektivet i detta sammanhang, eftersom denna
fråga är mycket brådskande.
Anf. 181 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Tyvärr är det ett mycket stort antal kommuner som i dag har
problem med sysselsättning och arbetstillfällen. Det har nu två månader i
rad rört sig om 17 000 varsel, och varslen kommer i huvudsak från industri
och näringsliv i övrigt. Jag är mycket väl medveten om situationen i Örn-
sköldsviks kommun, och den kommer att bedömas på rätt sätt när jag inom
kort får en föredragning av samtliga de ansökningar från kommuner om om-
placering vilka på ett eller annat sätt kommer upp till behandling inom de-
partementet. Den föredragningen kommer som sagt att ske före jul, och där-
efter kommer så småningom vissa beslut.
Anf. 182 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Jag vet att arbetsmarknadsministern är väl förtrogen med
situationen i Örnsköldsvik och för den delen i hela Västernorrland. Jag tän-
ker bl.a. på det besök som arbetsmarknadsministern gjorde i lördags i Sollef-
teå, varvid Sollefteåborna fick ett positivt besked. Jag var själv där och
kunde lyssna på det.
Min förhoppning är naturligtvis att också vi nu skall kunna få ett positivt
besked beträffande stödområdesplaceringen. Även om jag kommer från
Sundsvall känner jag väl till Nolaskogsborna. Jag är säker på att de med rätt
stöd och rätt stimulans från statens sida och med sin Nolaskogsanda skall
kunna klara sig bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
35 § Svar på frågorna 1991/92:255 och 286 om åtgärder för sysselsätt-
ningen i östra Norrbotten
Anf. 183 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Monica Öhman har frågat mig om jag är beredd att anslå de
medel som erfordras för extraordinära insatser i Kalix och östra Norrbotten.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Karl Gustaf Sjödin har frågat mig om jag kan bekräfta tidningsuppgifter
angående utlokalisering av tjänsteföretag i Kalix.
Eftersom båda frågorna rör Kalix besvarar jag dem på samma gång.
Regeringen disponerar 5 milj.kr. för personalförstärkning vid arbetsför-
medlingen. Av dessa medel beslutade regeringen den 28 november i år att
AMS får använda 2 milj.kr. i Kalix.
Därutöver har AMS tilldelat länsarbetsnämnden 30 milj.kr. utöver ordi-
narie medelstilldelning för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser i Kalix
i östra Norrbotten.
AMS har i skrivelse den 14 november 1991 överlämnat övriga förslag i
länsarbetsnämndens åtgärdsprogram till regeringen. Dessa ligger antingen
utanför arbetsmarknadspolitikens ansvarsområde eller kräver regerings-
eller riksdagsbeslut.
Ärendet skall beredas inom regeringskansliet tillsammans med ytterligare
underlag från länsstyrelsen och Kalix kommun, som ännu inte har kommit
in till regeringen. Jag kan därför inte i dag lämna några ytterligare besked.
För Karl Gustaf Sjödin vill jag nämna att det sedan hösten 1987 ständigt
pågår kontakter mellan arbetsmarknadsdepartementet och olika tjänste-
företag om möjligheterna till utlokalisering till framför allt stödområden. Så-
dana kontakter pågår också mellan närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och olika företag. Dessa samtal och förhandlingar förs under
största sekretess, av framför allt konkurrens- och företagsekonomiska skäl.
Denna process skulle allvarligt skadas av för tidiga uttalanden av statsråd.
Jag har därför ingen ytterligare kommentar till uppgifterna i tidningar i
Norrbotten.
66
Anf. 184 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om
jag inte kan påstå att det var speciellt mycket innehåll i det. Men jag kan inte
låta bli att uttrycka en bitterhet över att jag i dag är i den situationen att jag
måste begära att Kalix skall få inte mindre än 300 milj.kr. för att klara den
situation som vi där har hamnat i. Vi har försökt att på olika sätt informera
stasrådet om läget och om de möjligheter som finns i ASSI i Karlsborg, men
regeringen har inte velat ta till sig detta.
Det har gjorts ett mycket seriöst arbete i Norrbotten. Länsstyrelsen, läns-
arbetsnämnden, utvecklingsfonden, Kalix kommun och näringslivet i kom-
munen har medverkat i detta. Man kan konstatera, att mot bakgrund av den
situation som vi har i dag när det gäller sysselsättningen, och när läget i ASSI
har slagit igenom fullt ut sommaren 1992, kommer var fjärde Kalixbo att stå
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det här är en situation som ingen
av oss kan acceptera, och jag hoppas att inte heller arbetsmarknadsministern
gör det. Man har därför nu skickat ett förslagspaket, som innehåller infrast-
rukturåtgärder, utbildningsåtgärder osv. Jag förstår att detta inte ännu har
kommit fram till regeringen, eftersom det antogs av länsstyrelsen i fredags.
Med tanke på att det här är den sista av höstens frågestunder fanns det dock
ingen möjlighet att skjuta upp denna diskussion. Kostnaden för förslaget
uppgår till totalt 200 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiken och 100 milj.kr.
för näringslivsbefrämjande åtgärder.
Det vore intressant att få veta hur arbetsmarknadsministern ser på detta.
Jag vet att Börje Hörnlund har besökt Kalix och ASSI och att han känner
till hur läget är. Det vore därför intressant att få litet närmare uppgifter om
hur man från regeringens sida ser på detta.
Anf. 185 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, och jag har
full förståelse för utformningen av detsamma. Jag har ett visst tryck på mig,
eftersom jag är ny inom politiken, bor i Norrbotten, är gift med en Kalix-
flicka och därmed har släkt, vänner och bekanta som direkt påverkas av den
uppkomna situationen.
Det är ytterst angeläget att det kommer arbetstillfällen till Norrbotten i
allmänhet och till Kalix i synnerhet, speciellt med tanke på att man har vars-
lat 250 - 260 anställda vid ASSI, som i och med beslutet om nedläggning av
pappersmaskin 1 skall vara avvecklat till den 1 juni 1992. Till detta kommer
nedläggningen av Esseltes pärmtillverkning i Töre inom Kalix kommun,
några mil från centralorten.
Även om det bästa vore att man på orten genererade arbetstillfällen i små-
företag, befintliga eller nystartade i egen regi, får vi inte glömma den situa-
tion som kommer att inträffa till sommaren. Ca 70 tjänstemän kommer då
att få sluta på ASSI. Där finns administratörer med kunskaper i bl.a. databe-
handling.
Norrbotten har ej så många tjänsteproducerande företag, i varje fall inte
i Kalixbygden. De med norrbottniska ögon mätt små och medelstora företa-
gen där är oftast servicetekniska. Jag vill anföra att det är angeläget att man
tar alla chanser att få tjänsteproducerande företag till Norrbotten, så att ung-
domar får en morot när det gäller att genomgå högkvalificerad utbildning,
speciellt på dataområdet, så att de kan bli kvalificerade för administrativt
arbetsledande befattningar inom tjänstesektorn. Under nuvarande förhål-
landen försvinner många välutbildade ungdomar söderut, där arbetstillfäl-
lena motsvarar deras utbildning. Det är något som arbetsmarknadsministern
är väl medveten om.
Slutligen vill jag fråga om arbetsmarknadsministern delar min uppfattning
att en utlokalisering av tjänsteföretag till Kalix skulle vara ett utmärkt alter-
nativ för den här bygden.
Anf. 186 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag är mycket glad över att Monica Öhman tror att jag är så
snabb att jag hinner agera innan papperen har kommit in till departementet.
Jag antar att de kommer vilken dag som helst. Under alla förhållanden kom-
mer Bernt Sturk nästa tisdag att på ort och ställe samtala om Kalix och natur-
ligtvis om den ansökan som kommit in till departementet. Problemet är
egentligen att det i dag nästan från alla håll och kanter kommer skrivelser,
uppvaktningar m.m. med ensartat innehåll, nämligen mycket stora krav på
ytterligare direkta medel för AMS till olika verksamheter. Det rör sig om
många tiotal miljarder kronor, och det är naturligtvis ett problem för mig
och för alla andra.
Till Karl Gustaf Sjödin vill jag säga att något av det mest lovande är att ett
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
•67
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
68
sextiotal företag har utlokaliserat sig till ett femtiotal orter, ofta till mycket
små arbetsmarknader. Jag har en hel serie uttalanden från verkställande di-
rektörer där de säger sig vara mycket nöjda med den nya ordningen. De sä-
ger att allt talar för att de gör ett bättre resultat där än där de var förut. Där-
för tycker jag att det är en mycket bra väg att gå att bredda de mindre arbets-
marknaderna genom utlokalisering av tjänsteföretag.
Anf. 187 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag sade i mitt förra inlägg att jag förstod att handlingarna
inte hade hunnit ned till Stockholm. Det är långt från Luleå till Stockholm,
och det är fråga om ett beslut av länsstyrelsen. Till saken hör att länsstyrelsen
var helt enig. Samtliga partier som sitter i länsstyrelsen i Norrbotten står
alltså bakom kraven.
Börje Hörnlund har besökt Kalix och har talat med företrädare för kom-
munen och för ASSI. Mot den bakgrunden tyckte jag att Börje Hörnlund
ändå borde ha någon uppfattning om läget eller åtminstone borde kunna
ange någon form av viljeinriktning för regeringen i detta sammanhang. Det
hade jag faktiskt förväntat mig.
Anf. 188 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern. Jag kanske tolkar
hans besked ganska fritt, men jag kunde skönja en viss förhoppning om att
det eventuellt kan komma tjänsteföretag till Norrbotten och kanske även till
Kalix, som är i akut kris.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 189 ANDRE VICE TALMANNEN:
Efter punkt 35 på föredragningslistan, alltså efter besvarandet av Karin
Pilsäters fråga till statsrådet Laurén, har jag för avsikt att föreslå kammaren
tio minuters ajournering.
36 § Svar på fråga 1991/92:276 om konsekvenserna av systemet med
flexibla lönebidrag
Anf. 190 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Inger Hestvik har frågat mig om jag efter ett halvt års erfa-
renheter av systemet med flexibla lönebidrag planerar att analysera konse-
kvenserna av det systemet. Vidare har Inger Hestvik frågat om jag då också
avser att åtgärda negativa effekter, som systemet enligt frågeställaren skall
ha medfört för handikapporganisationerna.
Ett skäl till att lönebidragsnivåerna generellt gjordes flexibla den 1 juli i
år var de goda erfarenheter som arbetsmarknadsstyrelsen redovisade av en
försöksverksamhet med flexibelt bidrag. AMS visade att 30 % fler handikap-
pade kunnat anställas, jämfört med vad som skulle varit möjligt med ordina-
rie regelsystem.
Riksdagen behandlade den tidigare regeringens förslag om ett flexibelt lö-
nebidrag våren 1991. Arbetsmarknadsutskottet underströk då att de nya reg-
lerna inte får tillämpas på ett sådant sätt att anställningstryggheten riskeras
för dem som i dag har en lönebidragsanställning. Därför tillämpar arbetsför-
medlingarna nu det nya systemet främst vid nyanställning av arbetshandi-
kappade. De som redan har en lönebidragsanställning skall inte behöva ris-
kera att förlora arbetet därför att bidragssystemet ändrats.
Som arbetsmarknadsminister är det viktigt för mig att följa upp effekterna
för arbetshandikappade av det nya lönebidragssystemet liksom av andra ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Jag kommer därför att noga följa hur det
nya bidragssystemet påverkar de arbetshandikappades möjligheter till en
anställning.
För att motverka att handikappade skall drabbas i det nu rådande svåra
arbetsmarknadsläget har regeringen lagt förslag till riksdagen om ytterligare
275 milj.kr. till lönebidrag redan under innevarande budgetår.
Anf. 191 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för ett bra svar. Sy-
stemet med de flexibla lönebidragen är i många fall mycket bra, såsom har
påpekats i svaret. Vi har i mitt hemlän, Kopparbergs län, den erfarenheten
att många flera arbetshandikappade har kunnat få anställning med det nya
systemet än med det gamla. Men ändå sprider det sig nu en oro, särskilt inom
en av handikapporganisationerna, för hur man med de nya reglerna skall
kunna klara sin verksamhet framöver. Man vill när man i framtiden anställer
nya lönebidragsanställda få ganska stora summor från både kommun och
landsting för att kunna fortsätta med dessa anställningar. Kommun och
landsting har som bekant en ganska trängd ekonomi och har små möjligheter
att ställa upp i detta sammanhang. Detta kommer förstås att drabba de nya
arbetshandikappade.
Som också framhålls i svaret är arbetsmarknadsläget mycket dystert, i syn-
nerhet i vårt län. Jag tror att vi just nu är värst drabbade i hela landet. Jag
fick höra detta i går när jag var på studiebesök på länsarbetsnämnden. Men
jag var också på studiebesök på Kulturarvet i Falun, vars huvudman är Nor-
diska museet. Man har 37 anställda med lönebidrag. Av dem kommer sju att
omfattas av de nya reglerna för flexibla lönebidrag. Det betyder att man för
några kommer att få bara 50 % statsbidrag mot tidigare 100 %. Arbetssitua-
tionen är sådan att man vid pensionsavgångar inte anställer nya, eftersom
pengarna inte räcker till detta.
Jag undrar om de mycket fina åtgärderna innefattande 275 milj.kr. extra
till de lönebidragsanställda kommer att räcka till även för alla nytillkom-
mande arbetshandikappade som behöver lönebidrag i framtiden.
Anf. 192 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det är naturligtvis många saker som påverkar det som nu
sker. En sådan är de konjunkturer som olika företag är drabbade av och som
gör att det är ont om medel över huvud taget. Jag är mycket väl medveten
om att ett antal organisationer som i dag sysselsätter skyddad arbetskraft har
mycket liten egen ekonomisk kapacitet. Jag förutsätter att länsarbetsnämn-
derna och arbetsförmedlingarna beaktar det i samtalen. Har man ingen egen
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
69
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
70
betalningskapacitet, är det mycket svårt att gå in med en större andel, som
kanske i och för sig vore berättigad med tanke på det arbete som man skall
få utfört.
Det har nu gått mycket kort tid, och jag möter det här också när jag är
ute i landet. Helst skulle jag inte vilja utvärdera detta efter en kort tid i en
lågkonjunktur, men jag lovar att noga följa det hela. Jag träffar AMS gene-
raldirektör med jämna mellanrum för att diskutera olika frågor som före-
kommer inom AMS-världen.
Anf. 193 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Det var positivt att höra detta. Jag har på s. 25 i arbetsmark-
nadsutskottets betänkande i ärendet sett följande uttalande:
Om oönskade effekter uppstår inom kulturinstitutioner på grund av inför-
ande av flexibla lönebidrag, har regeringen att vidta erforderliga åtgärder
med hänsyn till den fortsatta verksamheten. Någon särskild framställning
härom från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte behövlig.
Vi har fått en ny regering med förmodligen andra värderingar, men om jag
tolkar arbetsmarknadsministern rätt står även den nya regeringen för den
inriktning som här angivits.
Jag vill fråga: Betyder uttalandet i svaret om att arbetsmarknadsministern
skall följa utvecklingen att man skall tillsätta en utredning eller ganska snart
utvärdera detta? Såvitt jag förstår kommer den utredningen att dröja.
Anf. 194 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag tycker att den nya regeringens inställning framgår på ett
bra sätt av att vi för kommande halvår föreslår riksdagen anta ett så stort
belopp som 275 milj.kr. i tillskott. Det är ju ett belopp som sedan måste föl-
jas upp under det år som börjar den 1 juli, dvs. det år då regeringen lägger
den första egna budgeten. Det är ett mycket stort åtagande som kommer att
ge väldigt många handikappade en bättre situation på arbetsmarknaden i det
här svåra läget.
Anf. 195 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag är mycket glad över dessa 275 miljoner. Jag tror och hop-
pas att de kommer de arbetshandikappade till godo. Jag hoppas också att
man tittar litet grand på hela länets arbetssituation när man fördelar dessa
pengar, så att de kommer till rätt ställe.
Överläggningen var härmed avslutad.
37 § Svar på fråga 1991/92:284 om hanteringen av de regionalpoli-
tiska frågorna
Anf. 196 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen, för att nå sam-
stämmighet i bedömning och hantering av de regionalpolitiska frågorna,
kommer att ta kontakt med närings- och teknikutvecklingsverket.
Bakgrunden till frågan är att Göran Aldskogius, verkets överdirektör, i en
artikel i tidskriften Nord-revy nyligen bl.a. hävdat att Sverige kommer att
tvingas till en geografisk koncentration av de regionalpolitiska åtgärderna
till landets mellersta och södra delar.
Tage Påhlsson har, såvitt jag förstår, uppfattat att artikeln ger uttryck för
verkets officiella mening om regionalpolitikens framtida utformning i Sve-
rige. Jag uppfattar emellertid artikeln som ett personligt debattinlägg.
Någon kontakt med verket med anledning av detta anser jag därför inte
behövlig. Jag vill dock nämna att verkets generaldirektör begärt ett samman-
träffande med mig. Som ansvarig för regeringens regionalpolitik vill jag i
detta sammanhang understryka att det av regeringsförklaringen klart fram-
går att hela Sverige skall leva. Detta förutsätter en aktiv och kraftfull regio-
nalpolitik.
Anf. 197 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för det här
ganska positiva svaret. Det innebär att regeringen och NUTEK, åtminstone
NUTEKs överdirektör, inte har samma uppfattning om hur regionalpoliti-
ken skall drivas.
Det finns dock några frågetecken som bör rätas ut i sammanhanget. An-
ledningen till att jag ställde frågan är dels den beramade, eller beryktade,
artikeln av NUTEK-chefen i tidskriften Nord-revy, dels en skrämmande del-
rapport av produktivitetsdelegationen som presenterades för en tid sedan.
Den rapporten har titeln Infrastruktur och produktivitet. Den kan enligt
vissa bedömare komma att bli en klassiker i framtiden med sin totala brist
på fakta och realism och med så många teoretiska krumsprång och rätt hårre-
sande slutsatser. Rapporten var författad av ett konsultföretag som uppen-
barligen har ganska begränsade insikter i hur Sverige fungerar. Den skulle
kunna tas med en nypa salt som isolerad företeelse, men det är mycket
oroande att den tillsammans med NUTEK-chefens artikel kan ses som inslag
i samma mönster och insatser med samma mål.
Kan det vara så att målsättningen är att genom olika insatser försöka un-
dergräva tilltron hos politiker och näringsliv till vår traditionella regionalpo-
litik? Finns det krafter i gång i landet som i princip vill lägga ner Norrland,
skogslänen och kanske även Syd- och Mellansveriges glesbygder? Är det nå-
gon sorts mullvadsarbete på gång? Jag skulle vilja höra vad arbetsmarknads-
ministern tror om det?
Anf. 198 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det som Tage Påhlsson tar upp om att ett antal inflytelserika
personer och inflytelserika företag under senare tid har haft ett antal inlägg
som går rakt emot vad regeringen har uttryckt i sin regeringsförklaring är
riktigt. Det är ju bra med en fri debatt.
Jag kommer självfallet att ta upp den här frågan med generaldirektören i
NUTEK så att jag kan vara övertygad om att regeringsförklaring och verk
följs åt. Jag tror att svaret kommer att bli positivt.
Sedan tar Tage Påhlsson upp detta med Temaplans - företaget heter så -
utredning. Den är en underbilaga till produktivitetsdelegationen och be-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
handlar kommunikationer m.m. I fredags var jag på ett möte i Umeå där ett
antal professorer ställde upp just för att diskutera den vetenskapliga halten
i Temaplans verk. Den är ju som sagt vetenskapligt upplagd. Temaplans ar-
bete råkade ut för en förödande massiv kritik från dessa forskare. Jag tror
att det är viktigt att alla saker kommer fram i den debatt som måste följa på
detta. Jag har själv i ett större ta) i Karlstad i förra veckan inför landets plane-
rare behandlat det regionalpolitiska temat. Där har jag gett regeringens syn
på olika sakfrågor.
Anf. 199 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag konstaterar att arbetsmarknadsministern är inne på
samma linje som jag i de här frågorna. Vi är nog så eniga vi kan bli egentli-
gen. Det är bra att vi försöker hålla den regionalpolitiska linjen från politiskt
håll.
Jag vill dock fortfarande hänga kvar litet grand vid min ursprungliga fråga
med anledning av det svar jag fick. Statsrådet säger att han uppfattar artikeln
som ett personligt debattinlägg, och att den inte är ett uttryck för verkets
officiella mening. Det må vara. Men är det verkligen tillrådligt att en överdi-
rektör för det statliga verk som skall effektuera statsmakternas regionalpoli-
tik gör den här typen av personligt debattinlägg? Det måste ju verkligen upp-
fattas som verkets officiella mening.
Anf. 200 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Min erfarenhet är, att vid regeringsskiften och när rege-
ringen uttalar sig i policyfrågor brukar svenska ämbetsmän lojalt följa det.
Jag förutsätter att så också är fallet i detta sammanhang.
Jag vill också säga till Tage Påhlsson, och jag sade det förut, att jag har en
ganska lång citatsamling från verkställande direktörer som har utlokaliserat
sig till mindre orter. Där uttrycker de fördelarna av utlokaliseringarna. Jag
tycker att det väger väsentligt tyngre i sak än enstaka debattörers inlägg.
Detta är ingen avslutad verksamhet, utan det är många företag som diskute-
rar att av ekonomiska skäl söka sig till mindre arbetsmarknader.
Anf. 201 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag är också medveten om just den effekt som företagen får
när de lokaliserar sig till mindre orter. Det har bl.a. ingått i min tidigare
tjänst att arbeta med sådana frågor, så jag vet mycket väl hur det kan fun-
gera. Det jag ifrågasätter är hur man från s.k. ansvarigt håll - i de här fallet
NUTEKs ledning - kan gå ut och skriva och debattera på det sätt som skett.
Jag konstaterar att arbetsmarknadsministern och jag är överens. Jag förut-
sätter att det kommer att bli ett intressant samtal den dag när överdirektören
vid NUTEK kommer på besök. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge.
Jag förutsätter och hoppas att vi fortsätter att driva den regionalpolitik som
vi skall driva enligt regeringsförklaringen. Jag får tacka för svaret igen.
Överläggningen var härmed avslutad.
72
38 § Svar på fråga 1991/92:246 om lagen om religionsfrihet
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Anf. 202 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Karin Pilsäter har mot bakgrund av att 1 § i lagen om reli-
gionsfrihet har åberopats för att stoppa ett moskébygge i Göteborg frågat
mig om jag avser att ta något initiativ i syfte att ge lagen en sådan ändamåls-
enlig formulering att den inte kan misstolkas.
Först vill jag bara erinra om att jag givetvis inte kan kommentera lagtill-
lämpningen i ett konkret ärende. Rent allmänt kan jag dock säga följande.
Den bestämmelse som frågan avser lyder: ”Envar äger rätt att fritt utöva
sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkom-
mer allmän förargelse.” Ordalagen är hämtade från 1809 års regeringsform
och ger uttryck åt den princip om religionsfrihet som nu är fastslagen i 2 kap.
regeringsformen. Bestämmelsen innehåller också den begränsning som gäl-
ler enligt grundlagen och som består i att beteenden som normalt är straff-
bara inte blir tillåtna bara för att de förekommer i samband med utövandet
av religionsfriheten.
Enligt min mening säger den angivna paragrafen inte annat än bestämmel-
sen om religionsfrihet i regeringsformen. Jag anser därför att det inte finns
anledning att nu ta initiativ till att ändra bestämmelsen.
Anf. 203 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Självklart kan man inte kommentera enskilda fall, men jag ville ta upp det
här som ett exempel på bristen i formuleringen, som jag ser det. Jag tycker
att när det gäller den här typen av lagstiftning måste utgångspunkten vara
vilka argument som finns/ör en viss formulering. Religionsfriheten är grund-
läggande, och bara det faktum att s.k. icke lagkloka människor kan läsa den
här formuleringen så, att religionsfriheten kan inskränkas om andra männi-
skor tycker att religionsutövandet är allmänt förargande - och detta utan att
anstränga sig. De här orden härstammar alltså från 1809, och tiderna har
faktiskt förändrats sedan dess. Religionsfriheten är så viktig att den lag som
skall tillförsäkra människor frihet i tanke och tro inte får vara formulerade
så, att man kan tolka den som en möjlighet att inskränka rättigheten härvid-
lag. Vi som är uppvuxna i den Lutherska traditionen har våra referensramar
för vad som är samhällets lugn, andra har andra referensramar. Det vi inte
känner till är vi mer rädda för än det vi känner.
Enligt min uppfattning är det så, att de regler som finns i brottsbalken om
t.ex. förargelseväckande beteende är fullt tillräckliga. De ger samhället möj-
lighet att hindra sådan religionsutövning som innebär brott mot den svenska
straffrätten. Dessutom har vi en mycket omfattande lagstiftning och myndig-
hetsutövning när det gäller dem som agerar störande för sin omgivning. Jag
är ganska övertygad om, att ifall den svenska kyrkan hade uppstått i dag så
skulle ringande kyrkklockor på tidiga söndagsmorgnar ha förbjudits av varje
miljö- och hälsoskyddsnämnd. Ändå är det väl ingen som drömmer om att
med decibelmätare i hand förhindra helgmålsringningar. Men när det gäller
andra religioner är öppenheten ofta mycket mindre, och det är alltför lätt att
falla i vår etnocentriska fälla och bli exempelvis motståndare till en moské
Svar på frågor
73
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
med motiveringen att böneutropen skulle bli störande, detta då utan att ens
ta reda på om det är aktuellt med några böneutrop.
Jag tror att grundproblemet i de allra flesta fall är att människor är rädda
för det främmande, och då måste vi samverka för att få bort den typen av
agerande.
Anf. 204 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Självklart är religionsfriheten mycket viktig, och det värnas
ju också om den genom att den finns fastslagen i grundlagen.
I det fall som fått Karin Pilsäter att ställa den här frågan vill jag ändå på-
peka att man har bara åberopat den ifrågavarande bestämmelsen. Det är
alltså inte fråga om att en domstol, eller om det nu är länsstyrelsen, har an-
vänt bestämmelsen som motivering för ett beslut. Det är ju ofta så i sådana
här ärenden, liksom i övrigt när det gäller rättsliga tvister, att man tar till vad
man hoppas skall kunna göra intryck på den rättsvårdande myndigheten.
Man åberopar alltså både det ena och det andra i hopp om att få litet håll-
punkter för sin uppfattning.
Jag tycker inte att det här är en källa till låt mig säga tvekan om innebörden
i bestämmelsen, så länge det inte har visat sig i rättstillämpningen att det
förekommer någon sådan tvekan. Och jag vill ju säga, att skulle det vara så
att man från de rättsvårdande myndigheternas sida åberopar en sådan här
bestämmelse i ett fall liknande det nu aktuella, finns det anledning att se när-
mare på saken.
Anf. 205 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Jag tycker också att det handlar om vilka signaler som sänds
ut till människor. Min erfarenhet från min egen hemkommun, Botkyrka, är
den att när religionen utövas som varianter på den vanliga protestantiska lu-
therska läran är det inga problem och då har man stor förståelse. Men när
det gäller religion som utövas utifrån andra trosuppfattningar och traditioner
är det en helt annan sak, vare sig det är fråga om muslimer, kristna eller an-
hängare av någon annan religion. Politikerna vill oftast väl, men det blir fel.
Rättstillämpningen härvidlag finns det väl i och för sig inget exempel på
ännu. Jag har inte forskat i saken, men jag törs knappt tänka på vad som står
i förarbetena till 1809 års regeringsform som man möjligen, om man ville,
skulle kunna hävda är det som gäller. Lokala opinioner dyker upp, och på
något sätt kanske man lurar dem att tro att det finns ett rättsligt stöd för att
motsätta sig utövandet av en främmande religion.
Jag tycker fortfarande att den här paragrafen är otidsenlig och att man
således borde överväga att ändra på den.
Anf. 206 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Förarbetena till 1809 års regeringsform är säkerligen mycket
knapphändiga, som förarbetena var vid den tiden.
Jag kan bara återigen säga att jag följer naturligtvis rättstillämpningen,
och i den mån som den ger anledning till oro kommer vi att göra någonting
åt saken.
74
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Kammaren beslöt kl. 17.07 pä förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 17.15.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.15.
39 § Svar på fråga 1991/92:211 om huvudmannaskapet för gymnasie-
skolan
Anf. 207 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Anna Stråkander har frågat mig om jag avser vidta några
åtgärder för att undanröja besvär och kostnader som föranleds av att statsbi-
dragen för landstingsutbildningarna ges till primärkommunerna och av att
vissa tidigare landstingskommunala utbildningar i den nya gymnasieskolan
ersätts med primärkommunal utbildning.
Riksdagens beslut om ansvarsfördelningen för skolan innebär att det är
primärkommunen som är skyldig att se till att kommunens ungdomar får
gymnasial utbildning. Detta kan ske antingen i den egna kommunen eller
genom att kommunen sluter avtal med annan primärkommun eller lands-
tingskommun. Det förhållandet att det är primärkommunerna som har an-
svaret för att ungdomarna får utbildning gör det naturligt att statsbidraget
går till primärkommunerna. Jag har inte för avsikt att ta initiativ till någon
ändring på den punkten. Jag är övertygad om att det merarbete som Anna
Stråkander nämner är av övergående karaktär och något man får vara be-
redd på vid en så stor förändring som den nya ansvarsfördelningen och det
nya statsbidragssystemet inneburit.
Barn- och fritidsprogrammet ersätter inte endast sådana utbildningar som
varit landstingskommunala utan även primärkommunala och kommer dess-
utom att bli en god grund för arbete inom områden där det hittills saknats
en bra utbildning. Jag har också erfarit att intresset för denna nya samlade
utbildning för arbete inom barn- och fritidsområdet är mycket stort. Jag har
inte för avsikt att föreslå någon förändring av huvudmannaskapet för barn-
och fritidsprogrammet.
Anf. 208 ANNA STRÅKANDER (m):
Herr talman! Tack, statsrådet Beatrice Ask, för svaret på min fråga. Un-
der den förra utbildningsministerns, socialdemokraten Göran Perssons, tid
genomfördes mycket stora förändringar på utbildningsområdet, och det gick
väldigt fort. Konsekvenserna kämpar landsting och primärkommuner nu
med.
I min fråga har jag lyft fram ett verksamhetsområde där man får ta över
och reda ut konsekvenserna. Man får då ta av knappa resurser till onödigt
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
76
administrativt merarbete. Det har vidare medfört dåligt utnyttjande av loka-
ler och befintlig personal och fördyringar av annat.
De genomförda skolreformerna innebär en huvudmannaskapsförändring
för gymnasieprogrammet för barn och fritid - det var tidigare andra utbild-
ningar med andra namn som nu har sammanförts till det programmet - från
landsting till kommunerna. Landstinget har drivit en del av den här utbild-
ningen i nära samarbete med programmet Omvårdnad, ofta i samma skola
och med samma personal och med samläsning i vissa ämnen.
För det första förstår jag inte vitsen med att föra över en av landstingens
utbildningar. För det andra medför det faktum att statsbidragen för gymna-
sieskolorna går direkt till kommunerna mycket avtalsarbete, förhandlingar
och diskussioner. I mitt hemlän, Östergötland, sluter man avtal med tretton
kommuner.
Jag är litet besviken på svaret - jag kanske skulle vilja se mer långsiktigt
på de här frågorna. Det är säkert många av besvären som är dagsaktuella,
men varför skall landstingen egentligen ha gymnasieutbildningar? Jag tror
att man behöver se över den saken. Dessutom tror jag att man behöver titta
närmare på problemet med statsbidragen. Det skulle säkerligen till största
delen försvinna om man införde en skolpeng som i stället följde eleven. Jag
skulle vilja höra om statsrådet har några tankar i den vägen.
Anf. 209 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Den intressanta frågan är väl den som Anna Stråkander tog
upp i sitt inlägg, nämligen varför landstingen över huvud taget skall bedriva
utbildning. Tanken är naturligtvis att de kanske inte skall göra det på lång
sikt. Nu har det av olika skäl funnits goda argument för att behålla en del av
utbildningarna. Vad jag har försökt säga i svaret är att jag inte tänker företa
några förändringar nu. Jag tror att problemet med det administrativa merar-
bete som man har därför att pengarna skickas direkt till kommunerna går att
lösa.
Sedan tror jag också att det måste vara fullt möjligt för kommuner och
landsting att samverka. I frågan beskriver Anna Stråkander bl.a. en del be-
kymmer med halvtomma skolor och säger att man inte kan utnyttja möjlig-
heterna till samläsning. Det faktum att man byter huvudman skall naturligt-
vis inte omöjliggöra ett konstruktivt samarbete.
Det finns säkert många praktiska frågeställningar kring det här kortsiktiga
perspektivet, men med de längre perspektiven i bakhuvudet ser jag ingen
anledning att nu ändra i det.
Däremot får vi naturligtvis vara vaksamma på om det uppstår riktigt be-
svärliga knutar, som vi måste lösa upp. Men jag tror som sagt att vi ännu så
länge har för liten erfarenhet för att kunna vara säkra på det.
Anf. 210 ANNA STRÅKANDER (m):
Herr talman! Det gläder mig att märka en liten, liten glidning i statsrådets
svar; statsrådet tycks mena att det absolut inte är så här det skall vara, utan
man följer utvecklingen. Det tror jag att man skall göra. Jag tror att man
skall titta närmare på landstingens nuvarande utbildningar. Går det att föra
över naturbruksutbildningarna till kommunerna, och klarar glesbygdskom-
munerna det? Skulle vårdutbildningen kunna bedrivas i primärkommunal
regi? Nu ligger den nära verksamheten; det är ett slags inbyggd utbildning,
och man följer vårdens utveckling och krav. Man bör också titta närmare på
praktikplatshanteringen. Jag tror absolut att man skall vara vaken för dis-
kussioner och se vad som kan göras - det är i alla fall ett dubbelt administra-
tivt arbete som sker.
Jag tackar statsrådet för svaret. Det är min förvissning att statsrådet är
införstådd med problemen. Jag kommer att med spänning följa utvecklingen
på utbildningsområdet i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
40 § Svar på fråga 1991/92:225 om föräldrainflytandet i skolan
Anf. 211 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Christina Linderholm har frågat mig vilka åtgärder jag tän-
ker vidta för att i lag eller förordning reglera föräldrars rätt till inflytande i
skolan.
Låt mig först hänvisa till regeringsförklaringen. Där framgår att alla skall
ges rätt att fritt välja skola. Det tror jag är en viktig förutsättning för ett ökat
föräldraengagemang och för att stärka familjens betydelse i skolan. Men det
innebär samtidigt, vill jag understryka, ett ansvar för hemmen att göra aktiva
ställningstaganden.
Jag vill vidare erinra om att skolverket nyligen fått regeringens uppdrag
att lämna förslag till en ny statlig rektorsutbildning. Enligt regeringens upp-
drag till verket bör ett moment i denna utbildning bli elevers och föräldrars
rättigheter och ansvar. Förslaget skall redovisas senast den 15 januari 1992.
Jag kan också informera om att nya direktiv till läroplanskommittén är
under utarbetande. I det fortsatta läroplansarbetet skall skolans samarbete
med hemmen uppmärksammas. Samarbetet mellan skolan och hemmen bör,
anser jag, utgå från det gemensamma intresset att skapa goda uppväxtbe-
tingelser för barnen men också från ansvarsfördelningen mellan skolan och
hemmen när det gäller elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling och den
sociala och emotionella utvecklingen. Skolans huvuduppgift är att ge ele-
verna goda kunskaper och färdigheter, men skolan skall också bidra till ele-
vernas fostran. För den personliga utvecklingen har dock hemmen huvudan-
svaret. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 1 september 1992.
Jag är beredd att hålla med frågeställaren om att det kan förefalla märkligt
att man valt att lagreglera elevinflytandet medan man samtidigt har avstått
från att markera vilket inflytande föräldrar skall kunna utöva. Jag är dock
inte nu beredd att direkt uttala mig för en formell reglering av föräldrars rätt
till inflytande i den kommunala skolorganisationen. Min uppfattning är att
man vid varje skola skall komma överens om formerna för samverkan. Det
utesluter dock inte att det kan finnas skäl att centralt reglera också föräld-
rainflytande. Jag vill dock först avvakta resultatet av de initiativ rörande för-
äldrasamverkan som jag redan tagit och som jag här redogjort för.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
77
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
78
Anf. 212 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min fråga till statsrådet Ask. Den
gällde föräldrars rätt till inflytande i den skola där barnen befinner sig, inte
i första hand rätten och möjligheten att välja skola. Jag tycker också att det
är bra att rätten för föräldrar att välja skola för sina barn finns, men i det här
fallet rörde frågan mer ett principiellt ställningstagande som jag tycker att
regeringen borde göra på ett mer positivt sätt med utgångspunkt i min fråga.
Det handlar om att ta konsekvenserna av ett beslut som riksdagen har fattat
med anledning av propositionen om ansvaret för skolan. Det ansvaret tog
inte den förra regeringen, menar jag.
Det finns angivet i propositionen liksom i utskottsutlåtandet att det krävs
ställningstaganden såväl i kommunen som i skolan till hur föräldrainflytan-
det - liksom i och för sig elevinflytandet - skall utformas. Det finns ingen
uppföljning av det beslutet i riksdagen, trots att man biföll propositionen och
utskottets utlåtande i den del där vikten av inflytande betonades.
Det är märkligt, tycker jag, att man i förordningstexten, som statsrådet
också har påpekat, har betonat elevinflytandet. Jag tycker att det är bra att
man har gjort det, men föräldrainflytandet ramlade bort. Det är märkligt,
eftersom föräldra- och elevinflytandet hela tiden följdes åt i propositionen
och i utskottsarbetet. Min principiella fråga är: Är det inte rimligt att man
följer upp beslutet både när det gäller elevinflytande och när det gäller för-
äldrainflytandet? Det gäller inte att definiera hur föräldrainflytandet skall
utövas på varje enskild skola eller i varje enskild kommun utan det gäller att
betona att rätt till och utrymme för föräldrars inflytande skall finnas.
Anf. 213 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag anser att jag har varit ganska tydlig i mitt svar. Jag har
sagt att jag har förståelse för de invändningar som Christina Linderholm gör
men att jag i dag inte är beredd att säga var man skall vidta eventuella åtgär-
der. Jag behöver nog ett bättre underlag för att kunna fatta ett sådant beslut.
Sedan vill jag gärna säga att rätten att välja skola inte är ointressant när det
gäller inflytandet på den egna skolan. Det blir nödvändigt för varje skola, för
varje rektor och för varje lärarkollegium att intressera sig mer för föräldrars
och elevers synpunkter på arbetet när man vet att det går att ta sin mats ur
skolan. Det tror jag är en förändring som vi inte reglerar men som kommer
att vara mycket tydlig. Jag tror att den kommer att gagna föräldrars möjlig-
heter att faktiskt komma med idéer och synpunkter på skolarbetet och skapa
det intresse som jag önskar fanns naturligt hos varje rektor och hos varje
lärare men som det ibland - det vet vi - inte finns tillräckligt mycket av.
Anf. 214 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Jag håller helt och hållet med statsrådet Ask - vi har inte
alls olika uppfattningar om vikten av att kunna välja skola just för att kunna
påverka skolans innehåll och skolans utveckling. Men för föräldrar som har
sina barn i en viss skola är det ett stort steg att byta skola därför att en del av
skolans verksamhet inte fungerar när man inte känner att man har den kon-
takt man borde ha. Det finns kanske annat - runt barnet - som fungerar; då
drar man sig för det.
Just av det skälet och för att trycka på de skolor där det inte fungerar och
där man inte vill ta ansvaret för att ge föräldrarna möjligheter att följa sina
barns skolgång borde man ändå reglera att den här möjligheten till infly-
tande skall finnas och att det skall finnas ett utrymme för det. T.o.m. rektors
informationsskyldighet föll bort när man i somras skrev om förordningen.
Det tycker jag är beklagligt. Men jag skulle fortfarande önska att statsrådet
ville tänka på de här sakerna, även från förordningssynpunkt.
Anf. 215 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag lovar att tänka på det - självfallet.
Det finns ett argument som vi inte har resonerat om här och som också
talar för att man måste titta närmare på den här saken, och det är den föränd-
ring som nu sker på skolområdet och som kan skapa konflikter därför att
man från skolans håll kan uppfatta att andra träder in på det professionella
området. Jag tror att avgränsningsfrågorna är väsentliga att reda ut - det
finns nog ganska mycket att göra på det området. Jag har som sagt förstått
frågan, och jag lovar att tänka på den.
Anf. 216 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Inte heller här har jag någon annan uppfattning än statsrå-
det - det är naturligtvis så att man måste se till varje parts roll i det hela.
Föräldrarna har sin roll, men de har också kunskaper, framför allt om sitt
barn men även om omvärlden runt skolan, som de kan tillföra skolan i ett
sådant här samarbete.
Det har betydelse för föräldrarna när de ser att deras åsikter och synpunk-
ter inte blir hörda av skolan. Att då bara tänka sig att de kan ta sitt barn ur
skolan är inte rätt metod - man måste ha en metod som gör det möjligt att
arbeta konstruktivt inom den skola där barnet finns.
Överläggningen var härmed avslutad.
41 § Svar på fråga 1991/92:260 om statens institut för handikapp-
frågor
Anf. 217 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att föreslå
åtgärder som möjliggör för statens institut för handikappfrågor i skolan
(SIH) att under våren 1992 bedriva sitt arbete utan allvarliga indragningar
av angelägen verksamhet.
Jag vill först erinra om att riksdagen fastställer en myndighets budgetra-
mar i huvudsak efter förslag av regeringen. De anvisade förvaltningsmedlen
utgör det utrymme inom vilken en myndighet har att planera sin verksamhet.
Beräkningen av en ny myndighets verksamhetsmedel präglas i viss mån av
osäkra antaganden. I SIHs fall var det dock i huvudsak en gammal verksam-
het, nämligen den regionala organisationen för pedagogiskt stöd till handi-
kappade elever, som tidigare tillhörde länsskolnämndernas verksamhetsom-
råde, och de fyra rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel, som tidigare
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
79
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
80
ingick i verksamhetsområdet för statens institut för läromedel. Medel för
detta överfördes ograverade. Därtill kommer resurser för de arbetsuppgifter
som tidigare utfördes inom skolöverstyrelsen (SÖ) som central förvaltnings-
myndighet och som nu tillkommer SIH. Dessa beräkningar grundade sig på
aktuella uppgifter av SÖ om resursåtgången. Jag har svårt att tro att denna
uppgift underskattades till en omfattning som enligt SIH motiverar en ök-
ning med 18 milj.kr., mer än en dubblering av förvaltningsmedlen.
Framställningen från SIH är i sedvanlig ordning under beredning i rege-
ringskansliet. Jag kan inte nu uttala mig om utgången av denna beredning.
Anf. 218 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Tack för svaret. Det är bra att skolministern är medveten om
att det finns en viss osäkerhet när man etablerar en ny myndighet. Vi har i
dagarna nåtts av en mycket stor oro från handikapporganisationernas sida
för att myndigheten inte skall ha utrymme att fullgöra sina viktiga uppgifter.
Jag tror visst att man har berett den nya myndigheten så långt det var möjligt
när man etablerade den, men det är en mycket spéciell myndighet med en
oerhört decentraliserad verksamhet som när det gäller administrativa funk-
tioner arbetar på ett nytt sätt.
När man hade upprättat en internbudget på myndigheten kom man in till
departementet med snabba signaler och med äskanden om medel till tilläggs-
budgeten. Det här kom inte med i tilläggsbudgeten. Det kan vara förklarligt
med hänsyn till regeringsskiftet. Det är dock viktigt att ni tar de behov som
finns och den oro som handikapporganisationerna känner på stort allvar.
Det är självfallet inte möjligt att här och nu pröva varje enskild post från
SIHs sida. Men jag vädjar till Beatrice Ask att hon skall ta till sig handikapp-
organisationernas oro och göra en mycket grundlig genomgång av de äskan-
den som kommer från SIH.
Jag blev litet orolig när Beatrice Ask i svaret sade att hon inte tror att be-
hovet är så stort. Jag tror inte att det viktiga är att tro något, utan att gå djupt
in i äskandena och den mycket angelägna verksamhet som handikappinstitu-
tet bedriver. Jag är säker på att det finns en beredskap i riksdagen för att
pröva tilläggsanslag om det visar sig vara nödvändigt.
Anf. 219 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det finns två problem i det här sammanhanget. Det ena är
naturligtvis de akuta bekymren som gäller innevarande år, och det andra är
om struktur och organisation i ett längre perspektiv har de rätta formerna.
Vi måste se till att vi på lång sikt får en budget som är anpassad efter den -
precis som Inger Lundberg säger - mycket viktiga verksamhet som institutet
bedriver.
På departementet arbetar man nu tillsammans med SIH för att se över det
hela. Jag grundar mitt svar delvis på detta arbete.
Det finns en oro ute bland handikapporganisationerna. Jag beklagar att
de enklaste små arbetsuppgifter inte skall kunna klaras av. Så får det natur-
ligtvis inte bli. Jag är övertygad om att det går att få en enighet kring att lösa
sådana problem. Vi lever emellertid i bistra tider även när det gäller dessa
viktiga verksamheter. Jag vill därför inte säga att oavsett vad man begär så
skall man fä allt. Det fungerar inte så. Men vi gör en mycket seriös genom-
gång, och jag kommer att göra vad jag kan. Jag anser att de handikappade
elevernas situation i skolan måste behandlas med största respekt och med
mycket stor kvalitet. Det har förts diskussioner där man bl.a. har tagit upp
svårigheterna med det fältarbete som bedrivs. Det får självfallet inte vara så
att handikappade elever inte får den hjälp de behöver. Det är den grundin-
ställningjag har när det gäller att arbeta med det problem som Inger Lund-
berg har tagit upp.
Anf. 220 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är bra att vi har samma grundinställning i dessa frågor.
Beatrice Ask. Om det ibland blir tufft i diskussionen med finansen, så hän-
visa till att det faktiskt är samhällsekonomiskt lönsamt att de handikappade
ungdomarna tidigt får ett sådant stöd att de sedan kan komma ut på den
öppna arbetsmarknaden och få ett värdigt liv. Sådant är också värt pengar
även om det inte syns på ett enskilt konto.
Jag tycker att det känns betryggande att ni med stort allvar går in och ser
över SIHs budget. Vi skall visserligen undersöka möjligheterna till bespa-
ringar inom all verksamhet, men var försiktiga när ni går in och analyserar
verksamheten på lång sikt. Denna verksamhet är socialt, humanitärt och
samhällsekonomiskt angelägen.
Anf. 221 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag tror inte att Inger Lundberg och jag har olika uppfatt-
ningar. Jag vill bara säga att man framför allt måste vara mycket vaksam när
man bygger upp en ny myndighet - vi har nu två på skolområdet - och hela
tiden fråga sig om man bygger upp en effektiv administration och organisa-
tion. Det är i första hand på det området som vi bör se till att vi har effektivi-
tet i den statliga förvaltningen, så att vi kan frigöra så mycket resurser som
möjligt för den egentliga kärnverksamheten, nämligen det direkta stödet till
handikappade elever och i viss mån till lärare och föräldrar.
Anf. 222 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill bara peka på - även om jag tror att statsrådet också
har tagit det till sig - att den här organisationen är uppbyggd så att den tunga
kärnan i verksamheten utgörs av konsulentverksamheten och läromedels-
produktionen. Det är de utåtriktade verksamheterna som går direkt till ele-
verna. Man har en förhållandevis mycket liten administration i Härnösand.
Denna administration har till uppgift att vara ett stöd för fältorganisationen.
Det är inte en stor samling byråkrater, utan vi talar om människor som job-
bar ute på fältet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
42 § Svar på fråga 1991/92:279 om de offentliga bidragen till skol-
eleverna
Anf. 223 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Ulrica Messing har frågat utbildningsministern vilka former
regeringen tänkt sig för att möjliggöra att de offentliga bidragen följer ele-
ven. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Det är alldeles riktigt som Ulrica Messing säger i sin fråga att regeringen
vill öka friheten för elever och föräldrar att välja skola.
De närmare formerna för detta är under beredning i regeringskansliet,
och regeringen avser att återkomma till saken i en proposition under våren.
Anf. 224 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaret på min fråga. Jag kan
i och för sig förstå att det kan vara svårt att berätta närmare om formerna.
Jag undrar dock om skolministern utifrån de diskussioner jag antar att rege-
ringen hade innan man skrev regeringsförklaringen, kan gå in på litet grand
av vad det kommer att innebära att de offentliga bidragen skall följa eleven.
Skall det t.ex. bli möjligt att komplettera dem själv med egna pengar? Skall
pengarna betalas ut direkt till eleven via en check eller kommer de att över-
föras till skolan? Har regeringen funderat vidare på detta?
Anf. 225 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag avser inte att gå in på några detaljer. Grunden för syste-
met är ändock riksdagens beslut. Riksdagen har nämligen beslutat att de
statliga medlen skall fördelas till kommunerna per elev. I detta skall det ingå
medel för elever oavsett om de har valt eller väljer en kommunal eller fristå-
ende skola. Det är något av grundstommen till det system man tänker sig.
I beslutet finns också formuleringar som gäller att kommunerna skall an-
vända de kommunala resurserna på samma sätt. Man skall behandla skolor
med olika huvudmän på samma sätt - pengarna skall följa med. Detta är
grunden, och sedan finns flera praktiska frågeställningar kring hur detta
skall konstrueras. Jag tror att vi i en proposition skall ange principerna. Vi
skall inte i detalj låsa vaije system. Det finns mycket tydliga skäl till att kom-
munerna också måste ha en möjlighet att anpassa sig efter lokala förhållan-
den.
Sedan vill jag bara kommentera Ulrica Messings fråga om man skall skicka
hem en check till föräldrarna för varje barn. Nej, naturligtvis skall man inte
göra det. Det är en missuppfattning. Många får nämligen för sig att när det
i debatten talas om en skolpeng, en skolcheck eller något annat begrepp är
det fråga om att man skall skicka hem en utbetalningsanvisning till folk. Men
det är ett gräsligt opraktiskt system både för myndigheter och för berörda
elever och föräldrar. Det viktiga är att man ser till att elever och föräldrar
får en möjlighet att aktivt välja skola och att den skolan får de resurser som
finns för eleven i fråga. Det är min grundinställning. Det gäller då att hitta
ett administrativt bra system, och sådana finns det många olika exempel på.
82
Detta är något som man naturligtvis får reda ut i en proposition eller åtmin-
stone i debatten kring den.
Anf. 226 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag uppskattar att skolministern svarade på frågan om skol-
checken. Jag är nämligen övertygad om att det skulle skapa en väldig byrå-
krati att skicka ut en sådan till var och en i familjerna. Det var därför positivt
att man inte har tänkt sig den formen.
Jag är positivt inställd till att eleverna skall få större möjligheter att välja
vilken skola de vill gå i. Det tycker jag är jättebra. Men jag ser också proble-
men som uppstår om fler elever söker sig till en och samma skola. En del
skolor kommer naturligtvis att vara populära under olika tider. Jag undrar
om skolministern eller regeringen har funderat på hur en eventuell uttagning
skulle gå till om det visar sig att det till en skola söker sig dubbelt så många
elever som vad skolan egentligen har möjlighet att ta emot.
Anf. 227 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jo, vi har funderat på den frågan. Riksdagen har beslutat att
vi nu på ett mycket dramatiskt sätt skall gå från ett skolsystem till ett annat,
och detta är också vad regeringen vill. Vi går nu ifrån ett ganska centraliserat
system med tyngdpunkten på kommunala skolor, som stöds i större utsträck-
ning än fristående skolor. När man i samband med detta ändrar på reglerna
för statsbidrag dyker det upp väldigt många praktiska och principiella frågor
rörande avgifter, intagning och mycket annat.
Intagningsfrågan är krångligare än att det bara gäller att hitta på en enkel
princip. Vi har redan i dag olika antagningsregler även till kommunala sko-
lor. Vi har musikskolor, där man kräver en viss musikalitet som grund för
intagning. Vi har skolor med speciell pedagogik som riktar sig till elever med
vissa speciella behov. Det finns en mängd sådana exempel.
Detta är just sådana frågor som skall utredas och tas upp i de propositioner
som kommer att läggas fram på detta område till våren.
Anf. 228 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tackar skolministern än en gång, och jag tar med mig de
svar jag har fått. Kanske får jag anledning att återkomma till den här frågan
när propositionen har lagts fram. Tack så mycket för svaren!
Överläggningen var härmed avslutad.
43 § Svar på fråga 1991/92:280 om gymnasiereformen
Anf. 229 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Ulrica Messing har frågat utbildningsministern om rege-
ringen avser fullfölja eller stoppa gymnasiereformen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kun-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
83
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
skaper skall reformeringen av gymnasieskolan och den kommunala vuxenut-
bildningen inledas läsåret 1992/93 och vara fullt genomförd läsåret 1995/96 i
den meningen att alla elever det läsåret skall tas in i de nya programmen.
Den kommun som så önskar och har möjlighet kan alltså ta in elever på
de nya programmen läsåret 1992/93.
Skolverket har i dagarna överlämnat förslag till utbildningsplaner för pro-
grammen för gymnasial utbildning och den grundläggande vuxenutbild-
ningen. Arbetet med kursplaner pågår inom skolverket.
Men tiden är pressad. Kursplaner skall bli klara till sista mars, och för
både kommuner och elever innebär detta en mycket snäv tidsmarginal. Jag
har därför stor förståelse för de kommuner som nu säger att de skyndar lång-
samt och utnyttjar den möjlighet reformen ger kommunerna att bygga ut i
egen takt.
Anf. 230 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Det glädjer mig att skolministern här redovisar att den bor-
gerliga regeringen vill fortsätta arbetet på gymnasiereformen då det gäller
att ge alla elever samma grund för utbildning efter gymnasiet. Jag tycker att
detta är en viktig reform, eftersom det innebär att alla får samma möjlighet
att senare i livet läsa vidare på högskolor eller universitet.
Om jag har tolkat svaret rätt innebär det att regeringen avser att se till
att de tvååriga gymnasielinjerna kommer att bli treåriga, vilket föreslogs i
gymnasiereformen.
Anf. 231 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Riksdagen har fattat beslut om gymnasiereformen, och det
är, som jag har redovisat i svaret, kommunerna som avgör i vilken takt denna
genomförs. Det är den grund det hela måste bygga på.
Sedan återstår arbetet med utbildningsplaner och kursplaner som måste
förfärdigas, och vi kommer också att få ett iäroplansarbete, som givetvis kan
påverka, men det blir inom de ramar riksdagsbeslutet har angett.
Anf. 232 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
84
44 § Svar på fråga 1991/92:281 om åtgärder mot främlingsfientlighet
bland ungdomar
Anf. 233 Statsrådet BEATRICE ASK (m);
Herr talman! Främlingsfientlighet bland ungdomar har diskuterats flera
gånger under hösten här i kammaren. I anslutning till den debatten har jag
sagt att det är viktigt att skolan inte accepterar en rå och främlingsfientlig
ton bland eleverna.
Jag har också tillsammans med skolverket konkret visat på det rikliga ma-
terial som faktiskt finns för att ge eleverna kunskaper i dessa frågor. Det är
ju ute i skolorna det viktigaste arbetet kan och måste göras.
Ulrica Messing har nu frågat mig vad jag och regeringen själva tänker göra
för att motverka rasism och främlingsfientlighet bland ungdomar.
För egen del vill jag först upprepa min åsikt att arbetet i skolan måste vara
tålmodigt med syfte att på sikt påverka normer och attityder. Ytliga akutåt-
gärder riskerar att aldrig nå fram till dem som verkligen berörs. Jag vet att
många lärare gör ett mycket engagerat arbete och har utvecklat goda meto-
der. Men det behövs också ett fortsatt stöd. Här skall vi på olika sätt förtyd-
liga både dagens läroplaner och framför allt de nya vi skall gå över till. I det
läroplansarbete jag skall ge nya direktiv till är en huvudlinje att förstärka
baskunskaperna, t.ex. i historia. Som jag ser det har de flesta ungdomar en
öppen och vidsynt inställning till sina medmänniskor och till omvärlden.
Men de behöver ofta få bättre kunskaper om vårt eget ursprung och vårt
kulturarv. Mycket av främlingsfientligheten kan säkert förklaras med att
många ungdomar vet för litet om dessa frågor.
Vad så gäller regeringen i övrigt finns det flera exempel på hur vi arbetar
med frågan. I morgon, den 11 december, har ungdomsministern tillsammans
med Barn- och ungdomsdelegationen inbjudit till ett seminarium om ung-
dom och främlingsfientlighet. En eftervalsundersökning av ungdomars syn
på bl.a. invandring och rasism redovisas, liksom slutsatser kring skolvalen.
Vid en presskonferens kommer sedan ungdomsministern att presentera un-
dersökningen och sina förslag till insatser mot främlingsfientlighet.
Dagen därpå har det särskilda sekretariatet vid kulturdepartementet för
invandrar- och flyktingpolitik inbjudit till en forskarträff, där temat är Ra-
sism och rasistiska organisationer i Sverige i dag. - Myt och verklighet.
Jag vill avsluta med att säga att det är vår uppgift som politiker att upp-
märksamma invandrar- och flyktingungdomarnas villkor. Ungdomskommit-
tén presenterade i augusti ett delbetänkande, Olika men ändå lika, på detta
tema. Betänkandet remissbehandlas nu och bereds därefter i civildeparte-
mentet. Regeringen återkommer till riksdagen med förslag i denna fråga,
och då får vi anledning att på nytt ta upp invandrar- och flyktingungdomar-
nas situation.
Anf. 234 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret på min fråga om regering-
ens åtgärder mot främlingsfientlighet bland ungdomar. Jag tycker att det är
positivt att regeringen och ungdomsministern har tagit initiativ till olika sitt-
ningar med ungdoms- och vuxenorganisationer för att försöka hitta en ge-
mensam linje och motarbeta negativa attityder. Jag är också medveten om
de diskussioner i detta ämne som tidigare har förts här i kammaren, men jag
tycker att ämnet är viktigt, och man kan nog debattera de här frågorna
ganska många gånger. Jag är nämligen övertygad om att alla behövs i arbe-
tet.
Men det är litet sorgligt att det hittills har tagits ganska få initiativ tillsam-
mans med de politiska ungdomsförbunden. Jag undrar om ungdomsförbun-
den med politisk anknytning kanske har spelat ut sin roll som opinionsbil-
dare eller aktiverare eller om det faktiskt under ganska många år har förts
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
85
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svarpå frågor
86
en kamp för att försöka avpolitisera samhället och sprida misstänksamhet
mot politiska förtroendeuppdrag och den politikerroll som finns.
Årets skolval pekar enligt min uppfattning ganska tydligt på att många ele-
ver och ungdomar framför allt röstar emot något, emot det etablerade och
emot det som är befintligt och för något nytt och inte lika stelt och kanske
rumsrent.
Min personliga uppfattning är att det visst är positivt att rektorer och lä-
rare arbetar mycket med dessa frågor ute på skolorna och att man också på
det sättet försöker ta diskussionen var den än dyker upp, i klassrum eller
utanför, för att på så sätt försöka agera förebilder i samhället. Men jag menar
att det inte riktigt räcker. Jag är övertygad om att vi som vuxna och som poli-
tiska företrädare tillsammans kan genomföra många många åtgärder.
Anf. 235 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag har inte anledning att ha synpunkter på de politiska ung-
domsförbundens roll och uppgifter i det här sammanhanget. Jag har viss er-
farenhet på området, och det är självklart att jag uppfattar att ungdomsför-
bunden gör ganska kraftfulla insatser. Men det är ett svårt klimat att arbeta
i när det gäller att skapa intresse kring politik. Den största insats som både
statsråd och riksdagsledamöter kan göra är att vara aktiva och delta i den
debatt som måste föras. När det handlar om invandrar- och främlingsfient-
lighet är det attityder som skall förändras. Jag kan tyvärr inte lägga fram en
proposition för riksdagen och säga att vi skall sluta med främlingsfientlighet
i alla hörn och kanter av Sveriges skolor. Det fungerar inte så.
Däremot tror jag att det är oerhört väsentligt att det är hög kvalitet på
undervisningen i historia, religionskunskap, samhällskunskap och mycket
annat, samt att man ställer ordentliga krav på arbetsklimatet i skolan. Där
kan vi med läroplan och mycket annat vidta åtgärder.
Jag vill tala om arbetsklimatet i skolan, därför att jag är helt övertygad om
att en del av det som uppfattas som främlingsfientlighet och tendenser till
rasism ute på skolorna handlar om ett ociviliserat uppträdande, om brist på
hyfs och ordning och att man har låtit det gå för långt. Råa kommentarer
eller bisarra skämt övergår lätt till något som enskilda individer uppfattar
som mycket besvärande och kan av andra tolkas på ett sådant sätt att det
skapar grund för dessa attityder. Därför är det viktigt att ställa sådana här
krav.
Jag ser därför att det är skolans uppgift att framför allt ge grundkunska-
perna och sätta ramar för den fostrande roll som skolan har. Sedan får vi
med liv och lust delta i den här debatten, som är oerhört central. Det är först
när vi får varje enskild medborgare att ta sitt medborgerliga ansvar i ett de-
mokratiskt samhälle som vi blir av med de här bekymren.
Anf. 236 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Skolministern och jag är helt överens om att vi alla måste
hjälpas åt att föra den här diskussionen var den än förekommer. Jag tror inte
att vi här i parlamentet kommer att vinna några stora segrar då det gäller att
motarbeta rasism och flyktingfientlighet.
Jag vill därför fråga om skolministern kan tänka sig att en del skolor är
inriktade på olika teman, t.ex. att en skola under en kortare tid arbetar pro-
jektlikt med flykting- och främlingsfientlighet.
Anf. 237 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är fullt möjligt för skolor att ta sådana initiativ inom de
ramar som finns i läroplan och annat. Det görs också på många håll.
Överläggningen var härmed avslutad.
45 § Svar på fråga 1991/92:252 om socialavgifterna och ideella för-
eningar
Anf. 238 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig vad regeringen avser att göra
för att skapa rättvisa och lika villkor för alla typer av ideella föreningar.
Enligt en bestämmelse i lagen (1981:691) om socialavgifter har arbetsgi-
varna generellt befriats från skyldigheten att betala avgifter på belopp under
1 000 kr.
När det gäller ersättningar från ideella föreningar till idrottsutövare var
enligt tidigare gällande praxis ersättningar som sammanlagt under ett år un-
dersteg ett halvt basbelopp undantagna från det underlag som ligger till
grund för beräkningen av den sjukpenning- och pensionsgrundande inkoms-
ten, och de var också undantagna från underlaget för arbetsgivaravgifter.
Denna praxis har efter skattereformen lagfästs.
Rent principiellt kan jag ha förståelse för uppfattningen att alla ideella för-
eningar bör behandlas på ett likvärdigt sätt. När det gäller idrottsrörelsen
har det ansetts att mindre ersättningar ofta har karaktär av rena kostnadser-
sättningar.
I sammanhanget kan nämnas att det ur arbetstagarens synpunkt torde
vara angeläget att alla inkomster, utöver schablonbeloppet på 1 000 kr., och
då även de som utges i samband med föreningsuppdrag fullt ut grundar rätt
till socialförsäkringsförmåner.
Vaije lösning som bygger på undantag från en huvudregel skapar i regel
problem. Ytterligare undantag måste därför noga prövas, och detta gäller än
mer i de fall frågan inrymmer en avvägning mellan olika intressen.
Anf. 239 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet Könberg för svaret. Jag blev inte så
mycket klokare av det. Jag har inte förstått om regeringen vill göra någon-
ting eller om den inte avser att göra någonting alls. Jag hade förväntat mig att
få reda på att regeringen avser att skapa rättvisa, antingen genom att utvidga
denna möjlighet till andra föreningar eller genom att föreslå ett borttagande
av idrottsrörelsens möjligheter att betala ut arvoden och ersättningar upp till
ett halvt basbelopp utan att behöva betala avgifter.
Jag måste fråga biträdande socialministern om det här svaret skall tolkas
så att regeringen inte tänker göra någonting alls, dvs. låta det vara som det
är i dag. Jag vill då fråga var rättvisan i ett sådant resonemang finns.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
87
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
88
Jag har haft mycket kontakter med Reumatikerföreningen i Stockholms
län, som för att kunna bedriva sin verksamhet försöker skaffa lotteriintäkter.
De kan inte själva stå i lotterikioskerna och måste av medicinska skäl anlita
andra personer. Det blir en ganska dyr historia för dem. Jag har svårt att se
på vilket sätt de skulle bedriva en sämre verksamhet än idrottsrörelsen. Det
gäller också andra föreningar, både i Stockholm och i andra delar av landet,
som trots att de bedriver en kombinerad idrottsverksamhet och annan verk-
samhet, t.ex. fritidsverksamhet av olika slag, inte heller omfattas av denna
möjlighet.
Jag tycker att den här frågan är så viktig för hela det ideella föreningslivet
att det vore tacksamt om vi kunde få ett klarläggande om regeringen tänker
göra någonting eller inte.
Anf. 240 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag är ledsen att Kent Carlsson inte är nöjd med mitt svar.
Det jag försökte redovisa i svaret var att det sedan länge har funnits en praxis
vad gäller idrottsrörelsen och dessa regler. Jag har antytt skälet till att man
har haft denna praxis. Jag har konstaterat att riksdagen relativt nyligen, dvs.
i samband med skattereformen, har beslutat sig för att lagfästa tidigare
praxis. Jag har anfört två skäl till detta. Det ena handlar om att det inte alltid
är önskvärt för den enskilde att han slipper få ett socialförsäkrings- och pen-
sionsskydd för de inkomster han har. Det andra är att man skall vara restrik-
tiv med att plussa på med ytterligare undantag.
Vad gäller själva tolkningen av detta har det inte ett dugg att göra med att
någon driver en sämre verksamhet, som Kent Carlsson nyss antydde, utan
det har att göra med de utgångspunkter som jag här har angett.
Vad sedan gäller reformplanerna på området bör mitt svar tolkas så att
regeringen inte har några omedelbara planer på att föreslå en ändring.
Anf. 241 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! I skattereformen, som beslutades här i riksdagen, sades det
att man skulle följa upp effekterna av den för folkrörelserna. Man skulle
t.ex. granska hur idrotts- och handikapprörelsen hade drabbats. Det visar
sig att bägge parter har drabbats av merkostnader genom skattereformen.
Det vore intressant att få reda på hur regeringen ser på den uppföljning som
riksdagen har beställt.
Jag måste få återkomma till rättvisan för föreningarna. Jag skall alltså
tolka svaret så att regeringen inte tänker göra några förändringar av nuva-
rande regler, och det innebär att idrottsföreningarna även fortsättningsvis får
avgiftsbefrielse upp till ett halvt basbelopp och att andra ideella föreningar,
inkl, handikapporganisationerna, får betala. Jag har mycket svårt att förstå
de olika värderingar som man på det sättet gör av de olika föreningarnas
verksamhet.
Anf. 242 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att Kent Carlsson skall tolka in något annat
än det jag säger. Jag sade att regeringen inte hade några omedelbara planer
på att föreslå ändringar på den här punkten. Vad gäller de uttalanden som
gjordes om att man skulle följa upp skattereformen skall det naturligtvis gö-
ras i enlighet med vad som har sagts. Det kan dock möjligen erinras om att
skattereformen har genomförts fullt ut fr.o.m. den 1 januari i år.
Anf. 243 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Även om ministern är en vältalare var det svårt att uttolka
exakt vad regeringen hade för avsikt att göra eller inte göra. Jag måste åter-
igen fråga om det skall tolkas så att regeringen inte tänker göra någonting
under överskådlig framtid i den här frågan.
Anf. 244 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Mitt svar på den punkten är, förhoppningsvis för sista
gången, att det inte föreligger några omedelbara planer. Skälet till att jag
säger det är att jag, då jag redovisar vad som är på gång inom regeringskans-
liet, så tydligt som möjligt bör markera för dem som frågar och för riksdagen
i dess helhet om det ligger några omedelbara ändringar på skrivbordet. I det
här fallet gör det inte det.
Anf. 245 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag konstaterar bara att den orättvisa som trots allt finns
mellan idrottsföreningar och andra ideella organisationer kommer att bestå,
och det är mycket synd.
Överläggningen var härmed avslutad.
46 § Svar på fråga 1991/92:256 om pensionstillskott
Anf. 246 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Barbro Sandberg har frågat mig om jag avser att ta initiativ
till att även de som inte begärde undantagande men inte heller betalat sina
avgifter skall få rätt till pensionstillskott.
När ATP infördes år 1960 gavs möjligheten att ställa sig utanför ATP-för-
säkringen för inkomster av annat förvärvsarbete än anställning. Denna möj-
lighet avskaffades dock fr.o.m. år 1982 för alla som är födda senare än år
1923.
Det fanns enligt pensionsberedningen år 1988 ca 23 500 personer som inte
betalat sina ATP-avgifter för inkomster av annat förvärvsarbete än anställ-
ning trots att de inte begärt något undantagande från ATP-försäkringen.
Av denna grupp pensionärer finns ett mindre antal som inte har pensions-
tillskott och inte heller omfattas av de förbättringar som riksdagen beslutade
om för de s.k. undantagandepensionärerna år 1990, dvs. i fjol.
Dessa pensionärers situation prövas inom ramen för den kartläggning av
pensionärernas levnadsvillkor som pågår och den KBT-översyn som sker och
som senare under 1992 kommer att beredas inom socialdepartementet.
Anf. 247 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag kan konstatera att det är
positivt till skillnad från det svar som jag fick av förutvarande socialministern
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Ingela Thalén, som inte ville vidta några åtgärder. Hon ansåg att hade man
begärt undantagande var det inte mer med det.
Jag hade självklart en baktanke med min fråga. Jag hoppades att jag skulle
få ett positivt svar denna gång. Det tycker jag att jag trots allt har fått.
Jag är övertygad om att Bo Könberg delar min uppfattning att även dessa
gamla skall få sin existens tryggad så att de slipper ekonomiska bekymmer
och får möjlighet att njuta litet av livet på sin ålders höst. Det är inte humant
när människor som har arbetat hela sitt liv skall tvingas att arbeta även efter
uppnådd pensionsålder för att över huvud taget kunna existera. Det finns
exempel på människor som är över 80 år och har bara 2 500 kr. i månaden i
pension. Det kan de inte existera på.
Vi vet även att dessa människor är mycket stolta. De har varit med om att
bygga upp den välfärd som vi har i dag. De går inte till socialförvaltningen
för att få socialbidrag, utan de sätter en ära i att klara sig själva. Därför fort-
sätter de att arbeta tills de stupar.
Enligt de uppgifter som jag har lär det röra sig om ganska få personer. Att
de skall få sitt pensionstillskott och sitt KBT låter positivt. Trots allt har de
arbetat, men de har inte haft möjlighet att betala den avgift som de har blivit
påförda. Jag hoppas att denna kartläggning inte skall ta alltför lång tid utan
att de skall hinna få sitt pensionstillskott och sitt KBT.
Anf. 248 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! För att ta det sista först vill jag säga att vi hoppas kunna klara
själva kartläggningen till mitten av våren. Det är inte fråga om någon lång-
halning eller något dragande i långbänk i den delen. Däremot vill jag ändå
markera, som jag har sagt i mitt svar, att frågan skall ses över och att vi kom-
mer att återkomma till den. Det innebär inget definitivt löfte om någon änd-
ring på denna punkt. Jag kan ändå nämna att pensionsberedningen när den
tog upp undantagandepensionärerna gjorde en bedömning av vad det skulle
kosta att göra denna ändring för dem som inte har betalt sin avgift. Det hand-
lar om kostnadsökningar på ca 60 milj.kr. Det rör sig alltså inte om helt obe-
tydliga belopp.
Anf. 249 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att det skall vara så särskilt svårt att konsta-
tera varför man inte har betalt. Det kan vara människor som har haft en rö-
relse som inte har givit ett sådant överskott att de har haft möjlighet att be-
tala och som är mycket gamla. Självklart tycker jag att de som av andra orsa-
ker har underlåtit att betala sina avgifter får stå sitt kast. Jag hoppas ändå
att just dessa mycket gamla människor skall få sitt pensionstillskott så att de
slipper gå till socialförvaltningen.
Anf. 250 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag är inte fullt säker på att det går att utskilja dessa grupper
från varandra. Jag tror att det i denna grupp finns även personer som hade
kunnat betala sin avgift. Barbro Sandberg har som vanligt en mycket männi-
skovänlig utgångspunkt, när hon utgår från att det i samtliga fall skulle röra
90
sig om människor som inte har haft denna möjlighet. Problemet med denna
grupp är att det finns människor av båda typerna.
Anf. 251 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! I den utredning som gjordes om undantagandepensionä-
rerna framkom att vissa av dem hade en mycket god ekonomi. Förvisso finns
det människor som har ordnat detta på egen hand. Jag hoppas att man när
man gör denna kartläggning skall få fram just dem som inte har en god eko-
nomi. De kan inte vara så många. Där skulle man kunna åstadkomma en
förbättring.
Anf. 252 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Den kartläggning som vi vidtar syftar till att undersöka vilka
pensionärer i Sverige som har det sämst och vilka orsakerna härtill är. Vi
skall ha det såsom underlag för förbättringar. När undantagandepensionä-
rerna är avklarade, är det givet att den nu nämnda gruppen kommer att fin-
nas med i denna genomgång.
Överläggningen var härmed avslutad.
47 § Svar på fråga 1991/92:262 om den psykiatriska vården
Anf. 253 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka planer regeringen har för
att skapa flexibla, individanpassade lösningar inom den psykiatriska vården.
Den pågående psykiatriutredningen (S 1989:01) har under sitt kartlägg-
ningsarbete visat på betydande brister vad gäller ansvarsförhållanden och or-
ganisation av service, stöd och vård till psykiskt störda personer. Utred-
ningen har också nyligen i ett delbetänkande Stöd och samordning kring psy-
kiskt störda - ett kunskapsunderlag, SOU 1991:88, redovisat en stödform
som på ett bredare sätt söker hantera de nya förutsättningar satsningen på
öppna vårdformer inom psykiatrin givit. Denna stödform har utvecklats och
etablerats i länder som legat före oss i denna utveckling. Jag vill dock poäng-
tera att psykiatriutredningen ännu inte tagit ställning till om och i vilken form
en eventuell sådan stödfunktion bör införas i Sverige. Utredningen förväntas
komma med sitt slutbetänkande vad gäller de vuxna psykiskt störda före ut-
gången av juni månad 1992.
Mitt svar till Göte Jonsson blir därmed att regeringen i första hand avvak-
tar psykiatriutredningens förslag. Efter remissbehandling av utredningens
slutbetänkande avser jag att föreslå regeringen att till riksdagen lägga fram
en proposition om den psykiatriska vården.
Jag vill också erinra om att det särskilda stimulansbidraget om 400 milj.kr
för budgetåret 1991/92 för att påskynda utvecklingen av gruppboende inom
kommunerna och landstingen, som beslutades i samband med den s.k.
ÄDEL-reformen, även kan användas till gruppboende för psykiskt störda
personer. Motsvarande bidrag avses utgå under de följande fyra budgetåren,
varför sammanlagt 2 000 milj.kr. kommer att avsättas för detta ändamål.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
91
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
92
Anf. 254 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Orsaken till att
jag ställde den är det faktum att väldigt många människor inom psykiatrin
har det mycket svårt i dag. De skickas hem från s.k. institutioner eller från
avdelningar vid psykiatriska kliniker. I väldigt många sammanhang skickas
de hem till ingenting. Det är tyvärr ett faktum. Vi har sett många larmrap-
porter om detta, inte minst under den gångna sommaren och hösten.
Jag är bekymrad över att vi i samband med en förändring av psykiatrin och
även när det gäller omvårdnadsfrågorna i övrigt för närvarande avhänder oss
nödvändiga vårdresurser inom ramen för enskilda sjukhem och inom ramen
för sjukhem och omsorgshem i olika boendeformer. Jag skulle därför önska
att statsrådet tog initiativ i en vidare mening och inte enbart hänvisar till psy-
kiatriutredningen. 1992 kommer att bli ett stragegiskt mycket viktigt år när
det gäller omdaningen på dessa områden, bl.a. beroende på förändringarna
inom ramen för ÄDEL-reformen i och med att vi får ett ändrat huvudman-
naskap beträffande väsentliga delar av just dessa boendeformer.
Det vore bra om statsrådet tog initiativ till att omedelbart se över möjlig-
heterna att agera i detta skede. Vi får rapporter om t.ex. att avtal med en-
skilda sjukhem upphör i samband med ÄDEL-reformens förändringar.
Detta är saker som sker just inom ramen för den osäkerhet som råder i dag.
Det finns en stor risk för att patienterna och de svagaste grupperna drabbas
i en sådan här förändringsprocess. Därför ser jag det som väldigt angeläget
att vi skyndar långsammare när det gäller avinstitutionaliseringen. Vi har i
dag ingen beredskap inom ramen för de öppna vårdformerna.
Anf. 255 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Göte Jonsson tar upp utomordentligt angelägna frågor. I ett
läge där vi har tillsatt en statlig utredning, som just skall se över förhållan-
dena och lämna underlag för vad vi skall göra, är det en rimlig hanteringsord-
ning att utredningen får arbeta klart, om den inte har en mycket lång tidsplan
framför sig. Nu har utredningen inte det. Vi har efter valet gjort vissa per-
sonförändringar i kommitténs ledning med anledning av valutslaget. Vi ville
ha en ledning, som var hämtad från samma håll som den regering som fram-
gick ur valutslaget. Ändå har man försäkrat mig att man kommer att bli klar
till sommaren med dessa uppgifter.
När det gäller förändringarna i samband med ÄDEL-reformen, som ju
träder i kraft den 1 januari 1992, har socialstyrelsen ett permanent uppfölj-
ningsuppdrag och kommer att följa utvecklingen. Sedan är det naturligtvis
en uppgift för alla som arbetar i kommuner och landsting att se till att denna
grupp människor får en så god omvårdnad och vård som möjligt.
Anf. 256 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag är medveten om dessa frågeställningar i samband med
ÄDEL-reformens förändringar. Problemet, som jag ser det, är att vi fortfa-
rande har signaler från detta hus och från den tidigare regeringen om att vi
måste påskynda avinstitutionaliseringen. Vi moderater har under hela 1980-
talet varnat för effekterna av en för snabb avinstitutionalisering. Tyvärr har
vi fått rätt. Vi ser nu effekterna av att det har gått för snabbt och att vi inte
har haft resurser att möta behoven av öppnare boendeformer. Därför borde
statsrådet och regeringen se på förutsättningarna för de beslut som i detta
hus har fattats beträffande avinstitutionaliseringen och studerna de följder
som vi får genom detta förhållande. Jag är inte säker på att det är klokt att
gå så långt som nuvarande beslut ger möjlighet till. Vi måste i stället göra en
avstämning också när det gäller själva principen för avinstitutionaliseringen.
Anf. 257 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Om jag något går in på den större fråga som finns invävd i
detta, nämligen frågan om den allmänna utvecklingen av psykiatrin i boen-
deformerna, vill jag gärna understryka att den utveckling som har skett och
sker i riktning bort från de stora institutionerna är en i allt önskad utveckling.
Det som då har brustit har att göra med att det inte har skett i den takten att
man har kunnat skapa nya former. Jag tror att var och en som har haft möj-
lighet att komma i kontakt med äldre psykiatriska institutioner uppfattar de
nya formerna såsom helt överlägsna.
Huvudpunkten är det som Göte Jonsson tog upp i sin fråga: Har man kla-
rat av att åstadkomma nya former? Svaret är att det har skett på ett sätt som
inte har varit tillfredställande. Jag vill dock markera att själva utvecklingen
som sådan går åt rätt håll.
Anf. 258 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning när det gäller de stora insti-
tutionerna. Men tyvärr avvecklas i dag också mindre s.k. institutioner och
sjukhem inom psykiatrin, där man faktiskt lever under väldigt familjära for-
mer. Man flyttar patienterna mot deras vilja in i nya boendeformer, s.k.
gruppboende, som kanske egentligen ändå inte ger någon kvalitetsförbätt-
ring när det gäller den totala livsmiljön för patienterna. Vi har sett otaliga
exempel på detta. Därför anser jag att man också måste se till grunderna för
hur besluten har fattats.
När det gäller de stora institutionerna delar jag helt statsrådets uppfatt-
ning. Vi skall givetvis inte gå tillbaka till den formen av institutionsboende.
Till sist vill jag fråga: När tror statsrådet att det kommer ett förslag från
psykiatriutredningen på denna punkt? Jag är mycket bekymrad och oroad
över vad som kommer att hända under 1992.
Anf. 259 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Med den tidsplan som finns för psykiatriutredningen är min
bedömning att riksdagen bör kunna fatta beslut under våren 1993.
Överläggningen var härmed avslutad.
48 § Svar på fråga 1991/92:270 om familjebidragen till värnpliktiga
Anf. 260 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen kommer att
presentera ett förslag som undanröjer diskrimineringen av homosexuella
samboende vid bidragsgivning inom totalförsvaret.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
94
Samtidigt med att lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersätt-
ningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret utfärdades beslutade rege-
ringen en förordning med bestämmelser om familjebidrag. Både lagen och
familjebidragsförordningen (1991:1492) träder i kraft den 1 januari 1992.
I familjebidragsförordningen sägs att bestämmelserna om maka i förord-
ningen också gäller för make och för person som den tjänstepliktige lever
tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. I förordningen
görs alltså ingen skillnad mellan homosexuella sambor och heterosexuella
sambor.
Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Jan Jen-
nehag i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 261 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Det är glädjande att
höra att försvarsministern uppenbarligen anser att äktenskapsliknande för-
hållanden också skall inkludera homosexuella sambor. Frågan är bara om
den gängse uppfattningen att äktenskapsliknande förhållanden bara skall
gälla heterosexuella förhållanden är undanröjd i och med detta uttalande i
en frågedebatt.
Det hade varit välgörande att i formuleringen i förordningen få detta klar-
gjort, så att det inte hade rått något tvivel inför framtiden. Då är min följd-
fråga till försvarsministern: Är försvarsministern beredd att göra texten i för-
ordningen tydligare än den är i dag, så att det klart framgår att också homo-
sexuella sambor inkluderas i familjebidragsförordningen?
Anf. 262 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag har redogjort för innebörden i de bestämmelser som
kommer att träda kraft vid årsskiftet. Sedan ankommer det på riksförsäk-
ringsverket att utfärda anvisningar om hur bestämmelserna skall tolkas. På
den punkten finns det anledning att vänta och se hur riksförsäkringsverket
agerar.
Anf. 263 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tycker att regeringens uttalanden i fall av den här typen
bör vara så tydliga att beröda myndigheter inte skall behöva tveka om saken,
och att regeringen inte heller skall vänta och se hur myndigheten kommer
att tolka det som regeringen har uttalat. Det vore bra om frågan redan från
början hade varit tydlig.
Läget är nu som det är, texten är skriven och förordningen träder i kraft
den 1 januari. Anvisningarna kommer, och i det stycket får vi se vad myndig-
heten kommer att göra. Jag utgår ifrån att om man särskiljer homosexuella
sambor kommer regeringen att agera.
Anf. 264 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Ännu har varken lagen eller familjebidragsförordningen
trätt i kraft. Ikraftträdandet sker vid årsskiftet. Det finns därför anledning
att något avvakta hur det hela kommer att fungera.
Det är inte alldeles enkelt att utfärda anvisningar på det här området. Det
måste röra sig om vissa former av relationer som kan beskrivas som varaktiga
och av viss karaktär. Detta är en mycket grannlaga uppgift, herr talman. Det
är därför rimligt att berörd fackmyndighet får göra en bedömning.
Anf. 265 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! När det gäller relationers varaktighet och karaktär, menar
jag att det i det här fallet inte är fråga om huruvida det är ett heterosexuellt
förhållande eller ett homosexuellt förhållande. Det är det som är knäckfrå-
gan.
Jag tycker att försvarsministern har missat tillfället att vara mycket tydlig.
Det som kan bli myndigheternas reaktion lämnar fortfarande utrymme för
att äktenskapsliknande förhållanden bara skall gälla heterosexuella förhål-
landen.
Anf. 266 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Som jag sade är detta inte alldeles enkelt. Det kan knappast
vara försvarsdepartementets uppgift att göra tolkningar på ett område som
ju rör en hel del andra departement än just försvarsdepartementet.
Jag har ändå upplyst om att lagstiftningen och den förordning som nu skall
träda i kraft inte gör någon skillnad mellan homosexuella förhållanden och
heterosexuella förhållanden. Det ankommer på vederbörande fackmyndig-
het att utfärda anvisningar. Jag tycker att det är en rimligt handläggningsord-
ning. Vi får hoppas att detta löses på ett tillfredsställande sätt, i annat fall
finns det självfallet anledning att återkomma i frågan.
Anf. 267 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse den avslutande meningen
om att det kan finnas anledning att återkomma, om homosexuella sambor
och heterosexuella sambor inte jämställs i familjebidragsförordningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
49 § Svar på fråga 1991/92:237 om reglerna för fastighetstaxering
Anf. 268 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Rune Thorén har frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärd
för att de regler som avsetts gälla bostadshus med tomtmark på jordbruksfas-
tighet också skall tillämpas vid fastighetstaxeringen.
Först vill jag göra ett klarläggande.
Rune Thorén anger i sin fråga att hus och tomtmark på jordbruksfastighet
enligt reglerna vid fastighetstaxeringen skall brytas ut och taxeras på likvär-
digt sätt som övriga villafastigheter. Detta är dock en sanning med modifika-
tion. Småhuset med tillhörande tomtmark skall ofta ingå i lantbruksenheten.
Detta gäller om huset ligger i anslutning till lantbruksenhet som omfattar
minst 5 hektar produktiv mark och huset behövs som bostad i lantbruket.
Det är således först efter en prövning av om dessa förutsättningar är för han-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
95
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
den som ett småhus eventuellt bryts ut från lantbruksenheten för att värderas
som egen taxeringsenhet.
Rune Thorén redovisar i ett exempel två bostadshus som i storleks- och
standardhänseende är ungefär likvärdiga men som åsatts olika taxeringsvär-
den. Det ena huset är en vanlig villa, det andra är beläget på en jordbruksfas-
tighet. Bostadshuset på jordbruksfastigheten uppges ha ett 120 000 kr. högre
taxeringsvärde. Jag förmodar att värdet på det sistnämnda huset endast är
en preliminär beräkning, eftersom lantbrukstaxeringen sker först nästa år.
Taxeringsvärdet på jordbruksfastigheten har varit oförändrat sedan före-
gående allmänna fastighetstaxering som skedde år 1981, dvs. för snart tolv
år sedan, såvida inte särskild fastighetstaxering skett. Justeringar har där-
emot skett för hyreshusen och småhusen år 1988 resp, år 1990. När nu även
lantbruken taxeras nästa år har således samtliga fastighetskategorier värde-
rats enligt det nya systemet.
Den skillnad i taxeringsvärde som kan förväntas för husen i Rune Thoréns
exempel torde främst bero på att värderingen görs vid olika tidpunkter i den
uppdelade fastighetstaxeringen. För de vanliga småhusen ligger prisnivån år
1988 till grund för taxeringsvärdena, och för småhus på lantbruksenheter är
det prisnivån år 1990 som är avgörande. Principiellt är det i övrigt ingen skill-
nad i värderingen mellan småhus inom resp, utanför lantbruksenheter.
Som jag har nämnt i annat sammanhang kommer bostadsbeskattningen
att tas upp i samband med att vissa utredningsförslag läggs fram under nästa
år. Det kan då finnas anledning att också beröra effekterna av de olika värde-
ringstidpunkterna vid fastighetstaxeringen.
Anf. 269 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Anledningen till min fråga är att det
finns en oro och att man upplever det som att det fastställs olika taxerings-
värden.
Jag har nu fått statsrådets svar. Jag noterar särskilt att statsrådet poängte-
rar att det inte skall vara någon skillnad mellan värdering av småhus, och att
statsrådet är beredd att, i samband med de utredningsförslag som kommer
att läggas fram, beröra effekterna av de olika värderingstidpunkterna vid
fastighetstaxeringen.
Jag har på den här korta tiden inte hunnit att se om det finns flera orsaker
eller om det är på det sättet som statsrådet påpekade. Är det så, är jag fullt
nöjd med svaret.
Anf. 270 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Enligt de bedömningar som vi har kunnat göra är det dessa
faktorer som har skapat problemet. Vi tänker, som sagt, följa frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
96
50 § Svar på fråga 1991/92:257 om kostnaderna för drift och under-
håll av slott m.m.
Anf. 271 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Gustaf von Essen har frågat mig om regeringen avser att
återinföra avdragsrätten för kostnader för drift och underhåll av kulturhisto-
riskt värdefulla herrgårdar och slott.
I regeringens proposition Skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/92:60) läm-
nas förslag på skatteområdet för att stimulera små- och nyföretagandet. För-
slaget innebär viktiga förbättringar för ägare till jordbruksfastigheter med
herrgårdsbyggnader.
Regeringen har i propositionen aviserat ytterligare förändringar för att
främja företagandet. I samband med det arbetet kommer även de problem
som Gustaf von Essen tagit upp att behandlas. Det är angeläget att dessa
frågor får en lösning. En väg är att återinföra avdragsrätten för kostnader
för drift och underhåll. Även andra lösningar kan finnas för att förbättra vill-
koren för dessa byggnader.
Anf. 272 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Jag vill varmt tacka statsrådet Bo Lundgren för svaret, som
jag tycker är mycket positivt och hoppingivande.
Underhåll och drift av herrgårdar och slott kostar ofta pengar, inte bara
150 000-500 000 kr., en kostnad som numera skall betalas med beskattade
pengar. På sikt är detta naturligtvis en orimlighet, såväl ekonomiskt för dessa
ägare/brukare som långsiktigt för den kulturhistoriska utvecklingen.
Det synsätt som nu råder är felaktigt. Man betraktar dessa huvudbyggna-
der enbart som en privatbostad. Så är ju inte fallet, utan dessa byggnader är
någonting mera än bara en privatbostad. Därför borde man ta hänsyn till
detta när man utformar skattereglerna. I det här fallet har man olyckligt
hamnat mellan två stolar i samband med den stora skattereformen.
Svaret ger mig en anledning att tolka statsrådet så, att man i fortsättningen
kan förvänta sig att dessa byggnader skall betraktas som näringsfastigheter,
och inte som privatbostäder.
Anf. 273 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det finns i och för sig ingen anledning att övertolka det som
jag säger. Det sätt på vilket man betraktar fastigheterna kan diskuteras. Det
viktiga är ju att de kulturminnesmärken som finns kan bevaras och skötas på
ett rimligt sätt. Det är därför som frågan om drift och underhåll måste hante-
ras. Själv ser jag många fördelar med att följa den väg som har anvisats bl.a.
av den utredning som har lagt fram sitt förslag. Det finns en del praktiska
och tekniska problem i det sammanhanget. Som Gustav von Essen säkert är
medveten om bereds frågan för närvarande i regeringkansliet. Jag hoppas
att så snart som möjligt kunna få fram en lösning av problemet.
Anf. 274 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Jag har ingenting mer att tillägga. Jag tycker att svaret var
mycket positivt. De personer som är ägare/brukare av sådana kulturfastighe-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
ter som vi nu talar om har stora förväntningar på att det så småningom skall
bli en förbättring.
Överläggningen var härmed avslutad.
51 § Svar på fråga 1991/92:266 om avskaffande av den s.k. flyttskat-
ten
Anf. 275 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Oskar Lindkvist har frågat mig när riksdagen kommer att
föreläggas ett förslag om ”flyttskattens” avskaffande.
Jag har i olika sammanhang sagt att det är regeringens ambition att undan-
röja reavinstbeskattningen vid bostadsbyten, den s.k. flyttskatten. Frågan
om när en sådan lagstiftning skulle kunna träda i kraft diskuterades för en
tid sedan i pressen. Med anledning av de spekulationer som då förekom
framhöll jag i ett uttalande i slutet av oktober att frågan är tekniskt kompli-
cerad och att ett underlag för regeringens ställningstagande inte kan före-
ligga förrän tidigast under våren 1992. Jag framhöll vidare att ett beslut i frå-
gan givetvis måste ses mot bakgrund av den statsfinansiella situationen som
för närvarande gör det nödvändigt att prioritera direkt tillväxtbefrämjande
skattesänkningar. Jag påpekade avslutningsvis att det inte är möjligt att
slopa ”flyttskatten” för inkomståret 1992.
Jag har i dag inte anledning att göra någon annan bedömning, och det är
därför heller inte möjligt att besvara frågan om när riksdagen kommer att
förläggas ett förslag i ämnet.
Anf. 276 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Bo Lundgren för svaret på min fråga.
Orsaken till att jag ställde frågan var att moderaterna och Bo Lundgren på
vårkanten 1991 mycket energiskt drev frågan om att lösa problemet med
flyttskatten.
Enligt riksdagsprotokollet poängterade då Bo Lundgren att flyttskatten
var destruktiv, att den drabbade barnfamiljer, att den drabbade människor
som måste byta bostad i samband med byte av arbete och att flyttskatten
var en orättvisa som måste elimineras. Valrörelsen kännetecknades i mycket
stora drag av att moderaterna hade en framförhållning när det gällde att lösa
problem i det svenska samhället. En av uppgifterna var alltså att lösa frågan
om flyttskatten.
Det som nu är kvar av dessa mycket stolta deklarationer är ju att statsrådet
Lundgren, om jag uppfattade svaret rätt, nu inte kan ge något besked, vare
sig om det kommer något förslag om en flyttskatt eller - om tanken att lösa
frågan finns kvar - när ett sådant förslag skall föreläggas riksdagen. Det enda
vi får veta är att det inte heller kommer något förslag under 1992. Det är då
självklart att parterna på bostadsmarknaden, framför allt de som är bero-
ende av ett besked, undrar vad moderaternas löfte om att lösa frågan om
flyttskatten var värt.
98
Anf. 277 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! När jag läste den fråga som Oskar Lindkvist ställde till mig
blev jag glad. Jag märkte att Oskar Lindkvist agerade på ett sätt som vore
han moderat - det var kanske ett olycksfall i arbetet. Det gläder mig att
Oskar Lindkvist enligt frågan tydligen anser att man bör slopa flyttskatten.
Det fanns tidigare en uppskovsmöjlighet som undanröjdes av den social-
demokratiska regeringen med hjälp av den majoritet i riksdagen som man
skapade för detta åtagande. Då uppstod de problem som vi pekade på i val-
rörelsen. Vi har ambitionen att göra en förändring, men man skall inte införa
det gamla uppskovsförfarandet, eftersom reavinstskattesystemet numera är
något annorlunda. Det finns två olika regler som kan användas i samman-
hanget. Det gäller då att man ser till att få fram ett förslag som är tekniskt
gångbart, som fungerar tillfredsställande och som ger åsyftat resultat och att
man självfallet, eftersom socialdemokraterna dessutom ställde till med ett
mycket stort budgetunderskott, ser till att väga detta mot det utrymme som
kan finnas vid den prioritering som måste göras med besvärliga statsfinanser
som följd. Det som jag har sagt är att jag inte ser några möjligheter att ge-
nomföra en sådan förändring under inkomståret 1992.
Anf. 278 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Det är på det sättet, statsrådet Bo Lundgren, att jag i dag
står här som företrädare för dem som har trott att moderaterna skulle lösa
en fråga, i detta fall frågan om flyttskatten. Det är ju ingen hemlighet att det
gavs vissa förväntningar om att moderaterna skulle ha ett förslag som också
retroaktivt skulle gälla för 1991. Det är inte heller någon hemlighet att social-
demokraterna och moderaterna hade olika meningar i denna fråga. Vi såg
nämligen mycket stora svårigheter när det gällde att lösa frågan om flytt-
skatten. Men eftersom ni drev frågan och trodde att ni hade en lösning fanns
det vissa förväntningar om att det skulle vara just Bo Lundgren i egenskap
av statsråd som skulle genomföra denna uppgift. Och jag talar på uppdrag
av de väljare som trodde att ni skulle lösa frågan om flyttskatten.
Anf. 279 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är klart att det är trevligt om Oskar Lindkvist påtar sig
rollen att företräda de väljare som vill driva en annan skattepolitik än den
som han själv stod för i valrörelsen. Oskar Lindkvist röstade nämligen här i
riksdagen för att man skulle ta bort den uppskovsmöjlighet som gjorde att
vi inte hade någon flyttskatt. Det var ju Oskar Lindkvist som såg till att öka
bostadsbeskattningen totalt. Och effekterna av detta har vi sett på hyresni-
våer och annat. Det är Oskar Lindkvist som har drivit en bostadspolitik som
har lett till kraftigt stegrade byggkostnader och därmed kapitalslöseri i Sve-
rige. Denne Oskar Lindkvist har nu ändrat uppfattning helt, och det gläder
mig.
Jag kan till Oskar Lindkvist säga att de förväntningar människor har på att
jag som ansvarig för skattefrågor i regeringskansliet skall lösa detta problem
kommer jag också att kunna motsvara.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
99
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Anf. 280 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Det är ett litet arv från Bo Lundgrens tid i moderata ung-
domsförbundet att han går in i en debatt med diverse beskyllningar mot sin
motståndare och det parti som motståndaren företräder.
Vi har inte fört en dålig bostadspolitik. Vi har fört en bra bostadspolitik.
Men vi har inte haft någon lösning på frågan om flyttskatten. Men ni hade
en lösning av denna fråga. Därför anser jag att det är riktigare att man kräver
av er att ni nu löser denna fråga.
Svaret säger ju ingenting. Det finns inte ett enda ord, en enda mening eller
ett enda stycke som ger förväntningar om att ni tänker infria de löften som
ni gav i valrörelsen. Ni lurar massor av människor som har avstått från att
lösa sin bostadsfråga, just därför att ni har lovat att göra det.
Anf. 281 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att vi tidigare hade ett system
med uppskovsrätt. Detta system avskaffades av Oskar Lindkvist och andra
socialdemokrater. Det fanns i det dåvarande systemet en möjlighet som av-
skaffades. Med det nya system som nu finns gäller det att plocka fram en
tekniskt hållbar lösning. Det kommer vi också att göra. Min ambition är att
slopa flyttskatten. Om Oskar Lindkvist har samma ambition tycker jag att
det är bra. Då får vi en bred majoritet för ett sådant förslag också i riksda-
gens kammare. Socialdemokraternas tidigare historik på detta område är
inte särskilt lysande.
Det är naturligtvis rimligt att man i detta sammanhang också ser på den
bostadspolitik som ni har fört och konstaterar att den har kostat svenska fol-
ket väldigt mycket i form av regleringar och annat som har höjt byggkostna-
derna mer än nödvändigt. Man betalar ju även bostadssubventionerna, som
har ökat explosionsartat, genom skattsedeln.
Anf. 282 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Vi kommer inte längre i denna debatt. Slutsatsen är att det
som Bo Lundgren sade den 19 mars 1991 i riksdagen var att allt det som var
förknippat med flyttskatten skulle bort. Systemet skulle ändras, och det
skulle läggas fram förslag. Det var litet tekniskt komplicerat, men modera-
ternas uppfattning var ändå att denna fråga skulle lösas.
Nu sitter moderaterna i regeringen. Nu är det massor av människor som
trodde att ni skulle lösa denna fråga. Vi har tvivlat på att ni skulle ha möjlig-
het att göra det, och vi fick rätt.
Jag ställde denna fråga därför att man faktiskt skall hålla sina löften till
dem som man har gett förväntningar i valrörelsen. Och ni är alltså skyldiga
massor av människor ett besked. Och beskedet i dag är alltså helt negativt
rakt igenom.
Anf. 283 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det besked som jag ger nu och som jag har gett tidigare och
som utgår från mina uttalanden såväl i mars i riksdagen som i andra samman-
hang är att ambitionen är att flyttskatten skall slopas. Det som socialdemo-
100
kraterna har genomfört innebar däremot att man fick en flyttskatt som gällde
tvärs igenom.
Överläggningen var härmed avslutad.
52 § Svar på fråga 1991/92:267 om bostadsfinansieringen
Anf. 284 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Oskar Lindkvist har frågat mig om regeringen avser att före-
lägga riksdagen förslag om att de av riksdagen i december beslutade reglerna
om bostadsfinansieringen skall gälla både år 1992 och år 1993.
Bakgrunden till frågan är Oskar Lindkvists farhåga att riksdagen i decem-
ber 1992, liksom i december 1991, kommer att fatta beslut som skall träda i
kraft ca 14 dagar efter beslutet.
Jag kan hålla med om att den tidsram som regeringen har satt för att utar-
beta ett nytt system är snäv. Det är dock nödvändigt att snabbt ta ställning
till den omläggning av bostadsfinansieringen som måste genomföras under
1990-talet för att även bostadssektorn skall kunna bidra till en ekonomisk
utveckling som ger tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. Den hittills-
varande bostadsfinansieringen har motverkat sparande, spätt på byggkost-
nadsutvecklingen och avskärmat hushållen från effekterna av nödvändiga
ekonomisk-politiska åtgärder.
Arbetet med omläggningen kommer mot denna bakgrund att bedrivas
mycket skyndsamt, och jag räknar med att huvudlinjerna i ett nytt finansie-
ringssystem skall kunna presenteras redan om några månader.
Anf. 285 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Nu är vi inne på en av de
mest centrala frågorna när det gäller bostadsfinansieringen.
Den 13 december 1990 fattade riksdagen ett beslut om räntelån. Det
skulle träda i kraft den 1 januari 1992. Man hade alltså drygt ett år på sig att
projektera för en ny bostadsfinansiering. Och det hade pågått en lång debatt
dessförinnan. Parterna på marknaden, inkl, arkitekter, projektorer, byggare
och naturligtvis även jobbare, var inställda på att finansieringsfrågan var
ordnad.
Nu har den nya regeringen både i sin regeringsförklaring och i en proposi-
tion sagt att räntebidragen skall finnas även i fortsättningen. Men problemet
är att det gäller för 1992. Helt plötsligt har vi alltså fått ett läge som innebär
att vi i stället för att ha en långsiktig finansieringsplanering har en ettårig
planering framför oss. Och det värsta är att inte ens Bo Lundgren i sitt svar
kan ge besked om vad regeringen skall göra för 1993. Det är alltså vad som
gäller nu, och det går rykten om att det skall tillsättas en utredningsman,
men det står ingenting om detta i svaret. Om så skall ske skall det ju också
göras en utredning, och förslaget skall gå ut på remiss. Jag räknar med att
man kan få en debatt om detta i riksdagen tidigast hösten 1992. Det är alltså
vad parterna på arbetsmarknaden har att rätta sig efter. Och jag måste säga,
Bo Lundgren, att det kanske är svårt att regera, vad vet jag, men så illa som
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
101
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
102
den regering som har tillträtt efter valet den 15 september har hanterat bo-
stadsmarknaden har icke någonsin någon regering tidigare gjort.
Anf. 286 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Oskar Lindkvist är uppenbarligen litet grälsjuk så här på
kvällskvisten, och det kan väl lätt bli så när man så att säga har förlorat mak-
ten och hela härligheten.
Det som är viktigt för den nya regeringen är att försöka lösa alla de pro-
blem på olika områden som socialdemokraterna har orsakat genom sin re-
glerings- och planeringsekonomi, exempelvis på bostadsområdet. Den kraf-
tiga regleringen och den kontinuerliga och växande subventioneringen har
bl.a. lett till att marknaden inte fungerar tillfredsställande. Det har lett till
kraftiga hyreshöjningar, därför att socialdemokraterna inte har kunnat full-
följa sin politik. Det har lett till att byggkostnaderna stiger kraftigt. Under
åren 1987-1989 steg byggkostnaderna med 40%. Konsumentprisindex
ökade under samma tid med 18 %. Byggkostnaderna steg alltså med mer än
dubbelt så mycket.
Det är nödvändigt att biyta denna utveckling. Räntelånesystemet är i dag
inte hållbart. Den debatten har förts tidigare, och det finns inte någon anled-
ning att upprepa den. Då måste regeringen se till att snabbt få fram ett alter-
nativt system. Det är också mot denna bakgrund som vi kommer att presen-
tera riktlinjerna inom några månader. Det är det besked som Oskar Lind-
kvist för närvarande kan få.
Anf. 287 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag måste fråga Bo Lundgren om det är sant eller inte att
regeringen kommer att tillsätta en utredningsman med uppdrag att lämna
fram ett förslag om en ny bostadsfinansiering. Det är nämligen sagt att det
är regeringens avsikt, men det står alltså ingenting i svaret om det. Det kan
vara bra att få veta om regeringen verkligen har denna tanke.
Sedan skulle jag, som gammal och erfaren bostadspolitiker, önska att vi
får ett bostadsfinansieringssystem som har en mer långsiktig framförhåll-
ning. Det går inte att driva en bostadspolitik med en ettårig försörjning fi-
nansiellt. Därför är också bostadsbyggandet på väg nedåt mycket kraftigt,
en hög arbetslöshet är i vardande, och vi kommer under 1992 att få en bo-
stadsmarknad som kanske kommer att halveras. Ansvaret för detta ligger
naturligtvis på regeringen.
Anf. 288 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! En erfaren bostadspolitiker är ju Oskar Lindkvist. Man kan
nog säga att han i ganska stor utsträckning är en av dem som står bakom den
totalt misslyckade bostadspolitik som har bedrivits i Sverige och som har lett
till de problem som jag angav i mitt förra inlägg.
Det är alldeles riktigt att vi måste ha en långsiktig bostadspolitik. Men den
måste också bygga på ett riktigt underlag. Bostadspolitiken måste också vara
av ett sådant slag att man löser de problem som Oskar Lindkvist och hans
partikolleger har skapat. En sådan politik kommer vi att föra. Vi kommer
att redovisa riktlinjerna inom några månader.
Anf. 289 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Bo Lundgren envisas med att tala om den misslyckade so-
cialdemokratiska bostadspolitiken. Jag tycker att vi har en mycket fin bo-
stadsmarknad i Sverige. Vi har kvalitativt sett och även kostnadsmässigt
kanske de bästa bostäderna i världen. Vi har ett stort bostadsbyggande i Sve-
rige, vi har haft en hög sysselsättning, och vi har ett enormt bostadskunnande
både på företagarhåll och när det gäller sysselsättningen. Det tror jag att de
allra flesta är mycket stolta över. Och jag är mycket stolt över den socialde-
mokratiska bostadspolitiken.
Det sätt på vilket Bo Lundgren betygsätter bostadspolitiken har jag hört
tusen gånger, och det blir inte bättre för det. Det är bara en massa svepskäl.
Svaret från Bo Lundgren innebär bara att det kan komma någonting före
1992, men det finns inget långsiktigt, och det finns inga förväntningar om att
ni är intresserade av en långsiktig bostadsfinansiering. Det är hela san-
ningen.
Anf. 290 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Tvärtom sade jag att det är viktigt att vi nu presenterar något
som är långsiktigt hållbart. Det var uppenbarligen inte Oskar Lindkvists bo-
stadspolitik. Låt mig ge mig ett exempel.
En politik som har lett till att byggkostnaderna - som vi alla måste betala,
direkt genom hyran eller indirekt genom skattsedeln - steg med 40 % under
åren 1987-1989, medan konsumentprisindex steg med 18 %, är Oskar Lind-
kvist ansvarig för. Och det är det som jag och regeringen i dess helhet måste
rätta till. Det kommer vi också att göra.
Anf. 291 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Det är riktigt att bostadskostnaderna steg under en socialde-
mokratisk ledning. Om de förslag som moderaterna i motioner har framfört
i riksdagen hade fått påverka kostnadsutvecklingen på bostadsmarknaden
skulle kostnaderna ha stigit ännu mer. Inte bara kostnaderna skulle ha stigit
mer, utan framför allt skulle det ha blivit mycket dyrare för konsumenterna
att bo i de moderata lägenheterna. Och vad människor kommer att få upp-
leva under 1992 är helt enkelt att allting kommer att bli dyrare. Och detta
kommer att ske samtidigt med ett kraftigt minskat bostadsbyggande och en
mycket kraftigt ökad arbetslöshet. Det är Bo Lundgrens bostadspolitik. Men
ännu finns det inga antydningar om att det skall komma någonting annat än
ett förslag våren 1992 om en ny bostadsfinasiering. Men vad sker 1993 och
1994? Ni kommer kanske att sitta kvar hela mandatperioden.
Anf. 292 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Om man får tro det tidigare statsrådet Odd Engström kom-
mer vi att sitta kvar ännu längre, och det vore till fördel för Sverige.
Noteras bör emellertid att bostadskostnaderna, som jag inte talade om, är
beroende av byggkostnaderna, finansieringskostnader i form av ränta på det
upplånade kapitalet och olika driftskostnader. Det är de tre stora kompo-
nenterna.
När det gäller byggkostnaderna påvisade jag att de steg väsentligt snab-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar pä frågor
103
|
Prot. 1991/92:42 10 december 1991 |
bare än konsumentprisindex. Det beror på regleringssystemet och den sub- |
alla.
|
Svar på frågor |
När det gäller kapitalkostnadsdelen har socialdemokraternas politik lett Genom att föra en ekonomisk politik som kan hålla bostadskostnaderna Anf. 293 OSKAR LINDKVIST (s): Herr talman! Den här sången har jag hört sjungas förr. Men faktum är att Ni talar om det negativa i den socialdemokratiska bostadspolitiken, och ni Anf. 294 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Herr talman! Den byggnedgång som vi har i dag påbörjades som en följd Hade vi kunnat begränsa exempelvis byggkostnaderna och andra kostna- Anf. 295 OSKAR LINDKVIST (s): Herr talman! Nu är faktiskt statsrådet Bo Lundgren ute på hal is. Bara för |
|
104 |
mokratisk och en borgerlig bostadspolitik. När vi nu talar om vad det kostar |
och att det har kostat mycket pengar är det faktiskt så, att på fråga efter fråga
där det har varit en social markering i bostadspolitiken har socialdemokra-
terna tagit ansvar för det sociala inslaget. Våra huvudmotståndare har varit
moderata samlingspartiet.
Anf. 296 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Byggutvecklingen i Sverige är uppenbart beroende av den
allmänekonomiska utvecklingen och var resurserna totalt sett finns. Vi är
inne i ett år då den socialdemokratiska ekonomiska politiken har skapat en
negativ tillväxt; våra samlade resurser minskar. Detta är den avgörande orsa-
ken till våra problem på arbetsmarknaden.
Sedan finns det mycket annat som berör bostadspolitiken och som vi har
tagit upp i tidigare repliker, så jag avstår från ytterligare kommentarer.
Anf. 297 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Då kan jag avslutningsvis konstatera att vi alltså har helt
olika meningar om vad som har skett när det gäller bostadspolitiken. Vi har
säkert också delade meningar om vad som kommer att ske inom bostadspoli-
tiken i framtiden. Nu har vi ett år framför oss av räntebidrag i stället för rän-
telån. Nu vet vi inte vad som kommer ske under 1993. Vi vet inte heller vad
som skall ske 1994. Och då utgår jag från den dåliga lösningen att den nuva-
rande regeringen skall sitta kvar hela mandatperioden. Jag delar alltså inte
Odd Engströms uppfattning att det skulle vara välgörande för oss att ha en
borgerlig regering som leder den svenska politiken. Dessutom får vi nästan
varenda dag siffror om arbetslöshetsutvecklingen. Hela byggbranschen är i
gungning. Jag tycker faktiskt att Bo Lundgren skulle erkänna att det är svagt
att inte kunna tala om hur man skall ha det med bostadsfinansieringen de
närmaste tre åren.
Överläggningen var härmed avslutad.
53 § Svar på fråga 1991/92:273 om befrielse från fordonsskatt för el-
bilar
Anf. 298 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Rune Thorén har frågat mig om regeringen avser att låta
ägare till elbilar slippa betala fordonsskatt under viss tid.
Under senare år har flera skattelättnader införts för eldrivna fordon. Se-
dan 1982 gäller således att försäljningsskatten för eldrivna fordon beräknas
på fordonets vikt utan batterier. 1986 slopades kilometerskatten helt för el-
drivna fordon. Det miljöklassystem för nya fordon som riksdagen fattat be-
slut om skall träda i kraft den 1 juli 1992 innebär att försäljningsskatten för
batteridrivna fordon alltid skall beräknas efter reglerna för miljöklass 1, dvs.
den mest förmånliga klassen.
Jag vill också erinra om att kraftfulla satsningar för närvarande görs för
att understödja utvecklandet av ny miljöanpassad fordonsteknik. Enligt min
mening är detta mer betydelsefullt än ytterligare eventuella särregler på
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
105
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
skatteområdet för eldfordonen. Jag är därför inte nu beredd att föreslå änd-
rade skatteregler.
Anf. 299 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, däremot kanske inte för inne-
hållet, även om jag tycker att statsrådet betonar ordet ”nu” i sitt svar. Jag
skulle välvilligt kunna tolka det som så att ett förslag ändå kan komma.
När folk skall välja elbil - jag tänker i första hand inte så mycket på privat-
personer utan på små firmor, serviceföretag i våra storstäder, budbilar och
bilar för mindre varutransporter - är det prisskillnaden som avgör. Ju mer
man kan få ner priset på bilen inkl, fordonsskatten, desto mer gångbar blir
den. Jag skulle misstänka att den tyska regeringen resonerade på det sättet
när man tog bort - såvitt jag förstår tänker man i alla fall göra så - fordons-
skatten för de första fem åren. Tyskarna har precis som vi en bekymmersam
situation inte minst i sina storstäder när det gäller luftföroreningarna.
Jag funderade på om jag skulle ställa den här frågan till miljöministern
eller till skatteministern. Jag tänkte börja med skatteministern, därför att jag
tycker att detta kan ha en effekt framför allt för våra storstäder. Man är
tvungen att ha sådana här morötter och vidta sådana här åtgärder om det
skall ge något resultat.
Anf. 300 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Varje rimlig åtgärd som vi kan vidta för att förbättra miljön i
olika avseenden är naturligtvis någonting som är värt att göra. När det gäller
trafiksituationen vet vi alla att den är problematisk. Vi har stora avgaspro-
blem och annat, bortsett från trafikträngseln som också finns där. Därför har
jag redovisat ett antal beslut som riksdagen har fattat för att förbättra situa-
tionen konkurrensmässigt just för eldrivna fordon. Man får se detta i relation
till det skatteuttag som görs totalt. Det har inte funnits några särregler alls,
såvitt jag vet, i Tyskland. Nu genomförs en förändring på fordonsskattesi-
dan, en förändring som, såvitt jag kan bedöma, är blygsammare än den för-
ändring som vi genomför i Sverige i förhållande till den totala kostnaden för
att driva fordonet.
Jag tycker att det är viktigt att göra sådana här satsningar, och jag tycker
att det är allt viktigare att göra dem genom en utveckling som innebär att vi
får en miljöanpassad fordonsteknik.
Anf. 301 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag tror att statsrådet och jag kan vara överens om att man
bör göra både - och. Jag vill inte förlänga debatten mer i kväll, och jag fort-
sätter att tolka ordet ”nu” i statsrådets svar välvilligt. Jag räknar med att re-
geringen kommer att vidta åtgärder även på det här området.
Överläggningen var härmed avslutad.
106
54 § Svar på fråga 1991/92:219 om hoten från svavelutsläppen på Ko-
lahalvön
Anf. 302 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser vidta för att avvärja hoten mot miljön i Sverige med anledning av de om-
fattande svavelutsläppen på Kolahalvön.
I anslutning till Ronnebykonferensen 1990 bildades en gemensam arbets-
grupp för Finland, Norge och Sverige med uppgift att klarlägga förutsätt-
ningarna för nordisk medverkan i ett projekt som syftar till att så långt som
möjligt minska utsläppen av svavel, tungmetaller m.m. från de sovjetiska
nickelsmältverken på Kolahalvön. Arbetsgruppen har haft till särskild upp-
gift att titta på möjliga finansieringslösningar.
Sverige har deltagit aktivt i den nordiska arbetsgruppen, eftersom vi lik-
som de andra nordiska länderna har ett starkt miljöpolitiskt intresse av att
projektet kommer till stånd. Arbetsgruppen har utarbetat dels vissa princi-
per för finansieringen av projektet, dels ett utkast till protokoll, vilket är
tänkt att undertecknas av de fyra berörda regeringarna. Dessa förslag över-
lämnades till sovjetiska vederbörande i Moskva i november 1990.
Ombyggnaden av de två aktuella smältverken har ursprungligen beräk-
nats kosta ca 2,5 miljarder finska mark. De norska och finländska regering-
arna har preliminärt ställt i utsikt särskilda biståndsmedel för att underlätta
genomförandet av projektet.
För svenskt vidkommande har Exportkreditnämnden beslutat om en ut-
fästelse för AB Svensk Exportkredits särskilda miljöram, vilken på svensk
sida är tänkt att utnyttjas för projektet. Vår andel i projektet förutses bli
mindre än de finländska och norska insatserna.
Projektet har försenats i olika omgångar. Trots upprepade kontakter från
nordisk sida föreligger ännu inte några substantiella sovjetiska reaktioner på
de nordiska föreslagen rörande finansiering och regeringsprotokoll. Genom-
förandet av projektet underlättas inte av de nu rådande oklarheterna rö-
rande ansvarsfördelningen i Moskva mellan centralmakten och Ryssland.
Den ekonomiska situationen i Ryssland och den ryska/sovj etiska kredit-
värdigheten har som bekant kraftigt försämrats under senare tid. Detta kan
givetvis påverka möjligheterna att i slutändan ordna finansieringen av pro-
jektet. Vi avser emellertid självklart att fortsätta arbeta aktivt, både i det
nordiska samarbetet och i våra bilaterala kontakter, för att projektet skall
komma till stånd i syfte att lösa de mycket allvarliga miljöproblem som föror-
sakas av utsläppen på Kolahalvön.
Anf. 303 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret på min fråga. Jag behö-
ver inte upprepa den beskrivning som jag har gjort som bakgrund till min
fråga, där jag i inledningen redovisar hur situationen är inom Nordkalotten-
området när det gäller miljöpåverkan från industrin på den sovjetiska sidan.
Jag tycker att miljöministerns svar i vissa delar var mycket intressant och
positivt. Där beskrivs vilka insatser som har gjorts hittills och vilka proble-
men är. Jag vill ändock betona att det är en mycket svår situation och att vi
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
107
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
108
bör vara pådrivande i denna fråga. Det är inte bara Finland och Norge som
drabbas, utan situationen berör enligt min uppfattning också stora delar av
nordöstra Sverige. Jag har förståelse för den politiska villervalla som finns i
den fjärde nation som är involverad.
Jag vill mot denna bakgrund och för att miljöministern skall kunna be-
skriva vad vi gör på det här området fråga: Vilka kunskaper har vi i dag här
i Sverige om den påverkan som de omfattande svavelutsläppen från Kola-
halvön har på det svenska skogsbeståndet och hela den känsliga miljön i våra
vida vildmarker i norr? Det gäller inte bara skogarna utan också sjöar, vat-
tendrag, bärmarker, fiskevatten och annat. Jag skulle gärna vilja ha svar från
miljöministern på min fråga.
Anf. 304 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det finns kartläggningar som visar att det just i de delar av
Sverige som Hugo Bergdahl nämnde finns en tendens till ökad påverkan.
Utsläppen kommer med stor sannolikhet just från Kolahalvön, från de stora
industrikomplexen som finns där. Däremot är det alltid svårt att exakt iso-
lera dem till just det området. En rimlig hypotes är dock att mycket av de
påkänningar som vi har i nordöstra och norra Sverige har sitt ursprung just i
Kolahalvöns elände. För det är naturligtvis en stor skandal, en katastrof kan
man säga, på Kolahalvön.
Jag vill gärna säga att jag tycker att det är bra att den tidigare regeringen
tog upp diskussioner om dessa frågor med Finland och Norge. Men det
räcker alltså inte, och det är det som är problemet. Vi måste alltså mer tydligt
kräva saker av Ryssland - jag tror att det i framtiden kommer att vara så att
det är Ryska rådsrepubliken som det handlar om mer än om Sovjetunionen.
Anf. 305 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag håller med miljöministern om att detta inte endast är en
katastrof för de tre nordiska länder som är berörda av utvecklingen. Det är
t.o.m. en stor skandal att vi, som enligt mitt sätt att se sköter vår miljö på ett
hyggligt sätt genom att göra insatser som kostar mycket pengar, har en
granne som sköter sig så illa som har skett här.
I Finland har skogforskningsinstitutet i Rovaniemi gjort stora insatser för
att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt och kommer att hända i
framtiden om man inte gör insatser i fråga om det ryska näringslivet i detta
område. I Norge har den s.k. tusensjöarsundersökningen gjort grundliga ut-
redningar och värderingar av hur miljön har påverkats av dessa utsläpp. Med
detta vill jag konstatera att problemen är stora när det gäller att från svensk
sida bevaka utvecklingen.
Anf. 306 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag bara konstaterar att skadeverkningarna är utom allt tvi-
vel, som jag sade i mitt tidigare inlägg.
Anf. 307 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill till sist konstatera att jag har inte bara miljöministern
här, utan även den nordiske samarbetsministern. Detta är en ypperlig fråga
för statsrådet att ta upp i Nordiska rådet. Jag hoppas att vi tillsammans kan
lösa dessa problem. Jag uppskattar de insatser som statsrådet har redovisat
här, som det tydligen skall arbetas vidare med.
Anf. 308 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill gärna bekräfta att jag avser att ta upp detta i Nor-
diska ministerrådet, när miljöministrarna träffas. Det är lämpligt att göra
detta i slutet av januari, då vi har nästa möte.
Anf. 309 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill tacka så mycket för den senaste redovisningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
55 § Svar på fråga 1991/92:268 om ekokommunprojektet
Anf. 310 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Annika Ahnberg har frågat mig om regeringen avser vidta
åtgärder för att säkra ekokommunprojektets möjligheter att utvecklas.
Jag stöder fullt ut ekokommunprojektets allmänna synsätt på kretslopps-
tänkande. Utvecklingen av samhället mot resursflöden i slutna kretslopp,
där resurser återanvänds i stället för att engångsartiklar kastas på soptippen,
utgör en förutsättning för hälsa och välstånd.
Regeringen har uppmärksammat denna för framtiden centrala fråga i re-
geringsförklaringen, med orden ”inriktningen (på miljöpolitiken) skall vara
att avfall kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller återanvän-
das”.
Miljövårdsberedningen följer ekokommunprojektets arbete, och bered-
ningen bedriver sedan våren 1991 ett projekt med arbetsnamnet ”grön stad”.
Med ”grön stad” avses en stad eller kommun som låter kretsloppstänkande
och helhetssyn genomsyra alla kommunala aktiviteter och beslut redan på
planeringsstadiet. Syftet med projektet är bl.a. att söka efter goda förebilder
och sprida information i samhället om dessa. Projektet skall också, genom
att följa ett antal kommuner, identifiera hinder som kräver statliga åtgärder
och ingripanden. Detta arbete fortsätter.
Vad beträffar regeringens finansiella stöd till det s.k. ekokommunprojek-
tet utgick i mitten av 1980-talet bidrag till ekokommunprojektet i Övertor-
neå från dåvarande miljö- och energidepartementet. Därefter har den stat-
liga delen av projektets finansiering skett via glesbygdsdelegationen.
I en skrivelse från elva s.k. ekokommuner som inkom till miljödeparte-
mentet för cirka två veckor sedan nämns att de deltagande kommunerna för
närvarande färdigställer handlingsprogram som visar hur förändringsarbetet
skall bedrivas under den närmaste treårsperioden. Även frågan om finansie-
ring behandlas i skrivelsen.
Ekokommunprojektets arbete är viktigt, och en av de centrala frågorna
handlar om hur gällande lagstiftning och myndighetsorganisation kan utfor-
mas för att främja ett kretsloppstänkande i kommunerna.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
109
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
110
Arbetet med upprättande av ett handlingsprogram måste dock färdigstäl-
las, och skrivelsen från kommunerna är under beredning inom regerings-
kansliet. Därför är jag för närvarande ej beredd att ge besked i frågan.
Anf. 311 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Det är naturligtvis mycket
glädjande att miljöministern i ord är beredd att ge sitt stöd till ekokommun-
projektet. Men det vore självfallet ännu mer glädjande om detta stöd över-
gick från att vara ett stöd i ord till att också bli ett stöd i handling.
Mot bakgrund av att regeringen i sin regeringsförklaring utpekade miljön
som ett av fyra prioriterade områden tycker jag att det så här i slutet av året
finns anledning att ställa frågan vad det blev av den prioriteringen. På en
lång rad andra områden har regeringen visat betydligt större handlingskraft
och kommit till riksdagen med propositioner, som visserligen har varit dåligt
underbyggda och ganska hafsiga. Man har krävt riksdagens beslut i en lång
rad frågor. När det gäller miljön har det inte blivit något mer än de stolta
deklarationerna i regeringsförklaringen. Det är hög tid att man börjar fun-
dera över hur det i praktiken skall gå till att förverkliga de ambitionerna. Då
är detta med kretsloppstänkande, som regeringen också har talat om,
mycket viktigt. Ekokommunprojektet handlar precis om det.
När man studerar vilka hinder som finns för att ett samhälle skall fungera
inom de ekologiska ramarna visar det sig att sådant arbete ofta måste bedri-
vas över olika sektorsgränser. Det handlar om kommunal nivå, länsstyrelser,
om att bryta gränser mellan t.ex. miljöarbete, planeringsarbete, trafik och
energi, osv. Allt detta gör att det blir svårt att hitta finansieringsmöjligheter
inom de givna ramarna. Dessa projekt håller sig inte inom de strukturer som
vi har skapat för vår samhällsplanering och vårt politiska arbete. Just därför
är det så viktigt att man får de ekonomiska resurserna att gå vidare med detta
projekt. Ekokommunerna i Sverige har sagt att det för det fortsatta arbetet
under tre år behövs i storleksordningen 20 milj.kr. Det är, mot bakgrund av
vilka problem det handlar om och hur viktiga dessa åtgärder är, inte något
oöverstigligt belopp, särskilt inte för en regering som tycker att detta är
mycket viktigt.
Anf. 312 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag märker att Annika Åhnberg inte deltar i budgetförhand-
lingarna. Bortsett från det vill jag gärna tacka för den vänlighet som ligger i
Annika Åhnbergs uttryckssätt. Jag som miljöminister, i den regering som jag
representerar, skall, på grundval av den regeringsförklaring som finns, efter
ett par månader klara av att införa kretsloppstänkande i Sverige. Jag tror
att Annika Åhnberg och jag är överens om att det kommer att ta ett antal
decennier. Men det är viktigt att man är konsekvent i tänkande och hand-
lande.
Jag tycker i och för sig att ekokommunprojektet är en fråga som inte bara
angår miljövårdsberedningen. Där fortsätter arbetet med dessa frågor. När
jag fick denna skrivelse under ögonen konstaterade jag att de berörda elva
kommunerna som står bakom den har legat i otakt med händelseutveck-
lingen något. Det hade varit bra om skrivelsen hade kommit tidigare och
hunnit beredas, så att den hade kommit in i budgetprocessen. Så var inte
fallet. Jag är naturligtvis beredd att se vad vi kan göra också i denna situa-
tion.
Jag tackar ännu en gång Annika Åhnberg för hennes förtröstan och förtro-
ende för mig som miljöminister att kunna uträtta allting omedelbart.
Anf. 313 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag beklagar naturligtvis djupt att jag inte deltar i arbetet
med budgetprocessen. Jag skulle inget högre önska. Men miljöministern gör
det, och just därför tycker jag att det är viktigt att ställa denna fråga i budget-
sammanhang. Nu antyder miljöministern i sitt senaste inlägg att det är för
sent att hantera ekokommunprojektet i den nu pågående budgetprocessen.
Det inger mig stora farhågor. När allt kommer omkring kanske de vackra
orden i regeringsförklaringen över huvud taget inte motsvaras av någon am-
bition att genomföra dem i handling. Det är beklagligt. Jag har svårt att se
hur man skall kunna förverkliga detta i så fall.
Jag har inte ens tänkt tanken att regeringen skulle kunna göra detta på
några månader. Men man måste börja med att ta de första stegen. Att se till
att ekokommunprojektet har goda möjligheter att överleva och arbeta vi-
dare är en av de mycket bra förutsättningar som vi via regering och riksdag
kan skapa för att komma någon vart i detta arbete. Stödet i riksdagen är
stort. Under förra mandatperioden ställde sig alla partier bakom ett fortsatt
stöd.
Anf. 314 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag känner mycket väl till bakgrunden, vad riksdagen har
sagt i bl.a. bostadsutskottets betänkande 1990/91 :BoU12. Det krävs för en
mer långsiktig utveckling av detta arbete ett handlingsprogram för dessa
kommuner, så många som möjligt. Det är utifrån det som vi skall handla.
Anf. 315 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tolkar det som att regeringen, eftersom den tydligen inte
har haft tid eller prioriterat frågan om ett ekonomiskt stöd till ekokommun-
projektet i budgetarbetet, kommer att välkomna att det från riksdagen fram-
förs motioner som ställer dessa krav. Jag utgår också från att regeringen hop-
pas att riksdagen skall ställa sig bakom ett beviljande av ekonomiska resur-
ser för detta oerhört angelägna projekt.
Överläggningen var härmed avslutad.
56 § Svar på fråga 1991/92:269 om högsvavliga restoljor
Anf. 316 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen har någon plan
för hur man skall förfara med högsvavliga restoljor från svenska raffinade-
rier ifall de, på grund av förhöjda krav inom EG, inte längre skulle kunna
säljas till EG-länder.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar pä frågor
111
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
112
Sverige har relativt långtgående restriktioner beträffande svavelhalten i
oljor. I Sverige infördes också den 1 januari 1991 en skatt på svavel i olja.
Syftet med dessa åtgärder är givetvis att minska svavelnedfallet och därmed
minska försurningen av mark och vatten.
Inom EG är kraven på svavelinnehållet i olja än så länge inte lika långt-
gående som i Sverige. Det är dock min förhoppning att stränga krav skall
komma också i EG-länderna, eftersom svavelutsläppen i dessa länder drab-
bar även Sverige och därmed bidrar till försurningen i vårt område, precis
som våra utsläpp bidrar till försurningen i områden utanför vårt land.
Skärpta krav på svavel i oljor kommer givetvis att ställa alla raffinaderier,
som säljer till de länder som inför sådana krav, i en ny situation. Det är inte
regeringens sak att planera för hur raffinaderierna skall hantera en sådan
förändrad marknadssituation. Raffinaderierna är givetvis själva bäst skick-
ade att hitta de adekvata lösningarna. En möjlighet kan vara att investera i
avsvavlingsanläggningar.
Även andra alternativ kan vara möjliga. Oljorna kan t.ex. användas i an-
läggningar med långt driven rökgasrening. En annan teknik är att genom för-
gasning av bränsle, t.ex. restoljor, avskilja svavel och andra föroreningar.
De renade gaserna kan sedan användas såväl för energiproduktion som i in-
dustriella processer.
Anf. 317 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Även jag kan känna en viss upp-
skattning av den sista meningen i svaret, där miljöministern säger att de re-
nade gaserna kan användas såväl för energiproduktion som i industriella
processer.
Ett problem som inte nämns i svaret är koldioxidutsläppen. Där är debat-
ten ganska het. Krav reses och beslut fattas inom EG-området om just avgif-
ter för koldioxidutsläpp. Om vi skulle låta de renade gaserna från restoljor
ersätta t.ex. kärnkraftsenergi kommer vi i själva verket att öka koldioxidut-
släppen i landet betydligt. Det vore rimligt att försöka använda de förgasade
oljorna till att ersätta det industriella kol som vi använder i olika industripro-
cesser. Det industriella kolet har hittills varit befriat från olika skatter, därför
att man har velat hålla marknadsförutsättningarna öppna.
Forskare runt om i världen varnar nu för de ökade koldioxidutsläppen och
vill ha större restriktivitet. Regeringen har överblick och borde kunna sätta
upp de spelregler som är nödvändiga för att på sikt också minska koldioxid-
utsläppen. Därför håller jag inte med miljöministern när han säger att det är
raffinaderierna själva som skall hitta de adekvata lösningarna. Regeringen
borde ha möjlighet att ta initiativ.
Anf. 318 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag utgår från att vi är överens om det beslut som vi har fattat
i detta avseende i riksdagen. Vi har i Sverige beslutat om en avgift som egent-
ligen är en skatt på just koldioxid. Jag har under de senaste månaderna haft
anledning att träffa en del av mina kolleger i andra länder och representanter
för internationella organisationer. Jag noterar att det finns en viss avund-
sjuka över att vi har kunnat ta det steget. På andra håll är det betydligt trö-
gare. Skall man internationellt få någon effekt krävs det att många ställer
upp. Det är också därför som energiöverenskommelsen har tillkommit. En
klimatstrategi utgör en del i denna och finns med bland de beslut som riksda-
gen fattade i juni och som vi åtminstone i huvudsak var överens om, i varje
fall de fördragsslutande partierna.
Detta är en bra början, men det utgör inte något slut, utan just en böljan.
Jag är övertygad om att vi även i framtiden måste göra mer för att komma
till rätta med koldioxidproblematiken både med morötter, dvs. stimulanser,
och med piskan, dvs. skatter och avgifter. Men det viktiga är att förebygga
problemen genom hushållning, sparande och effektivisering. Det är en av
grundpelarna i den träffade energiöverenskommelsen och det av riksdagen
därefter fattade energibeslutet.
Anf. 319 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Som jag har förstått det hela har just det industriella kolet,
som står för bortåt en tiondel av koldioxidutsläppen i Sverige, undantagits
från beskattning just därför att industrin inte skulle drabbas. Det har natur-
ligtvis minskat intresset för att man inom industrin skulle söka andra lös-
ningar av energiproblemen.
Anf. 320 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det jag talade om i min kommentar var energiråvarorna. Jag
skall villigt erkänna att jag åtminstone inte under senare tid har fördjupat
mig i ämnet industrikol. Det ligger, som frågeställaren också anger, litet
grand på ett annat bord. Men finns här en substitutionsmöjlighet är det själv-
fallet en intressant fråga att ytterligare fördjupa sig i.
Anf. 321 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Detta är ytterligare en positiv signal, och den har jag noterat.
Vi kommer att följa denna utveckling.
Överläggningen var härmed avslutad.
57 § Svar på fråga 1991/92:271 om Blaikfjällets naturreservat
Anf. 322 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! John Andersson har frågat statsrådet Thurdin om frågorna
om ersättningsanspråken m.m. för Blaikfjällets naturreservat föranleder re-
geringen att vidta några åtgärder. Arbetet i regeringen är så fördelat att jag
skall besvara frågan.
Genom beslut den 25 februari 1991 beslutade länsstyrelsen att utvidga
Blaikfjällets naturreservat så att även enskild mark på Blaikfjället ingår i na-
turreservatet. Beslutet har överklagats till regeringen av ett 50-tal mark-
ägare. Detta ärende bereds för närvarande i regeringskansliet.
Innan frågan om inrättandet av Blaikfjällets naturreservat avgjorts blir er-
sättningsfrågan inte aktuell. Om beslut fattas att inrätta Blaikfjällets natur-
reservat åligger det därefter, enligt 29 § naturvårdsförordningen, länsstyrel-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
113
8 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
114
sen att på statens vägnar söka träffa uppgörelse med markägare och andra
sakägare som gör anspråk på ersättning. Om överenskommelse inte kan träf-
fas är sakägare hänvisade till att inom ett år från det beslutet vinner laga kraft
enligt 33 § naturvårdslagen väcka talan mot staten.
Hur stora ersättningar som kan komma att utbetalas blir sålunda föremål
för förhandlingar hos länsstyrelsen i Västerbottens län när väl frågan om in-
rättandet av reservatet har avgjorts. Varken jag eller regeringen har, som
John Andersson säkert förstår, någon möjlighet att ingripa i länsstyrelsens
handläggning av frågor om ersättning enligt naturvårdslagen för Blaikfjällets
naturreservat.
Mitt svar på John Anderssons fråga blir därför att situationen inte föranle-
der några åtgärder från regeringens sida, förutom att bereda det till rege-
ringen överklagade ärendet.
Anf. 323 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret på min fråga.
Jag är medveten om att miljöministern har ärvt den här frågan från den
förra regeringen. Jag vill erinra om vad som sades i regeringsförklaringen,
nämligen att hela Sverige skall leva. Jag vill också påpeka att det nyligen har
tillsatts en utredning med syfte att förstärka äganderätten. Dessa två saker
är ganska intressanta i det här sammanhanget.
Det handlar här om 120 enskilda skogsägare och 3 700 hektar produktiv
skogsmark. Några av dessa människor har flyttat åter till dessa trakter och
köpt en skogsfastighet med avsikten att bl.a. skogsbruket skall bidra till att
de skall kunna bo där.
Nu finns ett interimistiskt beslut om ett reservat. Som framgår av min
fråga och som även framgår av svaret blir det inte aktuellt med någon ersätt-
ning förrän överklagandet har avgjorts, och det kan ta många år. Man förha-
lar frågan, och ingen ersättning utgår.
Det är rimligt utifrån alla utgångspunkter att kräva att man endera snabbt
avgör frågan och betalar ut ersättning för intrånget eller löser in fastighe-
terna, eller också upphäver beslutet. Det sistnämnda är fullt möjligt när Olof
Johansson skall bereda ärendet.
Anf. 324 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag har också förstått alternativen på det sätt som John An-
dersson beskriver dem.
Jag tycker det är viktigt med dessa snabba frågedebatter, men detta är ett
mycket stort ärende. Jag har valt att besvara frågan formellt. Jag har försökt
att sätta mig in i den så långt möjligt. Det första man då träffar på är de
mycket starka känslor som har satts i svallning på grund av tidigare fattade
beslut, något som denna regering har ärvt.
Det finns anledning att ta den tidigare hanteringen av detta ärende på ful-
laste allvar utan att därför ställa till nya problem och skapa nya osäkerheter.
Det ligger inte i mitt svar nu. Men det är viktigt att fördjupa sig i detta
ärende, och jag delar John Anderssons uppfattning att det är viktigt att så-
dana här ärenden behandlas med största möjliga skyndsamhet så att man
inte hamnar i den situationen att enskilda drabbas på grund av intrång och
helt enkelt inte kan bruka sin mark. Denna frågeställning är en s.k. gammal
skivbekant från diskussionen om fjällnära skogar, och jag vet att det är en
känslig fråga.
Vi skall helt enkelt försöka göra bästa möjliga av den situation regeringen
har tagit över och se vad vi kan göra. Sedan finns det naturligtvis ekonomiska
restriktioner även på detta område, det vet vi inte minst i budgetsamman-
hang. Det gäller därför att även väga in detta i de kommande besluten.
Anf. 325 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag tror att vi är ganska överens om dessa saker. Det som
gjort mig upprörd och föranlett mig att ställa denna fråga är hanteringen.
Om det nu är ett intresse för hela Sverige att lägga dessa 120 enskilda skogs-
ägares mark till den mark från domänverket och skogsbolaget som man be-
slutat om skall ingå i reservatet, bör man också se till att de hålls skadeslösa.
Det är inte de som skall se till att Sverige har kvar dessa myrar som är intres-
santa, eller vad det nu kan handla om.
Vore jag nu fräck nog att ge miljöministern ett råd skulle det bli: Gör ett
besök hos de berörda och inhämta kunskap och information på ort och ställe.
Det tror jag skulle vara mycket nyttigt.
Anf. 326 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det uppfattar jag inte som en fräckhet, utan det är faktiskt
en av de saker man överväger i en sådan här situation.
Jag vill helt kort tacka för att John Andersson så starkt ställer upp för rege-
ringsförklaringen åtminstone i två avseenden: hela Sverige skall leva och för-
stärkning av äganderätten. Jag skall även ta med mig det rådet.
Överläggningen var härmed avslutad.
58 § Svar på fråga 1991/92:156 om den statliga prospekteringen
Anf. 327 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Georg Andersson har frågat mig om hela regeringen står
bakom det som sägs i proposition 1991/92:38 om avveckling av statens enga-
gemang i prospekteringsverksamheten eller om denna fråga fortfarande är
föremål för överläggningar i regeringen.
Georg Andersson hänvisar i sin fråga till vad arbetsmarknadsministern i
riksdagens frågestund den 14 november i år har sagt om beredningsläget.
Som svar på Georg Anderssons fråga vill jag erinra om att regeringen, be-
träffande den statliga prospekteringsverksamheten, i den ekonomisk-poli-
tiska propositionen (prop. 1991/92:38) redovisar att verksamheten skall av-
vecklas, liksom nämnden för statens gruvegendom (NSG). Av redovis-
ningen framgår även, att regeringen i budgetpropositionen 1992 avser att ta
upp frågorna om formerna för denna avveckling. Budgetpropositionen är för
närvarande under beredning i regeringskansliet. Förslagen i budgetproposi-
tionen avses omfatta bl.a. inriktningen på NSGs sista verksamhetsår samt
hanteringen av den statliga gruvegendomen.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
115
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
116
När det gäller Sveriges Geologiska AB - SGAB - avser jag att ta upp en
diskussion med bolagsledningen om möjligheterna att, som en framtida in-
riktning, bedriva bl.a. prospekteringsverksamhet på kommersiella grunder.
Anf. 328 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret. Tyvärr var det av den art som jag förväntade
mig, dvs. jag har tolkat propositionen rätt enligt vad näringsministern nu sä-
ger. Svaret är på denna punkt entydigt. Regeringen vidhåller att den statliga
prospekteringsverksamheten skall avvecklas, och så också NSG.
Det som föranledde min fråga var att arbetsmarknadsministern gav in-
tryck av att frågan i denna del fortfarande var föremål för beredning i rege-
ringskansliet. Men det svaret var uppenbarligen vilseledande.
Som näringsministern känner till pågår en intensiv debatt i den här frågan,
och kanske framför allt i Västerbottens län som i hög grad är berört. Det rör
många enskilda människors sysselsättning, och i Malå kommun handlar det
om 90 anställda. Man kan utan överdrift säga att det är ett dråpslag mot den
orten. Det rimmar illa med de paroller som ofta upprepas från regeringshåll
om att hela Sverige skall leva. Därtill kommer, vilket kanske är ännu vikti-
gare, att gruvnäringen alltjämt och även i framtiden bedöms kunna spela en
viktig roll för svenskt näringsliv.
Min fråga är: När nu regeringen har bestämt att staten skall upphöra med
denna verksamhet, har då regeringen försäkrat sig om att privata företag är
beredda att bedriva prospekteringsverksamhet i fortsättningen i form av fält-
undersökningar och liknande för att garantera att de naturrikedomar som
ligger under marken tas till vara?
Anf. 329 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag har själv fört diskussioner med berörda företag. Det
kommer även i framtiden att bedrivas privat prospektering. Regeringen har
även för avsikt att kommande år i budgetpropositionen ta upp frågan om hur
verksamheten på kommersiell grund skall kunna drivas vidare.
Anf. 330 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! När statsrådet säger att det kommer att bedrivas prospekte-
ringsverksamhet även i framtiden är det mycket viktigt att ta reda på vilken
typ av prospekteringsverksamhet det blir fråga om. Är det undersökningar i
direkt anslutning till de fyndigheter som nu bearbetas, eller har de karaktä-
ren av fältprospektering, något som staten i så hög grad nu är ansvarig för?
Enligt många bedömare kommer den verksamheten att upphöra när statens
engagemang avvecklas.
Om staten lämnar denna verksamhet kommer vi att befinna oss i det unika
läget att det i Sverige till skillnad från i flertalet andra länder inte kommer
att finnas något statligt engagemang i prospekteringsverksamheten.
Anf. 331 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Svaret är ja. Vi kommer inte att ha något statligt engage-
mang i prospekteringsverksamheten. Den kommer att bedrivas på kommer-
siell och privat grund.
Anf. 332 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är inte ett svar på frågan i vilken utsträckning denna
prospektering kommer att bedrivas. Vad man från olika intressenter säger -
fackliga organisationer som är involverade i denna verksamhet, kommuner
och länsstyrelser - är, att regeringens förslag kommer att innebära att nära
nog all fältprospektering upphör, eftersom gruvföretagens verksamhet är
koncentrerad till när- och djupprospektering i anslutning till befintliga gru-
vor. Därmed avhänder vi oss möjligheten att utveckla verksamheten utöver
den nu bedrivna gruvdriften.
Överläggningen var härmed avslutad.
59 § Svar på fråga 1991/92:242 om Uddeholm Tooling
Anf. 333 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Bo Finnkvist har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att
vidta för att få stålföretaget Böhler att leva upp till avsiktsförklaringen om
affärsmässighet och ersättningsjobb.
Bakgrunden till frågan är fattade beslut om planerade produktionsin-
skränkningar vid Uddeholm Tooling AB i Hagfors.
I samband med förvärvet av Uddeholms AB redovisade Böhler och dess
ägare, Voest-Alpine Stahl AG, samt Trustor AB avsikter rörande den fram-
tida verksamheten vid Uddeholmskoncernen. Avsikterna angavs i tillstånds-
ansökningen, och den dåvarande regeringen fäste vikt vid dessa i sitt beslut.
Enligt vad jag erfarit pågår MBL-förhandlingar, och de fackliga organisa-
tionerna avser att tillsätta en löntagarkonsult. Utan att föregripa resultatet
av dessa förhandlingar utgår jag från att den nya ägaren står fast vid vad som
redovisats i förvärvsärendet.
Vad gäller affärsmässigheten är det regeringens politik att de enskilda
företagen skall ta ansvar för och besluta om företagens utveckling. Det an-
kommer också på ägarna att fatta beslut som enligt normala företagsekono-
miska principer tryggar denna. Staten skall inte styra utvecklingen i enskilda
företag eller branscher. Uppgiften för staten är att ange de ramar och regler
som behövs för att få till stånd en effektiv marknadsekonomi.
Givetvis utgår jag i detta sammanhang ifrån att utlandsägda företag tar
ansvar för utvecklingen och sysselsättningen i samma utsträckning som
andra företag vid genomförande av såväl nyinvesteringar som strukture-
ringar och neddragningar.
Anf. 334 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag tycker att det
finns en del öppningar i det. Jag skall återkomma till det när jag har kom-
menterat frågan om affärsmässighet.
Jag anser att man har lovat en sak och gjort en helt annan i denna affär.
Tvärtemot vad man lovade låter man lönsamhetsproblem i Österrike och
Tyskland gå ut över Sverige. Det kan hända att orderingången i Hagfors nu
är bättre än i våras, när den här affären godkändes.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
117
9 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 42
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
118
Bara cirka ett halvår efter det att affären godkänts av den svenska rege-
ringen fattas beslut om att nästan halvera Hagfors järnverk. Jag tycker nog
att misstanken om att dessa planer fanns redan innan affären godkändes är
befogad. Det handlar om ett statligt österrikiskt bolag, och den österrikiska
regeringen var inblandad i affären. Jag tycker att den svenska regeringen har
att ta en ny kontakt med regeringen i Österrike för att följa upp frågan.
Givetvis kan man avvakta hur löntagarkonsulten ser på saken. Om man
redan efter ett halvår frångår gjorda utfästelser, bör frågan tas upp om det
är möjligt att riva upp affären. Annars blir det stora kostnader för den
svenska staten för att kompensera det stora sysselsättningsbortfall som det
handlar om, på en ort som redan förut är hårt sargad. Det handlar om drygt
400 jobb enbart i samband med den här affären.
Jag hoppas att statsrådets öppning står kvar även sedan ytterligare uppgif-
ter i frågan har kommit fram.
Anf. 335 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag kan bara notera att vi avvaktar resultatet av förhandling-
arna. Vi förutsätter självfallet att ingångna avtal skall hållas.
Anf. 336 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Jag uppfattar då läget så att det även fortsättningsvis finns
ett intresse för affären. Under sådana förhållanden finns det möjligheter för
oss på orten att återkomma i olika former och diskutera frågan.
Jag har varit med om många sådana här affärer innan jag kom till riksda-
gen, och jag har aldrig upplevt att man redan efter ett halvår vidtagit så stora
förändringar i driften som de som nu har aviserats, utan att detta har nämnts
vid övertagandetillfället.
Överläggningen var härmed avslutad.
60 § Svar på fråga 1991/92:250 om ASSI
Anf. 337 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Leif Marklund har frågat mig om jag påverkat beslutet om
att avveckla en pappersmaskin vid ASSIs pappersbruk i Karlsborg genom att
skapa en osäkerhet i ägarfrågan.
Jag har vid olika tillfällen och senast på fråga i riksdagen den 3 december
i år sagt att jag anser att det ankommer på ledningen och styrelsen för AB
Statens Skogsindustrier (ASSI) att besluta om den framtida utvecklingen av
pappersbruket i Karlsborg. ASSIs styrelse har den 10 oktober i år fattat be-
slut om avveckling av en pappersmaskin vid pappersbruket i Karlsborg.
En avveckling av Förvaltningsaktiebolaget Fortia är däremot en ägar-
fråga. Regeringen har i proposition om privatisering av statligt ägda företag,
m.m. (prop. 1991/92:69) som förelädes riksdagen den 11 november i år före-
slagit att Fortia skall avvecklas. Skälet till detta förslag är att regeringen an-
ser att Fortia inte har någon uppgift att fylla i samband med den föreslagna
ägarspridningen. Fortia kvarstår givetvis som ägare av ASSI till dess riksda-
gen tagit ställning till förslaget. Jag har också i propositionen understrukit
vikten av att staten agerat som aktiv ägare i företagen. Till dess staten har
avvecklat sitt ägande bör ägandet vara professionellt.
Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har sagt att det inte finns något sam-
band mellan ASSIs styrelsebeslut om att avveckla en pappersmaskin vid
pappersbruket i Karlsborg och regeringens förslag att avveckla Fortia. Nå-
gon osäkerhet i ägarfrågan rörande Fortia kan inte anses ha förekommit som
påverkat styrelsebeslutet i ASSI.
Anf. 338 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag noterar att statsrådet
inte dementerar att frågan om avveckling av Fortia var känd vid det tillfälle
då styrelsen hade att fatta beslut.
Jag kan också notera att statsrådet understryker att det med ett statligt
ägande föreligger ett statligt ansvar i frågan. Jag kan definitivt inte få de här
svaren att gå ihop.
Det som har föranlett frågan är att det måste föreligga en ganska stor osä-
kerhet om vem som egentligen bär ansvaret för ASSIs framtid. Vad som för
närvarande händer i Karlsborg är att man är på väg att ställa ut 315 männi-
skor i kylan, samtidigt som AMS kräver 300 milj.kr. En investering om 420
milj.kr. skulle enligt fackföreningens beräkningar kunna sätta ASSI i rö-
relse. Jag måste påpeka att det inte kan vara i linje med regeringens fulla
ansvar att låta denna avveckling ske.
Anf. 339 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det råder ingen som helst oklarhet om ägaransvaret, ägar-
frågan och beslutsansvaret. Såväl föregående regering som sittande regering
och såväl Fortias ledning som departementets nuvarande ledning har den en-
tydiga uppfattningen att det är ASSIs styrelse och ledning som har både ana-
lysansvar och beslutsansvar. Vi följer de regler som finns i aktiebolagslagen.
Anf. 340 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Det måste under alla förhållanden vara så, att om ASSIs sty-
relse inte har någon ledning att gå till, om Fortia skall avvecklas och om de-
partementet helt tar avstånd från att man har ansvar i ett statligt ägande, har
styrelsen ingen att vända sig till när det gäller kapitalanskaffningen. Jag
måste ställa en följdfråga till statsrådet: Har Fortia handlingsfrihet att bevilja
pengar i dag?
Anf. 341 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är ASSIs ledning och styrelse som har både besluts- och
analysansvar. Den har enligt det riksdagsbeslut av den 18 december som vi
kan förutse full frihet att gå till riskkapitalmarknaden, om den kan göra tro-
ligt att det gäller lönsamma investeringar. Det ansvaret följer gällande
svensk lagstiftning, och denna äger tillämpning på såväl statliga som privata
företag. ASSI utgör inget undantag. Styrelsen har det fulla ansvaret, och det
kvarstår.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
119
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
Anf. 342 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Då kvarstår en mycket viktig fråga. Pappers avdelning i Ka-
lix har gått ut tillsammans med Pappersindustriarbetareförbundet och krävt
att få göra en oberoende utredning om ASSIs framtid, något som näringsmi-
nistern har vägrat tillåta. Det måste vara något sjukligt i bakgrunden när
man inte tillåter en utredning. Den ansvarige för ett industridepartement i
ett land som Sverige borde rent anständighetsmässigt tillåta en sådan utred-
ning.
Anf. 343 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag tror inte att det råder brist på utredningsmaterial i frågan
om ASSI skall göra nya investeringar i pappersbruket i Karlsborg eller ej.
Det har funnits rikliga möjligheter att göra det, och det har tagits fram om-
fattande beslutsmaterial. Det har även funnits möjligheter, inte minst för
Leif Marklunds egna partikamrater i Fortias styrelse och ledning, att ta fram
eventuella kompletteringar, om de så hade önskat. Man har haft full besluts-
frihet i både styrelse och ledning för Fortia, enligt gällande lag och gällande
riksdagsbeslut. Något annat gäller inte och kommer inte heller att gälla.
Anf. 344 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag skulle bara vilja rekommendera att statsrådet far till Ka-
lix. Jag har faktiskt också erfarit att det är ett brev på väg med en inbjudan
dit. Jag rekommenderar att han tar den inbjudan på allvar. En oansvarighet
som inte liknar något annat är på väg mot sin fullbordan.
LO-ekönomerna har räknat på detta, och jag har från dem fått uppgiften
att med den investering på 420 milj.kr. som facket har aktualiserat skulle
man redan 1992 kunna få en vinst på 16 milj.kr. Enligt ASSIs beräkning
skulle ett visst underskott kunna täckas år 1992, men sedan skulle verksam-
heten kanske gå bra.
Här föreligger ett alltför dåligt utredningsmaterial. Det utredningsmate-
rial som statsrådet nämner har vi hört talas om tidigare i frågesvar i denna
kammare, men jag är inte till freds med det. Denna fråga måste få en när-
mare belysning.
Anf. 345 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Uppenbarligen finns det ytterligare utredningsmaterial hos
Pappersindustriarbetareförbundet. Jag vill framhålla att jag är helt överty-
gad om att ASSI är fullt villigt att avyttra ASSIs Karlsborgsanläggning. Den
som anser sig kunna räkna fram att man kan tjäna pengar på en investering
har full möjlighet att genomföra ett sådant projekt. Ännu har ingen anmält
sig för att göra detta.
Anf. 346 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag är mycket rädd för att näringsministern med sin negativa
inställning till statligt ägande och över huvud taget sin oerhörda avsky mot
statliga företag kommer att förhindra den lösning som borde gå att genom-
föra och som vi socialdemokrater pekat på, nämligen att bilda ett nytt skogs-
120
block. Men den lösningen får tydligen absolut inte nämnas i den sittande re-
geringen.
Jag vill, herr talman, avslutningsvis konstatera att jag absolut inte är nöjd
med svaret och att jag absolut inte kan stanna vid detta i denna fråga.
Anf. 347 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag noterar bara att min företrädare i ämbetet och även hans
statssekreterare har uttalat likartade synpunkter när det gäller Fortias led-
ning och synen på ett nytt statligt skogsblock. Jag har svårt att se att det kan
tillföra någon lönsamhet till ASSI, Karlsborg. Det är fråga om att räkna fram
en investering som skall ge lönsamhet, inte om en verksamhet som bygger
på ett ökat industristöd, en verksamhet som inget företag i längden har möj-
lighet att bedriva.
Anf. 348 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera statsrådet att tillåta den ak-
tuella prövningen i stället för att låta ett egoistiskt eget tänkande, grundat
på hat mot statliga företag, vara styrande. Låt frågan prövas - det är faktiskt
ganska viktigt för Norrlands inland. Hela skogssektorn är avhängig av ASSIs
pappersbruk i Kalixtrakten.
Anf. 349 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är i en välvilja mot de statliga företagen och deras för-
måga att utvecklas som jag anser att de inte av regionala eller andra skäl skall
tvingas att göra investeringar som de icke anser vara kommersiellt riktiga
utan som kan allvarligt skada levnadsvillkor och förmåga att utvecklas i
framtiden. De skall arbeta på strikt kommersiella grunder. Det är styrelse
och ledning som skall fatta de beslut som är erforderliga. Vi har dessutom
givit uttryck för att vi är beredda att avyttra anläggningen, om man kan finna
någon som är beredd att göra investeringarna och som tror att de kan bli
lönsamma. Ingen med en sådan tilltro har kommit fram.
Anf. 350 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att förutom att statsrådet icke har
något som helst förslag till lösning för ASSI Karlsborg inte heller tillåter för-
slag till lösning. Man har inte heller någon som helst känsla för regionalpoli-
tik i den sittande regeringen. Detta skrämmer mig.
Överläggningen var härmed avslutad.
61 § Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 12 december
Anf. 351 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 12 december kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:
Statsminister Carl Bildt (m), jordbruksminister Karl Erik Olsson (c), fi-
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
Svar på frågor
121
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
122
nansminister Anne Wibble (fp), statsrådet Bo Könberg (fp) och kommuni-
kationsminister Mats Odell (kds).
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
62 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkanden
1991/92:KU5 Riksdagsledamöternas arvoden m.m.
1991/92:KU8 Kyrkliga frågor
1991/92:KU11 Vissa sekretessfrågor m.m.
1991/92:KU13 Vilande beslut om grundlagsändring, 11 kap. 15 § regerings-
formen
1991/92:KU14 Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till
1991/92 års riksmöte m.m.
1991/92:KU17 Samhällsinformation m.m.
1991/92:KU18 Kommunalt partistöd
1991/92:KU20 Riksdagens förvaltningskontors verksamhet
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU15 Prisinformation
Utrikesutskottets betänkanden
1991/92:UU11 Effektiviteten i förvaltningen av svenskt utvecklingsbistånd
1991/92:UU12 Tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92,
bil. 2
1991/92:UU17 Visst stöd till Baltikum, Central- och Östeuropa
63 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 6 december
1991/92:71 av A fa? Selberg (s) till jordbruksministern om jordbrukspolitiken:
Det livsmedelspolitiska beslut som fattades under den socialdemokratiska
regeringen har nu böljat verka. Böndernas uppslutning kring omställnings-
programmet har varit stor, och även konsumenterna har börjat se fördelarna
genom att de höjningar av livsmedelspriserna som hittills varit regel har av-
stannat.
Den socialdemokratiska regeringen genomförde en anpassning av gräns-
skyddet till den nya prisnivån och lade förslag om en sänkning av momsen
på livsmedel, allt i syfte att sänka livsmedelspriserna.
Men genom olika uttalanden från både jordbruksministern och böndernas
egna företrädare i LRF skapas nu osäkerhet om den svenska livsmedelspoli-
tiken. Införande av arealbidrag har diskuterats och LRF har krävt att om-
ställningen skall avbrytas och att vi skall gå tillbaka till det gamla systemet
med regleringar och bidrag. Krav har rests på att gränsskyddet skall återstäl-
las till den tidigare nivån och jordbruksministern har antytt att detta skulle
kunna vara tänkbart.
Arbetsgruppen för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige har
lagt ett första förslag till hur ett effektivt stöd till Norrlands jordbruk skall
utformas.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:
1. Kommer omställningen av jordbruket att fullföljas i enlighet med riksda-
gens beslut?
2. Kommer den nuvarande nivån på gränsskyddet att bibehållas i avvaktan
på GATT-avtalet?
3. Avser jordbruksministern att lägga en proposition om stöd till jordbruket
i norra Sverige i enlighet med arbetsgruppens förslag?
1991/92:72 av Maj Britt Theorin (s) till utrikesministern om regeringens
freds- och nedrustningspolitik:
I den allmänpolitiska debatten i riksdagen den 17 oktober ställde jag en
serie frågor till utrikesministern, direkt efter hennes inlägg, eftersom freds-
och nedrustningspolitiken inte med ett ord berördes i regeringsdeklaratio-
nen.
Hur skulle detta tolkas? Att regeringen inte har någon sådan politik? Att
man inte är enig mellan de fyra borgerliga partierna? Skulle Sverige efter 30
års aktivt freds- och nedrustningsarbete bli passivt? Var detta i så fall hela
regeringens politik eller enbart moderaternas? Utrikesministern valde, trots
närvaro i kammaren, att inte svara på mina frågor.
Min oro var berättigad. Nu börjar konturerna klarna. I ett våldsamt an-
grepp på såväl socialdemokratisk som borgerliga regeringars utrikes- och
nedrustningspolitik i en bok fylld av okunnighet från utrikesministerns poli-
tiske sakkunnige, underkänns totalt svensk utrikes- och nedrustningspolitik
från 1979 till 1986. Sverige ägnade sig i FN åt ”demonstrations-politik på
barnkammarnivå”. Palmekommissionens rapport ”Gemensam säkerhet” får
betyget ”en studie på kindergarten-nivå”.
Tankarna om gemensam säkerhet välkomnades inte då i kärnvapenan-
hängarnas och avskräckningsteoretikernas högborg. Tankarna har sakta
men säkert vunnit i acceptans överallt. NATO-kommunikén från stats- och
regeringschefernas möte i Rom i november 1991 säger i avsnittet om ett brett
grepp om säkerhetspolitiken att ”alliansen förbinder sig att skapa ömsesidig
förståelse och förtroende mellan alla Europas stater och att öka möjlighe-
terna till ett sant kompanjonskap mellan alla Europas länder i arbetet med
gemensamma säkerhetsproblem”.
Det som benämts kindergartennivå är sedan några veckor NATOs högni-
våpolitik.
”Som en följd av Sveriges inträde i Europa kommer nationen att få känna
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
123
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
124
konsekvenserna av sitt handlande... Sverige måste därför lämna sm förtun-
nade värld av FN-stadga och resolutioner, utan kontakt med europeiska rea-
liteter och närma sig det nya Europa. Att kunna kommunicera med andra
européer, att tala samma strategiska språk, blir en grundläggande förutsätt-
ning för detta närmande.” Orden är utrikesministerns politiske sakkunniges.
En det kalla krigets företrädare med personliga relationer till Ronald Rea-
gans mest högaktade medarbetare.
Bocken har verkligen satts till trädgårdsmästare. Samme sakkunnige utre-
der nu inte bara nedrustningspolitiken utan skall se över hela säkerhetspoli-
tiken. Han är moderaternas politiske sakkunnige, men har han hela regering-
ens förtroende?
Svensk freds- och nedrustningspolitik har hitintills under snart 30 år varit
förankrad i riksdagen genom nedrustningsdelegationen, i vilken oppositio-
nen hela tiden informerats om regeringens politik och haft möjlighet att på-
verka den.
Tanken bakom var självklar. Säkerhets-, freds- och nedrustningspolitiken
är alltför viktig för Sverige för att tillåtas vara en majoritetens maktpolitik.
Nedrustningspolitiken liksom hela utrikespolitiken bör vara brett förank-
rad i riksdagen. Så har också varit fallet. Enighet har rått om svensk nedrust-
ningspolitik mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet. Undanta-
get har varit moderaterna som irriterats över den svenska aktiviteten och ly-
hört hävdat NATOs uppfattning.
Moderaterna har isolerat krävt att stödet till folkrörelserna för arbete om
fred och nedrustning skall mer än halveras. I en bred uppgörelse i riksdagen
mellan s, c och fp har beslut tagits om att 1 %c av försvarsanslagen skall gå
till sådant arbete; hittills 26 milj.kr. Gäller inte denna uppgörelse längre?
Freds- och nedrustningspolitik är inte statisk. I takt med de positiva för-
ändringarna mot kraftig såväl ensidig som förhandlad nedrustning har själv-
klart svensk nedrustningspolitik analyserats och förändrats. Men då fortfa-
rande de allra flesta kärnvapen och även konventionella vapen finns kvar,
har huvuddragen funnits kvar.
Kraven om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov, stopp och förstö-
relse av alla kemiska vapen, marin kärnvapennedrustning, icke-spridnings-
avtalet, begränsning och kontroll av internationell vapenhandel för att
nämna några frågor. De kräver internationella avtal och kontroll och måste
följaktligen föras fram och förhandlas inom FNs ram. Och svenskt agerande
har alltid vilat på FN-stadgans grund.
I valet i höstas fick moderaterna drygt 20%. Skall dessa 20% maktfull-
komligt nu förändra hela vår utrikes-, freds- och nedrustningspolitik? Var
finns folkpartiets, centerns och kds uppfattning? Stödjer de den totala kurs-
ändring som moderaterna nu förbereder?
Jag vill till utrikesministern ställa följande frågor:
1. Kommer utrikesministern att se till att ”Sverige lämnar den förtunnade
värld av FN-stadga och resolutioner”?
2. På vilket sätt tänker utrikesministern fastställa förutskickade föränd-
ringar i säkerhets-, freds- och nedrustningspolitiken i regeringen och i
riksdagen?
3. Kommer utrikesministern maktfullkomligt att föreslå att freds- och ned-
rustningsfrågorna inte längre brett förankras parlamentariskt genom ned-
rustningsdelegationen?
4. Har den moderata nedskärningen av stödet till fredsorganisationer nu
stöd i hela regeringen?
1991/92:73 av Pierre Schori (s) till utrikesministern om nedrustningspoliti-
ken:
Plötsligt blåser det isvindar i utrikespolitiken igen. Men de kommer inte
från stormakterna, de kommer från Sveriges utrikesdepartement.
Vi hör att FN har varit antivästligt, att Olof Palme bedrev skräckpropa-
ganda om kärnvapnens risker, att Alva Myrdal och Inga Thorsson varit anti-
amerikanska, att SIPRI varit en del av den socialdemokratiska ”apparaten”.
Om andra västländer följt Sveriges exempel hade Moskva vunnit det andra
kalla kriget, Sverige borde lämna sin förtunnade värld av FN-stadga. Etc.
Etc.
Dessa kalla krigspustar kommer inte från UDs professionella diplomater,
som är erkända världen över för sin kompetens men som med dessa signaler
döms ut. De kommer från en av utrikesministern handplockad person som
enligt uppgift skall se över och lägga om svensk nedrustningspolitik.
Jag vill fråga utrikesministern:
Representerar dessa uttalanden av hennes sakkunnige:
1) regeringens uppfattning,
2) utrikesministerns uppfattning eller
3) bara den politiskt sakkunniges egen?
den 9 december
1991/92:74 av Per Stenmarck (m) till miljöministern om stranderosionen i
Skåne:
Kunskapen om de erosionsskador som drabbar kuster och stränder och i
vissa fall hela länder är tämligen ny. För mindre än tjugo år sedan presente-
rades uppgifter om tilltagande kustskador i ett globalt perspektiv. Vid den
kommande Rio-konferensen är detta en av de frågor som kommer att disku-
teras.
Det finns förmodligen flera sammanhängande orsaker till de skador som
uppstår:
Viktigast är troligen den pågående klimatförändringen. Som en konse-
kvens av denna har det globala vindcirkulationsmönstret ändrat karaktär.
Kraftiga stormar med ökad våghöjd har därmed förorsakat ökad erosion.
Sannolikt är detta den främsta anledningen till de skador som har drabbat
de skånska stränderna under de senaste åren.
Växthuseffekten beräknas medföra en sådan höjning av den globala me-
deltemperaturen att detta i sin tur kommer att ge upphov till en höjning av
havsytan. Inom ett tidsperspektiv av 40 till 50 år beräknar experter att en
höjning av vattenytan på 25 till 50 cm är fullt möjlig.
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
125
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
För Sveriges sydkust skulle detta innebära, som följd av den ökade erosio-
nen, att kustlinjen retirerar till 50 meter. Därmed kommer inte mycket att
återstå av dessa sandstränder.
Delar av södra Sverige drabbas dessutom av en kontinuerlig landsänk-
ning. Kombinationen av att havsvatten stiger samtidigt som landmassan
sjunker, accentuerar problemen i just dessa områden.
Kunnandet på detta område är begränsat. Forskningsbidragen har varit
utomordentligt blygsamma. De kunskaper som i dag finns i Sverige bygger
på samarbete mellan svenska och amerikanska forskare, och det är forsk-
ningsverksamheten i USA som stått för kostnaderna för detta samarbete.
Från svensk sida har i detta arbete deltagit forskare från institutionen för
teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet. Dessa forskare har utvecklat
metoder för att beräkna kustlinjeförändringar, med hänsyn tagen också till
olika konstruktioner vid kusten såsom pirar, friliggande vågbrytare och
andra aktiviteter.
De kvalificerade metoder som nu finns, skulle kunna bidra till en förutsä-
gelse om framtida kustlinjeförändringar, även sådana till följd av mänskliga
aktiviteter, som t.ex. i förekommande fall sandsugningsverksamhet. Detta
skulle kunna ligga till grund för framtida ställningstaganden baserade på ve-
tenskaplig kunskap.
För kommuner som Ystad, Trelleborg, Skurup, Vellinge, Lomma och
Landskrona är stranderosionen ett stort problem. Dessa kommuner har i
vissa fall lagt ner mycket arbete på att finna en lösning. Hårdast drabbad är
Ystad där stora områden är skadade. Stränderna har minskat, i vissa fall
kraftigt och på kort tid.
Om man studerar förändringen av kustlinjen på äldre kartor, så kan man
finna att erosion förekommit åtminstone sedan 1820. Kartor över Löderups
strandbad, öster om Ystad, där erosionen varit som allra kraftigast, visar en
strandförskjutning, som i vissa fall är mer än 150 meter.
Samtidigt kan man också finna att erosionsproblemen ökar. Strandlinjen
förskjuts med accelererande hastighet. Det har gjort att problemen har ökat
och blivit alltmer komplicerade.
En realistisk bedömning är att samtliga skadade stränder i Skåne inte går
att rädda. Men det måste finnas områden som, för djurliv och rekreation, är
värda att göra extra insatser för.
Den mark som det här rör sig om är dessutom normalt sett allemansrätts-
ligt tillgänglig. Detta är av stor betydelse i ett landskap som Skåne, där det
råder brist på sådana områden.
Tillsammans med forskare i Lund har fyra kommuner i Skåne utarbetat
en plan för hur den allt snabbare kusterosionen skall kunna stoppas. Hittills
har staten varit ointresserad av att hitta en lösning. Motiveringen är att sta-
ten inte har ansvar för skador som uppstår genom en naturlig process. Därför
läggs ansvaret över på kommunerna och enskilda markägare.
Genom sin myndighet, Sveriges geologiska undersökning (SGU), har sta-
ten tagit in mångmiljonbelopp för att ge tillstånd till, och ta betalt för, sand-
sugning utanför den skånska sydkusten. Staten borde därför också ha ett mo-
raliskt ansvar för att också söka lösa de problem som har uppkommit.
126
1. Är regeringen beredd att ta sådan initiativ att en ökad forskning på detta
område blir möjlig?
2. På vilket sätt kan staten i övrigt medverka till att rädda erosionsskadade
stränder?
64 § Kammaren åtskildes kl. 19.47.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 17 § anf. 63 (del-
vis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
127
Prot. 1991/92:42
Tisdagen den 10 december
I § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1
2§ Justering av protokoll................................. 1
3 § Svar på fråga 1991/92:213 om kriminalvårdsanstalterna i Gävle
och Hudiksvall.................................... 1
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sigrid Bolkéus (s)
4§ Svar på fråga 1991/92:235 om pornografisk framställningsstraff-
barhet........................................... 2
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Gullan Lindblad (m)
5 § Svar på fråga 1991/92:238 om innehav av ammunition utan till-
stånd ........................................... 3
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sigrid Bolkéus (s)
6 § Svar på fråga 1991/92:241 om demonstrationsfriheten........ 4
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
7 § Svar på fråga 1991/92:272 om sekretesskydd för viss genetisk in-
formation ........................................ 5
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lennart Daléus (c)
8§ Svar på fråga 1991/92:275 om åtgärder mot ungdomsbrottslig-
heten ........................................... 7
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Liisa Rulander (kds)
9§ Svar på fråga 1991/92:282 om ökad kunskap om Europakonven-
tionen om de mänskliga rättigheterna.................. 8
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lars Andersson (nyd)
10 § Svar på fråga 1991/92:196 om prisregleringsavgiften på handels-
gödsel m.m....................................... 9
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Åke Selberg (s)
II § Svar på fråga 1991/92:231 om jordbruket i norra Sverige..... 12
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Kjell Ericsson (c)
12 § Svar på fråga 1991/92:247 om fusk med ursprungsmärkning. . . 14
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Stina Gustavsson (c)
128
Svar på fråga 1991/92:277 om biogasforskningen vid Studsvik . 16
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Svar på fråga 1991/92:183 om humanitär hjälp åt Tibets folk. . 18
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Leif Bergdahl (nyd)
Svar på fråga 1991/92:205 om gatubarnen i Brasilien........ 20
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Ingela Mårtensson (fp)
Svar på fråga 1991/92:208 om Burma.................... 22
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Kristina Svensson (s)
Svar på fråga 1991/92:245 om katastrofhjälp till Baltikum .... 25
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Sundin (fp)
Svar på fråga 1991/92:261 om biståndet till Zambia......... 27
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Moquist (nyd)
Svar på fråga 1991/92:240 om studiemedelsnämnderna m.m... 29
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lena Öhrsvik (s)
Svar på fråga 1991/92:259 om lärarutbildningen............ 32
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Svar på fråga 1991/92:263 om studenternas bostadssituation. . . 35
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Birger Andersson (c)
Svar på fråga 1991/92:249 om bevarande av åkermark runt Hel-
singborg ......................................... 38
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Kenneth Lantz (kds)
Svar på fråga 1991/92:278 om Öresundsbron.............. 39
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Göran Persson (s)
Svar på fråga 1991/92:204 om indragning av telefonautomater. 43
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bengt Hurtig (v)
Svar på fråga 1991/92:206 om Öresundsbron.............. 45
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Olle Schmidt (fp)
Svar på fråga 1991/92:212 om Europaväg 6............... 48
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Kenth Skårvik (fp)
Svar på fråga 1991/92:220 om fordonskungörelsens bestämmel-
ser om mobilkranar................................ 50
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lennart Fremling (fp)
Svar på fråga 1991/92:243 om avmonopolisering av flyget .... 52
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
129
Prot. 1991/92:42 Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
10 december 1991 Hans Dau (m)
29 § Svar på fråga 1991/92:248 om infrastruktursatsningarna...... 53
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Åke Carnerö (kds)
30 § Svar på fråga 1991/92:258 om portot för föreningar......... 54
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Fredrik Reinfeldt (m)
31 § Svar på fråga 1991/92:283 om trafiken vid Trollhättan-Väners-
borgs flygplats.................................... 58
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Stig Bertilsson (m)
32§ Svar på fråga 1991/92:265 om boverket och bostadsbidragen.. 60
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Fredrik Reinfeldt (m)
33 § Svar på fråga 1991/92:274 om familjerådgivningsverksamheten 63
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Lena Öhrsvik (s)
34 § Svar på fråga 1991/92:254 om sysselsättningen i Örnsköldsvik . 64
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Britta Sundin (s)
35 § Svar på frågorna 1991/92:255 och 286 om åtgärder för sysselsätt-
ningen i östra Norrbotten............................ 65
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Monica Öhman (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Andre vice talmannen (om ajournering)
36 § Svar på fråga 1991/92:276 om konsekvenserna av systemet med
flexibla lönebidrag................................. 68
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Inger Hestvik (s)
37 § Svar på fråga 1991/92:284 om hanteringen av de regionalpolitiska
frågorna......................................... 70
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Tage Påhlsson (c)
38 § Svar på fråga 1991/92:246 om lagen om religionsfrihet....... 73
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Karin Pilsäter (fp)
Ajournering........................................... 75
Återupptagna förhandlingar............................... 75
39 § Svar på fråga 1991/92:211 om huvudmannaskapet för gymnasie-
skolan........................................... 75
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Anna Stråkander (m)
40 § Svar på fråga 1991/92:225 om föräldrainflytandet i skolan .... 77
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Christina Linderholm (c)
130
Svar på fråga 1991/92:260 om statens institut för handikapp-
frågor ........................................... 79
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inger Lundberg (s)
Svar på fråga 1991/92:279 om de offentliga bidragen till skol-
eleverna .............................. 82
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ulrika Messing (s)
Svar på fråga 1991/92:280 om gymnasiereformen........... 83
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ulrika Messing (s)
Svar på fråga 1991/92:281 om åtgärder mot främlingsfientlighet
bland ungdomar................................... 84
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ulrika Messing (s)
Svar på fråga 1991/92:252 om socialavgifterna och ideella för-
eningar .......................................... 87
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Kent Carlsson (s)
Svar på fråga 1991/92:256 om pensionstillskott............. 89
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Svar på fråga 1991/92:262 om den psykiatriska vården....... 91
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Göte Jonsson (m)
Svar på fråga 1991/92:270 om familjebidragen till värnpliktiga. 93
Försvarsminister Anders Björck (m)
Jan Jennehag (v)
Svar på fråga 1991/92:237 om reglerna för fastighetstaxering. . 95
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Rune Thorén (c)
Svar på fråga 1991/92:257 om kostnaderna för drift och underhåll
av slott m.m. 97
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Gustaf von Essen (m)
Svar på fråga 1991/92:266 om avskaffande av den s.k. flytt-
skatten .......................................... 98
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Oskar Lindkvist (s)
Svar på fråga 1991/92:267 om bostadsfinansieringen......... 101
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Oskar Lindkvist (s)
Svar på fråga 1991/92:273 om befrielse från fordonsskatt för el-
bilar ............................................ 105
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Rune Thorén (c)
Svar på fråga 1991/92:219 om hoten från svavelutsläppen på
Kolahalvön....................................... 107
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
131
Prot. 1991/92:42
10 december 1991
132
Miljöminister Olof Johansson (c)
Hugo Bergdahl (fp)
55 § Svar pä fråga 1991/92:268 om ekokommunprojektet........ 109
Miljöminister Olof Johansson (c)
Annika Åhnberg (v)
56 § Svar på fråga 1991/92:269 om högsvavliga restoljor......... 111
Miljöminister Olof Johansson (c)
Bengt Hurtig (v)
57 § Svar på fråga 1991/92:271 om Blaikfjällets naturreservat..... 113
Miljöminister Olof Johansson (c)
John Andersson (v)
58 § Svar på fråga 1991/92:156 om den statliga prospekteringen ... 115
Näringsminister Per Westerberg (m)
Georg Andersson (s)
59 § Svar på fråga 1991/92:242 om Uddeholm Tooling........... 117
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Finnkvist (s)
60 § Svar på fråga 1991/92:250 om ASSI..................... 118
Näringsminister Per Westerberg (m)
Leif Marklund (s)
61 § Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 12 december. 121
Andre vice talmannen
62 § Bordläggning...................................... 122
63 § Anmälan om interpellationer
1991/92:71 av Åke Selberg (s) om jordbrukspolitiken...... 122
1991/92:72 av Maj Britt Theorin (s) om regeringens freds- och
nedrustningspolitik.............................. 123
1991/92:73 av Pierre Schori (s) om nedrustningspolitiken. . . . 125
1991/92:74 av Per Stenmarck (m) om stranderosionen i Skåne 125
gotab 40431, Stockholm 1992