Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1991/92:4

Torsdagen den 8 oktober

Kl. 14.30--16.03

---

1 § Information från regeringen om aktuella
europeiska integrationsfrågor

Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag vill i dag redogöra för utvecklingen
av Sveriges förbindelse med EG -- detta som en
uppföljning till den information som jag tidigare
lämnat här i riksdagen.

Min redogörelse i dag avser

dels EES-avtalet,

dels EG:s toppmöte i Lissabon i juni och
förberedelserna för förhandlingar om medlemskap
i EG,

dels informationsarbetet.

Med hänsyn till karaktären av den här
informationen och med talmannens medgivande
kommer redogörelsen att bli något längre än vad
som är vanligt.

Fru talman! Först EES-avtalet: Avtalet
undertecknades som bekant den 2 maj i år i
Oporto. Nu är vi inne i den fas då alla berörda EG-
och EFTA-länder och Europaparlamentet skall
ratificera avtalet. Det är med stor tillfredsställelse
som jag konstaterar att den svenska riksdagen med
brett stöd uppenbarligen kommer att säga ja till
EES-avtalet och därmed skapa förutsättningar för
ratificering av avtalet senare i höst.

Också i övriga EFTA-länder och i EG-länderna
liksom i Europaparlamentet går uppenbarligen
ratificeringsprocessen i rätt riktning. Större
osäkerhet knyter sig till den schweiziska
folkomröstningen om EES-avtalet den 6 december
i år. Men det mesta tyder på att EES-avtalet
planenligt kommer att träda i kraft vid årsskiftet.

Fru talman! EG är till sin natur en öppen
gemenskap. Detta slås fast i de grundläggande
fördragen, och det bekräftades så sent som vid
Europeiska Rådets möte i Lissabon i våras. Det
mötet var från svensk synpunkt en klar framgång.
EG-ländernas regeringschefer tog inte bara klar
ställning för en utvidgning av EG med intresserade
EFTA-länder. Man sade också klart att detta kunde
ske utan föregående institutionella förändringar.
Man slog fast att förhandlingarna skulle kunna
inledas så snart två villkor var uppfyllda: för det
första att EG hade nått enighet om budgeten för
den närmaste femårsperioden 1993--97 och för det
andra att Maastrichtavtalet om en europeisk union
hade ratificerats. Förhandlingsförberedelser kunde
äga rum dessförinnan. Vidare bekräftades att man
eftersträvade en tidig start av förhandlingarna.
Siktet är inställt på att fastställa riktlinjer för
förhandlingarna till Europeiska Rådets möte i
Edinburgh i december.

Europeiska Rådet knöt alltså två villkor till
utvidgningen. Det första var godkännande av
budgetpaketet, det s.k. Delors II-paketet. Här är
utsikterna till en uppgörelse före årets utgång goda.
Läget är osäkrare beträffande godkännande av
Maastrichtfördraget. Här är läget det att flertalet
EG-länder, närmare bestämt tio, icke tycks ha
några problem. Där kan man lugnt räkna med att
avtalet kommer att bli ratificerat före årsskiftet.
Osäkerheten knyter sig nu till två länder:

-- Danmark, som efter det negativa utfallet av
folkomröstningen i juni uppenbarligen inriktar sig
på en särlösning som skall kunna presenteras
väljarna i en ny folkomröstning nästa år,

-- Storbritannien, där den rådande osäkerheten har
föranlett regeringen att tills vidare uppskjuta
parlamentsbehandlingen.

Vi följer nu alla den debatt som pågår om
Maastrichtfördraget. Vi anser att det vore förhastat
att av denna debatt dra slutsatsen att fördraget
kommer att omförhandlas. Detta har också alla
EG-länder bestämt tagit avstånd ifrån. Däremot är
det enligt min mening sannolikt att man till sist
kommer att enas om tolkningar av och tillägg till
fördraget, t.ex. vad gäller den s.k.
närhetsprincipen. Storbritannien, som har
ordförandeskapet, har kallat till ett extra toppmöte
i Birmingham den 16 oktober, då man kommer att
behandla dithörande frågeställningar.

För vår del har vi anledning att utgå från att
unionsplanerna kommer att förverkligas och att det
är medlemskap i den europeiska unionen som våra
förhandlingar kommer att gälla.

Allt detta kan naturligtvis verka fördröjande på vår
egen tidtabell. Mot det står att alla parter är
överens om att en utvidgning av gemenskapen med
intresserade EFTA-länder är ägnad att stärka
gemenskapen. Det framgår inte minst av
kommissionens yttrande över den svenska
medlemsansökan.

Sammantaget är det regeringens bedömning att det
fortsatt finns goda förutsättningar för att
förhandlingar, föregångna av informella samtal,
skall kunna inledas efter årsskiftet. Detta ligger i
linje med den svenska tidtabellen som siktar på
förhandlingar under år 1993, riksdagsbehandling
och folkomröstning år 1994 samt inträde i unionen
år 1995.

Fru talman! Hur ser då den fortsatta färdplanen
mot medlemskapet ut? I slutet av juli presenterade
EG-kommissionen sitt yttrande, den s.k. avis:n,
över den svenska medlemskapsansökan. Yttrandet
innebär ett klart positivt ställningstagande till
Sverige som medlem.

Såväl regeringskansliets preliminära analyser som
EG-kommissionens yttrande i anledning av den
svenska medlemskapsansökan visar att Sverige inte
har anledning att räkna med några grundläggande
svårigheter att godta EG:s regelverk, vilket är en
förutsättning för medlemskap.
Förhandlingsmaterian är emellertid omfattande,
och framför allt övergångsarrangemang kommer
med all sannolikhet att aktualiseras för att lösa vissa
frågor.

Medlemskapsförhandlingarna kommer i första
hand att inriktas på de områden som inte täcks av
EES-avtalet. Jag avser i det följande redovisa de
viktigaste förhandlingsfrågorna samt de mål som
kommer att vägleda oss.

För det första är det övergripande
förhandlingsmålet på jordbruksområdet en
fullständig integrering med EG:s gemensamma
jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem.
Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen
skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska
effekter som möjligt, med hänsyn tagen både till
behovet av en stark och konkurrenskraftig
jordbruksnäring och till konsumenternas och
skattebetalarnas intressen. En ambition bör vara
att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas
sedan Sverige blivit medlem samt att övriga
konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda
fallen på basis av ömsesidighet.

Målet är att upprätthålla en fortsatt hög
ambitionsnivå på det regionalpolitiska området.

Sverige vill också bibehålla den höga ambitionsnivå
som vi har på bl.a. miljö-, djurskydds- och
hälsoområdet.

När det för det andra gäller den gemensamma
fiskepolitiken är frågan hur stor del av den
gemensamma fiskekvoten Sverige skall tilldelas, i
relation givetvis till vad Sverige för med sig in i
gemenskapen. Målsättningen är att tillförsäkra
fiskerimöjligheter som motsvarar det traditionella
svenska fiskemönstret.

För det tredje: anslutningen till EG:s tullunion och
till den gemensamma handelspolitiken förutses inte
bereda oss några större problem. Vi kommer att
göra detta med bibehållna ambitioner vad gäller
frihandel och miljöskydd. På tekoområdet siktar vi
på en frihandelslösning under en övergångsperiod.
Vi slår därmed vakt om den liberalisering som vi
genomfört -- EG kommer vid tidpunkten för vårt
inträde sannolikt inte att ha avskaffat
tekokvoterna.

Vi vill också slå vakt om vår frihandel med de
baltiska staterna i avvaktan på att EG ingår
motsvarande frihandelsavtal som Sverige ingått.

För det fjärde: På miljöområdet kommer vi att utgå
från att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla
och alltså slå vakt om väsentliga skyddsnormer när
det gäller hälsa, miljö och säkerhet. I enlighet med
EES-avtalet skall vi tillsammans med övriga EFTA-
länder och EG verka för att reglerna för kemikalier
och farliga ämnen samt bilavgaser får en
tillfredsställande utformning. EES-avtalets
lösningar på dessa områden måste överföras vid ett
medlemskap. Jag har i sammanhanget med
tillfredsställelse konstaterat att EG-kommissionen
i sitt yttrande skriver att Sverige väntas bidra till en
höjning av miljökraven och ett ökat
miljömedvetande inom olika
verksamhetsområden.

För det femte: Kommissionen efterlyser en
anpassning av de svenska alkoholmonopolen till
EG:s konkurrensregler. Enligt vår mening är
alkoholmonopolen redan anpassade till
Romfördragets bestämmelser, som också intagits i
EES-avtalet. De svenska alkoholmonopolen
diskriminerar inte mellan olika länder och
leverantörer. De snedvrider således inte handeln.
Alkoholmonopolen grundas på viktiga hälso- och
socialpolitiska hänsynstaganden. Sverige kommer
att hävda denna linje i förhandlingarna.

För det sjätte: Det svenska snusets vara eller inte
vara kommer närmast upp under EES-avtalet, och
vi har goda förhoppningar att finna en
tillfredsställande lösning som grundas på en
tolkning av EG:s direktiv.

För det sjunde: Alternativa kontrollmekanismer
aktualiseras när gränserna öppnas. Självfallet
måste den aktiva kampen mot narkotika och andra
former av internationell brottslighet fortsätta.

På det regionalpolitiska området står två frågor i
förgrunden. För det första att få acceptans för
Sveriges regionalpolitiska problem och de därav
föranledda nationella stödbehoven --
utvecklingsarbetet i våra regionalpolitiskt
prioriterade regioner försvåras bl.a. av låg
befolkningstäthet, små lokala marknader, långa
avstånd och längst i norr också svåra
klimatförhållanden. För det andra att i största
möjliga utsträckning få del av EG:s olika fonder.

EG-kommissionen behandlar båda dessa punkter i
principiellt positiva ordalag i sitt yttrande, men
påpekar att regionalstödet måste vara förenligt
med EG:s regelverk. Vår delaktighet i den
europeiska integrationen innebär ökade
möjligheter för och nya krav på regionalpolitiska
insatser.

Frågor som rör de indirekta skatterna är tekniskt
komplicerade, men Sverige har inga särskilda
svårigheter att anpassa sig till existerande EG-
regler.

Ett deltagande i den ekonomiska och monetära
unionen, EMU, som är under utveckling, är ett
svenskt intresse. Det är nämligen Sveriges ambition
att även i framtiden klara de ekonomisk-politiska
kraven och de s.k. konvergenskriterierna inom
EMU. Vad beträffar anpassning av regler liksom
formerna för Sveriges deltagande i det fördjupade
ekonomiska och monetära samarbetet kan inga
säkra slutsatser dock dras förrän större klarhet
vunnits om den fortsatta unionsprocessen inom
EG. Ett internt analysarbete pågår inom
finansdepartementet i enlighet med riksdagens
riktlinjer.

Arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor inkl.
jämställdhetsaspekter har givits större vikt i EG
som följd av Maastrichtöverenskommelsen. EG:s
nuvarande och kommande regler syftar till att lägga
fast ambitiösa miniminivåer, vilket inte hindrar ett
enskilt land från att gå längre än vad minimikraven
föreskriver. Resultatet av mötet i Maastricht har
stärkt oss i vår övertygelse om vikten av att i EG-
samarbetet lyfta fram den sociala dimensionen.

Vi avser att markera den vikt vi fäster vid de
möjligheter som Maastrichtfördraget öppnar för en
implementering av EG-direktiv genom
kollektivavtal.

Sveriges ansökan omfattar även medlemskap i den
europeiska atomenergigemenskapen, Euratom.
Viktiga delar av fördraget tillämpas emellertid inte
längre, utan skilda slag av praxis har i stället
utvecklats på området. Inför de kommande
medlemskapsförhandlingarna genomför
regeringskansliet därför noggrann analys av
traktatens innehåll och tillämpning samt
konsekvenserna för svenskt vidkommande. Vid
förhandlingarna avser vi verka för att viktiga
svenska intressen i vad gäller t.ex. hälsoskydd,
säkerhetskontroll, egendomsrätt och
kärnbränsleförsörjning kan tillgodoses.

På det institutionella området slutligen kommer vi
att sträva efter samma antal röster i EG:s
ministerråd som med oss jämförbara länder, liksom
vi kommer att säkra svenska språket som officiellt
språk och följa praxis i vad gäller arbetsspråk.

När det gäller EG-budgeten har kommissionen på
basis av 1992 års siffror, dvs. utan hänsyn till
budgetsreformen Delors II-paketet, preliminärt
uppskattat Sveriges bruttobidrag till ca 15 miljarder
kronor och återflödet till mellan 7 och 8 miljarder
kronor. Om Sverige hade varit medlem redan i år
skulle det svenska nettobidraget enligt dessa
beräkningar alltså uppgå till mellan 7 och 8
miljarder kronor per år. Hur siffrorna ser ut den
dag Sverige är medlem återstår att se i ljuset av
Delors II-paketet och resultatet av våra
medlemskapsförhandlingar.

Fru talman! Utgångspunkten för förhandlingarna
är att vi har att anpassa oss till EG:s gällande
regelverk. Men självfallet kommer vi inte att spara
någon möda för att tillvarata våra intressen och
med kraft verka för de förhandlingsmål som jag har
redogjort för. Ytterligare frågor kan naturligtvis
uppkomma när vi kommer djupare in i
förhandlingsarbetet.

Jag har här inte kommenterat de många områden
där vi inte förutser några anpassningsproblem, t.ex.
jämställdhetsarbetet eller allemansrätten, som
kommer att bestå, sett också ur
medlemskapsperspektivet. Ej heller har jag berört
de frågor där Sverige kan och vill påverka
utvecklingen i EG -- i formell mening kan vi göra så
först när vi är medlemmar -- som att verka för ökad
öppenhet i gemenskapens institutioner.

Fru talman! Europeiska unionen innebär att EG-
länderna fördjupar sitt utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbete. Inom denna ram
önskar de utveckla en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik.

Vid sitt toppmöte i Lissabon i juni godkände EG-
länderna en rapport som anger områden vilka kan
bli föremål för gemensamt agerande. Här nämns
bl.a. ESK-processen, försvaret av mänskliga
rättigheter och andra centrala FN-principer,
nedrustning och rustningskontroll i Europa,
förtroendeskapande åtgärder, icke-spridning av
massförstörelsevapen eller annan överföring av
vapen och militärteknologi till tredje land.

Från svensk sida har vi gjort klart att det är ett
svenskt intresse att solidariskt och fullt ut delta i
detta utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete.
Utrikesutskottet har bekräftat denna beredskap i
sitt betänkande från maj i år. De
samarbetsområden och policy-inriktningar som
förespråkas i Lissabonrapporten sammanfaller i
hög grad med svenska mål och strävanden.

I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan
upprepar EG-kommissionen sin rekommendation
från Lissabonmötet att nya medlemsländer skall
avkrävas specifika och bindande försäkringar om
sin politiska beredskap och rättsliga förmåga att
fullfölja de åligganden som kan uppstå på den
gemensamma utrikesoch säkerhetspolitikens
områden.

Beträffande utvecklingen på sikt av en gemensam
försvarspolitik och möjligen längre fram ett
gemensamt försvar vill kommissionen ha ytterligare
klarhet om den svenska politiken och visshet om att
den inte skall stå i vägen för en sådan utveckling.

Vi utgår ifrån att inga åtaganden kommer att
begäras av Sverige som går utöver vad
medlemsländerna själva har kommit överens om i
Maastricht. Några rättsliga begränsningar har vi
inte. I vad gäller vår politiska beredskap har den,
som sagt, tydligt deklarerats. Vi har framhållit vårt
starka intresse av att tillsammans med övriga EG-
länder positivt bidra till en ny säkerhets- och
samarbetsordning i Europa. Vi kommer med andra
ord inte att bli någon bromskloss i utvecklingen på
sikt mot de mål som formulerats i
Maastrichtfördraget på säkerhetspolitikens
område.

Med den utgångspunkten räknar vi inte med att
några särskilda svårigheter skall uppstå för svensk
del i förhandlingarna.

Fru talman! Riksdagen biföll den 10 juni i år
regeringens förslag om att under budgetåret
1992/93 anslå 50 miljoner kronor för allsidiga
informationsinsatser i fråga om den europeiska
integrationen. Medlen skall enligt riksdagens beslut
finansiera dels regeringskansliets
informationsverksamhet, dels sådan verksamhet i
enskilda organisationers regi. Riksdagen ansåg det
inte möjligt att från början göra en bedömning av
hur medlem skulle fördelas.

För att ombesörja tilldelningen av medel till
enskilda organisationer inrättades en särskild
delegation med myndighets ställning. Den
tillfördes i en första omgång 15 miljoner kronor.
Delegationen har -- efter bedömning av inkomna
ansökningar från organisationerna -- hemställt att
regeringen ställer ytterligare medel till dess
förfogande. Jag avser att med hänsyn härtill tilldela
delegationen ytterligare 10 miljoner kronor, dvs.
sammanlagt 25 miljoner kronor.

Inom regeringskansliet inrättades i början av
augusti ett sekretariat för Europainformation, som
skall arbeta med och samordna regeringskansliets
information om den europeiska integrationen.
Sekretariatet tillfördes till att börja med 15
miljoner kronor för sin verksamhet.

Sekretariatet kommer dels att tillhandahålla allmän
information, t.ex. via olika publikationer, s.k.
grönböcker, faktablad, föredragsverksamhet och
telefonservice, dels i enlighet med riksdagens
riktlinjer genomföra riktade insatser mot speciella
målgrupper, t.ex. kvinnor. Sekretariatet tilldelas nu
ytterligare 10 miljoner kronor för denna
informationsverksamhet, dvs. sammanlagt 25
miljoner kronor.

Allsidig information om integrationsarbetet och
medlemskapsperspektivet är av central betydelse.

Fru talman! Det är regeringens strävan i det
fortsatta arbetet att, såsom hittills, nå bred
partipolitisk enighet. Det har ett värde i sig, och det
är också en styrka i förhandlingarna -- det vet jag av
egen erfarenhet.

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Det var en intressant redogörelse. Den
kan sammanfattas i termerna att det är full fart
framåt med hög svansföring enligt det utlagda
spåret, som om ingenting hade hänt. Men nu har
det hänt en hel del i den här frågan sedan vi skildes
åt i juni.

Dels har det varit en folkomröstning i Danmark,
som med knapp majoritet sade nej till detta, som
utmålas som något mycket bra. Dels har det varit
en folkomröstning i Frankrike, som med knapp
majoritet sade ja. Bägge de här
folkomröstningarna har startat en demokratisk
process i EG:s egna medlemsländer, och de börjar
formulera egna alternativ och alternativa
förhållningssätt till den europeiska utvecklingen.
Det är mycket bra.

Jag undrar om det inte skulle vara läge att vi också
här i den svenska riksdagen tog tiden i anspråk och
passade på att utnyttja den nya situation som har
uppkommit efter folkomröstningarna och efter
valutasammanbrottet i Europa, att diskutera vilket
förhållningssätt Sverige skall välja. Det finns också
skäl att göra det utifrån de opinionsundersökningar
som i dag visar mycket klart att en majoritet av den
svenska befolkningen ställer sig mycket frågande
till ett utrikes- och försvarspolitiskt samarbete.
Många ställer sig också mycket frågande till den
ekonomiska och monetära unionen.

Vi har just nu tid att utnyttja det uppkomna läget
till att formulera ståndpunkter, precis på samma
sätt som man gör i det danska parlamentet, i
regeringskretsar och i oppositionen.

Jag skulle vilja ha en kommentar från ministern,
om det är möjligt att föra debatten också i Sveriges
riksdag. Utanför riksdagen är den livlig, som
bekant, men det vore trevligt om debatten, den
demokratiska processen, kunde avspegla sig i
arbetet här i kammaren.

Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Det är alldeles riktigt, som Gudrun
Schyman säger, att vad som har hänt i EG-länderna
kan komma att påverka också våra förhandlingar.
Det mesta tyder på att Maastrichtfördraget
kommer att ratificeras, men jag räknar med att det
blir tillägg, klargöranden och preciseringar till
fördraget, som för vår del kommer att utgöra en
integrerande del av det avtal som vi så småningom
kommer att ställas inför.

De ändringar som EG kan komma att göra under
resans väg blir också tillämpliga för vår del. I den
meningen är det fråga om ett rörligt mål, och av det
skälet finns det all anledning för oss att följa
processen på nära håll och också ge uttryck för våra
egna värderingar. Jag nämnde i mitt anförande en
sådan fråga som öppenheten. Vi kan visserligen
inte, såsom vi skulle ha kunnat göra som medlem,
delta i beslut om dessa frågor, men vi kan
naturligtvis på andra vägar framföra våra
synpunkter. Det gör vi, och det avser vi att fortsätta
att göra.

Anf. 4 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Om vi skall ha framgång i
förhandlingarna krävs det tydlighet och fasthet,
inte minst inom säkerhetspolitiken, eftersom man
tydligen har avkrävt oss något slags förklaring om
var vi står i förhållande till EG:s och EU:s
ambitioner på detta område. Jag tycker att
statsrådet tar litet väl lätt på frågan, när han säger
att han inte förutser några större problem i det
avseendet.

Ännu lättare tar statsministern på frågan, som inte
ens i sin regeringsförklaring kunde förmå sig att tala
om vad som bör gälla för Sverige i samtalen med
Bryssel i dessa frågor, nämligen det som riksdagen,
i utrikesutskottet, har kommit överens om, att vår
militära alliansfrihet består och att ett svenskt
medlemskap i den västeuropeiska unionen inte är
aktuellt. Jag skulle vara tacksam om statsrådet tog
dessa ord i munnen, vilket ingen
regeringsföreträdare tydligen vill göra, annat än en
passant. Det är viktigt med ett tydligt budskap till
Bryssel i detta avseende också från denna
kammare.

Om jag tillåts ställa en annan fråga, fru talman, har
den att göra med statsrådets förestående besök i
London, där han skall träffa sin kollega. Det är
tydligen två frågor som står i förgrunden för det
engelska ordförandeskapet när det gäller den
fortsatta processen, och den har betydelse för oss
också.

Den ena frågan gäller hur man skall hantera just
Danmark efter folkomröstningen. Det är en
oerhört viktig fråga för oss, därför att den blir en
mätare på hur man hanterar ett litet land inom EG.

Den andra frågan som står i förgrunden är hur man
skall tolka närhetsprincipen. Jag menar att det
också är betydelsefullt för oss, när vi står på
tröskeln, att veta vilka beslut som skall fattas i
Bryssel, vilka beslut som inte skall fattas i Bryssel
och vilka beslut som skall fattas av resp. land.

Min fråga är: Om statsrådet instämmer i den
bedömningen, är han då beredd att uppmuntra att
det engelska ordförandeskapet driver de frågorna
med kraft?

Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Svaret på Pierre Schoris senaste fråga
är ett okvalificerat ja.

När det gäller det som Pierre Schori tog upp först,
kan jag bara bekräfta att utrikesutskottets
betänkande är utgångspunkten för vårt handlande.
Det är med den utgångspunkten, och med
utgångspunkten att EG från oss inte kan begära
något mera än vad man begär från sina egna
medlemsländer -- man kan inte begära att vi skall
vara påvligare än påven själv --, som jag gör
bedömningen att det inte kommer att bli ett
problem på det här området. Skulle man gå längre
i det avseendet uppstår det ett problem, och jag kan
försäkra att vi då kommer att stå fast vid den
ståndpunkt jag har redovisat och slåss för våra
intressen.

Anf. 6 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag är mycket glad att statsrådet
Dinkelspiel särskilt framhåller de fortsatt höga
ambitionerna på miljöområdet för Sveriges del i
medlemsförhandlingarna. Det noterar jag med stor
glädje.

I övrigt blir jag litet betänksam över den attityd av
problemfrihet som statsrådet har när det gäller den
fortsatta behandlingen av Maastrichtfördraget. Jag
delar uppfattningen att det är bra att den sociala
dimensionen stärks. Jag tror också att det behövs
en starkare integration i Västeuropa för att möta
problemen i Östeuropa. När statsrådet talade lät
det som att problemet med Maastrichtfördraget i
stort sett var att tidtabellen för de svenska
medlemskapsförhandlingarna kunde förskjutas,
och inte ens det problemet tycktes vara särskilt
allvarligt.

Det stora problemet är det som vi har sett ge utslag
i två folkomröstningar med mycket svaga resultat,
det ena ett nej och det andra ett ja, båda på mycket
svaga majoriteter. Jag tror att situationen är precis
densamma i Sverige, dvs. att det finns många
oklarheter och mycken misstro kring
Maastrichtfördraget. Jag tror inte att den
inställning som människor i vårt land har till
Maastrichtfördraget speglas i den svenska
förhandlingsattityden, när man säger att det inte är
några problem för oss.

Vår omröstning kommer också att bli en
omröstning om Maastrichtfördraget, om denna
osäkerhet får fortsätta och de svenska
ställningstagandena inte blir tydligare. Jag vill
gärna instämma i att det vore mycket värdefullt för
den fortsatta diskussionen med en riksdagsdebatt
där partierna klart och tydligt talar om hur man ser
på avtalet och definierar det.

Jag tycker också att det som sades om
säkerhetspolitiken var otydligt. Jag tror att det
finns många olika ståndpunkter. Den svenska
inställningen till kärnvapen är, såvitt jag förstår, att
de skall nedrustas. Jag är inte övertygad om att de
kärnvapenmakter som ingår i EG har samma
inställning. Deras inställning är nog att kärnvapen
skall finnas i avskräckande syfte. Kommer det att
vara ett oavvisligt svenskt villkor att kärnvapnen
skall nedrustas? Är det den inställningen man skall
ha i det gemensamma säkerhetsarbetet när det
gäller kärnvapnen?

Till sist en kort fråga: Jordbruket skall ställas om...

Anf. 7 TALMANNEN:

Annika Åhnberg har redan överskridit de två
minuter som är längsta tillåtna tid.

Anf. 8 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Man skall nog göra en klar åtskillnad
mellan frågan om vad som kommer att hända med
Maastrichtavtalet och frågan om hur det kan
påverka vår egen tidtabell. Jag har sagt att jag
räknar med att Maastrichtfördraget kommer att
ratificeras. Men jag sade samtidigt att jag räknar
med att det kommer att göras ändringar, tillägg och
preciseringar. Denna bedömning gör jag av just det
skäl som Annika Åhnberg var inne på. Det är
viktigt att inte bara konstatera att det i
medlemsländerna finns ett dominerande ''ja'' till
Maastrichtfördraget. Det finns nämligen också en
utbredd oro och osäkerhet, och det förekommer
kritik från väldigt många människor i EG:s
medlemsländer. Mot denna bakgrund räknar jag
med att EG:s medlemsländer i sitt arbete kommer
att göra sådana modifieringar av
Maastrichtfördraget som kommer att vara en
utgångspunkt för våra egna förhandlingar. I den
meningen är det fråga om ett rörligt mål.

Visst finns det osäkerhet kring tidtabellen. Jag har
gjort en så god bedömning som jag kan av
tidtabellen, men den kan komma att förändras. Det
är jag den första att medge.

När det gäller säkerhetspolitiken tycker jag att jag
har uttryckt mig kristallklart. Jag har dessutom
bekräftat att utskottets betänkande skall ligga till
grund för vårt arbete. Däri ligger att vi i
förhandlingarna inte kommer att göra några
utfästelser på försvarsområdet. Det
försvarsssamarbete som EG-länderna har i dag
ligger utanför EG-samarbetet. Det sker inom
ramen för NATO.

Anf. 9 BO G JENEVALL (nyd):

Fru talman! För att undvika missförstånd vill jag
säga att vi helt klart är för en anslutning till EG.

Inte minst mot bakgrund av det genomförda
utskottsarbetet undrar man om det egentligen är
fråga om en förhandling. Är det egentligen inte
bara fråga om samtal? Det råder redan ett
konsensusförfarande inom den blivande unionen.
Har vi över huvud taget någon möjlighet att
påverka detta? Är vi inte tvungna att säga ja eller
nej?

Anf. 10 Statsrådet ULF DINKELSPIEL
(m):

Fru talman! Bo Jenevall undrade om det över
huvud taget kommer att bli fråga om förhandlingar.
Svaret är självklart ''ja''. Jag har översiktligt
redovisat ett stort antal frågor där vi har viktiga
svenska intressen att bevaka i förhandlingar. Det är
intressen som vi kommer att slåss för i
förhandlingarna. Jag har dessutom goda
förhoppningar om att vi skall nå framgång. Det
gäller t.ex. regionalpolitiken och frågan om
återflödet från EG:s olika fonder. Detta är oerhört
viktigt för oss och för de regioner som berörs. Jag
är säker på att förhandlingarna kommer att bli
hårda på den här punkten. Jag skulle kunna nämna
område efter område. Det förhållandet att vi har
tagit upp vissa frågor som förhandlingsfrågor
innebär att vi i något avseende måste förhandla
med Gemenskapen.

Anf. 11 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga på ett område
som inte togs upp. Det gäller
offentlighetsprincipen. När vi i
konstitutionsutskottet hade en utfrågning inför
EES-avtalet fick jag veta att några problem eller
kollisioner inte var för handen i det här
sammanhanget. Men hur blir det med
medlemskapsförhandlingarna? Vilka problem kan
vi förvänta oss kommer att uppstå när det gäller
bevarandet av offentlighetsprincipen? Vilken
strategi har regeringen i så fall för att hävda vår
offentlighetsprincip och för att få förståelse för vår
tradition på det här området?

Jag vill även ta upp jämställdheten. Fortfarande
finns det en stor oro i debatten när det gäller
kvinnornas arbetsmarknad. Anser statsrådet att det
finns några problem med kvinnornas
arbetsmarknad i förhandlingarna om ett
medlemskap? Vilken strategi har statsrådet för att
säkerställa att kvinnornas arbetsmarknad i Sverige
inte kommer att påverkas negativt av ett EG-
medlemskap?

Anf. 12 Statsrådet ULF DINKELSPIEL
(m):

Fru talman! Jag vill komma med ett viktigt
förbehåll när det gäller frågan om
offentlighetsprincipen. Den sittande
grundlagsutredningen, under Olof Ruins ledning,
skall se över dessa frågor. Ett slutligt
ställningstagande till hur man skall behandla dessa
frågor i förhandlingarna måste anstå tills
utredningen är klar. Det är dock vår bedömning att
offentlighetsprincipen som sådan icke kommer att
ruckas i något avseende som en följd av ett EG-
medlemskap.

Däremot kommer flera områden att dras in i
förhandlingar. De handlingar som hanteras i
internationella förhandlingar kommer att
underkastas vår sekretesslagstiftning. Delar av
materialet kommer att hemligstämplas. När
Sverige har blivit medlem kommer vi att kunna
påverka utvecklingen mer än vi kan göra i dag. Vi
kommer på allt sätt att verka för en ökad öppenhet
från EG:s sida när det gäller hanteringen av alla de
förslag och dokument som rör beslutsprocessen
inom EG. På så sätt kan vi verka för största möjliga
öppenhet. Förfarandet med hemligstämplandet av
handlingar som rör internationella förhandlingar
känner vi till sedan tidigare. Men eftersom området
blir större blir också problemet större.

Frågan om kvinnorna och EG och då särskilt
sysselsättningen har vi mött i många sammanhang.
Birgit Friggebo och jag har nyligen på Haga
diskuterat bl.a. dessa frågor med sikte på att se vad
som kan göras på det här området. Vi vet att
osäkerheten bland kvinnorna när det gäller EG-
samarbetet är större än hos befolkningen i övrigt.
Det bottnar förmodligen delvis i en oro för
sysselsättningen.

Vi kan konstatera att det finns mycket stora
skillnader mellan olika medlemsländer. Det finns
ingenting i EG:s regelkomplex som påverkar denna
fråga. Förhållandena i t.ex. Danmark skiljer sig
inte nämnvärt från förhållanden i Sverige när det
gäller förvärvsfrekvensen. Det är uppenbart att
jämställdhetspolitiken och inte minst frågan om de
verksamheter där framför allt kvinnor är sysselsatta
är ett utslag av den nationella politiken. Enligt min
bestämda uppfattning kommer ett ekonomiskt
starkt Sverige -- Sverige blir starkare ekonomiskt
genom ett medlemskap i EG -- att underlätta att
netto förbättra sysselsättningen för medborgarna i
allmänhet och kvinnorna i synnerhet. Genom
politikens utformning på hemmaplan kan vi
naturligtvis styra detta delvis.

Anf. 13 GÖRAN LENNMARKER (m):

Fru talman! De händelser som har skett i Europa
den senaste tiden, med på sina håll framväxande
aggressiv nationalism, och med valutaoro, kan
komma att leda till protektionistiska strömningar.
Vi känner från historien hur lätt det blir reaktioner
som leder till att man försöker avskärma sig,
minska samarbetet med andra länder.

Mot den bakgrunden är det mycket angeläget att
det europeiska integrationsarbetet fortsätter med
all kraft. Det är också angeläget för Sverige att
starkt betona att vi ser integrationsarbetet som en
central del i strävan att skapa trygghet och säkerhet
i hela Europa. Därför är det med tillfredsställelse
jag konstaterar att den här
förhandlingsuppläggningen finns och att
förhandlingarna förhoppningsvis kommer i gång så
snart som möjligt.

Det räcker dock inte. Det är viktigt att också
Sveriges röst hörs i den europeiska kören, och att vi
nu med kraft betonar Sveriges beredskap och
villighet att delta och på allt sätt stärka
integrationsarbetet. Det vore intressant att höra
vad statsrådet har för planer i just det avseendet.

Anf. 14 Statsrådet ULF DINKELSPIEL
(m):

Fru talman! Jag hoppas att det framgår av den
redovisning som jag gav tidigare att Sverige
kommer att verka för frihandel inom EG såsom
medlem i EG, och att vi inte minst kommer att slå
vakt om de resultat som vi har uppnått på detta
område i de avseenden där vi går längre än EG. Jag
tänker på frihandelsavtalen med de baltiska
länderna, och jag tänker på tekokvoterna.

Jag vill också säga, som tillägg till det som Göran
Lennmarker tog upp, att det finns ett annat område
som ofta förbises men som enligt min mening har
mycket stor betydelse, inte minst i nuvarande läge,
nämligen GATT-förhandlingarna. Det räcker inte
att driva det europeiska integrationsarbetet. Vi
måste också verka för en frigörelse av
världshandeln på global basis. Det finns nu, under
de närmaste sex månaderna, ett gyllene tillfälle att
slutföra de GATT-förhandlingar som har pågått
under fem eller sex år. Det skulle sända en riktig
signal i världsekonomin. Det skulle betyda mycket,
inte bara för de europeiska länderna utan för
världen i dess helhet, och inte minst u-länderna, om
vi kunde nå resultat här. Jag försäkrar att vi på den
fronten kommer att göra allt vad vi kan för att driva
fram en tillfredsställande lösning.

Anf. 15 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om kärnavfall.
Av det domstolsutslag som gällde Vallonien, som ju
inte ville ta emot miljöfarligt avfall, framgick att
Vallonien inte hade möjlighet att protestera mot
skyldigheten att ta emot kärnavfall, eftersom det
betraktas som varor.

Nu undrar jag om vi enligt EES-avtalet, eller som
EG-medlem, tvingas ta emot avfall från andra
länder. Skulle t.ex. en lag kunna garantera att
Sverige inte tvingas ta emot kärnavfall från andra
länder?

Anf. 16 Statsrådet ULF DINKELSPIEL
(m):

Fru talman! Svaret på den frågan är ja. Vi
förbereder en sådan lag. Om jag inte missminner
mig kommer det att läggas fram en proposition
redan under hösten. Avsikten är att klart och tydligt
deklarera att vi kan säga nej till detta. Det är helt i
enlighet med EG:s regler.

Anf. 17 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Dagens information visar att opinionen
har tvingat regeringen till reträtt när det gäller
användningen av de 50 miljoner som avsatts för
informationsinsatser om det europeiska
integrationsarbetet.

Jag vill till att börja med deklarera att vi
socialdemokrater inte tycker att detta är
tillräckligt. Behoven ute i Folkbildningssverige är
mycket stora, och det var en enhällig riksdag som
uttalade att dessa pengar skulle användas på ett
sådant sätt att det fick en folkbildningskaraktär.

Sedan regeringen nu beslutat att tillskjuta
ytterligare 10 miljoner till Fälldindelegationen,
disponerar regeringen fortfarande 25 miljoner för
egna informationsinsatser. Med anledning av detta
har den socialdemokratiska gruppen i
konstitutionsutskottet begärt ett utskottsinitiativ,
men den borgerliga majoriteten har vid dagens
sammanträde avslagit denna begäran.

Regeringen förfogar som sagt fortfarande över 25
miljoner kronor, och man kan inte undgå
misstanken att man vill använda dessa pengar för
egen del.

Nu undrar jag om statsrådet och regeringen är
beredda att knapra på dessa 25 miljoner och avsätta
ytterligare 10 miljoner -- sammanlagt 35 miljoner
kronor -- till Folkbildningssverige. Att behovet är
stort har ju inte minst alla de ansökningar som
inkommit till Fälldindelegationen visat.

Anf. 18 Statsrådet ULF DINKELSPIEL
(m):

Fru talman! Det är inte fråga om någon reträtt. Det
är fråga om att jag bl.a. har lyssnat på
Fälldindelegationens önskemål. Av den reserv som
jag hade på 20 miljoner kronor har jag avsatt
ytterligare 10 miljoner kronor till delegationen.

Dessutom har jag tidigarelagt det här beslutet -- det
medger jag gärna, och det skäms jag inte ett dugg
för. Jag hade siktat på november--december för att
kunna få full överblick över de olika önskemål som
fanns. Nu har jag alltså, inte minst efter önskemål
från Fälldindelegationen, tidigarelagt det här
beslutet och gjort fördelningen 25--25. Det innebär
att de anslag som finns för det här ändamålet är
uttömda.

När det gäller fördelningen mellan de två anslagen
vill jag gärna säga att det inte är något lätt beslut.
Behovet är oändligt på båda sidor. I
regeringskansliets fall är det fråga om 25 miljoner
kronor för att tillgodose alla de önskemål som
framförs från olika håll, inte minst från riksdagen,
om information om alla de frågor som rör både
EES- och EG-problematiken. Inga andra pengar
finns avdelade för detta ändamål.

Jag kan som exempel peka på att bara ett utskick till
hushållen kostar 6,5 miljoner kronor Det kommer i
varje fall att aktualiseras före folkomröstningen.

Beträffande bidrag till folkbildningsorganisationer
får man inte glömma att detta är som toppen på ett
isberg. Jag tror att det är 1,8 miljarder som avsätts
för folkbildningsverksamhet. Det bedrivs en
intensiv verksamhet. Jag får flera gånger i veckan
inbjudningar att komma till Vuxenskolan,
Medborgarskolan och ABF för att tala i olika
kurser som rör EG. Jag välkomnar denna
verksamhet. Den bedrivs inom ramen för de medel
som dessa organisationer nu har. Nu tillför vi
ytterligare medel för det ändamålet. De här två
beloppen skall ses i relation till varandra i
beaktande av detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Information från regeringen om
invandrarfrågor

Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Fru talman! FN har den 22 september 1992 beslutat
att inte låta regeringen i Belgrad företräda
Jugoslavien i världsorganisationen. Serbien--
Montenegro skall således inte betraktas som
successorstat till det forna Jugoslavien.

Detta beslut föranleder Sverige att suspendera
avtal med Jugoslavien. En generell översyn av
avtalsläget mellan de båda länderna syftande till
suspenderande eller uppsägning har påbörjats.
Viseringsfrihetsavtalet suspenderas nu också.
Detta har skett efter samråd med övriga nordiska
länder.

Regeringen vill understryka att skyddsbehövande
från Bosnien--Hercegovina även i fortsättningen
vid behov skall kunna få en fristad i Sverige. Därför
har regeringen i dag beslutat att viseringsfrihet skall
gälla gentemot medborgare från Bosnien--
Hercegovina. Viseringsfriheten gentemot
Slovenien och Kroatien kvarstår som tidigare.

Innebörden av det upphävda viseringsfrihetsavtalet
blir med stor säkerhet att färre personer från
Serbien--Montenegro kommer att komma till
Sverige. I flertalet fall har det emellertid vid
prövningen visat sig att dessa, även om deras
situation i hemlandet förvisso inte är särskilt
hoppfull, likväl numera inte har tillräckliga skäl för
att enligt utlänningslagen få stanna i Sverige. Bl.a.
tillämpas i praktiken amnesti för män i vapenför
ålder i Kosovo som inte inställer sig till
värnpliktstjänstgöring.

De ansökningar som har tagits upp till prövning har
därför i regel avslagits.

Det är regeringens bestämda ambition att de
ändrade förutsättningarna inte skall innebära
försämrade villkor för personer med skyddsbehov.

Regeringen kommer därför att instruera
Invandrarverket att vad gäller medborgare från
Serbien-Montenegro som avser att söka asyl i
Sverige, och som kan bedömas ha skyddsbehov,
göra en generös bedömning vid prövningen av
viseringsansökningar.

Fru talman! Låt mig också i detta sammanhang ge
en allmän bakgrund till den aktuella
flyktingsituationen i Sverige.

Under det senaste året har tillströmningen av
asylsökande till Sverige varit större än någonsin
tidigare. Detta får emellertid helt tillskrivas den
tragiska och upprörande utvecklingen i det forna
Jugoslavien. Den helt övervägande merparten av
de asylsökande kommer från det forna Jugoslavien.
Tillströmningen av asylsökande från andra delar av
världen har däremot fortsatt att minska.

I dagsläget finns ca 75 000 asylsökande på
Invandrarverkets slussar och förläggningar. Av
dessa kommer 80 % från det forna Jugoslavien.
Den senaste tiden har det kommit drygt 2 000
asylsökande till Sverige varje vecka.

Invandrarverket har på ett föredömligt sätt
hanterat den stora tillströmningen av asylsökande.
Alla asylsökande som har kommit till Sverige har
fått ett värdigt mottagande.

Genom riksdagens beslut att inrätta en
utlänningsnämnd och genom att denna liksom
Invandrarverket har fått ökade resurser för
handläggning av asylansökningar, finns i dag större
möjligheter än tidigare att korta
handläggningstiden för ansökningarna om asyl i
Sverige.

Skälet till att väntetiderna fortfarande är avsevärda
kan till stor del tillskrivas situationen i det forna
Jugoslavien. I Bosnien-Hercegovina råder
krigstillstånd. Förra hösten infördes vad man kallar
verkställighetsstopp för avvisningar till det forna
Jugoslavien. Detta verkställighetsstopp har
successivt hävts.

Redan i våras hävdes verkställighetsstoppet vad
gäller Kroatien och Makedonien. Under sommaren
har Invandrarverket också börjat fatta beslut bl.a.
för asylsökande från Kosovoprovinsen.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden har
genom att följa utvecklingen i området och genom
informationer från bl.a. FN:s flyktingkommissariat
kunnat konstatera att situationen är sådan att
beslut om avvisning nu kan fattas till alla delar av
det forna Jugoslavien utom krigsområdena, t.ex.
Bosnien-Hercegovina.

Vid asylprövningen kommer naturligtvis alla
asylsökandes individuella situation att vara
avgörande. Mycket stor försiktighet iakttas vid risk
för trakasserier och förföljelse. De personer som
har flyktingskäl eller flyktingliknande skäl kommer
att få stanna i Sverige.

Beroende på verkställighetsstoppet och det stora
antalet personer som har kommit till Sverige under
den senaste tiden är väntetiden på beslut
fortfarande lång. Även under
verkställighetsstoppet har asylansökningarna
utretts. Skälet till att vi har många asylsökande som
inte kan få sina ansökningar om asyl prövade är
således den mycket besvärliga situationen i det
forna Jugoslavien.

Det är inte bara Sverige som har fått motta ett stort
antal asylsökande. Till bl.a. Österrike, Ungern,
Tyskland, Schweiz, Kroatien och Slovenien har ett
mycket stort antal personer sökt sig. Inte sedan
andra världskriget har så många människor varit på
flykt i Europa. Omkring 2,5 miljoner människor
har tvingats lämna sina hem.

Under flera år har det inom ramen för Europarådet
pågått ett arbete i syfte att utforma en gemensam
europeisk politik för agerande i samband med den
nu aktuella typen av massflyktssituationer. Tyvärr
har detta arbete hittills inte lett till något konkret
resultat.

Sverige har under det senaste året mycket aktivt
arbetat för en mekanism för ett gemensamt
ansvarstagande vid massflyktssituationer i Europa.
Det har skett inom den s.k. Wienprocessen i
anslutning till Europarådet, hos FN:s
flyktingkommissarie och i ESK. En informell
internationell arbetsgrupp under svensk ledning
arbetar med utformningen av ett sådant
arrangemang.

Regeringen kommer självfallet att fortsätta att
verka för ett samlat europeiskt agerande på det
flyktingpolitiska området. I december i år övertar
Sverige ordförandeskapet för den europeiska
säkerhetskonferensen, ESK. Det ger nya
möjligheter att driva dessa frågor vidare. Det är
också vår förhoppning att Sverige skall kunna
påverka EG i dessa frågor.

I sitt anförande vid ESK:s toppmöte i Helsingfors
den 12 juli poängterade statsministern behovet av
och redogjorde för förutsättningarna för en
sameuropeisk politik inom detta område.

På bl.a. svenskt initiativ kallade FN:s
flyktingkommissarie till en konferens den 29 juli
om den jugoslaviska flyktingsituationen. Resultatet
blev att staterna kraftigt fördömde den etniska
rensningen och att UNHCR fick ett ökat
ekonomiskt bistånd från de deltagande länderna till
insatser för att ge skydd och bistå hjälpbehövande
och flyktingar i det forna Jugoslavien. Syftet är att
möjliggöra för flyktingarna att stanna i närområdet
och att de skall kunna återvända hem när läget så
tillåter.

Sverige har under detta år bidragit med 80 miljoner
kronor. FN har presenterat en ny appell inför
vintern. Det finns fortfarande stora behov av
insatser såväl via UNHCR som bilateralt.
Regeringen kommer att föreslå att ytterligare 150
miljoner kronor inom biståndsramen avsätts för
insatser i krigets närområde. Detta kommer att
meddelas UNHCR i Genève i morgon.

Vår flyktingpolitik skall föras i en anda av
internationalism och humanitet. Vi kan bara i ringa
omfattning själva påverka hur många människor
som söker sig hit. Antalet asylsökande är avhängigt
av situationen i resp. länder.

Men det är också viktigt att de resurser som avsätts
för flyktingmottagandet används så effektivt som
möjligt.

Till årsskiftet kommer en särskild utredare att
presentera förslag om hur flyktingmottagningen
skall kunna effektiviseras och utföras mer
kostnadseffektivt. Förslag lämnas också om hur
långa väntetider på förläggningarna skall kunna
motverkas och hur bl.a. frivilligorganisationerna
skall kunna engageras.

Regeringen har genom krisuppgörelsen kommit
överens med Socialdemokraterna om en sänkning
av dagbidraget till asylsökande. Regeringen har i
dag fattat beslut om att dagbidraget för asylsökande
skall sänkas med 10 kronor för vuxna asylsökande.
För barn är sänkningen något mindre. Familjer
med fler än två barn kommer att få vidkännas en
större sänkning av dagbidraget. Sänkningen
kommer att träda i kraft den 1 december.

Målet för flyktingpolitiken är att ge människor
skydd undan förföljelse och förtryck.
Asylprövningen bör således i första hand ta sikte på
skyddsbehovet. Det var bakgrunden till att
regeringen avskaffade den s.k. väntetidspraxisen
vid årsskiftet.

Handläggningstiderna för asylsökande från andra
länder än det forna Jugoslavien har nu minskat
avsevärt. Den s.k. treterminsregeln, som innebär
att barnfamiljer får uppehållstillstånd om de väntat
så länge att barnen hunnit gå tre terminer i svensk
skola, kommer därför att bli aktuell endast i ett
mycket begränsat antal fall frånsett de f.d.
jugoslaverna.

Tillämpningen av treterminsregeln på alla
barnfamiljer från det forna Jugoslavien kommer att
få till följd att denna undantagsregel kommer att få
karaktären av huvudregel. Regeringen har mot
denna bakgrund i dag beslutat att låta den s.k.
treterminsregeln i utlänningsförordningen utgå.
Att treterminsregeln upphör hindrar inte att det
kan finnas enstaka familjer som på grund av lång
vistelsetid och faktisk anknytning i det individuella
fallet kan få tillstånd att stanna av humanitära skäl.
Men några tidsrelaterade schablonregler skall inte
tillämpas.

Fru talman! Jag har inför riksdagen velat redovisa
en samlad bild av regeringens flyktingpolitik.
Grunden är att människor som söker skydd skall få
det i vårt land. Vi arbetar för ett gemensamt
europeiskt ansvar och för att UNHCR effektivt
skall kunna ge skydd och humanitär hjälp i
krisområden. Samtidigt skall flyktingmottagandet
här hemma vara effektivt och humant.

Anf. 20 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Det var bra att riksdagen fick denna
samlade redovisning rörande flyktingpolitiken.

Vi i socialförsäkringsutskottet var förvånade och
besvikna över att vi inte fann ett enda förslag i dessa
mycket brännande och heta frågorna i den
propositionsförteckning som överlämnades till
riksdagen den 5 oktober. Jag har även i annat
sammanhang ställt ett par frågor till
invandrarministern, och vi har därför möjlighet att
diskutera frågorna vidare.

Om jag har förstått saken rätt kommer det att råda
viseringsplikt för människor som kommer från det
forna Jugoslavien, frånsett medborgare från
Bosnien-Hercegovina, Slovenien och Kroatien.
Detta har Invandrarverket begärt länge. På
Invandrarverket har man fullständigt knäat under
uppgifterna.

Socialförsäkringsutskottet gjorde ett enigt
uttalande den 13 augusti om behovet av tillfälliga
uppehållstillstånd för asylsökande framför allt från
Bosnien-Hercegovina. Men detta bör även kunna
gälla människor som kommer från det forna
Sovjetunionen. Jag undrar om vi relativt omgående
kan vänta oss ett sådant förslag, som såvitt vi vet är
under utarbetande? Att det ena har hänt förskjuter
inte behovet av det andra.

Det är bra att vi arbetar i internationell anda och att
vi gör det med medmänsklighet. Detta tror jag att
samtliga i denna kammare kan slå fast. Det är också
viktigt att vi säger att vi inte tar hit några flyktingar,
vilket vi möter i debatten, utan att de kommer hit,
och då har vi skyldighet att ta emot dem enligt de
lagar och regler som vi har.

Det är viktigt att vi tar emot de människor som har
de största skyddsbehoven. Jag vill därför ställa en
fråga till invandrarministern. Är det ändå inte dags
att vi gemensamt sätter oss ned i en parlamentarisk
utredning och ser över hela utlännings- och
flyktinglagstiftningen? Vi i Sverige har faktiskt inte
möjlighet att ta emot så många flyktingar som vi har
fått göra under det senaste året. Det kanske blir
100 000 innan detta år är till ända.

Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Fru talman! När det gäller frågan om de tillfälliga
uppehållstillstånden lät socialförsäkringsutskottet i
somras via ett pressmeddelande meddela att man
ville att denna fråga skulle utredas. Sedan sade
socialförsäkringsutskottet att man väntade på
förslag i riksdagen under hösten om
flyktingpolitiken.

Regeringen har i dag fattat en rad beslut, och de
kommer i vissa avseenden att anmälas senare för
kännedom till riksdagen. Men det har inte funnits
något formellt behov av att föra dessa frågor till
riksdagen för beslut.

Beträffande frågan om de tillfälliga
uppehållstillstånden finns det ett förslag färdigt.
Frågan bereds. Något slutligt politiskt
ställningstagande har inte gjorts om detta skall
föras till riksdagen eller inte. Jag har tagit upp
frågan i det flyktingpolitiska rådet, där
flyktingorganisationerna, våra myndigheter och
samtliga riksdagspartier är företrädda. Resultatet
av denna överläggning var att man var övervägande
kritisk till att införa ett särskilt institut för den
situation som råder i Jugoslavien i dag. Men något
slutligt ställningstagande har inte gjorts.

Frågan om tillfälliga uppehållstillstånd och en
eventuellt kommande situation i Sovjetunionen
utreds av Per-Erik Nilsson. Han förväntas lägga
fram sina förslag under hösten. Det är naturligtvis
min avsikt att i görligaste mån lägga fram förslag i
riksdagen utifrån den utredningen.

Anf. 22 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Det var en intressant redogörelse om
flyktingpolitiken som Birgit Friggebo gav. Det är
många punkter i den som jag skulle vilja diskutera.
Jag förutsätter därför att Birgit Friggebo kommer
att delta i den allmänpolitiska debatten nästa vecka
och diskutera flyktingpolitiken.

Det är bra att regeringen äntligen vidtar åtgärder
för att begränsa den stora asylinströmningen, även
om jag förstår att det för en folkpartist måste vara
ett beslut under galgen. Det verkar också som om
regeringen inför visumtvång därför att Danmark
har gjort det och därför att Norge diskuterar det.
Danmark har under det första halvåret i år tagit
emot lika många asylsökande som Sverige gör per
vecka.

Jag tycker att Birgit Friggebo ger en glättad bild av
verkligheten och de problem som finns. 75 000
människor är inskrivna på våra
flyktingförläggningar, varav drygt 55 000 kommer
från det forna Jugoslavien. Inför vintern vet vi inte
vad som kommer att hända. Invandrarverket har
sagt att man kan ta fram ytterligare 30 000 bäddar,
så att det den sista december finns 100 000 bäddar.
Sedan vet man inte vad som kommer att ske. Även
om verket arbetar föredömligt börjar man närma
sig gränsen för vad man klarar av.

Min fråga till Birgit Friggebo är: Vilka planer har
regeringen för tiden efter den sista december? Kan
regeringen tänka sig att ta upp en diskussion med
övriga nordiska länder om att göra en fördelning av
de asylsökande?

Anf. 23 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Fru talman! Beträffande den allmänpolitiska
debatten har jag framfört önskemål till kammaren
om att flyktingpolitiken tas upp under onsdag
eftermiddag, eftersom det skulle underlätta mina
möjligheter att delta i den debatten. Jag lovar
emellertid att göra vad jag kan för att kunna delta i
den.

Utgångspunkten för beslutet om upphävande av
viseringsfrihetsavtalet är FN:s beslut om att
Serbien-Montenegro inte är successorstat till det
forna Jugoslavien. Med detta beslut har vi velat
minska skadeverkningarna av detta FN-beslut
genom viseringsfriheten gentemot Bosnien-
Hercegovina för att tydliggöra det som visserligen
tidigare redan har gällt i praktiken, nämligen att
människor som söker skydd här i Sverige från det
krigsområdet skall kunna få skydd här. Vi ger också
alldeles särskilda instruktioner till Invandrarverket
när det gäller personer som kan befaras behöva
skydd och som kommer bl.a. från Kosovo. En
sådan ordning känner vi i Sverige till från tidigare,
bl.a. när det gäller flyktingar från Chile. Hela syftet
är att säkerställa att de människor som riskerar
trakasserier och förföljelse, vilket förekommer i
Kosovo, skall kunna få skydd om de söker sig till
Sverige.

Maud Björnemalm frågade vad som kommer att
hända efter den sista december. De beslut som nu
fattas av Invandrarverket och av
Utlänningsnämnden mot bakgrund av den
förändrade situation som råder i dag, inte minst när
det gäller krigsvägrarna, innebär ju att man
kommer att kunna verkställa fler avvisningar till
Serbien-Montenegro. I praktiken råder det amnesti
för krigsvägrarna. Detta är en successiv utveckling
som vi genom studier på platsen har kunnat
konstatera.

Det beslut om viseringstvång beträffande Serbien-
Montenegro och Makedonien kommer med
nödvändighet, det sade jag också i mitt
inledningsanförande, att innebära att färre
personer som inte har ett primärt skyddsbehov
kommer att söka sig hit.

Anf. 24 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag vill också tacka kulturministern för
den här informationen. Den var välkommen.

1951 fick vi FN:s flyktingkommission, och alltsedan
dess har denna fungerat bra. Nu är det en ny
situation med nya typer av flyktingar och
flyktingorsaker i Europa. Det behövs därför nya
instrument för att hantera dessa saker. Det är ett
problem som är gemensamt för hela Europa. Saker
händer väldigt snabbt. Det är ju inte bara från det
forna Östeuropa som man kan befara stora
flyktingströmmar. Under den senaste tiden inger
också det som händer i Turkiet stor oro. Det finns
obehagliga likheter med händelserna i Jugoslavien.

Kulturministern redogjorde för att man i det här
arbetet i Europarådet inte har haft någon större
framgång. Jag undrar om ESK-processen är en
framkomligare väg och hur pass allvarligt
regeringen arbetar på den linjen. Har man
exempelvis utsett någon huvudman för det arbetet?

Till sist vill jag fråga: Vad händer egentligen med
asylsökande från Kosovo?

Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Fru talman! Jag delar Berith Erikssons uppfattning
om att den här typen av massflyktssituationer
beroende på krig, miljökatastrofer eller andra
katastrofer inte bara är hänförliga till Östeuropa,
och då inte bara till Jugoslavien.

Det här visar på behovet av ett mycket aktivt arbete
för att säkerställa mänskliga rättigheter, för att
säkerställa regelverk som gör att man kan få en
ekonomisk tillväxt och över huvud taget bättre
levnadsförhållanden för människorna i dessa
länder.

Som jag redovisade har vi från svensk sida sedan
december förra året varit mycket aktiva för att få
fram någon form av europeisk mekanism för ett
gemensamt ansvarstagande för sådana här
situationer. Det finns alltså en arbetsgrupp som
Sverige leder.

Det gäller nu att hitta ett internationellt forum som
är lämpligt för att processa en sådan här mekanism.
Ett sådant forum är ESK, som har visat sig vara
snabb i hanteringen när det gällt att komma fram
till gemensamma ståndpunkter. ESK:s beslut har
utan stora byråkratiska omgångar också
respekterats av de deltagande länderna.

Huvudmän för det här får anses vara
utrikesministern och statsministern, som också har
engagerat sig i dessa frågor.

Anf. 26 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Fru talman! Bättre sent än aldrig, kan man säga om
detta. Man kan dock fråga sig varför ingenting
gjordes tidigare, då det kom så många förslag och
larmsignaler.

Sedan vill jag påpeka att det inte är Jugoslaviens fel
att Sverige under den här tiden har tagit emot
ungefär fem gånger fler asylsökande och flyktingar
än resten av Norden. Felet ligger hos svensk
flyktingpoltik. Man tog ju t.o.m. bort luciabeslutet
och sände sedan ut fullständigt felaktiga signaler.

Jag har en fråga vad gäller den ekonomiska sidan:
Vad gör man när det gäller kostnaderna för
flyktingmottagningen med de mellanhänder, med
det geschäft som pågår och med det skrämmande
slöseri som nu visar sig? Det handlar om enorma
summor. Vi återkommer till detta i den
allmänpolitiska debatten. Men är det några
åtgärder på gång?

Och sedan en annan sak: Är Birgit Friggebo
införstådd med den allmänna politiken att vi i
Sverige skall hjälpa människor där de, inte vi, är?

Nästa fråga: Vad säger ministern om en
hopslagning av flykting- och invandrarpolitiska
frågor med biståndsfrågor i ett departement, i ett
utskott och hos en minister?

Till sist: Jag tillstyrker också vad Gullan Lindblad
tidigare sade, nämligen att vi nu i en bred
parlamentarisk utredning måste se över hela
flykting- och utlänningslagstiftningen.

Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Fru talman! Ian Wachtmeister säger att det är
Sveriges, inte Jugoslaviens, fel att människor söker
sig hit. Det är ett mycket uppseendeväckande
uttalande mot bakgrund av det förtryck och det
våld som finns och som innebär att människor
tvingas lämna sina hem. De allra flesta har sökt sig
till stater och länder i krigets närhet. Några har sökt
sig till Sverige. Vi har internationella förpliktelser
att när människor kommer hit ge dem skydd. Detta
skall vi i Sverige fortsätta med. Det är med glädje
som jag kan konstatera att det i många uttalanden i
denna kammare finns en bred anslutning för en
sådan politik.

Vidare säger Ian Wachtmeister att det gavs en
signal genom att vi upphävde det s.k. 13 december-
beslutet. Men det lustiga är att efter den signal som
då gavs har antalet asylsökande från andra länder
utom Jugoslavien halverats. Det beror på
utvecklingen i vår omvärld, där krigshärdar har
blivit fredsområden och där många länder i dag tar
de första stegen på demokratins svåra väg, där man
inför flerpartisystem, där man har val och där man
tidigare hade diktatorer. Det visar mycket tydligt
på att det är händelserna i vår omvärld som är den
ursprungliga och grundläggande orsaken till att
människor söker sig bort från sina hem.

När det gäller kostnaderna för
förläggningsverksamheten redovisade jag att en
utredning tillsatts, som kommer att lägga fram
förslag vid årsskiftet beträffande en effektiviserad
mottagningsverksamhet. Invandrarverket har nu
omförhandlingar av en del avtal. Man har en ny
organisation för upphandling. Dessutom har
Invandrarverket självt gjort utredningar, där man
konstaterar fel och brister. Det är en bra
utgångspunkt för möjligheterna att få en
effektivare verksamhet. Det är bra att man i denna
kammare håller tummen på ögat när det gäller
slöseri. Men det intressanta när det gäller Ny
demokrati är att det i stort sett är en enda post i
budgeten som man ständigt granskar.

Jag har ingen anledning att här i kammaren
redovisa synpunkter på hur regeringen organiserar
sitt departementala arbete. Jag redovisade här i
min anmälan att vi i morgon i Genève hos UNHCR
kommer att bidra med ytterligare 150 miljoner
kronor för insatser i närområdet. Sverige är en av
de största bidragsgivarna beträffande
flyktingkommissariatens arbete i olika flyktingläger
världen runt -- i Somalia, i Afghanistan, i
Kambodja osv. Därför finns det en koppling mellan
u-hjälpspolitik och humanitärt bidrag till olyckliga
människor i flyktingläger runt om i vår olyckliga
värld.

Jag ber om ursäkt för att jag inte gav Gullan
Lindblad svar direkt på den fråga som också Ian
Wachtmeister nu aktualiserar, nämligen frågan om
en parlamentarisk utredning om
utlänningslagstiftningen beträffande asylreglerna.
Jag har tidigare i olika sammanhang sagt att
parallellt med det internationella arbete som vi med
kraft bedriver för att få fram något slags europeisk
mekanism vid massflyktssituationer bör en
parlamentarisk utredning genomlysa
utlänningslagens regler om asyl.

Anf. 28 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Herr talman! Jag vill bara påpeka att vi i Ny
demokrati vill föra en mycket human politik och
försöka se till att man hjälper fler. Men vi i Sverige
har inte gjort det, utan vi har hjälpt fel människor
därför att vi har haft fel politik. Politiken har icke
varit framgångsrik, och man backar nu från den. Då
skall man inte försöka skylla på oss.

Faktum är att Sverige öppnade sig och att fem
gånger fler har kommit hit än som kommit till de
nordiska länderna.

Sedan några ord om de fel och brister vid
upphandlingen som man nu skall undersöka. Jag
vill bara påpeka att sannolikt rör det sig i denna
klantiga hantering med bristande affärsmässighet
om belopp i miljardklassen.

Vad gäller de frågor som vi i Ny demokrati tar upp
vill jag påpeka att vi har tagit upp en mängd frågor
i denna kammare. Om ministern hade varit här i går
t.ex. kunde hon ha hört att det är så. Det handlar
om en mängd frågor, alltså inte bara om denna.
Däremot är den här frågan lämplig att ta upp i det
här fallet.

Anf. 29 PIERRE SCHORI (s):

Herr talman! Jag börjar med att instämma i vad
Birgit Friggebo sade i sin första replik till Ian
Wachtmeister. Birgit Friggebo sade att hon gav en
samlad bild av regeringens flyktingpolitik. En bit
fattas ändå, tycker jag, och det är då fråga om
kampen mot okunskap och fördomar, kampen mot
rasistiska tendenser och främlingsfientlighet i vårt
eget samhälle men också i vår egen riksdag, som
föregående talare här har gett uttryck för.

Därför skulle jag vilja fråga statsrådet: Vilka planer
har statsrådet och hennes regering på att medverka
i den viktiga kampen mot fördomar och för
solidaritet och upplysning i vårt eget land i dessa
frågor?

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Herr talman! För det första har vi en viktig fråga
gemensam. Den handlar naturligtvis om att bedriva
opinionsbildning. Vi måste bemöta felaktigheter
och fördomar. Vi måste även sprida kunskap om
verkligheten, inte minst sådan den ter sig i vår
omvärld, och om sådant som skapar
flyktingströmmar till vårt land.

För det andra är det viktigt att de människor som
kommer hit känner sig trygga här, så att de inte
utgör en orsak till att andra människor känner
främlingsfientlighet. En sådan viktig fråga är
möjligheterna att lära sig det svenska språket, att
kunna kommunicera också med oss svenskar och
att kunna uttrycka inte bara tankar, utan också
känslor tillsammans med oss svenskar. Jag tror att
vi i alltför hög grad har brustit när det gällt att se
behoven av att alla de som har tillåtelse att stanna
här i Sverige skall kunna lära sig svenska. Det gäller
våra ungdomar, men också kvinnorna.

För det tredje är det viktigt att vi kan understödja
olika projekt som gör att invandrare och svenskar
kan mötas. De tio miljoner som riksdagen avsatte i
våras för åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism har inriktningen att framför allt
invandrarungdomar och svenska ungdomar på
olika sätt skall kunna mötas för att få ökad
förståelse för varandra.

Jag är av den absoluta övertygelsen att kunskap
motverkar fördomar. Många av de yttringar, de
brev och andra informationer som jag får ifrån
människor som är rädda för invandrarna har sin
grund i okunskap.

Anf. 31 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Låt mig först understryka att det
faktiskt alltid är ursprungslandets fel att människor
känner sig tvingade att ge sig av. Även om det
skulle visa sig att man inte har så starka skäl att man
får flyktingstatus här i landet, är det ofta en
fullkomligt orimlig diskriminering eller en
minoritetspolitik som ligger bakom.

Jag vill fråga invandrarministern: Om det över
huvud taget var tänkbart för en folkpartistisk
invandrarminister att införa ett visumtvång, hade
det inte varit lyckligare att göra detta något
tidigare? Min utgångspukt för frågan är inte riktigt
densamma som Ian Wachtmeisters. Jag är mer
bekymrad över de människor som kanske har gjort
sig av med allt de hade hemma för att få råd att ge
sig av till Sverige. Nu blir de sittande här i åratal,
därför att vi har byggt upp obalanser i behandlingen
av flyktingärendena. Vi hamnar nu i en så
ansträngd situation att vi t.o.m. måste ge upp
treterminsregeln, vilket jag tycker är en
fruktansvärd kapitulation riktad mot humaniteten.
Jag vill bara fråga Birgit Friggebo: I valet mellan att
ha infört visumtvång litet tidigare och att för
barnens skull slippa ge upp treterminsregeln, vad
hade Birgit Friggebo valt?

Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Herr talman! Det som är sanning i dag kanske inte
var sanning i går. Verkligheten förändras. Vi hade
verkställighetsstopp beträffande Kosovo fram till
sommaren. Då kom det besked från
flyktingkommissarien om att man bedömde att det
fanns personer som lämnade Kosovo som inte hade
det primära skyddsbehov som innebar att
flyktingkommissarien ville rekommendera att
länderna höll sina gränser öppna. Då, först då,
började invandrarverket att fatta avvisningsbeslut.

Så sent som i måndags fattade Utlänningsnämnden
ett beslut beträffande krigsvägrare. Det kommer
naturligtvis att vara praxisstyrande också för
Invandrarverkets beslutsfattande. Man
konstaterar, på grund av de informationer som man
har skaffat sig genom resor i området och andra
informationer, att amnestiregler numera i
praktiken tillämpas för krigsvägrare. Det är
bakgrunden till att Invandrarverket nu har börjat
fatta belsut här i Sverige.

Det är den osäkra situationen i Kosovo som har
varit grunden till att man inte tidigare har fattat
beslut. Vi vet att det fortfarande finns människor i
Kosovo som trakasseras och förföljs, och som kan
komma att ha ett skyddsbehov. I den mån vi från
Sveriges sida kan hjälpa till genom att nu tillämpa
generösa viseringsregler skall vi göra det.

Anf. 33 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Det har varit möjligt även tidigare att
ge Invandrarverket sådana instruktioner, om det
över huvud taget behövs. Jag tror att man vet, att
personer med starka skyddsbehov skall ha en
chans, även om de inte har ett visum med sig när
de kommer till gränsen. Man skall bevilja visum om
människor kommer till en svensk representation
någonstans utomlands och har ett starkt
skyddsbehov.

Det hade också tidigare varit möjligt att införa en
sådan här visumregel, med dessa mycket starka
begränsningar eller instruktioner.

Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO
(fp):

Herr talman! Det jag redovisade tidigare var
beslutssituationen här i Sverige. Dagens beslut om
att införa viseringstvång har ju sin grund i FN-
beslutet. Där konstaterar man att Serbien-
Montenegro inte är successorstat till det forna
Jugoslavien. Därmed uppkommer frågan om att gå
igenom samtliga de bilaterala avtal som vi har med
det forna Jugoslavien. Viseringsavtalet är ett av de
avtalen.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Ledigheter

Förste vice talmannen meddelade att Karl-Göran
Biörsmark (fp) ansökt om ledighet för FN-uppdrag
under tiden den 17 oktober--den 16 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Lola Björkquist
(fp) skulle tjänstgöra som ersättare för Karl-Göran
Biörsmark.

Förste vice talmannen meddelade att Mona Saint
Cyr (m) ansökt om ledighet för FN-uppdrag under
tiden den 21 oktober--den 20 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Anna Lindgren
(m) skulle tjänstgöra som ersättare för Mona Saint
Cyr.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1992/93:7 till socialförsäkringsutskottet

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1992/93:10 Film- och videoavtalet och statens stöd
till filmkulturell verksamhet

1992/93:21 Det svenska elsäkerhetsarbetet

1992/93:27 Ändrad handels- och
föreningsregistrering

1992/93:41 Kapital för tillväxt

1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal
verksamhet

Motionerna

med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag
om krigsmateriel

1992/93:U1 av Birgitta Hambraeus (c)

1992/93:U2 av Stefan Attefall och Rose-Marie
Frebran (kds)

1992/93:U3 av Lars Werner m.fl. (v)

1992/93:U4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s)

1992/93:U5 av Robert Jousma (nyd)

1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp)

1992/93:U7 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

1992/93:U8 av Pierre Schori m.fl. (s)

6 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 8 oktober

1992/93:5 av Lars-Erik Lövdén (s) till
justitieministern om åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten:

Den ekonomiska brottsligheten är ett stort och
växande problem i det svenska samhället. Den är
på väg att nå en omfattning som är direkt
samhällsfarlig. Eko-brotten kostar skattebetalarna
tiotals miljarder kronor årligen. Någon säker och
bestämd uppgift om den exakta omfattningen finns
inte men att det är fråga om mycket stora belopp
står alldeles klart. Enligt en nyligen gjord
uppskattning kan det i värsta fall handla om så
mycket som 60 miljarder kronor. Bakom det
finansiella systemets kollaps finns också
tvivelaktiga ekonomiska transaktioner.

Bakom många av de 17 400 bolagskonkurser som
inträffat under 1991 låg det ekonomiska brott. De
särskilda branschstudier som Brottsförebyggande
rådet genomfört visar också på en omfattande
ekonomisk brottslighet.

Den ekonomiska brottsligheten orsakar stora
skadeverkningar för såväl samhället som för
enskilda medborgare. Bolagskonkurserna under
förra året ledde till att 50 000 personer blev
arbetslösa. Eko-brottsligheten utgör också ett hot
mot en sund marknadsekonomi. Konkurrensen
snedvrids så att seriösa företagare får mycket svårt
att klara sig. I den nuvarande ekonomiska krisen är
detta ett särskilt allvarligt problem.

Den ekonomiska brottsligheten har tagit sig allt
allvarligare och svårbemästrade former. Samtidigt
har samhällets och då särskilt polisens resurser för
denna brottsbekämpning allvarligt försämrats.

Regeringen har hittills visat ett uppenbart ointresse
för frågan. Regeringen har uttryckligen undantagit
eko-brottsligheten som prioriterat område. I
regeringsdeklarationen berörs inte heller med ett
ord den allvarliga situationen. Genom sin politik
ger regeringen i praktiken eko-brottslingarna ökat
svängrum.

Redan den 7 januari i år redovisade Riksåklagaren
och Rikspolisstyrelsen en rapport om den
ekonomiska brottsligheten och lämnade en rad
förslag till åtgärder. Förslagen innefattar ändringar
i lagstiftningen, bättre arbets- och
utredningsmetoder, utbildningsinsatser och förslag
till slagkraftigare organisation. Det krävs också en
förstärkning av resurserna. För att uppnå en
acceptabel nivå på brottsbekämpningen föreslås i
rapporten att polisen tillförs ca 50 miljoner kronor.

Trots att mer än nio månader har gått sedan
regeringen fick rapporten har några verksamma
åtgärder från regeringens sida ännu inte vidtagits.
Situationen har under denna tid ytterligare
förvärrats. Detta ger ett intryck av en total ovilja
från regeringens sida att ingripa mot denna
allvarliga och samhällsfarliga brottslighet.

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande frågor
till justitieminister Gun Hellsvik:

1. Kommer regeringen att vidta några åtgärder i
syfte att skärpa kampen mot eko-brottsligheten?

2. Avser regeringen att föreslå ökade resurser till
polisen för bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten?

3. Anser regeringen att det krävs bättre styrmedel
för polisens resursanvändning i syfte att säkerställa
en tillfredsställande nivå på eko-
brottsbekämpningen?

4. Vilka lagstiftningsåtgärder avser regeringen
föreslå riksdagen i syfte att effektivisera eko-
brottsbekämpningen?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 8 oktober

1992/93:10 av Agne Hansson (c) till
justitieministern om åtgärder för att underlätta
enskildas skuldsanering:

Ökande arbetslöshet och stigande räntor gör de
skuldsatta än mer utsatta. Det gäller inte minst
många barnfamiljer som bor i ett eget hus med
stora lån och som redan lever med en snäv
ekonomisk marginal. Antalet exekutiva auktioner
på småhus ökar kraftigt.

En vettig skuldsanering kan för många i en akut
situation vara en viktig och avgörande åtgärd för att
komma vidare utan att berövas tryggheten i
boendet eller i den hushållsekonomiska situationen
i övrigt. Med hänsyn till det utsatta läge den
enskilde har gentemot kreditgivare och andra
aktörer på marknaden kunde ett stöd från
statsmakternas sida för en skuldsanering vara en
värdefull hjälp.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga
justitieministern:

Vilka åtgärder är regeringen beredd vidtag för att
underlätta en skuldsanering för enskilda hushåll
och individer?

1992/93:11 av Göthe Knutson (m) till
justitieministern om översyn av påföljderna för
förskingring:

Angående Högsta domstolens friande från
fängelsedom.

Stjäl ett par hundra tusen ur butikskassan ett par år
och Du behöver bara betala tillbaka pengarna om
Du blir upptäckt och får upp målet i Högsta
domstolen (HD)!

Detta är den faktiska innebörden av HD:s utslag i
ett uppmärksammat förskingringsmål som lett till
fällande domar på tio månaders fängelse i både
tingsrätt och hovrätt. Men HD ansåg att den
förskingrande butikschefen ''lever under ordnade
förhållanden'' och skall därför slippa fängelse. Inte
ens böter blev det!

Visst är det upprörande! Och visst är det ett
sabotage mot handelns ansträngningar att höja den
interna säkerheten! Samtidigt kan man räkna med
att allmänhetens förtroende för rättsväsendet starkt
försämras när rikets högsta rättsvårdande instans
inte dömer ut minsta straff för ett grovt
förskingringsbrott.

Avser justitieministern göra en översyn av aktuella
lagrum i syfte att förhindra domslut som så
uppenbart strider mot allmän rättsuppfattning?

1992/93:12 av Gullan Lindblad (m) till
justitieministern om straffsatserna för våldtäkt:

Med bestörtning har inte minst Sveriges kvinnor
tagit del av domen i ett våldtäktsmål nyligen. En 13-
årig flicka hade utsatts för våldtäkt.
Våldtäktsmannen fick lagens lindrigaste straff
därför att flickan såg äldre ut än hon var. Med detta
enskilda fall som utgångspunkt vill jag ställa
följande fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att
på något sätt skärpa straffsatserna i sådana
ärenden?

1992/93:13 av Gullan Lindblad (m) till
kulturministern om flyktingmottagandet m.m.:

Flyktingpolitiken är livligt omdebatterad och
regeringen har aviserat vissa åtgärder. En särskild
utredare ser över vissa frågor, bl.a. rätten att
överklaga avvisnings/utvisningsbeslut. Detta är
bra. Den extraordinära flyktingsituationen och
såväl kostnaderna för flyktingmottagandet som
Invandrarverkets orimligt hårda arbetsbelastning
ger skäl att ifrågasätta om inte en parlamentarisk
utredning borde tillsättas för översyn av hela
flyktingmottagandet liksom
utlänningslagstiftningen.

Kommer kulturministern att tillsätta en
parlamentarisk utredning rörande
flyktingmottagandet och utlänningslagstiftningen?

1992/93:14 av Gullan Lindblad (m) till
kulturministern om flyktingpolitiken:

Vid genomgång av propositionsförteckningen
finner jag till min förvåning inte en enda
proposition anmäld från Kulturdepartementet vad
gäller flyktingfrågorna. Socialförsäkringsutskottet
har bl.a. förväntat sig en proposition om s.k.
tillfälliga uppehållstillstånd.

När kommer regeringens förslag till förändringar
rörande flyktingpolitiken?

1992/93:15 av Wiggo Komstedt (m) till
kulturministern om skadegörelser på
flyktingförläggningen i värmländska Koppom:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit mot de
flyktingar som slog sönder en flyktingförläggning i
värmländska Koppom?

1992/93:16 av Hugo Bergdahl (fp) till
justitieministern om straffsatserna för våldtäkt:

Domstolarnas utmätning av straff bygger på våra
lagar och samhällsets värderingar om hur brottsliga
gärningar skall bedömas. Dessa värderingar ändras
i takt med samhällsutvecklingen och ofta får vi
erfara att allmänhetens rättsmedvetande inte
överensstämmer med lagstiftarens. Det senaste
exemplet på detta är den bedömning som en
domstol nyligen gjorde av en våldtäkt mot en
minderårig.

Tilltron till samhällets rättsvårdande uppgifter
kräver att lagstiftaren löpande omprövar hur olika
brott skall bedömas i straffhänseende. Detta kräver
i allmänhet mer eller mindre omfattande ändringar
av lag- eller motivtext.

Jag vill mot denna bakgrund fråga
justitieministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att
bättre än i dag anpassa lagstiftningen till det
allmänna rättsmedvetandet?

1992/93:17 av Arne Kjörnsberg (s) till
arbetsmarknadsministern om samrådet mellan
regeringen och Socialdemokraterna vid eventuella
framtida ändringar i arbetslagstiftningen:

I ''Protokoll över uppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokratiska arbetarepartiet'' daterat
22.9.1992 står det under F. Övrigt punkt 4: ''Ev.
förändringar av arbetsrätten föregås av samråd i
förtroendefull anda''.

I SAF-tidningen nr 27, 1992 kan man i en artikel
med rubriken ''Få förbättringar för företagarna''
bland annat läsa: ''Enligt
arbetsmarknadsdepartementet och
statsrådsberedningen innebär passusen att
regeringen endast måste resonera med
socialdemokraterna innan nya lagförslag
presenteras. -- Kommer partierna inte överens står
det fortfarande regeringen fritt att lägga fram
förslag till förändringar, säger Göte Ekström,
statssekreterare på
arbetsmarknadsdepartementet''.

Har arbetsmarknadsministern samma uppfattning
om innebörden i den träffade överenskommelsen
som den statssekreteraren redovisar i nämnda
artikel?

1992/93:18 av Ylva Annerstedt (fp) till
kommunikationsministern om Interrailkortens
framtid:

Angående Interrailkortens framtid. Interrailkort
har funnits länge och kan sägas vara ett mycket
lyckat exempel på europeiskt samarbete. Nu har
emellertid Frankrike, Spanien, Italien och Portugal
sagt upp avtalet från 1 januari 1993 med argumentet
att de fick ta för stor del av kostnaderna.

Försvinner Interrailkortet är det ett nederlag för
oss alla i Europa. Att både ungdomar och
pensionärer har haft denna billiga möjlighet att
komma ut och se sig omkring har varit ett viktigt
inslag i arbetet med att skapa ett medborgarnas
Europa.

Endast genom en brandkårsutryckning kunde man
skjuta avskaffandet ett år framåt. Hotet kvarstår
alltså och endast genom samarbete kan kortet
räddas. Krafter inom EG-parlamentet försöker
finna vägar att subventionera kortet, men insatser
från andra än EG-medlemmar behövs också.

Med anledning härav skulle jag vilja fråga
kommunikationsministern:

Vilka åtgärder är Sveriges regering beredd att vidta
för att Interrailkortet skall kunna räddas kvar?

1992/93:19 av Wiggo Komstedt (m) till
miljöministern om miljöavgiften för vissa lastbilar:

Den 1 januari 1993 införs en ny skatt på lastbilar
över 3,5 tons totalvikt. Det har betecknats som en
miljöavgift. Efter den 1 januari 1993 måste alla de
aktuella fordonen utrustas med den mest
miljövänliga motor som för närvarande finns i
världen. Ändock beläggs fordonen med något som
i praktiken är en straffskatt. I vissa andra länder gör
man tvärtom. Där ger staten rabatt till dem som
satsar på miljövänliga motorer.

Svensk åkerinäring befinner sig i en hårt pressad
situation. Detta beroende av både nedgången här
hemma och konkurrensen från utländska
åkeriföretag. Investeringarna sjunker dramatiskt,
vilket i sin tur skapar sysselsättningsproblem för
svensk bilindustri.

Är regeringen beredd att ompröva det
sysselsättningsfientliga beslut som fattades under
det tidigare socialdemokratiska styret?

1992/93:20 av Ingbritt Irhammar (c) till statsrådet
Alf Svensson om den turkiska regeringens respekt
för de mänskliga rättigheterna:

Den turkiska koalitionsregeringen, som tillträdde
för ett år sedan, lovade vid sitt tillträde att värna
respekten för mänskliga rättigheter i landet och
införa demokratisering av det turkiska samhället.
Rapporter från bland annat Amnesty International
och Human Rights Foundation of Turkey (HRFT)
visar att dessa löften inte har infriats. Enligt en
nyligt publicerad rapport från HRFT konstateras
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna
under första halvåret i Turkiet. HRFT gör den
bedömningen att antalet dödade under första
halvåret når en nivå, som påminner om situationen
vid militärkuppen 1980. I dokumentet konstateras
att 1 038 personer under årets första sex månader
har dödats vid tortyr, husrazzior, av okända
gärningsmän, av säkerhetsstyrkor m.m. Tortyren
fortsätter att användas systematiskt. Journalister
har mördats och tidskrifter och tidningar
konfiskeras.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Ämnar den svenska regeringen agera för att utöva
påtryckningar mot den turkiska regeringen att
respektera de mänskliga rättigheterna?

1992/93:21 av Eva Johansson (s) till statsrådet
Beatrice Ask om klasstorleken i grundskolan:

Det kommer nu allt tätare besked om att
kommunerna planerar att öka elevantalet per klass
som en besparingsåtgärd. 35 elever per klass är
inget ovanligt i framtidsbedömningarna.

I debatten före valet förde Moderaterna ofta fram
krav om färre elever i varje klass. Det var inte
ovanligt att detta presenterades som ett löfte till
väljarna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern
följande:

Vilka åtgärder vill skolministern vidta för att
motverka allt större klasser i grundskolan?

1992/93:22 av Rune Evensson (s) till
kommunikationsministern om TELI i Västerås:

Den framtida verksamheten vid TELI
Företagssystem i Vänersborg är föremål för
prövning. 150 anställda har varslats om
uppsägning. De anställda är oroade för företagets
framtida utveckling. En löntagarkonsult har
granskat utvecklingsmöjligheterna och föreslagit
alternativ. På TELI i Vänersborg finns i dag ett
stort kunnande och kompetens. Dessa resurser bör
i en framtida utveckling tas tillvara och
vidareutvecklas.

Då viss osäkerhet råder om detta vill jag fråga
kommunikationsministern:

Vill kommunikationsministern medverka till att
den kompetens, den tradition, det kunnande och de
resurser som i dag finns på TELI i Vänersborg tas
tillvara i den framtida utvecklingen?

8 § Kammaren åtskildes kl. 16.03

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 §
anf. 27 (delvis) och

av förste vice talmannen därefter till
sammanträdets slut.